Interpellationssvar - 2017-02-21

Fru talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat mig hur jag ser på de allvarliga målkonflikter som beskrivs i interpellationen och vilka åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta med anledning av detta.

Vidare har Jonas Jacobsson Gjörtler frågat miljöminister Karolina Skog

hur ministern bedömer att inriktningsmålet för ekologisk livsmedelsproduktion påverkar miljön globalt sett, med beaktande även av det generationsmål som riksdagen har fastslagit

vilka åtgärder ministern och regeringen är beredda att vidta med anledning av detta.

Regeringens arbete är så fördelat att det är jag som ska besvara frågorna.

Jag instämmer i Jonas Jacobsson Gjörtlers resonemang att det krävs åtgärder som stärker konkurrenskraft och lönsamhet och bidrar till att de långsiktiga målen i livsmedelsstrategin nås. Jacobsson Gjörtler efterfrågar handling. Den presenterade livsmedelsstrategin och dess handlingsplan är regeringens svar på detta. Det finns mycket som kan göras för att stärka konkurrenskraften i livsmedelskedjan, och vi har nu tagit de första stegen i genomförandet av de mål som regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och den borgerliga oppositionen har enats kring.

Regeringen lanserade den 7 februari sin handlingsplan för livsmedelsstrategin. I denna presenterar regeringen åtgärder för hela livsmedelskedjan för att uppnå målen i livsmedelsstrategin. Vi pekar bland annat ut områden såsom regelförenkling för företagen i livsmedelskedjan, insatser för ökad export av livsmedel, likvärdig kontroll- och tillståndsverksamhet i hela landet, ökad ekologisk produktion och konsumtion samt satsningar på forskning och innovation.

Jag ser inte de målkonflikter som Gjörtler lyfter fram. Det är att förenkla diskussionen och synen på vad livsmedelsproduktion är. Det finns en enorm efterfrågan på ekologiska livsmedel, och den ska kunna mötas bättre av svenska producenter.

Jag tror på den svenska landsbygden och svensk livsmedelsproduktion och är övertygad om att mer mat kan produceras i Sverige. Den ökande efterfrågan på ekologiska livsmedel kan bidra till tillväxt och konkurrenskraft i svenskt jordbruk och svensk livsmedelsproduktion. Det råder i dag brist på flera svenska ekologiska produkter. Den växande marknaden för ekologiska livsmedel skapar möjligheter på marknaden för små och stora svenska jordbruks- och livsmedelsföretag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En ökad svensk produktion av ekologiska livsmedel skulle likaså bidra till att uppnå flera av miljökvalitetsmålen, till exempel Giftfri miljö, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Regeringen kommer därför inom kort att ge Jordbruksverket i uppdrag att utse en samordningsfunktion för att främja ekologiska livsmedel när det gäller såväl produktion och konsumtion som export.

I det fortsatta arbetet för att främja ekologiskt ska det också tas fram en åtgärdsplan och etappmål för hur målen ska nås. Detta ska göras i samråd med berörda aktörer.

Fru talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat mig hur jag ser på de allvarliga målkonflikter som beskrivs i interpellationen och vilka åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta med anledning av detta.

Vidare har Jonas Jacobsson Gjörtler frågat miljöminister Karolina Skog

hur ministern bedömer att inriktningsmålet för ekologisk livsmedelsproduktion påverkar miljön globalt sett, med beaktande även av det generationsmål som riksdagen har fastslagit

vilka åtgärder ministern och regeringen är beredda att vidta med anledning av detta.

Regeringens arbete är så fördelat att det är jag som ska besvara frågorna.

Jag instämmer i Jonas Jacobsson Gjörtlers resonemang att det krävs åtgärder som stärker konkurrenskraft och lönsamhet och bidrar till att de långsiktiga målen i livsmedelsstrategin nås. Jacobsson Gjörtler efterfrågar handling. Den presenterade livsmedelsstrategin och dess handlingsplan är regeringens svar på detta. Det finns mycket som kan göras för att stärka konkurrenskraften i livsmedelskedjan, och vi har nu tagit de första stegen i genomförandet av de mål som regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och den borgerliga oppositionen har enats kring.

Regeringen lanserade den 7 februari sin handlingsplan för livsmedelsstrategin. I denna presenterar regeringen åtgärder för hela livsmedelskedjan för att uppnå målen i livsmedelsstrategin. Vi pekar bland annat ut områden såsom regelförenkling för företagen i livsmedelskedjan, insatser för ökad export av livsmedel, likvärdig kontroll- och tillståndsverksamhet i hela landet, ökad ekologisk produktion och konsumtion samt satsningar på forskning och innovation.

Jag ser inte de målkonflikter som Gjörtler lyfter fram. Det är att förenkla diskussionen och synen på vad livsmedelsproduktion är. Det finns en enorm efterfrågan på ekologiska livsmedel, och den ska kunna mötas bättre av svenska producenter.

Jag tror på den svenska landsbygden och svensk livsmedelsproduktion och är övertygad om att mer mat kan produceras i Sverige. Den ökande efterfrågan på ekologiska livsmedel kan bidra till tillväxt och konkurrenskraft i svenskt jordbruk och svensk livsmedelsproduktion. Det råder i dag brist på flera svenska ekologiska produkter. Den växande marknaden för ekologiska livsmedel skapar möjligheter på marknaden för små och stora svenska jordbruks- och livsmedelsföretag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En ökad svensk produktion av ekologiska livsmedel skulle likaså bidra till att uppnå flera av miljökvalitetsmålen, till exempel Giftfri miljö, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Regeringen kommer därför inom kort att ge Jordbruksverket i uppdrag att utse en samordningsfunktion för att främja ekologiska livsmedel när det gäller såväl produktion och konsumtion som export.

I det fortsatta arbetet för att främja ekologiskt ska det också tas fram en åtgärdsplan och etappmål för hur målen ska nås. Detta ska göras i samråd med berörda aktörer.

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret. Det är lite tråkigt att miljöministern inte är här för att debattera den del som handlar om exporten och vår miljöpåverkan, men vi får väl hålla till godo med att landsbygdsministern är här och ta hela debatten med honom så länge.

Frågan gäller livsmedelsstrategin, där Alliansen, regeringen och även Vänsterpartiet alltså kom överens om långsiktiga mål. Det som har hänt därefter är att regeringen har presenterat sin kompletta strategi, det vill säga inte bara målen utan även resten av strategin, och en handlingsplan. Det är en del saker i strategin som väcker frågetecken, tycker jag. Det handlar bland annat om detta med de ekologiska livsmedlen.

Regeringen anger att produktion, konsumtion och export av ekologiska livsmedel bör öka. Det står i strategin, och i handlingsplanen har man dessutom siffersatta inriktningsmål om att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska utgöras av certifierad ekologisk jordbruksmark år 2030 och att 60 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska utgöras av certifierade ekologiska produkter år 2030.

Som jag ser det finns det anledning att vara kritisk till detta, fru talman, och det av flera skäl. Det står i det övergripande målet att det är konsumenternas efterfrågan som ska styra. Precis så är det formulerat. Det regeringen gör nu är alltså att sätta ett mål för ekologisk produktion, och det går inte att tolka detta på något annat sätt än att det står i direkt strid med det övergripande målet, fru talman.

Jag ställer mig frågande här och skulle gärna vilja höra landsbygdsministern utveckla svaret: Hur tänker regeringen när man bara några dagar efter att vi har kommit överens om ett övergripande mål sätter egna mål som direkt strider mot det övergripande målet?

Ett annat problem är att det övergripande målet säger att livsmedelsproduktionen ska öka totalt i Sverige. Men den ekologiska produktionen ger lägre volym än den konventionella. Det finns lite olika siffror på det här, men den sammanställning som SCB och Jordbruksverket har gjort visar att de faktiska spannmålsskördarna för ekologiskt är betydligt lägre. De omfattar mellan 45 och 70 procent av den konventionella odlingen. För till exempel matpotatis är siffran 49 procent. Det betyder att om man helt skulle gå över till ekologiskt skulle mellan en tredjedel och hälften av produktionen försvinna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är alltså så, landsbygdsministern, att det inte kan bli både mer svenskt och mer ekologiskt samtidigt. Det är uppenbart för mig att det för regeringen är viktigare med det ekologiska än med det svenska. Jag tycker att det är lite synd eftersom den svenska konventionella produktionen ligger så långt fram när det gäller både miljöhänsyn och djurskydd.

Landsbygdsministern uttryckte det själv väl, tyckte jag, i ett radioprogram för något år sedan. Så här sa landsbygdsministern då: "Svenskt så kallat konventionellt jordbruk brukar jag säga är egentligen det svenska miljöanpassade jordbruket." Statsrådet hade ju helt rätt i det. Jag förstår därför inte varför han och regeringen nu är så angelägna om att stödja en annan och specifik produktionsform.

Ett ytterligare problem med det här är att lägre svenska volymer innebär att produktionen i stället kommer att behöva bli högre någon annanstans om vi förutsätter att vi ska fortsätta att föda befolkningen både i Sverige och globalt. Eftersom den svenska livsmedelsproduktionen, även den konventionella, är mer miljövänlig än alternativen innebär det här ökad miljöbelastning. När vi importerar mer livsmedel från länder som har större miljöpåverkan i sin produktion än vad vi har innebär det faktiskt att vi bryter mot det av riksdagen fastställda generationsmålet som säger att vi inte ska exportera vår miljöpåverkan.

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret. Det är lite tråkigt att miljöministern inte är här för att debattera den del som handlar om exporten och vår miljöpåverkan, men vi får väl hålla till godo med att landsbygdsministern är här och ta hela debatten med honom så länge.

Frågan gäller livsmedelsstrategin, där Alliansen, regeringen och även Vänsterpartiet alltså kom överens om långsiktiga mål. Det som har hänt därefter är att regeringen har presenterat sin kompletta strategi, det vill säga inte bara målen utan även resten av strategin, och en handlingsplan. Det är en del saker i strategin som väcker frågetecken, tycker jag. Det handlar bland annat om detta med de ekologiska livsmedlen.

Regeringen anger att produktion, konsumtion och export av ekologiska livsmedel bör öka. Det står i strategin, och i handlingsplanen har man dessutom siffersatta inriktningsmål om att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska utgöras av certifierad ekologisk jordbruksmark år 2030 och att 60 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska utgöras av certifierade ekologiska produkter år 2030.

Som jag ser det finns det anledning att vara kritisk till detta, fru talman, och det av flera skäl. Det står i det övergripande målet att det är konsumenternas efterfrågan som ska styra. Precis så är det formulerat. Det regeringen gör nu är alltså att sätta ett mål för ekologisk produktion, och det går inte att tolka detta på något annat sätt än att det står i direkt strid med det övergripande målet, fru talman.

Jag ställer mig frågande här och skulle gärna vilja höra landsbygdsministern utveckla svaret: Hur tänker regeringen när man bara några dagar efter att vi har kommit överens om ett övergripande mål sätter egna mål som direkt strider mot det övergripande målet?

Ett annat problem är att det övergripande målet säger att livsmedelsproduktionen ska öka totalt i Sverige. Men den ekologiska produktionen ger lägre volym än den konventionella. Det finns lite olika siffror på det här, men den sammanställning som SCB och Jordbruksverket har gjort visar att de faktiska spannmålsskördarna för ekologiskt är betydligt lägre. De omfattar mellan 45 och 70 procent av den konventionella odlingen. För till exempel matpotatis är siffran 49 procent. Det betyder att om man helt skulle gå över till ekologiskt skulle mellan en tredjedel och hälften av produktionen försvinna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är alltså så, landsbygdsministern, att det inte kan bli både mer svenskt och mer ekologiskt samtidigt. Det är uppenbart för mig att det för regeringen är viktigare med det ekologiska än med det svenska. Jag tycker att det är lite synd eftersom den svenska konventionella produktionen ligger så långt fram när det gäller både miljöhänsyn och djurskydd.

Landsbygdsministern uttryckte det själv väl, tyckte jag, i ett radioprogram för något år sedan. Så här sa landsbygdsministern då: "Svenskt så kallat konventionellt jordbruk brukar jag säga är egentligen det svenska miljöanpassade jordbruket." Statsrådet hade ju helt rätt i det. Jag förstår därför inte varför han och regeringen nu är så angelägna om att stödja en annan och specifik produktionsform.

Ett ytterligare problem med det här är att lägre svenska volymer innebär att produktionen i stället kommer att behöva bli högre någon annanstans om vi förutsätter att vi ska fortsätta att föda befolkningen både i Sverige och globalt. Eftersom den svenska livsmedelsproduktionen, även den konventionella, är mer miljövänlig än alternativen innebär det här ökad miljöbelastning. När vi importerar mer livsmedel från länder som har större miljöpåverkan i sin produktion än vad vi har innebär det faktiskt att vi bryter mot det av riksdagen fastställda generationsmålet som säger att vi inte ska exportera vår miljöpåverkan.

Fru talman! Jag kan instämma i det som Jonas Jacobsson Gjörtler sa. Svenskt jordbruk är bland de främsta jordbruken i världen när det gäller miljö- och djurskydd. Våra jordar är bra, vårt klimat är bra, våra lantbrukare är bra, våra rådgivare är bra, vår forskning är bra och så vidare.

Svensk livsmedelsproduktion har backat i flera decennier, och det är mycket allvarligt för landsbygd, jobb, kretslopp, biologisk mångfald med mera. Sverige är i dag Europas kanske mest importberoende land. Vi importerar 55 procent av vår mat. Det är mer än vad Norge med sina begränsade resurser gör. Detta är faktiskt en skandal.

Det är bra att riksdagens partier har enats om mål för en livsmedelsstrategi. Den borde ha sett dagens ljus mycket tidigare. Nog sagt om det, men det är bra att den har kommit.

Målen om ökad produktion, ökad konkurrenskraft och ett hållbart jordbruk är bra. Men vad gör regeringen nu i sin proposition till riksdagen? Plötsligt får Miljöpartiet fullt gehör för sin ensidiga prioritering av organiskt eller biologiskt certifierad mat, i Sverige kallad ekologiskt. Plötsligt frångås de mål som riksdagens partier alldeles nyligen har enats om, och plötsligt sätts det extremt höga målet att offentlig sektor, kommuner och landsting, ska köpa hela 60 procent av sin mat från ekojordbruket i hela världen.

Detta är inte att hedra en politisk uppgörelse. Det är mycket tveksamt att staten ska skriva kommunerna på näsan när det gäller hur de ska upphandla sin mat. Jag är övertygad om att kommunerna alldeles utmärkt klarar att sätta upp villkoren för upphandling. Om mål ska sättas upp ska målet i första hand vara att man ska prioritera inköp av livsmedel som är närodlade under svenska miljö- och djurskyddskrav. Östergötland har till exempel i sin utmärkta regionala livsmedelsstrategi satt upp målet att 80 procent av maten i offentlig upphandling ska komma från Sverige.

