Arbetsplenum - 2017-05-11

Herr talman! Vi ska nu debattera ett ärende som handlar om ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården. Detta är något som utskottet ställer sig bakom, med vissa mindre rättelser. Jag tänker dock prata mer om innehållet än om rättelserna.

Alliansregeringen beslutade i juni 2014 att vi skulle tillsätta en särskild utredare som hade i uppdrag att se över den nuvarande hanteringen av klagomål mot hälso- och sjukvården och personalen. Den utredningen skulle lämna konkreta förslag på hur hanteringen ska kunna bli enklare, mer ändamålsenlig och mer effektiv. Detta var för att vi såg behovet av att förstärka och ta fler kliv mot en bättre och effektivare patientsäkerhet.

Syftet med utredningen var att lämna förslag som ska kunna skapa ett system för klagomålshantering som i större utsträckning än i dag ger patienter och anhöriga svar på frågor om vad som har inträffat och varför och som medför att patienternas synpunkter bättre tas till vara. Syftet med det är att vi vill kunna fortsätta att utveckla svensk hälso- och sjukvård.

I regeringsställning arbetade vi långsiktigt och målinriktat för att stärka patienternas ställning. Den första samlade patientsäkerhetslagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2011. Det börjar nu bli några år sedan. Huvudsyftet med detta var att främja säkerheten i vården för att så få som möjligt ska drabbas av vårdskador, och i det fall det ändå sker ska man göra det lättare för patienten att anmäla vårdskadorna.

Vid ungefär samma tidpunkt som vi gav uppdraget att se över hanteringen av klagomål överlämnades också propositionen om en ny patientlag. Den lagen syftade till att stärka patienternas ställning och tydliggöra den, liksom, framför allt, att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Den syftade också till att utvidga vårdens informationsplikt gentemot patienten. Det är också ett viktigt led i att stärka patientens ställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Patientlagen trädde i kraft den 1 januari 2015. Sedan har den två gånger utvärderats av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Tyvärr har vi i den utvärderingen kunnat se att patientens ställning inte har stärkts sedan patientlagen infördes. Utvärderingen visar att det inte på något av patientlagens områden syns någon sammanvägd förbättring av patientens faktiska ställning. De frågor man har tittat på är delaktighet, samtycke till vård, tillgång till vård och tillgång till information. Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem är viktigt som orsakssammanhang - det handlar om att patientens ställning när det gäller klagomål och patientsäkerhet inte har förbättrats. Vi måste ta till oss det och fundera på hur vi ytterligare kan stärka detta och vad som är orsaken till att det, trots en ny patientlag, inte har blivit de förbättringar som varit avsikten.

Regeringen föreslår i sitt lagförslag att det ska vara ett förtydligande, i första hand om att vårdgivarna är de som ska ta emot och besvara klagomål från patienter och närstående, och det ska i första hand vara vårdgivarna som ska förklara vad som har inträffat och vid behov vidta de åtgärder som behövs för att händelsen inte ska inträffa igen. Det är såklart viktiga delar. Man föreslår också att en ny lag ska reglera patientnämndernas verksamhet och att patienterna ska få sina klagomål besvarade av vårdgivarna.

Vi menar att det är på tiden att delar av Klagomålsutredningens förslag nu blir av. Men utredningen föreslog dels att det uttryckligen skulle framgå av lagen att patienten även ska få möjlighet att lämna synpunkter på förbättringar, dels att patientnämnden, om patienten är barn, särskilt i sin kommunikation med barnet ska beakta vad som är barnets bästa, något som är viktigt i tider då vi går och väntar på att barnkonventionen också ska bli lag.

I remissinstansernas synpunkter har man uttryckt att det behöver förtydligas hur klagomålshanteringen ska gå till, exempelvis när det handlar om dokumentation av hur man hanterar klagomål när de berör flera olika vårdgivare.

Vi i Alliansens partier menar att regeringen begår ett misstag när man väljer att inte genomföra patientlagen och patientsäkerhetslagen. Detta hänger tätt ihop med förslagen om att införa ett mer ändamålsenligt och fungerande klagomålssystem i hälso- och sjukvården, eftersom förslagen i den proposition som är utgångspunkten för betänkandet bygger på att patientens ställning är tydlig och stark inom vården och vi har kunnat se att det fortfarande inte i tillräcklig omfattning är så.

Enligt Myndigheten för vård- och omsorgsanalys beror detta på att patientens rättsliga ställning fortfarande är svag. Det kan man se också när man jämför med Norge, Finland och Danmark, där patienten har en starkare rättslig ställning. I Norge kan patienterna exempelvis få vissa rättigheter, som rätten till information och delaktighet i beslut och behandling, prövade i domstol.

Myndighetens utvärdering visar också att vårdens förutsättningar för att tillämpa patientlagen och stärka patientens faktiska ställning fortfarande har brister. Både på nationell och på lokal nivå hänger detta samman med att införandet av patientlagen har varit otillräckligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till Alliansens reservation, som om jag inte minns fel är reservation 3.

Herr talman! Ytterst handlar detta om säkerheten och tryggheten i svensk hälso- och sjukvård. Det är en av vårdens absolut viktigaste utmaningar framöver. Jag tänkte börja med just utmaningsdelen, det som alldeles för många fortsatt upplever.

Årligen är det över 100 000 personer som får vårdskador. Det är ungefär 8 procent av alla dem som är inlagda vid ett vårdtillfälle. Efter några år av minskande vårdskador kan vi nu se att de tyvärr ökar igen. Det är för många och alldeles för ofta. Det duger inte i svensk hälso- och sjukvård.

Mer än 1 000 personer avlider årligen på grund av någon form av vårdskada, för att vi i hälso- och sjukvården inte gör mer rätt från början. Den som drabbas av en vårdskada har dubbelt så lång vårdtid. Det är självklart en dubbelt så stor utmaning att komma tillbaka till ett friskare liv, och det är också dubbla omkostnader och dubbla omständligheter i det läget. Det duger inte i svensk hälso- och sjukvård.

Det är alltså över 800 000 extra vårddygn årligen som beror på vårdskador. Nästan var tionde patient drabbas av vårdskador som är undvikbara.

För samhällets del, som vi som lagstiftare och vi som värnar skattebetalarnas pengar också har att ta hänsyn till, handlar det om en årlig kostnad på närmare 10 miljarder kronor. Det är enorma resurser, som skulle kunna användas i vården på ett mycket bättre och klokare sätt. Detta duger inte. Det här måste vi göra något åt.

Jag instämmer i vad Emma Henriksson tidigare framförde. Alliansregeringen var den första regering som fattade beslut om en samlad patientsäkerhetslagstiftning, år 2011. Det arbetet har fortgått sedan dess. Men det är klart att det är dags att snäppa upp det arbetet när vi ser att utvecklingen inte går åt det håll som vi önskar. Alliansregeringen tillsatte en utredning. Något av de förslag som den utredningen kom fram till har regeringen lagt fram som en proposition på riksdagens bord. Det är bra så, men det räcker inte.

Med de utmaningar som jag nyss räknade upp är det klart att vi behöver göra än mer och vara än tydligare och än kraftfullare. Vi började därför att föra en diskussion med anledning av allianspartiernas förslag i riksdagen om att göra mer för att stärka patientens ställning och patientens rättigheter. Vi gjorde det också utifrån ett läge där vi ville stärka patientsäkerheten.

Det hände något förvånansvärt efter en sådan diskussion. Vi var överens om utmaningar, och vi var överens om innehållet. Men vi blev inte överens om att tillsammans gå fram här i riksdagen och säga att vi ska ta nästa steg. Det finns mer i denna utredning som vi kan använda oss av för att stärka patienten ytterligare. Då backade Socialdemokraterna, tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern. Det är beklagansvärt. Därför tycker jag att Kristina Nilsson, Socialdemokraterna, i dag är skyldig att beskriva vad det är som inte duger i att ta nästa steg här och nu för att stärka patientens ställning och stärka patientsäkerhetsarbetet ytterligare med anledning av de utmaningar som jag har räknat upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Precis som Emma Henriksson sa har myndigheten Vårdanalys, som är regeringens expertmyndighet, två gånger utrett denna lagstiftning och kommit fram till att det finns en hel del mer att göra, inte minst kopplat till patientens ställning. Dessutom har Riksrevisionen, som granskar den lagstiftning som vi här fattar beslut om, också haft en tydlig rapport. Det är fortfarande tydliga falluckor vad gäller patientsäkerhetsarbetet.

Ansvarig i regeringen var här i en interpellationsdebatt och utlovade då att man de kommande åren skulle ta krafttag från regeringens sida vad gällde att använda Riksrevisionens rekommendationer för att mer systematiskt jobba med patientsäkerhetsarbetet. Detta var i november 2015. Sedan dess har den här propositionen kommit, men det är bara en del. Vi vill ha helheten. Vi vill ha hela det långsiktiga arbetet. Vi vill stärka patientens ställning ytterligare. Framför allt måste patientsäkerhetsarbetet få en tydlig verkan. Där kan vi hjälpas åt som lagstiftare tillsammans med regeringen och självklart tillsammans med huvudmännen.

Jag yrkar bifall till allianspartiernas reservation nr 3 för att just betona vikten av att det går att ta fler steg för att göra fler rätta saker. Det duger inte att vårdskadorna runt om i Sverige fortsätter att öka och att det när det gäller den enskildes möjligheter, i den typ av klagomål som dyker upp med anledning av de vårdskadorna, inte fullt ut används alla de verktyg som myndigheten Vårdanalys rekommenderar och som utredaren också rekommenderar. Då borde riksdagen och regeringen ta ytterligare steg för att göra det mer kraftfullt.

Herr talman! Jag ska fatta mig relativt kort med tanke på den bacill som har drabbat min hals. Men jag ska i alla fall försöka.

Vi ska i dag debattera regeringens proposition om ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården. Först och främst vill jag säga att vi delar regeringens syn att det är viktigt att få ett mer ändamålsenligt klagomålssystem. Vi tror dock inte att en del av regeringens förslag till ändringar är rätt väg att gå för att åstadkomma dessa förbättringar. I stället riskerar förslaget att leda till att inte alla patienter får möjlighet till en oberoende prövning av sina klagomål, vilket vore väldigt olyckligt.

Myndigheten Vårdanalys släppte en rapport för ett tag sedan som visar ett sjunkande förtroende för det svenska sjukvårdssystemet. Bara en tredjedel av svenskarna anser att sjukvården fungerar bra. Då är det ännu viktigare att försöka stärka tilliten till hälso- och sjukvårdssystemet, bland annat genom att ge alla patienter rätt att vända sig till en oberoende instans för att få sina klagomål utredda och prövade.

Vi befarar också att regeringens förslag riskerar att leda till att färre patienter skulle klaga, precis som Handikappförbunden har framfört i sitt remissvar, på grund av att patienterna kanske inte vågar klaga inför sin egen vårdgivare.

Herr talman! Vi är också kritiska till att regeringen föreslår att man ska begränsa utredningsskyldigheten för IVO. De ska bara ta upp ärenden som avser "kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom som uppkommit i samband med hälso- och sjukvård och som är bestående och inte ringa eller har lett till att patienten fått ett väsentligt ökat vårdbehov eller avlidit".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Med den begränsningen tror vi att många patienters ärenden aldrig kommer att kunna prövas av IVO. Det innebär att patienterna helt lämnas över till vårdgivarens bedömning av deras klagomål, vilket innebär en betydlig begränsning av patienternas makt. Man ska komma ihåg att det finns fall av vårdskador som varken är bestående eller har lett till ett ökat vårdbehov men som ändå kan uppfattas som allvarliga för patienten och där vårdgivaren uppenbarligen har begått misstag.

Även remissinstanser som JO och Riksrevisionen anser att en begränsning av utredningsskyldigheten innebär inskränkningar i patientens rätt att få en oberoende granskning av sitt ärende. Även myndigheten Vårdanalys är kritisk till regeringens förslag.

