Arbetsplenum - 2018-03-21

Herr talman! Det stora antalet motioner i år som handlar om äldreomsorgen visar både på intresse och på en stor samsyn om äldreomsorgsfrågorna över partigränserna när det gäller hur vi vill att äldreomsorgen ska se ut i framtiden.

Äldrefrågor

För att vi ska kunna vara säkra på att människor får en omsorg där de är trygga och känner delaktighet behöver vi dock utveckla och förändra en hel rad saker. Man ska också veta att en bra omsorg också måste prioriteras när det gäller budgeten. Går verkligen ekvationen fler äldre, som vi blir i samhället i rask takt, ihop med stora skattesänkningar?

Men trots detta handlar inte allt om resurser, utan det handlar också om ett förhållningssätt, ett annat sätt att organisera omsorgen med de stora resurser som redan finns och har kommit speciellt den här mandatperioden. Regeringen har under den här mandatperioden genomfört historiskt sett stora ekonomiska satsningar på äldreområdet med 7 miljarder mer för personal av olika slag, dietister och så vidare. Det behöver inte bara vara omvårdande personal.

Många motioner tar också upp frågor och områden där kommuner egentligen bestämmer helt själva hur omsorgen av de äldre kommuninvånarna ska se ut. Det kommunala självstyret råder. Vi får ofta höra från talarstolen att många partier vurmar för det kommunala självstyret, men det är inkonsekvent. Det används då och då lite som det passar.

Herr talman! I december 2017 presenterade regeringen lagrådsremissen Förenklat beslutsfattande om hemtjänst för äldre. Den lagen är tänkt att gälla redan från den 1 juli i år. Man kommer att erbjuda äldre personer enklare omsorgsinsatser utan att man behöver göra någon större utredning. Det är positivt för alla äldre, inte minst för deras anhöriga som tidigare har fått gripa in och göra de enkla insatserna. Det ökar också möjligheten för de äldre att få vara med och bestämma över vad de vill ha hjälp med i vardagen. Hjälpen blir på så vis förebyggande och avlastar de anhöriga. Administrationen minskar betydligt, och de resurser som blir över, kronorna och örena, kan i stället användas direkt i omsorgen.

Detta arbetssätt har praktiserats i Linköpings kommun under sex år, och det har i praktiken fungerat ypperligt. Den lagändring som nu snabbt genomförs är ett steg i rätt riktning, men det kommer att vara frivilligt för kommunerna att införa arbetssättet. Jag hoppas och tror att alla kommuner inser hur bra arbetssättet är och tar till sig av det, det vill säga är snabba i startgroparna och fattar beslut om att införa arbetssättet.

Propositionen ska upp till debatt i kammaren den 22 maj. Trots att propositionen är färdigarbetad och framme för beslut - den lades fram i förrgår, är färdig och kammardebattdatum är satt - har de borgerliga ledamöterna begärt ett utskottsinitiativ. Jag kan inte riktigt förstå anledningen. När jag läser utskottsinitiativet kan jag konstatera att det som finns på papperet är genomfört och ska börja gälla den 1 juli. Vad är det man vill att regeringen ska göra? Instrumentet utskottsinitiativ innebär att uppmana regeringen att göra något som man inte har gjort eller som man egentligen inte alls vill göra. Vad är det de borgerliga ledamöterna vill med detta?

Herr talman! Att få känna doften av nylagad mat är en självklarhet - det borde vara en självklarhet. Mat är inte bara en överlevnadsfråga, utan det är något som är förebyggande. Den hjälper oss alla att hålla oss friska och pigga om vi äter rätt. Äldre personer löper dock en mycket högre risk att drabbas av undernäring. Det är ett av våra stora problem inom äldreomsorgen. Då hjälper det inte att näringsinnehållet är riktigt i den mat som ligger på tallriken eller i plastlådan som man har framför sig om maten inte är aptitlig. Måltidssituationen är kanske tråkig och trist, och man äter ensam. Om man inte får i sig maten hjälper den inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Herr talman! I dag finns en kvalitetsmässigt bra äldreomsorg, men alltför ofta brister möjligheten till glädje och en meningsfull tillvaro. Finns det något att se fram emot när man vaknar varje dag? Längtar man till i morgon? Vad händer i dag? Det är ofta tomt. Man sitter och väntar på måltiden, som dessutom inte alltid är så mycket att längta till.

Nya generationer har också andra vanor än den tidigare generationen - den tacksamma generationen. Det måste finnas tid för det man vill göra, för det man tidigare har varit van vid att göra, när man exempelvis bor på ett särskilt boende. Det är alltför skralt med det innehållet i dag i vardagen.

Många boenden har inte ens en internetuppkoppling. Det är bedrövligt. Man vill kunna kommunicera med sina barn, barnbarn eller vänner. Inte heller i tv-utbudet finns särskilt många kanaler. De flesta äldre på äldreboendena i Sverige kunde inte följa OS i år. Den möjligheten var borta eftersom boendena inte hade satsat på de kanalerna. Det är gammaldags och inskränkt, och det handlar egentligen inte om några stora pengar.

Fru talman! Bemanningen är viktig, och det måste finnas tid att utöva omsorg. Då behövs personal.

Därför har vi under den här mandatperioden satsat på att anställa många fler, och det gäller även framåt. Omsorgen kommer att öka med 14 000 personer framöver. Men det gäller inte bara att ha en person anställd, utan det är minst lika viktigt att den personen är rätt person för jobbet, har rätt utbildning och att vi vet vad utbildningen innehåller. Det är otroligt viktigt.

Därför pågår nu en utredning om att klarlägga hur en likartad undersköterskeutbildning ska se ut i hela landet med en eventuell undersköterskelegitimation. Välutbildad, initiativrik personal med bra chefer är nyckeln, och det är det som utvecklar äldreomsorgen.

Fru talman! Samhället utvecklas och förändras i rask takt - och därmed också kraven. Det vi i dag anser vara en bra äldreomsorg för dagens pensionärer är inte alls samma äldreomsorg som behövs för morgondagens äldre.

Jag yrkar bifall till reservation nr 9 och avslag på samtliga övriga motioner.

(Applåder)

Fru talman! Vi står bakom alla moderata reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 13.

När vi lever allt längre måste vi betrakta ålderdomen med nya ögon. Forskning visar att lärande och utveckling är möjligt långt upp i åren. Med nya höft- och knäleder, starropererade ögon och hörapparater ges möjlighet till ett aktivt och friskt liv länge. Det är fantastiskt och ger både seniorer och samhället oanade möjligheter.

Tyvärr talar vi alltför lite om den aktiva roll som de äldre kan ha i samhället efter pensioneringen. De är en stark resurs som borde tas till vara bättre. Det finns drygt 2 miljoner som är över 65 år i Sverige, det vill säga 20 procent av vår befolkning. Cirka en halv miljon är över 80 år. Ökningen av antalet äldre går snabbt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Naturligtvis kommer med stigande ålder problemen. Då ska det finnas god omsorg med kvalitet och valfrihet. Det ska självklart finnas en värdig vård och en trygghet att räkna med. Då måste vi få bort de långa vårdköerna, och hela vårdkedjan ska hålla ihop - särskilt för dem som behöver den allra mest, det vill säga våra multisjuka äldre.

Tyvärr ser vi nu resultatet av snart fyra år med rödgrön politik. Vårdköerna har fördubblats i Sverige. De äldre multisjuka riskerar att få den absolut sämsta vården. Merparten av besöken på våra akutmottagningar är sorgligt nog äldre människor som riskerar att valsa runt i vården. Man kommer in på akuten, i bästa fall till en öppen vårdavdelning ett tag. Sedan skrivs man ut till ett korttidsboende och får sedan åka hem med sjukvård i hemmet. Sedan blir man sämre, och så är man tillbaka på akutmottagningen med väntan och otrygghet. Så ser det ofta ut i Sverige på alltför många ställen, och det är inte acceptabelt.

Vi moderater vill stärka den äldres rätt till ett långt och värdigt liv utifrån varje individs behov och önskemål. Det handlar om rätten till privatliv, till kroppslig integritet, till delaktighet och större möjligheter till självbestämmande än i dag i den egna omsorgen och i vården.

Ensamhet är en stor risk när man blir gammal. Vi vill bryta den ofrivilliga ensamheten så att man regelbundet kan få komma ut i friska luften, träffa andra och känna gemenskap. Det är viktigt att påpeka att äldre ska behandlas med respekt, och deras önskemål ska tas på allvar.

Vi moderater menar att socialtjänsten ska och kan utformas med en förenklad biståndsbedömning när det gäller rätten till hemtjänst. Då minskar administrationen, och den äldres egna rättigheter ökar. Varför ska en tjänsteman besluta om varje minut av hemtjänsttiden? Även som gammal kan jag oftast avgöra vad som är bäst för mig.

Vi är särskilt glada för det tillkännagivande som utskottet gör till regeringen om just förenklad biståndsbedömning med ökat egenbestämmande över vardagen.

En sorglig siffra är att närmare 40 000 äldre i Sverige lider av undernäring. Det är en hel stad eller kommun. Dessutom riskerar över 100 000 att drabbas av undernäring. Det är helt oacceptabelt. Vi vet alla att det inte handlar om brist på mat utan om andra bakomliggande orsaker.

I vår motion föreslår vi därför ett måltidslyft i hela äldreomsorgen. Måltiden är ju så mycket mer än maten på tallriken. Det är framför allt en viktig faktor för ett friskt liv. Får man inte näring blir man snart skör. Att så många lider av undernäring inom särskilda boenden och vården är särskilt allvarligt. Som vi ser det gör regeringen alldeles för lite för att komma åt detta problem.

Fru talman! För att omsorgen ska fungera krävs många fler undersköterskor. På alltför många håll är det i dag svårt att säkerställa äldreomsorgen. Sex av tio kommuner svarar att de har svårt att rekrytera, och bland dem som jobbar i omsorgen saknar fyra av tio adekvat yrkesutbildning. Behovet av att anställa ökar för varje år framöver, och behovet är 10 000 undersköterskor varje år i både kommunal och privat omsorg.

Det råder stor brist i alla yrkesgrupper inom välfärden. Det gäller inte bara undersköterskor utan sjuksköterskor, läkare, psykologer med flera. Problemen är större än regeringen tillstår, och satsningarna är för små, trots att vi har en väldig högkonjunktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

SKL har larmat om att 50 procent av alla kommuner har svårt att få tag på undersköterskor och att det aldrig har varit så svårt. Här måste det till rejäla åtgärder och satsningar för att kvalitet och behov ska klaras. Vi ser inte att regeringen har tagit denna stora utmaning på tillräckligt stort allvar.

Vi moderater säger att det behövs fler utbildningsplatser, kontinuerlig kompetensutveckling och långsiktig ledarskapsutbildning. Vi måste ju ha personal som trivs och vill arbeta inom svensk äldreomsorg.

För att säkerställa hög kvalitet i hela landet vill vi moderater införa kvalitetskontrakt där man fastställer vissa krav. Ett golv, skulle man kunna kalla det, för att säkra äldres trygghet oavsett vilken bostadsort de har. Det ser ju väldigt olika ut i Sverige.

Det kommer att krävas mycket mer digital teknik för att vi ska klara av framtidens omsorg. Det kan handla om sådant som redan finns i dag, läkemedelsautomater, kameraövervakning och robotar som underlättar i vardagen. Vi är bara i början av den digitala eran.

Fru talman! Om vi politiker inte tar ansvar och ser problemen kommer stora svårigheter att prägla morgondagens äldreomsorg. Det handlar om brist på boenden, brist på personal och risk för försämrad kvalitet och trygghet. Moderaternas utgångspunkt är att vi sätter människan före systemen. Det finns delar i svensk vård och omsorg som vi kan vara stolta över, och vi har fantastisk personal på många håll. Men det finns också stora skillnader och brister. Ensamhet, undernäring och personalbrist är sådana exempel och är inte godtagbart. Vi kan vara överens om mycket, men Moderaterna anser att regeringen inte tar tillräckligt stort ansvar på detta mycket angelägna område.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar nu äldrefrågor.

Man bruka säga att man kan mäta ett lands grad av anständighet utifrån hur sjuka, äldre och barn behandlas. Det är något vi kan ha i åtanke i dag.

De äldre i Sverige förtjänar att få tillgång till världens bästa äldreomsorg. Vi kan aldrig acceptera att äldre dör ensamma eller slutar sina liv socialt isolerade eller att människor känner stark oro för att bli gamla på grund av brister inom omsorgen.

Här har vi politiker ett stort ansvar, för människor ska kunna åldras med värdighet. Den dag man får svårt att klara sig själv ska samhället gå in och erbjuda den hjälp som behövs för att äldre ska kunna fortsätta leva ett tryggt och meningsfullt liv.

Fru talman! Jag ska ta er tillbaka i tiden. Låt oss friska upp minnet lite och göra en tidsresa till hösten 2010. Det var då Uppdrag granskning gjorde ett uppmärksammat reportage om den bristfälliga bemanningen inom äldreomsorgen. Bilderna vi fick se då, som ni säkert minns, var demenssjuka som ensamma och endast iklädda blöja irrade omkring på ett äldreboende i Piteå.

Detta reportage fick till följd att Socialstyrelsen gjorde oanmälda besök på 94 demensboenden i 48 kommuner. Det som då framkom var att på drygt 60 procent av boendena låstes demenssjuka in nattetid och lämnades stundtals ensamma. På 70 procent av boendena var bemanningen så låg att det inte gick att garantera trygghet och säkerhet nattetid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Fru talman! Som en följd av detta drev vi sverigedemokrater och den dåvarande oppositionen i riksdagen, S, MP och V, igenom att Socialstyrelsen skulle få i uppdrag att ta fram riktlinjer för bemanning på demensboenden. Därefter utvidgades uppdraget till att gälla alla äldreboenden, inte bara demensboenden.

Våren 2012 kom det första utkastet till föreskrifter för nattbemanning. Flera år senare, i april 2015, presenterade Socialstyrelsen nya föreskrifter för bemanning på äldreboenden och demensboenden. Detta förslag innehöll bindande regler om bemanningskrav på personal dygnet runt. Med andra ord skulle det inte längre finnas några obemannade avdelningar inom äldreomsorgen.

Men i februari 2016 avfärdade den nuvarande regeringen Socialstyrelsens förslag på nya föreskrifter och slängde dem i papperskorgen. I stället lanserade man ett eget förslag som var betydligt vagare formulerat än Socialstyrelsens.

Regeringens förslag innebar endast regler för tillgång till personal på äldreboenden och inte som i det tidigare förslaget från Socialstyrelsen att äldreboenden och avdelningar på äldreboenden skulle vara bemannade dygnet runt. Vi sverigedemokrater varnade redan då i flera debattartiklar för att de nya reglerna inte skulle komma att förändra någonting.

Vi har sedan dess väckt ett flertal motioner i riksdagen om att införa regler för bemanningskrav inom äldreboenden, men vi har tyvärr inte fått gehör för dessa krav.

Nu har det gått två år sedan regeringen införde det urvattnade förslaget. Hur blev det då? Vi fick tyvärr rätt. Det har inte blivit bättre. I tidningen kan man läsa att äldre fortfarande blir inlåsta nattetid på äldreboenden trots nya regler. Detta beror på att de regler som regeringen införde är alldeles för vaga och luddiga.

Enligt IVO är det fortfarande alldeles för låg bemanning på många äldreboenden runt om i landet. De boende, bland dem många demenssjuka, blir fortfarande inlåsta nattetid. Det är naturligtvis både oanständigt och ett svek mot de äldre att de behandlas på detta vis.

Fru talman! Det som är mest anmärkningsvärt och beklagligt är att regeringspartierna i dag inte tycker som de gjorde när de var i opposition. Jag satt själv i socialutskottet 2010, och då var vi alla överens om att det inte skulle finnas några obemannade avdelningar inom äldreomsorgen. Men den åsikten gäller tydligen inte i regeringsposition. Jag skulle vilja påstå att detta är ett av regeringens största svek mot de äldre under denna mandatperiod.

Om regeringen menar allvar med att äldre ska kunna känna sig trygga på äldreboenden bör man ta till sig av den kritik som finns och skärpa lagstiftningen på detta område så som vi sverigedemokrater föreslår och länge har föreslagit.

Vi menar att man ska kunna vara säker på att det finns personal till hands när man behöver den, oavsett vilken tid på dygnet det är. Därför behövs det bindande krav på bemanning.

Fru talman! En annan sak som är viktig är att äldre människor ska kunna känna meningsfullhet med sin tillvaro. Det handlar om att skapa förutsättningar för det som ger livsmod, livsglädje och en känsla av sammanhang. Äldre som besväras av ensamhet känner ofta inte en livsglädje eller en känsla av sammanhang, utan de känner sig många gånger sjukare och tröttare och äter mer mediciner än äldre som inte känner sig ensamma. Detta leder i förlängningen till ett ökat vårdbehov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Socialstyrelsen uppskattar att det är närmare 100 000 äldre inom äldreomsorgen som besväras av ensamhet.

Vi sverigedemokrater menar att de äldres sociala behov behöver uppmärksammas i större utsträckning än vad som görs i dag. Därför anser vi att en lämplig myndighet ska få i uppdrag att följa i vilken utsträckning som kommunernas stöd i form av dagverksamhet och sociala mötesplatser kan minska äldre personers ensamhet, och med ledning av denna uppföljning utforma vägledning för kommunerna när det gäller arbetet att minska äldre personers ensamhet.

Fru talman! Vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 8 och 20.

Fru talman, åhörare och lyssnare! Ni börjar kanske tycka att jag är tjatig. Men den rödgröna feministiska regeringen arbetar faktiskt systematiskt och målmedvetet för en långsiktigt hållbar välfärdspolitik. Äldrefrågorna är kanske det område där detta förhållningssätt är tydligare och viktigare än på många andra områden - men kanske inte när det gäller miljö- och naturresursområdet.

I detta motionsbetänkande om äldrefrågor behandlas totalt 99 olika yrkanden, och de har samlats i 17 olika beslutspunkter, eller politikområden, och det har blivit 23 reservationer. Men det betyder inte att äldrefrågorna skulle vara mindre viktiga än socialtjänstfrågorna, som vi diskuterade tidigare, bara för att det är färre beslutspunkter och färre reservationer. Det är verkligen viktiga frågor.

Ansvaret för äldrefrågorna ligger huvudsakligen hos kommunerna, och denna regering har sett till att kommunerna har fått avsevärda förstärkningar av sin ekonomi under denna mandatperiod för att de bland annat ska kunna öka sina ambitioner på äldreområdet.

Det som vi från riksdagen kan göra handlar, förutom att skjuta till resurser, om att förenkla, utveckla och förbättra lagstiftningen. Bland annat har regeringen arbetat med att förenkla för kommunerna att arbeta med biståndsprövningar när det gäller de äldres behov. Det handlar om att kunna frångå kommunallagens regler om likabehandling, så att man utan en omständlig utredning kan ta beslut om enklare insatser för äldre, det vill säga det som kallas för förenklad biståndsprövning.

Förslaget om förenklad biståndsprövning för äldre lades på riksdagens bord i går - den 20 mars, så som det står i propositionslistan. Man har alltså hållit tidtabellen.

Detta visste oppositionen när man vid justeringstillfället valde att formulera ett tillkännagivande även i denna fråga. När Moderaternas företrädare står här i talarstolen och säger att man är särskilt glad över tillkännagivandet när det gäller det som redan ligger på riksdagens bord, undrar man hur oppositionen funderar.

Den problembeskrivning som har föredragits här från talarstolen är till stora delar, skulle jag vilja påstå, resultatet av två år med allianspolitik.

Jag tycker att det är minst sagt märkligt att oppositionen väljer att göra ett tillkännagivande när det redan finns ett färdigt förslag från regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Fru talman! Egentligen är jag kanske inte så förvånad över det i mitt tycke mycket ansvarslösa hanterandet av riksdagens verktyg som oppositionen har ägnat sig åt. Att överutnyttja tillkännagivanden gör att värdet av dem minskar.

Jag kan erkänna att jag ibland har funderat över om oppositionen i de olika utskottsgrupperna har någon sorts informell, för oss okänd, tävling om vilken utskottsgrupp som kan åstadkomma flest tillkännagivanden.

Därför skulle jag vilja sammanfatta dagens tre debatter på socialutskottets område med orden: Fy, fy, fy - tre gånger fy för ett ansvarslöst utnyttjande av riksdagens skarpaste form av kritik av regeringen. Tillkännagivanden ska tillämpas med omsorg och eftertanke, så att de inte urvattnar verktyget till ren meningslöshet.

(Applåder)

Fru talman! Dagens och framtidens äldreomsorg berör oss alla på lite olika sätt. Vi kan vara brukare eller anhöriga. Jag tänker också på alla som bär upp äldreomsorgen och som arbetar där under stressiga arbetsförhållanden och med relativt låga löner. De flesta av oss har säkert familjemedlemmar, bekanta eller släktingar som bor på ett boende för äldre eller har hemtjänst. Därför berör denna fråga oss alla.

En bra äldreomsorg är en välfärdsfråga, men inte bara det. Det är också en viktig jämställdhetsfråga och jämlikhetsfråga. En utbyggd och välfungerande äldreomsorg är också en förutsättning för att kvinnor ska kunna delta i arbetslivet fullt ut och ha en inkomst, och om det vill sig väl också en pension som de kan överleva på.

Vänsterpartiets mål är en jämlik äldreomsorg. För att nå dit behöver äldreomsorgen, och specifikt kommunerna, tillföras resurser, arbetsvillkoren för äldreomsorgens personal förbättras betydligt och vinstintressena i äldreomsorgen tas bort. Det handlar om välfärd, och det handlar om jämlikhet. Då kan man säga att skattesänkningar inte är någon väg framåt, i alla fall när det gäller denna fråga.

Personalen är guldet. Det är personalen som bygger äldreomsorgen. I budgetförhandlingarna med regeringen drev vi igenom en satsning på 2 miljarder årligen på äldreomsorgen för att stärka bemanningen. Även de generella statsbidrag som så väl behövdes har ökat med 10 vänstermiljarder för ett permanent stöd.

Jag ska återgå till personalen. Nio av tio av dem som arbetar i vården är undersköterskor. De är alldeles för få. Antalet personer som årligen slutför sin undersköterskeutbildning behöver öka från dagens 4 000 till 16 000. Det är en mycket viktig fråga. Hur ska vi stärka undersköterskornas roll och stärka professionaliseringen av undersköterskorna? Det finns nämligen inga enkla jobb i vård och omsorg av äldre personer. Men i dag ser utbildningarna lite olika ut över landet och behöver riktas upp för att rollen ska tydliggöras. Detta arbetar man nu med.

Det kan också behövas specialiseringar, eftersom rollen som undersköterska kan vara väldigt olika. Det behövs nämligen nationella riktlinjer för utbildning av undersköterskor.

Det måste finnas olika boendealternativ för äldre. I dag är det svårt, framför allt på grund av bristen på hyresrätter, som är signifikant i alla kommuner, särskilt i storstadskommunerna och i Stockholm. Den marknadsvänliga bostadspolitiken har slagit hårt mot de äldre som behöver en modern lägenhet men inte har råd att köpa en mer anpassad bostadsrätt. Detta handlar också om de pensionärer som har det sämst ställt, varav de flesta är kvinnor - vår tids fattigpensionärer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Vänsterpartiet har därför medverkat till att i samarbete med regeringen införa investeringsstöd för bostäder särskilt riktade till äldre, för att kunna stimulera byggandet av hyresrätter med rimliga villkor. Men vi behöver göra mycket mer. Det behöver också utredas hur såväl befintliga bostäder som de som byggs nu kan möjliggöra för äldre att stanna kvar, odla sina intressen, ha sociala mötesplatser och så vidare.

Sedan början av 2000-talet har en omfördelning skett från särskilt boende till insatser i det egna hemmet, och antalet personer som bor i särskilt boende har minskat drastiskt. Samtidigt har antalet äldre ökat i befolkningen. Så länge du kan bo hemma ska du självklart göra det, men när den dag kommer då du känner oro och ångest, känner dig ensam eller är väldigt sjuk ska det finnas möjlighet att få ett annat boende.

En del säger att man då kan ta in en robot eller något annat digitalt system i lägenheten, men jag tror att de flesta som kommer upp i 90-årsåldern och inte kan bo hemma längre bäst skulle anpassa sig i någon typ av äldreboende.

Vi tycker att detta är väldigt oroväckande. Det är också så att fler och fler får avslag på sina ansökningar om särskilt boende.

Det är i dag stor skillnad runt om i landet när det gäller riktlinjer och handläggning även om man skulle kunna tycka att det borde finnas ett gemensamt golv att stå på. Det blir helt enkelt något slags boendelotto. Vi vill att regeringen genomför en kartläggning av skillnader mellan kommunerna när det gäller beslut om bistånd till särskilt boende och av orsakerna till dessa. Där kommer jag att lyfta reservation 6.

I dag upplever många äldre att det är krångligt att vända sig till kommunen för att få hjälp med enkla saker i hushållet. Därför måste biståndsbedömningen förenklas; vi har lagt en 80-årsribba för detta. Det behöver också utvecklas ett stöd för kommunernas arbete med information till äldre personer om just detta. Det måste också följas upp så att det blir rättssäkert.

Man ska också komma ihåg att antalet äldre över 80 år som får offentlig äldreomsorg har halverats sedan 1980 - det kan man fundera på. Kan det bero på att de är friskare? Eller kan det vara så att äldreomsorgen är den del av välfärdsverksamheten som rasade när vi hade 1990-talskrisen, som ni kommer ihåg? De har inte fått tillbaka sina resurser ännu.

En stor del av omsorgen utförs fortfarande inte av anställd personal utan av anhöriga, som tar ett stort ansvar när det offentliga träder tillbaka och man känner att det inte funkar längre. De som ger anhörigomsorg har oftast gått ned i arbetstid eller slutat arbeta helt. Det handlar om väldigt många personer, enligt statistiken 90 000 kvinnor och 50 000 män.

De får minskade arbetsinkomster, vilket leder till en sämre pension. De får också se sina liv krympa. En del upplever det psykiskt och fysiskt ansträngande, fast de vill hjälpa till och vara där. Det kan också leda till sjukskrivning. Man behöver alltså utveckla anhörigstödet för dem som vill och kan hjälpa sina närstående eller sin partner.

Ett samhälles äldreomsorg kommer aldrig att utvecklas av skattesänkningar eller fler RUT-tjänster. Ett samhälles äldreomsorg utvecklas av en omsorg som når alla. Guldkant på tillvaron ska inte bara ges till dem som golfar i Portugal i hög ålder utan även till dem som åker spark i Åmål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 6 men ställer mig självklart bakom våra övriga reservationer.

Fru talman! Det är aldrig enkelt att komma efter Barbro Westerholm, som har fantastisk erfarenhet och kunskap, kanske inte minst beroende på just en viss årsrikedom.

Jag kan konstatera, fru talman, att väldigt många av mina goda vänner som har kommit upp i min ålder liksom jag själv har åldrade föräldrar, som de värnar om och vill ta hand om på bästa sätt. Ofta bor de dock inte i närheten, utan de måste lita på att det boende som de har eller de insatser som finns fungerar på ett tillfredsställande sätt.

Vi kristdemokrater talar gärna om äldrefrågor och vikten av värdighet i äldreomsorgen. En värdig vård och en värdig omsorg handlar om att kunna få vara den person man är även när man har blivit äldre och kanske kommer in på ett särskilt boende. Tyvärr får vi konstatera att det på många orter i Sverige inte finns något att välja på. Det finns ett boende - that''s it. Man får vara där oavsett vilka behov man har.

