Partiledardebatt - 2016-10-12

Partiledardebatt

Herr talman, ärade ledamöter och övriga som följer denna debatt!

På Mammaforum i Bergsjön i Göteborg träffas kvinnor som har fått barn och pratar om stort och smått och delar erfarenheter, precis som i vilken mammagrupp som helst. Men just den här mammagruppen är för många av deltagarna den enda kontakten med det svenska samhället.

Alla som jag mötte där häromveckan ville så snabbt som möjligt komma in i det svenska samhället, lära sig språket, komma i arbete och inte låta småbarnsåren göra detta omöjligt. Men alla kunde inte göra det. En av dem hade varit i Sverige i sex år men fortfarande inte fått möjlighet till utbildning. En annan hade varit här i fyra år och kände sig isolerad när hon fått barn. Och en frågade varför hon måste sluta med sfi när hon var föräldraledig. De ville göra rätt för sig, men det svenska systemet satte käppar i hjulen.

Det är tio gånger vanligare att en utrikes född blir bidragsberoende än en inrikes född. Arbetslösheten är fyra gånger högre för en person född utanför Europa jämfört med en person född i Sverige. Så sent som i går visade Arbetsförmedlingen hur arbetslösheten bland utrikes födda ökar. Detta vägrar Stefan Löfven att se.

I Sverige 2016, där Stefan Löfven är statsminister, riskerar snart motsvarande 1 miljon att vara fast i utanförskap, bidragsberoende och en känsla av hopplöshet. I Stefan Löfvens Sverige finns 130 områden där färre än hälften av de arbetsföra jobbar. Det får svåra konsekvenser för de människor som drabbas men också för att otryggheten ökar. Hopplösheten biter sig fast, och känslan av maktlöshet sprider sig.

Först släcks drömmarna för den som står utanför. Men sedan kommer bidragen och tränger ut jobben och välfärden. I till exempel Malmö betalar kommunen mer för försörjningsstöd än för löner till förskollärare.

Så här ser verkligheten i Sverige ut, och den här utvecklingen måste brytas.

Språk och jobb behövs för vägen till arbete och självständighet, annars blir den vägen övermäktig. Vi har rätt att ställa krav på den som kommer hit till Sverige att hon eller han gör allt i sin makt för att göra sig anställbar. Men vi måste också ha höga krav på att politiken gör att vägarna till det första jobbet blir fler. För i ett Sverige som är starkt och håller ihop ska alla göra rätt för sig, och i ett Sverige som är starkt och håller ihop får ingen lämnas utanför.

(Applåder)

Herr talman! Strax före kl. 2 på natten den 16 juli i år fick räddningscentralen ett samtal om att det luktade rök i en lägenhet i Gottsunda i Uppsala. Brandkåren fanns inte långt därifrån men blev försenad eftersom den inte kunde åka in i området utan poliseskort. När den kom fram hittades en man död i lägenheten. Om hans liv hade gått att rädda om brandkåren hade kommit fram tidigare kommer vi aldrig att få veta. Men i Sverige måste man kunna veta att ambulansen, brandkåren och polisen kommer när de behövs oavsett var man bor.

I dag finns områden där man inte vågar ringa polisen, där bilar sätts i brand och människor är rädda att gå ut. Var tredje kommun tvingas anlita privata vaktbolag för att skapa trygghet i sina offentliga miljöer. Vardagsbrotten är många men leder sällan till att någon straffas. Bara vart åttonde fall av misshandel klaras upp, och missnöjet inom polisen är så stort att bara under det första halvåret i år valde 240 poliser att sluta. Sverige är på väg åt fel håll.

I Stefan Löfvens Sverige möts poliser, ambulansförare och brandmän på väg till utryckning inte av tacksamhet och hjälpsamhet utan av stenar. Det finns många poliser som gör ett strålande jobb, men det finns alldeles för många poliser som inte längre orkar gå till jobbet. Den här utvecklingen måste brytas. Men statsministern blundar och verkar nöjd med hur han och hans regering sköter jobbet. Några förslag som löser problemen syns nämligen inte.

Vi moderater satsar i vår budget tio gånger så mycket som regeringen för att förbättra polisens möjligheter att utföra sitt jobb, för att poliserna ska kunna bli minst 2 000 fler, för att polisen ska få fler civilanställda som kan utreda brott och få tillräcklig utrustning och för att poliserna ska ges möjlighet att få 2 000 kronor mer i månaden i lön. Tryggheten i Sverige måste nämligen omfatta alla, alldeles oavsett var i landet man bor.

(Applåder)

Herr talman! I morse gick ungefär 1 200 000 barn till skolan. Där börjar vägen in i det svenska samhället, oavsett vilka föräldrar man har, varifrån man kommer eller hur länge man har varit i Sverige. Men det finns skolor där inte ens hälften av eleverna når kunskapsmålen. Varför är dessa skolor fortfarande öppna?

När elever inte får lära sig läsa, skriva och räkna ordentligt tar skolan inte bara ifrån barnen deras självkänsla för stunden utan också deras möjligheter till en bättre framtid. I Stefan Löfvens Sverige finns det elever som går till skolan men i praktiken aldrig har en chans att få godkänt. De kommer att få det mycket svårt när de går in i vuxenlivet och ska ut på arbetsmarknaden.

Alla har rätt till en bra skola, men ingen har rätt att utsätta elever för risken att inte lära sig det som de behöver. Svenska elever behöver mer undervisning - en timme mer i veckan i lågstadiet, och en timme mer matte i högstadiet. Lärare måste få bra betalt och tid att vara just lärare. Oavsett om skolan är kommunal eller privat måste Sverige införa nolltolerans mot dåliga skolor.

(Applåder)

Herr talman! I fredags den 7 oktober fraktade ett ryskt fartyg Iskanderrobotar genom Östersjön till Kaliningrad, bara 50 mil härifrån. Osäkerheten i omvärlden finns alldeles nära oss och tar sig många uttryck. Till och med innanför Riksdagshusets väggar har det uppstått frågetecken kring vilka makter som egentligen styr riksdagskanslier, och hur.

Rysslands agerande i närområdet och den fruktansvärda situationen i Aleppo i Syrien, men även det fortsatta hotet från den internationella terrorismen, påminner oss om osäkerheten i vår omvärld. Om man ser hur verkligheten och omvärlden ser ut är man naiv om man tror att migrationskrisen är över. Då måste man ta ansvar. Man behöver både veta vad man vill och kunna utöva ledarskap här hemma, annars blir man styrd av andra.

Vi behöver en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Den kan inte bygga på förhoppningar om andra länders agerande utan kräver både ledarskap och ståndpunkter här och konkret förmåga att påverka andra länder för att nå resultat. I ett allvarligt säkerhetsläge behöver vi inte bara stärka det svenska försvaret, som vi moderater har medverkat till, utan också satsa på våra internationella samarbeten. Då måste dörren till ett svenskt medlemskap i Nato vara öppen. Men Stefan Löfven vill hålla den stängd. Det visar också hur han prioriterar. Omsorgen om det egna partiet är tydligen viktigare än ansvaret för landet.

Herr talman! I Stefan Löfvens Sverige riskerar snart motsvarande 1 miljon människor att vara fast i utanförskap, bidragsberoende och en känsla av hopplöshet. I Stefan Löfvens Sverige finns det skolor där inte ens hälften av eleverna får tillräckliga kunskaper. I Stefan Löfvens Sverige möts blåljuspersonal av hot och stenkastning. Sverige är på väg åt fel håll, och den enda som är nöjd med den utvecklingen är statsministern.

Sverige behöver en ny alliansregering som tar verkligheten och omvärlden på allvar och som har förmåga att genomföra reformer som Sverige behöver. Ledarskap är inte att blunda för det som är obehagligt eller att exploatera människors oro utan att ta oro på allvar och ta verkligheten och omvärlden på allvar och att presentera och kunna genomföra lösningar på våra viktigaste samhällsproblem.

Vi moderater lägger fram en budget som gör det mer lönsamt att jobba. Vi satsar mer än 60 miljarder på skolan och välfärden under de närmaste åren, i motsats till regeringens 40 miljarder. Vi satsar mer än tio gånger så mycket som regeringen på att förstärka polisen. Det går att göra allt detta i politiken om man vill och prioriterar, och det går att göra det utan att låna i högkonjunktur.

Vi moderater blundar inte för verkligheten utan tar den på allvar. Vi är beredda på debatt, vi är beredda på kritik och vi är beredda att diskutera vad som behövs för att bygga Sverige starkare. Det är därför vi har en plan för ett starkare Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att namnet "Stefan Löfven" utgjorde den största delen av innehållet i anförandet. Jag tackar för uppmärksamheten!

I övrigt kan jag konstatera att du beskriver rätt många problem du har varit med och skapat och är ansvarig för, Anna Kinberg Batra. Du inledde ganska starkt med dem som har fått vara här i sex år, eller i fyra år, utan att få hjälp. Det är 130 områden i utanförskap - ja, de ökade kraftigt under er tid. Försörjningsstödet ökade kraftigt under er tid, och skolresultaten föll katastrofalt under er tid. Det var en bra öppning, Anna Kinberg Batra - den var tydliggörande.

(Applåder)

Ni sänkte skatterna med 140 miljarder i stället för att prioritera just jobben, skolan, välfärden och klimatet. Ni lämnade dessutom efter er ett stort hål i statens budget. Klyftorna växte, och skolresultaten sjönk som sagt. Arbetslösheten steg, och ungdomsarbetslösheten var rekordhög under er tid. Det var helt enkelt en avveckling av den svenska modellen ni höll på med.

Vi har bytt inriktning nu, från skattesänkningar och nedskärningar till investeringar i samhällsbygget. Det återstår många utmaningar; det är ingen tvekan om det. Vi har alldeles för många arbetslösa, men ytterligare 120 000 människor har faktiskt fått ett jobb att gå till sedan vi tillträdde. Bara i skolan har vi ytterligare 13 000 anställda. Vi har näst intill raderat ut det budgetunderskott ni lämnade efter er.

Svenska folket röstade bort den moderata skattesänkar- och nedskärningspolitiken, Anna Kinberg Batra. Efter valförlusten sa ni att ni minsann skulle förnya er. Jag undrar: Hur blev det egentligen med förnyelsen? Vi har i Sverige stora problem i och oro för svensk sjukvård. I stället för att satsa på svensk sjukvård skär ni ned i den. På vilket sätt skapar vi bättre sjukvård i Sverige genom att sänka skatterna och skära ned, Anna Kinberg Batra?

(Applåder)

Herr talman! Statsministern står här och visar sina två paradgrenar denna höst: att vara himla nöjd med sakernas tillstånd och att tala om sig själv.

Själv tänker jag tala om samhällsproblem under den här förmiddagen, under den här hösten och under de två år vi har kvar till valet. Det är nämligen du som har ansvaret nu, Stefan Löfven. Du var varit statsminister i två år.

Det jag tog upp i min inledning och vill fortsätta diskutera är vad vi ska göra för att förbättra Sverige utifrån den situation vi har nu. Tänk om du menade allvar med jobben och till exempel lade fram förslag som gjorde att man ställde krav och gav människor möjlighet att gå från utanförskap till arbete, Stefan Löfven! Tänk om du hade sagt någonting sådant i det här replikskiftet och i tv-debatterna - eller i presentationen av budgetpropositionen, som tvärtom är en kraftfull satsning på bidrag till dem som inte jobbar.

