Interpellationssvar - 2018-01-16

Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ber om ursäkt för förseningen beroende på trafikproblem på grund av väder och vind, både i luft och på land.

Lars Beckman har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag som statsråd har vidtagit i min tjänsteutövning för att regeringen och myndigheter ska ta socioekonomiska hänsyn rörande rovdjur i eftersatta kommuner och områden, som jag skriver om på regeringens hemsida och i budgetpropositionen. Han har också frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att göra det enklare och billigare att bo och verka på landsbygden för de individer som drabbas av det omfattande rovdjurstrycket.

Regeringens ambition är, och har under hela mandatperioden varit, att bringa ordning och reda inom svensk viltförvaltning. Det långsiktiga målet för rovdjurspolitiken är att de stora rovdjuren ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Sverige ska ha livskraftiga rovdjursbestånd. Samtidigt ska människor som lever och verkar på Sveriges landsbygd kunna känna trygghet, bedriva jakt och hålla tamboskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen arbetar kontinuerligt för att förbättra förtroendet för rovdjurspolitiken. För en snabbare, effektivare och mer likvärdig beslutsprocess gäller numera att ärenden och mål om jakt på stora rovdjur ska handläggas skyndsamt och att beslut om sådan jakt överklagas till Förvaltningsrätten i Luleå. För att domstolarna ska kunna pröva eventuella överklaganden av beslut om licensjakt på varg före jaktstart gäller numera att sådana beslut får fattas senast den 1 oktober.

Rovdjursförvaltningen är regionaliserad. För förankring och trovärdighet inom viltförvaltningen behövs lokalt inflytande, samverkan och reell delaktighet, till exempel så som sker genom viltförvaltningsdelegationerna. I dessa sammanhang finns möjlighet till samråd och faktiskt inflytande i myndigheternas processer. Regeringen värdesätter delegationernas roll i detta sammanhang och har nyligen stärkt det lokala inflytandet genom att utöka delegationerna med två representanter för olika lokala intressen.

Regeringen har också förbättrat möjligheten att ge ekonomiskt stöd till åtgärder för att förebygga och ersätta skador av vilt inom jordbruket. Regeringen har därför gjort stora höjningar av anslaget till detta stöd, från drygt 30 miljoner kronor när regeringen tillträdde till drygt 52 miljoner kronor. För att förenkla att dessa medel kommer till nytta hos enskilda jordbrukare beslutade regeringen den 23 november 2017 om regler som underlättar stöd till nämnda ändamål. Avsikten är att detta ska kunna bidra till den långsiktiga förankringen av rovdjurspolitiken hos de människor som lever och verkar på landsbygden, det vill säga hos de människor vars vardag kan komma att påverkas av rovdjursförekomst.

En hållbar viltförvaltning kännetecknas av balans mellan å ena sidan viltnärvaro och å andra sidan näringsverksamheter och människors livsmiljöer. Regeringens intention är också att ge goda förutsättningar för viltförvaltning som näring och som fritidssysselsättning. Detta kan bidra till att skapa arbetstillfällen på landsbygden. Viltet är en viktig resurs som ska förvaltas långsiktigt.

Fru talman! Välkommen till debatten, statsrådet Bucht! Du fick uppleva vardagen för oss som bor på landsbygden med försenade flyg och dålig vinterväghållning. Men det är trevligt att du tagit dig hit.

Jag skrev denna interpellation om rovdjur efter ett rovdjursmöte som vi hade i Ljusdal i höstas. Det var ett väldigt stort intresse för mötet. Det var en mycket stor uppslutning och många upprörda känslor den kvällen i Ljusdal i Hälsingland. Folk hade åkt 20 mil för att vara med på mötet.

Om man jämför stämningen på mötet i Ljusdal med det svar som statsrådet nyss presenterade här i kammaren kan man väl säga att det är som skillnaden mellan natt och dag och svart och vitt. På mötet, dit människor hade åkt från hela Gävleborg, var man fly förbannad över den rovdjurspolitik som förs. Man var besviken över Miljöpartiets och Socialdemokraternas politik. Det som upprörde mest kanske var just den brist på hänsyn och respekt som det innebär att bo på svensk landsbygd.

Under förra mandatperioden fattade riksdagen ett klokt beslut om att vi ska ha 170-270 vargar i Sverige. Det var inte så att vi satt i den här kammaren och hittade på det, utan det var omfattande möten runt om i Sverige, inte minst i mitt hemlän, Gävleborg. Där hade vi många möten med alla olika intressenter för att komma fram till hur många rovdjur vi ska ha och att de ska vara spridda över hela Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att det inte är roligt - det var därför jag frågade om de socioekonomiska hänsynen - när en förskola i Ljusdal inte törs och vill släppa ut barnen på förskolans gård. Det hände också i Ockelbo. Arbetarbladet skrev om förskolepersonalen i Ockelbo som sa: Vi kan ju inte släppa ut barn på gården med risk för varg.

Jag noterade att Länsstyrelsen i Stockholm fattade ett klokt beslut om skyddsjakt på två vargar och sannolikt de två enda vargar som fanns i Stockholm. Då använde man just som argument: Vi är rädda om barnen. Det var ett mycket bra beslut som Länsstyrelsen i Stockholm fattade om skyddsjakt. Men den fråga som man då kan ställa sig är om barnen i Ljusdal är mindre värda än barn i Stockholm? Det måste väl vara rimligt att det är samma lagstiftning och samma tillämpning som gäller oavsett var barnen bor.

Vi vet också efter interpellationsdebatter i höstas här med ett annat statsråd att man numera inte arbetar efter 170-270 vargar i Sverige utan snarare 300, och detta utan att riksdagen har fattat ett nytt beslut. Vad skickar det för signaler till medborgarna i Sverige? Sveriges högsta beslutande församling har fattat ett beslut som medborgarna naturligtvis förväntar sig att våra myndigheter följer. Det vore naturligtvis intressant att höra Sven-Erik Bucht förklara varför regeringen inte säkerställer att våra myndigheter följer riksdagens beslut.

I mitt nästa inlägg tänker jag lägga in rovdjursfrågan i helhetsbilden över dem som bor på landsbygden, hur man känner och upplever regeringens direkt landsbygdsfientliga politik.

Fru talman! Landsbygdsministern! En bra politik för hela Sverige är ju grundläggande för att hela Sverige ska leva och att vi har en levande landsbygd. Där oroar dagens politik med alltifrån skattechocker på elbilar, lastbilsskatt med fördyrade transporter som resultat, flygskatt, där vi redan före införandet ser resultatet av indragna flyglinjer i exempelvis mitt eget hemlän, Värmland.

Det är bra med en jord- och skogsbrukspolitik som fungerar. Jag ska senare i dag debattera artskyddsförordningen med miljöminister Karolina Skog - en fråga där det inte händer så mycket från regeringshåll. Om man tar del av vad som har sagts i debatterna här i riksdagen tidigare kan man ju förstå att regeringens två olika partier och miljöministern Karolina Skog från Miljöpartiet å ena sidan och landsbygdsministern från Socialdemokraterna å andra sidan är långt ifrån eniga. Detta gäller också rovdjurspolitiken.

Vi har ett riksdagsbeslut om att det ska finnas 170-270 vargar, som Lars Beckman sa här precis innan. Jag debatterade vargfrågan med miljöministern före jul och fick inte intrycket att riksdagens beslut vägde speciellt tungt där, utan att vi snarare är i behov av fler vargar i Sverige.

Hemma i Värmland bedömer man i dag att det finns ungefär lika många vargar bara i vårt län som riksdagen har beslutat att det ska finnas i hela landet, och då blir det ju lite skevt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är det intressant att fråga vad landsbygdsministern gör och vad regeringen gör. Det känns nämligen som att regeringen talar med ganska många tungor, och det låter ungefär lika enigt som det gör på Folk och Försvar i Sälen. Beroende på vilket parti eller departement man representerar har man olika budskap. Det är allvarligt när det gäller vilka signaler vi sänder ut i samhället.

Vår ambition är att vi ska ha en rovdjurspolitik som är hållbar och acceptabel och som har en acceptans i samhället. Vi ska ha en rovdjurspolitik som gör att det går att ha en fungerande landsbygd där man kan bedriva den verksamhet man vill.

Min fråga är därför: Vad gör landsbygdsministern konkret för att vi ska ha en aktiv landsbygdspolitik och en rovdjurspolitik värd namnet - en rovdjurspolitik som fungerar och som det finns respekt för inte bara i riksdagens kammare och innanför tullarna i vår huvudstad utan i de län där vargen faktiskt finns och där personer lever med vargar runt husknuten?

Fru talman! Jag är glad att jag får möjlighet att diskutera landsbygdens villkor, vilket handlar om mycket mer än licensjakt efter varg. Jag ska återkomma till de många olika delarna i detta.

Jag är också glad för det nyväckta intresse som Moderaterna visar för svensk landsbygd. Så var det inte under er regeringstid. Eller är det en ulv i fårakläder som uppträder?

Låt mig återgå till jakten. Regeringens ambition har under hela mandatperioden varit att bringa ordning och reda i rovdjursförvaltningen. Den måste vara hållbar och effektiv. Det är viktigt för att människor ska känna att vi tar detta på allvar.

När denna regering tillträdde hösten 2014 fungerade inte licensjakt efter varg över huvud taget. Det var en enorm oreda i hela rovdjurspolitiken. Det var kaos. Alliansen lämnade över en hiskelig oreda i rovdjurspolitiken, framför allt vad gällde licensjakten.

Fru talman! Enligt statistiken för alliansregeringens sista tre år var det ingen licensjakt efter varg 2012. År 2013 var det tre vargar, och sedan avbröts licensjakten genom domslut. År 2014 var det ingen licensjakt efter varg. Det var alltså tre vargar på tre år.

Fru talman! Denna regering fick rovdjurspolitiken på plats och skapade ordning och reda. Under våra tre första år var det licensjakt på 83 vargar. Jämför det med tre!

Jag tror att det finns anledning för ledamöterna att vara lite självkritiska. Det var total oordning i rovdjurspolitiken när vi tillträdde.

Det är viktigt med lokal närvaro, bland annat genom viltförvaltningsdelegationer. Här finns företrädare för de politiska partierna och för viltförvaltning, friluftsliv, turism och skogsnäring. Det är många olika intressen som ska finnas med för att detta ska bli bra.

Fru talman! Oavsett om vi har en bra representation är grunden för att detta ska fungera att det är ordning och reda och att det finns rättsprocesser som håller. Så var det inte tidigare. Det upphävdes av Högsta förvaltningsdomstolen, och det var till och med så att EU-kommissionen drev ett ärende mot Sverige. Det var total oreda inom licensjakten efter varg, men det har denna regering ställt till rätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar för statsrådets inlägg.

Jag vet inte vem det är statsrådet försöker tala till. Det kan i alla fall inte vara till Sveriges jägare, för de vet hur det ligger till. Det kan inte vara till dem som bor på landsbygden, för de ser effekterna av Miljöpartiets och Socialdemokraternas politik. Kanske blir någon SSU:are som läser detta protokoll sedan imponerad av statsrådet, men de som bor på landsbygden i Ljusdal blir inte imponerade.

Jag tror att man måste sätta in Miljöpartiets och Socialdemokraternas misslyckade rovdjurspolitik i ett större sammanhang. Varför var folk så förbannade i Ljusdal den där kvällen? Jo, jag tror att det är den sammantagna effekten.

Jag tror att det beror på skattechocken på drivmedel. Det är den största höjningen i Sveriges historia med automatisk uppräkning av skatten utan politiska beslut. Jag tror att det beror på fordonsskatten, som ska chockhöjas på bilar som används på landsbygden - på dieselbilar, som Miljöpartiet vill förbjuda.

Jag tror att det beror på bristfällig vinterväghållning. Jag är helt övertygad om att landsbygdsministern inte läser Hela Hälsingland, men hade han gjort det hade han sett bil på bil som de senaste veckorna åkt av vägen.

Jag tror att det beror på nedsläckt gatubelysning på statliga vägar och på tvångsombildning av statlig väg i Hälsingland till enskild väg. För att spara 15 000 per år beslutade Trafikverket att lägga ut 500 000 kronor för att ombilda en väg.

Jag tror att det beror på att Telias kopparnät släcks ned, vilket vi kunde läsa om i förra veckan, och det senaste påfundet att man inte ska få elda i sin vedspis som man har i köket för att kunna laga mat.

Jag tror att det beror på flygskatten, som ni inför.

Fru talman! Jag har inte ens nämnt kilometerskatten, energiskatten och nedsläckningen av kärnkraften. Jag skulle kunna tala i två minuter till om all landsbygdsfientlig politik ni för.

Jag tror att det är därför folk blir så förbannade och att 50 personer kommer till Ljusdal en kväll för att diskutera rovdjurspolitiken. De är helt enkelt fly förbannade över att riksdagens beslut inte följs. Jag har stor förståelse för att den som är småjordbrukare i Ljusdal blir ledsen och förbannad över att hans oro och småföretagsamhet inte tas på allvar när varg, björn eller andra rovdjur stryker runt hörnet.

Då är vi tillbaka till min interpellation. Vad har regeringen gjort för att kompensera? Ni skriver på er hemsida att ni ska ta socioekonomiska hänsyn och att man ska kunna bo och leva i hela Sverige. Det är fina ord som alla partier ställer upp på. Det finns ingen som har en annan uppfattning. Det finns ingen som har en annan uppfattning än att det ska vara ordning och reda i rovdjurspolitiken. Problemet är bara att den politik ni för är det rakt motsatta, precis som jag sa i mitt förra anförande.

Det vore roligt om ni hade någon liten åtgärd som gjorde det enklare att bo i Hälsinglands inland eller i Gästrikland. Statsrådet skulle kunna säga att ni har höjt a-kassan eller andra bidrag. Men det är inte det människor efterfrågar, utan att man faktiskt ska kunna bo och leva i hela Sverige. Då är rovdjurspolitiken en viktig del, men precis som statsrådet sa är det givetvis helheten av politiken som är viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Valet i september ger väljarna möjlighet att utvärdera vad Socialdemokraterna sa före valet och vad Miljöpartiet i regeringen beslutade efter i rovdjurspolitiken.

Fru talman! I landsbygdsministerns svar finns stora likheter med svaren man får på andra interpellationer från andra statsråd oavsett ämne. De handlar om vad som hände i Sverige under alliansregeringen, och då hände det mycket. Det är i och för sig bra att regeringen fokuserar på vad Alliansen gjorde, och det vore också bra om man gjorde mycket av det Alliansen gjorde och skulle vilja göra.

Däremot handlar det väldigt lite om vad landsbygdsministern gör. Det var just den frågan som ställdes: Vad är landsbygdsministerns politik? Vad gör landsbygdsministern för att rovdjurspolitiken ska bli förbättrad? Vad gör landsbygdsministern för att landsbygdspolitiken och politiken för hela Sverige ska bli bättre? Det var detta som både Lars Beckman och jag ställde frågor om.

Jag kan inte se hur skattechocker på dieselbilar, lastbilsskatt som fördyrar transporter, flygskatt som innebär nedlagda flyglinjer eller oenighet inom jord- och skogsbrukspolitiken mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna, som fördröjer bland annat utredningar om artskyddsförordningen och ställer till det ganska mycket, kan gagna Sverige.

Nu har landsbygdsministern använt ett av sina inlägg till att berätta vad alliansregeringen gjorde, och han tycker - inte helt överraskande - att alliansregeringen inte gjorde rätt saker. Men jag ger landsbygdsministern en ny chans: Vad har regeringen gjort, och vad avser ministern att göra för att få ordning på dessa frågor? Det gäller alltså inte vad Alliansen gjorde, och ministern behöver inte ens säga vad Alliansen avser att göra. Vad avser ministern att göra under återstoden av sin tid som minister fram till nästa val?

Fru talman! 2018 års första interpellationsdebatt tar vid nästan där 2017 års slutade.

Moderaterna känner sig hårt klämda därför att den S-ledda regeringen har tagit tag i att hålla ihop Sverige och lansera en politik för hela landet. Man har tillsatt en landsbygdskommitté, som har presenterat 70 gemensamma förslag. När Lars Beckman ställer en interpellation nämner han inte detta med ett ord över huvud taget. Han nämner i sin interpellation en liten snutt om att det ska vara möjligt att verka och bo och att det ska finnas samhällsservice i hela landet, även utanför de större orterna. Det är bra. Det ska också gå att bygga i de strandnära lägena, men det återkommer jag till.

I övrigt handlar hela interpellationen om jakt på varg och om vilt- och rovdjursförvaltning, och det är där det kommer fram hur ställda Moderaterna helt plötsligt blir när den S-ledda regeringen, precis som statsrådet Sven-Erik Bucht redovisade, tar tag i de delar som har saknats för att man ska kunna genomföra en hållbar rovdjursförvaltning som EU-kommissionen tror på och som också de som hanterar biologisk mångfald tror på.

Nu har WWF förtroende för svensk rovdjurspolitik och överklagar inte längre de jaktbeslut som fattas i Sverige. Vi har fått en ordning som är hanterbar juridiskt i domstolar. Så var inte fallet, precis som statsrådet hänvisade till, när den moderatledda regeringen styrde. Då lämnades många av dessa delar vid sidan om, vilket skapade kaos.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns fortfarande delar att ta tag i. Jag ser inte att någon moderat över huvud taget har lyft upp samernas situation. Samerna har rovdjur inpå knuten - andra rovdjur än varg förvisso - som också behöver ha en gynnsam bevarandestatus och som även behöver hanteras. Jag har aldrig hört en moderat lyfta upp detta över huvud taget, och man kan fundera på vad det beror på.

När det kommer till strandskydd måste vi minnas vem som satte igång den karusell som råder i dag. Det var faktiskt den moderatledda regeringen som 2013/14 lade fram den proposition som ligger till grund för den situation för byggande som vi har i dag och som gör att länsstyrelserna runt om i landet har fått möjligheter. Kommunerna kunde tidigare lägga fram en strandskyddsdispens som de ansåg vara möjlig utifrån de lokala förhållandena, men nu har man skapat en lagstiftning som hela landet följer. Men Lars Beckman tar inte upp detta speciellt mycket när han står här i talarstolen, egentligen inte alls, fast det handlar om detta initialt. Det är viktigt att vi kommer till reda så att det faktiskt går att bygga på de håll där detta är lämpligt.

Vi måste också vara medvetna om att vi har högre flöden i våra vattendrag. Vid vissa av våra vattendrag runt om i landet är det inte lämpligt att bygga, men det finns många sjöar och vattendrag i Sverige där det borde vara lättare att bygga.

Regeringen kommer att presentera en proposition utifrån Landsbygdskommitténs förslag, och det återstår att se vilka åtgärder vi kan vidta för att förbättra situationen.

Fru talman! Jag vill som avslutning på debatten säga att jag saknar landsbygdsministerns svar på om han tycker att det är rimligt att myndigheter ska följa de beslut som riksdagen har fattat. När det gäller beslutet om hur många vargar vi ska ha är det tydligt att de inte följs.

Det som möjligen är märkligt i denna debatt är att regeringens ministrar, när de är uppe i talarstolen, fortsätter att skylla allt som går dåligt på den förra alliansregeringen. Det kan man göra, men det börjar bli smått märkligt att man inte har lyckats lösa saker på tre år utan fortsätter att skylla på en annan regering därför att man inte klarar av saker och ting.

Jag håller med i den breda diskussionen, fru talman, och det var därför jag begärde ordet. Man ska givetvis bedöma politiken i dess helhet. Då kan man konstatera att regeringen i varenda budget den har lagt fram har höjt skatten på bensin och diesel. Fordonsskatten höjs från och med årsskiftet, och man ska införa en flygskatt från och med den 1 april. Man har också planerat att införa en kilometerskatt före valet. Åtminstone säger halva regeringen att detta ska vara gjort innan dess.

Om man lägger ihop all denna politik, fru talman, kan man konstatera att det är skatt på avstånd. Jag tycker att Norrmejeriers vd sa det bäst: Detta är inte miljöskatter, för avstånd kommer vi alltid att ha i Norrland. Vi skulle kunna köpa in ellastbilar, men det skulle fortfarande inte vara möjligt att undkomma de skatter på avstånd som regeringen vill ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är precis vad det handlar om: Man ska straffa människor med avstånd. Det är det genomgående temat i alla dessa försämringar. Så jag håller absolut med landsbygdsministern om att man ska se politiken i dess helhet.

Avslutningsvis, fru talman, hörde jag Isak From gå upp och berätta på det sätt han gör om regeringens förträfflighet och att moderater verkar rädda därför att regeringen är så förträffligt bra, eller hur han nu uttryckte sig - det står väl i protokollet. Jag vill bara säga att det finns tidningar man kan läsa. I Aftonbladet, med tydlig vänsterprägel, kan man läsa att väljarna i Sverige är mindre nöjda med statsministern än vad de amerikanska väljarna är med Donald Trump. Detta säger en hel del om hur läget ser ut i svensk politik.

Fru talman! Egentligen spelar det ingen roll vilket intervall man har på vargbeståndet om man inte har ordning och reda i jaktpolitiken. Tre vargar på Alliansens sista tre år - det är klart att vargpopulationen steg en bra bit över 400 vargar. Det var på grund av att man inte hade ordning och reda i detta.

Sedan dess har vi fått ordning och reda. Under våra tre år har det bedrivits licensjakt på 83 vargar, och beståndet har minskat. Om man inte har ordning och reda får man jätteproblem, och det är detta problem som ännu lever kvar på svensk landsbygd. Vi har ordnat upp detta.

Som jag sa inledningsvis handlar landsbygdens villkor inte bara om licensjakt på varg. På jaktområdet är en viktig sak som vi också har fått ordning och reda på fjälljakten, där svenskar och lokalbefolkningen trängdes ut på grund av ett annat regelverk som Alliansen satte på plats. Detta har vi nu ändrat. Vi har också sett till att jordbruket och skogsbruket inte ska drabbas så hårt av betestryck från dovvilt, där vi har infört möjlighet till kalvjakt.

Vi har också försökt få den extrema utfodring som sker på vildsvin på plats, så att jordbrukare inte ska förlora hundratals miljoner kronor på förstörda grödor varje år. Detta stoppades tyvärr. Vi har försökt med många saker, och vi har gjort många saker.

Jag tycker att ni moderater målar upp en väldigt mörk bild. Det är dysterkvist efter dysterkvist som går upp i talarstolen. Jag tycker att man ska närma sig landsbygdens problem med ödmjukhet. Den har försakats under lång tid av många regeringar av många olika kulörer. Det är viktigt att man inte tror att man är bäst. Men jag vill nämna dieselskatterna också. Alliansregeringen höjde dieselskatten två gånger. Man försämrade dieselskattereduktionen fyra gånger. En av de första åtgärder som denna regering vidtog var att höja dieselskattereduktionen och förbättra den från 90 öre till 1,70. En annan sak som drabbade landsbygden mycket hårt var att man tog bort det särskilda reseavdrag som fanns.

Jag ska nu tala lite grann om vad vi har gjort. En sak gäller lanthandlarna som har haft en dramatiskt negativ utveckling under de senaste tio åren. Antalet butiker har minskat från omkring 2 900 butiker till 1 200 butiker. Vi har infört ett driftsstöd på 35 miljoner per år. Branschföreträdarna tycker att det är en jättebra åtgärd. Man har stoppat butiksdöden. Investeringsstödet är fördubblat.

Vi har i dag ett stöd till bredband, och vi säger att alla i Sverige ska ha bredband. Det ska vara 100 procents täckning, inte 90. Vi har satsat 5,5 miljarder på arbetet med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har antagit en livsmedelsstrategi, och jag är mycket glad över att alla äntligen ställde sig bakom den - även Moderaterna som sa nej till den under flera år. Vi har avsatt 1 miljard kronor för att skapa verkstad när det gäller detta. Detta är fråga om jobb ute på svensk landsbygd.

Momsen sänks nu från 25 till 6 procent på de gröna näringarna och naturturismen. Vi går in med en satsning på 1,2 miljarder på hela Sverige i budgeten 2018.

Jag ska återkomma med ännu fler åtgärder som denna regering vidtar för att satsa på landsbygden. Denna regering tror på svensk landsbygd.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för detta. Jag har en personlig teori. Det är möjligt att den är fel, men jag ska ändå framföra den. I de frågor som gäller landsbygdspolitiken där Socialdemokraterna och Miljöpartiet är överens bestämmer Socialdemokraterna. Men i de frågor där regeringen inte är överens bestämmer Miljöpartiet. Det kan inte finnas någon annan förklaring. Jag är också född och uppvuxen i Norrbotten, Sven-Erik Bucht, och har min släkt i Överkalix. Det kan inte finnas någon annan förklaring till krigsförklaringen mot landsbygden från Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Det är inte så att statsrådet är omedveten om vad det betyder när man chockhöjer bränsleskatter, dieselskatter och fordonsskatter, drar ned på vägunderhållet, släcker gatubelysningen och inför flygskatt. Naturligtvis är landsbygdsministern inte omedveten om vilka konsekvenser som detta får.

Om Sven-Erik Bucht hade varit i Järvsö och stannat vid Tempo i Vallsta och gått in och pratat med den småföretagare som driver denna butik hade han kunnat fråga: Varför säljer du din butik? Då hade denna småföretagare kunnat berätta att droppen blev när ni fördubblade arbetsgivaravgifterna för unga. Det var det som gjorde att denna butik gick från plus minus noll till röda siffror. Uppenbarligen har alltså den positiva delen av regeringens politik inte slagit igenom utan bara den negativa.

I tidigare svar har vi fått höra att man har regionaliserat rovdjurspolitiken och antalet vargar. I december skrev Länsstyrelsen i Gävleborg på sin hemsida: Att bevilja skyddsjakt på ett helt revir skulle innebära att skyddsjakten blir populationsreglerande, vilket inte är tillåtet enligt gällande lagstiftning.

Jag skulle gärna vilja veta hur landsbygdsministerns påstående om regionala beslut går ihop med beslutet från Länsstyrelsen i Gävleborg.

Fru talman! I grunden tycker jag att det är bra att vi har denna debatt. Det är viktigt att vi debatterar landsbygdens villkor. Alltför länge har vi inte gjort det, utan det har varit storstadsnormen som har fått råda. Därför är det bra att vi har denna diskussion. Utan tvekan behövs den.

Under den förra mandatperioden hade vi många och långa debatter här i kammaren om mobiltäckningen. Det har vi inte haft nu. Jag och statsrådet, som då var ledamot, hade många debatter här med ansvariga statsråd om mobiltäckningen. Vi pressade den borgerliga regeringen, så att det faktiskt började hända saker. Nu hör vi nästan inte någonting om detta, i alla fall inte tillnärmelsevis lika många klagomål på mobiltäckningen som tidigare. Men det finns fortfarande saker kvar att göra. Det finns också mycket att göra åt vägunderhållet. Det var helt nödvändigt och viktigt att regeringen höjde bredbandsmålet, så att alla ska ha rätt till snabbt bredband. Vi kan inte ha det som under den borgerliga regeringens tid, nämligen att 10 procent skulle vara utan snabbt bredband - 1 miljon människor utanför storstäderna skulle inte ha snabbt bredband.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är mycket viktigt att Ardalan Shekarabi pekar med hela handen och säger att myndigheterna ska finnas i hela landet. Det är mycket viktigt att man har gett myndigheterna i uppdrag att tala om hur de ska klara av samhällsservicen i hela landet och hur de ska samverka ute i landet, så att alla människor faktiskt har tillgång till denna viktiga samhällsservice.

Vi måste också börja bygga järnväg som är hållbar och som är ett alternativ till långa lastbilstransporter. Där skiljer vi oss från Moderaterna. Vi är ganska tydliga med att vi inte kan ha det som vi har det i dag med en orättvis beskattning, där vi straffbeskattar svenska åkerier. Däremot har denna regering inte lagt fram något förslag om hur detta ska gå till.

Fru talman! Det är intressant att höra landsbygdsministern storstilat berätta om den fantastiska politiken, där man har höjt skatterna med miljardbelopp för människor som lever där avstånden är stora. Man höjer bensinskatten, dieselskatten och fordonsskatten. Man försämrar också reseavdraget. Om ministern tycker att detta var bekymmersamt, kan man fråga varför denna regering fortsätter att försämra reseavdraget för människor på landsbygden. Som jag sa ska man införa en flygskatt, och man vill införa en kilometerskatt. Detta är skatter på avstånd och inte skatter för miljöns skull. Norrmejeriers vd sa att om företagets alla lastbilar skulle gå på el skulle han ändå få betala dessa skatter. Det är detta som är problemet.

Efter dessa miljarder i skattehöjningar berättar ministern att man har satsat 35 miljoner på handlarna på landsbygden. Jag säger inte att det är dåligt. Det är jättebra. Men de har sannolikt fått betydligt högre skatter än dessa 35 miljoner i och med de andra åtgärderna som ni har vidtagit. Dessutom försämrar ni i övrigt. Det är detta som inte går ihop. Man måste se helheten. Man kan inte höja skatter med miljarder kronor och sedan pytsa tillbaka några enstaka miljoner och tycka att man gör ett fantastiskt bra jobb. Det håller inte.

