Frågestund - 2017-04-20

Herr talman! Vi är många som känner tacksamhet över polisens insatser i samband med det avskyvärda terrordådet mot Sverige. Det är rätt, för polisen gör viktiga insatser varje dag för vår trygghet.

Vi moderater vill att poliserna ska bli fler, att polislönerna ska höjas och att polisen ska kunna göra sitt jobb.

Jag deltog nyligen i en debatt om detta här i kammaren. Då kallade Miljöpartiets rättspolitiska talesperson satsningar på polisen för ytliga. Men nej, herr talman, det är inte ytligt. Det är helt nödvändigt. Jag vill därför fråga regeringen och statsrådet Per Bolund: Vad är det som gör att regeringen i vårbudgeten i praktiken bara vill täcka underskotten för polisen och konsekvent säger nej till höjda polislöner?

Herr talman! Självklart är det angeläget för regeringen att se till att Polismyndigheten har de resurser den behöver för att kunna ge oss den trygghet vi förtjänar som medborgare, se till att de brott som begås följs upp och lagförs och att de som begår brottsliga handlingar hanteras av rättssystemet och får det straff de förtjänar. Det är också anledningen till att regeringen nu ger ett kraftigt tillskott i vårändringsbudgeten till Polismyndigheten - man ska kunna rekrytera fler. Man kan till exempel ha fler civilanställda som avlastar poliserna och gör att de kan koncentrera sig på det de gör bäst, det vill säga vara ute på gator och torg och följa upp brottsligheten och se till att de som begår brottsliga handlingar kommer i förvar.

Jag tycker att det är en välriktad satsning. Självklart kommer vi att följa utvecklingen och se om det behövs ytterligare insatser för att stärka polisens kapacitet att ta hand om brottslighet.

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, men jag är inte säker på att Sveriges poliser tackar för de satsningar som sker. De satsningar som regeringen nu lägger fram handlar om att i praktiken täcka det underskott som finns hos polisen.

Det vi nu ser är dessutom att många poliser lämnar yrket. Jag tror att det är viktigt att inse att vi måste hejda utvecklingen och vara beredda att göra kraftfulla satsningar på svensk polis.

Jag frågar igen: Varför säger regeringen konsekvent nej till höjda polislöner?

Herr talman! Regeringen är självklart mycket angelägen om att det ska vara attraktivt att söka sig till polisyrket. När vi nu ökar antalet platser på polisutbildningen ser vi också att intresset är stort. Det är många sökande till de platserna, vilket är välkommet. Men självklart följer vi också utvecklingen och är beredda att göra mer för att det ska vara ännu mer attraktivt att jobba som polis - med en bra arbetsmiljö och goda arbetsvillkor.

Sedan är lönen en fråga som arbetsmarknadens parter beslutar om. Där har vi respekt för den svenska modellen.

Herr talman! Under den rödgröna regeringen har vi sett den kraftigaste migrationsanstormningen till vårt land någonsin. Regeringen lät gränserna stå helt öppna till den yttersta bristningsgränsen. Följden är att vi aldrig har haft så många illegala invandrare i Sverige som vi har just nu. Samtidigt har vi sett en dramatisk minskning av polisens inre utlänningskontroller som syftar till att hitta alla de här utlänningarna som ska utvisas.

Om polisen trots allt skulle ha hittat exempelvis den utvisningsdömde man som nu sitter häktad för terrorattentatet på Drottninggatan innan det fruktansvärda hände skulle de kanske ha behövt släppa honom igen för att det råder brist på förvarsplatser för utvisningsdömda som riskerar att avvika.

Herr talman! Tycker Per Bolund att svenska folket ska vara nöjt med den rödgröna regeringens insats för att hantera hot mot rikets säkerhet och med arbetet med att verkställa utvisningar av illegala invandrare?

Herr talman! Jag tror att svenska folket noterar att regeringen har vidtagit ganska kraftfulla åtgärder både när det gäller migrationsutvecklingen och när det gäller att se till att de som inte får rätt att stanna i vårt land också återvänder. Där har också antalet fall ökat. Det är betydligt många fler som återvänder nu än under den tidigare regeringens tid vid makten. Det har flera olika orsaker, bland annat att polisen har skärpt sitt arbete. Sedan har vi också en tillfällig migrationslag som gör att det är betydligt färre människor som kommer till Sverige i dagsläget än tidigare.

Jag bedömer att polisen gör ett viktigt och värdefullt arbete. Självklart kommer vi att fortsätta att ha en dialog med Polismyndigheten så att man har de verktyg som man behöver.

Herr talman! Miljöpartiet har medverkat till att illegala invandrare har fått subventionerad sjukvård och tillgång till skola i vårt land. Som jag tidigare har nämnt har ni kritiserat och dragit ned på antalet inre utlänningskontroller. Miljöpartiet grät när Sverige till viss del började kontrollera vilka utlänningar som tar sig in i vårt land.

I arbetet med att få kontroll på illegala och effektivt utvisa dem och i arbetet med att säkerställa och hantera hot mot rikets säkerhet skiljer sig Sverigedemokraterna från Miljöpartiet på en punkt, herr talman, och det är trovärdigheten.

Herr talman! Jag tror att de flesta ser att åtgärder nu vidtas med stor trovärdighet, det vill säga vi tar den här situationen på allra största allvar. Regeringen i sin helhet - Socialdemokraterna och Miljöpartiet och även Vänsterpartiet i budgetsamarbetet - har vidtagit åtgärder för att se till att vi har ordning och reda i migrationspolitiken.

Vi tycker att det är viktigt att vi visar att regeringen har tagit ett stort ansvar och kommer att fortsätta att ta ett stort ansvar för att ha en fungerande migrationspolitik som är i ordning och där vi också värnar mänskliga rättigheter.

Herr talman! Jag vänder mig till statsrådet Per Bolund. Nyligen drogs ett förslag om bankskatt tillbaka. Det var välkommet, då förslaget som det var utformat skulle slå oproportionerligt hårt mot banker som upprätthåller en lokal närvaro. Samtidigt lät regeringen meddela att man kommer att fortsätta att bereda frågan. Det beskedet innebär fortsatt osäkerhet för många banker och andra aktörer. Det riskerar att påverka investerings- och lokaliseringsbeslut.

Därför är det angeläget att regeringen klargör inriktningen på den fortsatta beredningen. Min fråga till statsrådet Per Bolund är därför: Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att kommande förslag inte ska få samma snedvridande effekt?

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att det tycks finnas en ganska bred samsyn här i Sveriges riksdag kring att finanssystemet och bankerna kan bära en större del av finansieringen av vår gemensamma välfärd och av samhällsbygget. Jag har noterat att det även i oppositionens budgetar finns förslag om olika typer av bankskatter just för att man tycker att det finansiella systemet, precis som också den tidigare regeringen konstaterade, har det mycket förmånligt när det gäller skattesystemet.

Vi konstaterade att den utredning som regeringen tillsatte kom fram med ett förslag som inte var tillräckligt träffsäkert. Det var ett ganska brett förslag på en bank- och finansskatt som man där kom fram med och som vi inte var nöjda med. Därför kommer vi nu att fortsätta arbetet med att utforma en bankskatt som är riktad mot just de banker som vi kan notera gör mycket goda affärer och har mycket höga inkomster i Sverige i dag.