Detta finansieras genom att man lånar i högkonjunktur. Vad bygger man då, Stefan Löfven? Man bygger inget annat än en nota som de som skulle behöva välfärden i framtiden, till exempel barn och pensionärer som skulle behöva starka svenska statsfinanser, får betala när vi tar över efter dig efter valet 2018.

Jag tycker att det var bra att du tog upp välfärden, Stefan Löfven. Det ger mig tillfälle att återigen påminna om hur vårt budgetförslag ser ut. Under de närmaste åren lägger vi 60 miljarder i stället för regeringens 40 på att förstärka möjligheterna i kommunerna att stärka skolan och klara den integrationsutmaning vi nog bara är i början av.

Jag vill fråga dig om du kan ta möjligheten att säga någonting konkret om hur vi ska åtgärda och förbättra de skolor där i dag hälften eller mindre än hälften av niorna får tillräckliga kunskaper, Stefan Löfven. Vad vill du göra med dem förutom att stå här och vara nöjd och tala om dig själv?

(Applåder)

Herr talman! Till att börja med vill jag satsa mer resurser i det offentliga och i vår välfärd på totalen. Ni talar om brutto och att ni tillför 60 miljarder, Anna Kinberg Batra, men ni talar inte om hur mycket ni drar bort från kommunerna. Det vore på sin plats att ni gjorde det. Dessutom har ni en budget som inte ens är finansierad. Se över den en gång till!

Medan alla fem oppositionspartier skär ned i sjukvården tillför vi landstingen 3 miljarder kronor. Därutöver gör vi speciella insatser och investeringar i bemanning, i cancervården och i förlossningsvården. Nu ska vi fortsätta arbeta för att förstärka vårdcentralerna så att vården blir mer tillgänglig. Vi jobbar med patienterna, med att stärka deras ställning genom patientkontrakt, och så vidare och så vidare.

Moderat sjukvård har vi sett mer än nog av här i Stockholms län. Du svarade inte på min fråga, Anna Kinberg Batra. Hur blir sjukvården bättre med skattesänkningar och nedskärningar? Svara på den frågan!

(Applåder)

Herr talman! Frågan är ju inte relevant eftersom vi lägger nära nog 20 miljarder mer än regeringen på att förstärka för kommuner och landsting under de närmaste åren. Det är viktigt, särskilt när man är i början av en integrationsutmaning - som jag är seriöst orolig för att du blundar för, Stefan Löfven. Vad händer om man blundar för den och talar om att det bara är några som berörs? Då blundar man ju för en risk att Sverige slits isär och att nära nog 1 miljon människor blir beroende av bidragssystem i stället för att få ett första jobb.

De som lyssnar hörde nu från statsministern mängden ord man kan få in på en minut. Det var "och så vidare och så vidare", men det var inte ett ord om hur fler ska kunna få sitt första jobb i Sverige eller hur vi ska stärka kunskapen i skolan och tryggheten i samhället. Det kräver ledarskap, Stefan Löfven, och det har du hittills haft två år på dig att visa att du saknar.

(Applåder)

Herr talman! God morgon, Anna Kinberg Batra!

Det är ofta så i dessa debatter, vilket vi hörde även i replikskiftet som föregick detta, att det är mycket ord. Frågan är vad ord egentligen betyder. Vad betyder det man säger här?

Till exempel hörde vi alldeles nyss Anna Kinberg Batra säga att Sverige behöver en ny alliansregering. Jag vet inte hur många chanser Anna Kinberg Batra har haft att fälla regeringen Löfven under de gångna två åren, men hon har inte gjort det. Det är i stället tack vare Anna Kinberg Batra och hennes allianskompisar som Stefan Löfven fortfarande är Sveriges statsminister. Vad är då orden egentligen värda, herr talman?

Regeringsfrågan är någonting som har diskuterats väldigt mycket, inte minst de senaste veckorna. Det är en väldig debatt om vem som vill samarbeta med vem, vem som absolut inte vill samarbeta med vem och så vidare. Anna Kinberg Batra vill alltså bilda en alliansregering - efter valet då, om jag förstår det rätt. Jag funderar på hur man tänker sig att man ska få ihop detta.

Den viktigaste frågan för väljarna just nu är invandrings- och integrationspolitiken. Tre av fyra allianspartier vill öka invandringen till Sverige, samtidigt som Moderaterna har gjort ett väldigt stort nummer av att man nu minsann skärper sin invandringspolitik. Man har säkert vunnit en del väljare på det, men hur ska man få igenom politiken? Hur ska man få igenom politiken med hjälp av Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna, som samtliga vill öka invandringen till Sverige?

Hur tänker sig Anna Kinberg Batra att detta ska gå till? Hur ser den kompromissen ut? Eller är det så att de ord vi har hört från Anna Kinberg Batra och hennes partikamrater det senaste året egentligen inte betyder särskilt mycket?

Herr talman! Att Sverige inte kan gå tillbaka till en ohållbar situation, som vi befann oss i hösten 2015, tror jag är uppenbart. Det var därför jag inledde en omprövning av den moderata migrations- och integrationspolitiken samma dag som jag valdes i januari 2015.

Vi behöver en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Jag vill leda nästa regering med partier som delar en värdegrund om hur vi bryter utanförskap, hur vi får fler i arbete och hur vi bygger Sverige starkare i en väldigt orolig omvärld.

Jag har precis samma inställning som statsministern i regeringsfrågan: Man tar ansvar för sitt parti och för dem man vill samarbeta med. Hur andra riksdagspartier röstar får de svara på själva.

Jag är inte mer intresserad av att inleda samarbete med Sverigedemokraterna i dag än vad jag var i går. Detta har politiska skäl som jag tror att de flesta här känner till men som jag gärna talar allvar med svenska folket om.

Man kan inte bryta utanförskap med ett parti som sätter nytt svenskt rekord i höjda bidrag till dem som inte jobbar. Man kan inte bygga Sverige starkare i en orolig omvärld med dem som tar avstånd från Nato och EU när vi behöver internationellt samarbete som mest. Man kan heller inte bilda regering eller inleda samarbete med ett parti som aldrig kan ta ansvar för att det råkar uppstå säkerhetsrisker på riksdagskansliet, för att det råkar göras extrema uttalanden eller för att det råkar väckas antisemitiska motioner. Detta är några exempel bara från den senaste veckan.

Därför är jag inte mer intresserad i dag än vad jag var i går av att inleda samarbete med Sverigedemokraterna, och därför söker jag mandat för att ge Sverige en ny alliansregering.

(Applåder)

Herr talman! Det där har vi ju hört - det var inget nytt. Det där har Anna Kinberg Batra upprepat många gånger tidigare.

Min fråga gällde snarare hur man i nästa steg ska få ihop denna alliansregering. Den just nu viktigaste frågan för väljarna är, som sagt, invandrings- och integrationspolitiken. Detta är också den fråga som har dominerat det senaste årets inrikesdebatt, till följd av den ansvarslösa politik som moderater, socialdemokrater och andra har fört under de senaste åren.

Hur tänker man sig att få ihop detta om man inte är överens när man ska bilda denna starka alliansregering? Moderaterna har en uppfattning som man naturligtvis slåss kraftfullt för, men de tre andra partierna tycker egentligen det rakt motsatta. Hur ska man få ihop detta? Hur ser den kompromissen ut?

Centerpartiet har pratat om 40 miljoner invandrare till Sverige. Är kompromissen 20 miljoner invandrare? Hur ser kompromissen ut, Anna Kinberg Batra? Hur ska man få ihop detta? Hur ska du sätta kraft bakom de ord om en skärpt invandringspolitik som vi har hört det senaste året?

(Applåder)

Herr talman! Det var när vi moderater hade omprövat vår politik, när vi förmådde lägga fram förslag och dessutom samla alliansvännerna som vi drev regeringen framför oss för att vidta nödvändiga åtgärder hösten 2015. Det är också välkänt hur partierna har röstat i år. Det är helt uteslutet att Sverige går tillbaka till en ohållbar situation.

Vi behöver en seriös och långsiktigt hållbar migrationspolitik. Skälet till att jag vill forma en sådan tillsammans med allianspartierna är, återigen, värderingsgemenskapen i att vi behöver ordning och reda i svenskt mottagande. Vi behöver också ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden, där man kan gå från bidrag till arbete och ta den stora integrationsutmaning vi har framför oss på allvar. Då måste fler få sitt första jobb i stället för att det lönar sig bättre att inte arbeta.

Inget nytt, sa Jimmie Åkesson. Jag ser inte heller några nya skäl till att inleda samarbete med ett parti vars politik skadar Sverige. Detta gäller Sverigedemokraterna, och det gäller för den delen även Vänsterpartiet. Det är därför jag söker väljarnas förtroende för en ny alliansregering. Det skulle Sverige behöva.

(Applåder)

Herr talman! I dag är en smått historisk dag. Denna kammare, Sveriges riksdag, kommer att rösta om Parisavtalet. Anna Kinberg Batra har talat i tio minuter och stått en längre tid i talarstolen utan att en enda gång nämna vår tids största utmaning: klimathotet. Inte heller har jag hört ordet miljö komma över statsministerkandidatens läppar under denna tid.

År 2016 blir troligtvis det varmaste år som någonsin har uppmätts i mänsklighetens historia, och världen har enats om att begränsa den globala uppvärmningen. Här står Kina, här står USA, här står EU, här står Indien; här står alla länder bakom en omställning till en fossilfri ekonomi.

Samtidigt lägger Moderaterna fram en budgetmotion där man vill sänka skatten på fossila bränslen med 8 miljarder till 2020. Man vill också ta bort alla de åtgärder på klimatsidan och miljösidan som regeringen lägger fram. Man vill ta bort var fjärde krona. Man vill ta bort hela det stöd till klimatomställning som kan gynna laddstolpar för elbilar över hela Sverige. Detta är inte en grön skatteväxling; detta kallar jag en brun skatteväxling!

Jag skulle vilja fråga Anna Kinberg Batra varför bensinen ska bli billigare när vi måste ställa om till en fossilfri ekonomi. Varför behövs det mindre klimatpolitik i Sverige just nu? Och hur ska din politik hjälpa vår tids ödesfråga - klimatet?

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågan! Ledarskap i en orolig omvärld kräver i allra högsta grad ledarskap även i klimatfrågan. Därför är jag tacksam för att Isabella Lövin tar upp denna fråga.

I dag är en stor dag i Sverige. Det är viktigt att vi arbetar tillsammans både här och i omvärlden för att kunna minska de fossila utsläppen - det är därför vi i vår budgetmotion ökar anslaget till internationella klimatinsatser och lägger 50 procent mer.

Det är också därför det är bra att Isabella Lövin tillsammans med mig nu ser till att stoppa förtidspensioneringen av kärnkraften, som ger Sverige och svensk industri energiförsörjning utan fossila utsläpp. Annars skulle vi tvinga ned industrijobben i fossila energikällor eller stoppa industrijobben här.

Isabella Lövin företräder ett parti som gick till val på motstånd mot ekonomisk tillväxt. Vad händer om man driver jobben och industriproduktionen ut ur det miljövänliga, hållbara, ambitiösa Sverige? Konkurrensen utgörs exempelvis av Kina och av andra europeiska länder med sämre villkor och mycket högre grad av fossila utsläpp.

Vi har ett ansvar både här och utomlands för att ha en hållbar produktion, hållbara transporter och - jajamänsan! - för att kunna ta bilen till jobbet. En ny bil släpper ut väldigt mycket mindre än vad till exempel en Volvo Amazon gjorde när vi var barn. Ny teknik och tillväxt, Isabella Lövin, och energi med begränsade fossila utsläpp är alldeles utmärkt och viktigt för klimatet!

