Arbetsplenum - 2018-06-07

Herr talman! Efter många om och men är vi nu framme vid debatt och beslut i en av mandatperiodens stora frågor på kulturutskottets beredningsområde: omregleringen av den svenska spelmarknaden.

En omreglerad spelmarknad

Generellt är vi sverigedemokrater positiva till att spelmarknaden omregleras, att frågan behandlas och att ett förslag har lagts fram för hur de delar av spelmarknaden som i dag i praktiken är oreglerade, trots att vi har ett monopol, kan regleras bättre.

Vi tycker att det är bra att stora delar av nuvarande system kommer att finnas kvar genom Svenska Spel, samtidigt som regeringen försöker reglera onlinespelmarknaden.

Däremot hade vi gärna sett att regeringen och den parlamentariska utredningen skulle ha intagit ett mer pragmatiskt förhållningssätt och inte enbart utvärderat en licensmodell som lösning på de problem som i dag finns på svensk spelmarknad.

Vi hade helst också utrett möjligheterna att förstärka spelmonopolet. Men till skillnad från Vänsterpartiet, som har låst fast sig vid monopoltanken, har vi haft en resultatinriktad syn i utredningen och kommit med förslag för att göra en omreglering genom licenssystem så bra som möjligt.

Det viktiga är att utgå från folkhälsoaspekten och att få ett tryggt och säkert system på plats. Det ska handla om en omreglering och inte om en avreglering. Låt oss vara tydliga med detta.

Rådande situation, där en allt större andel av spelmarknaden tillfaller oreglerade aktörer, är inte långsiktigt hållbar, och vi ser med stor oro på de oreglerade aktörerna.

Herr talman! Det är brådskande att få till en lösning som kommer på plats. Därför ställer vi oss bakom regeringens förslag att införa ett licenssystem för denna typ av spel för att kanalisera in dessa aktörer till en reglerad spelverksamhet.

Vi vill dock vara tydliga med att en uppföljning av licenssystemet ska planeras in redan nu och att denna utvärdering bör påbörjas fem år efter att den nya lagstiftningen har trätt i kraft. De utvärderingar som Statskontoret ska genomföra fram till och med 2022 tycker vi är mycket bra. Men vi skulle vilja ha en större och bredare utvärdering som planeras in efter att lite längre tid har förflutit.

Folkhälsoaspekten är utgångspunkten i sverigedemokratisk spelpolitik. Därför hade vi gärna velat jämföra licensmodellen med ett förstärkt monopol för att därefter kunna bedöma vilken av vägarna framåt som bäst skulle kunna minimera baksidorna av spel om pengar samt riskerna för konsumenten.

Däremot föreslår vi, till skillnad från regeringen, att det oavsett skäl inte ska vara möjligt med undantag från förbudet mot att bedriva spel- och lotteriverksamhet på kredit. Såväl teori som praktik pekar på problem med kreditgivning för en bransch som spelmarknaden.

Herr talman! Jag kan ta ett tydligt exempel. Det har tidigare uppdagats att Kombispel, ett spelbolag ägt av Socialdemokraterna och deras ungdomsförbund, utnyttjat sitt undantag från lotterilagen för att bedriva spelverksamhet på kredit. Det är en verksamhet som enligt Dagens Nyheter mellan åren 2014 och 2017 ska ha drivit 8 000 personer till kronofogden för att de inte har kunnat betala sina lotter till bolaget. Detta är alltså ett parti som i dag sitter i regeringsställning.

Oftast är skälet till kreditköp otillräckliga medel för att kunna köpa det man vill eller har behov av för tillfället. Chansen att vinna stora summor pengar i ett lotteri är, som vi alla vet, mycket liten. En person som väljer att låna till ett sådant köp är antingen desperat, spelberoende eller en kombination av dessa.

Vi sverigedemokrater anser att det inte bör vara tillåtet att försöka göra vinst på individers beroendeproblem eller deras förhoppning om en enkel väg ut ur ekonomiska problem. Därför bör det inte vara tillåtet för någon, oavsett om det är staten, en förening eller ett företag, att bedriva lotteriverksamhet på kredit i Sverige. Det innebär att undantag från förbudet att bedriva spel eller lotteriverksamhet på kredit, oavsett skäl, inte ska få göras.

Utöver det vill vi se tydliga åtgärder mot aggressiv marknadsföring av spel och lotterier för att begränsa skadlig påverkan och förhindra att människor, och då särskilt personer i farozonen för spelberoendeproblematik, lockas i fördärvet.

Herr talman! Slutligen vill vi se en åtgärdsplan för hur det säkras medel till det svenska civilsamhället och det så grundmurade föreningslivet, till exempel idrotten, om deras del av spelmarknaden konkurreras ut av licensmarknadsaktörerna. Vi som svenska politiker har en uppgift här.

Herr talman! Vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 4 och 5.

Herr talman! Jag tror att oron för utvecklingen på svensk spelmarknad är utbredd hos befolkningen och även finns hos många av partierna här i riksdagen. Denna fråga har utretts flera gånger de senaste 18 åren men utan att några skarpa förslag har landat på riksdagens bord.

Från Vänsterpartiet är vi medvetna om svårigheterna och snårigheterna kring EU-lagstiftningen och de licenser som har utfärdats i ett annat EU-land. Men vi hade önskat se lite mer action i frågan genom åren. Vi har faktiskt ett friutrymme när det gäller spelfrågorna, och vi har rätt att försöka upprätthålla det svenska spelmonopolet. Ändå har ingen av de utredningar som jag har tagit del av på allvar pekat ut vilka verktyg som vi har. Det har varit svårt att se hur myndigheter och olika regeringar genom åren på allvar har försökt motverka den uppsjö av nätkasinon som omger oss genom reklamskyltar på stan och genom reklam i tidningar, i våra mobiler, på tv och på dataskärmar.

Herr talman! Förra året ökade svenskarnas spelande med 3 procent. För de allra flesta är detta en rolig aktivitet som ger lite extra spänning i vardagen. Men för andra blir det mer problematiskt. Det är därför som detta spelande ses som ett folkhälsoproblem och också har behandlats som det genom åren.

Det är färre som spelar i dag, men de spelar för mer pengar än tidigare. Det har också gjorts möjligt genom sms-lån eller annan snabb skuldsättning, vilket drar ned många spelare, som snabbt får stora skulder på ett annat sätt i dag än tidigare. Följderna kan bli katastrofala för den enskilde, och forskningen visar att många av dem som får stora problem med spelskulder redan har andra bekymmer som psykisk ohälsa eller annan socioekonomisk utsatthet. Tätt ihop med spelberoendet förekommer ofta alkoholproblem och förstörda relationer.

Kunskapen om spelandets baksida har länge varit hög och är ett tungt vägande skäl till att spel om pengar är ett starkt reglerat område i Sverige och också att EU låter medlemsländerna ha det här friutrymmet. I dag ser många av oss - det är jag säker på - att det är ett stort problem att utlandsregistrerade spelbolag kan kringgå de bestämmelser som finns när de bedriver spelverksamhet på internet riktad till svenska spelare.

Vänsterpartiet instämmer i regeringens bedömning att dagens situation inte är hållbar. De otillåtna aktörerna behöver i dag inte ta någon social skyddshänsyn, och de kan satsa på att vinstmaximera med hjälp av mycket kraftig marknadsföring. Vi anser dock att det innebär stora risker med de här bolagen även inom ett licenssystem. Ett privat aktiebolag har, som vi vet, andra mål än de allmännyttiga föreningar och statens bolag som i dag finns i vårt system. Vänsterpartiet vill därför se en utredning som ser över vilka metoder och vilken lagstiftning som måste till för att vi på allvar ska kunna ta kontroll över den svenska spelmarknaden igen.

Genom att ha ett offentligt ansvar med ett starkt statligt spelbolag finns det en möjlighet att motverka de negativa konsekvenserna av spel om pengar. Vi vet att spelberoende inte bara drabbar den spelberoende själv utan också många i omgivningen, som familj och vänner. När vi vet att spelmissbruk redan är ett stort problem är vi nu lite oroliga att det kommer att växa i omfattning med den nya licensmarknad som föreslås. Privata spelbolags drivkraft är att maximera sin egen vinst genom att sälja sin produkt till så många som möjligt. Det är ingen bra mekanism för att främja ett ansvarsfullt spelande, ett högt konsumentskydd och en hög säkerhet.

Vi instämmer i att spelmarknaden behöver regleras på ett sådant sätt att alla aktörer på den omfattas, men vi vill inte att spelmonopolet ska avskaffas på det sätt som föreslås i dag. Dessvärre saknas konkreta förslag på alternativ reglering, vilket vi gärna hade sett att det fanns i utredningen som ligger till grund för dagens proposition så att vi hade kunnat jämföra olika varianter. Det var redan i direktiven till utredningen som det här brast. Det gör det svårt för oss i Vänsterpartiet att ställa oss bakom det här licenssystemet i dagsläget eftersom vi inte har de andra vägarna klara för oss.

Därför måste jag i dag yrka avslag på förslaget i propositionen och bifall till vår reservation nr 1.

Herr talman! Så står vi äntligen här - Sverige ska få en ny spellagstiftning. När jag var nytillträdd som ordförande i kulturutskottet hösten 2015 var det här en av de första frågor jag kastades in i. Redan i november 2014 hade civilministern och min företrädare som ordförande, Per Bill, presenterat en blocköverskridande överenskommelse om en ny spelpolitik med syfte, som det då hette, att öppna upp för ett licenssystem som samtidigt beaktar skyddsaspekten. Sedan dess har det varit ett idogt arbete att få denna spelpolitik på plats.

Låt mig inleda med att rikta några uppskattande ord till alla som varit inblandade. Det gäller alla riksdagens partier som, även om vi inte är alldeles eniga i slutändan, ändå har bidragit med konstruktiva diskussioner och inspel. Det gäller den särskilde utredaren Håkan Hallstedt, som tillsammans med sina medarbetare lagt fram ett väl genomarbetat förslag förankrat bland riksdagens partier. Det gäller i detta fall även regeringen och civilminister Ardalan Shekarabi, som vi har haft en god och bra dialog med under hela resan. Denna goda ton har lagt grunden för den överenskommelse som hela Alliansen och regeringspartierna i dag står bakom. Det har ibland varit slitiga diskussioner, men eftersom vi alla har haft sikte på målet har det också gått vägen. Jag vill verkligen uttrycka min uppskattning för detta.

Jag tycker att det är särskilt viktigt att betona i dag, när vi befinner oss mitt i ett valår där konfliktlinjer ska dras och politik ställas mot politik, att det även ett sådant konflikternas år går att komma överens i en fråga samtidigt som man kan vara djupt oense i en annan. Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det här lär inte minst regeringen och civilministern bli varse i eftermiddag när vi förhoppningsvis ska rösta fram en ny spelpolitik och samtidigt rösta ned förslag om vinstbegränsning och försvårande för fristående alternativ i välfärden.