När mina kollegor tidigare har talat om boenden med särskild inriktning eller olika kompetenser kan vi konstatera att det är en jättestor brist i Sverige i dag. Det råder brist på specialistläkare - det vet vi. Men den geriatriska kompetensen har verkligen kommit i skymundan, och det talas väldigt lite om denna. Särskild kunskap om äldres sjukdomar och om hur deras åldrande ser ut på olika sätt samt om hur detta påverkar både fysiskt och psykiskt är någonting som behöver uppmärksammas ytterligare.

Att behandlas värdigt trots sin ålder - vilket kanske är ett märkligt ordval, men det är ju äldrefrågor vi talar om - innebär inte minst att man kan få välja den mat som man önskar äta.

Jag har kanske nämnt detta i något annat sammanhang, men jag tycker att det är värt att nämna igen. Min mamma, som flyttade in på ett äldreboende för ett par år sedan, fyller 87 nästa vecka. Det är egentligen inte så gammalt, men hon har sina olika funktionsnedsättningar. Hon har dålig syn, och efter en stroke har rörelseförmågan försämrats på olika sätt.

En otroligt viktig sak under dagen är måltiderna och kaffet däremellan. Man ser fram emot att få sitta till bords och ha en trevlig stund tillsammans.

När vi får rätter serverade, eller när vi går till en restaurang och läser en meny, tror jag att vi allihop känner att vi vill veta vad det är. Om vi inte ser eller förstår vad det står frågar vi vad det betyder. Men på ett äldreboende kan man servera i stort sett vad som helst till de äldre utan att ens förklara vad det är. När det står "fluff under täcke" på menyn har jag ingen aning om vad det är, och min mamma har inte heller någon aning om vad det är. När jag sedan frågar mamma om hon vet vad det var hon åt svarar hon: "Nej, men jag tror att det var något slags omelett."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Då tänker jag: Är detta värdigt? Ålderdomen ska vara en värdig tid, där man får behålla sina intressen och tycka att det är trevligt med den mat man äter, vilket kanske är ett av få glädjeämnen den dagen. Om det inte går att kräva sådana enkla saker, hur ska det då vara med ett gott ledarskap bland dem som jobbar där och med att personalen kan ta sina uppgifter på ett sådant allvar att de känner att de behandlar personen som de själva skulle vilja bli behandlade om de befann sig i samma situation?

Den förra äldreministern, min partikollega Maria Larsson, jobbade inte minst med insatser rörande ledarskapet i äldrevården. Jag har själv varit runt i Sverige och besökt olika äldreboenden där de som har varit med på denna ledarskapsutbildning har talat gott om den. Jag tror att det behövs ännu mer sådant i äldreomsorgen för att bibehålla, eller över huvud taget upprätthålla, en värdig äldreomsorg.

Vi ska heller inte glömma att nämna anhörigstödet. Många äldre är beroende av anhöriga innan de kommer in på ett boende eller får rätt insatser. Att vi sliter ut dem ger inget vidare stöd till de andra när de väl får hjälp - då behövs det i stället ännu större insatser.

Fru talman! Jag ska för tids vinnande yrka bifall till reservation 7, som handlar om särskilt boende och tillgången till det. Vi kristdemokrater anser att kommunen ska få böta om den inte kan tillhandahålla ett boende. Man ska inte behöva krångla och göra komplicerade ansökningar om man känner att man har behov av att flytta till ett boende där man känner sig tryggare.

(Applåder)

Fru talman! Ni vill ju skära ned 30 miljarder i skatt, Anders. Hur kan man värna de äldre på det sättet? Det motsvarar 66 000 sjuksköterskor och betydligt fler undersköterskor.

Vi är inte emot de privata företagen. Vi är emot de extrema vinstuttagen. När det verkligen blir utväxling när det gäller de privata initiativen kan vi se hur det ser ut i Stockholm, som under åtta år hade en borgerlig regim. Då var det typ 250 privata utförare. Då var man så mån om att folk skulle välja de privata företagen, så alla hette någonting på A, i alla fall 60 företag. Jag vet inte om det här utvecklade äldreomsorgen så extremt.

När det gäller boendet är vi överens. Man ska självklart få flytta hemifrån när man inte kan bo hemma längre. Men det var ju under era åtta år i Alliansen som de stora nedskärningarna gjordes i antalet boenden för äldre. Det kan vi se i statistiken. Varför kämpade inte ni under den perioden för att få era kompisar med på banan för att det skulle byggas fler? I dag är det ju en väldig brist. Och det är inte heller så att den marknadsorienterade bostadspolitiken har hjälpt till på vägen.

Detta är några modesta små frågor till dig, Anders.

Fru talman! Det är tre ganska väsentliga frågor som Karin Rågsjö ställer och som även de visar ganska tydligt på skillnaden mellan våra partier.

Frågan är hur vi ska få mer pengar till välfärden, och den kommer valet väldigt mycket att handla om. På den ena sidan har vi partier som säger att om vi bara höjer skatterna tillräckligt mycket strömmar pengarna in i den gemensamma skattkistan, och kommer vi upp mot 60, 70 eller kanske 80 procent kommer vi att ha hur mycket pengar som helst.

Vi visade, fru talman, under våra åtta år i regeringsställning att det sambandet faktiskt inte existerar. Vi sänkte skatten med 140 miljarder, oerhört mycket pengar, framför allt för låg- och medelinkomsttagare, som därmed fick ytterligare en månadslön att leva på. Under samma tid kunde vi dessutom kraftigt öka statsbidragen till kommuner och landsting. Totalt sett var det oerhört mycket mer skattepengar som kom in 2014 jämfört med 2016. I kommunsektorn tror jag att det rör sig om 150-200 miljarder.

Vi visade alltså att sättet att få in mer pengar till den svenska välfärden är att se till att få fler människor i jobb och att få de svenska företagen att leverera ännu mer. Det är så Sverige blir ett rikare land, inte genom att höja skatterna.

Den andra avgörande frågan är om det centrala inom äldreomsorgen ska vara att jaga privata företag, entreprenörer, och se till att få bort dem genom att ställa helt orimliga krav på deras bokslut. Nej, för oss är inte detta det viktiga. För oss är det helt avgörande att det ska levereras hög kvalitet. Det ska vara mycket skarpa kvalitetskrav på äldreomsorgen och de andra områdena. Dessutom är det individen själv som ska bestämma. Däri ligger den stora skillnaden oss emellan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Fru talman! Man kan fråga alla välfärdsarbetare hur de mådde under den period då ni satt vid makten. En utredning, gjord av Stockholms universitet, har tittat på äldreomsorgens arbetsvillkor 2005-2015. En jämförelse mellan Sverige och andra nordiska länder visar på extrema förändringar i Sverige. Antalet hjälptagare ökade per hemtjänstanställd, handlingsutrymmet minskade, man fick springa mer och kände sig mer psykiskt och fysiskt pressad. Den här mätningen gjordes vid ungefär den tid då ni satt vid makten, fram till 2015. Jag tror att detta är ett svar på stora skattesänkningar, för de drabbar alltid dem som är välfärdsarbetare.

När det gäller privata alternativ är vi inte emot alternativen. Vi är emot extrema vinstuttag. Och hur får man vinst inom hemtjänst? Jo, man använder personalen som verktyg, för det är stora skillnader i lön mellan dem som jobbar i kommunal hemtjänst och dem som jobbar i privat hemtjänst. Det är så man cashar hem vinsten.

Jag tror att modesta 7 procent inte kommer att innebära att företagen flyr fältet. Det låter som att alla äldre kommer att sitta hemma och gråta och ingen hemtjänst kommer. Men kommunen finns ju alltid där som en garant.

Ni ställer er alltid på näringslivets sida. Det tror jag knappast kommer att gynna de äldre, Anders. Men titta gärna på utredningen! Den visar, tycker jag, hur man får välfärdsarbetare att gå på knäna genom att just sänka skatten på det sätt som ni gjorde.

Fru talman! Det är en intressant tes som Karin Rågsjö driver, nämligen att de privata företagen bedriver rovdrift på de anställda, att de tjänar pengar på att nästan med piskan i hand se till att personalen springer fortare och gör mer. Men om det vore så skulle ju sjuktalen vara betydligt högre hos de privata välfärdsföretagen än hos kommuner och landsting, men så är det inte. Dessutom har de privata välfärdsföretagen betydligt lättare att rekrytera personal än vad man har i kommuner och landsting.

Det är ju det tydligaste exemplet på att de privata välfärdsföretagen har förstått att det värdefullaste som man har är personalen. Ser man till att ha personal med hög kompetens och som dessutom är nöjda med jobbet och känner att de har ett stort inflytande, då fungerar verksamheten bättre. Kan man ha högre kvalitet ger det också svarta siffror i slutändan.

Sedan ställde Karin Rågsjö en annan intressant fråga om vårdboendegaranti, att man som äldre, när man har passerat 80-85 år, ska ha rätt att välja ett annat boende. Vår sinnebild här är ju inte att det handlar om att dessa människor ska in på särskilda boenden, utan vår sinnebild är ju att det måste finnas andra alternativ. Jag tror att trygghetsboende kommer att vara det som man främst efterfrågar i ett läge där man är förhållandevis pigg men känner sig isolerad och orolig i sitt eget boende.

Det kommer nu ett förslag på riksdagens bord som jag välkomnar, nämligen att man ska hitta en mellanform där det finns möjlighet att ha biståndsbedömning utan samma krav på omvårdnad. Det här är en avgörande fråga för oss i Centerpartiet och för oss i Alliansen. När man blir tillräckligt gammal ska man - om man upplever ensamhet, ångest och oro - ha rätten att välja om man vill bo kvar i det egna boendet eller om man föredrar ett annat alternativ.

Äldrefrågor

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Fru talman! Finansiell stabilitet är en frågeställning som för många kan verka svår att genomskåda för att se vad det egentligen betyder, men den är grunden för att hela vår ekonomi ska fungera, för att hushåll ska kunna konsumera och för att företag ska kunna investera - detta för att jobben ska kunna blir fler och för att välfärden ska kunna finansieras. I denna mån är finansiell stabilitet en mycket central fråga för Sveriges riksdag och för hela landet.

Det finns många oroande tecken här, fru talman, på att den finansiella stabiliteten eller motståndskraften i det finansiella systemet ändå i grunden kan vara hotad - även om bankerna står starka - av en mycket dålig politik från den sittande regeringen. Det finns underliggande problem i samhället och stora obalanser som har byggts upp. Det har varit en fördubbling av tillgångspriser på relativt kort tid när det gäller bostäder och aktiemarknaden.

Samtidigt har vi sett en räntenivå som pressats ned till onormalt eller helt okänt låga nivåer. Ingen vet riktigt vad det betyder att ha negativ ränta i en ekonomi. I böcker om nationalekonomi brukar man säga att noll är räntegolvet, räntan kan inte bli lägre.

Nu har vi en situation med negativa räntor samtidigt som bostadspriser skenar och samtidigt som aktievärlden skenar. Vad det i förlängningen betyder vet vi inte riktigt. På så sätt spelar man från den samlade politiken, kanske inte rysk roulett men åtminstone roulett, med stabilitet och trygghet i den svenska ekonomin.

Samtidigt är det en hög byggtakt i ekonomin. Det är bra, för det behövs bostäder, men samtidigt driver det upp skuldnivån väldigt högt. Sveriges hushåll har rekordhöga skulder. För detta får vi välförtjänt mycket kritik från internationella bedömare, och det är bland annat det som betänkandet handlar om.

Vi bygger också upp stor osäkerhet om hur den svenska ekonomin långsiktigt ska fungera. Det gör givetvis hushållen mycket känsliga för justeringar både i räntor och i andra typer av politikåtgärder. Det skapar en exponering och en otrygghet som den här regeringen är helt oförmögen eller ovillig att adressera.

När man tittar framåt ser man också väldigt oroande tecken. Vi vet att vi har en regering som har ett på tok för lågt sparande för att den ska kunna möta de obalanser som finns. Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet, Ekonomistyrningsverket och varenda expertmyndighet säger att den här regeringen missköter offentliga finanser. Det är alltså ett otillräckligt sparande i ekonomin för att Sverige ska vara motståndskraftigt när ekonomin vänder nedåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Tillsammans med den utveckling som vi har med mycket uppdrivna tillgångspriser, med onaturligt låga räntor, med hög skuldsättning, en finansminister som enligt samtliga expertmyndigheter gravt missköter de offentliga finanserna befinner vi oss helt enkelt i ett exponerat läge.

Fru ålderspresident! Till detta har vi problem med den kommunala ekonomin framöver. Regeringen själv, Konjunkturinstitutet, Sveriges Kommuner och Landsting pekar på att intäkterna inte växer i samma takt som utgifterna. Även detta är ett problem för den finansiella stabiliteten, om vår mest grundläggande välfärdsverksamhet inte längre klarar av att finansiera sig på det sätt som det är tänkt.

Till detta kommer underliggande stora problem i den reala ekonomin: hög arbetslöshet trots hög konjunktur och en stigande jämviktsarbetslöshet. Inte en enda reform från regeringen sänker det som kallas jämviktsarbetslöshet, det vill säga det som långsiktigt och varaktigt förbättrar förutsättningarna för jobb och sysselsättning i Sverige. Också detta är en risk för den finansiella stabiliteten, eller åtminstone möjligheten att klara av att hantera konsekvenserna av finansiella obalanser och finansiell instabilitet.

Till detta har vi en arbetsmarknad som fungerar allt sämre med allt fler lediga jobb, men också med fler arbetslösa särskilt i svaga grupper. Det är en obalans som inte adresseras av regeringens politik, men som i stället riskerar att skapa osäkerhet både i den reala och i den finansiella ekonomin.

Vi har en skola som levererar alltmer ojämnt. Snart 60 procent av dem som är utrikes födda, eller som har utrikes födda föräldrar, klarar inte godkänt i engelska, svenska eller matematik i skolan. Också detta är någonting som till slut behöver hanteras i den ekonomiska politiken och som leder fram till obalanser.

Utlåningen till svenska företag har ökat med ungefär 60 procent. Samtidigt ser man inte någon uppgång i produktivitet eller patentansökningar. Man har alltså exponerat väldigt mycket skuldsättning till svenska företag som inte har omsatts i fler riktiga tillgångar. Vad betyder det för arbetslösheten i en nedgång? Vad betyder det för motståndskraften i svensk tillväxt och i svensk export när konjunkturen viker nedåt, särskilt i ett läge där regeringen är kritiserad från varenda expertmyndighet för att inte ta det ansvar för offentliga finanser som det finanspolitiska ramverket föreskriver - mycket ansvarslöst?

Fru ålderspresident! Vi har fler problem som också exponerar oss för finansiell instabilitet. Vi har till exempel inte samma bidrag till bnp-tillväxten från vår nettoexport som Sverige historiskt har haft. John Hassler skrev nyligen en numera mycket omdiskuterad debattartikel om produktivitetsutvecklingen. Sammantaget har vi allvarliga underliggande och långsiktiga problem i svensk ekonomi, som riskerar att leda fram till risker och som gör det mycket angeläget att nu ta tag i den finansiella stabiliteten.

Vi har en svag regering utan handlingskraft. Om det beror på interna konflikter i regeringen eller på att man helt enkelt inte vill komma överens för att man bedömer det som valtaktiskt dåligt är svårt för en utomstående att avgöra. Men en regering som inte genomför en enda strukturreform som på ett enda sätt enligt någon enda bedömare gör svensk ekonomi mer motståndskraftig, mer konkurrenskraftig och mer stabil är ett problem för stabiliteten inte bara i det finansiella systemet utan i hela ekonomin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Fru ålderspresident! Ett ljus i detta är att man har fått mer motståndskraftiga banker. Det som kallas kärnprimärkapital har i stort sett fördubblats under en tioårsperiod som andel av de riskvägda tillgångarna. Svenska banker ligger ungefär 10 procentenheter över det europeiska genomsnittet. De stresstester som genomförs på svenska banker visar att bankernas del i det finansiella systemet efter de reformer som alliansregeringen genomförde är mer motståndskraftiga. Finansinspektionen, Riksgälden, Riksbanken - de som bedömer och utvärderar detta - visar att det svenska banksystemet efter alliansregeringens reformer är mer motståndskraftiga.

Men det finns inga åtgärder inom det finansiella systemet som inte har några konsekvenser. Det är därför jag vill yrka bifall till Moderaternas reservation 1. Den pekar på att en bra politik på området måste adressera de negativa konsekvenser som också kommer av finansiella regleringar.

Riksbanken har kommit med en helt ny rapport. Det är ett längre memo som de anställda på Riksbanken skriver. Där kan de lite mer på djupet analysera frågeställningar. De har kollat igenom den svenska skuldsättningen. Man kan i den se en hel del oroväckande tendenser som denna mycket passiva regering över huvud taget inte förhåller sig till.

I rapporten anges att andelen bolånare i 30-40-årsåldern, då man bör etablera sig på bostadsmarknaden, minskar. Vi ser hur skuldsättningen bland dem över 65 år ökar. Vad beror detta på? Hur hänger detta samman? Med ett senare inträde på bostadsmarknaden kommer man givetvis att ha kvar skuldsättning längre upp i åldrarna. Men längre upp i åldrarna har man svårare att påverka sin inkomst genom egen ansträngning. Därmed kan detta bidra till att man får större risk i ekonomin i stället för mindre, eftersom mer av skulderna bärs av personer som har svårare att påverka sina inkomster än vad någon i fullt arbetsför ålder har.

Detta kan också visa på en mycket oroväckande tendens. Föräldrar finansierar nu i större utsträckning sina barns boenden. De gör det antingen genom att öka sin egen belåning eller genom att gå in som garant för barnens skuldsättning.

Detta hotar på allvar den idé vi har i Sverige, att det inte ska spela någon roll varifrån man kommer. Det är vart man är på väg som ska spela roll. I denna utveckling ser vi att det blir tvärtom. Föräldrarnas inkomster och deras finansiella position tenderar i högre grad att påverka yngre människors förutsättningar att etablera sig i yrkeslivet, vuxenlivet och den egna tillvaron. Så bör det inte vara i Sverige.

Moderaterna och den samlade Alliansen har varit skeptiska till att gå vidare med ytterligare fler regleringar. Hur blir det egentligen i ett samhälle där vi beskattar arbetsinkomster med 60-65 procents skatt medan vi beskattar kapitalinkomster med kanske 20, 22 eller 25 procents skatt? Sedan gör vi det omöjligt för människor som inte är födda med pengar att komma över pengar och kapital. Vi riskerar därigenom att på sikt driva fram klyftor och skillnader på ett sätt som inte är bra.

Detta behöver givetvis adresseras med de reformer som vi föreslår. Vi måste värna konkurrensen, vilket vi också tar upp. Jag yrkar för tids vinnande dock inte bifall till detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

I detta betänkande finns en text där IMF uttrycker väldigt skarp kritik mot Sverige på ett antal punkter. Det gäller särskilt hur vår bostadsmarknad fungerar.

Fru ålderspresident! Jag skulle vilja säga att regeringens svar på detta är näst intill raljant. Man väljer helt enkelt att inte ta IMF:s kritik på allvar utan säger att vår bostadsmarknad inte har sådana problem. Det gör man trots att nu varenda internationell bedömare, till exempel OECD, IMF och EU-kommissionen, pekar på att vi har allvarliga problem. Vi har en reformlöshet som leder till en hopplöshet som leder till en bostadslöshet.

Regeringen vill dock inte kännas vid detta, antingen på grund av de mycket svåra interna konflikter som finns i regeringen eller på grund av att socialdemokratin, så som många antar, helt sitter i händerna på Hyresgästföreningen och är helt handlingsförlamad inför de stora utmaningar och problem som finns på svensk bostadsmarknad. Man köper hellre de etablerades röster - de som i dag har bostad - än att tag i problem. Om man löste dem skulle Sverige bli mer produktivt och framgångsrikt i framtiden.

Den passivitet som regeringen uppvisar riskerar återigen att föra in Sverige i mycket svåra problem och stora utmaningar. Det har hänt förut. Jag tänkte avsluta med att varna regeringen för att fortsätta vara så passiv och reformlös som den är på detta område.

Sverige har tidigare lidit mycket av en passiv och reformlös socialdemokrati som inte vågar ta tag i de problem som finns med utlåning och som finns i det finansiella systemet, kring den finansiella motståndskraften och kring finansiella obalanser. Det slutade med att en halv miljon människor förlorade jobbet på ett enda år i början av 90-talet.

En enda gång har socialdemokratin, vågar jag säga, varit rejält självkritisk mot att man inte tog tag i problem i det finansiella systemet. Jag håller här upp en artikel från Aftonbladet. Där står det:

"S tar på sig ansvar för 90-talskrisen. - - - Socialdemokraterna gör avbön. I ett dokument som offentliggörs nästa vecka skriver finansdepartementet att 90-talets ekonomiska kris var den dåvarande s-regeringens fel - inte de borgerligas.

Förre finansministern Kjell-Olof Feldt välkomnar rapporten.

- Den är efterlängtad även om det hade varit bra om analysen kommit tio år tidigare, säger han till Aftonbladets nätupplaga."

Jag uppmanar denna regering att vara handlingskraftig i stället för att vara efterklok. Man måste sluta vara helt passiv vad gäller reformer på till exempel bostadsområdet, vilket även IMF uppmanar till i skrivelsen.

(Applåder)

Fru ålderspresident! I dag debatterar vi finansutskottets betänkande Finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor. Jag ska ta upp två sverigedemokratiska motioner som på olika sätt berör detta område. Jag börjar med motion 547 Flyttavgifter för pensionsförsäkringar.

Fri konkurrens är en förutsättning för en effektiv marknad. Om det finns hinder för eller begränsningar av konkurrensen, vilka de än må vara, är risken att marknaden inte fungerar som den ska, och kostnaden läggs då på konsumenten i form av högre priser. Det är precis vad som har hänt på pensionsförsäkringsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Det har rapporterats i medierna att flertalet livförsäkringsföretag har valt att chockhöja flyttavgifterna för vissa pensionsförsäkringar i syfte att låsa in missnöjda kunder som annars skulle ha flyttat sitt pensionskapital till andra, mer förmånliga alternativ. Det görs i dag inga begränsningar för hur höga flyttavgifter pensionsbolagen kan ta ut, och den möjligheten har man givetvis kapitaliserat - på bekostnad av kunderna.

Konkurrensverket har i rapporten Flyttavgifter på livförsäkringsmarknaden analyserat just det här, och deras slutsatser pekar i samma riktning. Verket konstaterar att flyttavgifterna innebär en kostnad för den kund som vill byta försäkring och flytta sitt pensionskapital till ett konkurrerande företag. Vidare har flyttavgifterna för pensionsförsäkringar dessutom höjts av flera livförsäkringsföretag de senaste åren i syfte att aktivt motverka att kunder flyttar.

För att åtgärda problemen föreslås i rapporten ett antal förändringar i försäkringsrörelselagen och försäkringsavtalslagen. Bland annat föreslås att flyttavgiften ska täcka de nödvändigaste administrationskostnaderna, varken mer eller mindre. Man föreslår också en tidsbegränsning för hur länge efter en nyteckning som det ska vara möjligt att ta ut flyttavgifter.

Problembilden är med andra ord tydlig, och den är unison. Det enda som fattas är politisk handling för att komma till rätta med denna anomali på försäkringsmarknaden.

Vad jag förstår har arbetet med den här frågan initierats, och det pågår en beredning på Regeringskansliet som syftar till att underlätta möjligheten att flytta pensionssparande. I ett skriftligt svar har statsrådet Bolund också utlovat regeländringar på området före mandatperiodens slut. Jag väntar därför ivrigt på att riksdagen ska få ta del av förslaget inom en snar framtid.

Fru ålderspresident! Motion 3671 adresserar bostadsproblematiken i glesbygden. I stora delar av glesbygden är det svårt, ibland omöjligt, att få låna till sin bostad på den ordinarie bolånemarknaden. Det kan vara svårt även om den sökande har fast inkomst, är utan betalningsanmärkningar och i övrigt mer än väl skulle klara av sina åtaganden mot banken eller bolåneinstitutet.

Orsakerna kan naturligtvis variera, men risker för långivaren kombinerat med dålig lönsamhet på små bolån nämns ofta. Är det dessutom få eller inga lokala bankkontor i området försvårar det ytterligare, då ingen riktigt känner till den lokala marknaden med normalt relativt få objekt.

Svårigheten att få bolån i glesbygd får en rad negativa följder. Ett problem är att människor med i övrigt sund ekonomi hänvisas till dyra blankolån med orimligt höga lånekostnader som följd. Men det får också negativa följder på hela den lokala bostadsmarknaden. De objekt som kommer ut till försäljning får färre intresserade spekulanter än de annars skulle ha haft, vilket i sig ger ett lägre försäljningspris. Lägre försäljningspris sänker värdet på omgivande fastigheter, vilket sänker de boendes vilja att investera i underhåll, renoveringar och tillbyggnader. Nybyggnationer är mycket ovanliga i dessa områden.

Sverigedemokraterna ser en lösning på problemet. Staten äger ett bolåneinstitut, SBAB, som av regeringen har ålagts ett avkastningskrav som ligger i nivå med den övriga marknaden och som i stort sett uppträder på samma sätt som de privata konkurrenterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Syftet med att staten äger ett bolåneinstitut kan ur den aspekten ifrågasättas. Regeringen bör i stället genom sin styrning av SBAB tillse att SBAB erbjuder privatpersoner bolån i hela Sverige. Eventuella merkostnader för administration och högre risk får bolåneinstitutet kalkylera med och ta betalt för genom bland annat uppläggningsavgifter och räntan.

Regeringen bör se över avkastningskravet på SBAB för att stimulera en fungerande bostadsmarknad även i glesbygd. Självklart ska SBAB i övrigt göra en vanlig kreditvärdering och avstå när personen inte anses kreditvärdig.

Jag yrkar bifall till reservationerna 8 och 12.

Fru ålderspresident! Apropå den första talarens inlägg om IMF och bostadsmarknaden i Sverige kanske jag skulle ta och passa på att tala om att IMF också vill se ökade investeringsstöd till nybyggnation av hyresrätter. Det är dock något som Moderaterna starkt har avvisat. Tydligen går det bra att hänvisa till IMF emellanåt, men inte andra gånger. Dessutom satt jag själv i det där förhandlingsrummet när det gällde bostadsfrågor, och jag kan väl säga att viljan att komma överens hos Moderaterna och de andra borgerliga partierna inte var särskilt stor. Fick man inte höja folks hyror var man inte heller intresserad av att komma överens. Det kan vara värt att påminna om det efter Niklas Wykmans inlägg.

Fru ålderspresident! Man kan tycka att man ska ha rätten att bestämma över sina egna pengar, och det tror jag att de allra flesta människor instämmer i. Det märkliga är då att bankerna fråntagit oss den möjligheten. I dag har tre av de fyra storbankerna tillsammans endast 25 bankkontor i hela landet där man hanterar kontanter. Lägg därtill att vi också ligger i bottenligan i EU när det gäller tillgången till bankomater. Det är ganska självklart att man lätt ser vilka problem det ställer till med i samhället.

Visst är det bra att kontanthanteringen minskar. Det leder till en lägre rånrisk och till att transporterna av sedlar och mynt kan minska. Men det är också så att antalet kortbedrägerier är väldigt stort. I alla fall misstänker vi det, men vi vet inte riktigt, eftersom bankerna inte tvingas redovisa antalet kortbedrägerier.