Anledningen till att regeringen vill begränsa IVO:s utredningsskyldighet är att det skulle leda till ökade möjligheter att bedriva en systematisk och patientcentrerad tillsyn. Vi delar den uppfattningen. Det är viktigt att IVO bedriver en bra tillsyn, men vi är skeptiska till att det sker på bekostnad av alla patienters möjlighet att få sina ärenden prövade av en oberoende instans. I stället för att måla upp motsättningar mellan klagomålshanteringen och tillsynen bör vi se dessa verksamheter som viktiga komplement till varandra.

Herr talman! Vi anser att det är viktigt att klagomålssystemet fungerar likvärdigt över landet. Regeringens förslag om ett system där man är hänvisad till vårdgivare och patientnämnder riskerar att leda till att klagomålshanteringen blir olika i olika delar av landet, och det kan leda till praxisskillnader.

Sammanfattningsvis, herr talman, är vi kritiska till regeringens förslag om att patienterna ska behöva gå direkt till den vårdgivare som har behandlat dem med sitt klagomål i stället för till IVO. Man ska komma ihåg att patienten många gånger befinner sig i ett underläge, eftersom en behandlande läkare oftast har ett kunskapsövertag. En vårdgivare är aldrig en oberoende instans utan en part i målet. Vi menar att det finns en stor poäng med att alla patienter som anser sig felbehandlade ska komma till tals och få sin sak prövad av en oberoende instans.

Jag yrkar bifall till vår reservation 1.

Herr talman! Det förslag som vi diskuterar i dag kan tyckas vara något tråkigt - ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården. Men det är en jätteviktig lagstiftning, och det är det av två skäl.

En del är att detta är något som vi har varit inne på i ungefär 20 år i svensk sjukvård, nämligen att flytta mer och mer makt till patienten. Detta handlar om att de gånger när patienten lämnar in ett klagomål ska det tas om hand på ett bra sätt.

Den andra delen, som är minst lika viktig, handlar om patientsäkerhet. När patienterna anmäler klagomål och anmäler saker som de tycker har gått fel är det ett jätteviktigt instrument för att kunna se till att det inte händer en gång till. Det var därför som alliansregeringen redan 2006 inledde ett ganska stort förändringsarbete i fråga om detta. Man plockade tillsynen från länsstyrelserna till Socialstyrelsen. Man skapade Inspektionen för vård och omsorg. Man gav HSAN en helt ny roll.

Vi såg redan 2013 att det blev ett stort bekymmer i ett läge där alla klagomål hamnade hos en statlig myndighet, Inspektionen för vård och omsorg. Därför tillsatte alliansregeringen redan sommaren 2014 en utredning som skulle titta på hur klagomålen kan tas om hand på ett bättre sätt, så att de kan leda till mer patientmakt och dessutom ökad patientsäkerhet. Den situation vi hade då var att IVO, Inspektionen för vård och omsorg, inte hade något annat att göra än att bara försöka beta av klagomålen. De flesta klagomål från patienter handlar inte om att det har hänt något allvarligt, utan det är mycket av bemötandefrågor, att man helt enkelt har blivit dåligt bemött i sjukvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Därför var det bra att utredningsförslaget kom, och det är det som vi i dag ska diskutera. Förslaget innebär att man stärker patienten och att det blir ett bättre omhändertagande, för nu blir det en patientnämnd i varje landsting som tar ansvar för patientsäkerheten. Och Inspektionen för vård och omsorg kan som statlig myndighet lägga ned mer tid på systematisk tillsyn på ställen där de vet att det finns stora bekymmer. Alliansen står helt och hållet bakom det här förslaget, och det är ju inte så konstigt eftersom det var vi som drog igång utredningen.

Herr talman! Så fort socialutskottet har haft en lagstiftning att behandla har det handlat om arbete som alliansregeringen dragit igång och, som i dag, resulterar i att det finns lagförslag som vi kan fatta beslut om.

Det stora problemet är att från 2014 och framåt har vi haft en regering som inte har tagit särskilt mycket initiativ. Vad gäller hälso- och sjukvården måste man hela tiden vara på och fundera över vad det är för lagar som måste ändras så att vi kan få en bättre fungerande hälso- och sjukvård, men efter hösten 2014 har det nästan inte hänt någonting.

När vi då fick det här förslaget sa vi självklart att det är ett mycket bra förslag som vi är för, men vi ser att det behöver göras mer förändringar. Det ena gäller ändringar i patientlagen, för när man gör dessa förändringar måste man också göra andra förändringar som stärker patientens ställning i vården. Det har vi föreslagit att man ska titta på. Det andra är att vad gäller patientsäkerhet finns det ytterligare ett antal brister.

Vi från Alliansen har sagt: Okej, lagförslaget är jättebra, men det räcker inte. Det behövs så mycket mer. Därför har vi föreslagit riksdagen att besluta om att säga till regeringen att man måste se över både patientlag och patientsäkerhetslag, därför att de behöver förnyas. De är inte tillräckligt bra i dag. Då blir man förvånad, herr talman, när Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger att det inte behöver göras. Deras motiv är att de redan har tillsatt en utredning, Samordnad utveckling för god och nära vård, och att utredningen säkert kommer att kunna titta på både patientlag och patientsäkerhet. Ja, men det är bara det att den utredningen handlar om primärvård. Det är ju primärvårdssamordnaren som har uppdraget att ta fram förslag på hur vi ska strukturera om den svenska primärvården. Det är en jätteviktig utredning, men den har ingenting med patientsäkerhet att göra. Ordet patientsäkerhet finns över huvud taget inte nämnt i direktivet, och det står heller inget i direktivet om att man ska se över patientlagen.

Hur vänstersidan kategoriskt kan säga nej till Alliansens förslag om att gå vidare med detta, med hänvisning till en utredning som handlar om något helt annat, kan jag inte begripa, herr talman.

Det är tråkigt att vi i dag inte har en majoritet här i riksdagen för att ge detta tydliga uppdrag till regeringen, för det skulle patientsäkerheten gagnas av. Det skulle dessutom stärka patientens ställning.

Därför, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation nr 3 i utskottets betänkande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Herr talman! Det är inte ovanligt med vårdskador, ser man i olika dokument. Rätten att anmäla kan förstås också påverka vad som händer inom hälso- och sjukvården när det gäller exempelvis systemfel.

Många kan känna sig väldigt maktlösa inför en läkare som inte lyssnar, som diskriminerar och som inte är lyhörd. Patienter som befinner sig lite längre ned på samhällsstegen är de som har absolut svårast att ha en dialog med sin vårdare.

Regeringens proposition, som heter Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården, föreslår bland annat att Inspektionen för vård och omsorgs utredningsskyldighet ska begränsas till vissa ärendetyper, och det är väldigt mycket av ond bråd död. Jag ska läsa upp det så att det blir tydligt: "Skyldigheten att utreda ska gälla händelser där patienten har fått en skada eller sjukdom som uppkommit i samband med vård och som är bestående och inte ringa eller har lett till ett väsentligt ökat vårdbehov eller till att patienten avlidit." Hela vårdskadan ska alltså gå ända in i kaklet, om man får uttrycka sig så.

På det här sättet tror vi att vi riskerar att missa många systematiska fel och brister inom vården som inte utreds eller granskas. Det är inte bara Vänsterpartiet som tycker det, utan det är även en mängd remissinstanser, som JO, Riksrevisionen, patientnämnder och patientorganisationer, som menar att dessa inskränkningar i patientens rätt att få en oberoende granskning av sitt ärende innebär en stor försämring av människors möjligheter att komma till tals. Många kommer att känna sig överkörda och lämnade på vägen. Vi håller definitivt med om den kritiken.

Syftet är att garantera att den vård och omsorg som bedrivs är säker och av god kvalitet samt följer lagar och regler, att man har ett sjyst bemötande och inte är diskriminerande och så vidare.

En sådan här granskning är viktig både för den enskilda patienten som blivit felaktigt behandlad och för hela systemet. Att det ska finnas en möjlighet att ta ett ärende vidare till utredning hos en oberoende myndighet som IVO är en trygghet för människor som på grund av felbehandling befinner sig i en utsatt position.

Regeringen föreslår i sin proposition att det inte ska finnas några begränsningar vad gäller vilka ärenden myndigheterna ska ha möjlighet att utreda. Däremot vill man begränsa skyldigheten att göra det. Vi anser att det blir en överhängande risk att patienternas klagomål inte kommer upp till granskning. Risken är också att den förändring som föreslås i propositionen leder till ökad otydlighet och att man missar de strukturfel som finns inom hälso- och sjukvården, och det tycker vi inte att vi har råd med.

Syftet med begränsningarna är enligt regeringen att de ska leda till ökade möjligheter för IVO att bedriva en systematisk och patientcentrerad tillsyn som bygger på analyser av var behovet av tillsyn är som störst med hänsyn till kvaliteten och säkerheten inom hälso- och sjukvården.

Det är självklart så att en myndighets resurser måste prioriteras. Men det är mycket svårt att se hur en inskränkning av möjligheten att klaga på felaktig behandling inom vård och omsorg ska leda till en ökad patientsäkerhet för utsatta grupper. Jag tror att det kan bli tvärtom.

För att öka möjligheterna för patienten att ta ett ärende vidare fordras en tydlig information till både patienter och deras anhöriga om vilka rättigheter man har och hur man går till väga för att gå vidare med klagomål till IVO. Men så är det inte i verkligheten. För den som själv har varit utsatt eller har någon anhörig som har varit utsatt för någon typ av vårdskada har inte den informationen varit så vansinnigt synlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Vi vill också se en ökad handfast hjälp från både den aktuella vårdinrättningen och patientnämnden i fråga för att ta klagomålen vidare. Det är superviktigt. Redan i dag kan IVO avstå från att utreda ett klagomål om det saknar direkt betydelse för patientsäkerheten. Det gör regeringens förslag till inskränkning lite anmärkningsvärt. Vi vet alla att det finns rättshaverister som kan göra anmälan efter anmälan, men dem finns det självklart möjlighet att avföra.

Regeringen skriver också i sin proposition att det skulle vara rimligare att mindre allvarliga händelser i vården hanteras av vårdgivarna. Vi menar att en utredning där själva föremålet för granskningen också är den som avlägger rapport ger ett ganska rättsosäkert system.

Barn och unga är en särskilt utsatt patientgrupp, och att orientera sig inom hälso- och sjukvården kan, som ni vet, vara ganska svårt. Många barn blir förstås beroende av någon vuxen för att den personen ska föra deras talan. För en sådan grupp blir det särskilt viktigt att systemet för att framföra klagomål är tydligt och att det finns goda möjligheter till uppföljning. Barnombudsmannen har varit mycket tydlig i sina remissvar när det gäller att IVO ska utreda alla ärenden som gäller synpunkter och klagomål från barn och unga. De ska inte försvinna ned i en svart korg.

Vi instämmer i Barnombudsmannens kritik och menar att IVO inte bara ska ha möjlighet utan också skyldighet att utreda alla ärenden som gäller barn och unga. Vi instämmer vidare i Barnrättskommitténs beskrivning att det för att barnkonventionens rättigheter ska vara meningsfulla krävs att barnet ska ha tillgång till effektiva och barnanpassade rättsmedel för upprättelse vid kränkning av rättigheter.

Jag yrkar bifall till reservation nr 2. I övrigt ställer vi oss bakom propositionen.

Herr talman! Det här blir lite av en fortsättning på gårdagens diskussion om en stärkt patientlag, då vi också kom in på patientsäkerhetslagen.

I måndags var några av oss på besök på Ryhov i Jönköping, på dialysavdelningen. Där var det patienter som skötte sin dialys själva. Det var inte någon risk med det, för alla sladdar, slangar och alltihop var så väl uppmärkta att det inte kunde göras några felkopplingar.

Det här är ett resultat av den mycket beklagliga händelse som inträffade för ett antal år sedan då en sjuksköterska skulle hantera en ny dialysapparat och patienter dog därför att hon kopplade fel. Det var inte hennes fel att det blev felkopplat, utan det var tekniken det berodde på. Men den lagstiftning vi hade då gick ut på att hitta en som var skyldig, så hon fick klä skott för det som andra faktiskt var ansvariga för.