Jag tycker fortfarande att ministern ska svara. Riksdagsbeslutet är att vargbeståndet ska vara mellan 170 och 270. Enligt inventering är det i dag runt 400. Även om ministern skulle påstå att det är nedåt 360 är beståndet fortfarandet mycket större än det som riksdagen har beslutat om. Då är min fråga: Tycker ministern att det är rätt och rimligt att det är på det sättet? Ministern har varit ansvarig i tre år. Skyll därför inte på alliansregeringen. Det blir bara tramsigt.

Fru talman! Jag förstår att det är jobbigt att höra hur verkligheten ser ut. Det är inte konstigt att det blev långt över 400 vargar när man under många år bara sköt tre.

Jag är glad att Lars Beckman har besökt en landsbygdskommun. Det finns 139 landsbygdskommuner, och jag har besökt drygt 90 hittills. Min ambition är att besöka alla 139 innan perioden är slut. Det är viktigt att vi är ute och lyssnar på de människor som finns där. Jag är själv landsbygdsbo, och jag vet hur det känns när en affär läggs ned. Jag vet hur det är när en skola inte finns kvar; jag är mycket väl medveten om det. Jag bor vid en enskild väg, så jag vet vad det innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns dock mycket möjligheter på svensk landsbygd, och det finns så mycket positiva krafter där som vi måste ta vara på. Det är därför viktigt att vi är ute och lyssnar på människor och ställer olika politikområden till rätta. Ett politikområde där det var absolut nödvändigt att ställa saker till rätta är den stora rovdjurspolitiken och den oreda som fanns inom den. Vi ställt det till rätta. Det ska vara ordning och reda i den politiken.

Det finns dock många andra områden. Jag berörde i mitt förra inlägg den satsning vi nu gör om 1,2 miljarder, en Hela Sverige-satsning. Den handlar om gröna jobb, servicecenter och länscenter. Den handlar också om stöd till de gröna näringarna, vilket är speciella stöd som är viktiga inte minst för Norrland.

Regeringen har även avsatt 1,5 miljarder i budgeterna för 2019 och 2020 för en sammanhållen landsbygdspolitik. Vi har flyttat ut statliga jobb, som under en annan regering - jag behöver inte nämna den, för ni vet vilken - flyttade in till Stockholm från landsbygden. Nu omlokaliserar vi. Vi ser hela landet. Den här regeringen står upp för Sveriges landsbygd.

Jag tackar för debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Edward Riedl har frågat mig om jag avser att tillföra mer resurser till tullen före mandatperiodens slut och om jag avser att se över om det skulle vara möjligt att vid Sveriges hamnar och gränsövergångar sätta upp loggutrustning som kan upptäcka störsändare.

Ja, jag avser att tillföra mer resurser till Tullverket innan mandatperioden är slut. Regeringen har i budgetpropositionen för 2018 föreslagit en permanent ökning till Tullverket om sammanlagt 185 miljoner kronor. Det är en kraftig ökning de kommande fyra åren och motsvarar drygt 10 procent jämfört med dagens anslagsnivå. Resurserna ska användas för att öka tullkontrollerna vid gränserna.

Vad avser frågan om störsändare ser jag inget hinder för att sätta upp detekteringsutrustning för att upptäcka störsändare, men vilken utrustning som är mest ändamålsenlig och effektiv bör lämpligen de berörda myndigheterna själva besluta om.

Fru talman! Edward Riedl har frågat mig om jag avser att tillföra mer resurser till tullen före mandatperiodens slut och om jag avser att se över om det skulle vara möjligt att vid Sveriges hamnar och gränsövergångar sätta upp loggutrustning som kan upptäcka störsändare.

Ja, jag avser att tillföra mer resurser till Tullverket innan mandatperioden är slut. Regeringen har i budgetpropositionen för 2018 föreslagit en permanent ökning till Tullverket om sammanlagt 185 miljoner kronor. Det är en kraftig ökning de kommande fyra åren och motsvarar drygt 10 procent jämfört med dagens anslagsnivå. Resurserna ska användas för att öka tullkontrollerna vid gränserna.

Vad avser frågan om störsändare ser jag inget hinder för att sätta upp detekteringsutrustning för att upptäcka störsändare, men vilken utrustning som är mest ändamålsenlig och effektiv bör lämpligen de berörda myndigheterna själva besluta om.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Sverige har under relativt kort tid blivit ett paradis för utländska stöldligor. Det är låg risk att åka fast, och om man väl åker fast är det mycket låga straff i Sverige. I kombination med en näst intill obefintlig gränskontroll har detta skapat ett paradis för de utländska organiserade stöldligorna. De vallfärdar till Sverige från övriga länder inom Europeiska unionen, just på grund av de kriterier jag beskrev.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Denna negativa utveckling näst intill exploderade under år 2017. Lastbilar och containrar fylls alltså med båtmotorer, gräsklippare, bildelar och bilar. Allt sådant rullar ut ur Sverige via våra gränsövergångar och genom våra hamnar. Till och med stora entreprenadmaskiner körs ut. Tullen vet om när något sannolikt inte är helt okej, men man har inte befogenhet att ingripa mot stora fordon som rullar på båtarna ut ur Sverige. Tullen ser som sagt precis vad som händer, fru talman, men man har inte befogenheter att ingripa.

Enligt en ny rapport från polisen ligger utländska ligor bakom ungefär hälften av alla inbrott som görs. Stöldgods för miljardbelopp förs ut ur vårt land. De som drabbas är helt vanligt folk - hårt arbetande människor - runt om i hela Sverige. De kommer hem till hem som är länsade på allt av värde, och det är till stor del inbrottsligorna som ligger bakom detta.

Försäkringsbolagen tvingas chockhöja premierna för att kunna hantera detta, för alla pengar försäkringsbolagen betalar ut ska de ta in på allas våra premier. Jag träffade ett försäkringsbolag som till exempel när det gäller båtförsäkringar sannolikt måste fördubbla sina premier efter år 2017 därför att antalet stölder av framför allt båtmotorer ökade så pass dramatiskt under förra året. Det rör sig om stöldgods för tusentals miljoner kronor, och det är vi som står för notan genom höjda försäkringspremier.

Vi måste bryta den här utvecklingen i Sverige. Det kan inte vara ett paradis för de utländska stöldligorna. Det kan inte vara så att Sverige är favoritdestinationen när människor funderar på var de ska begå brott. Vi behöver fler och bättre betalda poliser, och vi behöver en ny ledning för polisen. Vi behöver ta bort dagens mängdrabatt för den som döms för upprepade brott - i dag får man mer rabatt ju fler brott man begår. Kriminella från andra EU-länder ska heller inte avtjäna sina straff i Sverige; det är faktiskt de andra EU-ländernas ansvar att ta hand om sina egna brottslingar, inte Sveriges.

Tullen måste också få ökade befogenheter så att den faktiskt kan ingripa på det sätt den önskar. Det ligger inom regeringens möjligheter att faktiskt genomföra detta. Vi måste få till en skarpare gränskontroll så att dessa saker inte kommer ut ur landet.

Fru talman! Varför har ministern inte redan gett tullen de ökade befogenheter som efterfrågas för att man ska kunna ingripa? Jag blev provocerad när jag tillsammans med en partikollega till ministern först blev varse att det fungerar på detta sätt. Tulltjänstemän kan inte ingripa, och när polisen är upptagen - vilket den ofta är - rullar stöldgodset ut ur landet trots att man ser vad som finns i containrarna. Det är inte okej.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Sverige har under relativt kort tid blivit ett paradis för utländska stöldligor. Det är låg risk att åka fast, och om man väl åker fast är det mycket låga straff i Sverige. I kombination med en näst intill obefintlig gränskontroll har detta skapat ett paradis för de utländska organiserade stöldligorna. De vallfärdar till Sverige från övriga länder inom Europeiska unionen, just på grund av de kriterier jag beskrev.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Denna negativa utveckling näst intill exploderade under år 2017. Lastbilar och containrar fylls alltså med båtmotorer, gräsklippare, bildelar och bilar. Allt sådant rullar ut ur Sverige via våra gränsövergångar och genom våra hamnar. Till och med stora entreprenadmaskiner körs ut. Tullen vet om när något sannolikt inte är helt okej, men man har inte befogenhet att ingripa mot stora fordon som rullar på båtarna ut ur Sverige. Tullen ser som sagt precis vad som händer, fru talman, men man har inte befogenheter att ingripa.

Enligt en ny rapport från polisen ligger utländska ligor bakom ungefär hälften av alla inbrott som görs. Stöldgods för miljardbelopp förs ut ur vårt land. De som drabbas är helt vanligt folk - hårt arbetande människor - runt om i hela Sverige. De kommer hem till hem som är länsade på allt av värde, och det är till stor del inbrottsligorna som ligger bakom detta.

Försäkringsbolagen tvingas chockhöja premierna för att kunna hantera detta, för alla pengar försäkringsbolagen betalar ut ska de ta in på allas våra premier. Jag träffade ett försäkringsbolag som till exempel när det gäller båtförsäkringar sannolikt måste fördubbla sina premier efter år 2017 därför att antalet stölder av framför allt båtmotorer ökade så pass dramatiskt under förra året. Det rör sig om stöldgods för tusentals miljoner kronor, och det är vi som står för notan genom höjda försäkringspremier.

Vi måste bryta den här utvecklingen i Sverige. Det kan inte vara ett paradis för de utländska stöldligorna. Det kan inte vara så att Sverige är favoritdestinationen när människor funderar på var de ska begå brott. Vi behöver fler och bättre betalda poliser, och vi behöver en ny ledning för polisen. Vi behöver ta bort dagens mängdrabatt för den som döms för upprepade brott - i dag får man mer rabatt ju fler brott man begår. Kriminella från andra EU-länder ska heller inte avtjäna sina straff i Sverige; det är faktiskt de andra EU-ländernas ansvar att ta hand om sina egna brottslingar, inte Sveriges.

Tullen måste också få ökade befogenheter så att den faktiskt kan ingripa på det sätt den önskar. Det ligger inom regeringens möjligheter att faktiskt genomföra detta. Vi måste få till en skarpare gränskontroll så att dessa saker inte kommer ut ur landet.

Fru talman! Varför har ministern inte redan gett tullen de ökade befogenheter som efterfrågas för att man ska kunna ingripa? Jag blev provocerad när jag tillsammans med en partikollega till ministern först blev varse att det fungerar på detta sätt. Tulltjänstemän kan inte ingripa, och när polisen är upptagen - vilket den ofta är - rullar stöldgodset ut ur landet trots att man ser vad som finns i containrarna. Det är inte okej.

Fru talman! Att internationella kriminella ligor begår stöldbrott i Sverige - att de åker på stöldturnéer i Sverige - är helt oacceptabelt. Samhället måste naturligtvis samlat visa styrka gentemot dessa företeelser.

Min bedömning är att det måste ske genom ett mycket bättre samarbete mellan de ansvariga myndigheterna än vad som finns i dag. Vi ska naturligtvis också säkerställa att myndigheterna har de resurser som krävs för att vi på allvar ska ta oss an den här brottsligheten. Därför har regeringen arbetat på flera olika plan. Vi säkerställer att myndigheter har de resurser som krävs - vi har kraftigt ökat resurserna till polisen de kommande åren, mer än vad polisen begärt. Vi har därutöver gjort en historisk satsning på Tullverket för att man ska kunna säkra landets gränser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det räcker dock inte att jobba med de enskilda myndigheterna, utan vi måste även jobba mer myndighetsövergripande. Därför kommer de ansvariga myndigheterna att få ett uppdrag att se över hur de kan samverka på ett bättre sätt för att komma åt just dessa ligor. Det är en fråga som också statsministern har uppmärksammat, och han har varit tydlig med att vi behöver bättre samverkan mellan myndigheterna. Vi ska naturligtvis använda alla de verktyg som finns i byråkratins verktygslåda för att stoppa dessa stöldligor.

Fru talman! Att internationella kriminella ligor begår stöldbrott i Sverige - att de åker på stöldturnéer i Sverige - är helt oacceptabelt. Samhället måste naturligtvis samlat visa styrka gentemot dessa företeelser.

Min bedömning är att det måste ske genom ett mycket bättre samarbete mellan de ansvariga myndigheterna än vad som finns i dag. Vi ska naturligtvis också säkerställa att myndigheterna har de resurser som krävs för att vi på allvar ska ta oss an den här brottsligheten. Därför har regeringen arbetat på flera olika plan. Vi säkerställer att myndigheter har de resurser som krävs - vi har kraftigt ökat resurserna till polisen de kommande åren, mer än vad polisen begärt. Vi har därutöver gjort en historisk satsning på Tullverket för att man ska kunna säkra landets gränser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det räcker dock inte att jobba med de enskilda myndigheterna, utan vi måste även jobba mer myndighetsövergripande. Därför kommer de ansvariga myndigheterna att få ett uppdrag att se över hur de kan samverka på ett bättre sätt för att komma åt just dessa ligor. Det är en fråga som också statsministern har uppmärksammat, och han har varit tydlig med att vi behöver bättre samverkan mellan myndigheterna. Vi ska naturligtvis använda alla de verktyg som finns i byråkratins verktygslåda för att stoppa dessa stöldligor.

Fru talman! Jag delar ministerns syn att vi självfallet ska möta detta med styrka från hela samhället. Jag tror inte att det finns någon skillnad mellan några partier i denna kammare när det gäller vad som bör uppnås. Frågeställningen är snarare vad man är beredd att göra.

Fru talman! Jag ställde en konkret fråga. Tullen vill ha ökade befogenheter, så att man kan stoppa och ingripa. Det är fullt möjligt att göra. Regeringen har varit medveten om dessa saker under mycket lång tid, och ändå har man inte tagit tag i det. Det är för mig obegripligt. Jag beskyller inte regeringen för utvecklingen, för det är självfallet inte regeringens fel att Europas samlade stöldligor vallfärdar till Sverige. Det ligger dock inom regeringens möjligheter att faktiskt vara med och bidra till en lösning.

Det är åtminstone ett år sedan jag fick reda på vilka ökade befogenheter tullen ville ha för att kunna komma till rätta med detta, och min fundering är varför regeringen inte vill genomföra det. Det kanske finns något gott skäl till det, och i så fall får ministern gärna berätta om det.

Jag försökte i mitt förra inlägg beskriva utvecklingen och hur Sverige har blivit ett sådant paradis.

Det finns möjlighet att stoppa detta. Många sätter in spårsändare i bilar och båtmotorer för att det ska bli lättare att följa vart den typen av stöldgods är på väg. Det är bra när enskilda tar ökat ansvar för att hjälpa polisen att hitta stöldgodset. Problemet är att ligorna är specialiserade och har störsändare i sina lastbilar. Då fungerar inte spårsändare i till exempel båtmotorer.

Det finns dock utrustning som Totalförsvarets forskningsinstitut här i Sverige har tagit fram. Den är relativt enkel, och man skulle kunna ha den vid varenda gränsövergång och varenda hamn. Man kan då se när en störsändare kommer; det är inte lagligt för vanligt folk att ha den typen av utrustning. Då skulle det vara enkelt att upptäcka lastbilar som är på väg ut ur landet med hundratals båtmotorer.

Fru talman! Jag förstår inte varför regeringen inte kräver att man sätter in all tänkbar utrustning för att få tag i stöldgodset. Men ministern kanske har ett svar på det.

Det är orimligt att den här utvecklingen får fortgå. Det är bra att ministern verkar vara engagerad. Men frågorna finns kvar. Varför ger man inte tullen utökade befogenheter? De har efterfrågat det. Och då skulle det vara möjligt att göra något på riktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varför säger man inte till myndigheterna att använda all teknisk utrustning som behövs för att hantera det här? Mycket av det gods som är på väg ut ur landet skulle kunna stoppas.

Fru talman! Jag delar ministerns syn att vi självfallet ska möta detta med styrka från hela samhället. Jag tror inte att det finns någon skillnad mellan några partier i denna kammare när det gäller vad som bör uppnås. Frågeställningen är snarare vad man är beredd att göra.

Fru talman! Jag ställde en konkret fråga. Tullen vill ha ökade befogenheter, så att man kan stoppa och ingripa. Det är fullt möjligt att göra. Regeringen har varit medveten om dessa saker under mycket lång tid, och ändå har man inte tagit tag i det. Det är för mig obegripligt. Jag beskyller inte regeringen för utvecklingen, för det är självfallet inte regeringens fel att Europas samlade stöldligor vallfärdar till Sverige. Det ligger dock inom regeringens möjligheter att faktiskt vara med och bidra till en lösning.

Det är åtminstone ett år sedan jag fick reda på vilka ökade befogenheter tullen ville ha för att kunna komma till rätta med detta, och min fundering är varför regeringen inte vill genomföra det. Det kanske finns något gott skäl till det, och i så fall får ministern gärna berätta om det.

Jag försökte i mitt förra inlägg beskriva utvecklingen och hur Sverige har blivit ett sådant paradis.

Det finns möjlighet att stoppa detta. Många sätter in spårsändare i bilar och båtmotorer för att det ska bli lättare att följa vart den typen av stöldgods är på väg. Det är bra när enskilda tar ökat ansvar för att hjälpa polisen att hitta stöldgodset. Problemet är att ligorna är specialiserade och har störsändare i sina lastbilar. Då fungerar inte spårsändare i till exempel båtmotorer.

Det finns dock utrustning som Totalförsvarets forskningsinstitut här i Sverige har tagit fram. Den är relativt enkel, och man skulle kunna ha den vid varenda gränsövergång och varenda hamn. Man kan då se när en störsändare kommer; det är inte lagligt för vanligt folk att ha den typen av utrustning. Då skulle det vara enkelt att upptäcka lastbilar som är på väg ut ur landet med hundratals båtmotorer.

Fru talman! Jag förstår inte varför regeringen inte kräver att man sätter in all tänkbar utrustning för att få tag i stöldgodset. Men ministern kanske har ett svar på det.

Det är orimligt att den här utvecklingen får fortgå. Det är bra att ministern verkar vara engagerad. Men frågorna finns kvar. Varför ger man inte tullen utökade befogenheter? De har efterfrågat det. Och då skulle det vara möjligt att göra något på riktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varför säger man inte till myndigheterna att använda all teknisk utrustning som behövs för att hantera det här? Mycket av det gods som är på väg ut ur landet skulle kunna stoppas.

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret.

Jag tänkte på ytterligare en sak. Ministern talar om att samarbetet mellan våra myndigheter behöver öka för att vi ska komma till rätta med detta. Det är självklart. Och den självklara frågan blir då: När kommer vi att ha detta på plats? Vi vet vad som behöver göras. Men varken tillräckligt med pengar eller direktiv har funnits fullt ut. När kommer de orden att förverkligas, så att samarbetet verkligen blir av och så att stöldgodset kan stoppas vid gränsen?

När jag har talat med försäkringsbolag och andra har ännu ett bekymmer kommit upp. Även när det går att spåra stöldgodset till våra grannländer eller den plats dit våra maskiner - traktorer, fyrhjulingar och allt möjligt annat som tas med i containrarna och kapellbilarna - har transporterats, så att vi vet var de är, är kontakten mellan svenska myndigheter och respektive lands myndigheter så dålig att man inte kan återföra stöldgodset till Sverige. Det leder till att försäkringsbolag och de som har blivit bestulna på verktyg eller maskiner får svårt att få ut sina pengar innan det är reglerat och klart.

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att samarbetet ska öka mellan myndigheterna i vårt land och myndigheterna i de länder där stöldgodset har tagits i beslag för tillfället? Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att vi ska få tillbaka maskinerna och på det sättet underlätta för de drabbade - både försäkringsbolag och privatpersoner?

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret.

Jag tänkte på ytterligare en sak. Ministern talar om att samarbetet mellan våra myndigheter behöver öka för att vi ska komma till rätta med detta. Det är självklart. Och den självklara frågan blir då: När kommer vi att ha detta på plats? Vi vet vad som behöver göras. Men varken tillräckligt med pengar eller direktiv har funnits fullt ut. När kommer de orden att förverkligas, så att samarbetet verkligen blir av och så att stöldgodset kan stoppas vid gränsen?

När jag har talat med försäkringsbolag och andra har ännu ett bekymmer kommit upp. Även när det går att spåra stöldgodset till våra grannländer eller den plats dit våra maskiner - traktorer, fyrhjulingar och allt möjligt annat som tas med i containrarna och kapellbilarna - har transporterats, så att vi vet var de är, är kontakten mellan svenska myndigheter och respektive lands myndigheter så dålig att man inte kan återföra stöldgodset till Sverige. Det leder till att försäkringsbolag och de som har blivit bestulna på verktyg eller maskiner får svårt att få ut sina pengar innan det är reglerat och klart.

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att samarbetet ska öka mellan myndigheterna i vårt land och myndigheterna i de länder där stöldgodset har tagits i beslag för tillfället? Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att vi ska få tillbaka maskinerna och på det sättet underlätta för de drabbade - både försäkringsbolag och privatpersoner?

Fru talman! Regeringen har begärt att myndigheterna ska komma med en lista på åtgärder senast i februari i år, för att säkerställa att man arbetar mer effektivt, att man prioriterar arbetet mot stöldligorna men också att man samarbetar på ett bättre sätt än i dag. Det finns också möjlighet för myndigheterna att komma med önskemål till regeringen om åtgärder som de menar att de inte kan utföra själva utan där de önskar förändringar från regeringen vad gäller lagändringar eller förordningsändringar.

Det har inte kommit in någonting till Finansdepartementet från Tullverket om att de önskar utökade befogenheter vad gäller stöldgods. Men jag är beredd att lyssna på det ifall man bedömer att det skulle vara en effektiv åtgärd.

Det är oerhört viktigt att vi använder skattepengarna på det mest effektiva sättet. Det är därför vi har ordningen att det är myndigheterna, som sitter på sakkunskapen, som ska prioritera hur resurserna ska användas på bästa sätt. Därför överlämnar vi åt myndigheterna att bedöma vilken teknisk utrustning som är bäst att använda för att bekämpa den brottslighet som de är satta att bekämpa.

Det finns stora möjligheter för myndigheterna att samverka mer. Där kan man verkligen göra skillnad. Det såg vi efter uppdraget till ett antal myndigheter, som jag initierade, när det gällde att stoppa de spritbussar som tidigare rullade in i Sverige med tusentals liter alkohol som såldes till restauranger och våra ungdomar. Samverkan mellan bland andra polisen och tullen men även andra myndigheter har lett till att man i praktiken har stört ut spritbussarna helt. Det är inte en lönsam affär längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det går alltså att göra skillnad när man verkligen sätter in åtgärder och ser till att samarbeta. Det vill vi se också när det gäller att bekämpa de internationella stöldligorna.

Fru talman! Regeringen har begärt att myndigheterna ska komma med en lista på åtgärder senast i februari i år, för att säkerställa att man arbetar mer effektivt, att man prioriterar arbetet mot stöldligorna men också att man samarbetar på ett bättre sätt än i dag. Det finns också möjlighet för myndigheterna att komma med önskemål till regeringen om åtgärder som de menar att de inte kan utföra själva utan där de önskar förändringar från regeringen vad gäller lagändringar eller förordningsändringar.

Det har inte kommit in någonting till Finansdepartementet från Tullverket om att de önskar utökade befogenheter vad gäller stöldgods. Men jag är beredd att lyssna på det ifall man bedömer att det skulle vara en effektiv åtgärd.

Det är oerhört viktigt att vi använder skattepengarna på det mest effektiva sättet. Det är därför vi har ordningen att det är myndigheterna, som sitter på sakkunskapen, som ska prioritera hur resurserna ska användas på bästa sätt. Därför överlämnar vi åt myndigheterna att bedöma vilken teknisk utrustning som är bäst att använda för att bekämpa den brottslighet som de är satta att bekämpa.

Det finns stora möjligheter för myndigheterna att samverka mer. Där kan man verkligen göra skillnad. Det såg vi efter uppdraget till ett antal myndigheter, som jag initierade, när det gällde att stoppa de spritbussar som tidigare rullade in i Sverige med tusentals liter alkohol som såldes till restauranger och våra ungdomar. Samverkan mellan bland andra polisen och tullen men även andra myndigheter har lett till att man i praktiken har stört ut spritbussarna helt. Det är inte en lönsam affär längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det går alltså att göra skillnad när man verkligen sätter in åtgärder och ser till att samarbeta. Det vill vi se också när det gäller att bekämpa de internationella stöldligorna.

Fru talman! Ministern talar om att samordna myndigheter. Det är absolut en del av lösningen.

Ministern har dock riksdagskollegor som tillsammans med mig har träffat försäkringsbolag, olika intresseorganisationer och representanter från tullen för att få veta mer. Och de tulltjänstemän som vi har mött känner sig uppgivna eftersom de saknar befogenhet att ingripa. Det tycker jag är allvarligt.

När människor utsätts för inbrott och det som de hade av värde är på väg att transporteras ut ur landet vet tulltjänstemännen ofta om att det stöldgodset är på väg ut - det kanske är tur att människor i allmänhet inte vet hur det går till. I bästa fall kan tulltjänstemännen få tag i polis som kommer dit så att man kan ingripa. Men i vanliga fall lämnar godset landet.

Det finns möjligheter, och jag hoppas att regeringen tar initiativ till att använda dem snart. År 2017 var nämligen inget bra år. Utvecklingen har exploderat. Och allt stöldgods, värt miljardtals kronor, som förs ut ur landet bekostar som sagt vi tillsammans genom högre försäkringspremier. Notan hamnar hos oss alla.

Dessutom finns det teknisk utrustning som kan förhindra en hel del av detta, till exempel detektorer för störsändare med mera. Låt oss använda all utrustning som finns för att bekämpa stöldligorna! Ge tull och polis de befogenheter och resurser de behöver!

Jag hoppas att ministern ska vara en del av lösningen på detta. Det finns färdiga förslag som går att genomföra.

Fru talman! Ministern talar om att samordna myndigheter. Det är absolut en del av lösningen.

Ministern har dock riksdagskollegor som tillsammans med mig har träffat försäkringsbolag, olika intresseorganisationer och representanter från tullen för att få veta mer. Och de tulltjänstemän som vi har mött känner sig uppgivna eftersom de saknar befogenhet att ingripa. Det tycker jag är allvarligt.

När människor utsätts för inbrott och det som de hade av värde är på väg att transporteras ut ur landet vet tulltjänstemännen ofta om att det stöldgodset är på väg ut - det kanske är tur att människor i allmänhet inte vet hur det går till. I bästa fall kan tulltjänstemännen få tag i polis som kommer dit så att man kan ingripa. Men i vanliga fall lämnar godset landet.

Det finns möjligheter, och jag hoppas att regeringen tar initiativ till att använda dem snart. År 2017 var nämligen inget bra år. Utvecklingen har exploderat. Och allt stöldgods, värt miljardtals kronor, som förs ut ur landet bekostar som sagt vi tillsammans genom högre försäkringspremier. Notan hamnar hos oss alla.

Dessutom finns det teknisk utrustning som kan förhindra en hel del av detta, till exempel detektorer för störsändare med mera. Låt oss använda all utrustning som finns för att bekämpa stöldligorna! Ge tull och polis de befogenheter och resurser de behöver!

Jag hoppas att ministern ska vara en del av lösningen på detta. Det finns färdiga förslag som går att genomföra.

Fru talman! I mitt förra inlägg frågade jag ministern vad man tänker göra för att de maskiner som kan spåras till våra grannländer ska återföras. På det sättet skulle de ekonomiska förluster som försäkringsbolag eller privatpersoner gör kunna tas tillbaka. Vilka åtgärder tänker man vidta för att få bättre myndighetskontakt mellan länderna, så att det verkligen kan fungera? I dag fungerar det så dåligt att vi inte får tillbaka maskinerna även om vi kan spåra dem. Då gör vi förlusten oavsett.

Det vittnar om att vi behöver bli ännu bättre på att stoppa maskinerna innan de når ut ur landet, precis som Edward Riedl har tagit upp. Det är nämligen oerhört svårt att få tillbaka dem även om vi kan spåra dem efter att de har lämnat landet.

Jag skulle vilja ha någon form av kommentar från ministern om hur man vill stärka kontakten mellan myndigheterna för att försöka lösa de brott som går att lösa, med tanke på att det går att spåra maskinerna.

Fru talman! I mitt förra inlägg frågade jag ministern vad man tänker göra för att de maskiner som kan spåras till våra grannländer ska återföras. På det sättet skulle de ekonomiska förluster som försäkringsbolag eller privatpersoner gör kunna tas tillbaka. Vilka åtgärder tänker man vidta för att få bättre myndighetskontakt mellan länderna, så att det verkligen kan fungera? I dag fungerar det så dåligt att vi inte får tillbaka maskinerna även om vi kan spåra dem. Då gör vi förlusten oavsett.

