Partiledardebatt - 2018-01-17

Partiledardebatt

Herr talman! Om 235 dagar är det val här i Sverige. Det äger rum i ett läge när det går både bra och dåligt för vårt land. Vi ärvde ett stort budgetunderskott. Välfärden var underfinansierad. Ungdomsarbetslösheten var så pass hög att vi fick stöd från EU. Det är ovanligt, men det såg ut så.

Steg för steg har vi nu ändrat inriktning på politiken. Ineffektiva skatterabatter som inte skapar några jobb har avskaffats. En ohållbar migrationspolitik har lagts om. Och orättvisa skattesänkningar har ersatts med stora investeringar i fler lärare, fler poliser och mer personal i äldreomsorgen och vården.

I dag ser det ljusare ut i många avseenden. Över 200 000 fler människor går till jobbet jämfört med när vi tillträdde. Ungdomsarbetslösheten är den lägsta på 14 år. Och inte sedan 1981 har så få personer varit beroende av ersättningar från våra gemensamma försäkringssystem.

Det här ger oss utrymme för viktiga reformer. I de här dagarna får 1 ½ miljon pensionärer sänkt skatt, upp till 410 kronor mer i plånboken varenda månad. Men för varje nytt jobbskatteavdrag som de borgerliga presenterar i den här riksdagen skulle klyftan växa ytterligare mellan pensionärer och löntagare. Jag tycker att det är oanständigt. Pensionärer ska inte straffbeskattas. De ska hedras.

(Applåder)

Det är dock uppenbart att det finns stora samhällsproblem. Vi har en våldsbrottslighet som vi inte på något sätt kan tolerera. Den ska vi pressa tillbaka.

Vi har som samhälle allmänt sett tagit för lätt på integrationsproblemen. Nyanlända måste in på arbetsmarknaden mycket snabbare. Det ska vi klara.

Vi har en välfärd som är världsunik. Men den levererar fortfarande inte alltid det den ska. Och det ska vi förbättra.

Det här ser jag som politikens viktigaste uppgifter de kommande åren. Det kommer att krävas fler insatser och mer resurser. Men inget av dessa problem löses med stora skattesänkningar.

Förra året skedde över 300 skjutningar, som ledde till över 40 döda människor. Det här året har inletts med nya skjutningar - i Malmö, i Helsingborg, i Uppsala och i Stockholm. Vi ser kriminella med en total avsaknad av respekt för mänskligt liv. Det är en fruktansvärd utveckling som jag är fast besluten att vända.

Därför slår vi tillbaka hårt mot den grova organiserade brottsligheten. Straffen skärps på över 30 områden, och polisens resurser förstärks kraftigt. Men vi behöver göra ännu mer.

Därför attackerar vi nu de kriminellas ekonomiska resurser. De här gängen slåss om makt och om pengar. Men när polisen i exempelvis Göteborg och Södertälje tillsammans med kommunerna, Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket och andra myndigheter ger sig på hela strukturer ger det effekt.

I Sverige har de kriminella också hittat kanaler in i välfärden för att sko sig på skattepengar. I tjänstesektorn och byggsektorn, hart när överallt, finns de svarta jobben. Och med den svarta ekonomin kommer konflikter och utnyttjandet av människor.

Vi kommer att fortsätta bekämpa parallellsamhällena envist och uthålligt. Och när vi krossar de kriminellas finansiering kommer våldet på gatorna också att minska. Vi behöver samlas brett politiskt i den här kampen. I dag behövs såväl skärpningar av regler som ökad kontroll och bättre samordning mellan myndigheter för att strypa den ekonomiska brottsligheten. Vi ska se till att våra skattepengar går till det de är avsedda för och aldrig någonsin till kriminell verksamhet.

(Applåder)

Herr talman! En av de största utmaningarna är att minska klyftan i fråga om arbetslöshet mellan inrikes födda och utrikes födda. Det kräver att den ansvarsfulla migrationspolitiken ligger fast men också att vi ställer tydliga krav på att man ska utbilda sig, framför allt till bristyrken. Det kräver att vi prioriterar utbildning i svenska språket och att vi hjälps åt - arbetsgivare, fackliga organisationer, stat och kommuner - för att få fram jobb som inte kräver så mycket utbildning. Extratjänsterna i välfärden är en sådan väg. I dag är de över 11 000. Vi behöver betydligt fler.

Men vi ska inte göra det som de borgerliga föreslår, att lagstifta om lägre löner. Det kommer nämligen i förlängningen att trycka ned löner för stora grupper på svensk arbetsmarknad. Och det är inte den svenska modellen.

I Sverige konkurrerar vi med kompetens och inte med låga löner eller sämre arbetsvillkor. I Sverige är lönebildningen parternas jobb - inte politikernas. Det är två urgamla socialdemokratiska principer som vi aldrig kommer att vika ifrån. Den ena är att alla som kan jobba ska jobba. Den andra är att när man jobbar ska man kunna leva på sin lön.

Herr talman! Landets starka ekonomi gör det nu möjligt för oss att på allvar angripa de här stora samhällsproblemen. Riktningen på politiken är rätt. Den ska ligga fast. De resurser som nu skapas av att allt fler faktiskt jobbar ska inte gå till skattesänkningar för dem som tjänar allra mest, så att vanligt folk ska få nöja sig med nedskärningar i välfärden och sänkta löner.

Mitt budskap är ett helt annat. Resurserna ska gå till fler lärare och fler poliser. De ska gå till service och sjukvård runt om i hela landet. De ska användas för att öka tryggheten i Sverige, för alla och inte bara för några.

Där har ni skiljelinjen i höstens val. Det är tron på vad politiken kan åstadkomma men också ansvaret att göra det tillsammans. Den svenska modellen ska inte avvecklas. Den ska utvecklas.

(Applåder)

Herr talman! Under förra året utfördes över 300 så kallade skjutningar i Sverige - ett helt nytt begrepp som vi har vant oss vid obehagligt snabbt. Det är en fördubbling på fem år och har lett till 42 döda och 135 skadade. Det handlar om kriminella med handgranater, som om det vore krig i vårt land.

Det nya året, 2018, inleddes också med att en förbipasserande man blev dödad av en handgranat i Vårby gård i Stockholm.

Gängkriminaliteten griper nu tag om förorter och städer. Den riktas ofta direkt mot statens kärnfunktioner. Polisbilar sprängs, och det begås attentat mot polisstationer och hemma hos poliser.

I DN i helgen kunde vi läsa om akutsjukvården i Malmö. Jag citerar: "Sjuksköterskor som döljer sina namnbrickor, en avdelningschef som sover med ett basebollträ intill sängen, skottskadade som blödande bärs in på akuten. När gängkonflikterna trappas upp på gatan i Malmö märks det direkt på sjukhuset."

Det här var inte manus till en dystopisk kriminalhistoria. Det här är Sverige 2018.

Vi behöver mycket tuffare lagstiftning. Den som hotar ordningen på svenska sjukhus ska straffas. Den som hotar vårdpersonal på svenska sjukhus ska straffas hårt. Läkare, sjuksköterskor och patienter ska inte behöva möta hotfulla invasioner på akuten. De hotfulla borde inte ens släppas in, utan de borde stoppas av polis eller skyddsvakter.

Men det behövs mer. Vi vill ha fördubblade straff för gängkriminella för att de ska låsas in längre, geografiskt avgränsade vistelseförbud som bryter upp nätverken, fler kameror där de kriminella finns, skärpta straff vid hot mot vittnen och fler brott ska leda till utvisning ur landet.

Det här är vår politik för en ny regering. Det vore klädsamt om den nuvarande regeringen började att ta problemen på riktigt stort allvar och inte främst skylla ifrån sig på den regering som lämnade Rosenbad för snart fyra år sedan.

Staten måste alltså ta tillbaka kontrollen. Det här är ingen förhandling. Dialogen kan börja när våldet har stoppats.

(Applåder)

Det här kräver också fler poliser och inte färre. I absoluta tal har vi lika många poliser nu som Sverige hade 2009, men polistätheten är den lägsta på tio år. Kurvan pekar åt fel håll. Minskningen har tilltagit under 2016 och 2017.

Polishögskolan har tomma platser. Polisyrket är inte attraktivt nog. Lönerna är för låga, och arbetsförhållandena är för brutala. Det politiska stödet till dem som jobbar hårdast är ofta för svagt.

Det är inte politikens uppgift att vara alarmistisk eller att så rädsla i vårt land, men det är vår uppgift att tala klarspråk. Vi delar människors oro över utvecklingen. Vi kommer att göra allt vi kan för att förhindra och bekämpa den grova brottsligheten.

(Applåder)

I vår förra debatt i den här kammaren talade jag om migrationspolitiken, om hur vi i Sverige ska ta vår del av ansvaret för en trasig värld, men vi har också hela ansvaret för hur det sedan går här i Sverige. Mitt erbjudande om en långsiktig överenskommelse om migrationspolitiken med Socialdemokraterna kvarstår. Jag noterar att Tyskland, som vi ju delar så många erfarenheter med, nu tänker i precis samma banor. Genomtänkt migrationspolitik är en förutsättning för fungerande integration.

Vi borde kunna vara överens om migrationen, men det blir nog svårare med integrationen. Där är det inte helt lätt att förstå vad den här regeringen egentligen vill.

För oss moderater handlar integration om tre saker: om jobb, om språk och om att ställa krav.

För det första gäller det jobben. Alliansens förslag till inträdesjobb handlar alltså om det första jobbets avgörande betydelse. Politiken kan inte bara passivt vänta på parterna. Politiken måste ta itu med de stora frågorna. Vi sänker skatten på låga inkomster och gör det mer lönsamt att jobba. Vi genomför den största bidragsreformen i vår tid, så att det aldrig ska löna sig bättre att leva på bidrag än att arbeta.

Det RUT-avdrag som regeringen skar ned på vill vi tvärtom tredubbla. RUT har skapat en bransch med 30 000 riktiga jobb. De flesta har gått till tidigare arbetslösa - de flesta utrikesfödda.

För det andra gäller det språket. Jag har flera gånger lyft fram frågan om det svenska språkets betydelse för integrationen. En del har bara valt att missförstå och förirrat sig in i resonemang om våra nationella minoritetsspråk. Men det jag talade om var naturligtvis det som invandrare i alla länder och i alla tider har vetat, att det gäller att klara språket om man vill ta sig in i det nya landet. I Sverige talar man svenska. Man kan gärna tala fler språk, men också svenska.

Från uppehållstillstånd till medborgarskap måste både kraven och drivkrafterna vara tydliga. Svenska språket är inte tillräckligt för att integreras framgångsrikt in i vårt samhälle, men det är absolut nödvändigt.

För det tredje ska svensk integrationspolitik ställa krav och ge tydliga signaler om vilka förväntningar som vi ställer på människor som kommer till vårt land. Saknar man grundskoleutbildning måste man utbilda sig. Alla behöver tillgodogöra sig rejäl samhällsorienterande information, inte bara närvara. Man måste aktivt göra sig anställningsbar. Gör man inte det kan man inte heller förvänta sig att Sverige betalar ut bidrag.

Jag vet uppriktigt inte om vår politik kommer att räcka. Vi måste vara öppna för att göra väsentligt mycket mer. Jag vet däremot att det här är problem som inte kommer att lösa sig av sig själva. Just det har Sverige prövat alldeles för länge. Det handlar om jobben, språket och kraven, för jag vill att fler ska lyckas i vårt land.

(Applåder)

Herr talman! Jag hoppas att alla har haft det trevligt under helgerna kring jul och nyår. Det har jag. Jag har haft det jättetrevligt. Men jag har också - särskilt veckorna efter nyår - tampats med en stark tilltagande känsla av olust, en känsla som har växt för varje dag när jag har läst tidningarna eller sett på tv-nyheterna.

Människor skjuts ihjäl på pizzerior. Människor dör av en handgranat som de hittat på gatan. Det har skett sprängdåd mot poliser, sprängdåd mot polisstationer, sprängdåd mot polisbilar. Antalet särskilt utsatta områden växer. Samtidigt minskar polistätheten. Antalet uppklarade våldsbrott minskar. Förtroendet för polisen sjunker. Människors oro för brott ökar.

Herr talman! Jag känner inte igen Sverige längre. Det här är inte och kan inte vara Sverige. Men så inser jag att det är Sverige. Det är det nya Sverige. Det är det nya, fantastiska, spännande, dynamiska, multikulturella lyckoriket som så många i den här församlingen, både nu och tidigare, har kämpat för att skapa under så många år. Här är vi nu. Det har ni gjort bra.

Jag står inte ut med att höra statsminister Stefan Löfven gång på gång upprepa sin standardfras: Det är oacceptabelt, det ska vara ordning och reda. Det är bara ett tomt och innehållslöst mantra.

Jag vill inte höra en enda moderat till i den här kammaren skylla ifrån sig och beklaga sig över våldsutvecklingen, allra minst Ulf Kristersson som satt i Fredrik Reinfeldts regering och som därför i allra högsta grad bär ansvar för hur det ser ut i vårt land i dag.

Brottsligheten, i synnerhet den organiserade brottsligheten, flyttar fram sina positioner. I detta nu, när vi står här och talar om hur många fler poliser som behövs om fem tio år, flyttar den organiserade brottsligheten fram sina positioner ytterligare. Den grova organiserade brottsligheten äter sig in i samhället, dominerar hela stadsdelar, skapar otrygghet, begränsar vanliga hederliga medborgares vardag.

Herr talman! Om bara åtta månader är det val. Sverigedemokraterna förklarar härmed krig mot den grova organiserade brottsligheten.

(Applåder)

Vi är beredda att med kraft och på riktigt agera med alla medel och resurser som står till buds. Självklart måste de polisiära resurserna och befogenheterna dimensioneras utifrån hur verkligheten ser ut. Det har vi förstått och hävdat länge, till skillnad från övriga partier i den här församlingen.

De polisiära resurserna ska stärkas. Poliserna ska bli fler. Befogenheterna ska utökas. Hemliga tvångsmedel ska kunna användas mer effektivt vid organiserad brottslighet. Det ska vara möjligt att införa tillfälliga utegångsförbud nattetid. Jourdomstolar ska införas. Uppvisande av kriminellt mönster eller deltagande i en kriminell organisation ska kunna räcka för åtal och fällande dom. Absolut nolltolerans vid övergrepp i rättssak ska råda. Möjlighet till strafflindring för kronvittnen ska införas. Rätten att vittna anonymt ska utredas. Vittnes- och brottsofferskyddet ska stärkas.

Men allt detta kommer att ta tid. Det torde vid det här laget vara ganska uppenbart för alla att polisen, så som den ser ut och fungerar i dag, inte klarar av att upprätthålla allmän ordning och lagföra dem som står bakom den grova brottsligheten. Det beror inte på den enskilda polisen, utan det beror på bristande politisk vilja och en inkompetent polisledning.

Det är viktigt att vi förstår behovet av att titta på hur Danmark nu gör. Där låter man polisen ta stöd av militära resurser för att upprätthålla lag och ordning, bekämpa gängkriminalitet och skapa trygghet. Det handlar om att maximalt utnyttja samhällets resurser, som står till buds, att med kraft trycka tillbaka den grova gängbrottsligheten och att återupprätta allmän ordning i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Världen har aldrig haft så stora möjligheter och heller aldrig så stora hot som just nu. Vi står vid ett tydligt vägskäl i historien. Ska den positiva utveckling, som Hans Rosling var så bra på att beskriva, med minskad fattigdom, ökad jämställdhet och bättre hälsa få fortsätta? Eller ger vi upp om den redan nu och stänger gränser, bygger murar och skådar inåt och låtsas inte om de globala hot som vi måste tag i nu om alla ska ha chansen till en bättre framtid?

Ja, man måste ha öppna ögon och se problemen i vårt samhälle. Om det är jag enig med alla andra här i kammaren. Och jag ser problemen i Sverige: gängkriminaliteten, hedersvåld, landsbygdens utmaningar och segregationen i förorterna. Allt detta måste vi se för att kunna arbeta emot.