Min uppfattning är att det svenska jordbruket är ett av världens mest miljö- och djurskyddsvänliga, både det dominerande vanliga miljövänliga jordbruket och det miljövänliga ekojordbruket. Det är två bra och rätt likvärdiga alternativ med lite olika för- och nackdelar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför utomordentligt anmärkningsvärt att staten ska kräva att kommunerna köper in huvuddelen av sin mat i form av ekologiskt från hela världen. Det ger också väsentligt dyrare råvarukostnader, ca 25 till 60 procent, än vad svensk mat i övrigt kostar. Det ger kommunerna flera miljarder i högre kostnader i ett läge när det finns prognoser om att kommunalskatterna behöver höjas med flera kronor.

När staten så skriver kommunerna på näsan rörande hur de ska agera är frågan om detta är vad kommunernas uppdragsgivare, till exempel äldre i äldreomsorgen eller elever och lärare i skolorna, vill ha. Min uppfattning är att de främst efterfrågar bra husmanskost från Sveriges bönder.

En sådan här väldigt kraftig signal från staten, att ekomat är mycket bättre än livsmedel från det svenska jordbruket, tycker jag är djupt problematisk. Båda är ju bra. Hur kan Sveriges landsbygdsminister gå med på och försvara att endast en liten del av kommunernas matinköp ska få komma från det vanliga miljövänliga jordbruket?

Max 40 procent ska kommunerna enligt staten på nåder få köpa in från det dominerande svenska jordbruket och dessutom i konkurrens med mat från importländer. Det kanske bara är 10-15 procent som ska komma från de vanliga gårdarna i Sverige.

Hur i helsike har regeringen tänkt här? Är det alltså Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet som ska styra Sveriges livsmedelsstrategi?

Fru talman! Jag kan instämma i det som Jonas Jacobsson Gjörtler sa. Svenskt jordbruk är bland de främsta jordbruken i världen när det gäller miljö- och djurskydd. Våra jordar är bra, vårt klimat är bra, våra lantbrukare är bra, våra rådgivare är bra, vår forskning är bra och så vidare.

Svensk livsmedelsproduktion har backat i flera decennier, och det är mycket allvarligt för landsbygd, jobb, kretslopp, biologisk mångfald med mera. Sverige är i dag Europas kanske mest importberoende land. Vi importerar 55 procent av vår mat. Det är mer än vad Norge med sina begränsade resurser gör. Detta är faktiskt en skandal.

Det är bra att riksdagens partier har enats om mål för en livsmedelsstrategi. Den borde ha sett dagens ljus mycket tidigare. Nog sagt om det, men det är bra att den har kommit.

Målen om ökad produktion, ökad konkurrenskraft och ett hållbart jordbruk är bra. Men vad gör regeringen nu i sin proposition till riksdagen? Plötsligt får Miljöpartiet fullt gehör för sin ensidiga prioritering av organiskt eller biologiskt certifierad mat, i Sverige kallad ekologiskt. Plötsligt frångås de mål som riksdagens partier alldeles nyligen har enats om, och plötsligt sätts det extremt höga målet att offentlig sektor, kommuner och landsting, ska köpa hela 60 procent av sin mat från ekojordbruket i hela världen.

Detta är inte att hedra en politisk uppgörelse. Det är mycket tveksamt att staten ska skriva kommunerna på näsan när det gäller hur de ska upphandla sin mat. Jag är övertygad om att kommunerna alldeles utmärkt klarar att sätta upp villkoren för upphandling. Om mål ska sättas upp ska målet i första hand vara att man ska prioritera inköp av livsmedel som är närodlade under svenska miljö- och djurskyddskrav. Östergötland har till exempel i sin utmärkta regionala livsmedelsstrategi satt upp målet att 80 procent av maten i offentlig upphandling ska komma från Sverige.

Min uppfattning är att det svenska jordbruket är ett av världens mest miljö- och djurskyddsvänliga, både det dominerande vanliga miljövänliga jordbruket och det miljövänliga ekojordbruket. Det är två bra och rätt likvärdiga alternativ med lite olika för- och nackdelar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför utomordentligt anmärkningsvärt att staten ska kräva att kommunerna köper in huvuddelen av sin mat i form av ekologiskt från hela världen. Det ger också väsentligt dyrare råvarukostnader, ca 25 till 60 procent, än vad svensk mat i övrigt kostar. Det ger kommunerna flera miljarder i högre kostnader i ett läge när det finns prognoser om att kommunalskatterna behöver höjas med flera kronor.

När staten så skriver kommunerna på näsan rörande hur de ska agera är frågan om detta är vad kommunernas uppdragsgivare, till exempel äldre i äldreomsorgen eller elever och lärare i skolorna, vill ha. Min uppfattning är att de främst efterfrågar bra husmanskost från Sveriges bönder.

En sådan här väldigt kraftig signal från staten, att ekomat är mycket bättre än livsmedel från det svenska jordbruket, tycker jag är djupt problematisk. Båda är ju bra. Hur kan Sveriges landsbygdsminister gå med på och försvara att endast en liten del av kommunernas matinköp ska få komma från det vanliga miljövänliga jordbruket?

Max 40 procent ska kommunerna enligt staten på nåder få köpa in från det dominerande svenska jordbruket och dessutom i konkurrens med mat från importländer. Det kanske bara är 10-15 procent som ska komma från de vanliga gårdarna i Sverige.

Hur i helsike har regeringen tänkt här? Är det alltså Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet som ska styra Sveriges livsmedelsstrategi?

Fru talman! De målkonflikter som Jonas Jacobsson Gjörtler lyfter fram finns inte. Det här handlar om att öka den svenska livsmedelsproduktionen totalt sett. Den överenskommelse som regeringen har med Vänsterpartiet och samtliga borgerliga partier innebär att vi är överens om de övergripande målen. Vi är överens om de tre strategiska områdena, om att både konventionellt och ekologiskt kan öka och om att det är konsumentefterfrågan som ska styra det här. Vi är också överens om att de här målen är långsiktiga till 2030 och att de övergripande målen icke ska siffersättas.

Vi har inte heller gjort så i propositionstexten; vi har icke siffersatt. Men vi har i de här diskussionerna meddelat att varje regering för sig kommer att lägga sin handlingsplan. Den kan se olika ut över tid. Den kan också siffersättas. Något förbud mot siffersättning är inte överenskommet.

När det gäller situationen i dag är konsumtionen av ekologiskt långt större än produktionen. Vi importerar väldigt mycket. Det är svårt att få tag i ekologiska livsmedel. Ofta står hyllorna tomma i affärerna. Det har alltså blivit en dramatisk ökning av konsumtionen av ekologiska livsmedel. Om vi tittar på de senaste åtta åren, från 2008 till 2016, ser vi att den har ökat från 6 miljarder till 25 miljarder, alltså plus 19 miljarder på åtta år.

Analytiker tittar på de nästkommande åtta åren, alltså fram till 2024, och spår att konsumtionen kommer att öka till 45 miljarder, alltså en ökning med ytterligare 20 miljarder. Tittar man på den offentliga konsumtionen är totalt sett 32 procent ekologiskt i dag. Man vill öka mer, men man säger från det offentliga, från kommuner och landsting, att det är mycket svårt att få tag i det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns några som lyckas. Statistiken från 2015 visar att etta i Sverige faktiskt var Vellinge, som är en moderatstyrd kommun, som har 57 procent ekologiskt. Tvåa var Lund, som är S-styrd, med 50 procent. De ligger nära Danmark så det är klart att det kanske är lite lättare att få tag i ekologiskt där.

Det är med detta som bakgrund som regeringen nu i sin handlingsplan säger att vi vill ha ett inriktningsmål. Observera att vi inte kan kräva att det ska bli 60 procent hos det offentliga, utan vi vill ha ett inriktningsmål att produktionsarealen ska öka från 17 till 30 procent. Den totala livsmedelsproduktionen måste öka i Sverige. Det är vi politiskt överens om.

Det behövs inte mindre politik, Staffan Danielsson, utan det är frånvaron av politik som har gjort att livsmedelsproduktionen i det här landet har minskat de sista 20 åren och har gjort att vi har ett handelsbalansunderskott på livsmedel med minus 47 miljarder. Det är därför vi tar de här initiativen och vidtar de här åtgärderna. Efterfrågan på ekologiska livsmedel ökar dramatiskt i Sverige. Det är därför vi antar den här handlingsplanen och sätter in de här resurserna - så att svensk produktion ska kunna öka och även motsvara den konsumentefterfrågan som finns på det här området. Och det kommer att skapa jobb. Det kommer att skapa jobb på svensk landsbygd när vi ökar livsmedelsproduktionen.

Fru talman! Jag vet ju att Jonas värnar svensk produktion, både konventionell och ekologisk. Det gör även jag. Det vet Jonas om. Varför då måla upp en konflikt mellan olika produktionsformer och säga att om den ena ska öka ska den andra minska? Det är synd, för det är ju inte så det är. Båda behövs, och båda kan faktiskt öka. Livsmedelsstrategin är ett svar för att få tillbaka en mycket större livsmedelsproduktion.

Fru talman! De målkonflikter som Jonas Jacobsson Gjörtler lyfter fram finns inte. Det här handlar om att öka den svenska livsmedelsproduktionen totalt sett. Den överenskommelse som regeringen har med Vänsterpartiet och samtliga borgerliga partier innebär att vi är överens om de övergripande målen. Vi är överens om de tre strategiska områdena, om att både konventionellt och ekologiskt kan öka och om att det är konsumentefterfrågan som ska styra det här. Vi är också överens om att de här målen är långsiktiga till 2030 och att de övergripande målen icke ska siffersättas.

Vi har inte heller gjort så i propositionstexten; vi har icke siffersatt. Men vi har i de här diskussionerna meddelat att varje regering för sig kommer att lägga sin handlingsplan. Den kan se olika ut över tid. Den kan också siffersättas. Något förbud mot siffersättning är inte överenskommet.

När det gäller situationen i dag är konsumtionen av ekologiskt långt större än produktionen. Vi importerar väldigt mycket. Det är svårt att få tag i ekologiska livsmedel. Ofta står hyllorna tomma i affärerna. Det har alltså blivit en dramatisk ökning av konsumtionen av ekologiska livsmedel. Om vi tittar på de senaste åtta åren, från 2008 till 2016, ser vi att den har ökat från 6 miljarder till 25 miljarder, alltså plus 19 miljarder på åtta år.

Analytiker tittar på de nästkommande åtta åren, alltså fram till 2024, och spår att konsumtionen kommer att öka till 45 miljarder, alltså en ökning med ytterligare 20 miljarder. Tittar man på den offentliga konsumtionen är totalt sett 32 procent ekologiskt i dag. Man vill öka mer, men man säger från det offentliga, från kommuner och landsting, att det är mycket svårt att få tag i det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns några som lyckas. Statistiken från 2015 visar att etta i Sverige faktiskt var Vellinge, som är en moderatstyrd kommun, som har 57 procent ekologiskt. Tvåa var Lund, som är S-styrd, med 50 procent. De ligger nära Danmark så det är klart att det kanske är lite lättare att få tag i ekologiskt där.

Det är med detta som bakgrund som regeringen nu i sin handlingsplan säger att vi vill ha ett inriktningsmål. Observera att vi inte kan kräva att det ska bli 60 procent hos det offentliga, utan vi vill ha ett inriktningsmål att produktionsarealen ska öka från 17 till 30 procent. Den totala livsmedelsproduktionen måste öka i Sverige. Det är vi politiskt överens om.

Det behövs inte mindre politik, Staffan Danielsson, utan det är frånvaron av politik som har gjort att livsmedelsproduktionen i det här landet har minskat de sista 20 åren och har gjort att vi har ett handelsbalansunderskott på livsmedel med minus 47 miljarder. Det är därför vi tar de här initiativen och vidtar de här åtgärderna. Efterfrågan på ekologiska livsmedel ökar dramatiskt i Sverige. Det är därför vi antar den här handlingsplanen och sätter in de här resurserna - så att svensk produktion ska kunna öka och även motsvara den konsumentefterfrågan som finns på det här området. Och det kommer att skapa jobb. Det kommer att skapa jobb på svensk landsbygd när vi ökar livsmedelsproduktionen.

Fru talman! Jag vet ju att Jonas värnar svensk produktion, både konventionell och ekologisk. Det gör även jag. Det vet Jonas om. Varför då måla upp en konflikt mellan olika produktionsformer och säga att om den ena ska öka ska den andra minska? Det är synd, för det är ju inte så det är. Båda behövs, och båda kan faktiskt öka. Livsmedelsstrategin är ett svar för att få tillbaka en mycket större livsmedelsproduktion.

Fru talman! Tack, landsbygdsministern!

Det finns ingen målkonflikt, säger Bucht. Där måste jag säga emot landsbygdsministern, för det är just precis vad det gör. Det är exakt det som är föremålet för den här interpellationen, och det är det som är hela skälet till att vi har den här debatten.

Som jag sa tidigare: Ekologisk produktion ger lägre volymer. Det går alltså inte att säga att andelen ekologiskt ska öka i produktionen och samtidigt säga att den totala produktionen ska öka. Det är inte möjligt att uppnå detta. Om det är någonstans mellan en tredjedel och hälften av produktionen som försvinner kommer det att bli en tydlig försämring av vår självförsörjning, vilket i sig är ett problem.

Det är korrekt som landsbygdsministern säger att det inte finns något förbud mot en siffersättning av målen. Det är det heller ingen som har påstått. Problemet här är att det uppstår en målkonflikt. Då tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att det övergripande långsiktiga målet, där vi är brett överens i sju partier, gäller före eventuella siffersatta mål från regeringens sida.

Det blir lite märkligt när landsbygdsministern säger att det är frånvaron av politik som är problemet här och att det behövs mer politik för att lösa problemet. Jag skulle säga att det stora problemet för svensk livsmedelsproduktion är att konkurrenskraften under årtionden har urholkats och försämrats. Det har inte skett genom frånvaro av politik. Det har skett genom alldeles för stor närvaro av politik. Höga skatter och andra kostnader, regelkrångel, administrativa bördor, särkrav - det är detta som är den försämrade konkurrenskraften. Det är politiska beslut som har skapat den här situationen. Landsbygdsministern har rätt i så måtto att det säkert krävs politiska beslut för att rulla tillbaka det här. Men det handlar inte om att lägga på nya krav, utan det handlar om att rulla tillbaka en del av de krav som redan finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill gärna ge landsbygdsministern rätt i att man inte i onödan ska måla upp en konflikt mellan ekologiskt och konventionellt. Jag har full förståelse och stor respekt för att de som ska köpa livsmedel, oavsett om de är privata konsumenter eller offentliga aktörer, vill ställa höga krav avseende miljö, djurhållning och annat.

