Fru talman! Vänsterpartiet vill inget mindre än allas frihet: frihet från fattigdom, frihet från orättvisor, frihet från våld, frihet att se våra barn växa upp i trygghet och få den kunskap och det stöd de behöver för att bli det bästa de kan och frihet till ett arbete där vi förverkligar oss själva, inte slits ut och där vi får en god lön och pension. Varje människas frihet hänger samman med alla människors frihet, med ett samhälle som tillåter och gör den möjlig. Det är i jämlika samhällen människors frihet växer sig som starkast.
De här orden kommer från Vänsterpartiets valplattform 2018 som jag har nämnt här i en tidigare debatt. Det är ord som beskriver den frihet och de förutsättningar som varenda människa som bor i Sverige förtjänar. Ett samhälles framgång avgörs av dess förmåga att omfördela dess välstånd på ett rättvist och jämlikt sätt. Det är därför skattepolitiken kan vara avgörande för hur jämlikt eller ojämlikt ett samhälle kan vara.
Det är i jämlika samhällen som människor utvecklas mest och solidariteten är starkast. Ett solidariskt skattesystem bygger på överenskommelser mellan staten och folket. Det handlar om att folket arbetar och sedan betalar en betydande del av sin lön till staten med villkoret att staten använder de pengarna för att garantera folkets välbefinnande, folkets välfärd och socioekonomiska, kulturella, politiska och ekonomiska trygghet.
Denna överenskommelse är vad vi kallar den svenska modellen. Det ska finnas skattefinansierad skola, hälso- och sjukvård, äldrevård, infrastruktur, polis, en offentlig sektor som ger service till folket, ett social- och sjukförsäkringssystem och så vidare som är tillgängliga för alla som behöver dem när de behöver dem.
Som socialister är det vår stolthet att leva i ett solidariskt samhälle som Sveriges. Problemet kommer när en del av folket, en liten minoritet av folket, en elit, som också har tagit del av denna skattefinansierade välfärd, använt barnomsorgen, den skattefinansierade skolan, hälso- och sjukvården, infrastrukturen, sjukförsäkringen och så vidare, väljer att nu, när de har lyckats ackumulera mycket rikedom, oftast på bekostnad av vanliga arbetare och skattebetalare, motverka den så kallade svenska modellen.
Det är den nyliberala politiken som håller på att slita sönder vårt samhälle och vår välfärd. Det var en väldigt klok svensk ledare som sa så här: Det är en ideologi som bygger på att man satsar på sig själv, hävdar sin styrka och inte bryr sig om andra. Den som är starkast och rikast överlever. Man vill ha ökade löneklyftor, privatiseringar och nedmonterad välfärd. Man vill sänka skatten för de rikaste och sänka lönen för de fattigaste samt höja hyrorna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt
Det är inget annat än att predika egoism, vilket leder till ett kallt och ödsligt samhälle, ett samhälle som det är ensamt att leva i. Det är viktigt att påminnas om att vi människor behöver varandra. Vi behöver få känna att vi själva behövs, inte bara för våra egna behov utan för andras skull, att vi har en uppgift i vårt gemensamma samhälle. Det var Olof Palme som sa de orden.
Ett rättvist skattesystem kan inte bygga på omvänd Robin Hood, ett skattesystem som fördelar pengar från fattiga till rika. Vänsterpartiet vill bygga en stark välfärd som förmår att ge alla människor en bra sjukvård, skola och en trygg ålderdom. Vi bidrar alla till att göra det möjligt genom att betala skatt.
Den allra största delen av statens och kommunernas inkomster kommer från skatter som betalas av människor med vanliga löner. Men vi vill också använda skatterna till att omfördela mellan rika och fattiga. Därför vill vi öka skatterna för de allra rikaste. Välfärdsstaten i Sverige byggdes för att samhället i grunden var orättvist, och uppgiften var att göra det mer rättvist.
I dag är det, absurt nog, inte längre så. Såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar bär skulden för det. Miljardärer kan betala mindre andel i skatt än vanliga arbetare - vi beskattar arbetare mer än vi beskattar kapital - och de kan få tillbaka enorma belopp i avdrag. Vi har fått ett skattesystem som är riggat för de rika.
Skattesystemets utformning är, tillsammans med socialförsäkringarna och välfärdstjänsterna, central för ett lands fördelningspolitiska ambitioner. En studie från Euromod har analyserat skattesystemens omfördelningseffekter inom EU. Rapporten har 1999 och 2008 som jämförelseår och omfattar ländernas direkta skatter.