Herr talman! Jag brukar säga att i den här frågan må vi komma från olika ideologiska utgångspunkter, men verkligheten har tvingat oss att ta ett pragmatiskt steg framåt. Den svenska spelpolitiken är inte längre hållbar. En allt större del av marknaden kontrolleras av oreglerade onlinebaserade och gränsöverskridande spelföretag. När spelutredningen presenterades kontrollerade de 23 procent av marknaden, men det är en ständigt växande andel, och den växer på de reglerade bolagens bekostnad.

Låt mig vara väldigt tydlig med att detta inte är olaglig verksamhet eller oseriösa aktörer. Tvärtom är det duktiga svenska entreprenörer som byggt framgångsrika svenska företag med svenska anställda och som vänder sig mot svenska konsumenter. De har bara inte tillåtits verka i Sverige utan har fått bedriva sin verksamhet från andra länder. Vilka andra tillväxtbranscher behandlar vi på det sättet?

Som konsekvens har de inte kunnat bidra till det gemensamma genom att betala skatt i Sverige, och inte heller har de kunnat vara del av de regelverk och system vi har för att skydda den som befinner sig i riskzonen för skadligt spelande. Från statens sida har vi saknat såväl kontroll som insyn. Den svenska spellagstiftningen har därmed varit en chimär som endast fyllt sitt syfte om man tar på sig de kraftigaste politiska skygglapparna.

Herr talman! För Moderaternas och Alliansens del har tre perspektiv, eller tre delar, hela tiden varit vägledande. Den första delen är att uppnå så hög kanalisering som möjligt på den svenska spelmarknaden, det vill säga att så många aktörer som möjligt ska vara inne i systemet och inte utanför. Utredningen satte ett mål på 90 procent, men vi har sagt att detta måste vara en miniminivå. Jag har ibland kritiserats för att ha talat om kanalisering, kanalisering och kanalisering. Det är en kritik som jag gärna tar, för om vi inte får in alla seriösa aktörer på marknaden faller också den nya spelpolitiken. Då kommer vi inte att ha ett verkningsfullt skydd mot spelande i riskzonen, våra regelverk kommer inte att fungera och inte heller kommer vi att ha rimliga konkurrensförutsättningar på den svenska spelmarknaden.

Den andra delen som vi har arbetat intensivt med är förutsättningarna för den ideella och allmännyttiga sektorn, som får en inte oväsentlig del av sin finansiering genom spel och lotterier. Ca 2 miljarder kronor per år går tillbaka till välgörenhet och icke-kommersiella ändamål. Att värna den ideella sektorns fortsatta oberoende finansiering har därför varit A och O. Den nya spellagstiftningen gör detta genom att marknaden för lotterier och bingo inte ska omfattas av licenssystem och konkurrensutsättning. Genom att särskilja denna sektor från den konkurrensutsatta kommer vi också att kunna värna och behålla skattefriheten för den ideella sektorn.

Vad gäller lotterier har detta gått ganska smärtfritt, men en diskussion har uppstått vad gäller bingo. Utredningens bedömning var att endast landbaserad bingo skulle omfattas av skattefrihet medan onlinebingo skulle anses vara en kommersiell produkt som därmed skulle omfattas av det nya licenssystemet. Sedan propositionen presenterades har vi dock fört intensiva samtal mellan riksdag, regering och berörda parter, även den kommersiella sektorn, och kommit fram till tolkningen att det även online är fråga om olika produkter. Utskottet gör därför bedömningen att bingoliknande onlinelotterier som bedrivits inom ramen för lotterilagen även fortsättningsvis ska vara skattebefriade. Sådant spel har bedrivits till förmån för allmännyttiga ändamål, och det har gjorts under reglerade återbetalningsnivåer och ska därför inte anses utgöra onlinebingo i spellagen.

Herr talman! Den tredje delen som varit avgörande är hur vi skyddar spelare i riskzonen. Här är det viktigt att betona det som utredningen också fastslår. Det kan inte garanteras att ett nytt licenssystem inte leder till ett ökat spelande, men det går heller inte att fastställa att ett licenssystem skulle leda till ett ökat problemspelande. Med detta sagt läggs nu ett antal förslag för att stärka skyddet på spelmarknaden. Äntligen får vi ett gemensamt självavstängningssystem där man på ett enkelt sätt kan stänga av sig från samtliga aktörer på spelmarknaden, antingen under en begränsad tidsperiod eller permanent. Samtliga spelare måste sätta egna gränser för sitt spelande, och bolagen har en skyldighet att agera när gränsen är nådd. Det ska finnas panikknappar i spelen där man snabbt kan bryta, och på samma sätt ska det finns tydliga länkar till stöd och rådgivning. Marknadsföringen regleras på så sätt att man inte får lova sådant som inte kan hållas eller framställa spel som lösning på ekonomiska problem. Något som särskilt har efterfrågats är att det nu också blir förbjudet att direktmarknadsföra spel till den som har stängt av sig från spelande.

Det är särskilt viktigt att konstatera att i synnerhet denna del också är beroende av hög kanalisering. Det är först när vi får in samtliga aktörer i systemet som vi också kan bygga ett effektivt skydd mot skadligt spelande.

Herr talman! Jag vill också kort nämna ett par övriga frågor.

En fråga som aktualiserats under arbetets gång är den om kreditförbud. I Sverige råder i dag förbud mot spel på kredit eller faktura. Det finns dock möjlighet till undantag, vilket främst är avsett för små aktörer som exempelvis Cancerfonden. Knappt tio aktörer har i dag ett sådant undantag, och det rör sig huvudsakligen om väldigt små belopp i prenumerationslotterier.

Vi ser dock att en aktör återkommande har överutnyttjat detta undantag, nämligen Socialdemokraterna genom sitt spelbolag Kombispel. Med offensiv marknadsföring har man sålt lotter på kredit till redan skuldsatta och dessutom drivit människor till kronofogden. Det har heller inte framgått för kunderna att man är med och sponsrar socialdemokratiskt partiarbete genom att köpa Kombispels produkter.

Att sätta stopp för den här typen av avarter har varit viktigt för Alliansen. Det är särskilt allvarligt när ett politiskt parti missköter sig. I och med dagens beslut sätts ett tydligt tak för hur stor krediten får vara, och taket är satt utifrån just de mindre aktörer för vilka undantaget finns till. Det riktar sig rakt mot den aktör som överutnyttjat systemet, och det välkomnar vi.

Lika rimligt är det att det i marknadsföringen tydligt ska framgå att det är partipolitiskt arbete man är med och finansierar. Om detta finns det ett tidigare tillkännagivande, ett tillkännagivande som regeringen nu får till uppgift att arbeta vidare med.

Den sista fråga jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på är den om statens roll på den framtida spelmarknaden. Enligt det beslut vi fattar i dag delas spelmarknaden upp i en konkurrensutsatt marknad och en marknad där staten fortsätter att ha en exklusiv roll. Svenska Spel kommer att verka i båda dessa segment. Propositionen fastslår att Svenska Spel behöver omstruktureras, då spel på båda marknaderna enligt den nya lagen inte får bedrivas av samma juridiska person. Detta kräver, precis som utredningen beskriver, en strikt uppdelning av Svenska Spel i två separata juridiska personer. För oss är detta oerhört viktigt utifrån hur staten bör och ska agera på en konkurrensutsatt marknad.

Det framtida ägandet av Svenska Spel ligger utanför dagens beslut, men regeringen är i sin proposition tydlig med att en avyttring av den del av bolaget som ska agera på licensmarknaden inte bör genomföras. Låt mig vara lika tydlig i motsatt riktning: När staten blir en aktör bland andra på en konkurrensutsatt marknad finns det ingen anledning för staten att fortsätta verka där. Vid ett regeringsskifte i höst hoppas jag därför att en ny regering vidtar mått och steg för att på ett ansvarsfullt sätt avyttra ägandet i den del av Svenska Spel som verkar på den konkurrensutsatta marknaden. På samma sätt bör staten avveckla sina åtaganden i ATG.

Med detta sagt är dagens beslut ett stort och viktigt steg för den svenska spelmarknaden. Det innebär att dagens omoderna spelmonopol ersätts med modern lagstiftning som präglas av högt konsumentskydd och hög säkerhet i spelen och som inkluderar hela den växande spelmarknaden - en marknad som öppnar upp för seriösa aktörer som vill vara med och ta ansvar och samtidigt stänger ute den som har ett annat syfte med sin verksamhet.

Herr talman! Allra sist konstaterar jag att detta är kulturutskottets sista kammardebatt den här mandatperioden. Jag vill därför passa på att rikta ett uppriktigt och innerligt tack till mina kollegor i utskottet för hårda debatter och gott samarbete, liksom till vårt utskottskansli, som på ett föredömligt sätt väglett och stöttat oss i utskottet i vårt arbete. Det har varit ett sant nöje att få leda kulturutskottet dessa år.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag samt tillönskar alla, även talmanspresidiet, en glad sommar.

(Applåder)

Herr talman! Jag gjorde en liten paus här i början, för det här är en speciell dag för mig. Jag har varit riksdagsledamot i 16 år, och frågan som vi nu debatterar har följt mig ända sedan jag blev ledamot i kulturutskottet och ansvarig för frågor om spelmarknaden, idrott, föreningsliv och friluftsliv. Innan dess satt jag åtta år i försvarsutskottet. Det är många år och många gånger jag har stått i den här talarstolen, men nu är det sista gången. Det känns härligt att just den här frågan blir den sista.

Jag kommer ihåg hösten 2010. Jag satt på mitt kontor. En ledamot från finansutskottet, Hans Hoff, kom in och lade ett dokument i knät på mig och sa: Peter! Den här frågan har legat för fäfot länge. Vi måste lösa den. Det handlar om en förändring av spelmarknaden.

Jag tittade på frågan som sådan i dokumentet. Jag fick till och med ett antal tidigare utredningar. Jag började fundera och kom att tänka på när TV3 kom in på den svenska tv-marknaden och det sändes reklam i svensk tv. Vi var ganska irriterade över att reklamen överfördes till tv på det sättet. Man försökte på olika sätt bromsa den utvecklingen, men det gick ju inte eftersom det sändes från utlandet. På samma sätt såg man att andra aktörer än de som ingick i monopolet var på marknaden utifrån att de var placerade i olika delar av Europa, särskilt på Malta.

I det skedet tänkte jag så här: Vi måste titta igenom det här ordentligt. Det tillsattes en liten grupp bestående av tre personer. En av dem som var med i den gruppen hette Lennart Gustavsson. Han var lite av en guru inom spelområdet. Tyvärr har han lämnat oss, men jag tror säkert att han sitter där uppe nu och hör på debatten och tänker: Äntligen blir det en förändring!

Jag ska vara helt ärlig: Förslaget som sedan blev en motion här i kammaren är det som utredningen i förlängningen kom fram till, nämligen att man bygger upp ett licenssystem - Olof beskrev det ganska väl tidigare - och en stark myndighet som kan både ge licenser och ta dem ifrån de olika bolagen, att föreningslivet fortfarande har en särställning inom området och att man arbetar för att minska missbruket.