Problemet här är att man tappar bort och glömmer bort hela den konventionella produktionen, som ligger långt framme i Sverige. Det har framgått tydligt, bland annat i ett antal artiklar och radioinslag, att det är ett problem att svenska aktörer till exempel inom offentlig upphandling köper ekologiska produkter utifrån som kanske till och med är sämre för miljön än de svenska konventionella därför att kommunerna har valt att sätta just den typ av mål som landsbygdsministern tycker är viktiga, det vill säga att man sätter mål för ekologisk konsumtion snarare än att ställa kraven direkt när det gäller miljö och djurskydd. Det är ju det som är det viktiga. Om vi vill säkerställa livsmedelsprodukter som är bra i miljöhänseende och sett till djurskydd är det de kraven vi ska ställa.

Vi ska inte välja att fokusera på en specifik produktionsform, för problemet med den är att den inte väger in de tre delar som måste finnas med i hållbarhetsbegreppet. Det handlar om såväl miljö som ekonomi och sociala frågor.

Det är inte rimligt att säga att man aldrig ska få använda växtskyddsmedel, tycker jag. Man måste också ta hänsyn till hur stor volym vi faktiskt kan producera. Vi ser att teknikutvecklingen leder till att användning av växtskyddsmedel i den konventionella odlingen går ned, och den kommer att gå ned ännu mer framöver med robotar som kan rensa ogräs eller pricksäkert träffa bara ogräsplantorna med växtskyddsmedel. Det här kommer inte att vara ett problem.

Tudelningen mellan konventionellt och ekologiskt blir alltmer irrelevant, och då frågar man sig varför regeringen sätter så stort fokus på detta.

Fru talman! Tack, landsbygdsministern!

Det finns ingen målkonflikt, säger Bucht. Där måste jag säga emot landsbygdsministern, för det är just precis vad det gör. Det är exakt det som är föremålet för den här interpellationen, och det är det som är hela skälet till att vi har den här debatten.

Som jag sa tidigare: Ekologisk produktion ger lägre volymer. Det går alltså inte att säga att andelen ekologiskt ska öka i produktionen och samtidigt säga att den totala produktionen ska öka. Det är inte möjligt att uppnå detta. Om det är någonstans mellan en tredjedel och hälften av produktionen som försvinner kommer det att bli en tydlig försämring av vår självförsörjning, vilket i sig är ett problem.

Det är korrekt som landsbygdsministern säger att det inte finns något förbud mot en siffersättning av målen. Det är det heller ingen som har påstått. Problemet här är att det uppstår en målkonflikt. Då tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att det övergripande långsiktiga målet, där vi är brett överens i sju partier, gäller före eventuella siffersatta mål från regeringens sida.

Det blir lite märkligt när landsbygdsministern säger att det är frånvaron av politik som är problemet här och att det behövs mer politik för att lösa problemet. Jag skulle säga att det stora problemet för svensk livsmedelsproduktion är att konkurrenskraften under årtionden har urholkats och försämrats. Det har inte skett genom frånvaro av politik. Det har skett genom alldeles för stor närvaro av politik. Höga skatter och andra kostnader, regelkrångel, administrativa bördor, särkrav - det är detta som är den försämrade konkurrenskraften. Det är politiska beslut som har skapat den här situationen. Landsbygdsministern har rätt i så måtto att det säkert krävs politiska beslut för att rulla tillbaka det här. Men det handlar inte om att lägga på nya krav, utan det handlar om att rulla tillbaka en del av de krav som redan finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill gärna ge landsbygdsministern rätt i att man inte i onödan ska måla upp en konflikt mellan ekologiskt och konventionellt. Jag har full förståelse och stor respekt för att de som ska köpa livsmedel, oavsett om de är privata konsumenter eller offentliga aktörer, vill ställa höga krav avseende miljö, djurhållning och annat.

Problemet här är att man tappar bort och glömmer bort hela den konventionella produktionen, som ligger långt framme i Sverige. Det har framgått tydligt, bland annat i ett antal artiklar och radioinslag, att det är ett problem att svenska aktörer till exempel inom offentlig upphandling köper ekologiska produkter utifrån som kanske till och med är sämre för miljön än de svenska konventionella därför att kommunerna har valt att sätta just den typ av mål som landsbygdsministern tycker är viktiga, det vill säga att man sätter mål för ekologisk konsumtion snarare än att ställa kraven direkt när det gäller miljö och djurskydd. Det är ju det som är det viktiga. Om vi vill säkerställa livsmedelsprodukter som är bra i miljöhänseende och sett till djurskydd är det de kraven vi ska ställa.

Vi ska inte välja att fokusera på en specifik produktionsform, för problemet med den är att den inte väger in de tre delar som måste finnas med i hållbarhetsbegreppet. Det handlar om såväl miljö som ekonomi och sociala frågor.

Det är inte rimligt att säga att man aldrig ska få använda växtskyddsmedel, tycker jag. Man måste också ta hänsyn till hur stor volym vi faktiskt kan producera. Vi ser att teknikutvecklingen leder till att användning av växtskyddsmedel i den konventionella odlingen går ned, och den kommer att gå ned ännu mer framöver med robotar som kan rensa ogräs eller pricksäkert träffa bara ogräsplantorna med växtskyddsmedel. Det här kommer inte att vara ett problem.

Tudelningen mellan konventionellt och ekologiskt blir alltmer irrelevant, och då frågar man sig varför regeringen sätter så stort fokus på detta.

Herr talman! Det är svårt att få tag i eko. Hyllorna gapar tomma, säger landsbygdsministern. De gapar ännu mer tomma på svenskproducerad mat. 55 procent importerar vi.

När vi sätter mål för kommunerna borde det i första hand vara mål för andelen svenskproducerat. I andra hand kan man ta ekomål och sådant.

Jag har stor respekt för hela det svenska jordbruket, både det vanliga miljövänliga och det miljövänliga ekologiska. Men det vanliga står för över 90 procent av matproduktionen i Sverige. Enligt regeringen ska kommunerna inte längre få köpa mer än ytterst lite mat från över 90 procent av Sveriges bönder. Det är obegripligt. Marknadens efterfrågan ska styra absolut, inte statens diktat. Eko växer, och det är helt okej. Men svensk mat i stort måste också växa. Staten ska inte lyfta det ena till skyarna och sätta det andra under skäppan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Landsbygdsministern vill se en samordningsfunktion för att främja inte svensk mat utan just ekologisk livsmedelsproduktion med en konsument, export och åtgärdsplan. Den borde ju gälla hela det svenska jordbruket, inklusive det som odlas ekologiskt.

Landsbygdsministern menar att ju större ekojordbruket blir, desto bättre uppfylls miljökvalitetsmål som Ett rikt odlingslandskap med mera. Menar alltså landsbygdsministern att det miljövänliga svenska jordbruket inte bidrar till dessa mål? Menar landsbygdsministern att importerad ekomat bidrar till dessa mål?

Det stora hotet mot miljökvalitetsmålen är att vi är Europas kanske mest importmatsberoende land. Mat från Italien, Argentina och Thailand bidrar noll till svenska miljökvalitetsmål. Därför borde regering och riksdag främst inrikta sig på att stärka konkurrenskraften hos hela det svenska jordbruket så att det kan växa i takt med marknadens efterfrågan på både det vanliga miljövänliga och eko.

Så är riksdagens mål formulerade i bred enighet. Hur kan regeringen gå ifrån detta i den proposition man nu förelagt riksdagen?

Herr talman! Det är svårt att få tag i eko. Hyllorna gapar tomma, säger landsbygdsministern. De gapar ännu mer tomma på svenskproducerad mat. 55 procent importerar vi.

När vi sätter mål för kommunerna borde det i första hand vara mål för andelen svenskproducerat. I andra hand kan man ta ekomål och sådant.

Jag har stor respekt för hela det svenska jordbruket, både det vanliga miljövänliga och det miljövänliga ekologiska. Men det vanliga står för över 90 procent av matproduktionen i Sverige. Enligt regeringen ska kommunerna inte längre få köpa mer än ytterst lite mat från över 90 procent av Sveriges bönder. Det är obegripligt. Marknadens efterfrågan ska styra absolut, inte statens diktat. Eko växer, och det är helt okej. Men svensk mat i stort måste också växa. Staten ska inte lyfta det ena till skyarna och sätta det andra under skäppan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Landsbygdsministern vill se en samordningsfunktion för att främja inte svensk mat utan just ekologisk livsmedelsproduktion med en konsument, export och åtgärdsplan. Den borde ju gälla hela det svenska jordbruket, inklusive det som odlas ekologiskt.

Landsbygdsministern menar att ju större ekojordbruket blir, desto bättre uppfylls miljökvalitetsmål som Ett rikt odlingslandskap med mera. Menar alltså landsbygdsministern att det miljövänliga svenska jordbruket inte bidrar till dessa mål? Menar landsbygdsministern att importerad ekomat bidrar till dessa mål?

Det stora hotet mot miljökvalitetsmålen är att vi är Europas kanske mest importmatsberoende land. Mat från Italien, Argentina och Thailand bidrar noll till svenska miljökvalitetsmål. Därför borde regering och riksdag främst inrikta sig på att stärka konkurrenskraften hos hela det svenska jordbruket så att det kan växa i takt med marknadens efterfrågan på både det vanliga miljövänliga och eko.

Så är riksdagens mål formulerade i bred enighet. Hur kan regeringen gå ifrån detta i den proposition man nu förelagt riksdagen?

Herr talman! Jag är glad att vi är överens om de övergripande målen för en livsmedelsstrategi. Det är någonting som Socialdemokraterna har drivit i ganska många år, men nu på senare år har även de andra partierna tyckt att det är bra att vi har en livsmedelsstrategi. Det är jag glad över, för jag tror att det är viktigt för Sveriges landsbygd och Sveriges lantbrukare.

Att vi nu har en livsmedelsstrategi på plats innebär också att vi hela tiden kan ta steg framåt och fatta beslut som faktiskt uppfyller de mål som vi har satt upp.

Det Jonas Jacobsson Gjörtler tar upp i sitt inlägg är att det stora problemet är för mycket politik på det här området - skatter, regelbördor, krångel, särkrav och så vidare. Det kan man såklart tycka. Men det vi håller på med nu är faktiskt att försöka se över även de här reglerna. Regelförenklingar har vi jobbat med hela tiden. Det gjorde även den förra regeringen - väldigt framgångsrikt. Vi fortsätter i samma spår.

Ett mål för ekologisk produktion är någonting som de allra flesta kommuner och alla regioner eller landsting i hela Sverige har i dag. Jag kan inte förstå att det är kontroversiellt att vi sätter ekologiska mål. Jag tycker att det är bra. Det är givetvis ett inriktningsmål och ett eftersträvansmål och ingenting som kommer att hända i morgon. Precis som landsbygdsministern sa är det också så att vi inte kan tvinga kommunerna eller regionerna att uppfylla detta. Hemma i min region, Region Kronoberg, har vi i princip redan nått det här målet.

Det som jag tycker är lite kul i den här diskussionen är att Staffan Danielsson ondgör sig så över att vi har satt ett ekologiskt mål. I och med det som ni i Centern säger i dag bryter ni ju faktiskt de vallöften som ni gav era väljare, som ni gick till val på. Ni gick till val på att ni skulle ha ekologiska mål för hur mycket man ska upphandla offentligt och andra mål på den ekologiska sidan. Nu ska man helt plötsligt inte ha några sådana mål, för det är skadligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver öka den ekologiska produktionen i Sverige. Vi kan se att efterfrågan ökar dramatiskt och inte kan uppfyllas. Varför ska vi inte försöka uppfylla de krav som finns från konsumenterna så att de kan handla svenskt? Jag tycker att det är ett väldigt konstigt resonemang. Jag tror att detta kommer att bli väldigt bra och att konsumenter, kommuner och regioner kommer att få de varor man vill ha.

Jonas Jacobsson Gjörtler tar också upp att marken för ekologisk produktion är så mycket mindre och inte räcker till. Det är helt rätt, men samtidigt är det ganska många hektar som lagts i träda de senaste åren; jag tror att det är ungefär 600 000 hektar. På en del av den marken har det i och för sig planterats skog, men det finns faktiskt mer åkermark som inte brukas i dag.

Så jag skulle vilja säga att vi här i Sverige har alla möjligheter att uppfylla detta mål och åstadkomma en ekologisk produktion som är mycket bättre för miljön. Det tror jag att vi alla är betjänta av.

Herr talman! Jag är glad att vi är överens om de övergripande målen för en livsmedelsstrategi. Det är någonting som Socialdemokraterna har drivit i ganska många år, men nu på senare år har även de andra partierna tyckt att det är bra att vi har en livsmedelsstrategi. Det är jag glad över, för jag tror att det är viktigt för Sveriges landsbygd och Sveriges lantbrukare.

Att vi nu har en livsmedelsstrategi på plats innebär också att vi hela tiden kan ta steg framåt och fatta beslut som faktiskt uppfyller de mål som vi har satt upp.

Det Jonas Jacobsson Gjörtler tar upp i sitt inlägg är att det stora problemet är för mycket politik på det här området - skatter, regelbördor, krångel, särkrav och så vidare. Det kan man såklart tycka. Men det vi håller på med nu är faktiskt att försöka se över även de här reglerna. Regelförenklingar har vi jobbat med hela tiden. Det gjorde även den förra regeringen - väldigt framgångsrikt. Vi fortsätter i samma spår.

Ett mål för ekologisk produktion är någonting som de allra flesta kommuner och alla regioner eller landsting i hela Sverige har i dag. Jag kan inte förstå att det är kontroversiellt att vi sätter ekologiska mål. Jag tycker att det är bra. Det är givetvis ett inriktningsmål och ett eftersträvansmål och ingenting som kommer att hända i morgon. Precis som landsbygdsministern sa är det också så att vi inte kan tvinga kommunerna eller regionerna att uppfylla detta. Hemma i min region, Region Kronoberg, har vi i princip redan nått det här målet.

Det som jag tycker är lite kul i den här diskussionen är att Staffan Danielsson ondgör sig så över att vi har satt ett ekologiskt mål. I och med det som ni i Centern säger i dag bryter ni ju faktiskt de vallöften som ni gav era väljare, som ni gick till val på. Ni gick till val på att ni skulle ha ekologiska mål för hur mycket man ska upphandla offentligt och andra mål på den ekologiska sidan. Nu ska man helt plötsligt inte ha några sådana mål, för det är skadligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver öka den ekologiska produktionen i Sverige. Vi kan se att efterfrågan ökar dramatiskt och inte kan uppfyllas. Varför ska vi inte försöka uppfylla de krav som finns från konsumenterna så att de kan handla svenskt? Jag tycker att det är ett väldigt konstigt resonemang. Jag tror att detta kommer att bli väldigt bra och att konsumenter, kommuner och regioner kommer att få de varor man vill ha.