Det vittnar om att vi behöver bli ännu bättre på att stoppa maskinerna innan de når ut ur landet, precis som Edward Riedl har tagit upp. Det är nämligen oerhört svårt att få tillbaka dem även om vi kan spåra dem efter att de har lämnat landet.

Jag skulle vilja ha någon form av kommentar från ministern om hur man vill stärka kontakten mellan myndigheterna för att försöka lösa de brott som går att lösa, med tanke på att det går att spåra maskinerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sten Bergheden hade en mycket angelägen fråga om samverkan mellan polismyndigheter. Jag utgår från att det då är Polismyndigheten som ska samverka med polismyndigheter i andra länder. Jag tar med mig den frågan till justitieministern, som är den som styr polisens samverkan med polismyndigheter i andra länder. Det är naturligtvis en mycket angelägen fråga.

När det gäller frågan om störsändare och befogenheter är det vår bedömning att det finns befogenheter hos tullen att använda detektering av störsändare om man bedömer att det är ett effektivt tekniskt verktyg att arbeta med. Då har man möjlighet att göra det.

Om tullen stöter på misstänkt stöldgods kan man kontakta polisen. Då frågas det: Kommer då polisen? Vi har hört efter, och vi har inte fått några uppgifter från tullen om att det är ett utbrett problem att polisen inte kommer när tullen begär polishjälp vid sådana tillfällen. Självklart är det generellt viktigt att polisen har mer resurser än vad man har i dag. Det är därför som regeringen har gjort en mycket omfattande satsning på polisen i den här budgeten.

Vi har satsat på ökade resurser till polisen i de tre senaste budgetarna. I den senaste budgeten har vi gjort en mycket omfattande uppräkning av resurserna till polisen. De kan gå till fler poliser och också till bättre arbetsvillkor.

Edward Riedl pratade om resurser till tullen. Det är oerhört angeläget att också tullen har resurser. Här har vi gjort en historisk satsning. Det är bra att Moderaterna har ett litet nyvaket intresse för tullen. Så sent som för drygt ett år sedan ville Moderaterna tvärtom skära i tullens resurser. Det år som man hade inflytande över statens budget, 2014, genomförde man faktiskt en nedskärning.

När Moderaterna har inflytande skär man i tullens resurser. I opposition vill man ge mer resurser. Då är slutsatsen: För tullen är det bäst när Moderaterna är i opposition.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sten Bergheden hade en mycket angelägen fråga om samverkan mellan polismyndigheter. Jag utgår från att det då är Polismyndigheten som ska samverka med polismyndigheter i andra länder. Jag tar med mig den frågan till justitieministern, som är den som styr polisens samverkan med polismyndigheter i andra länder. Det är naturligtvis en mycket angelägen fråga.

När det gäller frågan om störsändare och befogenheter är det vår bedömning att det finns befogenheter hos tullen att använda detektering av störsändare om man bedömer att det är ett effektivt tekniskt verktyg att arbeta med. Då har man möjlighet att göra det.

Om tullen stöter på misstänkt stöldgods kan man kontakta polisen. Då frågas det: Kommer då polisen? Vi har hört efter, och vi har inte fått några uppgifter från tullen om att det är ett utbrett problem att polisen inte kommer när tullen begär polishjälp vid sådana tillfällen. Självklart är det generellt viktigt att polisen har mer resurser än vad man har i dag. Det är därför som regeringen har gjort en mycket omfattande satsning på polisen i den här budgeten.

Vi har satsat på ökade resurser till polisen i de tre senaste budgetarna. I den senaste budgeten har vi gjort en mycket omfattande uppräkning av resurserna till polisen. De kan gå till fler poliser och också till bättre arbetsvillkor.

Edward Riedl pratade om resurser till tullen. Det är oerhört angeläget att också tullen har resurser. Här har vi gjort en historisk satsning. Det är bra att Moderaterna har ett litet nyvaket intresse för tullen. Så sent som för drygt ett år sedan ville Moderaterna tvärtom skära i tullens resurser. Det år som man hade inflytande över statens budget, 2014, genomförde man faktiskt en nedskärning.

När Moderaterna har inflytande skär man i tullens resurser. I opposition vill man ge mer resurser. Då är slutsatsen: För tullen är det bäst när Moderaterna är i opposition.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Jens Holm har frågat mig om jag anser att förslaget till de ändrade placeringsreglerna för AP-fonderna är i linje med Parisavtalet och svenska miljö- och klimatmål samt om jag tänker verka för att AP-fondernas investeringar lever upp till Parisavtalet och inte bidrar till klimatskadlig verksamhet.

Vidare undrar Jens Holm om jag har för avsikt att i övrigt vidta några åtgärder för att svensk finanssektor i stort ska bli fossilfri.

Ja, jag anser att förslaget till ändrade regler för Första-Fjärde AP-fonden är i linje med Parisavtalet, Agenda 2030 och svenska miljö- och klimatmål då fonderna ska utgå från en gemensam värdegrund som baseras på de internationella konventioner som Sverige har skrivit under. Detta kommer att förstärka och tydliggöra regelverket kring fondernas hållbarhetsarbete. Att fonderna i sin förvaltning ska fästa vikt vid hållbarhet skrivs för första gången in i lagstiftningen och kopplingen till de svenska miljömålen och internationella överenskommelser tydliggörs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min förhoppning är att detta förslag kan bidra till att miljö- och klimatpåverkan från AP-fondernas portföljer minskar och därmed bidra till den omställning till ett fossilfritt samhälle som krävs. AP-fonderna styrs genom lagen om allmänna pensionsfonder, AP-fonder, och regeringen varken kan eller får därmed ha synpunkter på enskilda placerings- eller förvaltningsbeslut som AP-fonderna fattar.

Regeringen tar flera initiativ för att uppnå en fossilfri finanssektor där tillgång till korrekt och jämförbar information är en viktig utgångspunkt. Ett exempel är redovisning av investeringsportföljernas koldioxidavtryck där mått och metoder kan skilja sig åt. Efter att regeringen initierade en dialog med branschen finns numera standarder för redovisning av koldioxidavtryck för svenska fond- och försäkringsbranschen, liksom för AP-fonderna.

Från och med den 1 januari 2018 införs ett lagkrav för svenska investeringsfonder och Ucitsfonder att tillhandahålla information om hur de beaktar hållbarhetsaspekter i sin förvaltning, däribland miljö och klimat. Om en förvaltare inte beaktar hållbarhet måste även detta tydligt anges. Pensionsgruppen har därtill kommit överens om att endast fonder som beaktar hållbarhet i förvaltningen ska ha tillträde till premiepensionens fondtorg, ett förslag som nu är ute på remiss.

Regeringen ska också analysera förslag på hur marknaden för gröna obligationer kan främjas och tillsätta en utredning för att analysera hur ett grönt sparande kan utformas.

Fru talman! Om vi ska förhindra en eskalerande och direkt farlig klimatförändring måste merparten av världens fossila reserver ligga kvar i marken. Därför är det otroligt viktigt var de framtida investeringsflödena går någonstans. Det gäller ifall vi investerar i förnybar energi och i andra verksamheter som ställer om till en hållbar utveckling eller ifall vi fortsätter att satsa en stor del av våra investeringar i det som förvärrar klimatförändringen.

Vid ett seminarium här i Stockholm den 15 maj förra året om klimatfinansiering sa finansmarknadsminister Per Bolund: Om inte finanssektorn gör investeringar som överensstämmer med Parisavtalet och FN:s hållbarhetsmål kommer det att vara omöjligt att uppnå målen. Precis så tror jag också att det är. Vi måste helt enkelt se till att de framtida investeringarna inte göder det som kan föröda vår planet.

När jag och flera andra har studerat var vårt pensionskapital i form av AP-fonderna är placerat visar det sig att en betydande del är placerat i fossil verksamhet. I Greenpeace granskning från i fjol konstaterar man att hela 13 miljarder svenska kronor - 1 300 kronor per svensk - är placerade i 43 av världens 100 värsta utsläppsbolag. Det handlar om bolag som Gazprom, Lukoil, Exxon Mobil, Shell, BP, Chevron, Occidental, tysk kolbrytning och annat.

Så här kan vi inte fortsätta. Våra pensionsfonder är stora fonder, bland världens största kapitalförvaltare. Därför är det glädjande att man enligt artikel 2 i Parisavtalet konstaterar just att finansiella flöden måste vara förenliga med en klimatmässigt hållbar utveckling. Det är vi, politikerna i varje medlemsstat, som ska se till att det blir verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ställde en konkret fråga i min interpellation till Per Bolund. Det gällde förslaget till nya placeringsregler för AP-fonderna. Det presenterades i form av en promemoria i juli i fjol. Anser ministern att det förslaget kommer att leda till att vi får hållbarare placeringar och till att fossil verksamhet utesluts?

Finansmarknadsminister Per Bolund svarade att han ansåg att så var fallet. Då undrar jag: När kommer förslaget att läggas fram till riksdagen? Vi pratar ju om en promemoria, inte om en proposition.

Jag undrar också: Hur kan finansmarknadsministern säga att detta är i linje med Parisavtalets krav och andra internationella avtal när Parisavtalet inte ens nämns i promemorian som har dömts ut av miljörörelsen? Det finns inte ett enda konkret förslag om att AP-fonderna måste avinvestera och flytta bort från det fossila.

Jag vill också fråga finansmarknadsministern: Eftersom förslaget ännu inte har lagts fram borde det väl finnas möjligheter att göra en del förbättringar i förslaget?

Fru talman! Jag ska till att börja med ge några korta svar på de konkreta frågor som Jens Holm nu ställer i debatten.

Vi är angelägna om att gå fram med förändringarna av pensionssystemet och AP-fonderna så fort som det bara går. Just nu pågår det en remissomgång, och sedan ska förslaget läggas på riksdagens bord. Det svenska pensionssystemet styrs ju genom Pensionsgruppen som omfattar sex av riksdagens åtta partier. Förslagen är förankrade där, så vi vet att det finns en stabil majoritet för att genomföra dessa förändringar. Det kommer alltså att ske omgående.

Att Paris inte uttryckligen nämns tycker jag inte är något som man behöver hänga upp sig på. Vad vi säger är att internationella konventioner i stort är det som ska vägleda investeringarna. Där är Parisavtalet självklart en otroligt central överenskommelse, men det är inte den enda. Exempelvis finns även Agenda 2030, de globala hållbarhetsmålen, flera överenskommelser och konventioner om mänskliga rättigheter och icke-spridningsavtalet.

Vi hoppas dessutom att ytterligare internationella konventioner kommer att ratificeras av Sverige. Dessa kommer också att styra till exempel AP-fonderna och många andra samhälleliga verksamheter.

Jag håller inte med om att detta förslag har dömts ut av miljörörelsen, vilket Jens Holm lite slentrianmässigt säger. Jag vet att många inom miljörörelsen ser att det här är ett stort steg framåt, vilket det också är. Det här är en stor förändring av hur vi förvaltar svenskt pensionskapital. Det tar ett rejält kliv framåt för att vi ska få detta att gå i linje med de hållbarhetsmål som Sverige har både uttalat här i riksdagen och ställt sig bakom internationellt.

Det här var några klargöranden.

När det gäller de siffror som Jens Holm tar upp kan man diskutera vad som är en betydande del av kapitalet. Det är värt att notera att 13 miljarder låter som en väldigt stor summa. Vi kan vara överens om att 13 miljarder i miljöförstörande verksamhet är för mycket, men det är trots allt en stor nedgång jämfört med hur det var för bara några år sedan. Det motsvarar ungefär 1 procent av det kapital som AP-fonderna omfattar, alltså en hundradel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att vårt slutgiltiga mål är att samhället i stort ska vara fossilfritt, och det gäller även pensionspengarna. Det tror jag att vi är överens om. Då tycker jag att en nedgång från en hög nivå till 1 procent är ett väldigt konkret och tydligt första steg.

Det är också viktigt att komma ihåg att AP-fondernas förmögenhet förvaltas genom många olika metoder. Man har en ganska bred portfölj för att förvalta kapitalet på ett säkert sätt och se till att kapital finns tillgängligt när vi går i pension.

En del av detta handlar om indexförvaltning, det vill säga att man förvaltar enligt globala index. I de globala indexen ingår i dag även fossilbolag, och det är i detta nästan alla de 13 miljarderna ligger. AP-fonderna har alltså inte genom aktiva placeringar valt att lägga pengarna i dessa bolag, utan det beror på att de använder en kostnadseffektiv förvaltningsmodell med indexförvaltning.

Man håller nu på att se över indexförvaltningen, och man gör om och stöper om den internationellt. Både privata och offentliga initiativ gör nu att det börjar komma alternativ med hållbara index i vilka man har en indexförvaltning som också ser till att man inte investerar i fossiltunga företag.

Detta är en process som behöver ta tid, och man behöver utveckla dessa index. Man behöver se till att de finns på marknaden och inte är orimligt kostnadsdrivande. Jag vet att det här är ett arbete som AP-fonderna är mitt inne i och bedriver. Även den lilla rest som finns kvar håller man nu steg för steg på att åtgärda.

I Jens Holms retorik låter det ibland som att det inte händer någonting och att vi står stilla och stampar. Det är viktigt att poängtera att det inte förhåller sig så. Till och med innan den nya lagstiftningen, som kommer att vara ännu striktare och där vi för första gången i lagtext säger att AP-fonderna ska verka för hållbarhet, har faktiskt koldioxidintensiteten i svensk pensionsförvaltning minskat radikalt. Inom Tredje AP-fonden handlar det om ungefär 40 procent bara under den här mandatperioden. Det absoluta fotavtrycket är 25 procents minskning.

En minskning sker alltså redan nu, och den kommer att gå ännu snabbare framöver.

Fru talman! Jag vill bemöta ett antal saker.

Jag tycker inte riktigt om finansmarknadsministerns sätt att bemöta siffran 13 miljarder kronor. Det känns som att ministern trivialiserar siffran lite grann. Det handlar om betydande summor som går till det fossila, och det här var bara ett exempel.

Världsnaturfonden gjorde en liknande granskning av AP-fonderna för ett par år sedan. Då konstaterade man att AP-fonderna har bundet kapital i fossil verksamhet motsvarande tio gånger Sveriges årliga utsläpp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har själv genom riksdagens utredningstjänst försökt granska AP-fondernas placeringar - vilket faktiskt inte är helt lätt om man vill göra en seriös granskning - och jämföra dem med investeringarna i förnybart. Utredningstjänsten konstaterade då att de förnybara placeringarna ofta är så försvinnande små att det är svårt att kvantifiera dem. När det gäller Första-Fjärde AP-fonden läggs långt under 1 procent av det samlade kapitalet i förnybar energi.

Jag vet att det finns en problematik i definitionen om vad som är förnybart och inte. Även fossilbolag kan investera i det förnybara. Men det är fortfarande en försvinnande liten del av den totala investeringsportföljen.

Jag förstår inte hur finansmarknadsministern kan tycka att den promemoria som regeringen och de borgerliga partierna lade fram i somras är i linje med Parisavtalets krav i artikel 2 om finansiella flöden. Då borde promemorian åtminstone ha tagit avstamp i just Parisavtalet. Det görs inte. Parisavtalet nämns inte med ett enda ord i hela den långa texten.

Det finns heller ingen konkret strategi för hur AP-fonderna i dag ska fasa ut sina fossila innehav, utan det står varje fondförvaltare själv fritt att göra en sådan bedömning och fatta sådana beslut. Det här handlar om våra gemensamma medel, och vi skulle kunna sätta ned foten och säga att det fossila ska uteslutas.

Andra länder agerar mycket kraftfullare på området än vad vi i Sverige gör i dag. För bara ett litet tag sedan kom nyheten om att staden New York fasar ut alla sina fossila innehav. Dessutom stämmer man ett antal stora oljebolag. Den norska oljefonden har uppgraderat sin investeringspolicy och har nu också fått ett uppdrag från den norska centralbanken som handlar om att fasa ut det fossila. Intressanta beslut fattas i både Storbritannien och Irland som rör deras pensionspengar och att fasa ut det fossila.

Jag tycker att det känns som att vi i Sverige står och stampar. Du, Per Bolund, Isabella Lövin och ett antal andra ministrar säger bra saker, men konkreta uppdrag till AP-fonderna om att fasa ut det fossila innehavet kommer faktiskt inte. Och det kommer inte att ske genom denna promemoria heller. Gör om och gör rätt!

Fru talman! Det är fantastiskt att Jens Holm kan se in i framtiden genom en spåkula och vet exakt vad som kommer att hända. Han vet redan nu att han har tillräckliga kunskaper för att döma ut hela förslaget.

Vi kan konstatera att det redan i dag sker en förbättring. Sverige ligger inte alls illa till i relation till andra länder, tvärtemot vad Jens Holm försöker låta påskina här. I de granskningar som återkommande görs av branschen sticker Sverige ut som ett land som verkligen har gått före och som fortsätter att gå före.

Ett exempel bland många är något som kallas Asset Owners Disclosure Project. Där rankar man olika privata och publika pensionsfonder och andra investeringsfonder. I studien från 2017 sägs tydligt att Sverige är nummer ett, alltså bäst i världen.

Så här är det med befintlig lagstiftning, och nu tar vi steg för att ytterligare förstärka arbetet kraftfullt för att öka hållbarheten i fondförvaltningen. Vi ska se till att AP-fonderna, precis som alla andra sektorer i samhället, handlar så att vi når de mål som vi har satt upp dels nationellt genom de svenska miljömålen, dels internationellt genom de konventioner Sverige har att följa och som vi har åtagit oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är bekymmersamt när man försöker utmåla oss som någon som står och stampar eller liknande. Om Jens Holm bemödar sig om att titta på investeringar i den norska oljefonden skulle han se att det finns ganska gott om fossila investeringar kvar där.

Det handlar här om förslag som inte ens har klubbats än. Var det landar får vi se. Det är dock tydligt att genom det regelverk och den lagstiftning som vi har i dag är det riksdagen och regeringen som sätter ramarna för AP-fondernas investeringar. Vi styr inte de enskilda investeringarna.

Jag tycker att denna ordning är bra och att vi ska ha det så här. Vi sätter nu betydligt striktare ramar, och vi säger tydligt att vi ska följa de konventioner som Sverige har skrivit under, till exempel Parisavtalet men också många andra.

Om vi väljer en annan väg framåt skulle det medföra två olika problem. Det skulle dels ta väldigt lång tid för att samla en majoritet i Sveriges riksdag som skulle leda till en förändring av ett nytt ramverk och ett nytt regelverk som skulle styra AP-fonderna. Under den tiden skulle ingenting över huvud taget hända. Det vore ett stort misstag, tycker jag. Nu vidtar vi omfattande åtgärder för att förbättra inom det befintliga systemet.

Det skulle dels också ge oss ganska stora problem. Klimatområdet är ett tydligt område, men det är knappast det enda område där vi har en problematisk miljösituation eller hållbarhetssituation överlag. Det finns många andra.

Agenda 2030 omfattar 17 olika mål. Vill Jens Holm att vi ska lagstifta om vart och ett av de här 17 olika målen och reglera exakt vad man får och inte får investera i? Jag tror att det skulle vara ett ganska tidsödande och ineffektivt sätt att styra verksamheter. Jag tror på att sätta tydliga ramar. De konventioner som Sverige har ställt sig bakom, till exempel de 17 målen i Agenda 2030, har våra offentliga förvaltare att se till att vi åtföljer. Det gäller även AP-fonderna. Men sedan ska vi lämna över det konkreta genomförandet till dem som sitter med den dagliga verksamheten och expertisen.

Låt oss inte vackla - målet är extremt tydligt. Och det blir ännu tydligare i det regelverk som vi nu håller på att driva igenom i Sveriges riksdag. Vi förväntar oss att svensk pensionsförvaltning och kapitalförvaltning ser till att de målsättningar som Sverige har ställt sig bakom internationellt följs. Där ingår Parisavtalet och Pariskonventionen. Vi ska ha ett hållbart klimat i framtiden. Det finns ingen tvekan om det över huvud taget. Jag tycker att det är kontraproduktivt om Jens Holm försöker få in en osäkerhet om det här, för tydligheten i den promemoria som vi lägger fram är väldigt stark.

Det pågår hela tiden utvecklingsarbete och förbättringsarbete, även inom AP-fonderna, vilket är någonting som jag välkomnar. Det är viktigt att man försöker påverka genom att divestera, vilket faktiskt AP-fonderna har gjort i ganska stor utsträckning, men även att man försöker påverka inom befintliga bolag, så att man styr de bolag som i dag är fossiltunga mot en förnybar framtid. Det är en viktig uppgift för svenska pensionsförvaltare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tycker att det är fantastiskt med den divesteringsrörelse som bara på några få år har växt fram till en global rörelse och ett av de mest kraftfulla uttryck som finns för att vi på allvar måste ställa om och göra oss av med fossila innehav.

Jag tänker så här, Per Bolund: Varför åker man på internationella toppmöten, antar beslut och antar avtal, såsom Parisavtalet? Jo, hela idén måste ju vara att besluten sedan ska implementeras i varje land. Nu när det står i Parisavtalets artikel 2 att de finansiella flödena ska vara förenliga med en klimatmässigt hållbar utveckling anser jag att det är precis sådana formuleringar som vi ska använda oss av i den politik som vi bedriver.

Tack och lov har ännu inget skarpt förslag kommit till riksdagen, men jag förstår inte hur ni i regeringen och de borgerliga partierna kan ta fram en sådan här promemoria och en sådan här text utan att ens nämna Parisavtalet och utan att ens ta avstamp från artikel 2.1 c, som rör de finansiella flödena. Det hade ju varit det som skulle ha gjort att de här nya reglerna hade blivit skarpa på allvar.

Jag har stort förtroende för våra placerare inom våra AP-fonder, men jag tror också att de är betjänta av tydligare spelregler. Om ni hade gett ett uppdrag till dem att fasa ut det fossila innehavet och ställa om till hållbara placeringar hade de självklart gjort så. Med det här förslaget finns det inget sådant konkret uppdrag, och det beklagar jag.

Fru talman! Jag tycker att man har skäl att se de väldigt stora steg som vi nu tar framåt för att göra det svenska pensionskapitalet mycket mer hållbart. Det är en radikal förändring som nu håller på att ske i Sveriges riksdag och som inte skulle ha skett om vi inte hade haft en stark drivkraft för att hållbarhet ska vara en ledstjärna för hur vi ska förvalta det svenska kapitalet.

Vi tycker att det är självklart att svenska fondförvaltare, precis som alla andra delar av samhället, ska vara en del av lösningen på de hållbarhetsproblem vi har. Därför ska vi nu för första gången skriva in i lag att hållbarhetsmålen ska vara vägledande för AP-fondernas verksamhet. Vi har också skrivit in i beslut som har tagits av riksdagen att hela finansmarknaden ska ha målet att man ska bidra till en hållbar utveckling. Även detta sker för första gången. Den här regeringen har varit extremt pådrivande för att skapa en grönare och mer hållbar finansmarknad, långt mer än någon tidigare regering över huvud taget har varit i närheten av. Det som nu håller på att ske i det privata men också i det offentliga kapitalförvaltandet är något av en revolution.

Vi känner oss extremt trygga med att den hänvisning som vi har till internationella konventioner inte går att missförstå för våra pensionsförvaltare. Alla vet att Parisavtalet är en konvention som Sverige har ställt sig bakom och som ska vara vägledande för våra fondförvaltare, precis som för andra aktörer i vårt samhälle. Dessutom har Första-Fjärde AP-fonden och Sjunde AP-fonden skrivit på det femåriga klimatinitiativet Climate Action 100+, där man just säger att man ska arbeta i linje med Parisavtalet, så den övertygelsen och kunskapen finns redan på plats.

Nu förstärker vi incitamenten ytterligare. Nu tydliggör vi från politiskt håll att vi förväntar oss att våra fondförvaltare ska se till att de avtal och konventioner Sverige skriver under också är vägledande för hur man gör sina investeringar. Jag tycker att Jens Holm borde glädjas åt och välkomna detta, snarare än att ställa sig på barrikaderna och peka på något slags extrem förutfattad mening som skulle vara det bästa möjliga. Låt oss verka för att göra det system vi har så bra som det bara går!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Cecilia Magnusson har ställt fem frågor som berör de tillkännagivanden om filmpolitiken som riksdagen riktade till regeringen i samband med beslut om regeringens proposition Mer film till fler - en sammanhållen filmpolitik (prop. 2015/2016: 132).

För det första har Cecilia Magnusson frågat mig när jag avser att vidta åtgärder för att svensk film ska kunna få en hållbar finansiering som innebär ett återställande av den 6-procentiga biografmomsen.

Filmpolitiken har i dag en hållbar, stabil och långsiktig finansiering. Finansieringsmodellen har beslutats av Sveriges riksdag, och den ligger fast. Regeringen avser att genomföra en bred utvärdering av den nya filmpolitiken när konsekvenserna av införandet kan bedömas.

För det andra har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om en bred parlamentarisk filmutredning.

När riksdagen 2016 tillkännagav som sin mening att regeringen borde tillsätta en bred parlamentarisk filmutredning hade regeringen, både den nuvarande och den tidigare, nyligen ägnat åtminstone två år åt att grundligt analysera filmpolitiken. Olika finansieringslösningar har också flera gånger om utretts under senare år. Att utsätta filmbranschen för ytterligare förseningar och mer tid av väntan och osäkerhet skulle inte ha varit ansvarsfullt. Vad som behövdes var långsiktighet, stabilitet och arbetsro. Nu har den nya filmpolitiken gällt i ett år. Filminstitutet har nyligen beslutat om förändringar av stödsystemen efter dialog med branschen. De började gälla för 16 dagar sedan. Regeringen och Filminstitutet följer löpande utvecklingen och överväger vid behov justeringar. Den nya filmpolitiken kommer att utvärderas i linje med riksdagens tillkännagivande när tillräcklig tid har förflutit för att en utvärdering ska kunna bli meningsfull. Regeringen avser att återkomma i frågan.

För det tredje har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om det fortsatta arbetet med att beivra illegal spridning av film.

Som regeringen tidigare meddelat (regeringens skrivelse 2016/17:75) bedöms tillkännagivandet som slutbehandlat. Regeringen har tilldelat Patent- och registreringsverket, PRV, 80 miljoner kronor för att under åren 2016-2019 bland annat förstärka PRV:s vägledande och kunskapsspridande roll samt för kunskapsutveckling inom området immateriella tillgångar, innovation och ekonomisk tillväxt. I uppdraget ingår att kartlägga upphovsrättsintrången i den digitala miljön och höja kunskapen hos allmänheten för att minska intrången och öka intresset för lagliga distributionstjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver detta har PRV fått ett kompletterande informationsuppdrag för att utreda olika insatser som kan underlätta för konsumenter och andra användare att lagligt ta del av tillgängligt material såsom film, böcker och musik med rättighetshavarnas samtycke. PRV har nyligen aviserat att man som en del av arbetet ska lansera en sajt för lagliga alternativ. Inom ramen för rundabordssamtalen som jag initierat har vi nyligen haft uppföljande samtal om hur respektive aktör arbetat vidare. Olyckligtvis valde filmbranschen att ställa sig utanför detta arbete genom att inte underteckna den uppförandekod som arbetades fram under samtalen.

För det fjärde har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att arbeta för en fortsatt digitalisering av filmarvet och säkerställa att det svenska filmarvet bevaras och tillgängliggörs.

Som redovisats i budgetpropositionen för 2018 bedöms tillkännagivandet av regeringen som slutbehandlat. Redan från 2017 förstärktes medlen till arbetet med att digitalisera, bevara och tillgängliggöra filmarvet med 2,5 miljoner kronor. Från och med 2018 tillförs 5 miljoner kronor och från och med 2019 ytterligare 10 miljoner kronor. Det innebär att regeringen både förstärker och permanentar den tidigare regeringens tidsbegränsade satsning.

För det femte har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att Stiftelsen Svenska Filminstitutets roll och framtida organisationsform snarast bör utredas.

Stiftelsen Svenska Filminstitutet är en institution som arbetat under en hög belastning under lång tid. För att genomföra en reform av denna storlek behövs en period av arbetsro. Regeringen har redan tidigare aviserat sin avsikt att inleda en uppföljande studie av den analys som Statskontoret genomförde under 2013. För att en sådan studie ska vara givande och hanterbar bör den ske när Filminstitutets implementering av den nya filmpolitiken har kommit längre än i dag. Regeringen avser att återkomma till frågan under mandatperioden.

Fru talman! Cecilia Magnusson har ställt fem frågor som berör de tillkännagivanden om filmpolitiken som riksdagen riktade till regeringen i samband med beslut om regeringens proposition Mer film till fler - en sammanhållen filmpolitik (prop. 2015/2016: 132).