Det har redan kommit ett förslag den här mandatperioden om en ändring av § 6 i socialtjänstlagen så att man likställer spelmissbruk med annat missbruk. Jättebra! Det är precis i linje med vårt förslag.

Partiets verkställande utskott och partistyrelsen ställde sig bakom förslaget. Nu var bollen i rullning. Vi lade fram en motion i utskottet och fick majoritet i frågan, som landade hos finansministern i den dåvarande borgerliga regeringen Anders Borg.

I detta förändringståg kan man säga att det fanns två lokförare. Det var Socialdemokraterna, och det var Gustaf Hoffstedt från Moderaterna. Han var lite ensam om det perspektivet och fick lite skäll av sina partikamrater för att han drev en kompromisslinje i frågan. Det gjorde att han fick utstå inte spott och spe men i alla fall kritik, särskilt från Anders Borg.

De övriga borgerliga partierna på den tiden gjorde i princip tummen upp. De tyckte att det var okej. De hade inga större invändningar, utan man kan säga att de satt i mittenvagnen och åkte med. Miljöpartiet var tveksamt positivt. Det fanns en strimma av möjlighet att de kunde se effekterna om vi inte gjorde någonting på marknaden. Längst bak i tåget satt V och SD och drog i nödbromsen. Nu har Sverigedemokraterna släppt lite på nödbromsen, men de är fortfarande med och drar i den. Kvar på perrongen stod Anders Borg. Han fattade inte vad som pågick.

Självklart är det ett härligt uppvaknande nu, när vi ser att en förändring har skett och kan stå här i dag med ett lagförslag om en förändring av spelmarknaden.

Jag kommer särskilt ihåg Almedalen 2013. Svenska Spel hade ett seminarium där vi diskuterade förändringen i licenssystemet eller skapandet av ett licenssystem. Dåvarande ledningen för Svenska Spel utgick från att man inte ville ha den förändringen, för de jämförde spelmonopolet med alkoholmonopolet. Och visst finns det likheter när det gäller riskfaktorer, konsumtion och liknande. Men om den utveckling som skett på spelmarknaden skulle ha skett när det gäller alkoholmonopolet skulle man i princip kunna tanka en whisky direkt ur datorn, alltså få den direkt hem via datorn. Att det sker i verkligheten i framtiden tror inte jag. Jag tror inte att det är tekniskt möjligt, herr talman. Men om det hade kunnat ske, ja, då hade spritmonopolet haft ett problem - och det är det problemet spelmonopolet har nu.

Framåt till 2014. Vi hade en socialdemokratisk regering och ett statsråd, Ardalan Shekarabi, som ansvarade för spelpolitiken. Han förstod med en gång att det här var ett problem. Här måste det ske en förändring. Man måste på ett snabbt och brett sätt och med förankring jobba med ett nytt lagförslag. Jag ska inte gå in och ta över statsrådets debatt- och talartid, utan jag tycker att det är välförtjänt att han senare i debatten får berätta hur det förslaget ser ut.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Eftersom detta är min sista debatt tackar jag också alla ledamöter i utskottet för ett bra samarbete, liksom kammarens och kansliets personal. I framtiden, när jag inte finns här i kammaren, hoppas jag kunna bevaka så att detta blir verklighet och utvecklas. Jag ska också bevaka er som ledamöter så att ni gör ett bra arbete här i kammaren.

(Applåder)

Herr talman! Även jag är oerhört glad och nöjd i dag. Precis som Peter Johnsson har jag följt frågan länge, och även jag håller troligtvis mitt sista tal i kammaren, i alla fall tillsammans med kulturutskottet. Jag kommer nog att hålla några tillsammans med konstitutionsutskottet.

Det känns fantastiskt att få vara med och yrka bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande nr 8 om en ny spelreglering. Jag är väldigt nöjd och glad över de stora förändringar som regeringen lyckats genomföra under den här mandatperioden. Att klara av att få fram en så omfattande lagstiftning och reform på så kort tid är egentligen bara möjligt om det finns breda majoriteter i riksdagen. Det har det funnits i denna fråga under ganska lång tid. Jag vill gärna tacka allianspartierna, som har gett ett gott stöd och bidrag i arbetet.

Men det behövs också en regering som driver på. Ardalan Shekarabi startade detta arbete nästan direkt då han tillträdde. Han lyckades också tillsätta en utredare, dåvarande gd:n för Lotteriinspektionen, Håkan Hallstedt, som jag tror att nästan alla har berömt. Han har lyckats lägga fram precis det som alla kan leva med, varken mer eller mindre. Det var nog för bara några år sedan många som trodde att det skulle bli en alldeles för svår arbetsuppgift. På den tiden brukade man likna spelmarknaden vid ett gigantiskt plockepinn, där en liten förändring någonstans i det stora pusslet riskerade att påverka betydligt fler delar i samhället.

När jag har träffat spelbranschen, medan utredningen pågick, efter det att den avslutats och efter lagrådsremissen och propositionen, har jag mött mycket positiva tongångar. Det finns alltid detaljer som kan justeras, men på det stora hela är de flesta mycket nöjda. Det är också jag. I dagens betänkande föreslås i stort sett samma saker som jag var med och arbetade fram i Miljöpartiets spelpolitiska program och i de kommittémotioner vi har lagt fram i frågan.

Den nya regleringen bygger på ett licenssystem där alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska ha licens, och aktörer utan licens ska stängas ute. Det gör att spelbolag som i dag erbjuder spel inom EU med licens i ett annat land nu kommer att kunna söka licens och betala skatt även i Sverige. Detta gäller ju särskilt spel som erbjuds via nätet.

För att ett spelbolag ska få en licens och upprätthålla den måste spelverksamheten bedrivas på ett sunt och säkert sätt och under offentlig kontroll. Det kommer att ställas krav på stärkt konsumentskydd och hög säkerhet. De negativa konsekvenserna ska även fortsättningsvis begränsas.

Spelmarknaden delas upp i en konkurrensutsatt del, som främst omfattar spel online och vadhållning, en del som förbehålls spel för allmännyttiga ändamål och främst omfattar lotterier och bingo samt en del som förbehålls staten och omfattar kasinona och spel på värdeautomater.

En licenshavare ska ha långtgående skyldighet att skydda spelarna mot överdrivet spelande. Höga krav på måttfullhet ska gälla vid marknadsföring av spel. En statlig spelmyndighet ska besluta om licenser och utöva tillsyn enligt den föreslagna spellagen. Straffen för olovlig spelverksamhet skärps, och ett spelfuskbrott införs när det gäller matchfixning. Punktskatten föreslås bli 18 procent. Spel förbehållet allmännyttiga ändamål föreslås vara skattebefriat. Detta ska genomföras från och med den 1 januari 2019. Några delar som handlar om penningtvätt har lämnats till finansutskottet, som kommer att behandla dessa.

Det kommer säkert att återstå många fler arbetsuppgifter inom spelområdet; det vet vi. Inte minst är det många inom hästnäringen som ser fram emot den nya översynen. Men det har också fattats beslut inom andra närliggande områden, som att spelberoende från årsskiftet klassas som en beroendesjukdom och att man numera enligt socialtjänstlagen kan få hjälp från kommunen vid spelberoende.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Marknaden för spel om pengar är i Sverige något helt annat i dag än när vår nuvarande spellagstiftning togs fram. Spelbolag har vuxit fram i snabb takt, inte minst på internet - en utveckling som också gett tillgång till helt nya former av spel om pengar på en internationell marknad. Nya former för att både betala och ta emot pengar på nätet har också gjort att utvecklingen gått i snabb takt. Detta är i dag en i princip oreglerad marknad, som också innebär problem på olika sätt. Frågan har också, som vi hört tidigare, utretts vid flera tillfällen.

Därför är det viktigt att vi nu i dag har kommit fram till ett förslag till reglering av spelmarknaden, som nu ligger på riksdagens bord. Vänsterpartiet väljer att stå utanför detta. Att som Vänsterpartiet tro på ett fortsatt statligt spelmonopol är inte rimligt. Det känns tyvärr helt verklighetsfrånvänt. Ett svenskt spelmonopol enligt Vänsterpartiets förslag har vi enligt lagstiftningen i dag, men tekniken och marknaden har redan för länge sedan sprungit ifrån det. Den omreglering vi i dag debatterar är därför helt nödvändig. Vi ersätter dagens icke fungerande, omoderna monopollagstiftning med en modern lagstiftning som inkluderar hela den växande spelmarknaden.

Från Centerpartiets sida har vi bevakat några mycket viktiga delar i förslaget till reglering. Inkomster från exempelvis lotterier och bingospel är i dag en mycket viktig, ja helt väsentlig, del av inkomsterna för stora delar av vårt civila samhälle. Detta har varit möjligt bland annat genom att civilsamhällets organisationer haft en skattebefrielse för inkomster från dessa spel. En fortsatt skattebefrielse för civilsamhällets lotterier och bingospel har därför varit en jätteviktig fråga för oss att bevaka, för att civilsamhället ska kunna fortsätta med de ovärderliga insatser man gör för samhället i stort.

Det handlar om lotten du köper från tombolan vid föreningsarrangemanget, men också om möjligheterna för organisationer att fortsätta sälja sina lotter och anordna bingospel även på ett nationellt plan, oavsett om det sker landbaserat eller online. Därför är det också viktigt för den civila sektorn att kulturutskottet nu förtydligar att tolkningen vad gäller skattebefrielsen även ska omfatta bingo online.

Herr talman! Det måste vara prioriterat att så många bolag som möjligt skaffar licens för den svenska spelmarknaden - det som i dag kallas för kanalisering - för att kunna verka under konkurrenskraftiga men rimliga former. Inte minst är det viktigt för att vi ska få bolagen att skatta för de spel som sker i Sverige, men också för att stärka skyddet för spelarna och inte minst värna de människor som befinner sig i riskzonen för spelproblem.

På en reglerad spelmarknad kan vi ställa krav på marknadsföringen av spelen men också skapa möjligheter till självavstängning, som då gäller för samtliga licensierade bolag.

Det är därför viktigt att omregleringen handlar om hela den växande spelmarknaden och att det blir tydligt för spelbolagen att en licens för att agera på den svenska marknaden är både nödvändigt och en fördel för bolaget. På samma sätt ska det vara en fördel för den som vill spela att välja ett bolag som har licens för den svenska spelmarknaden.

Det är en omfattande och svår uppgift att reglera den svenska spelmarknaden. Det kan vi se inte minst genom att det är en fråga som har både diskuterats länge, precis som Peter Johnsson sa här tidigare, och varit ämne för flera utredningar under många år. Under dessa år har spelmarknaden, främst på nätet, fortsatt att utvecklas i snabb takt. Just därför är det också nödvändigt att omreglera spelmarknaden. Att det är nödvändigt kan vi se på det oreglerade spelet på nätet och på expansiva bolag som startat i Sverige men blivit tvingade att lägga sin verksamhet och utveckling i andra länder.