Det här har sedan lett till fortsatt uppföljning av andra fall där det har varit systemfel av olika slag och man har jagat den läkare eller sjuksköterska som har stått närmast patienten men som de facto inte har kunnat rå för felen. Det har handlat om att fel läkemedelsförpackning har använts för att olika styrkor har sett likadana ut och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Det här ledde så småningom till patientsäkerhetslagen, och syftet var att vi skulle fokusera på systemfel, tekniska fel, för att förebygga upprepanden och inte jaga dem som stod närmast patienten. Visst, vi insåg att det kommer att finnas fall där personal har förorsakat felen, men det här var alltså syftet med patientsäkerhetslagen. Vi såg framför oss att IVO, Inspektionen för vård och omsorg, skulle koncentrera sig på det här förebyggande arbetet. Men de har överhopats av patientfall, och när man går igenom dem ser man tydligt att det här inte har hanterats på ett bra och empatiskt sätt på lokal nivå där skadan har inträffat. Det är det som vi nu vill råda bot på med det lagförslag som här ligger.

I reservation 3, som jag yrkar bifall till, vill vi stärka patienternas rättigheter ytterligare i samband med de här analyserna. Då menar jag att det är viktigt att det mellan vårdgivare och vårdtagare finns en bra dialog om nytta och risker med en behandling redan innan en patient går in i en behandling så att det finns betänketid, om så är möjligt, när det gäller om man ska säga ja eller nej. Man ska också få information om att här finns en patientskadeförsäkring som inte alltid kan täcka eventuella kostnader. Vi har också en läkemedelsskadeförsäkring.

Vi i Sverige ska vara stolta över att vi har de här försäkringarna och inte behöver gå in i långdragna rättsliga processer. Men sedan när skada har inträffat, som vi helst har velat undvika, ska det ske en omedelbar dialog med patienten för att förklara vad som har hänt och lyssna på patienten för att ta reda på hur vederbörande har uppfattat situationen. Det här finns med i viss mån i lagstiftningen som vi ska ta beslut om, men inte tillräckligt.

Det som också är viktigt i det här sammanhanget är att ta hand om den vårdgivare som så att säga har medverkat till att skada har inträffat. De som arbetar i vården vill ju göra gott för sina patienter, och man mår mycket dåligt av att ha ställt till med skada. Vi måste alltså se till båda de här kontrahenterna.

Sedan är det uppenbart att lagstiftningen som vi har och som vi nu vill förbättra inte har nått ut tillräckligt i vården och hos allmänheten. Man måste förstärka den informationen och kunskapen, men vi måste också fundera över om det bidrar att vi nu har så många lagar på hälso- och sjukvårdsområdet. Jag var inne på det i går. Vi har hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen, patientsäkerhetslagen, läkemedelslagstiftningen och så vidare. Kanske en del av det här borde sammanföras.

Men det är bra mycket bättre i dag än tidigare. Vi har myndigheten Vårdanalys, som hela tiden följer hur de här lagarna fungerar. Det finns andra myndigheter som också följer upp, men Vårdanalys menar jag verkligen har visat framfötterna här och tidigt signalerat till oss i politiken: Ni måste rätta till det här och förbättra lagstiftningen.

Herr talman! När jag började gå igenom det här ärendet och grottade ned mig i det kom jag att tänka på den första gången som jag arbetade på en vårdcentral. Det var för ungefär 30 år sedan. Redan under den första veckan lärde jag mig ett helt nytt begrepp. Det är många här som har varit verksamma i vården som känner igen det begreppet, och det är SVBK. Det betydde ungefär svid, värk- och brännkärring. Det handlade om kvinnor med en diffus symtombild som man på den tiden inte hade någon egentlig diagnos till och därför i hög grad avfärdade som besvärliga och omöjliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Nu, många år senare, vet vi att dessa kvinnor kanske led av fibromyalgi, lipödem, hormonella besvär som klimakteriebesvär eller något annat som man på den tiden inte riktigt visste hur man skulle behandla eller hantera. Jag tänker att vi då kunde se patienten mer som ett problem som vi skulle lösa snarare än en resurs att samarbeta med. Men tack och lov utvecklas vården ständigt, och det är vi alla mycket glada över.

Jag möter ofta patienter som är mycket tacksamma över den vård och behandling som de har fått. När man tänker på hur mycket som faktiskt händer inom hälso- och sjukvården dygnet runt, vecka efter vecka och år efter år kan jag ibland förvånas över att det faktiskt blir så väldigt mycket rätt.

Jag roade mig med att titta på statistik från SKL angående besök i primärvård och besök på mottagningar. Där framgick att det 2015 gjordes 27 miljoner besök hos eller av läkare. 35 miljoner besök gjordes hos andra personalkategorier som sjuksköterskor, barnmorskor, kuratorer eller fysioterapeuter. Det handlade alltså om över 60 miljoner möten mellan vårdpersonal och patienter bara inom det här området.

Det handlar om en oerhörd mängd information som ska ges, tas emot och framför allt förstås från båda håll. Vården blir dessutom alltmer komplex och komplicerad genom att vi i dag kan göra mer än någonsin och har fler val att göra då det i många fall finns flera behandlingsalternativ.

Vi är överens om att hälso och sjukvården ständigt behöver arbeta med kvalitetsförbättringar, minimering av risker och förebyggande av vårdskador. En oerhört väsentlig del i det arbetet är att systematiskt ta till sig patienters synpunkter och klagomål och utifrån dessa dra slutsatser och arbeta för förbättringar. Det finns ju ingen annan än patienten själv som kan svara på hur man upplevt hela vårdförloppet från början till slut i allt från bemötande till information och slutligen själva behandlingen och dess resultat.

Att det här arbetet behövde förstärkas och utvecklas har redan nämnts av föregående talare. Den förra regeringen vidtog en rad åtgärder. Patientsäkerhetslagen 2011 har nämnts. Man ingick en överenskommelse med SKL om förbättrad patientsäkerhet. Myndigheten IVO inrättades 2013, och 2015 kom patientlagen.

Tyvärr kan vi konstatera att trots de goda intentioner som funnits har det inte fungerat optimalt i praktiken. Därför tycker jag att det är välkommet att regeringen nu lägger fram ett förslag som syftar till att tydliggöra hur detta ska fungera. Det är glädjande att vi i utskottet är överens om att detta är bra.

Min övertygelse, herr talman, är att om man som patient är missnöjd eller har synpunkter på vård och behandling är det absolut viktigaste att man så snart som möjligt får en förklaring till det som inträffat och får veta varför det blev fel. Helst vill man veta att det som drabbade en inte kommer att drabba fler patienter. Många gånger är det en fråga om bemötande. Ibland vill man helt enkelt bara ha en ursäkt.

För mig är det självklart att den som är bäst lämpad att svara på och bemöta den här typen av klagomål är den som utfört vården, alltså vårdgivaren. Som regeringen konstaterar i propositionen måste fokus ligga på att snabbt lösa eventuella missförstånd och oklarheter och svara på patientens frågor.

För vårdpersonalen är det också viktigt att det är tydligt hur klagomål och synpunkter ska tas om hand och besvaras. Nu blir det tydligt att det är patientnämnderna som utgör första instans för att hjälpa och stödja patienten så att man får tillräckliga och begripliga svar från vårdgivaren. Nämnderna ska också samverka med IVO och uppmärksamma myndigheten på förhållanden som är relevanta för myndighetens tillsyn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Att IVO får en begränsad utredningsskyldighet tycker jag är välkommet. Det kommer att leda till ökade möjligheter att bedriva mer systematisk tillsyn som kan bygga på analyser av var behovet är som störst, till skillnad från i dag, då arbetet i hög grad styrs av vilka klagomål som kommer myndigheten till handa. Jag är övertygad om att det ökar möjligheterna för grupper som kanske inte alltid gör sin röst hörd men vars behov av tillsyn ändå kan vara mycket stort.

Det är också bra och viktigt att regeringen konstaterar att det behövs nationell information om hur man lämnar synpunkter och klagar på hälso och sjukvården och att systemet även fortsättningsvis ska följas upp och utvärderas.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Herr talman! Kristina Nilsson använde hela sitt anförande till att berätta att det här är ett bra förslag. Det håller jag med om - det är ett bra förslag. Det var det sista förslaget som Alliansen tog initiativ till, sommaren 2014, eftersom det här är ett område där vi hela tiden måste fundera på vad vi kan göra bättre och vilka förändringar vi kan göra.

Bekymret efter 2014 har varit att vi sitter med en regering som på det här området över huvud taget inte tar initiativ till något lagstiftningsarbete. Det är det som gör att vi i Alliansen tycker att när man nu lägger fram detta bra förslag, då måste vi i riksdagen säga att här är det uppenbart att det under tre år inte har hänt någonting. Inga initiativ har kommit från regeringen för att reformera patientsäkerhetslagstiftning eller patientlagstiftning, trots påstötning från både Riksrevisionen och inte minst Myndigheten för vård och omsorgsanalys.

Min fråga till Kristina Nilsson handlar om att ni i betänkandet säger: Nej, vi behöver inte besluta om det här - alltså att regeringen borde se över patientlag och patientsäkerhetslag - eftersom vi har tillsatt en utredning som heter Samordnad utveckling för god och nära vård. Men det direktivet handlar ju om någonting helt annat. Patientlagen finns över huvud taget inte nämnd. Den utredningen handlar inte om patientsäkerhet. Den handlar om primärvården. Därför undrar jag hur den utredaren ska kunna svara på frågor och lägga fram förslag på det här området när ni inte har skrivit in det i direktiven.

Varför är Miljöpartiet och Socialdemokraterna i regeringen så helt handfallna vad gäller att ta initiativ och tillsätta utredningar på detta oerhört viktiga område?

Herr talman! Först vill jag säga att jag tycker att det är bra att det finns stor politisk enighet i frågorna om att utveckla patientsäkerheten och patientsäkerhetsarbetet. Att vi är överens om lagförslaget som läggs fram i dag är naturligtvis alldeles utmärkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Jag funderar lite på det Barbro Westerholm tog upp i sitt anförande. Jag tror nämligen inte att det är så enkelt att man bara kan ändra i en lagstiftning för att det här ska fungera optimalt. Jag tror att det handlar om en större utredning som skulle behöva göras för att se över de här delarna, hur de kan kopplas till varandra och om det finns lagstiftning som behöver sammanföras. Men det är som sagt ingenting som jag i dag kan redogöra för exakt hur det skulle kunna gå till.

Det viktigaste tycker jag är att regeringen tar ett initiativ för att se till att det här verkligen börjar fungera i praktiken, för det har det uppenbarligen inte gjort. Det har inte hänt, det som vi alla ville skulle hända där ute i vården. Det har inte blivit så att man bättre tar vara på patienternas synpunkter och klagomål. Det har inte blivit så att man utvecklar verksamheterna inom vården utifrån detta på ett systematiskt sätt. Då tycker jag att det är bra att vi lägger fram ett förslag som gör att man i praktiken kan komma igång med det arbetet och att det blir klart och tydligt hur det ska fungera. Sedan måste det även fortsättningsvis följas upp och utvärderas.

Herr talman! Det var ju inte svar på frågan. Produkten som vi beslutar om i dag är alltså resultatet av ett arbete som alliansregeringen drog igång sommaren 2014 efter ett oerhört intensivt reformarbete under åtta år. Det här är på något vis det sista resultatet av alliansregeringens arbete vad gäller patientlag och patientsäkerhetslag.

Från och med hösten 2014 har det inte tillsatts en enda utredning från regeringens sida som har någonting att göra med patientsäkerhet eller patientlag, det vill säga att flytta makten från tjänstemän och byråkrater till patienten - ingenting, inte en enda utredning, trots att både Riksrevisionen och Myndigheten för vård och omsorgsanalys har sagt att man fortlöpande ser ett antal saker som fungerar dåligt.

När man får den typen av signaler måste man som regering säga: "Ja, vi ser att här finns det bekymmer i lagstiftningen. Här måste vi tillsätta en utredning som ser över patientsäkerhetslag och patientlag. Vi har ju fått signaler på båda dessa områden." Det är så reformarbete fungerar. Man kan inte luta sig tillbaka och vänta på att någonting ska hända.