För det första har Cecilia Magnusson frågat mig när jag avser att vidta åtgärder för att svensk film ska kunna få en hållbar finansiering som innebär ett återställande av den 6-procentiga biografmomsen.

Filmpolitiken har i dag en hållbar, stabil och långsiktig finansiering. Finansieringsmodellen har beslutats av Sveriges riksdag, och den ligger fast. Regeringen avser att genomföra en bred utvärdering av den nya filmpolitiken när konsekvenserna av införandet kan bedömas.

För det andra har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om en bred parlamentarisk filmutredning.

När riksdagen 2016 tillkännagav som sin mening att regeringen borde tillsätta en bred parlamentarisk filmutredning hade regeringen, både den nuvarande och den tidigare, nyligen ägnat åtminstone två år åt att grundligt analysera filmpolitiken. Olika finansieringslösningar har också flera gånger om utretts under senare år. Att utsätta filmbranschen för ytterligare förseningar och mer tid av väntan och osäkerhet skulle inte ha varit ansvarsfullt. Vad som behövdes var långsiktighet, stabilitet och arbetsro. Nu har den nya filmpolitiken gällt i ett år. Filminstitutet har nyligen beslutat om förändringar av stödsystemen efter dialog med branschen. De började gälla för 16 dagar sedan. Regeringen och Filminstitutet följer löpande utvecklingen och överväger vid behov justeringar. Den nya filmpolitiken kommer att utvärderas i linje med riksdagens tillkännagivande när tillräcklig tid har förflutit för att en utvärdering ska kunna bli meningsfull. Regeringen avser att återkomma i frågan.

För det tredje har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om det fortsatta arbetet med att beivra illegal spridning av film.

Som regeringen tidigare meddelat (regeringens skrivelse 2016/17:75) bedöms tillkännagivandet som slutbehandlat. Regeringen har tilldelat Patent- och registreringsverket, PRV, 80 miljoner kronor för att under åren 2016-2019 bland annat förstärka PRV:s vägledande och kunskapsspridande roll samt för kunskapsutveckling inom området immateriella tillgångar, innovation och ekonomisk tillväxt. I uppdraget ingår att kartlägga upphovsrättsintrången i den digitala miljön och höja kunskapen hos allmänheten för att minska intrången och öka intresset för lagliga distributionstjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver detta har PRV fått ett kompletterande informationsuppdrag för att utreda olika insatser som kan underlätta för konsumenter och andra användare att lagligt ta del av tillgängligt material såsom film, böcker och musik med rättighetshavarnas samtycke. PRV har nyligen aviserat att man som en del av arbetet ska lansera en sajt för lagliga alternativ. Inom ramen för rundabordssamtalen som jag initierat har vi nyligen haft uppföljande samtal om hur respektive aktör arbetat vidare. Olyckligtvis valde filmbranschen att ställa sig utanför detta arbete genom att inte underteckna den uppförandekod som arbetades fram under samtalen.

För det fjärde har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att arbeta för en fortsatt digitalisering av filmarvet och säkerställa att det svenska filmarvet bevaras och tillgängliggörs.

Som redovisats i budgetpropositionen för 2018 bedöms tillkännagivandet av regeringen som slutbehandlat. Redan från 2017 förstärktes medlen till arbetet med att digitalisera, bevara och tillgängliggöra filmarvet med 2,5 miljoner kronor. Från och med 2018 tillförs 5 miljoner kronor och från och med 2019 ytterligare 10 miljoner kronor. Det innebär att regeringen både förstärker och permanentar den tidigare regeringens tidsbegränsade satsning.

För det femte har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att Stiftelsen Svenska Filminstitutets roll och framtida organisationsform snarast bör utredas.

Stiftelsen Svenska Filminstitutet är en institution som arbetat under en hög belastning under lång tid. För att genomföra en reform av denna storlek behövs en period av arbetsro. Regeringen har redan tidigare aviserat sin avsikt att inleda en uppföljande studie av den analys som Statskontoret genomförde under 2013. För att en sådan studie ska vara givande och hanterbar bör den ske när Filminstitutets implementering av den nya filmpolitiken har kommit längre än i dag. Regeringen avser att återkomma till frågan under mandatperioden.

Fru talman! Cecilia Magnusson har ställt fem frågor som berör de tillkännagivanden om filmpolitiken som riksdagen riktade till regeringen i samband med beslut om regeringens proposition Mer film till fler - en sammanhållen filmpolitik (prop. 2015/2016: 132).

För det första har Cecilia Magnusson frågat mig när jag avser att vidta åtgärder för att svensk film ska kunna få en hållbar finansiering som innebär ett återställande av den 6-procentiga biografmomsen.

Filmpolitiken har i dag en hållbar, stabil och långsiktig finansiering. Finansieringsmodellen har beslutats av Sveriges riksdag, och den ligger fast. Regeringen avser att genomföra en bred utvärdering av den nya filmpolitiken när konsekvenserna av införandet kan bedömas.

För det andra har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om en bred parlamentarisk filmutredning.

När riksdagen 2016 tillkännagav som sin mening att regeringen borde tillsätta en bred parlamentarisk filmutredning hade regeringen, både den nuvarande och den tidigare, nyligen ägnat åtminstone två år åt att grundligt analysera filmpolitiken. Olika finansieringslösningar har också flera gånger om utretts under senare år. Att utsätta filmbranschen för ytterligare förseningar och mer tid av väntan och osäkerhet skulle inte ha varit ansvarsfullt. Vad som behövdes var långsiktighet, stabilitet och arbetsro. Nu har den nya filmpolitiken gällt i ett år. Filminstitutet har nyligen beslutat om förändringar av stödsystemen efter dialog med branschen. De började gälla för 16 dagar sedan. Regeringen och Filminstitutet följer löpande utvecklingen och överväger vid behov justeringar. Den nya filmpolitiken kommer att utvärderas i linje med riksdagens tillkännagivande när tillräcklig tid har förflutit för att en utvärdering ska kunna bli meningsfull. Regeringen avser att återkomma i frågan.

För det tredje har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om det fortsatta arbetet med att beivra illegal spridning av film.

Som regeringen tidigare meddelat (regeringens skrivelse 2016/17:75) bedöms tillkännagivandet som slutbehandlat. Regeringen har tilldelat Patent- och registreringsverket, PRV, 80 miljoner kronor för att under åren 2016-2019 bland annat förstärka PRV:s vägledande och kunskapsspridande roll samt för kunskapsutveckling inom området immateriella tillgångar, innovation och ekonomisk tillväxt. I uppdraget ingår att kartlägga upphovsrättsintrången i den digitala miljön och höja kunskapen hos allmänheten för att minska intrången och öka intresset för lagliga distributionstjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver detta har PRV fått ett kompletterande informationsuppdrag för att utreda olika insatser som kan underlätta för konsumenter och andra användare att lagligt ta del av tillgängligt material såsom film, böcker och musik med rättighetshavarnas samtycke. PRV har nyligen aviserat att man som en del av arbetet ska lansera en sajt för lagliga alternativ. Inom ramen för rundabordssamtalen som jag initierat har vi nyligen haft uppföljande samtal om hur respektive aktör arbetat vidare. Olyckligtvis valde filmbranschen att ställa sig utanför detta arbete genom att inte underteckna den uppförandekod som arbetades fram under samtalen.

För det fjärde har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att arbeta för en fortsatt digitalisering av filmarvet och säkerställa att det svenska filmarvet bevaras och tillgängliggörs.

Som redovisats i budgetpropositionen för 2018 bedöms tillkännagivandet av regeringen som slutbehandlat. Redan från 2017 förstärktes medlen till arbetet med att digitalisera, bevara och tillgängliggöra filmarvet med 2,5 miljoner kronor. Från och med 2018 tillförs 5 miljoner kronor och från och med 2019 ytterligare 10 miljoner kronor. Det innebär att regeringen både förstärker och permanentar den tidigare regeringens tidsbegränsade satsning.

För det femte har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att Stiftelsen Svenska Filminstitutets roll och framtida organisationsform snarast bör utredas.

Stiftelsen Svenska Filminstitutet är en institution som arbetat under en hög belastning under lång tid. För att genomföra en reform av denna storlek behövs en period av arbetsro. Regeringen har redan tidigare aviserat sin avsikt att inleda en uppföljande studie av den analys som Statskontoret genomförde under 2013. För att en sådan studie ska vara givande och hanterbar bör den ske när Filminstitutets implementering av den nya filmpolitiken har kommit längre än i dag. Regeringen avser att återkomma till frågan under mandatperioden.

Fru talman! Cecilia Magnusson har ställt fem frågor som berör de tillkännagivanden om filmpolitiken som riksdagen riktade till regeringen i samband med beslut om regeringens proposition Mer film till fler - en sammanhållen filmpolitik (prop. 2015/2016: 132).

För det första har Cecilia Magnusson frågat mig när jag avser att vidta åtgärder för att svensk film ska kunna få en hållbar finansiering som innebär ett återställande av den 6-procentiga biografmomsen.

Filmpolitiken har i dag en hållbar, stabil och långsiktig finansiering. Finansieringsmodellen har beslutats av Sveriges riksdag, och den ligger fast. Regeringen avser att genomföra en bred utvärdering av den nya filmpolitiken när konsekvenserna av införandet kan bedömas.

För det andra har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om en bred parlamentarisk filmutredning.

När riksdagen 2016 tillkännagav som sin mening att regeringen borde tillsätta en bred parlamentarisk filmutredning hade regeringen, både den nuvarande och den tidigare, nyligen ägnat åtminstone två år åt att grundligt analysera filmpolitiken. Olika finansieringslösningar har också flera gånger om utretts under senare år. Att utsätta filmbranschen för ytterligare förseningar och mer tid av väntan och osäkerhet skulle inte ha varit ansvarsfullt. Vad som behövdes var långsiktighet, stabilitet och arbetsro. Nu har den nya filmpolitiken gällt i ett år. Filminstitutet har nyligen beslutat om förändringar av stödsystemen efter dialog med branschen. De började gälla för 16 dagar sedan. Regeringen och Filminstitutet följer löpande utvecklingen och överväger vid behov justeringar. Den nya filmpolitiken kommer att utvärderas i linje med riksdagens tillkännagivande när tillräcklig tid har förflutit för att en utvärdering ska kunna bli meningsfull. Regeringen avser att återkomma i frågan.

För det tredje har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om det fortsatta arbetet med att beivra illegal spridning av film.

Som regeringen tidigare meddelat (regeringens skrivelse 2016/17:75) bedöms tillkännagivandet som slutbehandlat. Regeringen har tilldelat Patent- och registreringsverket, PRV, 80 miljoner kronor för att under åren 2016-2019 bland annat förstärka PRV:s vägledande och kunskapsspridande roll samt för kunskapsutveckling inom området immateriella tillgångar, innovation och ekonomisk tillväxt. I uppdraget ingår att kartlägga upphovsrättsintrången i den digitala miljön och höja kunskapen hos allmänheten för att minska intrången och öka intresset för lagliga distributionstjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver detta har PRV fått ett kompletterande informationsuppdrag för att utreda olika insatser som kan underlätta för konsumenter och andra användare att lagligt ta del av tillgängligt material såsom film, böcker och musik med rättighetshavarnas samtycke. PRV har nyligen aviserat att man som en del av arbetet ska lansera en sajt för lagliga alternativ. Inom ramen för rundabordssamtalen som jag initierat har vi nyligen haft uppföljande samtal om hur respektive aktör arbetat vidare. Olyckligtvis valde filmbranschen att ställa sig utanför detta arbete genom att inte underteckna den uppförandekod som arbetades fram under samtalen.

För det fjärde har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att arbeta för en fortsatt digitalisering av filmarvet och säkerställa att det svenska filmarvet bevaras och tillgängliggörs.

Som redovisats i budgetpropositionen för 2018 bedöms tillkännagivandet av regeringen som slutbehandlat. Redan från 2017 förstärktes medlen till arbetet med att digitalisera, bevara och tillgängliggöra filmarvet med 2,5 miljoner kronor. Från och med 2018 tillförs 5 miljoner kronor och från och med 2019 ytterligare 10 miljoner kronor. Det innebär att regeringen både förstärker och permanentar den tidigare regeringens tidsbegränsade satsning.

För det femte har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att Stiftelsen Svenska Filminstitutets roll och framtida organisationsform snarast bör utredas.

Stiftelsen Svenska Filminstitutet är en institution som arbetat under en hög belastning under lång tid. För att genomföra en reform av denna storlek behövs en period av arbetsro. Regeringen har redan tidigare aviserat sin avsikt att inleda en uppföljande studie av den analys som Statskontoret genomförde under 2013. För att en sådan studie ska vara givande och hanterbar bör den ske när Filminstitutets implementering av den nya filmpolitiken har kommit längre än i dag. Regeringen avser att återkomma till frågan under mandatperioden.

Fru talman! Cecilia Magnusson har ställt fem frågor som berör de tillkännagivanden om filmpolitiken som riksdagen riktade till regeringen i samband med beslut om regeringens proposition Mer film till fler - en sammanhållen filmpolitik (prop. 2015/2016: 132).

För det första har Cecilia Magnusson frågat mig när jag avser att vidta åtgärder för att svensk film ska kunna få en hållbar finansiering som innebär ett återställande av den 6-procentiga biografmomsen.

Filmpolitiken har i dag en hållbar, stabil och långsiktig finansiering. Finansieringsmodellen har beslutats av Sveriges riksdag, och den ligger fast. Regeringen avser att genomföra en bred utvärdering av den nya filmpolitiken när konsekvenserna av införandet kan bedömas.

För det andra har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om en bred parlamentarisk filmutredning.

När riksdagen 2016 tillkännagav som sin mening att regeringen borde tillsätta en bred parlamentarisk filmutredning hade regeringen, både den nuvarande och den tidigare, nyligen ägnat åtminstone två år åt att grundligt analysera filmpolitiken. Olika finansieringslösningar har också flera gånger om utretts under senare år. Att utsätta filmbranschen för ytterligare förseningar och mer tid av väntan och osäkerhet skulle inte ha varit ansvarsfullt. Vad som behövdes var långsiktighet, stabilitet och arbetsro. Nu har den nya filmpolitiken gällt i ett år. Filminstitutet har nyligen beslutat om förändringar av stödsystemen efter dialog med branschen. De började gälla för 16 dagar sedan. Regeringen och Filminstitutet följer löpande utvecklingen och överväger vid behov justeringar. Den nya filmpolitiken kommer att utvärderas i linje med riksdagens tillkännagivande när tillräcklig tid har förflutit för att en utvärdering ska kunna bli meningsfull. Regeringen avser att återkomma i frågan.

För det tredje har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om det fortsatta arbetet med att beivra illegal spridning av film.

Som regeringen tidigare meddelat (regeringens skrivelse 2016/17:75) bedöms tillkännagivandet som slutbehandlat. Regeringen har tilldelat Patent- och registreringsverket, PRV, 80 miljoner kronor för att under åren 2016-2019 bland annat förstärka PRV:s vägledande och kunskapsspridande roll samt för kunskapsutveckling inom området immateriella tillgångar, innovation och ekonomisk tillväxt. I uppdraget ingår att kartlägga upphovsrättsintrången i den digitala miljön och höja kunskapen hos allmänheten för att minska intrången och öka intresset för lagliga distributionstjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver detta har PRV fått ett kompletterande informationsuppdrag för att utreda olika insatser som kan underlätta för konsumenter och andra användare att lagligt ta del av tillgängligt material såsom film, böcker och musik med rättighetshavarnas samtycke. PRV har nyligen aviserat att man som en del av arbetet ska lansera en sajt för lagliga alternativ. Inom ramen för rundabordssamtalen som jag initierat har vi nyligen haft uppföljande samtal om hur respektive aktör arbetat vidare. Olyckligtvis valde filmbranschen att ställa sig utanför detta arbete genom att inte underteckna den uppförandekod som arbetades fram under samtalen.

För det fjärde har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att arbeta för en fortsatt digitalisering av filmarvet och säkerställa att det svenska filmarvet bevaras och tillgängliggörs.

Som redovisats i budgetpropositionen för 2018 bedöms tillkännagivandet av regeringen som slutbehandlat. Redan från 2017 förstärktes medlen till arbetet med att digitalisera, bevara och tillgängliggöra filmarvet med 2,5 miljoner kronor. Från och med 2018 tillförs 5 miljoner kronor och från och med 2019 ytterligare 10 miljoner kronor. Det innebär att regeringen både förstärker och permanentar den tidigare regeringens tidsbegränsade satsning.

För det femte har Cecilia Magnusson frågat mig hur jag avser att agera för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att Stiftelsen Svenska Filminstitutets roll och framtida organisationsform snarast bör utredas.

Stiftelsen Svenska Filminstitutet är en institution som arbetat under en hög belastning under lång tid. För att genomföra en reform av denna storlek behövs en period av arbetsro. Regeringen har redan tidigare aviserat sin avsikt att inleda en uppföljande studie av den analys som Statskontoret genomförde under 2013. För att en sådan studie ska vara givande och hanterbar bör den ske när Filminstitutets implementering av den nya filmpolitiken har kommit längre än i dag. Regeringen avser att återkomma till frågan under mandatperioden.

Fru talman! Det hör till här i riksdagen att vi tackar för svaret, så jag öppnar denna debatt med att tacka kulturministern för svaret även om det inte är mycket till svar eller mycket att tacka för.

Jag har ställt fem viktiga frågor som gäller filmens framtid. Statsrådet har valt att i minimalistisk stil sammanställa ett svar. Jag har börjat undra hur ministerns syn på demokratin ser ut. Det är ändå så att kulturministern förutom att vara kulturminister också är demokratiminister.

De uteblivna svaren på mina frågor kan leda till frågan om hur ministern ser på regeringen kontra riksdagen. Riksdagen är landets högsta beslutande organ, och dess ledamöter är valda representanter för folket. När riksdagen beslutar ska regeringen efterfölja de besluten.

Det som beslutades vid behandlingen av KrU11:2015/16 är riksdagsbeslut som ska följas upp. Därför tar jag upp dessa tillkännagivanden i olika debatter. Jag vill höra vad som sker i de olika frågorna och diskutera det eftersom det är så viktigt för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste som en liten utvikning säga att jag blev lite brydd när jag såg ministerns offentliga Instagramkonto i en konversation för tre dagar sedan. Där säger hon: Dessvärre är det ju riksdagen och inte regeringen som måste ta beslut. Det är så det är reglerat, och det måste ministern rätta sig efter.

En av frågorna jag ställde rörde biomomsen och finansieringen. Den 25-procentiga momsen har brutit ur filmen ur kulturen. I dag jämställs filmen med grönkål som också har 25 procents moms och inte med de andra kulturformerna opera, dans, teater, litteratur och alla andra kulturformer som har 6 procents moms.

Det tycker jag är ovärdigt. Dessutom är prisökningen allvarlig då den hotar biografernas framtid. Film är bäst på bio. Det tycker jag. Jag såg själv för några dagar sedan om filmen Min pappa Toni Erdmann på SVT, som visade den. Den gjorde sig mycket bättre och var en större upplevelse för mig när den gick på bio.

Det finns så mycket att säga om hur kulturministern hanterat kulturarvet biografer. De finns över hela landet och drivs av ideella krafter eller annars av enskilda näringsidkare. Dessutom har regeringen inte tillfört lika mycket medel för att kompensera denna prisökning på biograferna. Snälla statsrådet Bah Kuhnke, ge oss bättre besked om vad som gäller om filmens framtid!

Fru talman! Det hör till här i riksdagen att vi tackar för svaret, så jag öppnar denna debatt med att tacka kulturministern för svaret även om det inte är mycket till svar eller mycket att tacka för.

Jag har ställt fem viktiga frågor som gäller filmens framtid. Statsrådet har valt att i minimalistisk stil sammanställa ett svar. Jag har börjat undra hur ministerns syn på demokratin ser ut. Det är ändå så att kulturministern förutom att vara kulturminister också är demokratiminister.

De uteblivna svaren på mina frågor kan leda till frågan om hur ministern ser på regeringen kontra riksdagen. Riksdagen är landets högsta beslutande organ, och dess ledamöter är valda representanter för folket. När riksdagen beslutar ska regeringen efterfölja de besluten.

Det som beslutades vid behandlingen av KrU11:2015/16 är riksdagsbeslut som ska följas upp. Därför tar jag upp dessa tillkännagivanden i olika debatter. Jag vill höra vad som sker i de olika frågorna och diskutera det eftersom det är så viktigt för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste som en liten utvikning säga att jag blev lite brydd när jag såg ministerns offentliga Instagramkonto i en konversation för tre dagar sedan. Där säger hon: Dessvärre är det ju riksdagen och inte regeringen som måste ta beslut. Det är så det är reglerat, och det måste ministern rätta sig efter.

En av frågorna jag ställde rörde biomomsen och finansieringen. Den 25-procentiga momsen har brutit ur filmen ur kulturen. I dag jämställs filmen med grönkål som också har 25 procents moms och inte med de andra kulturformerna opera, dans, teater, litteratur och alla andra kulturformer som har 6 procents moms.

Det tycker jag är ovärdigt. Dessutom är prisökningen allvarlig då den hotar biografernas framtid. Film är bäst på bio. Det tycker jag. Jag såg själv för några dagar sedan om filmen Min pappa Toni Erdmann på SVT, som visade den. Den gjorde sig mycket bättre och var en större upplevelse för mig när den gick på bio.

Det finns så mycket att säga om hur kulturministern hanterat kulturarvet biografer. De finns över hela landet och drivs av ideella krafter eller annars av enskilda näringsidkare. Dessutom har regeringen inte tillfört lika mycket medel för att kompensera denna prisökning på biograferna. Snälla statsrådet Bah Kuhnke, ge oss bättre besked om vad som gäller om filmens framtid!

Fru talman! Det hör till här i riksdagen att vi tackar för svaret, så jag öppnar denna debatt med att tacka kulturministern för svaret även om det inte är mycket till svar eller mycket att tacka för.

Jag har ställt fem viktiga frågor som gäller filmens framtid. Statsrådet har valt att i minimalistisk stil sammanställa ett svar. Jag har börjat undra hur ministerns syn på demokratin ser ut. Det är ändå så att kulturministern förutom att vara kulturminister också är demokratiminister.

De uteblivna svaren på mina frågor kan leda till frågan om hur ministern ser på regeringen kontra riksdagen. Riksdagen är landets högsta beslutande organ, och dess ledamöter är valda representanter för folket. När riksdagen beslutar ska regeringen efterfölja de besluten.

Det som beslutades vid behandlingen av KrU11:2015/16 är riksdagsbeslut som ska följas upp. Därför tar jag upp dessa tillkännagivanden i olika debatter. Jag vill höra vad som sker i de olika frågorna och diskutera det eftersom det är så viktigt för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste som en liten utvikning säga att jag blev lite brydd när jag såg ministerns offentliga Instagramkonto i en konversation för tre dagar sedan. Där säger hon: Dessvärre är det ju riksdagen och inte regeringen som måste ta beslut. Det är så det är reglerat, och det måste ministern rätta sig efter.

En av frågorna jag ställde rörde biomomsen och finansieringen. Den 25-procentiga momsen har brutit ur filmen ur kulturen. I dag jämställs filmen med grönkål som också har 25 procents moms och inte med de andra kulturformerna opera, dans, teater, litteratur och alla andra kulturformer som har 6 procents moms.

Det tycker jag är ovärdigt. Dessutom är prisökningen allvarlig då den hotar biografernas framtid. Film är bäst på bio. Det tycker jag. Jag såg själv för några dagar sedan om filmen Min pappa Toni Erdmann på SVT, som visade den. Den gjorde sig mycket bättre och var en större upplevelse för mig när den gick på bio.

Det finns så mycket att säga om hur kulturministern hanterat kulturarvet biografer. De finns över hela landet och drivs av ideella krafter eller annars av enskilda näringsidkare. Dessutom har regeringen inte tillfört lika mycket medel för att kompensera denna prisökning på biograferna. Snälla statsrådet Bah Kuhnke, ge oss bättre besked om vad som gäller om filmens framtid!

Fru talman! Det hör till här i riksdagen att vi tackar för svaret, så jag öppnar denna debatt med att tacka kulturministern för svaret även om det inte är mycket till svar eller mycket att tacka för.

Jag har ställt fem viktiga frågor som gäller filmens framtid. Statsrådet har valt att i minimalistisk stil sammanställa ett svar. Jag har börjat undra hur ministerns syn på demokratin ser ut. Det är ändå så att kulturministern förutom att vara kulturminister också är demokratiminister.

De uteblivna svaren på mina frågor kan leda till frågan om hur ministern ser på regeringen kontra riksdagen. Riksdagen är landets högsta beslutande organ, och dess ledamöter är valda representanter för folket. När riksdagen beslutar ska regeringen efterfölja de besluten.

Det som beslutades vid behandlingen av KrU11:2015/16 är riksdagsbeslut som ska följas upp. Därför tar jag upp dessa tillkännagivanden i olika debatter. Jag vill höra vad som sker i de olika frågorna och diskutera det eftersom det är så viktigt för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste som en liten utvikning säga att jag blev lite brydd när jag såg ministerns offentliga Instagramkonto i en konversation för tre dagar sedan. Där säger hon: Dessvärre är det ju riksdagen och inte regeringen som måste ta beslut. Det är så det är reglerat, och det måste ministern rätta sig efter.

En av frågorna jag ställde rörde biomomsen och finansieringen. Den 25-procentiga momsen har brutit ur filmen ur kulturen. I dag jämställs filmen med grönkål som också har 25 procents moms och inte med de andra kulturformerna opera, dans, teater, litteratur och alla andra kulturformer som har 6 procents moms.

Det tycker jag är ovärdigt. Dessutom är prisökningen allvarlig då den hotar biografernas framtid. Film är bäst på bio. Det tycker jag. Jag såg själv för några dagar sedan om filmen Min pappa Toni Erdmann på SVT, som visade den. Den gjorde sig mycket bättre och var en större upplevelse för mig när den gick på bio.

Det finns så mycket att säga om hur kulturministern hanterat kulturarvet biografer. De finns över hela landet och drivs av ideella krafter eller annars av enskilda näringsidkare. Dessutom har regeringen inte tillfört lika mycket medel för att kompensera denna prisökning på biograferna. Snälla statsrådet Bah Kuhnke, ge oss bättre besked om vad som gäller om filmens framtid!

Fru talman! Det hör till här i riksdagen att vi tackar för svaret, så jag öppnar denna debatt med att tacka kulturministern för svaret även om det inte är mycket till svar eller mycket att tacka för.

Jag har ställt fem viktiga frågor som gäller filmens framtid. Statsrådet har valt att i minimalistisk stil sammanställa ett svar. Jag har börjat undra hur ministerns syn på demokratin ser ut. Det är ändå så att kulturministern förutom att vara kulturminister också är demokratiminister.

De uteblivna svaren på mina frågor kan leda till frågan om hur ministern ser på regeringen kontra riksdagen. Riksdagen är landets högsta beslutande organ, och dess ledamöter är valda representanter för folket. När riksdagen beslutar ska regeringen efterfölja de besluten.

Det som beslutades vid behandlingen av KrU11:2015/16 är riksdagsbeslut som ska följas upp. Därför tar jag upp dessa tillkännagivanden i olika debatter. Jag vill höra vad som sker i de olika frågorna och diskutera det eftersom det är så viktigt för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste som en liten utvikning säga att jag blev lite brydd när jag såg ministerns offentliga Instagramkonto i en konversation för tre dagar sedan. Där säger hon: Dessvärre är det ju riksdagen och inte regeringen som måste ta beslut. Det är så det är reglerat, och det måste ministern rätta sig efter.

En av frågorna jag ställde rörde biomomsen och finansieringen. Den 25-procentiga momsen har brutit ur filmen ur kulturen. I dag jämställs filmen med grönkål som också har 25 procents moms och inte med de andra kulturformerna opera, dans, teater, litteratur och alla andra kulturformer som har 6 procents moms.

Det tycker jag är ovärdigt. Dessutom är prisökningen allvarlig då den hotar biografernas framtid. Film är bäst på bio. Det tycker jag. Jag såg själv för några dagar sedan om filmen Min pappa Toni Erdmann på SVT, som visade den. Den gjorde sig mycket bättre och var en större upplevelse för mig när den gick på bio.

Det finns så mycket att säga om hur kulturministern hanterat kulturarvet biografer. De finns över hela landet och drivs av ideella krafter eller annars av enskilda näringsidkare. Dessutom har regeringen inte tillfört lika mycket medel för att kompensera denna prisökning på biograferna. Snälla statsrådet Bah Kuhnke, ge oss bättre besked om vad som gäller om filmens framtid!

Fru talman! Tack, Cecilia Magnusson, för den fortsatta diskussionen!

Jag som kultur- och demokratiminister och som en del av Sveriges regering är inte här för att vara snäll utan för att bedriva politik och åstadkomma de förändringar för den svenska kulturen med den svenska kulturpolitiken som vi anser behövs. Mer kultur till fler är vårt motto.