Det är också nödvändigt för att man ska kunna hjälpa och stötta personer som fastnat i riskspelande och spelmissbruk. Det är nödvändigt därför att tekniken har rusat ifrån den nuvarande svenska spellagstiftningen. Men det är, som sagt, en svår och omfattande uppgift att reglera den svenska spelmarknaden. Det blir därför också viktigt att följa upp och utvärdera omregleringen och att detta sker kontinuerligt för att vi så snabbt som möjligt ska kunna justera om det skulle bli nödvändigt.

Det finns självklart frågor och oro när det gäller delar av förslaget till omreglering. Bland annat har det uttryckts oro från civilsamhället vad gäller bingo online, men jag hoppas att den oron nu stillas genom det förtydligande vi gör från kulturutskottet i just den delen.

Sedan har det också, inte minst i den för landsbygden så viktiga hästnäringen, funnits en oro för vad som händer med hästsportens framtid och den långsiktiga finansiering som ATG skapar för hästnäringen. ATG kommer att få en ny roll på en omreglerad spelmarknad. Därför är det viktigt att regeringen nu snabbt utreder vilka konsekvenser omregleringen får och hur den finansiering som i dag kommer hästnäringen till del via de spel som sker hos ATG ska kunna garanteras på en omreglerad spelmarknad.

Herr talman! Det har också i slutskedet av kulturutskottets behandling av detta ärende kommit en skrivelse till utskottet från Ålands landskapsregering. Det är en skrivelse där man uttrycker oro för hur omregleringen av den svenska spelmarknaden kan komma att påverka beskattningen och regleringen av bland annat spel som sker på fartyg som går i trafik mellan Sverige och Åland. Det är faktiskt viktigt att vi tar denna oro på allvar, då vi från Sveriges sida har ett särskilt åtagande gentemot Åland genom den så kallade Ålandsöverenskommelsen. Ålandsöverenskommelsen, som antogs av Nationernas förbunds råd redan 1921, gäller ännu. Detta bekräftade utrikesminister Margot Wallström så sent som i oktober 2015 som svar på en fråga från undertecknad. Genom Ålandsöverenskommelsen har Sverige och Finland kommit överens om att värna bevarandet av den åländska kulturen, språket och de lokala svenska traditionerna på Åland.

Inom ramen för Ålands självstyre bedriver man spelverksamhet genom bolaget Paf, där avkastningen går till det åländska kultur- och föreningslivet, som vi alltså också från svensk sida har förbundit oss att stötta. En av Pafs kärnverksamheter är den fartygsbaserade spelverksamheten, där man nu från åländsk sida ser att intäkterna kraftigt kan komma att minska när skattereglerna på den omreglerade svenska marknaden ändras också vad gäller spel på fartyg på svenskt territorialvatten. Här behöver man, såvitt jag kan se, i den kontinuerliga uppföljningen av omregleringen tidigt också följa upp hur det påverkar Ålands möjligheter till ett levande och utvecklande kultur- och föreningsliv om Pafs intäkter påverkas av den svenska lagstiftningen. Man behöver också följa upp om detta är förenligt med Sveriges åtaganden enligt Ålandsöverenskommelsen. Jag hoppas att regeringen tar detta på allvar.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och samtidigt hänvisa till Alliansens gemensamma särskilda yttrande.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan bara instämma med de flesta av de föregående talarna och säga: Äntligen! Äntligen får vi debattera och votera om en ny spelpolitik och en ny reglerad spelmarknad. "Debattera" är kanske att ta i när det gäller det här ärendet, för det handlar väl mer om att tala om det och hylla alla steg i det arbete som har lett fram till detta - alltifrån det första mötet över en kopp kaffe hos ministern, där vi diskuterade möjliga inspel till utredaren, fram till genomförande och beslut i dag. Stort tack till alla inblandade för stor konstruktivitet och fingertoppskänsla i ärendet!

Vi liberaler har varit med och deltagit i arbetet med liv och lust och försökt vara drivande när det gäller att skapa just ordning och reda, som vi ju alla efterlyser. Alla som de senaste åren har öppnat en kvällstidning, tittat på reklamfinansierad tv eller lyssnat på en privat radiokanal förstår nödvändigheten i den nya, omreglerade spelmarknaden. En rad helt legitima spelbolag blandas i dag med en rad mindre nogräknade, som fullständigt översvämmar vår vardag med diverse mer eller mindre seriösa lockrop.

Det är lätt att förledas att tro att det bara är utländska, lite mörka och skumma företag som missköter sig, men tyvärr är så inte fallet. Som tidigare nämnts sticker även till exempel de socialdemokratiska A-lotterierna ut när det gäller att en del av verksamheten har bedrivits på ett högst tvivelaktigt sätt.

Herr talman! Vi är ett spelande folk och har varit det i många år. Från att tidigare ha spelat på trav, lotterier och andra traditionella spel gör vi i dag mycket av vårt spelande via nätet, på gott och ont. Vi kan i tidningarna läsa om svenskar som lurats av bolag baserade i länder långt borta och av lotterier som har sin utgångspunkt mitt i demokratins högborg. Vi läser om många som har hamnat i spelmissbruk och lämnats åt sitt öde av oseriösa aktörer. De har fått stå där ganska ensamma, hjälpta endast av civilsamhällets aktörer.

Men nu, herr talman, blir det ändring på detta. Nu släpper vi in de aktörer som har verkat bland svenska spelare från utlandet. De har inte funnits fysiskt i Sverige, inte betalat skatt i Sverige och inte heller levat under våra lagar och regler. Nu får de komma in i värmen, eller rättare sagt under reglerat paraply, och vara den nöjes- och fritidssysselsättning de är tänkta att vara. Detta skulle ha gjorts mycket tidigare, men det är ändå välkommet att vi nu äntligen får denna reglerade spelmarknad, som tar större ansvar också för sina spelare.

Herr talman! Det är en viktig liberal ståndpunkt att en välfungerande marknad också är en välreglerad marknad. Det är detta som har saknats just när det gäller spelmarknaden. Det gäller att så många som möjligt, för att inte säga alla, som verkar på den svenska spelmarknaden ska ha behörigt tillstånd. Det är den tidigare debatterade kanaliseringen. Det är av absolut största vikt att så många som möjligt är med för att detta ska få trovärdighet och för att alla också ska få en känsla av att systemet fungerar.

De som saknar licens ska på ett tillbörligt och effektivt sätt ställas ute. Som tidigare sagt sätter vi upp en skatt på 18 procent på alla licensierade bolag. Det är jättebra. Dessutom kommer spelmarknaden att vara uppdelad i tre tydliga delar. En del är konkurrensutsatt. En annan del handlar om landbaserade kasinon och spelautomater, där staten har ensamrätt. Den tredje delen rör den ideella sektorn, som är skattebefriad.

Vi liberaler står helt bakom detta. Vi kommer dessutom noggrant att fortsätta följa denna utveckling för att se hur vi på sikt kan minska statens ägande av de konkurrensutsatta delarna, där staten egentligen inte har någon anledning att vara. Men det är också viktigt att påpeka att marknaden först måste få sätta sig. Då får vi se vart saker och ting tar vägen, så och trovärdigheten i systemet kvarhålls.

Vi kommer också att följa, mycket tydligt, den ideella sektorns möjligheter att verka inom sitt område och att fortsätta vara en motor och en finansieringskälla. Det handlar om att säkra den framtida delen av detta, att den kvarstår.

Vi kommer mycket noggrant att följa utvecklingen av den otroligt viktiga finansieringen av hästsporten och hästnäringen. Det behövs, som sagt, fler delar i den utredningen för att detta ska komma på plats. Det är också viktigt att vi säkrar den här övergångsperioden.

Herr talman! Spel är underhållning. Spel ska vara roligt och krydda livet, men vi måste också ta baksidorna på allvar. Det är väldigt bra att spelmissbrukare ska få bättre vård. Spelmissbruk kommer nu att likställas med allt annat missbruk, och kommunerna får ett särskilt ansvar för att behandla spelmissbruk. Det är väldigt bra. Det är gott så. Men hur ser vi till att så få som möjligt hamnar i missbruket?

Vi vet att spelmissbruk är ett av våra snabbast växande sociala problem i dag. Drygt 80 000 barn beräknas i dag leva med en vuxen som har spelproblem. Och lägger vi till dem som lever med konsekvenserna av tidigare missbruk växer siffran väldigt snabbt. Spelmissbruk slår dock inte blint. Alla blir inte drabbade - det är viktigt att slå fast det. Som när det gäller mycket annat är riskerna störst för dem som redan är utsatta. De är störst för dem som har andra former av missbruk.

Den stora skillnaden jämfört med andra sociala problem är att vi sällan talar om det. Det är till stor del ett tabubelagt område som det faktiskt är mycket hysch-hysch runt. Vi har inte fullt ut insett vad det lämnar efter sig. Här har spelbranschen givetvis ett mycket stort eget ansvar, men också vi som lagstiftare.

Dagens beslut tar hand om en rad av dessa problem men inte alla. Det är väldigt bra att man tar hand om en del, men vi behöver gå vidare. Vi behöver bevaka detta område och vara tydliga. Detta kommer vi liberaler starkt att driva på för att åstadkomma framöver.

Vi är glada över att vi har en bred samling här i riksdagen om ett stärkt ansvar. Vi liberaler kommer att följa det och återkomma med vad som mer kan behöva göras inom det sociala ansvarsområdet.

Vi menar att det är självklart att vi måste kunna skilja på spel och spel. Den svenska spelpolitiken har länge utgått från insikten att olika spelformer har olika risker. Det är skillnad på nätkasinon och bingolotter. Vi sätter i dag stopp för den mest aggressiva reklamen för riskfyllda spel. Det är mycket bra och mycket viktigt, men vi behöver återkomma med skarpa instrument för att ytterligare skärpa reglerna kring ytterligheterna och differentiera olika speltyper och regelverk så att de blir riktigt träffsäkra - allt för konsumentens bästa.

Avslutningsvis, herr talman, är det extremt viktigt att följa utvecklingen av ett nytt licenssystem. Det införs därför nu ett system för att noggrant och löpande följa och mäta spelproblem och folkhälsoeffekter efter omregleringen. Vi följer också marknadsmässiga effekter och andra delar, så att det inte uppstår en ny sida av vilda västern och så att vi kan agera i tid om systemet inte fungerar.

Herr talman! Det är med glädje jag från Liberalernas sida vill yrka bifall till hela propositionen och också hänvisa till Alliansens särskilda yttrande.

(Applåder)

Herr talman! Också jag vill yrka bifall till propositionen och hänvisa till vårt särskilda yttrande.

