Interpellationssvar - 2017-04-04

Herr talman! Tack, Erik Andersson, för interpellationen! Erik Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala och Länsstyrelsen i Östergötlands län ska få fortsätta sina viktiga verksamheter.

Arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra är prioriterat av regeringen. Nyligen antogs en tioårig nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor (skr. 2016/17:10). I samma skrivelse angav regeringen att den avser att inrätta en jämställdhetsmyndighet med uppgift att bidra till en strategisk, sammanhållen och hållbar styrning och ett effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken. Myndigheten ska ansvara för uppföljning, analys, samordning och stöd utifrån de jämställdhetspolitiska målen, inte minst när det gäller delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Motivet till att inrätta en jämställdhetsmyndighet är att flera utvärderingar samstämmigt har understrukit behovet av en fast och permanent struktur på nationell nivå för att regeringen ska kunna säkerställa att jämställdhetspolitiska prioriteringar genomförs. Det är viktigt att föra samman uppdrag som i dag utförs av olika myndigheter så att arbetet för jämställdhet kan bedrivas mer samlat och effektivt. Till myndigheten kommer därför att föras över vissa uppgifter och uppdrag som i dag utförs av olika myndigheter.

En organisationskommitté har i uppdrag att under 2017 förbereda och genomföra bildandet av myndigheten (dir. 2016:108). I uppdraget ligger bland annat att i nära samarbete med berörda myndigheter hantera samtliga frågor som rör överförandet av uppdragen. En viktig utgångspunkt för överförandet är att upparbetad kunskap och erfarenhet tas till vara och att arbetet bedrivs utan avbrott. Från Uppsala universitets uppdrag om mäns våld mot kvinnor ska främst den kunskapsspridande delen av uppdraget föras över till jämställdhetsmyndigheten. Uppsala universitet ska fortsätta att ansvara för uppdraget att samverka med Akademiska sjukhuset i Uppsala i frågor som rör den kliniska verksamheten och forskning med anknytning till den samt att analysera behovet av ny forskning inom området. Det ingår också i utredarens uppdrag att överväga och lämna förslag på om, och i så fall när, ansvaret för den nationella stödtelefon som Uppsala universitet driver kan överföras till myndigheten.

Regeringen bedömer, i likhet med vad som anges i arbetsmarknadsutskottets betänkande 2016/17:AU5, att den verksamhet som på regeringens uppdrag har utvecklats inom det nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen i Östergötlands län bör fortsätta till och med utgången av 2020. Mot slutet av denna uppdragsperiod bör en utvärdering genomföras av hur de statliga insatserna mot hedersrelaterat våld och förtryck är organiserade. Mot bakgrund av utvärderingen bör ställningstaganden göras om i vilken form verksamheten i fortsättningen bör bedrivas.

I likhet med Erik Andersson är jag ytterst angelägen om att det inte blir några kompetensförluster eller avbrott i det viktiga arbetet mot mäns våld mot kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, i anslutning till överförandet av uppdraget till den nya myndigheten. Jag kommer därför att noga följa organisationskommitténs arbete för att förvissa mig om att så inte sker.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Regeringen kallar sig feministisk, samtidigt som man agerar i motsatt riktning för en bättre jämställdhet. Jag hoppas att jämställdhetsministern i sina fortsatta muntliga svar inte kommer att skylla på Moderaternas åtta år i Alliansen eller hur vi agerade för hundra år sedan. Vi röstade för allmän och lika rösträtt - det kan jag garantera att vi gjorde.

Vi har diskuterat frågan tidigare i ett betänkande. Men det har skett en del förändringar sedan dess. Det har kommit ett förändrat kommittédirektiv. Jag vill inte vara tjatig i frågan, men ibland är det bra att vara tjatig. Jag är riktigt orolig över vad som kommer att hända med den kompetens som finns i Stockholm, Uppsala och Östergötland. Det är myndigheter som i dag arbetar med frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den nya inriktningen på jämställdhetspolitiken riskerar att slå sönder väl fungerande verksamheter. Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala vid Uppsala universitet, Länsstyrelsen i Östergötlands län och Socialstyrelsen och Länsstyrelsen i Stockholm har nationella kompetens- och samordningsuppdrag som rör mäns våld mot kvinnor. Nu går alla dessa organisationer en osäker framtid till mötes på grund av regeringens planer.

En ny myndighet måste fyllas med uppdrag och innehåll. Då finns en stor risk att den kompetens, som oftast består av människor, inte kommer att flytta till Göteborg där den nya myndigheten ska ligga.

När det gäller Östergötland har regeringen kohandlat med Liberalerna om att verksamheten ska vara kvar fram till 2020 och sedan utvärderas. Jag undrar hur man tänker där. I de nya ändrade kommittédirektiven skriver regeringen att jämställdhetsmyndigheten bör enligt riksdagen särskilt inrikta sig på övergripande nationell kunskapsutveckling och strategiska övergripande frågor så att myndighetens verksamhet och det uppdrag som utförs av Länsstyrelsen i Östergötlands län kan komplettera varandra.

Herr talman! Är det inte så att Länsstyrelsen i Östergötland redan i dag arbetar med övergripande frågor? Kommer man i så fall att arbeta vid sidan om i dessa frågor till dess att verksamheten ska utvärderas? Har regeringen redan avgjort frågan och av någon outgrundlig anledning vill få med sig Liberalerna genom att utvärdera verksamheten i Östergötland fram till 2020?

I det ursprungliga direktivet stod det att Jämställdhetsutredningens viktigaste slutsats blev att det krävs en fast och permanent struktur på nationell nivå. Det är vi helt överens om; så stod det. Men för den skull behöver man inte säkerställa den fasta och strukturella nivån genom att inrätta en ny jämställdhetsmyndighet i Göteborg. Jämställdhetsenheten på Regeringskansliet skulle lika gärna kunna ha denna fasta, permanenta struktur. Har denna fråga över huvud taget diskuterats i regeringen? Eller är plakatpolitiken viktigare genom att inrätta en ny jämställdhetsmyndighet än att se till frågan om var den gör mest nytta?

Uppsala universitet har ett rikstäckande uppdrag i dag - ett samlat perspektiv - och ska sprida evidensbaserad kunskap och information om mäns våld mot kvinnor. Delar av denna kunskap ska överföras till den nya jämställdhetsmyndigheten. Men den viktiga frågan om stödtelefonen har vi fortfarande inte fått något svar på. Hur blir det med den? Om den överförs till en myndighet, hur blir det med sekretessbestämmelserna? Detta med tanke på att den nu ligger under sjukvården.

Herr talman! Tack, fru statsråd!

Erik Andersson har väckt en mycket viktig interpellation, som handlar om hur vi ska kunna öka tempot i jämställdhetsarbetet.

Jag tycker att statsrådets svar är otydligt. Jag tycker att statsrådets svar signalerar att man riskerar att tappa tempo. Statsrådet säger själv i sitt svar till Erik Andersson att man hoppas att man inte ska tappa kompetens och hoppas att det inte ska bli avbrott i verksamheten.

I själva verket, herr talman, tycker jag att vi dagligen kan se i medierna varför regeringen måste ta den här frågan på ännu större allvar. Jag har inte hört många - utöver möjligtvis regeringen - som har sagt att nya myndigheter i Sverige är lösningen på problem. Det är naturligtvis så att de som har kompetensen att jobba med frågorna i dag borde få arbeta med dem i lugn och ro och effektivisera sitt arbete ännu bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att Erik Andersson lyfter fram just varför en tempoförlust är så allvarlig. Jag hoppas att ministern kan utveckla sitt svar på hur man inte ska tappa tempo i den här frågan.

Herr talman! Jag vill börja med att se på jämställdhetsproblemen som finns i Sverige. Sverige är ju ett av de länder som har kommit längst i världen när det gäller jämställdhet, men även vi har jämställdhetsproblem.

Vi kan se att kvinnor tjänar betydligt mindre än män - i genomsnitt 3,6 miljoner mindre än män under sitt arbetsliv.

Tittar vi på pensionerna ser vi att det är ännu värre. Kvinnliga pensionärer har i genomsnitt betydligt mindre än manliga. Jag tror att kvinnornas pensioner ligger på ungefär 67 procent av männens.

När det gäller våld är hemmet den farligaste platsen för en kvinna i dag. Det är egentligen hemskt; det är där tryggheten ska finnas, men det är också där risken är störst att utsättas för våld från närstående.

I arbetslivet har också män tuffa arbetsvillkor, men kvinnor blir sjukskrivna i större utsträckning än män. Mycket är arbetsrelaterat, alltså relaterat till arbetsmiljöproblem.

Kvinnor har också ofta ett dubbelansvar, då de både är ute i arbetslivet och har huvudansvaret för hem och barn.

Vi kan se på område efter område att vi har de här strukturella jämställdhetsproblemen. Om man då verkligen tar de problemen på allvar och vill göra någonting åt dem tycker jag att det är naturligt att man har en myndighet som samlar allting under ett tak, inte att man duttar lite här och lite där.

Därmed inte sagt att den verksamhet som bedrivs i dag av Uppsala universitet och Länsstyrelsen Östergötland på något sätt är oviktig. Tvärtom är det ett otroligt viktigt och bra arbete, och det ska tas till vara. Åsa Regnér har också svarat mycket bra att uppdraget för Länsstyrelsen Östergötland fortsätter till år 2020, och sedan får man utvärdera och se hur man ska gå vidare. Vi ska absolut inte slänga bort det arbetet - tvärtom. Likaså fortsätter forskningen på Uppsala universitet.

När det gäller kunskapsspridning är det naturligt att myndigheten tar hand om det. Stödtelefonen får man utreda hur man ska gå vidare med.

Det handlar alltså inte alls om att slänga bort kompetensen utan om att stärka kompetensen på fler områden. Vi behöver hela spektrumet. Myndigheten blir en motor i jämställdhetsarbetet, där man kan hjälpa kommuner och landsting och se till att jämställdhetsarbetet är med överallt i hela landet.

Det är också viktigt att det inte blir punktinsatser utan hela tiden ett kontinuerligt arbete. Det ska också genomsyra alla politikområden. Det är lätt hänt att man glömmer jämställdheten där, och då tror jag att en myndighet är väldigt viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här myndigheten kommer ju att ha en enorm kompetens. Vi ser redan nu att trycket att arbeta där är väldigt högt. Det är väldigt många som vill arbeta där, och det är inget problem att den ligger i Göteborg. Jag tror att var man än hade lagt en sådan här myndighet hade det naturligtvis varit folk som velat att den skulle ligga någon annanstans. Men det har inte hindrat oss från att fatta beslut förut, och det brukar bli bra i slutändan. Man kan redan nu se att det inte är något problem att få personal, som man ibland har kunnat se på andra myndigheter där man har haft uppstartsproblem. Det är klart att lite uppstartsproblem är det nog alltid, men man måste ändå våga börja någonstans.

Jag tycker att det är viktigt att vi inte landar enbart i diskussioner om allting som kommer att gå snett. Låt oss i stället se det positiva att vi nu äntligen har en jämställdhetsmyndighet och de enormt positiva effekter som jag är övertygad om att det kommer att få framöver.

Vi har en feministisk regering. Självklart ska vi också ha en jämställdhetsmyndighet som både samlar och sprider kompetensen och som driver på.

Herr talman! Vad roligt att ha en riktig debatt här! Jag tycker också att det är kul att både män och kvinnor deltar.

Okej då, Erik Andersson, vi talar inte om rösträtten. Men jag tror faktiskt att våra partier har olika inställningar till hur man kommer framåt i jämställdhetspolitiken, och min och mitt partis bestämda uppfattning är att man måste fatta politiska beslut som styr mot jämställdhet och föra en debatt som handlar om det.

Rätt retoriskt - jag vet att du inte gillar det, Erik Andersson, men nu har du tid att svara - skulle jag vilja fråga: Hur ställde ni er till abortlagstiftningen när det gällde? Hur ställde ni er till särbeskattning när det gällde? Hur ställde ni er till sexköpslagen när det gällde? Det är retoriska frågor, för ni var emot det. Det gör mig lite misstänksam när ni nu inte presenterar några andra förslag än att vi ska bevara det som det är.

Sedan råkar det vara så att jag personligen har lämnat just ditt parti för att välja Socialdemokraterna. Det var i och för sig över 30 år sedan, så det kan vi också lämna därhän.

När det gäller de här viktiga sakfrågorna är det helt enkelt så här. Lars Beckman frågar vem som har sagt att det här skulle vara bättre. Jo, bland annat rapporter som er egen regering beställde. De sa tydligt att vi behöver göra någonting mer professionaliserat på jämställdhetsområdet när det gäller att styra jämställdhetspolitiken.

Er egen utredning om jämställdhetspolitiken sa att det faktiskt inte duger att satsa mycket pengar - det var bra att man gjorde det - men sedan nöja sig med att effekten på de jämställdhetspolitiska nivåerna i princip uteblir. Det duger inte. Det är det vi pratar om, och då föreslår man en jämställdhetsmyndighet som ett sätt att komma åt det. Det är det vi gör nu.

Ungefär samma slutsats drog faktiskt Riksrevisionen, som tittade på den förra regeringens jämställdhetspolitik. Det är allvarliga saker vi pratar om. Det handlar ju om våld mot kvinnor eller hedersrelaterat våld, och våldet gick inte ned trots insatserna, vilket man ansåg bland annat berodde på splittrade insatser som är svåra att följa upp.

Det är detta vi vill göra någonting åt, och precis som Hillevi Larsson säger finns det gott om belägg för att man behöver arbeta på det här sättet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi skulle i och för sig kunna göra så att allting organiseras inom Regeringskansliet. Vi skulle kunna fatta enskilda beslut om asyl eller vad som helst i Regeringskansliet. Men vi har ju frångått en sådan ordning. Vi har myndigheter som sköter verksamheterna. Vi har en annan förvaltningsmodell i Sverige, och såvitt jag vet är jämställdhetspolitiken det enda stora politikområde där vi inte har någon myndighet som arbetar med att genomföra just den politiken. Det lider jämställdhetspolitiken av när det gäller resultat på området, och jag vill göra någonting åt det. Jag är otålig.

När det gäller förhandlingen med Liberalerna är jag glad för den. Jag tycker att det är ett exempel på ett samarbete - vi är öppna för samarbete - där resultatet blev bättre än de båda ingångsvärdena.

Jag tycker att det är rimligt att ha en verksamhet där man har kvar ett arbete som är myndighetsnära och vardagligt, där man svarar på frågor och ger viktiga råd. Men där finns det just nu inte finns något uppdrag som handlar om att till exempel ha koll på internationell forskning, följa den här frågan strategiskt på ett annat sätt eller hålla koll på verksamheterna när det gäller hedersrelaterat våld på ett mer strategiskt och styrande sätt. Jag tycker att det är bra att vi gör båda de här sakerna under en tid.

Dessvärre behöver vi jobba mycket mer intensivt med hedersrelaterat våld, och det ska vi också göra.

Stödtelefonen ligger inom ramen för myndighetsutredningen.

Herr talman! Då hamnar vi ändå i historien. Min utgångspunkt är vad som gäller här och nu: Vad tycker partierna i dag? Där finns inga tveksamheter: Moderaterna står för frihet för alla, både män och kvinnor. Alla människor har samma chans att utvecklas i Sverige; det är vår grund. Vi har också ett sådant system.

Men tyvärr - och nu hamnar vi i någon sorts allmänpolitisk debatt - gäller det inte alla i Sverige. Vi kunde se på nyheterna i går att kvinnor blir trakasserade i våra förorter och att det sker en uppdelning så att de inte får sitta bredvid pojkar i bussen. Det är ett stort problem, och det ser jag som den stora utmaningen när det gäller jämställdheten.

Socialdemokraterna ska ha all ära för att de försöker kvotera in kvinnor i börsbolagens styrelser, men det gäller bara ett fåtal kvinnor. Satsa i stället krutet på de kvinnor som är förtryckta, inte får gifta sig med vem de vill, inte får leka med vem de vill och inte får bli vem de vill! Det är där vi har de stora jämställdhetsproblemen i Sverige, och jag tror inte att en jämställdhetsmyndighet kan göra något åt det. Det handlar om helt andra satsningar, och det är där vi måste lägga in kraften. Annars får vi ett delat samhälle, och det är inte ett bra samhälle.

I Sverige ska alla kunna bli precis vad de vill. På den punkten är vi faktiskt mycket bättre än många andra länder, eftersom vi har betald utbildning och sjyst välfärd som alla kan ta del av och bli precis vad de vill.

Jag blir nästan irriterad över att Socialdemokraterna försöker fokusera på en jämställdhetsmyndighet när man i själva verket skulle kunna ha den fasta struktur man efterlyser just på Regeringskansliet. Det hade varit mycket bättre. Då hade man haft kvar de myndigheter som finns i Östergötland och Uppsala och även i Stockholm, även om frågan jag ställt i dag inte gäller Stockholm, och dessutom Socialstyrelsens uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man hade kunnat samla detta på Regeringskansliets jämställdhetsenhet, och det hade varit mycket bättre än att slå sönder verksamheter och se till att människor inte flyttar med till Göteborg. Det är inget fel på Göteborg, herr talman, men om man inte bor där från början utan har sitt liv någon annanstans är det ganska svårt att flytta dit.

Hur kan regeringen garantera att kompetens inte försvinner i samband med denna flytt? Förväntar sig regeringen att folk från Stockholm, Uppsala och Östergötland ska flytta med? Jag tror inte det. Men riksdagen har ju egentligen inget att säga till om i denna fråga. Regeringen har all makt i världen att inrätta en ny myndighet utan att riksdagen kan förbjuda det, men det kommer som sagt inte att förbättra för de utsatta kvinnorna som behöver hjälp nu.

Jag tänker främst på den nationella stödlinjen för kvinnor. Som den är inrättad i dag, i samarbete med sjukvården, har vi en helt annan sekretess än om den skulle ligga hos en myndighet. Därför är det så viktigt att stödlinjen får vara kvar i Uppsala.

Statskontorets rapport som kom nyligen visar att denna verksamhet har fungerat väl, och slutsatsen är att nuvarande organisation och ansvarsfördelning bör behållas. Visserligen fanns det överlappningar mellan myndigheterna, men det beror i första hand på samordningen på Regeringskansliet, herr talman, och inte på de myndigheter som arbetar för kvinnors bästa. Där har vi orsaken till problemet, och jag menar därför att det hade varit mycket bättre att samordna detta övergripande arbete på Regeringskansliets jämställdhetsenhet.

Herr talman! Hillevi Larsson höll ett väldigt bra anförande, som handlade om att vi ska ha mer jämställda villkor. Hon tog upp löner och många olika frågor där det egentligen råder bred politisk enighet om sakfrågan. Vad denna interpellationsdebatt handlar om är ju hur detta ska lösas. Om det vore så enkelt, herr talman, att man kunde lösa samhällsproblem genom att skapa myndigheter hade vi nog löst de flesta samhällsproblem i Sverige i dag. Det är väl få länder som har så många myndigheter per capita som Sverige.

Argumentationen går inte heller ihop när man nu berömmer de verksamheter som jobbar med dessa frågor i dag. Ingen här i kammaren har riktat någon som helst kritik mot vare sig Linköping, Uppsala eller någon av de befintliga verksamheterna. Tvärtom lyfts det fram att verksamheten fungerar bra. Då blir det ännu mer svårförståeligt, herr talman, varför man ska slå sönder en väl fungerande struktur och en väl fungerande befintlig verksamhet för att skapa oro genom att bilda en ny myndighet. Det man riskerar är naturligtvis att tappa tempo.

Det är klart att vi inte kommer att kunna prata bort dessa problem. Vi ser dagligen, oavsett om det är på TV4-nyheterna i dag, i Sydsvenskan häromveckan eller i andra medier, att det krävs insatser här och nu. Jag skulle önska att statsrådet lade sin tid och kraft på att försöka lösa de problem som finns i dag och inte på att skapa andra problem genom att slå sönder en väl fungerande verksamhet, skapa nya myndigheter, skapa oro hos personalen och inte minst, som Erik Andersson har sagt i debatten i dag, förlora kompetens om de duktiga medarbetarna inte flyttar med till Göteborg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tycker att den debatt vi har är lite märklig. Det framställs nu som att det enda viktiga är hedersrelaterat våld. Jag tycker att det är jätteviktigt, och det gör regeringen också. Regeringen har förstärkt arbetet mot hedersrelaterat våld och har nyligen också släppt en ny utredning som handlar om att skärpa reglerna för att komma åt detta. Här finns alltså ingen konflikt.

Men jämställdheten är väl bredare än så? Det är inte bara detta som är ett problem även om det är ett stort problem. Jag räknade upp några problem tidigare. Man kan på område efter område i samhället se att det finns en strukturell ojämställdhet, som drabbar kvinnor väldigt hårt. Det handlar mycket om pengar. Vi har många med dåliga inkomster i dag: ensamstående föräldrar med överrepresentation av ensamstående mammor, som har väldigt dålig ekonomi, och ensamstående pensionärer, även där med överrepresentation av kvinnor.

Vi har alltså en kvinnofattigdom i Sverige i dag som handlar om ojämställdhet. Det tycker jag är ett väldigt viktigt problem att ta tag i, och det betyder inte att man jobbar mindre mot hedersrelaterat våld; det ska vi självklart också göra. Våldet mot kvinnor och flickor - fysiskt, verbalt, sexuellt och ekonomiskt våld - drabbar självklart flickor som utsätts för hedersförtryck, men det drabbar också kvinnor och flickor i hela samhället. Vi kan inte göra det så enkelt att vi tror att problemet bara gäller en liten grupp, utan vi måste ta ett mycket bredare grepp.

När det gäller arbetsmiljö, kvinnors arbetsvillkor och kvinnor i ledande positioner kan vi se att det har hänt mycket men också återstår väldigt mycket - i arbetslivet, inom politiken och på andra områden. Det är därför väldigt märkligt att man nu säger att det bara handlar om våld och hedersrelaterat våld. Den här myndigheten kommer att förstärka arbetet brett. Det borde alla som tycker att dessa frågor är viktiga välkomna.