För att vi ska kunna gå fram med ett sådant förslag är vår bedömning att det också måste notifieras gentemot EU-kommissionen, och det är ett arbete som nu kommer att fortsätta.

Herr talman! Tack för svaret, Per Bolund!

Det är angeläget att spelreglerna för banksektorn klaras ut. Som jag sa har det nu skapats en osäkerhet som riskerar att slå på både investerings- och lokaliseringsbeslut.

Jag noterar också att Riksbanken avstyrker delar av det resolutionsavgiftsförslag som har tagits fram.

Herr talman! Nu gäller det att hålla isär frågeställningarna. Den första frågeställningen handlade om bankskatt. Det är inte samma sak som resolutionsavgiften. Den senare är en avgift med vilken vi vill förstärka den finansiella stabiliteten och se till att vi har en trygghet om vi råkar ut för finansiell oro eller i värsta fall en finansiell kris i framtiden.

Regeringens ståndpunkt är att när det är goda tider och när vi har goda inkomster och vinster i banksystemet är det bra att just bygga upp reserverna för att man ska klara av störningar på ett bättre sätt i framtiden. Förslaget om resolutionsavgift har varit ute på remiss. Vi har nyligen fått in remissynpunkterna och kommer att gå vidare med det.

Herr talman! Det handlar om transportmedel, folkhälsa, nöje, motion och turism. Jag har i dag träffat ett antal elever som, med Emma i spetsen, har en hälsning till infrastrukturminister Anna Johansson om vikten av att kunna både gå och cykla till skolan.

Riksdagen fattade redan för två år sedan beslut om tillkännagivanden som rör en nationell cykelstrategi. Danmark har en sådan, och många länder satsar på att möjliggöra för cykling, inte minst av folkhälsoskäl. Det krävs bättre framkomlighet, bättre yta, mer resurser och mycket annat.

Nu pågår återigen beredning av frågorna i trafikutskottet. Svaren lyser med sin frånvaro. När kommer den nationella cykelstrategi som det finns tillkännagivanden om sedan 2015?

Herr talman! Cykling är en viktig fråga. Det är en viktig folkhälsofråga, men det är också en viktig klimatfråga.

Allt fler inser cyklingens potential för att skapa mer utrymme och trevligare städer att vistas i. Det finns gott om goda exempel, i andra länder men också här i Sverige, på kommuner och lokala organ som har arbetat intensivt och framgångsrikt med att skapa goda förutsättningar för cykling.

Just säkra skolvägar är i huvudsak ett kommunalt ansvar, eftersom det är en kommunal planeringsfråga. Det gäller hur man placerar skolor i förhållande till bostadsbebyggelse och hur man skapar säkra och trygga vägar till skolan.

Regeringen har arbetat och arbetar även fortsättningsvis med att ta fram en cykelstrategi. Den kommer att presenteras i närtid. Kanske inte alla frågor, men flera frågor kommer att besvaras då.

Herr talman! Vi har väntat på den nationella cykelstrategin i två år nu. Den är verkligen viktig. Den kommer att behöva hantera frågor som kommer att hamna på riksdagens bord. Det handlar om lagstiftningsförändringar och förutsättningar som varken kommunerna eller regionerna har rådighet över.

Vi har hört många gånger om att det snart kommer att komma en cykelstrategi. Därför vill jag än en gång fråga statsrådet: Kan statsrådet precisera när den kommer, och i så fall med vilket innehåll? Beredning av motioner pågår.

Herr talman! Frågan kommer att besvaras i närtid, framför allt avseende innehåll.

Det är viktigt att framhålla att det är en nationell cykelstrategi, det vill säga inte enbart en statlig cykelstrategi. Om vi ska nå framgång med att cyklingen ska öka och med att skapa säker cykling och goda förutsättningar för ökad cykling är det viktigt att många olika aktörer samverkar. Kommunerna kommer att vara en huvudaktör även i framtiden. Men Trafikverket och andra statliga myndigheter har självklart också viktiga roller att spela.

Herr talman! Jag vill rikta mig till statsrådet Anna Ekström i hennes egenskap av socialdemokrat och gymnasieminister.

Först måste jag göra en bekännelse. Vid lunchen i dag knäppte jag mina händer och tackade Gud för maten. Så var jag lärd en gång i skolan, när jag var liten. Men nu hör vi att Socialdemokraterna vill förbjuda alla religiösa inslag i förskolan, i grundskolan och i gymnasieskolan. Allting ska bort. Det ska inte vara någon bordsbön. Man ska inte tacka Gud för maten, utan det ska bara vara rakt på och äta som vilda djur.

Julgran, kors, adventsljusstake - får det ens finnas en bibel eller en psalmbok i ett klassrum? Hur vill Socialdemokraterna ha det egentligen?

Herr talman! Frågestunden handlar om statsrådens ansvar och deras tjänsteutövning. Såvitt jag vet är inte syftet att utreda partipolitiska ställningstaganden. Men jag svarar ändå gärna på de frågor som riksdagsledamoten ställer.

I dag har vi ett regelverk som säkerställer att konfessionella inslag inte ska förekomma i undervisningen. Men vi har också ett regelverk som säger att det i en fristående skola får förekomma konfessionella inslag utanför undervisningen, det vi kallar utbildning.

Det finns mig veterligen inga förslag om att förbjuda julgranar, psalmböcker eller bordsbön. Som jag ser det är det en självklarhet att varje elev som vill be en bön ska ha rätt att göra det. Men i egenskap av socialdemokratisk politiker vill jag bekämpa att skolor har rätt att se till att barn och elever ber böner på skoltid.

(Applåder)

Herr talman! Det är sant att det inte nu ligger något förslag. Men när Socialdemokraterna fattar ett beslut på en kongress om att radera ut alla religiösa inslag i skolan drabbar det så småningom hela Sverige. Det vet vi av erfarenhet; när ni har regeringsmakten kommer det att bli verklighet, Anna Ekström.

Det är sant att ni kanske inte avser att med polis komma och hämta barnen som knäpper sina händer. Men ni vill stänga varje skola med religiösa inslag. Medge att det är er plan!

Herr talman! Det finns en viss begreppsförvirring här. Vi talar om religiösa inslag och om konfessionella inslag.

Det beslut som fattades på Socialdemokraternas kongress handlade om skolors möjligheter att ha konfessionella inslag i sin utbildning och sin undervisning.

Jag kan försäkra Tuve Skånberg om att det inte kommer att läggas fram några förslag, åtminstone inte av mig, som handlar om att förbjuda barn att be.

Herr talman! Jag vänder mig till gymnasieminister Anna Ekström med min fråga.

Som vi vet har många ungdomar svårt att klara av att nå sin gymnasiekompetens inom fyra år. Många av de eleverna tillhör gruppen nyanlända.

Vi vet också att gymnasieexamen är inkörsporten till arbete för de allra flesta unga. Därför är det otroligt viktigt att skolan ger alla elever möjlighet att fullfölja sin utbildning i stället för att de ska släppas ut i arbetslöshet.

Hur arbetar regeringen med den här problematiken?

Herr talman! Tack för en angelägen fråga, Elisabet Knutsson!

I Sverige har vi i dag en arbetsmarknad där fullgjord gymnasieutbildning är näst intill obligatoriskt för att man ska kunna få ett jobb. Det är också viktigt för att man ska kunna läsa vidare.