(Applåder)

Herr talman! Då fick jag alltså svaret - det är kärnkraft och nya bilar, som ska gå på bensin, som är lösningen.

Jag tycker att det är ganska beklämmande att en statsministerkandidat inte har bättre svar på vår tids största framtidsutmaning. Ni har inte heller svar på vilka konkreta åtgärder ni avser att vidta. Ni tar bort 25 procent av vår klimatbudget. Ni talar om att öka internationella insatser, men ni satsar 20 gånger mer på att sänka bensinskatten än på minskade utsläpp i utvecklingsländer.

Här är regeringen en av de absolut mest ambitiösa i hela världen när det gäller att stödja utvecklingsländer för en omställning till fossilfri ekonomi. Kina och Indien är just nu mer ambitiösa än vad Moderaterna är när det gäller att se framtiden och att vi måste ställa om till en fossilfri framtid.

Ni har inga som helst åtgärder på hemmaplan för hur vi ska minska utsläppen här. Ni talar om utvecklingsländerna, men vilka åtgärder föreslår ni här? Ni har en fossil politik, Anna Kinberg Batra!

(Applåder)

Herr talman! Det var under en moderat statsminister vi blev det land i EU som har högst andel förnybar energi - det är jag stolt över!

Varifrån kommer det? Det kommer inte ifrån att bekämpa jobb och företagande. Det kommer i stället ifrån att man bejakar teknisk utveckling och tillväxt, att man ger möjlighet för till exempel svenska ingenjörer att vara med och utveckla ny energiteknik. Ingenjörer från Chalmers är med och hjälper länder i fattigare delar med mycket större fossilberoende att utveckla sin teknik.

Då är vi där igen, Isabella Lövin! Jag tycker att det är viktigt att det kommer fram här hur Miljöpartiets motstånd mot svenska transporter ser ut. Jag tycker att det är viktigt att det budskapet når ut i hela Sverige, där de allra flesta har väldigt långt till exempelvis en tågstation.

Vi behöver tågtransporter, men vi behöver också jobb och industri med så god teknik och så små fossila utsläpp som möjligt.

Stå gärna här och raljera om kärnkraften om du vill, Isabella Lövin. Men att vi har industri och jobb - och jobb som folk kan åka till - minskar våra utsläpp, och det är nyckeln till ett bättre klimat.

(Applåder)

Herr talman och Anna Kinberg Batra! Det finns mycket bra sjukvård i Sverige, men det finns också tydliga brister och utmaningar. Vi har köer på alltifrån akutmottagningar till livsviktiga canceroperationer. Vi har personal som slutar därför att arbetssituationen är alltför pressad och hård, och lönerna är ofta inte särskilt höga.

För oss är sjukvård en rättighet. I samarbete med regeringen gör vi betydande satsningar i budgeten på landstingen, till exempel på förlossningsvården. Men för Moderaterna är sjukvården en marknad bland andra marknader. Och ert skyltfönster, själva exemplet på hur det skulle se ut i hela Sverige om ni styrde sjukvården, är Stockholms läns landsting. Där kan man se vad en marknadsstyrd sjukvård innebär: skenande kostnader för alltifrån nya sjukhus till strumpor, överetablering av sjukvård där hälsan är bäst och underetablering där den är sämst.

Vi kan också se hur en marknadsstyrd sjukvård blir en opålitlig sjukvård. Det är stor brist på förlossningskapacitet i Stockholm. Vad gör den moderatledda landstingsledningen? Man låter en privat aktör starta en förlossningsavdelning. Vad gör den privata förlossningsavdelningen när man inte gör den vinst som man trodde? Den lägger ned inför sommaren, mitt i förlossningskrisen.

Tusentals kvinnor som ska föda är oroliga. Många vet inte var de kommer att föda sitt barn. Det ögonblick som skulle vara ett av de finaste i livet, när man blir förälder, omges i stället av stor oro på grund av den här krisen. Detta ger marknaden kvinnor i Stockholm som ska föda barn.

Anna Kinberg Batra! Är det här ett pris värt att betala för er marknadsfundamentalism?

Herr talman! Inte ens Vänsterpartiets ledamöter gick på det där.

Nu står vi ju inte i Stockholms läns landsting utan i Sveriges riksdags kammare. Låt oss då titta på hur verkligheten ser ut utifrån vad rikspolitiken kan göra.

Låt oss titta på budgetförslagen. Vi moderater lägger 60 miljarder under de närmaste åren mot de 40 miljarder som du var så stolt över häromveckan eller -månaden. De behövs för att klara en välfärdsutmaning och en integrationsutmaning i både kommuner och landsting runt om i Sverige.

Jag är glad att du tar upp situationen med inte minst barnmorskor och specialistsjuksköterskor. Ni vill ju göra livet svårare för dem och ta pengar ur deras plånböcker. Det vill inte jag. Jag vill däremot att de ska kunna bli fler och utveckla sin kompetens. Därför föreslår vi en examensbonus för sjuksköterskor för att fler ska lockas till yrket. Det spelar roll att man kan göra sitt jobb, att man kan ha kompetenta medarbetare och kollegor och att det är ordning och reda i välfärden oavsett utförare.

Lyssna på vad Jonas Sjöstedt står och säger här! Han talar om marknaden och han talar om ett av våra landsting i Sverige, men han talar ingenting om hur vi som lagstiftare ska agera för att stoppa offentliga eller privata aktörer som gör fel.

Sverige behöver ha ordning och reda i välfärden, i sjukvården och skolan. Vi behöver ha en lagstiftning som gör det möjligt att ha en inspektion som säger ifrån när det blir fel och vi behöver förslag - det skulle ju pigga upp om du hade några sådana - för att höja kvaliteten.

Vad gör Vänsterpartiet för mer kvalitet och kompetens i vården, förutom att stå här och skälla på mig?

(Applåder)

Herr talman! Vänsterpartiet har bland annat fått igenom en stor satsning på förlossningsvården. Vi har fått igenom nya miljarder till landstinget som sannolikt behövs. Men om man slösar bort pengarna och låter dem försvinna i privata vinster gör de ju självklart mindre nytta.

Du undviker frågan att en marknadsstyrd sjukvård innebär att du skräddarsyr sjukvården för företagen som ska tjäna pengar på den, inte för dem som behöver en förlossning eller en operation. Och när det inte passar längre, när man inte gör vinst längre, då lägger man ned.

Det här är väldigt konkret. Det är någonting som dina partikamrater har ställt till med och vill ställa till med i fler delar av landet. Du måste väl ha någonting att säga till de kvinnor som ska föda barn, som är oroliga när en förlossningsavdelning lägger ned och som kanske inte får en plats utan får åka ambulans för att föda sitt barn någon helt annanstans.

Är det ett pris värt att betala, Anna Kinberg Batra? Du vill inte ta konsekvenserna av din egen ideologi och politik och vad den faktiskt innebär för den som ska föda barn i Sverige i dag.

(Applåder)

Herr talman! Senast jag kollade var sjukvården i mycket stor utsträckning politiskt styrd, och det är så vi kan påverka den här. Låt oss titta igen på vad vi då kan göra och vad som skiljer partierna åt.

Jag tycker att det är viktigt att det offentliga åtagandet möjliggör kvalitet, att man får vård i tid och slipper vänta för länge i köer. Det är sådana som vi kortat under vår tid i regering och som det är viktigt att fortsätta att korta.

Kompetens behövs i vården för att man ska få den hjälp man behöver. Det är därför vi vill förbättra i stället för, som du, försämra villkoren för sjuksköterskor, barnmorskor och specialistsjuksköterskor som vården skriker efter i de flesta landsting.

Vi behöver ordning och reda med hårda tag när det blir fel, alldeles oavsett vem som bedriver verksamheten. Det där brukar Jonas Sjöstedt inte hänga med på utan argumenterar bara emot valfriheten, den möjlighet att välja som gav oss till exempel 200 fler vårdcentraler när vi möjliggjorde för fler alternativ. Alla dessa ska ha bra kvalitet.

(Applåder)

Herr talman! De bilder som når oss nu från krigets Syrien träffar oss som ett knytnävsslag rakt i magen. Det vi ser är total ödeläggelse. Det liknar den brända jordens taktik nu. Människor är inlåsta i de belägrade områdena, sjukhus bombas, små barn grävs fram ur ruinerna och humanitär hjälp når inte fram. Det är outhärdligt bara att bevittna.

Sverige gör nu allt som står i vår makt för att eldupphör ska råda så att skadade kan transporteras till säkra sjukhus och hjälpsändningar kan nå de hundratusentals barn, kvinnor och män som är kvar i Aleppo. Sverige använder alla sina kontakter både i EU och i FN för att detta helvete ska få ett slut. Den som motsätter sig vapenvila tar på sig ett mycket stort ansvar.

Att bidra till att stoppa bombningarna och belägringarna för att skapa förutsättningar för en politisk lösning i Syrien kommer att vara en av de allra största utmaningarna när Sverige tar plats i FN:s säkerhetsråd i januari men också den viktigaste.

Aldrig tidigare har vår vardag påverkats så mycket av utmaningarna i vår omvärld - krigen, flyktingkrisen och klimathotet. Men vi påverkas också av den globala ekonomins möjligheter, av digitalisering, frihandel, av alla nya sätt att kommunicera, resa och leva hållbara liv. Världen är därmed både svart och vit.

Vi står inför enorma utmaningar men också fantastiska möjligheter. Här har Sverige och regeringen gjort ett mycket tydligt val. Vi väljer inte isolering. Vi väljer det internationella engagemanget. Vi vill vara med och skapa mer fria och jämlika samhällen, och vi vill bidra till fred och rättvisa runt om i världen, därför att vi vet att vi är starkare tillsammans.

Herr talman! Det är nu halvtid i mandatperioden. När vi fick väljarnas förtroende för två år sedan var det för att någonting höll på att gå sönder i vårt land. Ungdomsarbetslösheten var skyhög. Skolresultaten befann sig i fritt fall. Det rådde bostadsbrist i mer än 180 kommuner. Tryggheten i välfärden hade urholkats. Antalet socialt utsatta områden hade ökat kraftigt. År 2014 hade vi fallit i World Economic Forums rankning över länders konkurrenskraft från plats tre till en tiondeplats.

På område efter område var Sverige eftersatt.

Under åtta år prioriterades skattesänkningar före investeringar i det gemensamma. Så drivs Sverige bakåt. Så går sammanhållningen sönder. Så ökar otryggheten.

(Applåder)

Vår regering har bytt riktning för Sverige. Steg för steg bygger vi upp det som under era åtta år revs ned. Nu går samhällsbygget före skattesänkningar. Välfärdsmiljarderna bidrar till att det blir mindre barngrupper i förskolan och att de äldre får mer tid med personalen. Vi investerar i skolan, 10 miljarder årligen så att fler kan anställas. Hittills, på bara två år, har vi fått 13 000 fler anställda i skolan.

Herr talman! Nu går vi vidare. Vi ska också utveckla den svenska modellen med en bättre sjukvård. Många människor känner en berättigad oro för att vården inte ska finnas där när de behöver den. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström har därför fått i uppdrag att arbeta fram en ny tillgänglighetsreform för sjukvården i hela landet.

Genom bland annat förstärkta vårdcentraler ska vården komma närmare människor. Patientens ställning ska stärkas med patientkontrakt, och digitaliseringens möjligheter ska användas för att förbättra vården och underlätta människors kontakt med vården.

En bra sjukvård i hela Sverige kräver mer resurser, inte skattesänkningar och nedskärningar.