Herr talman! Det är ganska intressant att höra hur moderater står och raljerar över ett strukturerat myndighetsarbete. Jag tycker att det är jätteviktigt.

Jag kommer ihåg att regeringen under mandatperioden 2006-2010 satsade enorma summor pengar på jämställdhetsarbetet och sedan fick lämna tillbaka nästan alltihop till Anders Borg därför att man inte hade någon plan. Att ösa pengar och inte ha något strukturerat arbete är negativt.

Det finns också en poäng, tycker jag, i det statsrådet nu säger angående Moderaternas historia. Ni har aldrig innehaft posten som jämställdhetsminister, och det säger något om ert arbete. Det har varit antingen liberaler eller socialdemokrater som har haft den posten. Ni införde vårdnadsbidrag, något som verkligen motverkar jämställdhet.

En fråga som både interpellanten och Lars Beckman har lyft är strukturellt hedersförtryck, som vi kan se uttryck för på en del religiösa friskolor. Det visas i kväll, eller om det var i morgon, i Kalla fakta.

Min fråga till jämställdhetsivrarna, som interpellanten påstår sig tillhöra, är: Är ni beredda att förbjuda religiösa friskolor som motverkar jämställdhet? Jag är beredd att göra det. Är ni beredda att göra det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack till mina meddebattörer för inläggen!

Jag vill börja med att säga att detta med att skolflickor sitter längst bak i bussen och pojkar längst fram och så vidare är vansinne. Det finns inget annat ord för det. Hela mitt vuxna liv har jag jobbat med jämställdhetsfrågor. Det är inte för att flickor ska sitta längst bak i bussen. Tvärtom har jag ägnat mig åt att driva och att, när jag har kunnat, ta politiska beslut som leder till jämställdhet.

Vad vi gör när det gäller hedersrelaterat våld är en lång lista. Tiden räcker inte till att prata om den. Men när jag har diskuterat de här frågorna - vilket jag har gjort väldigt ofta, nästan varje vecka - med organisationer som jobbar med hedersrelaterat våld, har jag, efter att ha lyssnat på dem och för att jag själv tycker att det är vettigt, tillsatt en utredning om att se över stöd till religiösa samfund och kartlagt det hedersrelaterade våldet, för det har förändrats sedan den senaste kartläggningen gjordes 2009.

Utbildningsministern har både i dag och tidigare sagt att han ska se över regelverken när det gäller religiösa friskolor. Vi har tillsatt en utredning om barnäktenskap. I den utredningen ska man också se över hur heder skulle kunna bli grund för straffskärpning.

Vi har också avsatt mer medel till socialtjänsten i år, ytterligare 150 miljoner. Det står kommunerna fritt att använda dessa medel till exempel i de områden där det behövs förstärkning. Detta är kanske ett bra område för det. Vi ser över sexualundervisningen: Hur kan vi säkerställa att man får ut budskap och kunskap om jämställdhet, inklusive hedersrelaterat våld, när det gäller sexualundervisning? Vi kommer också inom kort att lansera en utbildning i jämställdhet genom ungdomsmottagningarna som särskilt riktar sig till nyanlända och ensamkommande. Det finns mycket mer som vi gör.

Jag tycker att detta är en otroligt viktig fråga, av de skäl som jag har redogjort för. Samtidigt håller jag verkligen med om att jämställdhetsarbetet omfattar alla. Vi har inte jämställdhet i Sverige, vare sig för majoritetsbefolkningen eller för andra. Vi har fortfarande löneskillnader. Vi har skillnader i makt och inflytande. Vi har skillnader när det gäller det obetalda arbetet, och det finns fortfarande våld mot kvinnor som utförs av män.

Min frustration - irritation, säger Erik Andersson, men faktum är att jag blir ganska inspirerad av den här debatten - är faktiskt att den förra regeringen använde över 2 miljarder kronor till jämställdhetsarbete som inte fick mätbar effekt. Varför har ni inga synpunkter på det? Detta gör mig otroligt frustrerad. Är det inte ett problem för er? Är det ert besked till skattebetalarna att detta inte spelar någon roll?

För mig spelar det stor roll. Jag vill se att det har effekt i människors liv. När jag har fått konkreta förslag på att bättre styrning behövs tar jag mig an den uppgiften.

Herr talman! Om det är något parti som värnar om skattebetalarnas pengar är det vi moderater. Moderater jobbar faktiskt med jämställdhet på riktigt. Sveriges första kvinnliga talman var moderat. Sveriges första kvinnliga statsminister kommer med största sannolikhet också att vara moderat, och jag kommer att jobba för en kvinnlig statsminister. Kommer Eva-Lena Jansson att göra det? Nej, knappast. Det tror jag inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar om frihet, frihet, frihet och jobb, jobb, jobb. Historiskt sett blir kvinnor mer jämställda och fria när de börjar tjäna egna pengar och inte längre är beroende av sin man. Vad gör regeringen då i denna fråga? Jo, man höjer skatten för 40 procent av alla barnmorskor, så att det inte blir lönsamt att arbeta. Högre skatt - mindre frihet. Så är det ju, tyvärr.

Alliansregeringen gjorde en historisk satsning just när det gällde jämställdhet. Det var 2,6 miljarder som satsades. Givetvis skulle man ha kunnat samordna resultatet av satsningarna bättre. Mycket var i form av projekt, och den största delen gick till arbete mot mäns våld mot kvinnor. Sedan fanns det andra projekt, som att se till att stadsmiljön blir tryggare och vänligare så att man vågar vistas ute. Var tredje kvinna känner sig inte trygg med att gå utomhus. Vi kan inte ha det så. Där måste vi göra satsningar.

Alla ska ha precis lika rätt att bli vad de vill. Det är den utgångspunkten vi ska ha i Sverige. Sedan ska inte kön ha någon betydelse för just den delen.

Tack för debatten!

Herr talman! Erik Andersson tackar statsrådet innan hon har svarat på hans frågor. Det ska bli intressant att se vad han får för svar.

Jag ställde några frågor till Erik Andersson, men han svarade inte på om han var beredd att förbjuda religiösa friskolor som motverkar jämställdhet. Vi talar i dag ofta om muslimska skolor, men problemet gäller också Plymouthbröderna, Livets Ord med flera. Nu blir detta en retorisk fråga, eftersom Erik Andersson valde att inte svara på den när han hade chansen.

Moderaternas nya samarbetspartner heter ju Sverigedemokraterna. De är emot särbeskattning. Vi införde särbeskattning som en utmärkt åtgärd för att säkerställa att kvinnor kom ut på arbetsmarknaden. Man kan undra om Moderaterna nu är emot särbeskattning, eftersom de ska samarbeta med Sverigedemokraterna.

Era budgetar, Erik Andersson, har gynnat rika män och missgynnat kvinnor med låg inkomst - så mycket för jämställdheten hos Moderaterna! Moderaternas handlingar visar mer än deras ord. Orden räcker inte så långt om man jämför med vad budgeten har fått för effekt.

Jag förstår inte hur Moderaterna kan vara emot ett strukturerat jämställdhetsarbete med en myndighet som styr och säkerställer att kvinnor och män får samma makt och möjligheter att forma sina liv och samhället.

Herr talman! Jag vill tacka Erik Andersson och andra som har deltagit i debatten. Det har varit en rolig och viktig interpellationsdebatt. Det är bra att diskutera dessa frågor utifrån de utgångspunkter man faktiskt har.

Jag håller verkligen med om att jämställdhetsprojektet är ett frihetsprojekt. Det är så. Kvinnor missgynnas oftast av ojämställdhet, och det är framför allt kvinnor och flickor som vinner på ett jämställt samhälle. Men det är banne mig också män och pojkar som vinner på det!

Eftersom vi tyvärr lever i en värld där förslagen som inskränker kvinnors och flickors rättigheter just nu haglar, brukar jag tänka på att det verkligen inte speglar en rolig kvinnosyn, men inte en rolig manssyn heller. Därför behöver vi göra alltmer både i Sverige och globalt för att motarbeta de krafter som är aktiva just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige är det bra att sysselsättningen är högre än någonsin och inte minst det faktum att kvinnor med utländsk bakgrund är den grupp som går bäst på arbetsmarknaden just nu, även om ökningen sker från alldeles för låga nivåer. Därför har Arbetsförmedlingen också i uppdrag att öka takten när det gäller detta. Egen inkomst är grunden - jag håller helt med dig, Erik Andersson - för att kunna skapa sitt eget liv.

Ni moderater var trots allt med och införde och behöll vårdnadsbidraget. Ni tog också bort kravet på lönekartläggning varje år, som hade kunnat ge en signal om att man måste göra mer när det gäller löneskillnader. Vi har olika syn på detta. Ni tror att någonting automatiskt ska hända som främjar jämställdhet. Jag tror att man måste lägga fram förslag och ta debatten. Ibland är det jobbigt, men då får man stå ut med det jobbiga. Jag ser fram emot ny debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Pål Jonson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att polisen ska få bättre befogenheter och resurser för att bekämpa de multikriminella ligorna och hur jag ser på förutsättningarna att fördjupa samarbetet mellan svensk och norsk polis.

Regeringen har reagerat på att alltför få brott klaras upp, och flera åtgärder har vidtagits. Bland annat har regeringen beslutat om förstärkt samverkan mellan Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i det brottsutredande arbetet. Ett antal åklagare ska placeras hos Polismyndigheten under en viss tid för att bistå i mängdbrottsärenden, och det ska tillsättas särskilda utredningsgrupper som hanterar äldre ärenden för att avlasta utredningsverksamheten.

För att effektivisera arbetet mot bland annat den typ av brottslighet som Pål Jonson nämner har Polismyndigheten beslutat om en nationell modell för brottssamordning. Genom denna har Polismyndigheten större möjligheter att identifiera mönster i tillvägagångssätt och jämföra spår från brottsplatser för att hitta de ligor som sysslar med seriebrottslighet. Det arbetet har underlättats avsevärt genom att Polismyndigheten numera är en sammanhållen myndighet.

När det gäller samarbetet mellan svensk och norsk polis överlämnade regeringen nyligen en proposition till riksdagen om internationellt polissamarbete. I propositionen föreslås att polissamarbetet ska utökas genom ett genomförande av Prümrådsbeslutets bestämmelser om operativt polissamarbete. Förslaget möjliggör exempelvis gemensam patrullering och spaning i gränsområdena och föreslås träda i kraft den 2 juli i år. Det kan tillämpas i förhållande till Norge när de anslutit sig till rådsbeslutet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I propositionen anges även att regeringen avser att undersöka möjligheterna att ingå nya bilaterala avtal som kan komplettera Prümrådsbeslutet och möjliggöra än mer generellt samarbete i gränsområdena.

Jag är övertygad om att de åtgärder som nu vidtas kommer att bidra till en positiv utveckling av Polismyndighetens möjligheter att utreda mängdbrott, arbeta mot seriebrott och samarbeta med norsk polis.

Herr talman! Tack, inrikesministern, för svaret! Det är bra att regeringen har reagerat på den låga brottsuppklaringsnivån. Det är väl fler som har gjort det, med tanke på att det är den lägsta nivån på 16 år. Detta behövs verkligen. Jag har ingenting att invända mot de förslag som Anders Ygeman presenterar, såsom ökad samverkan mellan polisen och Åklagarmyndigheten eller en nationell modell för brottssamordning.

Jag vill dock inleda med att säga att problemet med de multikriminella ligorna, som jag tar upp i min interpellation, både är betydande och växande, enligt polisen, åtminstone i delar av västra Sverige. Jag tror personligen att det krävs fler kraftfulla åtgärder för att hantera den typen av problem.

Just multikriminaliteten beror ytterst på att detta är ligor som försörjer sig både genom att smuggla sprit, alkohol och cigaretter och genom att göra inbrott, bedriva häleriverksamhet och göra stölder. De använder helt enkelt riksgränsen till sin fördel för att tjäna mer pengar på sin brottslighet.

Många av dessa ligor väljer också att gruppera sig på landsbygden, för de vet att det är mindre upptäcktsrisk där. Vi har en situation i dag där väldigt många människor på landsbygden känner en betydande oro för stölder och inbrott på ett sätt som de inte skulle behöva göra om rättssamhället och den brottsbekämpande verksamheten fungerade bättre.

I en rapport från LRF som kom för ett par år sedan belyser man detta problem. Där pekar man på att sju av tio personer på landsbygden känner en eller flera personer i sin närhet som de senaste två åren har varit utsatta för brott och då huvudsakligen stöldbrott. Ett annat talande exempel är att tre av tio lantbrukare själva hade varit utsatta för brott under de senaste två åren. Det är också värt att notera att över hälften av de lantbrukare som hade anmält brotten såg att det gav en ringa effekt att kontakta polisen. Jag tror alltså att förtroendet för polisen, åtminstone bland brottsutsatta lantbrukare, lämnar en del övrigt att önska.

Ytterligare exempel som understryker dessa problem med brottslighet på landsbygden är att vi har haft en nästan 100-procentig ökning av stölderna av entreprenadmaskiner och traktorer. Huvuddelen av de maskinerna har inte återfunnits. De har faktiskt förts över gränsen, enligt polisen.

Med anledning av detta skulle jag vilja ställa två följdfrågor till ministern - med tanke på min interpellation.

För det första har vi en akut situation här och nu i några utanförskapsområden i storstäderna. Rikspolischefen har varit väldigt tydlig med att det är de områdena som ska få mer resurser och prioriteras. Det kan man förvisso förstå, men samtidigt vet vi att det inte kommer att innebära vare sig mer resurser eller fler poliser när det gäller de personer som är brottsutsatta på landsbygden. Jag undrar om inrikesministern har några fler åtgärder vid sidan av dem han nämnde i sitt interpellationssvar att berätta om när det gäller brottsbekämpning på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det andra är, som jag belyste, utförseln av stöldgods ett stort problem. Det är till exempel välkänt att Karlshamns hamn är en transithamn där man ofta för ut stöldgods. I dag, som det ser ut, ingår det inte i Tullverkets mandat att stoppa utförsel vid misstanke om utförsel av stöldgods. Jag undrar om ministern är villig att se över detta och stärka Tullverkets befogenheter som en brottsbekämpande myndighet så att man faktiskt kan ingripa i stället för att släppa igenom misstänkt stöldgods.

Herr talman! Jag delar Pål Jonsons uppfattning att det behöver göras mer för att man ska komma till rätta med stöldligorna på landsbygden. Men jag ska ändå nämna två saker som har varit effektiva.

Den första är att polisen numera är en organisation - att vi inte har 21 småpåvedömen - så att vi kan följa den här brottsligheten. Den rör sig snabbt mellan orterna och mellan länen. Därför är det viktigt att man kan utreda brotten i ett sammanhang och lagföra individer.

Den andra är det legitimationskrav på färjor som regeringen införde den 12 november förrförra året, vilket tillsammans med id- och gränskontroll har gjort att inbrottsbrottsligheten i södra Sverige har gått ned med 20 procent.

Man kan fundera över hur vi ska kunna stärka kontrollen över vilka som kommer till Sverige och lämnar Sverige på motsvarande sätt vid andra gränsövergångar. Tullen kommer att inleda ett försök med kameror och automtisk nummerplåtsavkänning så att vi kan få motsvarande kontroll på de fordon som passerar den norsk-svenska gränsen och den svensk-danska gränsen samt vid färjeövergångar. Det tror jag kommer att vara ett viktigt verktyg.

Sedan har vi när det gäller punktskattebrotten och spritbussarna gett ett speciellt uppdrag till polisen och Skatteverket, som har varit väldigt framgångsrikt. Det handlar om bra lagföring men också om förslag på lagändringar och sanktioner så att vi lättare ska kunna slå ut spritbussarna. Vi har ett gemensamt myndighetsarbete mot organiserad brottslighet som också har varit framgångsrikt.

När det gäller bränslestölder på landsbygden tror jag att vi måste göra det lättare att använda kameraövervakning av den typen av bränsle, för det kommer inte att kunna vara en polis i varje buske ute i skogen som bevakar bränsledepåer eller bränsledunkar. Där är kameran ett bättre verktyg.

Jag tror liksom Pål Jonson att vi behöver en bättre utförselkontroll och en bättre koll på gps-trackers. Jag vill inte stänga dörren för att tillföra det till polisen. Men jag vill understryka att det är finansminister Magdalena Anderssons ansvarsområde i regeringen. Vill man diskutera om tullen ska ha rätt till utförselkontroll måste man ställa en interpellation till finansministern.

Herr talman! Tack, inrikesministern, för svaret! Jag tolkade inte detta som att det kommer mer resurser eller fler poliser till landsbygden.

Låt mig ge ett exempel kopplat till detta, herr talman! Nyligen genomförde polisen en större insats mot några av de multikriminella ligorna, som jag pratade om, i norra Dalsland och västra Värmland. Det skedde genom en gemensam insats av polisen i Västra Götaland och Region Bergslagen - det är ett tydligt exempel på det som inrikesministern pekade på, nämligen vikten av samordning mellan polisregionerna. Men det skedde också i samverkan med norsk polis, och det skedde i samverkan med norska Tolletaten och det svenska Tullverket. Det är ett utmärkt exempel på ett myndighets- och landsöverskridande samarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I anslutning till denna insats sa en polisinspektör i Dalsland till medierna: Vi har nästan inga poliser kvar här. Det är som om vi lever i ett laglöst land.

Polisen har i efterhand sagt, kopplat till denna insats, att man har en förmåga att störa de multikriminella ligorna. Men man har inte förmåga och resurser för att systematiskt bekämpa dem. Jag tror att polisbristen på landsbygden är en väsentlig del av problematiken. Som inrikesministern vet finns det olika uppfattningar i denna kammare om hur många fler poliser Sverige behöver. Men jag tror inte att det råder någon tvekan om att en ökad polistäthet skulle skapa bättre möjligheter att förebygga, förhindra och försvåra den brottslighet som de multikriminella ligorna bedriver.

Eftersom själva verksamhetsidén för dessa ligor är gränsöverskridande måste även polisens arbete vara det. Därför är det viktigt med det fördjupade polisiära samarbetet över gränsen, som inrikesministern talade om. Jag tror att det handlar om punktvisa insatser mot ligorna men också om ett löpande polisiärt samarbete. Det kan handla om spaning, eller det kan handla om gemensam patrullering.

Som inrikesministern påpekade behandlar riksdagen just nu propositionen Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater. Det är bra att den propositionen har landat på riksdagens bord, för den har varit efterfrågad av många poliser, inte minst i gränslän.

Med anledning av detta skulle jag vilja ställa ytterligare två frågor till inrikesministern. Jag konstaterar att det tog sex år från att utredningen var klar 2011 till att vi fick en proposition nu i vår. Detta är lång tid. Jag har all respekt för att internationellt polisiärt samarbete och internationellt lagstiftningsarbete tar tid, men finns det några lärdomar som vi kan dra från den processen så att liknande samarbeten inte behöver ta lika lång tid?

Jag har också en fråga som är kopplad till en aspekt av propositionen som inte behandlas särskilt tydligt i skrivelsen, nämligen samgruppering. Det finns exempel på gemensamma polisstationer i Haparanda-Tornio, och det har också funnits tankar på till exempel en gemensam polisstation för Lokalpolisområde Arvika och Hedmarks polisdistrikt.

Jag tror att samgruppering kan främja, effektivisera och underlätta det dagliga polisiära samarbetet. Jag förväntar mig inte att inrikesministern har synpunkter på var enskilda polisstationer ska ligga, men jag skulle gärna vilja veta om regeringen har någon uppfattning om eller några invändningar mot samgruppering.

Herr talman! Pål Jonson ställde två frågor. Den första gällde varför det har tagit så lång tid och vad man kan lära av detta. Det är väldigt enkelt - den tidigare regeringen, där moderater styrde Justitiedepartementet, valde att inte prioritera den här frågan. Inget arbete hade gjorts när vi tog över, och därför tog det så här lång tid innan vi kunde få en proposition på plats. Vilka lärdomar man kan dra av detta ska vi kanske låta vara osagt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra frågan gällde samgruppering. Jag har absolut ingenting emot detta. Möjligtvis kan samgruppering ta bort en liten del av vinsterna i samarbetet - huvudpoängen med att samarbeta är ju möjligheten att kunna stötta den andra där den är som svagast och där man själv är som starkast.

Men om det finns operativa och polistaktiska skäl för samgruppering har jag inget emot att man samgrupperar. Det är polisen som ska bestämma detta utifrån den operativa verksamheten.

Pål Jonson tar också upp frågan om fler poliser. Jag delar hans uppfattning. Vi måste ha fler poliser än vad vi har nu, och vi måste öka resurserna. Vi ska samtidigt komma ihåg att vi har fler polisanställda än någonsin och att vi satsar mer pengar på polisen än vad vi någonsin har gjort. Den viktigaste frågan kommer inte att vara de tillkommande procenten utan hur vi kan få ut mer av de resurser som vi redan satsar på polisen.

Regeringen har tagit ett Prümrådsbeslut, vilket vi redan har varit inne på. Jag har personligen varit i Norge och invigt sammankopplingen av det svenska Rakelsystemet med norska Nødnet så att vi nu kan kommunicera gemensamt med ett radiosystem. Vi planerar att göra motsvarande sammankoppling med den finska sidan så att man även vid den finska gränsen kan kommunicera med ett gemensamt radiosystem.

Vi går vidare efter Prümrådsbeslutet och förhandlar om ett fördjupat samarbete, där man kan göra ytterligare saker. Allt detta görs för att stärka den nordiska dimensionen och den gränsöverskridande dimensionen i polisarbetet. Målet är att vi bättre ska utnyttja de svenska, norska och finska polisiära resurserna gemensamt och bli starkare tillsammans. Där tror jag att jag och Pål Jonson är helt överens.

Herr talman! Jag tackar inrikesministern för denna debatt.