Samtidigt har vi en gymnasieskola där en så stor andel som ungefär en tredjedel går ut utan fullständig gymnasieexamen. Vi vet också att många nyanlända elever kommer att få svårt att hinna med att klara sin gymnasieutbildning på utsatt tid.

Det här är ett område som regeringen arbetar mycket hårt med. Det handlar om att säkra att gymnasieskolan har resurser för att verkligen hjälpa och stödja elever att klara målen, inte minst nyanlända elever. Men det handlar också om att säkerställa att det finns goda möjligheter att få gymnasiebehörighet på andra vägar än genom ungdomsgymnasieskolan. Då tänker jag framför allt på vuxenutbildning men också på folkhögskolor.

Herr talman! Jag vill tacka för det svaret.

Jag funderar lite på det här med yrkesskola. Hur funderar vi kring det och nyanlända och gymnasiet?

Herr talman! Man ska alltid vara noga med vad som är målen och vad som är medlen. Det gäller nog att vara ganska otraditionell när det gäller medlen, eftersom vi har en mycket stor uppgift, framför allt när det gäller att säkerställa att de nyanlända eleverna får en riktigt bra chans till en start som leder till jobb i det svenska samhället.

Jag ser stora möjligheter för regeringen att återkomma med förslag om möjligheter för ungdomar att klara sin gymnasieexamen på andra sätt än bara genom traditionellt yrkesgymnasium, till exempel de yrkesskolor som Elisabet Knutsson talar om.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Bolund.

För snart två veckor sedan skakades Sverige återigen av ett fruktansvärt terrordåd. Förra gången var det i Trollhättan, den här gången var det i Stockholm. Polisens hantering var bra, och de ska ha vårt största tack.

Stockholm tapetserades med kärleksbudskap. Alla manade till lugn, men regeringen och alla andra partier gör nu tvärtom. Budgivningen har startat om åtgärder som straffar människor som söker asyl. Man pekar ut muslimer och alla andra som inte är lika blonda som jag och statsrådet.

Målet för terrorister är att politiker och samhälle ska utestänga och misstänkliggöra muslimer, minska mångfalden och stänga gränserna. Det är det som alla partier nu gör genom förslag om fotbojor och om förvar av asylsökande. Vänsterpartiet vägrar att delta i den budgivning som misstänkliggör alla Sveriges muslimer.

Varför vill regeringen gå den vägen?

Herr talman! Det här är en fråga som kanske är för tidigt väckt eftersom det nu pågår diskussioner. Vi kommer att inleda samtal om hur man kan hantera risken för terrorism. Vi ska försöka att hitta en så bred samsyn i Sveriges riksdag som möjligt för att vidta åtgärder. Alla Sveriges medborgare förväntar sig nog att vi ska vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att den här typen av terrordåd kan undvikas i framtiden.

Självklart måste detta ske med den största respekt för människors integritet och för mänskliga rättigheter. Det är någonting som åtminstone regeringspartierna har med sig i samtalen, och jag är övertygad om att även de andra partierna, som ingår i överenskommelsen om hur man kan förhindra terrorism, har med sig det.

Bara för att det inte ska finnas något missförstånd: Förslaget om fotboja var ju en liten del av Miljöpartiets förslag, och det var inte riktat mot asylsökande i allmänhet, utan det var riktat mot ett mycket litet antal människor som av våra myndigheter bedöms som ett reellt säkerhetshot. Så vi ska inte missleda debatten och komma med vilseledande uppgifter.

Herr talman! Tack statsrådet! Det finns olika sätt att hantera terror. Antingen förändrar man landets hela lagstiftning och bekräftar att det är terroristerna som bestämmer, precis som man har gjort i Frankrike. Eller också gör man som i Storbritannien som genom underrättelser, polisiärt arbete, förhandlingar och sociala reformer har lyckats att bryta med de terrorattacker som har skett under 20 års tid.

Vi har mycket att lära av Storbritannien. Men regeringens åtgärder fokuserar enbart på våldsbejakande islamsk extremism när vi måste ta ett helhetsgrepp mot alla former av extremism.

Herr talman! Där delar jag inte Linda Sneckers beskrivning. Tvärtom jobbar regeringen med åtgärder mot dem som begår terrorhandlingar, som planerar sådana handlingar eller där det finns risker för terrorhandlingar.

Självklart måste vi också jobba förebyggande, och det gör den här regeringen med mycket stor emfas. Nyligen kom vi med förslag i vårändringsbudgeten om att stärka socialtjänsten och att tillföra pengar till skolorna för att man ska kunna stödja de skolor som har de största sociala utmaningarna, och det arbetet kommer vi att fortsätta med.

Förebyggande arbete är en grund för att undvika terrorism.

Herr talman! Min fråga riktar sig till statsrådet Anna Ekström.

Det finns skolor som i dag har svårigheter där resultaten inte är de allra bästa. Det finns också segregation bland och mellan skolorna. Det ska vara likvärdigt med skola, utbildning och kvalitet i vårt land.

Regeringen har i dag tagit emot Skolkommissionens slutbetänkande. På DN:s debattsida sammanfattar Skolkommissionens ordförande kommissionens sju slutsatser i sju punkter.

En av de viktiga slutsatserna är att resursfördelningen till skolan inte är tillräckligt behovsstyrd. I den vårbudget som regeringen presenterade i tisdags väljer regeringen att lägga extra resurser på de mest utsatta skolorna. Man avsätter 500 miljoner till förstärkning av grundskolan och 150 miljoner till gymnasieskolan.

Kan statsrådet berätta mer om hur regeringen avser att arbeta med att lyfta skolor med svåra förutsättningar?

Herr talman! Också den här frågan är väldigt angelägen och aktuell. Regeringen har ett flertal stora program som just nu pågår. Skolverket arbetar mycket hårt för att säkerställa att alla skolor kan vara bra skolor. Det handlar om det stora programmet Samverkan för bästa skola, de stora nationella skolutvecklingsprogrammen och den stora insats som görs för nyanlända inom ramen för Skolverkets arbete. Det är engagerade och kunniga huvudmän, lärare och rektorer ute i landet som gör det stora arbetet.

Dessa arbeten är väldigt angelägna, men de bekostas i dag av särskilda medel. Skolkommissionen föreslår bland annat att insatser av den typen ska få en lite mer permanent finansiering.

Utan att föregripa förslagens hantering framöver vill jag säga att jag är väldigt positiv till att Skolverket och skolorna får en lite mer långsiktig planeringshorisont när det gäller det viktiga arbetet med att stärka elevernas resultat.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet Anna Ekström! Det känns betryggande att det är ett arbete på gång eftersom detta är en oerhört viktig del.

Men jag undrar om statsrådet kan ge ytterligare kommentarer till de sju punkterna. De var väldigt pedagogiskt uppställda i den artikel som vi kunde läsa i dag. Kan statsrådet ytterligare kommentera några av de delar som regeringen avser att jobba vidare med?

Herr talman! Det här förslaget ska nu skickas ut på remiss. Vi från regeringen är väldigt angelägna om att ta del av remissinstansernas synpunkter. Det brukar förslag tjäna på.