Jag förstår att Cecilia Magnusson ägnat tid åt att studera mitt Instagramkonto, och det gläder mig. Men om man studerar Instagramkontot noga och läser vad som står är det tydligt att den hänvisning som Cecilia Magnusson gjorde inte alls handlar om filmpolitik utan om ILO 169, om jag inte missminner mig. Den handlar om urfolks rättigheter. Det är något som jag tycker att Cecilia Magnusson och Moderaterna ska studera noggrant och förhoppningsvis bifalla när ett sådant beslut äntligen och förhoppningsvis snart kommer på riksdagens bord.

När det gäller att uppfylla riksdagens tillkännagivanden är det också så, om jag inte missminner mig, att det tog i genomsnitt tre år för den förra regeringen att tillgodose tillkännagivanden. Ibland var det något kortare tid och ibland något längre. Jag avser att tillgodose riksdagens tillkännagivanden och förhoppningsvis oftast inom en kortare tid.

Åter till filmpolitiken och de förändringar vi nu har gjort. Den tidigare politiken och det tidigare filmavtalet fanns i flera årtionden. Efter 50 år var de sista åren fyllda av kritik, frustration och av att de som satt runt bordet för att besluta om filmpolitiken lämnade bordet och dessutom inte stod upp för det de hade beslutat.

Vi lyssnade till branschen efter flera år av analys och diskussion. Därför tog vi det modiga steget att göra om filmpolitiken och säkerställa att filmpolitiken precis som all annan kulturpolitik ska beslutas av Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Filmpolitiken ska inte vara åsidosatt och skötas av framför allt män med makt och egna intressen utan vara en del av filmpolitiken. Vi politiker ska ställas till svars för den och investera i svensk film, och medborgarna ska kunna se om vi inte gör det eller om vi gör det.

Om det är något jag med stor glädje kan säga är det att vi investerar i svensk film, och det med besked. Vi investerar inte minst i svensk film för hela vårt land. Vi har till och med öronmärkt särskilda medel - hela 25 miljoner kronor - just till biografer på landsbygden för att de ska kunna finnas kvar, utvecklas och gå igenom det tekniska skifte som pågår för att kunna möta den publik som finns där.

Vi vet att vi svenskar vill se svensk film. Svensk film är väldigt populär. Därför har vi investerat i filmpolitiken, och regeringen har prioriterat att avsätta många hundratals miljoner kronor just till svensk film för att på olika sätt stödja produktionen. Men det handlar också om att göra om det hela med de branschråd som nu jobbar, där det alltså inte längre är dessa få personer runt ett bord i ett slutet rum som fattar beslut utan där det är människor från olika delar av filmbranschen som är med och påverkar.

Det vore naivt att tro att en sådan här stor omläggning skulle gå enkelt och att den skulle ske utan protester. Jag välkomnar därför all diskussion, och jag lyssnar noga för att få veta om vi behöver vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Tack, Cecilia Magnusson, för den fortsatta diskussionen!

Jag som kultur- och demokratiminister och som en del av Sveriges regering är inte här för att vara snäll utan för att bedriva politik och åstadkomma de förändringar för den svenska kulturen med den svenska kulturpolitiken som vi anser behövs. Mer kultur till fler är vårt motto.

Jag förstår att Cecilia Magnusson ägnat tid åt att studera mitt Instagramkonto, och det gläder mig. Men om man studerar Instagramkontot noga och läser vad som står är det tydligt att den hänvisning som Cecilia Magnusson gjorde inte alls handlar om filmpolitik utan om ILO 169, om jag inte missminner mig. Den handlar om urfolks rättigheter. Det är något som jag tycker att Cecilia Magnusson och Moderaterna ska studera noggrant och förhoppningsvis bifalla när ett sådant beslut äntligen och förhoppningsvis snart kommer på riksdagens bord.

När det gäller att uppfylla riksdagens tillkännagivanden är det också så, om jag inte missminner mig, att det tog i genomsnitt tre år för den förra regeringen att tillgodose tillkännagivanden. Ibland var det något kortare tid och ibland något längre. Jag avser att tillgodose riksdagens tillkännagivanden och förhoppningsvis oftast inom en kortare tid.

Åter till filmpolitiken och de förändringar vi nu har gjort. Den tidigare politiken och det tidigare filmavtalet fanns i flera årtionden. Efter 50 år var de sista åren fyllda av kritik, frustration och av att de som satt runt bordet för att besluta om filmpolitiken lämnade bordet och dessutom inte stod upp för det de hade beslutat.

Vi lyssnade till branschen efter flera år av analys och diskussion. Därför tog vi det modiga steget att göra om filmpolitiken och säkerställa att filmpolitiken precis som all annan kulturpolitik ska beslutas av Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Filmpolitiken ska inte vara åsidosatt och skötas av framför allt män med makt och egna intressen utan vara en del av filmpolitiken. Vi politiker ska ställas till svars för den och investera i svensk film, och medborgarna ska kunna se om vi inte gör det eller om vi gör det.

Om det är något jag med stor glädje kan säga är det att vi investerar i svensk film, och det med besked. Vi investerar inte minst i svensk film för hela vårt land. Vi har till och med öronmärkt särskilda medel - hela 25 miljoner kronor - just till biografer på landsbygden för att de ska kunna finnas kvar, utvecklas och gå igenom det tekniska skifte som pågår för att kunna möta den publik som finns där.

Vi vet att vi svenskar vill se svensk film. Svensk film är väldigt populär. Därför har vi investerat i filmpolitiken, och regeringen har prioriterat att avsätta många hundratals miljoner kronor just till svensk film för att på olika sätt stödja produktionen. Men det handlar också om att göra om det hela med de branschråd som nu jobbar, där det alltså inte längre är dessa få personer runt ett bord i ett slutet rum som fattar beslut utan där det är människor från olika delar av filmbranschen som är med och påverkar.

Det vore naivt att tro att en sådan här stor omläggning skulle gå enkelt och att den skulle ske utan protester. Jag välkomnar därför all diskussion, och jag lyssnar noga för att få veta om vi behöver vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Tack, Cecilia Magnusson, för den fortsatta diskussionen!

Jag som kultur- och demokratiminister och som en del av Sveriges regering är inte här för att vara snäll utan för att bedriva politik och åstadkomma de förändringar för den svenska kulturen med den svenska kulturpolitiken som vi anser behövs. Mer kultur till fler är vårt motto.

Jag förstår att Cecilia Magnusson ägnat tid åt att studera mitt Instagramkonto, och det gläder mig. Men om man studerar Instagramkontot noga och läser vad som står är det tydligt att den hänvisning som Cecilia Magnusson gjorde inte alls handlar om filmpolitik utan om ILO 169, om jag inte missminner mig. Den handlar om urfolks rättigheter. Det är något som jag tycker att Cecilia Magnusson och Moderaterna ska studera noggrant och förhoppningsvis bifalla när ett sådant beslut äntligen och förhoppningsvis snart kommer på riksdagens bord.

När det gäller att uppfylla riksdagens tillkännagivanden är det också så, om jag inte missminner mig, att det tog i genomsnitt tre år för den förra regeringen att tillgodose tillkännagivanden. Ibland var det något kortare tid och ibland något längre. Jag avser att tillgodose riksdagens tillkännagivanden och förhoppningsvis oftast inom en kortare tid.

Åter till filmpolitiken och de förändringar vi nu har gjort. Den tidigare politiken och det tidigare filmavtalet fanns i flera årtionden. Efter 50 år var de sista åren fyllda av kritik, frustration och av att de som satt runt bordet för att besluta om filmpolitiken lämnade bordet och dessutom inte stod upp för det de hade beslutat.

Vi lyssnade till branschen efter flera år av analys och diskussion. Därför tog vi det modiga steget att göra om filmpolitiken och säkerställa att filmpolitiken precis som all annan kulturpolitik ska beslutas av Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Filmpolitiken ska inte vara åsidosatt och skötas av framför allt män med makt och egna intressen utan vara en del av filmpolitiken. Vi politiker ska ställas till svars för den och investera i svensk film, och medborgarna ska kunna se om vi inte gör det eller om vi gör det.

Om det är något jag med stor glädje kan säga är det att vi investerar i svensk film, och det med besked. Vi investerar inte minst i svensk film för hela vårt land. Vi har till och med öronmärkt särskilda medel - hela 25 miljoner kronor - just till biografer på landsbygden för att de ska kunna finnas kvar, utvecklas och gå igenom det tekniska skifte som pågår för att kunna möta den publik som finns där.

Vi vet att vi svenskar vill se svensk film. Svensk film är väldigt populär. Därför har vi investerat i filmpolitiken, och regeringen har prioriterat att avsätta många hundratals miljoner kronor just till svensk film för att på olika sätt stödja produktionen. Men det handlar också om att göra om det hela med de branschråd som nu jobbar, där det alltså inte längre är dessa få personer runt ett bord i ett slutet rum som fattar beslut utan där det är människor från olika delar av filmbranschen som är med och påverkar.

Det vore naivt att tro att en sådan här stor omläggning skulle gå enkelt och att den skulle ske utan protester. Jag välkomnar därför all diskussion, och jag lyssnar noga för att få veta om vi behöver vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Tack, Cecilia Magnusson, för den fortsatta diskussionen!

Jag som kultur- och demokratiminister och som en del av Sveriges regering är inte här för att vara snäll utan för att bedriva politik och åstadkomma de förändringar för den svenska kulturen med den svenska kulturpolitiken som vi anser behövs. Mer kultur till fler är vårt motto.

Jag förstår att Cecilia Magnusson ägnat tid åt att studera mitt Instagramkonto, och det gläder mig. Men om man studerar Instagramkontot noga och läser vad som står är det tydligt att den hänvisning som Cecilia Magnusson gjorde inte alls handlar om filmpolitik utan om ILO 169, om jag inte missminner mig. Den handlar om urfolks rättigheter. Det är något som jag tycker att Cecilia Magnusson och Moderaterna ska studera noggrant och förhoppningsvis bifalla när ett sådant beslut äntligen och förhoppningsvis snart kommer på riksdagens bord.

När det gäller att uppfylla riksdagens tillkännagivanden är det också så, om jag inte missminner mig, att det tog i genomsnitt tre år för den förra regeringen att tillgodose tillkännagivanden. Ibland var det något kortare tid och ibland något längre. Jag avser att tillgodose riksdagens tillkännagivanden och förhoppningsvis oftast inom en kortare tid.

Åter till filmpolitiken och de förändringar vi nu har gjort. Den tidigare politiken och det tidigare filmavtalet fanns i flera årtionden. Efter 50 år var de sista åren fyllda av kritik, frustration och av att de som satt runt bordet för att besluta om filmpolitiken lämnade bordet och dessutom inte stod upp för det de hade beslutat.

Vi lyssnade till branschen efter flera år av analys och diskussion. Därför tog vi det modiga steget att göra om filmpolitiken och säkerställa att filmpolitiken precis som all annan kulturpolitik ska beslutas av Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Filmpolitiken ska inte vara åsidosatt och skötas av framför allt män med makt och egna intressen utan vara en del av filmpolitiken. Vi politiker ska ställas till svars för den och investera i svensk film, och medborgarna ska kunna se om vi inte gör det eller om vi gör det.

Om det är något jag med stor glädje kan säga är det att vi investerar i svensk film, och det med besked. Vi investerar inte minst i svensk film för hela vårt land. Vi har till och med öronmärkt särskilda medel - hela 25 miljoner kronor - just till biografer på landsbygden för att de ska kunna finnas kvar, utvecklas och gå igenom det tekniska skifte som pågår för att kunna möta den publik som finns där.

Vi vet att vi svenskar vill se svensk film. Svensk film är väldigt populär. Därför har vi investerat i filmpolitiken, och regeringen har prioriterat att avsätta många hundratals miljoner kronor just till svensk film för att på olika sätt stödja produktionen. Men det handlar också om att göra om det hela med de branschråd som nu jobbar, där det alltså inte längre är dessa få personer runt ett bord i ett slutet rum som fattar beslut utan där det är människor från olika delar av filmbranschen som är med och påverkar.

Det vore naivt att tro att en sådan här stor omläggning skulle gå enkelt och att den skulle ske utan protester. Jag välkomnar därför all diskussion, och jag lyssnar noga för att få veta om vi behöver vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Tack, Cecilia Magnusson, för den fortsatta diskussionen!

Jag som kultur- och demokratiminister och som en del av Sveriges regering är inte här för att vara snäll utan för att bedriva politik och åstadkomma de förändringar för den svenska kulturen med den svenska kulturpolitiken som vi anser behövs. Mer kultur till fler är vårt motto.

Jag förstår att Cecilia Magnusson ägnat tid åt att studera mitt Instagramkonto, och det gläder mig. Men om man studerar Instagramkontot noga och läser vad som står är det tydligt att den hänvisning som Cecilia Magnusson gjorde inte alls handlar om filmpolitik utan om ILO 169, om jag inte missminner mig. Den handlar om urfolks rättigheter. Det är något som jag tycker att Cecilia Magnusson och Moderaterna ska studera noggrant och förhoppningsvis bifalla när ett sådant beslut äntligen och förhoppningsvis snart kommer på riksdagens bord.

När det gäller att uppfylla riksdagens tillkännagivanden är det också så, om jag inte missminner mig, att det tog i genomsnitt tre år för den förra regeringen att tillgodose tillkännagivanden. Ibland var det något kortare tid och ibland något längre. Jag avser att tillgodose riksdagens tillkännagivanden och förhoppningsvis oftast inom en kortare tid.

Åter till filmpolitiken och de förändringar vi nu har gjort. Den tidigare politiken och det tidigare filmavtalet fanns i flera årtionden. Efter 50 år var de sista åren fyllda av kritik, frustration och av att de som satt runt bordet för att besluta om filmpolitiken lämnade bordet och dessutom inte stod upp för det de hade beslutat.

Vi lyssnade till branschen efter flera år av analys och diskussion. Därför tog vi det modiga steget att göra om filmpolitiken och säkerställa att filmpolitiken precis som all annan kulturpolitik ska beslutas av Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Filmpolitiken ska inte vara åsidosatt och skötas av framför allt män med makt och egna intressen utan vara en del av filmpolitiken. Vi politiker ska ställas till svars för den och investera i svensk film, och medborgarna ska kunna se om vi inte gör det eller om vi gör det.

Om det är något jag med stor glädje kan säga är det att vi investerar i svensk film, och det med besked. Vi investerar inte minst i svensk film för hela vårt land. Vi har till och med öronmärkt särskilda medel - hela 25 miljoner kronor - just till biografer på landsbygden för att de ska kunna finnas kvar, utvecklas och gå igenom det tekniska skifte som pågår för att kunna möta den publik som finns där.

Vi vet att vi svenskar vill se svensk film. Svensk film är väldigt populär. Därför har vi investerat i filmpolitiken, och regeringen har prioriterat att avsätta många hundratals miljoner kronor just till svensk film för att på olika sätt stödja produktionen. Men det handlar också om att göra om det hela med de branschråd som nu jobbar, där det alltså inte längre är dessa få personer runt ett bord i ett slutet rum som fattar beslut utan där det är människor från olika delar av filmbranschen som är med och påverkar.

Det vore naivt att tro att en sådan här stor omläggning skulle gå enkelt och att den skulle ske utan protester. Jag välkomnar därför all diskussion, och jag lyssnar noga för att få veta om vi behöver vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Nej, det är inte meningen att man ska vara snäll. Men man kan vara snäll och svara på frågor; det var det jag menade.

Mer kultur till fler, sägs det. Titta på Stockholms filmfestival för ett tag sedan, då flera biografer vägrade att upplåta sina lokaler i protest mot kulturministerns dåd mot biograferna!

Ert citat gällde inte filmpolitik. Det gällde hur ni såg på regeringen kontra riksdagen. När det gäller frågan om kärnvapen är ni ju inte ens överens inom regeringen i denna del. Vi får väl se hur långt det kommer.

När det gäller mina frågor, som jag gärna vill ha svar på, säger ministern att man ska utvärdera filmpolitiken när konsekvenserna kan ses. Det är klart att regeringen ska utvärdera sin egen politik! Och riksdagen ska följa upp att regeringen gör det den ska. Men det är inte samma sak som en utredning. En utredning ser över en fråga och kommer också med förslag. En utredning är därför en helt annan sak än en utvärdering. Kulturministern borde lära sig att se skillnad på detta.

I dag ser vi konsekvenserna - allas krig mot alla råder. Ministern tar inget ansvar. Man har slängt ut barnet med badvattnet. Det filmavtal som var rådande hade stora brister. Det var därför vi i de fruktlösa möten som föregick propositionen föreslog att vi skulle förlänga filmavtalet och utreda saken. Till och med branschen gick fram och sa: Vi kan ställa upp på ett modifierat filmavtal under tiden som filmens framtid utreds. Men det struntade regeringen ansvarslöst i, framför allt vad gäller biografernas framtid - biograferna, som är viktiga kulturella fyrbåkar också på landsbygden.

Jag vill gärna se vad som händer med de pengar som man har ställt till förfogande och öronmärkt. De räcker ingenvart. De ska användas till tio olika saker. Är ministern beredd eller inte att ge mer pengar till bevarandet av biograferna och till att utveckla deras verksamhet? Det behövs; det säger alla parter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller motverkandet av den illegala spridningen av film, som man säger redan är tillgodosett, menar kulturministern att filmbranschen har ställts utanför arbetet. Men hur fasen ska man kunna samverka och motverka illegal spridning av film om inte branschen är med? Det ska väl vara en samverkan. Var det inte en samverkansregering som minister Bah Kuhnke är medlem i? Detta kan inte anses vara uppfyllt om inte branschen är med på det.

Filmarvet är oerhört viktigt. Om vi kan få mycket mer gjort och om Filminstitutet och Kungliga biblioteket kan samarbeta på ett mycket bättre sätt kan det blir mer verkstad också när det gäller detta. Vi avser att följa det väldigt noga. Jag hoppas att ministern tar upp Filminstitutet i sitt inlägg.

Fru talman! Nej, det är inte meningen att man ska vara snäll. Men man kan vara snäll och svara på frågor; det var det jag menade.

Mer kultur till fler, sägs det. Titta på Stockholms filmfestival för ett tag sedan, då flera biografer vägrade att upplåta sina lokaler i protest mot kulturministerns dåd mot biograferna!

Ert citat gällde inte filmpolitik. Det gällde hur ni såg på regeringen kontra riksdagen. När det gäller frågan om kärnvapen är ni ju inte ens överens inom regeringen i denna del. Vi får väl se hur långt det kommer.

När det gäller mina frågor, som jag gärna vill ha svar på, säger ministern att man ska utvärdera filmpolitiken när konsekvenserna kan ses. Det är klart att regeringen ska utvärdera sin egen politik! Och riksdagen ska följa upp att regeringen gör det den ska. Men det är inte samma sak som en utredning. En utredning ser över en fråga och kommer också med förslag. En utredning är därför en helt annan sak än en utvärdering. Kulturministern borde lära sig att se skillnad på detta.

I dag ser vi konsekvenserna - allas krig mot alla råder. Ministern tar inget ansvar. Man har slängt ut barnet med badvattnet. Det filmavtal som var rådande hade stora brister. Det var därför vi i de fruktlösa möten som föregick propositionen föreslog att vi skulle förlänga filmavtalet och utreda saken. Till och med branschen gick fram och sa: Vi kan ställa upp på ett modifierat filmavtal under tiden som filmens framtid utreds. Men det struntade regeringen ansvarslöst i, framför allt vad gäller biografernas framtid - biograferna, som är viktiga kulturella fyrbåkar också på landsbygden.

Jag vill gärna se vad som händer med de pengar som man har ställt till förfogande och öronmärkt. De räcker ingenvart. De ska användas till tio olika saker. Är ministern beredd eller inte att ge mer pengar till bevarandet av biograferna och till att utveckla deras verksamhet? Det behövs; det säger alla parter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller motverkandet av den illegala spridningen av film, som man säger redan är tillgodosett, menar kulturministern att filmbranschen har ställts utanför arbetet. Men hur fasen ska man kunna samverka och motverka illegal spridning av film om inte branschen är med? Det ska väl vara en samverkan. Var det inte en samverkansregering som minister Bah Kuhnke är medlem i? Detta kan inte anses vara uppfyllt om inte branschen är med på det.

Filmarvet är oerhört viktigt. Om vi kan få mycket mer gjort och om Filminstitutet och Kungliga biblioteket kan samarbeta på ett mycket bättre sätt kan det blir mer verkstad också när det gäller detta. Vi avser att följa det väldigt noga. Jag hoppas att ministern tar upp Filminstitutet i sitt inlägg.

Fru talman! Nej, det är inte meningen att man ska vara snäll. Men man kan vara snäll och svara på frågor; det var det jag menade.

Mer kultur till fler, sägs det. Titta på Stockholms filmfestival för ett tag sedan, då flera biografer vägrade att upplåta sina lokaler i protest mot kulturministerns dåd mot biograferna!

Ert citat gällde inte filmpolitik. Det gällde hur ni såg på regeringen kontra riksdagen. När det gäller frågan om kärnvapen är ni ju inte ens överens inom regeringen i denna del. Vi får väl se hur långt det kommer.

När det gäller mina frågor, som jag gärna vill ha svar på, säger ministern att man ska utvärdera filmpolitiken när konsekvenserna kan ses. Det är klart att regeringen ska utvärdera sin egen politik! Och riksdagen ska följa upp att regeringen gör det den ska. Men det är inte samma sak som en utredning. En utredning ser över en fråga och kommer också med förslag. En utredning är därför en helt annan sak än en utvärdering. Kulturministern borde lära sig att se skillnad på detta.

I dag ser vi konsekvenserna - allas krig mot alla råder. Ministern tar inget ansvar. Man har slängt ut barnet med badvattnet. Det filmavtal som var rådande hade stora brister. Det var därför vi i de fruktlösa möten som föregick propositionen föreslog att vi skulle förlänga filmavtalet och utreda saken. Till och med branschen gick fram och sa: Vi kan ställa upp på ett modifierat filmavtal under tiden som filmens framtid utreds. Men det struntade regeringen ansvarslöst i, framför allt vad gäller biografernas framtid - biograferna, som är viktiga kulturella fyrbåkar också på landsbygden.

Jag vill gärna se vad som händer med de pengar som man har ställt till förfogande och öronmärkt. De räcker ingenvart. De ska användas till tio olika saker. Är ministern beredd eller inte att ge mer pengar till bevarandet av biograferna och till att utveckla deras verksamhet? Det behövs; det säger alla parter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller motverkandet av den illegala spridningen av film, som man säger redan är tillgodosett, menar kulturministern att filmbranschen har ställts utanför arbetet. Men hur fasen ska man kunna samverka och motverka illegal spridning av film om inte branschen är med? Det ska väl vara en samverkan. Var det inte en samverkansregering som minister Bah Kuhnke är medlem i? Detta kan inte anses vara uppfyllt om inte branschen är med på det.

Filmarvet är oerhört viktigt. Om vi kan få mycket mer gjort och om Filminstitutet och Kungliga biblioteket kan samarbeta på ett mycket bättre sätt kan det blir mer verkstad också när det gäller detta. Vi avser att följa det väldigt noga. Jag hoppas att ministern tar upp Filminstitutet i sitt inlägg.

Fru talman! Nej, det är inte meningen att man ska vara snäll. Men man kan vara snäll och svara på frågor; det var det jag menade.

Mer kultur till fler, sägs det. Titta på Stockholms filmfestival för ett tag sedan, då flera biografer vägrade att upplåta sina lokaler i protest mot kulturministerns dåd mot biograferna!

Ert citat gällde inte filmpolitik. Det gällde hur ni såg på regeringen kontra riksdagen. När det gäller frågan om kärnvapen är ni ju inte ens överens inom regeringen i denna del. Vi får väl se hur långt det kommer.

När det gäller mina frågor, som jag gärna vill ha svar på, säger ministern att man ska utvärdera filmpolitiken när konsekvenserna kan ses. Det är klart att regeringen ska utvärdera sin egen politik! Och riksdagen ska följa upp att regeringen gör det den ska. Men det är inte samma sak som en utredning. En utredning ser över en fråga och kommer också med förslag. En utredning är därför en helt annan sak än en utvärdering. Kulturministern borde lära sig att se skillnad på detta.

I dag ser vi konsekvenserna - allas krig mot alla råder. Ministern tar inget ansvar. Man har slängt ut barnet med badvattnet. Det filmavtal som var rådande hade stora brister. Det var därför vi i de fruktlösa möten som föregick propositionen föreslog att vi skulle förlänga filmavtalet och utreda saken. Till och med branschen gick fram och sa: Vi kan ställa upp på ett modifierat filmavtal under tiden som filmens framtid utreds. Men det struntade regeringen ansvarslöst i, framför allt vad gäller biografernas framtid - biograferna, som är viktiga kulturella fyrbåkar också på landsbygden.

Jag vill gärna se vad som händer med de pengar som man har ställt till förfogande och öronmärkt. De räcker ingenvart. De ska användas till tio olika saker. Är ministern beredd eller inte att ge mer pengar till bevarandet av biograferna och till att utveckla deras verksamhet? Det behövs; det säger alla parter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller motverkandet av den illegala spridningen av film, som man säger redan är tillgodosett, menar kulturministern att filmbranschen har ställts utanför arbetet. Men hur fasen ska man kunna samverka och motverka illegal spridning av film om inte branschen är med? Det ska väl vara en samverkan. Var det inte en samverkansregering som minister Bah Kuhnke är medlem i? Detta kan inte anses vara uppfyllt om inte branschen är med på det.

Filmarvet är oerhört viktigt. Om vi kan få mycket mer gjort och om Filminstitutet och Kungliga biblioteket kan samarbeta på ett mycket bättre sätt kan det blir mer verkstad också när det gäller detta. Vi avser att följa det väldigt noga. Jag hoppas att ministern tar upp Filminstitutet i sitt inlägg.

Fru talman! Nej, det är inte meningen att man ska vara snäll. Men man kan vara snäll och svara på frågor; det var det jag menade.

Mer kultur till fler, sägs det. Titta på Stockholms filmfestival för ett tag sedan, då flera biografer vägrade att upplåta sina lokaler i protest mot kulturministerns dåd mot biograferna!

Ert citat gällde inte filmpolitik. Det gällde hur ni såg på regeringen kontra riksdagen. När det gäller frågan om kärnvapen är ni ju inte ens överens inom regeringen i denna del. Vi får väl se hur långt det kommer.

När det gäller mina frågor, som jag gärna vill ha svar på, säger ministern att man ska utvärdera filmpolitiken när konsekvenserna kan ses. Det är klart att regeringen ska utvärdera sin egen politik! Och riksdagen ska följa upp att regeringen gör det den ska. Men det är inte samma sak som en utredning. En utredning ser över en fråga och kommer också med förslag. En utredning är därför en helt annan sak än en utvärdering. Kulturministern borde lära sig att se skillnad på detta.

I dag ser vi konsekvenserna - allas krig mot alla råder. Ministern tar inget ansvar. Man har slängt ut barnet med badvattnet. Det filmavtal som var rådande hade stora brister. Det var därför vi i de fruktlösa möten som föregick propositionen föreslog att vi skulle förlänga filmavtalet och utreda saken. Till och med branschen gick fram och sa: Vi kan ställa upp på ett modifierat filmavtal under tiden som filmens framtid utreds. Men det struntade regeringen ansvarslöst i, framför allt vad gäller biografernas framtid - biograferna, som är viktiga kulturella fyrbåkar också på landsbygden.

Jag vill gärna se vad som händer med de pengar som man har ställt till förfogande och öronmärkt. De räcker ingenvart. De ska användas till tio olika saker. Är ministern beredd eller inte att ge mer pengar till bevarandet av biograferna och till att utveckla deras verksamhet? Det behövs; det säger alla parter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller motverkandet av den illegala spridningen av film, som man säger redan är tillgodosett, menar kulturministern att filmbranschen har ställts utanför arbetet. Men hur fasen ska man kunna samverka och motverka illegal spridning av film om inte branschen är med? Det ska väl vara en samverkan. Var det inte en samverkansregering som minister Bah Kuhnke är medlem i? Detta kan inte anses vara uppfyllt om inte branschen är med på det.

Filmarvet är oerhört viktigt. Om vi kan få mycket mer gjort och om Filminstitutet och Kungliga biblioteket kan samarbeta på ett mycket bättre sätt kan det blir mer verkstad också när det gäller detta. Vi avser att följa det väldigt noga. Jag hoppas att ministern tar upp Filminstitutet i sitt inlägg.

Fru talman! Alla vi som månar om Sveriges riksdag och den ordning vi har hoppas jag också ska vårda sitt språk i denna kammare.