Som inrikesministern säger har vi sedan i höstas fler poliser än någonsin. Samtidigt vet vi att vi inte har fler poliser i förhållande till vår folkmängd, och vi vet också att det finns ett stort behov av en ökad polistäthet. Sverige har färre poliser än många andra genomsnittliga europeiska länder.

Grundproblemet är, som inrikesministern känner till, att vi i Sverige i dag har betydande problem med en växande otrygghet och bristande lag och ordning. Som vi har diskuterat berör detta både stad och land. Till exempel var antalet ouppklarade mord i slutet av förra året högre än någonsin, vad jag förstår, och endast var sjunde mängdbrott klarades upp.

Jag vill därför återgå till bristerna i polisens tillgänglighet och synlighet på landsbygden. De här bristerna är ett reellt problem, både för människors upplevda trygghet och för polisens möjlighet att bekämpa och utreda brott på dessa platser.

Vi moderater har sagt att vi vill ha 25 000 poliser senast 2025 och att vi vill prioritera polisen i brottsutsatta områden och i glesbefolkade områden. Vi anser också att polisen behöver ha högre löner. Detta är naturligtvis en form av erkännande för det viktiga arbete som polisen gör varje dag, men än viktigare är det kanske för att man ska kunna rekrytera poliser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag är ute och pratar på polisstationer runt om i Värmland, där jag kommer ifrån, är det två saker som jag brukar få med mig. Dels säger folk att det behövs fler poliser i yttre tjänst, dels att de är oroliga för rekryteringen i framtiden.

Många gör också medskicket att det är oerhört viktigt att man kan läsa till polis på distans, inte minst för att kunna karriärväxla om man till exempel har fyllt 30 år och har familj och barn. Jag vill därför avsluta med ett medskick till inrikesministern om vikten av att kunna läsa till polis på distans.

Herr talman! Jag kan konstatera att jag och Pål Jonson i stort delar verklighetsbeskrivning och syn på vad som behöver göras. Jag vill dock påminna om att Moderaterna under det senaste året har haft tre olika uppfattningar om hur många poliser som behövs. Ni började för ett år sedan med 20 000 poliser, sedan blev det 22 000 och nu är budet 25 000 poliser. Frågan är om så mycket har förändrats under detta år att det motiverar den här lilla auktionen.

I grunden är vi dock överens. Vi behöver fler poliser, och vi behöver skjuta till mer resurser till polisen, vilket vi också ska göra.

Beträffande rekrytering till polisen tror jag att det handlar om arbetsmiljö, arbetsvillkor och ledarskap inom polisen. Polisen har en resa att göra när det gäller förmågan att motivera medarbetare med bra arbetsmiljö, bra arbetsvillkor och ett bra ledarskap.

Förr i tiden kanske man var polis från 20årsåldern tills man gick i pension. Nu är arbetslivet betydligt rörligare, vilket också påverkar polisen. Det måste bli lättare att gå in i och ut ur polisyrket.

Jag vill avslutningsvis säga att jag tror att Pål Jonson är någonting viktigt på spåren när han säger att vi för att kunna rekrytera poliser i glesbygden måste ha en bra distansutbildning, som gör att man kan bo kvar hemma under delar av utbildningen.

Vi måste också kunna garantera dem vi rekryterar på landsbygden att de kommer hyfsat nära sin bostadsort när de väl ska tjänstgöra så att man inte går på distansutbildning i Värmland och sedan får Piteå eller Ystad som tjänstgöringsort. Då kommer vi inte att klara att rekrytera tillräckligt många poliser, och vi riskerar att de poliser som vi rekryterar hoppar av.

Vi har alltså saker att ta tag i vad gäller hur svensk polis fungerar, men jag uppfattar det ändå som att jag och Pål Jonson har samma uppfattning även i de frågorna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Staffan Danielsson har frågat mig om jag mot bakgrund av det material han har presenterat är beredd att till exempel tillsätta en oberoende utredare för att granska de svenska regelverken i denna fråga i ett internationellt perspektiv, i syfte att anpassa de svenska reglerna till internationell praxis eller till exempel regelverken i Norge, som har bland världens lägsta dödlighet i trafiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har höga ambitioner på trafiksäkerhetsområdet och fattade under hösten 2016 beslut om en nystart för nollvisionen. Svenskt trafiksäkerhetsarbete är framgångsrikt, och dödstalen i vägtrafiken har halverats sedan millennieskiftet. Nollvisionen har även väckt intresse internationellt.

De trafikmedicinska kraven på förare utgår från EU:s tredje körkortsdirektiv. Alla som har ett körkort utfärdat inom EU ska uppfylla de minimikrav på det medicinska området som ställs av direktivet. Medlemsstaterna ska införa kraven i nationell lagstiftning, och införandet kan - liksom inom många andra områden - variera mellan medlemsstaterna. I Sverige är Transportstyrelsen den myndighet som i detalj föreskriver de trafikmedicinska kraven.

Transportstyrelsens föreskrifter har tagits fram i samråd med den medicinska expertisen inom ögonsjukdomar och har översatt synfältskraven i EU-direktivet till väl definierade gränsvärden. I och med att gränsvärdena kräver mätning med apparatur som används inom ögonsjukvården blir systemet med gränsvärden transparent för alla medborgare och rättsliga instanser.

Systemet är ett sätt att undvika godtyckliga bedömningar, vilka skulle leda till stor variation och ökad rättsosäkerhet. Det finns också en möjlighet att få en testning i simulator till självkostnadspris. Systemet för detta är fortfarande under utveckling.

Synfältskraven som gäller i Sverige är åldersstandardiserade, vilket innebär att man som patient vid en sådan undersökning jämförs med ett referensmaterial av personer i samma ålder utan ögonsjukdomar. För att räknas som en avvikelse från synfältskraven krävs enligt de svenska reglerna en tydlig och stor avvikelse från det normala för åldersgruppen.

Flera andra EU-länder har införlivat texten från direktivet i nationell lagstiftning utan att ange hur den ska användas. Dessa länder har därmed lämnat åt sjukvårdens praxis att bedöma detta från fall till fall. Det finns även länder som liksom Sverige har tydligt föreskrivna regler. Ländernas dispenspraxis kan dock skilja sig från svensk praxis i sådana ärenden.

De svenska kraven är framtagna utifrån en avvägning av risker från trafiksäkerhetssynpunkt och ur ett tillgänglighets- och rörlighetsperspektiv för den enskilde medborgaren. Min utgångspunkt är att Transportstyrelsens trafikmedicinska expertis kontinuerligt utvärderar de medicinska körkortskraven utifrån en omvärldsanalys som beaktar flertalet faktorer, varav praxis inom EU är en.

Jag avser därmed inte i nuläget att tillsätta en särskild utredare för att granska Transportstyrelsens synfältskrav i ett internationellt perspektiv.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min djupt allvarliga interpellation om de hundra- eller tusentals personer med mindre brister i sina synfält som i Sverige orättmätigt, anser jag, berövas sina körkort.

Jag är naturligtvis djupt besviken på svaret, som enbart återger vad ledande personer på Transportstyrelsen anser sedan flera decennier och som är Sveriges regler.

Jag ger röst åt så många desperata personer som plötsligt berövas sina körkort, trots att de ser bra. De tvingas att göra tester i synmaskiner som Humphrey, med huvudet fixerat, under oerhörd stress och med världens strängaste krav. Det är det enda som avgör om de får behålla körkortet eller inte. De får inte, som väl i alla andra länder, göra utvidgade körprov. Detta har Sverige förbjudit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När nu en körsimulator äntligen tagits fram av VTI i Linköping, som är professionella, har Transportstyrelsen sett till att reglerna är mycket stränga även här. Man får inte förbereda sig inför provet, man får bara försöka en gång och man måste betala 20 000 kronor, vilket gör detta till en klassfråga, fru minister, som ger endast dem med resurser möjlighet att göra provet.

Ändå köar redan 500 personer, tror jag, hos VTI, vilket säger det mesta om mörkertalet av de tusentals som berövats sina körkort. De första simulatorproven visar ändå att runt hälften klarar proven, vilket ju belägger hur många som i decennier har fråntagits sina körkort utan grund.

Chefsläkare Lars Englund på Transportstyrelsen är den som med stort inflytande symboliserar Sveriges unikt stränga och fyrkantiga regler på detta område. Han argumenterar ständigt för att redan mindre brister i synfältet gör att man kör på cyklister och fotgängare vid övergångsställen. Om stora delar av synfältet är borta ska man ju inte ha körkort, och då finns dessa risker. Men vid mindre brister kompenserar de flesta dessa genom att vrida på huvudet när de kör bil.

Sverige har som enda land i världen, tror jag, av förmenta rättviseskäl och för att ögonläkare och körprovare ska slippa svåra avvägningar, det vill säga göra sitt jobb, förbjudit praktiska utvidgade körprov.

Ett enda storskaligt exempel visar hur fel detta är. Norge är vårt västra grannland. I Norge är antalet trafikdödade per miljon människor det kanske lägsta i världen, och lägre än i Sverige. Norge har ingen körsimulator utan låter dem med mindre synfältsbrister göra körprov för erfarna bedömare över hela landet.

Om tusentals personer som i Sverige berövats sina körkort långt innan Anna Johansson blev trafikminister i stället hade bott i Norge eller i andra länder hade de fått behålla sina körkort utan att trafikolyckorna hade ökat.

Jag har varit i kontakt med så många av dessa drabbade och lider med dem. Transportstyrelsen litar på sina fyrkantigt tillyxade, stränga regler och har ingen medkänsla och så inte heller regeringen, tyvärr.

Trafiksäkerhetsprofessorn Kjell Ohlsson och den mycket erfarne ögonläkaren Bo Philipson är starkt kritiska till Transportstyrelsens stränga regler liksom ledande experter i länder som Australien och USA.

Det hedrar S- och MP-gruppen i trafikutskottet att de våren 2014 stödde en liknande motion från mig, och det hedrar Centerpartiet och Sverigedemokraterna att de också gör det. Däremot är det oerhört trist att statsrådet och en utskottsmajoritet i dag åter hänvisar till Transportstyrelsens subjektiva och delvis felaktiga uppgifter om regler i andra länder och om kraven i syntestmaskiner.

I nästa inlägg ska jag visa på hur Transportstyrelsen silar mygg och sväljer kameler. Men min fråga till ministern är: Norge, med världens lägsta trafikdödlighet, har ingen körsimulator och tillåter praktiska körprov, vilket Transportstyrelsen förkastar - gör ministern det också?

Herr talman! Jag har inte för avsikt att bedöma eller betygsätta hur andra länder hanterar detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är väldigt svåra frågor. Utgångspunkten måste naturligtvis vara att det ska vara så lite godtycklighet som möjligt i de här besluten och att trafiksäkerheten ska säkerställas så långt som möjligt.

Det pågår ett arbete inom Transportstyrelsen, där bland annat simulatortestverksamheten är ett viktigt område att utveckla vidare. Avsikten är att den simulator som i dag finns på VTI i Linköping så småningom naturligtvis ska prövas och utvärderas. Förhoppningen är att med dagens tekniska utveckling ska denna teknik kunna finnas på fler håll i landet och att man därmed också ska kunna få ned priserna väsentligt. Det här är en fråga som jag vet diskuteras på Transportstyrelsen.

Jag har lite svårt att förstå detta med en oberoende utredning. Det antyder att Transportstyrelsen på något sätt går någon annans ärenden, och jag har lite svårt att se vem denne någon annan i det här fallet skulle vara. Min uppfattning är nog att Transportstyrelsen arbetar utifrån de direktiv och det uppdrag man har från regeringen, det vill säga att upprätthålla regelverk som främjar trafiksäkerhet och att balansera det mot behovet av rörlighet och tillgänglighet för enskilda medborgare.

Det här är en fråga som jag tror kommer att lösa sig med tiden.

Nackdelen med prov ute i verklig trafik är att risken för godtycklighet ökar, eftersom det är svårt att säkerställa att olika personer som testas vid olika tillfällen och på olika platser testas med samma förhållanden. Ljusförhållanden, vad som dyker upp alternativt inte dyker upp framför fordonet, hur vägar är beskaffade och så vidare skiljer sig naturligtvis åt, och det riskerar att leda till en bedömning som inte grundar sig på samma kriterier. Så vill vi inte heller ha det, tror jag att vi ändå kan vara överens om. Men vi kan också vara överens om att det sätt på vilket det fungerar i dag inte är optimalt.

Jag sätter stort hopp till den utveckling av den nya tekniken som nu pågår i samarbete mellan Transportstyrelsen och VTI och att den tekniken ska hjälpa oss att lösa problemet på lite sikt.

Herr talman! Det ministern och Transportstyrelsen egentligen säger är att i Norge vet de inte vad de håller på med, att deras körprov är godtyckliga och att de riskerar människors liv. Norge har lägre trafikdödlighet än Sverige.

Varför ska inte ögonläkare och erfarna körkortsprövare få göra sitt jobb? I stället testas det i Sverige i en syntestmaskin under oerhörd stress. Sedan har vi simulatorn som ett steg åt rätt håll, men det räcker inte.

Sverige sätter alltså upp stränga krav på test som de med mindre synfältsbrister måste klara med huvudet fixerat i en synmaskin. Klarar man inte stressen och de stränga kraven får man inte körkortet tillbaka, punkt slut.

De som fråntas sina körkort är de som läkare tvingas anmäla till Transportstyrelsen vid minsta brist i synfältet. Då anses man trafikfarlig. Körkortet ska tas direkt, och man får inte köra bil.

Mångdubbelt fler i trafiken med samma synfältsbrister eller större går inte till läkare och märker inte att de har mindre brister. Det kan vara äldre, 80-95 år. Synen påverkas och blir sämre ju äldre man blir, även synfältet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förare med synfältsbrister som har EU- och internationella körkort, som har testats, kör i Sverige i tio- och hundratusentals. Vore de mindre brister i synfältet, som gör att Transportstyrelsen omgående berövar tusentals personer sina körkort, så allvarliga som Transportstyrelsen hävdar måste ju Transportstyrelsen bedriva en omfattande uppsökande verksamhet för att få fast alla de mångdubbelt fler på svenska vägar som kör med samma eller större synfältsbrister. Men se, det gör Transportstyrelsen inte alls, märkligt nog. Tvärtom motsätter sig Transportstyrelsen att allmänna syntester över huvud taget görs under människors körkortsinnehav.

Chefsläkare Englund har i stället deklarerat en stor tilltro till människors egna omdömen: De slutar säkert att köra bil när synen och synfälten blir sämre utan kontroll. Detta är oerhört märkligt. Personer med mindre synfältsbrister får inte visa sin körduglighet i praktiska körprov där man får vrida på huvudet. Kraven är stenhårda. Samtidigt får mångdubbelt fler personer med samma eller större synfältsbrister obehindrat köra vidare på våra vägar utan att Transportstyrelsen lyfter ett finger för att kontrollera deras syn.

Transportstyrelsen måste begå allvarliga tjänstefel när man bara kontrollerar det fåtal som anmäls till Transportstyrelsen men inte gör något alls åt de mångdubbelt fler som utan åtgärd kör vidare på våra vägar. Om inte regeringen granskar denna märkliga uraktlåtenhet från Transportstyrelsen faller ansvaret tungt också på regeringen. Detta är något som Justitieombudsmannen och kanske KU borde granska.

Min bedömning är att Transportstyrelsen nog gör rätt som inte regelbundet vartannat eller vart femte år kontrollerar syn och synfält på körkortsinnehavare. Exemplet från Norge visar att man har världens kanske lägsta trafikdödlighet.

Då framstår den rigida strängheten för dem som läkare tvingas rapportera till Transportstyrelsen som fullständigt oförklarlig. Om de som kör vidare med mindre brister i sitt synfält inte är trafikfarliga, hur kan då de som klarar ett praktiskt körprov vara det?

Trafikutskottet säger i sitt kommande betänkande att man förutsätter att Sveriges regler inte är strängare än andra länders och att Transportstyrelsen ska mildra dem om så är fallet. Trafikministern antyder något liknande.

Men både utskottet och ministern sätter bocken till trädgårdsmästare då det är Transportstyrelsen, som är väldigt sträng, som ska utvärdera sina egna regelverk. Denna analys kräver rättvisa för de människor som drabbas och att en oberoende utredare tillsätts.

Herr talman! Jag skulle kunna göra flera invändningar mot Staffan Danielssons sätt att argumentera och att hävda saker med viss tvärsäkerhet - saker som jag nog vågar påstå att Staffan Danielsson faktiskt inte kan belägga.

Men jag avstår från det och konstaterar i stället att detta, precis som Staffan Danielsson redogör för, är ett problem. Det är också något som Transportstyrelsen har uppmärksammat, och man har ett aktivt arbete för att utveckla denna typ av tester.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt är det givetvis viktigt att den som har körkort i Sverige har tillräckligt god syn och inte minst tillräckligt brett synfält för att kunna upptäcka saker omkring bilen - detta för att säkerställa att vi har en god trafiksäkerhet.

Norge är inte ensamt om att ha god trafiksäkerhet. Sverige utmärker sig i internationella jämförelser, och vi ligger i den absoluta toppen tack vare att vi har strängare regler på ett antal områden. Det gäller bältesanvändning, hur barn ska färdas i bil, alkohollagstiftning och bilkörning, hastighetsgränser och så vidare. Vi har höga ambitioner och sätter till skillnad från många andra länder trafiksäkerheten högt. Vårt mål är att noll människor ska skadas allvarligt eller dödas i trafiken. Det medför såklart att vi har strängare regler på en del områden.

Jag vågar inte hävda att vi inte riskerar att få en ökad trafikosäkerhet med mindre stränga krav på synfält. Jag tror inte att Staffan Danielsson heller vågar påstå det om jag står på mig. Men jag avstår som sagt från det.

Som jag sa i mitt inledningsanförande tror jag på den tekniska utveckling som nu sker med den simulator som redan finns i Linköping och som prövas med goda resultat. Jag hoppas att den ska kunna spridas till fler ställen i landet och att det därmed ska bli en betydligt lägre kostnad för att låta sig testas.

Drygt hälften av dem som betalar de ganska dryga pengarna för att bli testade i simulatorn får inte behålla sitt körkort. Man kan på goda grunder anta att de som betalar dessa pengar för att bli testade själva uppfattar att de ser ganska bra, för annars hade de inte tagit detta extra steg.

Det går nog inte heller att dra slutsatsen att det är nästan hälften som blir felaktigt fråntagna körkortet av alla dem som inte blir testade i simulator.

Vi kan vrida och vända på detta, men till syvende och sist är det en avvägning mellan höga trafiksäkerhetskrav och den enskildes möjlighet till tillgänglighet och självbestämmande.

Herr talman! Jag talar inte om alla, utan jag talar om dem som har mindre brister och som klarar praktiska körprov, som i Norge och alla andra länder.

Utskottet säger i sitt kommande betänkande att Sverige inte ska ha strängare regler vad gäller synfält, och är de strängare ska Transportstyrelsen anpassa dem. Jag hoppas att ministern tycker detsamma.

Ministern svarade inte på min fråga. Transportstyrelsen är jättesträng mot dem som rapporteras medan man inte gör något mot dem som inte rapporteras men som har samma eller större brister, är äldre och kör bil. Om det är så farligt är det tjänstefel att inte granska alla som kör bil och alla som kommer med internationella körkort eller EU-körkort, som ju har genomgått mycket lättare syntester. Det är mycket märkligt.

Jag har engagerat mig i frågan och skrivit 15 blogginlägg. Där finns material som visar att Sverige är unikt stränga, vilket Transportstyrelsen menar att Sverige inte alls är. Där visas också att det görs körprov i alla andra länder, vilket Transportstyrelsen nu äntligen medger efter att i alla år ha sagt till regering och riksdag att vi har samma regler. Det stämmer alltså inte.

Den som vill titta på argumentationen hänvisar jag till mina 15 blogginlägg. Om ni googlar mitt namn, Staffan Danielsson, hittar ni dit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill vädja till trafikministern, som har innehaft sitt ämbete i ett par år och inte varit med under tidigare år med alliansregeringar och andra regeringar, och till Transportstyrelsens nya generaldirektör Annika Sjöberg att låta oberoende krafter som inte är så låsta, låt vara inom regeringen och Transportstyrelsen, granska Sveriges regler i förhållande till praxis i andra länder.

Herr talman! Sveriges regelverk förhåller sig som sagt till EU:s tredje körkortsdirektiv. Transportstyrelsen ansvarar för hur det praktiskt ska genomföras och vilka exakta krav som ska ställas.

Jag tror inte att det är meningsfullt att göra en jämförelse med andra länder. Vi har rådighet att själva bestämma över vilka krav vi ställer så länge de inte kolliderar med EU-regelverket.

Det finns dock stora behov av att utveckla testverksamheten för att säkerställa en rättvis bedömning. Här sätter jag stort hopp till den tekniska utvecklingen.

Det kommer säkert att fortsätta att diskuteras huruvida syntester med visst intervall för att säkerställa fortsatt god syn hos den breda allmänheten är nödvändig eller inte. Jag utgår från att denna diskussion kommer att finnas kvar.

Ju längre man kommer i att minska trafikdödlighet, desto svårare blir det att ta nästa steg. Vi har vidtagit ganska många åtgärder på trafiksäkerhetsområdet som andra länder inte har vidtagit, och vi har nått goda resultat. Det innebär dock att varje nytt steg vi tar för att närma oss noll kräver lite högre ambitionsnivå än vad andra länder har. Detta ska vi vara stolta över, men samtidigt ska vi självklart säkerställa en rättvis och rättssäker bedömning av medicinska skäl för att få ha körkort eller inte.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Pål Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att stärka koordineringen mellan svenska och norska trafikmyndigheter. Pål Jonsson har även frågat mig om det är min uppfattning att de åtgärder som föreslogs i Trafikverkets åtgärdsvalsstudie i februari svarar upp mot det framtida behov som finns inom stråket Stockholm-Oslo.

Att förbättra förutsättningarna för att människor och företag ska välja tåget för sina transporter i större omfattning än i dag är en prioriterad uppgift för regeringen.