Samtidigt är Skolkommissionens förslag framtagna i en bred sammansättning. Skolkommissionen består av företrädare för professionerna i skolan och av forskare. För mig är det viktigt att vi fortsättningsvis för det angelägna samtalet om hur skolan ska styras i en anda av samstämmighet. Vi gör vårt bästa för att stötta skolorna i det arbetet.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Anna Ekström.

I dag har Skolkommissionen lämnat sitt slutbetänkande. I det finns det flera goda förslag. Men jag oroas över att kommissionen öppnar för att införa lottning som en del av skolvalet.

Vi moderater anser inte att det fria skolvalet ska ersättas med ett skollotteri. Svenska föräldrar och elever vill och ska få välja skola utan att bli utsatta för lottning.

Svensk skola står inför stora utmaningar. Det finns för många skolor som inte håller måttet. Var fjärde elev går ut skolan utan tillräckliga kunskaper. Man saknar tusentals lärare i klassrummen. Det är problem som behöver och måste åtgärdas.

Min fråga till statsrådet Anna Ekström är: Kommer regeringen verkligen att följa Skolkommissionens förslag och därmed utsätta Sveriges barn och föräldrar för ett skollotteri?

Herr talman! Camilla Waltersson Grönvall har höga tankar om Skolkommissionen. Skolkommissionen har lämnat ett förslag. Det förslaget ska ut på remiss. Den remissomgången kommer förstås att vara väldigt viktig för att ge regeringen lite kött på benen när det gäller dessa förslag.

Med det vill jag inte säga att man ska bortse från förslagen, tvärtom. De är framtagna i en bred enighet av en skolkommission där det finns företrädare för både professionen och forskarsamhället.

Det förslag som Camilla Waltersson Grönvall tar upp är ett förslag bland många i den ganska tjocka luntan med förslag. Detta förslag har sin bakgrund i en ganska problematisk verklighet som består i att de elever som vill gå i riktigt populära fristående skolor men vars föräldrar inte ställde dem i kö när de föddes har sämre livschanser. Tycker Camilla Waltersson Grönvall att det är en bra verklighet?

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Moderaternas fokus är att skolvalet ska innebära ett val mellan många bra skolor. Det är också där som fokus borde vara hos Skolkommissionen och för regeringens arbete.

Det faktum att det är alldeles för många skolor som under för lång tid har levererat alldeles för svaga kunskapsresultat borde väl sättas i fokus.

Därför är jag positiv till ett aktivt skolval, men är lottningen statsrådets svar på hur man ska lösa det här problemet?

Herr talman! Jag upprepar det som jag sa, att regeringen inte har tagit ställning till de enskilda förslagen i Skolkommissionens betänkande.

Jag kan också konstatera att jag inte får något svar från Camilla Waltersson Grönvall. Tycker Camilla Waltersson Grönvall att det är tillfredsställande att elever är helt beroende av vilka val föräldrarna gör när eleverna är i spädbarnsåldern av vilka skolor eleverna ska få chans att gå i?

Jag tycker att det är oanständigt, orättvist och emot den valfrihet som Camilla Waltersson Grönvall själv brukar vara förespråkare för.

Herr talman! Även jag ställer min fråga till statsrådet Anna Ekström.

Sverige behöver ta ett nationellt grepp om studie- och yrkesvägledning för att säkra den framtida kompetensförsörjningen. Detta är Universitets och högskolerådets slutsats i en ny rapport som kom före påsk. I rapporten visar UHR att dagens studie- och yrkesvägledning i skolorna är otillräcklig och når elever från studieovana hem i mindre utsträckning. Elever med föräldrar som har högskoleutbildning får kanske denna information hemifrån.

För att bredda rekryteringen har UHR tre rekommendationer. Man måste börja tidigt i grundskolan och fortsätta på gymnasiet. Vägledningen bör vara obligatorisk och inte kunna väljas bort. Den behöver förstärkas på de orter där få eller ovanligt få ungdomar går vidare till högskolestudier. Hur ser regeringen på dessa förslag?

Herr talman! Studie- och yrkesvägledning genom hela skolgången är väldigt viktigt för elevers val av utbildning och deras fria val av kommande yrke. Men detta är också viktigt för arbetsmarknadens kompetensförsörjning. Genom god kunskap om vilka utbildningar som leder till bra arbetsmarknadsutsikter ökar möjligheterna för både att eleverna gör välgrundade val och att arbetsmarknaden får den kompetens som den så väl behöver.

I dag ser vi brister i studie- och yrkesvägledningen. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att säkra tillgången. Bland annat genomför Statens skolverk just nu fortbildningsinsatser för studie- och yrkesvägledare för att förbättra kvaliteten i vägledningen. Såväl Yrkesprogramsutredningen som Gymnasieutredningen har lyft fram dessa frågor.

I Regeringskansliet bereder vi just nu både Yrkesprogramsutredningens och Gymnasieutredningens betänkanden. Dessa frågor ligger då högt på dagordningen.

Herr talman! Tack för svaret! Jag vill bara på detta sätt tala om att vi i utskottet - och jag kan tala för nästan hela utskottet - är glada över att det ligger högt på regeringens dagordning. Vi ser helt enkelt fram emot att få nya förslag.

Herr talman! Det är glädjande att det finns en bred enighet i riksdagen om betydelsen av studie- och yrkesvägledning. Med tanke på den fråga som tidigare ställdes och som handlade om de nyanlända eleverna ser jag också att det finns ett stort behov av studie- och yrkesvägledning som kan informera om den allt viktigare vuxenutbildningen.

Jag tackar för Caroline Helmersson Olssons fråga men även för det stöd som ledamoten uttalar å hela utskottets vägnar. Det känns värmande och stärkande i det fortsatta arbetet.

Herr talman! Min fråga går till EU-minister Ann Linde och handlar om Sveriges ambitionsnivå vad gäller arbetet i EU.

Högst på dagordningen i Europa står Storbritanniens utträde, när landet nu har bestämt sig för att lämna unionen. Detta är en viktig fråga för Sverige, inte minst i ljuset av att vi tappar en av våra viktigaste samarbetspartner. Och jag är lite orolig över Sveriges ambitionsnivå.

I dag kan vi exempelvis läsa att Danmark åker runt för att hitta nya allierade i Europa. Jag uppfattar inte att Sveriges regering gör detsamma. Jag undrar hur Europaministern ser på sitt och regeringens ansvar att hitta nya likasinnade i Europa.

Herr talman! Tack för den viktiga frågan! Den är så viktig att regeringen beställde en särskild utredning om bara detta från Svenska institutet för europapolitiska studier. I den utreds hur Sverige nu kan se till att vi på bästa sätt får nya allierade på olika områden inom kommissionen, parlamentet och rådet.

När det gäller Storbritannien har vi haft samma synpunkter i nästan alla frågor, förutom sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor. När det gäller andra länder har vi ett samarbete i olika frågor. Hur kan man göra detta på bästa sätt?

Sieps har lämnat sin rapport, och den är mycket intressant. I den finns förslag på hur vi kan förbättra vårt inflytande. Detta försöker vi nu göra på olika sätt, både genom att alla ministrar har detta uppdrag och genom att vi har stöd av den utredning som vi satte igång direkt efter brexit.