Jag vill börja med att tacka alla mina kollegor i riksdagsgruppen som har medverkat i den parlamentariska referensgruppen. Jag vill tacka utredaren, som flera andra har gjort tidigare. Jag vill tacka Finansdepartementet, som fört en dialog med oss i Alliansen om upplägget. Tack, ansvarig minister, Ardalan Shekarabi, för samarbetet! Det är fantastiskt att vi har lyckats hålla tidsplanen, mycket beroende på dialogen mellan regering och riksdag och många aktörer inom spelbranschen. De allra flesta aktörer har varit med. Bland annat har Svenska Spel, de folkrörelseägda bolagen och Branschföreningen för Onlinespel, som kallas Bos, visat intresse av att vara med i den här processen.

Staten har tidigare varit utan insyn men tar alltså nu tillbaka initiativet. Vi ger ett förtroende till spelbranschen i samband med omregleringen av spelmarknaden som de får i uppdrag att förvalta. Politiken har tagit ansvar. Nu gäller det att spelbranschen tar över stafettpinnen och att den inte försöker hitta kryphål och vinklar som gör att det blir en massa överklaganden och annat.

Det handlar om att spelbranschen går från att vara oreglerad till att bli reglerad. Man går från olika villkor och regelverk till likadana för alla aktörer som är med.

Kvar finns en utredning om hästnäringen. Statskontoret får också ett uppdrag att under tre år följa upp reformen. Den kommande Spelinspektionen, tidigare Lotteriinspektionen, får en viktig roll när det gäller myndighetsstyrning.

Herr talman! Det har funnits några särskilt viktiga frågor i denna process som vi från Alliansen har lyft fram. Jag vet att Olof Lavesson, ordförande i kulturutskottet, har lyft detta, men jag vill ändå påminna om dem.

Det handlar om kanalisering, alltså om hur många bolag som söker licens. Det finns en förhoppning om att 90 procent av bolagen ska vara med i detta.

Det gäller civilsamhällets möjligheter att fortsätta verka på samma villkor som tidigare. Spel är ju viktigt för civilsamhällets finansiering.

Det är också fråga om vad som ska hända med det statliga bolaget Svenska Spel, som delas upp i två separata bolag, ett så kallat monopolbolag och ett konkurrensutsatt bolag med andra villkor. Hästnäringen ligger alltså utanför. Det lär vi få återkomma till.

Sedan är det naturligtvis en poäng att vi får in skatter genom detta spellicenssystem, så att staten blir berikad på det sättet. Jag tycker verkligen att det är på tiden att man betalar skatt i Sverige så som det nu lyfts fram och föreslås.

En annan fråga gäller matchfixning. Det är en fråga om kriminalitet. Det får den nya spelmyndigheten i uppdrag att bekämpa. Det är starka motkrafter, bland annat från andra länder. Detta är alltså också en väldigt viktig fråga i det här sammanhanget.

Herr talman! Jag är väldigt glad över att en för oss kristdemokrater viktig fråga har lyfts fram i propositionen. Den handlar om spelmissmissbruk och spelberoende. Det är väldigt glädjande att man inte har tonat ned den frågan och att den nya Spelinspektionen ska se till att det finns en måttfullhet i marknadsföringen. Det är avgörande, för i dag är det, som någon nämnde, rena vilda västern när det gäller marknadsföring och hur man hanterar detta.

Jag ser fram emot att det som vi ser på tv nästan varje dag tonas ned och blir mer måttfullt. Men jag tror inte att spelmissbruket försvinner. Det är en av de allra allvarligaste beroendesituationer som man kan hamna i. Spelberoendet förstör människors liv och slår sönder familjer.

Folkhälsomyndigheten beräknar att ungefär 171 000 personer, varav 82 000 barn, lever tillsammans med någon som har spelproblem. Spelbolagen har i alla fall fram till nu inte sällan snappat upp människors ekonomiska utsatthet. De kommer med lockelser om snabba spel med kort tid mellan insats och utfall. Nya spelare frestas med gratisspel och gåvor samtidigt som gamla spelare övertygas om nya insatser för att återfå det som gått förlorat.

Kändisar gör här och var - jag tycker att det är stötande - reklam för spelandet, vilket i sin tur leder till glansspridning och att spelandet kan ses som berättigat.

Cirka var femte person uppger att de har någon i sin nära omgivning som har spelproblem, och den oreglerade marknaden har vuxit samtidigt som spelberoendet ökat.

För att vi ska sätta oss in i problematiken skulle jag vilja citera från en hemsida. Citatet handlar om hur man upptäcker om man har spelproblem.

"Du tänker ständigt på spel (tidigare spelupplevelser, nästa spel eller funderingar på hur du ska skaffa pengar till nästa spel).

För att behålla spänningen krävs att du spelar för allt större summor.

Du har misslyckats flera gånger med att begränsa ditt spelande eller sluta att spela.

Du blir rastlös eller irriterad när du försöker sluta spela eller spela mindre.

Du spelar för att slippa tänka på problem eller för att komma ifrån ångest eller nedstämdhet.

Du återvänder till särskilda spel fastän du tidigare har förlorat pengar på dem. Du vill ta revansch för förlusten.

Du ljuger för att dölja hur mycket du spelar.

Du har begått brott för att få pengar till spelandet (till exempel stöld, förskingring eller förfalskning).

Du har äventyrat eller förlorat någon viktig personlig relation, anställning, utbildning eller karriärmöjlighet på grund av spelandet.

Du förlitar dig på att andra kan ordna fram pengar för att lösa en ekonomisk kris som uppstått på grund av spelandet."

Detta kan alltså vara varningstecken på att man håller på att bli spelberoende. Det är i det här sammanhanget som jag tycker att de lockelser vi ser i marknadsföringen är så stötande och fördärvliga, på något sätt. Jag ser därför fram emot att marknadsföringen blir mer måttfull. Visst ska man få marknadsföra, men inte på det sätt som görs i dag - anser jag.

Herr talman! Inom Kristdemokraterna ser vi mycket positivt på det nya spellicenssystemet. Vi kommer givetvis att följa upp vad som görs framöver för att förebygga spelberoende. För den som redan har hamnat i ekonomisk tragedi på grund av spelandet finns det organisationer som stöder och hjälper. Spelberoendes riksförening verkar för att förebygga och avhjälpa spelberoende. Uppsala Spelberoendecentrum är ett exempel där kommunen är med och samverkar, men att bara ett fåtal av våra 290 kommuner samarbetar i sådan verksamhet visar att det finns mycket kvar att göra. Under tiden fortsätter människor att lockas in i det som alltför ofta slutar i en ekonomisk och social tragedi.

Riktigt positivt är att vi från den 1 januari i år har gett socialnämnderna ansvaret för att förebygga och motverka spelmissbruk. Det är en utökning av det ansvar nämnderna i dag har för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. Socialnämnderna ska också få ansvar för att aktivt arbeta för att förebygga och motverka spelmissbruk bland barn och unga. I dag ska kommun och landsting samarbeta om personer som missbrukar bland annat alkohol och narkotika, och det samarbetet ska utökas till att handla även om personer som är spelmissbrukare.

Herr talman! En omreglerad spelmarknad är ett stort och viktigt steg i rätt riktning, och förutsatt att vi i närtid lyckas lösa frågan om hästsportens finansiering och uppdelningen av Svenska Spel innebär detta att propositionen lägger en stabil grund för en modern och väl avvägd spelpolitik.

(Applåder)

Herr talman! Svenska staten återtar kontrollen. Det är precis vad som kommer att hända vid årsskiftet med anledning av det beslut som kommer att fattas i denna kammare.

Svenska staten kommer att fullgöra en av de mest grundläggande förpliktelser den har gentemot de svenska medborgarna - att säkerställa att svensk lag följs i Sverige och att de aktörer som bedriver näringsverksamhet gentemot den svenska marknaden följer regelverket och betalar skatt i Sverige. Det kommer att vara effekten av det beslut som fattas i dag. Effekten av beslutet är också att vi säkerställer att vi gör det vi kan för att skydda svenska konsumenter på en av de mest riskfyllda marknader som finns, nämligen spelmarknaden.

Att detta händer i dag, efter denna debatt, borde vara en omöjlighet. Vi hade exakt tre år till vårt förfogande för att ta fram underlaget för propositionen, sköta alla förhandlingar och hantera de EU-rättsliga aspekterna. Detta är kanske ett av de mer komplexa rättsområden som finns. Det är ett rättsområde och ett politikområde som påverkar hästnäringen, det civila samhället, mediebranschen och många andra aktörer i vårt samhälle - med rätt så många och motstridiga intressen. Trots att vi bara hade tre år till vårt förfogande och många hinder på vägen står vi här i dag och kommer att ha ett beslut inom några timmar. Från och med årsskiftet kommer vi att ha en reformerad spelmarknad.

Vad beror detta på? Jo, det beror på att när Sverige samlas och när vi lever upp till myten om landet där dialog och kompromisskultur dominerar - då levererar vi också. Då löser vi våra samhällsproblem. Detta är det mest fantastiska med vårt land, och jag tänkte på det i går på nationaldagsfirandet när jag i mitt tal skulle lyfta fram det specifikt svenska. Det slog mig att det som är unikt med Sverige är tron på kompromisserna - tron på att det är bra när människor går in i ett rum och kommer ut därifrån lagom missnöjda och tron på att det finns någonting vackert med det, eftersom man löser samhällsproblem. Man möts i dialogen.

Det är precis det som har hänt under den här mandatperioden och under processen med spelreformen: Vi började ett arbete tillsammans, och vi avslutade arbetet lagom missnöjda allihop. Det leder till att vi får en reglerad spelmarknad där den svenska staten återtar kontrollen.

Herr talman! Jag tänker inte gå igenom detaljerna i lagstiftningen, men däremot tänker jag tacka många. Jag vill tacka kulturutskottet för fantastiska insatser, och jag vill specifikt tacka kulturutskottets ordförande Olof Lavesson och tidigare ordförande Per Bill, som har stått för en mycket nära dialog ned Finansdepartementet och regeringen. Det har varit konstruktiva samtal som har möjliggjort de lösningar som nu finns i riksdagens beslut. Dessa konstruktiva samtal har lett till att vi har kunnat hitta kompromisser som är nödvändiga för att man ska kunna omreglera en marknad.

Jag vill tacka övriga riksdagsledamöter som inte sitter i kulturutskottet men som har varit engagerade på olika sätt. Det gäller Agneta Börjesson från konstitutionsutskottet och flera andra riksdagsledamöter som har varit inblandade och som har lyft fram inte minst hästnäringens frågeställningar. Vi vet att det i denna kammare finns många som är engagerade i de frågor som rör det civila samhället och hästnäringen. Det känns väldigt bra att vi har kunnat ha en så pass konstruktiv dialog.

Reformen hade inte varit möjlig utan Håkan Hallstedt. Om vi går tillbaka till dialog- och kompromisskulturen: Det är ju precis så vi har valt att lösa samhällsproblemen i vårt land - genom utredningar som bereder ärenden, finner förslag på kompromisser och skapar en plattform för dialog mellan olika aktörer. Håkan Hallstedt gjorde det omöjliga. Han skrev själv på Twitter att det var ett omöjligt uppdrag innan han visste att det var han som skulle hantera utredningen. Han fick det omöjliga uppdraget, och han levererade en utredning som verkligen innehöll svar på alla de frågeställningar som är relevanta i den här reformen.