Med det sagt vill jag betona vikten av att man för en dialog med de olika parter som påverkar, inverkar på och på olika sätt medverkar i svensk film. Den stora omläggning vi har gjort innebär att det nu äntligen finns en stabilitet. Filmbranschen är inte längre beroende av hur många människor som gick på bio två år tidigare för att veta hur mycket pengar som finns till svensk film. Tvärtom kan branschen förlita sig på att det finns en stabilitet och en långsiktighet tack vare att vi har lagt om filmpolitiken och att regeringen tar ansvar för finansieringen. Det är helt avgörande för om vi ska ha en livskraftig filmproduktion i vårt land.

Det var också därför näringsminister Damberg och jag gav i uppdrag till Tillväxtverket att ta fram en studie och att utreda hur man skulle kunna införa incitament i Sverige. Detta är en modell som finns i flera länder men ännu inte i Sverige. Jag tog emot rapporten tillsammans med Damberg den 19 december. Den heter Fler filminspelningar till Sverige. Detta är ytterligare ett verktyg vi är beredda att se över för att på olika sätt skapa de bästa förutsättningarna för film och för alla de näringar som skulle beröras om det till exempel kommer stora filmproduktioner till vårt land. Det handlar om restaurangbranschen, hotellbranschen och många fler.

Film är ett kulturuttryck, men film är också en näring. Film är en bransch. Just därför är det så angeläget att följa utvecklingen oerhört noga - något som jag har varit tydlig med under hela processen sedan jag tillträdde som kulturminister och sedan jag fattade det modiga beslutet att göra om, göra nytt och göra rätt.

Cecilia Magnusson erkänner utan omsvep att det gamla filmavtalet hade stora brister, men hon erkänner också att hon därför gärna ville förlänga det. Man kan hålla på att förlänga till leda om man inte har modet att våga göra nytt. När man gör nytt, när man skakar om och framför allt när man fördelar makt, fru talman, blir det ofta konflikter. Det kan vi se nu i metoo-uppropen, och vi kan se det genom vår svenska historia. Så är det också när det gäller film, filmproduktion och vem som har makten att bestämma över vad som görs och vem som tjänar pengar på film och vem som inte gör det. Det kommer fortsatt att vara många diskussioner och mycket dialog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer fortsatt att prioritera att åka runt i landet, träffa de olika filmbolagen och besöka de olika centrum där människor möts. Jag kommer att tala med alla från skådespelare till makeupartister för att säkerställa att när regeringen säger att vi vill se mer kultur till fler och att vi vill skapa förutsättningar för mer svensk film ska vi också tillsätta de medel och de verktyg som behövs.

Fru talman! Alla vi som månar om Sveriges riksdag och den ordning vi har hoppas jag också ska vårda sitt språk i denna kammare.

Med det sagt vill jag betona vikten av att man för en dialog med de olika parter som påverkar, inverkar på och på olika sätt medverkar i svensk film. Den stora omläggning vi har gjort innebär att det nu äntligen finns en stabilitet. Filmbranschen är inte längre beroende av hur många människor som gick på bio två år tidigare för att veta hur mycket pengar som finns till svensk film. Tvärtom kan branschen förlita sig på att det finns en stabilitet och en långsiktighet tack vare att vi har lagt om filmpolitiken och att regeringen tar ansvar för finansieringen. Det är helt avgörande för om vi ska ha en livskraftig filmproduktion i vårt land.

Det var också därför näringsminister Damberg och jag gav i uppdrag till Tillväxtverket att ta fram en studie och att utreda hur man skulle kunna införa incitament i Sverige. Detta är en modell som finns i flera länder men ännu inte i Sverige. Jag tog emot rapporten tillsammans med Damberg den 19 december. Den heter Fler filminspelningar till Sverige. Detta är ytterligare ett verktyg vi är beredda att se över för att på olika sätt skapa de bästa förutsättningarna för film och för alla de näringar som skulle beröras om det till exempel kommer stora filmproduktioner till vårt land. Det handlar om restaurangbranschen, hotellbranschen och många fler.

Film är ett kulturuttryck, men film är också en näring. Film är en bransch. Just därför är det så angeläget att följa utvecklingen oerhört noga - något som jag har varit tydlig med under hela processen sedan jag tillträdde som kulturminister och sedan jag fattade det modiga beslutet att göra om, göra nytt och göra rätt.

Cecilia Magnusson erkänner utan omsvep att det gamla filmavtalet hade stora brister, men hon erkänner också att hon därför gärna ville förlänga det. Man kan hålla på att förlänga till leda om man inte har modet att våga göra nytt. När man gör nytt, när man skakar om och framför allt när man fördelar makt, fru talman, blir det ofta konflikter. Det kan vi se nu i metoo-uppropen, och vi kan se det genom vår svenska historia. Så är det också när det gäller film, filmproduktion och vem som har makten att bestämma över vad som görs och vem som tjänar pengar på film och vem som inte gör det. Det kommer fortsatt att vara många diskussioner och mycket dialog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer fortsatt att prioritera att åka runt i landet, träffa de olika filmbolagen och besöka de olika centrum där människor möts. Jag kommer att tala med alla från skådespelare till makeupartister för att säkerställa att när regeringen säger att vi vill se mer kultur till fler och att vi vill skapa förutsättningar för mer svensk film ska vi också tillsätta de medel och de verktyg som behövs.

Fru talman! Alla vi som månar om Sveriges riksdag och den ordning vi har hoppas jag också ska vårda sitt språk i denna kammare.

Med det sagt vill jag betona vikten av att man för en dialog med de olika parter som påverkar, inverkar på och på olika sätt medverkar i svensk film. Den stora omläggning vi har gjort innebär att det nu äntligen finns en stabilitet. Filmbranschen är inte längre beroende av hur många människor som gick på bio två år tidigare för att veta hur mycket pengar som finns till svensk film. Tvärtom kan branschen förlita sig på att det finns en stabilitet och en långsiktighet tack vare att vi har lagt om filmpolitiken och att regeringen tar ansvar för finansieringen. Det är helt avgörande för om vi ska ha en livskraftig filmproduktion i vårt land.

Det var också därför näringsminister Damberg och jag gav i uppdrag till Tillväxtverket att ta fram en studie och att utreda hur man skulle kunna införa incitament i Sverige. Detta är en modell som finns i flera länder men ännu inte i Sverige. Jag tog emot rapporten tillsammans med Damberg den 19 december. Den heter Fler filminspelningar till Sverige. Detta är ytterligare ett verktyg vi är beredda att se över för att på olika sätt skapa de bästa förutsättningarna för film och för alla de näringar som skulle beröras om det till exempel kommer stora filmproduktioner till vårt land. Det handlar om restaurangbranschen, hotellbranschen och många fler.

Film är ett kulturuttryck, men film är också en näring. Film är en bransch. Just därför är det så angeläget att följa utvecklingen oerhört noga - något som jag har varit tydlig med under hela processen sedan jag tillträdde som kulturminister och sedan jag fattade det modiga beslutet att göra om, göra nytt och göra rätt.

Cecilia Magnusson erkänner utan omsvep att det gamla filmavtalet hade stora brister, men hon erkänner också att hon därför gärna ville förlänga det. Man kan hålla på att förlänga till leda om man inte har modet att våga göra nytt. När man gör nytt, när man skakar om och framför allt när man fördelar makt, fru talman, blir det ofta konflikter. Det kan vi se nu i metoo-uppropen, och vi kan se det genom vår svenska historia. Så är det också när det gäller film, filmproduktion och vem som har makten att bestämma över vad som görs och vem som tjänar pengar på film och vem som inte gör det. Det kommer fortsatt att vara många diskussioner och mycket dialog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer fortsatt att prioritera att åka runt i landet, träffa de olika filmbolagen och besöka de olika centrum där människor möts. Jag kommer att tala med alla från skådespelare till makeupartister för att säkerställa att när regeringen säger att vi vill se mer kultur till fler och att vi vill skapa förutsättningar för mer svensk film ska vi också tillsätta de medel och de verktyg som behövs.

Fru talman! Alla vi som månar om Sveriges riksdag och den ordning vi har hoppas jag också ska vårda sitt språk i denna kammare.

Med det sagt vill jag betona vikten av att man för en dialog med de olika parter som påverkar, inverkar på och på olika sätt medverkar i svensk film. Den stora omläggning vi har gjort innebär att det nu äntligen finns en stabilitet. Filmbranschen är inte längre beroende av hur många människor som gick på bio två år tidigare för att veta hur mycket pengar som finns till svensk film. Tvärtom kan branschen förlita sig på att det finns en stabilitet och en långsiktighet tack vare att vi har lagt om filmpolitiken och att regeringen tar ansvar för finansieringen. Det är helt avgörande för om vi ska ha en livskraftig filmproduktion i vårt land.

Det var också därför näringsminister Damberg och jag gav i uppdrag till Tillväxtverket att ta fram en studie och att utreda hur man skulle kunna införa incitament i Sverige. Detta är en modell som finns i flera länder men ännu inte i Sverige. Jag tog emot rapporten tillsammans med Damberg den 19 december. Den heter Fler filminspelningar till Sverige. Detta är ytterligare ett verktyg vi är beredda att se över för att på olika sätt skapa de bästa förutsättningarna för film och för alla de näringar som skulle beröras om det till exempel kommer stora filmproduktioner till vårt land. Det handlar om restaurangbranschen, hotellbranschen och många fler.

Film är ett kulturuttryck, men film är också en näring. Film är en bransch. Just därför är det så angeläget att följa utvecklingen oerhört noga - något som jag har varit tydlig med under hela processen sedan jag tillträdde som kulturminister och sedan jag fattade det modiga beslutet att göra om, göra nytt och göra rätt.

Cecilia Magnusson erkänner utan omsvep att det gamla filmavtalet hade stora brister, men hon erkänner också att hon därför gärna ville förlänga det. Man kan hålla på att förlänga till leda om man inte har modet att våga göra nytt. När man gör nytt, när man skakar om och framför allt när man fördelar makt, fru talman, blir det ofta konflikter. Det kan vi se nu i metoo-uppropen, och vi kan se det genom vår svenska historia. Så är det också när det gäller film, filmproduktion och vem som har makten att bestämma över vad som görs och vem som tjänar pengar på film och vem som inte gör det. Det kommer fortsatt att vara många diskussioner och mycket dialog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer fortsatt att prioritera att åka runt i landet, träffa de olika filmbolagen och besöka de olika centrum där människor möts. Jag kommer att tala med alla från skådespelare till makeupartister för att säkerställa att när regeringen säger att vi vill se mer kultur till fler och att vi vill skapa förutsättningar för mer svensk film ska vi också tillsätta de medel och de verktyg som behövs.

Fru talman! Alla vi som månar om Sveriges riksdag och den ordning vi har hoppas jag också ska vårda sitt språk i denna kammare.

Med det sagt vill jag betona vikten av att man för en dialog med de olika parter som påverkar, inverkar på och på olika sätt medverkar i svensk film. Den stora omläggning vi har gjort innebär att det nu äntligen finns en stabilitet. Filmbranschen är inte längre beroende av hur många människor som gick på bio två år tidigare för att veta hur mycket pengar som finns till svensk film. Tvärtom kan branschen förlita sig på att det finns en stabilitet och en långsiktighet tack vare att vi har lagt om filmpolitiken och att regeringen tar ansvar för finansieringen. Det är helt avgörande för om vi ska ha en livskraftig filmproduktion i vårt land.

Det var också därför näringsminister Damberg och jag gav i uppdrag till Tillväxtverket att ta fram en studie och att utreda hur man skulle kunna införa incitament i Sverige. Detta är en modell som finns i flera länder men ännu inte i Sverige. Jag tog emot rapporten tillsammans med Damberg den 19 december. Den heter Fler filminspelningar till Sverige. Detta är ytterligare ett verktyg vi är beredda att se över för att på olika sätt skapa de bästa förutsättningarna för film och för alla de näringar som skulle beröras om det till exempel kommer stora filmproduktioner till vårt land. Det handlar om restaurangbranschen, hotellbranschen och många fler.

Film är ett kulturuttryck, men film är också en näring. Film är en bransch. Just därför är det så angeläget att följa utvecklingen oerhört noga - något som jag har varit tydlig med under hela processen sedan jag tillträdde som kulturminister och sedan jag fattade det modiga beslutet att göra om, göra nytt och göra rätt.

Cecilia Magnusson erkänner utan omsvep att det gamla filmavtalet hade stora brister, men hon erkänner också att hon därför gärna ville förlänga det. Man kan hålla på att förlänga till leda om man inte har modet att våga göra nytt. När man gör nytt, när man skakar om och framför allt när man fördelar makt, fru talman, blir det ofta konflikter. Det kan vi se nu i metoo-uppropen, och vi kan se det genom vår svenska historia. Så är det också när det gäller film, filmproduktion och vem som har makten att bestämma över vad som görs och vem som tjänar pengar på film och vem som inte gör det. Det kommer fortsatt att vara många diskussioner och mycket dialog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer fortsatt att prioritera att åka runt i landet, träffa de olika filmbolagen och besöka de olika centrum där människor möts. Jag kommer att tala med alla från skådespelare till makeupartister för att säkerställa att när regeringen säger att vi vill se mer kultur till fler och att vi vill skapa förutsättningar för mer svensk film ska vi också tillsätta de medel och de verktyg som behövs.

Fru talman! Kulturministerns minne är kort. Jag bad henne ta upp Svenska Filminstitutet. Det glömde hon. Men hon glömde också att ett av tillkännagivandena i KrU11 gällde just att ta fram förslag till filmincitament. Det ville inte kulturministern ta upp i sin proposition, utan riksdagen tvingade genom ett tillkännagivande regeringen att ta fram förslag till att införa ett produktionsincitament. Rätt ska vara rätt! Om kulturministern hade gjort rätt från början skulle vi redan ha haft produktionsincitament i Sverige i dag - till gagn för svensk film.

Filminstitutet är en gammal rest från kulturministerns förhatliga filmavtal. Det skapades för att sköta filmavtalet. Men regeringen har ingen avsikt att ta bort Filminstitutet nu när filmavtalet är borta. Det är klart att de jobbar jättehårt eftersom de inte går i takt med tiden. Regeringen måste se till att det blir helt andra kvastar som sopar för en bättre framtid för svensk film.

Det skulle vara klädsamt om kulturministern i sitt slutanförande kunde ta upp det som hon sa i sitt svar till Olof Lavesson den 5 december om att pengarna till svensk film inte fördelas rättssäkert. Vad menar kulturministern med det?

Fru talman! Kulturministerns minne är kort. Jag bad henne ta upp Svenska Filminstitutet. Det glömde hon. Men hon glömde också att ett av tillkännagivandena i KrU11 gällde just att ta fram förslag till filmincitament. Det ville inte kulturministern ta upp i sin proposition, utan riksdagen tvingade genom ett tillkännagivande regeringen att ta fram förslag till att införa ett produktionsincitament. Rätt ska vara rätt! Om kulturministern hade gjort rätt från början skulle vi redan ha haft produktionsincitament i Sverige i dag - till gagn för svensk film.

Filminstitutet är en gammal rest från kulturministerns förhatliga filmavtal. Det skapades för att sköta filmavtalet. Men regeringen har ingen avsikt att ta bort Filminstitutet nu när filmavtalet är borta. Det är klart att de jobbar jättehårt eftersom de inte går i takt med tiden. Regeringen måste se till att det blir helt andra kvastar som sopar för en bättre framtid för svensk film.

Det skulle vara klädsamt om kulturministern i sitt slutanförande kunde ta upp det som hon sa i sitt svar till Olof Lavesson den 5 december om att pengarna till svensk film inte fördelas rättssäkert. Vad menar kulturministern med det?

Fru talman! Kulturministerns minne är kort. Jag bad henne ta upp Svenska Filminstitutet. Det glömde hon. Men hon glömde också att ett av tillkännagivandena i KrU11 gällde just att ta fram förslag till filmincitament. Det ville inte kulturministern ta upp i sin proposition, utan riksdagen tvingade genom ett tillkännagivande regeringen att ta fram förslag till att införa ett produktionsincitament. Rätt ska vara rätt! Om kulturministern hade gjort rätt från början skulle vi redan ha haft produktionsincitament i Sverige i dag - till gagn för svensk film.

Filminstitutet är en gammal rest från kulturministerns förhatliga filmavtal. Det skapades för att sköta filmavtalet. Men regeringen har ingen avsikt att ta bort Filminstitutet nu när filmavtalet är borta. Det är klart att de jobbar jättehårt eftersom de inte går i takt med tiden. Regeringen måste se till att det blir helt andra kvastar som sopar för en bättre framtid för svensk film.

Det skulle vara klädsamt om kulturministern i sitt slutanförande kunde ta upp det som hon sa i sitt svar till Olof Lavesson den 5 december om att pengarna till svensk film inte fördelas rättssäkert. Vad menar kulturministern med det?

Fru talman! Kulturministerns minne är kort. Jag bad henne ta upp Svenska Filminstitutet. Det glömde hon. Men hon glömde också att ett av tillkännagivandena i KrU11 gällde just att ta fram förslag till filmincitament. Det ville inte kulturministern ta upp i sin proposition, utan riksdagen tvingade genom ett tillkännagivande regeringen att ta fram förslag till att införa ett produktionsincitament. Rätt ska vara rätt! Om kulturministern hade gjort rätt från början skulle vi redan ha haft produktionsincitament i Sverige i dag - till gagn för svensk film.

Filminstitutet är en gammal rest från kulturministerns förhatliga filmavtal. Det skapades för att sköta filmavtalet. Men regeringen har ingen avsikt att ta bort Filminstitutet nu när filmavtalet är borta. Det är klart att de jobbar jättehårt eftersom de inte går i takt med tiden. Regeringen måste se till att det blir helt andra kvastar som sopar för en bättre framtid för svensk film.

Det skulle vara klädsamt om kulturministern i sitt slutanförande kunde ta upp det som hon sa i sitt svar till Olof Lavesson den 5 december om att pengarna till svensk film inte fördelas rättssäkert. Vad menar kulturministern med det?

Fru talman! Kulturministerns minne är kort. Jag bad henne ta upp Svenska Filminstitutet. Det glömde hon. Men hon glömde också att ett av tillkännagivandena i KrU11 gällde just att ta fram förslag till filmincitament. Det ville inte kulturministern ta upp i sin proposition, utan riksdagen tvingade genom ett tillkännagivande regeringen att ta fram förslag till att införa ett produktionsincitament. Rätt ska vara rätt! Om kulturministern hade gjort rätt från början skulle vi redan ha haft produktionsincitament i Sverige i dag - till gagn för svensk film.

Filminstitutet är en gammal rest från kulturministerns förhatliga filmavtal. Det skapades för att sköta filmavtalet. Men regeringen har ingen avsikt att ta bort Filminstitutet nu när filmavtalet är borta. Det är klart att de jobbar jättehårt eftersom de inte går i takt med tiden. Regeringen måste se till att det blir helt andra kvastar som sopar för en bättre framtid för svensk film.

Det skulle vara klädsamt om kulturministern i sitt slutanförande kunde ta upp det som hon sa i sitt svar till Olof Lavesson den 5 december om att pengarna till svensk film inte fördelas rättssäkert. Vad menar kulturministern med det?

Herr talman! Cecilia Magnusson duar och talar i termer av hat. Jag är övertygad om att om vi vill skapa mer kultur och förutsättningar för fler filmer i vårt land och för att fler personer ska kunna arbeta med och försörja sig på film men också för att vi ska kunna bli många fler som kan gå på bio och se svensk film - då behöver vi också vara många som vill lyssna, lära, göra mer och som är beredda att prioritera det här.

Till syvende och sist kommer det att handla om prioriteringar. Vilken regering är beredd att investera i kultur och inte, och vilka ser kultur som något lyxigt som man ägnar sig åt om man får pengar över? Det kommer att vara en av de avgörande frågorna i valet, och budgetpropositionerna visar svart på vitt vem som gör vad och vem som vill vad. Är det något som är tydligt i budgeten och budgetförslagen från oppositionen är det att viljan att skapa förutsättningar för många fler i vårt land att ta del av kultur i stort och film i sak är uppenbart större hos regeringen, som vill mycket mer och som är beredd att prioritera, för det handlar om prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också påminna och upplysa Cecilia Magnusson om att hon inte enbart behöver ägna sig åt mitt Instagramkonto, utan hon kan också läsa tidigare intervjuer och då med tydlighet se att jag talade om produktionsincitament långt innan det skrevs fram i kulturutskottet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Cecilia Magnusson duar och talar i termer av hat. Jag är övertygad om att om vi vill skapa mer kultur och förutsättningar för fler filmer i vårt land och för att fler personer ska kunna arbeta med och försörja sig på film men också för att vi ska kunna bli många fler som kan gå på bio och se svensk film - då behöver vi också vara många som vill lyssna, lära, göra mer och som är beredda att prioritera det här.

Till syvende och sist kommer det att handla om prioriteringar. Vilken regering är beredd att investera i kultur och inte, och vilka ser kultur som något lyxigt som man ägnar sig åt om man får pengar över? Det kommer att vara en av de avgörande frågorna i valet, och budgetpropositionerna visar svart på vitt vem som gör vad och vem som vill vad. Är det något som är tydligt i budgeten och budgetförslagen från oppositionen är det att viljan att skapa förutsättningar för många fler i vårt land att ta del av kultur i stort och film i sak är uppenbart större hos regeringen, som vill mycket mer och som är beredd att prioritera, för det handlar om prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också påminna och upplysa Cecilia Magnusson om att hon inte enbart behöver ägna sig åt mitt Instagramkonto, utan hon kan också läsa tidigare intervjuer och då med tydlighet se att jag talade om produktionsincitament långt innan det skrevs fram i kulturutskottet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Cecilia Magnusson duar och talar i termer av hat. Jag är övertygad om att om vi vill skapa mer kultur och förutsättningar för fler filmer i vårt land och för att fler personer ska kunna arbeta med och försörja sig på film men också för att vi ska kunna bli många fler som kan gå på bio och se svensk film - då behöver vi också vara många som vill lyssna, lära, göra mer och som är beredda att prioritera det här.

Till syvende och sist kommer det att handla om prioriteringar. Vilken regering är beredd att investera i kultur och inte, och vilka ser kultur som något lyxigt som man ägnar sig åt om man får pengar över? Det kommer att vara en av de avgörande frågorna i valet, och budgetpropositionerna visar svart på vitt vem som gör vad och vem som vill vad. Är det något som är tydligt i budgeten och budgetförslagen från oppositionen är det att viljan att skapa förutsättningar för många fler i vårt land att ta del av kultur i stort och film i sak är uppenbart större hos regeringen, som vill mycket mer och som är beredd att prioritera, för det handlar om prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också påminna och upplysa Cecilia Magnusson om att hon inte enbart behöver ägna sig åt mitt Instagramkonto, utan hon kan också läsa tidigare intervjuer och då med tydlighet se att jag talade om produktionsincitament långt innan det skrevs fram i kulturutskottet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Cecilia Magnusson duar och talar i termer av hat. Jag är övertygad om att om vi vill skapa mer kultur och förutsättningar för fler filmer i vårt land och för att fler personer ska kunna arbeta med och försörja sig på film men också för att vi ska kunna bli många fler som kan gå på bio och se svensk film - då behöver vi också vara många som vill lyssna, lära, göra mer och som är beredda att prioritera det här.

Till syvende och sist kommer det att handla om prioriteringar. Vilken regering är beredd att investera i kultur och inte, och vilka ser kultur som något lyxigt som man ägnar sig åt om man får pengar över? Det kommer att vara en av de avgörande frågorna i valet, och budgetpropositionerna visar svart på vitt vem som gör vad och vem som vill vad. Är det något som är tydligt i budgeten och budgetförslagen från oppositionen är det att viljan att skapa förutsättningar för många fler i vårt land att ta del av kultur i stort och film i sak är uppenbart större hos regeringen, som vill mycket mer och som är beredd att prioritera, för det handlar om prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också påminna och upplysa Cecilia Magnusson om att hon inte enbart behöver ägna sig åt mitt Instagramkonto, utan hon kan också läsa tidigare intervjuer och då med tydlighet se att jag talade om produktionsincitament långt innan det skrevs fram i kulturutskottet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Cecilia Magnusson duar och talar i termer av hat. Jag är övertygad om att om vi vill skapa mer kultur och förutsättningar för fler filmer i vårt land och för att fler personer ska kunna arbeta med och försörja sig på film men också för att vi ska kunna bli många fler som kan gå på bio och se svensk film - då behöver vi också vara många som vill lyssna, lära, göra mer och som är beredda att prioritera det här.

Till syvende och sist kommer det att handla om prioriteringar. Vilken regering är beredd att investera i kultur och inte, och vilka ser kultur som något lyxigt som man ägnar sig åt om man får pengar över? Det kommer att vara en av de avgörande frågorna i valet, och budgetpropositionerna visar svart på vitt vem som gör vad och vem som vill vad. Är det något som är tydligt i budgeten och budgetförslagen från oppositionen är det att viljan att skapa förutsättningar för många fler i vårt land att ta del av kultur i stort och film i sak är uppenbart större hos regeringen, som vill mycket mer och som är beredd att prioritera, för det handlar om prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också påminna och upplysa Cecilia Magnusson om att hon inte enbart behöver ägna sig åt mitt Instagramkonto, utan hon kan också läsa tidigare intervjuer och då med tydlighet se att jag talade om produktionsincitament långt innan det skrevs fram i kulturutskottet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Josef Fransson har frågat mig om jag och regeringen anser att det är lämpligt att skattemedel och statliga myndigheter används för att gradera och klassificera nyhetsartiklar och förhindra deras spridning. Josef Fransson har också frågat mig om jag och regeringen delar uppfattningen att väljarna måste avhållas från "irrelevanta fakta". Frågan ställs med anledning av att myndigheten Vinnova har beviljat medel till ett antal mediebolag för delfinansiering av projektet Faktaassistenten.

En mångfald av starka och oberoende medier i hela landet är en avgörande förutsättning för en väl fungerande demokrati. Medierna granskar olika maktsfärer i samhället och ska genom sin journalistiska profession förmedla nyheter, förklara skeenden och sätta saker i sammanhang.

Den fria samhällsdebatten bygger på en rik flora av åsikter och perspektiv. Men de fakta som ligger till grund för de olika åsikterna och perspektiven kan i sig inte relativiseras eller förnekas. Därför uppstår ett problem i de situationer då rykten och rena falsarier får stor spridning, eftersom samhällsdebatten då riskerar att utgå från falska premisser.

Jag vill framhålla att fakta i sig aldrig kan vara irrelevanta. Däremot kan vissa fakta bedömas vara irrelevanta i ett specifikt journalistiskt sammanhang. I det arbete som de fria medierna utövar är urval av fakta och val av perspektiv viktiga publicistiska bedömningar. På vilket sätt det arbetet sker är inte min sak att bedöma.

Flera aktörer inom mediebranschen har tagit initiativ till att motverka spridningen av felaktigheter och desinformation. Det tycker jag är bra. Men inte heller hur det arbetet utförs ska jag som statsråd ha synpunkter på. Vinnova är en självständig myndighet, och medieaktörernas oberoende är en viktig mediepolitisk utgångspunkt.

Min uppgift, och huvudsakliga prioritering, är att se till att medierna har goda villkor för att kunna driva en självständig och professionell journalistik.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke för svaret på min interpellation.

I dag debatterar vi alltså regeringens syn på att regeringens egen myndighet Vinnova har tagit initiativ till ett projekt som går ut på att tillsammans med nyhetsredaktioner såsom Sveriges Television, DN, Expressen, Aftonbladet och Sveriges Radio motverka så kallade fake news, eller falska nyheter på svenska. I det pressmeddelande som gick ut från Vinnova står att läsa att "flera ledande svenska nyhetsredaktioner ska motverka att ''fake news'' och ogrundade påståenden får spridning och spelar en avgörande betydelse i det svenska valet 2018".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det står också att läsa att man ämnar utveckla ett digitalt verktyg som ska "minska risken för att falska och irrelevanta fakta når publiken". Man tar sig för pannan.

Här någonstans borde alla varningsklockor ringa. Är det verkligen i en demokrati statens uppgift, förvisso via en myndighet i det här fallet, att försöka styra nyhetsflödet? Det entydiga svaret på denna fråga måste bli nej. Jag menar att regeringen totalt har tappat kompassen när det gäller den här frågan.

Nu skulle det här kanske ur ett perspektiv vara behjärtansvärt om syftet hade varit att de etablerade medierna skulle bli bättre på att inte sprida lögner och falsarier, som till exempel när Dagens Nyheter påstod att Sandviken tjänade en halv miljard årligen på invandringen eller när SVT glatt rapporterade om hur Sverige översköljdes av ingenjörer, läkare och ekonomer i samband med migrationskrisen 2015.

Nu är syftet knappast att få de etablerade medierna att rapportera mer korrekt, sakligt och sanningsenligt. När finansminister Magdalena Andersson förra våren började lyfta farhågorna rörande fake news handlade det inte alls om hur etablerade medier har svårt att hålla sig till fakta eller hur man avhåller sig från att beskriva politiskt känsliga uppgifter. I stället exemplifierade hon den påstådda problematiken med förmodat medvetna lögner som fått spridning i vissa sociala medier, dock inte i Sverige - förutom i ett fall, och det kanske jag får tid att återkomma till. Det är alltså de alternativa nyhetskanalerna som ska sträckas upp - sociala medier och det som lite brett kallas för alternativa medier.