Det är därför min fråga till Kristina Nilsson är: Varför kan ni inte tycka som vi i Alliansen - att man borde tillsätta en utredning illa kvickt för att se över både patientlag och patientsäkerhetslag? Ska det gå ytterligare år utan att någonting händer på det här området?

Slutligen det mest märkliga: Ni säger att orsaken till att ni inte ska tillsätta en utredning är att regeringen nyss har tillsatt en utredning som håller på med något helt annat, nämligen primärvården. Det är i och för sig också viktigt, men det står inte ett ord i de direktiven om patientsäkerhetslag eller patientlag.

Det är för mig och säkert många fler fullständigt obegripligt varför Socialdemokraterna och Miljöpartiet är så fullkomligt ointresserade av patientlag och patientsäkerhetslag att de inte är beredda att sätta spaden i marken och påbörja utredningsarbetet för att om några år kunna leverera förslag som stärker det här området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Herr talman! Jag kan förstå att det är frustrerande för Anders W Jonsson att vi inte alltid tycker som Anders W Jonsson gör. Men det ligger kanske lite i sakens natur.

Regeringen har identifierat ett problem, nämligen att det finns bekymmer med tillämpningen av den lagstiftning som redan finns. Anders W Jonsson kan väl inte tycka att vi ska tillsätta en utredning om det som redan är utrett?

Nu har regeringen valt att gå den här vägen. Det finns bekymmer med tillämpningen av den lagstiftning som finns. Då försöker man se till att få det att fungera i praktiken, att det verkligen ska hända där ute på vårdcentralen och att det ska hända där ute på sjukhuset. Det här ska komma igång på ett bättre sätt. Man ska på ett bättre sätt ta till vara patienters synpunkter och klagomål och använda dessa i praktiken, för att förbättra arbetet i den dagliga verksamheten.

Jag utesluter inte att det så småningom kan behövas en ny utredning. Men som det ser ut i dag tycker jag att regeringen har gjort ett bra val när man har valt att se till att den lagstiftning vi har ska fungera i praktiken.

Herr talman, åhörare, tittare och lyssnare! Den rödgröna feministiska regeringen arbetar, som ni nu alla vet, långsiktigt och målmedvetet med att utveckla och förstärka välfärdspolitiken. Vem som helst av oss här i kammaren eller av er som sitter på läktaren och lyssnar eller några av er som väljer att följa debatten här i kammaren på andra sätt kan när som helst drabbas av ohälsa. Ingen kan med säkerhet veta på förhand när man kommer att få ett eget behov av hälso- och sjukvård. Därför är vi alla måna om att vi ska ha väl fungerande hälso- och sjukvård liksom ett välfärdssystem som garanterar ett värdigt liv.

För en vecka sedan debatterade utskottet förebyggande åtgärder, hur vi i möjligaste mån ska undvika att ohälsa uppstår. I går debatterade vi själva hälso- och sjukvården och den verksamheten. Fokus blev då i första hand sådant som strukturer och styrmedel. I det här betänkandet behandlas patientens möjligheter att framföra klagomål på den vård som man fått i det här systemet.

Förslaget har redan beskrivits av flera debattörer. Jag tror inte att jag har särskilt mycket att tillägga. Jag ska därför hålla det mycket kort.

Regeringen vill med det här förslaget skapa ett mer ändamålsenligt klagomålssystem. I syfte att nå det förtydligar man vårdgivarnas ansvar att ta emot klagomål. Det blir tydligare.

Man stärker också patientnämndens roll genom en ny lagstiftning, så att nämnden kan vara mer självständig gentemot vårdgivarna. Man ökar patientnämndens ansvar för att hjälpa patienterna i processen, vilket kanske är den viktigaste delen. Patientnämnden, som blir självständigare, ska också mer tydligt stödja vårdgivarna i fråga om kvalitets- och patientsäkerhetsutveckling.

Det har klagats på detta. Vi har hört att det inte är tillräckligt. Men vi på regeringssidan tycker att det här är ett stort steg i rätt riktning. Förhoppningsvis kommer vi att se att det som var intentionerna i lagstiftningen från början kan genomföras i ökad utsträckning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården

Utifrån det som har sagts vill jag kommentera att vi i varje debatt och nu igen har fått höra att den här regeringen inte gör någonting. Jag roade mig med att titta efter. Allianspartierna styrde under åtta år. Under de åtta åren lade man, enligt propositionslistan, fram i genomsnitt 128 förslag per år, varav 16 handlade om socialutskottets verksamhet.

Under de två och ett halvt, snart tre, år som den här regeringen har verkat har man lagt fram i snitt 30 procent fler förslag - 165 totalt, varav 21 på socialutskottets område.

Det är alltså tvärtemot vad allianssidan hela tiden har tjatat om. I verkligheten lägger den här regeringen fram 30 procent fler förslag, enligt propositionslistan.

Man kan ha olika uppfattning om sådant som förslagens kvalitet. Men utifrån det som går att mäta, antalet förslag, har den här regeringen varit väsentligt mer aktiv, 30 procent, när det gäller att lägga fram förslag. Jag vill säga det, eftersom det har blivit tjatigt med den bild som jag inte känner igen.

Vi ska också komma ihåg att när den här regeringen tillträdde fick man inte igenom sin budget från början. Man fick styra med en budget som lades fram av Alliansen, och den budgeten var nästan tom - för att använda det uttryck som ni i Alliansen brukar använda - när det gäller utredningsresurser. Det är en stark orsak till att utredningarna har startat mycket senare under den här mandatperioden än under er period, när ni hade egen majoritet och kunde ta hur mycket resurser som helst i anspråk för utredningsarbete.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Herr talman! För oss som tror på demokrati och europeiska värderingar var 2016 ett fortsatt mörkt år.

Vad var det som hände? Jo, tre saker hände. Till att börja med plågade flera terrordåd Europa och Europarådets medlemsstater, i bland annat Bryssel, Istanbul, Nice, Normandie, München och Berlin. Det andra var att Ryssland fortsatte med sin ockupering av Krim. Det tredje var att det misslyckade kuppförsöket i Turkiet ledde till massarresteringar och inskränkningar av både mänskliga rättigheter och demokrati.

De många horribla terrordåd som skedde i Europa och övriga världen kom under 2016 att dominera arbetet i Europarådets parlamentariska församling. Inte undra på det!

Europarådet grundades 1949, och en av de första sakerna man gjorde var att skapa den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Den har sedan dess varit vägledande för Europa, till och med hela världen.

Om vi inte vill att terrorn ska förstöra alla rättigheter och friheter vi så mödosamt har byggt upp i vår del av världen måste vi stå enade över partigränserna och lägga partipolitiken åt sidan. Terrorism är ett av de största hoten mot demokrati, säkerhet och europeiska värderingar. Vi måste därför arbeta förebyggande mot radikalisering men även ta krafttag mot dem som blivit radikaliserade, för att förhindra framtida terrordåd.

I Europarådets debatter har insikten om att dessa brutala dåd är tydligt kopplade till fanatisk och fundamentalistisk religiös extremism blivit realitet. Denna process har kommit betydligt längre än i Sverige, som förhoppningsvis vaknar efter det hemska terrordådet i Stockholm.

I Europarådet har frågan väckts om sharialagar är förenliga med Europakonventionen. Det pågår ett arbete med en rapport som heter Compatibility of Sharia law with the European Convention on Human Rights: can States Parties to the Convention be signatories of the "Cairo Declaration"? Jag fick i uppdrag att i rapporten skriva en åsikt om denna å Europarådets kulturutskotts vägnar.

Vad gäller Rysslands annektering av Krimhalvön har den fördömts av Europarådets parlamentariska församling i kraftiga ordalag. Det ledde till att den ryska delegationen förlorade sin rösträtt och sedan beslöt sig för att inte infinna sig.

Naturligtvis har denna situation lett till att den paneuropeiska dialogen har lidit skada när Europas största land är frånvarande. Men principen om länders territoriella integritet är något vi alla måste värna om, kosta vad det kosta vill. Den aggressiva imperialism som vi ser från Ryssland kan vi inte godkänna. Har inte Europa haft tillräckligt med aggressiva stater med ambitioner?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Fru talman! Vi kommer alla ihåg försöket till statskupp i Turkiet under 2016. En statskupp är alltid demokratiskt förkastlig oavsett om den lyckas eller inte.

President Recep Tayyip Erdogan har använt statskuppen som en ursäkt för att göra massarresteringar och massuppsägningar av offentliganställda, såsom militärer, poliser, domare och lärare. Men även ett stort antal företag tvingades stänga ned.

Enligt Amnesty har mer än 2 500 journalister blivit av med sina arbeten, närmare 800 har förlorat sitt statliga presskort och 169 medier har stängts ned.

Ca 500 000 kurder har fått lämna sina hem efter brutala tillslag av turkiska myndigheter.

Turkiets återkommande förtryck av minoriteter borde för länge sedan ha öppnat ögonen på Europas ledande politiker för vad som försiggår.

I samband med det senaste presidentvalet utsattes flera kurdiska politiker från det nystartade vänsterpartiet HDP för misshandel medan deras lokaler sattes i brand.

Turkiet har gått in med trupper i Irak för att attackera kurderna, vilket den demokratiskt valda irakiska regeringen har motsatt sig. I Syrien har man attackerat Natoallierade SDF.

Turkiets agerande strider tydligt mot mänskliga rättigheter, och utvecklingen är oroande både för det turkiska folket och för Europas säkerhet. Det är rent horribelt att se västvärldens flathet mot vad som händer i Turkiet.

Under Europarådets januarisession röstades en aktuell debatt om situationen i Turkiet ned av både byrån och kammaren. Vi fick under höstsessionen se hur ledamöter från olika länder försvarade president Erdogans förtryck av politiska motståndare före och efter kuppförsöket.

Fru talman! Under ett besök av Turkiets utrikesminister i Europarådet utmålade han delar av gruppen Syrian Democratic Forces, SDF, som terrorister, detta trots att de utgör den främsta demokratiska kraften mot IS och islamistiska extremistgrupper och att de stöds av merparten av Europas regeringar. Han försvarade också, som jag tidigare har sagt, regimens massarresteringar och massuppsägningar av offentliganställda, såsom militärer, poliser, domare och lärare, men också att en lång rad politiska motståndare systematiskt har fängslats, mist sina jobb eller utsatts för annat förtryck inklusive inslag av våld.

Som om inte det skulle räcka har nu president Erdogan tillkännagivit sin regerings planer att återinföra dödsstraffet.

Att så många människor bara dagar efter kuppförsöket kom att betraktas som terrorister är inte bara suspekt utan också en indikation på vilken typ av regim vi har att göra med i Turkiet.

Fru talman! Europarådet har en unik roll då man är det enda mellanstatliga organ som samlar i stort sett samtliga europeiska länder för att värna de mänskliga rättigheterna, rättsstatens principer och ett demokratiskt styrelseskick. Men vi ser tyvärr hur motsättningarna och spänningarna ökar i Europa och hur fler länder kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna på en rad områden. Det är självklart ett bakslag för Europarådet när länder som Ryssland, Ungern, Ukraina, Azerbajdzjan, Turkiet med flera fortsätter att åsidosätta de åtaganden som ett medlemskap innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Jag tänkte koncentrera mitt anförande på några av de centrala frågor som har debatterats i Europarådets parlamentariska församling under den period som vi nu debatterar, alltså 2016.

Rysslands olagliga annektering av Krim samt utvecklingen i östra Ukraina har fortsatt att vara en central fråga. Det är självklart inte acceptabelt att ett medlemsland annekterar en del av ett annat medlemsland.

Vänsterpartiet har därför tillsammans med den övriga svenska delegationen ställt sig bakom Europarådets beslut om att temporärt frånta Ryssland deras rösträtt i Europarådet.