(Applåder)

Hela regeringens arbete styrs av ett ambitiöst jobbmål: Vi ska nå EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Jag ger mig inte förrän vi är där.

Jag är inte nöjd, trots att sysselsättningsgraden är den högsta i Europa, trots att nyföretagandet ökar, trots att restaurangbranschen växer, trots att de utländska investeringarna blir allt större och trots att ungdomsarbetslösheten är den lägsta på 13 år.

Jag är inte nöjd - långt därifrån. Fortfarande är över 350 000 människor arbetslösa, och många asylsökande som beviljas uppehållstillstånd ska också ut på svensk arbetsmarknad de närmaste åren.

Vi har lagt om migrationspolitiken för att färre asylsökande ska söka sig till Sverige och fler till andra länder. Det har gett resultat.

Nu inriktas arbetet på att de som får stanna i Sverige snabbt ska lära sig svenska, börja jobba och kunna göra rätt för sig. Det kommer att kräva stora ansträngningar; det råder inget tvivel om det.

Jag ser dock möjligheterna när antalet jobb i Sverige växer. Därför skapas 70 000 nya utbildningsplatser på universiteten, i vuxenutbildningen och på yrkeshögskolorna över hela Sverige. Vi tar fram fler enkla vägar till jobb, i staten, i kommunerna och i det privata näringslivet. Det är för de äldre med kort utbildning som nyligen har kommit till Sverige.

Alla som kan jobba ska jobba.

Det ska också gå att leva på sin lön. Arbetsvillkoren ska vara bra. Det är grunden i den svenska modellen, och det är den svenska modellen vi ska utveckla. Tack vare goda reallöneökningar för breda löntagargrupper har vi en stabil privat konsumtion i den svenska ekonomin.

Vi har inte låga löner i Sverige. I stället har vi hög tillväxt. Det är betydligt bättre.

(Applåder)

Vi har en generell välfärd som gör det möjligt att kombinera familj och arbetsliv. Det är helt avgörande för ett högt arbetskraftsdeltagande.

Det är detta som ni i den borgerliga oppositionen vill slå sönder, och ni hejas på av Sverigedemokraterna.

Ni säger nej till kollektivavtalsenliga löner. Ni är till och med beredda att gå så långt som att själva gå in och sänka folks löner.

Ni drar ned på de välfärdsmiljarder som så väl behövs i kommuner och landsting.

I era budgetar föreslår ni skattesänkningar på sammanlagt 80 miljarder kronor. I fjol var det 64; nu blev det 80.

Ni säger nej till att stoppa den hutlösa vinstjakten som vi har sett exempel på i välfärden.

Ni vill återinföra stupstocken i sjukförsäkringen - den som bevisligen inte ledde till något annat än att sjuka blev fattiga och att sjuktalen ökade.

Ni vill försämra arbetslöshetsförsäkringen kraftigt.

Detta är dessvärre inget annat än en avvecklingsplan för den svenska modellen.

Jag ser också de mycket stora utmaningar som Sverige står inför. Men jag vill något helt annat. Jag vill bygga vidare på det som är bra för Sverige. Jag tror på ett samhälle som håller ihop, där vi delar varandras bördor men också varandras framgångar och där vi bryr oss om varandra. Det fina med det är att det inte bara är en vacker idé - det är en framgångsstrategi. Det är så den svenska modellen är uppbyggd. Den levererar ett jämlikt samhälle med hög levnadsstandard, och den ger oss styrka i den tilltagande globala konkurrensen.

Det är därför den svenska modellen inte ska avvecklas; den ska utvecklas.

(Applåder)

Herr talman! Det är den 12 oktober i dag, men man kan nästan tro att det är första maj när man lyssnar på statsministern.

Jag håller dock med honom om en sak: Alla som kan jobba ska också jobba. Det var bra sagt.

Det är därför vi i Moderaterna drar slutsatsen att vi ska möjliggöra fler jobb genom bättre vägar från bidrag till arbete, tredubblad RUT-reform och många fler vägar in på arbetsmarknaden så att man kan få det där första jobbet under ordnade förhållanden.

Regeringen satsar i stället på 5 000 så kallade moderna beredskapsjobb i staten, där man bland annat ska kopiera papper och skanna in dokument på ställen som Strålsäkerhetsmyndigheten, Nämnden för hemslöjdsfrågor och Fortifikationsverket. Även om Sverige ibland har mycket byråkrati är det lätt att undra om det finns så många dokument som skulle behövas för att ge jobb till alla dem som är i utanförskap.

Hur många fler enkla jobb är det statsministern tänker sig kunna skapa?

Herr talman! Första maj är en jättefin dag. Anna Kinberg Batra borde pröva att gå med någon gång. Du är välkommen nästa år.

(Applåder)

Det är viktigt att ta detta på allvar och försöka bena upp hur arbetsmarknaden faktiskt ser ut. Regeringen tar etableringen på fullaste allvar. Det är därför vi bland annat investerar i ett kunskapslyft med 70 000 nya utbildningsplatser.

Vi har i dag 100 000 arbeten som inte tillsätts. Vad är anledningen till det? Jo, att arbetsgivarna inte hittar rätt utbildad arbetskraft. Vad är signalen till det? Det är utbildning. Vi har 70 000 nya utbildningsplatser.

Vi satsar på snabbspår för nyanlända, för dem som har en yrkesutbildning och kunskap i jobb där vi har brist. Vi satsar också på enklare vägar in för äldre med låg utbildning. Vi gör det med subventionerade anställningar och moderna beredskapsjobb, men också för dem med en del kortare yrkesutbildningar som inte kräver så stora förkunskaper.

Alla som kan jobba ska jobba. Arbetsmarknaden går åt rätt håll, men vi har ett antal människor som har svårare att komma in på arbetsmarknaden. Det ska vi ta oss an.

Men vi ska inte göra det med sänkta löner. De som har tittat på detta säger tydligt att om vi ska sänka lönerna måste de sänkas så mycket att de inte går att leva på. Då måste man ändå ha försörjningsstöd eller kanske två tre jobb. Det är inte framtiden för Sverige. Det är inte den svenska modellen.

Dessutom är det så att med den strategin står de arbetsgivare som i dag inte får tag i rätt utbildad arbetskraft ändå utan rätt utbildad arbetskraft. Det är inte den svenska modellen.

Frågan är varför ni är så hårda. Varför vill ni avveckla den svenska modellen genom att sänka skatter, skära ned, fortsätta vinstjakten i skolan och pressa ned löner och villkor?

Den 13 november sker det i kammaren en omröstning om också ni är beredda att stoppa lönedumpningen med hjälp av svenska skattemedel. Är ni beredda att göra det?

(Applåder)

Herr talman! Den där sista frågan, att vädja om sverigedemokratiskt stöd för regeringens upphandlingsproposition, får statsministern ta med Jimmie Åkesson. Alliansens positioner är kända.

(Applåder)

Första maj nästa år föreställer jag mig att det är fint vårväder och att vi skriver på svaret på regeringens vårproposition, för om det fortsätter så här lär det inte stå något om jobben i den heller. Detta är ett seriöst problem, Stefan Löfven. Det antal människor som statsministern refererade till i dag är hundratusentals människor i utanförskap - över 900 000 i dag.

Vi skiljer oss inte åt i fråga om utbildning. När det gäller till exempel yrkesutbildning ligger vi lika i våra förslag. Det som skiljer oss åt är om man tar på allvar det stora utanförskap som riskerar att slita isär samhället, om man tar på allvar hur svårt det är att få sitt första jobb i Sverige och om man på allvar tänker ge fler människor den möjligheten. Hur gör du det på riktigt, Stefan Löfven?

(Applåder)

Herr talman! Moderaterna har själva konstaterat att de socialt utsatta områdena ökade under er regeringstid, Anna Kinberg Batra. En av de stora anledningarna till det är att ni slarvade med investering i utbildning. Ni var så upptagna med att sänka skatterna att ni inte ens brydde er om att människor som behövde en utbildning för att ta sig vidare skulle få det. Det struntade ni i, och det är därför det i dag saknas 100 000 människor som kan ta de jobb som faktiskt finns. Varje gång du funderar på detta replikskifte, Anna Kinberg Batra, kom då ihåg att jämföra arbetslöshetsutvecklingen under er tid med den under vår tid!

Jag ser inte slarvigt på detta. Vi måste vidare. Det är inte låga löner som är svaret. Ni vet inte ens vad som händer med era låga löner. Ni är som fyra som leker blindbock. Ni tar på er var sin ögonbindel, och så chansar ni: Jag tror att det blir 16 000, och jag tror att det blir så.

Ni begriper inte detta. Ge er inte in i lönebildningen! Det är inte låga löner som gäller, utan det är sjysta löner, sjysta villkor och fler jobb till folket.

(Applåder)

Herr talman! Statsministern! Vi har hört några gånger nu, inte minst i samband med att Stefan Löfven och finansministern presenterade sina budgetförslag, att det går bra för Sverige, att tillväxten är hög, att jobben kommer och växer fram och att allt är frid och fröjd. Men i dag säger Stefan Löfven att han inte är nöjd. Det förstår jag.

En grupp som jag tror inte heller är nöjd är de fattigaste pensionärerna. Jag lyssnade på Stefan Löfvens regeringsförklaring, jag lyssnade på när man presenterade budgeten och jag lyssnade på hans anförande nu, men han säger ingenting om denna grupp. Samtidigt är fattigpensionärerna en grupp som nästan har fördubblats under de senaste tio åren.

Ideella organisationer, till exempel Stockholms Stadsmission, vittnar om en katastrofal situation där människor i Sverige i dag tvingas ta hjälp av Stadsmissionen eller andra ideella hjälporganisationer för att få mat och inte svälta.

Vi har lite drygt 230 000 äldre i vårt land i dag som lever på en inkomst som är lägre än den som EU betraktar som fattigdomsgräns. Min fråga till Stefan Löfven är: Ska det vara på det viset? Är det rimligt i ett land som Stefan Löfven säger ska hålla ihop? Är det verkligen värdigt ett välfärdssamhälle som det svenska? Jag tror inte att Stefan Löfven tycker det. Då är frågan: Varför gör ni ingenting för gruppen de fattigaste pensionärerna, Stefan Löfven? Ni gör ingenting.

(Applåder)

Herr talman! Med Sverigedemokraternas politik minskar resurserna till vård och omsorg. Många äldre behöver vård och omsorg, och ni drar ned på det, Jimmie Åkesson. Hur blir pensionärernas liv bättre när man drar ned på vård och omsorg? Vi satsar på vården och omsorgen.

Mer än 99 procent av Sveriges pensionärer får en ökning av inkomsten med i genomsnitt 500 kronor i månaden, ungefär. Det är bra. Dessvärre har några av de allra fattigaste fått sänkt inkomst. Det tycker jag inte är bra.

Jag tycker i grund och botten att det system vi har, där de sämst ställda följer med i prisutvecklingen, är rätt i grunden, för då skyddar man mot prisuppgång. Men det har bevisligen också fått den negativa effekten att man kan få sänkt inkomst i andra tider. Det tycker jag inte är till fyllest, och därför ska vi se över grundskyddet för dem som har det allra sämst.

Men det vore hedersamt om Sverigedemokraterna kunde erkänna att ni hösten 2014 valde att rösta nej till en skattesänkning för pensionärerna, Jimmie Åkesson. Men då var ni så upptagna av att, som du hade utryckt det, give them hell. Det var ditt svar på hur situationen i kammaren skulle hanteras - ge dem ett helvete. Det var viktigare än att stå upp för pensionärerna.