Jonas Jacobsson Gjörtler tar också upp att marken för ekologisk produktion är så mycket mindre och inte räcker till. Det är helt rätt, men samtidigt är det ganska många hektar som lagts i träda de senaste åren; jag tror att det är ungefär 600 000 hektar. På en del av den marken har det i och för sig planterats skog, men det finns faktiskt mer åkermark som inte brukas i dag.

Så jag skulle vilja säga att vi här i Sverige har alla möjligheter att uppfylla detta mål och åstadkomma en ekologisk produktion som är mycket bättre för miljön. Det tror jag att vi alla är betjänta av.

Herr talman! Jag brukar ofta framhålla att svenskt jordbruk är världsledande när det gäller miljötänk. Vi är världsledande när det gäller djurhälsa, och vi är bäst i EU när det gäller att använda så lite antibiotika som möjligt. Vi har till och med sagt att vi ska stimulera närproducerat, Staffan.

Herr talman! Vi har nyligen presenterat en omfattande handlingsplan med 40 punkter. Vi har avsatt en dryg miljard de närmaste åren för detta. Vi har nyligen fattat beslut om nio punkter på detta område, och jag lovar er att det kommer fler. Vi ska ha verkstad och aktion. Det handlar om att öka svensk produktion i alla led. Det handlar om mer förädling, om att öka exporten av livsmedel och att ta livsmedlen högre i en värdekedja. Det behövs forskning och innovation för detta.

Vi ser nu att fler och fler jordbrukare faktiskt går in i det ekologiska. Det är inte konstigt, för det är bättre betalt. Det ger bättre lönsamhet. Mjölken får man 1 krona och 40 öre mer för om den är ekologisk. För äggen får man nästan dubbelt upp, och för spannmål, vete, får man mer än dubbelt upp.

Jag skulle rekommendera både Staffan och Jonas att läsa dagens ATL. Den kom i morse och är väldigt färsk. I tidningen beskrivs hur allt fler byter till ekologiskt och lönsamheten i svenskt jordbruk för dem som väljer ekologiskt.

Men, herr talman, vi ser också att grannländer försöker ta över det ekologiska i Sverige: Vi har väldigt stor import. Man vill komma in på den svenska marknaden mer och mer, inte minst Danmark, som nu gör en enorm satsning på det ekologiska. Man har till och med fått ett EU-projekt med 35 miljoner de närmaste åren för att öka det ekologiska. Målet är att öka med 50 procent på tre år.

Regeringen vill sätta in åtgärder. Det är därför vi har pengar i landsbygdsprogrammet för att kunna ställa om till ekologiskt. Det är viktigt att jordbruket i Sverige får stärkt konkurrenskraft för att kunna möta den stora efterfrågan på ekologiskt. Det ger bra avräkningspriser till bönderna och stärker svenskt jordbruks lönsamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vet att Jonas vill skapa bättre lönsamhet för den svenska produktionen. Men varför ska vi då sitta still i båten när det finns en sådan stark efterfrågan på svenska ekologiska produkter? Varför ska vi importera så mycket ekologisk mat? Ska vi inte kunna göra detta själva? Det skapar faktiskt jobb och utveckling på svensk landsbygd, och det skapar jobb i svensk livsmedelsindustri. Även där är lönsamheten bättre när man jobbar med det ekologiska.

Herr talman! Jag brukar ofta framhålla att svenskt jordbruk är världsledande när det gäller miljötänk. Vi är världsledande när det gäller djurhälsa, och vi är bäst i EU när det gäller att använda så lite antibiotika som möjligt. Vi har till och med sagt att vi ska stimulera närproducerat, Staffan.

Herr talman! Vi har nyligen presenterat en omfattande handlingsplan med 40 punkter. Vi har avsatt en dryg miljard de närmaste åren för detta. Vi har nyligen fattat beslut om nio punkter på detta område, och jag lovar er att det kommer fler. Vi ska ha verkstad och aktion. Det handlar om att öka svensk produktion i alla led. Det handlar om mer förädling, om att öka exporten av livsmedel och att ta livsmedlen högre i en värdekedja. Det behövs forskning och innovation för detta.

Vi ser nu att fler och fler jordbrukare faktiskt går in i det ekologiska. Det är inte konstigt, för det är bättre betalt. Det ger bättre lönsamhet. Mjölken får man 1 krona och 40 öre mer för om den är ekologisk. För äggen får man nästan dubbelt upp, och för spannmål, vete, får man mer än dubbelt upp.

Jag skulle rekommendera både Staffan och Jonas att läsa dagens ATL. Den kom i morse och är väldigt färsk. I tidningen beskrivs hur allt fler byter till ekologiskt och lönsamheten i svenskt jordbruk för dem som väljer ekologiskt.

Men, herr talman, vi ser också att grannländer försöker ta över det ekologiska i Sverige: Vi har väldigt stor import. Man vill komma in på den svenska marknaden mer och mer, inte minst Danmark, som nu gör en enorm satsning på det ekologiska. Man har till och med fått ett EU-projekt med 35 miljoner de närmaste åren för att öka det ekologiska. Målet är att öka med 50 procent på tre år.

Regeringen vill sätta in åtgärder. Det är därför vi har pengar i landsbygdsprogrammet för att kunna ställa om till ekologiskt. Det är viktigt att jordbruket i Sverige får stärkt konkurrenskraft för att kunna möta den stora efterfrågan på ekologiskt. Det ger bra avräkningspriser till bönderna och stärker svenskt jordbruks lönsamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vet att Jonas vill skapa bättre lönsamhet för den svenska produktionen. Men varför ska vi då sitta still i båten när det finns en sådan stark efterfrågan på svenska ekologiska produkter? Varför ska vi importera så mycket ekologisk mat? Ska vi inte kunna göra detta själva? Det skapar faktiskt jobb och utveckling på svensk landsbygd, och det skapar jobb i svensk livsmedelsindustri. Även där är lönsamheten bättre när man jobbar med det ekologiska.

Herr talman! Tack, landsbygdsministern! Landsbygdsministern säger att det nu är verkstad och många åtgärder på gång och nämner ett fyrtiotal punkter som ska förverkligas. Jag tror säkert att flera av dessa åtgärder är både bra och välkomna. Landsbygdsministern glömmer dock att nämna att det finns fler åtgärder som också är på gång och som kanske inte direkt stärker konkurrenskraften, till exempel kilometerskatt, som regeringen avser att införa. Det tror jag vore direkt skadligt, och jag hoppas verkligen att regeringen tänker om när det gäller den skatten.

Sedan kanske någon ställer sig frågan vad vi i Moderaterna tycker är viktigt i detta. För det första är teknikutveckling något vi ser som väldigt prioriterat, och då gäller det att inte låsa sig vid en särskild produktionsform. Jag nämnde tidigare att ny teknik möjliggör till exempel ogräsrensning på ett helt annat sätt. Det är teknik som är på väg att bli kommersiellt gångbar och ett sätt att minska miljöbelastningen ytterligare i den redan relativt sett miljövänliga svenska livsmedelsproduktionen.

En annan viktig punkt är kostnadseffektivitet. När staten går in och lägger pengar på åtgärder ska man veta att miljönyttan blir så stor som möjligt, och det är tyvärr inte fallet när det gäller dessa åtgärder.

Problemet med ekologiskt är nämligen att det finns en bild av att detta är väldigt bra för miljön, men i Livsmedelsverkets sammanställning, där man har jämfört studier av dessa olika produktionsformer, kan man inte dra någon sådan slutsats. Det visar sig att ekologiskt och konventionellt är likvärdigt i ungefär 40 procent av fallen. Konventionellt är faktiskt bättre i en tredjedel av fallen, och ekologiskt är bättre i 26 procent av fallen. I 7 av de 14 punkter som gäller ekologiskt handlar det faktiskt om växtskyddsmedel, vilket teknikutvecklingen kan lösa.

Så mitt svar är att vi inte ska låsa oss vid produktionsformer. Vi ska inte politiskt dirigera vare sig produktion eller konsumtion till någon produktionsform, utan vi ska i stället värna hela den svenska livsmedelsproduktionen.

Herr talman! Tack, landsbygdsministern! Landsbygdsministern säger att det nu är verkstad och många åtgärder på gång och nämner ett fyrtiotal punkter som ska förverkligas. Jag tror säkert att flera av dessa åtgärder är både bra och välkomna. Landsbygdsministern glömmer dock att nämna att det finns fler åtgärder som också är på gång och som kanske inte direkt stärker konkurrenskraften, till exempel kilometerskatt, som regeringen avser att införa. Det tror jag vore direkt skadligt, och jag hoppas verkligen att regeringen tänker om när det gäller den skatten.

Sedan kanske någon ställer sig frågan vad vi i Moderaterna tycker är viktigt i detta. För det första är teknikutveckling något vi ser som väldigt prioriterat, och då gäller det att inte låsa sig vid en särskild produktionsform. Jag nämnde tidigare att ny teknik möjliggör till exempel ogräsrensning på ett helt annat sätt. Det är teknik som är på väg att bli kommersiellt gångbar och ett sätt att minska miljöbelastningen ytterligare i den redan relativt sett miljövänliga svenska livsmedelsproduktionen.

En annan viktig punkt är kostnadseffektivitet. När staten går in och lägger pengar på åtgärder ska man veta att miljönyttan blir så stor som möjligt, och det är tyvärr inte fallet när det gäller dessa åtgärder.

Problemet med ekologiskt är nämligen att det finns en bild av att detta är väldigt bra för miljön, men i Livsmedelsverkets sammanställning, där man har jämfört studier av dessa olika produktionsformer, kan man inte dra någon sådan slutsats. Det visar sig att ekologiskt och konventionellt är likvärdigt i ungefär 40 procent av fallen. Konventionellt är faktiskt bättre i en tredjedel av fallen, och ekologiskt är bättre i 26 procent av fallen. I 7 av de 14 punkter som gäller ekologiskt handlar det faktiskt om växtskyddsmedel, vilket teknikutvecklingen kan lösa.

Så mitt svar är att vi inte ska låsa oss vid produktionsformer. Vi ska inte politiskt dirigera vare sig produktion eller konsumtion till någon produktionsform, utan vi ska i stället värna hela den svenska livsmedelsproduktionen.

Herr talman! Vi ska absolut öka den svenska produktionen. Det behöver vi göra, för i dag överstiger efterfrågan på ekologiska produkter vad som faktiskt odlas och föds upp här i Sverige. Det är klart att vi behöver öka den svenska ekologiska produktionen på alla plan. Det vore dumt att importera ekologisk mat när vi faktiskt kan ta fram den själva här i Sverige.

Av en händelse har jag med mig samma tidning som landsbygdsministern, där det står att spannmålsproduktionen faktiskt har ökat med 140 procent i Sverige. Det är jättebra, och då kan vi ju sälja så mycket ekologiskt svenskt som vi behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag efterfrågar såväl konsumenterna som kommunerna och regionerna ekologiskt, och som jag sa i mitt förra inlägg har man mål för detta i de flesta kommuner, regioner och landsting. Det är klart att de vill köpa svenskt ekologiskt. I dag funkar inte det, för det finns inte tillgång till det. När man sätter sådana här mål blir man i stället tvingad att köpa utländskt, och det ska vi ju inte göra. Det är en av anledningarna till att vi sätter det här målet.

Jag skulle vilja återkomma till Staffan Danielsson. När ni gick till val sa ni att ni skulle ha mål för ekologisk produktion och för ekologisk konsumtion i offentlig sektor. Det är tydligen helt borta sedan livsmedelsstrategin presenterades; nu är det inte viktigt längre. Jag tycker att ni sviker era väljare där.

Herr talman! Vi ska absolut öka den svenska produktionen. Det behöver vi göra, för i dag överstiger efterfrågan på ekologiska produkter vad som faktiskt odlas och föds upp här i Sverige. Det är klart att vi behöver öka den svenska ekologiska produktionen på alla plan. Det vore dumt att importera ekologisk mat när vi faktiskt kan ta fram den själva här i Sverige.

Av en händelse har jag med mig samma tidning som landsbygdsministern, där det står att spannmålsproduktionen faktiskt har ökat med 140 procent i Sverige. Det är jättebra, och då kan vi ju sälja så mycket ekologiskt svenskt som vi behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag efterfrågar såväl konsumenterna som kommunerna och regionerna ekologiskt, och som jag sa i mitt förra inlägg har man mål för detta i de flesta kommuner, regioner och landsting. Det är klart att de vill köpa svenskt ekologiskt. I dag funkar inte det, för det finns inte tillgång till det. När man sätter sådana här mål blir man i stället tvingad att köpa utländskt, och det ska vi ju inte göra. Det är en av anledningarna till att vi sätter det här målet.

Jag skulle vilja återkomma till Staffan Danielsson. När ni gick till val sa ni att ni skulle ha mål för ekologisk produktion och för ekologisk konsumtion i offentlig sektor. Det är tydligen helt borta sedan livsmedelsstrategin presenterades; nu är det inte viktigt längre. Jag tycker att ni sviker era väljare där.

Herr talman! Man kan inte blunda för verkligheten: Efterfrågan på ekologiskt i vårt land är långt större än produktionen. Det råder stor brist på många ekologiska livsmedel. I dag fylls de hyllorna väldigt mycket av import. Det är brist på svenska Kravmärkta ägg. Det är brist på mjölk, griskött, ekologisk kyckling, vissa grönsaker och nötfärs. Här finns enorma möjligheter för svenska lantbrukare.

Studier från Svensk Dagligvaruhandel visar att ekologisk mat har gått från en tillfällig trend till en naturlig del av människors köpbeslut. Allt fler handlar ekologiskt, och det ökar i hela landet.

Det handlar inte om att det ena är bättre än det andra. Det handlar om att det finns vissa kunder som efterfrågar vissa produkter. Det handlar om bättre lönsamhet för jordbruket och livsmedelsindustrin och inte minst om fler jobb på svensk landsbygd.

Herr talman! Jag är väldigt glad för att vi har en bred uppgörelse i Sveriges riksdag kring de långsiktiga målen och de strategiska områdena. Detta ger näringen tydliga signaler om var politiken står. Nu handlar det om att genomföra detta långsiktigt: till 2030. Det är en lång resa som vi precis har påbörjat.

Det krävs mycket arbete innan vi är framme, men vägen är tydlig och målen är tydliga. Vi ska öka svensk livsmedelsproduktion, både konventionell ekologisk produktion och närproducerat.

Tack för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Man kan inte blunda för verkligheten: Efterfrågan på ekologiskt i vårt land är långt större än produktionen. Det råder stor brist på många ekologiska livsmedel. I dag fylls de hyllorna väldigt mycket av import. Det är brist på svenska Kravmärkta ägg. Det är brist på mjölk, griskött, ekologisk kyckling, vissa grönsaker och nötfärs. Här finns enorma möjligheter för svenska lantbrukare.

Studier från Svensk Dagligvaruhandel visar att ekologisk mat har gått från en tillfällig trend till en naturlig del av människors köpbeslut. Allt fler handlar ekologiskt, och det ökar i hela landet.