Det är vidare regeringens mening att utvecklingen av gränsöverskridande transportinfrastruktur bör främja både person- och godstransporter och alla trafikslag. Det ska finnas ett samarbete mellan länderna i fråga om infrastrukturplanering som hela tiden kan utvecklas. Själva planerna är dock även fortsättningsvis en nationell angelägenhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En åtgärdsvalsstudie är en metod som Trafikverket använder i tidiga skeden för att genom att tänka trafikslagsövergripande och tillämpa fyrstegsprincipen identifiera problem och behov inför eventuella åtgärder i transportsystemet. Det är alltså inte något underlag som överlämnas till regeringen.

Jag noterar dock att Trafikverket på sin hemsida anger att det som nu presenterats är en delrapport som innehåller en sammanställning av stråkets förutsättningar och identifierar brister i infrastrukturen. Den anger också mål för utvecklingen av transportsystemet.

I det fortsatta arbetet kommer Trafikverket att genomföra fördjupade analyser av åtgärdsförslagen för att hösten 2017 presentera ett underlag för fortsatt planering. Jag utgår från att dessa studier kommer att kunna utgöra ett av flera underlag i Trafikverkets pågående arbete med åtgärdsplaneringen för planperioden 2018-2029. Regeringen avser att fastställa den nationella planen samt de ekonomiska ramarna för länsplanerna under våren 2018. Jag kan inte föregripa detta arbete.

Den åtgärdsvalsstudie för stråket Stockholm-Oslo som interpellanten nämner är ett av flera bra exempel på pågående samarbete mellan transportmyndigheterna i Sverige och Norge. Trafikverket leder studien av resor och transporter inom stråket mellan Stockholm och Oslo, men den genomförs i samarbete mellan många olika parter på olika nivåer, bland annat norska Jernbaneverket och Statens vegvesen.

Det finns även andra exempel på samarbete mellan transportmyndigheterna. På uppdrag av den norska regeringen har Jernbaneverket i nära samarbete med Trafikverket gjort en studie om sträckan Oslo-Göteborg, för att tillsammans komma fram till vilka åtgärder som bäst ökar den befintliga banans kapacitet.

Jag har med anledning av ovanstående inte för avsikt att i nuläget vidta några åtgärder för att stärka koordineringen mellan svenska och norska transportmyndigheter.

Herr talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret!

Det är extra lägligt att ha denna debatt om stråket Stockholm-Oslo i dag, med tanke på att Nordiska rådet har sin session här i huset samma dag.

Jag vill inledningsvis påminna om att Norge är Sveriges största exportmarknad. Bara varuexporten till Norge uppgick till 120 miljarder förra året. Under de senaste fem åren har exporten till Norge ökat med närmare 30 procent. Vidare är det fler som arbetspendlar till Norge än till Danmark. I mitt eget län Värmland jobbar nästan 5 procent av befolkningen eller var tjugonde värmlänning i Norge.

För att sätta detta lite mer i perspektiv kan jag konstatera att vi har tre gånger så mycket handel med Norge som vi har med Kina. Utvecklingen av den norska ekonomin och främjandet av en stark infrastruktur i alla dess delar mellan Sverige och Norge borde vara ett starkt svenskt intresse.

Vi vet att stråket Stockholm-Oslo präglas av en stark befolkningstillväxt. Det innebär att infrastruktursatsningarna inom stråket kommer att bli allt viktigare i framtiden för att svara upp mot ett växande behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill uppmärksamma infrastrukturministern på en artikel i Dagens industri i förrförra veckan. Den skrevs av vd:arna för handelskamrarna i Oslo, Karlstad, Mälardalen och Stockholm. De pekade på att de stora bristerna i infrastrukturen inom stråket Stockholm-Oslo utgör en stor hämsko för företagande och entreprenörskap.

I grunden handlar allt detta om att avståndet mellan Stockholm och Göteborg är jämförbart med det mellan Stockholm och Oslo. Det är 47 mil jämfört med 51 mil till Oslo, men samtidigt tar det nästan två timmar extra att åka tåg från Stockholm till Oslo jämfört med Göteborg. Detta har präglat resandet i Sverige. Jag kan konstatera att tåget har nästan 60 procent av marknaden för Stockholm-Göteborg men bara 12 procent av resandet mellan Stockholm och Oslo.

I Trafikverkets åtgärdsvalsstudie för stråket Stockholm-Oslo påpekas att tågresandet har stor potential om man hanterar de brister som finns utmed stråket, vilka är betydande. Enligt ÅVS:en finns det brister i drift och underhåll av järnvägen och i punktlighet på grund av högt kapacitetsutnyttjande, det är ojämn standard på järnvägen som påverkar hela stråket och det är bristande redundans, inte minst för att det är enkelspår på Värmlandsbanan och Kongsvingerbanan. Jag kan konstatera att Värmlandsbanans beläggning har ökat med nästan 90 procent de senaste tio åren och att Trafikverket numera klassar den som överbelastad.

Som infrastrukturministern säkert känner till finns ett initiativ som heter 2.55 och som påbörjades av Region Värmland, Karlstads kommun och Region Örebro. Initiativet växer starkt. Vi ska ha ett seminarium här i riksdagen i morgon, som infrastrukturministern är hjärtligt välkommen att delta i om hon vill. Detta är ett initiativ för att få igång diskussionen, kopplat till stråket Stockholm-Oslo.

Med anledning av detta och i ljuset av den starka befolkningstillväxten och de stora brister som finns utmed stråket Stockholm-Oslo vill jag fråga infrastrukturministern om hon är tillfreds med de planerade satsningarna på järnvägen.

Herr talman! Det blir delvis två frågor parallellt. Interpellationen handlade egentligen om samverkan mellan myndigheter i de två länderna.

Jag kan nämna att jag så sent som i höstas - egentligen mycket tidigare - tog initiativ till ett möte i november mellan de nordiska transportministrarna, inte för att ha en gemensam planering på detaljnivå utan för att säkerställa att vi uppmärksammar behoven av fungerande gränsöverskridande transporter. Det handlar både om godsflöden och om arbetspendling, som utgör en viktig del av alla våra ekonomier.

Beroende på var i Sverige man befinner sig har vi gränshandel, godstrafik och arbetspendling mellan Sverige och Finland i norr, mellan Sverige och Norge längs stora delar av västra Sverige och mellan Sverige och Danmark i söder.

Detta är viktiga frågor, och därför skrev vi en hel del i den infrastrukturproposition som riksdagen fattade beslut om i december. De gränsöverskridande transporterna både för gods och för personer bör uppmärksammas mer. Man har inte riktigt haft det perspektivet i tidigare planeringsomgångar, men jag hoppas att vi med både de tydliga skrivningarna i propositionen och flera av de pågående projekt som bland andra Trafikverket är involverat i ska få en tydligare koppling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns flera exempel, och jag nämnde några i mitt interpellationssvar. Malmbanan och Lofotenbanan är ytterligare exempel. Det förstudiearbete som pågår om Kvarkentrafiken är ett annat, liksom Haparandabanan. Inte minst det projekt som handlar om uppbyggnaden av ett gemensamt trafikledningssystem för vägtrafik är ytterligare ett exempel. Det händer alltså en hel del på detta område. I den delen har vi tagit kliv i rätt riktning för att säkerställa en gemensam syn på vilka behov vi har.

Den andra frågan, som det andra inlägget handlar mer om, är hur infrastrukturen som sådan utvecklas och hur man bedömer standarden, upprustningsbehoven och så vidare. Det är en fråga som vi återkommer till i den nationella planen. Den nuvarande nationella planen, som Trafikverket arbetar utifrån, fattade den dåvarande borgerliga regeringen beslut om 2014. Om man är missnöjd med prioriteringarna i den får man vända sig till den dåvarande regeringen.

Herr talman! Tack, statsrådet!

Som statsrådet känner till har riksdagen tillkännagett för regeringen att man vill se en bättre koordinering mellan trafikmyndigheterna på båda sidor av gränsen. Det finns starka skäl för detta.

Om vi återigen tar upp den åtgärdsvalsstudie som Trafikverket har producerat kan vi konstatera att det uttryckligen står att riksgränsen har blivit ett stort hinder för funktionella regioner. I ÅVS:en pekas också på att det inte finns någon gemensam svensk-norsk trafikplan och att det finns stora problem på nationell nivå men även på regional och lokal nivå när det kommer till både transport och den fasta infrastrukturen.

Det står att det saknas gemensamma prognosmodeller för att räkna på samhällsnyttan av infrastruktursatsningarna över gränsen, och det finns ingen gemensam målbild som kan vara vägledande för infrastrukturen över gränsen. Det återstår fortfarande en hel del arbete för att effektivisera de satsningar som sträcker sig över riksgränsen.

I ÅVS:en pekas också på ett bristande engagemang i slutnoderna - Stockholm och Oslo - och att det är andra kommuner och regioner som driver på de stråkgemensamma frågorna. Allt detta utgör i mina ögon en rätt stor brist och ett problem, inte minst mot bakgrund av hur omfattande handeln är med Norge, i det här fallet, och hur nära näringslivskontakterna är.

Som statsrådet känner till har resandet mellan Stockholm och Oslo ökat starkt sedan SJ satte in snabbtåg för lite drygt ett år sedan. Inte minst har resandet ökat mellan Karlstad och Oslo, där vi har sett en ökning med nästan 76 procent under ett år. Det är alldeles utmärkt. Jag vet en rad företag som har etablerat sig i Karlstad för att använda den geografiska närheten till den norska marknaden.

Samtidigt vet vi nu att denna utveckling påverkas av att norrmännen planerar att genomföra en ombyggnation mellan Kongsvinger och Lillestrøm. Den kommer att genomföras på dagtid. Det är utmärkt att norrmännen investerar i tågtrafiken, inte minst för att godstrafiken ska kunna flöda. Men det kommer att bli ett hack i flödet mellan Stockholm och Oslo. Anledningen till att jag nämner detta är för att jag tycker att det är ett symtom på den bristande koordinering som finns mellan trafikmyndigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar därför återigen om infrastrukturministern har något besked i detta enskilda fall eller om hon är tillfreds med den samverkan som finns i dag mellan trafikmyndigheterna.

Herr talman! Jag tror att jag uttryckte mig ganska tydligt i mitt tidigare inlägg. Vi ser att det finns ett stort behov i fråga om detta, och det har inte fungerat tillräckligt bra tidigare. Men vi tar nu flera steg för att förbättra samsynen i fråga om hur behoven av den gränsöverskridande trafiken ser ut, det vill säga att man inte bara ser behoven fram till nationsgränsen utan beaktar den gränsöverskridande trafiken i åtgärdsvalsstudier och i behovsanalyser. Där har Trafikverket, i och med de skrivningar som är mycket tydliga i infrastrukturpropositionen, fått en fingervisning om att detta är viktigt. Det finns ett antal exempel där detta fördjupas bit för bit.

Jag vill framhålla, för att vi ska hålla isär saker och ting, att de citat som nämns här inte är en del av Trafikverkets synpunkter eller slutsatser, utan det är synpunkter som har inkommit från andra intressenter.

Men icke desto mindre är det viktigt att vi fortsätter att utveckla till exempel ett gemensamt prognosinstrument. Trafikverket håller, på regeringens uppdrag, på att utveckla gemensamma prognosinstrument med Danmark när det gäller den gränsöverskridande trafiken. Jag tror att det är viktigt att vi har en motsvarande utveckling när det gäller att titta på hur man mäter behov och samhällsnytta också tillsammans med Norge och så småningom kanske med Finland.

Detta är alltså ett utvecklingsarbete som pågår. Jag är inte nöjd, eftersom det inte har fungerat tillräckligt bra. Det fungerar lite bättre nu. Vi har ett antal olika projekt eller utvecklingsinsatser på gång och igång, och vi behöver säkert gör mer på detta område.

Eftersom en av de punkter som nämndes här handlar om att vi inte har en gemensam plan, vill jag nog hävda att vi inte ska ha det framdeles heller. Vi måste nämligen som regering kunna göra en prioritering utifrån våra nationella förutsättningar. Skulle vi ha en gemensam nordisk infrastrukturplan är frågan hur den i så fall skulle förhålla sig till de nationella prioriteringarna. Skulle den uppfyllas först, och skulle man sedan använda resten av medlen till det som också behöver göras? Jag tror att det är viktigt att vi så att säga bedömer dessa objekt och insatser i samma process som vi bedömer alla andra objekt och behov. I den delen är jag inte beredd att gå vidare med en gemensam och övergripande nordisk plan. Däremot arbetar vi redan med det i alla andra delar - att säkerställa att vi har en bättre koordinering.

Herr talman! Jag är rörande enig med infrastrukturministern om att en gemensam nordisk infrastrukturplan inte ligger i korten. En sådan skulle snarare komplicera. Men det som åtgärdsvalsstudien pekade på var att det var ett problem att man bland annat inte hade någon gemensam målbild.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också passa på att konstatera att Trafikverkets åtgärdsvalsstudie för Stockholm-Oslo belyser infrastrukturens alla delar. Man pekar också på att det finns ett stort investeringsbehov även på vägsidan, vilket vi känner till nationellt.

Ytterst är det bra vägar som ger merparten av alla människor utanför storstadsområdena allra störst nytta i vardagen. E18 utgör lite grann kroppspulsådern mellan Stockholm och Oslo. Varje år passerar miljoner bilar över riksgränsen på den. Vi vet att man har investerat ganska kraftfullt på den norska sidan, ända till riksgränsen från Oslo. Men vi vet också att vi på den svenska sidan ligger efter. Det är framför allt väster om Karlstad, som ministern säkert känner till.

Åtgärdsvalsstudien pekar på att det är mycket angeläget att det är mötesseparerad väg utmed hela E18, och så är det inte i dag. Det är mycket viktigt, inte minst för trafiksäkerheten, att vägen är mötesseparerad. Personligen skulle jag gärna se att E18 var motorväg hela vägen.

Därför undrar jag hur ministern ser på förutsättningarna för att faktiskt göra hela E18 mötesseparerad och om det är prioriterat.

Avslutningsvis nämns det också i åtgärdsvalsstudien att investeringarna i slussarna i Trollhättan är viktiga med tanke på den stora belastning som nu finns utmed stråket Stockholm-Oslo. Därför undrar jag också om ministern kanske har något besked om detta. Kan vi förvänta oss en ombyggnation av slussarna i Trollhättan, vilket är angeläget för Vänersjöfarten?

Herr talman! Nu diskuterar vi två olika saker samtidigt. Den ena frågan handlar om koordinering. Där har jag svarat att det är viktigt med en ökad koordinering. Det har inte varit tillräckligt utvecklat, och vi behöver fortsätta att utveckla både samsyn och bättre samverkan också i konkreta objekt och så vidare samt åtgärdsvalsstudier och behovsanalyser. Där är vi helt överens.

Den andra frågan handlar om vilka åtgärder som vi ska vidta och prioritera i nationell plan. Det är en helt annan fråga. Där avser regeringen att återkomma med besked våren 2018. Innan dess lämnar vi inga besked om enskilda objekt, vare sig när det gäller slussar, vägar eller järnvägar. Där ber vi att få återkomma. Däremot finns det stora brister runt om i landet, eftersom vi har underinvesterat i infrastruktur under en ganska lång tid. Det gäller inte minst järnvägsunderhåll.

Jag kan konstatera att när det gäller just sträckan Oslo-Stockholm har man med ganska små åtgärder och ökad kvalitet i befintlig bana - och att man valde att sätta in en annan typ av tåg - och med ganska enkla medel och inte jättestora ekonomiska insatser lyckats minska restiden ganska dramatiskt. Det har gett ett resultat i form av ökat resande och ökad attraktivitet. Där behöver vi naturligtvis också säkerställa att vi väljer kostnadseffektiva och samhällsekonomiskt kloka åtgärder för att åstadkomma så stor nytta som möjligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Lotta Finstorp har frågat mig om vad jag bedömer att kvalitetsskillnader mellan kommuner beror på och om jag avser att vidta åtgärder för att säkerställa att redan satsade skattepengar runt om i landet tas till vara på bästa sätt.

Regeringsformen slår fast att den svenska folkstyrelsen förverkligas bland annat genom den kommunala självstyrelsen. Det innebär att det finns en självständig och, inom vissa ramar, fri bestämmanderätt för kommuner och landsting.

För att den kommunala självstyrelsen ska kunna förverkligas måste det finnas ett reellt handlingsutrymme för kommuner och landsting. Kommunal självstyrelse innebär därför med nödvändighet variation mellan kommunerna.

Trots att kommuner och landsting är självständiga har staten och den kommunala sektorn ett gemensamt ansvar för välfärden. Regeringen arbetar därför ständigt med att ge kommuner och landsting så goda förutsättningar som möjligt att utveckla, tillhandahålla och finansiera ett likvärdigt serviceutbud med god kvalitet. I det arbetet får värdet av lokal och regional självständighet hela tiden balanseras mot övergripande värden som exempelvis samhällsekonomisk stabilitet och likvärdighet.

Det finns dessutom stora skillnader mellan kommuner och landsting när det gäller till exempel folkmängd, geografisk storlek och åldersstruktur. Det är viktigt att likvärdig service kan erbjudas alla invånare oberoende av deras inkomster och andra strukturella förhållanden. Därför har vi ett utjämningssystem som syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting i landet. Förutsättningarna kan dock skilja sig åt när det till exempel gäller möjligheterna att rekrytera medarbetare med rätt kompetens.

För att säkerställa att syftet med systemet uppnås beslutade regeringen i november 2016 att tillsätta en utredning som ska göra en generell översyn av kostnadsutjämningen. Utredningen ska särskilt analysera om större samhällsförändringar i tillräcklig grad fångas upp i nuvarande system.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommuner och landsting kommer nämligen inom de närmaste decennierna att ställas inför en rad utmaningar till följd av samhällsutvecklingen. Regeringen har därför i februari även tillsatt en utredning som ska utarbeta en strategi för att stärka kommunernas kapacitet att fullgöra sina uppgifter och hantera utmaningarna. Utredningen ska också analysera i vilken utsträckning olika strukturella åtgärder kan stärka kommunernas förmåga att möta samhällsutvecklingen.

Att ta vara på skattepengar på bästa sätt handlar dessutom om att skapa bra förutsättningar för verksamhetsutveckling och innovation. I det arbetet är det avgörande att professionerna i våra verksamheter får en framträdande roll. En lång period av styrning av vår offentliga sektor i kölvattnet av "new public management" har på flera håll lett till stora tunga kontrollapparater och en hög administrativ börda för många verksamheter. Här är det viktigt att styrningen i offentlig sektor utvecklas till att bli mer tillitsbaserad, så att vi får effektiva och innovativa verksamheter med högt förtroende hos medborgarna.

Det finns flera andra områden där regeringen arbetar aktivt för att stärka kommuner och landsting. Vi har till exempel särskilt fokus på digitaliseringsfrågorna, vi ser på olika möjligheter för kommuner att ingå avtalssamverkan, vi har en plan för att stärka den statliga närvaron på lokal och regional nivå, vi förbereder en ny modern kommunallag och vi ser över upphandlingsregelverket.

Alla dessa åtgärder vidtas med stor respekt för den kommunala självstyrelsen men samtidigt med en tydlig riktning att på allvar ge den kommunala sektorn möjlighet att möta samhällsutvecklingen med effektiva och hållbara verktyg.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Trots att svensk ekonomi går som tåget slår kommunalskatterna nytt rekord i år. Aldrig tidigare har skattenivån varit så hög för vanliga inkomsttagare, och vågen av skattehöjningar spås bara öka i styrka.

Det är intressant att läsa det LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson skriver. Han skrev nyligen en historisk debattartikel i Dagens industri tillsammans med Leif Östling, ordförande i Svenskt Näringsliv. De framhöll att skatten har blivit för hög och att skillnaderna är för stora. Östling skriver och säger: Bor man i en kommun där man betalar 34-35 kronor i kommunalskatt och de lägger ned förskolan och flyttar servicen är det klart man känner sig övergiven av samhället.

Det där tror jag är en väldigt viktig fråga som egentligen också är kopplad till den statliga servicen på landsbygden. Det är ofta i de mindre kommunerna, kanske långt ifrån tillväxtcentrum och så vidare, som man har de högsta skatterna, och det är kanske också där som en hel del av den kommunala servicen läggs ned.

I dag var det intressant att läsa att LO dessutom kräver ett tak för kommunalskatten. De kommer att driva den frågan på S-kongressen i helgen. Om man sätter ett tak för kommunalskatten skulle det vara ett sätt att minska klyftorna. Sedan vill man att kommunerna kompenseras med höjda statsbidrag. Jag för min del tänker mig att man i stället borde ha en politik för fler jobb och en bejakande politik för dem som driver företag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

SKL:s chefsekonom säger att det är väldigt bekymmersamt att den största ökningen av skattenivåerna har skett i landstingen. Det som är mest bekymmersamt är att den här höjningen har skett trots att landet befinner sig i en väldigt stark högkonjunktur och har en gynnsam demografisk situation.

Vad säger ministern till den som betalar 34-35 kronor i kommunalskatt och ser servicen försvinna och vårdköerna växa? Lägg till de skattehöjningar som regeringen planerar på inkomst, bensin och så vidare - det är inte svårt att förstå ilskan och bitterheten. Man får mindre och mindre valuta för sina pengar och mindre och mindre pengar i plånboken. Det är en grogrund för missnöjespartier. I närtid har vi sett Trump. Hans framgång i USA är till viss del sprungen ur detta. Inte sällan är skatterna högst i de delar av landet där demografi och arbetslöshet är stora utmaningar.

Jag använder ordet utmaningar i stället för problem, därför att det finns lösningar om man i politiken vågar tänka utanför boxen och sina ideologiska låsningar. Vi kan återkoppla igen till att hela Sverige ska leva. Bensinskattehöjningar till exempel slår direkt mot den som måste ta bilen till jobbet, där det inte finns kollektivtrafik som alternativ. De slår rakt ned i privatekonomin för den som varje dag kämpar med långa resor till och från jobbet.