Vidare får många småföretag problem med den minskade kontanthanteringen. Många småföretag ute på landsbygden vittnar om problem med att bli av med sin dagskassa. Jag har själv träffat företagare som vittnar om att de får ligga på dagskassan i flera dagar eftersom det är så dyrt att bli av med den. Men det är också väldigt dyrt att få tag i växel. Jag har träffat företagare som har fått åka över tio mil för att bli av med dagskassan. Ni kan tänka er själva hur det är att jobba hela långa dagen, kanske 12-14 timmar per dag, och sedan sätta sig i bilen och dundra iväg fem mil dit och fem mil hem igen bara för att bli av med den dagskassa man tjänat in.

Dessutom vittnar pensionärsorganisationerna, som vi nog är många i den här kammaren som har uppvaktats av, om de problem deras medlemmar har när de inte kan få använda kontanter. Pensionärsföreningar har problem med att bli av med bingokassan när de haft bingo på äldreboendet. De måste åka väldigt långt för att sätta in pengarna på en bank. Gamla människor sitter på bussen eller i bilen med bingokassan eller intäkterna från lotteriet. Jag har träffat idrottsföreningar som vittnar om problem när de har stått och sålt bingolotter utanför affären. Det är väldigt dyrt att få sätta in sina egna pengar på banken eller få tillgång till dem när man väl ska ta ut dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Men jag har också träffat människor som av integritetsskäl faktiskt inte vill använda kort, eftersom de inte vill att deras inköp ska registreras och kunna användas för andra ändamål, till exempel reklam eller annan form av påverkan. Det är trots allt våra egna pengar. När man har satt in sina pengar på banken borde man därmed också få bestämma om man själv ska kunna ta ut dem som kontanter.

Vänsterpartiet har drivit frågan om tillgången till kontanter i många år nu. Jag tror att det är ungefär sju år. Det är väldigt många människor som under de här åren har vittnat om problemen som den minskade kontanthanteringen har lett till. Vi försökte påverka den borgerliga regeringen under deras tid, men det var väldigt svårt. Till slut gav man Länsstyrelsen i Dalarna i uppdrag att ta fram en årlig rapport där de skulle beskriva vad som hade hänt under året med tillgången till kontanthantering ute på landsbygden. Man avsatte också lite pengar till Post- och telestyrelsen för att kunna stötta lanthandlare. Den här regeringen har ökat den potten, eftersom Vänsterpartiet drev igenom det i budgetförhandlingarna, och det är bra.

Men alla vet vi att det inte är någon lösning på problemet. Bankernas kontanthantering måste regleras. Det är väl där kärnan ligger. Man vågar inte ta striden med bankerna. Men vi i Vänsterpartiet tycker att det behövs en lagändring, där man med tvång ålägger bankerna att upprätthålla en kontanthantering.

Fru ålderspresident! På landsbygden kan kapitalförsörjningen vara problematisk, inte minst för mindre företag. Där fyller de lokala sparbankerna en väldigt viktig funktion. Deras kunskaper om lokalsamhället gör att de kan göra andra ställningstaganden än de stora affärsbankerna. Sparbankernas uppdrag är ju att gynna det lokalsamhälle de verkar i och inte framför allt att ge utdelning till sina ägare, vilket är fallet med de fyra storbankerna. Därför borde fler lokala projekt och fler lokala företag ha fått bra tillgång till kapital där de lokala sparbankerna finns.

Men vi menar också att det är helt orimligt att de lokala bankerna ska konkurrera på samma villkor med de stora jättarna. I dag har de samma regelbörda som de stora affärsbankerna. Detta borde ses över. Vi menar också att de små bankerna borde få bättre möjlighet att bredda sin kapitalbas. Därför borde man tillse statliga kreditgarantier för till exempel uppstart av nya lokala banker. Vänsterpartiet föreslår därför att man ska tillsätta en bankstrukturutredning för att stärka bankkonkurrensen och för att på olika sätt öka de mindre bankernas närvaro på landsbygden.

Statliga SBAB har börjat avveckla sin utlåning i stora delar av landet med motiveringen att de hellre vill vara i storstäderna. Vi menar att en statlig bank bör kunna ta ansvar för hela landet. Annars blir pratet om att vi måste hålla ihop hela landet och ge goda förutsättningar för att kunna bo och leva i hela landet rätt ihåligt från statens sida.

Till sist vill jag ta upp frågan om aggressiv skatteplanering och skatteflykt. Vi menar att de banker som återkommande bidrar till aggressiva skatteupplägg borde få sina tillstånd indragna. Tyvärr verkar vi vara det enda parti som tycker att banker som agerar på det här sättet inte borde fortsätta att ha förtroendet att få upprätthålla bankverksamhet. Men aggressiv skatteplanering är ett brott som begås mot oss alla. Det blir mindre pengar som går till barns cancerbehandling, och någons mormors hemtjänst blir inskränkt. Det minskar förmågan till utveckling i hela samhället. Skatteplanering, skatteflykt och skattesmitning är en brottslighet som drabbar oss alla. Därför måste vi från samhällets och statens sida agera väldigt kraftfullt när så sker; bankers tillstånd bör dras in när de agerar på det sättet. Jag yrkar bifall till reservation 10.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Fru ålderspresident! Att värna den finansiella stabiliteten är en central uppgift för det politiska systemet. Stabila statsfinanser och finansiell stabilitet är avgörande för jobb, trygghet och välfärd. Därför tar vi socialdemokrater oss an de här arbetsuppgifterna i djupaste allvar och med stor kraft.

Under den här mandatperioden har vi återigen vänt stora ärvda underskott i statsfinanserna till robusta överskott. Vi har gett oss i kast med att stärka det finansiella systemet och vidtagit åtgärder som kan bidra till en mer balanserad utveckling på bostadsmarknaden.

I grund och botten handlar de här frågorna om människors möjligheter att långsiktigt och varaktigt lita på att välfärden finns där och att det finns ett arbete att gå till. Om det är någonting vi vet är det att när det inte är ordning och reda i ekonomin och när finansiell stabilitet vänts till sin motsats, instabilitet, då är det jobb, välfärd och trygghet för människor som drabbas.

Vi vet också att arbetet med att säkra finansiell stabilitet inte är över. Men vi har hög beredskap, flera nya verktyg och redskap samt rejäla ekonomiska muskler - med en mycket låg statsskuld som ett bra exempel - som gör att vi har resurser att göra mer när eller om det krävs. Det är att ta ansvar för framtiden.

Fru ålderspresident! Som jag varit tydlig med blir konsekvenserna vid finansiella kriser ofta mycket allvarliga. I Sverige utgörs den kanske främsta sårbarheten i det finansiella systemet av att vi har en stor, koncentrerad banksektor som verkar inom ett litet valutaområde och har en stor andel marknadsfinansiering. När man på det kopplar utvecklingen i hushållens skuldsättning är det tydligt att det här är ett område som kräver vår uppmärksamhet.

Vi har under en mycket lång tid sett bostadspriser och hushållens skuldsättning stiga i en hög takt, en utveckling som innebär att makroekonomiska risker kan byggas upp och att det finns risker för att det på sikt blir skadligt för Sverige. När år lagts till år utan att utvecklingen mattats har kravet på att hantera situationen blivit mer uppenbart. Insatser för ett ökat bostadsbyggande och högre krav på bankerna är två viktiga strukturella insatser, men vi har också sett ett tydligt behov av att stå upp för en robust amorteringskultur.

För snart två år sedan införde Finansinspektionen därför det första amorteringskravet, och nu i mars förstärktes det ytterligare. Den grundläggande principen om att skulder ska betalas tillbaka bör upprätthållas av det regelverk som den finansiella sektorn lyder under. Likaledes är det rimligt att myndigheterna har möjligheter att ställa krav på att lån med en hög skuldsättningsgrad ska betalas tillbaka snabbare än lån med en låg skuldsättningsgrad. De åtgärder som vidtagits har brett stöd, som framgår i betänkandet, av exempelvis Riksbanken och IMF.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Fru ålderspresident! Under den här mandatperioden har det även uppmärksammats hur det finansiella systemet utnyttjats för att runda de lagar och regler som gäller i Sverige. Det handlar om pengar som tvättats för att dölja kriminell verksamhet eller finansiering av terrorism. Det handlar också om att pengar skyfflats runt mellan företag och i koncerner för att inte beskattas. Så får det inte vara, och så ska det inte gå till. Kriminell verksamhet och terrorism ska bekämpas. Inkomster som är intjänade i Sverige ska beskattas i Sverige. Det är grundläggande för att vårt land ska hålla ihop.

Regeringen har vidtagit åtgärder för att motverka ett sådant utnyttjande av det finansiella systemet. Vi har lagt fram en ny lag för att förhindra finansiering av terrorism. Vi har stärkt regelverken för att komma åt penningtvätt, och vi har ett omfattande program och arbete på plats för att förhindra skatteflykt. Tillsammans med andra länder både inom EU och i OECD fortsätter arbetet med att stärka välfärdens skattebaser och förhindra läckage, fusk och kriminalitet.

Fru ålderspresident! Vi vet att det inte räcker att vädja till människors skattemoral. Det måste också finnas rejäla verktyg och regelverk på plats.

Ett väl fungerande finansiellt system är förstås inte bara viktigt på någon sorts samhällsnivå. Nästan alla medborgare och småföretagare är dessutom konsumenter av finansiella tjänster och därmed också i sin vardag beroende av att det fungerar väl ur ett konsumentperspektiv.

Men marknaden för finansiella tjänster och rådgivning präglas av informationsasymmetri. En part nämligen banken, försäkringsbolaget, en försäljare eller förmedlare vet vanligtvis mycket mer om tjänsten än den som ska köpa den och kan ha helt andra motiv än konsumentnytta för ögonen. För att förhindra de negativa effekterna som det kan medföra har regeringen prioriterat arbetet med att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Bland annat har regler för investeringsrådgivning och information skärpts.

Att konsumentskyddet är centralt för att värna konkurrensen och den finansiella stabiliteten är uppenbart. De initiativ som tagits från regeringen men också myndigheterna och Europeiska unionen har varit mycket välkomna.

Fru ålderspresident! Frågan om kontanter har nämnts tidigare i debatten. Under de gångna åren har vi sett hur digitaliseringen farit fram allt snabbare inte minst när det handlar om betaltjänster. Bank- och finanssektorn har på många sätt tagit täten i det digitala loppet, men de lämnar också många människor bakom sig.

Av de inkomna motionerna att döma är vi många i den här församlingen, i Sveriges riksdag, som oroar oss över att allt fler får svårt att sköta sin privatekonomi när de analoga alternativen, som de nästan beskrivs i dag, sedlar och mynt, försvinner på olika sätt.

Regeringen har säkerställt att frågan om kontanthanteringen inte hamnar mellan stolarna genom Riksbankskommittén, där flera av ledamöterna i finansutskottet bidrar med arbete. Vi har i uppdrag att utreda frågan. Arbetet i kommittén pågår nu. Jag är övertygad om att vi ska kunna hitta bra lösningar som gör att kontanterna finns kvar och är tillgängliga även framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Avslutningsvis vill jag säga att under den gångna mandatperioden har den socialdemokratiskt ledda regeringen tagit tag i centrala frågor för den finansiella stabiliteten. Vid sidan om att vända stora underskott i statsfinanserna till rejäla överskott och en mycket låg statsskuld har vi vidtagit åtgärder när det gäller makrostabilitetsområdet och hushållens skuldsättning och inte minst bostadsbyggandet. Vi har fler och bättre verktyg för att förhindra att det finansiella systemet utnyttjas av kriminella och terrorister. Konsumentskyddet på marknaden för finansiella tjänster har stärkts. Utredningar har tillsatts för att ta ett helhetsgrepp om många stora och viktiga frågor som exempelvis EU:s bankunion och den nyss nämnda kontantfrågan.

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Det är givetvis väldigt bra att Fredrik Olovsson och hela socialdemokratin på ett tydligt och konsekvent sätt har tagit på sig skulden för 90-talskrisen: hur den uppkom, hur den drabbade Sverige och hur den politik man bedrev på 70- och 80-talet ledde fram till att en halv miljon människor förlorade jobbet. Att socialdemokratin så tydligt och noggrant har redovisat exakt hur man bär skulden för detta är givetvis viktigt för att man inte ska återfalla i samma typ av problem igen. För det förtjänar givetvis Fredrik Olovsson och hela socialdemokratin beröm. Misstag kan begås, och de ska inte upprepas.

Fru ålderspresident! Det är just på temat att upprepa misstag som jag, många med mig och svenska samhället är oroade. Vi ser nu att vi har en högkonjunktur. Trots högkonjunktur har vi hög arbetslöshet, och trots högkonjunktur har vi låg motståndskraft i svensk ekonomi. Regeringen sparar ungefär bara en tredjedel av det som i stort sett samtliga expertmyndigheter bedömer vore i linje med att följa det finanspolitiska ramverket. Det är en grav misskötsel av svenska offentliga finanser i detta läge.

Detta för mig till min fråga till dig, Fredrik Olovsson. Hur ser du egentligen på regeringens väldigt raljanta svar till IMF när den lyfter det som kanske är svensk ekonomis främsta problem, nämligen bostadsmarknaden? Där beskriver IMF mycket ingående och noggrant de problem som finns och hur det leder till ökade risker, ökad instabilitet och ökade obalanser i ekonomin. IMF pekar tydligt på att hyresmarknaden inte fungerar.

Jag kan tänka mig att Fredrik Olovsson som finansutskottets ordförande kan ha en något oberoende roll gentemot regeringen och kanske kan ge en bild av varför regeringen är så passiv gentemot denna mycket allvarliga kritik.

Fru ålderspresident! Den beskrivning som Niklas Wykman gjorde i talarstolen förut och nu är oerhört raljant. Den ska ställas mot bakgrund av att Socialdemokraterna i regeringsställning vid inte mindre än tre tillfällen fått reda upp svåra ekonomiska problem efter Niklas Wykman och hans partikamrater.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Nu senast var Wykman själv anställd i Finansdepartementet när man lämnade över underskott på i storleksordningen 60 miljarder kronor som vi nu har vänt till överskott i ungefär samma härad. Vi har minskat statsskulden med 10 procentenheter. Vi är tillbaka till den nivå som statsskulden hade i förhållande till bnp som rådde innan svenska folket började experimentera med moderata och borgerliga regeringar. Det är ett mycket gott betyg till oss och ett ganska dåligt till Niklas Wykman.

Vi har dessutom under den här tiden pressat tillbaka arbetslösheten, investerat i välfärden, fått fart på bostadsbyggandet och klarat av den svåraste migrationskris som världen har skådat på decennier. Den har i stor utsträckning gällt det svenska samhället, som har fått ta hand om den. Det har vi gjort med denna styrka.

Det här beskriver Niklas Wykman, som lämnade över hög arbetslöshet och stora underskott i statsfinanserna, som något som skulle vara problematiskt för den regering som jag för det mesta röstar som.

När det handlar om bostadsmarknaden kan man konstatera att det stora problemet har varit ett lågt byggande. Under de år då vi hade en borgerlig regering var byggandet mycket lägre än vad det hade behövt vara i förhållande till den befolkningsökning som vi samtidigt hade. Nu har vi vänt på detta; vi har ett kraftfullt byggande. Vi stimulerar dessutom byggandet på det vis att det riktar sig till de grupper som behöver bostäder mest. Just den delen av politiken vill Niklas Wykman ta bort. Det är högst märkligt.

Fru ålderspresident! Jag vill bara återigen berömma Fredrik Olovsson och hela socialdemokratin för att man på ett sådant tydligt sätt har tagit på sig hela ansvaret för 90-talskrisen och för den halva miljon jobb som gick förlorade på grund av misskötseln av politiken. Fredrik Olovsson och Socialdemokraterna har tagit detta så mycket till sitt hjärta att man har skrivit en hel rapport om det på Finansdepartementet. Man har offentliggjort rapporten, och man är i den mycket tydlig med den stora skada man orsakade Sverige.

Fru ålderspresident! Det är dock nu, när lite tid har gått, oklart hur socialdemokratin förhåller sig till de lärdomar man drog när man tog på sig hela skulden för 90-talskrisen. Vi har ju nu högkonjunktur, och vi har ändå hög arbetslöshet. Vi har enligt samtliga bedömare inte en enda reform som sänker jämviktsarbetslösheten och höjer produktiviteten.

Jag noterar, Fredrik Olovsson, att svar på frågan om varför regeringen på inget sätt bemöter IMF:s kritik på bostadsområdet uteblir. Inte några reformer kommer från regeringen som kan antas förbättra den varaktiga bostadsförsörjningen och stabiliteten på bostadsmarknaden. Regeringen vill inte svara på detta eftersom de inte vill göra någonting åt problemet, kan många tro. Fredrik Olovsson undanröjer inget tvivel på detta område.

En annan fråga, som Fredrik Olovsson kanske kan tänka sig att åtminstone försöka svara på, gäller orättvisor. Nu stänger vi, som till exempel Riksbanken visar, genom kreditrestriktioner ute stora grupper från att kunna etablera sig på bostadsmarknaden. Detta sker samtidigt som man höjer skatten på att arbeta till uppemot ungefär 63 procent. Det gör att de som är födda med pengar nu får väldiga privilegier jämfört med dem som är tvungna att arbeta sig till det. Det skulle många kunna säga är orättfärdigt eller åtminstone problematiskt i ett sammanhållningsperspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Hur ser Fredrik Olovsson generellt på att ni nu tenderar att övergå till en politik där det verkar spela större roll varifrån man kommer än vart man är på väg och där skuldsättningen skjuts upp högre i åldrarna?

Fru ålderspresident! Det bästa sättet för människor att etablera sig på arbetsmarknaden är att de får ett arbete. Att just unga människor i större utsträckning än tidigare har ett arbete att gå till i dag är den första förutsättningen.

Den andra förutsättningen är att det finns bostäder. Och för att det ska finnas tillräckligt med bostäder måste det byggas bostäder. Den politik som Niklas Wykman står för innebär att man ska dra ned på, och till och med ta bort, investeringsstöden för just bostäder. Då blir det färre bostäder, framför allt färre hyresrätter, för just de grupper som skulle behöva det bäst, nämligen de som just kliver in på arbetsmarknaden.

När man dessutom har sålt ut stora delar av allmännyttan, kanske framför allt i den här regionen, där bostadsbristen också är som svårast, ökar problemet ytterligare. Det är bra om Niklas Wykman i en framtida debatt kan ta på sig ansvaret för att bostadspolitiken ser ut på det sättet och att bostadsbristen är på det viset.

Niklas Wykman påstår att det inte finns några insatser som minskar jämviktsarbetslösheten. Det är inte sant. I den budget som gäller för i år finns ett antal åtgärder som just trycker tillbaka jämviktsarbetslösheten. Det handlar om extratjänster, om Kunskapslyftet och om andra subventionerade anställningar som riktar sig till just de grupper som har svårast att komma i på arbetsmarknaden men som nu kommer in. Det har sådana effekter. Niklas Wykman vet om det, men han väljer att beskriva det på ett helt annat sätt.

För mig är det verkligen viktigt att klyftorna i samhället minskar. Jag ser stora klyftor som ett problem. Jag ser också att de har ökat under lång tid. En av de viktigaste orsakerna är att människor inte har haft något jobb. Det gör vi naturligtvis allt för att människor ska få i större utsträckning, och arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar. En annan viktig åtgärd är förstås att redan från början se till att investera i skolan. Därför väljer vi stora investeringar i svensk utbildning och skola före sänkta skatter för dem som redan har det bäst.

Fru ålderspresident! I förra veckan höll Nordea bolagsstämma, och en slaktare från Dalarna uppträdde i talarstolen. Jag skulle inte ha använt samma ordval som han gjorde, men inriktningen - en stark kritik mot bankernas bristande samhällsansvar - håller jag med om.

Fru ålderspresident! Det ligger en djup symbolik i att det var en slaktare som uttalade kritik när man ser slakten på bankkontor, uttagsautomater och kontantmöjligheter. Bara de senaste fyra åren har 400 kontantautomater stängt. I dag har vi bara 1 600 kvar i hela landet. Privatiseringen av krediterna, överlåtandet till marknaden från 2004, de fyra storbankerna och Danske Bank har inte lett till någon lycka.

Jag har tillsammans med Erik Ezelius motionerat om att bankerna måste ta ett ansvar. Vi är flera som har motionerat med samma inriktning, och bakgrunden är att vi träffar på många föreningar, idrottsföreningar och pensionärsföreningar, som inte kan sätta in pengar från sina lotterier eller kaffekassor. Vi vet att glesbygden får problem med att kunna hantera ekonomin. Vi hör också från många äldre som känner en otrygghet inte bara inför nätet - detta nya som man kanske inte kommer att vänja sig vid - utan också inför att hantera ett kontantkort.

Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Nu senast har Försvarsberedningen på ett omfattande sätt gjort en analys av kontanthanteringen och talar om den fara som kan uppstå för det finansiella systemet om vi inte har kontanter. Vi råds att ha ljus, ficklampa och ett mindre matförråd hemma. Men vad händer om elen slås ut och du inte förfogar över kontanter för att kunna köpa mjölk, bröd och vad man nu behöver?

Jag utgår från att man utifrån Riksbanksutredningen och Fredrik Olovssons tydliga deklaration kommer att ta sig an denna frågeställning på ett gynnsamt sätt. Vi ser att marknaden på det här området, liksom på andra, inte är kapabel att ta samhällsansvar utan bara räknar vinster. I dag ser vi i Svenska Dagbladet att en stor majoritet, 68 procent, vill att kontanthanteringen ska fungera.

Jag kommer när jag kör till Skåne nästa gång att stanna på kondiset i Bjärnum, som har den vackra skylten "Tar ej kort". Och jag ska njuta av den bullen, fru ålderspresident.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Fru ålderspresident! Morden på Fadime och Pela innebar ett uppvaknande inför ett förtryck som då var någonting som vi i Sverige hade liten eller ingen kunskap om alls. Det hedersrelaterade våldet, där kvinnor som inte underordnar sig vissa bestämmelser bestraffas, är en av de mest extrema former av kvinnoförtryck som finns.

På senare år har det hedersrelaterade våldet uppmärksammats i medierna och i den dagliga debatten, men vi får inte blunda för att kvinnor i Sverige i dag utsätts för detta avskyvärda övergrepp.

Jag ska berätta lite grann om vad som inkluderas i hedersvåldsbegreppet. Tre områden brukar uppmärksammas: arrangerade äktenskap, könsstympning och våld och trakasserier.

Vad avser arrangerade äktenskap kan det i vissa fall handla om att underåriga flickor gifts bort utan varken samtycke eller möjlighet att förhindra äktenskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Det finns inget förmildrande och definitivt inget hedervärt i hedersrelaterat våld. Det är ett förtryck som diskuteras även i andra länder.

Vi kristdemokrater har länge velat kriminalisera barn- och tvångsäktenskap. Jag vill också lyfta vikten av en ökad kunskap. När nu sommarlovet närmar sig om några månader har många skolor inte tillräckliga kunskaper eller resurser. Det är någonting som vi politiker måste ta på allvar. Skolorna har en nyckelroll i att förhindra detta våld. Fortfarande finns det såväl socialtjänstkontor som skolor som ser det här som ett familjeproblem som man bäst löser genom att samla familjen och diskutera det. Då har man definitivt inte förstått problematiken.

Någonting som jag gärna vill lyfta upp här i dag som vi tyvärr också ser är att det saknas kunskap hos många myndigheter. Jag kan bara hoppas att den utredning som nu pågår kommer att ligga till grund för såväl ny lagstiftning för bättre samordning mellan myndigheter, vilken många gånger är bristfällig, som att vi framgent sätter de här unga kvinnorna i centrum och ger dem det stöd som de behöver.

Det bör ändå efter denna inledning sägas att vi har varit naiva i Sverige. Det inkluderar även politiken gällande hedersproblematiken. Än i dag duckar vissa politiker eller stoppar huvudet i sanden när det gäller de här frågorna. Vi ska göra precis tvärtom.

Därför är jag i dag väldigt glad över att vi har två tydliga tillkännagivanden från riksdagen. Jag tänker läsa upp dem så att det blir tydligt vilka medskick vi här från Sveriges riksdag gör till vår regering.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär att ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag aldrig ska erkännas i Sverige om någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till Sverige.

Det andra tillkännagivandet är att regeringen snarast möjligt bör utreda en översyn av lagstiftningen i syfte att säkerställa att utländska polygama äktenskap inte erkänns i Sverige.

Holland har gått före. De har visat att det går att markera mot barnäktenskap, och jag hoppas att även Sveriges riksdag gör det framöver.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 4. I övrigt stöder vi förslaget i betänkandet.

När det gäller barnäktenskap är det såklart otroligt viktigt att motverka den företeelsen. Barn ska få vara barn och inte utsättas för äktenskap som är någonting för vuxna.

Det som gör att vi ändå har en reservation här är att det har kommit ett delbetänkande i utredningen som handlar just om barnäktenskap. Förslaget är att man kraftigt ska begränsa, ytterligare, möjligheten till barnäktenskap. Det enda som man flaggar för skulle kunna vara en liten ventil är våra internationella åtaganden, till exempel EU-medborgares rätt till fri rörlighet. Det kan ju vara olika äktenskapsregler i olika EU-länder.

Men detta är alltså ett utredningsförslag. Regeringen har inte tagit ställning, utan vi får se vad remissinstanserna säger. Remisstiden gick ut den 8 mars, och regeringen får noga överväga förslag från utredningen men också remissinstansernas synpunkter. Sedan återkommer vi. Vi vill inte föregripa det här arbetet, men vi vill se väldigt tydligt att vi så långt som det absolut är möjligt begränsar möjligheten till barnäktenskap, för vi är emot den företeelsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Nästa reservation som vi har gäller polygama äktenskap, också kallat månggifte. Även här vill vi tydliggöra att vi är emot månggifte. Grunden ska vara att äktenskap är mellan två personer. Man kan se att där månggifte tillämpas innebär det ofta problem ur jämställdhetssynpunkt. Det har hittills förekommit när det gäller män som är gifta med flera kvinnor, och det har blivit ett problem för kvinnorna som har haft en svagare ställning i de samhällena.

När det gäller denna fråga har vi börjat med att fråga Skatteverket vad bakgrunden är till att ungefär 300 personer är registrerade som månggifta i Sverige. Det har visat sig att man nog kan räkna bort en del av de här fallen som misstag. Det har handlat om kvinnor som har varit registrerade som gifta med flera män, och det finns inget land i världen, vad jag vet, som tillåter detta. Man tror att det handlar om att mannen har dött och att detta inte har registrerats eller att kvinnan har skilt sig från mannen och att detta inte heller har erkänts eller registrerats. När kvinnan sedan har gift om sig ser det på papperet ut som att hon har flera män.

Det finns också män som är registrerade som att de har flera fruar. Det finns bevisligen fall där det verkligen är så att mannen är gift med flera kvinnor. Det är ett problem, för det strider mot grunden i vårt svenska samhälle.

Vi vill återkomma närmare när det gäller en utredning om det här. På samma sätt som vi har tillsatt en utredning om att stoppa barnäktenskap behöver också den här frågan utredas för att vi verkligen ska nå målet och göra det på rätt sätt.