Herr talman! Det finns alltså en utredning. Men jag vill uppmana regeringen att resa runt lite mer och träffa nya allierade och skapa nya nätverk. Några av våra gamla allierade är Danmark och Nederländerna. I morgon har de ett möte då Nederländerna, Danmark och Irland träffas. Varför är Sverige inte med på detta möte? Har Sverige mält sig ut på något sätt?

Hur ser regeringens strategi ut? Vilket mål och vilken mening har man med arbetet inom unionen? Vilka är våra viktigaste samarbetspartner?

Herr talman! Vi gör precis samma sak som flera av de andra länderna gör. Som ett exempel kan jag nämna att jag har dragit igång ett samarbete om de digitala frågorna med de nio mest digitaliserade länderna. Där upplever vi att vi nu behöver ett mycket starkare samarbete. Vi har också samarbeten med både nordiska och baltiska länder liksom med andra länder, till exempel Frankrike och Tyskland.

Vi gör faktiskt precis vad Ulrika Karlsson ber om. Jag tror att vi är helt eniga om detta.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Linde.

I och med all oro över EU:s framtid och vad som händer med det europeiska projektet och europeisk samverkan hör vi ibland en undran om vad EU egentligen är bra för. Tanken om folks förbrödring och fred i Europa är självklart viktig liksom den gemensamma kampen för de centrala värdena om demokrati och mänskliga rättigheter. Men förutom detta: Vilket värde har vi i Sverige av medlemskapet, och vad har hänt sedan vi gick med?

Herr talman! Tack för frågan! Jag tycker att frågan är oerhört viktig, för ofta handlar det bara om den medlemsavgift vi betalar. Faktum är att den inre marknaden med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer leder till väldigt många jobb och starkare global konkurrenskraft i Sverige. Detta är något som vi ofta tar för givet.

Vi glömmer till exempel att 70 procent av vår export går till den inre marknaden, och 1,4 miljoner har sitt jobb tack vare vår export. Dessutom har handeln inom EU ökat från 1 800 till 3 000 miljarder euro från år 2000 till i dag. Vi har alltså en möjlighet att vara inne på denna marknad.

Herr talman! Tack, statsrådet! Det är viktigt att vi talar om den betydelse som EU:s inre marknad har för våra jobb och för svensk ekonomi. Jag hoppas att statsrådet och regeringen kommer att fortsätta lyfta fram den fina betydelse som EU faktiskt har för Sverige och allt vi tjänar på att vara med.

Herr talman! Det är just detta vi jobbar mycket med. Tyvärr finns det fortfarande kvar många hinder, trots att vi har en inre marknad.

Just nu ser vi många hinder när det gäller möjligheten att exportera tjänster. Tjänsteexporten går ju uppåt, och därför jobbar vi med ett tjänstepaket. Senast i dag var jag i riksdagen och diskuterade dessa frågor. Sverige vill att hindren ska bli färre så att vi också får större möjligheter till en stor tjänsteexport, inte bara varuexport.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Anna Johansson.

En av de första saker som gjordes när regeringen Löfven tillträdde var att tillsätta en utredning för att införa en kilometerskatt. Det saknades stöd i Sveriges riksdag. En majoritet är emot kilometerskatten. Men det är värre än så. För ett litet exportberoende land i Europas utkant är detta väldigt dålig politik.

Utredningen lades sedan fram. Möjligen såg regeringen det som alla andra hade sett tidigare. En majoritet i riksdagen, näringslivet, alla åkerier och de som kör lastbilarna förstod att detta inte var bra. Förslaget drogs tillbaka.

Det ges lite olika svar från vänsterpartister, miljöpartister och socialdemokrater beroende på var man befinner sig. Min fråga till statsrådet Anna Johansson är: Kommer ni att lägga fram det här förslaget innan mandatperioden är slut eller inte?

Herr talman! Jag tackar Edward Riedl för frågan. Jag vill börja med att korrigera lite grann. Det är nämligen inte så att alla andra tycker att det här är en dålig idé. Tvärtom har den här idén ett ganska stort stöd också inom den näring som Edward Riedl hänvisar till.

Däremot var regeringen inte helt nöjd med utformningen av det förslag som kom fram. Men det finns ett antal frågor som vi behöver hantera inom transportsektorn, framför allt inom den tunga trafiken. En sådan är att utländska fordon inte betalar någonting för det slitage de åsamkar. En annan är att vi behöver ställa om transportsektorn till att bli fossiloberoende. Ytterligare en är att vi behöver få bättre ordning och reda på den tunga trafiken avseende sociala villkor. På alla de tre punkterna hade vägslitageskatten kunnat hjälpa till. Därför är regeringens ambition att gå vidare med det här förslaget, men i något modifierad form.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Vi hinner inte reda ut huruvida åkerinäringen tycker att det är bra eller inte om den får ytterligare skatter att hantera. Jag tror att de flesta som lyssnar ändå förstår att man i branschen inte vill ha mer bördor att bära. Man lever redan i dag med väldigt små marginaler.

Men har jag då tolkat statsrådet rätt, herr talman, om jag tolkar hennes svar som att hon vill lägga fram ett förslag innan den här mandatperioden är slut? Då kan vi ju sluta diskutera huruvida det kommer ett förslag eller inte. Är det statsrådets mening att det blir ett förslag?

Herr talman! Det här är framför allt en fråga som bereds på Finansdepartementet, eftersom det är en fråga om skatter. Huruvida det kommer att finnas ett färdigt förslag att lägga fram den här mandatperioden är fortfarande något oklart, men ambitionen att gå vidare med det här förslaget har regeringen definitivt.

Näringen efterfrågar också sjysta villkor och konkurrensneutralitet, vilket det här förslaget utformat på rätt sätt skulle bidra till. Vi har ambitionen att gå vidare, både för klimatets skull och för sunda konkurrensvillkor i näringen.

Herr talman! Min fråga riktar sig till statsrådet Per Bolund.

Vi vet alla att man för bara några dagar sedan släppte vårpropositionen och vårändringsbudgeten. När jag läste denna var det ett par saker som stack ut för mig gällande området migration och etablering och de kostnader som är relaterade till den invandringspolitik och migrationspolitik som har förts i vårt land.

Ofta i debatten kan man höra från regeringens sida - det var fallet även tidigare i dag - att man tar krafttag och att man faktiskt har fått ordning och reda i finanserna och minskat onödiga utgifter. Men i vårpropositionen nämns inte med ett ord att den redan stora anhöriginvandringen kommer att behöva öka till följd av det stora mottagandet under 2015. Vidare talar man om minskade utgifter för etablering under utgiftsområde 13, samtidigt som man flyttar de utgifterna till ett annat utgiftsområde.

Vi har länge hört att man har genusbudgetering från exempelvis Miljöpartiet och regeringen. Sverigedemokraterna undrar om man är beredd att redovisa kostnaderna för invandring.

Herr talman! Självklart redovisar regeringen kostnader för de olika utgiftsområdena, precis som alla tidigare regeringar har gjort och som jag hoppas att även kommande regeringar kommer att göra. Det framgår tydligt i budgeten vilka resurser vi avsätter till utgiftsområde 8 Migration och till andra utgiftsområden.