Vägen fram är en fredlig lösning med ett ryskt tillbakadragande från Ukrainas territorium och stopp för militära leveranser till separatisterna, vilket även Europarådet uppmanade till i den resolution som antogs. I rapporten ställdes också krav på Ukraina, där det betonades att endast ett demokratiskt Ukraina med stabila, effektiva och ansvarsfulla institutioner kommer att vara kapabelt att återställa fred och välstånd. Vi ska vara medvetna om att Ukraina också står inför flera stora utmaningar, inte minst när det gäller att komma till rätta med den omfattande korruptionen och respekten för minoriteters rättigheter.

Flyktingfrågan var utan tvekan den fråga som diskuterades allra mest under perioden. Det är uppenbart att flyktingarna fick betala ett högt pris för EU:s beslut om att drastiskt minska antalet flyktingar som fick tillträde till Europa under 2016. Det rika Europa med 730 miljoner invånare borde inte ha några svårigheter att ta emot 1 miljon människor som befinner sig på flykt undan krig, terror och förtryck. I stället slöt EU ett avtal med Turkiet, där landet fick i uppdrag att agera gränspolis - ett land med knappt fungerande asylsystem och stora interna problem. Ett stort antal flyktingar blev också fast på de grekiska öarna, där situationen var allt annat än tillfredsställande. Dessutom stängdes Balkanrutten norr om Grekland. Bristen på solidaritet med flyktingar blev också uppenbar när EU:s omfördelningsplan av flyktingar misslyckades, mycket på grund av Ungerns vägran att acceptera planen.

Flera av dessa frågor debatterades i Europarådet, och i resolutioner uppmanades församlingens medlemsländer och det internationella samfundet att göra mer, bland annat genom att skapa legala vägar, prioritera de mest utsatta samt underlätta för familjeåterförening. Det är bra.

Det konstaterades även att Grekland har fått bära en orimlig börda för flyktingsituationen och att Grekland och framför allt EU måste göra mer för att uppfylla sina åtaganden för att garantera respekten för de grundläggande rättigheterna för flyktingar och invandrare.

Jag är glad över att ha bidragit till bättre beslut genom ett tilläggsyrkande som uppmanade EU att ompröva flyktingavtalet med Turkiet.

Turkiet kom under perioden att hamna alltmer i fokus för Europarådets intresse, särskilt efter det misslyckade kuppförsöket i juli 2016. I debatten var det många som mycket riktigt tog avstånd från militärkuppen men samtidigt konstaterade att man inte kunde rättfärdiga de övergrepp som sedan skedde med massarresteringar av journalister och oppositionella, inklusive parlamentsledamöter från det demokratiska vänsterpartiet HDP, och massavskedanden av tusentals tjänstemän, akademiker och domare. Den kurdiska befolkningen, som länge varit utsatt, drabbades särskilt hårt. FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna fördömde agerandet mot den kurdiska befolkningen som ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Jag är därför glad över att Turkiet nu kommer att sättas under full övervakning av Europarådet. Det är ett nödvändigt och viktigt beslut som ger de demokratiska krafterna i Turkiet nytt hopp. Detta beslut fattades inte under den period som vi nu egentligen diskuterar. Men jag vill ändå nämna det i sammanhanget. Jag är övertygad om att vi kommer att återkomma till frågan om Turkiet flera gånger, inte minst med tanke på att det finns ett hot om att återinföra dödsstraffet, vilket skulle vara ett grundläggande brott mot Europakonventionen.

En annan fråga som jag kortfattat vill nämna är att Europarådet avslog en resolution om konflikten i Nagorno-Karabach, som var alltför obalanserad och beskrev Armenien på ett överdrivet negativt sätt. Jag vill dock betona att denna frusna konflikt som har orsakat och orsakar mycket lidande måste få en lösning och att båda sidor har ett gemensamt ansvar med respekt för Minskgruppens arbete.

Jag kan också konstatera att vi fortfarande lever i ett Europa där män tjänar mer än kvinnor och har betydligt mer makt och inflytande än kvinnor på i stort sett alla områden. Jag är därför glad över att Europarådet diskuterade flera resolutioner med kopplingar till jämställdhet. Jag var själv aktiv i flera av dessa debatter, bland annat när det gäller vikten av att öka jämställdheten inom idrottens område, där jag lyckades förbättra skrivningen genom att få in förslag om vikten av att få in fler kvinnliga ledare i idrottsrörelser på alla nivåer samt fler kvinnliga tränare.

Jag deltog även i en debatt om kvinnor i militärtjänst, där jag betonade vikten av att bättre anpassa verksamheten till kvinnors behov. Ytterligare en viktig resolution om kvinnors rättigheter handlade om förbud mot kvinnlig könsstympning, där medlemsländerna uppmanades att göra mer för att helt stoppa dessa förskräckliga övergrepp.

Jag vill yrka bifall till vår reservation nr 2 angående vikten av ett förstärkt arbete med hbtq-frågor på europeisk nivå. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans har vid flera tillfällen de senaste åren uppmärksammat kränkningar av hbtq-personers mänskliga rättigheter bland Europarådets medlemsstater. Vi anser därför att regeringen inom samarbetet i Europarådet bör arbeta aktivt för att alla medlemsstater ska avskaffa all diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck.

Jag är fullt medveten om att Sverige redan i dag prioriterar frågan och gör ett bra arbete med att lyfta fram hbtq-frågor i olika sammanhang. Jag kan också se att frågan har fått en viss positiv utveckling i Europarådet, vilket är glädjande. Jag vet även att den svenska delegationen, framför allt genom Jonas Gunnarsson, har lyft fram hbtq-frågan på ett föredömligt sätt.

Vi tror dock att vi måste intensifiera arbetet ytterligare, och det gäller inte minst att säkerställa att den särskilda enhet som arbetar med hbtq-frågor - Sexual Orientation and Gender Identity unit - stärks finansiellt och organisatoriskt för att säkerställa att den kan jobba långsiktigt och stärka hbtq-frågorna i Europa på sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Slutligen kan jag konstatera att det är roligt att ingå i en delegation som hör till Europarådets mest aktiva och engagerade. Den svenska delegationen har hög närvaro och deltar mycket aktivt i de olika debatterna. Jag vill tacka delegationsledningen och hela delegationen för gott samarbete, och jag vill tacka våra kompetenta tjänstemän. Utan er skulle vi aldrig klara vårt uppdrag.

Fru talman! Vi har i dag att debattera utrikesutskottets betänkande nr 13 om Europarådet. Betänkandet hanterar regeringens skrivelse om verksamheten vid Europarådets ministerkommitté under helåret 2015 och första halvåret 2016, redogörelsen från riksdagens delegation till Europarådets parlamentarikerförsamling samt ett antal motioner.

Jag vill självklart börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

När man läser redogörelsen från delegationen kan man konstatera att vi har en väldigt aktiv delegation som tar det uppdrag den har fått av riksdagen på stort allvar. Vi kan också förstå att man genomför uppdraget med liv och lust. Som ordförande i delegationen vill jag börja med att tacka ledamöterna för gott samarbete och väl utfört arbete.

Vi är alla smärtsamt medvetna om de i många fall akuta problem som stora delar av Europa står inför. Det handlar om Rysslands olagliga annektering av Krim, konflikten i östra Ukraina, de frusna konflikterna kring bland annat Transnistrien och Sydossetien samt utmanandet av rättsstatens principer och grundläggande värden av regeringar i länder som Ungern, Turkiet och Ryssland. Även flyktingkrisen och konflikterna i Europas närområde förtjänar att nämnas i dessa sammanhang.

Europarådet bildades en tid efter andra världskriget, för att främja demokrati, rättsstatsutveckling och mänskliga rättigheter hos medlemsstaterna. Då, 1949, var det en handfull demokratier i framför allt Västeuropa som tog detta ganska radikala steg för att förverkliga FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna i Europa.

Sedan dess har många stora steg tagits, både juridiskt och politiskt, och sett till geografi har vi utökat medlemsantalet radikalt - i princip alla Europas stater är i dag medlemmar. Undantagen är Kosovo, som det finns en politisk konflikt kring, Vitryssland, på grund av att landet inte kan bete sig mot sin egen befolkning, samt Heliga stolen/Vatikanstaten, som av kända skäl inte är med.

Genom den fantastiska utveckling vi har sett sedan organisationens start har vi skapat en i princip paneuropeisk jurisdiktion till skydd för den enskildes rättigheter. Det har vi kunnat skapa genom Europakonventionen och Europadomstolen, en världsunik domstol som vi ska vara otroligt stolta över.

Tyvärr kan vi med smärtsam tydlighet konstatera att förtroendet för Europarådet i många stycken utmanas genom misstankar om korruption i parlamentarikerförsamlingen, genom politisk okänslighet och oförståelse inför de värden som präglar organisationen och genom olämpliga samarbeten och besök hos bland annat den syriske diktatorn Asad av ett flertal framstående ledamöter i församlingen. Till och med vår ordförande Agramunt deltog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Mot bakgrund av allt detta vill jag tacka delegationen än en gång. Vi är nämligen i princip enhälliga när vi står upp för organisationens kärnvärden. Vi står mangrant upp för demokratin, för rättsstatsprincipen och för att mänskliga rättigheter är det som ska prägla organisationens arbete. Vi nedlåter oss inte till korruption och till att fläcka ned organisationens fina rykte, utan vi står upp för det som är viktigt.

När det gäller utvecklingen framåt har några saker redan nämnts. Vi har talat om Turkiet. Församlingen har nu återupptagit sin granskning av landet, och det är otroligt viktigt. Vi har alla kunnat se vad som har hänt i Turkiet under de senaste åren, med en alltmer maktfullkomlig president och ett styre som är alltför negligerande gentemot individens rättigheter. Här har Europarådet en grundläggande uppgift, nämligen att stå upp för de värden vi har talat om så många gånger.

Jag kan inte låta bli att nämna de områden jag framför allt arbetar med inom ramen för mitt utskottsarbete i församlingen. Det rör bland annat hbt-området. Jag har äran att en stund till få vara generalrapportör för hbt-personers rättigheter.

Här har vi gjort stora framsteg i Europa. Lotta Johnsson Fornarve från Vänsterpartiet nämnde SOGI-enheten, hbtq-enheten i organisationen. Den har genom svenskt agerande blivit en ordinarie del av verksamheten. Från att ha varit en ad hoc-del, som har finansierats från år till år, har den nu blivit en ordinarie del av verksamheten. Det är en otroligt stor vinst på området. Det gör att frågorna får en självklar del i organisationen och uppmärksammas på det vis de förtjänar.

Församlingen har också tagit steg framåt genom att utse ett antal rapportörer som har att jobba på några specifika frågor. Det handlar framför allt om familjerättens områden, där det finns case law från domstolen att ta vara på rent politiskt och se hur det kan tolkas till förmån för alla de samkönade par som i dag står utan rättsligt skydd i många medlemsstater.

Vi har också situationen för intersexpersoner, som är fruktansvärd i många medlemsstater. Man utsätts för fysiska ingrepp som är oefterfrågade, ens rättigheter kränks och man har ofta en juridiskt konstig situation att leva i. Jag kan också konstatera att den resolution om transpersoners rättigheter som vi antog 2015 alltjämt är ett av de främsta internationella juridiska verktygen när det kommer till skydd av transpersoners rättigheter. Det är en resolution vi i Europa ska vara otroligt stolta över, och den svenska delegationen var aktiv i stöttandet av och arbetet med att ta fram den. Den ska vi hålla fast vid och använda oss av.

Jag konstaterar att Sverigedemokraterna har två reservationer i betänkandet, och jag tycker att de är lite underliga. Jag vill först säga några ord om det ställningstagande Sverigedemokraterna gör när det gäller Kosovo. Det är ett djupt olyckligt ställningstagande att man inte vill att en stat i Europa ska kunna ansluta sig till konventionen. Det gör att man förnekar ungefär 2 miljoner invånare i landet det skydd som konventionen innebär för dem som individer.

Om man menar allvar med den hållning som man ger uttryck för, nämligen att erkännandet i sig inte ska få kvarstå, måste jag fråga Sverigedemokraterna: Vilka fler länder ska vi upphäva erkännandet för? Gäller det bara Kosovo, eller gäller det andra länder också? Eller ska vi ändå hålla fast vid den ordning som vi har, att när ett land är erkänt är det erkänt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Sedan kommer vi till frågan om domstolen. Sverigedemokraterna säger helt plötsligt att man vill ta tillbaka Sveriges tillträdande till det tilläggsprotokoll som har inneburit att domstolens verksamhet har kunnat effektiviseras och anpassas till den verklighet som vi i dag lever i, där människor har tillgång till e-post och andra digitala hjälpmedel.