Det handlar inte om att det ena är bättre än det andra. Det handlar om att det finns vissa kunder som efterfrågar vissa produkter. Det handlar om bättre lönsamhet för jordbruket och livsmedelsindustrin och inte minst om fler jobb på svensk landsbygd.

Herr talman! Jag är väldigt glad för att vi har en bred uppgörelse i Sveriges riksdag kring de långsiktiga målen och de strategiska områdena. Detta ger näringen tydliga signaler om var politiken står. Nu handlar det om att genomföra detta långsiktigt: till 2030. Det är en lång resa som vi precis har påbörjat.

Det krävs mycket arbete innan vi är framme, men vägen är tydlig och målen är tydliga. Vi ska öka svensk livsmedelsproduktion, både konventionell ekologisk produktion och närproducerat.

Tack för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Helena Bouveng har frågat Magdalena Andersson vilka initiativ hon är beredd att ta inom sitt ansvarsområde i regeringen för att underlätta framväxten av fler enkla jobb, liknande de hushållsnära tjänster som omfattades av RUT-avdraget från början.

Frågan har lämnats över till mig. Jag har ett specifikt uppdrag av statsministern att underlätta fler enkla jobb och enklare vägar till jobb i näringslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tillväxt leder till ökad efterfrågan på arbetskraft med både högre och lägre kvalifikationer. Regeringens näringspolitik syftar därför till att stärka förutsättningarna för fler företag att skapa, växa och exportera. Regeringens mål är att nå lägst arbetslöshet i EU till 2020. Med 150 000 fler jobb sedan valet och en arbetslöshet som pressats ned under 7 procent är Sverige på väg i rätt riktning. Trots att Sverige har den lägsta långtidsarbetslösheten i Europa är den alltför hög bland personer med kort utbildning och låga kvalifikationer.

Jag delar Helena Bouvengs uppfattning att det behövs enkla jobb, framför allt för äldre som saknar längre utbildning. Det behövs också enklare vägar till jobb för personer som står långt från arbetsmarknaden. För att öka förutsättningarna för grupper som traditionellt sett har det svårt på arbetsmarknaden, som nyanlända och personer som varit utan arbete en längre tid, vidtar regeringen ett antal åtgärder. Regeringen har bland annat förbättrat extratjänsterna i välfärden och utvidgat dem till att också omfatta nyanlända. Dessutom möjliggörs 5 000 moderna beredskapsjobb i de statliga myndigheterna. För att förenkla anställningsstöden och göra dem mer träffsäkra pågår en översyn inom Regeringskansliet.

Regeringen gav i december 2016 Tillväxtverket i uppdrag att främja modeller som syftar till att öka arbetsgivares benägenhet att anställa nyanlända och personer som varit utan arbete en längre tid. Det kan till exempel handla om modeller där intermediärer tar arbetsgivaransvar.

En växande utmaning på arbetsmarknaden är utrikes födda kvinnors sysselsättning. Regeringen har gett ett uppdrag till Arbetsförmedlingen att vidta åtgärder för att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen bland utrikes födda kvinnor. Regeringen ser även över föräldraförsäkringen i syfte att den inte ska bli en fälla för kvinnor som kommer till Sverige med barn.

Utvidgningen av RUT till trädgårdstjänster, flyttjänster och it-tjänster är ett exempel på en förändring som bedöms bidra till fler enkla jobb. Enligt uppgifter från Skatteverket ligger det genomsnittliga avdraget för RUT-tjänster bland dem som utnyttjar avdragsmöjligheten på ca 5 000 kronor per år. Det är få personer som köper så mycket tjänster att de riskerar att nå upp till 25 000 kronor per år och slå i taket. Uppgifterna indikerar i stället att användandet av RUT-avdraget i dag är det högsta någonsin.

Att fortsätta arbetet med att pressa tillbaka arbetslösheten i Sverige är ett av regeringens mest prioriterade områden.

Herr talman! De områden där det är möjligt att använda RUT-avdraget har breddats under det senaste året. Det är nu, som näringsministern nämnde, möjligt att göra avdrag för bland annat flyttjänster och vissa it-tjänster. En del av utvidgningen är en del av den så kallade flyktingöverenskommelsen, som allianspartierna slöt tillsammans med den rödgröna regeringen. Utöver breddningen inom ramen för denna har ytterligare ett antal tjänster som omfattas av RUT-avdraget tillkommit, exempelvis reparation av vitvaror, it-konsultationer och flyttjänster. Vi kan se att enbart flyttjänsterna stod för nästan 10 procent av RUT-avdragen 2016.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra så långt, men samtidigt som denna utvidgning av tjänster inom RUT-avdraget skedde passade den rödgröna regeringen på att halvera taket för RUT-avdraget från 50 000 kronor per person och år till 25 000 kronor per person och år. Det innebär att fler företag och fler tjänstetyper ska konkurrera om en minskad pott.

Ett av RUT-reformens viktigaste bidrag när det infördes av alliansregeringen var att många av dem som stod långt bort från arbetsmarknaden, inte sällan utlandsfödda kvinnor med kort eller oavslutad utbildning, fann sin väg in på arbetsmarknaden. De fick sitt första jobb i sitt nya hemland. Regeringens halvering av RUT-avdraget innebär inte bara att fler företag och fler tjänster konkurrerar med varandra om en mindre pott hos köparen utan också att exempelvis den utlandsfödda kvinnan, många gånger med en låg utbildning i bagaget, konkurrerar med reparatörer av vitvaror och it-konsulter i hemmet. Vitvarureparatörer och it-konsulter kan inte ses som vare sig outbildade eller utan arbetslivserfarenhet. Tvärtom borde de ha en ganska bra möjligheter att få jobb också utan hjälp från staten.

Det finns i dag 120 000 utrikesfödda inskrivna på Arbetsförmedlingen som saknar fullgjord gymnasieutbildning. Hälften av dem saknar dessutom grundskoleutbildning. De är långt borta från att vare sig kunna reparera ett kylskåp eller, än mindre, att erbjuda it-konsultation. Varför väljer näringsministern, som i sitt svar erkänner att det faktiskt behövs fler enkla jobb, att paradoxalt nog halvera RUT-avdraget samtidigt som det inbegriper fler tjänster som med all säkerhet inte gör att de nu 120 000 utrikesfödda som är inskrivna på Arbetsförmedlingen får sitt första jobb?

Senast i dag konstaterade Magdalena Andersson och Stefan Löfven att det finns behov av fler enkla vägar in på arbetsmarknaden för inte minst utrikesfödda kvinnor. Är inte ett arbete i RUT-sektorn just en sådan väg som statsministern och finansministern i dag skriver om?

Herr talman! Tack för interpellationen, Helena Bouveng! Det är en viktig diskussion om hur vi bekämpar arbetslösheten effektivast och hur vi får grupper som också står långt från arbetsmarknaden att ta steget in.

Det är riktigt att regeringen har utvidgat RUT-avdraget, så att fler olika områden berörs av det i dag. De tendenser vi har sett är att med denna utvidgning ökar användandet, vilket tyder på att denna förändring har haft effekt. I effekten ligger också att vi gjorde en fördelningspolitiskt motiverad justering av taket. Vi vet att det är väldigt få konsumenter, kunder eller hushåll som de facto slår i taket i dag. Då gjorde vi en justering nedåt av fördelningspolitiska skäl men undantog pensionärer, som vi anser har större behov av den här typen av tjänster och därmed inte ska riskera att hamna nära taket. Också undantaget för pensionärer gjordes alltså av fördelningspolitiska skäl.

Jag förstår inte riktigt logiken här bara. Jag trodde att vi skulle diskutera enkla jobb i största allmänhet, men nu låter det som om Moderaterna tvekar när det gäller om it-tjänster i hemmet eller renovering av vitvaror ska finnas kvar inom ramen för RUT-systemet. Är det detta som är förslaget? Det vore ju lite annorlunda. Det har jag inte hört tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det är bra att man har breddat RUT med fler tjänster. Erfarenheten än så länge - det är möjligt att detta helt kommer att förändras på kort tid - är att detta har en ganska liten omfattning och att inte minst marknaden när det gäller att renovera vitvaror är väldigt liten i dag. Det är väldigt sällsynt i dag. Det finns dock en ekologisk effekt av att faktiskt ta vara på produkter och se till att de håller längre i stället för att bara slita och slänga. Även om vi vet att nyare frysar och kylar är mer effektiva handlar det också om att ta vara på de produkter man har i hemmet på ett smartare sätt.

Jag kan hålla med om att just it-tjänster i hemmet kanske kräver lite högre teknisk kompetens. Å andra sidan tror jag att det är många hushåll som i dag har känt en stor panik över att man inte riktigt kan hantera all teknisk utrustning. Detta är ett stöd för att på något sätt demokratisera, så att man kan få den hjälp och det stöd som man behöver i hushåll där man har svårt med det tekniska och med digitaliseringen. Detta kan då vara en tjänst som i likhet med städning skulle kunna underlätta livet och också minska stressen över att man inte får tekniken i hemmet att funka.

Vi gjorde avvägningen att detta kunde vara bra. Vi gjorde också en fördelningspolitisk justering av RUT-avdraget. Sammantaget är effekten att vi nog aldrig har haft fler som använt RUT-avdraget än nu, vilket då skulle vara något positivt.

Jag tror dock att det är farligt att säga att vi kan lösa hela den situation som Sverige har med den här typen av tjänster eller jobb. Vi vet att de som har kommit till Sverige under den senaste tiden och de som har levt hela sina liv i Sverige har olika förutsättningar. Den stora vattendelaren på svensk arbetsmarknad går fortfarande mellan den som har utbildning och den som saknar utbildning och mellan den som kan det svenska språket och den som inte kan det svenska språket. Utbildning och kunskap är den stora vägen in på svensk arbetsmarknad. Därför är jag lite orolig för den signal som Moderaterna nu skickar: att man vill skapa en enormt stor låglönesektor i Sverige.

Det är också en konstig signal inte minst till alla relativt unga människor som i dag inte har en utbildning. I stället för att de ska färdigställa sin utbildning och därmed få bra chanser, bra jobb och en bättre livsinkomst ska de hoppa över det. Man skapar osäkra anställningsvillkor för speciellt de grupperna. Jag tror inte att det är en framgångsrik ekonomisk politik eller näringslivspolitik på lång sikt. Jag tror att man måste se att det är två olika utmaningar.

Herr talman! Vi är helt överens med näringsministern om att utbildning är otroligt viktigt. Och vi har inget emot utvidgningen, men tvärtemot regeringen tredubblar vi i stället för att halvera RUT-avdraget. Vad jag oroar mig för är inte att användandet av RUT-tjänster ökar. Men frågan är om det träffar dem som verkligen behöver jobbet allra mest.

I sitt svar säger näringsministern att tillväxt leder till ökad efterfrågan på arbetskraft med både högre och lägre kvalifikationer. Det är förvisso sant. Nya jobb i främst tjänstesektorn som kräver mer begränsad utbildning växer till men inte i lika stor utsträckning som andra arbeten med liknande kompetenskrav försvinner. SCB:s prognos visar att efterfrågan på eftergymnasial utbildning sjunker med nästan 40 procent fram till 2035.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetsförmedlingens prognoschef uttalade nyligen att utmaningen är större än någonsin och att vi aldrig har varit i närheten av den sammansättning av arbetslösheten som vi ser i dag. Arbetsförmedlingen tillsammans med Företagarna, Näringslivets Skattedelegation, Svenskt Näringsliv med flera är också starkt kritiska till halveringen av RUT-avdraget. Arbetsförmedlingens generaldirektör uttrycker sig på följande sätt i en intervju i Ekot: Det är helt enkelt en risk för att vissa familjer, vissa personer, slår i taket på 25 000 kronor och därför inte efterfrågar tjänster lika mycket som de skulle göra om taket låg på 50 000 kronor. Inte minst är återställningen viktig för personer långt ifrån arbetsmarknaden. Han säger vidare: Vi måste jobba med olika typer av förslag som skapar arbetsuppgifter som passar människor lite längre ifrån arbetsmarknaden, och enligt vår bedömning är många RUT-tjänster av sådant slag som passar just den här gruppen.

Om nu näringsministern har fått det specifika uppdraget av statsministern att underlätta för fler enkla jobb undrar jag: Är det inte dags att lyssna på den egna myndigheten och höra vilka reformer som de facto leder till att fler får sitt första jobb? Extratjänsterna kan väl inte ens näringsministern säga har varit en framgångssaga - inte heller traineetjänsterna.

I en frågestund sa din uppdragsgivare, Stefan Löfven: Jag struntar nästan i vilket, bara människor får jobb till sjysta villkor. Jag gör det som krävs för att få människor i arbete.

Kan man säga att den rödgröna regeringen verkligen gör det som krävs när man väljer att halvera RUT-avdraget, som enligt Svenskt Näringsliv skulle ha kunnat leda till ytterligare 16 000 nya jobb? Det är 16 000 nya jobb som är självfinansierade - att jämföra med de 4 019 platser för unga och långtidsarbetslösa som regeringen hittills har lyckats med och som inte är självfinansierade. RUT-tjänster är riktiga jobb med sjysta villkor.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att vi har gjort förändringar i RUT-systemet som gör att RUT-systemet aldrig har varit större än i dag och att det därmed skapar jobb till många som tidigare inte fick jobb.

Men vi kan titta på om det är en begränsning. Vi kan titta på hur många hushåll det är som de facto slår i taket. Det är väl ungefär 9 000 hushåll - det är dem vi talar om nu. Detta skulle då förhindra 16 000 nya jobb. Ska de 9 000 anställa två var ytterligare? Svenskt Näringsliv får naturligtvis stå för sina beräkningar; de har säkert intresse av att driva detta framåt. Men vi kan bara konstatera att vi har gjort förändringar av systemet.

Jag har inga problem med att diskutera RUT med Moderaterna. Jag gör det nu och har gjort det tidigare. Men det blir för enkelriktat, för ett RUT-system kan inte vara den enda vägen in på svensk arbetsmarknad.

Ta extratjänsterna, som Moderaterna raljerar över hela tiden! Vi har just förändrat systemet med extratjänsterna, vilket gör det möjligt för inte minst skola, barnomsorg och äldreomsorg att ta in en avlastande person. Tänk dig en förskola dit det har kommit många barn med andra kulturer och andra språk! Där kan man ta in en person som inte är utbildad barnskötare eller förskollärare men som ändå kan hjälpa till med det sociala, med språket och med att ge trygghet till de barn som har kommit till Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är en smart investering från samhället att ge de möjligheterna för personer att komma in, hjälpa till och avlasta personalen i förskolan eller i skolan samtidigt som det ger de barn som har kommit till Sverige en ökad trygghet. Det är en stor satsning. Jag är helt säker på att det kommer att bli en succé. Efter de här förändringarna ges kommunerna möjlighet att jobba mer kreativt. Då tar vi två stora utmaningar - det handlar om arbetslösheten och om de nyanländas behov - och gör en möjlighet av dem och ger dessa människor en erfarenhet av svensk arbetsmarknad. De kan lära sig språket och utvecklas på en arbetsplats. Jag tror att det är enormt viktigt.