Men vi måste också tala om lösningarna, för vi kan klara det här. Vi kan skapa en hållbar värld. Och om inte vi här i kammaren tror att det går, vem ska då tro på det? Om inte vi kan beskriva en framtid att längta till blir det i stället rädslan för framtiden som styr samhällsutvecklingen.

Just nu oroas jag över att vi i den svenska debatten piskar upp så mycket rädsla att det blir den som styr och inte visionen om vilken framtid vi vill ha. Jag är också oroad över att vi är så fixerade vid de lokala molnen att vi inte ser den globala storm som tornar upp sig vid horisonten och som vi måste agera emot nu om livet på den här planeten inte ska hotas på allvar. Klimatförändringarna är redan här. Insekter och rovdjur försvinner i alarmerande takt. Plasten i haven anhopas. Om 30 år kan vi ha mer plast än fisk i våra hav.

Samtidigt har vi ett EU som vacklar. Globala maktkartor ritas om. Religiös extremism, nationalism och populism är på frammarsch. Kärnvapenhotet är en realitet igen.

De globala hoten kan verka avlägsna, men sanningen är att de kommer att påverka oss alla. De är precis lika verkliga som de ökande våldsbrotten.

Vi vet att det i dag finns starka krafter som vill att kvinnors rättigheter, klimat och rättvisa ska bort från den globala dagordningen. Dessa krafter vill gärna utmåla Sverige som kriminalitetens och våldtäkternas hemvist på jorden, för de ogillar allt vad vi står för: öppenhet, demokrati, humanism, feminism och klimatledarskap.

Sverige ska plockas ned; det finns en tydlig sådan agenda. Det Sverige som har världens mest progressiva klimatpolitik och som står upp för aborträtten och mänskliga rättigheter ska svartmålas. Vi är ett hot mot mörkerkrafterna. Det är enkelt att se.

Jag vill därför rikta en uppmaning till alla anständiga partier: Lyft blicken! Gå inte i de destabiliserande krafternas fälla! Det kan vara lockande att måla upp en bild av ett Sverige i kaos, men priset är att man skapar rädsla, hopplöshet och hat. Sanningen är ju att vi är ett land som ger resten av den demokratiska världen hopp.

Sverige har en urstark ekonomi, rekordhög sysselsättningsgrad och topplacering på de flesta av de internationella index som mäter klimatarbete, jämställdhet, hälsa, lycka och innovationskraft. Det är viktigt att komma ihåg, och det är oansvarigt att aldrig berätta om detta. Om man inte vet vad man har kan man heller inte vara rädd om det man har.

Herr talman! Vi har problem i Sverige, men den största faran jag ser i dag är ett Sverige där fler och fler tappar hoppet om en bättre värld.

Den största faran jag ser är ett Sverige där inkomstklyftorna ökar, som de gör med Alliansens politik, där människor hamnar efter och utanför, för då växer missnöjet som är den mylla ur vilken de populistiska rörelserna hämtar sin näring.

Den största faran är ett Sverige där sjukskrivningstalen på grund av depression och utbrändhet fortsätter att skena och där vi aldrig talar om hur vi kan få en bättre värld och hur vi kan må bättre.

Den största faran är ett Sverige där vi aldrig lyfter blicken och ser möjligheterna hur vi tillsammans med mångfaldens och den gröna omställningens kraft kan bygga en framtid som vi alla kan längta till.

(Applåder)

Herr talman! Vi går nu in i valåret, och valdagen är mindre än åtta månader bort. Mycket står på spel den där dagen i september, för i Stefan Löfvens Sverige misslyckas integrationen. Småföretagen straffbeskattas. Rättsstaten kan inte upprätthållas i hela landet. Klimatutsläppen ökar. Vårdköerna växer. I valet i september finns chansen att använda sin röst för förändring, för att byta ut Socialdemokraterna och forma ett nytt ledarskap för Sverige.

Sverige riskerar att klyvas, och en ny bidragsberoende underklass av människor som har lång väg till första jobbet växer fram. Enligt Arbetsförmedlingen är arbetslösheten bland inrikes födda 4 procent och bland utrikes födda 22 procent. Det är en skrämmande skillnad. Att så lite har gjorts för att minska denna klyvning är ett ansvar som vilar tungt på regeringens axlar.

Vi är många som oroas över klyvningens konsekvenser, över slitningarna och spänningarna och över otryggheten och människors utsatthet. Tryggheten brister i många av förorterna. Tunga vapen är i omlopp. Människor skjuts ned med automatvapen eller dör av handgranater som lämnats på öppen gata.

Människor måste kunna få ha sina saker i fred, oavsett om det är i sin villa, bil eller affärslokal. Varje gång en småföretagare drabbas av brott och stänger igen sin butik är det en skandal.

Trygghet handlar också om kvinnors utsatthet och integritet och om det helt absurda i att kvinnor i åratal har fått acceptera att bli tafsade på och kränkta av vissa män.

Herr talman! I höstas briserade metoo med full kraft. Det är viktigt att det inte blir en fluga eller ett tomtebloss, något som hände hösten 2017 och som vi nu kan lägga bakom oss. Frågan är så mycket större och viktigare än så. Vi är faktiskt bara i början av denna jämställdhetsrevolution, och mycket jobb återstår ännu att göra.

Det måste nämligen råda nolltolerans mot sexuella övergrepp, trakasserier och kränkningar. Gemensamt behöver vi fortsätta att jobba med värderingar och attityder mot kvinnor. Vi behöver skärpa straffen för våldtäkt, se till att kvinnojourerna får långsiktiga villkor och förbättra sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. Det är upp till oss att visa att vi står på de utsattas sida, för alla har rätt att känna sig trygga.

Herr talman! Miljöfrågan är en av vår tids ödesfrågor. Utsläppen i Sverige ökar, och varningsklockor ringer när vädret blir alltmer extremt. Jag blundar inte för utmaningarna, men jag tänker heller inte stanna vid problembeskrivningen. Jag är inte engagerad i politiken för att stå vid sidan om, klaga och se på, utan jag vill se resultat och åstadkomma förändring.

Jag vet vad en fungerande integration handlar om. Jag har sett den hela mitt liv hemma i Värnamo. Men jag har inte mött den i form av statistik och siffror, utan i form av barndomsvänner, klasskompisar och grannar i Gnosjöregionen. Jag har inte sett den i tabeller eller diagram, utan på fotbollsplanen, i mataffären eller på verkstadsgolvet.

Jag har sett vad företagsamheten och handlingskraften kan göra när man gör något gemensamt och när man tar sig an en uppgift. När människor får ett jobb fungerar också integrationen.

Många fler kan få sitt första jobb om vi vågar tänka nytt, om vi satsar på småföretagen och om vi ser till att öppna dörren till arbetsmarknaden för fler genom inträdesjobb.

Tryggheten måste också komma till förorterna och landsbygden. Vi behöver se till att vi har fler poliser och fler åklagare, så att fler kriminella kan dömas. Dessutom behöver vi skjuta till mer medel för att kunna säkra teknisk bevisning men också för att stärka vittnesskyddet.

När det gäller klimatutsläppen behöver vi göra mer. Det behövs en kraftfull grön bilbonus. Det fossila flygbränslet behöver bytas ut mot biobränsle. Det behöver bli dyrare att skita ned och billigare att göra rätt.

Men hur många goda tankar vi politiker än tänker och hur stort vårt miljöengagemang än är så är det företagen och entreprenörerna som kommer att bidra med svaren. Därför är det viktigt att ge dem rätt förutsättningar att kunna utveckla nästa stora miljöinnovation. Vad de inte behöver är mer av röda skattehöjningar och ineffektiv politik.

Herr talman! Valet i höst kommer att handla om värderingar. Den kamp som utspelas i hela västvärlden mellan främlingsfientliga populister och liberala krafter kommer att stå även här hos oss. Det står mellan å ena sidan medmänsklighet, rörlighet och mångfald och å andra sidan slutenhet, misstro och kollektiv skuldbeläggning. När Sverige glider isär, när klimatutsläppen ökar och när den misslyckade integrationen klyver Sverige krävs det politiska ledare som tar ansvar. Då krävs det ett nytt ledarskap för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Kollegor och åhörare! Hösten 2017 svepte en förändringens vind genom Sverige och genom stora delar av världen. Kvinnor sa ifrån: Nu är det nog! Vi tar inte det här längre. Nu berättar vi om vad som har hänt. Nu kräver vi förändring!

Hur smärtsamt det än kan vara att höra berättelserna är det nödvändigt att göra det, för i det ligger nyckeln till något bättre i framtiden. Nu krävs det att politiken svarar på berättelserna i metoo. Nu krävs en bättre sexualbrottslagstiftning med regler om samtycke och oaktsamhet. Vi har fått igenom ett högre stöd till kvinnojourerna. Det var en rejäl förstärkning, men det krävs mer nu. Vi har fått igenom utbildningsinsatser i rättsväsendet. Det är bra, men det kommer att krävas ännu mer.

Men det här hänger också samman med makt och maktförhållanden, med ekonomisk makt och makt på arbetsmarknaden. Det är ingen tillfällighet att kränkningarna ofta är fler där de otrygga jobben är många. Det handlar om maktlöshet och utsatthet. Det handlar också om ekonomiskt beroende.

Herr talman! Jag var på ett möte i Småland för någon månad sedan. Jag pratade med en kvinna så där som man gör före ett möte. Vi pratade om hur det var och skojade lite med varandra. Plötsligt blev hon väldigt allvarlig och sa: Jag bor här ute i en stuga i skogen. Jag har en usel pension. Jag skulle vilja flytta, för min gubbe är inte snäll. Men jag har inte råd att flytta, sa hon. Pensionen, lönen, tryggheten och det ekonomiska oberoendet är också frihet när vi pratar om jämställdhet.

Vi står inför stora och avgörande utmaningar. När jag ser mig om i Sverige och när jag blickar ut över världen ser jag två saker som bekymrar mig mer än något annat.

Det ena hotet är den bisarra ojämlikheten. Några få män äger lika mycket som halva mänskligheten. Några drar ifrån och har mycket makt och mycket pengar. Andra har lite av både makt och pengar. Det hotar den grundläggande sammanhållningen i våra samhällen. Att öka jämlikheten måste vara ett mål för politiken.

(Applåder)

Det andra hotet är självklart de galopperande klimatförändringarna. Vi har lite tid men mycket som måste göras snabbt och handlingskraftigt för att få ned utsläppen. Jag önskar att Sverige vore ett land som verkligen kunde gå före.

Vi har lösningar. Det är politikens uppgift att ge hopp och lösningar och inte bara måla med den stora breda svarta penseln när man beskriver verkligheten. Det går att omfördela ekonomiskt. Vi kan ha ett skattesystem som är gynnsamt inte främst för miljardärer utan för dem som arbetar hårt och har låga löner. Ett sådant vill vi se. Vi kan ha en bostadspolitik som satsar på att bygga bort bostadsbristen för dem som inte hittar en lägenhet i stället för att ösa pengarna på ränteavdrag och ROT-renoveringar.

Var sker skjutningarna? Var finns den tunga kriminaliteten? Var kan de kriminella gängen rekrytera enklast? Det är inte svårt att se. Det är där inkomsterna är lägst, där trångboddheten är störst och där framtidstron är minst. Det handlar om hur man växer upp. Det handlar om villkor. Det handlar om skolan. Det handlar om ojämlikhet. Det handlar om samhällsservice. Om man inte ser det kommer det inte att räcka med fler poliser och hårdare tag. Man måste göra mer än så.

(Applåder)

Även när det gäller klimatet finns lösningarna. Mycket har gjorts bra. Vi har gjort mycket tillsammans med regeringen och har betydligt större ambitioner än vad oppositionen till höger har. Men det räcker inte. Utsläppen går inte ned som de måste göra. Vi måste ta större tag. Det är inte bara dags att tala om olika stödsystem för bilar. Det är dags att sätta ett slutdatum efter vilket inga nya fossildrivna bilar längre ska få säljas i Sverige. Det är dags att verkligen styra om AP-fonderna. Våra pensionspengar pumpas ju in i några av de värsta oljejättarna i stället för till det förnybara. Det är dags att göra som britterna och ha en grön investeringsbank som hjälper basindustrin att ställa om. Det krävs större tag i klimatpolitiken.

Det här kan man göra. Man kan lösa stora samhällsutmaningar. Det är så tydligt när jag lyssnar på de här inledningarna att när högern ser som sin strategi att spela på människors oro och rädsla är det vänstern som står för handlingskraften och hoppet. Det är vägen till en bättre framtid, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Att finnas med i världens tio-i-topp om tio år ska vara målet för den svenska skolpolitiken. Ambitionerna ska vara höga när det handlar om våra barn och deras framtid. Runt om i världen lyfts varje dag barn ur fattigdom tack vare utbildning. Möjligheten att ta sig dit man vill oavsett varifrån man kommer börjar i kunskapsskolan. Klassresan börjar i klassrummet.

Jag vill att skolan ska vara en plats där drömmar skapas, men framför allt där kunskap gör det möjligt för barn att förverkliga sina drömmar. PISA 2015 var ett trendbrott för Sverige; resultaten började peka uppåt efter 2011 års stora reformer på skolområdet. Kunskapsresultaten förbättrades. Men nu finns det anledning att återigen vara orolig, för nu sjunker resultaten på nytt. I våras fick 17 ½ procent av eleverna i nian så låga betyg att de inte blev behöriga till gymnasiet. Det är den högsta siffra som någonsin har uppmätts i vårt land. Antalet sökande till den viktiga lärarutbildningen sjunker på nytt efter att ha stigit ett antal år i rad under alliansregeringen.

En lärare skrev häromdagen: "Jag fick säga till 13 gånger om mobiltelefoner på lektionen idag. 13 gånger blev alltså genomgång/arbete/diskussion avbruten. 13 gånger tappade elever fokus från det som lektionen handlade om." Majoriteten av lärarna tycker nu att mobiler är kraftigt störande i undervisningen. Men det är bara ett inslag i störningarna av arbetsron i våra skolor. Och det är de svagaste eleverna som hela tiden förlorar på att det är stökigt i klassrummen.

Vi måste återupprätta ordning och arbetsro i skolan. Vi måste återupprätta läraryrkets status och attraktionskraft. För ett land som vill satsa på framtiden och vill att nästa generation ska få det ännu bättre än vi själva har det är skolan den viktigaste samhällsinstitutionen.

Herr talman! I går presenterade Brottsförebyggande rådet en mycket oroväckande rapport. Man kan naturligtvis välja att blunda för den, men det bör vi inte göra. Förtroendet för rättsväsendet sjunker kraftigt. Människors, allra mest kvinnors, oro för att vara ute på gator och torg har ökat kraftigt. Flickor i förorten trakasseras av muslimska moralpoliser. Kvinnor vågar inte gå ut på kvällarna. Antalet poliser i Sverige sjunker nu, när det borde öka. Antalet poliser ökade kraftigt under alliansregeringen, men nu sjunker det på nytt.

Rättsstaten är en liberal skapelse. De som förlorar allra mest på om rättsstaten inte fungerar är de individer i samhället som är svagast.

Om man inte har en fungerande rättsstat är det den som kan kasta den största stenen som bestämmer på torget, den som har det skarpaste skjutvapnet eller den som har pengar att köpa sig sin egen säkerhet som vinner när rättsstaten inte fungerar. Rättsstaten är den svagastes bäste vän.

För att Sverige ska hålla ihop måste vi föra en integrationspolitik som fungerar mycket bättre. Här har vi alla anledning att vara självkritiska. Vi behöver skapa enklare jobb med lägre ingångslöner för lågutbildade invandrare. Det är bättre att ha ett jobb att gå till även om lönen är låg än att man befinner sig i ett socialt utanförskap i åratal.