Vi hade lagt fram en motion på riksdagens bord som, om den hade gått igenom, hade gett Sveriges pensionärer en skattesänkning redan 2015. Ni röstade nej - är du stolt över det, Jimmie Åkesson?

(Applåder)

Herr talman! Jag är stolt över att vi gjorde vad vi kunde för att avsätta en inkompetent regering.

Det som Stefan Löfven säger är bara halva sanningen. Faktum är att mitt parti också hade lagt fram en budgetmotion som innehöll en rejäl skattesänkning för pensionärerna. Den röstade Stefan Löfven nej till. Det har Socialdemokraterna gjort år efter år.

Nu lägger vi fram ett motsvarande förslag där vi tar bort hela pensionärsskatten från och med den 1 januari 2017. Kommer du att rösta för det förslaget, Stefan Löfven? Om inte, är du stolt över att du röstar nej till en skattesänkning för Sveriges pensionärer?

Jag är nöjd där, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Det borde du vara, Jimmie Åkesson. Ni röstade inte ens på er egen motion. Hur ska man kunna lita på Sverigedemokraterna när ni lägger fram en motion men röstar på en annan? Det är inte en speciellt framgångsrik strategi. Vad Sverigedemokraterna håller på med får andra fundera över. Jag blir i alla fall inte klok på det. Ni hade en möjlighet att se till att pensionärerna får sänkt skatt, men ni gjorde inte det.

Huvudfrågan kvarstår: Ni kan inte förklara hur mindre pengar till kommunerna och landstingen - till vår välfärd - ska göra vårt samhälle bättre, inte minst för våra pensionärer. Det är faktiskt de som har sett till att du och jag, Jimmie Åkesson, får leva i det land vi i dag lever i. De förtjänar en bra och trygg ålderdom. Då ska äldreomsorgen och sjukvården ha mer resurser, inte mindre, som Sverigedemokraterna vill. Vi betackar oss, Jimmie Åkesson.

(Applåder)

Herr talman! Statsministern! Sverige behöver fler jobb och starkare företag. Sverige behöver fler reformer som sänker trösklarna in på arbetsmarknaden och som ser till att företag kan växa, starta och utvecklas i hela landet.

Centerpartiet var med och genomförde ett flertal sådana reformer under Alliansens tid vid makten. RUT-avdraget var en jobbsuccé, så också ROT-avdraget. De har stärkt företag i hela landet. De har gett fler människor ett jobb att gå till och har gjort svarta jobb vita.

Mycket av detta raserar nu statsminister Stefan Löfven genom att kapa ROT-avdraget från 50 till 30 procent. Redan nu ser vi att sänkningen har lett till färre företag i ROT-sektorn, färre jobb och en oroväckande återgång från vita till svarta jobb. Var fjärde ROT-kund har uteblivit. Det är en oroande utveckling. Centerpartiet vill därför återställa ROT vid årsskiftet så att såväl barnfamiljen som pensionären får råd att renovera och så att jobb och företag kan växa fram i hela landet.

Regeringen kapade ROT-avdraget trots att Stefan Löfven och Socialdemokraterna lovade något annat i valrörelsen. Detta vallöftesbrott ska i stället finansiera ineffektiva byggsubventioner i storstaden - subventioner som inte ens de som ska ta emot dem vill ha. Finansminister Magdalena Andersson har dessutom sagt att de som förlorar jobben i små företag i exempelvis Norrbotten kan flytta till storstaden och renovera miljonprogrammen. Det är ett minst sagt uppseendeväckande uttalande.

Detta är en ny form av socialdemokratisk skatteväxling. Man tar från barnfamiljer, hantverkare, snickare, målare och elektriker och ger till rika byggherrar i storstaden. Jag vill därför fråga Stefan Löfven: Varför tycker Socialdemokraterna att det är viktigare att satsa på ineffektiva och dåliga byggsubventioner än att behålla och utveckla ROT-företag i Värnamo och Ådalen?

(Applåder)

Herr talman! Jag får börja med att påminna om några av Centerns bravader i regeringsställning. Den ena var ungdomsarbetsgivaravgiften. Den kostade över 100 miljarder kronor och ledde till högre ungdomsarbetslöshet. Den andra var satsningen på etableringslotsar. Ni skickade in den privata marknaden som skulle hjälpa de nyanlända. Det slutade med fiffel, fusk och bedrägeri. Säpo fick gå in och titta på hur det egentligen var ställt med detta. Det finns de - inte Socialdemokraterna och jag tror inte heller någon socialdemokratiskt nära stående tidning - som har uttryckt det som att Centern har gjort det här lättsinnigt och systematiskt, att staten ska vara en bankomat för den ekonomiska brottsligheten.

Man måste vara noggrann med hur pengar används. Vi ser till att bygga ut RUT med trädgårdsarbete, it och flyttjänster, och det skapar fler möjligheter.

När det gäller ROT måste vi kunna se på hela byggsektorn. Hur ser det ut? Snickare, målare och elektriker utbildas inte bara för att bygga om. De kan bygga nytt också.

Ni lämnade efter er en bostadsbrist. Vi har bostadsbrist i över 180 av Sveriges kommuner. Det innebär att människor inte kan flytta dit där jobben finns. Ungdomar kan inte flytta dit där de har fått sin studieplats. De kan inte flytta. Detta hämmar svensk konkurrenskraft. Det var bland annat därför vi åkte ned från tredje till tionde plats.

Nu vill vi bygga mer. Prognosen för nästa år visar att vi kommer att vara uppe på 61 500 nyligen påbörjade bostäder. Det är en ökning med 50 procent på tre år. Det är klart att en elektriker lika gärna kan vara på ett bygge där det byggs nytt som där det byggs om. Eller tror Annie Lööf att elektriker, snickare och andra i byggsektorn bara utbildas för ombyggnad? Tycker inte Annie Lööf också att det är bra att vi bygger nytt?

(Applåder)

Herr talman! Att vi behöver fler bostäder är alla i den här kammaren överens om, precis som att de allra flesta, bortsett från regeringen, tycker att byggsubventioner är ineffektiva. Det är bara regeringen som står fast vid att byggsubventioner är bra. Inte ens de som ska ta emot dem för att kunna bygga vill ha dem för att de driver upp priset för att bygga.

Vi har testat subventioner tidigare. Det är ineffektivt, det är dyrt och det är dåligt. Jag vill se ett bostadsbyggande i hela landet, och det är anmärkningsvärt att finansministern i Stefan Löfvens regering säger att byggarbetaren kan flytta från Norrbotten till storstaden för att bygga bostäder.

Nu ska jag ge Stefan Löfven en chans till att svara på frågan om ROT-avdraget. Jag har fortfarande inte hört varför Stefan Löfven prioriterar att subventionera byggföretag i Stockholm, Göteborg och Malmö på bekostnad av företag i hela landet och på bekostnad av småföretag, målare, snickare och elektriker i hela landet. De sägs upp nu.

Vad säger Stefan Löfven till sina kompisar inom LO-förbundet? För det är företag och ROT-företag i Ådalen, Värnamo, Norrbotten och Skåne som drabbas.

(Applåder)

Herr talman! Byggsektorn tuffar och går, och den utvecklas. Det beror på att det byggs mer nu. När ni tog över 2006 hade nybyggnationen gått upp, och det var tack vare ett investeringsstöd. Boverket gjorde en analys av det investeringsstödet, och det fungerade alldeles utmärkt. Man bedömde, om jag kommer ihåg rätt, att en tredjedel av det som byggdes inte skulle ha blivit byggt utan det stödet. Ni tog bort det, och titta bara på resultaten! Vad hände med bostadsbyggandet under era åtta år? Det sjönk dramatiskt. Befolkningen ökade; bostadsbyggandet sjönk.

Nu har vi infört det här stödet igen, och vad händer nu? Nu ökar bostadsbyggandet igen. Finns det något samband? Det finns ett samband.

(Applåder)

När jag åker till Kalmar - ingen storstad, utan jag åker till Kalmar, men de skulle säkert bli glada över att bli kallade storstad - säger små byggföretagare där: Det här investeringsstödet betyder mycket för oss. Nu vågar vi bygga också i Kalmar.

(Applåder)

Herr talman! Statsminister Stefan Löfven! Jämlika samhällen är bättre samhällen. Både du och jag vet att det är så. Sverige var en gång ett av världens mest jämlika samhällen. Men det har hänt någonting de sista årtiondena. I inget annat utvecklat industriland har ojämlikheten ökat så snabbt som i Sverige under senare år.

Vi lever i dag i ett samhälle där en väldigt liten grupp superrika, ett fåtal personer, drar ifrån och kontrollerar en mycket stor del av landets förmögenhet. Samtidigt funderar miljoner svenskar på hur pensionen eller inkomsten från det tillfälliga jobbet ska räcka till det nödvändigaste.

En motor i ojämlikheten är den borgerliga skattepolitiken. Skattesänkningarna gick till dem som redan hade. De får också de stora avdragen i sina deklarationer. Vi har en bolagsskatt där blomsterhandeln på hörnet kan betala fler kronor i bolagsskatt än vad både Volvo och SKF gör. Vi har ingen förmögenhetsskatt och ingen arvsskatt. Vi har en fastighetsskatt som inte är progressiv. Sjuka, arbetslösa och pensionärer betalar högre skatt än den som har inkomst av anställning.

Det är ett system som den borgerliga alliansen riggade för att alltid gynna de rika. De ska alltid dra vinstlotten. Jag vill ha ett skattesystem som gynnar vanliga löntagare, vanliga pensionärer och vanliga småföretagare och inte de absolut rikaste.

Så klarar vi välfärden. Så bygger vi Sverige mer jämlikt. Vi vill det. Frågan är: Vad vill Socialdemokraterna i dag? Vi kan ju bestämma det här i budgeten. Om ni tar bort foten från bromsen kan vi bygga ett skattesystem som långsiktigt tryggar välfärden och som faktiskt gör Sverige mer jämlikt. Är ni beredda att göra de här förändringarna?

(Applåder)

Herr talman! Vi har precis lagt en budget på riksdagens bord, och det framgår tydligt vad vi anser i skattepolitiken. Vi har en utredning på gång som ser till att vi också får en rättvisare beskattning av finanssektorn, för där finns det betydligt mer att göra. Den har nu blivit så populär bland de borgerliga att trots att den inte är möjlig att genomföra förrän 2018 räknar de med den i budgeten för 2017.

Det allra viktigaste för jämlikheten vet både du och jag, Jonas Sjöstedt, är jobben. Vi har båda två stått där på fabriksgolvet, och vi vet att det är då som människor kan få sin frihet och utveckla sina liv. Det är jobben, det är jobben, det är jobben. Det är det som styr mig och hela mitt politiska handlande. Vi ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

Det kommer att kräva insatser på skatteområdet, vilket vi har gjort, men det allra viktigaste är att se till att näringspolitiken fungerar.

Vi måste också i detta ta in: Hur ser vår omvärld ut? Vi är helt beroende av förutsättningarna i en global ekonomi, inte minst i EU dit vi exporterar ungefär 70 procent av våra varor. Men hela den globala ekonomin spelar roll. Vi får ta in hela den bilden och se på hur det ser ut. Hur ser konkurrensförutsättningarna ut? Hur ska svenska företag stärkas?

Då har skatter en viss betydelse, men framför allt handlar det om innovation och nya produkter. Det är därför vi satsar de här resurserna. Det är det som är det viktigaste. Ser man till att människor kommer i arbete ökar jämlikheten som allra mest. Det är mitt fokus.

