Interpellationssvar - 2017-12-18

Svar på interpellationer

Fru talman! Jessica Rosencrantz har frågat mig vilken regeringens inställning är till Östlig förbindelse och om jag avser att verka för att den kommer till stånd, om jag, likt finansborgarrådet i Stockholms stad, bedömer att Östlig förbindelse är en statlig angelägenhet och hur regeringen avser att använda återstoden av de 2 miljarder som var öronmärkta för Östlig förbindelse.

Den 31 augusti 2017 överlämnade Trafikverket sitt förslag till ny nationell trafikslagsövergripande plan för perioden 2018-2029 till regeringen. Trafikverket har föreslagit att Östlig förbindelse utgår med ett så kallat ordnat avslut. Trafikverket hänvisade till då pågående förhandlingar inom ramen för Sverigeförhandlingen och att objektet därmed kunde få förnyad aktualitet.

Som bekant meddelade Sverigeförhandlingen den 4 september 2017 att det inte fanns förutsättningar för en principöverenskommelse om regional finansiering med berörda kommuner och avbröt därför förhandlingarna. Östlig förbindelse finns dock med i Trafikverkets planförslag som en del i "Storstockholm - framkomlighets, miljö- och kapacitetsbrister i transportsystemet", som är en så kallad utpekad brist, ett begrepp som Trafikverket använder för att uppmärksamma regeringen på att den sannolikt kommer att behöva hanteras i samband med kommande revideringar av nationell plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om regeringen i sitt kommande beslut delar Trafikverkets bedömning av utpekade brister kommer Trafikverket att prioritera framtagandet av fördjupade underlag så att det kommer att finnas mer kunskap om bristerna och möjliga åtgärder vid nästa planeringsomgång. Om den ekonomiska ramen för namngivna investeringar skulle utökas med 10 procent föreslår Trafikverket att 2 miljarder kronor avsätts till Östlig förbindelse.

Trafikverkets förslag till nationell plan har nu remitterats brett och bereds på sedvanligt sätt inom Regeringskansliet. Hur den slutliga planen kommer att se ut tar regeringen beslut om under våren 2018, och jag kan därför i dag inte uttala mig om enskilda objekt.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

En ansvarsfull politik kräver en genomtänkt syn på samhället och en långsiktig färdväg för att bygga Sverige starkare. Tyvärr skapar regeringens trafikpolitik osäkerhet när den borde skapa förutsägbarhet.

Lagt kort ligger, brukar vara en viktig devis för att skapa förtroende. Tyvärr inleddes den här mandatperioden med att regeringen aktivt bröt mot detta när man stoppade bygget av Förbifart Stockholm, till en kostnad om över 100 miljoner kronor för skattebetalarna och efterföljande kritik från konstitutionsutskottet mot dåvarande statsråds hantering.

Nu ser vi att samma sak riskerar att upprepas när det rödgrönrosa styret i Stockholms stad har sagt nej till en östlig förbindelse och att Trafikverket därför lyfter ur den ur förslaget till kommande nationell plan, trots att alliansregeringen avsatte 2 miljarder för vägen och endast en fjärdedel har använts.

Stockholm växer och så även trafikproblemen som en följd. De senaste veckorna har kantats av en debatt om miljözoner. Vi moderater ser behovet av att förändra biltrafiken. Men det är anmärkningsvärt och en smula dubbelsidigt att regeringen i och med införandet av miljözoner vill begränsa biltrafiken i våra städer och samtidigt motsätter sig byggnationen av en komplett ringled runt staden som skulle kunna förflytta trafiken ut från stan.

Hållbarhet och rörlighet behöver inte utesluta varandra, fru talman. En ringled är ett steg mot ett förändrat bilåkande med ett långsiktigt hållbarhetstänk.

Statsrådet sa att han inte ville kommentera enskilda objekt, och jag kan ha respekt för det. Men låt mig då ställa frågan: Vad är statsrådets principiella inställning till ringleder runt våra städer som ett sätt att minska biltrafiken inne i stan? Vi har sett många rapporter som visar på potentialen att minska trängsel, bilköer och därmed också utsläppen i våra städer, tack vare till exempel en östlig förbindelse och en ringled runt Stockholm.

Alltså: Vad är statsrådets principiella inställning till ringleder generellt och till en ringled runt Stockholm? Och vad är statsrådets inställning vad gäller rimligheten i att en enda kommun, eller rättare sagt ett par partier i en kommun, kan ha vetorätt mot ett projekt som hela den övriga regionen tycker är avgörande för huvudstadens utveckling och där många andra delar av landet också gör bedömningen att en ringled runt Stockholm skulle sätta stopp för den trafikinfarkt som många upplever när de i dag ska passera Stockholm?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska ärligt säga att jag tycker att det sista uttalandet från Jessica Rosencrantz var väldigt förvånande. Det är ett grovt ifrågasättande av det kommunala självstyret i Sverige - när den demokratiskt valda majoriteten i Stockholm fattar sina beslut - att säga: Är det rimligt att de har den uppfattningen? I Sverige har vi under lång tid haft kommunalt självstyre, och vi tycker att det är självklart att kommuner ska kunna ha den uppfattningen. Det var ett förvånansvärt uttalande.

Sedan fick jag tre nya frågor, men jag tänker hålla mig till de frågor som interpellationen rör. Jag kan konstatera att vi diskuterar Trafikverkets förslag. Regeringen har inte tagit ställning. Jessica Rosencrantz gör återkommande i sitt anförande en koppling mellan Trafikverkets förslag och regeringens förslag som inte är giltig. Förslaget från Trafikverket är myndighetens bedömning, och det är ute på remiss. Remissperioden är precis avslutad, och just nu bereder vi frågan i Regeringskansliet.

Däremot är det ingen tvekan om att denna regering, till skillnad från när vi hade en moderatledd regering, har en lite angenämare situation när det gäller att titta på vilka projekt som ryms inom nationell plan. Vi har nämligen 100 miljarder mer.

Vi har mer resurser till förfogande för viktiga infrastruktursatsningar än vad den borgerliga regeringen hade, för då valde man att lägga pengar på skattesänkningar i stället för investeringar. Vi har mer pengar till järnvägsunderhåll, och vi har mer pengar till investeringar - 100 miljarder mer.

När man sedan ska fatta beslut om vilka prioriteringar som ska vara mest giltiga i Stockholmsregionen tycker jag en viktig del är vad det finns regional uppslutning kring. Jag har varit noga när jag har åkt runt i landet med att se om regionerna kan samla sig kring det som är deras viktigaste prioriteringar. Där kan man konstatera att det spretar lite i huvudstadsregionen. Det är naturligtvis bekymmersamt eftersom jag tror att det är till nytta för stockholmarna om politikerna kan vara överens över blockgränserna.

I detta fall skulle jag verkligen vilja att Moderaterna talade om en prioriterad Tvärförbindelse Södertörn före Östlig förbindelse eller om hur prioriteringsordningen är. För regeringen är det ingen tvekan. Vi använder 100 miljarder mer till viktiga infrastrukturinvesteringar. Vi kommer att lyssna till remisserna, och framför allt kommer vi att ta ställning och lägga fram ett förslag lagom till våren 2018.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag har den största respekt för kommunalt självstyre. Jag ser hur resonemanget går hos det lokala styret i Stockholms stad. Det handlar mycket om att man tycker att denna väg är ett statligt åtagande, och då faller frågan på statsrådets bord om han anser att den östliga förbindelsen och en ringled runt Stockholm är ett prioriterat objekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det stämmer att det är Trafikverkets förslag som vi har på bordet, men vi är alla medvetna om och Trafikverket själva säger att anledningen till att Östlig förbindelse har tagits bort i deras förslag är att man inte upplever att det finns stöd lokalt för att driva projektet över huvud taget eller ens medfinansiera det i någon utsträckning. Samtidigt ser vi att statsrådets egna kollegor i Nacka, Värmdö och många andra kommuner i regionen tvärtom tycker att detta är ett viktigt projekt.

Men min fråga blir, som sagt, också principiell. Jag vet att statsrådet inte brukar kommentera enskilda objekt, men det handlar mycket om att lagt kort ligger. Nu slår sig statsrådet för bröstet för att man har mer pengar i planen. Det tycker jag är väldigt trevligt. Det brukar bli så allteftersom åren går: att man lägger mer pengar. Moderaterna lägger totalt sett mer pengar än regeringen. Men om det då finns så mycket pengar att använda till infrastruktur undrar jag: Är inte Östlig förbindelse ett prioriterat objekt, trots att det ligger i den nuvarande nationella planen? Det är ju det som man måste återkomma till.

Vi har sett att Trafikverket har lyft ut det objekt som handlar om en ny järnvägsförbindelse mellan Göteborg och Borås. Det ingick nämligen också i regeringens direktiv till Trafikverket. Där gäller inte längre lagt kort ligger, vilket har orsakat stor upprördhet i den regionen. Detta skedde trots att alliansregeringen hade avsatt pengar för det projektet - att bygga ny järnväg där.

Nu ser vi att de 2 miljarderna för Östlig förbindelse riskerar att lyftas ut för att statsrådets kollegor i Stockholms stad inte längre fullt ut står bakom detta. Då blir min fråga om man kan lita på att regeringen i den kommande planen kommer att låta de objekt som ligger i den här planen ligga kvar.

Sedan ska jag fråga om den principiella inställningen, även om det är en tangerande fråga: Tycker statsrådet att det finns en rimlighet i att försöka flytta ut biltrafiken från våra innerstäder? Eller kommer regeringens enda svar i fråga om att lösa miljöproblemen i våra städer att vara miljözoner, det vill säga att man ska förbjuda bilar att åka där men inte ge något alternativ genom att leda trafiken runt stan? Det sistnämnda är Moderaternas politik. Vi tror att vi också i framtiden kan åka bil, gärna med hållbara bränslen och mer av el och biodrivmedel. Man kan också gärna flytta trafiken från innerstaden, från trängsel och köer, till en ringled runt stan.

Låt mig ställa frågan igen: Tycker statsrådet att det finns en principiell fördel med att bygga en ringled runt Sveriges huvudstad? Det är faktiskt den enda huvudstaden i Europa som ännu inte har en fullgod ringled.

Fru talman! Det är också en huvudstad i Europa som har eftersatta investeringar i viktig infrastruktur och som har missat chansen att göra stora investeringar, inte minst i tunnelbanesystem och kollektivtrafiksystem, under en väldigt lång tid. Det kan man beklaga. Här hade man under långa tider behövt göra investeringar. Men när Moderaterna styr i regioner eller i riket låter de bli att investera i nödvändig gemensam infrastruktur.

Lagt kort ligger är ett egenpåhittat talesätt. Jag noterar att det inte gällde när den moderatstyrda regeringen valde att plocka undan Norrbotniabanan ur det som då var Trafikverkets förslag. Det kommer alltid att vara så att regeringen har möjlighet att både lyfta in och lyfta ut projekt som så småningom ska ligga i en nationell plan. Men jag eftersträvar förutsägbarhet. Det är en styrka om vi kan ha det i Sverige när det gäller stora infrastrukturella projekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Östlig förbindelse är speciell i det sammanhanget. Här fanns det 2 miljarder avsatta. Projektet som sådant kostar 21 miljarder. Det är viktigt att man vet vilka summor vi faktiskt talar om i detta sammanhang. Och jag tycker att det är viktigt om man regionalt kan vara överens om vilka prioriteringar som finns.

Sedan blir det lite udda. Den första förstudien kring Östlig förbindelse färdigställde Moderaterna våren 2006. Det var en borgerlig regering i riket under åtta år. Det tog ända fram till 2013 innan Moderaterna lyfte fram frågorna i det som kallades Stockholmsförhandlingen. Under sju års tid lyfte inte heller Moderaterna ett finger för att lyfta fram prioriteringen av Östlig förbindelse.

Här kommer nu moderata önskelistor, som ett pärlband, med viktiga infrastruktursatsningar. Jag ska lite senare under dagen ha en interpellationsdebatt om Sydostlänken. Jag kan tänka mig att det kommer andra moderata riksdagsledamöter som har sina önskeprojekt. Men till syvende och sist ska allt rymmas inom en ram. Där har vi 100 miljarder mer än vad som fanns under den tid som Moderaterna styrde riket.

Jag känner mig trygg med att vi under remisstiden har fått in kloka synpunkter. Jag uppskattar regioner där man är överens och förmår att prioritera viktiga nationella projekt. Jag tycker att det är viktigt att vi klarar av att hitta en bra finansiering för projekten som ska genomföras. Ingen är nöjdare än jag om de dessutom kan bidra till att vi klarar av tillgänglighet, omställning ur klimatsynpunkt, att stärka konkurrenskraften och att implementera ny teknik - det är viktigt för regeringen. Det måste vara utgångspunkten när vi nu investerar i nytt.

Men, som sagt, detta är Trafikverkets förslag. Vi bereder det. Jag noterar att moderater i hela landet har många synpunkter på många av förslagen. Det ska bli spännande att se hur man får ihop kalkylen. Jag är lite mer försiktig med att lova projekt på olika håll och i olika delar i landet. Jag vill se till att vi klarar en ansvarsfull finansiering. Vi tänker nämligen inte lämna efter oss stora budgetunderskott i de statliga finanserna. Det är annars något som brukar vara en moderat tradition.

Fru talman! Nu handlar det inte om en ny önskelista, utan det handlar om en genuin fråga om hur de objekt som redan finns i den nuvarande nationella planen kommer att hanteras.

Det är klart att det är väldigt glädjande att vi har mer pengar till infrastruktur, både regeringen och Moderaterna. Moderaterna satsar, som sagt, mer pengar totalt sett än regeringen på infrastruktur de kommande tolv åren. Då blir frågan: Vad ska vi göra med de pengarna?

Jag ser en oroande tendens från regeringens sida: att man konsekvent beskriver väginvesteringar som någonting som får stå tillbaka i den kommande planen. Där svarar vi moderater att vi matchar varenda krona som regeringen lägger på järnvägsinvesteringar, men vi gör också större satsningar för att se till att vägnätet ska fungera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr har denna regering en tradition av att motsätta sig viktiga vägprojekt i landet. Det var därför man inledde mandatperioden med att stoppa Förbifart Stockholm. Det var på grund av att riksdagen agerade som vi över huvud taget fick igång bygget en gång till. Då får statsrådet ha överseende med att det finns en viss oro i kammaren för att viktiga vägobjekt riskerar att behöva stå tillbaka.

Tror man att bilen behövs också i framtiden, och vill man samtidigt värna en ökad hållbarhet? I så fall tror man att det är bättre att trafiken går runt stan än genom stan, med utsläpp och köer som följd.

Jag noterar att vi förmodligen inte kommer att få något skarpt svar från statsrådet i dag mer än detta: Ja, det finns en möjlighet att objekt lyfts ut. Då får vi helt enkelt bara hoppas att det i regeringens kommande plan finns utrymme för viktiga vägsatsningar. Vi måste kunna satsa på järnväg och väg samtidigt. Det behövs om hela Sverige ska hålla ihop och fungera och om stad liksom landsbygd ska kunna se jobb växa fram och tillväxt öka. En ringled runt huvudstadsregionen är en viktig del i att öka hållbarheten och öka framkomligheten.

Fru talman! Jag delar uppfattningen att det är viktigt att vi gör ansvarsfulla investeringar i både stad och landsbygd. Det är en viktig del som man ska tänka på i detta sammanhang. Moderata företrädare har en tendens att lyfta fram infrastrukturella projekt i storstadsregionen. Men jag är angelägen om att vi ska kunna lägga fram förslag som täcker de behov som finns i hela landet - som möter besöksnäringen i Västerbotten och i Jämtland, som möter skogsindustrins behov i norra Sverige eller hemma i mitt Småland, som möter behoven nere i Skåne av goda förbindelser med kontinenten och som möter sjöfartens betydelse i hela landet. Det ansvaret har regeringen.

Det är klart att jag kan förstå att Jessica Rosencrantz utifrån sin valkrets vill lyfta fram viktiga vägsatsningar i Stockholmsregionen. Men jag skulle önska att man inom regionen kunde hitta en mer gemensam prioriteringsordning i fråga om vilka som är de viktigaste projekten, kanske till och med de viktigaste vägprojekten, om jag ska vara så tydlig. Inte ens det tycker jag att jag har fått mig till livs när jag har träffat regionala företrädare för Moderaterna eller andra partier.