Nu kanske det verkar som att jag inte ser problemet med att lögner och ibland kanske till och med förtal får stor spridning på internet via sociala medier, med det vill jag bestämt tillbakavisa. Det handlar inte alls om det. Jag menar däremot att det är ett försvinnande litet problem och att det riktiga problemet är de lögner som vi serveras var dag från nyhetsredaktioner som nu ska få projektpengar för att stoppa lögner. Det menar jag är som att sätta räven att vakta hönsgården.

Herr talman! Josef Fransson ställer en rad olika frågor och kommer med en rad olika påståenden. Jag går tillbaka till den fråga som är ställd och som är anledningen till att jag är här i dag.

Josef Fransson frågar mig väldigt tydligt, och det är det jag är här för att svara på: Anser ministern och regeringen att det är lämpligt att skattemedel och statliga myndigheter används för att gradera och klassificera nyhetsartiklar och förhindra deras spridning? Svaret är nej.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fråga nr 2: Delar ministern och regeringen uppfattningen att väljarna måste avhållas från irrelevanta fakta? Svaret är nej.

Herr talman! Tack för detta korta inlägg i debatten! Jag hade hoppats att vi kunde vara lite mer djuplodande i de här frågorna.

Om vi ser till hur regeringen, framför allt via finansminister Magdalena Andersson, som är en av regeringens mäktigaste, har uttryckt sig i de här frågorna är det helt uppenbart att man på något vis önskar styra och påverka medierna. Jag antar att man känner att man håller på att tappa fotfästet, eftersom man har byggt upp sin politik kring djupa felanalyser kring sådant som borde ha kunnat förutses.

Vi har en polisorganisation i kris. Dödskjutningar är så vanliga att man knappt reagerar längre. Skolresultaten dyker, och i jämförelse med utländska elever är vi väldigt dåliga. Vi har en överbelastning i vården och sexualbrott som ökar både till antal och i råhet. På våra universitet lägger man fokus på den kvasivetenskap som genusvetenskap är och så vidare.

Vi står inför en rad problem med kurvor som pekar nedåt, och detta har kunnat upprätthållas av ordinarie medier som nu ska få projektpengar för att stoppa spridning av så kallade lögner och fake news i sociala medier.

Det finns dock ingen forskning som pekar på att detta skulle vara ett stort problem. Det blev väldigt aktualiserat i och med valet i USA, och det är möjligt att det hade en stor påverkan där borta. Men i Sverige har de ordinarie medierna indoktrinerat folket till den milda grad att vi står inför den situation som vi har i dag.

Jag menar att det länge har legat en våt filt över sanningen, och nu när vi står vid ruinens brant börjar parti efter parti att säga samma saker som vi sverigedemokrater har sagt i årtionden med ungefär samma problemformuleringar. Tidigare har man i stället gått i armkrok med medierna och dolt de problem som till exempel invandringen för med sig. Det finns andra frågor också, men det är väl kanske den största och mest allvarliga.

Det skulle vara intressant om ministern här i dag kunde exemplifiera vad man menar med fake news och vad det är som behöver bekämpas. Jag vet inte om det är kultur- och demokratiministerns största frågeställning och politiska mål, men däremot har ju regeringen gett uttryck för att det här är någonting som är viktigt att bekämpa.

Det skulle därför vara jätteintressant med lite fler exempel. Magdalena Andersson exemplifierade i våras att det var ett stort problem att det spreds en myt om att vi lånade tiotals miljarder för att bekosta invandringen. Om vi backar lite grann och funderar på varifrån den uppgiften kom ser vi att svaret är att det var från en DN-artikel från 2015, där det påstods att vi behövde låna pengar till flyktingmottagningen. Källan var lustigt nog Magdalena Andersson själv. Det är lite humor, kan man säga, att hon säger emot sig själv ganska rejält.

Det finns ganska många intressanta exempel på när ministrar har haft svårt att hålla sig till sanningen, även om det kanske inte är just det som vi ska debattera i dag. Jag vill dock gärna ha lite konkreta exempel på vad det är för fejkade nyheter som man är så rädd för att man tycker att det är helt okej att en statlig myndighet använder skattemedel för att bekämpa dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Josef Fransson håller en monolog. Jag har svarat på frågorna både skriftligt och, återigen, här. Men om vi inte är måna om att lyssna till varandra blir det ju att man fortsätter att driva sin monolog utan att egentligen komma framåt.

Det känns inte som om Josef Fransson vare sig har läst mitt svar eller lyssnat till vad jag säger. Jag upprepar därför och betonar att jag inte delar uppfattningen att väljarna ska undanhållas irrelevanta fakta. Jag betonar till och med i mitt skriftliga svar och även här och nu att det inte finns några irrelevanta fakta.

Om Josef Fransson utgår från det svaret och tror på mig när jag säger det skulle vi kunna ha en fruktbar dialog om hur vi skapar fler möjligheter för väljare, medborgare och människor i allmänhet att få till sig information och fakta för att sedan kunna bilda sig en egen uppfattning. Men om Josef Fransson är mer intresserad av att hålla en monolog om saker som inte stämmer, som jag aldrig har sagt och som jag aldrig skulle stå bakom blir det väldigt svårt att bygga ett starkt samhälle och ge människor den möjligheten.

Även när det handlade om skattemedel och frågan om hur statliga myndigheter ska arbeta var mitt svar "nej". Det hade varit glädjande om Josef Fransson hade utgått från det, för då hade vi kunnat föra en diskussion här i denna kammare utifrån vad jag faktiskt säger och vad Josef Fransson säger.

Om jag ändå ska ta Josef Fransson på allvar och lyssna och försöka finna och tolka det bästa ur vad Josef Fransson säger så handlar det om människors möjlighet att få till sig fakta och utifrån detta få journalistik som belyser fakta ur olika perspektiv, för det är ju vad journalister ska göra. Det är det som de ska hjälpa oss med. De ska fördjupa, och de ska granska sådana som Josef Fransson och mig. De ska ställa frågor kors och tvärs och vända på frågorna och sätta dem i ett globalt perspektiv eller i ett väldigt lokalt perspektiv.

Det är vad journalister ska göra med fakta. Det hör till. Det är deras uppdrag, och det är på så sätt de bär vår demokrati. Om Josef Fransson och jag delar uppfattningen att journalistik är bärande för vår demokrati kan vi också enas om att vi behöver kämpa för att medierna och journalisterna i vårt land får de bästa förutsättningarna att uppfylla sin demokratibärande roll.

Jag gör det med kraft som kultur- och demokratiminister genom att prioritera och fokusera på mediepolitiken. Det gör vi dels genom att ha gjort förändringar i det befintliga presstödet, dels genom ett intensivt arbete just nu för att kunna lägga fram en proposition för denna kammare där vi ytterligare stärker journalistikens möjligheter i vårt land. Där kommer vi att ha ett särskilt fokus på de vita fläckar som tyvärr har uppkommit, där människor lever i avsaknad av en lokal bevakning som just arbetar med att vända och vrida på perspektiven, fördjupa och granska sådana som mig och dig, Josef Fransson.

Sant är sant, och falskt är falskt.

Herr talman! Jag får återigen tacka. Hur ministern ser på mediernas roll var ju nästan poetiskt vackert, och jag håller med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Problemet är bara att det kommer väldigt dubbla signaler från regeringen när finansminister Magdalena Andersson väldigt tydligt säger att det här med fake news är någonting som vi måste ta på allvar och bekämpa. Jag tror ju inte att Vinnova har kommit på idén ur tomma intet - ja, vi startar ett projekt för att bekämpa fake news! - utan man lyssnar naturligtvis in signalerna från regeringen.

Sådant ser man ju hela tiden, till exempel när det kommer till energipolitiken: Regeringen skriver en lös sats någonstans i budgeten, inget lagförslag på något vis, och så lägger myndigheterna örat mot marken, lyssnar och genomför det. Det är alltså i allra högsta grad regeringens vilja att de fejkade nyheterna, som man kallar det, ska bekämpas.

Jag tycker över huvud taget inte att det anstår statsmakten att lägga sig i detta. Det vore förstås jättebra om vi kunde få bort lögner ur medieflödet. Det hade väl alla varit glada över. Problemet är bara vem som ska sitta och vara domare. I det här fallet ger vi alltså skattemedel till Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter, som systematiskt institutionaliserat lögnen, eller som DN själva uttrycker det, arbetar med "agendasättande" journalistik. De har en agenda med det de skriver och gör; det gick de själva ut och sa för en tid sedan.

Nu ska de sitta som något slags vakthundar och för skattepengar avgöra vad som är sant och falskt. Det är vad det till syvende och sist kokar ned till.

Herr talman! Det är anmärkningsvärt men avslöjande att Fransson så tydligt avfärdar en stor del av svensk mediesektor och insinuerar - eller rent explicit säger - att den driver en ohederlig och vilseledande agenda.

Vi ska inte förvånas, men vi ska vara på vår vakt! Det ligger i linje med Sverigedemokraternas politik att hetsa mot den liberala demokratins kärna och en av våra absolut viktigaste institutioner, det vill säga våra fria medier. Det ligger i deras linje. De gör så inte bara i Sverige, utan de gör så över hela världen där de får makt och möjligheter till inflytande.

Jag vill säga till alla som ser på denna debatt att detta att ifrågasätta journalistiken, att ifrågasätta dem som har till uppgift att granska sådana som mig och sådana som oss här i denna kammare, också är att ifrågasätta vår demokrati och dem som bär den.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Hans Wallmark har frågat utrikesministern om det har skett någon nordisk samordning i samband med att EU:s läkemedelsmyndighet EMA skulle flyttas från Storbritannien, hur hon har för avsikt att hantera den besvikelse som den danska regeringen ger uttryck för när det gäller bristande stöd för placeringen av EMA i Köpenhamn och därmed i Öresundsregionen samt om hon anser att det finns skäl att befara ett försämrat nordiskt samarbetsklimat som en konsekvens av att Danmark uppfattar sig som sviket av Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill inledningsvis understryka att alla medlemsländer var överens om att omröstningen skulle vara sluten, och den exakta fördelningen av röster kan jag inte gå in på av respekt för den överenskommelsen och för övriga medlemsstater. Jag vill även säga att processen som medlemsstaterna enades om vid Europeiska rådet i juni stipulerar att det var ett land/en stad som kunde kandidera, inte en region eller en grupp av länder.

19 medlemsstater tävlade om att bli värd för EMA och 8 medlemsstater om att bli värd för Europeiska bankmyndigheten, EBA. Sverige, liksom våra nordiska grannar, har under hela omlokaliseringsprocessen verkat för transparens och objektiva kriterier. Vad gäller Danmark vill jag säga att jag förstår att de, precis som Sverige, var besvikna över att inte ha vunnit omröstningen om EMA. Sveriges relationer till Danmark är och förblir nära. Våra länder och befolkningar är integrerade på många plan, och vi har ett utmärkt samarbete i många frågor. Det råder en stor samsyn mellan våra länder i internationella sammanhang. I år tar Sverige över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Regeringens ambition är att fortsätta att stärka samarbetet med Danmark och våra nordiska grannar.

Öresundsregionen utgör sinnebilden för det svensk-danska samarbetet. Det gränsöverskridande samarbetet är omfattande. Det finns starka och många nätverk mellan företag, universitet, organisationer och individer. Flaggskeppet är ESS, European Spallation Source, med verksamhet på bägge sidor Sundet. Regionen är också att se som en gemensam arbetsmarknad för de nästan 4 miljoner människor, både danskar och svenskar, som bor i regionen. Det är dock av stor vikt att arbetet med att undanröja gränshinder fortsätter. Det så kallade Greater Copenhagen & Skåne Committee - som omfattar regioner och kommuner på båda sidor Sundet - är ett viktigt partnerskap som verkar för detta.

Avslutningsvis vill jag säga att regeringen bedömde att konkurrensen om EMA skulle bli hård men att Sverige hade rätt förutsättningar att erhålla värdskapet för myndigheten. I det läget var det rimligt att kandidera för något som skulle kunna generera nya arbetstillfällen och investeringar i Sverige.

Regeringen har arbetat aktivt för att få EMA till Sverige. EMA-kandidaturen har också inneburit unika möjligheter för Sverige att visa att vårt land är internationellt ledande inom life science med såväl en dynamisk industri som stark forskning och välfungerande hälso- och sjukvård. Vi har även kunnat visa för life science-industrin att Sverige erbjuder en miljö som är attraktiv när man överväger nyetableringar, förflyttning av verksamhet eller andra investeringar.

Det svenska Läkemedelsverket kommer även fortsättningsvis att vara en aktiv, uppskattad och använd partner till EMA. Regeringen fortsätter med oförminskad kraft sin satsning på life science.

För Sverige har det varit angeläget att EMA omlokaliseras till ett land som kan klara omlokaliseringen på ett tillfredsställande sätt i en miljö som garanterar en fortsatt framgångsrik verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Statsrådet! I grunden har jag fyra reflektioner kring svaret på min interpellation. Jag kan ta dem direkt, så kan statsrådet på tre och en halv minut fundera ut några riktigt bra svar.

Herr talman! För det första: Varför Strandhäll? För det andra: Vad var det egentligen som hände? För det tredje: Vad kan detta få för konsekvenser? För det fjärde: Vad menade ministern med det sista stycket i svaret?

Låt mig börja med den första reflektionen: Varför Strandhäll? Jag har inget personligt emot socialministern. Tvärtom respekterar och högaktar jag henne i hennes roll som socialminister. Min fråga väcktes dock, herr talman, till den nordiska samarbetsministern, nämligen vad detta får för konsekvenser för det nordiska samarbetet. Jag menar, i det här fallet, att resonemangen om läkemedelsmyndigheten utifrån mitt perspektiv, i den här frågeställningen, är av underordnad betydelse. Det centrala i min frågeställning, och det var därför jag väckte den mot Margot Wallström, handlar om den nordiska dimensionen. I övrigt, om jag hade varit intresserad av andra svar, hade möjligheten funnits att väcka interpellationen direkt till Strandhäll.

Tyvärr är detta ett mönster som vi ser i regeringen. När det blir svårt, jobbigt och arbetsamt duckar den. Jag har ägnat en hel del tid sedan i juli, herr talman, åt säkerhetshaveriet i Transportstyrelsen. Det är lustigt, men så fort man vänder sig till en central person är det något annat statsråd som ska ta frågorna och svaren. Så är det även i det här fallet.

Herr talman! Vad var det som hände? Kan Strandhäll, socialministern, på något sätt utveckla genialiteten i den svenska strategin? Det var väl egentligen så att Sverige var ett av de länder som kom lägst när det gällde röstningen i Bryssel? Sverige kom efter Köpenhamn, efter Amsterdam och efter Milano. Hur såg egentligen strategin ut för att vara framgångsrik?

Sedan kommer den tredje och centrala frågan: Vad får detta för konsekvenser? Vi som lever och verkar i Öresundsregionen, i Sydsverige, har sett hur danska ledande företrädare i danska medier återkommande har använt ett ord, nämligen svek. Man känner sig sviken. Man uppfattar inte att Sverige har stött Danmark. Man uppfattade att när Sverige inte fick Stockholm och Solna gavs det inget stöd, ingen support eller ingen acceptans för idén att Köpenhamn skulle kunna vara en utmärkt etableringsort.

Statsrådet sa i sitt svar att regioner inte kan söka. Det vet vi. Däremot bär vi i Sydsverige en insikt om att det som är bra för Danmark och Köpenhamn är bra för Sydsverige. Herr talman! Det intressanta är att i Danmark finns en omvänd insikt om att det som är bra för Sydsverige också är bra för Danmark och Köpenhamnsregionen. Det handlar inte om en region som sökte, men det hade otvivelaktigt inneburit stora fördelar även för Sydsverige om Köpenhamn hade fått etableringen.

Nu är det så att strategin misslyckades. Det blev inte Stockholm, och det blev inte Köpenhamn. Och det finns det anledning att beklaga.

Vad menade statsrådet med det sista stycket i hennes svar: "För Sverige har det varit angeläget att EMA omlokaliseras till ett land som kan klara omlokaliseringen på ett tillfredsställande sätt i en miljö som garanterar en fortsatt framgångsrik verksamhet." Där borde vi vara överens om att Stockholm hade varit en utmärkt plats, och Köpenhamn hade också varit en utmärkt plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, ministern! Regeringen arbetade förra året med att få hit den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA till Sverige. Det var bra. Tyvärr blev slutresultatet inte lika bra.

På spel vid omröstningen stod bland annat närmare 900 högkvalitativa arbetstillfällen inom medicin, teknik och life science. Till det ska läggas alla positiva effekter som kan följa i deras spår.

Sveriges kandidatur åkte ut i första omgången. Regeringens förarbete och förberedelser inför ansökan om EMA innehöll uppenbara brister.

Att även Göteborg skulle kunna vara en stark kandidat för EMA ignorerades av regeringen på ett väldigt tidigt stadium, då man hade en stark övertro på Stockholm som kandidatstad.

Lanseringen av Stockholm som kandidatstad missade några väsentligheter - inte minst att bostadssituationen i huvudstadsregionen är eftersatt, att Stockholm redan har 150 myndigheter och att människor ute i landet inte riktigt var med på det tåget. Dessutom, vilket vi kunde höra i ett tidigare inlägg, var Skåne positivt inställt till att få denna myndighet till ett annat land.

Därtill var Sverige, som så ofta, alldeles för sent ute i processen. När beslut ska fattas i november kan man inte börja sin kampanj i juni. Då är det redan för sent.

Inför framtiden vore det väl på sin plats att samarbetsregeringen lär sig förhandlingens konst och att lyfta blicken bortom tullarna men också att bygga allianser med andra länder, inte minst våra nordiska bröder och systrar, som kan bli till framtida gagn för Sverige. Det är långt mycket viktigare än toppmöten om sociala pelare, som är det sista Europa behöver.

Herr talman! Det var inte enbart förhandlingsteknikaliteter som var Sveriges svaga kort. Ska Sverige hävda sig i världen räcker det inte att vara nästan lika bra som alla andra. Då handlar det om att ligga i den absoluta världstoppen av näringspolitiska förutsättningar för såväl företag som individer.

När det gäller en högteknologisk näring som life science spelar detta roll, för i svallvågorna efter en myndighetsetablering kommer också näringar att etablera sig. Med goda näringsetableringar blir det också mer intressant för myndigheter på europeisk nivå att etablera sig.

För företagens del är bolagsskatt och villkor för att kunna växa helt centrala. När omvärlden, inte minst inför brexit, tävlar om att erbjuda låg bolagsskatt duger det inte att Sverige smygsänker med några få procent så som regeringen har aviserat. Det är för lite för att de goda effekterna ska överväga inkomstbortfallet. Sverige behöver en rejält sänkt bolagsskatt, och den ska vara genomtänkt. Det kommer att bidra till att göra Sverige mer attraktivt också i många andra sammanhang.

Det finns mycket att göra för att etablera Sveriges attraktivitet med förnuftiga skattevillkor för företag och deras anställda och en medveten satsning på att skärpa till bostadsmarknaden, som i det här sammanhanget var essentiell.

Jag debatterade för drygt ett år sedan med socialministerns företrädare, Gabriel Wikström, om den här etableringen. Det var när det stod klart att Sverige skulle kunna vara ett kandidatland. Då var det ganska vaga toner från Wikström. Han sa i den debatten att "innan en kampanj kan inledas måste dock konsekvenserna analyseras noga. - - - När det gäller möjligheten till nödvändiga allianser, för det fall en kampanj ska drivas, finns det troligtvis stora fördelar med att göra detta med gemensamma krafter."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mina frågor till Annika Strandhäll är: Vad hände med att bygga allianser? Vilka var det Sverige byggde allianser med?

Om Sverige byggde allianser hade man kunnat vara öppen med vilket land man röstade på.

Herr talman! Tack, Hans Wallmark, för interpellationen! Jag ska ta dina frågor i tur och ordning.

Varför Strandhäll? Jo, därför att jag ansvarar för kandidaturen. EMAsekretariatet har också varit förlagt till Socialdepartementet, och det är därifrån som arbetet har utgått. Naturligtvis har hela regeringen varit engagerad i att plädera för varför EMA ska lokaliseras till just Sverige och Stockholm, men det är därför som Strandhäll svarar på frågor om EMA. Är det så att Hans Wallmark har övriga frågor om utrikespolitik som inte rör EMA ska han naturligtvis ställa dem till utrikesministern i sedvanlig ordning.

Ja, vad hände? Vad som hände var att Sverige, som är ett oerhört starkt land när det gäller life science, valde att kandidera när det fanns möjlighet att få en myndighet till Sverige som skulle kunna erbjuda ett mycket stort antal arbetstillfällen. Ni har också i era egna inlägg nämnt alla fördelar som kandidaturen och en lokalisering av EMA till Sverige hade kunnat innebära. Vi bedrev under den här tidsperioden - som ska korrigeras, då beslutet att kandidera för EMA fattades redan i slutet av 2016 - ett intensivt arbete under ganska många månader. Betydligt senare beslutades det om kriterier inför att ett erbjudande slutligen togs fram. Men det är klart att det ligger oerhört mycket arbete bakom en kandidatur för en sådan här myndighet.

En annan sak som jag vill passa på att nämna i detta är att Sverige och Stockholm är en mycket stark kandidat. Till exempel har vi sedan tidigare en av EU:s myndigheter lokaliserad till just Stockholm: smittskyddsmyndigheten som förkortas ECDC. Det var en del som övervägde till Stockholms och Solnas fördel utöver att vi har ett mycket starkt forskningscentrum just där.

När det gäller Skåne är det enligt regeringsformen så att det är regeringen som bedriver utrikespolitik, inte enskilda politiker i lokala landsändar. Utrikespolitik bedriver regeringen. Det fanns heller inget samlat stöd för den danska kandidaturen i Skåne, vill jag säga, bara så att vi har klarat ut den frågan.

Jag är mycket stolt över det arbete som gjordes under vår EMA-kandidatur. Det gav Sverige en unik möjlighet att lyfta fram otroligt många styrkor som vi har i Sverige i form av vårt starka life science-arbete och i form av att vi är en attraktiv nation att forska i. Den möjlighet att marknadsföra Sverige som funnits i samband med den här kandidaturen tror jag att vi kommer att ha gott av under lång tid framöver.

När det gäller huruvida vi har avlagt våra röster på det ena eller det andra sättet har vi, medlemsländerna emellan, kommit överens om att den här omröstningen är sluten. Vi respekterar detta. Vi kommer självklart inte att avslöja hur vi har röstat, lika lite som vi vet hur Danmark lade sina röster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Nej, vi vet naturligtvis inte hur enskilda länder har röstat. En sak vet vi dock som vi kan vara överens om: Det gick inte bra för Sverige.

Jag har ingen anledning att inte hålla med statsrådet Strandhäll i hennes beskrivning av fördelarna med EU:s läkemedelsmyndighet och vad det skulle innebära för platser som får den etableringen - alldeles oavsett, herr talman, om det skulle bli Stockholm-Solna eller Köpenhamn. Där finns det ingen olikhet.

Vad det däremot handlar om är varför det gick som det gick. Hur såg den grandiosa strategin ut? I ljuset av verkligheten blev det ju på inget sätt en framgång.

Det statsrådet Strandhäll helt undviker att diskutera är den danska reaktionen. Det centrala ordet - jag får återigen påminna oss i kammaren om det - som man gång på gång använder i Danmark är "svek". Statsrådet påpekade själv att ett av de goda exemplen på saker och ting som finns i Öresundsregionen och därmed både i Sydsverige och i Köpenhamnsregionen är ESS, den forskningsanläggning som efter många om och men har etablerat sig i Lund och därmed i hela regionen.

Herr talman! Jag är helt övertygad om att ESS-etableringen inte hade skett om inte Sverige hade format starka allianser och andra länder hade stått vid vår sida. Ett av de betydelsefulla länder som stod vid vår sida i samband med ESS-etableringen, och som har fortsatt att göra det, är Danmark.

Det är därför, herr talman, som det i Öresundsregionen, på båda sidor av sundet, finns en känsla av svek. När man väl hade insett att det inte skulle bli Stockholm och Solna borde man i alla fall - det tycker alla - med trummor och trumpeter ha signalerat att Köpenhamn självfallet var den logiska etableringen.

Statsrådet säger dessutom att det finns andra röster i Skåne som inte ställer sig bakom en etablering i Köpenhamn. Mig veterligen har starka aktörer, till exempel Region Skånes politiska ledning, över parti- och blockgränser, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren och andra väsentliga röster, varit för, så statsrådet Strandhäll får gärna påminna mig om vilka röster det var som inte tyckte att Köpenhamn var en bra etablering.

Herr talman! Låt mig återge vad Danmarks utrikesminister har sagt: Jag tror nog egentligen att svenskarna själva förväntar sig att det kommer att få konsekvenser i förhållande till hur vi arbetar tillsammans. Det som har hänt här är inte normalt.

Statsrådet förklarar varför det är hon som svarar på frågorna: därför att läkemedelsmyndigheten EMA tillhör hennes ansvarsområde. Hade jag velat ställa frågor av utrikespolitisk karaktär skulle jag, enligt socialministern, ha vänt mig till utrikesminister Margot Wallström. Det var precis det jag gjorde, herr talman. Men regeringen ägnar sig åt det här pingpongandet: När det blir besvärligt eller obehagligt skickar man frågorna mellan varandra.

Låt mig påminna om två av de frågor jag ställde i min interpellation: Hur har ministern för avsikt att hantera den besvikelse som den danska regeringen ger uttryck för när det gäller bristande stöd för placeringen av EMA i Köpenhamn och därmed i Öresundsregionen? Anser ministern att det finns skäl att befara ett försämrat nordiskt samarbetsklimat som en konsekvens av att Danmark uppfattar sig sviket av Sverige?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De två frågorna skulle jag, herr talman, gärna vilja att något statsråd besvarade - gärna den nordiska samarbetsministern, men i brist på detta gärna statsrådet Strandhäll.

Herr talman! Jag noterar att ministern sopar konsekvenserna under mattan. Vi noterade att man kom igång för sent. Ministern säger att man under 2016 anmälde att man skulle ansöka. Jag stod här den 15 november, och då kunde den då ansvarige ministern inte över huvud taget säga om Sverige skulle kandidera eller ej. Det hände alltså något direkt efter den debatten - mycket märkligt att svenska folket inte kunde få veta regeringens ambitioner redan då.

Vidare var det för dåligt. Jag frågade om regeringen hade byggt några allianser. Regeringens life science-samordnare sa att det skulle bli en kamp mellan huvudstäder; därför var bara Stockholm aktuellt. Då bortsåg man från de möjligheter som både Skåneregionen och Göteborg har. Göteborg är det starkaste life science-forskningscentret efter Stockholmsregionen. Där finns inte minst Astra Zeneca, och det hade varit ett utomordentligt gott komplement att ha EMA där.

Av de tre finalkandidaterna visade sig bara en vara huvudstad. Det skulle bli en kamp mellan huvudstäder, men det blev en kamp där den enda huvudstaden var Köpenhamn, som Sverige nu säger att man inte stödde eller att man stödde; man säger över huvud taget ingenting. Och man säger inte om man byggde alliansen eller ej. De andra två var Milano, som Sverige enligt ryktet stödde, och Amsterdam, som det blev - inte heller det någon huvudstad.

Jag tycker att det är tråkigt att denna myndighet inte hamnade i Sverige och att förberedelserna inte var sådana att det gjordes möjligt. Jag hoppas att regeringen har lärt sig något av detta inför kommande övningar.

Herr talman! Jag är mycket stolt över vår EMA-kandidatur och det sätt på vilket vi bedrev den. Ett EMA-sekretariat inrättades på Socialdepartementet i december 2016. Detta har självklart varit helt transparent hela vägen. Det har inte på något sätt funnits några hemligheter.

Däremot fattades beslut om kriterierna mycket senare, och så småningom hade man ungefär en och en halv månad på sig att ta fram sitt slutbud. Det arbetet skedde under sommaren. Cheferna från de olika nationerna var också överens om hur detta skulle gå till. Det har inte funnits några som helst hemligheter.

Jag är stolt över vår kandidatur och det sätt på vilket den har bidragit till att sätta Sverige, vår life science-industri och vår forskningsmiljö på kartan. Jag är övertygad om att vi kommer att ha stor nytta av detta även framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Självklart fördes dialog med alla länder. Det är heller ingen hemlighet för någon av herrarna att i princip vartenda land kandiderade för EMA eller för både EMA och EBA. Jag har inte de exakta siffrorna i huvudet, man jag tror att det till slutomgången var 19 eller 20 länder som låg kvar med sina kandidaturer.