Vi behöver bekämpa extremism. På en punkt har jag definitivt tänkt om. Vi behöver sätta stopp för fler religiösa friskolor i våra förorter.

Herr talman! Liberala värderingar är hotade i vår tid. Högerextremister, vänsterextremister, islamister, terrorister, IS - listan kan göras lång på dem som hotar vår västerländska liberala samhällsmodell. I längden är det en stark kunskapsskola med höga bildningsideal som är den viktigaste motkraften mot extremism och intolerans.

En fungerande integration minskar det sociala utanförskapet. Ett starkare svenskt försvar och medlemskap i västvärldens försvarsorganisation skyddar vår liberala och västerländska samhällsmodell. Under de kommande åren krävs stora reformer för ökad integration, bättre skola, ökad trygghet och stärkt säkerhet. Till er som längtar vill jag säga: Håll ut, det är bara åtta månader kvar!

(Applåder)

Herr talman! Mandatperioden går mot sitt slut. Vi har skäl att fråga: Är vi i en bättre position än för fyra år sedan? Vilka avvägningar har de rödgröna gjort? Vad har Stefan Löfven prioriterat?

Om vi tittar bakåt med de frågorna för ögonen ser vi: Nej, vi är inte i en bättre position. Det är fördubblade vårdköer, kraftiga neddragningar i LSS, äldre som inte får boendeplatser, en spiral av dödsskjutningar och en skönmålad ekonomi.

Vi ser ett mönster av bristande ledarskap. De rödgröna har inte någon idé för hur vi ska bygga Sverige starkare. Stefan Löfven har inte varit en ledare utan en internmedlare fullt upptagen med att hantera de konflikter som finns i den egna organisationen och i den egna regeringen.

Exemplen är många. Stefan Löfven bildade regering utan en integrationsminister. För att blidka sin vänsterflygel sa han att det var föråldrat och ett problematiskt begrepp, som att det var föråldrat att berätta vilka värderingar som gäller här och problematiskt att hjälpa människor att få jobb och lära sig språket.

Sedan avskaffade Stefan Löfven kömiljarden som kapat vårdköerna. Han tog därmed bort kraven på sina S-märkta landstingsråd. När kraven försvann fördubblades vårdköerna.

Stefan Löfven tillsatte en socialdemokratisk byråkrat som rikspolischef. Skandal efter skandal skapar en förtroendekris. Poliser lämnar yrket, men rikspolischefen får sitta kvar.

Statsministern kan inte ena sitt parti kring en utrikespolitik. Han har en utrikesminister som skadar våra säkerhetspolitiska relationer och en försvarsminister som får försöka bygga upp dem igen i tystnad efteråt. Det är dubbelkommando i säkerhetspolitiken.

Herr talman! Gång på gång sätter Stefan Löfven stämningen på Sveavägen 68 före Sveriges bästa. Men statsministern gör vad han kan för att vi inte ska granska hans ledarskap. I stället säger han: Titta på ekonomin, vad bra det går! Han slår sig för bröstet: Det är min förtjänst! Stefan Löfven är som tuppen som tror att solen går upp för att han galer och inte inser att han galer för att solen går upp!

(Applåder)

Hela världen är i högkonjunktur. Ekonomin går bra. Men faktum är att Sverige halkar efter på område efter område. Tillväxten per capita sjunker. Sverige tappar i konkurrenskraft i innovationsrankningen, i patentrankningen och i EU:s arbetslöshetsliga. De rödgröna gör Sverige svagare.

När statsministern säger att det går bra för Sverige tänker jag på de 84 000 personer som fastnat i vårdköerna, på de 20 000 vårdboendeplatser som kommer att fattas 2030, på fördubblingen av sexualbrotten och på dödsskjutningarna.

Jag tänker, herr talman, på att varje dag får två personer med funktionsnedsättning sin personliga assistans indragen. Följ med mig, Stefan Löfven, till Mullsjö och träffa autistiska Niclas vars LSS-stöd ni har dragit in. Berätta för honom och hans familj att det går bra för Sverige.

Den här regeringen står för ett välfärdssvek. Sverige förtjänar bättre. Sverige förtjänar en alliansregering. Sverige förtjänar ett välfärdslöfte. Det är vad vi kristdemokrater står för.

Vi vill och ska kapa vårdköerna, bygga bort äldreboendebristen, vända poliskrisen, införa en flexibel föräldraförsäkring och låta Sveriges bästa stå i fokus. En röst på Kristdemokraterna är en röst för förändring, och utan oss blir det inte någon förändring.

(Applåder)

Herr talman! Jag har pekat ut tre allvarliga samhällsproblem som vi måste ta itu med. Den grova brottsligheten ska pressas tillbaka. Nyanlända ska mycket snabbare kunna börja jobba och bli självförsörjande. Välfärden ska byggas upp för alla och i hela landet.

Frågan är nu: Hur löser vi bäst och bemöter de problemen? För mig är svaret självklart. Vi ska inte avveckla den svenska modellen genom att lagstifta om lägre löner. Vi ska inte försämra arbetsvillkor. Vi ska inte skära ned i välfärden. Då ökar klyftorna. Då växer otryggheten. Då försvagas sammanhållningen i vårt land.

Ingen av de utmaningar som Sverige står inför löses med stora skattesänkningar. Kommande år ska det ekonomiska utrymmet användas till att öka tryggheten för alla i vårt land. Vi ska säkra välfärden och knäcka den organiserade brottsligheten. Jag kommer att göra det som krävs för att Sverige ska vara tryggt. Det går långt före ett nytt jobbskatteavdrag.

Vi ska investera i fler lärare, fler poliser och mer personal i vård och omsorg. Vi ska satsa på yrkesutbildningar och det svenska språket så att nyanlända snabbare kan börja jobba. Vi ska se till att de ekonomiska framgångarna ska komma alla till del och inte bara några. Det gör vi med sänkt pensionärsskatt, höjt barnbidrag och en lägre avgift till fackföreningsrörelsen.

Sverige ska vara tryggt också i en ny tid. Mitt budskap till människorna i Sverige när vi går till val är följande: Om vi håller ihop är det möjligt. Vi ska framåt tillsammans.

(Applåder)

Herr talman! Stefan Löfvens sentenser låter ofta så här: Alla som kan jobba ska jobba. Alla ska kunna leva på sin lön. Det är rätt lätt att hålla med om precis detta. Problemet är bara att man inte gör någonting åt dem. De blir ganska meningslösa om de inte åtföljs av reformer som innebär precis det.

I dag tar det åtta år innan ens hälften av dem som är nyanlända i vårt land har någon slags försörjning. Arbetslösheten bland svenska medborgare är knappt mätbar, bland EU-medborgare 7 procent, för dem som kommer från Asien 22 procent och för dem som kommer från Afrika 27 procent.

Man måste lägga fram konkreta förslag om man vill lösa problem. Vi vet att det är otroligt svårt att göra detta. Men om man inte ens försöker kan man inte lösa problemen. Politik handlar om att se problemen utan skygglappar och därefter lägga fram reformer som löser problemen. Den här regeringen gör varken det ena eller det andra.

Herr talman! Först vill jag säga att vi har ett väldigt tydligt resultat - arbetslösheten sjunker jämfört med under er tid. Ni lämnade efter er en högre arbetslöshet än när ni tillträdde. Nu sjunker arbetslösheten. Sysselsättningen ökar också i alla grupper. Men det är sant att arbetslösheten är högre bland de nyanlända och de som är födda i andra länder, och det måste vi naturligtvis angripa.

Det är inte sant längre att det tar åtta år. Vi har hjälpts åt, Ulf Kristersson, för att korta den tiden för nyanlända. Åtta år gällde för dem som kom hit 2008 och 2009. Men bland annat er reform om att flytta över ansvaret för nyanlända från kommunen till Arbetsförmedlingen hjälpte till att korta den tiden. Det stödde vi. Förutom det ger vi nu inte bara de nyanlända en rättighet, utan nu ställer vi också krav: Nu ska ni dessutom se till att utbilda er till bristyrken.

Så ska vi fortsätta. Låt oss samarbeta om detta.

(Applåder)

Herr talman! Det här är den andra favoritsysselsättningen som statsministern har, nämligen att alltid skriva om historien efteråt - ungefär som att det inte hade någon betydelse att vi hade den största lågkonjunkturen sedan 30-talet för ett antal år sedan och att vi lever i en osannolik högkonjunktur just nu. Problemet är bara att det är nu oron för brott ökar. Det är nu poliser väljer att lämna sitt yrke. Det är nu de problem som vi måste lösa finns framför näsan och ögonen på oss.

Då räcker det inte att peka bakåt. Då räcker det inte att säga: Ni vill sänka skatten! och sedan konstatera att man själv knappt vågar röra de jobbskatteavdrag som vi införde för att det ska bli mer lönsamt för vanligt folk att gå till jobbet.

Jag tycker inte att det duger. Man måste peka på de problem som finns här och nu, se dem på fullt allvar och lägga fram konkreta reformer som skulle kunna lösa problemet. Det tycker jag att statsministern undviker.

(Applåder)

Herr talman! Nej, vi ska inte skriva om historien, men vi måste kunna titta på fakta. Vi hade en väldigt allvarlig finanskris i Sverige 2008 och 2009, men vi hade inte det 2012, 2013 och 2014. Då styrde ni. Det var då ni såg till att budgetunderskottet växte. Du är medskyldig till det, Ulf Kristersson.

Låg konjunktur, hög konjunktur - ibland låter det på högerledaren som om det bara är det som avgör. Varför anstränger ni er i politiken? Ni bara hoppas att ni kommer på rätt konjunktur.

Här är det politik som avgör. Vi ska tillsammans se till att vårt land utvecklas med sammanhållning, och då går det inte att som borgerligheten föreslå skattesänkningar på 100 miljarder kronor, för då ökar otryggheten och då försämras välfärden.

Vad gäller polisen gör vi satsningar. Vi utbildar betydligt fler poliser nu än vad som någonsin skedde under den borgerliga regeringen. Jag blir orolig när jag hör moderatledaren uttrycka att den grova kriminaliteten och våldtäktsproblematiken är här för att stanna. Så angriper vi inte våldet.

(Applåder)

Herr talman! Redan 2012, det vill säga några år före valet, intervjuades Stefan Löfven i Agenda i SVT, och då sa Stefan Löfven så här: Höjd pensionsålder är inte det första vi ska titta på. Det viktiga är att se till att människor orkar jobba. Ett vårdbiträde, en byggnadsarbetare kommer inte upp ens till 65 års ålder innan de måste sluta jobba.

Så här lät det sedan under hela valrörelsen. Det handlar inte om att vi ska höja pensionsåldern, utan vi ska jobba med att lösa arbetsmiljöproblem och liknande. Nu går Stefan Löfvens regering sannolikt fram med skarpa förslag om höjd pensionsålder. Då är min fråga till Stefan Löfven: Menar Stefan Löfven att arbetsmiljön inte längre är ett problem? Eller menar han att det inte längre är ett viktigt problem? Eller har Stefan Löfven gett upp?

Herr talman! Pensionssystemet är oerhört viktigt att utveckla så att vi vet att pensionärerna får en bra trygghet på sin ålderdom. Vi har sett stora problem i det nuvarande pensionssystemet, och det är tack vare en glädjande nyhet: Vi blir äldre och äldre. Det är bra, men då måste pengarna räcka till. Alla de som nu sätter sig på sidan och säger att det här inte är något problem får då förklara för framtidens pensionärer hur mycket sämre pensionerna blir om man inte gör något åt pensionssystemet. Det är din uppgift nu, Jimmie Åkesson. Hur mycket sämre ska pensionerna bli?

Jag tänker se till att pensionerna blir bättre. Jag tänker också ta hänsyn till att det finns människor som har hårda yrken. Jag har själv stått där ute på verkstan i ett antal år, och jag har många kamrater som har jobbat hela sitt liv på verkstan. Jag vet hur tufft det är. Därför lägger vi också in en faktor som tar hänsyn till att några människor faktiskt har tuffa jobb och inte kommer att orka hela vägen fram. Då ska de också ha bra villkor.

(Applåder)

Herr talman! Mina frågor gällde egentligen inte pensionssystemet som helhet, utan de handlade om ifall Stefan Löfven anser att arbetsmiljöproblemen inte längre existerar eller om han inte tycker att de är så viktiga längre eller om han faktiskt har gett upp när det gäller arbetsmiljöfrågorna. Det är ett faktum att de arbetsmiljörelaterade problemen, sjukskrivningar och liknande, fortsätter att öka. Det är ett faktum.

Det är klart att alla här, tror jag, förstår att vi behöver arbeta mer för att klara också pensionerna. Men då är den första frågan: Varför väljer Stefan Löfven att samarbeta med två partier som vill att vi ska arbeta mindre? Den andra frågan handlar om att man genom en ansvarslös invandringspolitik har fyllt på med människor som skulle rädda pensionerna, och nu inser man att det sannolikt inte kommer att ske utan att det tvärtom blir en belastning för pensionssystemet - och då höjer man pensionsåldern. Jag tycker att det är lite magstarkt.

(Applåder)

Herr talman! Det blir lite underligt när Sverigedemokraterna pratar om pensioner men inte vill prata om pensionssystemet. Det hänger liksom inte ihop. Man måste titta på hur pensionssystemet faktiskt fungerar och hur vi får till de resurser som gör att de äldre har en bra ekonomisk trygghet som de är så väl värda.

Det är också därför som vi ser till att bygga om pensionssystemet så att det faktiskt blir hållbart. Nu kan vi berätta för framtidens pensionärer att pensionerna kommer att bli bättre än vad de hade blivit om vi hade låtit det här systemet vara oförändrat. Det var icke hållbart.

Vi satsar på arbetsmiljön. Det är vi som lägger till pengar till arbetsmiljösatsningar och arbetsmiljöforskning. Det är vi som anställer människor i välfärden, och vi gör det därför att vi inte prioriterar skattesänkningar. Med de skattesänkningar som Sverigedemokraterna prioriterar blir det mindre resurser till välfärden och fler sjukskrivna i välfärden. Så ser det ut.

(Applåder)

Herr talman! Jag hoppas att statsministern känner sig utvilad inför det nya året, för den fråga som jag kommer att ställa i dag kommer jag fortsätta att ställa tills Stefan Löfven visar prov på större handlingskraft.

I förra veckan kom siffror från Arbetsförmedlingen som visar att arbetslösheten för inrikes födda är 4 procent och arbetslösheten för utrikes födda är 22 procent. Siffrorna visar tydligt att nyanlända har oerhört svårt att komma in på svensk arbetsmarknad och att vi har en statsminister som inte har kraft nog att göra det som krävs. Regeringens passivitet har inneburit tre förlorade år för integrationen. Att alla ska med verkar inte längre vara en tanke som finns i Rosenbad.

Jag vet att statsministern gärna talar om behovet av utbildning. Att utbildning är viktigt är helt sant. Men alla kan inte sätta sig i skolbänken, utan det måste vara möjligt att börja jobba.

Jag vill därför fråga statsministern: Har regeringen, bortsett från utbildningar, gjort någonting för att nyanlända ska få ett riktigt jobb?

Herr talman! För det första är det helt korrekt att arbetslösheten är högre för nyanlända och utrikes födda än för svenskar, och det är någonting man måste adressera. Det är dock fler och fler som får arbete - fler utrikes födda kvinnor och fler utrikes födda män. Gruppen växer, så arbetslösheten ser inte ut att dyka, men fler får arbete. Svartmåla inte detta, utan låt oss ta problemet på allvar. Vi har en utmaning, ja, men svartmåla det inte så att det ser ut som om nyanlända över huvud taget inte får jobb. Här har de borgerliga och vi faktiskt hjälpts åt och sett till att tiden nu kortas för de nyanlända att komma in i arbete.