Detta är också ett tilläggsprotokoll som Sverigedemokraterna fram till alldeles nyss har stått bakom genom den hantering som vi har haft här i riksdagen. Man gick med på tillträdandet i 2014/15:KU9, om jag minns rätt.

Jag blir väldigt förvånad över att Sverigedemokraterna har denna gummibandsaktiga inställning till Europarådet och till sådana principer som borde vara självklara när det gäller detta område.

Med det, fru talman, vill jag än en gång tacka delegationen och yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 1, vilket jag glömde att göra tidigare.

Jag tänkte inte replikera på det du sa i talarstolen, Jonas Gunnarsson, för jag har andra frågor till dig.

Vi vet alla hur Turkiet har agerat under förra året och det här året, med massarresteringar och brott mot mänskliga rättigheter. Någonting som har förvånat mig mycket i Europarådet är att de flesta grupperna verkar vara väldigt måna om att försvara Turkiets beteende i stället för att fördöma och ta tag i problemet.

Min fråga är: Vilken linje har Socialdemokraterna, och hur har ni drivit på för att er grupp ska ta hårdare tag mot Turkiet?

Fru talman! Nu kanske vi inte ska diskutera partigruppernas inre liv här, men jag kan ändå säga att jag tycker att det är bra att vi har fått församlingen att återuppta en full granskning av Turkiet. Det är någonting som har efterfrågats länge. Att detta läge äntligen har infunnit sig - att vi har kunnat nå dit - är väldigt bra.

De övergrepp som sker i Turkiet är fruktansvärda - det håller jag med Johan Nissinen om. Den situation som journalister, minoriteter och andra i Turkiet har fått uppleva efter statskuppen, men även tidigare, är oacceptabel. Detta är någonting som jag tycker att vi alla ska stå för och våga säga när vi har kontakt med turkiska företrädare.

Fru talman! Det är skönt att höra att Socialdemokraterna håller med, men som Europarådet har agerat tycker jag fortfarande att vi har varit alldeles för snälla. Mot Ryssland agerade vi väldigt kraftigt, vilket jag tycker är bra, och jag tycker att vi skulle ha samma kraftiga agerande mot Turkiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Även om Turkiet många gånger har hållhakar på Europa tycker jag att man borde vara tydlig med sina värderingar och ställningstaganden. Vi är skyldiga det turkiska folket detta, för det turkiska folket ska också omfattas av de mänskliga rättigheterna i och med den europeiska konventionen.

Skulle Socialdemokraterna vara beredda att i framtiden eventuellt ta bort rösträtten för Turkiet i Europarådet för att tydligt markera att det som landet gör är fel?

Fru talman! I huvudsak tycker jag att vi ska använda de granskningsverktyg, rapporteringsmöjligheter och resolutionsmöjligheter som församlingen har för att kritisera och driva medlemsstaterna framåt.

Någon gång i framtiden - om Turkiet nu utvecklas åt helt fel håll - får vi väl fundera över vilka steg vi ska ta. Men Turkiet är inte Ryssland. Turkiet har inte annekterat en annan medlemsstats territorium. Turkiet har inte sett till att starta frusna konflikter i flertalet av sina grannländer. Det är gradskillnad mellan Ryssland och Turkiet.

Jag tycker att det är tråkigt att Johan Nissinen valde att inte svara på de frågor som jag hade, som rör domstolen och som rör något så grundläggande som att 2 miljoner människor ska få ha tillgång till det skydd som konventionen ger. Jag tycker att det är synd att han inte svarar på om vi ska dra tillbaka erkännandet av andra stater. Men det är väl sådant som vi får komma tillbaka till senare.

Fru talman! Det här är ett tillfälle att begrunda både den svenska delegationens och den parlamentariska församlingens verksamhet under det gångna året 2016, som denna rapport omfattar.

Som tidigare sagts har den svenska delegationen, som riksdagen utser bland sina ledamöter och som deltar i verksamheten, både varit politiskt aktiv och haft en mycket hög närvaro vid sessionerna i Strasbourg, understödda av sina kloka tjänstemän i sekretariatet.

Detta är naturligtvis glädjande och visar att vi, som en medgrundarstat till Europarådet, alltjämt står starka i vår uppfattning att detta är och förblir en institution vars betydelse för värnandet av de mänskliga rättigheterna är betydande och ibland avgörande.

Det skulle emellertid ha varit ganska märkligt om inte även innevarande år berörs av oss som i dag deltar i debatten - dels därför att många av de frågor som snabbt steg på agendan under 2016 alltjämt är i fokus, dels därför att allvaret i flera av frågorna ytterligare har skärpts sedan kammaren senast debatterade delegationens verksamhet.

I dessa dagar är det därför framför allt fyra saker som jag tycker är särskilt betydelsefulla att nämna i denna debatt, nämligen de korruptionsanklagelser som riktats mot enskilda ledamöter i den parlamentariska församlingen, kränkningarna av de mänskliga rättigheterna för hbtq-personer i Tjetjenien, det pågående kriget mellan Ryssland och Ukraina samt den allvarliga och auktoritära utvecklingen i Turkiet.

Den första frågan fick förnyad aktualitet genom de rapporter som presenterades i december förra året och som beklagligt nog pekar i riktning mot en omfattande och djupgående korruption bland församlingens ledamöter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Vad som är sant i denna fråga måste underkastas en noggrann och oberoende prövning, inte minst i ljuset av den oacceptabla resa som församlingens president gjorde till Damaskus tillsammans med andra enskilda ledamöter. Dessutom handlar detta ytterst om trovärdigheten för Europarådet som institution.

Det är glädjande att en sådan trovärdig process står i begrepp att inledas. Europarådets parlamentariska församling kan naturligtvis svårligen rikta någon kritik i korruptionsfrågor om vi själva som församling är föremål för just sådana misstankar.

Men även kvaliteten på snart sagt alla typer av rapporter och andra ställningstaganden som utgår från församlingen löper risken att utsättas för ifrågasättanden om det finns misstankar om att det genom mutor går att undkomma eller försvåra kritik.

Europarådet är - och det förtjänar att understrykas - ett av få organ som med mycket stor trovärdighet kan göra anspråk på att bedriva en opartisk och kontinuerlig granskning av sina medlemsstaters åtaganden på de områden som täcks av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Detta gör emellertid också Europarådet fruktat. Det är fruktat av dem som inte önskar se mer av transparens och som vet att rapporter om kränkningar av mänskliga rättigheter eller domar avkunnade av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg skapar ett politiskt tryck som är besvärligt och som bör vara besvärligt för den som utsätts för det.

Jag vill i detta sammanhang också passa på att dels framföra ett tack till talmanspresidierna i de nordisk-baltiska staterna, som riktat samfällda brev med starka uppmaningar att ingående och oberoende granska korruptionsanklagelserna mot ledamöter i den parlamentariska församlingen, dels påpeka det stora värde som Moderaterna sätter på NB8-formatet. De nordiska och baltiska staterna har mycket gemensamt, och i just detta sammanhang finns det särskilt goda skäl för att samverka och ta gemensamma initiativ.

Den andra frågan handlar om de fruktansvärda övergrepp mot hbtq-personer som i dessa dagar rapporteras från den ryska delrepubliken Tjetjenien. Dessa människor fängslas under koncentrationslägerliknande förhållanden. De misshandlas och torteras godtyckligt i dessa läger med myndigheternas aktiva medverkan. Jag lyssnade själv på ett seminarium under den senaste sessionsveckan som vi hade i Strasbourg i april och fick höra fruktansvärda vittnesmål från journalister och NGO:er som medverkade.

Flera initiativ har tagits inom Europarådet och dess parlamentariska församling för att uppmärksamma dessa fruktansvärda brott, ställa de ansvariga inför rätta och förhindra att människor förföljs på grund av sin kärlek.

Den tredje angelägna frågan för den parlamentariska församlingen i Europarådet utgörs tveklöst av den alltjämt pågående aggressionen från Ryska federationen mot Ukraina, där den olagliga annektionen av Krim och det lågintensiva men pågående kriget i östra Ukraina är öppna sår.

Sveriges uppfattning om att Minsköverenskommelsens krav måste uppfyllas, stridigheterna upphöra och Ukraina stabiliseras som stat utgör grunden för hur vi agerar i församlingen inom delegationen, och så bör det också allt framgent vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Slutligen måste även utvecklingen i Turkiet beröras. Alltsedan försöket till statskupp i juli förra året har den turkiska regeringens järngrepp över statsapparaten stärkts, och omfattande utrensningar har genomförts.

I dessa har tiotusentals människor förlorat sina arbeten, och många har utöver detta fängslats på mycket lösa grunder. Den kurdiska minoriteten förtrycks på ett alltmer hårdhänt sätt av den turkiska statens armé och polis.

Den demokratiska reträtten är bitter och bekymmersam för alla oss som tror på ett bättre Turkiet, men vägen tillbaka till en positiv utveckling går inte genom eftergifter mot regimen utan genom ett strikt upprätthållande av Europakonventionens krav.

Den resolution som antogs vid aprilsessionen om att på nytt underkasta Turkiet en så kallad monitoring- eller granskningsprocess bekräftar således grundläggande uppfattningar som vi står bakom: Den turkiska regeringen måste omedelbart upphöra med att anta nödförordningar som gör att man undgår besluts- och granskningsprocesser i sitt parlament. Man måste häva arresteringar och häktningar av parlamentariker och journalister i avvaktan på rättegångar.

Dessutom begärs i denna rapport att en undersökningskommission ska upprättas för att granska de åtgärder som den turkiska statsledningen vidtagit, att garantera rättvisa rättegångar och att återställa yttrande- och mediefriheten i landet.

(Applåder)

Fru talman! Det har framgått av debatten att den delegation som finns till Europarådet är samsynt i många frågor, och jag kan därför också instämma i flera av de tidigare talarnas inlägg.

Europarådet bildades på ruinerna av andra världskriget, med erfarenheterna nära av vad som kan hända när extremismen får härja och när det inte finns god ordning för att lösa konflikter eller oenigheter. Här skapades möjligheten att just samtala och att säkra mänskliga rättigheter, demokratiska grunder och en rättsstat som fungerar med trovärdighet för medborgarna. Detta gjordes naturligtvis för att vi inte skulle upprepa misstagen.

Fru talman! När vi tittar ut över Europa i dag, eller 2016 som vi talar om, ser vi dock att vi behöver påminna oss om hur snett det kan gå när extremism, oavsett om den är till höger eller till vänster, radikal nationalism eller jihadister och terrorister får fritt utrymme.

Detta påverkar Europa mycket i dag, och jag hoppas att Europarådet lyckas klara sig och stå pall, för det blåser rejält därute.

Jag tänker titta på några punkter, fru talman. Vitryssland har nämnts som utanförstående nation. Här har vi fortfarande en stat med dödsstraff, aktuellt och verkställande. Det är en stat där vi väl får säga att man försöker tillämpa en illiberal eller antiliberal demokrati. Rättssystemet är beroende, medierna och civilsamhället likaså.

Så kan det gå, och så har det sett ut i delar av Europa förut. Det är också värt att minnas. Så länge den utvecklingen inte vänder kommer Vitryssland inte att komma med som medlem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Ryssland har berörts. Parlamentarikerna som i duman röstade emot den olagliga annekteringen av Krim blivit av med sin rösträtt och valde då att lämna helt. Ryssland har fortsatt annekteringen och lever inte upp till de åtaganden man har gjort. Det är ett fortsatt krigande i östra Ukraina och, icke att förglömma, ett fortsatt ockuperande av georgiskt territorium.