Skatt som styrmedel är ett gissel när valfrihet saknas. Annars är skatt som styrmedel ett sätt vi styr med. Men här finns inget val för den som måste ta bensinbilen eller dieselbilen till jobbet. Svenska bilister är redan kraftigt överbeskattade. Av priset på en tank bensin är 66 procent skatt. Detta var i juli 2016. Det slår helt klart direkt mot dem som bor på landsbygden.

I dag läste jag att fordonsskatten, som är regeringens förslag, blir otroligt dramatisk för den som måste ta sin bil till jobbet. En Golf kommer att få en skatteökning med 315 procent och en dieseldriven Volvo-kombi med 163 procent. Vad säger ministern till den som måste använda bilen till jobbet och som har en kommunalskatt på 34-35 kronor?

(forts.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill tacka för en väldigt bra diskussion.

Vi har i dag fört debatt om två centrala frågor som handlar om tilliten i vårt samhälle och hur den offentliga sektorn ska bidra till att hålla ihop detta samhälle. Jag anser att de frågor som Lotta Finstorp lyfter upp är helt centrala för förvaltningspolitikens utveckling och därmed också för samhällskontraktet mellan det gemensamma och medborgarna.

Jag vill tacka för en mycket bra diskussion.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för två väldigt viktiga debatter, där vi har haft en bra dialog i dessa frågor.

Innan debatten ajournerades ställde jag en fråga. Den gällde bland annat dem som betalar 34-35 kronor per hundralapp i kommunalskatt och som ser servicen försvinna och vårdköerna växa, samtidigt som den politiska organisationen i kommunen ibland också växer. Det är ju ofta de mindre kommunerna utanför storstadsområdena som har så hög kommunalskatt.

Vad säger ministern till dem som försöker att bo och verka på landsbygden? Hur ska de dessutom stå ut med höjd bensinskatt när de måste åka bil till jobbet eftersom det inte finns någon kollektivtrafik? Kilometerskatten kan, om den skulle bli verklighet, till exempel drabba de anställda på sågverk i Norrlands inland.

Det skulle vara jätteintressant att få höra vad ministern har att säga om det här. Vad säger man till dessa personer?

Det är också intressant att LO i dag kräver ett tak för nivån på kommunalskatten. Det är möjligt att ministern inte kan föregå Skongressen, men det vore ändå intressant att höra vad han säger om detta.

SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, gör en ekonomirapport två gånger per år. Där tittar man bland annat på skattekraft och får då ett bra underlag när kommuner och landsting ska göra sin budgetplanering och sina prioriteringar. I den senaste rapporten ställer SKL en prognos angående befolkningen, som man tror kommer att öka med ungefär 650 000 personer fram till 2020. Det är alltså en ökning med mer än en halv miljon människor.

Kommunerna står inför stora utmaningar, men att höja skatten ytterligare är inte rätt medicin. Det handlar snarare om att få fler människor i arbete. Jag är bekymrad över hur regeringens politik slår - framför allt mot dem som bor i glesbygdsområden, där skatten redan är oerhört hög. Denna politik innebär ytterligare pålagor, som gör att man kanske väljer att inte bo kvar.

Då blir det svårt, utifrån den debatt vi hade tidigare om att hela Sverige ska leva, för allt detta hänger ihop. Jag vill att ministern kommenterar hur man kan se på det.

Jag har också en fråga angående det kommunala självstyret och riktade statsbidrag. Var går gränsen för det kommunala självstyret när regeringen till exempel beslutar om glasögonbidrag eller gratis besök på vårdcentralen för personer som är äldre än 85 år?

Risken är att man urholkar det kommunala självstyret genom riktade statsbidrag. Till en början skapar de jubel bland kommunalråden, men år två, när dessa statsbidrag kanske inte längre finns, får man i stället skära ned på en kostnad som man egentligen inte har tagit själv utan fått från staten. Jag tycker att det kommunala självstyret är en jätteviktig fråga som vi skulle kunna ha en helt egen interpellation om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men återigen: Vad säger man till någon som bor i glesbygd, som har 34-35 kronor i kommunalskatt och nu får ytterligare pålagor från regeringen?

Herr talman! Vad säger man till dem som lever i en kommun som har stora utmaningar och där skatterna har höjts? Jo, man säger till de medborgarna att tiden för skattesänkningar är över. Man säger att det var fel att under åtta år prioritera skattesänkningar före välfärdssatsningar. Man säger att det var rätt att satsa 10 miljarder extra på välfärden och att ge kommunerna mer resurser. Vad hade hänt i de här kommunerna, herr talman, om regeringen och riksdagen inte hade beslutat om dessa välfärdsmiljarder?

Vi har enorma behov inom svensk välfärd. Vi har regionala klyftor som har tillåtits växa. Vi har en utveckling där delar av landet påverkas väldigt negativt av urbaniseringens effekter. Då krävs ordentliga insatser från politiken, från statens sida, för att hålla ihop samhället och inte tillåta klyftorna i det att växa. Då krävs det att vi satsar på den gemensamma välfärden och tillför kommunerna resurser.

De satsningarna måste finansieras, herr talman, för om dessa satsningar inte görs ökar behovet i Sveriges kommuner att höja kommunalskatten. Då ökar också skillnaderna mellan kommuner, så det är helt avgörande att vi sätter stopp för skattesänkarpolitiken och i stället tillför välfärden mer resurser. Vi behöver fler som arbetar i välfärden. Vi behöver finansiera välfärden.

Utöver resursförstärkningar behöver vi jobba med utveckling av styrningen av den offentliga välfärden, som kommunerna ansvarar för. Vi har haft en utveckling där vi har fått för många detaljerade, riktade statsbidrag, som begränsar kommunernas handlingsutrymme och ger kommunerna sämre förutsättningar att jobba med effektiviseringar.

Vi har en detaljstyrning också genom regelverk och förordningar, som påverkar det kommunala handlingsutrymmet. Rättsliga hinder står i vägen för kommunal samverkan, som är en viktig del i arbetet med att ge även kommuner som har krympt bättre förutsättningar att klara av kärnuppdraget.

Mot den bakgrunden har regeringen inlett ett arbete som sammanfattas i tilläggsreformer som handlar om att satsa mer på generella statsbidrag och att ge stöd till kommuner, inte minst i samverkansfrågor. Därför tillsatte vi också en utredning som ska utvidga möjligheterna till avtalssamverkan.

Herr talman! Vi står upp för principen om utjämning mellan kommuner. När den moderata ordföranden i Stockholms läns landsting attackerar systemet med kommunal utjämning och kommer med påståenden om att detta system är orättfärdigt, eftersom Stockholm får vara med och bidra till välfärden i resten av Sverige, väljer vi att stå upp för denna modell.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi väljer att förstärka den kommunala utjämningen, och det är mot den bakgrunden som Håkan Sörman har fått regeringens uppdrag att ta fram ett underlag för förstärkt och uppdaterad kommunal utjämning som också beaktar de nya samhällsförändringar som innebär kostnader för kommunerna.

Vi behöver alltså tillföra kommunerna mer resurser. Vi behöver finansiera dessa investeringar. Vi behöver stå upp för utjämningen mellan våra kommuner, för att minska klyftorna. Vi behöver också ge kommunerna bättre förutsättningar att bedriva verksamhet. Då är det inte mer detaljstyrning eller mer marknadsorienterade regler som krävs, utan det som krävs är tillit i relationen mellan staten Sverige och Sveriges kommuner och landsting. Det krävs tillit mellan staten Sverige och alla de professioner som gör välfärden möjlig i våra kommuner och landsting.

Herr talman! Tack, ministern, för inlägget!

Det som behövs i Sverige är fler människor som betalar skatt.

Skatteutskottet var nyligen på utskottsresa till Kenya, där 20 procent av befolkningen betalar skatt och där svenska Skatteverket gör ett jättebra jobb genom att hjälpa till att bygga upp ett skattesystem. Problemet är att få människor att betala skatt och se vad de sedan får för valuta för pengarna.

När man höjer skatterna mycket kommunalt och landstingskommunalt och köerna kvarstår eller blir ännu längre, till exempel till vården, är risken att det minskar människors benägenhet att jobba över, jobba lite extra och utbilda sig. Det är en farlig utveckling, tycker jag, när det blir på det sättet.

Det är inte bara inkomstskatten, utan det kommer till en mängd andra skatter. Nu talar regeringen om flygskatt. Jag bor nära Skavsta. Det är 1 100 arbetstillfällen som blir direkt berörda om denna lågprisflygplats kommer att minska sin andel passagerare, därför att de som reser därifrån är väldigt känsliga för om det blir, som ni säger, några kronor till. Men det hämmar också utvecklingen i vårt län. Det finns en stor oro i Nyköpings kommun för att de här människorna kommer att bli arbetslösa.

Skatt som styrmedel kan vara effektivt på många sätt, som vi talade om tidigare i debatten. Men de måste ha ett syfte. Då tänker jag att en miljöskatt, flygskatten, inte är utformad så. Det finns ju inga incitament för människor att ta tåget till Thailand - det är lite svårt över haven. Och det finns inga incitament för flygbolagen att finna bättre bränsle, till exempel.

Om skatt ska vara ett bra styrmedel måste det finnas alternativ att välja på för den enskilde.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis återigen tacka Lotta Finstorp för en bra diskussion, där viktiga aspekter av det offentliga Sverige och våra förutsättningar att finansiera de gemensamma välfärdstjänsterna har diskuterats.

Även om vi under debatten har berört många olika områden, som nu senast flygskatt, är det ändå viktigt att vi fokuserar på vilka förutsättningar vi ger till Kommunsverige. Och denna debatt behövs. Vi behöver vidta fler åtgärder som ger kommunerna större handlingsutrymme och också tillför kommunerna mer resurser så att välfärden kan finansieras. Det är enda vägen, om vi ska kunna upprätthålla likvärdigheten i svensk välfärd, att vi inte tillåter de regionala klyftorna att växa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Stort tack för en bra och viktig diskussion!

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig vilka åtgärder gällande tillståndsprocesserna för den småskaliga vattenkraften som jag avser att vidta så att de förenklas och genomförs till mer rimliga kostnader. Sten Bergheden har frågat mig varför jag, trots tillkännagivande och den energipolitiska överenskommelsen, ännu inte har genomfört en förenkling av tillståndsprocesserna för den småskaliga vattenkraften.

Energiöverenskommelsen slår bland annat fast att Sverige ska ha moderna miljökrav på vattenkraften. Överenskommelsen slår också fast att prövningssystemet ska utformas på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljönyttan. Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att ta fram ett författningsförslag som utformas med utgångspunkt i energiöverenskommelsen.

En kommande vattenverksamhetsproposition kommer att behandla förslag som genomför de ändringar av prövningssystemet för vattenkraft som föranleds av energiöverenskommelsen. Jag kan självklart inte föregå den pågående processen eller i dag ge en exakt tidpunkt för när regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan, men min förhoppning är att en lagrådsremiss ska kunna beslutas före sommaren.

Herr talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig vilka åtgärder gällande tillståndsprocesserna för den småskaliga vattenkraften som jag avser att vidta så att de förenklas och genomförs till mer rimliga kostnader. Sten Bergheden har frågat mig varför jag, trots tillkännagivande och den energipolitiska överenskommelsen, ännu inte har genomfört en förenkling av tillståndsprocesserna för den småskaliga vattenkraften.

Energiöverenskommelsen slår bland annat fast att Sverige ska ha moderna miljökrav på vattenkraften. Överenskommelsen slår också fast att prövningssystemet ska utformas på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljönyttan. Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att ta fram ett författningsförslag som utformas med utgångspunkt i energiöverenskommelsen.

En kommande vattenverksamhetsproposition kommer att behandla förslag som genomför de ändringar av prövningssystemet för vattenkraft som föranleds av energiöverenskommelsen. Jag kan självklart inte föregå den pågående processen eller i dag ge en exakt tidpunkt för när regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan, men min förhoppning är att en lagrådsremiss ska kunna beslutas före sommaren.

Herr talman! Tack, miljöministern, för svaret på min interpellation!

Diskussionen om den småskaliga vattenkraften har under ett antal år varit ganska intensiv. Tillståndsprocesserna för att erhålla de tillstånd som krävs är i våra myndigheter omfattande och riskerar, som sagt, att drabba dem som innehar småskalig vattenkraft väldigt hårt.

Från regeringen och våra myndigheter hävdas det ofta att tillstånden krävs som ett resultat av tvingande direktiv från EU. När man då kontrollerar det med EU-kommissionen förefaller det att vara en missuppfattning från svensk sida att ägare av småskalig befintlig vattenkraft ska vara tvingade att utsättas för denna omfattande process, med de kostnader som därmed uppstår.

I överenskommelsen lyfts en översyn av tillståndsprocesserna fram som viktig - något som ändå inte har fått regeringen att agera speciellt snabbt. Det finns skrivningar om att de omprövningar som görs ska ta mer hänsyn till den enskildes intressen och de ekonomiska konsekvenserna av tillståndsprövningen gällande vattenkraften vägt mot miljönyttan. Det har också riktats ett antal tillkännagivanden här i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om jag inte har missförstått det har vissa länder undantagit den småskaliga vattenkraften, trots att de är med i EU. Det borde i så fall vara samma villkor för Sverige.

Det görs olika bedömningar på olika ställen runt om i landet från våra länsstyrelser, och sedan har vi mark- och miljödomstolen som fattar sina beslut. Det finns också en rad personer på våra myndigheter som är extremt kopplade till de här verksamheterna. I älvräddarföreningar och liknande finns statliga tjänstemän som har blivit väldigt medialt uppmärksammade.

Vi har en situation där många markägare som under lång tid, kanske i generationer, har haft småskalig vattenkraft på sina ägor helt plötsligt blir ställda inför helt nya fakta. Det är därför vi har ställt de här interpellationerna.

Vad är det för åtgärder, och är det så att ministern vill vidta åtgärder för att förenkla för den småskaliga vattenkraften? Om inte är det helt okej om hon meddelar att hon tycker att det ska vara en omfattande process och att det ska försvåras och fördyra för dem som har småskalig vattenkraft att driva den.

Det skulle vara bra med lite mer förtydliganden. Även om ministern inte kan föregå själva utredningen kan väl ministern ha en uppfattning om i vilken riktning hon skulle vilja gå.

Herr talman! Tack, miljöministern, för svaret på min interpellation!

Diskussionen om den småskaliga vattenkraften har under ett antal år varit ganska intensiv. Tillståndsprocesserna för att erhålla de tillstånd som krävs är i våra myndigheter omfattande och riskerar, som sagt, att drabba dem som innehar småskalig vattenkraft väldigt hårt.

Från regeringen och våra myndigheter hävdas det ofta att tillstånden krävs som ett resultat av tvingande direktiv från EU. När man då kontrollerar det med EU-kommissionen förefaller det att vara en missuppfattning från svensk sida att ägare av småskalig befintlig vattenkraft ska vara tvingade att utsättas för denna omfattande process, med de kostnader som därmed uppstår.

I överenskommelsen lyfts en översyn av tillståndsprocesserna fram som viktig - något som ändå inte har fått regeringen att agera speciellt snabbt. Det finns skrivningar om att de omprövningar som görs ska ta mer hänsyn till den enskildes intressen och de ekonomiska konsekvenserna av tillståndsprövningen gällande vattenkraften vägt mot miljönyttan. Det har också riktats ett antal tillkännagivanden här i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om jag inte har missförstått det har vissa länder undantagit den småskaliga vattenkraften, trots att de är med i EU. Det borde i så fall vara samma villkor för Sverige.

Det görs olika bedömningar på olika ställen runt om i landet från våra länsstyrelser, och sedan har vi mark- och miljödomstolen som fattar sina beslut. Det finns också en rad personer på våra myndigheter som är extremt kopplade till de här verksamheterna. I älvräddarföreningar och liknande finns statliga tjänstemän som har blivit väldigt medialt uppmärksammade.

Vi har en situation där många markägare som under lång tid, kanske i generationer, har haft småskalig vattenkraft på sina ägor helt plötsligt blir ställda inför helt nya fakta. Det är därför vi har ställt de här interpellationerna.

Vad är det för åtgärder, och är det så att ministern vill vidta åtgärder för att förenkla för den småskaliga vattenkraften? Om inte är det helt okej om hon meddelar att hon tycker att det ska vara en omfattande process och att det ska försvåras och fördyra för dem som har småskalig vattenkraft att driva den.

Det skulle vara bra med lite mer förtydliganden. Även om ministern inte kan föregå själva utredningen kan väl ministern ha en uppfattning om i vilken riktning hon skulle vilja gå.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret, som är väldigt lika de svar vi har fått tidigare i den här frågan!

Varför vi står här i dag är, återigen, att vi har varit tydliga från riksdagens sida med att vi vill ha en förändring av tillståndsprocesserna. Vi vill underlätta beslutsprocessen för de småskaliga vattenkraftverken. Vi har också träffat en energiöverenskommelse som tydligt pekar på att detta ska göras.

Sedan kommer vi till själva problemet, herr talman, och det är att regeringen ska återkomma med ett förslag på hur förändringarna skulle kunna se ut och se till att de praktiskt genomförs. Och då tar det tid, oerhört lång tid. Vi ställer därför de här interpellationerna för att stämma av hur långt processen har kommit.

I förra interpellationsdebatten sa ministern att förslaget förhoppningsvis skulle landa i sommar, och nu är vi snart framme vid sommaren. Nu måste väl ministern ändå ha kommit längre i sin precision och mer exakt kunna säga när det är dags att verkligen lägga förslaget på vårt bord.

Vi har en mängd ägare av småskaliga vattenkraftverk runt om i landet som är oroliga. Vattenkraftverken läggs ned under tiden som man är inne i nya tillståndsprocesser, och det är dyrt. Kostnaden för en ny miljöprövning kan ligga på uppemot miljonen för ett litet kraftverk som kanske inte producerar så mycket el men som ändå har en produktion igång som ger någon form av netto till brukarna. Det skapas också kulturmiljöer och mycket annan turistverksamhet runt vattenkraftverken.

Herr talman! Det är detta som är det stora offret. Under den tid som vi väntar på att regeringen, styrd av Miljöpartiet i denna fråga, ska ge oss ett svar och en förändring läggs dessa vattenkraftverk ned. När det sedan kanske kommer någon form av förenkling har de redan tvingats avveckla sin verksamhet. Det är inte rättvist för landsbygden, så man borde självklart tala om att man väntar in hur utredningen och utvärderingen landar innan man fortsätter med processen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Regeringen har instrument för detta. I regleringsbreven kan man tala om för länsstyrelserna vad de ska göra, så dessa kan man använda. Man kan också använda budgeten för att tala om hur man vill prioritera deras verksamhet.

Frågan är om man använder dessa styrmedel för att se till att man inte hotar fler småskaliga vattenkraftverk utan faktiskt väntar in det som är beslutat i både riksdagen och energiöverenskommelsen om att vi vill ha en ny tillståndsprövning. Då tvingar man inte de småskaliga kraftverken över kanten och att gå en sotdöd till mötes genom nedläggningar som kanske inte ens förbättrar miljön.

Jag har en fråga till ministern. Ministern talar om moderna miljökrav i bedömningen av vattenkraften. Vad är moderna miljökrav på småskaliga vattenkraftverk? Det vore bra om ministern kunde precisera det.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret, som är väldigt lika de svar vi har fått tidigare i den här frågan!

Varför vi står här i dag är, återigen, att vi har varit tydliga från riksdagens sida med att vi vill ha en förändring av tillståndsprocesserna. Vi vill underlätta beslutsprocessen för de småskaliga vattenkraftverken. Vi har också träffat en energiöverenskommelse som tydligt pekar på att detta ska göras.

Sedan kommer vi till själva problemet, herr talman, och det är att regeringen ska återkomma med ett förslag på hur förändringarna skulle kunna se ut och se till att de praktiskt genomförs. Och då tar det tid, oerhört lång tid. Vi ställer därför de här interpellationerna för att stämma av hur långt processen har kommit.

I förra interpellationsdebatten sa ministern att förslaget förhoppningsvis skulle landa i sommar, och nu är vi snart framme vid sommaren. Nu måste väl ministern ändå ha kommit längre i sin precision och mer exakt kunna säga när det är dags att verkligen lägga förslaget på vårt bord.

Vi har en mängd ägare av småskaliga vattenkraftverk runt om i landet som är oroliga. Vattenkraftverken läggs ned under tiden som man är inne i nya tillståndsprocesser, och det är dyrt. Kostnaden för en ny miljöprövning kan ligga på uppemot miljonen för ett litet kraftverk som kanske inte producerar så mycket el men som ändå har en produktion igång som ger någon form av netto till brukarna. Det skapas också kulturmiljöer och mycket annan turistverksamhet runt vattenkraftverken.

Herr talman! Det är detta som är det stora offret. Under den tid som vi väntar på att regeringen, styrd av Miljöpartiet i denna fråga, ska ge oss ett svar och en förändring läggs dessa vattenkraftverk ned. När det sedan kanske kommer någon form av förenkling har de redan tvingats avveckla sin verksamhet. Det är inte rättvist för landsbygden, så man borde självklart tala om att man väntar in hur utredningen och utvärderingen landar innan man fortsätter med processen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Regeringen har instrument för detta. I regleringsbreven kan man tala om för länsstyrelserna vad de ska göra, så dessa kan man använda. Man kan också använda budgeten för att tala om hur man vill prioritera deras verksamhet.

Frågan är om man använder dessa styrmedel för att se till att man inte hotar fler småskaliga vattenkraftverk utan faktiskt väntar in det som är beslutat i både riksdagen och energiöverenskommelsen om att vi vill ha en ny tillståndsprövning. Då tvingar man inte de småskaliga kraftverken över kanten och att gå en sotdöd till mötes genom nedläggningar som kanske inte ens förbättrar miljön.