Parterna, de olika aktörer som berörs av spellagstiftningen, ska ha ett stort tack. Olof Lavesson nämnde en annan fråga som kommer att beslutas i denna kammare senare i dag, nämligen vinstfrågan. Jag har fått äran att följa och vara inblandad i dessa två processer parallellt. Den stora skillnaden vad gäller de parter och aktörer som är relevanta inom respektive politikområde är att parterna i spelbranschen faktiskt bestämde sig för att kompromissa och bli lagom missnöjda. De bestämde sig för att det var värt att göra kompromisser som innebar att de skulle få hårdare regler och att de skulle betala högre skatt. Det var det värt för att få igenom en reform som skapar legitimitet för och rättslig förankring av branschen. Därför har vi också kunnat driva igenom denna reform.

Alla de aktörer som är verksamma inom spelbranschen - de utlandsbaserade bolagen, de Sverigebaserade bolagen, de intresseorganisationer som finns samt de aktörer som jobbar med frågor som rör spelmissbruk - ska ha ett mycket stort tack för kompromissviljan, för engagemanget och för förmågan att föra en konstruktiv dialog även om svåra frågor.

Jag vill avslutningsvis framföra ett stort tack till min egen statssekreterare, Alejandro Firpo. Nu är det jag som står här, och så är det ju i politiken: Det är vi statsråd som får ta åt oss äran för en process som ofta möjliggörs av tjänstemän i Regeringskansliet som sliter hårt.

I detta fall är det ett antal opolitiska tjänstemän på Finansdepartementet och andra departement som har slitit hårt för att möjliggöra denna reform. De har gjort omöjliga insatser möjliga. Jag vill framföra ett jättestort tack till dessa tjänstemän samt alltså till statssekreterare Alejandro Firpo, som har lagt många timmar, nätter och tidiga morgnar på den process som har levererat och möjliggjort denna reform.

Mina vänner och herr talman! Det känns väldigt roligt att få uppleva denna dag. Jag minns första gången som jag hörde talas om spelfrågan; det var i början av 00-talet. Då fanns det en väldigt stark vilja att driva igenom en reform, men av olika politiska skäl var detta inte möjligt. I dag står vi dock här i riksdagens kammare, och snart ska ni fatta beslutet. Jag vill uttrycka ett stort tack för alla insatser.

(Applåder)

Herr talman! Vad är det, statsrådet, som gör att ni vill ha kvar undantaget vad gäller att kunna bedriva spel- och lotteriverksamhet på kredit?

Herr talman! Tack, Sara-Lena Bjälkö, för frågan och för möjligheten att tydliggöra detta.

Vi har tagit flera viktiga steg vad gäller skärpning av lagstiftningen som rör krediter och spel. Jag är väldigt stolt över att både regeringen och riksdagen har kunnat hantera dessa frågor på ett ansvarstagande sätt, och vi ser nu att vi får på plats en lagstiftning som innebär kraftigt skärpta regler vad gäller kredit.

Vi har ett antal organisationer i vårt land som bedriver lotterier där man säljer lotter med faktura. Det är rimligt att det finns en möjlighet att göra detta, men det ska då röra sig om mycket begränsade summor och ett mycket starkt konsumentskydd.

Detta är en av de frågor som dessutom måste följas upp. Självklart ska vi inte tolerera att människor utnyttjas och att krediter och spel sammanblandas på ett sätt som innebär att konsumenter far illa.

Jag är väldigt stolt över att vi nu inför skärpta regler, och jag är tacksam för att riksdagen har följt denna fråga mycket noggrant.

Herr talman! Statsrådet nämner skärpt lagstiftning, men som statsrådet säger finns just detta undantag gällande att bedriva spel- och lotteriverksamhet på kredit fortfarande kvar.

Enligt min mening borde det gå att använda sig av ett system som är konstruerat så att spelbolag och andra bolag inte skulle behöva sälja på fakturor. Vad anser statsrådet om det?

En omreglerad spelmarknad

Herr talman! Utredaren, regeringen och riksdagsmajoriteten har funnit att detta är ett välbalanserat förslag. Vi har faktiskt också skärpt konstruktionen i lagstiftningen i jämförelse med utredarens förslag.

Det är bra att vi har tagit dessa steg. Vi menar att detta skapar bra förutsättningar för ett starkt konsumentskydd samtidigt som vi möjliggör för ideella organisationer att sälja lotter i den ordning som normalt har gällt för lotteriförsäljning i vårt land.

Att vi införde ett tak och ett mycket starkare konsumentskydd är tillräckligt, enligt vår mening.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman, ledamöter och lyssnare! Vänsterpartiet välkomnar i stora delar propositionens förslag om ett ökat skadeståndsansvar för reaktorinnehavare men delar den kritik som kommit från den svenska miljörörelsen, till exempel Naturskyddsföreningen och Greenpeace, om att nivåerna är alldeles för låga. Det är på tiden att ansvaret utökas, men de 1 200 miljoner euro som föreslås är långt ifrån tillräckligt.

Vänsterpartiet anser att principen måste vara att kärnkraften ska bära sina skadeståndskostnader vid kärnkraftsolyckor. Principen om att den som orsakar en miljöpåverkan också står för dess kostnader nämns ju i EU:s och regeringens olika dokument. Men tyvärr utgår inte förslaget från denna princip, och det finns en risk för att kostnaderna för eventuella kärnkraftsolyckor kommer att få betalas av skattebetalarna om inte skadeståndsansvaret förtydligas avsevärt.

I Japan har vi sett storleken på de kostnader som vi talar om. Kostnaderna för att röja upp efter olyckan i Fukushima, förhindra fortsatt läckage av radioaktivitet från reaktorerna och kompensera de drabbade uppgår redan nu till enorma summor. Förra året uppskattade Japans handelsdepartement att de direkta kostnaderna motsvarar 1 640 miljarder kronor, det vill säga ca 164 000 miljoner euro. Den största delen utgörs av kompensation till offren och kostnader för sanering. Ingen vet i dag vad det slutgiltigt kommer att kosta, men det kommer att bli betydligt dyrare och riskerar att underminera den japanska statens finanser.

Herr talman! Vänsterpartiet är för en avveckling av den svenska kärnkraften, vilket vi argumenterade för i riksdagsmotionen En hållbar och långsiktig energipolitik. Men så länge som vi har kärnkraft i Sverige måste landets invånare känna en trygghet i att staten ställer höga krav på reaktorinnehavarna.

Det är angeläget att 2010 års lag om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, med sitt obegränsade skadeståndsansvar, kan träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen bör därför aktivt verka för att detta sker.

I avvaktan på att den nya lagen träder i kraft bör regeringen beräkna kostnaderna för en eventuell olycka vid respektive reaktor i Sverige. Regeringen bör även återkomma med förslag på ersättningsnivåer som täcker de faktiska kostnaderna vid en eventuell olycka vid en reaktor.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation.

Herr talman! Vi behandlar nu betänkande CU15 Ett ökat skadeståndsansvar och skärpta försäkringskrav för reaktorinnehavare.

Bakgrunden till den här propositionen är att Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna i energiöverenskommelsen 2016 beslutade att detta var en av de punkter som skulle ingå i överenskommelsen. Utgångspunkten var att man skulle utöka skadeståndsansvaret till 12 miljarder i linje med riksdagsbeslutet 2010.

Den stora skillnaden mellan denna och tidigare lag är att denna ger ett reellt större skadeståndsansvar. Tidigare var skadeståndsansvaret 3 miljarder, vilket var väldigt teoretiskt. Många gjorde bedömningen att det inte på något sätt skulle täcka kostnaderna. Nu höjs beloppet till 12 miljarder, vilket innebär att reaktorinnehavarna måste ta ett mycket större ansvar. Man kan resonera om och konstatera att det säkerligen inte är tillräckligt. Men det är en ganska rejäl höjning, och enligt Pariskonventionen är det detta belopp som medges.

Vad är då ingången till detta? Jo, att det försäkringsbelopp som en reaktorinnehavare krävs att ha vid en atomreaktorolycka höjs från 3 miljoner så kallade särskilda dragningsrätter till 1 000 miljoner särskilda dragningsrätter, vilket motsvarar 12 miljarder euro. Dessa bolag måste då ha en finansiering, och finansieringen ska ske antingen genom en ansvarsförsäkring eller genom någon annan typ av ekonomisk säkerhet, som vid varje givet tillfälle gör att man har möjlighet att stå för kostnaderna.

Grunden för förslaget är att vi vill att kärnkraften och de företag som bedriver kärnkraftsverksamhet ska stå för de kostnader som uppstår. Detta ser regeringen som ett första steg.

Vänsterpartiet lyfter i sin motion fram att beloppet är för lågt. Jag tycker att den ambitionshöjning som nu sker från 3 miljarder till 12 miljarder gör att det blir ett reellt mycket större skadeståndsansvar mot hur det tidigare har varit. Man kan alltid resonera om huruvida beloppet ska höjas. Min ingång är att när eller om Pariskonventionen träder i kraft kan man ta nya diskussioner kring ansvarsbeloppet.

Den andra frågeställning som Vänsterpartiet lyfter fram i sin motion handlar om hur man ska beräkna de faktiska kostnaderna. Jag tror att det skulle vara väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att beräkna de faktiska kostnaderna och tycker att det är viktigare att på olika sätt få kärnkraften att ta ett större ansvar. Det här ser vi från regeringssidan som ett första steg till detta.

Herr talman! I dag behandlar vi alltså betänkandet Ett ökat skadeståndsansvar och skärpta försäkringskrav för reaktorinnehavare. Det handlar om vem som ska betala om det sker en kärnkraftsolycka. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att ingen från vare sig Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna har anmält sig till den här debatten.

Världen har upplevt ett antal kärnkraftsolyckor. De två största är Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011. I båda fallen har kostnaderna blivit väldigt höga, och det är staten som har fått betala för evakuering, sjukvårdskostnader och sanering.

Regeringen har nu lagt fram en proposition med ett förslag om att höja försäkringskravet för den som äger en kärnkraftsanläggning från 3 till 12 miljarder kronor. Förslaget antas få riksdagens stöd i omröstningen i eftermiddag.

Förslaget om att höja skadeståndsansvaret är en del av den energiöverenskommelse som har slutits mellan fem partier. Det övergripande målet är 100 procent förnybar elproduktion år 2040.

För Miljöpartiet är det viktigt att kärnkraften betalar sina samhällsekonomiska kostnader. I Naturvårdsverkets rapport med namnet Potentiellt miljöskadliga subventioner fastslås att det begränsade skadeståndsansvaret för kärnkraftsbolagen är en subvention. Och riksdagen har ju beslutat att kärnkraften inte ska ges några subventioner vare sig direkt eller indirekt.