Det är viktigt att man klarar av en regional samling - det gör man i många delar av landet. Det är också viktigt att vi gemensamt tar ansvar för finansieringen. Då är 2 miljarder för ett 21-miljardersprojekt inte riktigt en färdig finansiering. Det tror jag att Jessica Rosencrantz och jag kan vara överens om. Därför tänker jag fortsätta att lyssna. Jag tänker ta in synpunkter. Jag tänker väga de olika nationella intressena mot varandra.

Jag konstaterar: Lagt kort ligger inte. Det ska det inte göra, för det är regeringen som slutligen fastställer den nationella planen. Så har det varit när vi har haft moderatledda regeringar. Så har det varit när vi har haft socialdemokratiskt ledda regeringar. Regeringen måste ha möjlighet att göra de avvägningarna. Jag tror att det finns en hel del av Jessica Rosencrantz partikamrater som uppskattar den hållningen, för det finns ett och annat projekt som Trafikverket inte har tagit med som vi från regeringens sida kanske anser ska få en högre prioritering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Jessica Rosencrantz har ställt ett antal frågor till mig med anledning av händelsen kring Transportstyrelsens outsourcing av it-drift.

Den första frågan handlar om vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra de enligt Jessica Rosencrantz uppenbart bristfälliga rutinerna inom myndigheten. Självklart är jag, precis som Jessica Rosencrantz, angelägen om att undvika nya händelser liknande den som inträffade på Transportstyrelsen.

Redan en vecka efter att jag tillträdde som statsråd beslutade regeringen om ett uppdrag till Transportstyrelsen att kartlägga vilka uppgifter som hanterades felaktigt i samband med upphandlingen av it-drift och att bedöma vilken skada som har uppstått till följd av detta. I uppdraget ingår också att bedöma nuläget och eventuellt behov av fortsatta åtgärder för att hanteringen av skyddsvärda uppgifter framöver ska ske på ett lämpligt sätt. Jag kan konstatera att Transportstyrelsens it-drift sedan den 1 oktober hanteras av svensk säkerhetsprövad personal.

Regeringen har även beslutat att låta en utredare granska hela händelseförloppet från att Transportstyrelsen initierade processen att upphandla itdriften. Detta handlar som bekant om en process som inleddes redan under den borgerliga regeringens tid. Båda dessa utredningar ska redovisas senast den 31 januari 2018. Därefter kommer regeringen att ta ställning till om det som framkommer motiverar ytterligare åtgärder.

En annan viktig åtgärd har varit att byta ut styrelsen för myndigheten. Styrelsen är ansvarig för att den interna styrningen och kontrollen fungerar. Jag har personligen poängterat för Transportstyrelsens nya ledning hur viktigt det är för mig och regeringen att myndigheten snabbt kommer till rätta med alla eventuella brister i interna rutiner. Att följa upp myndighetens arbete med detta står högt på dagordningen i Regeringskansliets löpande dialog med Transportstyrelsen.

En väl fungerande styrelse är naturligtvis också central för informationsförmedlingen mellan myndigheten och regeringen, vilket Jessica Rosencrantz andra fråga handlar om. När det gäller frågan om den interna informationsöverföringen har den genomlysning som statsministern tidigare aviserat pågått sedan augusti. Genomlysningen har syftat till att vi ska få en bild av händelseförloppet och informationsvägarna i samband med händelserna kring Transportstyrelsen. Resultatet vad avser händelseförloppet redovisas i Regeringskansliets svar till KU.

En åtgärd som kommer att vidtas inom Regeringskansliet är att i styrdokument fästa ytterligare uppmärksamhet på behovet av informationsöverföring. Det har också funnits anledning att inom Regeringskansliet uppmärksamma och även fortsättningsvis rikta uppmärksamhet mot behovet av informationsöverföring mellan departementen.

Som svar på den tredje frågan, som gäller mitt förtroende för Transportstyrelsens generaldirektör, kan jag bekräfta att jag har förtroende för generaldirektör Jonas Bjelfvenstam. Precis som Jessica Rosencrantz nåddes jag i september av medieuppgifter om att Transportstyrelsens dåvarande tillförordnade it-direktör inte var säkerhetsprövad. Jag kallade då genast till mig Jonas Bjelfvenstam, som försäkrade mig om att myndigheten hade organiserat arbetet så att skyddsvärda uppgifter hanterades på ett lagligt och betryggande sätt. Sedan den 1 oktober har Transportstyrelsen en ordinarie - säkerhetsprövad - it-direktör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den sista frågan handlar om de ekonomiska konsekvenserna för Transportstyrelsen. Det är inte korrekt att händelserna kring it-driftsupphandlingen har medfört ökade kostnader. I förhållande till när Transportstyrelsens it-drift sköttes av Trafikverket har kostnaderna tvärtom minskat. Däremot är det nya avtalet med IBM, som innebär att svensk personal ska hantera it-driften, dyrare än det ursprungliga avtalet med IBM. Outsourcingen av it-driften gav inte den kostnadsbesparing som Transportstyrelsen ursprungligen räknade med.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

När it-läckan på Transportstyrelsen avslöjades i somras stod det snabbt klart att detta är en av modern tids största säkerhetsskandaler och ytterst en fråga som handlar om rikets och enskilda människors säkerhet. Som relativt nytt statsråd var Tomas Eneroth själv inte minister när säkerhetsskandalen och regeringens bristfälliga hantering avslöjades. Desto viktigare är statsrådets ansvar för hantering av efterföljderna.

Som statsråd är man ytterst ansvarig för arbetet på de myndigheter som sorterar under departementet och därmed även Transportstyrelsen. En god styrning är viktig för att tilltron till våra myndigheter ska fortsätta vara stark. Regeringen måste kunna säkerställa att lagbrott inte begås på våra myndigheter och att skattepengar går till rätt saker. Därför är det viktigt att gå till botten med hur en av vår tids största säkerhetsskandaler kunde tillåtas att ske.

Miljontals svenskars personliga data i körkortsregistret liksom känsliga uppgifter om svenska broar, vägar och hamnar har legat öppna för dataexperter i andra länder. Dessa dataexperter har aldrig säkerhetskontrollerats. Annan känslig information som kan ha röjts är uppgifter ur det militära fordonsregistret, hemliga agenters identitet, stridspiloters adresser, polisens hemliga register och myndigheternas hemliga nätverk för kommunikation.

Skandalen kring Transportstyrelsen har blottlagt ett systemfel i svensk statsförvaltning. Agerar vi inte kraftfullt nu kan förtroendet vara skadat för lång tid framöver. Svenska folket har en stark tilltro till våra svenska myndigheter, men politiken måste värna och säkra den. Skandalen på Transportstyrelsen har tyvärr gjort det rakt motsatta.

Regeringens utredning av Transportstyrelsen, som tillsattes i början av augusti, är i sig välkommen. Men regeringen hade länge haft den information som blev känd för allmänheten i somras. Att tillsätta en utredning först efter att uppgifterna blivit kända i medierna tyder på en hantering som är reaktiv snarare än proaktiv. Insåg regeringen allvaret i situationen? Tyvärr tror jag inte det, eftersom det var mediala uppgifter som tvingade regeringen att agera. Utredningarna väntas redovisas den 31 januari, men hade regeringen agerat direkt hade jag och statsrådet i dag kunnat diskutera utredningens förslag. Nu tvingas detta vänta till ett senare tillfälle, och det är olyckligt i en så pass viktig fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi hoppades alla att regeringen hade lärt sig en läxa av det inträffade, men under hösten har vi nåtts av ytterligare medieuppgifter om att Transportstyrelsens nya, då vikarierande, generaldirektör i februari anställde en icke säkerhetsprövad person som it-direktör. Detta säger statsrådet att han själv fick veta genom medierna i september. Det stärker tyvärr bilden av att regeringen inte har situationen under kontroll eller fullt ut har insett allvaret av det inträffade - eller av it-säkerhet som prioriterad fråga.

Hur är det möjligt att en sådan rekrytering över huvud taget kunde göras? Hur är det dessutom möjligt att regeringen återigen säger sig inte ha haft kunskap och att det än en gång är medierna som har tvingat fram en reaktion från regeringen?

Fru talman! Jag måste säga att jag kan uppskatta Moderaternas nyvaknade intresse för nationell säkerhet.

När Moderaterna satt i regeringsställning drog man rent formidabelt ned på resurserna för svensk säkerhet. Man minskade vår försvarskapacitet, avvecklade den allmänna värnplikten och drev fram en kultur som möjliggjorde en utökad outsourcing i statliga myndigheter. Det är alltså ett välkommet tillnyktrande från moderat sida att man bryr sig om den nationella säkerheten i så stor utsträckning som Jessica Rosencrantz nu säger.

Ansvaret för den nedmontering av svensk försvarsberedskap och säkerhetstänkandet som skedde under alliansregeringen vilar tungt på Moderaterna, inte minst på Moderaternas dåvarande finansminister. När det gäller regleringsbrev till Transportstyrelsen kan jag konstatera att alliansregeringen under åren 2011-2014 skrev fyra regleringsbrev. Inte någonstans nämns frågan säkerhet och säkerhetsaspekter vid outsourcing. Det förekom först 2015, för se där - då hade vi bytt regering!

Då hade vi en annan regering, som i regleringsbrevet skrev: "Transportstyrelsen ska i arbetet med 2015 års risk- och sårbarhetsanalyser särskilt beakta och analysera informationssäkerheten i de delar av verksamheten och i de tekniska system som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna utföra sitt arbete." Nu fanns alltså en medvetenhet från regeringens sida, vilket saknades under den tid Alliansen styrde. Det gör alltså skillnad vilka som styr.

Därför går frågan nästan tillbaka till Moderaterna och Jessica Rosencrantz. Vi har agerat. Jag tillsatte så fort jag kunde en utredning. Styrelsen fick lämna. Vi har sett till att vi i januari ska ha justitierådet Thomas Bulls genomgående granskning. Det ska bli intressant läsning, för där kommer Thomas Bull även att få gå igenom på vilka grunder man beslutade om outsourcing av verksamheten och hur dialogen med dåvarande Regeringskansliet såg ut.

Den fråga jag ställer mig efter att ha hört Jessica Rosencrantz inledning är: Ska jag tolka det som att Moderaterna nu inte vill att man outsourcar i statlig verksamhet? Tycker Moderaterna att det är bättre att vi låter myndigheterna sköta verksamheten än att vi lägger ut det på privata bolag? När det gäller informationssäkerhet vore det i så fall ett välkommet besked från Moderaterna. Jag är lite intresserad av att höra om detta är en ny inriktning från Moderaternas sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer att fortsätta säkerställa att vi har rätt hantering på Transportstyrelsen och andra myndigheter. De utredningar vi har tillsatt kommer den 31 januari, och med den bakgrund jag har kommer jag att särskilt noggrant följa KU:s genomgående granskning av detta. Jag tycker nämligen att den är otroligt intressant, för den kan komma att visa vilka utmaningar vi har när det gäller dialogen mellan Regeringskansliet och myndigheterna. Det har för mig från första dagen när jag tillträdde varit viktigt att det sker en ordentlig granskning som säkerställer att det finns säkerhetsklassad personal som hanterar inte minst it-frågorna framöver. Jag känner mig trygg i detta. Jag är nyfiken på om Moderaterna nu har bytt uppfattning när det gäller synen på outsourcing, privatiseringar och avregleringar.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Som vanligt försöker statsrådet vända blicken mot historien och skylla ifrån sig - ibland korrekt, ibland felaktigt. Men det är en snygg retorisk poäng att göra, om inte annat.

Sanningen är väl att många partier har ett historiskt ansvar för att exempelvis försvarsanslag eller annat inte har varit tillräckligt höga. Men vi ser också ett förändrat omvärldsläge, som förhoppningsvis alla partier tar till sig av.

Den här frågan handlar om något helt annat. Här handlar det om att en generaldirektör medvetet har brutit mot svensk lag, upplever sig också ha pressats av departementet att agera skyndsamt och att regeringen helt enkelt inte har säkerställt att all nödvändig information om vad som pågår på myndigheten finns. Vi diskuterar medvetna lagbrott som har skett under den här regeringens tid.

I kölvattnet av en av modern tids största säkerhetsskandaler återstår många frågor. I helgen nåddes vi av nya uppgifter om att Regeringskansliets egna interna granskning av it-skandalen är klar. I den får Regeringskansliet bakläxa för sin hantering. Men regeringen vill inte dela med sig av slutsatserna. Inte heller den granskningen kan vi diskutera fullt ut i dag. Varken statsministern eller statssekreteraren har tydligen tid att före jul kommentera utredningen av en av vår tids största säkerhetsskandaler, inte av slutsatserna eller vem eller vilka som har gjort granskningen. Det är allvarligt att regeringen fortsätter att ducka och mörka när alla kort borde ha lagts på bordet för länge sedan.

Statsministern har tidigare utlovat en fullt ut transparent process. Nu ser vi raka motsatsen. Nu blir jag nyfiken. Vad kan statsrådet säga i dag om Regeringskansliets granskning och varför regeringen inte vill vara mer transparent med dess slutsatser?

Jag har slutligen en bredare fråga. Vad tycker det nya statsrådet om att hans företrädare, liksom hela regeringen, medvetet höll riksdagen och trafikutskottet i mörker vad gäller den verkliga orsaken bakom generaldirektörens avgång, trots frågor från utskottets ledamöter? Borde riksdagen och oppositionen ha informerats, enligt statsrådet? Om något liknande inträffar igen, kan vi då lita på det nya statsrådets ord?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag noterar att Jessica Rosencrantz inte håller sig till de frågor som interpellationen handlar om utan tillför en mängd nya frågor. Jag håller mig till interpellationen. Men jag noterar att den sistnämnda frågan i huvudsak inte är en sak för regeringen utan för KU. Jag har efter en lång tid i riksdagen respekt för konstitutionsutskottet. Det är det utskottet som har att granska statsråds, även den förra regeringens statsråds, agerande och ansvar för att det blev en situation där en generaldirektör uppenbart bröt mot lagen och därefter också avskedades. Det är i den meningen en exceptionell och ovanlig händelse.

Jag tror att alla inser vikten av att vi undviker att något liknande inträffar i Sverige. Därför är det här inte enbart en fråga om en granskning av Transportstyrelsens rutiner. Det finns nog generella slutsatser som vi alla politiskt ansvariga kan dra av hur myndigheter ska ha koll på processer, hur man vid outsourcing ska säkerställa att man lyssnar in alla olika aspekter, att man inte ska ha överdrivna förhoppningar om att outsourcing och privatisering av verksamheter leder till ekonomiska vinster. Det kan vi tvärtom se att det inte alltid gör eftersom man i efterhand får justera och justera upp kalkylen, precis som i det fall vi just nu diskuterar.

Det är för tidigt att dra alla slutsatser. Själv vill jag läsa justitierådets granskning, en utredning som har beställts och ska redovisas den 31 januari. Jag vill också läsa Transportstyrelsens egen granskning av deras uppgifter.

Det är så jag tycker att man ska göra. Jag tycker att man ska skaffa sig faktaunderlag innan man gör självsäkra uttalanden. Jag tycker att man ska läsa på de granskningar som finns innan man drar slutsatser. Här har Moderaterna misslyckats kapitalt. Baserat på medieuppgifter, innan KU-granskningen ens påbörjades, valde man att gå till riksdagen med det skarpaste instrument som parlamentet har, nämligen förslag till misstroendevotum. Det skedde på ett sätt som jag tror att statsvetarna i efterhand kommer att anse var både överilat och oansvarigt. Om vi ska värna den konstitutionella tradition vi har haft i Sverige måste det finnas en ordning där vi i lugn och ro tar fakta till oss, granskar, frågar ut och sedan drar parlamentariska slutsatser. Vi kan inte låta en mediedagordning avgöra vad som är viktiga politiska skeenden i Sverige.

Därför kommer jag i denna fråga - där jag har satt igång alla de processer som finns, bytt styrelse, tillsatt utredare, försäkrat mig om att få återkommande och fortlöpande information - att vara mån om att läsa den specialgranskning regeringen har beställt och även myndighetens egen granskning. Jag tänker inte på medieuppgifter springa ut och ha tankar och idéer om vad som borde offentliggöras eller inte.

Vi talar här om säkerhetsklassad information. Det kan också vara så att det ligger i samhällets intresse att information om var säkerhetsklassade informationsrisker kan finnas inte ska komma till allmän kännedom. Låt oss vara medvetna om att vi har ett gemensamt ansvar för att se till att rätt information kommer till allmänhetens kännedom i rätt tid.