Utbildning är oerhört viktigt. Etableringsjobb, som parterna nu håller på att ta fram, är oerhört viktiga. Extratjänster i välfärden är en sådan insats. Vi är uppe i över 11 000 nu, Annie Lööf. Är det bra eller är det dåligt? Ska vi fortsätta på den vägen?

(Applåder)

Herr talman! Det duger inte att passivt se på när Sverige är på väg att misslyckas med integrationen. Extratjänster handlar om att kommuner kan placera tidigare bidragsberoende personer i extratjänster som är fullt subventionerade av staten. Det är inga riktiga jobb.

Vad vi behöver är att satsa på att människor får en egen lön och långsiktiga, varaktiga arbeten med kollegor och trefika. Men det jag hör från statsministern är olika undanflykter och inte ett enda konkret förslag för riktiga jobb. Var tredje utrikesfödd i Sverige har låg ekonomisk standard. Nyanlända kommer inte i arbete. Klyftan i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda är den största i hela OECD, i hela västvärlden.

Integrationen är en av våra allra viktigaste frågor, och jag frågar därför igen: Kan Stefan Löfven nämna de tre viktigaste åtgärderna förutom utbildning som regeringen - inte några andra - har föreslagit för att nyanlända ska få jobb?

(Applåder)

Herr talman! För det första är verklighetsbeskrivningen fel. Låt oss vara noggranna när vi beskriver verkligheten. Låt oss också utmana det som är problem, men att Sverige är sämst på detta område stämmer inte. Det är helt enkelt en felaktig uppgift.

Vi får beröm av många länder. I Sverige har de utlandsfödda kvinnorna faktiskt en högre sysselsättningskvot än kvinnor överlag i många europeiska länder. Det är inte tillräckligt bra, så problemet är kvar, men svartmåla inte, för det är inte till någon nytta för Sverige! Det är det första jag vill ha sagt.

Det andra är att när vi nu pratar om jobb säger Annie Lööf: Visa vad ni gör, men räkna inte med utbildning! Men hur ska man kunna få jobb om man inte har rätt utbildning? Vi har 100 000 jobb som inte blir tillsatta. Det är vvs-montörer, det är svetsare, det är truckförare, you name it, och det finns ingen som kommer att få de jobben om de inte har rätt utbildning.

Utbildning är en nyckelfaktor, och jag tycker att det är tråkigt att Centerpartiet nedvärderar utbildning så. Vi gör det inte!

(Applåder)

Herr talman! År 2009 beslöt de borgerliga partierna och Socialdemokraterna i Göteborg att privatisera stora delar av hamnverksamheten. Ett av de företag som släppts in var det ökänt antifackliga APM Terminals.

Det har inte gått särskilt bra. Unionen lade helt enkelt ned sin fackklubb därför att man mötte en så besvärlig arbetsgivare. Det har varit fullt med konflikter. Företaget har sagt upp hamnarbetare som har arbetat där i år för att kalla in dem som timanställda veckan efter. Det har varit konflikter i stället för att man satt sig ned och förhandlat.

Nu används den här oansvariga arbetsgivaren i Göteborg som ett argument från en socialdemokratisk regering för att kanske inskränka strejkrätten. Varför ställer ni er på arbetsgivarnas sida?

(Applåder)

Herr talman! Hur arbetsgivare sköter sig med att säga upp eller inte säga upp är ett stort problem på många områden. Vi måste göra någonting åt det här med att säga upp och ta in timanställda.

Vad gäller hamnen i Göteborg är det ingen som har sagt att strejkrätten ska inskränkas. Men hamnen i Göteborg har ett långsiktigt problem där man inte kommer till rätta med en konflikt som bara pågår och som riskerar att pågå så länge att hamnen i Göteborg blir obsolet. Tycker Jonas Sjöstedt att det är en framgång om ingen längre ska använda hamnen i Göteborg och svensk industri och hela det svenska näringslivet skadas?

Den svenska modellen bygger på att man köper och säljer. Arbetstagare köper arbetsvillkor och löner. Arbetsgivare köper arbetsfred. Men om man aldrig kommer till arbetsfred och konflikten tvingas pågå, då är vi skyldiga att titta på vad det är som inte fungerar och vad vi ska göra åt det. Den utredningen kommer i vår.

(Applåder)

Herr talman! Det är självklart en mycket allvarlig situation när 98 procent av konflikttiden kommer från en oansvarig arbetsgivare som Göteborgs hamn. Frågan är hur det leder till slutsatsen om att konflikträtten för löntagarna kanske ska begränsas. Lösningen måste ju vara förhandlingar och att man sätter sig ned. Men grunden finns också i ert privatiseringsbeslut att släppa in den här typen av arbetsgivare i Göteborgs hamn.

Begränsar man konflikträtten gör man det inte bara i Göteborgs hamn - man gör det för alla. Det kan ha stora effekter på hela den svenska arbetsmarknaden.

Nu blir jag dock osäker på vad Socialdemokraterna vill. Jag lyssnade noga på statsministerns svar. Han sa att det inte blir någon försämring av strejkrätten. Är det ett löfte, Stefan Löfven? Kan du här i dag lova att ni inte kommer att lägga fram någon försämring av strejkrätten för Sveriges löntagare?

Herr talman! Nu säger Sjöstedt att konflikträtten kanske får stora effekter, och det säger han för att söka så många populistiska poäng som möjligt på detta.

Vi har sagt att vi har en så långvarig och allvarlig situation i Göteborgs hamn att något måste göras. Då kan man väl sätta sig ned och förhandla, säger Sjöstedt. Ja, jag vet hur det går till, och det är precis det man har gjort. Man har till och med haft Medlingsinstitutet inne, men två av Medlingsinstitutets kanske mest erfarna medlare fick säga att tyvärr, detta går inte, för vi måste också ha två parter som vill göra upp.

Exakt varför tvisten utmynnade på det sättet får de redogöra för, men vi har ett problem, och vi kan inte bara sitta och säga att det får gå som det går med Göteborgs hamn. Det är stora värden som står på spel här.

Detta innebär inte per automatik att man ska gå in och begränsa någon generell strejkrätt. Det är inte det som det är frågan om. Men vi måste se detta problem och försöka lösa det. Det är vår skyldighet, och det tänker jag se till att vara delaktig i.

(Applåder)

Herr talman! Återigen sjunker kunskapsresultaten i svensk skola efter att ha stigit efter Alliansens reformer. Antalet underkända i årskurs 9 har aldrig varit högre än vad det var i våras. Det var visst inte så lätt att fixa skolan på 100 dagar.

Nu har regeringen fattat ett kraftfullt beslut, ett av de första på skolområdet efter tre år i ämbetet, och det är att man ska halvera antalet nationella prov på gymnasieskolan. Kunskapssverige tar sig för pannan.

Min fråga till Stefan Löfven är: Hur förbättras kunskapsresultaten i svensk skola av att vi halverar antalet nationella prov?

Herr talman! Bland annat lärarna anser att det är för mycket administration i skolan, och jag lyssnar gärna till professionen.

Den stora frågan för skolan är dock hur vi ska se till att man har tillräckligt med resurser i skolan. Där gör vi den största satsningen på skolan på många, många år - betydligt större än den borgerliga regeringen över huvud taget orkade med - och det beror på att vi har slutat med stora skattesänkningar och ser till att investera.

Den stora satsningen innebär att barn ska ha betydligt större stöd i tidiga åldrar. Det är därför vi vill ha en läsa-skriva-räkna-garanti och hoppas att riksdagen accepterar den. Den stora satsningen gör vi på lärarna. Det är nu fler som har varit lärare tidigare som vill komma tillbaka.

Vi ska se till att höja läraryrkets status. Den stora satsningen hamnar på fler i skolan, och det är satsningen på helheten som är viktig. Sedan ska vi dessutom lyssna på professionen: Vad anser lärare, skolledare och rektorer är det bästa för att höja resultaten?

(Applåder)

Herr talman! Jag blir mycket bekymrad när Stefan Löfven kallar de nationella proven för onödig administration. Det finns mycket onödig administration i skolan, och de nya byråkratiska rutiner som införs i det ni kallar för läsa-skriva-räkna-garantin är ju Lärarförbundet kraftigt kritiskt till.

Men nationella kunskapsprov är inte onödig administration! Det är en helt avgörande del och var det som en del i en strategi för att lyfta kunskapsresultaten när vi införde de nationella proven även i årskurs 3 på lågstadiet. Nu vill ni halvera antalet nationella prov, och det skäl som har anförts av de båda utbildningsministrarna är att det är onödig administration men också att eleverna stressas av det.

Det kommer inte att gå att lyfta upp kunskapsresultaten i svensk skola om inte eleverna anstränger sig. Det måste finnas incitament och drivkrafter i skolan för eleverna att anstränga sig. Att ställa krav i skolan är inte att vara elak mot eleverna, Stefan Löfven. Att ställa krav i skolan är att bry sig om elevernas framtid.

(Applåder)

Herr talman! Där är vi helt överens. Det är klart att vi ska ställa krav i skolan, liksom ute i arbetslivet. Ett samhälle utan krav är inget bra samhälle. Det är klart.

Men jag väljer att lyssna på Skolkommissionen och lärarna, det vill säga professionen. Vi säger inte att de nationella proven per automatik är onödig administration. Frågan är hur många de ska vara. Där är det viktigt att lyssna på professionen. Jag väljer att göra så. Jan Björklund kan antagligen området bättre än lärarna. Det får han tro.

Den garanti vi föreslår uppskattas av lärarfacken. Det är viktigt att visa att barnen får stöd tidigt, så att de inte behöver få individuellt stöd i årskurserna 8 och 9. Det är i förskoleklass och i ettan, tvåan och trean som stödet ska sättas in - tidigt. Då går det att successivt rätta till. Det ska bli högre skolresultat i svensk skola.

(Applåder)

Herr talman! Stefan Löfven låter som vanligt stolt och nöjd när han berättar om vad han har åstadkommit som statsminister. Din vice statsminister Isabella Lövin verkar lika stolt. Vad jag förstår av intervjun i Dagens Nyheter som publicerades i dag verkar hon inte anse att vi ska prata så mycket om bristerna i välfärden. Men det går inte att sopa välfärdssveket och vårdkrisen under mattan.

Jag har en enkel fråga till statsministern: Stefan Löfven! Är du nöjd med hur välfärden har utvecklats under ditt ansvar?

Herr talman! Ja, i stora delar är jag naturligtvis också stolt över vårt land och vad vi har åstadkommit. Det är inte i första hand mig personligen som detta handlar om, utan det handlar om vad svenska folket åstadkommer.

Resultatet av den sänkta arbetslösheten och att fler är i jobb, vad svenska folket har åstadkommit, är vad jag känner stolthet över. Det är det resultatet som jag naturligtvis vill förbättra och se på hur vi kan förvalta på bästa möjliga sätt.

När skolresultaten höjs i skolan handlar det inte om mig, men jag är glad för barnen och ungdomarna. Det är de som ska vara stolta.

Vi ska göra detta arbete tillsammans. När vi satsar på välfärden gör vi det rejält.

Ni vill fortsätta att sänka skatterna. Kristdemokraterna är med på racet. Ni ska sänka skatterna, de fyra borgerliga partierna tillsammans, med 100 miljarder kronor. Kom inte och säg att det stärker svensk välfärd. Det gör det inte.

(Applåder)

Herr talman! Stefan Löfven vet mycket väl att Alliansens politik ledde till att det blev mer pengar till vården, gav fler sjuksköterskor i verksamheten, inte bara i reala tal utan också mätt fördelat per invånare. Varje sjuksköterska fick också en månadslön mer i lön.

Statsministern nämner inte med ett ord vad han har gjort för att möta vårdkrisen. Det kan jag förstå. Ni har inte gjort någonting. Ni har inte en enskild reform som kan vända krisen i vården. Det är din politik som har gjort att vårdköerna har fördubblats.

I dag har 84 000 fastnat i vårdköer. Det är din politik som i dag gör att två personer om dagen förlorar rätten till personlig assistans. Det är med din politik som 40 procent av kommunerna har brist på äldreboenden. Du är ansvarig för ett välfärdssvek, Stefan Löfven. Hur kan du vara stolt?

(Applåder)

Herr talman! En felaktighet blir inte bättre för att man upprepar den.

Vi gör den största satsningen på sjukvården på många år. Vi lägger mer pengar på patienterna och patientkontakt. Det gör vi bland annat genom att anställa fler. Vi lägger till rejält med resurser till landstingen. Det är de som styr sjukvården. Nu anställs fler i den svenska välfärden, inte bara i sjukvården. Det är fråga om sammanlagt 100 000 fler i den svenska välfärden. Vad tror Kristdemokraterna? Blir det bättre eller sämre om man anställer fler?

Vi gör en speciell satsning på förlossningsvården. Vi gör en speciell satsning på cancervården. Återigen förädlar vi vidare det ni påbörjade.

Allt detta måste mötas av resurser. Där står vi naturligtvis mot varandra. Ni ska sänka skatterna och samtidigt lägga till så mycket mer resurser. Det går aldrig ihop. Det har det inte gjort de tre tidigare gångerna ni har suttit i regeringen, och det kommer det inte att göra igen.

(Applåder)

Herr talman! Integrationsfrågan kommer att dominera svensk politik, inte bara under det här valåret utan under mycket lång tid framöver.

Som jag sa i början kommer det för oss att handla om framför allt tre saker, nämligen jobben, språket och kraven. Låt mig återkomma till språket.

Opinionsinstitutet Pew Research visade 2017 att språket är det viktigaste för att bli en del av ett nytt land. I Sverige menar två av tre att det är mycket viktigt att kunna tala svenska. Ytterligare var fjärde tycker att det är ganska viktigt. När nästan hela befolkningen tycker att någonting är ganska eller mycket viktigt, då är det nog viktigt.

I går presenterade vi moderater ett brett program med fyra konkreta förslag för att inskärpa språkets betydelse för bra integration. Det ska finnas en individuell prestationsplan i sfi, svenska för invandrare. Den som avbryter sina studier eller inte uppnår resultat ska bli av med delar av sin ersättning. Att bara befinna sig i klassrummet är inte tillräckligt. Fler måste också lära sig svenska.

Vi vill att det ska krävas godkända baskunskaper i svenska för att få permanent uppehållstillstånd i vårt land, och det ska finnas ett språkkrav förenat med medborgarskapet. Det finns i våra nordiska grannländer och i Tyskland, och det borde även finnas här.

Slutligen kopplar vi svenskstudier till försörjningsstödet, vilket inte minst är viktigt för att nå nyanlända kvinnor som annars riskerar en isolering som inte alls bara är språklig.

Att ställa krav är att bry sig. Det låter som en kliché, men det är sant. Tydliga krav är en del av själva kartan för att förstå ett nytt land.

Jag tycker inte att regeringen tar frågan på fullt allvar. Svenska språket är svårt men inte alls omöjligt - precis som bra politik.

(Applåder)

Herr talman! Nu har vi lyssnat på alla partiledare som har lyft fram de olika behoven i vårt samhälle. Är det någon som tror att alla dessa behov löses med hjälp av stora skattesänkningar och nedskärningar?

Vi löser inte fler brott med hjälp av skattesänkningar. Vi lär inte barnen mer i skolan med hjälp av skattesänkningar. Och fler nyanlända kommer inte att gå en yrkesutbildning med hjälp av stora skattesänkningar.

Sverige behöver fler lärare, poliser och sjuksköterskor. Vi håller på att bygga upp en polisutbildning i Malmö. Det ska bli en i väst också. Det ska bli ett nytt regemente på Gotland. Det är det gemensamma som behöver stärkas, och det kräver resurser. Då är det inte tid för fler stora skattesänkningar.

Herr talman! Min fråga till moderatledaren är: Med de stora och växande behov som Sverige står inför, hur kan Ulf Kristersson föreslå stora skattesänkningar? Det går inte ihop.