Heléne Fritzon som är ansvarig minister har varit väldigt tydlig med att hon är emot polygama äktenskap, inte minst ur jämställdhetssynpunkt, och att regeringen kommer att tillsätta en utredning. Regeringen får återkomma när det gäller de närmare formerna och tidpunkten för den här utredningen, men det är en prioriterad fråga för regeringen.

Med anledning av det här arbetet som pågår tycker vi inte att det behövs ett tillkännagivande, utan regeringen är redan på spåret i den här frågan.

När det gäller övriga frågor pågår det en hel del arbete. Jag kan nämna några saker.

När det gäller tvångsäktenskap, som det finns både reservationer och motioner om här, utreds det. Utredningen ska vara färdig senast den 1 september 2018. Det är samma där, att vi inte vill ha tvångsäktenskap oavsett om det sker med anknytning till Sverige eller har ingåtts i något annat land. Men vi får vänta och se vad utredningen kommer fram till. Vi vill inte föregripa det arbetet.

När det gäller faderskap för ogifta - det är ju många sambopar som får barn - är det ett problem att pappan registreras först efter barnets födelse. Det har till och med funnits exempel där mamman hamnat i koma och barnet stått utan sin pappa och helt utan föräldrakontakt. Det här är alltså ett stort problem för barnet.

I dag finns det en liten säkerhetsventil om mamman begär det: att via Socialnämnden starta en utredning före barnets födelse. Men det borde ju inte vara ett undantag att detta sker, utan det borde vara huvudregel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

En särskild utredare jobbar med detta utifrån ett tillkännagivande från riksdagen att vi ska ha den ordningen, och vi vill inte föregripa det arbetet. Utredningen ska vara färdig senast den 31 augusti 2018.

När det gäller föräldraskap vid assisterad befruktning har det nu kommit en lagrådsremiss som föreslår att det ska bli lättare för alla föräldrar i både samkönade och olikkönade par att erkännas som föräldrar till barn som fötts efter insemination på sjukhus i andra länder.

När det gäller överförmyndare, gode män och förvaltare jobbar regeringen intensivt med detta och återkommer med förslag.

Även när det gäller registrering av testamenten ska regeringen återkomma.

När det gäller elektroniska dokument i familjerättsliga sammanhang har vi en särskild utredare som jobbar med detta. Också den utredningen ska vara färdig senast den 31 augusti 2018.

Mot bakgrund av det arbete som pågår nöjer jag mig med att yrka bifall till de två reservationerna som jag nämnde i början.

(Applåder)

Fru ålderspresident! För några år sedan var jag på Fotografiska museet, som visade utställningen Too Young to Wed. Jag kommer fortfarande ihåg den, för den var otroligt stark. Man blev berörd.

Jag blir verkligen bedrövad av hur det ser ut. Då menar jag inte bara i Sverige, där det kanske handlar om flickor i gymnasieåldern. Här handlar det om barn långt ned mot tioårsåldern. Det är verkligen avskyvärt, och jag skulle verkligen vilja att Sverige var ett föregångsland. Vi måste på olika sätt markera mot det här.

Jag vill lyfta fram Nederländerna, som jag tycker att utredningen tyvärr inte lyfter fram tillräckligt. Det är också ett EU-land, och där har de varit otroligt tydliga med att detta inte alls behöver begränsa EU-medborgarnas rätt till fri rörlighet. Här är det något helt annat vi pratar om, och då tycker jag inte att vi ska ha någon ventil alls.

Jag vill ta upp frågan med Hillevi Larsson. Hon var tydligare än regeringen har varit här tidigare, vilket är positivt. Det känns som om det går framåt. Men jag skulle ändå vilja lyfta fram det mycket stora arbete som har gjorts med barnkonventionen och att den ska bli svensk lag. Varför inte ta barnperspektivet på allvar redan nu? Varför inte ta chansen att markera här?

Fru ålderspresident! Det är glädjande att barnkonventionen äntligen blir lag. Det behövs för att tydliggöra barnperspektivet. Annars finns det risk att det kommer i skymundan på många områden.

När det gäller barnäktenskap skulle ingen bli gladare än jag om vi sa att vi förbjuder det rakt av - det ska inte finnas ett enda fall av barnäktenskap.

Samtidigt måste man visa respekt mot den utredning som har tillsatts och låta regeringen titta på förslagen. Det gäller utredningens förslag men också remissinstansernas förslag, och det är mycket möjligt att remissinstanserna har negativa synpunkter på utredningen eller kanske alternativa lösningar på de problem som kan uppstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Oavsett hur behjärtansvärd frågan är känns det som att om man tillsätter en utredning bör man också ta frågan på allvar och inte föregripa utredningens förslag. Regeringen får så snabbt som möjligt återkomma i denna fråga. Den är prioriterad för regeringen, så jag är övertygad om att man kommer att återkomma.

Genom åren har vi många gånger upplevt att det har tagits ett stort steg framåt men sedan upptäckt att det fortfarande finns en alltför stor ventil kvar. Jag minns när utländska medborgare kunde ta hit någon från ett annat land att gifta sig med, någon så ung som ned mot 15 år. Det ansågs naturligt då. Jag reagerade starkt mot det. Vi fick tack och lov bort denna avart.

Jag upplever ändå att vi tar stora kliv åt rätt håll. Det är jag övertygad om att vi kommer att göra den här gången också.

Fru ålderspresident! Jag kan bara hoppas att det tydliga tillkännagivande som nu finns från civilutskottet tas med i det kommande beredningsarbetet hos regeringen och att man verkligen är lyhörd för detta. Det har redan kommit ett delbetänkande, där utredningen inte föreslår det vi vill. Jag tror som sagt att man även från politiskt håll måste vara mycket tydligare med de ståndpunkter man har.

Ska vi tala om tydlighet vill jag säga att när det gällde de polygama äktenskapen kallade vi ministern till utskottet. Vi kallade också ett antal myndigheter, och jag har sällan hört myndighetspersoner vara så tydliga som de var i den föredragningen. De säger själva att de inte har de redskap de behöver. De säger att dagens lagstiftning är bristfällig.

Skatteverket, den myndighet som har hand om det här, är en ren registreringsmyndighet. Man har fått många frågor om hur man gör det här, men man registrerar bara någon annans beslut. Därför tror jag att det är viktigt att den här utredningen tillsätts snarast. För mig som lagstiftare är det naturligt.

Det är ingen enkel frågeställning. Jag är själv jurist och har tittat ganska mycket på den internationella rätten. Det är ingen enkel frågeställning. Därför tror jag att det viktigaste är att man tillsätter en utredning som får titta på frågan och inte bereder just nu, innan man ens har en utredning att bereda.

Jag hoppas verkligen att även det tillkännagivandet tas på största allvar och att regeringen återkommer snarast med det här. Som jag sa tidigare är det en viktig markering, och jag skulle önska att regeringen kunde vara tydligare med att man delar den synen.

Fru ålderspresident! Vi har ju en feministisk regering, och vi kan se att både barnäktenskap och polygama äktenskap slår särskilt hårt mot flickor. Det förekommer såklart även pojkar, alltså barn, som är gifta. Det förekommer inte att pojkar är gifta med flera kvinnor, men barnäktenskap förekommer bland pojkar. Vi kan dock se att det är vanligare bland flickor. Det är vanligare att pojken är äldre eller vuxen och att flickan är yngre.

Dessutom löper ju flickan risk att bli gravid väldigt tidigt. Pojken riskerar att bli pappa, men det blir en ännu större process för en ung flicka som ska föda barn. Det går ut över hennes självständighet, hennes skolgång, hennes möjlighet att yrkesarbeta och hennes möjlighet att vara barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Det är alltså ett stort problem, men även om vi inte kan reglera hur andra länder gör - alltså när det gäller dem som redan är gifta när de kommer hit - kan vi se till att på svensk mark ska svensk lag råda. Vi ska se barnperspektivet men också jämställdhetsperspektivet, och det gäller både barnäktenskap och månggiften.

När det gäller barnäktenskap förutsätter jag att regeringen snabbt återkommer i den frågan. Vi kommer också att ligga på. Jag uppfattar att frågan är prioriterad för Heléne Fritzon.

När det gäller polygama äktenskap tror jag att det bara är en tidsfråga innan vi får höra om utredningen som ska tillsättas, om tidpunkten och formerna för den. Även den frågan är otroligt prioriterad. Det finns dessutom fall där flera flickor har gifts bort med en man. Det är alltså både barnäktenskap och polygama äktenskap på en gång.

I samband med tillträdandet av barnkonventionen blir de här frågorna ännu viktigare.

Fru ålderspresident! I dag debatterar vi betänkandet CU8 Familjerätt. Det välkomnar jag eftersom dessa frågor berör många människors liv på ett sätt som få andra politiska frågor gör.

Fungerande familjerättslagar är viktiga för vårt samhälle, särskilt som vi vet hur skört livet är och hur fort det kan förändras.

Mängden människor som i enskilda fall berörs av familjerätten medför ett särskilt behov av regler som är i takt med tiden.

Givetvis känner jag, som alla andra, att det finns utrymme för förbättringar och andra skrivningar i våra förslag. Dessutom skulle jag vilja nämna att jag personligen tycker att vi som är engagerade i olika politiska sakområden ibland missar barnperspektivet. Inte sällan prioriteras process, policy och paragrafer framför vad som är bäst för det berörda barnet.

Fru ålderspresident! Betänkande CU8 omfattar 140 motionsyrkanden, 30 reservationer och 2 tillkännagivanden. Det bekräftar mitt tidigare konstaterande att civilutskottets sakpolitiska frågor är något som verkligen engagerar och berör. Därför tänker jag begränsa mitt anförande till områden som berör månggifte och överförmyndare, fru ålderspresident.

En central del i varje demokrati är valfrihet. Få saker gör mig mer upprörd än livsavgörande beslut som är fattade under hot, tvång eller bedrägliga former. Det är i dagsläget förbjudet att vara gift med fler personer än en, både enligt brottsbalken och äktenskapsbalken, men trots detta går det att registrera månggifte hos Skatteverket. Det finns 307 personer som är folkbokförda i Sverige och registrerade i månggiftesrelationer. I dessa familjer ingår även 800 barn. Utöver detta finns det ca 500 registreringar av månggiften som inte bedöms vara äkta - allt enligt Skatteverket.

Acceptans för månggiften riskerar att medföra en svåröverblickbar och radikal förändring av äktenskapet som institution. Månggifte är förbjudet av flera skäl, inte minst jämställdhetspolitiska. I synnerhet finns det risk att mycket starka kvinnofientliga krafter gynnas av ojämställda relationskonstellationer som vinner legitimitet och ökar i utbredning.

Det innebär också att fruar i polygama äktenskap inte vågar protestera eller säga någonting, därför att de är rädda för skam och för att stängas ute från sina familjer och samhället. Vår utgångspunkt är att kvinnor inte ska riskera att mer eller mindre tvingas in i ett äktenskap med flera andra fruar. Och hur påverkas de 800 barn som enligt Skatteverket ingår i dessa polygama äktenskap? Vilken syn kommer de att ha på framtiden? Det handlar även om vårdnadsansvar, underhållsskyldighet och arvsrätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Utöver att vi behöver vara tydliga med våra moderna och jämställda värderingar behöver lagstiftningen vara tydlig och rimlig. Det är hög tid att Sverige ger även de osynliga kvinnor och barn som drabbas av olika former av hedersförtryck rätten att bestämma över sina egna liv.

Sverige har en regering som stoltserar med att vara feministisk. Då borde man vara tydlig med vad man vill när det gäller frågor som berör månggifte och barn i tvångsäktenskap. Regeringen har fortfarande inte påbörjat någon utredning av hur vi ska få stopp på polygama äktenskap, trots att det finns ett tillkännagivande och trots att olika myndigheter vill ha tydligare regler.

Fru ålderspresident! Det svenska välfärdssamhället måste fungera för alla. Barn eller människor som är sjuka eller funktionshindrade måste kunna få nödvändigt skydd och stöd. Frågor om gode män och förvaltare handlar i grund och botten om skyddet för de svagaste i samhället. Stat och kommuner har det yttersta ansvaret när man tar över och förvaltar den enskildes ekonomi.

Överförmyndarverksamheten är en del av det mest grundläggande rättsskydd som staten och kommunerna tillhandahåller för de utsatta i samhället. Gode män och förvaltare fyller därför en viktig funktion som ställföreträdare för den enskilde. Det är positivt att så många människor gör fantastiska insatser som gode män, ofta med ideella förtecken, och därmed bidrar till en ökad trygghet för många människor som behöver stöd.

Det stundar en stor utmaning i framtiden. I dag förvaltar de gode männen uppskattningsvis 35 miljarder, och antalet uppdrag ökar hela tiden. Dessvärre finns allvarliga brister i systemet, och de behöver åtgärdas eftersom de gör att enskilda människor far illa. Såväl kvalitetsbrister som missbruk finns.

Alliansen har länge krävt åtgärder för att förbättra överförmyndarverksamheten, och det finns även ett tillkännagivande från 2017. Trots detta har regeringen inte agerat. Riksrevisionen presenterade den 14 december 2017 en granskningsrapport om tillsynen över ställföreträdare och överförmyndare. Granskningens övergripande slutsats är att staten behöver ta ett mycket tydligare ansvar, och detta stämmer i stora delar överens med Alliansens tidigare förslag.

Jag ser fram emot att regeringen nu följer riksdagens beslut och åtgärdar de brister som Riksrevisionen har påpekat.

Fru ålderspresident! Jag tänkte börja med att berätta om Ann.

Ann är en 15-årig flicka som kom till Sverige i september 2014. Hon kom då till ett land som just genomgick ett val - ett val som så småningom också gav oss den regering som fortfarande sitter kvar, trots att den inte har majoritet i riksdagen. Det är en regering som ofta framhåller att den är en feministisk regering. Ann vet dock inget om detta. Hon kom hit för att hennes betydligt äldre make bestämde att de skulle åka till Sverige.

Ann vet inte heller något om de förslag som partierna förde fram i sina motioner under hösten 2014. Det är förslag som handlar om att förhindra barnäktenskap, om att se till barnets bästa och om att lyssna till vad barn själva vill. Ann är inte ett barn som brukar få bestämma. Ann bestämde inte att hon skulle gifta sig eller vem hon skulle gifta sig med. Det var inte heller hennes vilja att åka till det kalla landet i norr. Ann ville bo kvar hemma, men det gick ju inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Fru ålderspresident! När vi i riksdagens civilutskott hade vår stora debatt om familjerätt var Ann placerad på ett boende i en kommun någonstans i Sverige - tillsammans med sin make, som hon då var gift med.

Under den debatten, som ägde rum i mars 2015, ifrågasatte Ola Johansson från Centerpartiet varför Sverigedemokraterna har ett förslag om att helt ta bort möjligheten för barn att vara gifta i Sverige. Vi hade ju redan tagit bort den möjligheten, enligt honom. När vi nu står här i riksdagen igen är jag lite extra glad att Ola Johansson nu har förstått att barn kan vara gifta i Sverige. Som jag förstår det är vi även helt eniga om att detta behöver förändras.

Fru ålderspresident! Från det att Ann kom till vårt land och fram till nu har den feministiska regeringen gjort mycket. Många papper med många fina ord har skickats runt, och ännu fler vackra ord har vi hört i dag. Skatter har höjts, och nya skatter har skapats. Statsministern har rest runt i världen och bland annat berättat för den amerikanska presidenten om den dåliga flyktingpolitik som regeringen har ärvt av tidigare regeringar. Nya regler och lagar har skrivits på alla möjliga områden. Regeringen har gjort kraftfulla uttalanden om allt möjligt, från krafttag mot brottsligheten till vilken båtfärg man bör använda.

Hur har då detta påverkat flickan Ann, som kom hit 2014? Den ohållbara flyktingpolitik som Löfven påstår sig ha ärvt kan givetvis ha påverkat Ann utifrån var hon bor och hur många andra som bor på samma boende. Ann har även påverkats av beslut om regler för ersättningar, och Ann påverkades möjligen av reglerna för barnbidrag när hon kom hit. Vet fru ålderspresident om att det i Sverige finns särskilda regler för barnbidrag till gifta flickor? Hur sjukt är inte det?

Jag ställde en fråga till den ansvariga ministern om just dessa speciella regler, och för en gångs skull fick jag ett svar som faktiskt var tydligt. Annika Strandhäll inledde sitt svar med detta: "Låt mig börja med att vara tydlig, problemet är inte att vissa barn får disponera sitt barnbidrag själva medan andra inte får det, problemet är att barn är gifta." Jag kunde faktiskt inte ha sagt det bättre själv: Problemet är att barn är gifta. Men varför gör då regeringen ingenting åt det?

Tydligen har man kunnat ta fram särskilda regler för gifta flickors barnbidrag, men regeringen har inte klarat av att ta fram regler som förhindrar att barn placeras i äktenskap. Nu har regeringspartierna dessutom reserverat sig mot det tillkännagivande som civilutskottet framför. Man framhåller att regeringen inte vill se något totalförbud mot barnäktenskap. Man säger i sin reservation: "Situationer kan uppkomma där ett utländskt barnäktenskap bör erkännas för att Sverige ska leva upp till sina internationella åtaganden", och lite längre ned i texten nämns EU-medborgares rätt till fri rörlighet. Det är tydligt att man här sätter överenskommelser med EU om fri rörlighet över FN:s barnkonvention, som just pekar ut barnäktenskap som något som ska bekämpas.

Jag skulle vilja fråga regeringspartierna om de är stolta över hur regeringen har hanterat frågan om barnäktenskap under den här mandatperioden. Det som den feministiska regeringen har lyckats med är möjligen att förhala alla åtgärder och begrava hela frågan i en utredning, som kommer att vara klar lagom tills regeringen avgår i samband med valet. Är regeringspartierna stolta över det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Jag kan konstatera att det nu inte längre spelar någon roll för Ann hur regeringen slutligen beslutar att en eventuell lag ska se ut. Ann fyller nämligen 19 år i år.

Avslutningsvis vill jag be om ursäkt för att jag dragit över lite på tiden, men jag tycker att den här frågan är så viktig att den faktiskt är värd det. Jag vill yrka bifall till reservation 17 om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar och reservation 28 om registrering av testamente. Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bara bifall till dessa två.

I detta anförande instämde Per Klarberg (SD).

Fru ålderspresident! Ingen har väl missat vad det är för dag i dag? Vi ska rocka sockorna. Det har jag gjort, och beviset har jag här i händerna. Jag stoppar ned sockorna igen nu.

Vi rockar sockorna för att uppmärksamma personer som har Downs syndrom och därmed en utvecklingsstörning som kan variera och på ett eller annat sätt göra en beroende av någon som hjälper till i vardagen, fattar viktiga beslut och ser till att man klarar sig framöver. De personer som hjälper till är ofta nära anhöriga, föräldrar eller syskon. De spelar en enorm roll och hjälper till så att personer med funktionshinder med stöd kan fungera i samhället och kanske jobba, sporta och vara aktiva samhällsmedborgare.

Fru ålderspresident! Det är i dag 123 000 svenska medborgare som företräds av en god man eller en förvaltare. Och det är 100 barn varje år som föds med Downs syndrom - barn som kommer att växa upp och bli vuxna och då kommer att vilja leva så självständigt som möjligt.

Det är alltså mycket kärlek den här dagen och alla andra dagar till er som är gode män åt anhöriga eller som är förordnade av kommunens överförmyndare och mot en mycket liten ersättning lägger ned mycket arbete för att hjälpa dem som behöver det allra mest.

Fru ålderspresident! Centerpartiet har en reservation, nr 20, om en översyn av systemet med överförmyndare, gode män och förvaltare, som jag yrkar bifall till i dag. Vi är faktiskt trötta på att regeringen, trots flera tillkännagivanden från riksdagen och ständigt återkommande löften om att en översyn ska ske, inte har gjort något över huvud taget, vare sig med anledning av den kritik som kommit från oss i Sveriges riksdag om brister i kontroll och uppföljning eller ens med anledning av den kritik som Riksrevisionen gav regeringen den 14 december förra året.

När jag tog upp denna sak i en interpellation till statsrådet Heléne Fritzon var hennes svar att Riksrevisionens kritik bara är en pusselbit och att det inte finns anledning att hasta fram något, inte ens en utredning. Detta ger oss i Centerpartiet anledning att vara tjatiga i dag, när familjerätten ska debatteras.

Vi vill se en översyn av hela systemet, där det ingår att undersöka om delar av det kan professionaliseras. Vi har föreslagit att man börjar med gode män för ensamkommande barn, eftersom det är en grupp med särskilda behov där flera sannolikt kommer att få finnas kvar och bidra i vårt land sedan de blivit myndiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Vi vill att en myndighet - inte nödvändigtvis en ny sådan - ska få en samordnande roll. Precis som Riksrevisionen påpekar är detta inget som de sju länsstyrelser som i dag har uppdraget att samordna klarar av att göra för de 230 kommunala överförmyndare som finns i landet.

Fru ålderspresident! Kontrollen måste bli bättre. Gode män som sätter i system att lura sina huvudmän på pengar eller missköter sitt uppdrag och inte tar ansvar för den person som de har åtagit sig att sörja för förstör för alla dem som gör ett fantastiskt jobb till låg ersättning.

Centerpartiet vill höja det så kallade fribeloppet, så att en större del av huvudmännens inkomster kan gå till att ersätta den gode mannen. Det återstår inte så många tillfällen för oss att påpeka detta under den här mandatperioden. Man börjar faktiskt bli ganska trött på att tjata om den klyvning som finns mellan dem som behöver hjälp med assistans eller gode män och den regering som snarare försämrar möjligheterna för de mest utsatta i Sverige.

Fru ålderspresident! Sverige behöver ett nytt ledarskap, och det kommer vi att få efter den 9 september.

Fru ålderspresident! Jag ställer mig också bakom betänkandet i den del som handlar om barnäktenskap och polygama äktenskap, månggifte. För Centerpartiet är det inte acceptabelt att det skulle finnas kvar någon form av ventil som gör det möjligt för någon att i Sverige vara gift med en person som är under 18 år, och detta oavsett omständigheterna.

Detsamma gäller polygama äktenskap. Månggifte ska fortsatt vara kriminellt och förbjudet. Det är i dag 300 personer som av Skatteverket är registrerade som bigamister eller polygamister. Regeringens utredning, som vi har ett tillkännagivande om, har ännu inte tillsatts. Uppenbarligen är det med ett nytt ledarskap som också dessa frågor behöver hanteras efter den 9 september.

Avslutningsvis yrkar jag också bifall till reservation 29 om ändringar i lagen om personnamn. Centerpartiet har ställt sig bakom samtliga förändringar i den nya namnlagen och tycker att det är självklart att en så grundläggande rättighet som den att själv få bestämma vad man ska heta ska stärkas. Desto mer förvånande är det då att det fortfarande inte är möjligt att efter en separation få ett dubbelnamn som bidrar till att stärka banden till de gemensamma barnen. Tvärtom finns det personer som inte får lov att ta den tidigare makens, makans eller det gemensamma barnets förälders efternamn som del av ett dubbelnamn ens med den personens samtycke. Det är svårt att motivera varför det ska vara så. Därför yrkar jag bifall till allianspartiernas reservation i den delen.

Fru ålderspresident! Systemet med överförmyndare, gode män och förvaltare är en del av samhällets skyddsnät för de i samhället mest utsatta. De personer som på grund av ålder eller sjukdom har behov av god man eller förvaltare måste kunna förlita sig på att ställföreträdaren utför ett fullgott arbete och att tillsynen över förvaltningen är tillräcklig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Rekryteringsproblem, brist på rättssäkerhet, otillräcklig kontroll, brister i central samordning och stöd, ojämn utbildning och kunskap i landets kommuner är en del av bristerna i det nuvarande systemet. Därför riktade riksdagen, på utskottets förslag, våren 2017 ett tillkännagivande till regeringen om att snarast ta initiativ till en uppföljning av hur lagstiftningen på området fungerar och att i det sammanhanget även överväga andra förbättringar av systemet med gode män och förvaltare.

För att man ska komma till rätta med de brister som finns och säkerställa en hög kvalitet i verksamheten är det nu hög tid för en översyn av hela lagstiftningen när det gäller systemet med god man och överförmyndare. En sådan genomgripande översyn rekommenderas också av Riksrevisionen i dess granskningsrapport från december 2017 om tillsynen över ställföreträdare och överförmyndare.

Det bör tillsättas en utredning med uppdrag att utforma en ny lagstiftning som på ett rättssäkert sätt bättre svarar mot dagens behov och förutsättningar. Utredningen bör överväga om det ska införas ett rent kommunalt ansvar för gode män och förvaltare inom den egna organisationen.

Det bör läggas fram förslag till lagändringar som innebär att det införs ett kommunalt solidariskt skadeståndsansvar för förmögenhetsbrott som en ställföreträdare begått mot huvudmannen inom ramen för sitt uppdrag. För Vänsterpartiet är det en grundläggande utgångspunkt att en enskild som av olika skäl får stöd från samhället inte ska lida ekonomisk skada av detta utan i detta avseende hållas skadefri. Vi anser därför att det rättsliga skyddet behöver förbättras och att det ska införas utökade möjligheter för huvudmannen att erhålla kompensation från kommunen för skada som vållats av ställföreträdaren.

Det bör även läggas fram förslag om att alla ställföreträdare ska genomgå en obligatorisk basutbildning och att överförmyndaren ska ansvara för att de även i övrigt erbjuds den utbildning som behövs för att utföra uppdraget samt förslag om hur utbildning för överförmyndare och överförmyndarnämnder ska organiseras för att säkerställa en högre kompetensnivå hos dessa.

Vänsterpartiet vill se bättre samordning, samarbete och information till ställföreträdare och till dem som kan tänka sig att ta ett uppdrag som ställföreträdare. Det skulle till exempel kunna finnas en telefontjänst eller en digital tjänst dit ställföreträdare skulle kunna vända sig för att få stöd, hjälp och information. Vidare kan ett gemensamt forum för alla lagreglerade frivilliguppdrag förenkla för uppdragstagarna att få stöd och svar på frågor som uppstår under pågående uppdrag, till exempel gällande regelverket.

Fru ålderspresident! Det nuvarande systemet med gode män för ensamkommande barn har stora brister och behöver ses över. Den ibland mycket långa väntetiden innan en god man förordnas är oacceptabel.

Vidare bör antalet uppdrag som en god man ska kunna ha och barnets möjlighet att byta god man om denne inte sköter sitt uppdrag ses över. Regeringen bör därför tillsätta en utredning med uppdrag att se över systemet med gode män för ensamkommande barn i syfte att införa en maxgräns i fråga om väntetid för att få en god man och att säkerställa en hög kvalitet i utförandet av uppdraget.

Ytterligare en fråga som behöver undersökas närmare är stödet från gode män till barn med särskilda behov. Det kan handla om barn med behov som gör att specialkompetens krävs för att bistå på rätt sätt. Det finns generellt sett ett stort värde i att uppdraget som god man utförs av frivilliga och inte av anställda personer. För barn med särskilda behov kan det dock finnas anledning att utreda möjligheten att införa en modell med professionella gode män. Det viktigaste är att säkerställa att dessa barn får det stöd de behöver och att deras gode män har den kompetens som krävs. Den föreslagna utredningen bör därför även se över systemet i syfte att säkerställa att gode män som förordnas för barn med särskilda behov har rätt kompetens för uppdraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Vi står bakom alla Vänsterpartiets reservationer, men jag yrkar endast bifall till reservation 21.