I den delen tänkte jag avvakta de utredningar som finns. Jag noterar att Jessica Rosencrantz inte svarar på frågor om det faktum att den alliansledda regeringen inte vid något tillfälle i de regleringsbrev som fanns för Transportstyrelsen talade om informationssäkerhet, trots att man påpekat för Transportstyrelsen att den skulle outsourca sin it-verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tar inte upp historien för att gräva i den, men lite klädsamt vore det att ändå påta sig ett visst ansvar för den aningslösa outsourcing som den moderatledda regeringen ägnade sig åt.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Som statsrådet mycket väl vet men väljer att inte nämna finns det tydliga lagkrav och regelkrav på hur uppgifter ska hanteras i sådana sammanhang. Det som skedde i det här fallet var att generaldirektören medvetet bröt mot de lagarna och reglerna. Mot det kan man tyvärr inte skydda sig, men man kan däremot kräva att en regering agerar.

På tal om att agera på medieuppgifter; det är precis vad regeringen har gjort hela det här året. Inte någon information fick riksdagen, trafikutskottet eller andra berörda oppositionspartier om den nationella säkerhetsskandal som hade inträffat förrän medierna börjar gräva och regeringen kallar till presskonferens mitt i sommaren. Då har man plötsligt vaknat och insett att någon har kommit på oss. Det är tyvärr inget ansvarsfullt beteende, statsrådet.

Jag välkomnar också den kommande KU-granskning som vi kommer att få ta del av. Det finns mycket spännande som kan uppdagas om vem som visste vad och vilket ansvar som olika personer borde ha tagit i processen. Men det är inget som förhindrar att den här regeringen samtidigt är transparent när man själv gör en granskning. Regeringskansliets och regeringens hantering får bakläxa i säkerhetsskandalen. Varför kan inte regeringen vara transparent också med den granskningen, så att vi gemensamt kan ta ansvar för att reda ut en av modern tids största säkerhetsskandaler?

Det är tråkigt att regeringen mörkade vad som pågick på Transportstyrelsen under lång tid, inte bara för medierna utan också för andra partier i riksdagen som vill ta ansvar och som borde informeras när något så allvarligt inträffar. Det är lika allvarligt att regeringen håller korten så nära inpå kroppen även fortsättningsvis och inte vill vara transparent i sina egna utredningar.

Fru talman! Jag tillhör dem som ibland tycker att man ska vara försiktig med att dra för stora slutsatser. När det gäller modern tids största säkerhetsskandal tycker jag själv att det är ett minst lika stort, eller ännu större, bekymmer att vi under lång tid, trots tydliga signaler från omvärlden, lät bli att rusta upp Sveriges försvar. En moderatledd regering prioriterade skattesänkningar före att rusta upp försvaret.

När larmklockorna ringde avvecklade man den svenska värnplikten med tre rösters marginal i denna kammare. Nu återställer vi värnplikten, vi rustar upp försvaret och vi inför ett regemente på Gotland. Det är nödvändigt, och det är bra.

När det gäller KU-granskningen tycker jag att den är intressant ur en annan synvinkel. Den kan förhoppningsvis visa hur man kan ha bättre information också i ett regeringskansli och information till oppositionen.

Jag vill dra mig till minnes att en av de största affärerna vi haft på länge i Sverige är den så kallade Nuonskandalen, där uppenbarligen varken statsministern eller finansministern var medvetna om eller fick information om det som var det största förvärvet i modern tid och som fortfarande har återverkningar på svensk ekonomi. Sedan ville ansvarigt statsråd inte ens infinna sig i KU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller ansvarsutkrävande finns det alltså en del hemläxor att göra för borgerliga riksdagsledamöter och tidigare regeringsmedlemmar - naturligtvis även moderater.

I denna fråga tror jag inte att vi är oense i sak. Alla vill att vi ha ska tydlighet, transparens och genomlysning av hur informationshanteringen har varit. Men informationen måste ges i rätt tid. I detta fall vill vi att det ska vara en bra granskning, både av myndighetens agerande och från KU:s sida.

I detta fall tror jag också att alla partier och alla politiker förtjänar en stunds eftertanke innan man utifrån medieuppgifter drar alltför långtgående slutsatser.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Boriana Åberg har frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för att Sjöfartsverket ska verka i samklang med intentionerna om överflyttning av transporter från väg och järnväg till sjöväg.

Helena Bonnier har frågat mig vad jag och regeringen avser att vidta för åtgärder för att se till att konkurrensen mellan olika transportslag blir mer rättvis och konkurrensneutral.

Regeringen har som ambition att främja överflyttning av gods från väg till järnväg och sjöfart. Sjöfarten spelar en viktig roll, inte minst för de svenska exportnäringarna, i det nationella transportsystemet.

Regeringen arbetar inom flera områden för att stärka sjöfartens konkurrenskraft. Ett exempel är att regeringen i budgetpropositionen för 2018 har föreslagit att ett tillfälligt så kallat eco-bonussystem införs 2018-2020 i syfte att stimulera till en överflyttning av gods från väg till sjöfart. Eco-bonusen kompenserar för de merkostnader som kan vara förenade med att etablera sjötransportlösningar som en del av transportkedjan. Ett annat exempel är införandet av det så kallade tonnageskattesystemet för svenska rederier, vilket har bidragit till att vi nu kan se tydliga exempel på fler svenskregistrerade fartyg.

Den 30 december 2016 redovisade Sjöfartsverket det regeringsuppdrag som handlade om att analysera utvecklingspotentialen för inlands och kustsjöfart. Slutsatserna och åtgärdsförslagen har en bred inriktning och berör många olika aktörer. Olika avgifter spelar en viktig roll vid val av transportupplägg. Sjöfartsverkets uppdragsredovisning bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Sjöfartsverket är ett affärsverk och finansieras huvudsakligen av farledsavgifter och lotsavgifter. Det är Sjöfartsverket som till stora delar bestämmer avgifternas storlek. Regeringen anser dock att det är viktigt att farledsavgifterna bidrar till en miljöstyrning. Att tillsätta en utredning, som Helena Bonnier föreslår, för att se över farledsavgifterna ser jag inga skäl att göra i dagsläget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetet med att ta fram en nationell godstransportstrategi pågår internt i Regeringskansliet. En viktig del i det arbetet är att få till en överflyttning av gods från väg till sjöfart.

Fru talman! Boriana Åberg har frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för att Sjöfartsverket ska verka i samklang med intentionerna om överflyttning av transporter från väg och järnväg till sjöväg.

Helena Bonnier har frågat mig vad jag och regeringen avser att vidta för åtgärder för att se till att konkurrensen mellan olika transportslag blir mer rättvis och konkurrensneutral.

Regeringen har som ambition att främja överflyttning av gods från väg till järnväg och sjöfart. Sjöfarten spelar en viktig roll, inte minst för de svenska exportnäringarna, i det nationella transportsystemet.

Regeringen arbetar inom flera områden för att stärka sjöfartens konkurrenskraft. Ett exempel är att regeringen i budgetpropositionen för 2018 har föreslagit att ett tillfälligt så kallat eco-bonussystem införs 2018-2020 i syfte att stimulera till en överflyttning av gods från väg till sjöfart. Eco-bonusen kompenserar för de merkostnader som kan vara förenade med att etablera sjötransportlösningar som en del av transportkedjan. Ett annat exempel är införandet av det så kallade tonnageskattesystemet för svenska rederier, vilket har bidragit till att vi nu kan se tydliga exempel på fler svenskregistrerade fartyg.

Den 30 december 2016 redovisade Sjöfartsverket det regeringsuppdrag som handlade om att analysera utvecklingspotentialen för inlands och kustsjöfart. Slutsatserna och åtgärdsförslagen har en bred inriktning och berör många olika aktörer. Olika avgifter spelar en viktig roll vid val av transportupplägg. Sjöfartsverkets uppdragsredovisning bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Sjöfartsverket är ett affärsverk och finansieras huvudsakligen av farledsavgifter och lotsavgifter. Det är Sjöfartsverket som till stora delar bestämmer avgifternas storlek. Regeringen anser dock att det är viktigt att farledsavgifterna bidrar till en miljöstyrning. Att tillsätta en utredning, som Helena Bonnier föreslår, för att se över farledsavgifterna ser jag inga skäl att göra i dagsläget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetet med att ta fram en nationell godstransportstrategi pågår internt i Regeringskansliet. En viktig del i det arbetet är att få till en överflyttning av gods från väg till sjöfart.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Grunden till min fråga är den höjning av farledsavgifterna som Sjöfartsverket har beslutat om för andra året i rad.

Redan när det första förslaget om en ny avgiftsmodell aviserades var trafikutskottet kritiskt. I vårt betänkande poängterade vi hur viktigt det är att alla dessa förändringar görs i samråd med brukarna. Så blev inte fallet. Enligt brukarna kallades de till möten bara för att bli meddelade om dessa höjningar.

Nu har det beslutats om en ny höjning, och enligt alla berörda remissinstanser är inte heller den bra. Den är också skadlig. Till och med Trafikanalys, som är regeringens eget organ för att granska den typen av förslag, har uttryckt sig otvetydigt: Det här är fel. Det går stick i stäv med regeringens intentioner om att förflytta gods från väg till järnväg och sjöväg.

Vi vet alla att med de begränsade medel vi har att satsa på vägar, både utbyggnad och underhåll, är sjövägen den bästa lösningen. Sjömotorvägen är hur bred som helst och har plats för hur många fartyg som helst. Den kräver ibland underhåll i form av isbrytning, men i övrigt fungerar den som en dröm. Därför borde vi lyssna mer på branschen. I det fallet tycker jag att regeringen har missat den punkten.

I sitt svar beskriver ministern vilka saker som görs för att hjälpa sjöfarten. Men detta med farledsavgifter fördärvar både intentionerna och hela bilden av att regeringen är sjöfartsvänlig.

Det fördärvar också helt bilden - om någon skulle ha en sådan bild - av regeringen som miljövänlig eftersom den största kritiken mot dessa avgifter handlar om den omvända miljöstyrningen. Rederier som satsar på miljöutveckling, som har investerat massor med pengar för att ta fram lösningar som bidrar till en renare miljö, straffas med högre avgifter. Miljöbonusen som fanns i det tidigare systemet är borta. Rederier som är först i världen med eldrivna färjor, till exempel mellan Helsingborg och Helsingör, drabbas av högre avgifter - mycket högre avgifter. Det kan inte vara meningen med regeringens politik.

Därför vill jag upprepa min fråga till minister Eneroth: Tänker ministern göra någonting för att vända utvecklingen åt rätt håll när det gäller farledsavgifter?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Grunden till min fråga är den höjning av farledsavgifterna som Sjöfartsverket har beslutat om för andra året i rad.

Redan när det första förslaget om en ny avgiftsmodell aviserades var trafikutskottet kritiskt. I vårt betänkande poängterade vi hur viktigt det är att alla dessa förändringar görs i samråd med brukarna. Så blev inte fallet. Enligt brukarna kallades de till möten bara för att bli meddelade om dessa höjningar.

Nu har det beslutats om en ny höjning, och enligt alla berörda remissinstanser är inte heller den bra. Den är också skadlig. Till och med Trafikanalys, som är regeringens eget organ för att granska den typen av förslag, har uttryckt sig otvetydigt: Det här är fel. Det går stick i stäv med regeringens intentioner om att förflytta gods från väg till järnväg och sjöväg.

Vi vet alla att med de begränsade medel vi har att satsa på vägar, både utbyggnad och underhåll, är sjövägen den bästa lösningen. Sjömotorvägen är hur bred som helst och har plats för hur många fartyg som helst. Den kräver ibland underhåll i form av isbrytning, men i övrigt fungerar den som en dröm. Därför borde vi lyssna mer på branschen. I det fallet tycker jag att regeringen har missat den punkten.

I sitt svar beskriver ministern vilka saker som görs för att hjälpa sjöfarten. Men detta med farledsavgifter fördärvar både intentionerna och hela bilden av att regeringen är sjöfartsvänlig.

Det fördärvar också helt bilden - om någon skulle ha en sådan bild - av regeringen som miljövänlig eftersom den största kritiken mot dessa avgifter handlar om den omvända miljöstyrningen. Rederier som satsar på miljöutveckling, som har investerat massor med pengar för att ta fram lösningar som bidrar till en renare miljö, straffas med högre avgifter. Miljöbonusen som fanns i det tidigare systemet är borta. Rederier som är först i världen med eldrivna färjor, till exempel mellan Helsingborg och Helsingör, drabbas av högre avgifter - mycket högre avgifter. Det kan inte vara meningen med regeringens politik.

Därför vill jag upprepa min fråga till minister Eneroth: Tänker ministern göra någonting för att vända utvecklingen åt rätt håll när det gäller farledsavgifter?

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag noterar att statsrådet redan där konstaterar att olika avgifter spelar en viktig roll vid val av transportupplägg. Där är vi helt överens. Det är vi också om sjöfartsnäringen i Sverige.

Men sedan kommer i svaret en fullständigt obegriplig rekyl: att utreda farledsavgifternas verkliga betydelse för konkurrensneutraliteten mellan transportslagen järnväg, landsväg och sjöväg behövs inte. Det innebär att det inte finns och inte heller behöver finnas konsekvensanalyser av den påverkan de nya avgifterna har på val av transportslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är så långt från verkligheten man kan komma, för det är - precis som statsrådet själv säger - avgifterna som till stor del avgör vilket transportslag man väljer.

Sjöfartsverket och Trafikverket är två statliga bolag. De har båda som huvuduppgift att se till att transportvägar i Sverige tillhandahålls för transporter av personer och varor. Sedan finns det inga fler likheter. Trafikverket är anslagsfinansierat - alltså med skattepengar - medan Sjöfartsverket är intäktsfinansierat, alltså avgiftsfinansierat. Det betyder att det är två olika världar.

Detta betyder att Sjöfartsverket på olika sätt måste finansiera sin verksamhet själv genom avgifter från kunderna, som, hur märkligt det än är, inte har möjlighet att påverka Sjöfartsverkets verksamhet. Exempelvis kan man ha synpunkter på de olika verksamhetsgrenarna inom verket och på den stora pensionsskuld som Sjöfartsverket har. Här bidrar både de stora och de små operatörerna inom sjöfartsnäringen, till exempel de små fraktarna på Vänern och Mälaren.

Apropå Vänern ska Sjöfartsverket enligt planen finansiera ombyggnad av bland annat slussarna vid Trollhätte kanal, till en kostnad av 3 miljarder kronor. Vem ska ha nytta av den investeringen? Vore det inte bra att först utreda hur de nya avgifter som grundas på Sjöfartsverkets verksamhetskostnader kommer att påverka den framtida sjöfarten på Vänern? Där höjs fraktpriserna med minst 10 procent och kostnaderna med 70 procent för redarna.

Vad är då resultatet av den stora investeringen? Skulle det kanske vara mer lönsamt att i första hand prioritera lägre kostnader för transporter på våra gratis vägar, det vill säga vattnet? Även av detta skäl borde en utredning tillsättas.

Sjöfartsverket finansieras till 70 procent av farledsavgifter från handelssjöfarten. Men som exempel kan nämnas att endast 44 procent av dessa inkomster går till underhåll av farleder. Här borde självklart en analys göras av de verkliga kostnaderna för underhållet, så att inte farledsavgifterna används som kostnadsstabilisatorer för annan verksamhet inom sjöfarten. Sådana här schabloner belastar verkligen inte vare sig väg- eller järnvägstransporter, där ju våra skattepengar finansierar hela verksamheten.

Tycker verkligen inte statsrådet att det kan finnas anledning att utreda Sjöfartsverkets uppdrag och finansiering i syfte att nå en ökad likabehandling mellan sjöfarten och andra transportslag och därmed i verkligheten kunna genomföra det vi alla vill, nämligen nödvändig överflyttning av godstransporter till sjövägen?

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag noterar att statsrådet redan där konstaterar att olika avgifter spelar en viktig roll vid val av transportupplägg. Där är vi helt överens. Det är vi också om sjöfartsnäringen i Sverige.

Men sedan kommer i svaret en fullständigt obegriplig rekyl: att utreda farledsavgifternas verkliga betydelse för konkurrensneutraliteten mellan transportslagen järnväg, landsväg och sjöväg behövs inte. Det innebär att det inte finns och inte heller behöver finnas konsekvensanalyser av den påverkan de nya avgifterna har på val av transportslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är så långt från verkligheten man kan komma, för det är - precis som statsrådet själv säger - avgifterna som till stor del avgör vilket transportslag man väljer.