Naturvårdsverket skriver i rapporten: Det begränsade försäkringsansvar som är kopplat till skadeståndsplikt vid reaktorolyckor med kärnkraft gör att kostnaderna för att producera el i kärnkraftverk blir lägre än de annars skulle ha varit.

Avsaknaden av fullt skadeståndsansvar innebär alltså att kärnkraftsbolagen ges en konkurrensfördel jämfört med förnybar energi.

Det finns inget kärnkraftsbolag i världen som tvingas stå för den fulla kostnaden med försäkring av sin verksamhet, eftersom det skulle innebära att kärnkraften vore olönsam och omöjlig att bygga.

I världen finns det två sorters verksamheter som inget försäkringsbolag finansierar fullt ut, och det är kärnkraft och rymdresor. Det talar sitt tydliga språk om varför ingen vill försäkra den här verksamheten.

Den höjning som nu görs från 3 till 12 miljarder kronor per reaktor innebär en stor höjning procentuellt, en fyrdubbling av kostnaden.

Regeringen konstaterar i propositionen att ändringarna innebär att kärnkraftsägarna i större utsträckning än i dag får ta ansvar för kärnkraftens risker. Det är bra och något som Miljöpartiet har arbetat för länge.

Det är också viktigt att jämföra med kostnaderna för de olyckor som har inträffat. Kostnaden för kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011 har enligt de senaste officiella uppgifterna från den japanska regeringen uppskattats till 1 692 miljarder kronor. Det är dubbelt så mycket som tidigare har angetts. Det mesta av kostnaden hamnar hos de japanska skattebetalarna, och den slutliga kostnaden är fortfarande oklar. Sju år efter härdsmältan kontamineras varje dag 400 ton havsvatten när det används för kylning. Radioaktivitet läcker ut i havsvattnet, och fiske runt kärnkraftverket är därför förbjudet. Hur man ska räkna på dessa omfattande kostnader är också oklart, men det är tydligt att kostnaderna hamnar på samhället och till sist på medborgarna.

Om en olycka motsvarande den i Fukushima skulle inträffa i Sverige skulle den ekonomiska kostnaden landa på ca 160 000 kronor per svensk. Utan kärnkraft och med ett helt förnybart elsystem slipper svenska folket agera försäkringsbolag för kärnkraften.

Att kärnkraften med detta förslag kommer att stå för mer av kostnaden tycker Miljöpartiet är positivt. Därför yrkar vi bifall till regeringens proposition om ett ökat skadeståndsansvar.

Herr talman! Energiöverenskommelsen innehåller väldigt mycket, och det här är en del av den.

Jag välkomnar att vi i dag i Sveriges riksdag kan fatta beslut om ett ökat skadeståndsansvar för reaktorinnehavare.

Det är väldigt viktigt att vi, som vi beslutade redan 2010, nu visar tydligt att vi står bakom Pariskonventionen. Tyvärr har inte samtliga länder skrivit under den, och vi vet inte riktigt om och när det i så fall kommer att hända. Men Sverige är tydligt i sitt ställningstagande. En reaktorinnehavare ska ha ett utökat och stort ansvar ifall något skulle hända.

Jag välkomnar att vi i dag även har med oss Miljöpartiet i det här beslutet, så att vi i bred majoritet i Sveriges riksdag är tydliga med vart vi vill gå och vad vi tycker i denna väldigt viktiga fråga.

Från Moderaternas sida yrkar vi bifall till propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Vi debatterar nu reduktion av avgift för lov, förhandsbesked och anmälan.

Reduktion av avgift för lov, förhandsbesked och anmälan

Regeringens proposition innebär att ett system införs där kommunen förhindras att täcka sina kostnader för bygglovshantering i händelse av att vissa tidsfrister överskrids. Det är en absolut lag på så sätt att förseningen inte behöver vara orsakad av kommunen utan kan vara orsakad av den sökande själv eller av utomstående. Det blir förbjudet att ta ut bygglovsavgiften från den sökande, som kan vara den som själv har orsakat förseningen.

I dessa ärenden kan det i vissa fall vara svårt att avgöra exakt hur lång tid det tar att hantera frågan. Ärenden kan skilja sig i omfattning och tidsåtgång.

Av förvaltningslagen följer att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt och snabbt som möjligt. Det är JO och JK som utövar tillsyn över myndigheter, och förluster som orsakas av dröjsmål kan ersättas genom skadestånd. Det är något helt annat än att införa en generell bestraffningsåtgärd så som regeringen gör här.

I plan- och bygglagen finns redan tidsfrister för lov och förhandsbesked. Eventuella omorganisationer och ändrade processer är därmed redan genomförda på plankontoren utifrån dessa riktmärken. Viss flexibilitet kan dock vara viktig för att kunna göra rätt prioriteringar och noggranna bedömningar.

Faktum är att en stor majoritet kommuner klarar tidsfristen i 90 procent av fallen. Det framstår därför som helt opåkallat att påföra en sådan här bot på kommunerna. Det medför ett inkomstbortfall som, tvärtemot regeringens syfte med propositionen, kommer att ge en försämrad statistik. Regeringens förslag kommer att göra kommuner som har svårt att rekrytera ännu fattigare.

Även om det kan tyckas enkelt är det inte ovanligt att det i ärenden om lov uppstår missförstånd, att detaljer glöms bort och att handlingar behöver kompletteras. Det är inte solklart när ärendet ska betraktas som komplett.

Eftersom propositionen föreslår att tidpunkten för komplettering ska få stora ekonomiska följder kommer vi att få se utdragna tvister om dessa saker. Det kommer att bli en komplicerad rättstillämpning med olika överväganden, till exempel om när undantagsregeln ska tillämpas i de enskilda ärendena. Det skyndar knappast på byggprocessen.

Eftersom det handlar om byggande rör det sig också i vissa fall om mycket stora investeringar och värden.

Bygglovsavgifterna innebär stora värden för kommunerna och behövs i arbetet för att hantera all bostadsproduktion och för att på ett seriöst sätt göra de intresseavvägningar som krävs så att samhälle och bebyggelse ska hänga ihop i våra städer i dag och hundra år framåt. Det är dessutom byggaktören som i slutändan får tillgodogöra sig värdeökningen av marken.

Ekonomiska sanktioner vid lovhantering kommer att öka belastningen på kommunerna eftersom möjligheten att prioritera och fördela arbetet begränsas. Det kommer att öka kostnaderna, och kommunerna kommer att bortprioritera sådant som är viktigare men där det saknas ekonomiska sanktioner. Detta leder till en växande byråkrati där utbildade professionella personer inte får förutsättningar att göra sitt jobb utan sitter fast i en djungel av detaljregleringar.

Jag beklagar att jag och regeringen inte är överens om att den typen av new public management-tänkande bara skapar problem och ineffektivitet.

Avgiften för lov motsvarar kommunernas genomsnittliga kostnad för den typ av besked, handläggning eller beslut som avgiften avser. Den betalas av den sökande eller den som gjort anmälan.

Propositionen förhindrar alltså kommunerna från att ta in dessa avgifter i vissa ärenden. Det innebär att kommunerna tvingas finansiera bygglovshanteringen på andra sätt, vilket leder till att medel som annars kunde ha använts antingen till bygglovshantering eller till skola och omsorg i stället går till enskilda byggaktörer. Kommunerna tvingas då att göra nedskärningar på ett eller annat sätt. Antingen höjer de avgifterna för byggloven för alla eller så sparkar de personal i skola och äldreomsorg.

Vi talar ofta om långa processer i bostadsbyggandet, och det är ett reellt problem. Det är också av vikt att förstå vad det är som tar tid och vad det är som måste få ta tid. Det tar längre tid för byggherren att söka bygglov än vad hela detaljplaneprocessen tar för kommunerna - det tar mer än ett och ett halvt år efter att detaljplanen vunnit laga kraft. För majoriteten av kommunerna tar det sedan mindre än tio veckor att behandla bygglovet.

Kommunerna har under den tid då byggloven blivit fler och bostadsbyggandet ökat snabbt hela tiden kompetensutvecklat och effektiviserat sina processer. Det framstår då som ovanligt missriktat att straffa kommunernas bygglovsenheter och de fattiga kommunernas invånare i stället för att öka resurserna dit och ställa hårdare krav på byggaktören att snabba på byggandet.

Detta är ett mycket ovanligt inslag i svensk rätt. Det framstår som mycket märkligt att detta inte gäller även för sökande till exempelvis Försäkringskassan eller Migrationsverket utan ensidigt gynnar svenska fastighetsägare.

Regeringen har inte heller genomfört någon proportionalitetsbedömning, vilket är nödvändigt när förslag inskränker det kommunala självstyret.

Utredaren som har tittat på detta menar att det inte är nödvändigt att koppla några sanktioner till dessa tidsfrister eftersom det övergripande målet om ökad effektivitet kan uppnås genom nuvarande tidsfrister. Jag vet inte varför regeringen har gjort en annan bedömning. Det finns inte redovisat någonstans.

Det framstår dessutom som ovanligt felriktat när nästan 200 av kommunerna klarar de nuvarande tidsgränserna till 90 procent. Förmodligen är det de allra fattigaste kommunerna som fortfarande har utmaningar, och nu gör regeringen dessa kommuner ännu fattigare. Risken är att glesbygdskommunerna tvingas skära ned på skola och omsorg för att bekosta fastighetsägarnas värdeökningar.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation.

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till civilutskottets förslag.

Vi socialdemokrater ställer oss bakom regeringens förslag till ändring i plan- och bygglagen. Ändringen innebär att ett system införs med avgiftsreduktion när tidsfrister överskrids för beslut i ärenden om lov, förhandsbesked och anmälan.

Det övergripande syftet med tidsfristerna är enligt regeringen att uppnå en effektiv byggprocess, vilket anges vara av stor betydelse för att möta behovet av nya bostäder.

Jag tänker inte gå in i alla detaljer vad gäller de enskilda tidsfristerna utan kommer att hålla mig till förslaget övergripande och bemöta en del av de farhågor med förslaget som har lyfts fram.

Om en byggnadsnämnd tar ut en avgift för handläggning av ett ärende om lov, förhandsbesked eller anmälan för startbesked ska avgiften reduceras med en femtedel per påbörjad vecka som nämnden överskrider den tidsfrist som gäller för att meddela beslut respektive besked i ärendet. Exempelvis ska detta ske inom tio veckor för lov eller förhandsbesked från den dag ansökan kom in till nämnden eller den senare dagen då ytterligare underlag kom in till nämnden från sökanden på hens initiativ.

Det föreslås även att sökanden ska få information om bland annat den tidsfrist som gäller för beslut och att avgiftsreduktion sker om fristen överskrids.

Det har framförts kritik som ifrågasätter om förslaget är nödvändigt då det har visat sig att endast en minoritet av kommunerna har svårt att hinna med tidsfristerna. Det är visserligen sant, men det är ändå en femtedel respektive en sjättedel av kommunerna som inte klarar av att hålla tidsfristerna i de allra flesta fall. Och i de kommuner där man klarar det i 90 procent av fallen är det fortfarande 10 procent där man inte klarar av att leverera.