(Applåder)

Herr talman! Eftersom jag ibland har en del invändningar mot regeringens politik, måste jag först säga att jag håller med om en sak. Jag håller med om regeringens förslag som lades fram i morse att samla alla bidragsutbetalningar i en myndighet för att komma åt fusk, inte för att jag föreslog just detta för tre år sedan utan för att det är sant och rätt.

Vi kan vara oeniga om hur höga bidragen ska vara. Vi kan vara oeniga om hur höga marginalskatterna ska vara. Men det är bra om vi kan enas om att stoppa bidragsfusk och stoppa skattefusk.

När jag har sagt detta, statsministern, vill jag påpeka att vi sänker skatten för låga inkomster för att det ska bli mer lönsamt att arbeta i stället för att leva på bidrag. Det har ni aldrig riktigt förstått. Om det inte lönar sig mer att arbeta än att få bidrag kommer fler människor att vara kvar i bidragsberoende.

Vi sänker marginalskatterna, för vi tycker att det är omoraliskt att staten tar mer än hälften av en inkomstökning när några anstränger sig extra mycket för att ta ett nytt jobb. Det är rätt att sänka skatten för dem; det är fel att ta pengarna ifrån dem.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill att jämlikheten ska öka i vårt Sverige, och jämlikheten ökar nu för första gången på många år. Det ser vi på den så kallade Gini-koefficienten. Och det sker inte av sig självt. Det sker därför att vi har en regering som fattar medvetna beslut som ökar rättvisan.

OECD, Världsbanken och Nobelpristagare i ekonomi är eniga om att vi behöver en ekonomisk politik för större jämlikhet. Jämlikheten är kort uttryckt en förutsättning för en hållbar tillväxt.

Politiken som Ulf Kristersson nu presenterar har prövats på 70-talet, på 90-talet och på 00-talet. Vad hände? Klyftorna växte. Underskotten växte. Ute i världen har den politik dömts ut som Ulf Kristersson nu står och försvarar, men för Moderaterna är den fortfarande en framtidsvision. Ni är inte ens offside, Ulf Kristersson; ni står faktiskt utanför planen.

De som har en högre inkomst ska också bidra mer. Stora skattesänkningar är fel väg att gå, särskilt nu när behoven är så stora av gemensamma investeringar.

(Applåder)

Herr talman! Faktum är nog att det var er skattepolitik som prövades på 70-talet.

(Applåder)

Jag har ägnat åtskilliga år åt Gini-koefficienten, statsministern. Faktum är att Gini-koefficienten i Sverige var som lägst 1981. Då var marginalskatten 80 procent. Då hade Astrid Lindgren skrivit sin saga om Pomperipossa. Då hade ni till slut förstått att det fanns en gräns strax under himlen där skattetaket låg. Om man höjde skatten mer än så drev man företagare ut ur landet. Man drev regissörer från scenen. Man skapade konfiskatoriska skatter som ingen hade respekt för. Det prövade ni på 70-talet.

Vill man ha sund jämlikhet ska man rikta in sig på att barn ska lyckas bättre i nästa generation genom bra skola och rimliga skatter. Det har ni aldrig förstått.

(Applåder)

Herr talman! Apropå tak strax under himlen läste jag häromdagen i någon annons att "Sverige bör överväga ett flyktingtak". Det var en annons från Moderaterna. Det var Moderaternas gruppledare som uttalade sig i den. Det låter ju bra att man till slut har insett att det kanske finns ett behov av ett tak.

För inte så länge sedan uttalade sig Moderaternas migrationspolitiska talesperson om ungefär var detta tak skulle kunna tänkas ligga. Han talade om ungefär 30 000 asylsökande per år. Det är en mer normal nivå än i dag. 30 000 asylsökande på ett år, hur många blir det på tio år? Väldigt många.

Herr talman! Min fråga till Ulf Kristersson är enkel. Var ligger Moderaternas flyktingtak, som man nu ska överväga?

Herr talman! Jag har många gånger sagt att svensk migrationspolitik i decennier har varit principlös och ogenomtänkt. Vi har aldrig tänkt igenom denna svåra ekvation, där Sverige tar sitt ansvar för allt elände i världen som ett rikt land, där vi samtidigt tar hela ansvaret för hur det går för integrationen i Sverige och där vi frågar oss både vad vi bör erbjuda för att hjälpa människor i nöd och vad vi i Sverige behöver som vi inte redan har.

Det här är svåra frågor. Ert svar är alltid ingenting - stäng världen ute. Vårt svar är att det här är svåra saker - låt oss ta dem på stort allvar.

Jag ger dig ett rätt, Jimmie Åkesson. Många röstade på ditt parti för att de var mycket missnöjda med dålig svensk migrationspolitik. Jag förstår dem. Men Sverige behöver världen. Sverige är en del av världen.

En genomtänkt migrationspolitik är själva förutsättningen för en fungerande integrationspolitik. Den tycker jag att vi nu har. Vad Tyskland visar oss är att det finns en gräns för hur mycket man klarar, och det har vi också lärt oss.

(Applåder)

Herr talman! Den insikten är ju värdefull, men den är inte jättevärdefull om man inte samtidigt förstår var taket ligger. Om jag uppfattade Ulf Kristersson rätt sa han att han tycker att vi ligger bra i dag.

Förra året beviljade vi fler uppehållstillstånd än någonsin tidigare med undantag av ett enda år. Det är en myt att Sverige har stängt gränserna. Det är en myt att vi nu har tagit ansvar och så vidare. Det är bara en chimär. Så är det inte. Invandringen fortsätter i oförminskad takt.

Med Ulf Kristerssons flyktingtak kommer vi att få ca 30 000 asylsökande till Sverige per år plus lika många anhöriga. På tio år, Ulf Kristersson, blir det över en halv miljon människor ytterligare. Var ska de bo någonstans? Vilka jobb ska de ha? Vilka skolor ska de gå i? Vilka sjukhus ska de ligga på när de blir sjuka? Du måste kunna svara på det om du samtidigt påstår att du tänker ta ansvar för invandringspolitiken.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror inte att jag har gjort någon hemlighet av att jag vill att Sverige ska ha en stram migrationspolitik för att klara integrationen. Det är absolut nödvändigt. Vi måste se till att människor som kommer hit kommer i arbete och försörjer sig själva. Det betyder att vi inte kan göra om gamla misstag.

Det betyder inte att Sverige ska vara ett slutet land. Det ska inte vara ett stängt land. Det skulle få förödande konsekvenser för allt annat som vi tycker är viktigt i Sverige. Man måste kunna komma till Sverige och bidra, arbeta och göra nytta.

Vi har lärt oss den hårda vägen att en ogenomtänkt migrationspolitik skapar stora problem i ett land. Jag tror att den läxan har gått fram. Vi kommer inte att medverka till att Sverige återgår till en migrationspolitik som skapar de problemen. Vi kommer heller inte att medverka till att Sverige sluter sig inom sina gränser och vänder ryggen mot resten av världen.

Herr talman! Just nu står mänskligheten inför sin allra största utmaning. Vi läser om den i nyheterna dagligen - det är orkaner, det är skyfall, det är torka och det är översvämningar som en följd av ett varmare klimat.

Ulf Kristersson har sedan sitt tillträde beskrivit sig själv som en vuxen politiker som sätter sakfrågorna främst, och det välkomnar jag. Men det är en besvikelse att Ulf Kristersson sedan han blivit vald inte har kommit med ett enda förslag på klimatområdet.

Moderaterna säger nej till höjd koldioxidskatt, nej till flygskatt, nej till lastbilsskatt, nej till miljözoner, nej till höghastighetståg, nej till klimatinvesteringar, nej till skydd av skog, nej till satsningar på haven. Ni säger ju nej till allt!

Jag vill fråga dig, Ulf Kristersson: Har Moderaterna några som helst politiska förslag för att möta klimatfrågan? I så fall vill jag gärna att du berättar om dem här.

Herr talman! Får jag först bara fånga upp vice statsministerns inledande reflektioner - att det är ett problem att vi i den här kammaren diskuterar de problem som människor oroar sig över. Jag delar inte den uppfattningen. Jag tycker att det är respektlöst mot väljare att inte på allvar möta väljare där de befinner sig - framför allt om man vill berätta att man har förslag som skulle kunna lösa problemen och framför allt om man inte håller med om allt som upplevs i verkligheten.

Om vi inte möter svenska väljare där de befinner sig och diskuterar de problem som är uppenbara i vår samtid kommer inga väljare att lyssna på alla de andra saker vi också borde diskutera i den här kammaren - allt det som är viktigt på 10, 20 och 30 års sikt. Där tycker jag att ni går vilse.

Jag tycker dessutom att ni systematiskt bedriver dubbel bokföring. Miljöpartiet är inte regeringen; Miljöpartiet är en del av regeringen. Ni kan inte i längden ha en annan åsikt än Socialdemokraterna i regeringen.

När det gäller miljöpolitiken har vi lagt fram åtskilliga förslag, men de tar alltid sikte på att det är teknik och marknadsekonomi som är grunden för sund miljöpolitik.

(Applåder)

Herr talman! Ulf Kristersson, du är statsministerkandidat, och vi går nu mot historiens kanske viktigaste val, där vi står inför väldigt stora ödesfrågor. Då är det intressant för väljarna att veta att ni vill skära ned var fjärde krona i miljö- och klimatbudgeten. Ni vill skära ned också i biståndet. Ni skär ned anslagen till Naturvårdsverket, lika mycket som Donald Trump gör med amerikanska Environmental Protection Agency. Ni vill sänka bensinskatten och stoppa flygskatten, och ni vill sänka skatterna generellt för att ge till dem som tjänar mest.

Kan inte du, som nu står här som kandidat till att leda det här landet, berätta vad ni har för politik för att möta mänsklighetens största utmaning? Och för att möta dina kommentarer nyss tycker jag att det är viktigt att partier i god tid före valet talar om var vi står någonstans, oavsett om vi sitter i en koalitionsregering eller ej. Det borde du veta.

(Applåder)

Herr talman! Varje debatt har några fokus. Jag valde denna gång att ta upp sådant som jag just nu tycker är angeläget att diskutera. Hur ser gängkriminaliteten ut? Hur ser vi på migration och integration? Hur ser vi på svenska språket? Jag medger att allt inte ryms i varje debatt; jag förstår det.

När det gäller miljöpolitiken har vi dock gång på gång varit mycket tydliga med att vi vill ha samma krav på framgångsrik, effektiv politik där som på andra områden. Då duger det inte att satsa alla pengar i Sverige och väldigt lite pengar i de länder där investeringar i klimatet gör som störst nytta. Det duger inte att antyda för människor som har investerat i ganska nya dieselbilar att de ska byta bort sina bilar på en gång.

Man måste vara systematisk och effektiv. Jag delar den kritik som Finanspolitiska rådet och andra har framfört: Om vi kastar bort pengar på ineffektiv klimatpolitik slösar vi bort möjligheten att göra riktigt stor nytta.

(Applåder)

Herr talman! Många undrar hur det skulle bli om olyckan var framme och du blev statsminister, Ulf Kristersson. Men man kan ju åka på studiebesök till Stockholms läns landsting. Där finns det till och med ett hus man kan titta på, Nya Karolinska kallas det. Där praktiseras er politik fullt ut.

Det är sannolikt världens dyraste sjukhus. Det är en guldgruva för brittiska riskkapitalbolag och en riktigt lönsam affär för Boston Consulting Group. Där går det runt konsulter som tjänar 700 000 kronor i månaden, och ingen vet riktigt vad de gör för något.

Det man vet är att kostnaden för bygget har stigit från 14 till 25 miljarder och att kostnaden för driften är hisnande 60 miljarder totalt. Man vet att badrummen är felbyggda, att det kostar 1 miljon att få en ny dörr och 143 000 kronor att flytta en kran. Är du stolt, Ulf Kristersson?

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att Jonas Sjöstedt redan har intecknat valförlusten, och det är nog på goda grunder. Den regering som du inte tillåts sitta i kommer nämligen inte att överleva valdagen. Så det är bra.

Däremot tycker jag att det är lite märkligt att ni är så engagerade i ett husbygge i Solna, i stället för att diskutera de verkligt stora vårdproblem vi har. Ni lägger ned mer energi på att diskutera ett byggprojekt i Solna än på att diskutera vårdköer. Ni lägger ned mer möda på den frågan än på den långsiktiga utmaning som svensk sjukvård står inför i ett läge med äldre befolkning och mer medicinteknik - allt det både problematiska och fantastiska som vi har framför oss.

För mig räcker det att läsa dagens Svenska Dagbladet för att se att landstingsledningen i Stockholm arbetar hårt med att se till att det som har blivit fel i husbygget i Solna rättas till. Det är en självklar uppgift för dem.

(Applåder)

Herr talman! Det som gläder Ulf Kristersson är att notan kanske bara blir 60 miljarder kronor. Ulf Kristersson, det här är världens dyraste sjukhus. Detta är en fullständig skandal. Ni har ju tappat kontrollen. Ni bryr er inte om skattebetalarnas pengar. De rinner iväg till olika privata företag.

Jag skulle vilja citera Henrik Schyffert. Han har kallat NKS för Alliansens eget Versailles. Det är väl det ni håller på att bygga där ute i Solna.

Det är ju inte heller så att det klarar köerna bättre. Vad hände på just Nya Karolinska? Jo, den som hade ansvar för verksamheten förnekade cancerköerna inför landstinget, som var berett att hjälpa till. Tidningar rapporterar om människor som dog när de stod i kön, därför att man förnekade köerna. Samtidigt rann pengarna iväg till Boston Consulting Group.

Och vad svarar du med? Du lyfter upp den ansvariga, Irene Svenonius, och gör henne till en del av din partiledning för att ni ska få bättre kontakt med verkligheten. Nej, inga valförluster har tagits ut i förskott. Den här politiken vill svenska folket inte ha.

(Applåder)

Herr talman! De där spydigheterna tänker jag faktiskt inte bry mig om. Jag konstaterar att beslutet om bygget av ett nytt sjukhus i Stockholm fattades med mycket bred politisk enighet, från höger till vänster. Därom har det inte rått några tvivel.

Om det sedan har blivit dåliga upphandlingar ska de självklart rättas till. Detta har skett under mycket lång tid, och jag är övertygad om att Stockholms läns landsting tar det på mycket stort allvar. Det påpekas dessutom dagligen i tidningen vilka fel som måste rättas till. Det är precis detta som jag uppfattar att de sysslar med.

Men detta kan inte skymma att vi har riktiga politiska frågor att diskutera när det gäller svensk sjukvård. Varför hör jag aldrig Vänsterpartiet nämna att det finns ett problem med långa sjukvårdsköer och att det vore ett problem om alla privatpraktiserande läkare och vårdcentraler skulle behöva stänga därför att ni har tvingat regeringen att sysselsätta sig med Reepaluutredningen? Det är de riktiga sjukvårdspolitiska frågorna.

(Applåder)

Herr talman! I de inledande anförandena har tryggheten varit en av de kanske starkast dominerande frågorna. Det är inte så konstigt med tanke på hur situationen ser ut i vårt land.

Stefan Löfven kom tidigare med ett vallöfte: Han kommer att göra vad som krävs för att Sverige ska vara tryggt. Jag tycker att Stefan Löfven kan börja med att avsätta rikspolischefen, och sedan kan han avgå själv; det är det bästa.

(Applåder)

Ulf Kristersson beskriver med all rätt något väldigt dramatiskt som sker i Sverige. Han säger att det är som om det vore krig i Sverige. Ja, det är det ju - ett krig mot det svenska samhället, svenska myndigheter och det som har byggt det här samhället. Det är ett krig som vi tyvärr just nu är på väg att förlora. Vi är på väg att tappa kontrollen.

Ulf Kristersson jämförde detta med något slags dystopisk film och sa att det inte är det. Men jag är beredd att säga att det skulle kunna vara det. Det skulle kunna vara manuset till den verklighetsbaserade dramathrillern Sossesverige efter Reinfeldt - ur askan i elden.