Sjöfartsverket och Trafikverket är två statliga bolag. De har båda som huvuduppgift att se till att transportvägar i Sverige tillhandahålls för transporter av personer och varor. Sedan finns det inga fler likheter. Trafikverket är anslagsfinansierat - alltså med skattepengar - medan Sjöfartsverket är intäktsfinansierat, alltså avgiftsfinansierat. Det betyder att det är två olika världar.

Detta betyder att Sjöfartsverket på olika sätt måste finansiera sin verksamhet själv genom avgifter från kunderna, som, hur märkligt det än är, inte har möjlighet att påverka Sjöfartsverkets verksamhet. Exempelvis kan man ha synpunkter på de olika verksamhetsgrenarna inom verket och på den stora pensionsskuld som Sjöfartsverket har. Här bidrar både de stora och de små operatörerna inom sjöfartsnäringen, till exempel de små fraktarna på Vänern och Mälaren.

Apropå Vänern ska Sjöfartsverket enligt planen finansiera ombyggnad av bland annat slussarna vid Trollhätte kanal, till en kostnad av 3 miljarder kronor. Vem ska ha nytta av den investeringen? Vore det inte bra att först utreda hur de nya avgifter som grundas på Sjöfartsverkets verksamhetskostnader kommer att påverka den framtida sjöfarten på Vänern? Där höjs fraktpriserna med minst 10 procent och kostnaderna med 70 procent för redarna.

Vad är då resultatet av den stora investeringen? Skulle det kanske vara mer lönsamt att i första hand prioritera lägre kostnader för transporter på våra gratis vägar, det vill säga vattnet? Även av detta skäl borde en utredning tillsättas.

Sjöfartsverket finansieras till 70 procent av farledsavgifter från handelssjöfarten. Men som exempel kan nämnas att endast 44 procent av dessa inkomster går till underhåll av farleder. Här borde självklart en analys göras av de verkliga kostnaderna för underhållet, så att inte farledsavgifterna används som kostnadsstabilisatorer för annan verksamhet inom sjöfarten. Sådana här schabloner belastar verkligen inte vare sig väg- eller järnvägstransporter, där ju våra skattepengar finansierar hela verksamheten.

Tycker verkligen inte statsrådet att det kan finnas anledning att utreda Sjöfartsverkets uppdrag och finansiering i syfte att nå en ökad likabehandling mellan sjöfarten och andra transportslag och därmed i verkligheten kunna genomföra det vi alla vill, nämligen nödvändig överflyttning av godstransporter till sjövägen?

Fru talman! Låt mig först konstatera att det går bra för svensk sjöfart. Jag var nyligen på en inflaggningsceremoni i Donsö, och det var historiskt. Nu flaggar vi in; nu ökar den svenska handelsflottan, tack vare att den socialdemokratiskt ledda regeringen justerat tonnageskatten.

Därmed finns det framtidstro och hopp inom svensk sjöfart. Kombinera detta med att vi i den nationella planen gör viktiga investeringar för sjöfarten, åtminstone enligt Trafikverkets förslag, och samtidigt i regeringen jobbar med en godstransportstrategi som syftar till att stärka sjöfarten; det finns fog för framtidstron. Detta är viktigt, för det är klart att sjöfarten är en nödvändig nyckelspelare för att vi ska klara utmaningarna, inte minst när det gäller klimatsmarta transporter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan finns det ett bekymmer när det gäller finansieringen av verksamheten. Farledsavgifterna har inte höjts sedan 2000, tror jag, det vill säga på väldigt lång tid. Länge underlät man att finansiera verksamheten ordentligt. Den borgerligt ledda regeringen gjorde ett tag tillfälliga tillskott, men i grunden har man inte förändrat finansieringsformen.

Det är klart att detta gör att Sjöfartsverket har stora ekonomiska utmaningar framöver. Då är det viktigt att man använder både avgifter och andra incitament för att få en bättre fungerande ekonomi - där måste vi kunna ta ansvar - och samtidigt en utformning av avgifterna som är bra för svensk sjöfart. Därför är eco-bonusen, som vi aviserar, viktig, liksom den översyn av avgifterna som pågår just nu, där verket tillsammans med branschen, Fossilfritt Sverige och andra aktörer tittar på hur farledsavgifter kan justeras för att nå bättre träffsäkerhet.

Detta är ett av skälen till att jag inte nu vill tillsätta en helt ny utredning om farledsavgifternas vara eller inte vara. Låt mig dock förtydliga att det är viktigt att det finns förutsättningar att göra justeringar i de farledsavgifter som nu finns. Där har bland annat Trafikanalys ett uppdrag sedan tidigare.

Jag blir lite bekymrad när jag hör Helena Bonnier. Man skulle kunna tolka det som att Helena Bonnier förespråkar en modell där alla bara ska betala för just den del man själv använder. Isbrytarverksamheten tas som ett exempel, och Helena Bonnier undrar i sin interpellation varför man i södra Sverige ska betala för snöröjningen av vinterfarleder i norra Sverige.

Det är inte bara i norra Sverige vi betalar, utan även i Vänern och Mälaren. Tycker Helena Bonnier att man inte ska ta ansvar för detta? Det innebär framför allt att Helena Bonnier förespråkar en ordning där vi ska höja avgifterna relativt sett för basnäringen, basindustrin och andra som använder sig av hamnen i Luleå eller Piteå eller andra hamnar i norr där snöröjning eller isbrytning behövs. Det är ett intressant ställningstagande från Moderaternas sida om man vill belasta basindustrin och norra Sverige med ökade avgifter.

Jag tror att det är viktigt att vi tar ansvar för Sjöfartsverkets ekonomi. Jag tycker att det är viktigt att vi gemensamt gläds åt att svensk sjöfart faktiskt har framtidstro och hopp, att inflaggningen ökar, att vi levererade tonnageskatten - något den borgerliga regeringen aldrig klarade av att göra - och att vi dessutom nu med eco-bonus kan hjälpa sjöfarten att utveckla ännu mer klimatsmarta transporter.

Jag säger inte nej till justeringar framöver, och jag är glad över att verket har en sådan dialog. Jag har själv under den tid jag varit minister upplevt att jag har en mycket bra dialog med svensk sjöfart, och jag är optimistisk om att kunna göra bra insatser även framöver.

Fru talman! Låt mig först konstatera att det går bra för svensk sjöfart. Jag var nyligen på en inflaggningsceremoni i Donsö, och det var historiskt. Nu flaggar vi in; nu ökar den svenska handelsflottan, tack vare att den socialdemokratiskt ledda regeringen justerat tonnageskatten.

Därmed finns det framtidstro och hopp inom svensk sjöfart. Kombinera detta med att vi i den nationella planen gör viktiga investeringar för sjöfarten, åtminstone enligt Trafikverkets förslag, och samtidigt i regeringen jobbar med en godstransportstrategi som syftar till att stärka sjöfarten; det finns fog för framtidstron. Detta är viktigt, för det är klart att sjöfarten är en nödvändig nyckelspelare för att vi ska klara utmaningarna, inte minst när det gäller klimatsmarta transporter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan finns det ett bekymmer när det gäller finansieringen av verksamheten. Farledsavgifterna har inte höjts sedan 2000, tror jag, det vill säga på väldigt lång tid. Länge underlät man att finansiera verksamheten ordentligt. Den borgerligt ledda regeringen gjorde ett tag tillfälliga tillskott, men i grunden har man inte förändrat finansieringsformen.

Det är klart att detta gör att Sjöfartsverket har stora ekonomiska utmaningar framöver. Då är det viktigt att man använder både avgifter och andra incitament för att få en bättre fungerande ekonomi - där måste vi kunna ta ansvar - och samtidigt en utformning av avgifterna som är bra för svensk sjöfart. Därför är eco-bonusen, som vi aviserar, viktig, liksom den översyn av avgifterna som pågår just nu, där verket tillsammans med branschen, Fossilfritt Sverige och andra aktörer tittar på hur farledsavgifter kan justeras för att nå bättre träffsäkerhet.

Detta är ett av skälen till att jag inte nu vill tillsätta en helt ny utredning om farledsavgifternas vara eller inte vara. Låt mig dock förtydliga att det är viktigt att det finns förutsättningar att göra justeringar i de farledsavgifter som nu finns. Där har bland annat Trafikanalys ett uppdrag sedan tidigare.

Jag blir lite bekymrad när jag hör Helena Bonnier. Man skulle kunna tolka det som att Helena Bonnier förespråkar en modell där alla bara ska betala för just den del man själv använder. Isbrytarverksamheten tas som ett exempel, och Helena Bonnier undrar i sin interpellation varför man i södra Sverige ska betala för snöröjningen av vinterfarleder i norra Sverige.

Det är inte bara i norra Sverige vi betalar, utan även i Vänern och Mälaren. Tycker Helena Bonnier att man inte ska ta ansvar för detta? Det innebär framför allt att Helena Bonnier förespråkar en ordning där vi ska höja avgifterna relativt sett för basnäringen, basindustrin och andra som använder sig av hamnen i Luleå eller Piteå eller andra hamnar i norr där snöröjning eller isbrytning behövs. Det är ett intressant ställningstagande från Moderaternas sida om man vill belasta basindustrin och norra Sverige med ökade avgifter.

Jag tror att det är viktigt att vi tar ansvar för Sjöfartsverkets ekonomi. Jag tycker att det är viktigt att vi gemensamt gläds åt att svensk sjöfart faktiskt har framtidstro och hopp, att inflaggningen ökar, att vi levererade tonnageskatten - något den borgerliga regeringen aldrig klarade av att göra - och att vi dessutom nu med eco-bonus kan hjälpa sjöfarten att utveckla ännu mer klimatsmarta transporter.

Jag säger inte nej till justeringar framöver, och jag är glad över att verket har en sådan dialog. Jag har själv under den tid jag varit minister upplevt att jag har en mycket bra dialog med svensk sjöfart, och jag är optimistisk om att kunna göra bra insatser även framöver.

Fru talman! Det är sant att Sjöfartsverket är en central aktör i frågan om farledsavgifterna. Det är, som ministern nämner i sitt svar, Sjöfartsverket som fastställer dessa. Men det är faktiskt regeringen som styr. Sjöfartsverket är bara ett verktyg i regeringens händer. Regeringen har all möjlighet att se till att Sjöfartsverket verkar i den riktning som regeringen vill att det ska verka, nämligen för att gods ska förflyttas från väg till sjöväg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också nämna att farledsavgifter bara finns i Sverige och Finland. Finland har faktiskt sänkt sina med 50 procent. Det är bra att tänka på detta när man talar om svensk konkurrenskraft - både sjöfartens och svensk industris konkurrenskraft.

Höjningen av farledsavgifterna kommer att betalas av kunderna. Detta är särskilt påtagligt med den nya modellen, som gör att farledsavgifterna för passagerarrederier baseras på antalet passagerare som är med på färjan när den anlöper. Man kan fråga sig: Hur många rederier har råd med detta? Hur kommer det att påverka biljettpriserna, besöksnäringen och folks vilja att ta båten?

Detta är inte alldeles klart, särskilt inte när det gäller Visby. Där finns konkurrens från flyget, och Gotlands rederier har gått ut och sagt att de är bekymrade över hur höjningen av farledsavgifterna kommer att påverka deras prissättning, deras kunder och kundernas vilja att använda sig av denna typ av tjänst.

När vi talar om tjänster vill jag än en gång poängtera att Sjöfartsverket är en serviceinstans, som finns till för kundernas skull. Sjöfartsverket är till för sjöfarten, inte tvärtom, vilket man kan tänka när man läser svaret. Det är inte sjöfartens fel att Sjöfartsverket har pensionsskulder, att man har gjort dåliga affärer, har köpt ett konkursmässigt helikopterbolag och har gjort nyrekryteringar. Man borde, innan man höjer avgifterna, se till att strama åt den egna verksamheten.

Det är också önskvärt att regeringen tillsätter en utredning om den framtida finansieringen av Sjöfartsverket och kanske ett framtida införlivande av Sjöfartsverket i Trafikverket. Det skulle kunna leda till åtminstone två positiva saker. Alla trafikslag skulle behandlas rättvist så att man inte ger med ena handen och tar med den andra, vilket är förhållandet mellan eco-bonus och höjda farledsavgifter. Eco-bonusen kommer bara att finnas under tre år och motsvara 50 miljoner per år, medan höjningen kommer att gälla under överskådlig tid.

Fru talman! Det är sant att Sjöfartsverket är en central aktör i frågan om farledsavgifterna. Det är, som ministern nämner i sitt svar, Sjöfartsverket som fastställer dessa. Men det är faktiskt regeringen som styr. Sjöfartsverket är bara ett verktyg i regeringens händer. Regeringen har all möjlighet att se till att Sjöfartsverket verkar i den riktning som regeringen vill att det ska verka, nämligen för att gods ska förflyttas från väg till sjöväg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också nämna att farledsavgifter bara finns i Sverige och Finland. Finland har faktiskt sänkt sina med 50 procent. Det är bra att tänka på detta när man talar om svensk konkurrenskraft - både sjöfartens och svensk industris konkurrenskraft.

Höjningen av farledsavgifterna kommer att betalas av kunderna. Detta är särskilt påtagligt med den nya modellen, som gör att farledsavgifterna för passagerarrederier baseras på antalet passagerare som är med på färjan när den anlöper. Man kan fråga sig: Hur många rederier har råd med detta? Hur kommer det att påverka biljettpriserna, besöksnäringen och folks vilja att ta båten?

Detta är inte alldeles klart, särskilt inte när det gäller Visby. Där finns konkurrens från flyget, och Gotlands rederier har gått ut och sagt att de är bekymrade över hur höjningen av farledsavgifterna kommer att påverka deras prissättning, deras kunder och kundernas vilja att använda sig av denna typ av tjänst.

När vi talar om tjänster vill jag än en gång poängtera att Sjöfartsverket är en serviceinstans, som finns till för kundernas skull. Sjöfartsverket är till för sjöfarten, inte tvärtom, vilket man kan tänka när man läser svaret. Det är inte sjöfartens fel att Sjöfartsverket har pensionsskulder, att man har gjort dåliga affärer, har köpt ett konkursmässigt helikopterbolag och har gjort nyrekryteringar. Man borde, innan man höjer avgifterna, se till att strama åt den egna verksamheten.

Det är också önskvärt att regeringen tillsätter en utredning om den framtida finansieringen av Sjöfartsverket och kanske ett framtida införlivande av Sjöfartsverket i Trafikverket. Det skulle kunna leda till åtminstone två positiva saker. Alla trafikslag skulle behandlas rättvist så att man inte ger med ena handen och tar med den andra, vilket är förhållandet mellan eco-bonus och höjda farledsavgifter. Eco-bonusen kommer bara att finnas under tre år och motsvara 50 miljoner per år, medan höjningen kommer att gälla under överskådlig tid.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi har väl lite olika uppgifter, statsrådet och jag, skulle jag kunna tänka mig. Enligt Sjöfartstidningen höjde Sjöfartsverket farleds- och lotsavgifterna med 8 respektive 5 procent i januari 2017. I januari 2018 avser Sjöfartsverket att höja farleds- och lotsavgifter med 9 respektive 5 procent. I januari 2018 avser också Sjöfartsverket att införa en helt ny avgiftsmodell. Visst har det varit höjningar under resans gång.

Jag vill gärna uppehålla mig vid vad detta innebär för konkurrensutsättningen inom sjöfarten. Som statsrådet har noterat tycker jag att det finns anledning att se över vad som egentligen är Sjöfartsverkets kärnverksamhet. Den borde renodlas.

Den omfattande passagerartrafiken har stor betydelse för besöksnäringen. Bara i Stockholm innebär den ett tillskott på över 5 miljarder per år, och detta gäller både färjetrafiken på Östersjön och kryssningstrafiken. Nu ska även denna trafik beläggas med högre avgifter som direkt får betydelse för lönsamheten och naturligtvis så småningom även för redarnas val av hamnar. När det gäller kryssningstrafiken kan detta få enormt stora följder för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som vi hörde tidigare går man en helt annan väg i vårt grannland Finland. Där minskar man farledsavgifterna för att stödja sjöfarten.