Även om det är en förhållandevis liten andel anser vi att det finns behov av se till att den enskilde kan få sitt ärende avgjort inom de tidsfrister som riksdagen tidigare har beslutat om. Det är ju vi som har fattat beslut om att de ska hållas, och när detta inte görs måste vi titta på andra åtgärder för att detta ska levereras.

Det finns andra problem med tidsfrister och tidsåtgång inför bygglovsprocesser och annat som vi också kan diskutera, men de har inte med detta ärende att göra. Nu pratar vi om tidsfristerna för bygglov och så vidare.

Som jag tidigare nämnt innehåller det förslag som Boverket har lämnat att tidsfristerna börjar löpa från det datum som sökande senast inlämnat nya handlingar på eget bevåg, vilket tar bort risken att den sökande försöker förhala processen, vilket är en annan farhåga som lyfts fram.

Avslutningsvis, herr talman, anser regeringen att systemet med avgiftsreduktion bör utvärderas efter tre år för att se om reformen har fått den effekt som var avsikten. Vi socialdemokrater delar uppfattningen att man kan göra detta.

Genom denna proposition har tillkännagivandena i de ärenden som riksdagen tidigare beslutat om slutbehandlats.

Herr talman! Jag vill återigen yrka bifall till civilutskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Strategisk export-kontroll 2017 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Herr talman! Nu är det meningen att vi ska debattera utrikesutskottets betänkande om regeringens skrivelse Strategisk exportkontroll 2017 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.

I utskottets betänkande lyfts en av Vänsterpartiets motioner upp, och jag kommer att ta tillfället i akt att förklara varför vi har skrivit motionen och även yrka bifall till vår reservation.

Den 28 februari i år antogs en ny lag om skärpt exportkontroll av krigsmateriel. Den innehåller inte ett absolut stopp mot försäljning till diktaturer eller länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter.

Det är fortfarande upp till ISP att avgöra vilket intresse som väger tyngst: mer pengar till svenska vapenföretag eller inga vapen till diktaturer eller länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter. Därför behöver riksdagen ge tydliga besked om vad som gäller. Denna signal kan vi bland annat ge genom att införa vapenembargon mot länder som vi anser inte ska kunna kränka mänskliga rättigheter eller begränsa demokratin med hjälp av svensk krigsmateriel. Detta gäller inte minst Saudiarabien och Bahrain.

Saudiarabien är tveklöst en av vår tids värsta diktaturer. Varje försök att kräva reformer och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna har skoningslöst slagits ned. Bara de senaste veckorna har flera kvinnorättsaktivister fängslats, däribland Madiha al-Jaroush, som krävt fler rättigheter för kvinnor i landet.

Landets styrande kungafamilj var under den arabiska våren en av de starkaste krafterna mot demokratisering. De har genomfört och deltagit i ett flertal militära interventioner i grannländerna, både för att slå ner protester och folkliga uppror och för att öka sitt geopolitiska inflytande.

År 2015 inledde en koalition under ledning av Saudiarabien flyganfall mot Jemen till stöd för president Abd Rabbu Mansur Hadi. Kriget i Jemen gör enligt FN landet till världens största humanitära katastrof. Den saudiskledda koalitionen har anklagats för omfattande brott mot folkrätten.

Herr talman! Den svenska regeringen har lyft upp situationen i Jemen framför allt utifrån ett humanitärt perspektiv. Kritiken mot den saudiskledda koalitionen har däremot varit försiktig. När Stefan Löfven besökte Saudiarabien i oktober 2016 fanns Marcus Wallenberg, som bland annat är ordförande för Saab, med på resan. Ingenstans i Regeringskansliets kommunikation kring resan nämndes Saudiarabiens krigföring i Jemen.

Tidningen ETC har intervjuat Waleed Alhariri, chef för tankesmedjan Sana''a Center for Strategic Studies i USA, som säger: Varje land som säljer vapen till denna konflikt gör så med vetskap om att det bidrar till, och profiterar på, dessa illdåd i Jemen. Att sälja vapen till krigsförbrytare definierar en nations moral, menar Alhariri. Han fortsätter: Det svenska folket, liksom folk i andra länder runt om i världen, måste fråga sig själva vad de vill att deras land ska stå för och bli ihågkommet för.

Majoriteten av Saudiarabiens vapen kommer från EU:s medlemsländer. Mellan 2009 och 2014 kom 59 procent av de vapen Saudiarabien som importerade från just EU, enligt fredsforskningsinstitutet Sipri. Sverige är inget undantag. Under en rad år var Saudiarabien en av de främsta köparna av svensk krigsmateriel. Mellan 2004 och 2014 köpte Saudiarabien krigsmateriel från Sverige för över 5,2 miljarder kronor.

Den 25 februari 2016 antog EU-parlamentet en resolution med krav på ett vapenembargo mot Saudiarabien med explicit hänvisning till landets krigföring i Jemen. EU-parlamentet menar att exporten av vapen till Saudiarabien strider mot EU:s egna regler. Beslutet är en tydlig signal till medlemsstaterna att sluta exportera vapen till Saudiarabien. Vänsterpartiet stöder kravet i resolutionen och menar att regeringen bör agera i enlighet med EU-parlamentets rekommendationer.

Herr talman! I februari 2011 utbröt folkliga protester i Bahrain med krav på större frihet, social rättvisa och politiska och konstitutionella reformer. Den bahrainska regeringen svarade hårt och skoningslöst med våld och övergrepp. Trots detta fortsatte protesterna med krav på en ny konstitution, en demokratiskt vald regering, en mer rättvis fördelning av landets tillgångar och frigivning av alla politiska fångar.

Mycket tyder på att protesterna och de krav som restes hade ett brett folkligt stöd från såväl folkrörelser som fackliga organisationer, från både sunni- och shiamuslimer och från män och kvinnor i Bahrain. Bahrains grannland Saudiarabien sände då in stridsvagnar, och Bahrains kung införde undantagstillstånd och gav de väpnade styrkorna tillstånd att vidta de åtgärder som krävdes för att stoppa upproret. Följden blev många dödade och skadade.

Kränkningarna av mänskliga rättigheter och den hårda repressionen mot oliktänkande har fortsatt. Under senare år har regeringen stramat åt yttrande, demonstrations- och föreningsfriheten ytterligare.

Flera människorättsförsvarare har gripits och åtalats. Andra oppositionella har förbjudits att resa utomlands. Fler än 80 personer miste sitt bahrainska medborgarskap under 2016, fyra har tvångsutvisats och den främsta oppositionsgruppen har upplösts.

Flera oppositionsledare är fängslade och anses enligt Amnesty International vara samvetsfångar. Diskrimineringen av kvinnor är omfattande, både genom lagstiftning och i samhällslivet. Migrantarbetare och hbtq-personer möter också omfattande diskriminering.

Medan utvecklingen i länder som Syrien och Libyen fått stor uppmärksamhet i Sverige och övriga EU har regimens grova och omfattande övergrepp i Bahrain mötts med tystnad. Sverige bör i EU såväl som i FN verka för ett vapenembargo mot Bahrain.

Därmed, herr talman, vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation i betänkande UU20.

Herr talman! Detta är 34:e gången som riksdagen behandlar en skrivelse från regeringen där den redogör för sin politik på exportkontrollområdet.

Den första skrivelsen om strategisk exportkontroll överlämnades år 1985. Sverige var då bland de första i Europa med att redovisa det gångna årets verksamheter på området.

Herr talman! Skrivelsen har sedan dess utvecklats från en kortfattad sammanställning av svensk krigsmaterielexport till en omfattande redogörelse för svensk exportkontrollpolitik i sin helhet. Fler statistiska uppgifter kan i dag lämnas tack vare bättre informationsbehandlingssystem och en öppnare politik.

Parallellt med den svenska redovisningen har medlemsstaterna i EU sedan år 2000 gradvis utvecklat en gemensam och detaljerad redovisning. Regeringen eftersträvar kontinuerligt ökad öppenhet på exportkontrollområdet.

Herr talman! Förutom att bidra till en parlamentarisk insyn i Sveriges exportkontrollpolitik syftar skrivelsen till att utgöra underlag till en bredare diskussion om frågor relaterade till exportkontroll av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.

Det kan vara på sin plats att nämna att regeringen i oktober 2017 överlämnade en proposition till riksdagen med förslag om en rad skärpningar i exportkontrollen av krigsmateriel. Den har behandlats av riksdagen, och vi beslutade att den nya lagen skulle gälla från den 15 april 2018.

I oktober beslutade regeringen också att uppdra åt Inspektionen för strategiska produkter, ISP, att utreda och lämna förslag till ett system för efterkontroller i utlandet av krigsmateriel i syfte att få ytterligare verktyg för att säkerställa att krigsmateriel som förs ut ur Sverige går till avsedda mottagare och således förhindra avledning.

Herr talman! Den svenska tillståndsprövningen av utförsel av krigsmateriel och annan utlandssamverkan bygger på en uppdelning av utrikespolitiska hinder i ovillkorliga hinder samt villkorliga. Ett ovillkorligt hinder innebär att en utförsel eller annan utlandssamverkan är utesluten. Ett beslut av FN:s säkerhetsråd, EU eller OSSE om ett vapenembargo är exempel på sådant hinder. Där det inte är så ska en helhetsbedömning göras, där hänsyn tas till omständigheter som är betydelsefulla för ärendet.

Med hjälp av den nya lagstiftningen och uppdraget till ISP, som jag tidigare redovisat, är vi socialdemokrater övertygade om att förutsättningarna för vår hantering av krigsmaterielexporten kraftigt förbättrats i den riktning som riksdagen gett uttryck för. Nu är det upp till framtida riksdagar att följa upp detta, och jag vill nu, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

(forts. § 11)

Strategisk export-kontroll 2017 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Herr talman! Det här är ett ypperligt tillfälle att dominera kammaren, då jag finner att mina motdebattörer inte har hunnit hit.

Låt mig säga något kort om ärendet. Det handlar om en skrivelse från regeringen, och förslaget till beslut är att den ska läggas till handlingarna. I fyra år har debatterna om dessa skrivelser hållits i skuggan av den då kommande lagstiftningen och den utredning som gjordes under förra mandatperioden. Förra året kom så propositionen och röstades igenom här i kammaren. Vi har nu en ny lagstiftning. Årets rapport avser egentligen därför den förra lagstiftningen. Vi får vänta till nästa år för att lämna vårt första utlåtande om hur den nya lagstiftningen fungerar.

Jag vill göra ett påpekande. Tidigare i debatten nämndes att de beslut som har tagits enligt nuvarande lagstiftning om export till några länder skulle bero på att man ekonomiskt vill gynna industrin. Det invänder jag mot. Så som besluten är utformade handlar det om att man tar hänsyn till svenska säkerhetsintressen. Det är styrande för när man gör den svåra avvägningen mellan svenska säkerhetsintressen och den skada vapnen skulle kunna göra i fel händer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)