Jag har en fråga till ministern. Ministern talar om moderna miljökrav i bedömningen av vattenkraften. Vad är moderna miljökrav på småskaliga vattenkraftverk? Det vore bra om ministern kunde precisera det.

Herr talman! Här låter det som att jag har skrivit energiöverenskommelsen. Det hade kanske varit trevligt, men så är det inte. Energiöverenskommelsen är just en överenskommelse som har förhandlats mellan flera partier och beslutats gemensamt.

Det verkar finnas anledning att upprepa vad den innehåller. Den säger så här när det gäller småskalig vattenkraft: Sverige ska leva upp till EU-rätten och dess krav på vattenverksamheten. Sverige ska ha moderna miljökrav på svensk vattenkraft men där prövningssystemet utformas på ett sätt så att det inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljönyttan. Reglerna för omprövning av vattenverksamheter, som vattenkraftverk och dammar, bör förenklas så långt som möjligt med hänsyn till behovet av att säkerställa en hållbar utveckling där våra vattenresurser inte kan betraktas som vilken resurs som helst.

Det är detta som kommer att tillgodoses i den proposition som jag kommer att lägga fram till riksdagen. Det är samma svar som jag har gett tidigare av den enkla anledningen att jag har fått samma frågor och arbetet fortfarande pågår.

Det här är komplicerade frågor, och för att enskilda ska få de stabila förutsättningar som efterfrågas är det viktigt att det blir gediget genomarbetat och tydligt.

Hur bråttom det är råder det olika meningar om. I riksdagen är det tydligt att det är bråttom. Företrädare för de organisationer som äger småskalig vattenkraft säger tydligt till regeringen att inte hasta fram arbetet så att det blir ett hastverk. De har konkret föreslagit att vi ska vänta till efter sommaren och arbeta igenom det ännu mer.

Eftersom vi har ett gediget arbete och en dialogprocess gjord av Havs och vattenmyndigheten som grund tror vi dock att vi kommer att kunna bli färdiga med en lagrådsremiss före sommaren. Vi har inte arbetat långsamt, utan det ligger ett gediget arbete bakom detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I politiken blir det ofta så att uppfattning och verklighet skiljer sig mycket åt mellan olika organ. När jag möter företrädare för dessa intressen säger de tydligt att diskussionen har tagit många steg framåt. Nu sitter man för första gången vid samma bord och diskuterar dessa frågor i de dialoger som Havs- och vattenmyndigheten håller i. Här har man arbetat fram en gemensam verklighetsbild som kan ge goda förutsättningar för att hitta en reglering av detta som är realistisk ur såväl miljömässig som ekonomisk och praktisk synvinkel.

Vi har också en tanke om en finansieringslösning, och den kommer också att komma på plats. Regelverket och finansieringen ska självklart gå hand i hand så att de kan börja realiseras samtidigt. Detta har jag goda förhoppningar om.

Herr talman! Här låter det som att jag har skrivit energiöverenskommelsen. Det hade kanske varit trevligt, men så är det inte. Energiöverenskommelsen är just en överenskommelse som har förhandlats mellan flera partier och beslutats gemensamt.

Det verkar finnas anledning att upprepa vad den innehåller. Den säger så här när det gäller småskalig vattenkraft: Sverige ska leva upp till EU-rätten och dess krav på vattenverksamheten. Sverige ska ha moderna miljökrav på svensk vattenkraft men där prövningssystemet utformas på ett sätt så att det inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljönyttan. Reglerna för omprövning av vattenverksamheter, som vattenkraftverk och dammar, bör förenklas så långt som möjligt med hänsyn till behovet av att säkerställa en hållbar utveckling där våra vattenresurser inte kan betraktas som vilken resurs som helst.

Det är detta som kommer att tillgodoses i den proposition som jag kommer att lägga fram till riksdagen. Det är samma svar som jag har gett tidigare av den enkla anledningen att jag har fått samma frågor och arbetet fortfarande pågår.

Det här är komplicerade frågor, och för att enskilda ska få de stabila förutsättningar som efterfrågas är det viktigt att det blir gediget genomarbetat och tydligt.

Hur bråttom det är råder det olika meningar om. I riksdagen är det tydligt att det är bråttom. Företrädare för de organisationer som äger småskalig vattenkraft säger tydligt till regeringen att inte hasta fram arbetet så att det blir ett hastverk. De har konkret föreslagit att vi ska vänta till efter sommaren och arbeta igenom det ännu mer.

Eftersom vi har ett gediget arbete och en dialogprocess gjord av Havs och vattenmyndigheten som grund tror vi dock att vi kommer att kunna bli färdiga med en lagrådsremiss före sommaren. Vi har inte arbetat långsamt, utan det ligger ett gediget arbete bakom detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I politiken blir det ofta så att uppfattning och verklighet skiljer sig mycket åt mellan olika organ. När jag möter företrädare för dessa intressen säger de tydligt att diskussionen har tagit många steg framåt. Nu sitter man för första gången vid samma bord och diskuterar dessa frågor i de dialoger som Havs- och vattenmyndigheten håller i. Här har man arbetat fram en gemensam verklighetsbild som kan ge goda förutsättningar för att hitta en reglering av detta som är realistisk ur såväl miljömässig som ekonomisk och praktisk synvinkel.

Vi har också en tanke om en finansieringslösning, och den kommer också att komma på plats. Regelverket och finansieringen ska självklart gå hand i hand så att de kan börja realiseras samtidigt. Detta har jag goda förhoppningar om.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, men jag är inte säker på att särskilt många innehavare av småskalig vattenkraft runt om i landet blev så mycket lugnare av det.

Jag vet inte vilka innehavare ministern har träffat. Men jag tror mig ha träffat en stor andel av de innehavare som finns i mitt hemlän Värmland, och jag har inte träffat någon som inte är extremt oroad av situationen. De står inför många svåra beslut och får i många lägen olika besked från olika delar av myndigheterna utifrån deras miljöprövningar av vattenkraften. Fortsätter man med verksamheten blir det konsekvenser å ena sidan; tar man bort den blir det konsekvenser å andra sidan.

Det som förbryllar, förvånar och förståeligt nog upprör ganska många är att det ser olika ut i olika delar av vårt land men framför allt, när man hänvisar till EU-lagstiftning, att det är radikalt olika hur olika myndigheter i olika EU-länder tolkar lagarna.

Jag antar att ministern har sett de bilder och debatter som cirkulerar i medierna och på internet. Vi kan konstatera att den irländska tolkningen av EU:s vattendirektiv är en bråkdel av den svenska, som är så detaljerad att det är svårt att ta del av helheten, förstå den och få den att gå ihop.

Sedan lång tid tillbaka har vi småskalig vattenkraft, och den utgör en viktig del av den svenska energiproduktionen. Den exploaterar dock inte alla våra älvar och åar i vårt land, och jag är övertygad om att vi kan ha en bra miljö samtidigt som vi värnar den småskaliga vattenkraften.

Det är dessutom en energikälla som skapar ren, bra och viktig energi för det svenska samhället. Det lär vi behöva med tanke på att det finns krafter i vårt samhälle som driver på för att vi radikalt ska minska andra energikällor som är rena vad gäller koldioxidutsläpp och sådant som påverkar den globala uppvärmningen.

Jag vädjar till ministern att göra allt hon kan för att vattenkraften ska värnas så gott det går i miljöprövningarna. Man ska göra det bra och vara tydlig med beskeden. Framför allt är det viktigt att vi har samma spelregler som övriga EU-länder. Då får vi samma bedömning i hela vårt land, och när det hänvisas till EU-regler gäller de på samma sätt i Sverige som i övriga EU-länder.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, men jag är inte säker på att särskilt många innehavare av småskalig vattenkraft runt om i landet blev så mycket lugnare av det.

Jag vet inte vilka innehavare ministern har träffat. Men jag tror mig ha träffat en stor andel av de innehavare som finns i mitt hemlän Värmland, och jag har inte träffat någon som inte är extremt oroad av situationen. De står inför många svåra beslut och får i många lägen olika besked från olika delar av myndigheterna utifrån deras miljöprövningar av vattenkraften. Fortsätter man med verksamheten blir det konsekvenser å ena sidan; tar man bort den blir det konsekvenser å andra sidan.

Det som förbryllar, förvånar och förståeligt nog upprör ganska många är att det ser olika ut i olika delar av vårt land men framför allt, när man hänvisar till EU-lagstiftning, att det är radikalt olika hur olika myndigheter i olika EU-länder tolkar lagarna.

Jag antar att ministern har sett de bilder och debatter som cirkulerar i medierna och på internet. Vi kan konstatera att den irländska tolkningen av EU:s vattendirektiv är en bråkdel av den svenska, som är så detaljerad att det är svårt att ta del av helheten, förstå den och få den att gå ihop.

Sedan lång tid tillbaka har vi småskalig vattenkraft, och den utgör en viktig del av den svenska energiproduktionen. Den exploaterar dock inte alla våra älvar och åar i vårt land, och jag är övertygad om att vi kan ha en bra miljö samtidigt som vi värnar den småskaliga vattenkraften.

Det är dessutom en energikälla som skapar ren, bra och viktig energi för det svenska samhället. Det lär vi behöva med tanke på att det finns krafter i vårt samhälle som driver på för att vi radikalt ska minska andra energikällor som är rena vad gäller koldioxidutsläpp och sådant som påverkar den globala uppvärmningen.

Jag vädjar till ministern att göra allt hon kan för att vattenkraften ska värnas så gott det går i miljöprövningarna. Man ska göra det bra och vara tydlig med beskeden. Framför allt är det viktigt att vi har samma spelregler som övriga EU-länder. Då får vi samma bedömning i hela vårt land, och när det hänvisas till EU-regler gäller de på samma sätt i Sverige som i övriga EU-länder.

Herr talman! Jag fick inget svar på vad ministern menar med modern miljöprövning eller moderna miljökrav på vattenkraft. Jag hade önskat få veta hur ministern ser på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som ministern sa är det en överenskommelse, och jag är rätt säker på att Miljöpartiet var med på den. Man förvaltade den och håller dessutom på att jobba med en del av detta. Det handlar inte om att bara jobba med den ena delen av överenskommelsen utan om att ta med vad den innebär, nämligen att man ska förenkla så långt som möjligt och så snabbt det går för att underlätta byråkratin och kostnaderna runt omkring. Jag utgår från att ministern och regeringen gör detta, och jag förväntar mig att man återkommer mer precist om när det ska träda i kraft. Nu har man väntat länge nog.

Det intressanta är att ministern sa att man inte hastar fram arbetet. Nej, men nedläggningen av småskalig vattenproduktion och tillståndsprövningen hastas fram. Den delen har man snabbat på under processen.

Jag har med mig en utredning från riksdagens utredningstjänst som lyfter ut en del av vad man har satsat på den senaste tiden för att få ännu mer fart på tillståndsprövningen där ute. Jag tror att ministern är väl hemmastadd i denna del, men jag ska läsa innantill:

"Förstärkt arbete med vattenverksamheten 2017. I 2017 års regleringsbrev, villkor 13, till Havs- och vattenmyndigheten har regeringen gjort en särskild satsning på vattenverksamheter: 25 000 000 kronor ska användas till förstärkt arbete med vägledning, tillsyn, prövning och omprövning av vattenverksamheter samt till restaurering och biologisk återställning inom ramen för vattenförvaltningens åtgärdsprogram. Av dessa får högst 20 000 000 kr fördelas ut till länsstyrelserna för förstärkt arbete med tillsyn, prövning och omprövning av vattenverksamheter enligt fördelningsnyckel som beslutas av Havs- och vattenmyndigheten i samråd med länsstyrelserna."

Som jag uppfattar det hela har regeringen under tiden man sitter och utreder vad man ska göra för att underlätta det hela skickat in ännu mer pengar för att sätta fart på processen ute på landsbygden och verkligen hinna pröva så många som möjligt innan utredningen är klar. Det är att använda sin möjlighet att reglera både länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten på ett sådant sätt att man verkligen får ut så mycket effekt man vill.

Under tiden sitter regeringen och ministern på kammaren i Rosenbad och väntar på att den småskaliga vattenkraften läggs ned. Man sitter och utreder hur man ska underlätta den delen när vattenkraften redan är nedlagd och man är färdig. Detta är allvarligt, och det syns tydligt att man inte har ambitionen att hjälpa till utan snarare har tänkt straffa ytterligare. Detta är anmärkningsvärt.

Herr talman! Jag återgår till frågorna: Precis när kommer vi att få svar? Vilken tid kommer detta att ligga på bordet? Det börjar närma sig någon form av datum nu för att få ut detta. Varför har man ökat pengarna för att fortsätta med denna del? Jag utgår från att ministern har ett bra svar på det.

Detta görs under tiden som småskalig vattenkraft läggs ned. Regeringen hastar verkligen inte fram utredningsarbetet. Däremot hastar man rätt kraftigt när det gäller att försöka lägga ned de småskaliga vattenkraftverken.

Herr talman! Jag fick inget svar på vad ministern menar med modern miljöprövning eller moderna miljökrav på vattenkraft. Jag hade önskat få veta hur ministern ser på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som ministern sa är det en överenskommelse, och jag är rätt säker på att Miljöpartiet var med på den. Man förvaltade den och håller dessutom på att jobba med en del av detta. Det handlar inte om att bara jobba med den ena delen av överenskommelsen utan om att ta med vad den innebär, nämligen att man ska förenkla så långt som möjligt och så snabbt det går för att underlätta byråkratin och kostnaderna runt omkring. Jag utgår från att ministern och regeringen gör detta, och jag förväntar mig att man återkommer mer precist om när det ska träda i kraft. Nu har man väntat länge nog.

Det intressanta är att ministern sa att man inte hastar fram arbetet. Nej, men nedläggningen av småskalig vattenproduktion och tillståndsprövningen hastas fram. Den delen har man snabbat på under processen.

Jag har med mig en utredning från riksdagens utredningstjänst som lyfter ut en del av vad man har satsat på den senaste tiden för att få ännu mer fart på tillståndsprövningen där ute. Jag tror att ministern är väl hemmastadd i denna del, men jag ska läsa innantill:

"Förstärkt arbete med vattenverksamheten 2017. I 2017 års regleringsbrev, villkor 13, till Havs- och vattenmyndigheten har regeringen gjort en särskild satsning på vattenverksamheter: 25 000 000 kronor ska användas till förstärkt arbete med vägledning, tillsyn, prövning och omprövning av vattenverksamheter samt till restaurering och biologisk återställning inom ramen för vattenförvaltningens åtgärdsprogram. Av dessa får högst 20 000 000 kr fördelas ut till länsstyrelserna för förstärkt arbete med tillsyn, prövning och omprövning av vattenverksamheter enligt fördelningsnyckel som beslutas av Havs- och vattenmyndigheten i samråd med länsstyrelserna."

Som jag uppfattar det hela har regeringen under tiden man sitter och utreder vad man ska göra för att underlätta det hela skickat in ännu mer pengar för att sätta fart på processen ute på landsbygden och verkligen hinna pröva så många som möjligt innan utredningen är klar. Det är att använda sin möjlighet att reglera både länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten på ett sådant sätt att man verkligen får ut så mycket effekt man vill.

Under tiden sitter regeringen och ministern på kammaren i Rosenbad och väntar på att den småskaliga vattenkraften läggs ned. Man sitter och utreder hur man ska underlätta den delen när vattenkraften redan är nedlagd och man är färdig. Detta är allvarligt, och det syns tydligt att man inte har ambitionen att hjälpa till utan snarare har tänkt straffa ytterligare. Detta är anmärkningsvärt.

Herr talman! Jag återgår till frågorna: Precis när kommer vi att få svar? Vilken tid kommer detta att ligga på bordet? Det börjar närma sig någon form av datum nu för att få ut detta. Varför har man ökat pengarna för att fortsätta med denna del? Jag utgår från att ministern har ett bra svar på det.

Detta görs under tiden som småskalig vattenkraft läggs ned. Regeringen hastar verkligen inte fram utredningsarbetet. Däremot hastar man rätt kraftigt när det gäller att försöka lägga ned de småskaliga vattenkraftverken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag måste säga att det är en vulgärtolkning av hur vi arbetar.

Det finns en tydlig skillnad. Både regeringen och tidigare regeringar har ökat länsstyrelsernas medel för arbetet med tillståndet för våra vatten i takt med att kraven på att se till att tillståndet för vattnen är goda.

Det var tydligt under den förra regeringen att syftet med pengarna var att öka tillståndstakten just vad gäller småskalig vattenkraft. Vi har fått tydliga signaler. Det har bland annat funnits kritik mot att tillämpningen över landet var ojämn. Vi svarade på det med att stärka tillståndsvägledningen.

Också andra delar av tillståndsarbetet kring vattendrag behöver stärkas. Vi har inte, vilket ledamoten ger sken av, sagt att pengarna syftar till att öka tillståndstakten, till skillnad från den förra regeringen, som hade detta som ett tydligt uttalat syfte i den budget som lades fram. Vi har inte gett ett sådant uppdrag till länsstyrelserna. Jag har haft en tydlig dialog med landshövdingarna under denna tid.

Mitt svar är väldigt tydligt: Jag kommer att lägga fram en proposition för riksdagen. Den kommer att möta det som vi har kommit överens om i energiöverenskommelsen. Där kommer svaren på de detaljfrågor som ställs att finnas, och jag kommer inte att föregripa den processen.

Jag kommer självfallet inte på något sätt att använda en makt som jag inte har som statsråd och uppmana eller styra myndigheterna så att de inte följer de lagar som stiftas i denna kammare. Det vore att använda den makt jag har på ett alldeles förskräckligt sätt. Det är lika tydligt som tidigare att jag självfallet inte kommer att göra detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag måste säga att det är en vulgärtolkning av hur vi arbetar.

Det finns en tydlig skillnad. Både regeringen och tidigare regeringar har ökat länsstyrelsernas medel för arbetet med tillståndet för våra vatten i takt med att kraven på att se till att tillståndet för vattnen är goda.

Det var tydligt under den förra regeringen att syftet med pengarna var att öka tillståndstakten just vad gäller småskalig vattenkraft. Vi har fått tydliga signaler. Det har bland annat funnits kritik mot att tillämpningen över landet var ojämn. Vi svarade på det med att stärka tillståndsvägledningen.

Också andra delar av tillståndsarbetet kring vattendrag behöver stärkas. Vi har inte, vilket ledamoten ger sken av, sagt att pengarna syftar till att öka tillståndstakten, till skillnad från den förra regeringen, som hade detta som ett tydligt uttalat syfte i den budget som lades fram. Vi har inte gett ett sådant uppdrag till länsstyrelserna. Jag har haft en tydlig dialog med landshövdingarna under denna tid.

Mitt svar är väldigt tydligt: Jag kommer att lägga fram en proposition för riksdagen. Den kommer att möta det som vi har kommit överens om i energiöverenskommelsen. Där kommer svaren på de detaljfrågor som ställs att finnas, och jag kommer inte att föregripa den processen.

Jag kommer självfallet inte på något sätt att använda en makt som jag inte har som statsråd och uppmana eller styra myndigheterna så att de inte följer de lagar som stiftas i denna kammare. Det vore att använda den makt jag har på ett alldeles förskräckligt sätt. Det är lika tydligt som tidigare att jag självfallet inte kommer att göra detta.

Herr talman! Vi kräver inte att ministern ska föregripa processer, men det är ingen hemlighet att ministern tillhör ett parti som väldigt tydligt har uttalat att man vill ha ökad omprövning och högre krav.

Om man driver på det i ena änden samtidigt som man avvaktar besked om resten blir det, som min kollega Sten Bergheden sa, en situation där det under tiden som regeringens besked dröjer blir nedläggningar och personer som hamnar i mycket knepiga situationer. Beroende på vad utredningen kommer fram till riskerar de dessutom att få lägga ned pengar på åtgärder som kanske inte är nödvändiga.

Det är därför oerhört viktigt att regeringen skyndsamt, snarare i går än i morgon, ger besked om dessa frågor innan man driver på för ökade omprövningar. Man försätter markägare och innehavare av småskalig kraft i situationer som ingen vill ha, framför allt inte om man tror på landsbygden och vill ha en levande landsbygd som inte bara är ett museum utan där verksamhet utvecklas och företag drivs. Det är detta vi behöver.

Om man ska kunna bo och verka på landsbygden och om den ska kunna utvecklas måste det vara en produktiv yta som vi utvecklar och som vi lever på och lever med. Där är vattenkraft en liten men ack så viktig del för väldigt många.

Herr talman! Vi kräver inte att ministern ska föregripa processer, men det är ingen hemlighet att ministern tillhör ett parti som väldigt tydligt har uttalat att man vill ha ökad omprövning och högre krav.

Om man driver på det i ena änden samtidigt som man avvaktar besked om resten blir det, som min kollega Sten Bergheden sa, en situation där det under tiden som regeringens besked dröjer blir nedläggningar och personer som hamnar i mycket knepiga situationer. Beroende på vad utredningen kommer fram till riskerar de dessutom att få lägga ned pengar på åtgärder som kanske inte är nödvändiga.

Det är därför oerhört viktigt att regeringen skyndsamt, snarare i går än i morgon, ger besked om dessa frågor innan man driver på för ökade omprövningar. Man försätter markägare och innehavare av småskalig kraft i situationer som ingen vill ha, framför allt inte om man tror på landsbygden och vill ha en levande landsbygd som inte bara är ett museum utan där verksamhet utvecklas och företag drivs. Det är detta vi behöver.

Om man ska kunna bo och verka på landsbygden och om den ska kunna utvecklas måste det vara en produktiv yta som vi utvecklar och som vi lever på och lever med. Där är vattenkraft en liten men ack så viktig del för väldigt många.

Herr talman! Tack för att vi fick bekräftelse på att man gör satsningar på Havs- och vattenmyndigheten!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag läste upp vad som står i regleringsbrevet. Jag utgår från att om man har använt regleringsbrevet och ekonomin i budgeten har man en process där man vill att något ska hända där ute med pengarna. Det är en tydlig signal, för det står: "Av dessa får högst 20 000 000 kr fördelas ut till länsstyrelserna för förstärkt arbete med tillsyn, prövning och omprövning av vattenverksamheter enligt fördelningsnyckel som beslutas av Havs- och vattenmyndigheten i samråd med länsstyrelserna."