Redan i dag kan vi konstatera att de internationella kryssningsfartygen genom sina avgifter finansierar en stor del av isbrytningen i norra Sverige, vilket statsrådet också var inne på. Det är faktiskt inte konkurrensneutralt. 16 procent av farledsavgifterna går till sjö- och flygräddning, som är den största insatsen i fjälltrakterna. Självfallet ska vi ha denna verksamhet, men frågan är vem som ska betala den. Finansieringen är ju i det här fallet helt felfördelad.

Regeringen framhåller i några få rader i den stora planen vikten av omfördelning av varutransporter till sjöfart. Det är vackert tal men motverkas totalt av verkligheten i de nya direktiv som träder i kraft den 1 januari.

Sverige har höga ambitioner och stora åtaganden. Det gäller att minska den miljöpåverkan som all trafik innebär. Det är utmärkt och välbehövligt, men då måste man kunna göra en överflyttning från landsväg till sjöfart.

Sjöfarten är utan jämförelse det mest miljövänliga transportslaget per tonnage. Bolagen satsar hela tiden på förbättringar, med stora och dyrbara investeringar för att leva upp till de miljömål som vi som land och de som företag har åtagit sig. Användningen av LNG är ett sådant exempel. Att installera katalysatorer är ett annat sätt att medverka till klimatmålen.

Men de nya avgifter som nu införs verkar i motsatt riktning. Tyvärr innebär de att det är billigare att låta katalysatorerna vila och uppfylla minimikraven. Detta är ett exempel på hur fel det är med de höjda farledsavgifterna.

Gotlandsbolaget, som ju är ganska viktigt åtminstone i vårt närområde, noterar att de miljövänliga färjorna med många passagerare och befälhavare med lotsdispens med det nya systemet råkar ut för höjningar i alla led: beredskapsavgifter, passageraravgifter och minskad miljöbonus.

Detta gör mig lite fundersam. Hur ska vi göra det möjligt att få en levande och miljövänlig transport av varor och personer på våra vägar?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi har väl lite olika uppgifter, statsrådet och jag, skulle jag kunna tänka mig. Enligt Sjöfartstidningen höjde Sjöfartsverket farleds- och lotsavgifterna med 8 respektive 5 procent i januari 2017. I januari 2018 avser Sjöfartsverket att höja farleds- och lotsavgifter med 9 respektive 5 procent. I januari 2018 avser också Sjöfartsverket att införa en helt ny avgiftsmodell. Visst har det varit höjningar under resans gång.

Jag vill gärna uppehålla mig vid vad detta innebär för konkurrensutsättningen inom sjöfarten. Som statsrådet har noterat tycker jag att det finns anledning att se över vad som egentligen är Sjöfartsverkets kärnverksamhet. Den borde renodlas.

Den omfattande passagerartrafiken har stor betydelse för besöksnäringen. Bara i Stockholm innebär den ett tillskott på över 5 miljarder per år, och detta gäller både färjetrafiken på Östersjön och kryssningstrafiken. Nu ska även denna trafik beläggas med högre avgifter som direkt får betydelse för lönsamheten och naturligtvis så småningom även för redarnas val av hamnar. När det gäller kryssningstrafiken kan detta få enormt stora följder för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som vi hörde tidigare går man en helt annan väg i vårt grannland Finland. Där minskar man farledsavgifterna för att stödja sjöfarten.

Redan i dag kan vi konstatera att de internationella kryssningsfartygen genom sina avgifter finansierar en stor del av isbrytningen i norra Sverige, vilket statsrådet också var inne på. Det är faktiskt inte konkurrensneutralt. 16 procent av farledsavgifterna går till sjö- och flygräddning, som är den största insatsen i fjälltrakterna. Självfallet ska vi ha denna verksamhet, men frågan är vem som ska betala den. Finansieringen är ju i det här fallet helt felfördelad.

Regeringen framhåller i några få rader i den stora planen vikten av omfördelning av varutransporter till sjöfart. Det är vackert tal men motverkas totalt av verkligheten i de nya direktiv som träder i kraft den 1 januari.

Sverige har höga ambitioner och stora åtaganden. Det gäller att minska den miljöpåverkan som all trafik innebär. Det är utmärkt och välbehövligt, men då måste man kunna göra en överflyttning från landsväg till sjöfart.

Sjöfarten är utan jämförelse det mest miljövänliga transportslaget per tonnage. Bolagen satsar hela tiden på förbättringar, med stora och dyrbara investeringar för att leva upp till de miljömål som vi som land och de som företag har åtagit sig. Användningen av LNG är ett sådant exempel. Att installera katalysatorer är ett annat sätt att medverka till klimatmålen.

Men de nya avgifter som nu införs verkar i motsatt riktning. Tyvärr innebär de att det är billigare att låta katalysatorerna vila och uppfylla minimikraven. Detta är ett exempel på hur fel det är med de höjda farledsavgifterna.

Gotlandsbolaget, som ju är ganska viktigt åtminstone i vårt närområde, noterar att de miljövänliga färjorna med många passagerare och befälhavare med lotsdispens med det nya systemet råkar ut för höjningar i alla led: beredskapsavgifter, passageraravgifter och minskad miljöbonus.

Detta gör mig lite fundersam. Hur ska vi göra det möjligt att få en levande och miljövänlig transport av varor och personer på våra vägar?

Fru talman! Jag tycker att jag ser ett utmärkt exempel på varför Moderaterna varje gång de har varit i regeringsställning har lämnat ifrån sig stora budgetunderskott. Det finns ju inte en skattehöjning, en avgiftshöjning eller någon annan intäkt till staten som Moderaterna inte ivrigt motsätter sig. Någonstans måste man också ta ansvar för den infrastruktur vi har i landet. Någonstans måste man också ta ansvar för att vi har ett sjöfartsverk som kan hantera verksamheten och den service som detta innebär.

Här har Helena Bonnier redan talat om att hon inte tycker att sjöfarten ska ta ansvar för isbrytningen i norra Sverige, men hon svarar inte på frågan vem som då ska betala den. Är det basindustrin, Norrlandskommunerna eller Luleå hamn? Vilka ska stå för kostnaden? Eller ska man skylla sig själv för att man råkar bo i norra delen av Sverige, där det är is lite oftare? Känner Helena Bonnier någon form av nationellt gemensamt ansvar för att vi i alla delar av landet ska kunna verka för att sjöfarten kan utvecklas?

En annan sak, som man egentligen inte skulle behöva påpeka, är att de transporter som påbörjar sin resa uppe i Luleå hamn, med isbrytning, sedan kanske kommer förbi både Stockholm och andra hamnar på vägen söderut. Det handlar om sammanhängande transportkedjor som vi har ett gemensamt ansvar att stärka. Det gör denna regering. Det är därför sjöfarten nu utvecklas. Det är därför inflaggningen nu ökar, vilket den inte gjorde under den tid Moderaterna styrde. Då utflaggades skepp i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har Helena Bonnier fel i frågan om avgifterna. Det har genomförts en avgiftshöjning nu, 2017. De andra är planerade. De senaste höjningarna gjordes år 2000, tror jag. Det innebär att man under väldigt lång tid avstod från att göra något som stärkte ekonomin. Den moderatledda regeringen gjorde en tillfällig satsning för att reda upp den ekonomiska situationen. Ska sjöfarten kunna utvecklas framöver måste vi ha stabilare finansieringssystem.

Jag kan bara konstatera att det går bra för svensk sjöfart i dag. Inflaggningen ökar. Tack vare tonnageskattesystemet, som vi genomförde, har vi nu hopp och framtidstro. Med hjälp av en klimatbonus kan vi nu faktiskt hitta ett läge där det blir lönsamt att investera i nya drivlinor. Ja, det finns skäl att göra översyner och justeringar av de modeller som finns i dag. Detta har ju Sjöfartsverket självt tagit initiativ till, tillsammans med Trafikanalys och branschen. Jag upplever att jag har en bra relation med Svensk Sjöfart och med Blå tillväxt, som gör goda insatser för att skapa hopp och framtidstro i en näring som vi tror är underutnyttjad och skulle kunna användas mycket mer.

Därför kommer godsstrategin att handla mycket om hur vi ska kunna lägga över mer gods från väg till järnväg och sjöfart. Jag kommer att samla företrädare för alla landets hamnar under våren för en diskussion om hur vi stärker hamnkapaciteten. Men jag tar, till skillnad från Moderaterna, tydligen, ansvar för att detta är nationella, gemensamma satsningar, och vi tar också ansvar för ekonomin. Vi kan inte lämna efter oss ett moras vare sig i statsfinanserna, i Sjöfartsverkets ekonomi eller i andra viktiga delar som finns till för att upprätthålla konkurrenskraft, klimatomställning och en god infrastruktur.

Fru talman! Jag tycker att jag ser ett utmärkt exempel på varför Moderaterna varje gång de har varit i regeringsställning har lämnat ifrån sig stora budgetunderskott. Det finns ju inte en skattehöjning, en avgiftshöjning eller någon annan intäkt till staten som Moderaterna inte ivrigt motsätter sig. Någonstans måste man också ta ansvar för den infrastruktur vi har i landet. Någonstans måste man också ta ansvar för att vi har ett sjöfartsverk som kan hantera verksamheten och den service som detta innebär.

Här har Helena Bonnier redan talat om att hon inte tycker att sjöfarten ska ta ansvar för isbrytningen i norra Sverige, men hon svarar inte på frågan vem som då ska betala den. Är det basindustrin, Norrlandskommunerna eller Luleå hamn? Vilka ska stå för kostnaden? Eller ska man skylla sig själv för att man råkar bo i norra delen av Sverige, där det är is lite oftare? Känner Helena Bonnier någon form av nationellt gemensamt ansvar för att vi i alla delar av landet ska kunna verka för att sjöfarten kan utvecklas?

En annan sak, som man egentligen inte skulle behöva påpeka, är att de transporter som påbörjar sin resa uppe i Luleå hamn, med isbrytning, sedan kanske kommer förbi både Stockholm och andra hamnar på vägen söderut. Det handlar om sammanhängande transportkedjor som vi har ett gemensamt ansvar att stärka. Det gör denna regering. Det är därför sjöfarten nu utvecklas. Det är därför inflaggningen nu ökar, vilket den inte gjorde under den tid Moderaterna styrde. Då utflaggades skepp i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har Helena Bonnier fel i frågan om avgifterna. Det har genomförts en avgiftshöjning nu, 2017. De andra är planerade. De senaste höjningarna gjordes år 2000, tror jag. Det innebär att man under väldigt lång tid avstod från att göra något som stärkte ekonomin. Den moderatledda regeringen gjorde en tillfällig satsning för att reda upp den ekonomiska situationen. Ska sjöfarten kunna utvecklas framöver måste vi ha stabilare finansieringssystem.

Jag kan bara konstatera att det går bra för svensk sjöfart i dag. Inflaggningen ökar. Tack vare tonnageskattesystemet, som vi genomförde, har vi nu hopp och framtidstro. Med hjälp av en klimatbonus kan vi nu faktiskt hitta ett läge där det blir lönsamt att investera i nya drivlinor. Ja, det finns skäl att göra översyner och justeringar av de modeller som finns i dag. Detta har ju Sjöfartsverket självt tagit initiativ till, tillsammans med Trafikanalys och branschen. Jag upplever att jag har en bra relation med Svensk Sjöfart och med Blå tillväxt, som gör goda insatser för att skapa hopp och framtidstro i en näring som vi tror är underutnyttjad och skulle kunna användas mycket mer.

Därför kommer godsstrategin att handla mycket om hur vi ska kunna lägga över mer gods från väg till järnväg och sjöfart. Jag kommer att samla företrädare för alla landets hamnar under våren för en diskussion om hur vi stärker hamnkapaciteten. Men jag tar, till skillnad från Moderaterna, tydligen, ansvar för att detta är nationella, gemensamma satsningar, och vi tar också ansvar för ekonomin. Vi kan inte lämna efter oss ett moras vare sig i statsfinanserna, i Sjöfartsverkets ekonomi eller i andra viktiga delar som finns till för att upprätthålla konkurrenskraft, klimatomställning och en god infrastruktur.

Fru talman! Jag vill påminna ministern om att under den tid Catharina Elmsäter-Svärd hade ministerns jobb fick Sjöfartsverket 300 miljoner per år under tre år - den så kallade sjöfartsmiljarden - just för att de skulle komma till rätta med sina skulder och inte behöva höja några farledsavgifter.

Vi kan inte ha ett system där Sjöfartsverket höjer avgiften för brukarna varje gång man behöver pengar. Då blir det en ond spiral som leder till att färre och färre ska betala allt högre avgifter.

Ministern är mycket orättvis när det gäller Moderaternas relation till infrastruktur och olika transportslag. Det var faktiskt Moderaterna som skrev den maritima strategin, men det slumpade sig så att det blev ministerns föregångare som fick presentera det färdiga arbetet. Tonnageskatten har manglats sedan 80-talet, och det har huvudsakligen varit socialdemokratiska regeringar som har sagt nej. Där skulle det vara lite klädsamt av ministern att vara lite mer ödmjuk och inte ta åt sig hela äran för tonnageskattens införande. Det har i princip varit trafikutskottet som stått mot Finansdepartementet, oavsett regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern är väldigt stolt över de goda relationerna med Svensk Sjöfart och rederierna, och det ska han vara, men låt inte de höjda farledsavgifterna vara den lilla biten naturgödsel i mitten av tårtan. Det gör hela tårtan oätlig. Ta alltså hand om farledsavgifterna!

(Applåder)

Fru talman! Jag vill påminna ministern om att under den tid Catharina Elmsäter-Svärd hade ministerns jobb fick Sjöfartsverket 300 miljoner per år under tre år - den så kallade sjöfartsmiljarden - just för att de skulle komma till rätta med sina skulder och inte behöva höja några farledsavgifter.

Vi kan inte ha ett system där Sjöfartsverket höjer avgiften för brukarna varje gång man behöver pengar. Då blir det en ond spiral som leder till att färre och färre ska betala allt högre avgifter.

Ministern är mycket orättvis när det gäller Moderaternas relation till infrastruktur och olika transportslag. Det var faktiskt Moderaterna som skrev den maritima strategin, men det slumpade sig så att det blev ministerns föregångare som fick presentera det färdiga arbetet. Tonnageskatten har manglats sedan 80-talet, och det har huvudsakligen varit socialdemokratiska regeringar som har sagt nej. Där skulle det vara lite klädsamt av ministern att vara lite mer ödmjuk och inte ta åt sig hela äran för tonnageskattens införande. Det har i princip varit trafikutskottet som stått mot Finansdepartementet, oavsett regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern är väldigt stolt över de goda relationerna med Svensk Sjöfart och rederierna, och det ska han vara, men låt inte de höjda farledsavgifterna vara den lilla biten naturgödsel i mitten av tårtan. Det gör hela tårtan oätlig. Ta alltså hand om farledsavgifterna!

(Applåder)

Fru talman! Jag kan bara instämma i vad Boriana Åberg nu har sagt. Det är självfallet Moderaternas inställning när det gäller infrastruktur och allt som hör ihop med det i Sverige. Det finns ingen som helst åtskillnad där. Det är egentligen inte det jag talar om, utan jag talar om konkurrensutsättningarna och konkurrensförhållandena mellan de olika transportslagen.

Då är det faktiskt så att man säger: "I konsekvensutredningen anger Sjöfartsverket att man inte anser sig ha uppgifter och möjligheter att analysera den finansiella påverkan de föreslagna höjningarna och det nya systemet kan ge."

Detta känner jag är lite grann ansvarslöst, och av det skälet vidhåller jag att man behöver utreda Sjöfartsverkets verkliga huvuduppgifter och hur man ska styra detta. Att det behöver utvecklas i samråd med näringarna är också ganska självklart. Man ser trots allt att satsningarna inom miljöområdet får konsekvenser som är negativa med de nya avgifterna. Av det skälet vidhåller jag att jag skulle se fram emot en utredning om vad Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och huvudmål ska vara och att man kan komma överens om detta.

Fru talman! Jag kan bara instämma i vad Boriana Åberg nu har sagt. Det är självfallet Moderaternas inställning när det gäller infrastruktur och allt som hör ihop med det i Sverige. Det finns ingen som helst åtskillnad där. Det är egentligen inte det jag talar om, utan jag talar om konkurrensutsättningarna och konkurrensförhållandena mellan de olika transportslagen.

Då är det faktiskt så att man säger: "I konsekvensutredningen anger Sjöfartsverket att man inte anser sig ha uppgifter och möjligheter att analysera den finansiella påverkan de föreslagna höjningarna och det nya systemet kan ge."