Fru ålderspresident! Sverige har kommit långt på vägen mot ett mer jämställt samhälle. Vi liberaler har lett kampen för kvinnors rättigheter ända sedan vi kämpade för kvinnors rösträtt för 100 år sedan. Vi kommer att fortsätta att kämpa för fler liberala landvinningar och större frihet för fler att forma sina liv som de själva vill. Vi har mycket kvar att göra.

Den största jämställdhetskampen i dag är kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck. Redan 2006 skrev Nyamko Sabuni skriften Flickorna vi sviker. Den handlar om de hundratusentals flickor, men även pojkar, som dagligen utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige. Forskare menar i dag att det är uppemot 240 000 unga i Sverige som tvingas leva med dessa normer.

Fru ålderspresident! Låt mig vara tydlig! I Liberalernas Sverige ska jämställdhet gälla alla, även flickor och kvinnor med utländsk bakgrund. Det ska inte finnas några A-lag och B-lag i detta avseende. Därför kommer jag att prata om en av Liberalernas absolut största hjärtefrågor: barns rätt att få vara barn.

Barn ska inte vara gifta i Sverige - punkt. Vi ska inte ha några undantag. Sverige behöver ett heltäckande skydd mot barnäktenskap. Redan i skriften Flickorna vi sviker skrev Nyamko Sabuni om stopp för barnäktenskap. Men fortfarande 2018, tolv år senare, växer flickor upp som barnbrudar i Sverige. År 2018 har vi vuxna män som får barnbidrag för sina egna barnbrudar. År 2018 har vi barn som kliver på bussen och som köper barnbiljetter till sina egna barn. År 2018 har vi barn som har sex med vuxna män, vilket vi accepterar enligt svensk lag. Sveriges politiker har valt att blunda för barnbrudarna i stället för att kämpa för deras rättigheter.

Skyddet för bortgifta barn har successivt stärkts under de senaste åren i Sverige. Även under alliansregeringens tid gjorde vi mycket. Liberalerna har varit ständigt pådrivande i frågan och välkomnar såklart dessa liberala landvinningar. Vi kan inte behålla undantagsbestämmelsen om synnerliga skäl om vi vill kunna se dessa flickor i ögonen. I Nederländerna införde man ett heltäckande skydd redan 2015. Äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag ska aldrig erkännas om flickan är ett flickebarn när hon kommer till Nederländerna. Samma sak måste gälla i Sverige.

Dagens undantag i lagen om internationella rättsförhållanden har lett till att Sverige har erkänt ett stort antal barnäktenskap. Det rör sig om åtminstone 132 fall, men Migrationsverket säger att mörkertalet troligtvis är mycket stort. När Migrationsverket kom med sin rapport Är du gift? gjorde regeringen ingenting. Det tog ett år - och Liberalerna i Sveriges riksdag hotade med att lagstifta i riksdagen tillsammans med övriga i Alliansen - tills regeringen, med svansen mellan benen, tillsatte en utredning. Det är inte acceptabelt att det ska vara på detta sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Nästan alla drabbade är flickor. Det är flickor vars frihet att forma sin framtid kraftigt beskärs, begränsas och i vissa fall helt tillintetgörs. Det är flickor som tvingas ha sex med vuxna män och föda barn. Varje flicka som har drabbats är en skamfläck för alla oss som sitter i denna kammare.

Barn ska få vara barn och inte utsättas för barnäktenskap - det sa Socialdemokraternas Hillevi Larsson i kammaren tidigare i dag. Men Socialdemokraterna och Hillevi Larsson vill samtidigt inte ta ställning för ett totalförbud mot barnäktenskap.

Fru ålderspresident! Dubbelmoral är faktiskt inte dubbelt så bra. Det är bara dubbelmoral. Att inte ta ställning från Socialdemokraternas sida är också att ta ställning.

Den här gången sviker Hillevi Larsson och Socialdemokraterna flickors rättigheter och ställer sig på männens sida, för vuxna mäns rätt att vara gifta med barn. Hillevi Larsson och Socialdemokraterna sviker flickorna.

Fru ålderspresident! Den liberala tanken om varje människas frihet, kraft och integritet är inte historia utan levande värderingar att ta strid för. Det är samma idéer som kommer att bära Sverige in i framtiden, som gör det möjligt för människor att drömma och utvecklas och som gör att Sverige är ett av världens mest respekterade länder. Men om vi ska behålla den respekten måste vi ha ett totalförbud mot barnäktenskap.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik, för vi är i grunden eniga om att vi är emot barnäktenskap. Men jag måste ändå reagera mot talet om dubbelmoral. Det är ändå så att vi har en ordning, både i regeringen och i riksdagen, som är att om man tillsätter en utredning bör man visa respekt för den utredningen.

Det här är en utredning som vi har tillsatt i enighet. Det började med att riksdagen krävde att regeringen gör någonting, och regeringen tillsatte i sin tur den här utredningen, som också har tagit in synpunkter från de politiska partierna. Man bör alltså inte bara visa respekt för utredningen utan också för riksdagens partier i den här frågan.

Remisstiden för utredningen gick ut den 8 mars. Det är alltså väldigt nyligen. Jag tycker också att man bör visa respekt för remissinstanserna som har ansträngt sig för att sätta sig in i utredningsförslaget och komma med synpunkter som kan vara väldigt värdefulla för regeringens arbete.

Ska man börja med den ordningen att man ignorerar vad utredningar kommer med och inte bereder dem i vanlig ordning tror jag att det kan få mycket negativa konsekvenser för riksdagens och regeringens arbete. Det är klart att det är viktigt med snabbhet, men det är också viktigt med noggrannhet och att man ordentligt sätter sig in i de förslag som kommer. Hade det varit så att man inte behövde någon utredning, ja, då kunde ju regeringen ha fattat beslut redan innan. Då behövde man inte tillsätta någon utredning.

Därför tycker jag också att det blir extremt att tala om dubbelmoral när man vill ta till sig utredningens förslag just för att man tycker att frågan och remissinstansernas förslag är så viktiga. Jag lovar dock att regeringen kommer att återkomma så snabbt som möjligt i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Fru ålderspresident! Låt oss prata om vad som är viktigt: Det viktiga är att vi inte har barn i Sverige som tvingas ha sex med vuxna män och föda deras barn. Det är viktigt.

Det som också är viktigt i Sverige är att vi har politiska partier som vågar ha politiska åsikter. Det är politiskt babbel som Hillevi Larsson sysslar med här. Hon hänvisar till utredningar och olika system - det är politiskt babbel.

Socialdemokraterna är ett politiskt parti som ställer upp i politiska val för att genomdriva politik. När Socialdemokraterna inte vill ta ställning mot barnäktenskap är det också att ta ställning, nämligen för de vuxna männen. Det är att ta ställning för att barn ska kunna ha sex med vuxna män och föda barn till vuxna män som de är gifta med.

Det är helt uppenbart att på grund av bristen i lagstiftningen har till exempel gifta flickor i Malmö placerats med sina vuxna män och fött deras barn. Det är oacceptabelt! Det är inte värdigt Sverige att vi har ett system där flickor som är födda i Sverige har ett totalskydd mot barnäktenskap, medan flickor som är födda i andra länder och kommer hit och söker sig till ett liv i frihet sätts i barnäktenskap. Detta tolererar vi.

Jag kräver inte att vi inte ska utredningar. Jag tycker att det är bra att vi har en utredning. Däremot borde den ha tillsatts direkt när Migrationsverket varnade regeringen. Här i riksdagen fick vi från Liberalernas sida tillsammans med Alliansen kämpa i över ett års tid från att ni utlovade en utredning till att den blev tillsatt. Är det acceptabelt? Är det att stå på flickornas sida?

Tvärtom - jag anser att ni sviker flickorna så länge ni inte tar ställning. Det är inte så att regeringen måste ta ställning. Socialdemokraterna som politiskt parti vägrar ta ställning i den här frågan. Sorry - ni sviker flickorna!

Fru ålderspresident! Vi har i flera omgångar skärpt reglerna när det gäller barnäktenskap. Det var en borgerlig regering som lade fram förslag till den lagstiftning som vi har i dag. Då skulle man ju kunna säga att den regeringen svek flickorna, eftersom man lämnade en säkerhetsventil eller tillåter undantag från reglerna.

Vi har ju i enighet gått fram med de här förslagen i flera omgångar. Det är inte så att de borgerliga partierna på något sätt protesterade, utan tvärtom stod de bakom det här förslaget.

Det uppstår nya problem och nya situationer. Utvecklingen går framåt, och värderingar går framåt. Det är någonting positivt, och då tar man ytterligare ett steg.

Utredningsförslaget är inte heller regeringens politik. Regeringen kommer att titta på utredningens förslag och se om man väljer att gå vidare enligt utredningens förslag eller på något annat sätt. Man kanske skärper möjligheten ytterligare, alltså går ett steg vidare utöver vad utredningen har föreslagit men också då med hänsyn tagen till remissinstansernas synpunkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Även om den här frågan är väldigt viktig, och det är viktigt att vi går snabbt fram, är det också väldigt viktigt att vi gör det så bra som möjligt. Annars kommer vi återigen att stå i den här kammaren och se att det inte fungerade, och så får vi göra om det från början. Vi måste kunna göra både och: prioritera och snabba upp den här processen men också göra det på ett genomgripande sätt.

I den här frågan är det äktenskap vi vänder oss emot. Vi har ju flickor och pojkar i Sverige i dag, alltså svenska medborgare, som är sambo med varandra, som har sex med varandra, som lever tillsammans och som får barn tillsammans. De ska naturligtvis vara över 15 år, för det är den gräns vi har satt.

Just den här frågan handlar om äktenskap, och vi är eniga om att vi måste stoppa barnäktenskap så snabbt som möjligt.

Fru ålderspresident! Jag tycker att det är beklämmande att stå och jämföra ungdomar som frivilligt har valt att bo tillsammans med flickor som blivit bortgifta i sina hemländer. Det är ju det som har hänt: De blir bortgifta i sina hemländer. Att jämföra dessa situationer är nästan beklagligt, och jag hoppas verkligen inte att det är Socialdemokraternas linje.

Låt mig vara tydlig: Liberalerna och Socialdemokraterna är inte överens. Vi är verkligen inte det. Så länge ni inte tar ställning för ett totalförbud mot barnäktenskap sviker ni flickorna och ställer er på de vuxna männens sida, för deras rätt att få ha sex med flickebarn. Sorry - så är det.

Jag anser inte att regeringen behöver ta ställning i frågan; jag anser att Socialdemokraterna behöver ta ställning i frågan. Man kan inte bedriva politik utan att ha åsikter. Man kan inte sitta och hänvisa till utredningar, dessutom med en regering som definitivt inte har gjort mycket i den här frågan.

Rapporten Är du gift? från Migrationsverket kom i början av 2016. Redan då borde ni ha tillsatt en utredning. Det var först 2017, efter att Liberalerna och Alliansen var beredda att lagstifta här i riksdagen, som ni ens gjorde någonting.

Läs vilken tidningsartikel som helst om det här, så står det väldigt tydligt och klart! Ni svek dessa flickor redan då genom att inte tillsätta utredningen i tid, och ni väljer att svika dem nu, för ni vill inte ta ställning i frågan. Ni är dock ett politiskt parti. Våga ta ställning! Våga ta ställning för flickorna!

Fru ålderspresident! Jag skulle vilja börja med att hänvisa till barnkonventionen, artikel 1: Varje människa under 18 år är ett barn.

Frågan om barnäktenskap borde vara enkel. Människor som bor i Sverige och är under 18 år ska inte vara gifta. Punkt. Det ska inte finnas någon paragraf eller någon ventil för att kunna godkänna barnäktenskap.

Frågan om barnäktenskap, tvångsäktenskap och även polygama äktenskap är delar av ett mycket större problem, nämligen problemet med hedersförtryck. Det är ett problem som tyvärr har blivit mer omfattande i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

När Fadime Sahindal talade i riksdagen för 16 år sedan, två månader innan hon blev skjuten av sin pappa, sa hon: Vänd dem inte ryggen! Ni får inte vända oss ryggen. Hon talade om alla invandrartjejer som bor i Sverige och som är utsatta för hedersförtryck.

Vi har barn i Sverige i dag som är gifta. Vi har flickor och även pojkar som utsätts för hedersförtryck i Sverige. Vi har vänt dem ryggen. Men nu har vi en chans att vända oss mot dem igen och se problemen med barnäktenskap och göra någonting åt dem.

Jag blev nästan provocerad när Vänsterpartiets riksdagsledamot var uppe i talarstolen och bara pratade om gode män och förmyndare. Det är i och för sig viktiga frågor, men betänkandet handlar i mångt och mycket om just hedersförtryck och hederskultur. Inte med ett enda ord har dessa frågor nämnts, vilket är typiskt för Vänsterpartiet. Partiet har duckat i frågan och förnekat att problemen finns, och därmed har man varit en del av den kultur som har funnits i politiken i Sverige där man har vänt dessa flickor ryggen.

Att gifta bort barn och framför allt unga flickor innebär ofta att de nekas att gå i skolan. Förutom att de är gifta med män som de inte vill vara gifta med - de är barn som inte borde ha sexuellt umgänge med vuxna män - nekas de ibland att gå i skolan. Det innebär att deras framtid är förstörd. De har ingen chans att ta sig ur den situation de befinner sig i eftersom de inte får den kunskap de behöver för att göra det. Många av dem får barn i alldeles för unga år, vilket också innebär fysiska påfrestningar och ger fysiska konsekvenser för dem när de blir vuxna.

Vi har alla anledning att vara självkritiska. Vi borde tidigare ha gjort mycket mer för att komma åt frågan om hedersförtryck i allmänhet, barnäktenskap, tvångsäktenskap och polygama äktenskap. Nu äntligen börjar det hända saker, och vi tar tag i frågor som vi borde ha tagit tag i för länge sedan. Nu har vi en chans att verkligen göra något. Vi har en chans att ta tydlig ställning och markera att i Sverige finns ingen möjlighet till undantag. Barn får inte vara gifta i Sverige oavsett kultur, religion eller varifrån de kommer.

Fru ålderspresident! Det är en viktig del av feministisk utrikespolitik att markera för andra länder att vi tar ställning för dessa frågor i Sverige. Barnkonventionen gäller; man är barn till dess man är 18 - och man ska inte vara gift. Det är tyvärr fortfarande vanligt förekommande i många delar av världen, och det är viktigt att vi markerar att vi absolut inte vill vara en del av detta.

I förslaget från regeringen finns fortfarande en möjlighet kvar att göra undantag om det finns särskilda skäl. Argumentet är just internationella åtaganden. Där tycker jag att vårt största internationella åtagande rimligen borde vara att ha fokus på barnen och deras rättigheter, det vill säga rätten att slippa giftas bort innan man är vuxen. Vi ska inte fortsätta att göra undantag i Sverige. Vi måste sätta stopp nu! Jag stöder därmed utskottets förslag till beslut under punkt 1.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Fru ålderspresident! Efter vad som följer av 5 kap. 1 § i gamla järnvägslagen ska Trafikverket som utgångspunkt ersätta alla personers sakskador som orsakas av järnvägsdrift, så kallat strikt ansvar. Detta strikta ansvar medför att Trafikverket normalt betalar ut ersättning för vissa anhöriga till tredje man som avlidit i järnvägstrafik utan att egentligen göra skillnad på om det rör sig om en olycka eller ett självmord. Sådan ersättning brukar enligt uppgift från Trafikverket avse dels ersättning för begravningskostnader, dels ersättning för ideell skada till vissa anhöriga med ett schablonbelopp om ett prisbasbelopp. Detta är bra. Man kan säga att Trafikverket tar på sig ansvaret för att en obehörig befinner sig i spåret och blir påkörd.

Den nya järnvägslagen ger däremot inte, så som den är skriven, någon ersättning för ideell skada för till exempel psykiskt lidande till lokföraren som kör på en person. Här tar plötsligt Trafikverket inte på sig något ansvar för att en obehörig har befunnit sig på spåret.

Lokföraren som mot sin vilja har haft ihjäl en annan människa, vilket alltid är en traumatisk upplevelse som förföljer lokföraren under resten av lokförarens liv, får ingen ersättning alls från Trafikverket. För att få någon ersättning tvingas lokföraren efter ett par månader till en förnedrande utredning med försäkringsbolaget där man ska redogöra för den traumatiska upplevelsen igen.

Försäkringsagenten har ingen utbildning i krishantering. Försäkringsagentens uppgift är att spara pengar åt sitt bolag, men agenten river enbart upp gamla sår hos lokföraren. Om Trafikverket efter ett par månader hade ringt upp en anhörig till den som har tagit livet av sig - en mamma, pappa, änka, änkling eller ett barn - och frågat hur man mår två månader efter att pappa tog livet av sig framför tåget, eller om man kan sova om nätterna, eller om man tänker på det om dagarna, hade det varit acceptabelt? Naturligtvis inte. Lokföraren ska naturligtvis slippa få dessa samtal, precis som anhöriga slipper.

Fru ålderspresident! För många år sedan körde jag ett godståg en söndagsmorgon från Nässjö ned mot Malmö. Plötsligt vid en röd bil är det en gammal dam som ställer sig mitt framför spåret. Hon går mot mig. Mot allt vad jag har lärt mig, att man ska hålla för öronen och blunda, får jag ögonkontakt med människan. Precis innan jag kör på henne kastar hon sig mot loket, precis som om hon ska stånga det. Hon hamnar under loket. Jag kör över henne med hela godståget och stannar. Jag ringer till tågtrafikledningen. De larmar i sin tur räddningstjänsten. Räddningstjänsten kommer på plats och undersöker tåget och kommer fram till mig och säger: Vi hittar ingenting.

Då börjar jag fundera på rosa elefanter. Jag beskriver att det är en äldre kvinna i 70-75-årsåldern, i en grå jacka, som kastade sig framför loket. Å katten, säger de, det är hon som sitter i bilen bakom tåget. Vi tyckte att det var konstigt att där sitter en kvinna en söndagsmorgon och bara väntar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny järnvägstrafiklag

De sprang tillbaka, men kvinnan hade kört från platsen.

Jag sitter och väntar på vår kamratstödjare. Vi har en fantastisk kamratstödsorganisation inom järnvägen som tar hand om oss efter en sådan olycka. När de kommer släpps samtidigt tågtrafiken på, och första tåget som kör förbi är sovvagnståget som kommer från Stockholm. Det passerar i 40 kilometer i timmen. Efter ett par minuter ringer tågtrafikledningen upp mig och frågar om kamratstödjaren har kommit på plats. Ja, han hade kommit på plats. Då fick vi veta att vi kunde köra till nästa station eftersom där hade skett en ny olycka, sa de.

Vi sätter oss i taxin och åker till nästa station. När vi kommer dit ser jag den röda bilen. När vi kliver ur taxin ser jag kroppen ligga på banvallen. Kvinnan har lagt halsen på rälsen.

Efter två månader ringer försäkringsbolaget upp mig och frågar hur jag mår etcetera. Jag klarade den händelsen ganska bra. Jag övertalade mig själv att kvinnan kanske gjorde detta därför att hon hade cancer eller av någon annan anledning. Hon var trots allt gammal. Jag fick berätta hur jag sov, hur jag upplevde det hela, om jag tänkte på händelsen, bla bla bla och så vidare. Sedan fick jag en ersättning på 3 000 kronor. Det lustiga i sammanhanget, fru ålderspresident, är att min kollega lokföraren som de facto körde ihjäl kvinnan fick en tusenlapp mindre.

För ett par år sedan var det dags igen. Då var det en tjej i 18-20-årsåldern som kastade sig framför tåget när jag kom körande. Samma organisation drog igång igen, polisen kom, räddningstjänsten kom, och kamratstödjarna kom på plats. Sedan var det krishantering efter detta.

När jag sedan begav mig hemåt efter debriefingen, samtal och så vidare, fru ålderspresident, ringde jag till min dotter, som då var 20 år gammal. Min dotter svarade: Hej, pappa! Då brast det fullständigt för mig. Jag tänkte att det finns två föräldrar, en mamma och en pappa, som i dag inte har en dotter att ringa till och som svarar: Hej, pappa!

Denna händelse har förföljt mig i princip varje dag. Det går inte en dag utan att jag tänker på detta.

Två månader senare ringer försäkringsbolaget till mig. En käck kvinna presenterar sig och börjar fråga mig: Hur mår du i dag? Tänker du på upplevelsen? Kan du sova om nätterna? Det var en jäkla utfrågning! Det slutade med, fru ålderspresident, att jag faktiskt bad henne att fara åt ett visst ställe nedåt.

Jag menar att det hade varit någon form av erkännande från Trafikverket om samma regler hade gällt för oss lokförare som för de anhöriga.

Fru ålderspresident! Jag pratar här för landets samtliga 3 000 lokförare. Låt oss slippa riva upp gamla sår. Låt oss bara få gå vidare. Vi är lika mycket drabbade som de anhöriga, och vi bör ha samma rättigheter som de anhöriga har.

Landets lokförare, fru ålderspresident, uppmanar samtliga partier här att stödja vår reservation. Jag yrkar bifall till vår reservation.

(TJÄNSTGÖRANDE ÅLDERSPRESIDENTEN: Ibland kommer verkligheten rakt in i riksdagens plenisal. Vi får fundera mycket på detta.)

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson och Jimmy Ståhl (båda SD).

Ny järnvägstrafiklag

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Fru ålderspresident! Förhandlingarna om ett omfattande handels- och investeringsavtal mellan EU och Kanada påbörjades redan 2009. Fem år senare presenterades CETA-avtalet. Förutom att avtalet måste godkännas i EU:s ministerråd och i EU-parlamentet, vilket redan har skett, måste det också godkännas på nationell nivå i alla medlemsstaternas parlament för att avtalet ska gälla i alla delar. I dag är det den debatten vi har i Sveriges riksdag.

Sverige är ett litet exportberoende land. Vår handel med omvärlden är avgörande för vårt välstånd och vår utveckling. Vänsterpartiet har genom åren aktivt stött att Sverige har avvecklat tullar, kvoter och andra formella handelshinder. I dag har redan EU och Sverige avvecklat många av sina tullar och kvoter mot stora ekonomier och viktiga handelspartner.

Därför handlar inte kritiken mot CETA-avtalet om tullar och kvoter utan om att avtalet innebär demokratiska inskränkningar, försämrade sociala rättigheter, svårigheter att reglera välfärden och hinder för åtgärder för miljö och klimat. Avtalet har också kritiserats hårt för bristen på demokratisk insyn i förhandlingsprocessen. Helt i onödan innebär avtalet tyvärr en maktförskjutning till storföretagen då det ger unika möjligheter för dem att stämma Sverige och andra EU-länder.

Vänsterpartiet är varken motståndare till handel eller förespråkare för handelshinder. Vi vill ha en rättvis handelspolitik som inte innebär försämringar för medborgarna i de länder som omfattas. Vi vill ha en handelspolitik som sätter människor, djur och miljö främst och som fokuserar på ökade samhällsvinster, inte på vinster bara för storföretagen. Därför säger vi i dag nej till regeringens förslag om att godkänna CETA-avtalet.

För Sveriges del är Kanada en mycket liten handelspartner. Exporten till Kanada står för 0,8 procent av Sveriges totala export och importen för 0,3 procent av den totala importen. Kanada är på 37:e plats i rangordningen över de länder som Sverige importerar mest ifrån och på 23:e plats över de länder som Sverige exporterar mest till.

Anhängarna till CETA har stora ekonomiska förväntningar på avtalet. Samtidigt visar studier att avtalet kommer att ge förhållandevis små ekonomiska vinster. Det finns även granskningar som visar att det kan bli negativa makroekonomiska effekter, dels på grund av att arbetstillfällen går förlorade, dels för att befintliga ekonomiska klyftor förstärks. Det råder alltså delade meningar om hur stora effekterna av avtalet blir. Det har också visat sig oklart med andra handelsavtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Effekterna är extremt komplexa och komplicerade att förutspå, något som har visat sig gång på gång. Det är förvisso inte osannolikt att CETA medför en viss ekonomisk vinning för parterna. Frågan är dock hur stor den blir, vilka som får ta del av den och inte minst om den står i proportion till de risker som avtalet medför.

CETA innehåller, liksom det kritiserade TTIP-avtalet som tidigare planerades mellan EU och USA, ett kapitel om så kallat regleringssamarbete. Syftet med regleringssamarbetet är att undvika befintliga och framtida onödiga hinder för handel och investeringar och undvika onödiga regelskillnader. Med anledning av detta ska ett forum för regelsamarbete upprättas inom CETA som ska utvärdera lagstiftningsinitiativ.

Detta kan låta lovvärt, men i praktiken betyder det att en icke politiskt vald församling ska granska politiska förslag i förväg ur ett handelsperspektiv. Även om avtalet innehåller skyddsklausuler som garanterar att ländernas rätt att reglera och lagstifta inte ska begränsas av regleringssamarbetet finns en överhängande risk att det kommer att fungera som en blockerande instans för progressiv lagstiftning, till exempel på miljöområdet. Så har det funkat med amerikanska OIRA, som har stått förebild för förslaget.

Det blir också relevant att fråga sig vem som tillåts definiera vad som utgör ett handelshinder. Ett nationellt stopp för fossila bränslen till förmån för förnybar energi kan antingen betraktas som en akut nödvändighet för planetens överlevnad eller som ett handelshinder, beroende på vem som tillåts bestämma.

En av de mest kontroversiella delarna i CETA är investerarskyddet. Syftet är att garantera att investerare som upplever att en stat brutit mot avtalet ska kunna vända sig till en särskild domstol. Detta innebär att investerare ges rätt att stämma stater, det vill säga Sverige, andra EU-länder och Kanada, om lagstiftning och regleringar kan anses påverka investeringens värde negativt. I klartext kan företag kräva kompensation av stater för utebliven vinst.

Inom ramen för CETA ska en domstol tillsättas bestående av 15 domare. Stämningsförfarandet och rättsprocessen sker alltså i denna domstol utanför det nationella rättssystemet.

ICS är en vidareutveckling av ett liknande system som återfinns i många andra handelsavtal och kallas ISDS. ISDS har dock rönt mycket kritik, och mekanismerna i CETA är därför något modifierade men bygger på samma principer.

Genom ISDS skyddas investeraren mot direkt expropriering. I dag har dock ISDS alltmer kommit att utgöra ett skydd mot så kallad indirekt expropriering. Det handlar således inte längre om att skydda tillgångar som företagen äger utan om att skydda företagens beräknade vinster. Därmed kan företag stämma stater om de anser att nationell lagstiftning hindrar dem och deras möjlighet att göra vinst. ISDS har därigenom blivit ett effektivt sätt att förhindra progressiv lagstiftning och utgör i förlängningen ett direkt hot mot vår demokrati.

Eftersom både EU:s medlemsländer och Kanada har stabila och fungerande rättssystem finns ingen synbar anledning att ta upp tvister i denna typ av nya domstolar. Handelsavtal mellan stater med fungerande juridiska system bör därför inte innehålla ISDS-klausuler eller liknande mekanismer. Dels saknas behovet, dels kringgås det vanliga rättssystemet. Dessutom riskerar demokratiskt fattade beslut att undermineras eller rent av utebli på grund av företagens vinstintressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Det finns inte heller några tydliga bevis för att mängden investeringsflöden skulle gynnas tack vare ICS. Fördelarna är med andra ord mycket oklara, men riskerna är desto större. Att politiska beslut flyttas från nationella parlament till en samling jurister är allvarligt, inte minst ur demokratiska aspekter.