Det är klart att det har inneburit en kostnad för Migrationsverket att ta hand om de många människor som kom till Sverige under framför allt hösten 2015. Jag tycker däremot att man gör det för enkelt för sig om man tror att det här bara är en kostnad. Vi ser att det också kommer att ge möjligheter. Jag träffade bara för några dagar sedan en person som nyligen kommit till Sverige och som nu forskar om artificiell intelligens på Kungliga Tekniska högskolan. Det finns många liknande exempel på att människor kommer hit med en fantastisk kompetens som Sverige verkligen behöver. Jag tycker att man ska se det här mycket som en investering också.

Det är därför vi nu lägger resurser på etablering för att skapa bästa möjliga förutsättningar för de människor som har kommit till vårt land att få ett fäste i Sverige, komma in på arbetsmarknaden och bidra till att stärka finansieringen av den svenska välfärden inför framtiden.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Problemet som jag vill lyfta fram är att man ofta inte tar ett helhetsgrepp. Med ett sådant helhetsgrepp räknas givetvis såväl intäkter som utgifter in. Men vi hör väldigt ofta från regeringens sida inte minst att man har tagit ansvar och att ekonomin är på väg åt rätt håll, samtidigt som man gömmer undan utgifter genom att flytta dem till andra utgiftsområden. Man för fortsatt en politik som uppmuntrar personer att stanna i landet. Man ökar möjligheten till överklaganden, så att ytterligare juridiskt bistånd behövs. Vad avser man att göra i detta avseende?

Herr talman! När det gäller ordning och reda i de offentliga finanserna kan vem som helst gå in och titta i regeringens budget på de prognoser som gäller. Vi vände underskott som var väldigt kraftiga under den förra regeringen till överskott redan första året. År 2016 hade vi 40 miljarder i överskott. Uppenbarligen har vi alltså tagit ansvar för Sveriges ekonomi. De svenska finanserna går väldigt bra. Sverige sticker ut när det gäller tillväxt, arbetsmarknadsutveckling, sysselsättning och många andra områden. Det ska vi vara glada och stolta över, men självklart kommer vi också att vidta åtgärder för en ordnad migrationspolitik och en ordnad utbildningspolitik.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Per Bolund.

Jag tycker mig se en trend från regeringen att man vill styra både konsumtionsmönster och agerande hos svenska folket via politisk påverkan från statliga myndigheter, någonting som jag tog upp i konsumentdebatten nyligen. Jag tänker bland annat på det uppdrag som Konsumentverket fått om att arbeta för en mer miljösmart konsumtion.

Ett modeord som konsumentministern använder är "nudging". Det är ett ord som de allra flesta svenskar utanför Södermalm säkert aldrig hört. Jag tycker att vi som konsumenter själva ska få styra våra liv utan att få pekpinnar om än det ena, än det andra. Att upplysa är en sak, herr talman. Att försöka påverka är en annan.

Jag vill fråga statsrådet Per Bolund om han verkligen tycker att det är lämpligt att använda statliga skattemedel för att påverka svenska folket i önskvärd politisk riktning.

Herr talman! Det låter som att den här frågeställningen bygger lite grann på en missuppfattning - att vi skulle använda oss av pekpinnar och bestämma vad människor ska konsumera. Självklart är det väldigt långt ifrån sanningen. Det är inte alls det som den här frågeställningen handlar om. Tvärtom handlar den om att vi ska möjliggöra för svenska folket, som har visat ett väldigt stort engagemang när det gäller hållbar konsumtion, att helt enkelt få det lättare att göra rätt.

Försäljningen av ekologiska produkter ökar kraftigt i Sverige, liksom försäljningen av Fairtrade-produkter. Svenska konsumenter svarar i enkäter att de vill göra större skillnad för miljön när de agerar som konsumenter. Men man säger också att man upptäcker att det är svårt. Man vill ha bättre verktyg och bättre möjligheter att agera som konsument. Det är precis det som det handlar om - att helt enkelt hitta verktyg för att göra det lätt för oss konsumenter att agera på ett sätt som gör att vi kan ta det miljöansvar som vi uppenbarligen vill ta, att döma av vad vi svarar när vi blir tillfrågade. Vi upplever att det här är någonting som Konsumentverket behöver resurser för och där det finns en väldigt stark efterfrågan från konsumenterna på svar från till exempel Konsumentverket. Detta är någonting som jag upplever att de flesta konsumenter uppskattar.

Herr talman! Jag tackar för svaret, Per Bolund. Jag tycker att regeringen verkligen ska fundera över om det är lämpligt att statliga myndigheter genom politiska beslut ges i uppdrag att påverka medborgare. Den sortens politik för i alla fall min tanke till andra statsskick i andra delar av världen. Jag tror att man ska vara varsam, även om jag förstår att syftet är gott. I en annan tid kan det slå helt fel.

Herr talman! Det är också värt att gå tillbaka och titta på utvecklingen över världen. Det visar sig att det inte alls är Sverige som ligger först i detta. Det är många länder som har använt den här typen av beteendevetenskapliga metoder tidigare. USA är ett sådant exempel. Storbritannien satte under en konservativ regering igång en arbetsgrupp för att jobba med nudging. Det är ett effektivt sätt att använda resurser på ett smart sätt som ger god utveckling för varje skattekrona. Det är ett sätt att effektivisera användningen av våra gemensamma medel och se till att vi uppnår mål på bästa möjliga sätt och behåller valfriheten för konsumenten.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Per Bolund.

Den finansiella stabiliteten i Sverige är god. Vi har egentligen två problem: den höga skuldsättningen för hushållen och vårt stora och sammanlänkade banksystem. När det gäller hushållens skuldsättning har vi gjort en hel del, och det kommer att ske ännu mer saker.

Men det jag vill fråga om är den finansiella stabiliteten i EU, i synnerhet i EMU-området, där vi vet att det finns en oro på den finansiella marknaden. Det finns mindre kreditinstitut som är på obestånd eller är på väg att hamna på obestånd. Min fråga till statsrådet är: Uppfattar statsrådet att man har tillräckligt mycket skyddsvallar inom EU och EMU-området, framför allt i de länder som det här berör?

Herr talman! Tack, Börje Vestlund, för en väldigt viktig fråga!

En av de viktigaste lärdomarna från den förra finanskrisen är just att inget lands finansiella system står isolerat, utan vi påverkas i allra högsta grad av vad som händer i vår omvärld. Vid det tillfället var det framför allt de amerikanska finansiella instituten som hamnade i problem, vilket sedan fick svallvågor att välla över hela det finansiella systemet i världen. Det påverkade Europa i väldigt hög grad och Sverige i något mindre grad eftersom vi just hade byggt upp skyddsvallar.

Det fortsätter vi nu att göra. Vi bygger upp skydd som gör att vi har starka möjligheter att kunna stå emot när det uppstår problem. Vi vet också att det har pågått arbete inom EU. Man har byggt upp en ny resolutionsmekanism. Det byggs nu upp resolutionsreserver i eurozonen men också i andra medlemsländer. Det är ett viktigt arbete för att bevara den finansiella stabiliteten i EU.

Vi anser dock att man kan göra mera och skulle uppmuntra andra EU-länder att kanske ta i lite mer när det gäller att bygga upp reserver för att kunna hantera risker i de finansiella systemen. Sverige sticker ut här och har tagit höjd för att ha större säkerhet i vårt finansiella system än många andra länder.