Ryssland är också en av de nationer som fortfarande är medlemmar som tydligt gjort sig till tolk för andra värden än de västliga värden som vi står för. Det må gälla hbtq-frågor, som redan har berörts, och det som händer i Tjetjenien. Detta är bara ännu ett exempel på hur man tillåter Kadyrov att helt slå undan fötterna. Detta är ett område som är ett svart hål när det gäller mänskliga rättigheter i Europa i dag.

Så kan det bli i fler stater om man inte ser upp, och därför är det viktigt att vi är tydliga när det gäller Ryssland liksom när det gäller våra grundläggande värden.

Vi har ju sett hur andra följer efter. Det har talats om Turkiet och om president Erdogan. Visst, han har valt att gå i samma riktning - otvetydigt. Men det finns också andra. Vi har sett det i Ungern, vi ser det i Polen. Båda dessa alltmer auktoritära stater har varit aktuella för diskussioner under föregående år. Det finns en glidande skala kring hur man söker sig fram och testar systemen och talar för en antiliberal, antivästlig demokrati.

Det pågår alltså en kamp, och där är det bra att Sverige och den svenska delegationen i allt väsentligt står upp för de värden vi har bildat Europarådet för.

Konventionen utmanas alltså. Den utmanas alldeles tydligt av Ryssland, där vissa områden är helt utom räckhåll. Den utmanas också av Azerbajdzjan. Azerbajdzjan var en fråga i ministerrådet under föregående år. En av de politiska oppositionsledarna, Mammadov, sitter fängslad, och trots att vi har ett domstolsbeslut som är unikt vägrar man att släppa honom. Azerbajdzjan är viktigt i flera sammanhang, och det knyter an till den korruptionsdiskussion som just nu pågår i Europarådet och som kommer att vara synlig i nästa års rapport.

Det här är ett land som entydigt bryter mot konventionen, och vi får se om det kommer att leda till att generalsekreteraren kommer att gå hårdare fram. Det finns tydliga tecken om inte Azerbajdzjan skärper sig.

Tyvärr är det fler som utmanar konventionen. Vi hörde från våra brittiska kollegor att man säger att i nästa val - inte nu den 8 juni, men nästa gång, när man har klarat av brexit - så är konventionen en fråga som man kommer att vilja ha på agendan. Det är naturligtvis mycket allvarligt, för vi har sett hur andra gömmer sig bakom den typen av uttalanden. Där är det alltså också viktigt att vi ser och agerar.

Detta hänger ihop med domstolen. Vi har inte berört detta i betänkandet, men det finns skäl att påtala att Ryssland har valt att delvis frikoppla från domstolens utfall. Domstolen har enligt vår rättsordning det sista, avgörande ordet i domar om mänskliga rättigheter, men Ryssland har valt att frikoppla. Genom ett eget beslut kan de ta det sista beslutet själva. Detta följer andra efter, och det är någonting som vi har all anledning att se upp med, inte minst ministerrådet som ska garantera funktionaliteten i den delen.

Fru talman och kära kollegor! Det finns många utmaningar. Jag hoppas att vi ska kunna möta de aktuella utmaningarna vad gäller korruptionen och det faktum att vi har en talman i parlamentet som inte åtnjuter parlamentsmajoritetens förtroende men ändå sitter kvar. Det är ett institutionellt hot som vi har all anledning att arbeta med för att försöka möta. Jag hoppas att det ska vara möjligt, men jag känner viss oro för hur det ska lyckas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Fru talman! Jag tackar delegationen och tjänstemännen för arbetet under det gångna året. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Fru talman! När Europarådet inrättades 1949 var det i ett sargat Europa som genomgått två världskrig, där det andra fortfarande var färskt i minnet. Europarådets uppgift blev att främja de värdegrunder som kontinenten var i desperat behov av, nämligen mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.

Fru talman! De senaste åren har vi tyvärr fått bevittna en utveckling i flera av Europarådets medlemsländer som visar på en stagnation. Från bland annat Ungern, Polen, Ryssland och Turkiet hör vi rapporter om stora bakslag för demokratin och övergrepp på mänskliga rättigheter.

Från Ungern hör vi hur man hotar att stänga ned universitet och hur man vill begränsa civilsamhället och ideella organisationer.

Turkiet, som har nämnts av flera av min kollegor, är det land som kanske går längst. Där ser vi hur den politiske ledaren president Erdogan agerar för att koncentrera makten hos sig själv. Vi ser också hur kvinnors rättigheter begränsas och ifrågasätts när man går från en mer sekulär stat till en mer religiös stat.

Samtidigt tar främlingsfientligheten och antisemitismen ett allt starkare grepp om hela Europa. Kanske kan man påstå att de demokratiska framgångar som vi under flera decennier har kunnat se på vår kontinent inte längre är självklara.

Europarådet är en viktig aktör i att bemöta dessa utmaningar då denna organisation har särskild kunskap och kompetens, i jämförelse med andra organisationer, vad gäller att främja de tidigare nämnda värdegrunderna.

Det är därför glädjande när församlingen visar på handlingskraft och markerar genom att bland annat återuppta övervakningen av Turkiet och söka samarbeten i landet som kan innebära upphävandet av undantagstillståndet och ett frisläppande av parlamentsledamöter och journalister.

Även utvecklingen i Ungern står högt på församlingens dagordning, och en resolution har antagits där Ungern uppmanas att inte anta den lag som riskerar att begränsa enskilda organisationers möjlighet att verka.

Mycket görs, men mycket arbete kvarstår. Europarådets legitimitet och funktion kan avgöras av hur organisationen klarar av alla utmaningar. Medlemsländerna måste känna skyldighet att även i praktiken efterfölja de principer som medlemskapet innebär.

Det är därför betryggande att stora delar av den svenska delegationen är överens om hur vi behöver agera och verka för att stärka Europarådet i det viktiga arbete som kvarstår. Vi har ett gott anseende och trovärdighet i dessa frågor, vilket vi har visat genom våra insatser som medlemsland. Detta måste vi bygga vidare på.

Europarådet

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Fru talman! Låt mig inledningsvis tacka tjänstemännen vid OSSE-delegationens sekretariat. Tack vare deras insatser har vi inom delegationen kunnat vara aktiva och delta på ett kvalificerat sätt i OSSE:s parlamentariska församling. Jag vill också tacka mina kollegor i delegationen för deras insatser. Vi har alla varit aktiva och deltagit i de verksamheter som OSSE-delegationen genomfört.

OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, är världens största säkerhetsorganisation med 57 medlemsländer. Geografiskt spänner den från Vancouver i väst till Vladivostok i öst. Organisationen har ett långt förflutet. Redan 1975 bildades det som var embryot till OSSE, Europeiska säkerhetskonferensen, för förhandlingar mellan öst och väst. OSSE:s parlamentariska församling tillkom 1992, och därefter har utvecklingen gått vidare.

Det är viktigt att det finns en parlamentarisk församling inom OSSE. Vi som parlamentariker är valda av folket. Vi har en möjlighet att arbeta i ett brett perspektiv för säkerhetsfrågor, ett perspektiv som också är förankrat i våra respektive länder och går ända ned i våra valkretsar. I en orolig tid som denna är det viktigt med förankring i samhället.

OSSE:s verksamhet utgår från Helsingforsöverenskommelsen. Alla medlemsländer har antagit och godkänt att de ska följa OSSE:s medlemskriterier. Det har dock visat sig att detta kan tolkas på många olika sätt, för långtifrån alla OSSE-länder följer den ordning för demokrati och mänskliga rättigheter som vi känner.

Inom OSSE:s parlamentariska församling arbetar vi enligt de tre pelare som finns och som också är synonyma med de tre kommittéerna. Det är kommittén för säkerhetspolitik, kommittén för ekonomi och miljö och kommittén för mänskliga rättigheter.

Den svenska delegationen är aktiv i samtliga tre kommittéer. Vi tar del i debatten och driver frågor. Låt mig nämna några frågor där Sverige har varit aktivt och kommer att fortsätta att vara aktiva.

I den säkerhetspolitiska kommittén handlar det om de utdragna konflikterna inom OSSE-området. Här försöker vi på olika sätt bidra till att bryta dessa konflikter. Det gäller Moldavien och Transnistrien, Georgien och Sydossetien, Azerbajdzjan samt även Nagorno-Karabach där Armenien och Azerbajdzjan är involverade.

Jag vill särskilt nämna den ryska aggressionen mot Ukraina. Det gäller den illegala annekteringen av Krim men också vad som pågår i de sydöstra delarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Organisationen för säkerhet och samar-bete i Europa (OSSE)

Den svenska OSSE-delegationen följer upp hur utvecklingen går. Vi talar om vad vi tycker är fel, och vi driver på genom att använda de instrument som finns inom OSSE.

Vad vi också har lyft upp i den första kommittén är kvinnors medverkan i fredsbyggande arbete. Ska vi ha långvariga reella fredsprojekt måste också kvinnor delta.

Låt mig ge en liten bild av hur det ser ut i OSSE med dess 57 medlemsländer. I de nationella OSSE-delegationerna är 23 procent av delegationsmedlemmarna kvinnor. I ett flertal delegationer, varav ett stort antal är europeiska, finns inte en enda kvinna. Det är givetvis inte bra. I den svenska delegationen är såväl kvinnor som män representerade.

I den andra kommittén handlar arbetet framför allt om miljö, ekonomisk tillväxt och korruption. Jag vill nämna några ord om korruption. I de valobservationer där OSSE PA medverkar finns en fråga som alltid återkommer när det är ett val som inte fungerar, och det handlar om korruption som genomsyrar samhället från dess minsta detalj upp till högsta nivå. Det är en fråga som jag anser att OSSE borde lägga ned mycket större arbete på att bekämpa, för korruption är ett gissel.

Den tredje kommittén handlar om mänskliga rättigheter. Där finns några stora frågor som genomsyrar debatten. Det handlar om demokrati, som jag nämnde tidigare, men det handlar också om utvecklingen i Turkiet, där allt fler kränkningar av mänskliga rättigheter sker, och om respekten för det tryckta och fria ordet. Låt mig nämna att i Turkiet är fler än 100 000 hemsidor på internet blockerade och inte tillgängliga, och där finns fängslade journalister och oliktänkande. Detta är inte acceptabelt.

Något som vi också har lyft upp i den tredje kommittén är hur det ser ut när det gäller politiska fångar i Vitryssland. Ett tag såg det ut som att president Lukasjenko släppte politiska fångar, vilket man brukar göra inför varje val, men nu återkommer rapporter om nya fängslanden. Under året har det redan skett avrättningar - dödsstraff förekommer i Vitryssland. Detta är inte förenligt med OSSE:s kriterier för medlemskap.

I detta sammanhang vill jag också nämna flyktingfrågan. Den är oerhört viktig. Som vi ser det inom OSSE handlar det dels om perspektivet med mänskliga rättigheter, dels om att bevaka att också flyktingar kan leva ett säkert liv och får sina rättigheter bevakade. Det handlar även om att de grundläggande orsakerna till att människor väljer att fly ska motarbetas. Det handlar om krig och om att det ska bli mer fred. Det handlar om att det ska finnas möjlighet till ekonomisk tillförsikt och tro och hopp inför framtiden. Detta är något som vi inom OSSE arbetar för.

Vad gör vi då? Jag nämnde valobservationer, som nog är det som OSSE:s parlamentariska församling är mest känd för. Förra året, 2016, var valåret i kvadrat. Vi genomförde åtta nationella valobservationer. Därtill kom ytterligare några valobservationer som handlade om ett andra val.

Vi har varit i Kazakstan, Vitryssland, Ryssland, Georgien, Montenegro, Moldavien, USA och Makedonien. Stundtals kändes det som att vi var ett resande cirkussällskap, men detta är viktigt, fru talman. Valobservationerna är oerhört viktiga, för de bidrar till att utveckla demokratin.

Organisationen för säkerhet och samar-bete i Europa (OSSE)

Vi har inom OSSE en speciell metodologi som vi följer och som bygger på observationer. Vi samarbetar med Odihr, Europarådet, Natos parlamentariska församling och Venedigkommissionen, för det är flera parametrar ska falla på plats.

Vi säger inte: Det här var fel. Vi säger: Det här kan ni göra bättre, detta är viktiga frågor som inte har fungerat och vi hjälper gärna till.