En mycket oroande effekt är dessutom att stater själva tycks anpassa sin lagstiftning för att slippa bli stämda.

Ett av de mer kända exemplen är då tobaksbolaget Philip Morris 2011 inledde ett stämningsförfarande mot Australien utifrån investeringsavtalet mellan Hongkong och Australien. Anledningen var att landet ville införa neutrala cigarettpaket utan reklam eller bilder i syfte att minska rökningen.

Philip Morris hävdade att lagstiftningen innebar en så kallad indirekt expropriation. Trots att Australien vann efter en utdragen rättsprocess fick stämningen ändå konsekvensen att Nya Zeeland bestämde sig för att avvakta med en liknande lagstiftning tills domen hade fallit.

Även svenska Vattenfalls två stämningar av Tyskland har främst handlat om att stoppa och försämra ny lagstiftning snarare än att få monetär ersättning.

Kritiken liknar på många sätt den som fanns mot TTIP-avtalet. Det har funnits farhågor om hur avtalet skulle kunna leda till att stora multinationella amerikanska företag använder sina resurser för att pressa EU-länder till att motverka fackliga rättigheter och miljökrav och försämra välfärden.

Genom CETA öppnas bakdörren så att även amerikanska dotterbolag med verksamhet i Kanada får möjlighet att stämma europeiska stater. I dag är vart tionde företag i Kanada amerikanskägt.

Hur påverkas Sverige av ICS? Enligt en rapport från FN-organet Unctad har det skett en kraftig ökning av antalet ISDS-fall sedan början av 2000-talet. Nordamerikanska storföretag är överrepresenterade när det gäller att dra stater inför rätta för att säkra beräknade vinster och investeringsvärden.

Ett aktuellt område är gruvsektorn. Sverige är ett relativt attraktivt land för mineralprospektörer, och många kanadensiska bolag bedriver redan verksamhet i Sverige. Gruvindustrin är en strategiskt viktig näring, inte minst i regioner som tidigare drabbats av hög arbetslöshet och utflyttning. Samtidigt har gruvbrytning stor påverkan på miljö och omgivning. Mot nya exploateringar står många gånger andra intressen.

I Sverige är ersättningen till stat och fastighetsägare vid eventuell gruvdrift mycket liten i en internationell jämförelse. Den uppgår till endast 2 promille av det beräknade värdet av de mineraler som har brutits. Sveriges gruvnäring har enligt statistik från Världsbanken lägst beskattning av samtliga gruvländer i världen. Den effektiva skattesatsen uppgår, enligt statistiken, till ca 28 procent. I ytterst få länder understiger skattesatsen 40 procent.

Gruvnäringen har varit ett område där många stämningar har skett. Kanadensiska företag är i dag inblandade i utvinningsverksamhet i Spanien, Irland, Finland, Rumänien, Bulgarien och Grekland, och där har de blivit anklagade för att inte ta miljöhänsyn. Många gånger har gruvprojekt genomförts i känsliga naturområden och förstört förutsättningarna för lokalt turistföretagande. Man har inte heller tagit hänsyn till lokalbefolkningen, och gruvornas utsläpp har påverkat det lokala jordbruket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Det kanadensiska företaget Glamis Gold stämde Kalifornien när staten införde restriktioner om att återställa ett område för deras gruva med hänsyn tagen till ursprungsbefolkningen. Som tur var förlorade företaget just det fallet. Ett annat exempel är det kanadensiska gruvbolaget Gabriel Resources, som stämt Rumänien på mångmiljardbelopp efter att parlamentet av miljöskäl sagt nej till ett kontroversiellt gruvprojekt.

CETA skulle för Sverige innebära en möjlighet för kanadensisk gruvindustri att stämma staten varje gång svenska myndigheter inför miljörestriktioner eller vill ta hänsyn till lokalbefolkningen och dess näringar.

Vänsterpartiet ser stora behov av en förändrad minerallagstiftning, där större hänsyn tas till de kommuner som berörs, till miljön och till klimatet. Det råder dock stor tveksamhet kring huruvida en sådan förändrad lagstiftning ligger i linje med åtagandena i CETA. Med avtalet på plats blir det inte heller de nationella parlamenten och domstolarna som ska tolka detta, utan det överlämnas till ICS-domstolen.

Ett annat exempel är frågan om begränsningen av vinster i välfärden. Vänsterpartiet har länge drivit att privata företag inte ska kunna fylla skattkistan genom att utarma vår gemensamma välfärd. Stödet för en välfärd utan vinster är stort i Sverige, och så många som 74 procent skulle vilja se ett stopp. Trots oklarheter om hur CETA kan komma att påverka svensk välfärd väljer regeringen att inte ta kritiken på allvar.

Även åtgärder på kommunal nivå kan bli föremål för avtalets investeringsskydd. Om man bestämmer sig för att säkra god kvalitet i välfärden kan CETA utgöra en grund för stämning om detta anses påverka bolagets handel och investeringar negativt.

I propositionen skriver regeringen att CETA-avtalet inte medför några negativa statsfinansiella konsekvenser. Detta är ett märkligt antagande med tanke på att Sverige kan bli stämt på mångmiljardbelopp. Den danska regeringen har erkänt att CETA-avtalet kan få statsfinansiella konsekvenser om man blir stämt som land. Därför borde regeringen utreda de statsfinansiella konsekvenserna av CETA-avtalet och återkomma till riksdagen med en analys.

Det finns olika sätt att lägga upp handelsavtal. Vad gäller de avtal som EU tidigare har ingått används normalt en så kallad positiv förteckning över vilka tjänster som omfattas. Det innebär att man listar en förteckning av de tjänster som ska vara föremål för liberaliseringsåtaganden i enlighet med avtalen. I fallet med CETA ingår EU nu för första gången ett avtal med motsatt modell, där man använder sig av en negativ förteckning. Då omfattas i stället alla tjänster som inte tydligt är undantagna. Liberaliseringen blir därmed regel.

I Sverige har avregleringen av många viktiga marknader lett till försämrad tillgänglighet och service. Det har gällt till exempel apoteksmarknaden, som har minskat tillgängligheten för läkemedel för flera utsatta grupper. Ett annat exempel är avregleringen av elmarknaden, som har lett till betydligt högre avgifter för kunderna.

Än så länge är det svårt att utröna vilka de faktiska skillnaderna blir i praktiken. Men CETA utgör ändå ett trendbrott, och utan vidare analys godkänns denna ordning, vilket kan tyckas olyckligt. Det kan inte uteslutas att förändringen kan påverka det politiska manöverutrymmet i fråga om svenska avregleringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

CETA innebär också att en avreglering på tjänsteområdet inte kommer att kunna gå tillbaka. Det gäller oavsett vad den politiska majoriteten önskar. Om Sverige till exempel väljer att privatisera nya marknader, till exempel Systembolaget, aktiveras automatiskt en så kallad ratchetklausul, som hindrar ett återinfört monopol, detta oavsett om en sådan privatisering skulle kunna visa sig vara mycket dålig ur folkhälsosynpunkt eller vara en dålig affär. Frågan är alltså bestämd redan på förhand genom avtalet.

Sammanfattningsvis finns det en mängd anledningar att oroas över CETA och vad detta avtal kan komma att få för konsekvenser. För Sveriges del kan det till exempel handla om vår självständighet när det gäller att besluta om viktiga klimatåtgärder, om vår gruvindustri och om privatiseringar och utförsäljningar.

Sverige är beroende av en bra export. Men det får inte ske på bekostnad av viktiga sociala rättigheter eller möjligheter att stoppa klimatförändringarna.

I och med Lissabonfördraget flyttades makten från medlemsstaterna till EU-kommissionen när det gäller att förhandla handelsavtal. Men handelspolitiken är fortfarande en delvis nationell angelägenhet. Det är tydligt att många i Europa är kritiska till CETA-avtalet. CETA har förhandlats utan vidare svensk diskussion eller debatt, detta trots att avtalet innebär omfattande konsekvenser för handel på områden som berör många människor. CETA har förhandlats bakom stängda dörrar, och möjligheterna för folkvalda politiker att påverka har varit små.

Vänsterpartiet vill se en handelspolitik som tar vara på sociala och fackliga rättigheter, som värnar demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter och som bygger på hållbarhet och långsiktighet. CETA-avtalet är inte ett avtal som går i linje med en sådan politik.

Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag om att godkänna CETA-avtalet mellan EU och Kanada.

Fru ålderspresident! För två veckor sedan kom en dom i EU-domstolen där man har klargjort att investeringsavtal av typen BITS inom EU inte är förenliga med EU-lagarna.

EU-domstolens klargörande handlar nu om investeringsdelen i BITS-avtalet mellan Nederländerna och Slovakien. I förlängningen innebär detta att alla 196 bilaterala investeringsavtal mellan länder inom EU måste avskaffas, varav Sverige i dag har åtta.

På EU-domstolens bord ligger också att avgöra om investeringsdelen i CETA-avtalet med Kanada är förenlig med EU-rätten. En del länder har nu meddelat att de kommer att avvakta denna dom innan de går vidare med ratificeringsprocessen av CETA-avtalet. Det är viktigt att komma ihåg att flera av EU-domstolens domar den senaste tiden om handelspolitik har gett kommissionen bakläxa.

Om en medlemsstat ingår ett avtal med tredjeland, trots att medlemsstaten rimligen kan förutse att avtalet strider mot EU-lagstiftningen, agerar medlemsstaten i strid med principen om lojalt samarbete i EU-fördraget. Sverige skulle således agera i strid med EU-fördraget om riksdagen i dag ratificerar CETA-avtalet innan EU-domstolen har gett sitt yttrande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Därför yrkar jag för Vänsterpartiets räkning att hela betänkandet återförvisas tillbaka till utrikesutskottet för vidare behandling till dess att det är klargjort huruvida CETA-avtalet strider mot EU-rätten. Förslaget om återförvisning ska behandlas innan riksdagen behandlar själva innehållet i betänkandet.

(Applåder)

(TJÄNSTGÖRANDE ÅLDERSPRESIDENTEN: Frågan om återförvisning kommer att prövas i samband med voteringen senare.)

Fru ålderspresident! Jag kan bara konstatera att mitt inlägg kommer att låta lite annorlunda.

I dag ska vi äntligen debattera avtalet om ekonomi och handel, CETA, och det strategiska partnerskapsavtalet mellan EU och Kanada. Jag säger äntligen därför att förhandlingarna om CETA-avtalet har pågått sedan juni 2009, och den slutgiltiga avtalstexten offentliggjordes i februari 2016.

I oktober 2016 undertecknades avtalet, och ett gemensamt tolkningsinstrument antogs. När det gäller partnerskapsavtalet inleddes förhandlingarna i september 2011 och avslutades i september 2014.

Europaparlamentet godkände avtalen i februari 2017, och om jag är rätt underrättad blir vi det åttonde landet av samtliga medlemsländer i EU som tar beslut om detta.

Fru ålderspresident! Jag säger äntligen också därför att vi socialdemokrater är för frihandel och vill att fler länder ska ha samma möjligheter i framtiden.

Eftersom WTO i detta sammanhang tyvärr har svårt att få enighet bakom en del av sina försök att få till gemensamma spelregler inom världshandeln blir det för många en lösning att lösa det mellan länder och regioner i stället. Detta är inget som WTO motsätter sig, men jag kan tycka att det är synd att det blir så, då risken finns att det i slutändan är de som mest skulle behöva övergripande internationella överenskommelser som blir de som står utan avtal. Det är det som vi nu kan se som ett delresultat av i och med vår debatt och senare beslut i denna fråga.

Fru ålderspresident! Vad är det då som vi ska besluta om? När jag säger detta har jag ingen ambition att gå igenom samtliga 1 693 sidor med bilagor som omfattas av detta betänkande. Jag vill dock nämna ett antal punkter i avtalet som får betydelse i framtiden.

Till att börja med syftar avtalet till att förbättra marknadstillträdet och skapa regler som är tydliga, transparenta och förutsägbara, samtidigt som främjandet av en hållbar utveckling ges en central roll. Det formaliserar möjligheten till samarbete och utbyte.

CETA innehåller bestämmelser om bland annat tull- och handelslättnader, tekniska handelshinder, tjänstehandel, offentlig upphandling, investeringar inklusive skydd för investeringar, handel och hållbar utveckling när det gäller till exempel arbetsvillkor samt handel och miljö.

Det ska stärka den multilaterala styrningen och normerna, och parterna åtar sig bland annat att implementera ILO:s konventioner och globala miljöavtal. Det är ett avtal som ska se till att vi undviker konkurrens som förutsätter sämre villkor, och det ska stärka dialogen och samarbetet inom hållbar utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Fru ålderspresident! När det gäller partnerskapsavtalet är ursprunget ett ramavtal mellan EG och Kanada från 1976. Därifrån har det utvecklats under åren. De delar av avtalet som faller inom unionens kompetens började tillämpas i april 2017. Avtalet syftar till att stärka de politiska banden avseende utrikespolitik och säkerhetsfrågor genom att dels föra upp samarbetet till strategisk partnerskapsnivå, dels uppgradera samarbetet på ett stort antal politikområden.

I avtalet fastställs formerna för samarbetet och dialogen genom att det upprättas samrådsmekanismer, till exempel en gemensam ministerkommitté, samarbetskommittéer och underkommittéer.

Genom avtalet upprättas samarbeten inom bland annat internationell fred och säkerhet, forskning och innovation, främjande av mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, olaglig narkotikahantering, rättsligt samarbete och politisk dialog.

Avslutningsvis, fru ålderspresident, innehåller det allmänna åtaganden om mänskliga rättigheter, demokratiska principer och respekt för rättsstatsprincipen, förhindrande av spridning av massförstörelsevapen samt bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet.

Fru ålderspresident! Jag inledde med att säga att vi äntligen har kommit till den stund då vi behandlar detta ärende. Jag hoppas att fru ålderspresidenten håller med om detta efter denna relativt korta redogörelse. Min och Socialdemokraternas åsikt är att världen och världshandeln skulle må bra av fler avtal liknande detta.

Fru ålderspresident! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Krister, en ökad handel står i grunden inte i motsättning till fackliga rättigheter. Ökad produktivitet och ökade inkomster bidrar till att stärka Sveriges ekonomi. Handelsavtalet CETA innebär dock stora risker och kan leda i direkt motsatt riktning.

CETA-avtalet innehåller flera positiva skrivningar för att garantera fackliga rättigheter. Det poängteras att parterna inte får avvika från sina arbetsrättsliga åtaganden eller försämra fackliga rättigheter i syfte att uppmuntra handel och investeringar. Det stora problemet är att det saknas en effektiv efterlevnadsmekanism för att så inte ska ske.

Kapitlet om arbetsrätt i CETA saknar delen om tvistlösning mellan länder och ger inga möjligheter till sanktioner om den ena parten bryter mot sina åtaganden. Tanken är att eventuella problem ska lösas genom dialog. Men utan fungerande sanktioner blir löften om att arbetsrätt och fackliga rättigheter inte ska påverkas negativt inte mycket värda. Så skedde till exempel när EU och Sydkorea slöt ett handelsavtal för några år sedan. Risken är snarare att företagen tar tillfället i akt och använder social dumpning som en strategi för att öka sina vinster.

En stor del av kritiken mot CETA har kommit från just fackföreningar runt om i Europa och Kanada. Den tyska paraplyorganisationen DGB, kanadensiska CLC, europeiska ETUC och europeiska EPSU, men också svenska Kommunal och den fackliga sammanslutningen 6F, är bara några fackliga organisationer som har kritiserat bristen på effektiva efterlevnadsmekanismer i avtalet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Varför vill Krister Örnfjäder undergräva de fackliga rättigheterna och slår dövörat till mot facklig kritik?

Herr talman! För mig låter detta väldigt konstigt. Jag har förmånen att vara ordförande för WTO:s parlamentarikerorganisation i världen. Det innebär att jag ett antal gånger per år träffar folk för att diskutera denna fråga. Det är inte detta man talar om där, utan där talar man om problemet med att man inte får övergripande avtal inom ramen för WTO, där man kan bevaka denna typ av frågor och få till system som gäller för alla länder.

Min tolkning av det vi nu diskuterar är att vi löser en del av de problem som du beskriver. Det är nämligen i det avtalslösa samhället som de flesta problem uppstår. Jag påstår att detta avtal är ett försök att komma åt en del av de problem som du beskriver.

Men det som du och jag inte har gemensamt är tolkningen. Jag tycker att detta ändå är bättre än det som inte finns. Om det nu är så att man från Vänsterpartiets sida vill ha med även detta tycker jag att man skulle ha jobbat för att få det som ett tillägg i stället för att förorda ett avslag.

Herr talman! Krister Örnfjäder, nu står vi ju här och inte i WTO-förhandlingarna. Jag delar i grunden din syn att det inte är fel om man får fler multilaterala lösningar inom ramen för WTO, men vi vet båda två att det är en ganska svår väg att gå.

Jag tycker inte att detta handlar om tolkning. För mig är Socialdemokraterna precis som Vänsterpartiet en del av den arbetarrörelse som har stått upp för fackliga rättigheter genom historien. Det blir då väldigt förvånande när socialdemokratin säger jo, vi har lyckats få in lite skrivningar och är lite nöjda med det här, och därför kan vi tänka oss att säga ja till detta - när det helt saknas möjligheter till efterlevnad. Man är helt beroende av en dialog med Kanada för att de ska följa avtalet.

Detta avtal har medfört vissa positiva saker. Kanada har skrivit under ILO-konventioner som landet tidigare inte ställt sig bakom. Det är i grunden positivt. Men det finns ingenting i avtalet som gör att man kan följa upp och säkerställa att Kanada följer de konventionerna och de fackliga rättigheter som man vill uppnå.

Skulle företag inom ramen för detta avtal, med Kanadas goda minne, inte följa den typen av lagstiftning har varken Sverige, socialdemokratin eller EU någon möjlighet att påtala detta. Då är man hänvisad till processer i ILO och sådant, och det skulle inte vara ett sätt att faktiskt kunna sätta press. Därför förstår inte jag hur man från socialdemokratiskt håll kan älska detta avtal så mycket som man gör, när det ändå tydligt kan slå tillbaka mot fackliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Herr talman! Jag tycker att vi för ett cirkelresonemang nu. Vi kommer tillbaka till samma ståndpunkt som vi hade när vi inledde det första meningsutbytet. Det går liksom inte framåt.

För mig är det så här: Vi för denna diskussion framåt. Vi står bakom de fackliga rättigheterna, att de anställda ska ha rättigheter och att arbetsgivare och länder ska ha skyldigheter. Men allt börjar faktiskt med dialog. Det är så det fungerar både på arbetsmarknaden och mellan parlamentariker. Man börjar med att tala med varandra, och utifrån detta flyttar man sedan fram sina positioner.

Här flyttar vi fram våra positioner, och jag tycker att vi gör det på en väldig massa områden. Du har nu snävat in dig till denna del, och jag förstår att du gör det. Men för mig handlar dessa två avtal inte bara om detta, även om det är viktigt och man ska ta hänsyn till det.

Jag hävdar att man tar hänsyn till dem och att man har tagit hänsyn till dem. Men man tar hänsyn till så mycket mer som Sverige, Europa och egentligen världen mår bra av. Därför vill jag att detta avtal ska kunna bli ett föredöme för hur andra avtal kan bli. Vi ska tillsammans med Kanada se till att det fungerar, för att det ska bli verklighet i andra delar av världen.

Det var detta som gjorde att jag utgick från min situation när det gäller WTO. Jag ser hur stora behoven är. Jag ser också riskerna med att utvecklade länder och regioner samarbetar mer och mer medan andra riskerar att hamna allt längre efter. Jag vill att de också ska få sådana här avtal. Det arbetar vi för, men vi gör det i alldeles för långsam takt. Vi förhandlar med ett land åt gången, och det rör sig om närmare 200 länder.

Herr talman! Vi debatterar CETA-avtalet om ekonomi och handel samt ett strategiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och Kanada.

Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet på nästan 1 700 sidor samt hänvisa till Alliansens särskilda yttrande, där vi kritiserar regeringen för en sen hantering av detta ärende.

Vi vet att de gamla grekerna, fenicierna och egyptierna använde sig av handel och utbyte sinsemellan. På detta sätt bevisade människan flera tusen år före vår tid att världen behöver frihandel och färre murar. Frihandeln är därför inte direkt någon nymodighet.

Människor insåg redan på den tiden betydelsen av att dra nytta av en öppen värld, där flödet av varor, kapital och tjänster samt de affärsmässiga och sociala relationerna mellan folken säkerställde fred och stabilitet mellan dem.

Herr talman! Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Kanada tog mycket lång tid. De påbörjades 2009 och undertecknades i oktober 2016. EU-parlamentet ratificerade det färdiga handelsavtalet i februari 2017, och därefter startade ratificeringsprocessen för unionens medlemsstater. Avtalet ligger nu på Sveriges riksdags bord för beslut.

Herr talman! Det tog regeringen ett år att överlämna propositionen till riksdagen. För mig är det anmärkningsvärt att Sverige - ett land som vanligen är för handel och handelsavtal, vars nytta bidrar starkt till vårt lands välstånd - har tagit så lång tid på sig att godkänna CETA.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Förmodligen har regeringens agerande att göra med Vänsterns aktiva motstånd mot alla typer av liknande avtal och med dess politik, som de facto vill isolera Sverige från omvärlden. Vi hörde nyligen Vänsterns representant säga att CETA mer eller mindre är bilden av allt ont som kommer att drabba mänskligheten.

Herr talman! Detta är en protektionistisk politik som om den verkställs kommer att medföra allvarliga konsekvenser för vårt lands välstånd och välfärd.

Jag noterar att även Miljöpartiet är splittrat. Det är ett regeringsparti som internt har olika uppfattningar om avtalsinnehållet.

För egen del, herr talman, kan jag konstatera att Vänsterns motstånd och isolationistiska politik tydligt och negativt har påverkat regeringens hantering av detta ärende.

Avslutningsvis vill jag säga att ratificeringen av CETA är viktig också för att detta förhoppningsvis kan påskynda TTIP-avtalet mellan EU och USA, som har gått i stå.

Herr talman! Miljöpartiet ser i grunden positivt på att riva onödiga handelshinder mellan stater. Handel mellan länder och investeringar i länder från andra länder skapar inte bara ekonomisk utveckling, välstånd och specialisering utan har också potentialen att skapa goda relationer och, i bästa fall, upprätthålla fred. Därför ser vi positivt på en friare handel inom planetära och sociala gränser.

I dag ska vi diskutera CETA. Miljöpartiet har haft ett skeptiskt förhållningssätt till avtalet. Vi har lyssnat på den kritik som har framförts gällande vissa risker som avtalet har sagts ha vad gäller exempelvis möjligheten för EU:s medlemsstater att skärpa sin miljölagstiftning.

Många frågetecken har också funnits gällande skiljedomsförfarandet och hur det ska ske. Där har vi haft ett lyssnande öra till bland annat miljörörelsen, som har fört fram kritik. Vad gäller just skiljedomsförfarandet väntar nu intressanta tider när detta ska prövas i EU-rätten för att man ske se huruvida det är lagligt.

Samtidigt har det funnits ett starkt stöd för CETA i denna kammare. Därför har Miljöpartiets strategi varit att på djupet analysera avtalets effekter för att få fram svar på de frågor som ställts. Vidare har vi sett till att formuleringarna i fråga om miljö och klimat i regeringens proposition är så skarpa som möjligt.

Därför kommer regeringen till exempel att följa upp avtalets påverkan och effekter när det gäller parternas möjligheter att kunna ställa högre miljökrav och att kunna höja ambitionsnivån i klimatpolitiken även i framtiden. Om det framöver visar sig att avtalet får negativ effekt i dessa avseenden är vår åsikt att man bör omförhandla det.

Den fördjupade konsekvensanalys som Miljöpartiet har fått till stånd är intressant och ger en del svar som kan vara värda att nämna. Det är Kommerskollegium som har fått detta uppdrag.

Det är kanske mest intressant att titta på vad som sägs om investerarskyddet. Här har Kommerskollegium kommit fram till att CETA-avtalets bestämmelser om rätt till ersättning vid indirekt expropriation i allt väsentligt inte medför något skydd som går utöver det skydd som redan i dag garanteras investerare som investerar i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Investeringsskyddet påverkar inte Sveriges möjligheter att bevara monopol och allmännyttiga företag. Om Sverige har tillåtit en investering och sedan inför eller återinför ett monopol kan detta under särskilda förutsättningar ligga till grund för ersättningsskyldighet för staten, på samma sätt som redan i dag föreskrivs i svensk lagstiftning. Om monopolet kan rättfärdigas med det allmännas bästa är dock riskerna för att tvingas betala ersättning mindre.

Kollegiet ansåg att investeringsskyddet inte hade någon effekt på Sveriges rätt att reglera inom de områden som har analyserats. Detta är viktigt att komma ihåg. Förtydligandet här är alltså egentligen att CETA bland annat inte kommer att innebära att några svenska lagar behöver ändras.

Utöver detta tycker jag att det är viktigt att understryka att reglerna för vad som räknas som indirekt expropriering är ganska stränga. Det ska till väldigt mycket för att en stat ska bli ersättningsskyldig.

Bland annat finns en rad kriterier som måste uppfyllas. Grundar sig tvisten på en befintlig investering? Var statens åtgärd beständig i tid? Förväntade sig investeraren åtgärden? Hade staten ett ärligt uppsåt? Var statens åtgärd diskriminerande? Var syftet med statens åtgärd ett berättigat offentligt välfärdsmål? Om syftet var ett berättigat offentligt välfärdsmål, var åtgärden uppenbart överdriven?

Det finns alltså en rad kriterier som gör att det ska mycket till för att en stat ska bli ersättningsskyldig. Detta är viktigt att komma ihåg, och det har gett svar på en del av de invändningar som har kommit.

Man kan förstås välja att förhålla sig skeptisk till Kommerskollegiums slutsatser, men man ska komma ihåg att Kommerskollegium inte är de enda som har landat i den här slutsatsen. Här är en av de viktigaste rösterna den som kommer från Justitiekanslern, som ju faktiskt är statens juridiska ombud: Enligt Justitiekanslerns bedömning motsvarar det investeringsskydd som finns i CETA i allt väsentligt det skydd som redan finns i andra internationella avtal och konventioner som Sverige har tillträtt i unionsrätten och i svensk rätt. Det är alltså inte bara Kommerskollegium som landar i denna slutsats.

De här svaren har varit betryggande för oss i Miljöpartiet, för vi har inte velat ha ett avtal som äventyrar EU-rätten eller de demokratiskt fattade beslut som finns i Sverige och som kommer att finnas även i framtiden.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Med ett avtal som har ett så tydligt ensidigt handelsperspektiv som CETA kommer det att bli mycket svårt för länderna att utveckla sin miljö- och klimatlagstiftning. Länder behöver våga gå före för att vi ska nå våra klimatmål, som beslutades i Parisavtalet. I stället riskerar CETA-avtalet att bli en stor bromskloss för ländernas miljö- och klimatarbete.