Vi kan göra justeringar i skatterna - ja. Vi kommer att göra det 2018 då finanssektorn kommer att få betala mer, men det är inte det som är huvudfokus, utan vi ser till att både skatter och innovation, näringspolitik och arbetsmarknadspolitik fungerar. Människor ska tillbaka i arbete.

(Applåder)

Herr talman! När det gäller arbete och när det gäller investeringar och behovet av en bra välfärd är vi nog ganska överens även om ambitionsnivån kan variera. Jag vet vad det innebär att ha ett arbete. Jag vet vad det innebär att förlora ett arbete när ordrarna inte längre kommer in.

Men fördelningen avgörs också av skattesystemet - vem som betalar sin skatt och vem som får så stora avdrag att man faktiskt inte betalar den skatt som det var tänkt att man skulle göra.

Här finns skillnaden mellan oss. Jag tror inte att det går att få ett mer jämlikt Sverige på allvar, eller att få en ekonomi som fungerar för alla och inte bara för dem som redan har, om man inte har ett skattesystem som är rättvist.

Att blomsterhandeln på hörnet betalar fler kronor i skatt än Volvo är inte rättvist. Att de stora avdragen går till dem som har tiotals miljoner kronor och köper de största fastigheterna är inte rättvist. Ska vi bygga ett mer jämlikt Sverige och en ekonomi som fungerar för alla måste vi göra det här. Lyft foten från bromsen!

Herr talman! Jag tycker att Jonas Sjöstedt åtminstone kan titta på budgeten och ta in det vi har gjort tillsammans. Vilken himmelsvid skillnad det är! Åtta år med borgerliga budgetar ledde hela tiden till att de som tjänade allra mest också fick allra mest. Nu har vi vänt på det. Nu har vi en socialdemokratiskt ledd regering tillsammans med Miljöpartiet. Ni har också varit med och förhandlat, Jonas Sjöstedt. Nu har vi sett till att budgetarna ger mest till dem som tjänar minst, dem som har det sämst. Vi har vänt på hela kuttingen. Det är en bra insats.

Den allra viktigaste åtgärden som vi kommer att kunna göra är att se till att människor kommer i arbete. För att göra det ska vi se till att vi har tillräckligt med skatteintäkter så att vi kan betala för bra skola och bra utbildning. Det är nämligen A och O för alla ungdomar som ska ut i arbete. Det har vi påbörjat nu. Vi ska alltid se till att vi har skatteintäkter för att ha stark näringspolitik och stark utbildningspolitik. Människor ska ut i arbete.

Vi ska också klara internationell konkurrens. Det är helt avgörande.

(Applåder)

Herr talman! Jag har noterat att de rödgröna redan har talat mycket om sjukvård i dag. Jag tror att det behövs. Vårdköerna till svensk sjukvård har nämligen ökat kraftigt sedan 2014.

Det är dessutom intressant att bland landstingen i Sverige är det i de landsting där Socialdemokraterna styr som köerna ökar kraftigast. De två landsting i Sverige som har de kortaste vårdköerna är Halland och Stockholm. Där har Socialdemokraterna varit borta från makten under lång tid. Men de landsting där vårdköerna nu växer kraftigt är alla socialdemokratiskt styrda.

Varför är det på det sättet, Stefan Löfven, att när Alliansen styr får patienterna snabbare vård men när Socialdemokraterna styr dröjer det längre innan man får vård?

(Applåder)

Herr talman! Jag läste en fruktansvärd historia i tidningen Aftonbladet i går om en MS-sjuk kvinna som avlidit på en offentlig toalett. Hon var MS-sjuk. Hon hade ansökt om mer stöd hos Försäkringskassan, enligt LSS, men hade förvägrats detta. Hon fick i stället färre timmars stöd.

LSS-reformen är en av de största frihetsreformerna i Sverige under modern tid. Den infördes av den borgerliga regeringen på 90-talet, trots ekonomisk kris. Antalet timmar som ges i stöd till funktionshindrade ökade kraftigt under alliansregeringen, trots ekonomisk kris. Den nuvarande regeringen anser att det är ett jättestort problem, att de funktionshindrade får för mycket hjälp. Ni har gett Försäkringskassan order om att dra ned på hjälpen till funktionshindrade i Sverige.

Varför har du beordrat stora nedskärningar för samhällets allra mest utsatta människor, Stefan Löfven?

(Applåder)

Herr talman! En lögn blir inte till sanning för att man upprepar den.

Regeringen har inte fattat några som helst beslut om neddragningar eller ändrade regler. Det stämmer att regeringen ser över kostnadsutvecklingen för LSS. Det beror på att antalet timmar ökar rejält.

Vi ska se till att de människor som behöver hjälp ska få sin hjälp. De ska ha sitt stöd. Det här är en frihetsfråga för människor med funktionsnedsättning. Det råder inget tvivel om det. Men vi ser att antalet timmar inte ökar lika mycket som antalet personer som får rätt till LSS. Då tycker vi att det är rimligt att titta på vad det beror på. Kan vi minska på administrationskostnader? Vi ska hela tiden se till att stödet går till de människor som behöver stödet, inte till någonting annat.

Regeringen har inte fattat några som helst beslut. Vi ser att det finns två prejudicerande domar som kan ha påverkat utfallet. Därför har ansvarigt statsråd nu bett den myndighet som har hand om detta, Inspektionen för socialförsäkringen, att snabbt återkomma med en analys om vad detta beror på. Vi tänker icke försämra för människor som behöver sin hjälp.

Det är intressant att Liberalerna väljer att dra ned på sjukvården. Ni är ju med i skattesänkarracet, Jan Björklund. Om vi behöver mer och bättre sjukvård, varför ska sjukvården då få mindre resurser?

Jag kan berätta hur det gick till i det landsting där jag bodde förut, nämligen Västernorrland. Under föregående mandatperiod hade vi borgerligt styre även där. Det borgerliga styret i Västernorrlands läns landsting ledde till precis samma sak som borgerligt styre i Sverige gjorde - stora budgetunderskott. De vände ett budgetöverskott till ett budgetunderskott. Och där sitter nu den nya majoriteten med precis det problemet, som skapades av de borgerliga. Dessutom är det inte lika lätt att få detta att fungera i ett landsting med liten befolkning som det är i ett landsting med stor befolkning.

I Stockholm ser vi tydligt vad borgerlig sjukvårdspolitik innebär. Bevare oss!

(Applåder)

Herr talman! Stockholm och Halland har de kortaste vårdköerna för patienterna. Det kanske är ännu viktigare än hur landstingsråden mår.

Stefan Löfven säger något som jag måste ställa en kontrollfråga om. Han säger att regeringen inte har fattat några beslut som instruerar Försäkringskassan att dra ned på antalet timmar.

Jag har läst ett regleringsbrev till Försäkringskassan från regeringen för 2016 - det kanske är falskt; jag vet inte. Det står: "Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen."

Det är en uppenbar order till Försäkringskassan att bli stramare i sina bedömningar. Men Stefan Löfven säger att man inte har fattat några beslut. Stämmer inte det här?

(Applåder)

Herr talman! Det jag säger är att regeringen inte har fattat några beslut om ändrade regler. Men det är rätt att antalet timmar ökar. Men antalet timmar ökar inte i förhållande till antalet personer som får hjälp. Det är inte där ökningen sker. Det är inte fler människor som får hjälp.

Vi står upp för LSS. Människor som har de här behoven ska få dem tillgodosedda. Det är en djupt ideologisk fråga för mig. Men vi måste någon gång, i detta system precis som i alla andra, våga titta på om det går att förhindra en kostnadsökning, så att vi på sikt kan visa att de som behöver hjälpen ska få den och att vi alltid kan garantera den. Det är vad den här regeringen står för.

(Applåder)

Herr talman! Vi har hört i statsministerns anförande och i replikskiftena hur nöjd han är med satsningar på välfärden och på vården. Men Stefan Löfven flyr undan sitt ansvar som statsminister för den dramatiska ökning av vårdköerna som vi ser.

När Alliansen styrde Sverige införde Kristdemokraterna en kömiljard. När Kristdemokraterna ansvarade för Socialdepartementet klarade 16 av 21 landsting av att leverera vård inom 60 dagar. I dag rasar resultaten, Stefan Löfven. Bara sex av landstingen klarar av att erbjuda vård inom den tiden.

Vi kristdemokrater har klarat av att vända utvecklingen tidigare. Vi vill göra det igen, genom att återinföra den kömiljard som du avskaffade.

Du måste ta ditt ansvar för de ökade vårdköerna, Stefan Löfven. När du nu ser hur de ökar, är det inte dags att lägga undan skygglapparna och återinföra kömiljarden?

(Applåder)

Herr talman! Vårdköerna ökade redan när kömiljarden fanns. Vårdköerna pekar på någonting annat.

Kömiljarden är utdömd av Sveriges läkarförbund. Den ledde nämligen inte till att människor fick vård efter behov. Det var helt andra saker som styrde. Det gällde att få in så mycket pengar så möjligt till den egna vårdinrättningen. Då tvingades läkarna fatta andra beslut än de egentligen skulle ha velat. Det var bristen med kömiljarden. Läkarförbundet har dömt ut den. Låt oss åtminstone ta den professionen på allvar och säga att vi ska hitta ett annat system.

Vårdköerna ska minska. Då kan man inte vara nöjd med hur det ser ut. Jag är inte nöjd, just därför att det ser så eländigt ut efter era åtta år, Andreas Carlson. Därför måste ambitionerna vara högre. Därför måste vi skjuta till resurser.

Vad gör ni? Ni tar bort resurser från vården. Då blir det inte bättre. Det finns ett samband mellan resurser och kvalitet. Vi behöver se till att människor får den vård de behöver. Därför ska vi utveckla.

Vi behöver mer resurser till våra vårdcentraler. De finns nämligen närmare patienterna. Vi har över 1 000 vårdcentraler runt om i Sverige. Vi har ca 90 sjukhus. Tänk om vi skulle se över möjligheten att föra över lite resurser från sjukhusen till vårdcentralerna! Då skulle vården komma närmare.

Det kommer inte att kräva mindre resurser, inte mindre skattemedel. Det kommer att kräva mer resurser till sjukvården. Det är så vi måste arbeta. Vi måste föra till mer resurser, se till att föra vården närmare, lyssna på professionen och sätta patienterna allra främst. De ska få en patientkontakt som leder till att de vet att de får den vård de ska ha och att de får den i tid. Det är så sjukvårdspolitik ska utvecklas.

(Applåder)

Herr talman! Vi kristdemokrater har omfattande satsningar på vården och på välfärden i vårt budgetalternativ. Vi vill införa vårdserviceteam, vi lägger mer pengar på förlossningsvården och vi vill återinföra kömiljarden. Till skillnad från den professionsmiljard som regeringen har föreslagit riktar kömiljarden in sig på resultat, inte bara på att få ett avtal på plats.

Men, herr talman, när man lyssnar på statsministern i den här debatten hör man om de resurser som regeringen lånar till för att satsa på vården och för att lösa utmaningar inom sjukvården. Vi ska också lösa utmaningarna inom skolan. När man lyssnar på landsbygdsministern säger han att man ska använda de 10 miljarderna till kommuner och landsting för att lösa utmaningar på landsbygden. Och hur blev det med migrationen, Stefan Löfven?

När man lyssnar på statsministern låter det som pojken med guldbyxorna som plockar fram peng efter peng och som att de 10 miljarderna ska lösa alla problem. Det är inte seriöst, Stefan Löfven.