Herr talman! Det är sant att resolutionsmekanismen finns. Men den är trots allt relativt ny och har inte funnits så länge. I vårt land infördes den förra året.

Man riktar ibland kritik mot att man inte har tillräckligt med medel i resolutionsmekanismen. Min fråga är: Finns det det i Europa så att skyddsvallarna finns i respektive land eller för all del inom hela EMU-området?

Herr talman! Självklart står vi bättre rustade nu än vad vi gjorde när den finansiella krisen träffade Europa. Man har nu kommit överens inom EU att man ska bygga upp ett skydd på 1 procent av garanterade insättningar inom resolutionsmekanismen, vilket ger ett bättre skydd. Däremot vet vi att konsekvenserna av den förra finanskrisen var rejält mycket större än så. Det kommer inte att räcka. Vi måste också vidta andra åtgärder för att säkerställa att bankerna står väl rustade och har de mekanismer de behöver för att kunna bibehålla stabiliteten.

Herr talman! Min fråga går till infrastrukturministern.

Sverige som är ett exportberoende land behöver en väl fungerande infrastruktur inte bara här på hemmaplan utan också i vår omvärld. Särskilt viktigt är det när det kommer till två av våra största handelspartner, nämligen Norge och Tyskland. Där har vi en infrastruktur som går genom två nordiska länder, Norge respektive Danmark, som vi är starkt beroende av. Denna infrastruktur är viktig inte bara för gränspendlingen, även om det också är en stor fråga, utan framför allt för näringslivet och dess möjligheter att få ut sina varor i Europa.

Nu ser jag att det nordiska perspektivet framkommer i den infrastrukturproposition som antogs i december och i direktivet till Trafikverket om åtgärdsplanerna, och jag tycker att det är glädjande.

Jag skulle vilja fråga ministern om hon kan utveckla hur det nordiska perspektivet och den nordiska samplaneringen tas till vara.

Herr talman! Tack, Rikard Larsson, för frågan! Det är en viktig fråga, som Rikard Larsson säger, både för att vår exportindustri ska kunna få ut sina varor men också för att vi ska få in varor. Vi är varandras viktigaste handelspartner men också väldigt viktiga arbetsmarknader. Jag skulle vilja lägga till ett ytterligare perspektiv. Det är Finland, där vi har ett stort utbyte i de norra delarna av Sverige.

Jag tog initiativ till ett möte med de nordiska transportministrarna under förra året. Det fanns i varje fall då en ganska bred samsyn kring behovet av att se just den nordiska dimensionen i infrastrukturplaneringen. Vi har gett Trafikverket uppdraget att beakta det när man tar fram nästa förslag till åtgärdsplan. Men jag tror att det finns ytterligare saker att göra. Jag kommer tillbaka under min nästa halvminut och försöker redogöra för ett par av de sakerna.

Herr talman! Eftersom frågestunden är ett tillfälle att kanske tänka lite friare skulle jag vilja ta ett kort exempel.

SSAB kör plåt till Italien. Medelhastigheten genom Europa är nio kilometer i timmen, säger SSAB. Detta beror på att järnvägen bromsas upp av gränsövergångar och olika system.

Jag har en fråga utifrån Single European Sky, där vi har ett gemensamt samarbete mellan Sverige och Danmark. Skulle man kunna ha något liknande inom järnvägen?

Herr talman! Järnvägspaketet syftar till att skapa en gemensam europeisk järnvägsmarknad. Om man lyckades fullt ut med det i det som nu blev resultatet är väl tveksamt. Men det är en viktig fråga att fortsätta att arbeta vidare med.

Det är också viktigt att vi fortsätter arbetet med Trafikverket och motsvarigheten i de andra nordiska länderna och gör gemensamma behovsanalyser. Det är grunden för hur man sedan prioriterar och planerar.

Det finns flera sådana exempel. Jag tror att vi behöver fler sådana gemensamma sätt att beräkna behov.

Herr talman! Min fråga går till infrastrukturminister Anna Johansson.

Jag kom precis från Folkets Hus vid Norra Bantorget. Det är drygt en kilometer härifrån Drottninggatan rakt fram. Det är samma gata och samma väg som en kapad lastbil löpte amok på eftermiddagen den 7 april. Fram till dess stressade människor på som vanligt. I dag lämnar Drottninggatan ingen oberörd. För egen del börjar hjärtat att klappa. Det liksom trycker över bröstet, inte av rädsla utan av sorg och ilska. Det är sorg över dem som mist livet och skadats och ilska över hur detta kunde hända.

I medier har vi läst att infrastrukturministern träffade branschen, lastbilstillverkare och fackförbund. Jag undrar därför hur infrastrukturministern ser på hur man kan försvåra kapning av fordon för att användas i terrorsyfte i likhet med det vi har sett i Stockholm men också runt om i Europa under de senaste åren.

Herr talman! Tack för frågan, Teres Lindberg!

Jag tror att alla i denna sal och väldigt många andra, egentligen hela svenska folket, delar den känslan av nästan overklighet men också den värme som har präglat arbetet efter dådet.

Jag vill börja med att framhålla att transportsektorn inte har ett särskilt ansvar för att förhindra terrordåd, utan det har framför allt de rättsvårdande myndigheterna. Men det är också viktigt att försöka identifiera saker som kan försvåra att använda fredliga saker, som exempelvis lastbilar, i den här typen av attacker.

Vid det möte jag hade med branschen i bred mening framkom det ett antal olika förslag som handlar om att påverka stadsmiljöns utformning så att man skapar säkrare miljöer, teknisk utrustning i lastbilar, rutiner vid av- och pålastning i befolkade miljöer etcetera. Jag hoppas att vi kommer att få in ytterligare förslag de närmaste dagarna.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Jag vill också understryka att kampen mot hat och terror alltid måste vara gemensam. Den måste vara allas vårt ansvar.

Jag vill också lyfta fram det mänskliga ansvaret som jag tycker att stockholmarna har visat inte minst med den kärleksmanifestation som ordnades i Stockholm men också den värdighet och respekt som stockholmarna har visat varandra i den här frågan.

Det är just så, med kärlek och förebyggande trygghetsarbete, som hatet kan bekämpas.

Herr talman! Jag instämmer till fullo i det som Teres Lindberg säger.

Det finns också anledning att på EU-nivå titta på om det finns saker som behöver förändras i regelverk när det gäller till exempel teknisk utrustning i tunga fordon. Det är naturligtvis viktigt att man har gemensamma regler.

Jag har därför tagit initiativ till att lyfta den frågan på det ministerrådsmöte som äger rum i början av juni, och jag har också haft kontakt med kommissionären i de frågorna. Det finns säkert fler områden där man behöver vidta åtgärder.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Anna Ekström.

I dag har Skolkommissionen presenterat sitt slutbetänkande. Den vill bland annat stärka den statliga finansieringen inte minst för skolor som har lite tuffare förutsättningar. Den föreslår att man ska stärka finansieringen till utsatta skolor med 6 miljarder kronor. Kommissionen skriver att pengarna kan komma både från omfördelning av befintliga statsbidrag och från att nya medel tillförs.

Därför har jag en fråga till statsrådet om regeringen avser att stärka skolans finansiering eller endast omfördela inom befintlig ram.