Det finns exempel på storföretag som använt sig av investerarskydd i handelsavtal för att stämma stater för deras miljöpolitik. I november 2015 beslutade till exempel Obamaadministrationen i USA att stoppa en kanadensisk oljeledning genom USA eftersom den väntades leda till ökade utsläpp av växthusgaser. Företaget som hade planerat bygget, Trans Canada, svarade med att stämma Obamaadministrationen på miljardbelopp med Naftaavtalets investerarskydd som grund. Andra exempel där investerarskyddet använts för att stämma stater för miljölagstiftning är den kanadensiska delstaten Quebecs stopp för miljöskadlig frackning och Ecuadors beslut att stoppa oljeutvinning i mycket känsliga naturområden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

ICS-mekanismen i CETA fungerar på liknande sätt, att storbolag ges möjligheten att överpröva demokratiskt fattade beslut om att skydda natur eller minska utsläppen. Dessutom tillkommer den indirekta påverkan av miljöregleringar och progressiv lagstiftning. Ett exempel är hur Kanada redan nu har tryckt på EU för att mjuka upp klassificeringen av bränsle från kanadensisk tjärsand. Det är alltså en direkt konsekvens av en önskan om ökad handel mellan Kanada och EU, som med stor sannolikhet kommer att leda till större konsumtion av smutsigt bränsle i EU.

Flera aktörer har kritiserat CETA-avtalet för att gruv-, energi och transportsektorerna saknar skrivningar om hållbarhet. Den franska regeringen har begärt ett klimatveto i CETA-avtalet. Man vill se ett förtydligande i avtalet som slår fast att inget företag ska kunna stämma stater för åtgärder som syftar till att hejda den globala uppvärmningen. Något sådant krav har inte hörts från den svenska regeringen.

Varför skulle CETA-avtalet vara bra för miljön, Lorentz Tovatt? Är du inte orolig?

Herr talman! Tack, Håkan Svenneling, för frågan!

Som jag nämnde har vi haft och har en oro över de effekter som CETA kommer att få på miljön. Det är just därför som vi haft strategin att få in skarpa skrivningar om miljö- och klimatambitioner i propositionen. Detta har helt enkelt varit vårt fokus liksom att få till en fördjupad analys av effekterna.

Analysen, som jag gick igenom i mitt anförande, har en rad svar på de här frågorna. Det är ändå ganska betryggande vad gäller möjligheten att stämma stater. Det ska som sagt till ganska mycket för att en stat ska bli ersättningsskyldig, och jag nämnde flera av skälen. Men om man tydligt kan hänvisa till det allmännas bästa, vilket naturligtvis klimatfrågan handlar om, blir det helt enkelt svårare att bli stämd.

Många andra handelsavtal har inte kapitel som handlar om hållbar utveckling och miljö, men det har faktiskt CETA. På det sättet kan man se det som ett steg framåt på det området.

Herr talman! Det är bra att Lorentz Tovatt är orolig. Men samtidigt står han här i kammaren och talar sig varm för CETA-avtalet. Han nämnde också att han ansåg sig ha lyssnat på miljörörelsen och miljörörelsens kritik mot avtalet. Men jag kan inte förstå vilken miljörörelse det är han har lyssnat på och vilken organisation det är som skulle vara positiv till CETA-avtalet, för alla miljöorganisationer som jag har talat med säger att de är emot avtalet.

Jag kan förstå att Lorentz är så positiv till CETA-avtalet med tanke på att det som miljöpartist är mycket tufft och svårt att vara något annat. Hans kollega Valter Mutt var först emot avtalet när han var utrikespolitisk talesperson, men då fick han inte längre vara talesperson för utrikesfrågor. Men i januari i år hände något speciellt. Valter Mutt fick komma tillbaka som utrikespolitisk talesperson om han inte var emot CETA-avtalet, och så fick det bli. Jag förstår att Valter Mutt inte har anmält sig till den här debatten i riksdagens kammare, och jag sätter en peng på att han kommer att ha kvittat ut sig när det är dags för riksdagens omröstning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Jag har tänkt mycket på det här och funderat på hur den miljöpartistiska partipiskan egentligen ser ut och vilket medeltida straffinstrument ni har som förebild. Man kan nog räkna med bestraffningar om man sätter sig emot. Därför tycker jag att det är extra bra gjort av de miljöpartister som fortfarande är kritiska till CETA-avtalet för dess negativa effekter på miljön och klimatet. De är värda en eloge, även om Miljöpartiet är långt ifrån den enighet som vi har i Vänsterpartiet.

Jag förstår inte hur Miljöpartiet har kunnat komma till slutsatsen att CETA-avtalet är bra för miljön. Det är riktigt att jämfört med andra handelsavtal finns det i detta avtal steg som är tagna i rätt riktning. Men det finns inför framtiden många oroväckande tecken på att det kommer att bidra till att slå fast fossila bränslen för framtiden och inte uppnå Parisavtalets ambitioner.

Herr talman! Tack, Håkan Svenneling, för ordväxlingen! Det är förstås kul att Håkan Svenneling har ett intresse för Miljöpartiets interna liv. Jag kan försäkra att vi inte använder några medeltida bestraffningsåtgärder inom vår grupp.

Jag vill återknyta till själva sakfrågan, som delvis handlar om det här avtalet, och bredda perspektivet lite. Jag tycker också att man ska vara försiktig med att stirra sig alltför blind på just detta medel vad gäller att hantera klimatfrågorna brett. Som jag inledde med att säga tror jag att det är bra att världens länder handlar med varandra i större utsträckning än vad de gör i dag. Och jag tror att ett mer effektivt sätt att hantera klimat- och miljöutmaningar globalt är genom andra avtal, som ju naturligtvis ska vara bindande och påverka handelsavtalen.

Självklart ska det vara skarpa formuleringar i alla handelsavtal, och det är det delvis också i CETA. Exempelvis har den här regeringen varit väldigt betydelsefull när det gäller att sluta globala avtal som hanterar de här globala utmaningarna. Vi har ju slutit Parisavtalet, som är det första globalt bindande klimatavtalet någonsin och som redan har en mycket stark effekt på det globala klimatarbetet.

Det här avtalet hade kunnat vara bättre. Nu är vi här, och det finns mycket annat som man också kan göra för att påverka klimat- och miljöfrågor globalt.

Herr talman! Sveriges välstånd har byggts upp av människor som haft idéer, skapat företag, hittat lösningar och handlat med varandra och andra. Det har skapat jobb i företag som växer, vilket skapar förutsättningar för vår svenska välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Det är ingen tvekan om Centerpartiets ambition att stå upp för öppenhet och frihandel, att stå upp för multilaterala regelverk. Men när vi inte kommer fram den vägen måste vi jobba för goda bilaterala handelsavtal.

Herr talman! På våra bord i dag har vi ett sådant framgångsrikt handelsavtal. Det är ett avtal som upplevs som ganska unikt och framåtsyftande i sitt slag, ett handelsavtal mellan Kanada och EU:s medlemsstater. Jag tycker att det finns skäl att gratulera EU till att ha nått fram till detta handelsavtal.

Det sporrar också för fortsättning, för nya handelsavtal som vi vill se, för nya som knackar på EU:s dörr för att skapa den typen av ordnade relationer. Utan ordnade relationer i handelssystemen kommer det att vara den starkes rätt som talar. Sverige är en liten stat och har behov av ett fungerande regelverk. Det talar vi om i andra sammanhang, och det gäller också här.

Det handlar också om företag, inte minst små företag, som måste kunna göra sig gällande på likvärdiga villkor. Då måste vi ha regler som fungerar och också gäller för det fall att tvister skulle uppkomma.

Det här avtalet kommer också att betyda mycket för EU:s ekonomiska utveckling, för jobb på vår kontinent. Man behöver inte ange exakta siffror, men bedömningen är att handeln skulle öka med 24 procent, vilket också medför fler jobb och större möjligheter på vår kontinent. För Sverige bedöms detta att leda till en än mer ökad handel än så. Det, herr talman, är välkommet.

Detta är också en viktig signal från oss och från oss i den här kammaren i tider när vi ser protektionismen utbreda sig. Man vill bygga murar. Man litar inte på den andre, utan man vill bara fatta egna beslut på sin egen kammare. Då måste vi ha modet att bygga ett fungerande regelverk såsom det som finns i CETA-avtalet.

Herr talman! Det är fascinerande att lyssna till debatten så här långt. Jag skulle kunna tänka mig att jag var på ett valmöte i USA och lyssnade till Trump som drev kravet på att man skulle riva upp handelsavtalen: Vi ska inte ha handelsavtal med Kanada. Nu ser vi att man går den vägen. Vi ser också signaler om vad det leder till när det gäller jobb och utveckling både i USA och i Kanada. Det finns fler av den typen av signaler.

Här är det välkommet att vi tar steg i motsatt riktning och visar att vi tror på handel med ordnade regler och att handel är någonting som gynnar Sverige, svenska arbetare, svenska företag och oss alla för välfärdens skull.

Jag tycker också att det finns skäl att lyfta partnerskapsavtalet. Det är strategiskt och viktigt. Mer av sådant behövs också nu i tider när det är många krafter som vill riva upp den ordning som vi har. Jag vet att det finns krafter också i den här kammaren som vill riva upp den ordning som vi har och som ogillar den liberala demokratin och vill se en illiberal utveckling. Också här är det viktigt med det strategiska partnerskapsavtalet. Det visar att vi bygger gemenskap med andra länder som står upp för våra gemensamma värderingar: respekt för mänskliga rättigheter, demokratiska principer, rättsstaten, fred och säkerhet.

Herr talman! Hade detta varit ett handelsavtal mellan EU och Ryssland skulle jag ha varit mer bekymrad i flera delar. Jag misstänker att argumentationen då inte skulle ha låtit riktigt på samma sätt i den här kammaren - måhända ombytta roller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Att vi nu arbetar för att nå en överenskommelse är någonting som vi från Centerpartiet välkomnar. Som vi i utskottet skriver stöttar vi signalerna också här när det gäller att följa upp avtalet, miljö- och klimatfrågor och andra delar. Det är ett utvecklingsarbete som vi behöver ta vara på också inför det fortsatta avtalsarbetet. Det tar ju rätt lång tid att nå fram. Det här avtalet började man snickra på 2009, och i dag skriver vi 2018. Det är klart att det tar tid.

Erfarenheterna från det här avtalet är viktiga att ta med i EU:s fortsatta avtalsförhandlingar. Vi vet att det är många som knackar på, och vi välkomnar det för att det ska bli en bättre ordning globalt.

Herr talman! Med detta yrkar jag avslag på förslaget om återförvisning och bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag yrkar alltså bifall till både CETA och det strategiska partnerskapsavtalet.

(Applåder)

Herr talman! Jag har aldrig varit på något valmöte i USA, men jag vill nog påstå att Kerstin Lundgren har fattat ganska mycket fel när det gäller den kritik som jag riktar mot det här handelsavtalet.

Vi är inte emot ett handelsavtal med Kanada. Vi är för att man har ett sådant avtal, och vi är till och med för det strategiska partnerskapsavtalet som vi ska besluta om i dag. Men vi är väldigt tydliga i vår kritik och om varför vi tycker att avtalet är fel. Det gör att det finns väldigt stora skillnader mellan vad Donald Trump säger om handelspolitik och vad jag säger om det.

Kerstin Lundgren å andra sidan är väldigt positiv till avtalet och gissar att det kan öka handeln med 24 procent. Samtidigt vet vi att CETA-avtalet kommer att innebära stora konsekvenser på jordbruksområdet. Det handlar om samarbete om sanitära och fysiosanitära åtgärder, så kallade SPS-åtgärder. Det handlar också om kraftigt höjda tullkvoter på kanadensiskt kött, alltså tillåtelse att exportera mer kött till EU.

I och med avtalet ådrar sig EU att minska tullarna med 93,5 procent på alla jordbruksprodukter. På vissa varor behålls dock tullen, men kvoten ökar betydligt. Både Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har uttryckt oro över hur detta kan påverka Sverige.

Synen på djurskydd och antibiotikaanvändning är ju två faktorer som tydligt skiljer Kanada och EU. I likhet med fallet USA är lagstiftningen i Kanada i hög grad byggd på frivilliga initiativ för djurskydd. Man saknar en nationell djurskyddslagstiftning. Det är tillåtet att använda tillväxthormoner, och den användningen är väldigt utbredd. Antibiotikaanvändningen är hög även för friska djur. Man har också en annan syn på GMO-grödor.

Det kan bli så att länder med bra djurskydd och starka regelverk ställs mot hormonbehandlat kött, vilket skulle kunna pressa den svenska lagstiftningen till sämre djurskydd.

Jag undrar hur Kerstin Lundgren ser på dessa faror med CETA-avtalet för svenskt jordbruk.

Herr talman! Vi ägnar oss åt en verksamhet där det finns många faror. Vi kan välja att se det som ett hinder för agerandet framöver. Vi från vår sida ser möjligheter att få med Kanada i en utveckling som liknar den i Europa. Det är ju en del av diskussionerna och en del av det som är viktigt i det breda arbetet med att jobba tillsammans för att skapa förutsättningar för en mer hållbar utveckling, här hos oss men också i Kanada.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Det är en del av att sätta gemensamma normer som påverkar, och det är viktigt i en global miljö att vi kan bygga den här typen av regelverk. Det ger förutsättningar för oss och för Kanada. Det påverkar också andra handelsavtal.

Herr talman! Det är bra att Kerstin Lundgren ser möjligheter som uppenbarligen verkar vara stora. Problemet när man tittar på de gemensamma normerna är att man i dag på jordbruksområdet står väldigt långt ifrån varandra i synen på lagstiftningen och på djurskydd. Då blir ändå frågan: Vad är det vi ska kompromissa med när vi i Sverige sedan 80-talet haft beteskrav på att djuren ska gå ute? I Kanada har man hög antibiotikaanvändning även för friska djur. Man använder tillväxthormoner under djurens uppfödning. Frågan för mig blir: Vad är den gemensamma normen däremellan? Det är ju ändå uppenbart att vi står långt ifrån varandra.

När EU nu ändå öppnar för att kanadensiska livsmedelsprodukter kan komma till EU i större utsträckning och när man har en diskussion om att föra vidare GMO-produkter tillsammans med Kanada kan det bli så att man hamnar långt ifrån varandra. Därigenom sätter man press på svensk lagstiftning i en riktning som vi inte vill.

Jag undrar vilken möjlighet Kerstin Lundgren ser framför sig när det gäller att stärka svenskt djurskydd när kanadensarna har en helt annan utveckling.

Herr talman! Jag ser stora möjligheter också för EU och för svenskt jordbruk när det gäller kontakterna med Kanada. En marknad öppnas, och det skapar möjligheter för fler att välja alternativa metoder. Detta är viktigt och är en av utgångspunkterna. Vi kan åstadkomma mer om vi gör något tillsammans och har diskussioner. Genom det strategiska partnerskapsavtalet och det gemensamma normpaket som finns i CETA har vi skapat en förutsättning för att kunna jobba gemensamt för att lösa frågor som denna.

Jag är inte rädd för Kanada eller för att öppna EU. Jag vill se färre tullar, inte fler. Jag vill inte gå en väg framåt där man söker lösningar i högre murar, högre tullar och mindre gemensam handel. Vår hållning är snarare tvärtom.

Herr talman! I dag debatterar vi ett ekonomiskt partnerskapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada.

Europeiska rådet beslutade i april 2009 att ge kommissionen grönt ljus att inleda förhandlingar om ett avtal om ekonomisk integration mellan Kanada och EU. Förhandlingarna inleddes i juni 2009 och pågick i fem år. Därefter fortsatte förhandlingar om investeringskapitlet i avtalet. Den slutliga avtalstexten offentliggjordes den 29 februari 2016. Ett år senare godkände Europaparlamentet CETA-avtalet. I dag, ytterligare ett år senare, har också den svenska regeringen tänkt färdigt och avtalet har landat i den här kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Miljöpartiets Europaparlamentariker skriver i dag på Svenska Dagbladets debattsida att beslutet borde skjutas på framtiden. Kristdemokraterna delar inte den synen. Avtalet är noga analyserat, och i och med riksdagens votering sänds, precis som utskottet också betonar i betänkandet, en viktig signal om den stora vikt EU:s medlemsstater och EU fäster vid öppenhet och frihandel.

Herr talman! Detta är inte minst viktigt med tanke på den tid vi lever i. Det är en tid då motståndet mot öppenhet och mot frihandel har blossat upp rejält. Enligt Världshandelsorganisationen, WTO, ökar protektionismen i världen och har så gjort under det senaste decenniet. Sverige måste, som världen har utvecklats, våga stå upp för och vara en garant för fri och rättvis handel.

Världen tycks tyvärr ha glömt läxan från 1930-talet då tullarna i USA bidrog till kris i världsekonomin. Inte heller verkar erfarenheterna från 2002, då George W Bush införde ståltullar, ha haft någon inverkan på Trump och andra protektionister. Då kostade varje enskilt jobb som man lyckades rädda inom stålindustrin över 3 miljoner kronor årligen.

Vi ser liknande rörelser här i Europa. Stora protester i bland annat Tyskland och Belgien mot CETA, som vi debatterar i dag, och det planerade TTIP-avtalet med USA har satt fokus på ett ifrågasättande av frihandel även här.

Kristdemokraten Angela Merkel uttryckte det på följande sätt i sitt tal på CDU:s Parteitag i Essen för drygt ett år sedan: "Ärligt talat, om ett frihandelsavtal med USA får hundratusentals människor att gå ut på gatorna i Tyskland, medan de grymma bombningarna av Aleppo nästan inte leder till någon offentlig protest alls, då är det något som inte stämmer med de politiska måttstockarna." Dessa ord borde leda till eftertanke även i denna kammare.

Herr talman! Kristdemokraterna välkomnar att vi i dag är i färd med att fatta beslut om det mest omfattade frihandelsavtal som EU hittills har förhandlat fram. Det har tagit tid, och komplexa avtal måste också få ta tid. Men att ett avtal med en likasinnad demokrati såsom Kanada stöter på ett så starkt motstånd väcker ändå en viss oro över vart vi är på väg.

Sverige är ett exportberoende land som gynnas av ökad handel med omvärlden. Frihandel är och ska fortsättningsvis vara en grundstomme i EU:s relation med omvärlden. Detta kan tyckas självklart, men utvecklingen i världen pekar på motsatsen. Förhoppningen är att ratificeringen av CETA även ska påskynda TTIP-avtalet. Utrikeshandel, herr talman, skapar fördjupade relationer länder emellan, vilket ökar förståelse och samhörighet och bidrar därmed också till att förebygga konflikter.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Alternativet att inte ratificera avtalet kommer inte att leda till ökad öppenhet. Det kommer heller inte leda till fler jobb utan hindrar snarare utveckling och riskerar att öka skillnader i regler och standarder mellan EU och dess omvärld. Om EU bygger barriärer mot omvärlden tappar vi konkurrenskraft, och detta skulle skada Sveriges utveckling.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Herr talman! Sverige och världen behöver mer frihandel, inte mindre. I dessa tider när protektionismens vindar blåser hårdare än på länge är det därför extra roligt att stå här i dag i kammaren och debattera ett modernt och progressivt handelsavtal mellan EU och Kanada, CETA.

Det blir allt viktigare för våra företag att agera med hela världen som marknad. Marknadens förutsättningar har förändrats för både konsumenter och företag, och Sveriges beroende av omvärlden ökar.

Sveriges stora öppenhet mot omvärlden kräver bra handelsvillkor. Studier visar att 90 procent av världens tillväxt kommer att ske utanför Europas gränser inom de närmaste tio åren. Därför är detta avtal mer än välkommet, och det kommer att vara viktigt inte bara för Sverige utan för hela EU:s konkurrenskraft.

Faktum är att detta är ett av de bästa avtal som vi i EU har förhandlat fram. Det handlar dessutom om våra relationer till ett mycket likasinnat land som Sverige redan har mycket goda förbindelser med, nämligen Kanada.

Propositionen rör två avtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada. Det första är det övergripande avtalet om ekonomi och handel, CETA-avtalet. Det andra är det strategiska partnerskapsavtalet, som innehåller allmänna åtaganden och som utvecklar samarbetet och den politiska dialogen med Kanada inom en rad viktiga områden, till exempel internationell fred och säkerhet, främjande av mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och rättsligt samarbete.

Förhandlingarna om CETA inleddes i juni 2009. I oktober 2017 undertecknades avtalet. Delar av avtalet tillämpas provisoriskt sedan den 21 september 2017. Hittills har sju EU-medlemsstater - Lettland, Danmark, Malta, Kroatien, Tjeckien, Estland och Spanien - notifierat EU-kommissionen om att de har ratificerat CETA. Om riksdagen fattar beslut i kammaren i dag eller i morgon kommer Sverige att vara det åttonde landet av EU:s 28 medlemsländer som ställer sig bakom CETA.

CETA är ett modernt och progressivt handels- och investeringsavtal som kommer att fördjupa den ekonomiska relationen och handelsutbytet mellan EU och Kanada. Det är ett modernt avtal. Det tar hänsyn till trender i den internationella handeln, såsom den ökade betydelsen av globala värdekedjor och en växande tjänstehandel. Detta kan ske genom att avtalet är omfattande och inte bara avser tullättnader utan också tekniska handelshinder, tull- och handelsprocedurer, immaterialrätt, investeringar och investeringsskydd och frivilligt regleringssamarbete. Avtalet är progressivt, då det handlar om regler om handel och hållbar utveckling och arbete.

Herr talman! För våra företag är CETA-avtalet välkommet och efterfrågat. Trots att Kanada är världens tionde största ekonomi är landet endast Sveriges 24:e största handelspartner. Här finns potential. CETA-avtalet kommer att öka handeln. Vi märker av ett ökat intresse från både små och stora företag för att handla med och investera i Kanada. Över 100 kanadensiska dotterbolag sysselsätter 13 000 personer i Sverige.

Det globala konkurrenstrycket ökar samtidigt som det svenska näringslivet blir alltmer sammanflätat i globala värdekedjor och kunskapsnätverk. Det gäller både stora och små företag i städerna såväl som på landsbygden. Detta visar över 2 300 exporterande företag i Sverige som exporterar till Kanada. Ungefär 21 000 jobb skapas i Sverige genom vår export till Kanada i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Sverige och svenska företag har gott anseende i Kanada, och svenska företag visar stort intresse för Kanada som marknad. Avtalet innebär en stor potential för svenska företag, och intresset för Kanada är stort. Antalet företag som registrerats för att kunna dra nytta av de lägre tullarna har mer än tredubblats - från 75 till 260 - sedan avtalet provisoriskt trädde i kraft i september.

Genom avtalet avskaffas alltså tullar på varor, och handelshinder minskar. Detta innebär en helt ny marknadsöppning som gynnar företag, särskilt små företag som inte har råd att anpassa sin produktion till olika marknader. Möjligheterna ökar för svenska företag att vara med i den kanadensiska offentliga upphandlingen.

Herr talman! I min roll som handelsminister träffar jag regelbundet entreprenörer som ser möjligheter, vågar tänka stort och kan ta steget utanför våra gränser för att vara konkurrenskraftiga på internationella marknader. Här är det tydligt att CETA-avtalet kommer att ha omedelbara effekter för svenska exportföretag, stora som små, inom ett flertal branscher.

Ett exempel är Woolpower. Det är ett familjeägt företag under tillväxt med ett hundratal anställda. Företagets export är en förutsättning för att de ska kunna ha kvar all produktion i Östersund. I och med avtalet slopas de 18-procentiga tullarna på deras underkläder och förstärkningskläder, och de blir mer konkurrenskraftiga.

Ett annat exempel är företaget Babybjörn, som tillverkar bärselar för barn och som agerar på världsmarknaden genom att exportera 60 procent av produktionen till över 50 länder. Detta företag sparar 20 procent i tull nu när de kan exportera mer till Kanada.

Men CETA är minst lika viktigt för våra importerande företag och våra konsumenter. Även här finns många exempel. CETA innebär för ett större svenskt lantbrukskooperativ besparingar på 2 miljoner kronor i importtull varje gång de importerar den plastfilm som används till halmbalar. Företaget Garden & Greenhouse i Östergötland importerar glashus och sparar upp till 10 000 kronor per leverans vid import av glashus.

När det gäller hållbar utveckling, miljö och arbete kopplar avtalets bestämmelser ihop det med EU:s övergripande mål för hållbar utveckling och särskilda mål i fråga om arbetskraft, miljö och klimatförändringar.

På det sociala området har parterna kommit överens om att avtalet inte ska leda till sänkta arbetsrättsliga standarder. Man ska i stället arbeta för höjda standarder och aktivt arbeta för att implementera ILO:s regelverk. Alla krav som finns i gällande lagstiftning avseende arbets- och socialskydd fortsätter att gälla. Detta omfattar också regler om strejkrätt och möjligheten att förhandla kollektivavtal. CETA fastställer uttryckligen att lönedumpning förkastas.

När det gäller miljöfrågor i CETA betonas vikten av multilaterala miljöavtal och av ömsesidigt stödjande mellan handel, miljöpolitik, regler och åtgärder. Miljölagstiftningen ska inte åsidosättas för att främja handel eller investeringar. Rätten att reglera och även höja skyddet på dessa områden är något som Kanada och EU hela tiden har varit överens om. Detta finns också inskrivet i avtalet. CETA hindrar oss alltså inte från att bedriva en progressiv politik som sätter människor och miljö i första rummet.

Herr talman! Regeringen analyserar om det finns behov av nationella bestämmelser för att genomföra CETA i Sverige. Framför allt kan nationella bestämmelser behöva beslutas inför att CETA-avtalet träder i kraft, vilket sker när Kanada, EU:s alla medlemsstater och EU har ratificerat avtalet. I den mån sådant behövs på låg nivå kommer regeringen att återkomma till riksdagen om detta. Regeringen kommer att följa upp avtalets påverkan och effekter vad gäller parternas möjligheter att ställa högre miljökrav än i dag och höja ambitionsnivån i klimatpolitiken. Vi kommer också att driva på för att civilsamhället involveras, både i framtida förhandlingar och vad gäller implementeringen med mera och avtals ikraftträdande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partner-skapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada

Det är som sagt med glädje jag ser att regeringen lägger fram denna proposition i riksdagen. Det har varit en lång väg och ett hårt arbete på vägen. Det har skapat ett mer kraftfullt EU på den globala arenan. CETA tillhör en ny modern generation handelsavtal som syftar till att förbättra marknadstillträdet och skapa regler som är tydliga, transparenta och förutsägbara samtidigt som de främjar en hållbar utveckling där miljö och arbete står i centrum. Detta kommer att stimulera både ny teknik och nya affärsmodeller. Bättre kan det inte vara.

Jag är helt övertygad om att CETA-avtalet kommer att visa resultat. Fler företag kommer att få goda affärsmöjligheter och tillgång till en ny marknad på bra och rättvisa villkor. Det kommer att bana väg för högre tillväxt och fler jobb.

Sverige har en lång tradition av frihandel och öppenhet. Vi vet att det bygger landet starkt. Vi visar också att frihandel, trygghet och hållbar utveckling går hand i hand. Det är det vi kallar den svenska modellen, herr talman.

(Applåder)

(forts. § 19)

Fru talman! När vi nu står i den förmodligen sista debatt som berör personalförsörjning i Försvarsmakten är det kanske läge att fundera på vilket bokslut den här regeringen lämnar efter sig. Vill man göra ett väldigt kortfattat bokslut skulle man egentligen kunna säga två ord som sammanfattar den personalpolitik som har förts inom Försvarsmakten, och de orden är "återinförd värnplikt".