Ulf Kristersson säger att han inte tänker medverka till att gamla misstag upprepas. Det är ett bra löfte, Ulf Kristersson. Men jag tror inte att Ulf Kristersson eller hans kompisar i den borgerliga alliansen har förstått vilka misstagen var. När man säger att man inte ska upprepa misstagen beskriver man nämligen ändå, i sina egna förslag, precis de misstag som tidigare borgerliga och röda regeringar i det här landet har begått.

Så tänk om! Begå inte samma misstag som tidigare regeringar har gjort!

(Applåder)

Herr talman! Jag konstaterar att också Jimmie Åkesson är väldigt ödesmättad när det gäller kampen mot brottsligheten. Kristersson sa i går kväll att den grova kriminaliteten och våldtäktsproblematiken är här för att stanna. Åkesson säger att vi har förlorat detta. Så kan man inte hantera en sådan här problematik. Man får bestämma sig för att detta ska åtgärdas, och så gör man något åt det: avsätter resurser och förstärker polisen.

Jimmie Åkesson är också kritisk till pensionärsskatten. Men när möjligheten fanns att faktiskt rulla tillbaka den röstade ni mot en sänkning av pensionärsskatten eftersom ni föredrog att rösta på Alliansens budget.

Förra hösten röstade ni för Moderaternas förslag om att ta bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, den så kallade stupstocken. Vi hade en stupstock mellan 2010 och 2014; det var när Kristersson var ansvarig för den försäkringen. Då ökade sjuktalen med 50 procent, och samtidigt utförsäkrades 100 000 personer. Detta tycker Jimmie Åkesson är en bra politik.

Du sviker dessa människor. Du sviker de äldre, pensionärerna och de sjuka. Varför är det så bra med sådan högerpolitik?

(Applåder)

Herr talman! Nu går jag bara och väntar på att statsministern ska beskylla mig för digerdöden också.

Stefan Löfven, i vår budget har vi varje år sedan vi kom in i riksdagen föreslagit en större skattesänkning för pensionärerna än Socialdemokraterna har gjort. Varför har Stefan Löfven inte röstat för den, om han nu vill göra det så bra för pensionärerna? Det är mycket märkligt.

När det gäller sjukförsäkringen måste Stefan Löfven förstå att man inte kan göra så enkla poänger. Det stora problemet i dag handlar inte om huruvida vi har en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen eller inte. Det stora problemet är att människor faller mellan stolarna. Människor faller mellan stolarna, och vi menar att vi måste angripa detta strukturellt genom att slå ihop de ansvariga myndigheter som hanterar detta, så att det inte blir så att den ena myndigheten gör en bedömning och den andra myndigheten gör en annan, och så faller människor mellan stolarna. Detta är vår långsiktiga lösning på den här problematiken.

(Applåder)

Herr talman! Det hjälper inte om Jimmie Åkesson tittar på hur myndigheterna fungerar. Naturligtvis kan det vara bra att göra det, men det hjälper inte om man samtidigt utförsäkrar hundratusentals. Det är dem du nu ska rikta dig till. Vad är det som är bra med en stupstock där människor skickas ut bara för att det har gått ett visst antal dagar, oavsett om de är friska eller inte? Det är detta du ska ge svar om till de sjuka.

Du ska också lämna svar till pensionärerna om varför du i den avgörande omröstningen hösten 2014 valde att inte rösta för en sänkt pensionärsskatt. Oavsett vilka budgetar ni lägger var det detta val du gjorde då.

Som alla populistiska partier vill Sverigedemokraterna naturligtvis måla upp att man vill ge allt gott till alla. Men hade ni menat allvar hade det också synts i politiken. Då hade ni tagit ställning för pensionärerna. Då hade ni tagit ställning för välfärden. Då hade ni också tagit ställning för att sjuka människor ska komma tillbaka till arbete och att de ska göra det med en rimlig ekonomisk trygghet. Men detta väljer ni att inte göra. Sverigedemokraterna är ett högerparti.

(Applåder)

Herr talman! Jag klarade mig från digerdöden den här gången också.

Allvarligt talat, Stefan Löfven, jag vet inte hur många gånger vi har haft detta uppe nu. Du har ju inte ens läst vårt budgetförslag! Du har inte bemödat dig med det, men det är möjligt att du har haft någon medarbetare som talat om för dig: Säg så här och så här, och säg att SD är ett högerparti, för det går hem hos våra väljare. Men du har ju ingen aning om vad du står här och pratar om.

Allt detta som du beskriver - att de äldre ska ha det bättre - föreslår vi i vår budget. Vi har gjort det varje år i den här församlingen.

Stefan Löfven står här och beskyller oss för att göra stora skattesänkningar. Vad är det för fel med att göra stora skattesänkningar för just pensionärer? Vad är det för fel med att göra stora skattesänkningar för dem som tjänar minst? Vad är det för fel med att göra stora skattesänkningar för små och medelstora företag? Jag ser inga fel i det, för det är sådant som skapar välstånd och välfärd. Varför är det så fel, Stefan Löfven?

(Applåder)

Herr talman! Efter Folk och Försvar i Sälen är det uppenbart att regeringen är splittrad i sin syn på Försvarsberedningens senaste rapport. Men de två partier som tydligast efterlyser verklig alliansfrihet är Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Vi andra drar slutsatsen att det är i gemenskap med andra, med länder vi gillar, som vi bygger säkerhet.

Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och, frestas man att säga, Margot Wallström, är också mest uttalat positiva till kärnvapenkonventionen. Jag undrar hur Jimmie Åkesson ser på den frågan. Jag tänker kanske inte så mycket på det sällskap han är i som på det faktum att en lång rad bedömare varnar för att en svensk ratificering skulle riskera att försämra våra relationer till precis de länder som vi i dag samarbetar med i säkerhetspolitiken.

Herr talman! Statsministern, som är socialdemokrat, stod här och ville skicka mig så långt till höger som det bara går. Nu står högerledaren här och vill skicka mig så långt till vänster det bara går. Det är fantastiskt med politik ibland, eller hur?

Jag har ett uttalande när det gäller kärnvapenfrågan. Jag känner inte till allt som har sagts i olika intervjuer i tidningar, men vi har inte tagit ställning definitivt. Vi har inte tagit ställning av den enkla anledningen att det inte finns ett tydligt ja eller nej här. Precis som Ulf Kristersson förstår vi att det här är en svår och komplicerad fråga. Vi återkommer när detta ska hanteras.

Alliansfriheten har tjänat oss väl under lång tid. Jag tror att den kommer att göra det även i framtiden.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att detta är genuint viktigt. Jag bryr mig inte så mycket om ifall Sverigedemokraterna kallar sig höger eller vänster. Det tycker jag att ni kan reda ut själva, och jag är inte heller så intresserad av etiketterna.

Jag tycker däremot att det är intressant att veta hur ett parti ser på omvärlden, vilka vänner man menar att har i omvärlden och var man befinner sig i synen på de olika idémässiga konflikter som finns mellan den liberala öppna demokratins tradition och de mer auktoritära strömningar som finns på många håll i världen. Vi ser det på nära håll i Europa, och vi ser det absolut i Asien och till del numera också i USA. Detta är inte oviktigt, tycker jag.

Detta avgör kanske inte varje ståndpunkt i varje skattetabell, men det kan absolut avgöra hur man vill att Sverige ska utvecklas på lång sikt. Vilka andra kan och bör man samarbeta med hemma och internationellt?

Jag skulle gärna vilja veta. Vad ser Sverigedemokraterna för svensk roll i den ganska oroliga värld vi ser omkring oss just nu?

Herr talman! Den svenska borgerligheten har egentligen sedan valet eller strax därefter enats om att Sverige ska överge alliansfriheten och söka medlemskap i Nato. Nu är det självklart, och det ses som det enda sättet för Sverige att trygga säkerhet och det enda sättet för Sverige att samarbeta för att skapa säkerhet i vår del av världen. Jag delar inte den uppfattningen.

Sverige har nu under ganska lång tid haft ett välfungerande och gott samarbete med Nato. Det tycker jag att vi ska fortsätta ha. Sverige har inte minst ett gott samarbete med de övriga nordiska länderna när det gäller säkerhets- och försvarspolitik. Det ska vi fortsätta utveckla. Jag tycker att det är viktigt. Jag tycker också att det är viktigt att vi förstår var i världen vi befinner oss. Det är viktigt att Sverige förstår att vi befinner oss mitt emellan två supermakter, precis som vi har gjort i alla tider. I det avseendet måste Sverige stärka sin egen förmåga och sitt samarbete med andra länder som är våra vänner.

Herr talman! Alla vet ju att inget av de traditionella politiska blocken väntas få egen majoritet i riksdagsvalet i höst, och inte under överskådlig tid heller.

Miljöpartiets besked är tydligt: Vi är beredda att samarbeta över de traditionella blockgränserna, och vi är angelägna om att Sverige styrs av en stark regering som inte lutar sig mot Sverigedemokraterna, som är ett parti med nazistiska rötter.

Om man lyssnar på allianspartierna låter det lite annorlunda. Ulf Kristersson har flera gånger sagt att han är beredd att driva sin politik in i kaklet. Han verkar vara beredd att göra upp och ta makten även om allianspartierna får färre mandat än de rödgröna.

Min fråga till dig, Jimmie Åkesson, är: Skulle du, utan att ställa några krav, stödja en alliansregering där också Annie Lööf sitter, eller vilka krav ställer du för att stödja en sådan minoritetsregering som lutar sig mot Sverigedemokraterna?

Herr talman! Det är en rätt stor fråga. Jag har inte för avsikt att stödja någon - inte någon regering och ingen annan - som inte är intresserad av att lyssna på mig eller som inte på något sätt är intresserad av att tillmötesgå alla de väljare som jag har fått i valet. Det är ju ganska självklart. Jag tror att detsamma gäller för Miljöpartiet och övriga partier i den här församlingen.

Förvisso har Miljöpartiet fått en del kritik sedan man satte sig i regeringsställning och svek i princip alla sina vallöften. Det misstaget har jag inte för avsikt att göra om i någon som helst situation.

(Applåder)

Herr talman! Det var ett tydligt besked. Jimmie Åkesson kommer inte att stödja någon som inte lyssnar, och han kommer inte att svika sina vallöften.

Det är intressant att se att ni har mycket gemensamt med allianspartierna. Ni stöder deras budgetar och vill också se skattesänkningar. Med sänkta marginalskatter och ett utvecklat jobbskatteavdrag skulle er budget tillsammans med Alliansens innebära att en stafettläkare som tjänar över 100 000 i månaden skulle få mer pengar kvar vid månadens slut, och en undersköterska som är ensamstående och har två barn skulle få mindre i sitt lönekuvert när månaden är slut. Där har ni helt klart någonting gemensamt.

Kommer det att vara överordnat att driva den ekonomiska politiken när du kommer att behöva ta ställning till vilken statsministerkandidat du vill släppa fram? Eller är det migrationsfrågan som är den viktigaste för dig? Jag tror att det är viktigt för väljarna att få ett klart besked i den frågan här och nu.

Herr talman! Politiska frågor är inte isolerade från varandra. Det är klart att migrationspolitiken, till exempel, hänger ihop med den ekonomiska politiken och att den ekonomiska politiken ger förutsättningarna för att utveckla välfärden och så vidare. Det är alltså inte enkelt att ge ett svar på den frågan.

Däremot kan jag ge vissa synpunkter när det gäller Isabella Lövins beskrivning. Isabella Lövin kan ta del av den fördelningspolitiska profilen i vår politik och i vårt budgetförslag - jag kan skicka det till henne om hon är intresserad. Där framgår det att de som gynnas av vår politik är de som tjänar minst. Det är kvinnor i offentlig sektor, och det är pensionärer. Det är de som gynnas av vår politik.

Du står här och hittar på en massa annat. Det är beklagligt att vi inte kan hålla oss till sanningen. Jag tycker att det är tråkigt. Den politiska debatten går nu in i ett valår. Vi har mindre än åtta månader kvar till valet. Jag tycker att det hade varit på sin plats med lite mer av intellektuell hederlighet i debatten.

(Applåder)

Herr talman! Att Jimmie Åkesson för en tid sedan sa att Centerpartiet är Sverigedemokraternas främsta motpol gjorde mig stolt. Jag håller med honom. Vår syn på människor, inte minst på människor från andra länder, skiljer sig betydligt från Sverigedemokraternas.

Det finns en röd tråd genom Sverigedemokraternas politik. Det handlar om hur oerhört mycket de betonar nationell särart och kulturell och religiös identitet och hur viktigt de tycker att det är att dela upp och hålla isär människor. En människa som tvingas söka sig till en annan del av världen stör deras mönster. Därmed avgör man vilka mänskliga rättigheter människor har rätt till. Detta märks i Sverigedemokraternas migrationspolitik och inställning till rätten att söka asyl.

Den enda gången Jimmie Åkesson kan tänkas visa medmänsklighet och solidaritet är när det är krig i närområdet, det vill säga krig i Danmark. Då kan danskar, pölsa och Tuborg få vandra över gränsen.

Min fråga till Jimmie Åkesson är därför: Varför tycker Jimmie Åkesson att det är negativt att ett samhälle inom sig rymmer en mängd olika nationella kulturer?

(Applåder)

Herr talman! Titta på hur Sverige ser ut i dag! Där har du svaret. Man kan raljera över detta. Man kan raljera över att vi har ett större ansvar att hjälpa länder i vårt närområde och liknande. Men det är ett faktum att det är så, oavsett vad Annie Lööf vill.

Det är möjligt att Annie Lööf är undantaget, för Annie Lööf tycker att vi kan ta in 30 miljoner invandrare i Sverige - det är ungefär hälften av världens alla flyktingar. Det är möjligt att du klarar detta. Men det handlar om att hjälpa människor som är i nöd och människor som är på flykt - det är 65 miljoner människor som är på flykt runt om i världen. I ärlighetens namn är inte det medmänskliga att låta dem komma till Sverige och hamna i segregerade förorter i våra större städer, medelstora städer och nu också mindre städer. Det är inte det medmänskliga. Det medmänskliga är att vi riktar hjälpen till de områden där dessa människor finns.

Detta har ni vägrat inse under er tid i regering, och ni fortsätter att vägra inse det. Jag menar att det är den humana och effektiva flyktingpolitiken.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga handlade just om mångkultur och att inte bara tillåta danska, norska och finska kulturer i Sverige. Det handlar också om att se omvärlden och att Sverige är en del av en större omvärld.

Citatet i min fråga kom direkt från Sverigedemokraternas principprogram, och det beskriver verkligen grundläggande hur Sverigedemokraterna ser på människor.

Centerpartiet är inte alls för 30 miljoner invandrare, som jag ser att trollen på nätet och Sverigedemokraterna säger. Vi är för en reglerad invandring. Vi har varit med och slutit den enda migrationspolitiska överenskommelse som finns i Sverige, för vi är beredda att ta ansvar i en svår tid.

Men jag vill återkomma till huvudfrågan. Man vill dela upp människor. Man vill hålla isär nationaliteter. Det finns till och med sverigedemokrater - vice talmannen - som inte tycker att samer kan räknas till svenskar. Vad är det som är problemet med att människor med olika kulturella bakgrunder och uttryckssätt bor i samma land?

(Applåder)

Herr talman! Det måste inte vara ett problem i största allmänhet, men det blir ett problem utifrån det faktum att man inte kan integrera hela folkgrupper.

Sverige har alltid haft invandring. Så länge Sverige har existerat och även före det har det kommit hit människor från andra länder, från andra delar av världen. Det har fungerat ganska bra. Det fungerade ganska bra fram till någon gång på 70-talet. Men sedan övergav vi idén om att människor som kommer hit ska ta seden dit de kommer, att de ska anpassa sig, ta till sig våra värderingar, lära sig hur vårt samhälle fungerar, försöka betrakta sig själva som svenskar och uppfostra sina barn som svenskar.