Men välfärdssektorn finns aldrig i Moderaternas berättelse om hur man ska ge människor möjligheter. Jag tror att ni tänker för ensidigt, och ni tänker för lite på utbildningspolitik. Jag har hört vad ni har sagt. Ni vill skapa 150 000 nya låglönejobb de kommande åren i Sverige. Jag tror att det är en farlig strategi när vi vet att de flesta jobb som kommer att växa fram är jobb som kräver en gymnasieutbildning. Då är det viktigt att inte minst unga människor i Sverige får en väldigt tydlig signal om att de ska klara sin utbildning. Man ska gå klart gymnasiet, för då får man ett jobb, och då kan man styra över sitt eget liv och få en inkomst som gör att man kan leva ett gott liv i vårt land.

Det är inte fokus i den här debatten, men det blir väldigt ensidigt att de 9 000 hushåll som har slagit i taket för RUT-systemet skulle lösa alla våra problem i Sverige. Så enkelt är det inte, även om jag de facto har varit med och utvidgat RUT-systemet och sett till att det är mer omfattande än tidigare.

Herr talman! Beträffande utbildning är vi helt överens. Vi behöver inte ha den konflikten här och nu. Nej, jag tror inte att RUT-jobben är den enda vägen, men jag tror att de är en del, framför allt när vi just nu har väldigt många inskrivna som har en väldigt låg utbildning och som dessutom inte är purunga.

Jag kan väl också konstatera att RUT-avdraget har gett 20 000 nya arbeten. Det är 20 000 arbeten som inte fanns tidigare. En extratjänst i Stockholm har väl än så länge lett till ett, om jag inte kommer ihåg helt fel.

Näringsministern säger att regeringens näringspolitik syftar till att stärka förutsättningar för fler företag att skapa jobb, växa och exportera. Det är en regering som samtidigt höjer skatterna med drygt 39 miljarder kronor 2017, och mer är att vänta. Mellan 70 och 90 procent av dessa slår direkt mot jobb och tillväxt. De satsningar som regeringen gör på sin näringspolitik är försumbara jämfört med de höjda skatterna. För varje krona som regeringen satsar på näringslivet höjer man skatten på jobb och tillväxt med 10 kronor.

Enligt Konjunkturinstitutet leder regeringens sammantagna förslag till att arbetskraftsdeltagandet minskar med minst 15 000 personer. Regeringen väljer själv att inte redovisa några sysselsättningseffekter av sin politik, något som också kritiseras av Finanspolitiska rådet. Varför väljer regeringen att underskatta de negativa sysselsättningseffekter som blir följden av den förda politiken? Varför inte omvärdera beslutet att halvera RUT-avdraget, så att fler får sitt första jobb? Vad är det värsta som kan hända, Mikael Damberg, om ett tredubblat RUT-avdrag införs, som vi vill införa? Är det att de 9 000 kunder som faktiskt slår i taket i dag skulle bereda jobb för fler människor?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag konstaterar att näringspolitiken verkar fungera ganska bra, eftersom vi har 150 000 fler människor som går till jobbet varje dag. Av de 150 000 nya jobben är 96 000 i privat sektor. Om man tittar på hur det är för utlandsfödda när det gäller de här 150 000 jobben ser man att en majoritet av jobben har gått till utlandsfödda de senaste åren. På något sätt verkar det här alltså ge effekt. Det kanske provocerar Moderaterna att vi har tagit ned arbetslösheten från en nivå som låg någonstans vid 8 procent till en nivå under 7 procent och att vi kommer att fortsätta med det.

Vi kan titta på de åtta år som Moderaterna ledde regeringen. Arbetslösheten för utrikes födda steg med nästan 25 procent under er tid. Arbetslösheten för utomeuropeiskt födda gick upp med 11 procentenheter. Båda grupperna har nu sett en minskad arbetslöshet.

Jag är inte nöjd med det. Mer kommer att behöva göras. Vår prioritering i regeringen är att jobba både med en aktiv näringspolitik för att få fler sysselsatta och med en smartare arbetsmarknadspolitik och en utbildningspolitik som leder till att vi bekämpar arbetslösheten.

Mer kommer att behöva göras. Vi är igång med det arbetet. Jag tror dock att Moderaterna måste bredda sin blick och inte bara titta på RUT-systemet. Vi har en gjort en del insatser som har vidgat systemet, men det är inte svaret på vår tids alla stora frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Håkan Svenneling har frågat mig om jag avser att höja SOT-nivån, alltså nivån för samhällsomfattande tjänster, och vad jag avser att göra för att Telias nedstängning av kopparnätet endast ska ske i takt med att fullgoda alternativ byggs ut.

Utbyggnaden av fibernäten och ökad mobiltäckning gör det möjligt att avveckla kopparnäten. Regeringen har visionen om ett helt uppkopplat Sverige, eftersom det skapar förutsättningar för att bo, leva och verka i hela landet.

De nya målen i bredbandsstrategin innebär dels en ambitionshöjning till 2020, då 95 procent bör ha tillgång bredband om 100 megabit per sekund, dels ett nytt mål till 2025. Det nya målet innebär att 98 procent bör ha tillgång till bredband om minst 1 gigabit per sekund i hemmet och på arbetet, resterande 1,9 procent bör ha tillgång till minst 100 megabit per sekund, och 0,1 procent - ungefär som där jag bor - bör ha tillgång till minst 30 megabit per sekund senast år 2025. Målen innebär också att senast år 2023 bör alla ha tillgång till stabila mobila tjänster av god kvalitet där de normalt befinner sig.

Samhällsomfattande tjänster är det minimiutbud av tjänster, exempelvis telefoni och funktionell tillgång till internet av viss angiven kvalitet, som ska vara tillgängliga för alla användare med rimliga krav till ett överkomligt pris. För närvarande innebär den funktionella tillgången till internet att en anslutning till internet ska vara utformad så att en slutanvändare som begär det kan ta emot data med en hastighet om lägst en megabit per sekund. Tillgången till en megabit per sekund har i princip tillgodosetts genom tillståndskraven i 800 MHz-bandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Landsbygdskommitténs slutbetänkande föreslås en avsevärd höjning av SOT-nivån. Regeringen aviserade redan i bredbandsstrategin, som antogs av regeringen i december, att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att se över denna nivå. Inom kort - på torsdag, hoppas jag - får PTS uppdraget. Därefter tar regeringen ställning i frågan efter sedvanlig beredning i Regeringskansliet.

Regeringen avser även att i arbetet med översynen av EU-direktiven om elektroniska kommunikationer eftersträva teknikneutrala regleringslösningar. Bredband respektive funktionell tillgång till internet sammanfaller i allt högre utsträckning som begrepp eftersom digitala tjänster i dag kräver allt snabbare bredbandsuppkoppling för att fungera.

Telia äger merparten av kopparnäten och har rätt att göra förändringar i dessa. Telia är också ett börsnoterat företag och en av flera aktörer på en konkurrensutsatt marknad. Som aktieägare kan regeringen påverka styrelsesammansättningen men inte detaljerat bestämma hur företaget sköter verksamheten.

Det är Telias ledning och styrelse, inte regeringen, som har ett ansvar att fatta affärsmässiga beslut bland annat rörande investeringar, såsom förändringar i näten, till exempel om att avveckla kopparnätet. I detta ligger också att bolaget agerar på ett sådant sätt att goda och långsiktiga kundrelationer upprätthålls.

Det är dessutom oerhört viktigt att korrekt information om uppsägning och om ersättningslösningar når ut till dem som kommer att beröras så att de i tid kan teckna nya abonnemangsavtal. Telia har ett väldigt stort ansvar för att se till att informationen når konsumenter och kommuner i god tid. Regeringen följer detta och frågan i övrigt noggrant.

Fru talman! Jag har ställt min interpellation till digitaliseringsminister Eriksson för att lyfta upp frågan om Telias nedsläckning av kopparnätet. Frågan är inte helt ny. Men ministern har nu fattat beslut om en ny bredbandsstrategi för Sverige, vilket innebär att bredband ska byggas ut till hela Sverige senast 2025. Då kommer även denna fråga i ett annat ljus. Vi befinner oss nu i ett teknikskifte där vi ska gå från kopparnät till fibernät, från nät med motstånd och värmeförluster till ljusets hastighet. Jag vill tacka ministern för svaret.

För att vi ska förstå hur många som berörs av Telias nedsläckning av kopparnätet har jag skrivit ut en lista över alla de platser det gäller. Jag tänkte nu överlämna listan till ministern. Det är en lång lista.

(Statsrådet PETER ERIKSSON (MP): Gäller det dem som är kvar?)

Det här gäller dem som Telia har tagit beslut om nedsläckning för under 2017 och 2018.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Statsrådet PETER ERIKSSON (MP): Varför är inte tidigare berörda med?)

Dem hade jag förstås också kunnat ta med. Då hade listan blivit dubbelt så lång.

Denna lista är på totalt 17 sidor, och 90 kommuner berörs. Jag ska inte säga att det är fel att stänga ned på alla dessa platser - på vissa platser finns det bredband - men problemet är att väldigt många berörs.

För många ser det ut som för de boende i Älvsbacka, som ligger utanför Molkom, som i sin tur ligger utanför Karlstad. Där kommer Telia att släcka ned kopparnätet den 31 mars 2017. Efter det tvingas man till mobila lösningar. Telia vill då teckna ett ettårsavtal för tjänsterna. Men det är inte säkert att de boende i Älvsbacka behöver ett sådant, för så fort tjälen är ur backen kommer byalaget tillsammans med kommunens stadsnät att dra fram fiber. Trots detta tvingas de nu till två teknikbyten innan de har fått den nyaste tekniken. Det skulle jag inte kalla ett bra teknikskifte.

Jag tycker därför att det är viktigt att vi inom politiken agerar. I min interpellation förslår jag två vägar.

Det första alternativet är att regeringen genom sitt betydande ägande i Telia styr upp bolaget så att nedsläckningen sker efter att fiberutbyggnad har genomförts. Telia självt har avvisat detta och menar att det skulle kräva mycket av dem att hålla reda på alla de fibernybyggnationer som pågår. Minister Eriksson säger själv i sitt svar att regeringen inte detaljerat kan bestämma hur bolaget sköter verksamheten.

Det andra alternativet som jag föreslår är att man lagstiftningsmässigt höjer den så kallade SOT-nivån, som är en miniminivå för samhällsomfattande tjänster. Det är den nivå som alla medborgare i Sverige ska ha. Ministern hänvisar i sitt svar till Landsbygdskommitténs förslag - jag håller upp betänkandet här. Det är en kommitté som jag själv har suttit i, och jag känner till dess förslag väl. Ministern säger också i sitt svar att man inom kort kommer att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att se över SOT-nivån. Jag hoppas verkligen att det sker på torsdag, som ministern säger.

I det tv-reportage som både jag och ministern deltog i förra veckan lyftes även en tredje väg fram. Det handlar om Norge. Regeringen i Norge har tillsammans med bolaget Telenor gjort upp om att man inte ska släcka ned kopparnätet innan det finns bredband på plats i hushållen. Jag tror att detta vore en möjlig väg att gå även för Sverige.

Det finns mål på EU-nivå som säger att alla i EU senast 2020 ska ha tillgång till internet med en hastighet på minst 30 megabit per sekund. Jag tror att Sverige skulle kunna vara det land i EU som först uppnår målet.

Många av de reaktioner som jag har fått efter Aktuellt-sändningen har handlat om att man tycker att digitaliseringsministern är otydlig. Vad vill Peter Eriksson egentligen? Vill han höja SOT-nivån, och i så fall när? Han talar om "ändamålsenliga samhällsomfattande tjänster", men vad betyder det i praktiken?

Fru talman! De flesta har redan slutat använda kopparnät. Det återstår bara drygt 1 miljon kunder för Telia. De allra flesta använder inte detta för telekommunikation i dag, utan de använder mobiltelefoner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom har avvecklingen av kopparnätet pågått ganska länge. Den långa lista som Håkan Svenneling tog med sig över dem som under de närmaste åren kommer att bli berörda vore också ganska lång när det gäller dem som redan blivit av med kopparnätet. Det har varit en oro för många av oss som varit berörda. Jag blev själv av med mitt för ett par år sedan.

Jag diskuterade frågan i en debatt här i riksdagens kammare för nio år sedan med dåvarande ministern, Åsa Torstensson från Centerpartiet. Redan då diskuterades frågan, och den skapade oro eftersom Telia inte hade löst problemen ordentligt på alla ställen. Man hade till exempel inte informerat.

Jag tror också att oron handlade om att övergången från den gamla trygga tekniken med kopparnäten kändes osäker för många berörda. Motivet var inte alltid att man hade löst problemen och därför kunde ta bort kopparnäten, utan man tog bort dem där det var mest glest befolkat först. Telia informerade inte alltid som man borde.

Nu när avvecklingen har pågått i tio år har vi lärt oss en hel del på vägen. Tekniken har dessutom blivit mycket bättre. På många av de ställen - på de allra flesta orter och boställen - som i dag berörs har man mycket bättre förutsättningar för att klara av detta. Det finns fler tekniker att välja på i stället för det gamla kopparnätet. På de allra flesta håll finns en mycket bättre mobiltäckning. Vi har till exempel fått 4G, som gör att vi har tillgång till internet på de flesta håll, och det är betydligt bättre i dag än tidigare.

Jag tycker att detta är viktigt, för fler och fler tjänster kommer på internet. Människor blir mer och mer beroende av att ha ett bra och fungerande internet, förutom bra telefonkommunikationer.

Detta är också bakgrunden till att vi antog en ny bredbandsstrategi strax före jul. Den höjde ambitionen kraftigt. I den har vi en punkt om att se över frågan om de samhällsomfattande tjänsterna. Jag tycker att det är nödvändigt att höja nivån. Sedan är frågan med hur mycket. Hur långt ska man gå? När är tidpunkten lämplig?

Frågan om 30 megabit per sekund har vi med i strategin som ett mål till 2025. Då ska alla nå detta mål. Det här är ungefär det tidsavstånd som vi ser som möjligt för att klara av att alla medborgare i Sverige ska få detta.

När PTS har fått sitt uppdrag kommer de att redovisa sitt svar till oss. Då kommer vi att ta ställning till vilken nivå vi tycker att det nu är lämpligt att höja SOT-gränsen till.

Fru talman! Som den 17 sidor långa listan visar berörs många av Telias nedsläckning av kopparnätet, och det sker väldigt snart. Den 31 mars börjar man med de första stationerna.