Detta känner jag är lite grann ansvarslöst, och av det skälet vidhåller jag att man behöver utreda Sjöfartsverkets verkliga huvuduppgifter och hur man ska styra detta. Att det behöver utvecklas i samråd med näringarna är också ganska självklart. Man ser trots allt att satsningarna inom miljöområdet får konsekvenser som är negativa med de nya avgifterna. Av det skälet vidhåller jag att jag skulle se fram emot en utredning om vad Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och huvudmål ska vara och att man kan komma överens om detta.

Fru talman! Jag måste säga att jag verkligen uppskattar Boriana Åbergs liknelse med tårtan. Själv är jag ju smålänning och van vid att det är precis tvärtom: Det godaste på ostkakan är i mitten, och så äter man inte kanterna.

Nåväl - jag tror att vi alla egentligen är överens om att det behövs många olika insatser för att fortsatt stärka sjöfarten, och jag tror att vi allihop brinner av iver och längtan att kunna göra det så att Sverige återigen kan bli en stolt sjöfartsnation.

Sedan kan jag inte låta bli att påpeka det faktum att det var under socialdemokratisk ledning som vi såg till att hantera tonnageskatten. Det var vi som levererade den förändringen. Det är nu inflaggningen ökar till svensk sjöfart, det är nu vi också tar fram ekobonussystemet, som förhoppningsvis på ett bra sätt ska kunna stimulera klimatsmarta transporter till sjöss, och det är nu vi har möjlighet att lägga 100 miljarder mer till infrastruktur, där en del säkert kommer att kunna landa på viktiga investeringar både i våra hamnar och i annat som också gynnar sjöfarten. Sjöfarten är ju underutnyttjad och behöver användas i större utsträckning.

Jag noterar att jag inte fullt ut fick svar på de principiella grunderna för hur geografisk fördelning och ansvar för isbrytarverksamhet ska fördelas enligt Moderaterna. Låt oss hitta ett tillfälle att återkomma till detta, för det är en intressant fråga. Just isbrytarverksamheten står ju inför en del utmaningar framöver som jag tror att inte minst trafikutskottets ledamöter och jag kommer att ha fortsatt bra diskussioner om.

Med detta vill jag dels önska en god jul, dels hoppas att det inte blir för tjocka isar till bekymmer för sjöfarten framöver. Jag hoppas också att vi gemensamt kan arbeta för att stärka svensk sjöfart. Nu ökar inflaggningen, och det ger faktiskt lite hopp och framtidstro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Jag måste säga att jag verkligen uppskattar Boriana Åbergs liknelse med tårtan. Själv är jag ju smålänning och van vid att det är precis tvärtom: Det godaste på ostkakan är i mitten, och så äter man inte kanterna.

Nåväl - jag tror att vi alla egentligen är överens om att det behövs många olika insatser för att fortsatt stärka sjöfarten, och jag tror att vi allihop brinner av iver och längtan att kunna göra det så att Sverige återigen kan bli en stolt sjöfartsnation.

Sedan kan jag inte låta bli att påpeka det faktum att det var under socialdemokratisk ledning som vi såg till att hantera tonnageskatten. Det var vi som levererade den förändringen. Det är nu inflaggningen ökar till svensk sjöfart, det är nu vi också tar fram ekobonussystemet, som förhoppningsvis på ett bra sätt ska kunna stimulera klimatsmarta transporter till sjöss, och det är nu vi har möjlighet att lägga 100 miljarder mer till infrastruktur, där en del säkert kommer att kunna landa på viktiga investeringar både i våra hamnar och i annat som också gynnar sjöfarten. Sjöfarten är ju underutnyttjad och behöver användas i större utsträckning.

Jag noterar att jag inte fullt ut fick svar på de principiella grunderna för hur geografisk fördelning och ansvar för isbrytarverksamhet ska fördelas enligt Moderaterna. Låt oss hitta ett tillfälle att återkomma till detta, för det är en intressant fråga. Just isbrytarverksamheten står ju inför en del utmaningar framöver som jag tror att inte minst trafikutskottets ledamöter och jag kommer att ha fortsatt bra diskussioner om.

Med detta vill jag dels önska en god jul, dels hoppas att det inte blir för tjocka isar till bekymmer för sjöfarten framöver. Jag hoppas också att vi gemensamt kan arbeta för att stärka svensk sjöfart. Nu ökar inflaggningen, och det ger faktiskt lite hopp och framtidstro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Annicka Engblom har frågat mig om jag avser att infria vallöftet från Socialdemokraterna och ge Trafikverket i uppdrag att lägga till Sydostlänken i Trafikverkets plan över prioriterade projekt samt, om jag avser att infria vallöftet och bygga Sydostlänken, hur detta kommer att finansieras.

Annicka Engblom har, vilket också framgår av interpellationen, nyligen ställt en liknande fråga till mig, och jag har ett liknande svar i dag.

Den 31 augusti 2017 överlämnade Trafikverket sitt förslag till ny nationell trafikslagsövergripande plan för perioden 2018-2029 till regeringen. Enligt planförslaget vill Trafikverket för att upprätthålla framkomligheten, punktligheten och kapaciteten bland annat genomföra reinvesteringar på delar av det lågtrafikerade järnvägsnätet.

I Trafikverkets planförslag ingår byte av spår mellan Älmhult och Olofström med byggstart under perioden 2018-2020. Elektrifiering och upprustning på befintlig bana mellan Älmhult och Olofström anges bland de objekt som Trafikverket föreslår om ramen för namngivna investeringar utökas med 10 procent. En förlängning av järnvägen från Olofström till Blekinge kustbana och Karlshamn finns emellertid inte med i Trafikverkets planförslag.

Trafikverkets förslag till nationell plan har nu remitterats brett och bereds på sedvanligt sätt inom Regeringskansliet. Hur den slutliga planen kommer att se ut tar regeringen beslut om under våren 2018, och jag kan därför i dag inte uttala mig om enskilda objekt.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Det finns en anledning till att jag har valt att ta upp den här frågan även i interpellationsform. Jag har under många år motionerat i frågan om den felande länken, som det har kommit att kallas av oss alla som är intresserade av frågan om sträckan mellan Älmhult och Olofström - 18 kilometer järnväg som skulle underlätta för både godstrafik och viktiga företag som är verksamma i den sydöstra delen.

Jag har också plågat statsrådets föregångare med en skriftlig fråga och fått ett intetsägande svar, vilket det också blev den här gången.

Visst kan jag ha förståelse för att man inte vill gå händelserna i förväg, men så här före jul, och när ni nu utställde så tydliga löften inför valet 2014, tycker jag ändå att man åtminstone kan diskutera frågan om och betydelsen av denna lilla sträcka.

Fru talman! Under de sista skälvande veckorna av den förra valrörelsen, 2014, var Socialdemokraternas dåvarande trafikpolitiska talesperson Anders Ygeman - sedermera avgången inrikesminister - nere i mina trakter i Blekinge. Han ställde då ut ett klart och tydligt löfte om att Sydostlänken skulle byggas vid ett maktskifte. Ingen kunde vara gladare än jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många glada reaktioner kunde man också läsa om i Karlshamns Hamn AB:s tidning Destination Karlshamn. Där kunde man se en leende Ygeman tillsammans med regionrådet, socialdemokraten Christina Mattisson, och Suzanne Svensson, min socialdemokratiska kollega från Blekinge. Sara Rudolfsson, socialdemokratiskt kommunalråd, sa att hon tolkade löftena de fått om att Sydostlänken ska byggas som definitiva och att det mer var en fråga om när utbyggnaden kan komma igång.

Fru talman! Vad gäller denna fråga råder total politisk enighet i Blekinge. Det råder också enighet över våra länsgränser. Inte nog med det: Det råder enighet med näringslivet både i min valkrets, Blekinge, och i statsrådets valkrets, Kronoberg. Detta är nämligen en järnvägsbit som omfattar Småland, Blekinge och egentligen hela sydöstra Sverige.

Just den sydöstra delen av Sverige har under lång tid inte satsats på i den utsträckning som skulle behövas, framför allt vad gäller järnväg och väg. Detta får både tidigare och nuvarande regering får ta på sig.

Statsrådet har i tidigare interpellationsdebatter framfört att man har så enormt mycket mer pengar - 100 miljarder! Då kan ju 2 ½ procent av dessa, det vill säga de 2,5 miljarder som den här järnvägssnutten skulle kosta, destineras ned till Blekinge.

Vi har tidigare i interpellationsdebatterna talat om att ta politiskt ansvar. Jag tycker att statsrådet är svaret skyldig om huruvida han ämnar ta ansvar för sitt partis politiska löfte 2014.

Fru talman! Jag tar ansvar. I detta läge tar jag framför allt ansvar för att vi har 100 miljarder mer att lägga på infrastruktur än vad den dåvarande moderatledda regeringen lade på det. Då valde man att prioritera skattesänkningar i stället för att investera i sådant som bygger landet starkt och stort.

Nu byggs det i stället bostäder. Nu satsar vi på infrastruktur. Nu lägger vi mer resurser på utbildning. Nu ökar tillväxten. Nu har vi den högsta sysselsättning som någonsin uppmätts. Det är en god och klok ekonomisk politik och en bra investeringspolitik som har vänt Sveriges utveckling.

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg detta, för när vi sedan ska sätta ned foten och göra tuffa prioriteringar om vilken infrastruktur som är viktig vill det till att alla förmår att klara av dessa prioriteringar. Vad Socialdemokraterna har uttalat före valet är naturligtvis viktiga utgångspunkter när regeringen nu ska sätta ned foten och göra sina prioriteringar, vilket som bekant inte sker förrän till våren.

Jag noterar att Annicka Engbloms gruppledare i trafikutskottet nyligen var i denna kammare och talade för en östlig förbindelse. Även den förre partisekreteraren Tomas Tobé har skrivit om detta. Det finns ett starkt moderat tryck på satsningar överallt, inte minst på vägsatsningar.

Däremot är det faktiskt bara Annicka Engblom som nämner Sydostlänken, så jag måste ställa frågan om det är så att Moderaterna nationellt tycker att Sydostlänken är viktig. Är det en prioritering ni vill ha med i den nationella planen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regionalt finns en stark uppslutning, vilket har påpekats och uttalats när jag har träffat regionala aktörer, även om jag noterar att Näringslivets Transportråd dessvärre inte tar upp Sydostlänken i sitt remissvar.

Jag tror att det är viktigt att vi gör vad vi kan för att titta på vilka som är de lämpligaste objekten framöver. Sydostlänken har under lång tid varit omdiskuterad som ett lämpligt projekt för att överföra mer gods från väg till järnväg och inte minst för att stärka förbindelserna i sydöstra Sverige.

Jag tar nu in alla synpunkter från remissinstanserna och lyssnar på diskussionerna, men jag är också nyfiken på att höra hur oppositionspartierna ser på frågan om Sydostlänken. Jag noterar att Sydostlänken inte lyfts fram lika tydligt på nationell nivå från till exempel Moderaternas håll.

I Trafikverkets plan finns nu för första gången resurser för att upprätthålla framkomligheten, punktligheten och kapaciteten. Det är bra, och det är säkert ett viktigt steg som Trafikverket väljer att ta.

Jag ska lyssna på remissinstanserna och sedan dra rätt slutsatser. Jag är nyfiken på om Annicka Engbloms argumentation för Sydostlänken är en uppfattning som delas av hela Moderata samlingspartiet.

Fru talman! Jag tycker att det var en intressant vinkling att försöka vända på det hela. Vem är det som är statsråd i denna kammare? Han står mitt emot mig.

Vem ställde ut detta löfte 2014, så tydligt och explicit att det uppfattades så av alla? Jo, det var statsrådets parti. Jag kan inte tänka mig att det tidigare statsrådet och den tidigare trafikpolitiska talespersonen Ygeman gick omkring och yrade utan att ha någon som helst förankring eller kännedom om hur man tänkte inom socialdemokratin inför ett eventuellt maktskifte, utan jag tar detta som intäkt för att det här var någonting som man hade tänkt sig.

Det har även statsrådet gjort. Statsrådet har ju själv motionerat i denna fråga, 2009-2010, så vi torde vara överens när det gäller detta. Du, Tomas Eneroth, och dina medmotionärer har uttryckt er ungefär som jag har uttryckt mig i mina motioner, exempelvis tillsammans med mina socialdemokratiska kollegor.

Nu står vi här. Man inte vill ta ansvar för utställda löften. Man försöker att använda det retoriska knepet att vända på det hela genom att köra ned det i halsen på mig, som att jag skulle stå här och vara statsråd - vilket jag gärna är, men jag är det i så fall inte förrän efter 2018.

När vi nu verkar ha en samsyn i denna fråga kan väl statsrådet åtminstone uttrycka att detta är en väldigt viktig investering? Den skulle också avlasta Södra stambanan, och vi som bor söder om Stockholm vet exakt vad detta skulle kunna innebära.

Det handlar alltså om 2 ½ procent av dessa 100 miljarder, och det är ju heller inte vilka intressenter som helst som skulle kunna tänka sig att medfinansiera Sydostlänken om detta prioriteras av regeringen och läggs tillbaka i trafikplanen. Det handlar om Volvo Cars, Region Skåne, Region Kronoberg, Region Kalmar, Södra Cell, AAK och det stora färjetransportföretaget DFDS Seaways. Inte minst handlar det om Ikea, ett företag som är välbekant för statsrådet. De är väldigt intresserade av att de transporter som kommer österifrån skulle kunna gå via järnväg i stället för via väg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Av de 2 ½ miljarder som denna snutt kostar är dessa företag beredda att gå regeringen till mötes med 950 miljoner, alltså nästan hälften.

Det finns ett hårt tryck och en stor efterfrågan. Löftet är utställt men inte infriat. Intresset är brett politiskt och regionmässigt, och det är ett intresse som finns både hos politiken och hos näringslivet. Vad i hela friden är det som stoppar att man kan infria löftet från statsrådet? Bjud på julklappen nu!

Fru talman! Det hade varit frestande att så här i juletid komma med julklappar, men jag är rädd att Annicka Engbloms partikamrater i så fall omedelbart skulle rikta en KU-anmälan mot mig. Det är nämligen det som skiljer oss åt: Jag kan inte svara. Jag kan inte peka ut enskilda objekt - det skulle uppfattas som att jag ministerstyr.

Det är detta som gör att jag har respekt för att inte uttala mig om enskilda objekt under denna tid, utan jag lyssnar i stället på synpunkterna.

Däremot skulle Annicka Engblom kunna svara på frågan om Moderaterna tycker att Sydostlänken är en viktig nationell prioritering. Det vore ett viktigt besked till mig, eftersom jag tror att det är bra att vi i Sverige kan vara överens brett över blockgränserna om viktiga infrastrukturella investeringar.

Jag noterar att Moderaterna i riksdagen i huvudsak har tagit upp frågan om östlig förbindelse i Stockholm och andra Stockholmsinvesteringar och inte så ofta frågan om Sydostlänken.

Den regionala förankringen är viktig. Jag noterar dock att Ikea inte tar upp Sydostlänken i sitt remissvar. Näringslivets transportråd och Volvo Cars har inte lämnat något remissvar.

Det är naturligtvis viktigt att det finns en bred uppslutning bakom de prioriteringar som regeringen framöver ska göra. Och jag tror att det är viktigt att vi fortsätter att öka investeringarna, inte minst i spårbunden trafik. Jag noterar att Trafikverket i sitt förslag väljer att gå fram med delar av dessa investeringar, vilket är för regionen oerhört uppskattat, som jag har förstått kommentarerna.

Jag har mina skäl som statsråd att nu inte uttala mig om enskilda objekt. Däremot känner jag väl till frågan, har varit engagerad i den och anser att det är viktigt att vi nationellt klarar av att göra de prioriteringar som behövs för att rätt projekt ska ligga med i det som sedan blir den nationella planen.

Jag vet också vad mitt parti har tyckt före valet. Men min fråga går tillbaka till Annicka Engblom: Är detta Moderaternas prioritering? Trots att vi nu med denna regering har 100 miljarder mer än vad vi hade när Annicka Engbloms parti var med och styrde landet ryms ju inte alla projekt inom ramen för detta. Har då Moderaterna gjort hemläxan och väljer att prioritera satsningar i sydöstra Sverige, till exempel Sydostlänken?