Man har skickat ut 20 miljoner kronor med ett tydligt direktiv om att man vill ha något gjort. Vi på landsbygden ser nu vad som händer.

Jag återgår till min första fråga, herr talman: Vad menar ministern i sitt svar med moderna miljökrav? Moderna miljökrav i dessa gamla kulturmiljöer - vad innebär det konkret? Vad har man för tanke bakom att ha moderna miljökrav i kulturmiljöer som har skapat en helt ny miljö under 200-300 år?

Ministern säger att vi ska jobba in något som kallas moderna miljökrav. Jag är medveten om att det står i överenskommelsen, men vad har ministern tänkt att moderna miljökrav innebär i detta sammanhang? Det vore intressant att få veta. Jag vill också gärna ha ett datum när vi får detta på vårt bord.

Vi slipper ha dessa interpellationsdebatter i fortsättningen om regeringen kan leverera det svaret någon gång i stället för att enbart ge svar på interpellationer.

Herr talman! Tack för att vi fick bekräftelse på att man gör satsningar på Havs- och vattenmyndigheten!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag läste upp vad som står i regleringsbrevet. Jag utgår från att om man har använt regleringsbrevet och ekonomin i budgeten har man en process där man vill att något ska hända där ute med pengarna. Det är en tydlig signal, för det står: "Av dessa får högst 20 000 000 kr fördelas ut till länsstyrelserna för förstärkt arbete med tillsyn, prövning och omprövning av vattenverksamheter enligt fördelningsnyckel som beslutas av Havs- och vattenmyndigheten i samråd med länsstyrelserna."

Man har skickat ut 20 miljoner kronor med ett tydligt direktiv om att man vill ha något gjort. Vi på landsbygden ser nu vad som händer.

Jag återgår till min första fråga, herr talman: Vad menar ministern i sitt svar med moderna miljökrav? Moderna miljökrav i dessa gamla kulturmiljöer - vad innebär det konkret? Vad har man för tanke bakom att ha moderna miljökrav i kulturmiljöer som har skapat en helt ny miljö under 200-300 år?

Ministern säger att vi ska jobba in något som kallas moderna miljökrav. Jag är medveten om att det står i överenskommelsen, men vad har ministern tänkt att moderna miljökrav innebär i detta sammanhang? Det vore intressant att få veta. Jag vill också gärna ha ett datum när vi får detta på vårt bord.

Vi slipper ha dessa interpellationsdebatter i fortsättningen om regeringen kan leverera det svaret någon gång i stället för att enbart ge svar på interpellationer.

Herr talman! I vår del av landet säger vi: Hia er! Och det är dags att ledamöterna gör det. Det har pågått ett intensivt arbete i Regeringskansliet från dagen efter att energiöverenskommelsen slöts för att leverera samtliga delar av energiöverenskommelsen. Detta är en sak. Definitionen moderna miljökrav kommer därifrån. Vad det betyder kommer att framgå av propositionen. Jag kommer inte att föregripa den processen. Det gör inget statsråd när man planerar en proposition.

Jag blir däremot lite orolig när jag så tydligt hör partiföreträdare här ifrågasätta energiöverenskommelsen och det som man är överens om där. Detta undergrävs när det sägs att detta kanske ändå inte riktigt gäller.

Vi ska också veta att vi befinner oss i en annan del av denna process under granskning från EU-kommissionen, som ifrågasätter om vi har tillräckligt prövningstillstånd på gång i dessa delar i Sverige. Det tror jag att vi kommer att kunna möta i propositionen, och det måste vi också göra.

Jag ska göra ett förtydligande. Länsstyrelsernas arbete med vattenverksamheter är betydligt bredare än bara tillståndsprövning av småskalig vattenkraft. Regeringen har gett ett tillskott till det breda arbetet med vattenverksamheter. Den förra regeringen gav däremot specificerade pengar för att öka takten i tillståndsprocessen i fråga om just småskalig vattenkraft med målet att antalet tillstånd skulle öka. Det var mycket tydligt.

Vi har förstärkt arbetet med tillstånd för vattenverksamhet. Det är bland annat relaterat till ökade krav på grundvattenskydd och är ett mycket bredare arbete än så. Det är inte på något sätt en indikator på att jag skulle missbruka min roll som minister och föregripa propositionen. Vi arbetar mycket hårt för att lägga fram en bra proposition på riksdagens bord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! I vår del av landet säger vi: Hia er! Och det är dags att ledamöterna gör det. Det har pågått ett intensivt arbete i Regeringskansliet från dagen efter att energiöverenskommelsen slöts för att leverera samtliga delar av energiöverenskommelsen. Detta är en sak. Definitionen moderna miljökrav kommer därifrån. Vad det betyder kommer att framgå av propositionen. Jag kommer inte att föregripa den processen. Det gör inget statsråd när man planerar en proposition.

Jag blir däremot lite orolig när jag så tydligt hör partiföreträdare här ifrågasätta energiöverenskommelsen och det som man är överens om där. Detta undergrävs när det sägs att detta kanske ändå inte riktigt gäller.

Vi ska också veta att vi befinner oss i en annan del av denna process under granskning från EU-kommissionen, som ifrågasätter om vi har tillräckligt prövningstillstånd på gång i dessa delar i Sverige. Det tror jag att vi kommer att kunna möta i propositionen, och det måste vi också göra.

Jag ska göra ett förtydligande. Länsstyrelsernas arbete med vattenverksamheter är betydligt bredare än bara tillståndsprövning av småskalig vattenkraft. Regeringen har gett ett tillskott till det breda arbetet med vattenverksamheter. Den förra regeringen gav däremot specificerade pengar för att öka takten i tillståndsprocessen i fråga om just småskalig vattenkraft med målet att antalet tillstånd skulle öka. Det var mycket tydligt.

Vi har förstärkt arbetet med tillstånd för vattenverksamhet. Det är bland annat relaterat till ökade krav på grundvattenskydd och är ett mycket bredare arbete än så. Det är inte på något sätt en indikator på att jag skulle missbruka min roll som minister och föregripa propositionen. Vi arbetar mycket hårt för att lägga fram en bra proposition på riksdagens bord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Sten Bergheden har frågat mig varför jag vill minska inflytandet för markägare och jägare och vilka åtgärder jag avser att vidta för att återställa balansen i viltförvaltningsdelegationerna så att markägare och de jägare som sköter viltvården inte underrepresenteras.

Åsa Coenraads har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag har för avsikt att vidta för att stärka den lokala förankringen i viltförvaltningen och om jag har för avsikt att följa upp och ytterligare justera den lokala viltförvaltningen om markägare, skogsägare och jägare inte längre känner tilltro till lagstiftarens beslut.

De frågor som har ställts berör samma ämnesområde, vilket föranleder att jag ger ett samlat svar.

Regeringskansliet har utvärderat de regionala viltförvaltningsdelegationerna, bland annat genom enkäter. Alla ledamöter och berörda länsstyrelser har haft möjlighet att lämna synpunkter på delegationernas arbete. Regeringskansliet har också hållit möten med de intresseorganisationer som är representerade i delegationerna.

När det gäller sammansättningen av delegationerna har regeringen kommit fram till att naturvårdens och det lokala näringslivets och turismens intressen behöver stärkas. Regeringen har därför beslutat att ändra förordningen om viltförvaltningsdelegationerna så att miljö- och naturvårdsorganisationerna företräds av ytterligare en ledamot och de lokala natur- och ekoturismföretagen av en ledamot. Syftet är bland annat att stärka den lokala förankringen i viltförvaltningen.

Regeringen kommer att följa arbetet i viltförvaltningsdelegationerna och vid behov ytterligare justera olika intressens representation i delegationerna.

Herr talman! Sten Bergheden har frågat mig varför jag vill minska inflytandet för markägare och jägare och vilka åtgärder jag avser att vidta för att återställa balansen i viltförvaltningsdelegationerna så att markägare och de jägare som sköter viltvården inte underrepresenteras.

Åsa Coenraads har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag har för avsikt att vidta för att stärka den lokala förankringen i viltförvaltningen och om jag har för avsikt att följa upp och ytterligare justera den lokala viltförvaltningen om markägare, skogsägare och jägare inte längre känner tilltro till lagstiftarens beslut.

De frågor som har ställts berör samma ämnesområde, vilket föranleder att jag ger ett samlat svar.

Regeringskansliet har utvärderat de regionala viltförvaltningsdelegationerna, bland annat genom enkäter. Alla ledamöter och berörda länsstyrelser har haft möjlighet att lämna synpunkter på delegationernas arbete. Regeringskansliet har också hållit möten med de intresseorganisationer som är representerade i delegationerna.

När det gäller sammansättningen av delegationerna har regeringen kommit fram till att naturvårdens och det lokala näringslivets och turismens intressen behöver stärkas. Regeringen har därför beslutat att ändra förordningen om viltförvaltningsdelegationerna så att miljö- och naturvårdsorganisationerna företräds av ytterligare en ledamot och de lokala natur- och ekoturismföretagen av en ledamot. Syftet är bland annat att stärka den lokala förankringen i viltförvaltningen.

Regeringen kommer att följa arbetet i viltförvaltningsdelegationerna och vid behov ytterligare justera olika intressens representation i delegationerna.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. I svaret framgår det tydligt att man har haft en dialog i denna process. Men det är tydligt att det är regeringens vilja att föra in ytterligare två representanter i dessa viltförvaltningsdelegationer.

Min fråga är rätt uppenbar: Är syftet att stärka den lokala förankringen? Ja, det är lite lagom luddigt.

Herr talman! Vad var problemet med den gamla sammansättningen i dessa viltförvaltningsdelegationer? Vilka problem såg man från regeringens sida som innebar att man var tvungen att utöka viltförvaltningsdelegationerna med ytterligare två representanter från naturvården och från ekoturismen? Vad ska de tillföra till denna verksamhet som inte kunde tillgodoses av de tidigare delegationerna? Har man gjort någon form av utvärdering eller någonting annat för att lyckas komma fram till detta? Eller har ministern och regeringen tyckt att det vore trevligt om fler fick vara med i dessa delegationer och tycka till?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då kommer nästa steg. De människor som sitter med där bevakar både jägarnas och markägarnas intressen. Det kan vara fråga om viltskador och skogar som kan bli betskadade. Det kan vara fråga om åkrar som kan bli förstörda av vildsvin och mycket annat. Det är ekonomiska värden som står på spel.

Herr talman! Då blir frågan: Kommer de ytterligare representanter som nu kommer att ingå i dessa delegationer också att bidra med ekonomisk stöttning och hjälp? Om det visar sig att man av någon anledning vill öka på en viltstam, är man då också beredd att gå in från regeringens sida eller från någon annan och öka ersättningen och annat till dem som blir drabbade? Annars är det faktiskt så att man för in människor, som egentligen inte har med dessa ekonomiska åtaganden att göra, som ska styra över andra människors ägande och viltvård. Det är i så fall en början till inskränkning i äganderätten.

Då är min fråga: Är man beredd att också ta konsekvenserna av de beslut som i så fall fattas om att man ska utöka någon viltstam eller förändra någonting som då drabbar markägare och jägare ekonomiskt så att de lider ekonomisk skada av detta?

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. I svaret framgår det tydligt att man har haft en dialog i denna process. Men det är tydligt att det är regeringens vilja att föra in ytterligare två representanter i dessa viltförvaltningsdelegationer.

Min fråga är rätt uppenbar: Är syftet att stärka den lokala förankringen? Ja, det är lite lagom luddigt.

Herr talman! Vad var problemet med den gamla sammansättningen i dessa viltförvaltningsdelegationer? Vilka problem såg man från regeringens sida som innebar att man var tvungen att utöka viltförvaltningsdelegationerna med ytterligare två representanter från naturvården och från ekoturismen? Vad ska de tillföra till denna verksamhet som inte kunde tillgodoses av de tidigare delegationerna? Har man gjort någon form av utvärdering eller någonting annat för att lyckas komma fram till detta? Eller har ministern och regeringen tyckt att det vore trevligt om fler fick vara med i dessa delegationer och tycka till?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då kommer nästa steg. De människor som sitter med där bevakar både jägarnas och markägarnas intressen. Det kan vara fråga om viltskador och skogar som kan bli betskadade. Det kan vara fråga om åkrar som kan bli förstörda av vildsvin och mycket annat. Det är ekonomiska värden som står på spel.

Herr talman! Då blir frågan: Kommer de ytterligare representanter som nu kommer att ingå i dessa delegationer också att bidra med ekonomisk stöttning och hjälp? Om det visar sig att man av någon anledning vill öka på en viltstam, är man då också beredd att gå in från regeringens sida eller från någon annan och öka ersättningen och annat till dem som blir drabbade? Annars är det faktiskt så att man för in människor, som egentligen inte har med dessa ekonomiska åtaganden att göra, som ska styra över andra människors ägande och viltvård. Det är i så fall en början till inskränkning i äganderätten.

Då är min fråga: Är man beredd att också ta konsekvenserna av de beslut som i så fall fattas om att man ska utöka någon viltstam eller förändra någonting som då drabbar markägare och jägare ekonomiskt så att de lider ekonomisk skada av detta?

Herr talman! Jag har ställt en interpellation till miljöministern eftersom hon ansvarar för just viltförvaltningsdelegationerna. Min interpellation handlar om den lokala förankringen av beslut och syftet med viltförvaltningsdelegationerna.

Låt mig börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation. Eftersom ministern har valt att ge ett samlat svar på min interpellation och på Sten Berghedens interpellation blev svaret på våra två interpellationer tyvärr mycket kort. Jag tycker att ministern inte riktigt har svarat på min interpellation.

Jag har tidigare ställt skriftliga frågor till ministern om hur regeringen ser på viltförvaltningsdelegationernas framtid. Även då har svaren varit vaga. Det kan vara så att jag har varit lite otydlig i mina frågor. Det är därför som jag har ställt denna interpellation till ministern, så att vi får möjlighet att debattera frågan här och nu i stället. Det tycker jag är extra viktigt.

Under Alliansens tid inrättade vi viltförvaltningsdelegationerna med syftet att förankra besluten närmare dem som de verkligen berör.

Delegationerna bestod då av dem som brukar marken och av politiskt folkvalda från landsting eller regioner. Sedan kom en del från olika intresseföreningar. Den totala gruppen var väl avvägd och har på de flesta håll i Sverige fungerat ganska väl. På vissa håll fungerar det tyvärr inte så bra. Ett ställe där det inte fungerar så bra är i Västmanland, som jag kommer från, där alla representanter från naturvårdsintresset har valt att hoppa av delegationen för länge sedan.

Alliansregeringen ville göra ett omtag i dessa frågor som rör jakt och viltvård. Det gjorde vi genom att tillsätta något som vi kallade Jaktlagsutredningen. Tyvärr valde denna regering att lägga ned den utredningen innan den var färdig. Det var tråkigt. Vi var ganska många som väntade på att det skulle komma ut någonting ur denna utredning som också hade beröring med viltförvaltningsdelegationerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Er regering valde att tillsätta en utredning av viltförvaltningsdelegationerna, och då var vi flera som blev väldigt hoppfulla. Vi hoppades att det av utredningen skulle komma någonting som ökade den lokala förankringen. Tyvärr blev vi väldigt besvikna när beslutet kom från regeringen tidigare i våras om att bara ändra sammansättningen i delegationerna och inte titta på förankringsprocessen eller beslutsprocessen.

Vi blev också förvånade över att den långa utredning som ändå gjorts resulterade i det ganska enkla att bara tillsätta fler människor i delegationerna - och ändra proportionerna i dem. Man ökade naturvårdsintresset och minskade sidan som brukar mark och skog. Vi tycker att det är mycket märkligt med de skeva proportionerna just nu. Det blir ett sätt att se på naturen utifrån i stället för att bruka den, vilket såväl natur och vilt som människor mår bra av. Den grupp som ansvarar för att förvalta viltet blir väldigt underrepresenterad i delegationerna.

Min fråga till ministern är därför fortfarande vilka ytterligare åtgärder hon avser att ta för att just stärka den lokala förankringen av de beslut delegationerna tar.

Herr talman! Jag har ställt en interpellation till miljöministern eftersom hon ansvarar för just viltförvaltningsdelegationerna. Min interpellation handlar om den lokala förankringen av beslut och syftet med viltförvaltningsdelegationerna.

Låt mig börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation. Eftersom ministern har valt att ge ett samlat svar på min interpellation och på Sten Berghedens interpellation blev svaret på våra två interpellationer tyvärr mycket kort. Jag tycker att ministern inte riktigt har svarat på min interpellation.

Jag har tidigare ställt skriftliga frågor till ministern om hur regeringen ser på viltförvaltningsdelegationernas framtid. Även då har svaren varit vaga. Det kan vara så att jag har varit lite otydlig i mina frågor. Det är därför som jag har ställt denna interpellation till ministern, så att vi får möjlighet att debattera frågan här och nu i stället. Det tycker jag är extra viktigt.

Under Alliansens tid inrättade vi viltförvaltningsdelegationerna med syftet att förankra besluten närmare dem som de verkligen berör.

Delegationerna bestod då av dem som brukar marken och av politiskt folkvalda från landsting eller regioner. Sedan kom en del från olika intresseföreningar. Den totala gruppen var väl avvägd och har på de flesta håll i Sverige fungerat ganska väl. På vissa håll fungerar det tyvärr inte så bra. Ett ställe där det inte fungerar så bra är i Västmanland, som jag kommer från, där alla representanter från naturvårdsintresset har valt att hoppa av delegationen för länge sedan.

Alliansregeringen ville göra ett omtag i dessa frågor som rör jakt och viltvård. Det gjorde vi genom att tillsätta något som vi kallade Jaktlagsutredningen. Tyvärr valde denna regering att lägga ned den utredningen innan den var färdig. Det var tråkigt. Vi var ganska många som väntade på att det skulle komma ut någonting ur denna utredning som också hade beröring med viltförvaltningsdelegationerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Er regering valde att tillsätta en utredning av viltförvaltningsdelegationerna, och då var vi flera som blev väldigt hoppfulla. Vi hoppades att det av utredningen skulle komma någonting som ökade den lokala förankringen. Tyvärr blev vi väldigt besvikna när beslutet kom från regeringen tidigare i våras om att bara ändra sammansättningen i delegationerna och inte titta på förankringsprocessen eller beslutsprocessen.

Vi blev också förvånade över att den långa utredning som ändå gjorts resulterade i det ganska enkla att bara tillsätta fler människor i delegationerna - och ändra proportionerna i dem. Man ökade naturvårdsintresset och minskade sidan som brukar mark och skog. Vi tycker att det är mycket märkligt med de skeva proportionerna just nu. Det blir ett sätt att se på naturen utifrån i stället för att bruka den, vilket såväl natur och vilt som människor mår bra av. Den grupp som ansvarar för att förvalta viltet blir väldigt underrepresenterad i delegationerna.

Min fråga till ministern är därför fortfarande vilka ytterligare åtgärder hon avser att ta för att just stärka den lokala förankringen av de beslut delegationerna tar.

Herr talman! Det blir lite av en lek med ord här, om att vissa typer av representanter skulle vara lite mer lokala och lite mer äkta samt företräda människor lite mer än andra. Jag tycker att det är väldigt olyckligt.

Vi har som sagt gjort ett gediget arbete med enkäter och möten. Det finns också forskning kring delegationernas sammansättning - rådata som vi har tillgång till. Bland annat den typ av problem som nämndes här har kommit fram, till exempel att vissa av delegationerna har fungerat väl medan andra har haft väldigt stora problem. Vissa intresseorganisationer har också valt att helt hoppa av. Det föranledde förändringar.

Delegationerna ska ta övergripande beslut och ha lokal kännedom om skog, mark och vilt. På det sättet ska de bistå de experter som fattar de mer precisa besluten. Därför måste vi hitta en representativitet, och det är självklart en svår fråga. En uppgift vi har tillgång till är dock de rådata som kommer från Luleå tekniska universitet och forskaren Simon Matti. Han har intervjuat 189 ledamöter i delegationer och frågat hur de identifierar sig. Det visade sig att 61 procent svarade att de identifierar sig som jägare. I befolkningen i allmänhet utgör samma grupp 3 procent. Det visar på en väldigt sned representation i dessa grupper.

För att förstärka den lokala förankringen och kunskaperna om skog och mark beslutade regeringen därför att öka representationen för naturvårds- och turistguideintresset. Det är inte så att några få äger viltvårdsförvaltningen, utan det är verkligen någonting vi ska göra tillsammans. Det är absolut inte bara markägare och jägare som är direkt berörda av viltförvaltningsfrågor, utan det är en mycket större grupp. Delegationerna har till uppgift att fånga upp detta, och med denna förstärkning hoppas vi uppnå det.

Vi kommer självklart att följa arbetet och se om det har fått den effekten. Har det inte det får vi vidta ytterligare åtgärder.

Herr talman! Det blir lite av en lek med ord här, om att vissa typer av representanter skulle vara lite mer lokala och lite mer äkta samt företräda människor lite mer än andra. Jag tycker att det är väldigt olyckligt.

Vi har som sagt gjort ett gediget arbete med enkäter och möten. Det finns också forskning kring delegationernas sammansättning - rådata som vi har tillgång till. Bland annat den typ av problem som nämndes här har kommit fram, till exempel att vissa av delegationerna har fungerat väl medan andra har haft väldigt stora problem. Vissa intresseorganisationer har också valt att helt hoppa av. Det föranledde förändringar.

Delegationerna ska ta övergripande beslut och ha lokal kännedom om skog, mark och vilt. På det sättet ska de bistå de experter som fattar de mer precisa besluten. Därför måste vi hitta en representativitet, och det är självklart en svår fråga. En uppgift vi har tillgång till är dock de rådata som kommer från Luleå tekniska universitet och forskaren Simon Matti. Han har intervjuat 189 ledamöter i delegationer och frågat hur de identifierar sig. Det visade sig att 61 procent svarade att de identifierar sig som jägare. I befolkningen i allmänhet utgör samma grupp 3 procent. Det visar på en väldigt sned representation i dessa grupper.