(Applåder)

Herr talman! Sanningen är att vi satsar mer än 10 miljarder. De 10 miljarderna är de välfärdsmiljarder som vi ger till landsting och kommuner och säger: De här pengarna får ni styra över precis som ni vill. Vi vill ge dem den friheten.

Därutöver satsar vi på cancervården, på förlossningsvården och på mer bemanning. Det är det som är vår satsning.

Under er tid minskade antalet välställda i välfärden i förhållande till befolkningen. Det är skillnad.

Sedan vill jag bara säga: Ta inte vägen att låna! Ni tog över ett budgetöverskott, precis som borgarna i landstinget i Västernorrland gjorde. Ni lämnade över ett gigantiskt underskott. Det är tredje gången på tre försök nu som en borgerlig regering inte klarar att hålla en budget i balans. Det är något systemfel med er. Jag tror att det beror på att ni inte är så bra på att räkna. Ni räknar med att under 2017 använda pengar, såsom den skatt som vi exempelvis vill lägga på finanssektorn, som blir tillgängliga 2018. Så kan man inte sköta statens finanser.

(Applåder)

Herr talman! Under söndagens partiledardebatt i tv fastnade jag för en sak som Stefan Löfven återkom till ett antal gånger. Han sa ungefär så här: Man måste titta på hur verkligheten faktiskt ser ut. Det är en bra egenskap hos någon som avser att företräda väljarna och folket, där är vi helt överens Stefan Löfven och jag.

Låt oss då titta på hur verkligheten faktiskt ser ut. Sverige har 53 områden som av polisen betecknas som utsatta områden. Det är områden som man skulle kunna likna vid mer eller mindre parallella samhällen med egna samhällsstrukturer, ofta med inslag av religiös extremism, hög brottslighet och en hög grad av otrygghet bland dem som bor i dessa områden. Polisen och annan blåljuspersonal har svårt att ta sig in här och göra sitt jobb.

Sommaren har dessutom präglats av bilbränder och sexualbrottslighet samtidigt som det råder kris inom svensk polis. Statskontoret framförde nyligen förödande kritik - detta trots att polisledningen själv hade varit med och påverkat innehållet i rapporten. Dessutom möts vi nästan dagligen av vittnesmål inifrån polisorganisationen. Man berättar om något som liknas vid närmast ett totalt kaos.

Stefan Löfven, som tycker att det är viktigt att titta på hur verkligheten faktiskt ser ut, väljer trots detta att ge ett ytterligt beskedligt tillskott till polisen nästa år. Merparten av den så kallade satsning som Stefan Löfven har talat om inför sitt budgetsläpp ligger i själva verket först på år 2019, det vill säga när Stefan Löfven sannolikt inte längre är Sveriges statsminister.

När regeringen presenterade sin budget för ett par veckor sedan framhöll man att det går bra för Sverige. Om vi tittar på hur verkligheten faktiskt ser ut befinner vi oss i högkonjunktur, men Stefan Löfven måste låna för att finansiera sina reformer. Det är inte ansvarsfullt, och det är definitivt inte ett tecken på att det går särskilt bra för Sverige, tvärtom.

Det är drygt 350 000 människor i det här landet som är arbetslösa. Det är omkring 7 procent av arbetskraften. Stefan Löfvens löfte om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 ter sig ganska avlägset, till och med enligt regeringen själv. Det skulle krävas i princip halverad arbetslöshet för att nå det här målet.

I valrörelsen lovade Stefan Löfven 32 000 traineejobb. Det har hittills blivit ett hundratal. Han lovade 20 000 utbildningskontrakt. Det har hittills blivit knappt tusen. Han lovade 20 000 extratjänster som ersättning för fas 3. Det har hittills blivit ca 400. Regeringens jobbpolitik är - Stefan Löfvens påståenden till trots - ett stort, komplett fiasko.

Vi ser extremt långa vårdköer. Var tredje patient måste nu vänta längre än vårdgarantins 90 dagar. Barncancervården är i kris. Det saknas personal, både läkare och sjuksköterskor. Det är en stor press på förlossningsvården och på tandvården. Hela välfärden är till följd av ansvarslös politik extremt pressad.

Stefan Löfven hänvisar gång på gång till de 10 miljarder som han skickar till kommunerna. Men dessa 10 miljarder kan inte räcka till allting. De räcker inte ens som kompensation för de enorma kostnader som kommunerna har tvingats ta till följd av den ansvarslösa invandringspolitiken.

Antalet pensionärer som lever på en inkomst under EU:s fattigdomsgräns har nära nog fördubblats på tio år. Vi pratar om ungefär 230 000 fattiga pensionärer, människor som tvingas att förlita sig på ideella hjälporganisationer för att inte svälta. För dessa människor gör Stefan Löfven faktiskt ingenting.

Samtidigt blir väntetiden för en plats på äldreboenden allt längre. Mer än en tredjedel av landets kommuner har brist på äldreboendeplatser i dag.

Vi har en säkerhetspolitiskt allvarlig situation med ett alltmer aggressivt Ryssland. Då duger inte Stefan Löfvens beskedliga anslagshöjningar i försvarsbudgeten. Det krävs betydligt mer.

Vi har ett land som håller på att slitas isär av segregation och polarisering till följd av decennier av misskött invandrings- och integrationspolitik. Ändå fortsätter man att mäta graden av integration genom arbetsmarknadsstatistik. Man fortsätter att erbjuda särlösningar och subventionerade låtsasjobb samtidigt som man väljer att bortse från de verkligt svåra integrationsproblem som vi har till följd av värderingskonflikter och framväxande parallella samhällsstrukturer. Detta är enligt Stefan Löfven och hans regering ganska ointressant så länge som människor har en sysselsättning minst en timme i veckan, för då är man integrerad, enligt regeringen.

Herr talman! Jag skulle kunna stå här länge och fortsätta den här uppräkningen av hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Stefan Löfvens politik rimmar väldigt illa med hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Det skrämmer mig när jag hör Stefan Löfvens skönmålning av tillståndet i vårt land samtidigt som Stefan Löfven gör anspråk på att beskriva hur verkligheten faktiskt ser ut.

Herr talman! Det räcker inte med att säga hur verkligheten faktiskt ser ut. Politiken måste också svara upp mot verkligheten för att öka tryggheten både i utsatta områden och i samhället i övrigt. Då behövs det en riktig satsning på polisen och på rättsväsendet. Det behövs inte minst en riktig satsning på förbättrade arbetsvillkor för polisen så att de som är poliser vill fortsätta att vara poliser och så att fler vill bli poliser i framtiden. Vi måste se till att få fast och lagföra dem som begår brott och skapar otrygghet.

För att fixa jobben långsiktigt och komma till rätta med arbetslösheten krävs det ett slut på lappa-och-laga-politiken. Vi måste få bort de subventionerade låtsasjobben till förmån för riktiga reformer och riktiga jobb. Vi måste reformera Arbetsförmedlingen genom att renodla Arbetsförmedlingens uppdrag. Låt Arbetsförmedlingen vara en arbetsförmedling, inte ett integrationsprojekt! Satsa på små och medelstora företag där jobben växer fram! Inför riktiga lärlingsanställningar för dem som står långt från arbetsmarknaden!

För att komma åt problemen i vården och välfärden i övrigt behövs mer än att bara skjuta till mer än vad som i sammanhanget faktiskt är småpengar till kommunerna. Framför allt behövs satsningar på bättre arbetsvillkor, fler utbildningsplatser och mer riktade pengar till de delar av vården som är mest ansatta.

Herr talman! För att förbättra situationen för de fattigaste pensionärer som jag talade om tidigare krävs höjd garantipension. Dessutom vill vi avskaffa pensionärsskatten redan från och med nästa år.

För att stärka vår säkerhetspolitiska situation och möta aggressionerna från Putins Ryssland behövs en massiv satsning på vår egen försvarsförmåga.

Integrationen löser vi långsiktigt genom att ställa krav, stärka medborgarskapet och tillgängliggöra det som vi förväntar oss att nya medborgare i Sverige ska bli en del av. Om du kommer från ett annat land och vill bygga dig en tillvaro i Sverige får du anpassa dig. Då får du lära dig språket, hur vårt samhälle är uppbyggt och hur det fungerar. Du får både lära dig och acceptera normer, värderingar och regler som gäller här. Du får inordna dig, annars får du bo någon annanstans.

Politiken kan inte göra detta åt den enskilde. Det är något som den enskilde själv måste vilja och aktivt måste sträva efter - det kan inte politiken göra. Politiken kan dock tillgängliggöra och möjliggöra, och det är vårt ansvar. Men det stora ansvaret för integrationen kommer alltid att vila hos den enskilde.

Herr talman! Det är viktigt att titta på hur verkligheten ser ut. Det räcker dock inte med att titta och sedan ändå beskriva något annat än det man ser. Eller kan det vara så att Stefan Löfven helt enkelt inte ser verkligheten så som den faktiskt ser ut? Det är i så fall väldigt illa.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att jag har med mig betydligt mer verklighet i bagaget än Jimmie Åkesson.

Det finns ingen oberoende som ens kan lita på att Sverigedemokraternas budget fungerar och håller ihop. Det går lätt att lova runt när ens budget i själva verket inte håller ihop. Arbetslösheten sjunker faktiskt i Sverige, Jimmie Åkesson. Det är verkligheten. Men jag är icke nöjd, för vi har alldeles för många som är kvar i arbetslöshet. Därför ska vi vidare. För det krävs dock rätt politik. Vi har rätt riktning nu, och i den ska vi fortsätta.

Problemet vad gäller segregation och klyftor är att Sverigedemokraterna vill dra ned på etableringsåtgärderna. Hur ska vi kunna minska klyftorna och få människor att bli delaktiga i samhället när ni drar ned på dessa resurser?

Vi ser helt annorlunda på detta. Vi ska vara tuffa mot brottsligheten, vilket vi också är. Vi tillför mer resurser och har fler polisanställda än någonsin i Sverige. Vi måste vidare, men vi kan dock bara anställa folk i den takt som de utbildas - såvida inte Sverigedemokraterna har någon egen lagerlokal med färdigutbildade poliser.

Dessutom ska vi ta tag i segregationen på riktigt. Det kräver att man tar tag i brottsligheten men också att man ser till att skolan fungerar, det bostadssociala området är sjyst, civilsamhället involveras och människor kommer i arbete. Detta är grunden för att bryta segregationen. För det behövs mer gemensamma resurser, och det vill Sverigedemokraterna i själva verket dra ned på.

Det finns fler anledningar till att vara kritisk mot Sverigedemokraterna: Ni är ett löntagarfientligt parti. Varför vill ni fortfarande att vi med svenska skattepengar ska kunna understödja lönedumpning? Varför är ni inte beredda att säga nej till det? Det kommer en omröstning här i riksdagen då ni har möjlighet att, tillsammans med de fyra borgerliga, rösta för att stoppa lönedumpningen. Vad är ert svar på det?

(Applåder)

Herr talman! Det fina och finurliga, och det lite kluriga, med verklighet och verklighetsbeskrivning är att man har bara sin egen. Det allra finaste med demokrati och hur vårt samhälle ser ut är att det är väljarna som avgör vem som har den bästa verklighetsbeskrivningen. Sedan kan man rösta på den som man kanske identifierar sig med. Vi får väl låta väljarna avgöra om det är jag eller Stefan Löfven som har den mest verklighetsförankrade verklighetsuppfattningen.