Detta övergav vi. Vad gav det? Jo, det gav det splittrade och segregerade samhälle som många talare i dag har beskrivit från talarstolen. Jag vill inte ha det samhället. Jag vill ha ett sammanhållet Sverige där människor känner sig hemma. Det får man inte genom den splittringspolitik som Annie Lööf och Centerpartiet står för.

(Applåder)

Herr talman! När jag lyssnar på dig, Jimmie Åkesson, slår det mig vilken fullfjädrad yrkespolitiker du är. Du har förmågan att behärska en av politikens mindre ädla konster: att prata länge utan att svara på en rak fråga som du har fått. Du är lite av en mästare i det.

Nyss frågade statsminister Löfven om den bortre parentesen, om stupstocken i sjukförsäkringen. Det är allvar. Det handlar om människor som kan ha cancer. Det handlar om människor som har oro för hur det ska gå för deras familjer. Vi vet att sjukförsäkringen har sina brister i dag. Du vill skicka ut sjuka människor ur sjukförsäkringen vid ett visst datum. När du får frågan pratar du om något annat och om en byråkratisk reform. Men de sjuka förtjänar ett svar, Jimmie Åkesson. Varför ska du skicka ut dem i kylan?

(Applåder)

Herr talman! Jag vet inte om det är unikt för någon med ett uppdrag som politiker att kunna prata länge utan att svara på frågor. Min uppfattning är att det är det som ni allihop håller på med till största delen. Om Jonas Sjöstedt tycker att jag gör det är det upp till honom.

Men jag ska svara på frågan. Jag försökte göra det tidigare också, men det kanske inte framgick. Problemet är inte att vi har en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen. Problemet är något annat. Stefan Löfven nämnde det tidigare i sitt anförande. Den som kan jobba ska jobba. Det måste vara utgångspunkten. Lösningen är då inte att i stället göra så att människor, vilket är en utveckling vi nu har sett, hamnar i en livslång sjukperiod och att långtidssjukskrivningarna ökar. Lösningen är att se till att de människor som utgör de extremfall som Jonas Sjöstedt beskriver inte faller mellan stolarna. Detta har jag en lösning på, men lösningen är inte att ta bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Herr talman! Ja, det var också ett icke-svar, måste man säga. Problemet är: Även om det är en bättre rehabilitering, en bättre arbetsmiljö och ett bättre myndighetssamarbete - det är någonting som vi är för - kommer det att finnas människor som är sjuka. De kommer att vara sjuka den dagen, det datumet. Vad händer med dem? Ska de inte få sin sjukpenning längre? Ska den dras in?

Du har faktiskt suttit i denna kammare, tryckt på knappen och sagt till tusentals svenskar som kanske ännu inte vet att de en dag kommer att bli långvarigt sjuka: Vi kommer inte att ha sjukförsäkringen för dig.

Jag tycker att du är alla dessa människor svaret skyldig. Varför ska de kastas ut i kylan?

(Applåder)

Herr talman! Inga människor ska kastas ut i kylan. Det ska över huvud taget inte förekomma. Det är inte heller det som denna diskussion egentligen handlar om. Jag förstår att den svenska vänstern vill få det till att handla om människor som är allvarligt sjuka och liknande. Men om du är allvarligt sjuk, om du är dödssjuk, ska du självklart inte behöva arbeta. Det är alldeles självklart.

Därför är det orimligt som det är i dag. Vi har två myndigheter som gör olika bedömningar. Försäkringskassan säger: Ja, men du kan jobba. Och Arbetsförmedlingen säger: Nej, det kan du inte. Du ska inte jobba. Det finns inget jobb till dig här.

Då hamnar man mellan dessa båda myndigheter. Det vill vi undvika genom att slå samman de här myndigheterna. Det är en strukturell, långsiktig lösning på den problematik som Jonas Sjöstedt beskriver.

Att ta bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen och låta människor försvinna vind för våg i en oändlig byråkrati är inte humant och inte en sund välfärdspolitik.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig fortsätta den dialog som Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson hade. Det var ett mycket förvånande besked som kom från Sverigedemokraternas försvarspolitiska talesperson och nu från Jimmie Åkesson. Ni överväger att stödja FN-konventionen mot kärnvapen. Det är något som just nu i Sverige drivs av Margot Wallström, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Den ende som skulle bli riktigt glad om Sverige anslöt sig till denna konvention är Putin, för det skulle i praktiken mycket kraftigt försvåra ett samarbete mellan Sverige och Nato.

Jag vet att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna är emot ett Natomedlemskap, men även om man är emot ett medlemskap kan man ändå uppskatta det samarbete vi har med Nato, till exempel genom värdlandsavtalet.

Detta äventyras dock allvarligt genom denna konvention. Det har Nato också sagt, så större delen av västvärlden skriver inte under konventionen av detta skäl.

Är ni beredda att äventyra värdlandsavtalet?

Fru talman! Jag instämmer i princip i Jan Björklunds beskrivning av allvaret i detta. Jag försökte också påpeka att vårt parti inte har tagit ställning.

Det är möjligt att någon i utskottet har sagt något i tidningarna. Jag vet inte vad som har sagts i intervjun, och jag har inte heller läst vad som blev resultatet av intervjun. Men för mig är det inte så intressant, för partiet har inte tagit ställning.

Frågan har inte varit på mitt eller partiledningens bord av just den anledningen att jag förstår precis det Jan Björklund beskriver. Jag förstår det säkerhetspolitiskt komplicerade i detta och att detta är mycket komplicerat.

Det finns väl ingen i denna kammare som vill ha kärnvapen. Därför måste vi se bortom denna diskussion och försöka förstå hur komplicerat detta är.

Men beskyll oss inte för att gå Putins ärende i denna fråga, för det är inte sant.

Fru talman! Anledningen till att ni får dessa frågor är för att ni är tungan på vågen. Ansluter ni er till detta kommer Sverige sannolikt att ratificera avtalet, och säger ni nej blir det inte så. Därför är ert ställningstagande oerhört viktigt.

Du säger att du förstår mina argument, Jimmie Åkesson, men ändå överväger ni att ansluta er. Det är obegripligt. Jag ser att det sitter andra sverigedemokrater här och skakar på huvudet åt att ni överväger detta.

Följden blir att samarbetet med Nato i princip omöjliggörs. Det är uppenbart. Hur ni ens kan överväga detta är därför svårt att förstå.

Bakgrunden är precis den som Ulf Kristersson var inne på: Partier av er karaktär i hela Europa ställer sig ofta på Putins sida i konflikter mellan västvärlden och Putin. Det handlar väl om en beundran av det auktoritära styret.

Fru talman! Å ena sidan säger Jan Björklund att det är en allvarlig och komplicerad fråga och att man måste fatta övervägda beslut. Å andra sidan säger han att jag gör fel när jag vill ta detta på allvar och fatta ett övervägt beslut. Jag får inte ihop det.

Vi överväger ingenting. Jag sa nyss att denna fråga över huvud taget inte har varit på mitt bord. När den så småningom kommer på mitt bord lovar jag att du, Jan Björklund, och alla andra ska få ett besked om hur vi ställer oss till detta.

Att behandla en sådan här fråga som något där man plötsligt kan ta ställning utan att överväga det beslut man avser att ta är inte seriöst. Uppenbarligen tycker Jan Björklund inte det heller. Låt då oss som är just tunga på vågen i riksdagen ta den tid vi behöver för att fatta ett väl avvägt beslut.

(Applåder)

Fru talman! Det är bra att fler partier säger sig prioritera vården, eftersom vården är viktig och utvecklingen går åt fel håll. Exempelvis har vårdköerna blivit dubbelt så långa.

Men vad gör Sverigedemokraterna för vården i sin budget? Väldigt lite. Ni lägger små belopp på små projekt.

Det är orealistiskt att köerna försvinner med din politik, Jimmie Åkesson. Ni förslår en byråkratisk modell för att skicka runt patienter, framför allt utomlands. Men inte ens du, Jimmie Åkesson, kan väl tro att det räcker för att alla de 84 000 som i dag står i en vårdkö ska få vård i tid?

Fru talman! Jag tror att vårdköerna är längre än så. Jag har inte siffrorna framför mig, men jag tror att situationen är långt mer allvarlig än vad Andreas Carlson beskriver.

Ja, det har blivit avsevärt värre på senare år. Men även under den tid då Kristdemokraterna hade ansvaret för dessa frågor började vårdköerna växa. Det är möjligt att Kristdemokraterna gläder sig åt att andra partier tar vården på allvar, men det beror i hög grad på att just Kristdemokraterna och andra partier har misslyckats fullständigt eftersom de inte har förstått problemens dignitet.

Vi gör stora satsningar. Det som Andreas Carlson kallar en byråkratisk fint, eller vad han nu sa, är en modell som fungerar i andra länder. Titta på hur Danmark lyckades korta vårdköerna. Det är precis en sådan modell, såklart anpassad efter svenska förhållanden, som vi föreslår. Det är inget byråkratiskt trams; det är på riktigt. Det har lyckats i Danmark, och det kan lyckas här.

(Applåder)

Fru talman! De 84 000 är de som har väntat mer än tre månader, alltså mer än vårdgarantins krav vad gäller ett första besök eller behandling.

Det ni föreslår är en kortsiktig lösning. Det är en panikåtgärd som kommer att skapa en negativ spiral. Resurser som borde gå till svenska sjukhus kommer att hamna utomlands till följd av att fler patienter inte får vård i tid och måste skickas bort. Kostnaderna kommer att öka och svensk sjukvård fortsätta att försämras.

Vi behöver reformer som funkar, strukturreformer och förändrade arbetssätt. Det är Kristdemokraternas svar. Vi vill ha ett statligt huvudansvar för vården. I vår budget satsar vi 2 miljarder på fler vårdplatser i svensk sjukvård. Vi vill återinföra kömiljarden och satsar 3 miljarder på vårdcentralerna så att färre behöver sitta på akuten. Vi vill se vårdserviceteam så att sjuksköterskor får mer tid med patienterna.

Så ser en riktig sjukvårdspolitik ut, Jimmie Åkesson. Era satsningar kommer att slukas upp av byråkrati, och vårt ansvar är att bygga upp svensk sjukvård.

Fru talman! Kristdemokraternas politik på sjukvårdsområdet fungerade inte utan ledde till växande vårdköer. Jag vill bara ha det sagt så att vi vet var vi står.

Har Andreas Carlson över huvud taget tittat på hur det ser ut med kapaciteten på sjukhusen runt om i landet? Har Andreas Carlson förstått problemen med att det inte finns en ordentlig samordning vad gäller sjukhusvård i Sverige i dag? Jag tror inte det, för då hade han inte argumenterat på detta sätt.

En absolut avgörande lösning är att vi koordinerar detta bättre så att vi nyttjar den kapacitet som finns, i första hand i Sverige. Men det handlar också om att när det inte finns plats i Sverige finna plats någon annanstans för att beta av detta berg som bara växer. Blir vi inte av med de gigantiska vårdköerna kommer vi aldrig att kunna lösa detta vare sig strukturellt eller långsiktigt. Därför gäller det att först beta av köerna och sedan göra satsningar.

(Applåder)

Fru talman! På en hållbar planet lever vi hållbara liv. I dag ser vi tyvärr hur depression, psykisk ohälsa, stressrelaterade sjukdomar och utbrändhet ökar lavinartat. Allt fler känner att de inte räcker till på jobbet, hemma, i sina relationer eller åt sig själva.

Detta är ett problem som vi måste ta på allra största allvar. Jag är därför glad att regeringen satsar 600 miljoner mot psykisk ohälsa bara i år.

Jag är också glad att regeringen utreder förslag som kan möjliggöra ett mer hållbart arbetsliv för människor. I en tid när vi arbetar allt fler år måste det finnas chans till reflektion och utveckling under ett långt arbetsliv. Det kan handla om ett utvecklings- eller alterneringsår. Med ekonomisk trygghet ska man ha möjlighet att byta yrkesbana, förverkliga en företagsidé, starta eget eller vidareutbilda sig. Det kan handla om att gå ned i arbetstid för att kunna starta en sidoverksamhet.

Jag är övertygad om att förslag som ger möjligheter för människor att pröva nytt och utvecklas skapar större frihet, flexibilitet och ett mer innovativt samhälle där framtidstron kan växa. Min och Miljöpartiets vision är en framtid där människor har en plats och kan blomstra utan att förstöra planeten för framtida generationer.

(Applåder)

Fru talman! Det som kommer att ta oss mot en grönare framtid är våra företag. Det är småföretagen som tar risker för att lyckas med sin miljöinnovation, företaget som lägger forskningsresurser på ett nytt bilbatteri och bostadsbolaget som investerar i energieffektivisering som gör att den gröna utvecklingen sker.

Företagarna har en nyckelroll för att vi ska kunna minska våra klimatutsläpp, och vi politiker kan aldrig slå dem på fingrarna vad gäller kreativitet och uppfinningsrikedom. Men för att de ska kunna fungera och göra sitt jobb krävs det att regelkrånglet minskar och att kostnaderna sänks, så att det blir lättare och billigare för företag att starta och växa i Sverige.

Vi påbörjade det arbetet tillsammans med våra allianskollegor i regering, men det arbetet har nu avstannat. Skatterna på företag har denna mandatperiod höjts med 32 miljarder årligen - skatter som också drabbar gröna företag.

Jag vill därför fråga Isabella Lövin: Gör ökade kostnader det lättare eller svårare för dessa företag att vara med och bidra till klimatomställningen?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Annie Lööf, för frågan! Ja, det är sant att företagen, näringslivet, har en helt central roll, både för att vi ska ha ett bättre samhälle med mer framtidstro och för att vi ska klara den gröna omställningen.

Jag vill verkligen påminna Annie Lööf om att den här regeringen har infört ett växa-stöd för enmansföretagare. Den som har enskild firma, handelsbolag eller aktiebolag behöver i dag inte betala hela arbetsgivaravgiften för sin första anställda. Det är ett konkret stöd till småföretag, som vi har varit med och drivit igenom.

För de större företag som vill vara med i klimatomställningen krävs det stöd i form av incitament men också tydlig lagstiftning, så att man vet vilka mål som gäller. Här inför regeringen det stora klimatstödet för industrin, Industriklivet, som gör det möjligt för företag som till exempel stålverken att ställa om och göra tekniksprång så att de kan vara med i den gröna omställningen. Det är helt avgörande för klimatframgången.

Fru talman! Nu presenterar Isabella Lövin miljonsatsningar när man snarare tar miljarder från de svenska företagen, inklusive de gröna företagen. Man ger ett växa-stöd, men man tar med de ökade skattehöjningarna tillbaka 32 miljarder varje år den här mandatperioden. Det är allt annat än ett exempel som främjar företagande, grön teknik och innovationskraft, som faktiskt var vad min fråga handlade om.

Isabella Lövin har hunnit med att införa en solskatt, som nästan har dragits tillbaka, men bara nästan, och detta först efter hård kritik från företagen, branschorganisationerna och Centerpartiet. I stället behöver man driva en offensiv, genomtänkt helhetspolitik för entreprenörskap och företagande.

När ska Miljöpartiet släppa ineffektiv symbolpolitik och fokusera på en politik som i helheten stärker entreprenörskap och företagande och förbättrar deras möjligheter att på riktigt investera i grön teknik och klimatsmarta lösningar?

Fru talman! Först och främst noterar jag att Annie Lööf inte upprepade den falska uppgift som hon uppgav i början, att utsläppen ökar i Sverige. Naturvårdsverkets senaste validerade rapport från 2016 visar att utsläppen faktiskt minskar. Det vore lämpligt om Annie Lööf tog in det i sin retorik.

Vi satsar på företagen, som jag nyss har nämnt, med växa-stödet, Industriklivet och en mängd andra initiativ för att vi ska få igång innovationskraften i Sverige, som ska gynna den gröna omställningen.