EMA gick, efter lottens avgörande, till Amsterdam. Man kan, vilket är väldigt glädjande, konstatera att det under hela denna period fanns många starka kandidater, som drev starka kandidaturer. Jag är övertygad om att vi kan känna oss trygga med att EMA nu hamnar i Amsterdam. Det kommer att bli väldigt bra, och vi kommer från Sveriges sida att fortsätta att vara en konstruktiv part i EMA, precis som vi har varit under den tid då myndigheten har legat i London.

När det gäller vår relation till Danmark är den naturligtvis fortsatt god; det är ingen tvekan om det. Vi har under denna process vid upprepade tillfällen haft dialoger med Danmark och andra nordiska kollegor, på ministernivå och på andra nivåer. Vi har resonerat utifrån de olika kandidaturernas för- och nackdelar.

Det fanns också ett skede där denna fråga diskuterades mellan de nordiska statsministrarna. Man var överens om att de nordiska kandidaturerna skulle bedrivas enskilt, precis som vi har gjort.

Jag har stor respekt för den besvikelse som den danska utrikesministern naturligtvis kände och som också vi kände i samband med att EMA-beslutet inte gick i vår riktning. Men min bedömning är att frågan nu är utagerad. Det var en tävling, och alla de 18 eller 19 länder som inte fick EMAbeslutet i sin riktning är naturligtvis besvikna. Vi har alla lagt ned ett stort och gediget arbete under hela denna tidsperiod, något som jag tror att vi på lång sikt kommer att få mycket gott av.

Herr talman! Det statsrådet missar är att det inte handlar om allmän besvikelse över att man inte fick det man ville ha, att det gick som det gick eller att det blev ett misslyckande. I fallet med Danmark och Köpenhamn känner man sig sviken. Det är det som har varit det centrala i det hela, och det är det som statsrådet visar en total oförmåga att förstå. Det gäller inte bara på den danska utan även på den skånska och sydsvenska sidan av Öresund.

Jag är helt övertygad om att det hade varit en stor styrka om myndigheten hade etablerats i Stockholmsområdet. Men jag är också, herr talman, helt övertygad om att det hade varit en stor styrka om den hade etablerats i Köpenhamn. Detta hör man väldigt sällan från den svenska regeringens sida, så statsrådet har möjlighet att nu säga att det hade varit bra om det hade blivit Köpenhamn och därmed Öresundsregionen. Det hade inneburit arbete och stor teknisk kompetens och hade dessutom varit ett sätt för Sverige att tacka för hjälpen: Ni stödde oss när det gällde ESS; vi ser till att det, nu när det inte blev Stockholm, blir i Köpenhamnsområdet.

Herr talman! Vi som bor i Öresundsregionen inser ju att det som är bra för Köpenhamnsområdet är bra för Sydsverige, och det som är bra för Sydsverige är bra för Köpenhamnsområdet och Danmark. Den insikten finns inte hos den nuvarande regeringen.

Statsrådet kan ju hoppas, tro och önska att man inte längre känner sig sviken, men vi som lever i området och träffar företrädare där nere vet ju att de känslorna finns. Nu vet många danskar att det fanns väldigt många på den sydsvenska sidan som också arbetade för Köpenhamn, i vissa fall parallellt med Stockholm. Man kan möjligen säga att de har hjälpt till att räta upp bilden, inte tack vare Stockholm eller den rödgröna regeringen utan tack vare det engagemang som finns där nere.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nordiskt samarbete ska vara bortom festtalen. Det handlar om innehåll, och där har den rödgröna regeringen misslyckats.

Herr talman! Jag är väldigt tydlig med att jag inte delar de överdrivna farhågor som jag tycker att du ger uttryck för, Hans Wallmark. Frågan diskuterades mellan de nordiska statsministrarna, och vi visste alla på vilka villkor vi gick in i kandidaturen. Vi var inte ensamma om att kandidera. Jag tror, som sagt var, att det från början var 21 europeiska länder som kandiderade. På statsministernivå var vi också överens om att driva enskilda kandidaturer.

Jag vet att det fanns en besvikelse hos en del företrädare i Skåne. Jag vet också att Hans Rothenberg gärna skulle ha sett att vi i stället hade drivit en kandidatur för Göteborg. Det finns alltid mycket känslor i sådana här sammanhang.

Vi har en grundmurad, god relation med Danmark. Jag hade också vid upprepade tillfällen dialog på ministernivå med min danska kollega, vilket jag vet att också många av mina regeringskollegor hade, liksom med andra företrädare för de olika kandidatländerna. Vi drev en öppen och transparent process och hade en öppen och transparent dialog. Det fanns många väldigt bra kandidater.

Om EMA hade hamnat i Köpenhamn är jag övertygad om att det hade blivit alldeles utmärkt. Jag är också övertygad om att det kommer att bli alldeles utmärkt i Amsterdam. Jag tycker att det är viktigt att vi som regering, när vi har gjort överenskommelser om hur vi ska hantera en fråga, öppet eller slutet, också står för det. Det respekterar man. Jag vet att mina danska kollegor respekterar det och förstår det.

Under det här året är vi, som sagt var, också ordförande i Nordiska ministerrådet och kommer att arbeta varmt för en god relation mellan de nordiska länderna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Rasmus Ling har frågat utrikesministern hur hon och regeringen avser att verka för att de nordiska länderna på ett bättre sätt ska kunna samarbeta framöver i strategiskt viktiga frågor som avser lokalisering av myndigheter samt om hon och regeringen avser att utvärdera ansökningsprocessen med EMA, inklusive frågan huruvida en samordning med Danmark hade lett till ett bättre resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Den process och de kriterier för omlokalisering av EMA och den europeiska bankmyndigheten, EBA, som togs fram av stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådet i juni 2017 var unik. Det finns i dagsläget inget som tyder på att ytterligare omlokaliseringar av EU-myndigheter är på gång inom EU.

Jag vill även understryka att processen som medlemsstaterna enades om vid Europeiska rådet stipulerar att det var ett land och en stad som kunde kandidera, inte en region eller en grupp av länder.

19 medlemsstater tävlade om att bli värd för EMA och 8 medlemsstater om att bli värd för EBA. Sverige, liksom våra nordiska grannar, har under hela omlokaliseringsprocessen verkat för transparens och objektiva kriterier. De nordiska länderna är integrerade på flera plan, och vi har ett utmärkt samarbete i många frågor. Det råder en stor samsyn mellan våra länder i internationella sammanhang. Regeringens ambition är att fortsatt stärka samarbetet med Danmark och våra nordiska grannar. I år tar Sverige dessutom över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet.

Regeringen bedömde att konkurrensen om EMA skulle bli hård men att Sverige hade rätt förutsättningar att erhålla värdskapet för myndigheten. I det läget var det rimligt att kandidera för något som skulle kunna generera nya arbetstillfällen och investeringar i Sverige. Statsministrarna för de tre nordiska EU-länderna har gemensamt diskuterat EMA-processen och kom fram till att det låg i de tre ländernas intresse att fortsätta driva var sin nationell kandidatur. Regeringens fortsatta agerande kommer, liksom vid tidigare kandidaturer, att ta till vara de erfarenheter som har gjorts.

Herr talman! Tack, statsrådet Strandhäll, för svaret! Att den här processen har varit unik stämmer. Förhoppningsvis får vi inga fler dylika fall som har att göra med att länder väljer att lämna Europeiska unionen. Det var ju detta som var anledningen till att EMA skulle omlokaliseras.

Jag tycker dock att det finns skäl att se över hur den här processen har gått och även hur relationen med Danmark kan förbättras.

Statsrådet skriver i svaret på min interpellation att detta ska följas upp. Jag skulle gärna vilja höra mer konkret hur regeringen avser att ta till vara de erfarenheter som har gjorts.

Herr talman! Jag tycker också att regeringen framöver på ett tydligare sätt bör se över hur utvecklingen i Öresundsregionen kan stärkas och också se att det är en fråga av nationellt intresse. Det brukar framhållas att det som är bra för Stockholm och här i länet också gagnar Sverige. På motsvarande sätt är det naturligtvis i andra delar av landet. Det som är bra för Öresundsregionen är också bra för övriga Sverige.

Tyvärr är dessa frågor inte tillräckligt i fokus. Detta är inget nytt. Den förra regeringen hanterade dessa frågor sämre än den nuvarande regeringen gör, men likväl är det något som bör förbättras. Jag menar att hanteringen av EMA är ett sådant exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan Öresundsbron kom till har integrationen ökat. Öresundsregionen är en dynamisk region, och människor åker fram och tillbaka för att uppleva evenemang, jobba, studera, semestra, dejta och så vidare. 15 000 människor arbetspendlar dagligen. Pendlingen är i samma storleksordning som den mellan Uppsala och Stockholms län. Med Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Tyskland, som kommer att stå klar inom ett antal år, kommer Öresundsregionen att stärkas ytterligare. Då kommer Hamburg i tid att vara närmare Malmö än vad Stockholm är.

Det sägs ofta att hela landet ska leva. Det är en målsättning som det nära nog råder konsensus om. Vad det betyder kan man förstås diskutera. Det är nog få som väntar sig att det ska vara exakt samma grad av service överallt. Det är naturligt att man placerar fler myndigheter, statliga museer och annat i en huvudstad. Men man kan också vänta sig att man ska göra satsningar i andra delar av landet.

Det var inte konstigt att regeringen ville ha EMA till Sverige. Det var en bra ansökan, och den hade inneburit väldigt många jobb och hade haft positiva effekter på många sätt, inte minst för den life science-industri som finns. Det är absolut inte detta som är problemet, utan problemet är att det också fanns andra placeringar som också skulle ha gynnat svenska intressen.

Jag hör att man vill stärka ambitionen när det gäller samarbetet med Danmark och andra nordiska grannländer. Den fråga som jag skulle vilja ställa till statsrådet Strandhäll är: Vad är det mer konkret för områden som man kommer att prioritera att stärka samarbetet på?

(forts.)

Herr talman! Tack, Rasmus Ling, för din interpellation, ditt engagemang och dina frågor!

I samband med att vi från regeringens sida bestämde oss för att kandidera för EMA gjorde vi självklart noggranna överväganden i fråga om på vilket sätt vi ville utforma vår kandidatur. Det handlade naturligtvis om synergieffekter. Till exempel har vi redan i dag en EU-myndighet i Stockholm: ECDC, som jobbar med smittskyddsfrågor. Det var en viktig fördel. Det handlade i hög utsträckning om närheten till Karolinska Institutet, om attraktiviteten i det och om att detta är ett område där vi har en stark life science-verksamhet, som vi trodde skulle stå sig väl också i ett internationellt sammanhang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under tiden som vi arbetade med att utforma kandidaturen visade det sig också att vi fick andra viktiga delar, pusselbitar, på plats. Det handlade till exempel om möjligheten att lösa bostadsfrågan för alla de 900 medarbetare och 600 barn som det handlade om. Det var alltså många pusselbitar som gjorde att vi till syvende och sist landade i en kandidatur utifrån Stockholm.

Till saken hör att det en bit in i arbetet med EMA-kandidaturen blev väldigt tydligt att man inte tillät flera städer att kandidera gemensamt, att man inte tillät regioner att kandidera och att man inte tillät flera länder att ansöka gemensamt. Det gjorde väl än mer att det blev en stark lutning just åt Stockholm.

Jag tycker att vi fick fram ett väldigt bra erbjudande. Vi hade en väldigt stark kandidatur. Vad som också har varit väldigt viktigt med denna kandidatur är att den har inneburit unika möjligheter för oss att under denna period visa vårt land och visa att vi är internationellt ledande inom life science-området, att vi har en dynamisk industri och att vi har en stark forskning och en mycket välfungerade hälso- och sjukvård.

Vi har också, tycker jag, under denna tidsperiod kunnat visa att Sverige erbjuder en miljö som är attraktiv när man överväger nyetableringar eller förflyttning av verksamhet. Det tror jag att vi kommer att ha nytta av under en lång tid framöver.

Jag känner mig trygg med att Sveriges relationer till Danmark är och förblir nära. Både våra länder och, precis som du säger, våra befolkningar är integrerade på väldigt många plan, och vi har ett utmärkt samarbete i olika frågor. Rasmus Ling undrade i sitt inlägg hur vi avser att gå vidare med att stärka det samarbetet. Ja, det gör vi till exempel genom att vi under detta år tar över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Vi kommer naturligtvis att nyttja den möjligheten att bygga ännu starkare relationer med våra kollegor runt om i Norden, inte minst Danmark. De ska kunna känna sig övertygade om och trygga med att vi står upp för varandra i den nordiska gemenskapen.

Jag hoppas inte att Öresund ska känna sig utelämnat av denna regering. Vi har haft en väldigt tydlig politik som har handlat om att utlokalisera myndigheter och verksamheter, till exempel, i hela landet för att just peka på att hela Sverige ska leva.

Herr talman! Bara för att vara övertydlig: Jag har aldrig ifrågasatt att regeringen har försökt få EMA till Sverige. Det fanns stora fördelar med det. Jag delar det som statsrådet Strandhäll anför. Karolinska Institutet är starkt. Vi har bra life science och andra förutsättningar. Det hade alltså varit väldigt bra om det hade hamnat i Sverige och i Stockholmsområdet.

Jag är också medveten om att det inte gick att ansöka tillsammans med andra. Däremot menar jag att vi kunde ha varit tydligare. I det läge då Sverige inte längre fanns som kandidat, när vi hade åkt ur, borde vi ha varit tydligare med att vi inte motarbetade den danska kandidaturen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Region Skåne valde tidigt att stödja den danska kandidaturen. Regionstyrelsens ordförande, Henrik Fritzon, uttalade sig med en besvikelse i Sydsvenskan efter att det blev känt att myndigheten i stället hamnade i Amsterdam. Även Malmös kommunstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh har anfört att Köpenhamn skulle ha varit en bra placering.

Det är, herr talman, problematiskt att vi har en situation där skattebetalarna i södra Sverige har betalat parallella kampanjer. Det är en statlig för Stockholm och en regional för Köpenhamn. Det är problematiskt. Även om det inte har varit mycket pengar för Region Skånes del hade det varit bättre med en bättre balans.

Jag är glad över att höra att regeringen ser att det är viktigt med goda relationer mellan Sverige och Danmark. Det är faktiskt helt avgörande för oss som bor i Skåne och som ofta rör oss över Sundet.

Över tid har vi sett att det är många gränshinderfrågor som har lösts. Men dessvärre har det emellanåt uppstått nya gränshinder. Under 15-16 månaders tid levde vi med id-kontroller. De är nu dessbättre avskaffade. Men vi lever fortfarande under gränskontrollerna, som ställer till problem och gör resandet mer omständligt än vad det borde vara. Det gör också att det mentala avståndet blir större.

Ett annat exempel som inte gagnar södra Sverige är att regeringen vill att Arlanda ska bli Nordens största flygplats och har det som ett självändamål. Det handlar alltså om att man ska gå förbi Gardemoen och Kastrup i fråga om antalet resenärer. Då tycker man att det är viktigare att de som bor i Stockholm ska ha bra förbindelser än att vi som bor i Skåne ska ha det.

Jag skulle därför vilja fråga om inte statsrådet förstår bevekelsegrunderna från Region Skåne i dessa delar - att man har haft två parallella kampanjer. Sedan skulle jag vilja höra ifall det finns konkreta exempel på vilka frågor man kommer att driva som ordförandeland i Nordiska ministerrådet under det kommande året.

Herr talman! Tack så mycket för detta inspel! Jag tror att det är oerhört viktigt för mig att understryka att vi på intet sätt har arbetat emot någons kandidatur, framför allt inte Danmarks. Däremot har vi arbetat för vår egen kandidatur. Det är precis det som de nordiska statsministrarna var överens om att vi skulle göra.

Denna fråga har diskuterats med både Finlands statsminister och Danmarks statsminister. Finland hade också en kandidatur. Det var en rörande enighet om att varje land enskilt skulle fortsätta att driva sin kandidatur. Vi hade tre starka nordiska kandidaturer. Det är viktigt att understryka det. Däremot respekterar Sverige, Danmark och de andra länderna den överenskommelse som vi har gjort. Vi har varit överens om att vi inte kommer att avslöja hur vi röstar. Detta har spelats upp i form av slutna omröstningar, och det kommer vi att respektera. Det tror jag är otroligt viktigt att vara tydlig med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under hela tiden vi arbetade fram vår kampanj hade vi en löpande dialog med våra nordiska kollegor. Jag träffade min finska ministerkollega vid flera tillfällen, jag träffade våra baltiska kollegor som inte hade egna kandidaturer och jag träffade vår danska kollega vid flera tillfällen och resonerade om de här olika delarna.

Jag tror att vi alla, som det ofta är i sådana sammanhang, har gått in med fullt hjärta för att göra en så bra kampanj som möjligt. Och när man inte gick hela vägen blev frustrationen och besvikelsen ganska stor. Men Sverige och Danmark arbetar inte emot varandra. Vi kommer överens om spelregler, och sedan följer vi dem. Det har vi också gjort i det här fallet.

Det är också viktigt att understryka att den svenska utrikespolitiken, enligt regeringsformen, drivs av regeringen och inte av enskilda politiker i olika landsändar.

Om det är på det sättet att Region Skåne har bidragit till två kampanjer samtidigt är det ett beslut som får stå för Region Skåne. Ett alternativ hade varit att man hade slutit upp bakom den svenska kandidaturen när vi väl hade satt ned foten och klart och tydligt talat om att vi kommer att driva Stockholm, kanske framför allt när man dessutom med all önskvärd tydlighet kunde se att det inte var möjligt att driva en hel region eller för den delen för flera länder att kandidera gemensamt. Men vad vet jag? Det var i varje fall ett alternativ.

Vi har som sagt ett intensivt samarbete med våra nordiska kollegor inom flera olika frågor och förbereder också hur och i vilka frågor vi kommer att samarbeta när vi nu tar över klubban i Nordiska ministerrådet.

Herr talman! Jag är helt på det klara med att utrikespolitik är något som drivs av regeringen. Men till saken hör att vi inte betraktar Danmark som utrikes, eftersom det ligger 15-20 minuter bort med tåg och vi rör oss där dagligen. Det är helt avgörande för att vi ska kunna utvecklas.

Jag är glad över att den rödgröna regeringen har haft en mer offensiv politik när det gäller lokalisering av myndigheter i olika delar av landet. Det är viktigt. Ibland säger man lite slarvigt att det finns fler statliga jobb i storstadsregionerna. Då gör man en miss. Det finns nämligen betydligt fler i Stockholm än i Göteborgsområdet, och det finns ännu färre i Malmöområdet. Det behöver spridas mer.

Själva ordet utlokalisering kanske inte är det ord jag själv skulle använda. Man kan i stället beskriva det som att det ska vara på olika ställen. Med just utlokalisering utgår man mycket från Stockholm.

Någon jämförde hur det gick till när man skulle bestämma placeringen med poängsystemet i Eurovision Song Contest. Jag tycker att det finns två saker som skiljer. Den ena är att det i Eurovision Song Contest är mer transparent hur olika länder röstar. Man kan naturligtvis diskutera om det ska vara på det sättet. Den andra saken är att i Eurovision Song Contest brukar grannländer rösta på varandra.

Jag hoppas att vi även i det fallet kan samarbeta på ett bättre sätt nästa gång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för det inspelet, Rasmus Ling!

Det är ingen hemlighet att det har varit en något udda process i den här delen, med lite speciella spelregler. Jag tror att man tryggt kan säga att den olyckliga bakgrunden är det som Rasmus Ling lyfte upp inledningsvis, nämligen att vi över huvud taget diskuterar en omlokalisering av EMA beror på att ett land väljer att lämna vårt samarbete.

Jag måste säga att jämförelsen med Eurovision Song Contest är ganska välfunnen.

Återigen vill jag å det starkaste understryka vikten av det nordiska samarbetet, att vi värnar det och att vi har en mycket god dialog med våra danska kollegor. Jag bedömer att den här frågan nu är utagerad. Och vi kommer att arbeta vidare intensivt och gemensamt med de frågor som vi ser gemensam nytta i.

Jag håller också med om det sätt som Rasmus Ling väljer att uttrycka det på. Vi ska inte prata om att utlokalisera, utan vi ska prata om att alla delar av Sverige ska kunna känna att man bidrar och blir sedda på precis samma sätt som Stockholm - jag är ju själv göteborgare. Det har verkligen varit en viktig del av regeringens politik. Vi får till exempel en ny polishögskola i Malmö och förhoppningsvis ännu fler viktiga verksamheter för regionens utveckling.

Jag vill tacka för en bra debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att se till att privata utförare och fritt vårdval tillåts konkurrera och existera i Sverige också för reumatiker.

Som Christian Holm Barenfeld säkert vet kan landsting och kommuner överlämna hälso- och sjukvårdsverksamhet till privata utförare genom upphandling enligt lagen om offentlig upphandling eller genom att införa ett valfrihetssystem enligt lagen om valfrihetssystem. Huvudmannen har dock alltid det övergripande ansvaret för verksamheten och ska se till att den bedrivs med god kvalitet.

I primärvården blev det obligatoriskt att genomföra vårdvalssystem 2010. I hälso- och sjukvårdslagen anges att landstinget ska organisera primärvården så att alla som omfattas av landstingets ansvar för hälso- och sjukvård kan välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster samt få tillgång till och välja en fast läkarkontakt. Landstinget får inte begränsa den enskildes val till ett visst geografiskt område inom landstinget. Och lagen om valfrihetssystem ska tillämpas.

Inom specialistvård är det som bekant frivilligt för landstingen att införa valfrihetssystem. Denna möjlighet har hittills utnyttjats flitigast i Stockholms läns landsting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har inga planer på att införa ett obligatoriskt valfrihetssystem inom specialistvården. Christian Holm Barenfelds fråga om reumatikers tillgång till vårdval och privata utförare besvaras bäst av huvudmännen, som har ansvaret för att verksamheten bedrivs med tillräckligt hög kvalitet.

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning, Ordning och reda i vården. Utredaren ska, med utgångspunkt i tillitsbaserad styrning, bland annat se över lagen om valfrihetssystem. Även behov, förutsättningar, för- och nackdelar med att införa viss tillståndsprövning eller alternativ till sådan prövning inom hälso- och sjukvårdsområdet ska utredas.

I och med detta anser jag att interpellationen är besvarad.

Herr talman! Tack för svaret på min interpellation, Annika Strandhäll!

Interpellationen skrevs av flera anledningar, just utifrån att man nu här i Stockholm har röstat nej till det fria vårdvalet för reumatiker. Det är förvisso ett allianslett landsting, men även oppositionen med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna valde att gå på linjen att inte ha det fria vårdvalet.

Det oroar mig lite. I det här läget har det tillsatts en utredning för att man från regeringshåll ska se över det fria vårdvalet som helhet. Även i regeringen samarbetar socialministern och Socialdemokraterna med Vänsterpartiet som ju inte är nådigt i sin kritik mot det mesta som handlar om valfrihet, om någonting som har med marknaden att göra och om sådant som politiker inte styr. Till och med landstingsråd kallar det för tvångsvalfrihet när det inte är landstingsägt och styrt av politiker.

Det oroar mig att man såväl i oppositionen i landstinget som i regeringen för Sverige samarbetar. Jag ställde frågan: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att se till att privata utförare och fritt vårdval tillåts konkurrera och existera i Sverige också för reumatiker? Men jag kan inte tolka svaret på annat sätt än att ministern avser att inte göra något. I så fall: Är det rätt uppfattat? Delar socialministern regeringens stödpartis synpunkter? Vad är då socialministerns synpunkter kring det fria vårdvalet i stort, framför allt när det gäller reumatiker? Vad är det som gör att reumatiker inte ska ha samma möjlighet som andra att välja fritt?

Att det är just Stockholms läns landsting som har utnyttjat vårdvalet allra mest kan säkert ha vissa ideologiska skäl. Vi ser fördelar med möjligheter för patienten att välja. Om patienten väljer att gå till landstinget eller någon annan utförare är för min del egalt. Det viktiga är ju att den service och den vård som ges är kvalitativ och passar individen. Det är därför som valfriheten är så bra, inte bara inom vården utan inom alla områden. Det är när det finns konkurrens och valfrihet som kvaliteten normalt sett blir som bäst.

Herr talman! Det är några olika saker som jag vill passa på att säga till interpellanten.

Till att börja med är det frivilligt för landstingen att införa valfrihetssystem inom den specialiserade vården, även inom reumatikervården. Även om man inte har ett vårdvalssystem kan man naturligtvis upphandla privata utförare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svaret är mycket riktigt tolkat av interpellanten, nämligen kort och gott att jag inte kommer att göra någonting alls. Det är landstingen som bestämmer hur vården ska vara organiserad. Man kan, som sagt var, bestämma att vården antingen ska vara organiserad med ett stort inslag av privata alternativ eller också med inga sådana inslag alls.

Utan att jag för den sakens skull ska gå in och lägga mig i eller överpröva de beslut som fattas i landstingsfullmäktige i Stockholm är det så att just när det handlar om reumatologi var det ett kompakt motstånd mot det väldigt ideologiskt drivna införandet av Vårdval reumatologi.

Företrädare för patientförbundet Reumatikerförbundet, för specialisterna i reumatologi, för Svensk Reumatologisk Förening, företrädare för forskning och utbildning inom reumatologi, för Karolinska Institutet - alla motsatte sig införandet av Vårdval reumatologi. Socialdemokraterna var ju inte precis ensamma tillsammans med de övriga partierna som röstade emot ett införande. Det fanns ju en total och fullständig uppslutning av alla företrädare för reumatologi i Sverige. Det gick inte att hitta någon som ställde sig bakom det ideologiskt drivna experimentet som man tänkte sig att införa.

Jag hoppas verkligen inte att man nu beskyller regeringen för att den politiska ledningen i Stockholms läns landsting inte klarar av att förankra sina beslut i landstingsfullmäktige. Man har uppenbarligen inte heller någon plan B när man inte får igenom sina förslag.

Någonting som bekymrar mig just nu när det gäller Vårdval reumatologi i Stockholm eller tillgången till professionell kompetens för reumatiker är att redan förra våren tornade den här situationen upp sig. Trots detta är, om jag förstår rätt, svaret från ansvariga allianspolitiker i Stockholm lite att man får skylla sig själv. Man har inte fått till det att upphandla privata vårdgivare. Nu hänvisas alla till den landstingsdrivna vården.

Det är klart att det är landstingsalliansens ansvar att tillhandahålla verksamhet av hög kvalitet för reumatikerna i Stockholm. Det får inte bli så att svensk hälso- och sjukvård drivs av en ideologisk tomteverkstad. Man måste ju lyssna in profession, patientföreträdare och forskning och underbygga sina beslut på rätt sätt.

Herr talman! Valfrihet och patientens möjlighet att välja är inte ett ideologiskt experiment. Det är i grunden det som borde vara sunt förnuft och rimlighet.

Givetvis finns det från alla håll mycket ideologi i detta. Jag vet att vårdvalet inte var någonting som Socialdemokraterna gjorde vågen för när det infördes. Valfrihet har aldrig riktigt uppskattats av den politiska vänstersidan. Om man går till den extrema vänstern och hamnar i Västerpartiet, beskrivs det som tvångsvalfrihet. Jag tycker att det är något skamligt.

Om det genomförs en bra reform har väl också den opposition som fäller den ett ansvar. Ministern är mycket väl medveten om att om man ska upphandla en helt ny verksamhet i den här omfattningen tar det tid, ofta år.

Det fanns de företrädare för de olika delarna som var tveksamma. Jag vet ju att ordföranden för Reumatikerförbundet delar ministerns ideologiska hemvist som tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Järfälla. Det finns politiska uppfattningar även i andra organisationer. I det läget har jag svårt att se det farliga i möjligheten för reumatiker att välja på samma sätt som andra. Det om något är väl ideologiskt nonsens som inte sätter patientens utan partipolitikens intressen i fokus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi tycker att det är viktigt med valfrihet. Valfriheten är viktig för att den ökar patienternas rättigheter. Konkurrens på samma sätt som inom andra områden är bra för kvalitet, tillgänglighet med mera.

Jag är inte från Stockholm, utan jag kommer från ett län som förvisso har en frihetlig landstingsstyrning. Men det är inte så att man kan säga att om det görs bra i Stockholm är risken att reumatologer och andra lämnar övriga Sverige för att arbeta i Stockholm. Då är det väl ett problem för andra landsting om de är så ohyggligt dåliga att folk inte vill arbeta där. Om man väljer att flytta någon annanstans är det väl snarare det som socialministern borde fokusera på. Hur ska man se till att det blir attraktivt i hela landet inom denna bransch så att fler förhoppningsvis väljer att utbilda sig eller att stanna kvar och söka sig till andra områden?

Man kan inte använda argumentationen att om det blir för attraktivt att arbeta i ett område ska det inte genomföras. Det är ju dessa argument som har använts.