För att förstärka den lokala förankringen och kunskaperna om skog och mark beslutade regeringen därför att öka representationen för naturvårds- och turistguideintresset. Det är inte så att några få äger viltvårdsförvaltningen, utan det är verkligen någonting vi ska göra tillsammans. Det är absolut inte bara markägare och jägare som är direkt berörda av viltförvaltningsfrågor, utan det är en mycket större grupp. Delegationerna har till uppgift att fånga upp detta, och med denna förstärkning hoppas vi uppnå det.

Vi kommer självklart att följa arbetet och se om det har fått den effekten. Har det inte det får vi vidta ytterligare åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tar väl fasta på det sista ministern sa, nämligen att man kommer att utvärdera och se om man behöver ändra på detta om det inte fungerar. När kommer den utvärderingen? Har man lagt in den i försöksprocessen, som vi kanske ändå får kalla det, att tillsätta ett antal extra ute i våra viltdelegationer? Det innebär alltså att det inom något år kommer att göras en prövning av om detta fungerar eller inte och att man verkligen följer upp det.

Annars återstår nämligen de frågor jag ställde. Vad var problemet med den gamla tillsättningen? Vad var det som saknades, som var så avgörande och som just dessa intressen skulle tillföra? Då kommer också nästa fråga, nämligen om det finns några andra intressen som behöver komma in i gruppen - och framför allt om det är några intressen som inte ska in i gruppen. Har man någon begränsning på detta, eller har ministern och regeringen tänkt fylla på med fler särintressen, miljöorganisationer och annat som kan tycka till, sitta med och diskutera vilka viltstammar vi ska ha?

Samtidigt får markägare och jägare stå för den ekonomiska biten när grödor äts upp och det tas plantor och grejer och man måste ha en viltstam som ligger på en rimlig nivå. Vad väger då tyngst? Är det de ekonomiska bitarna för markägarna och jägarna, eller är det de andras åsikter - de som inte har några kostnader att bära utan bara tillgångar att få om de kan öka på guidning och annat runt omkring? Hur har regeringen tänkt fördela kostnaden om det visar sig att man vill öka på eller minska stammar i olika delar som påverkar ekonomin? Det är en av de primära frågorna.

Någonstans sitter ändå människor i delegationerna för att kunna reglera och ha en viltstam som fungerar på ett bra sätt där ute. Det är märkligt att man bara kan placera in andra särintressen än de som har en ekonomisk känning av vad som sker och låta dem driva detta åt ett annat håll medan de andra står för fiolerna om det går fel. Jag vill gärna höra någon form av tankegång där, herr talman. Hur har man tänkt om det nu visar sig att delegationerna styr åt fel håll på grund av detta? Och är det någon mer organisation eller något mer intresse som ska in, på bekostnad av markägares och jägares intressen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tar väl fasta på det sista ministern sa, nämligen att man kommer att utvärdera och se om man behöver ändra på detta om det inte fungerar. När kommer den utvärderingen? Har man lagt in den i försöksprocessen, som vi kanske ändå får kalla det, att tillsätta ett antal extra ute i våra viltdelegationer? Det innebär alltså att det inom något år kommer att göras en prövning av om detta fungerar eller inte och att man verkligen följer upp det.

Annars återstår nämligen de frågor jag ställde. Vad var problemet med den gamla tillsättningen? Vad var det som saknades, som var så avgörande och som just dessa intressen skulle tillföra? Då kommer också nästa fråga, nämligen om det finns några andra intressen som behöver komma in i gruppen - och framför allt om det är några intressen som inte ska in i gruppen. Har man någon begränsning på detta, eller har ministern och regeringen tänkt fylla på med fler särintressen, miljöorganisationer och annat som kan tycka till, sitta med och diskutera vilka viltstammar vi ska ha?

Samtidigt får markägare och jägare stå för den ekonomiska biten när grödor äts upp och det tas plantor och grejer och man måste ha en viltstam som ligger på en rimlig nivå. Vad väger då tyngst? Är det de ekonomiska bitarna för markägarna och jägarna, eller är det de andras åsikter - de som inte har några kostnader att bära utan bara tillgångar att få om de kan öka på guidning och annat runt omkring? Hur har regeringen tänkt fördela kostnaden om det visar sig att man vill öka på eller minska stammar i olika delar som påverkar ekonomin? Det är en av de primära frågorna.

Någonstans sitter ändå människor i delegationerna för att kunna reglera och ha en viltstam som fungerar på ett bra sätt där ute. Det är märkligt att man bara kan placera in andra särintressen än de som har en ekonomisk känning av vad som sker och låta dem driva detta åt ett annat håll medan de andra står för fiolerna om det går fel. Jag vill gärna höra någon form av tankegång där, herr talman. Hur har man tänkt om det nu visar sig att delegationerna styr åt fel håll på grund av detta? Och är det någon mer organisation eller något mer intresse som ska in, på bekostnad av markägares och jägares intressen?

Herr talman! Ministern missar dessvärre målet lite i sitt inlägg. I första hand är problemet egentligen inte vilka som ingår i delegationen utan vad man gör och vad syftet med delegationen är - vad den ska fylla för funktion.

Jag har i en skriftlig fråga, som jag tyvärr inte har fått svar på än, ställt ytterligare frågor om just detta med syftet. Svaret på den skriftliga frågan har fördröjts i flera veckor, men förhoppningsvis får jag svar senast i morgon. Ministern säger att den nya fördelningen i viltförvaltningsdelegationerna till stor del ska bli bättre av att man ökar naturvårdsintressena. Min fråga är då vad den andra delen är i detta, men det väntar vi med till i morgon. Sedan kanske vi möts i en interpellationsdebatt om det också om några veckor.

Jag fortsätter dock att fundera lite på den lokala förankringen i viltförvaltningsfrågorna. I det svar jag fick från miljöministern på just den här interpellationen sa miljöministern: "Syftet är bland annat att stärka den lokala förankringen i viltförvaltningen." Jag funderar då på vem det är man stärker förankringen för, för det är uppenbarligen inte för de människor som bor och brukar markerna utan kanske mer för de människor som bor i städerna och åker ut på landsbygden för att titta på saker och njuta av granar, tallar och rovvilt som befinner sig där. Då funkar inte förvaltningstanken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern säger alltså att syftet bland annat är att stärka den lokala förankringen. Vad menar egentligen regeringen att det andra skulle vara, utöver detta?

Herr talman! Ministern missar dessvärre målet lite i sitt inlägg. I första hand är problemet egentligen inte vilka som ingår i delegationen utan vad man gör och vad syftet med delegationen är - vad den ska fylla för funktion.

Jag har i en skriftlig fråga, som jag tyvärr inte har fått svar på än, ställt ytterligare frågor om just detta med syftet. Svaret på den skriftliga frågan har fördröjts i flera veckor, men förhoppningsvis får jag svar senast i morgon. Ministern säger att den nya fördelningen i viltförvaltningsdelegationerna till stor del ska bli bättre av att man ökar naturvårdsintressena. Min fråga är då vad den andra delen är i detta, men det väntar vi med till i morgon. Sedan kanske vi möts i en interpellationsdebatt om det också om några veckor.

Jag fortsätter dock att fundera lite på den lokala förankringen i viltförvaltningsfrågorna. I det svar jag fick från miljöministern på just den här interpellationen sa miljöministern: "Syftet är bland annat att stärka den lokala förankringen i viltförvaltningen." Jag funderar då på vem det är man stärker förankringen för, för det är uppenbarligen inte för de människor som bor och brukar markerna utan kanske mer för de människor som bor i städerna och åker ut på landsbygden för att titta på saker och njuta av granar, tallar och rovvilt som befinner sig där. Då funkar inte förvaltningstanken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern säger alltså att syftet bland annat är att stärka den lokala förankringen. Vad menar egentligen regeringen att det andra skulle vara, utöver detta?

Herr talman! Låt oss återgå till vad det är viltförvaltningsdelegationerna gör. De är organ som ska verka för samverkan i frågor som rör viltförvaltningen inom länen. De tar övergripande riktlinjer och stöttar de experter som senare fattar besluten.

Om jag har förstått den borgerliga regeringen, som instiftade detta, rätt är tanken att folk som kan skog och mark kan ha någonting att tillföra för att öka kvaliteten i myndighetsbesluten. Det är väl klokt. Sedan ska man hitta en representation för en sådan grupp. I dessa grupper finns det dokumenterade problem i dynamiken - och en väldigt tydlig skevhet i representationen, som inte på något sätt motsvarar allmänheten i stort. Det föranledde en förändring av representationen.

Eftersom det ifrågasätts vad som är lokal förankring kan det väl vara bra att förtydliga att det är de regionala organen inom naturvårdsorganisationerna som får den möjligheten.

Om det finns någon Stockholmsrädsla i det här kan jag alltså lugna er: Så är inte fallet, utan det är de regionala organen inom naturvårdsorganisationerna som får möjlighet att utse representanter, detta utifrån grundtanken att man ska ha kunskap om det aktuella geografiska området. Vi kommer också att ge vägledning till myndigheterna att detsamma självklart ska gälla naturguideföretagen.

Det som fascinerar mig i debatten här är att man så tydligt värderar olika gruppers möjlighet att representera och tillföra kunskap i det här arbetet och också värderar olika företag på landsbygden som olika viktiga på ett väldigt tydligt sätt. Jag har väldigt svårt att följa den logiken. Självklart är det viktigt att vi har såväl lantbruk som skogsvårdande företag. Jakt är också en viktig del liksom att turistnäringen fungerar.

Men i viltförvaltning, som är komplexa frågor, behöver vi självklart också ha in naturvårdsintresset, bland annat för att de mål om regleringar som har beslutats här i riksdagen ska bli verklighet. I det arbetet har naturvårdsorganisationerna en viktig roll att spela. Det är i alla fall min ambition. Jag är inte helt säker på att det är en gemensam ambition i det här arbetet.

Representation är en komplicerad fråga, och jag påstår inte att jag vet exakt vad som är en perfekt representation i någon grupp, inte heller i viltförvaltningsdelegationerna. Vi har dock kunnat konstatera att den sammansättning som den borgerliga regeringen tog fram landade i att 61 procent av representanterna är jägare. Motsvarande siffra för allmänheten är 3 procent. Då är man inte i närheten av representation, i alla fall inte enligt den mest använda definitionen. I vanliga fall brukar vi ju mena att representation handlar om att motsvara den svenska befolkningen i stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så var det inte, och det fanns därför anledning att ändra sammansättningen.

Herr talman! Låt oss återgå till vad det är viltförvaltningsdelegationerna gör. De är organ som ska verka för samverkan i frågor som rör viltförvaltningen inom länen. De tar övergripande riktlinjer och stöttar de experter som senare fattar besluten.

Om jag har förstått den borgerliga regeringen, som instiftade detta, rätt är tanken att folk som kan skog och mark kan ha någonting att tillföra för att öka kvaliteten i myndighetsbesluten. Det är väl klokt. Sedan ska man hitta en representation för en sådan grupp. I dessa grupper finns det dokumenterade problem i dynamiken - och en väldigt tydlig skevhet i representationen, som inte på något sätt motsvarar allmänheten i stort. Det föranledde en förändring av representationen.

Eftersom det ifrågasätts vad som är lokal förankring kan det väl vara bra att förtydliga att det är de regionala organen inom naturvårdsorganisationerna som får den möjligheten.

Om det finns någon Stockholmsrädsla i det här kan jag alltså lugna er: Så är inte fallet, utan det är de regionala organen inom naturvårdsorganisationerna som får möjlighet att utse representanter, detta utifrån grundtanken att man ska ha kunskap om det aktuella geografiska området. Vi kommer också att ge vägledning till myndigheterna att detsamma självklart ska gälla naturguideföretagen.

Det som fascinerar mig i debatten här är att man så tydligt värderar olika gruppers möjlighet att representera och tillföra kunskap i det här arbetet och också värderar olika företag på landsbygden som olika viktiga på ett väldigt tydligt sätt. Jag har väldigt svårt att följa den logiken. Självklart är det viktigt att vi har såväl lantbruk som skogsvårdande företag. Jakt är också en viktig del liksom att turistnäringen fungerar.

Men i viltförvaltning, som är komplexa frågor, behöver vi självklart också ha in naturvårdsintresset, bland annat för att de mål om regleringar som har beslutats här i riksdagen ska bli verklighet. I det arbetet har naturvårdsorganisationerna en viktig roll att spela. Det är i alla fall min ambition. Jag är inte helt säker på att det är en gemensam ambition i det här arbetet.

Representation är en komplicerad fråga, och jag påstår inte att jag vet exakt vad som är en perfekt representation i någon grupp, inte heller i viltförvaltningsdelegationerna. Vi har dock kunnat konstatera att den sammansättning som den borgerliga regeringen tog fram landade i att 61 procent av representanterna är jägare. Motsvarande siffra för allmänheten är 3 procent. Då är man inte i närheten av representation, i alla fall inte enligt den mest använda definitionen. I vanliga fall brukar vi ju mena att representation handlar om att motsvara den svenska befolkningen i stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så var det inte, och det fanns därför anledning att ändra sammansättningen.

Herr talman! Tack, ministern, för ett försök till svar, även om jag inte är nöjd. Jag anser att om det är några som kan både skog och mark så är det våra markägare och jägare som dagligen bedriver sin verksamhet där ute och därför är väldigt väl insatta när det handlar om att sköta våra viltstammar.

Det handlar självklart inte heller om någon Stockholmsrädsla utan mer en rädsla för regeringens sätt att hela tiden angripa äganderätten och jakten i Sverige. Detta kan ju vara ytterligare ett steg i att försöka förändra, inskränka och helt enkelt förstöra mycket av den verksamhet som i dag fungerar ute på landsbygden. Det kanske inte behövs en massa nya regleringar och nya tankegångar som går helt på tvären mot hur man har jobbat tidigare.

Herr talman! Jag har en fråga när det gäller de enkäter som man gjort. Har man gjort enkätundersökningen bland alla de markägare som finns i ett område och frågat hur viltdelegationen har fungerat, om man har haft rätt viltstammar och alltihop, eller vilka har man frågat i den här enkätundersökningen? Har man frågat de människor som är berörda av våra viltstammar, alltså återigen markägare, jägare, de som förvaltar det här praktiskt där ute, eller vilka grupper har man frågat? Det vore kanske bra att få klarhet i det.

I och med att det här är mitt sista inlägg får jag passa på att tacka för debatten. Jag tar fasta på det ministern sa i en bisats, nämligen att man kommer att se över detta och göra en utvärdering. Jag ser fram emot att den utvärderingen sker rätt snabbt, herr talman - kanske redan i morgon.

Herr talman! Tack, ministern, för ett försök till svar, även om jag inte är nöjd. Jag anser att om det är några som kan både skog och mark så är det våra markägare och jägare som dagligen bedriver sin verksamhet där ute och därför är väldigt väl insatta när det handlar om att sköta våra viltstammar.

Det handlar självklart inte heller om någon Stockholmsrädsla utan mer en rädsla för regeringens sätt att hela tiden angripa äganderätten och jakten i Sverige. Detta kan ju vara ytterligare ett steg i att försöka förändra, inskränka och helt enkelt förstöra mycket av den verksamhet som i dag fungerar ute på landsbygden. Det kanske inte behövs en massa nya regleringar och nya tankegångar som går helt på tvären mot hur man har jobbat tidigare.

Herr talman! Jag har en fråga när det gäller de enkäter som man gjort. Har man gjort enkätundersökningen bland alla de markägare som finns i ett område och frågat hur viltdelegationen har fungerat, om man har haft rätt viltstammar och alltihop, eller vilka har man frågat i den här enkätundersökningen? Har man frågat de människor som är berörda av våra viltstammar, alltså återigen markägare, jägare, de som förvaltar det här praktiskt där ute, eller vilka grupper har man frågat? Det vore kanske bra att få klarhet i det.

I och med att det här är mitt sista inlägg får jag passa på att tacka för debatten. Jag tar fasta på det ministern sa i en bisats, nämligen att man kommer att se över detta och göra en utvärdering. Jag ser fram emot att den utvärderingen sker rätt snabbt, herr talman - kanske redan i morgon.

Herr talman! Tack, ministern, för klargörandet i vissa frågor! Jag tycker dock att det är tråkigt att vad ministern säger är att man helt enkelt visar ett särskilt intresse för och tar beslut som påverkar vissa särintressen i samhället, och det är de särintressen som mer ser naturen som ett museum i stället för att vilja förvalta och bruka det vi har.

Vi har en positiv trend i samhället i dag, där våra viltstammar ökar. Men det betyder också att man behöver förvalta dem ännu mer noggrant, och minskar man på den representationen i viltförvaltningsdelegationerna kommer vi att se ökade skador på skog och mark. Med ökade skador blir det också ökade kostnader för dem som äger och brukar marken, vilket rimmar lite illa med att regeringen gärna vill framstå som landsbygdsvänlig, bland annat genom att ta fram en livsmedelsstrategi som vi ska behandla här i kammaren och några veckor.

Man inskränker också äganderätten, och det tycker jag är särskilt oroväckande.

Jag skulle tyvärr säga att det beslut som regeringen har tagit om förändring i viltförvaltningsdelegationerna är ett steg mot skendemokrati och direkt landsbygdsfientlighet. Jag hoppas verkligen att ministern bevakar frågan noggrant och ser till att åtgärder vidtas så att man kan få en ökad möjlighet att vara delaktig i de beslut som rör ens egen skog och mark, samtidigt som vi allihop ska kunna njuta av allemansrätten och djur i skog och natur.

Herr talman! Tack, ministern, för klargörandet i vissa frågor! Jag tycker dock att det är tråkigt att vad ministern säger är att man helt enkelt visar ett särskilt intresse för och tar beslut som påverkar vissa särintressen i samhället, och det är de särintressen som mer ser naturen som ett museum i stället för att vilja förvalta och bruka det vi har.

Vi har en positiv trend i samhället i dag, där våra viltstammar ökar. Men det betyder också att man behöver förvalta dem ännu mer noggrant, och minskar man på den representationen i viltförvaltningsdelegationerna kommer vi att se ökade skador på skog och mark. Med ökade skador blir det också ökade kostnader för dem som äger och brukar marken, vilket rimmar lite illa med att regeringen gärna vill framstå som landsbygdsvänlig, bland annat genom att ta fram en livsmedelsstrategi som vi ska behandla här i kammaren och några veckor.

Man inskränker också äganderätten, och det tycker jag är särskilt oroväckande.

Jag skulle tyvärr säga att det beslut som regeringen har tagit om förändring i viltförvaltningsdelegationerna är ett steg mot skendemokrati och direkt landsbygdsfientlighet. Jag hoppas verkligen att ministern bevakar frågan noggrant och ser till att åtgärder vidtas så att man kan få en ökad möjlighet att vara delaktig i de beslut som rör ens egen skog och mark, samtidigt som vi allihop ska kunna njuta av allemansrätten och djur i skog och natur.

Svar på interpellationer

Herr talman! Det här beslutet har uppenbarligen väckt ett antal farhågor som går mycket långt bortom frågan om representationen i viltförvaltningsdelegationerna. Gömde sig kanske också nya regleringar där? Gömde sig minskningar där? Ska några slängas ut ur delegationerna? Gömde det sig nya regler, andra typer av beslut och en förändrad förvaltning av viltet?

Detta är frågor som över huvud taget inte är aktuella i det här beslutet. Det framkommer också ett förakt mot vissa delar av vårt civila samhälle, mot turistnäringen och dess möjlighet att ha kunskap om skog och mark och det lokala näringslivet på landsbygden. Det är väldigt tydligt att vissa representerar landsbygden lite bättre än andra.

Vi har beslutat att det ska vara fler representanter i viltförvaltningsdelegationerna, fler lokala representanter som kan skog och mark och som bedriver näring ute i skog och mark. De ska sitta tillsammans med andra som också kan dessa frågor - våra markägare, skogsägare och jägare - för att diskutera detta.

Jag gör ingen värdering eller tycker att någon kan det här mindre, och jag vänder mig starkt mot den beskrivning av det civila samhället som görs här. Jag ser att det civila samhället såväl som privata intressen inom turistnäringen, mark- och jordbruksnäringen och skogsförvaltningsnäringen har mycket att bidra med i viltförvaltningen och att det är samverkan som behövs.

Överläggningen var härmed avslutad.

Svar på interpellationer

Herr talman! Det här beslutet har uppenbarligen väckt ett antal farhågor som går mycket långt bortom frågan om representationen i viltförvaltningsdelegationerna. Gömde sig kanske också nya regleringar där? Gömde sig minskningar där? Ska några slängas ut ur delegationerna? Gömde det sig nya regler, andra typer av beslut och en förändrad förvaltning av viltet?

Detta är frågor som över huvud taget inte är aktuella i det här beslutet. Det framkommer också ett förakt mot vissa delar av vårt civila samhälle, mot turistnäringen och dess möjlighet att ha kunskap om skog och mark och det lokala näringslivet på landsbygden. Det är väldigt tydligt att vissa representerar landsbygden lite bättre än andra.

Vi har beslutat att det ska vara fler representanter i viltförvaltningsdelegationerna, fler lokala representanter som kan skog och mark och som bedriver näring ute i skog och mark. De ska sitta tillsammans med andra som också kan dessa frågor - våra markägare, skogsägare och jägare - för att diskutera detta.

Jag gör ingen värdering eller tycker att någon kan det här mindre, och jag vänder mig starkt mot den beskrivning av det civila samhället som görs här. Jag ser att det civila samhället såväl som privata intressen inom turistnäringen, mark- och jordbruksnäringen och skogsförvaltningsnäringen har mycket att bidra med i viltförvaltningen och att det är samverkan som behövs.

Överläggningen var härmed avslutad.