Fru talman! Nej, jag går inte på det där retoriska knepet. Det hör inte hemma här. Jag tycker att vi kan vara mer seriösa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är många som är intresserade av den här frågan i flera län. Vi talar om Skåne och Kronoberg, till vissa delar även om Kalmar men framför allt om Blekinge. Hur ska jag då tolka svaret? Regeringen borde ändå vara beredd att pytsa in pengar om man visade ett lite större intresse i det här fallet, när man har varit så tydlig tidigare i opposition. Det borde visas lite omsorg om alla trafikmässiga situationer i södra Sverige. Man bygger faktiskt mycket från Europa och uppåt, men det möts inte av motsvarande satsningar norrifrån och söderut, det vill säga i den svenska delen av den sydöstra delen, där vi har ett ökat godsflöde från framför allt södra och östra Europa.

Jag hade hoppats att statsrådet kunde ha varit lite mer positiv denna julvecka och åtminstone ha uttryckt sitt intresse för detta. I stället försöker han med retoriska knep. Det tycker jag är lite tråkigt. Jag är inte en sådan politiker som hänger mig åt sådana excesser, utan jag tycker att vi ska hålla på med reell och praktisk politik i den här kammaren.

Därmed får jag väl tolka det som att jag får se tiden an och hoppas att ert vallöfte ändå infrias. Men om det ska verkställas till 2018 ger jag inte mycket för det.

Fru talman! Allt ligger i betraktarens öga. Regeringen har varit tydlig med att när beredningen i Regeringskansliet är färdig avser vi att komma med ett förslag eller faktiskt ett beslut om en nationell plan. Då får Annicka Engblom se vilka projekt som finns med.

Vi har nu 100 miljarder mer till förfogande än under den tid då Annicka Engbloms partikamrater styrde det här landet, så vi har mer resurser till infrastruktur.

Jag noterar att jag inte får svar på om det för Moderaterna nationellt - Annicka Engblom är ändå riksdagsledamot - finns ett intresse av att bygga Sydostlänken. Hittills har jag hört många moderata företrädare tala och interpellera om objekt i Stockholmsregionen men inte så ofta om till exempel Sydostlänken, som ur godstransportsynpunkt och nationell strategi har sina uppenbara fördelar. Det vet jag som nära regional företrädare med god information om Sydostlänken, och det tror jag att många i denna kammare känner till.

När det gäller hur den slutliga avvägningen kommer att se ut återstår det en hel del arbete. Jag vill kunna vara noggrann och gå igenom alla remissvar. Jag vill se bevekelsegrunderna för näringslivets eventuella omprioriteringar. Jag vill naturligtvis också ta ansvar för en seriös och ansvarsfull finansiering av de insatser vi gör.

Även om vi har 100 miljarder mer är säkert önskemålet fyra eller fem gånger större, så det kommer ändå att vara en tuff prioritering. Det är just med anledning av detta som jag frågar varje region, men också varje parti, vad som är de viktigaste prioriteringarna. Jag noterar att svaret från Annicka Engblom uteblev i den delen. Icke desto mindre önskar jag Annicka en riktigt god jul och hoppas att det blir en trevlig jul nere i Blekinge. Ha det gott!

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Anders Åkesson har frågat mig på vilket sätt de i interpellationen angivna samhällsperspektiven ekonomi/centralisering av statlig verksamhet/totalförsvar vägts in i direktiv och beslut inför det att beslutet fattats.

Anders Åkesson har också frågat mig om jag delar interpellantens bedömning att beslutet leder till centralisering av statlig verksamhet till Stockholm och att detta därtill ökar sårbarheten för verksamheten flygtrafikledning.

Det är det statligt ägda bolaget Swedavia AB som äger de berörda flygplatserna. Swedavia AB fattar beslut om hur bolagets verksamhet ska bedrivas.

Avtalet mellan Swedavia AB och Luftfartsverket, som utför flygledning åt Swedavia AB, har ingåtts efter beslut i respektive styrelse och efter remittering till Försvarsmakten. Jag förutsätter att parterna har beaktat de uppdrag och regelverk som gäller för respektive parts verksamhet och att man under beslutsprocessen därmed har beaktat de olika aspekter som påverkas.

Avtalet innebär att en anläggning ska byggas på Arlanda nära Swedavias operativa central och Luftfartsverkets anläggning för områdeskontroll och Arlandatornet. När anläggningen är klar kommer verksamheten i respektive torn successivt och över några år att föras över till centralen. Avtalet bedöms ge möjligheter för utveckling av båda parternas verksamhet.

Redundansen och de regionala aspekterna är viktiga i ett helhetsperspektiv. Det är särskilt de delarna jag kommer att informera mig närmare om i dialog med Luftfartsverket.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Eneroth!

Luftfartsverket och Swedavia har kommit överens om att stänga ned trafikledningen i Kiruna, Umeå, Åre/Östersund och Malmö. Jobben flyttar till en central flygledning på Arlanda.

Fru talman! Jag måste säga att det är ett både trotsigt och ur många samhällsperspektiv underligt beslut som de statliga företagen under Eneroths ledning har fattat. Det är trotsigt därför att samarbetsregeringen, genom Eneroths kollega civilminister Ardalan Shekarabi, mycket tydligt uttalat att nu har vinden vänt när det gäller statens centralisering. Staten ska finnas närvarande i hela landet, och det är en prioriterad fråga för statsminister Stefan Löfven att så är fallet.

Statliga och under statsrådet Eneroth verkande Luftfartsverkets och Swedavias beslut innebär att ett fyrtiotal kvalificerade arbetstillfällen nu försvinner och centraliseras till Stockholm från väl fungerande verksamhet i Kiruna med flera orter. Fallet med den centraliserade flygledningen blir därmed ett parallellfall till Skatteverkets tidigare planer på att lägga ned regionala skattekontor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ett underligt beslut, fru talman. Ur ett samhällsperspektiv framstår beslutet som både oklokt och troligen omöjligt att fatta bara om en kort tid när totalförsvarsplaneringen väl fått upp farten i det här landet.

Från början skulle även Visby vara med. Men där sa Försvarsmakten blankt nej. Lägg därtill att en centraliserad flygledning är lättare att slå ut i ett gråzonsscenario. Det kan ske genom en cyberattack, fysisk infiltration med sabotage eller en terrorattack.

Statsrådets regeringskollegor, försvarsminister Peter Hultqvist och justitie- och inrikesminister Morgan Johansson, som har krisberedskapen på sitt bord, har åter all anledning att vara bekymrade över vad som händer på Näringsdepartementet. Nattens händelser, då världens hårdast trafikerade flygplats i Atlanta stängde ned på grund av elavbrott, borde stämma till eftertanke vad gäller att centralisera så viktiga funktioner som flygtrafikledning till ett enda ställe i landet.

Fru talman! Sett ur ett ekonomiskt perspektiv, som är huvudskälet när det statliga myndigheterna argumenterar för förändringen, verkar det i sammanhanget vara småpengar sett till hela budgeten. Kritikerna menar att neddragningen i personal är alltför optimistisk. Central flygledning skulle därmed riskera att bli en börda och inte en besparing.

Jag frågade med anledning av detta statsrådet Tomas Eneroth:

På vilket sätt har samtliga ovan nämnda samhällsperspektiv ekonomi/centralisering av statlig verksamhet/totalförsvar vägts in i direktiv och beslut inför det att beslutet fattats?

Delar statsrådet min bedömning att beslutet leder till centralisering av statlig verksamhet till Stockholm och att detta därtill ökar sårbarheten för verksamheten flygtrafikledning?

På min första fråga har statsrådet svarat "Jag förutsätter att parterna har beaktat de uppdrag och regelverk som gäller för respektive parts verksamhet". Dessutom avser statsrådet att "särskilt informera sig i dialog".

Jag upprepar mina frågor eftersom jag anser att jag inte har fått ett rimligt svar på dem.

Fru talman! Jag tackar Anders Åkesson för en bra fråga i ett komplicerat ärende.

Vi delar uppfattningen att det är viktigt att hela Sverige ges goda förutsättningar att leva. Till skillnad från när Sverige hade borgerlig regering utlokaliserar vi numera statliga myndigheter. Nu i höst har sju nya myndigheter utlokaliserats. Statliga servicekontor byggs upp över hela landet, och de nio skattekontor som Anders Åkesson nämnde i interpellationen har räddats kvar. Det är viktigt för att Sverige ska kunna leva och för att staten ska vara närvarande överallt. Det är en tydlig gemensam ambition.

Å andra sidan är det viktigt att vi har väl fungerande regionala flygplatser som kostnadseffektivt kan upprätthålla den service som flyget faktiskt innebär.

Jag noterar att Centern i sitt budgetalternativ drar ned på stödet till de regionala flygplatserna med 85 miljoner kronor.

Jag noterar också att Anders Åkesson i sin interpellation inte tar upp frågan på vilket sätt fjärrstyrd ledning faktiskt kan öka tillgängligheten till regionala flygplatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag inser att det är en stor utmaning att bedöma de tekniska förutsättningarna för att implementera ett system som ger tekniska fördelar och ökad säkerhet men som givetvis också kan innebära nackdelar.

Därför har jag förvissat mig om att Luftfartsverket, som levererar beställningen till Swedavia, har haft en dialog med Försvarsmakten. Försvarsmakten invände när det gällde Visby men hade inget att erinra avseende lokaliseringen på de andra ställena.

Frågan är inte klar bara för att ett statligt bolag och ett verk har skrivit ett avtal. Frågan ska prövas. Transportstyrelsen ska göra ett driftsgodkännande, och denna granskning pågår nu.

Jag har, efter interpellationens inlämnande, kallat till mig generaldirektören för Luftfartsverket, Ann Persson Grivas, för att informera mig mer i frågan.

Det är viktigt att vi framöver ligger i teknisk framkant i Sverige, säkerställer att vi har bra redundans i flygledarkapaciteten och, inte minst, beaktar de säkerhetspolitiska aspekter som Anders Åkesson tar upp. Samtidigt är det viktigt att vi säkerställer att vi har god service och tillgänglighet i hela landet.

Detta är mina utgångspunkter. Jag är inte säker på att de skiljer sig så mycket från Anders Åkessons och Centerpartiets utgångspunkter. Jag tror dock att båda våra partier har en utmaning i att hantera å ena sidan tekniska framsteg, å andra sidan möjligheten att säkerställa god service i hela landet. Jag tror att det går att kombinera.

Men vi är som sagt i ett läge där Transportstyrelsen har att granska avtalet för att kunna ta beslut om ett eventuellt driftsgodkännande under åren framöver.

Fru talman! Jag har först ett par kommentarer. Till skillnad från alliansregeringen, har statsrådet lagt sig till med vanan att säga i de mest skilda sammanhang. I detta fall handlar det om att regeringen decentraliserar statlig verksamhet.

Det är bra att statsrådets kollegor i regeringen anstränger sig. Det sker ofta efter det att Centerpartiet genom exempelvis riksdagens skatteutskott stött på om det tokiga i att centralisera skattekontor - men det var inte det vi skulle diskutera.

För mig blir då denna fråga ännu mer underlig. När statsrådets Eneroths kollegor anstränger sig för att hela landet ska leva låter Näringsdepartementet Luftfartsverket och Swedavia centralisera strategiskt viktiga jobb från Kiruna, Östersund med flera orter till Stockholm.

Det stämmer att Centerpartiet i sin budget minskar stödet till de regionala flygplatserna med 85 miljoner kronor. Vi gör det eftersom vi inte vill påföra flygtrafiken i Sverige en flygskatt på drygt 1 miljard. Regeringen inför här en kompensation för flygskatten till de regionala flygplatserna som är obegriplig i sin beskrivning. Detta får vi ta i en senare interpellationsdebatt, men eftersom Centerpartiet inte vill påföra flyget den kostnad regeringen avser att påföra, anser vi att vi inte heller behöver kompensera dem för den.

Så åter till det interpellationen handlar om. Statsrådet säger att det skulle vara ett stöd också för de regionala flygplatserna att man inför detta centraliserade, utvecklade eller, som generaldirektören själv i dag uttryckte det, digitaliserade system - det är lite nysvenska över det, för det är ju en centralisering till Arlanda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De regionala flygplatserna har, till skillnad från Swedavias, statens, flygplatser, möjlighet att själva handla upp lufttrafikledning. Det har man också gjort, av andra företag än LFV och ofta till en väsentligt lägre kostnad. För flygplatsen hemma i Kalmar talar man om besparingar på 25-30 procent, och jag kan tänka mig att det rör sig om något liknande för Växjö, varifrån Eneroth kanske flyger ibland.

Avser statsrådet att påföra de regionala flygplatserna LFV:s flygtrafikledning i en framtid? Är det detta statsrådet ger uttryck för när han säger att det är för deras skull man centraliserar till Arlanda? Detta vill jag ha svar på, och det vill nog även de regionala flygplatserna.

Mina fråga kvarstår:

På vilket sätt har samhällsperspektiven ekonomi/centralisering av statlig verksamhet/totalförsvar vägts in i det beslut som två statliga verk under statsrådet Eneroths vingar nu fattar?

Fru talman! Det är inte två statliga verk under mina vingar; det är ett statligt bolag och ett statligt verk. Det statliga verk jag hanterar här är Luftfartsverket, och jag har kallat till mig och haft en dialog med generaldirektören för att förvissa mig om att man har tagit Försvarsmaktens synpunkter i beaktande. Jag har också informerat mig om konsekvenserna av en sådan omläggning.

Transportstyrelsen är som sagt i ett läge då man ska granska eftersom det är Transportstyrelsen som har i uppdrag att ta beslut om driftsgodkännande för detta. Så var fallet när man i Sundsvall centraliserade och införde en fjärrstyrning av Örnsköldsviks flygplats. Om jag har förstått saken rätt har denna driftsfunktion fungerat i huvudsak väl.

Som svar på Anders Åkessons fråga om jag avser att gå vidare med övriga flygplatser säger jag att jag absolut inte har någon sådan intention. Någon sådan plan finns inte. Det är inte heller regeringen som har fattat ett beslut, utan det är Luftfartsverket och Swedavia som gemensamt har slutit ett avtal, som Transportstyrelsen nu har att granska för ett eventuellt driftsgodkännande och som jag i egenskap av statsråd har informerat mig om.

Jag noterar att det är under denna regerings tid som vi har förmått flytta ut statlig verksamhet och nya myndigheter i hela landet. Statliga servicekontor etableras på ort efter ort. Till och med mitt eget Växjö har för första gången kunnat få ett utlokaliserat statligt verk därför att det är andra tongångar nu. Nu förmår vi utmana, och nu klarar vi av att lyfta ut statlig verksamhet i hela landet.

Men det är klart att vid varje tillfälle sådant sker och varje gång man diskuterar, oavsett om det handlar om centralisering eller om decentralisering, måste man alltid väga in kostnadseffektivitet och andra intressen. På vilket sätt kan vi öka tillgängligheten till exempelvis regionala flygplatser? Detta är ett av skälen till att jag nu informerar mig mer om denna verksamhet och till att jag föreställer mig att Transportstyrelsen, när de gör ett driftsgodkännande, under sin prövning beaktar de olika intentioner som finns med ett överförande av styrningen till fjärrstyrd flygledning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag följer debatten, och jag noterar framför allt - vilket kanske är det viktigaste - att Försvarsmakten i detta fall inte har något att erinra. Men jag är alldeles övertygad om att både jag och Anders Åkesson kommer att återkomma i diskussioner om denna fråga, för den är viktig. Den rör en viktig del av svensk flygsäkerhet, och den rör en viktig del av implementeringen av ny teknik.

Fru talman! Detta är min slutreplik, och därefter har statsrådet en replik till. Därmed kanske jag kan ställa ytterligare någon fråga.

Tack för löftet att inte tvinga in de regionala flygplatserna under statens lufttrafikledning! Det är tror jag att i synnerhet de är väldigt tacksamma över, för det finns en rädsla över att få bära stora overhead-kostnader när man äntligen har krånglat sig ur det.

Det är bra att statsrådet sätter Transportstyrelsen på att granska det hela, som jag uppfattar det innan man går in i verkställighet. Det är helt korrekt att det pågår en försöksverksamhet med fjärrstyrning, men den har legat nere två gånger under det att man har kört den. Det är givetvis så med fjärrstyrd teknik att där finns en sårbarhetsfaktor.

Det finns skäl att reflektera över natten i Atlanta, världens mest trafikerade flygplats, som på grund av bortkopplad strömförsörjning slutade att fungera, och över de följder detta får. Det är ungefär samma följder som om man inte har någon lufttrafikledning igång.

