Fru talman! På andra sidan Atlanten har vi en amerikansk president som stup i ett gör utspel där han försöker ta åt sig äran för att det går så bra för amerikansk ekonomi, detta trots att hans politik knappt har trätt i kraft. Han rider alltså på en stor högkonjunktur och försöker att ta åt sig äran för den starka globala högkonjunktur som nu råder.
Det visar sig att vi har en finansminister i Sverige som inte är så mycket bättre utan tar åt sig äran för att vi har en historiskt stark global högkonjunktur som kommer som en effekt av en mycket stark global lågkonjunktur i form av finanskris och statsskuldskris.
Det här försöker Magdalena Andersson nu att kapitalisera på för att sända ut bilden av att hon är en duktig och duglig finansminister. I själva verket har hon tur och fick möjligheten att ta över och styra Sverige efter att man gjort omfattande viktiga reformer för att strukturellt förbättra Sveriges ekonomi under Alliansens tid.
Det är ganska tydligt att det är på det här sättet, och jag vill ge ett par exempel för att tydliggöra det.
För några veckor sedan hade vi ett seminarium i skatteutskottet, där Magdalena Anderssons högra hand Leif Jakobsson fick frågan hur regeringen arbetar för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Han var fullständigt svarslös. Det enda svaret han gav var att man ska se till att det är ordning och reda i världen. Han hade alltså inga egna förslag på hur man ska stärka svensk konkurrenskraft.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Efter att Leif Jakobsson stått svarslös inför riksdagens skatteutskott har Magdalena Andersson grävt fram lite exempel på att man trots allt har gjort någonting för att stärka svensk konkurrenskraft. Jag tycker att den uppräkning vi precis fick höra från finansministern är intressant, för det är egentligen två olika typer av förslag som hon redogör för här.
Hon nämner förslag som ingen någonsin har hört talas om, som smart industri. Jag googlade "smart industri". Inte ens Socialdemokraternas egen hemsida tar upp smart industri som någon stor satsning för att förbättra svensk konkurrenskraft. Så bra var tydligen det: Inte ens Socialdemokraternas egen kampanjorganisation väljer att lyfta fram det här som någon större insats för att stärka svensk konkurrenskraft.
Är det någon i den allmänna debatten som nämner smart industri och tycker att det är någonting som kommer att stärka Sverige? Jag har aldrig hört talas om det tidigare, åtminstone inte i den allmänna debatten.
Det absolut roligaste och mest ironiska är dock att resten av de förslag som finansministern står och räknar upp här är skattesänkningar. Vi har en finansminister som mer än någon finansminister i modern tid har beklagat sig över hur fruktansvärda och hemska Alliansens skattesänkningar var. När hon så får frågan vad hon själv gör för att förstärka svensk konkurrenskraft så att Sveriges företag kan stärkas och ge tillväxt, vilket är en förutsättning för välfärd, ja, då räknar hon upp lite skattesänkningar. Då helt plötsligt är skattesänkningar bra för konkurrenskraften!
Det roliga är att de skattesänkningar som hon här framhåller som positiva för att stärka svensk konkurrenskraft är minimala skattesänkningar. De är bra! Jag stöder dem; allt som regeringen gör är inte dåligt. Men dessa skattesänkningar är minimala, samtidigt som ni gör massiva skattehöjningar.
Det är lite som om Magdalena Andersson skulle gå till sina barn och ta ifrån dem julklapparna de fick i julas och sedan säga att nu är det påsk, så nu får ni lite godis. Hon tar mycket med den ena handen och ger tillbaka lite med den andra, och så försöker hon påskina att hon är så duktig.
Det här går inte ihop. Det är ologiskt, och det kommer att innebära att Sveriges konkurrenskraft försämras.