Herr talman! Tack, Maria Stockhaus, för frågan! Vi har i dag fått ett rykande färskt slutbetänkande från Skolkommissionen, och det ska nu skickas ut på remiss. Att i dag besvara detaljerade frågor om hur olika förslag ska finansieras är lite väl tidigt. Vi har en fungerande budgetprocess där man tar fram olika former av förslag som kräver en finansiering. Jag kan inte föregripa den budgetprocessen genom att ge några besked av den typ som Maria Stockhaus efterfrågar.

Däremot kan jag säga att det är väldigt välkommet att få ett förslag från Skolkommissionen som är underbyggt med en ganska ordentlig analys och ger uttryck för ett samlat önskemål från de professioner och forskare som ingår i Skolkommissionen. Vi ska naturligtvis ta kommissionens förslag på stort allvar.

Herr talman! Svenska skolan behöver också resurser i form av fler och bra lärare. Det är en stor brist i svensk skola i dag att det saknas många behöriga lärare.

Vi i Moderaterna vill att undervisningstiden på lärarutbildningen ska öka för att höja kvaliteten och öka möjligheterna för fler att ta sig igenom. Jag undrar om regeringen avser att komma med några förslag för högre kvalitet i lärarutbildningen innan den här mandatperioden är slut.

Herr talman! Också på det här området lägger kommissionen fram förslag som är väldigt intressanta. Det är förslag som handlar om hur man kan stärka rekryteringen till lärarutbildningen och hur man kan bredda så att fler kan söka sig till olika former av kompletterande pedagogiska utbildningar. Men det är också förslag som handlar om en professionsutveckling för de lärare vi redan har, liksom förslag om att bygga ut excellenta undervisningsmiljöer på lärarhögskolorna.

Vi kommer att bereda de här förslagen, och jag ser verkligen fram emot remissopinionerna.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Anna Johansson som har med infrastruktur att göra.

Som stockholmare sedan barnsben är det tydligt för mig att min hemstad på många sätt är en delad stad och att Stockholmsregionen är en delad region. För mig är det uppenbart att den södra sidan har blivit lite av en skuggsida, som har nedprioriterats både när det gäller kollektivtrafik och när det gäller vägar och arbetsmarknad.

Här tror jag att det finns en stor möjlighet i den så kallade Stockholmsbågen, det vill säga att man från Tyresö till Täby ska kunna röra sig med en BRT-lösning, alltså snabba, smarta bussar som gör att man snabbt kan ta sig mellan olika regionala centrum.

Därför är min fråga till statsrådet hur direktiven till åtgärdsplaneringen ser ut och hur den beaktar behovet av fungerande arbetsmarknadsregioner.

Herr talman! Tack, Mathias Tegnér, för frågan! Detta är en av de bärande frågorna både i infrastrukturpropositionen och i direktiven till åtgärdsplanering, det vill säga att skapa fungerande arbetsmarknadsregioner och fungerande pendlingsmöjligheter, jämte ett antal andra faktorer som godsframkomlighet, gränsöverskridande, klimat och bostadsbyggande, för att nämna några. Hur sedan Trafikverket väljer att prioritera olika objekt är en senare fråga. Den politiska hanteringen blir ytterligare en senare fråga. Men att förbättra pendlingsmöjligheter är definitivt en viktig bärande del i direktiven till Trafikverket.

Herr talman! Jag vill bara poängtera vikten av kollektivtrafiken just när det gäller att binda ihop Stockholmsregionen och skapa fungerande arbetsmarknader. Sedan tror jag i det specifika fallet att Stockholmsbågen från Tyresö till Täby är väldigt viktig. Men det jag egentligen vill lyfta fram är just behovet av kollektivtrafik i Stockholmsregionen för att skapa en fungerande arbetsmarknad över hela Stockholm.

Herr talman! Kollektivtrafik är ju inte statens ansvar, utan det är i det här fallet Stockholms läns landsting som har ansvar för fungerande kollektivtrafik i hela länet och att binda samman länets olika delar. Det är också viktigt att framhålla att ju mer man kan samla sig kring gemensamma prioriteringar regionalt, desto lättare är det att komma fram med bra prioriteringar i nästa steg. Det är väl möjligen ett medskick: Den lokala och regionala nivån har en oerhört viktig roll att spela här.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Anna Ekström.

Valfriheten i skolan och rätten att välja skola är här för att stanna. Det kan vi slå fast efter att ha läst Skolkommissionens uttalande i dag, och det är självfallet något som Moderaterna välkomnar. För att se till att vi ändå ökar möjligheten att bryta segregation och komma loss från en destruktiv bostadssegregation föreslår också Skolkommissionen att ett aktivt skolval införs, något som också välkomnas av Moderaterna och som vi tidigare har föreslagit i den här kammaren.

Alldeles för lång tid har svensk skoldebatt lamslagits av en diskussion om bra skolors vara eller icke-vara. Det vore nu glädjande om vi kunde lägga det bakom oss. Därför är min fråga till statsrådet Anna Ekström: Avser regeringen att nu slänga Välfärdsutredningen i papperskorgen och i stället ansluta sig till Skolkommissionens förslag och därmed garantera att bra friskolor får fortsätta verka i Sverige?

(Applåder)

Herr talman! Jag har, precis som uppenbarligen Erik Bengtzboe, noga studerat Skolkommissionens digra betänkande. Jag har faktiskt inte hittat något avsnitt i det betänkandet som tar avstånd från den välfärdsutredning som Erik Bengtzboe både i dag och tidigare har tagit avstånd från. Välfärdsutredningen är en sak; Skolkommissionen är en annan.

Vi bereder just nu Välfärdsutredningens förslag i Regeringskansliet. Jag kan inte här ge något besked om hur vi kommer att gå vidare med den saken. Den hör heller inte till mitt ansvarsområde.

Vad jag däremot kan ge besked om är att det för regeringens del är väldigt viktigt att den svenska skolan är en skola där fokus ligger på elevernas kunskap och bildning. Huvudsyftet för den svenska skolan ska vara att säkerställa att elever lär sig mycket, och kunskap och bildning ska stå i centrum. Då ser vi problem med en skola som bygger på att syftet är att skapa vinst. Detta är något som regeringen har diskuterat och kommer att fortsätta diskutera oavsett Skolkommissionens förslag.

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, även jag samtidigt får konstatera att det var något av ett icke-svar. Å ena sidan säger regeringen att man ska ägna den framtida diskussionen åt att fokusera på kvalitet och hur vi stärker kvaliteten i svensk skola. Å andra sidan bedriver man via Välfärdsutredningen en hetsjakt på de skolor i Sverige som kanske fungerar allra bäst. Det vore välkommet, åtminstone mot bakgrund av Skolkommissionens uttalande i dag, att man kunde lämna beskedet om att de hundratusentals föräldrar som har barn i friskolor inte behöver leta ny skola.

Frågestund

Herr talman! I det som Skolkommissionen uttalar sägs tydligt att vi har en valfrihet i svensk skola, och den ska vi ha kvar. Vi har en mångfald i svensk skola, och den ska vi ha kvar. Men att därav dra slutsatsen att vi måste ha exakt det system vi har i dag med exakt de etableringsregler och exakt de regler för fritt skolval som i dag gäller är att gå lite för långt.

Vi har glädje av att studera Skolkommissionens ganska övergripande förslag och i stället fokusera på kunskap och bildning, inte vinstjakt.