Avslutningsvis är det bra att statliga verk utlokaliseras, men för mig, fru talman, framstår det likväl som en gåta att Luftfartsverket och Swedavia ägnar sig åt att centralisera strategiska, viktiga statliga tjänster från en mängd orter i landet till Arlanda.

Tack för svaret, än en gång!

Fru talman! Tack, Anders Åkesson, för engagemanget och för en bra diskussion!

Det enda jag möjligtvis vill tillägga är en betoning av att Försvarsmakten i detta fall har ett ansvar för att granska och komma med synpunkter. Detta har de gjort utifrån den information jag har fått när det gäller Luftfartsverket. De har haft synpunkter när det gäller etableringen i Visby, men inte på de andra etableringarna.

Jag delar i allra högsta grad uppfattningen att det är viktigt att vi vid varje ny teknisk förändring beaktar de risker den innebär i dag. Oavsett om vi talar om nattens elavbrott i Atlanta eller om andra händelser är det viktigt att man har detta i beaktande framöver. Vi behöver ökad redundans och säkerhet för att kunna klara av de utmaningar vi står inför, oavsett om det handlar om civila olyckshändelser, terrorhot eller risk eller förberedelse för ofärd och krig.

Jag uppskattar engagemanget. Eftersom Anders Åkesson och jag har en debatt kvar avstår jag från att önska god jul denna gång. Det får jag göra vid nästa tillfälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Anders Åkesson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att snarast lösa den situation som uppstått kring vinterväghållningen i norra Sverige.

Enskilda väghållare är fria att själva välja hur de vill ordna sin vinterväghållning. I den mån som Trafikverkets upphandlade entreprenörer har möjlighet att erbjuda även enskilda väghållare tjänster med vinterväghållning är det fullt möjligt och något som Trafikverket ser positivt på. Det blir då ett avtalsförhållande mellan den enskilda väghållaren och entreprenören.

Att vinterväghållningen av våra vägar fungerar har stor betydelse för både framkomlighet och trafiksäkerhet. Trafikverket ställer därför krav på sina entreprenörer hur vinterväghållningen ska genomföras och vilken standard som ska uppnås på vägarna vintertid. Trafikverket följer upp entreprenörernas arbete och bevakar att det som har avtalats, och som staten också betalar för, utförs. Trafikverket har under de senaste åren utvecklat nya och moderna metoder och arbetssätt för att förbättra uppföljningen. Dock är kraven på hur och när entreprenören ska utföra vinterväghållningen desamma som tidigare.

Trafikverket inför successivt dessa nya metoder och arbetssätt för uppföljning i samband med upphandlingar av vinterväghållning. Inför införandet har Trafikverket haft dialog med såväl entreprenörerna som Riksförbundet enskilda vägar. Dialogen med Riksförbundet enskilda vägar har resulterat i en handlingsplan som omfattar ett antal aktiviteter för att proaktivt minska riskerna för att enskilda vägföreningar ska bli negativt berörda.

Till exempel informerar Trafikverket berörda enskilda väghållare om pågående upphandlingar och hur det kan komma att påverka eventuella avtal som den enskilda väghållaren har med nuvarande entreprenör. Trafikverket kan även bistå med rådgivning till vägföreningarna. De geografiska förhållandena kan ibland dock föranleda att det i vissa fall kan finnas behov av mer långtgående åtgärder för att möjliggöra en samordning av snöröjningsåtgärder. Det kan till exempel avse åtgärder för att gemensamt planera för synkroniserade upphandlingar.

Jag förutsätter att fortsatt dialog krävs med anledning av de uppgifter som framkommit. Det är angeläget att alla parter ser sin möjlighet till att bidra till frågans lösning. Jag avser att fortsatt följa frågan.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

När jag skrev denna interpellation till infrastrukturministern rapporterade medierna om att vintern var i full gång, i synnerhet i norra Sverige. Att det snöar kraftigt, särskilt i norra Sverige och längs landets ostkust, och att detta ställer samhällsfunktioner inför mycket stora påfrestningar är ingen nyhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Just därför, fru talman, är det lite underligt att regeringen inte har reagerat tidigare när så uppenbara och stora brister har blottlagts i hur den allmänna väghållningen sköts efter det att statsrådets egen myndighet Trafikverket lagt om sina upphandlingsrutiner för vinterväghållning.

Redan under vintern 2016-2017 rapporterades att Trafikverkets nya regelverk kring upphandlad vinterväghållning gör att ett stort antal vägföreningar, alltså vägsamfälligheter, i norra Sverige inte har någon fungerande snöröjning.

Kortfattat bottnar bekymren i att ett nytt regelverk gör att entreprenörernas punktlighet övervakas via gps och att eventuella förseningar hos entreprenören leder till kraftiga viten. Konsekvenserna av detta har blivit att entreprenörerna, som tidigare kunde åta sig sidouppdrag längs vägen eller under hand som de skötte statens vinterväghållning, nu i stället undviker snöröjningsuppdrag för andra väghållare än statliga Trafikverket, till exempel vägsamfälligheter.

Detta får i sin tur som följd att samhällsservice som brandkår, polis, ambulans eller hemtjänst i händelse av snöfall riskerar att inte nå fram till den medborgare som behöver hjälp. Människor som valt att bo längs en vägsamfällighet - det är många - kommer inte till jobbet och får inte samhällets stöd i utsatta situationer.

Fru talman! Att en utebliven eller en inte i rätt tid utförd insats från samhället ökar risken för att människor kommer i kläm står klart för var och en av oss. Att inte känna sig säker på att få sin väg snöröjd för att hinna till jobbet eller komma till skolan riskerar att exkludera människor.

Jag har full respekt för att Trafikverket vid upphandling av vinterväghållning håller koll så att man får sin avtalade tjänst utförd till rätt pris och vid rätt tidpunkt. Men det blir sett ur hela samhällets perspektiv obegripligt om upphandlingen av vinterväghållning av statens vägar görs på ett sådant sätt att en samtidig och parallell vinterväghållning längs vägen inte kan genomföras. Vi riskerar att statligt nit på den ena sidan i systemet leder till en samhällsekonomisk förlust på den andra. För den enskilda människan, som blir hängande mitt emellan, framstår detta givetvis som obegripligt.

Min fråga till statsrådet Eneroth var därför: Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att snarast lösa den situation som har uppstått kring vinterväghållningen i synnerhet i norra Sverige?

Det svar som vi har fått av statsrådet i dag är att han avser att följa frågan. Jag är säker på att människor som ser fram emot, och i någon mån bävar inför, vinterns ankomst vill ha ett mer utförligt svar på hur de ska kunna komma till och från jobbet, kunna skjutsa barn till skolan och veta att hemtjänst och räddningstjänst fungerar. De vill veta det, och de förväntar sig att statsrådet och regeringen efter snart ett års kännedom om problemen gör mer än att säga att de avser att följa frågan.

Fru talman! Jag kommer själv från ett litet samhälle med 800 invånare, och jag vet vad det innebär om snöröjningen inte fungerar. För mig är det självklart att alla aktörer, såväl enskilda väghållare som åkerier och entreprenörer, som statliga myndigheter eller statliga verk, har ett särskilt ansvar att se till att ambulansen kommer fram och att hemtjänsten kommer fram. Det vilar ett stort ansvar på dem att fullfölja dessa skyldigheter. På samma sätt är det självklart att Trafikverket vid sin kontroll av utförda tjänster säkerställer att man faktiskt får de tjänster utförda som man betalar för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan interpellationen inlämnades har jag säkerställt att det är så, och jag har haft en dialog med Trafikverket och dess generaldirektör om frågan. Näringsdepartementet har också haft en dialog och kontakt med en ansvarig aktör, det statliga bolaget Svevia. Jag förutsätter att aktörerna kan hitta en lösning. Vi kan nämligen inte ha en ordning där vi inte har snöröjningen väl organiserad.

Däremot stämmer det inte, som Anders Åkesson säger, att regeringen inte har gjort någonting sedan förra vintern - tvärtom. Det är just uppmärksamheten förra vintern som gör att Trafikverket tillsammans med Riksförbundet enskilda vägar har tagit fram en gemensam handlingsplan och att man nu har nya rutiner för att informera om vilka upphandlingar som finns och på det sättet skapa en beredskap att agera. Det är statliga anslag som egentligen går till Trafikverket, till någon av entreprenörerna och dessutom till de enskilda väghållarna. Därför kan jag också säga att jag förutsätter att man hittar en adekvat lösning på detta i närtid. Jag tror nämligen att det politiskt inte finns några skillnader mellan en socialdemokrat och en centerpartist i denna fråga. Detta är en trygghetsfråga för personer som bor på landsbygden och för hela Sverige, eftersom vi alla, om vi letar långt bort i våra släktled, säkert har någon som också bor i någon annan del av landet. Det är alltså viktigt för Sverige. Ambulanser ska kunna komma fram, och hemtjänsten ska kunna komma fram. Det är naturligtvis viktigt att vi upprätthåller att statliga pengar går till det som de är avsedda för. Men det är också angeläget att aktörerna känner sitt ansvar för att lösa frågan.

Jag har informerat mig. Vi har en dialog med aktörerna, och jag förutsätter att man hittar en bra lösning framöver.

Fru talman! Det vägsystem som upprätthålls och hålls farbart genom vägsamfälligheter, enskilda vägar med statsbidrag eller vad vi nu kallar det, ofta organiserat och företrätt av Riksförbundet enskilda vägar, är landets längsta i mil räknat sammanhållna vägnät. Jag vet att statsrådet känner till det.

Det är helt rätt, där delar jag statsrådets ambition, att Trafikverket ska ha ordning på sina upphandlingar. Det ska vara pang för pengarna. Men statsrådet behöver informera sig mer, därför att den dialog som så förtjänstfullt inleddes mellan Trafikverket och Riksförbundet enskilda vägar dessvärre inte har lett till något resultat enligt den information som jag har skaffat mig. Denna dialog stannade vid att Trafikverket informerar Riksförbundet enskilda vägar eller vägsamfälligheter i den mån som de successivt upphandlar ny vinterväghållning.

Statsrådet säger i sitt interpellationssvar att man ska möjliggöra en samordning av snöröjningsåtgärder och att det kan avse till exempel åtgärder för att gemensamt planera för synkroniserade upphandlingar. Det är en ambition, statsrådet, men den föll när den nådde Trafikverkets jurister. Som statsrådet antyder blev det obegripligt ur den enskildes perspektiv, alltså för den enskilde som bor vid en vägsamfällighet, där staten över statsbudget genom statsbidrag står för en stor del av driftskostnaden för att hålla denna tillgänglig året om. Därtill kommer betydande enskilda bidrag och ofta primärkommunala bidrag. Det blir helt obegripligt för denna människa, som står vid sin oplogade enskilda väg, när han eller hon noterar att staten någon kilometer eller några hundra meter bort plogar för fullt på riksvägnätet men att det inte finns någon som kan utföra det på denna oplogade enskilda väg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ska vara rädda om statliga pengar. Det innebär, fru talman, att vi också ska använda dem samhällsekonomiskt effektivt. Det innebär att Trafikverket, utöver att man ska hålla reda på sina utgifter och att man får det gjort som man har upphandlat, också måste kunna förhålla sig till de förhållanden som råder i synnerhet i norra Sverige, där det inte längre vimlar av vinterväghållare som kan rycka in när statens upphandlade entreprenörer inte törs, inte vill eller inte får åta sig uppdraget.

Jag är glad över att statsrådet är engagerad i frågan, och jag är alldeles säker på att statsrådet kommer att se till att lösa den. Men det är mycket angeläget.

Fru talman! Jag ska ta upp några principiella utgångspunkter som kan vara viktiga att hålla koll på i detta sammanhang. Jag inledde interpellationssvaret med att ta upp det som ändå är viktigt för dem som följer debatten att veta. Enskilda väghållare är fria att själva välja hur de vill anordna sin vinterväghållning. Det är inte Trafikverket som styr eller bestämmer, utan det är enskilda väghållare som själva har möjlighet att välja. I den mån Trafikverkets upphandlade entreprenörer har möjlighet att erbjuda även enskilda väghållare tjänster med vinterväghållning kan man göra ett sådant avtal. Man träffades efter förra året. Det resulterade i, som jag har förstått det och fått information om, en hel handlingsplan. Trafikverket skulle bland annat informera enskilda väghållare om kommande upphandlingar.

Jag noterar att det i Anders Åkessons interpellation också finns uppgifter om att entreprenörerna skulle drabbas av avgifter på över 20 000 kronor om det var förseningar på tio minuter. Då vill jag för säkerhets skull säga, eftersom jag har valt att kolla upp detta, att vite för en tiominutersförsening i dessa sammanhang aldrig har inträffat och enligt Trafikverket sannolikt heller aldrig kommer att inträffa.

När detta väl är sagt kan jag själv känna att detta är en fråga som inte är juridisk. Det är knappast heller en ekonomisk fråga. Den handlar i grunden om vilket ansvar de aktörer som har ansvar för att lösa denna fråga tar, oavsett om det handlar om det statliga bolaget Svevia, Trafikverket eller de enskilda väghållarna. Jag förutsätter, och kommer att informera mig om, att man tar detta ansvar, eftersom vi i Sverige inte kan ha en ordning där ambulans, hemtjänst eller andra inte kan komma fram. Men då gäller det också att syna vilket ansvar som de enskilda vägföreningarna har när det gäller att upphandla rätt tjänster och vilka resurser de är beredda att ställa till förfogande, hur entreprenörerna är beredda att också utföra de tjänster som de säger att de ska utföra enligt de kontrakt som de tecknar och naturligtvis hur Trafikverket är beredda att betala och hitta smidiga lösningar för enskilda väghållare för de tjänster som utförs i anslutning till nationella vägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att Anders Åkesson och jag har samma både principiella och politiska uppfattning om detta. Jag tror också att det är bra att frågan får uppmärksamhet, eftersom det sätter en ökad press på aktörerna att hitta en lämplig lösning. Det är inte regeringsbeslut eller regeländringar som krävs. Det handlar här snarare om att hitta en för framför allt norra Sverige smidig lösning på ett problem som uppstår vid några tillfällen. Jag måste ändå säga att utgångspunkten är vällovlig, nämligen att Trafikverket genom gps-kontroller vill säkerställa att man faktiskt får det som vi skattebetalare betalar för, det vill säga utförda tjänster i form av snöröjning på de vägar som man har kontrakterat sig för.

Fru talman! Låt mig inleda mitt anförande med, så att jag inte glömmer det, att tillönska statsrådet med familj en riktigt god jul. Det är viktigt. Ibland blir det hårda tag i kammaren och i politiken, men det är människor bakom. Då ska man alltid önska varandra, liksom talmannen, en god jul.

Med detta sagt ska jag fortsätta. Ja, statsrådet, visst är enskilda väghållare fria att välja hur de anordnar sin väghållning. Men verkligheten i norra Värmland, i norra Sverige och i norra Dalarna är att det inte vimlar av kraftfulla snöröjningsföretag, utöver dem som statliga Trafikverket och statliga Svevia kontrakterar eller låter någon underentreprenör kontraktera. Bra då att vitena inte är så tuffa som det har kommunicerats. Det kanske ökar beredvilligheten att se pragmatiskt på detta.

Dessvärre, enligt den information jag har, statsrådet, har ambitionen att upprätta en handlingsplan stannat vid att Trafikverket informerar. Men där kan säkert statsrådet informera sig vidare.

Jag tror, fru talman och statsrådet, att det viktiga med dagens interpellationsdiskussion om detta blir en tydlig signal till alla aktörer att man måste träffas, för det är precis som statsrådet beskriver det att för människan mitt emellan systemen blir detta fullständigt obegripligt.

Än en gång: God jul, statsrådet!

Fru talman! Skälet till att jag ändå ville påpeka det där om att man är fri att välja är att utomstående betraktare som följer min och Anders Åkessons debatt nog tror att det är Trafikverket som på egen hand beslutar om hur all snöröjning ska gå till. Så är det inte.

Jag är väl medveten om att marknaden för entreprenörer i landsbygd är begränsad. Oftast är det väl till och med så att de flesta känner varandra hyfsat väl. Men desto lättare borde det då vara att hitta en förnuftig och bra lösning och låta Anders Åkesson och mig gemensamt arbeta för detta.

Jag vill också passa på att önska såväl Anders Åkesson som fru talmannen och övriga kammaren en riktigt god jul. Jag tackar för en bra interpellationsdebatt, och så ses vi med förnyade krafter på det nya året. Tack för i dag!

Överläggningen var härmed avslutad.