Analysen visar att Sverige under denna period gått från att vara ett av de länder vars skattesystem omfördelar mest till att ha det minst omfördelande skattesystemet bland EU:s kärnländer. Detta är en anmärkningsvärd utveckling. Vad är det då som har orsakat denna utveckling? Låt oss gå igenom några av de större förändringarna på skatteområdet under tidsperioden.
År 2005 avskaffades såväl arvs- som gåvoskatten, 2007 avskaffades förmögenhetsskatten och 2008 avskaffades fastighetsskatten. Dessa förändringar torde vara en starkt bidragande orsak till att det svenska skattesystemets utjämnande effekter har minskat så markant. Sverige är i dag ett av mycket få länder som varken har skatt på arv, gåvor eller förmögenheter eller en fastighetsskatt som är kopplad till taxeringsvärdet.
Till dessa förändringar ska bland annat läggas att bolagsskattesatsen har sänkts i flera steg och att skatten på förvärvsinkomster har sänkts med över 100 miljarder kronor genom de olika jobbskatteavdragen. Dessutom har skattereglerna för delägare i fåmansföretag, de så kallade 3:12-reglerna, gjorts mer förmånliga, vilket framför allt har gynnat den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. Delar av de nämnda skatteförändringarna har genomförts efter 2008, varför det finns skäl att tro att skattesystemets omfördelningseffekter minskat ytterligare.
Det sägs att det går bra för Sverige. Ekonomin är bra, och arbetslösheten har sjunkit. Men vi måste också ställa frågan: För vem? Det var någon som skrev om att många av de utlandsfödda fortfarande är arbetslösa. När vi har debatten i kammaren brukar politiker ofta säga: Det handlar om flyktingar som precis har kommit hit, människor som inte är integrerade.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt
Man använder en retorik som gör dessa människor till syndabockar: De är lata och vill inte jobba. Men det stämmer inte. Jag har varit en av de människorna som har kommit till Sverige, lärt sig språket, integrerat sig och utbildat sig. De söker jobb, ibland hundratals jobb. De blir glada om de får ett svar. På hundra ansökningar kanske de blir inbjudna till intervju en eller två gånger, och där stannar det.
Det handlar inte om att människor är lata. Jag vet det, för jag är en av dem. Många som har flyttat hit har familjer utomlands. Deras familjer är beroende av deras inkomster. De måste jobba. Att försörja sin familj är den starkaste motivationen de har. Jag vet att om jag inte jobbar och tjänar pengar kan min familj som bor utomlands kanske inte ha mat att äta den dagen. Det är den starkaste motivationen som de människorna har. Men ändå väljer vi att kalla dem för lata och säger att de inte vill jobba.
Fru talman! Jag vill nämna att vi har tagit väldigt positiva steg. I våra förhandlingar med regeringen under hösten om budgeten för 2018 har det tillstyrkts förslag om förändringar av inkomstbeskattningen. Skatteförslagen innebär förändringar från den 1 januari 2018 som bland annat syftar till att förbättra fördelningsprofilen i skattesystemet och minska orättvisa skillnader i beskattningen.
Vi har tagit en del steg i rätt riktning i våra förhandlingar med regeringen men anser att det fortfarande finns anledning att göra mer. Som socialister har vi ett ansvar för att driva en jämlik fördelningspolitik. Jag är stolt över att vi har lyckats driva och få genom över 80 reformer med utjämningseffekter i våra förhandlingar med regeringen.
Jag stärks i min övertygelse som socialist när jag i vårt eget land ser orättvisor öka, rasismen normaliseras och kapitalismens logik tillta. Jag stärks i min övertygelse som socialist när jag ser hur högerpolitiken i land efter land, bland annat Sverige, driver ut människor i arbetslöshet, pekar på invandrare, rasifierade och flyktingar som syndabockar, slår sönder tryggheten, försvarar kapitalismens logik och underminerar demokratin.
Jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda, där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna blir fler, där solidariteten blir svagare och egoismen blir starkare, där de starka kan ta för sig och där de svaga beskylls för allt som går fel. Min övertygelse blir då starkare än någonsin.
Det räcker inte att låta högern rigga skattesystemet för de rika och sedan låta bli att ändra på det. När högern har slitit sönder måste vänstern våga återställa. Mot bakgrund av detta anser Vänsterpartiet att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att analysera hur skattesystemets utjämnande effekter utvecklats över tid. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Jag står bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till Vänsterpartiets reservation nr 4.