Inom OSSE:s parlamentariska församling finns ett informellt samarbete med våra nordisk-baltiska grannar. Där lyfter vi upp de frågor som är viktiga ur ett nordiskt och baltiskt perspektiv.

Jag har anmält åtta minuter, fru talman. Jag vill avsluta med att yrka bifall till vår moderata reservation. Jag vill säga ett par ord om varför vi har skrivit den. Det handlar om att det i oroliga tider, när många insatser behövs, är väldigt lätt att den verksamhet vi bedriver inom OSSE:s expanderar. Därför tycker vi att det är viktigt att se till vilka uppgifter som OSSE:s parlamentariska församling ska prioritera. Detta måste granskas, för det är bättre att göra det vi ska göra bra än att expandera verksamheten och göra mycket men inte göra detta lika bra.

(Applåder)

(forts. § 11)

Frågestund

Organisationen för säkerhet och samar-bete i Europa (OSSE)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utrikesutskottets förslag och avslag på reservationerna.

OSSE:s parlamentariska församling är en viktig plats för politisk dialog. Temat för OSSE:s sommarmöte 2016 var Tillit byggs av dialog. Det råder stora spänningar i världen men också i vårt närområde, och i dessa tider av politiska spänningar krävs dialog.

I den parlamentariska församlingen fortgår olika former av initiativ för att främja avspänning, dialog och konflikthantering men också transparens och arbete för att främja demokrati och se till att de länder som är med i OSSE lever upp till de statuter som finns inom OSSE.

Det finns anledning att vara stolt över Sveriges bidrag till OSSE som helhet men också till OSSE:s parlamentariska församling. Vi är finansiellt en av de största bidragsgivarna till OSSE:s parlamentariska församling. Men Sverige och vi riksdagsledamöter som är en del av OSSE:s parlamentariska församling är också en väldigt aktiv grupp. Vi är, som Margareta Cederfelt tidigare nämnde, flitiga valobservatörer som reser till när och fjärran för att bidra till länders demokratiska utveckling.

Jag har det senaste året observerat val i Vitryssland, Ryssland och Armenien. I midsommar är vi fyra ledamöter som reser till Mongoliet för att där observera presidentvalet.

Det är ett hårt arbete att vara valobservatör. Det är mycket briefingar och kunskapsinhämtande innan vi ger oss ut på valdagen. Vid valen jobbar vi ibland nästan ett dygn i sträck. Vi är med från det att vallokalerna öppnar till dess att de stänger och när rösterna räknas. Numera ser man inte så mycket oegentligheter i vallokalerna, men det är väldigt mycket som sker innan. Många medier är censurerade, och politiska partier kommer ofta inte till tals.

Senast, i Armenien, upplevde vi också påtryckningar utanför vallokalerna. Det rapporterade vi, men då alla rapportörer från hela landet sedan rapporterade samma oegentligheter förstod vi att det är ett system.

Den svenska delegationen till OSSE:s parlamentariska församling är den mest aktiva när det gäller att vara ute och observera val. Det är kanske den del av OSSE:s parlamentariska arbete som internationellt sett vinner störst respekt och som vi är mest kända för. Det finns i dag egentligen ingen annan organisation som lever upp till den standard och omfattande systematik som vi har inom OSSE:s parlamentariska församling.

Som jag sa tidigare är jag mycket stolt över den svenska delegationen. Många ledamöter är flitigt ute och observerar val, men de är också väldigt aktiva i den parlamentariska församlingens arbete. Sverige har en viktig roll under höst, vinter- och sommarmötena, där de politiska diskussionerna äger rum. Vi slåss för kvinnors rättigheter och hbtq-personers rättigheter. Det är viktigt när många länder vill begränsa dessa människors friheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Organisationen för säkerhet och samar-bete i Europa (OSSE)

I går var det veterandag här i riksdagen. Tidigare riksdagsledamöter återvände för en dag av politiska samtal om dåtid och framtid - väldigt fina och viktiga diskussioner. Jag träffade flera tidigare ledamöter från OSSE-delegationen. Det är både vi ledamöter i dag och tidigare generationer som har byggt upp den viktiga verksamheten.

Det är tydligt att OSSE och OSSE:s parlamentariska församling har fått en mycket viktig roll. I ett läge där arenor för kontakter och dialog blir allt färre är det nu många från länder med både frusna och pågående konflikter som verkligen ser OSSE som platsen för dialog, och det är viktigt att ta vara på det.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till delegationens ordförande Kent Härstedt och till delegationens vice ordförande Margareta Cederfelt för väl utfört arbete. Jag vill tacka hela delegationen för att ni på ett så fint sätt representerar Sveriges riksdag. Och sist men inte minst: Ett fantastiskt stort tack till den fina personalen på riksdagens internationella kansli!

Herr talman! I detta betänkande behandlar utrikesutskottet redogörelsen från Sveriges delegation i OSSE:s parlamentariska församling för det arbete som bedrevs förra året.

Förutom det mycket viktiga arbete som flera av delegationens medlemmar utfört, och som vi hört tidigare talare redogöra för, har vi deltagit i de årliga möten som hålls inom ramen för OSSE:s parlamentariska församling. Och det är inte en liten församling. Parlamentariker från de 57 medlemsstaterna träffas tre gånger årligen, ett vintermöte, en sommarsession och ett höstmöte.

Inför sommarsessionen, som förra året ägde rum i Georgien, hade man som ledamot möjlighet att lägga fram tilläggsförslag, så kallade supplementary items. För att ett tilläggsförslag ska behandlas under sessionen krävs att 20 ledamöter från fyra länder stöder det med sin namnteckning. Varje ledamot har också rätt till ett begränsat antal underskrifter, och man måste därför välja vilka förslag man eventuellt vill stödja.

Inför sessionen lanserades från svensk sida två tilläggsförslag, varav ett var från mig. Det handlade om att blåsa nytt liv i Minsköverenskommelsen mellan Ukraina och Ryssland.

Jag ville med mitt tilläggsförslag påminna om att det hade gått över ett år sedan de båda parterna i februari 2015 hade ingått avtal, det så kallade Minsk II-avtalet, om att avsluta konflikten i Donbassregionen i östra Ukraina och att nya omständigheter var gällande. Det var omständigheter som då var gällande sedan ett år tillbaka.

Dessa omständigheter inkluderade bland annat:

att återupptagandet av fredsförhandlingarna om Syrien i mars 2016 skulle kunna leda till ett fredsmomentum även för andra konflikter och användas av OSSE för att få parterna till förhandlingsbordet

att försämrade ekonomiska utsikter i Europa men även i resten av världen skulle kräva nya fredsinitiativ för att stimulera den övergripande tillväxten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Organisationen för säkerhet och samar-bete i Europa (OSSE)

Med mitt tilläggsförslag ville jag att OSSE:s parlamentariska församling skulle uppmana OSSE att övervaka genomförandet av Minsk II-avtalet och uppmana organisationen och alla dess medlemsstater att utnyttja de gynnsamma omständigheterna på regional, europeisk och global nivå för att sätta fart på genomförandet av Minsk II-avtalet med målet att få slut på konflikten i östra Ukraina och bit för bit bygga upp förtroendet mellan parterna.

Mitt tilläggsförslag var välbalanserat, då det å ena sidan innehöll en uppmaning till Ryssland att upphöra med militärt stöd i östra Ukraina och å andra sidan en uppmaning till Ukraina att förhindra eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna begångna av de irreguljära förbanden.

Jag kan konstatera att mitt tilläggsförslag borde vara så formulerat att det utifrån de diskussioner som vi har haft inom den svenska OSSE-delegationen skulle kunna få stöd av mina kollegor från Moderaterna och Socialdemokraterna. Tyvärr var det ingen av mina svenska kollegor som stödde mitt förslag, vilket jag bara kan beklaga - särskilt med tanke på att man när jag var nyinvald i delegationen var noga med att framhålla vikten av att stödja förslag från i första hand svenska kollegor, i andra hand nordiska och i tredje hand övriga. Jag är övertygad om att det inte var innehållet i mitt förslag utan vem som stod bakom det som avgjorde att det svenska stödet tyvärr uteblev.

Däremot fick jag stöd från kollegor från sex andra länder, men tyvärr saknades ett tillräckligt antal underskrifter totalt sett. De som stödde mitt förslag var såväl socialistiska som konservativa och liberala ledamöter, vilket vittnar om att förslaget var välbalanserat.

Jag hoppas att vi inom den svenska delegationen fortsättningsvis kan stödja varandra i likhet med den princip som man redogjorde för när jag var ny men som man uppenbarligen inte själv använder sig av.

Det återstår att se inför detta års sommarsession, där jag lagt fram ett tilläggsförslag om vikten av att OSSE:s medlemsstater är i framkant för att utveckla nya sätt att observera val där man använder ny röstningsteknik och att medlemsstaterna tar del av utvecklingen av den nya tekniken. Det är ett lika okontroversiellt förslag som det är angeläget. Jag hoppas därför på tillräckligt stöd denna gång. Men om detta lär jag återkomma i samband med nästa års redogörelse.

Jag vill avslutningsvis, herr talman, ändå rikta ett tack till övriga kollegor i den svenska delegationen. Jag tycker att vi har ett bra samarbete och ett bra samarbetsklimat. Jag vill också tacka de tjänstemän som är knutna till delegationens arbete.

Herr talman! OSSE:s 53 medlemsstater utgör världens största regionala säkerhetsorganisation, från USA och Kanada i väst till Ryssland, Kazakstan och Mongoliet i öst.

Efter järnridåns fall såg framtidsutsikterna för ett gott och fredligt samarbete mellan alla dess forna trätobröder bättre ut än någonsin tidigare. OSSE skulle vara den institution som skulle säkerställa en gemensam agenda för hur vi skulle återuppbygga förtroende och tillit över hav och sund, hur vi skulle fånga upp tidigare varningssignaler och gemensamt hantera risker och konflikter. OSSE blev också ett regionalt organ under FN och firade 2016 sitt 25-åriga samarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Organisationen för säkerhet och samar-bete i Europa (OSSE)

Samtidigt tycks engagemanget dags dato tyvärr vara svalare - detta i samma stund som relationerna mellan länder som Ryssland, Turkiet, EU-länderna och USA är mer komplexa än på många decennier. Mänskliga rättigheter utmanas, yttrandefriheten kvävs, det civila samhällets utrymme krymper och demokratibegreppet tänjs och urvattnas på allt fler håll i vår omvärld.

Men, mina vänner, det är när samarbetet är som svårast som engagemanget för det också är som viktigast. Det är viktigt att vi fortsätter att stödja OSSE:s verksamhet med dess konfliktförebyggande arbete, goda fältnärvaro och breda spektrum av institutioner. Det är viktigt för organisationens insatser för demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefriheten och rättsstatens principer.

Herr talman! Sverige är totalt sett en av OSSE:s största frivilliga givare, och det är glädjande att den svenska delegationen, där MP inte ingår men flera andra partier gör det, särskilt har noterats i organisationen för att ha deltagit på samtliga valobservationer som har utförts under perioden. Sverige har varit en av de största bidragsgivarna, såväl ekonomiskt som personalmässigt, till OSSE:s insatser i Ukraina.

Herr talman! Av naturliga skäl har OSSE:s fokus de senaste åren legat på Rysslands aggression. Vi måste fortsätta att fördöma Rysslands olagliga annektering av Krim och dess krigföring i östra Ukraina och uppmana Ryssland att respektera den internationella säkerhetsordningen. Alla länder har rätt att bestämma över sitt eget territorium och vilka länder man vill samverka med, och inga länder har rätt att ockupera annat lands mark. Den internationella säkerhetsordningen måste alltid respekteras.

För våra baltiska grannländer spelar Sveriges strategiska vägval en avgörande roll för säkerheten - såväl den faktiska som den upplevda - i närområdet, framför allt i Östersjön. Därför är det också avgörande att vi fortsätter att värna dessa relationer länder sinsemellan och verkar för att OSSE trots alla svårigheter fortsätter det viktiga arbete som behöver göras för säkerhet och gemenskap över hela Nordkalotten.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattade under § 13.)