När man tittar på våra utbildnings- och krigsförbandsorganisationer i dag kan man se att det finns väldigt många luckor. Det saknas för många soldater, sjömän och officerare, och jag kan inte se att vi med de många hålen i våra krigsorganisationer är på rätt väg. Jag tror också att den enkla sanningen är att Försvarsmakten måste bli en bättre arbetsgivare om den ska bli framgångsrik i rekrytering och i att behålla personal. Den måste bli en attraktiv arbetsgivare som har en modern syn.

Vi från Moderaterna och Alliansen har under mandatperioden lagt fram flera förslag som har nekats i utskottet. Vi har också hela tiden pekat på att det är viktigt att man kontinuerligt jobbar med frågan om attraktivitet, men det kanske var så att alla andra förslag försvann när frågan om återinförd värnplikt kom på bordet.

I utskottet har vi dock fått exempelvis ett tillkännagivande om att det ska utvecklas incitament för soldater och sjömän att fortsätta sin anställning genom till exempel utbildningspremier eller andra åtgärder. Det har varit intressant att se hur regeringen har hanterat den frågan.

Regeringen har implementerat tillkännagivandet genom att säga att de personer som nu med plikt genomgår grund- och befattningsutbildning ska få en premie efter den avslutade pliktutbildningen. Det vi tyckte skulle vara en premie för att människor skulle fortsätta att arbeta inom Försvarsmakten blev alltså genom den rödgröna regeringen ett bidrag för att sluta i Försvarsmakten. Det vi trodde skulle vara en möjlighet att få människor att stanna kvar i försvaret blev en muckarpeng som man får när man går hem från regementet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Det är klart att man kan fråga sig hur detta bidrar till att behålla personal. Man kan också fråga sig om det egentligen är en satsning, för de pengar som nu delas ut efter att någon har gått klart sin utbildning är egentligen den lön personen hade under både rekryt- och befattningsutbildningstid. Den har nu skjutits upp och betalas ut ett antal månader senare. Jag har svårt att se att det skulle vara en satsning, men det visar väl på regeringens handfallenhet i de här frågorna.

Fru talman! Jag kan inte undgå att få intrycket att regeringen genom att återinföra värnplikten trodde att alla problem med rekrytering därmed skulle vara lösta. Det verkar inte som att man har funderat speciellt mycket på hur försvaret ser ut. Trots att delar av vårt försvar i dag är ett värnpliktsförsvar består nämligen huvuddelen av försvaret av personer som har kontrakt och är anställda av Försvarsmakten; det är en mindre del som utgörs av pliktiga eller T-soldater, som ska kallas vid händelse av antingen övning eller skarp situation. Då måste man förstå att personalpolitiken är viktig.

Jag tycker att Aurora 17, den övning som genomfördes för en ganska kort tid sedan, visade på en problematik med att ha ett stort värnpliktsförsvar: När man kallade in 1 000 soldater som var pliktiga kom ungefär hälften. Det är klart att man då missar många möjligheter att både utbilda och träna - men också att i en skarp situation faktiskt få användning för de personer man har utbildat, många gånger kvalificerat.

Fru talman! Nyligen informerades utskottet om de problem som har funnits med Rekryteringsmyndigheten. Det har handlat om att hinna mönstra alla som antingen genom plikt eller frivillighet skulle antas till militär utbildning.

Då regeringen inte hade informerat Rekryteringsmyndigheten om att ett antal tusen fler personer skulle komma att söka till polisutbildningen via samma myndighet fick myndigheten helt enkelt sätta lapp på luckan. Man fick stänga verksamheten och stoppa personer från att faktiskt söka till Försvarsmakten. Genom regeringens handhavande missade därmed hundratals personer att komma till Försvarsmakten, som så väl behöver dessa personer i en tid då rekrytering är ett problem. Det ansvaret faller givetvis också på regeringen.

Vi är i dag i en tid då bristen på arbetskraft är stor inom alla sektorer. I ett sådant läge kan man tänka sig att en regering och en försvarsmakt borde göra allt för att förbättra sitt erbjudande till de personer som vill lägga tid och kunskaper på att göra försvaret bättre, men många av de åtgärder vi har föreslagit - eller egentligen alla - har faktiskt avslagits. Låt mig bara nämna några.

Möjligheten till bostad är många gånger en begränsning för den som vill söka och göra militär utbildning under en tid. I andra sektorer inom staten finns i dag möjligheten att driva bostäder för uthyrning till folk som jobbar inom myndigheten, men inom Försvarsmakten finns inte den möjligheten. Givetvis bör en sådan möjlighet införas även inom Försvarsmakten.

Jag har också från min erfarenhet inom Försvarsmakten sett att de personer som är de bästa soldaterna i fält kanske inte alltid är de som är bäst i skolbänken. Jag tror därför att Försvarsmakten i dag missar att få en stor grupp yngre människor att söka till Försvarsmakten, eftersom de krav av akademisk karaktär som ställs är för stora. Jag tror givetvis att man ska ha de kunskaper man behöver när man lämnar Försvarsmakten, men ge då möjligheten att ha en ingång där det går att läsa upp betyg. Det handlar om att bredda den bas som faktiskt skulle kunna göra nytta i det svenska försvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Incitamentssystemet har jag varit inne på. Det handlar inte bara om ersättningar och pengar, utan det handlar också om möjligheter att validera utbildningar och faktiskt få praktisk nytta av sin militära utbildning den dag man går över till det civila. Frågan om maximal anställningstid är också något som i många meningar begränsar möjligheten att kvarhålla personal som är både duktig och kompetent - och som behövs.

Det finns även en fråga vi inom Moderaterna har drivit, nämligen att vi i många delar av Sverige ser att förhållandet till Försvarsmakten är svagt. Försvarsmakten kanske inte har funnits på de platserna i landet, och då kan det behövas speciella insatser i form av mobila rekryterings- och mönstringskontor. Även detta har man dock sagt nej till.

Fru talman! Ordförande Widman var inne på frågan om vår veteranpolitik. Jag kan väl tycka att man för att vara en regering som sätter stor stolthet i deltagandet i internationella insatser tar förvånansvärt lättvindigt på våra utlandsveteraners status vid hemkommande. Det har gjorts ett omfattande arbete, och det finns en utredning som har många förslag. Tyvärr har dock resultatet av regeringens politik enbart blivit en lightprodukt, vilket jag beklagar. Vi moderater tycker att de män och kvinnor som i Sveriges namn utför stora insatser i främmande länder förtjänar det bästa mottagandet vid hemkomst.

Fru talman! Avslutningsvis: Överbefälhavaren presenterade nyligen de budgetförutsättningar som gäller för de kommande åren. Redan nästa år kommer neddragningar att behöva göras i övningsverksamheten, vilket är att beklaga. Det han också konstaterade var att försvaret under de kommande tre åren behöver 10 miljarder till för att kunna genomföra de försvarsbeslut som alla vi här i någon mening har ställt oss bakom.

När det gäller ekonomin får man ändå säga att de fyra allianspartierna har varit tydliga i riktningen och ambitionen att anslaget till försvaret måste höjas. Frågan kan verkligen dras till sin spets, för vi är just nu i en situation där vi ser att vi antingen måste fortsätta att genomföra de satsningar vi har gjort eller säga att det gäller att backa igen.

Man kan också notera att det inom socialdemokratin de senaste dagarna har varit en rad utspel från olika ministrar vad gäller olika typer av vallöften. Samtidigt får man konstatera att det har varit tyst från Försvarsdepartementet. Därför vill jag fråga socialdemokraterna i denna kammare: Kommer ni att ge försvaret de pengar det behöver för att kunna genomföra det beslutade försvarsbeslutet, eller ska ni meddela försvaret och dess anställda att de ska börja planera för nedskärningar? Jag tror att det är en viktig fråga, och jag tror att det är många som vill ha svar på den.

Fru talman! Moderaterna har undertecknat 10 av de 18 reservationer som finns i detta ärende. Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservationerna 6 och 14.

Herr talman! Personalen utgör hela grunden i Försvarsmakten. Utan personal finns faktiskt ingen försvarsmakt.

Sedan vi stod här förra året har pliktsystemet kommit igång. De som är födda år 1999 har fått fylla i beredskapsunderlaget, och utifrån det har de mest motiverade och mest lämpade personerna kallats till mönstring. Nu är det dags för dem födda år 2000 att göra samma sak. Genom den återinförda plikten har vi nu fått ett mer flexibelt och robust system. I sommar ska Försvarsmakten dessutom på uppdrag av regeringen redovisa förutsättningarna att utöka antalet utbildningsplatser till 5 000 om året.

Men det är inte bara den återinförda plikten som är viktig att uppmärksamma från året som har gått, herr talman. I höstas talade miljontals kvinnor världen över om de strukturer som vi kvinnor möts av och tvingas förhålla oss till, inte minst på arbetsplatsen. I Sverige såg vi hur sektor efter sektor gjorde uppror med vittnesbeskrivningar, erfarenheter och upplevelser från respektive sektor. Budskapet var tydligt: Nu får det vara nog.

Som Lotta Johnsson Fornarve tidigare nämnde hette upproret bland försvarsmaktsanställda #givaktochbitihop. Det visade på stora problem ute i verksamheten. Det är oacceptabelt att utifrån sitt kön inte känna sig trygg på sin arbetsplats, att bli ifrågasatt och sämre behandlad. De maktstrukturer som upproret pekat på måste tas på största allvar och kräver aktiv handling. När vi här i dag diskuterar Försvarsmaktens personalförsörjning, hur den kan stärkas, attrahera fler och få fler anställda att stanna, är det här ett perspektiv vi måste ha med oss. Patriarkala maktstrukturer har ingenting i Försvarsmakten att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Försvarsmaktens uppdrag är att skydda vår frihet och vår rätt att leva som vi själva väljer. Det ställer stora krav på Försvarsmakten. Försvarsmakten som myndighet måste leva upp till de värden och värderingar som den har till uppdrag att skydda.

Jag vill därför passa på att rikta ett stort tack till alla er som genom att skriva under upproret och berätta om era erfarenheter har lyft upp frågan på bordet och visat vilka utmaningar vi har att jobba med. Det är ett stort och viktigt arbete som vi har framför oss. Kvinnors plats i Försvarsmakten ska vara självklar.

Herr talman! Vi behöver ta ytterligare steg för en jämställd försvarsmakt. I dag är det alldeles för få kvinnor som ser Försvarsmakten som ett alternativ för dem. Det blir inte minst tydligt i beredskapsunderlaget. Att så många färre kvinnor än män har kallats till mönstring det här första året handlar till stor del om det klart mindre intresset bland kvinnliga 18åringar än bland manliga. Det är också därför bra och viktigt att Rekryteringsmyndigheten granskat beredskapsunderlaget utifrån ett genusperspektiv. Det är ett steg i rätt riktning för att säkerställa att inte fel signaler sänds ut och för att undvika onödiga hinder som grundar sig i gamla strukturer.

Försvarsmakten behöver bli mer attraktiv för fler. Den återaktiverade plikten kan förhoppningsvis med tiden skapa ett ökat intresse i fler grupper. Även om plikten skapar flexibilitet och långsiktighet i systemet löser den inte allt. Vi kan inte plikta in anställd personal. Det är därför som motivation och frivillighet är viktigt.

Vår vilja att fler ska söka anställning i Försvarsmakten får dock inte få oss från politikens sida att försöka få till lägre krav på dem som genomgår grundutbildningen. Det är viktigt att den som börjar en utbildning i Försvarsmakten har relevant kunskap, precis som det är för alla andra utbildningar. Det är Försvarsmakten själv som bedömer vilken kunskap den som genomför utbildningen ska ha. De akademiska krav som i dag ställs för att göra grundutbildning som sjöman och soldat är godkänt i gymnasieskolans grundkurser i matematik, svenska och engelska. Det är kompetens som kan tänkas vara viktig för att utföra ens uppgift. Att urholka behörighetskraven riskerar att urholka utbildningen.

Herr talman! Tidigare i debatten hörde vi Moderaternas företrädare klaga på att vi har ökat ambitionerna för såväl polisen som Försvarsmakten. Moderaterna valde att under sin tid som ansvariga för Försvarsdepartementet lägga ned värnpliktssystemet. Vid sina år vid makten valde de dessutom att inte ta ansvar för det skriande behovet av nya poliser. När den S-ledda regeringen nu behöver ta tag i de utmaningar som den tidigare regeringen har lämnat efter sig hör vi igen hur Moderaterna är kritiska. Hur man kan vara kritisk till ökade ambitioner när det kommer till antalet utbildade poliser och utbildade i Försvarsmakten går över mitt förstånd.

Det var den tidigare alliansregeringen som valde att göra värnplikten vilande, vilket innebär att organisationen har försvunnit. Nu har den börjat byggas upp på nytt. Kritiken gällande den påfrestning som det innebär för Försvarsmakten och Rekryteringsmyndigheten bör därför snarare riktas mot allianspartierna.

Herr talman! Tyvärr kan jag konstatera att inte alla partier tar frågan om Försvarsmaktens personalförsörjning på allvar. Sverigedemokraterna hanterar frågan precis lika oseriöst som alltid. Som vanligt kan vi i deras budgetmotion läsa både förslag om att mönstring ska vara obligatorisk för kvinnor och förslag om att mönstring ska vara frivillig för kvinnor. Nytt för i år är att Sverigedemokraterna har en egen rubrik om just kvinnlig värnplikt, där det står att den enda rimliga ordningen är att kvinnor som gör värnplikten ska lyda under samma regler som män. Samtidigt menar de i ett annat stycke, i samma motion, att utbildningen ska vara frivillig för kvinnor, vilket alltså skulle innebära andra regler för kvinnor än för män. De dubbla budskapen går också att hitta i de reservationer som Sverigedemokraterna har lämnat till detta betänkande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Som vanligt visar däremot Sverigedemokraterna på den oseriösa förmågan att tycka allt och ingenting. Det är beklagligt hur ett riksdagsparti kan hantera en så viktig fråga som Försvarsmaktens personalförsörjning så oseriöst.

Herr talman! Försvarspolitik är på största allvar. Varje dag bidrar soldater, sjömän och annan personal till att skapa säkerhet runt om i världen. De gör det genom att själva utsätta sig för stora risker och verka i tuffa miljöer. Det är vår uppgift att se till att de har det bästa möjliga stödet på plats, och det är vår uppgift att se till att de får det bästa möjliga stödet när de kommer hem.

På ett imponerande sätt bidrar de varje dag, dygnet runt, till att skapa stabilitet i landet de verkar i. De, tillsammans med alla andra som är iväg på internationella insatser, förtjänar att få allt det stöd som de och deras anhöriga behöver. Därför är veteranpolitiken så viktig.

År 2017 inrättades formellt ett veterancentrum hos Försvarsmakten med ansvar för att driva, utveckla och implementera myndigheternas veteran- och anhörigarbete. På veterandagen den 29 maj kommer det i år för första gången att vara allmän flaggdag. Det är viktigt för att uppmärksamma de insatser som våra veteraner har gjort för Sverige. Det är insatser som de förtjänar respekt för. Det är ytterligare ett viktigt steg för att skapa bättre villkor och bemötande.

I Sverige är det tyvärr långt ifrån alla veteraner som vill berätta att de är just veteraner på grund av de fördomar som finns. Det är oerhört tråkigt och något som vi från politikens sida måste göra allt för att ändra. Därför är den nya flaggdagen särskilt viktig.

Jag gläds åt att vi över blockgränsen är överens om hur viktiga veteranfrågorna är och att de måste fortsätta att utvecklas. Med det sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Jag vill först reda ut det här med polisfrågan. När alliansregeringen tillträdde 2006 och hamnade i regeringsställning skapade vi under några år 4 000 nya polistjänster i Sverige. Det är förmodligen ett rekord, inte bara i Sverige, och den ökning av poliser som vi genomförde under vår tid är någonting som vi är stolta över.

Under den tid som Socialdemokraterna nu har styrt - drygt tre år - är det faktiskt färre poliser än under vår tid. Många poliser slutar. De är missnöjda och söker andra tjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Det arv som vi fick ta över var en stängd polisutbildning. Då försöker Alexandra Völker skylla på att jag inte ville se nya poliser i Sverige. Det är ett väldigt märkligt sätt att skylla ifrån sig.

Sanningen är ju att Rekryteringsmyndigheten fick i uppdrag att pröva inte bara nya soldater som skulle antas utan även ett antal tusen studerande som sökte till Polishögskolan. Då måste det ändå ha ringt en klocka i Regeringskansliet. Om tusentals nya människor ska prövas måste man fråga sig: Kommer Rekryteringsmyndigheten att klara av det här? Åtminstone borde man meddela Rekryteringsmyndigheten att det kommer tusentals nya, så att den förbereder sig på det. Varför berättade ni inte för Rekryteringsmyndigheten att det skulle bli en stor anstormning av nya prövande, Alexandra Völker? Varför berättade ni inte det för den myndighet som hade det ansvaret?

Den andra frågan var den som jag ställde i mitt anförande, och den är viktig när man träffar folk som jobbar inom Försvarsmakten och som sitter och funderar nu. Den urholkning som har skett av försvarsbudgeten, som motsvarar 7-8 miljarder, innebär ju att försvaret måste spara på andra utgifter. Redan nästa år kan man se att övningsverksamheten kommer att minska. Därför är frågan viktig för alla försvarsanställda: Kommer ni att skjuta till pengar så att man klarar att genomföra beslutet, eller kommer ni att säga att man ska börja lägga ned?

Herr talman! För att man ska kunna anställa fler poliser måste det också finnas fler utbildade poliser. Det var ju ett av skälen till att den nuvarande regeringen valde att utöka antalet platser på polisutbildningen. Det är klart att ett utökat antal platser ställer krav på dem som har ansvar för att pröva de sökande. Det är ingenting som är konstigt, och det är klart att Rekryteringsmyndigheten fick information om det.

Det faktum att vi nu har återinfört plikten har också ställt stora krav, och det har Rekryteringsmyndigheten förberett sig på. Men det gick snabbt, absolut, därför att det var tvunget att gå snabbt. Vi var tvungna att göra någonting åt det ohållbara personalförsörjningssystem som alliansregeringen lämnade efter sig. Vi behövde göra någonting åt att det konstant fanns tomma utbildningsplatser, precis som också Centerpartiet tidigare har redogjort för.

Någonting var alltså tvunget att göras, och den processen gick väldigt snabbt utifrån en mycket välgrundad utredning som också Rekryteringsmyndigheten ingick i.

Att det innebär en prövning för Rekryteringsmyndighetens verksamhet så här i början är olyckligt, men det är svårt att komma ifrån. Det betyder inte att den verksamheten inte är prioriterad. Som sagt är detta en konsekvens av att den här organisationen inte har funnits på flera år på grund av att alliansregeringen valde att lägga den vilande. Vi har valt att bygga upp den igen.

När det kommer till ekonomiska resurser tror jag att Jan R Andersson förstår och mycket väl vet att jag tyvärr inte kan stå här i dag och uttala mig om vilka ekonomiska resurser som Försvarsmakten kommer att få under de närmaste åren. Det är ett arbete som pågår i Regeringskansliet och också inom själva försvarsgruppen, där Moderaterna ingår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Däremot kan vi tydligt se att det har skett ganska mycket sedan vi fick en socialdemokratisk försvarsminister. För första gången har vi vänt trenden inom Försvarsmakten. Jag tycker kanske inte att vi just nu behöver vara som mest oroliga.

Herr talman! Låt mig inledningsvis konstatera att det som Alexandra Völker kallar ett haveri var ju en organisation som trots allt producerade fler soldater än vad som producerades förra året. I en sådan situation tycker jag att man ska vara lite ödmjuk inför vilket arv som man lämnar efter sig. Förra året utbildades 2 000 soldater när målet var 4 000. Ni missade halva målet, Alexandra Völker. Det är faktiskt ingenting att vara stolt över.

Jag ska inte säga att vi i alliansregeringen gjorde allting rätt, men vi lyckades ändå bättre än vad ni har gjort. Det tycker jag att vi ska ha i minne.

Jag vill komma tillbaka till frågan om Rekryteringsmyndigheten. Det är klart att man bör veta att den har en central roll om antalet personer ska ökas. Du fick själv information från Rekryteringsmyndigheten som sa att den hade två månader på sig att möta den ökade mängden av ärenden. Den hade ingen möjlighet att klara det. Dessutom hade den under samma tid genomfört en omorganisation och minskat från tre till två kontor. Det är klart att det då var omöjligt för Rekryteringsmyndigheten att klara sitt uppdrag. Det tycker jag inte att du på något sätt kan skylla på oppositionen.

Det måste vara en regerings uppdrag att se till att detta funkar, men det misslyckades. Det ansvaret faller på den regering som du företräder. Det är inget tvivel om det.

Det finns en fråga som de flesta vill ha svar på. Regeringsföreträdare är ute varje dag och lovar pengar till olika projekt, varför har försvarsministern inte varit ute än? Jag lovar dig att finns det någon fråga som anställda inom Försvarsmakten och i försvarets ledning vill ha svar på är det: Ska vi fortsätta att satsa, eller ska vi börja med neddragningar? Det är viktigt att vi får ett sådant besked, och det snart.

Herr talman! Jag vill upplysningsvis börja med att informera ledamoten Jan R Andersson om att den organisation som fanns förra året och de siffror som Jan R Andersson hänvisar till är just den organisation som alliansregeringen genomförde. Absolut, jag håller med om att det var stora problem. Det var ett stort antal tomma platser på utbildningen förra året. Det var, som sagt, ingenting nytt. Om vi ska vara helt ärliga, Jan R Andersson, är det precis så som det har sett ut under de senaste åren.

Visst gick det snabbt, och det var en påfrestning för Rekryteringsmyndigheten. Men slutprodukten av att vi fick till en förändring är att vi i år för första gången kommer att ha alla platser på utbildningen besatta. Det tycker jag är en positiv konsekvens och någonting som vi absolut ska vara stolta över, och det är ingenting som jag skäms över.

Dessutom ska man ha med sig att när Rekryteringsmyndigheten gick från tre till två kontor var det inte för att man skar ned på verksamheten, utan det var precis tvärtom. Man ville ha en mer robust verksamhet som skulle kunna klara av en växande verksamhet. Det var ju därför som man genomförde omorganisationen. Man skapade inte ett mindre kontor, utan man såg att man behövde två kontor som var större för att kunna hantera all den prövningsverksamhet som man skulle utföra. Man skapade ett nytt kontor med en större dimension därför att det blev ett alltför stort tryck på Stockholm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Jag tycker att vi ska vara noga med vad som är rätt och riktigt i det här sammanhanget.

Herr talman! Jag brukar inte exercera försvarshistoria i kammaren, men det är ändå viktigt för mig att säga att jag tror att båda politiska blocken i Sverige nog har delaktighet i ansvaret för sakernas tillstånd. Mellan 1994 och 2006 lade de socialdemokratiska regeringarna ned 35 regementen och flygflottiljer här i Sverige. Man nära nog tog bort en tredjedel av försvarsanslaget.

När man nu säger att trenden har vänt är det, herr talman, en sanning med modifikation. Försvarsanslaget som andel av bnp fortsätter att sjunka och kommer att sjunka med ytterligare 0,1 procent under återstoden av den här mandatperioden.

Bara för en vecka sedan meddelade överbefälhavaren att om han ska kunna leverera det som Sveriges riksdag beställde 2015 behöver han under kommande tre år ytterligare 18 miljarder. Det är långt kvar till ett trendbrott.

När det gäller plikten får man lätt intrycket att den avskaffades här i kammaren med fyra rösters övervikt på våren 2010. Så var det inte. Plikten var under effektivt avskaffande i mer än 20 års tid. På 90-talet upphörde man med repetitionsutbildningar. Man upphörde med utbildning av plutonsbefäl och kompanibefäl. De sista åren var vi nere på några enstaka tusen som kallades in. Den vanligaste värnpliktskategorin då var skyddssoldater, som inte innebar någon vidare militär utbildning.

I försvarsbeslutet 2004 uttalades att plikten så långt möjligt skulle vara frivillig. I Försvarsberedningen satt Håkan Juholt och sa: "Ja, plikten kan nu avskaffas." Detta var ett misstag, men alla var med om det.

Herr talman! Jag instämmer med Allan Widman i att alla måste ta sitt ansvar. Det var just min poäng tidigare. Under dagens debatt har vi fått höra alliansföreträdare frånsäga sig precis allt ansvar för konsekvenserna av den organisation som de själva införde. Jag tycker ändå att vi ska ha ordning och reda när vi beskriver hur saker och ting har gått till.

När värnpliktssystemet blev vilande fanns det absolut ett behov av ett nytt personalförsörjningssystem. Jag tycker dock att det var olyckligt att man valde att göra på det sätt som man gjorde. Detta uttryckte även ledamoten Widman. Man valde att göra detta, trots en tydlig splittring i riksdagen. Det var dessutom ett system som uppenbarligen inte har hållit över tid. Vi har behövt göra något åt det.

I dag är vi dock överens om att detta behövde ta en ny riktning och att vi behövde återaktivera plikten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Herr talman! Jag har vid flera interpellationsdebatter under de senaste åren försökt förmå regeringen att gå snabbt fram med återaktiveringen av plikten. Det hindrar inte att en tidigare partiledare - Håkan Juholt - satt i Försvarsberedningen och sa att vi bör göra den frivillig. De representanter som Socialdemokraterna hade i Pliktutredningen var av precis samma uppfattning.

Det var i precis det avgörande ögonblicket i kammaren som ett oppositionsparti naturligtvis ville skilja ut sig från majoriteten. Det kan jag förstå.

Vad som gjorde mig lite mer upprörd var när Alexandra Völker försökte inlemma veteranpolitiken som en av socialdemokratins bedrifter. Hon nämner två förändringar som har skett i närtid. Den ena gäller att veterandagen den 29 maj ska bli flaggdag i år, 2018, för första gången. Detta skedde efter att riksdagen gjorde ett tillkännagivande till regeringen att så bör ske. Först då kom ett sådant förslag.

Samma sak gäller för Veterancentrum för våra veteraner på Karlberg. Det kom fram först efter ett tillkännagivande i utskottet och i Sveriges riksdag.

Jag är glad över att det finns en stor enighet om det veteranförslag som diskuteras i här i dag. Alexandra Völker bör dock betänka att Socialdemokraterna sa nej här i kammaren 2010 till varje form av veteranpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Herr talman! Som jag har sagt tidigare är vi överens om att det personalförsörjningssystem som vi har haft inte har fungerat. Det här systemet går vi nu ifrån och går i stället mot ett mer robust och flexibelt system.

Jag tror att vi behöver se över många saker. Det som Mikael Oscarsson har lyft fram här är absolut exempel på sådant som man kan se över för att göra Försvarsmakten till en mer attraktiv arbetsgivare. Jag tror dock att det även finns annat. Man får inte bli förblindad i fråga om premier och annat. Jag tycker att även arbetsvillkoren är viktiga för dem som arbetar inom Försvarsmakten.

Det är minst lika viktigt att tala om de strukturer som finns inom Försvarsmakten. Detta har jag inte hört någon av alliansföreträdarna tala om. Detta är frågor som är minst lika viktiga att fundera över när det gäller vilka vi vill attrahera till Försvarsmakten och hur vi får människor att stanna där.

Frågan om bostäder är intressant. Jag har själv funderat mycket på detta. Det finns inget som förhindrar det här. I Stockholm finns en stiftelse som har byggt bostäder som är reserverade för soldater och anställda på förbanden. Inte minst ute i Kungsängen finns sådana bostäder ganska nära regementet. Detta är ett väldigt värdefullt tillskott för att attrahera fler och ge fler möjlighet att arbeta där.

Det finns alltså mycket att fundera på.