Många upplever att de får dåligt gehör från Telia för vilket läge de befinner sig i. Många kommuner och kommunalråd har träffat Telia och har försökt att föra en dialog. De har försökt att få bolaget att förklara varför det är så viktigt att släcka ned den 31 mars 2017. Kan Telia inte vänta till hösten när det är färdiggrävt och man har fiber på plats? Varför är det så bråttom just nu?

Jag tycker att alla som har dessa problem med Telias nedsläckning och som känner att teknikövergången inte funkar som den ska ska höra av sig till digitaliseringsminister Peter Eriksson. Är man ansvarig för Sveriges digitalisering är man också ansvarig för att det här teknikskiftet går till på ett så bra sätt som det bara är möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att den nya bredbandsstrategi som regeringen tog precis före jul är väldigt bra. Den gamla behövde uppdateras. Det har visat sig effektivt att politiken pekar ut målet och att marknaden, kommunala stadsnät och politiken sedan får styra i den riktningen. Man får då en gemensam riktning.

Sverige behövde också ett nytt mål som pekade ut hela befolkningen. Det var någonting som Vänsterpartiet lyfte fram redan 2015 och som Landsbygdskommittén snappade upp och föreslog våren 2016. Nu har också regeringen gjort det till sitt mål i den nya strategin. Det är väldigt välkommet för Sveriges landsbygder.

Samtidigt har det varit bra att de ekonomiska stödsystemen har förbättrats. I den budget som riksdagen klubbade i höstas finns det mer pengar till bredband. 1 miljard blir det totalt. Det är en bredbandsmiljard som kommer landsbygden till del nu i år. Dessa pengar tycker jag särskilt behöver riktas till de 23 kommuner med extra stora utmaningar som Landsbygdskommittén pekar ut. Det är framför allt kommuner i inlandet i Sverige.

Det som behövs nu är också en fortsatt hög takt på utbyggnaden. Men regeringen måste hålla koll och hålla ögonen öppna så att pengarna går till de områden där de behövs mest. Så har det faktiskt inte varit hela tiden, utan en hel del regeländringar och byråkratiskt krångel har ställt till det för många byalag vad gäller utbyggnad i de områden där det behövs.

Jag tycker också att det är bra att bredbandsstrategin har ett mål om mobiltäckning, även om det är lite diffust hur det här till syvende och sist ska mätas. Bredband och mobiltelefoni hänger ju ihop. Bygger man ut bredbandsnätets kapacitet kan också mobilmasterna förbättras. Därför är det extra viktigt, menar jag, att nedsläckningen av kopparnätet går ihop med utbyggnaden av bredbandsnätet, för då får man en bra mobil uppkoppling.

Precis som bredbandsstrategin behövde uppdateras behöver nu SOT-nivån höjas. Den SOT-nivå på en megabit per sekund som vi har i dag sattes 2003. Då var fortfarande Peter Eriksson kommunalråd i Kalix.

Jag tycker att det är bra att vi nu får höra att det är på torsdag som regeringen kommer att fatta beslut om det här uppdraget till PTS. Jag hoppas också att den tid som PTS kommer att ha på sig inte blir alltför lång, utan att man får höga krav på att göra det här så effektivt som möjligt; det kommer att vara avgörande för hur snabbt regeringen kan bereda frågan och fatta beslut. Då tror jag att vi kan få till en utveckling där Telia inte släcker ned så snabbt som de här 17 sidorna visar. Jag tror att man då skulle kunna få en bättre övergång mellan teknikskiftena.

Jag skulle också vilja lyfta fram en annan fråga, nämligen statens eget bredbandsinnehav, som i dag är utspritt på olika aktörer, framför allt Trafikverket och bolaget Svenska kraftnät. Regeringen har tidigare tillsatt en utredare som kom med slutsatser för ett år sedan. Jag tycker att det vore bra om regeringen tog de förslagen vidare och även tog sig en funderare på om man inte skulle samla statens bredbandsinnehav i ett enda bolag. Det skulle göra det lättare för staten att styra sitt bredbandsinnehav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är bra att Håkan Svenneling diskuterar målet om mobiltäckning. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi har lagt till ett sådant mål. Det har inte funnits tidigare. Det ger också väldigt tydliga signaler till myndigheterna som handhar det här, till exempel Post- och telestyrelsen, om att vi ser det som otroligt viktigt att vi får en bra täckning över hela landet med stabila tjänster i det mobila nätet och att vi får bort de vita fläckar som fortfarande finns kvar i mobilnäten.

När vi framöver kommer att leverera ut nya frekvensband ska de naturligtvis användas och utnyttjas på ett sätt som gör att de områden som i dag har dålig täckning får bättre täckning. I det perspektivet tror jag att det här är ett av de allra viktigaste målen i vår bredbandsstrategi. Mer och mer av vår dagliga användning och uppkoppling på internet går dessutom över det mobila nätet snarare än att vi till exempel sitter hemma i huset med wifi kopplat till fibern. Mobilnätet blir kanske viktigare och viktigare hela tiden.

Jag ser detta som ett av de allra mest centrala områdena. Det gäller också för alla de människor som påverkas av nedläggningen av kopparnätet och som kanske inte har fått fiber ännu. Att vi ser till att det finns bra mobila band och mobil täckning i stället ger en mycket god möjlighet att klara den här övergången på ett väldigt bra sätt.

Fru talman! Jag tänkte summera lite vad vi har fått för information från digitaliseringsministern under kvällen.

Jag skulle uppfatta det som att man inte tänker göra någonting åt styrningen av Telia utan att Telia är ett affärsdrivet bolag som får fatta sina beslut självt. Det verkar vara ett tydligt nej där.

Det verkar inte heller som att ministern har någon tanke på att göra någon överenskommelse mellan Telia och regeringen lik den man har i Norge, där man faktiskt får ett bättre teknikskifte på det sättet. Det har jag tyvärr inte fått något svar på i kväll, men det kan ministern gärna svara på i sitt sista inlägg.

Det verkar som att ministern tänker sig att höja SOT-nivån och att han vill ha ett förslag från PTS på hur det ska gå till att gå från 1 till 30 megabit. Jag tycker att det är väldigt bra att ministern gör det här ställningstagandet. Det är klart att man skulle vilja veta exakt hur det skulle gå till, men jag förstår att man vill utreda hur det ska gå till på bästa möjliga sätt. Jag tror framför allt att det är väldigt viktigt att göra det så snart som möjligt så att vi kan komma till beslut redan i år. Det är viktigt inte minst för att teknikskiftet ska funka så bra som möjligt.

Jag hoppas verkligen att det här kan vara ett löfte som regeringen och ministern håller och att man ser vikten av att man får till den här förändringen så snabbt som möjligt. Det kan kännas väldigt tekniskt och krångligt för den enskilde, men jag tror att det kan bli väldigt tydliga resultat när man höjer miniminivån för dem som har sämst uppkoppling. Ministern hör ju själv till dem som har sämst uppkoppling i Sverige på sin bostadsort. Jag tror att det är viktigt att man ser till att standarden blir så hög som möjligt. Jag hoppas också att man lyssnar på Landsbygdskommitténs övriga förslag och vidtar de åtgärder som behövs så att Telia slår av på takten i nedsläckningen av kopparnätet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Mitt mål är inte att stoppa teknikförändringen och teknikskiftet. Ska vi vidta politiska åtgärder vill jag mer rikta in dem mot att se till att övergången fungerar bra och att så få som möjligt upplever några stora problem med den. Det har redan i dag gått så lång tid i den här omställningen att jag tycker att det skulle bli lite konstigt att nu göra en plötslig helomvändning från statens sida och säga att vi ska tvinga Telia till en uppgörelse om att stoppa hela processen eller någonting sådant.

Att i dag höja nivån för den samhällsomfattande tjänsten till 30 megabit per sekund tror jag vore helt orimligt. Det skulle på väldigt många ställen inte vara möjligt att klara. I dag ligger kravet på den samhällsomfattande tjänsten på 1 megabit per sekund. Det som PTS kommer att utreda är nog inte att gå direkt till 30 megabit, utan det är kanske nästa steg. Men att göra en mindre höjning som ser till att människor har en bra tillgång till internet utifrån de förutsättningar som finns i dag tror jag kan vara en rimlig ambition.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Lotta Finstorp har frågat mig om vilka åtgärder jag har vidtagit och avser att vidta för att unga i landsorten ska få en förbättrad koppling till arbetsmarknaden.

En smidig övergång från skola till arbetsliv är viktig för individer, arbetsgivare och samhället i stort. Många arbetsgivare beskriver att de har svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Av Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät 2016 framgår att 60 procent av de tillfrågade företagen som försökt rekrytera personer med en gymnasial yrkesutbildning möter svårigheter att hitta rätt kompetens. Samtidigt minskar ungdomars intresse för yrkesutbildning.

De gymnasiala yrkesprogrammen är basen för industrins och välfärdens kompetensförsörjning. Att vända trenden med minskande intresse för sådana program och att förbättra kompetensförsörjningen kräver flera åtgärder. Regeringen driver tillsammans med parterna på arbetsmarknaden ett långsiktigt arbete som syftar till att höja yrkesutbildningens kvalitet och attraktionskraft. Min bedömning är att många ungdomar är försiktiga med att välja utbildningar som uppfattas som återvändsgränder. Den förra borgerliga regeringens reform av gymnasieskolan innehöll flera viktiga förändringar, men allt blev inte bra. Bland annat försämrades yrkeselevernas möjligheter att läsa in högskolebehörighet. Alla elever på yrkesprogrammen ska känna sig trygga i att de har möjlighet att läsa de kurser som krävs för grundläggande behörighet till högre utbildning. Just nu remissbehandlas Gymnasieutredningens betänkande (SOU 2016:77) med förslag om att yrkesprogram i sina grundupplägg ska innehålla dessa kurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som Lotta Finstorp påpekar är det viktigt med en tidig kontakt med arbetslivet. Yrkesprogramsutredningen föreslår i sitt betänkande Välja yrke (SOU 2015:97) ett antal insatser som kan förväntas stärka yrkesutbildningen, bland annat genom att så kallade branschskolor ska inrättas på försök och att det ska bli obligatoriskt att erbjuda praktiskt arbetslivsorientering, prao, i grundskolan och specialskolan. Regeringen har i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1) aviserat sin avsikt att återkomma till riksdagen om detta.

När det gäller branschskolor har regeringen nyligen beslutat om en lagrådsremiss som innehåller förslag om en försöksverksamhet med syfte att stärka den nationella kompetensförsörjningen och öka attraktiviteten och tillgången till yrkesutbildning inom små yrkesområden. Branschskolor underlättar för ungdomar att få en kvalificerad och specialiserad yrkesutbildning även om utbildningen inte kan erbjudas i sin helhet i hemkommunen. Denna lösning tror jag kan bidra till att bredda utbudet av yrkesutbildning i små landsortskommuner.

Regeringen har även vidtagit flera andra åtgärder för att stärka kopplingen mellan skola och arbetsliv. Bland annat har regeringen infört ett statsbidrag som syftar till att utveckla regionala stödfunktioner för samverkan mellan skola och arbetsliv om yrkesutbildning på gymnasial nivå. Vidare arbetar Statens skolverk med att stödja huvudmännen för att höja kvaliteten i det arbetsplatsförlagda lärandet.

Aktörer med regionalt utvecklingsansvar gör inom ramen för kompetensplattformarna bland annat insatser för att stärka samverkan mellan skola och arbetsliv, men även för att öka intresset för utbildningar som matchar arbetsmarknadens kompetensbehov, till exempel i gles- och landsbygdsregioner.

Till sist vill jag nämna att Svenska ESF-rådet just nu har en utlysning på 100 miljoner kronor inom yrkesutbildningsområdet. Denna utlysning hoppas jag kan bli viktig för att möjliggöra projekt som syftar till att stimulera samverkan mellan skola och arbetsliv och underlätta för ungdomar att få en första kontakt med arbetslivet.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Det finns någonting i svaret som jag inte alls instämmer i. Det handlar om att under allianstiden försämrades yrkeselevernas möjlighet att läsa in högskolebehörighet. Det är en myt. De kunde absolut välja kurser som gjorde att de sedan kunde gå på högskola. Men det är egentligen inte det som min interpellation handlar om.

Branschskolor låter väldigt bra. Det tror jag är någonting för landsbygdskommunerna att verkligen ta fasta på. Volvosteget är i och för sig eftergymnasialt. Men det har blivit väldigt bra i landet. Många ungdomar har fått arbete efter att de har gått den ettåriga utbildningen till exempel på Volvo, som i det här fallet.

Sveriges befolkning blir allt äldre. Dessutom visar Arbetsförmedlingens prognoser för 2010-2025 att fler personer kommer att lämna arbetsmarknaden än tillträda. Landets unga behövs verkligen på arbetsmarknaden. Om man vill att hela Sverige ska leva, som jag tror att alla partier har med i sina olika partiförklaringar, måste vi ge ungdomar möjlighet att stanna kvar på landsbygden eller att åka i väg och utbilda sig och sedan komma tillbaka. Det är egentligen mycket större än själva skolsystemet och vad som finns att erbjuda. Det handlar om attraktivitet i kommunerna, att minnas sin barndom som något väldigt positivt till exempel så att man själv vill flytta dit med sin familj, få barn och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utmaningen är väldigt stor, framför allt i Norrlands inland. Det innebär att den kommunala och landstingskommunala sektorn med vård, skola och omsorg får allt svårare att hitta personal, men också tillverkningsindustrin, precis som ministern skriver i sitt svar. Det är väldigt bra att man får en obligatorisk arbetslivsorientering, men den behöver inte vara praktisk. Det finns i dag så många yrken som jag som förälder inte kan berätta om för mina barn och som kanske inte heller läraren känner till. Att man över huvud taget har en obligatorisk prao är väldigt bra oavsett vad det är för någonting.

Alla formas vi av den miljö vi lever och bor i. Vi har också med oss den referensramen när vi går ut i vuxenlivet. Landsbygdskommunerna måste på allvar börja konkurrera med storstäderna med arbetskraft. Arbetsgivare måste kunna erbjuda mervärde i form av arbetsplatser som ger utveckling och stimulans. Men bra boende och attraktiv fritid är också en nödvändighet. Service och skattenivå är också en sådan sak.

Landsbygdskommittén har nyligen presenterat sitt slutbetänkande. En av rekommendationerna innebär att 10 000 statliga jobb i Stockholmsområdet ska flyttas till regioner i behov av arbetstillfällen. Utmaningen är att kompetens måste säkerställas för att handläggningen blir rättssäker och lika över hela landet. Där har en bra och högkvalitativ utbildning på gymnasienivå en nyckelroll för att det ska fungera att flytta ut de statliga jobben.

För några år sedan ansvarade jag för den bruksortsrapport som togs fram av Moderaterna. Definitionen för bruksorter är att det finns en stor arbetsgivare plus kommunen. Tillväxtverket har också gjort en rapport. Där kallas de flesta bruksorterna för "sårbara kommuner", eftersom det finns så få arbetsgivare. Skulle den stora industrin försvinna blir det en väldigt stor omställning för människor som bor där. Det är ungefär 100 orter i landet.