Solelskatten var något som ni inte lyckades ordna under era år i regering, Annie Lööf. Vi måste också hålla oss till EU-regler, och det vet Annie Lööf lika väl som jag. Men solelen blomstrar i dag i Sverige. Den har växt till 18 gånger, och det är något som jag är stolt över. Vi har verkligen möjliggjort för solelsbranschen att blomstra och starta nya företag.

(Applåder)

Fru talman! Isabella Lövin, du talade i ditt anförande om psykisk ohälsa och depression, som är en folksjukdom i Sverige i dag. Många går in i väggen, som man kallar det, och blir sjukskrivna länge. Där gör vi en del tillsammans, inte minst på Vänsterpartiets initiativ, i budgeten. Men det som förvånar mig är den hårdhet som sedan möter många av dem som drabbas när de är sjukskrivna och behöver sjukpenning. Ni har satt upp ett mål om 9,0 sjukskrivningsdagar per år och satt press på Försäkringskassan att spara på sjukpenningen, och det drabbar många av just dessa människor. Vi hör nu förtvivlade vittnesmål från dem som faktiskt är sjuka. Läkarna säger att de är sjuka, men de förlorar sin sjukpenning.

Jag tycker att det här är helt orimligt. Det gör det inte heller lättare att bli frisk. Vad tänker ni göra åt detta?

Fru talman! Det är verkligen oroande siffror som vi ser över hur sjukskrivningarna utvecklas. Psykisk ohälsa, utbrändhet, depression och andra liknande diagnoser står för merparten av sjukskrivningarna, som har ökat med 80 procent sedan 2010. Samhället måste reagera på detta. Det är en folksjukdom och ett tecken på att något är fel i samhället. Där behöver vi jobba med många delar, både stärka den psykiatriska vården och öka tillgängligheten till psykologer. Men vi måste också titta på möjligheten för människor att få utvecklas under sitt arbetsliv, så att man inte bränner ut sig på sin arbetsplats. Vi måste också se till att det blir bättre arbetsvillkor så att till exempel sjuksköterskor och lärare, som har väldigt ansvarsfulla uppgifter, inte ser sig nödgade att sjukskriva sig på grund av arbetsmiljön.

Fru talman! Jag instämmer i stort sett i varje ord som du säger, Isabella Lövin. Men det som förvånar mig är att ni samtidigt sätter den här pressen på Försäkringskassan att spara. Det drabbar ju precis de här människorna. Många av de som har den här problematiken förlorar sin sjukpenning. Många har stöd av sina läkare som säger att man inte kan arbeta. Många vittnar om att man inte orkar, att man behöver lite mer tid och lite bättre rehabilitering för att komma tillbaka.

Det är du som är ansvarig. Du är vice statsminister. Det är ni som skriver regleringsbrevet till Försäkringskassan. Det är regeringen som har satt den här pressen på besparingar. Det riskerar att göra livet svårt för många av dem som behöver stöd för att komma tillbaka.

Jag förstår inte. Står ni för den här politiken, eller tänker ni ändra den?

Fru talman! Det är viktigt att vi uppmärksammar detta.

Regeringen sätter också press på arbetsgivarna. Nu fick vi inte igenom den så kallade hälsoväxlingen, som skulle sätta mycket större tryck på arbetsgivarna att ta ansvar för arbetsmiljön så att människor inte går in i väggen.

Det här är ett gigantiskt samhällsproblem. Det är slöseri med resurser. Vi utbildar sjuksköterskor, lärare och poliser som sedan sjukskriver sig på grund av att de mår dåligt och inte klarar av arbetsförhållandena.

Vi måste jobba med alla delar. Med sjukförsäkringen kan vi uppmärksamma de här problemen, för det här är inte hållbart. Det är heller inte önskvärt för individen att vara sjukskriven hur lång tid som helst. Man vill tillbaka in i arbetslivet.

Vi diskuterar med och sätter press på arbetsgivarna, men vi måste också hitta andra reformer så att arbetslivet blir mer hållbart.

Fru talman! Isabella Lövin sa i en kommentar tidigare här att Alliansen vill sänka marginalskatterna och att de rika tjänar på det. Jag vet inte om hela Alliansen verkligen vill det, men jag vill gärna sänka marginalskatterna.

Jag är undrande inför definitionen av rika. Jag delar uppfattningen att den som tjänar mycket ska betala mer i skatt än den som tjänar lite - självklart ska det vara så.

Om man för varje år räknar allt fler i Sverige som rika kan staten såklart öka sina skatteinkomster. En mycket stor del av Sveriges specialistsjuksköterskor räknar ni som rika. En mycket stor del av förskolecheferna, av föreståndarna och andra inom äldreomsorgen samt av förstelärarna och gymnasielärarna räknas som rika i ert Sverige, för att ni ska kunna ta ut högre skatt.

Den statliga inkomstskatten betalas av en väldigt stor grupp i Sverige. Det är faktiskt så att 60 procent av Sveriges barnmorskor betalar statlig inkomstskatt - dem räknar ni som rika.

Är detta rimligt? Är 60 procent av Sveriges barnmorskor rika?

Fru talman! Det är ett stort samhällsproblem att inkomstklyftorna ökar, både inom länder och mellan länder. Detta skapar ett stort hot mot vårt samhälle. Det göder populistiska krafter. Ingen gynnas av att de som är extremt rika blir ännu rikare.

Jag vill påpeka att denna regering sänker skatterna för pensionärerna och tar bort den klyfta som ni skapade. Det är också intressant att notera att du, Jan Björklund, tar upp frågan om skatterna, för den är väldigt central när det gäller skillnaden i hur vi ser på samhället.

Du, Jan Björklund, vill gärna prata om större behov i skolan, i sjukvården, inom polisen, i försvaret - på alla områden i samhället. Men du har inget svar på hur vi ska finansiera alla dessa ökade behov.

Vad är svaret på det, Jan Björklund? Jag vet faktiskt inte. Vi måste ha ett jämlikt samhälle om det ska vara ett hoppfullt samhälle.

Fru talman! Om det ska vara någon vits med dessa replikskiften bör man försöka att svara på de frågor som ställs. Min fråga var om det är så att 60 procent av Sveriges barnmorskor är rika. Isabella Lövin började tala om att personer som är miljonärer ska betala mer skatt. Jag håller med om att de ska betala mer skatt. Problemet med er politik är att ni har sänkt gränsen för vilka som räknas som rika så mycket att väldigt många personer som arbetar inom kvinnodominerade akademikeryrken nu räknas som rika.

Jag håller med - jag vill satsa på skolan. En del i att satsa på skolan är att vi kan få fram lärare. I fråga om sjukvården gäller det att vi kan få fram specialistsjuksköterskor och barnmorskor, men då måste det löna sig att gå fem år på universitet och utbilda sig till detta. Om ni tar huvuddelen av inkomsten i skatt lönar det sig inte.

Detta är ingen slump. Det är just inom de kvinnodominerade akademikeryrkena som vi har brist i Sverige. En orsak till det är att ni hårdbeskattar personer som arbetar inom dessa yrken och betraktar dem som rika, vilket de verkligen inte är.

Det måste löna sig att utbilda sig i Sverige - även för kvinnor.

Fru talman! En del av förklaringen till bristen på sjuksköterskor är att vi utbildar för få sjuksköterskor. En annan del är att sjuksköterskorna sedan lämnar yrket ganska snabbt, eftersom arbetsförhållandena inte är tillräckligt bra. Detta beror på att det finns brister vad gäller såväl personalförsörjningen som sjukvårdens resurser. Vi behöver mer resurser till sjukvården - det är vi helt överens om.

Ni är väldigt bra på att peka på behoven, men ni är väldigt dåliga på att tala om hur dessa behov ska finansieras, Jan Björklund. Ni är av maginstinkt emot exempelvis flygskatten. Ni är emot alla typer av miljöskatter som vi lägger på bordet. Jag tycker att det är sorgligt.

Tillsammans med dina allianskamrater får du ihop 100 miljarder i skattesänkningar om era budgetar läggs ihop.

Fru talman! Jag läste i Dagens Nyheter i morse vad jag uppfattar som att Isabella Lövin hävdar att vi inte ska prata för mycket om kriminalitet och sexualbrott. Hon menar att det går bra för Sverige.

Men Sverige sätter en hel del rekord, och dessa är inga rekord att vara stolt över. Rekordmånga poliser slutar, framför allt unga poliser. Rekordmånga brott begås, framför allt sexualbrott. Vi har även rekordmånga ouppklarade skjutningar och mord i Sverige.

Min korta fråga till Isabella Lövin är: Anser du, som jag, att det råder en poliskris i Sverige, eller anser du att problemen är marginella och att andra problem är viktigare?

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt viktigt att ställa den frågan och att definiera exakt vad man menar med de stora problemen.

Svar ja - vi har polisbrist i Sverige. Vi utbildar just nu dubbelt så många poliser som under alliansregeringens tid. Men det går inte att trolla fram poliserna. Det finns en eftersläpning sedan lång tid. Man måste också se till att det råder bra arbetsförhållanden, så att poliserna stannar i yrket och inte lämnar det.

Jag tycker att det är viktigt att vi definierar och talar tydligt om vilka problem som finns och att vi inte målar upp en bild av att hela samhället håller på att gå sönder. Det är viktigt att vi inte ger upp inför dessa utmaningar.

Vi kan titta på skjutningarna i Göteborg. Antalet har halverats under det senaste året tack vare ett effektivt polisarbete tillsammans med andra myndigheter. Det visar att det går att bura in bovarna. Men vi måste också bli bättre på att förebygga, så att de unga i förorterna, som nu blir rekryterade till kriminella gäng, hindras från att gå med i dessa.

Fru talman! Tack för svaret!

Jag tycker ändå att man behöver se dessa utmaningar och problem utifrån de många unga kvinnor som inte vågar gå ut eller utifrån den nederländske student som råkade bli skjuten på en pizzeria i Uppsala för några dagar sedan, efter bara några dagar i Sverige. För dem har samhället gått sönder. Vi måste se verkligheten med deras ögon.

Jag tror att det som göder populism är om det politiska etablissemanget inte ser den verklighet som många människor lever i och oroar sig över.

Isabella Lövin säger i DN att det är en kapplöpning om fler poliser. Håller inte vice statsministern med om behovet av fler poliser? Socialdemokraterna har sagt att man vill ha 10 000 fler polisanställda. Här låter det dock som en kritik inom regeringen från den vice statsministern. Hur ska ni ha det egentligen?

Jag pratar gärna om hopp - hoppet att detta halvår är det sista halvåret med en nonchalant rödgrön regering.

Fru talman! Andreas Carlson lyssnade inte på vad jag svarade. Jag sa att det behövs fler poliser. Däremot är det inte så att vi kan trolla fram dem genom budgetanslag från det ena året till det andra, utan vi måste utbilda fler poliser. Detta är sorgligt eftersatt från alliansregeringens tid.

Vi kan heller inte bara tala om strängare straff. De som rekryteras till de kriminella gängen i de utsatta områdena i förorterna är 12, 13 eller 14 år gamla. Vi måste ha mycket fler insatser inom skolan och socialtjänsten, med fritidshem, socialpedagoger och fältassistenter som är ute på fältet.

Vi måste jobba med familjerna och se till att dessa barn och ungdomar ser att de har en annan framtid än att göra karriär som yrkeskriminella. Det är nämligen exakt den bilden som man just nu kan se i dessa förorter.

Vi måste jobba med detta på många sätt. Det räcker inte med enbart poliser eller strängare straff, utan vi måste jobba förebyggande och ha ett humant samhälle.

(Applåder)

Fru talman! På länssjukhuset i Kalmar tog det bara fyra minuter på det nya året innan den första bebisen föddes. I lokaltidningen hemma läste jag att det på Värnamo sjukhus dröjde två dagar in på det nya året. Varje timme kommer ungefär 13 nya liv till världen runt om i Sverige.

Vi är många som själva minns känslan - tacksamheten över den duktiga sjukvårdspersonalens insatser och en känsla av lättnad att samhället fanns där när livet var som allra viktigast. Vi minns också oron inför förlossningen. Skulle vården fungera när den behövdes som allra mest?

Känslan är densamma oavsett om det handlar om livets ljusaste stunder eller dess svåraste prövningar. Därför är det skrämmande att köerna till sjukvården nu ökar i Socialdemokraternas Sverige och att det är stora skillnader beroende på var i landet man bor.

I det socialdemokratiskt styrda Norrbotten får till exempel bara 64 procent specialistvård inom ramen för vårdgarantin. I S-styrda Jämtland är siffran 65 procent. Detta kan jämföras med alliansstyrda Halland, där hela 93 procent får det.

Detta, Stefan Löfven, kan inte kallas för något annat än ett misslyckande. Var finns rättvisan i att norrbottningar och jämtar får vänta längre på vård än hallänningar?

Centerpartiet lägger därför en tillgänglighetsmiljard för att korta köer. Vi satsar på att korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, och vi lägger 25 miljarder mer än regeringen på generella statsbidrag till välfärdens kärna.

Valet kommer att handla om hur vi hindrar klyvningen av Sverige, om hur vi skapar trygghet i hela landet med fler poliser och kortare vårdköer och om hur vi förbättrar integrationen.

Fru talman! Sverige behöver förändring. Sverige behöver ett nytt ledarskap som tar itu med de utmaningar som finns, som presenterar konkreta lösningar och som tar Sverige i en annan riktning.

(Applåder)

Fru talman! Det är viktigt att redovisa vad man vill med politiken, exempelvis sjukvården, och det är därför vi för till mycket mer resurser. En kömiljard förslår inte långt om professionen tycker att den är fel och man i stället dessutom lägger till betydligt mer pengar. Vi satsar nu mer på svensk sjukvård än vad som har gjorts på många år.

Frågan är hur det ska gå till. Annie Lööf har varit tydlig med två saker: Alliansen ska hålla ihop, oavsett valresultat, och hon utesluter samröre med Sverigedemokraterna - det uppskattar jag. Samtidigt säger Ulf Kristersson att han vill bilda regering även om Alliansen är mindre än de rödgröna partierna. Jag tror inte att alla riktigt har uppfattat det, men detta är två besked som inte går ihop, även om det kräver aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Vi ser hur det går i Gävle med två helt oförenliga linjer.

Nu är det valår, och då vill jag gärna att Annie Lööf tydliggör sin position. Är det hennes eller Kristerssons linje som gäller?

Fru talman! Klimatutsläppen växer, vårdköerna växer och integrationen misslyckas. Detta är fjärde eller femte gången som Stefan Löfven står i en partiledardebatt och ställer frågor om regeringsfrågan. Jag kan svara en gång till: Centerpartiets huvudmotståndare i valet är givna. Vi går till val på att byta ut Stefan Löfven som statsminister och bilda en alliansregering.

Den som röstar på Centerpartiet kan vara trygg med att Sverigedemokraterna inte ska få något inflytande över hur Sverige ska styras. Om alliansregeringen blir mindre än de rödgröna har jag sagt att jag tycker att Alliansen bör söka stöd över blockgränsen. Samarbetsmannen Stefan Löfven kanske kan tänka sig att stödja en alliansregering ledd av Ulf Kristersson?

Fru talman! Jag har under hela mitt partiordförandeskap och som statsminister varit tydlig med jag tycker att blockpolitiken är fördummande för Sverige. Den försvagar vårt land.

Annie Lööf låser sig helt och hållet vid blockpolitiken och ser bara två alternativ. Det är klart att Socialdemokraterna och Moderaterna är huvudmotståndare i valet. Att moderatledaren och jag sedan skulle rösta på varandra som statsministerkandidat här i kammaren skulle jag säga är ganska oseriöst.

Denna fråga handlar om att se de alternativ som finns och där Sverigedemokraterna inte ges det avgörande inflytandet. Endera väljer man att hålla kvar blockpolitiken och låta Sverigedemokraterna styra, eller så väljer man att bryta blockpolitiken.

(Applåder)