Det jag fann i rapporten var att syofunktionen är extra viktig i dessa orter. Det handlar om att man ger en bredare bild av hur arbetsmarknaden ser ut än bara på den orten. Det vore jätteintressant att få höra lite grann om syofunktionen från ministern.

Fru talman! Tack för de återkommande frågorna från Lotta Finstorp! Jag tänkte försöka att besvara dem en och en. Jag börjar gärna med det som Lotta Finstorp beskriver som en myt. Jag skriver i svaret att: "Bland annat försämrades yrkeselevernas möjligheter att läsa in högskolebehörighet."

Efter mina väldigt många besök ute i gymnasieskolor och många träffar med gymnasieelever tycker jag att jag har fått det bekräftat att den reform som genomfördes gjorde det avsevärt svårare läsa in högskolebehörighet. Handen på hjärtat, Lotta Finstorp: Det var också ett av syftena med den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag brukar ofta försöka att vara rättvis och framhålla att min företrädare Jan Björklund gjorde en hel del bra saker. Men en sak gjorde han som var ett riktigt problem, och det var att han ständigt och konsekvent marknadsförde yrkesprogrammen som utbildningar för skoltrötta, och det påpekades att alla inte skulle bli akademiker.

Den som följer utvecklingen på gymnasieskolans område kan också lätt se att för de elever som har velat läsa till högskolebehörighetsgivande kurser har det blivit onödigt svårt. De kurserna har oftast hamnat i slutet på dagen, kanske efter många håltimmar. De har ställt till det för elever inte minst på landsbygden, där de är beroende av skolskjuts för att komma till och från skolan.

De förslag som läggs fram i Gymnasieutredningen, som nu är ute på remiss, syftar bland annat till att göra det möjligt inte bara på papperet utan också i praktiken att läsa in högskolebehörighetsgivande kurser.

Jag tror också, efter många samtal med såväl elever och föräldrar som lärare, att själva signalen att yrkesprogrammen inte skulle vara högskoleförberedande har gjort att de kommit att uppfattas som en återvändsgränd. Det är väldigt synd. Yrkesprogrammen har under ett antal år, inte bara i Sverige utan även i andra europeiska länder, kämpat med minskande elevkullar. Vi behöver gemensamt se till att stärka yrkesprogrammen. Detta är ett starkt intresse som borde vara gemensamt för partierna i riksdagen, precis som det är det för arbetsmarknadens parter.

Skälet till att jag tycker att det är otroligt viktigt att stärka yrkesprogrammen är att de är så viktiga för kompetensförsörjningen. De är viktiga för att unga människor ska kunna få jobb och försörja sig - bra jobb som kan leda till jobb utomlands och till egenföretagande. Yrkesprogrammen är dock otroligt viktiga också för den lokala och regionala kompetensförsörjningen. För möjligheten för ett litet företag i en avfolkningsort att överleva är tillgången till välutbildad arbetskraft kanske det allra viktigaste. Det är det som behövs för att man ska kunna leva kvar på orten.

Här har vi alltså ett starkt gemensamt intresse av att verkligen säkerställa att yrkesprogrammen är attraktiva program som lockar stora mängder ungdomar som med dem kan få en god framtid.

Att gymnasieutbildningen har kommit att bli så viktig på svensk arbetsmarknad visar statistiken med all önskvärd tydlighet. Den som inte har en slutförd gymnasieutbildning har en mycket sämre ställning på arbetsmarknaden. Själva poängen med det Volvosteg som Lotta Finstorp tog upp är att det ger en möjlighet för före detta elever att komma tillbaka. De kanske har misslyckats i en tidigare gymnasieutbildning - eller gått en gymnasieutbildning som inte har gett den framtid ungdomen trodde.

Vi är alltså helt överens om hur viktigt det är att gymnasieskolan fungerar för alla och att de som påbörjar gymnasieskolan har god information om vad utbildningen leder till.

Fru talman! Jag tackar ministern för en viktig debatt.

Ministern tog upp hur viktigt det är att det finns tillgång till bra kompetens i landsorten. Det är lättare för de företag som finns i storstadsområden; det går inte att komma ifrån. Jag har inte läst den rekryteringsenkät Svenskt Näringsliv gjorde, men där framgick att 60 procent av de tillfrågade företag som försökt rekrytera personer med gymnasial yrkesutbildning möter svårigheter att hitta rätt kompetens. Vet ministern vad det handlar om? Är det för dålig nivå på undervisningen och utbildningen på gymnasiet, eller vad beror detta på? Det vore intressant att få veta mer om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag är ute på besök i landsorten - och jag bor själv mitt i Sörmland, i landsort - får jag höra att många företag har oerhört svårt att rekrytera inte bara yrkesutbildade från gymnasienivå utan även akademiker. Man har därför försökt med tandemrekryteringar. Många gånger när människor har tagit examen på ett universitet har de nämligen hittat någon att leva med, och då gäller det att båda två får jobb. Det kan vara jättesvårt att pendla. I Sörmland tar det en timme, men det finns ju orter i Sverige som har mycket längre till en större arbetsmarknad. Det gör att många av de större företagen har jätteproblem med att hitta kompetens.

Man kan koppla ihop detta med den interpellationsdebatt jag hade med bostadsministern tidigare. Den handlade om att bygga attraktiva boendemiljöer i landsorten - gärna sjönära. Då kan man nämligen få de kompetenta personerna att flytta ut, eftersom de får attraktiva boendemiljöer. Alltihop hänger alltså ihop.

Statsministern sa i sitt senaste jultal att statsrådet Shekarabi har fått i uppdrag att säkra hela landets tillgång till grundläggande statlig service. Det handlar om 10 000 arbeten. Då undrar jag: Vad måste göras på gymnasienivå för att vi ska nå det målet? Många handläggare kommer nämligen inte att behöva ha akademisk utbildning, utan det räcker med en bra gymnasial utbildning. Kommer det att behövas lokala program för att stärka detta?

Hur skapas förutsättningar för ungdomar att stanna kvar i landsorten efter avslutad utbildning? Jag tycker att det är ganska sunt att man som ungdom vill flytta iväg, men de får gärna komma tillbaka sedan. Vi säger alltid till våra studenter hemma: Stick iväg, och sedan kommer ni tillbaka!

Behövs det stimulanser för att få kompetens att flytta dit jobben finns? Är det önskvärt att styra ungas gymnasieval utifrån ortens behov av arbetskraft, eller är det inte det? Ofta vill vi ju att våra ungdomar ska vara fritänkande - tänka nytt och stort - men det kanske är så att man behöver styra med lokala program för att få människor att stanna kvar och jobba där.

Jag läste nyligen om Skolverket och det samarbete med Arbetsförmedlingen som erbjuds landets regioner och län mellan 2014 och 2018. Det är en processutbildning på temat skola och arbetsliv som handlar om hur studie- och yrkesvägledning kan integreras i undervisningen som hela skolans ansvar. Det handlar om att öka kunskapen om hur arbetsmarknaden förändrats och att utveckla samverkan och samproduktion externt med företag, organisationer och offentlig sektor.

I Sörmland är man lyrisk över detta. Det är 130 deltagare från olika skolor, och det är särskilt viktigt för barn och unga som kommer från andra länder - där det i många fall finns en helt annan arbetsmarknad. Jag skulle vilja att ministern sa något om detta. Kan man använda samma modell för gymnasieelever som är nyanlända till Sverige, alltså att man får in mycket mer företagskontakter i gymnasiet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Lotta Finstorp tar upp ett mycket angeläget ämne, nämligen kontakten mellan gymnasieutbildningen och det arbetsliv som finns runt omkring - det arbetsliv gymnasieungdomarna faktiskt utbildar sig för. Inom ramen för den svenska gymnasieskolan finns numera begreppet "APL" på yrkesprogrammen, det vill säga arbetsplatsförlagt lärande. Det är avsett att vara något vidare än den gamla praktiken; det handlar om ett lärande, och lärandet ska vara knutet till vissa mål som finns till exempel i kursplanen.

Det finns flera skäl till att vi arbetar så mycket med arbetsplatsförlagt lärande i gymnasieskolan, och jag vill gärna redogöra för de olika satsningar som görs för att stärka det arbetsplatsförlagda lärandet. Det finns numera ett statsbidrag som går att söka för att utveckla regionala stödfunktioner för samverkan mellan skola och arbetsliv; jag nämnde det i mitt interpellationssvar. Regeringen har också gett Skolverket i uppdrag att genomföra utbildningar för handledare och stärka kvaliteten i det arbetsplatsförlagda lärandet. Det finns även möjlighet att söka stöd av en nationell APL-utvecklare.

Frågan är varför vi nu satsar så mycket på arbetsplatsförlagt lärande. Svaret är att vi vet att det stärker kvaliteten i utbildningen. Vi vet att det gör ungdomarna bättre rustade att ta de jobb som finns ute på arbetsmarknaden. Vi vet till exempel genom olika studier av såväl IFAU och EU-kommissionen som OECD att de ungdomar som får ett bra arbetsplatsförlagt lärande löper mindre risk för arbetslöshet och har lättare att få sitt första jobb.

När man är ute och träffar ungdomar på yrkesprogrammen säger de nästan alltid att de redan har sommarjobb på det ställe där de haft sin APL. Inte minst visar IFAU att detta är av betydelse för ungdomar som kanske inte har så mycket kontakter med sig hemifrån och att det faktiskt stärker deras möjligheter. Det finns också studier som visar att det finns en stark fördel för de företag som tar emot ungdomar på APL. Dessa företag har lättare att rekrytera, och det går bra för dem också i andra avseenden.

Det är alltså väldigt viktigt att stärka det arbetsplatsförlagda lärandet. Skälet till att vi tycker att det är så viktigt är att vi vill ha en bra samverkan mellan skola och arbetsliv och att vi vill säkerställa att ungdomarnas utbildning håller hög kvalitet. Tyvärr visar ett flertal undersökningar från Skolinspektionen att kvaliteten brister just i det arbetsplatsförlagda lärandet, så här gäller det att vi från statens sida verkligen satsar och bistår huvudmännen i att höja kvaliteten i denna viktiga del av yrkesprogrammen.

Jag vill lägga till ytterligare en aspekt som ställer till det lite när det gäller planeringen för gymnasieskolan. Lotta Finstorp tog upp frågan om hur viktig den unga människans egen vilja för framtiden är. Vårt system är ju uppbyggt på det fria valet - den unga människan väljer sitt eget gymnasieprogram utefter vilja och förmåga. Ungdomen ska förstås ha tillgång till rikhaltig information och en bra kunskapsgrund via en välfungerande studie- och yrkesvägledning. Men nog är det också viktigt att i ekvationen väga in och se till att ungdomen har bra kunskap inte minst om det regionala behovet av arbetskraft!

För min del är jag väldigt öppen för att stärka möjligheten för utbildningsanordnarna att ta hänsyn till det regionala behovet av kompetensförsörjning. Inte minst gäller det inom vuxenutbildningen där numera det nya regionala yrkesvux stärker möjligheterna att ta hänsyn till de regionala behoven på arbetsmarknaden. Det är en utveckling som jag tror blir mycket gynnsam för både elever och arbetsliv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi har samsyn i mycket, men jag tror att det finns en stor utmaning nu framför allt med många nyanlända elever som kommer från andra bakgrunder och inte har kunskap om hur den svenska arbetsmarknaden ser ut.

Att man stärker SYV-funktionen tror jag är oerhört viktigt, kanske framför allt på landsbygden. I den rapport om bruksorter som jag skrev tillsammans med andra såg vi att man i generationer på många platser har arbetat på samma ställe, även om det inte är ett bruk i den bemärkelsen utan den stora industrin. Den industrin kommer förhoppningsvis att behöva arbetskraft framgent, och då måste man också se till att ungdomarna är utbildade för att kunna ta de jobben. Men det kommer också nya arbeten som min generation inte vet ett dugg om. Jag har en son som gör betting för e-sport. Det är någonting som jag över huvud taget inte vet vad det är, men det verkar vara lukrativt.

Jag tror alltså att SYV-funktionen är oerhört viktig. Men det jag tänkte på och som jag inte fick svar på - det är möjligt att ministern inte kan svara på det nu - var det här med Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät och varför de inte hittar rätt kompetens. Beror det på kvaliteten på yrkesutbildningen på gymnasiet eller söker unga människor helt enkelt inte?

Ung Företagsamhet vill jag också lyfta fram. Det är ju ett framgångskoncept för att elever ska tänka entreprenöriellt och få insikt i hur det är att driva företag. Det är också en viktig del att ha med sig när man går på gymnasiet. Anser ministern att entreprenörskap bör vara en självklar del i gymnasiet? I dag finns det ju inte överallt.

Fru talman! Entreprenörskap ingår i ett flertal av de program som finns på gymnasieskolan, och jag är också mycket positiv till de insatser som görs inom till exempel Ung Företagsamhet.

Vi verkar vara överens om mycket, men en sak som jag tror att vi kommer att diskutera länge framöver är en del av gymnasieskolan som vi knappt har kommit in på. Vi har ju talat om individens, den unga människans, behov av information och kunskap när det gäller att välja rätt på den stora gymnasiemarknaden.

Det finns också, som jag ser det, ett stort behov av att stärka möjligheterna till en planering, inte minst utifrån arbetslivets behov av kompetensförsörjning. Då talar jag om de bekymmer som vi får när vår skola är marknadsstyrd i så oerhört hög grad som den är. Den marknadsstyrningen riskerar att leda till ett överutbud av breda, populära program i starka marknadslägen som ger goda vinster till utbildningsföretagen men som ger ganska svaga utkomster för de elever som går där. De stora förlorarna är de elever som inte går på yrkesprogram som kan leda till jobb och inte minst det lokala och regionala arbetslivet.

Här tycker jag att vi behöver ta ett grepp för att stärka möjligheterna till regional planering, inte minst när det gäller yrkesprogrammen på gymnasieskolan. Bakom det ligger förstås att gymnasieskolan är ruggigt dyr. Gymnasieskolans yrkesprogram kännetecknas av att man har behov av investeringar i maskiner och i form av kontakter och upparbetade kontaktnät med arbetslivet.

Jag tror att det finns, inte minst regionalt, ett stort intresse och ett stort behov av att stärka planeringen av yrkesprogrammen. Till min stora glädje ser jag att det här stora intresset också märks inom ramen för det regionala yrkesvux som regeringen har satsat så stort på i höstbudgeten. Jag hoppas verkligen att det ska kunna leda till att vi får ett lite bättre upparbetat samarbete mellan skola och arbetsliv i syfte att stärka tillgången till kompetent arbetskraft.

Svar på interpellationer

Tack så mycket för en trevlig debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.