Men när segregation och integration diskuteras återkommer ständigt uttalanden om att vi i SD skulle ta bort alla åtgärder som ni andra vill vidta. Ni lägger massor av pengar på att människor ska integreras och få jobb. Det gör Stefan Löfven och hans regering. Det gjorde även den borgerliga regeringen i åtta år före honom. Och före Fredrik Reinfeldts regering gjorde också Göran Perssons regering det.

Man öser pengar över problemområden och över integrationsproblemen i hopp om att det ska lösa någonting. Men det har ju inte gjort det. Det enda som Stefan Löfvens regering gör när det gäller integrationspolitiken är att fortsätta göra mer av precis samma politik som har misslyckats i snart 20 år. Varför i hela friden skulle jag gå med på att stödja den politiken?

I mitt huvudanförande beskrev jag alldeles nyss en helt annan integrationspolitik, där vi också tar fasta på de värderingskonflikter som finns i det svenska samhället och som är en annan stor anledning till att människor inte kommer in i det svenska samhället. Lyft blicken, Stefan Löfven, och titta på hur verkligheten faktiskt ser ut! Det är det viktigaste och mest avgörande.

(Applåder)

Herr talman! Om man är besviken på denna politik undrar jag varför man för en politik som gör det etter värre. Vad tror Sverigedemokraterna händer med människor som inte kommer in i arbete, ungdomar som inte klarar av skolan och när vi har en bostadssegregation? Vilket slags samhälle vill Sverigedemokraterna se? Det blir ett samhälle fyllt av klyftor, och dessa klyftor kommer att öka. Detta är inte Sverige, och det är inte den svenska modellen.

Men återigen, Jimmie Åkesson, rycker du på axlarna åt det dubbla valsveket. Före valet sa ni att ni är emot vinster i välfärden och att det inte är någonting bra. Nu är ni för vinster i välfärden. Före valet sa ni också att ni ska försöka stoppa lönedumpningen som sker med skattemedel i dag och i stället ställa krav på kollektivavtalsenliga villkor när vi gör upphandlingar för 600 miljarder kronor per år i stat, landsting och kommuner. Nu tycker ni att det är okej med lönedumpning. Vad är det som händer i Sverigedemokraterna när ni svänger 180 grader? Varför är det viktigt att skattebetalarnas pengar ska gå till att stödja lönedumpning? Berätta det för löntagarna!

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att Stefan Löfven kan berätta att han inte kan göra någonting åt lönedumpningen eftersom han inte är beredd att omförhandla vårt EU-medlemskap. Tyvärr är det så. Det är fakta.

Stefan Löfven undrar varför vi vill göra saker och ting värre. Vi vet ju redan vad er politik leder till. Det har vi sett i 20 år, och den hjälper ju ingenting till. Är det inte rimligt att då tänka om och göra på ett annat sätt? Kanske borde man förändra sin analys i stället för att bara fortsätta med precis samma politik som man alltid har gjort och som aldrig har fungerat. Möjligen har man hittat på några nya finurliga namn på reformerna, men det är precis samma misslyckade politik. Kom med något nytt i stället!

Låt oss tala om lönedumpning! Ni hade kunnat komma till oss och säga att ni vill göra något åt lönedumpningen. Vi har vädjat till er i sex år. I stället för att komma till oss och diskutera detta slänger ni fram ett förslag och förväntar er att ni ska få vårt stöd för precis allting i er politik. Så kan det naturligtvis inte gå till. Vill man ha igenom sin politik när man är en minoritetsregering får man faktiskt lov att förhandla om politiken.

(Applåder)

Herr talman! Jag har en egentligen rätt enkel fråga mot bakgrund av att Jimmie Åkesson tog upp den viktiga frågan i vår omvärld om det revanschistiska Ryssland och det alltmer avancerade och hotfulla agerandet i vårt närområde med exempelvis hybridinformation och ett hotfullt beteende, förflyttning av robotar och en hel del annat.

Partiledare i denna kammare bör faktiskt ta ansvar för sina partier, för sina riksdagskanslier och för hur man agerar för att stå upp för svenska värderingar och svenska intressen, särskilt i en orolig omvärld. Därför vill jag fråga Jimmie Åkesson vilket ansvar han har som partiledare för att se till att det inte sker infiltration eller finns säkerhetsrisker här i riksdagen, i hans kansli och bland hans ledamöter och anställda.

Herr talman! Anna Kinberg Batra vet naturligtvis att ansvaret för allt som sker i mitt partis namn ytterst är mitt, precis som att ansvaret för allt som sker i Moderaternas namn ytterst är Anna Kinberg Batras. Det är inte så konstigt.

Sedan kan man diskutera huruvida det här är en angelägen fråga med anledning av någonting som har skett eller inte. Jag läste till exempel häromdagen om en centerpartist som agerat politiskt under falskt namn, skickat mejl och på det viset påverkat politiken. Är han rysk spion? Det vet vi inte, men det kan mycket väl vara så. Det får finnas lite proportioner i det här.

Vi gör de kontroller som vi tycker är rimliga på alla som anställs på vårt kansli. Det går via riksdagens säkerhetstjänst och involverar Säpo. När det sedan handlar om personer som ska jobba på vårt kansli och som kanske kan tänkas få tillgång till hemlig information - det finns ju en del sådant trots allt - görs det fördjupade kontroller.

Frågan är: Lever Moderaterna upp till detta? Lever Moderaterna upp till att på allvar kontrollera samtliga som anställs på Moderaternas riksdagskansli, till exempel mot Säpos register och liknande? Kan Anna Kinberg Batra svara på det? Jag har uppgifter om att det inte är så.

(Applåder)

Herr talman! Skälet till att jag tar upp det politiska ansvar man har som partiledare är att Jimmie Åkesson i sina intervjuer verkar lika förvånad varje gång det uppdagas säkerhetsproblem på riksdagskansliet eller samröre med Putinvänliga krafter i Europaparlamentet, väcks antisemitiska riksdagsmotioner, görs hotfulla uttalanden eller ageras hotfullt eller till och med våldsamt. Varje gång verkar det vara någon slumpmässig enskild händelse som Jimmie Åkesson försöker svära sig fri från ansvar för. Jag tror inte att svenska folket går på det längre.

Man har som partiledare ett ansvar för om man står upp för svenska intressen och svenska värderingar i en orolig omvärld eller inte. Man har ett ansvar för om man gör sitt allra bästa för att ha ordning och reda i sitt parti, vilket kan vara svårt. Står man upp för det och tar det ansvaret som partiledare eller inte? Det påverkar ytterst svensk säkerhet och vårt agerande i vårt närområde. Det är därför frågan om det ryska agerandet och vad vi gör för att undvika risker förknippade med det är seriös.

(Applåder)

Herr talman! I ärlighetens namn förstår jag inte riktigt vad Anna Kinberg Batra är ute efter. Det är ett förvirrat resonemang.

Men jag håller med om att jag har ett ansvar. Jag står nu här och svarar på Anna Kinberg Batras frågor. Det är det som är mitt ansvar att ta, precis som jag tror att Anna Kinberg Batra kan svara på min fråga, som jag ställde alldeles nyss. Nu har hon tyvärr inte längre möjlighet att göra det i detta replikskifte.

Ingen ska någonsin betvivla att vi står upp för svenska intressen och att vi står upp mot aggressioner från stormakter eller andra i vår del av världen. Det är vi, vill jag påstå, herr talman, som under alla år som vi har funnits i den här kammaren och redan långt tidigare än så allra tydligast har pekat på just hotet från Ryssland, hotet från Putin och hotet som vi ser inom Ryssland, där man går mot mer och mer auktoritärt styre. Vad har Moderaterna gjort under tiden? Jo, man har monterat ned den svenska försvarsförmågan. Det är inte att ta ansvar.

(Applåder)

Herr talman! Jimmie Åkesson! Du upprepade ganska många gånger någonting om hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Men du nämnde ingenting om att världen just nu står inför den största globala flyktingkrisen sedan andra världskriget. Vi har 65 miljoner människor på flykt. Vi har 130 miljoner människor i akut behov av humanitär katastrofhjälp just nu. De här människorna vill du och ditt parti helst inte ta emot i Sverige.

Ni talar väldigt mycket om att hjälpa på plats. Jag som biståndsminister vet att Sverige gör en mycket stor insats för att hjälpa på plats. Vi är en av världens största biståndsgivare. Jag ser varje dag och varje vecka hur stor hjälp det här biståndet ger på plats.

Vad du inte har varit tydlig med är att du och ditt parti vill sänka biståndsbudgeten. Ni har ett mål om att sänka den från 1 procent av bruttonationalprodukten till 0,7 procent. Det skulle innebära en sänkning på 14 miljarder kronor om året. Nu kommer du säkert att säga att ni kommer att höja biståndsbudgeten nästa år, men vad ni inte talar om är att ni till 2020 kommer att plocka bort 10 miljarder kronor från det svenska biståndet.

Jag skulle vilja fråga dig: Varför vill ni ge upp målet om att 1 procent av bni ska gå till att hjälpa fattiga människor? Det målet är någonting som svenska folket har stått bakom under lång tid - sedan 70-talet. Hur ska denna sänkning göra världen till en säkrare plats, och hur ska den hjälpa fattiga människor i en extremt osäker omvärld?

Herr talman! Man får i debatten ofta höra, inte minst från regeringshåll, att Sverige är en humanitär stormakt, att vi är så fantastiskt duktiga runt om i världen och så. Och visst, på papperet är det ju så i någon mening. Vi är väldigt bra på bistånd rent pengamässigt. Vi är i jämförelse med andra länder kanske i den meningen en humanitär stormakt. Det har jag inga problem med. Det är väl jättebra för Sverige att man har den bilden av oss i andra delar av världen.

Isabella Lövin säger att regeringen gör fantastiskt mycket, att Sverige gör otroligt mycket och att hon ser vilken nytta det svenska biståndet gör. Problemet med hela hennes resonemang är att det finns en annan verklighet. En väldigt stor del av biståndsbudgeten har de senaste åren gått till invandring till Sverige - inte till bistånd internationellt, utan till att hjälpa människor att komma hit och bo i det svenska samhället. Det är ett ganska ineffektivt sätt att hjälpa flyktingar.

Isabella Lövin tar själv upp det faktum att vi har 60-65 miljoner människor på flykt runt om i världen. Jag tror inte ens att Miljöpartiet, hur verklighetsfrånvända de än är, tror att alla de 60-65 miljoner människorna ska kunna komma till Sverige eller att den svenska välfärden på något sätt kan hjälpa alla de människorna i Sverige. Och då måste man, tycker jag, bestämma sig för hur vi bäst gör för att hjälpa så många som möjligt av de här 60-65 miljoner människorna. Isabella Lövins svar är att vi ska ha invandring till Sverige. Mitt svar är: Nej, det är ett ineffektivt sätt att hjälpa. Vi ska i stället rikta pengarna till närområdet, där de allra flesta människorna finns. Det är därför vi gör sådana satsningar. Det är därför vi satsar på flyktinghjälp och humanitär hjälp i biståndet, medan era biståndspengar i väldigt hög grad går till invandring till Sverige. Det är inte att vara en humanitär stormakt, Isabella Lövin.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att Jimmie Åkesson upprepade ordet "invandring" fyra eller fem gånger. Jag vet inte om den här verklighetskontrollen också kunde innefatta att Jimmie Åkesson kunde se skillnaden mellan en flykting och en invandrare. Vi har ett globalt ansvar för alla dem som flyr från krig och konflikter, som flyr undan tunnbomberna i Aleppo, Isis härjningar och talibanernas härjningar i Afghanistan. Vi kan inte låta dessa människor sitta kvar i en situation där de inte kan få skydd och hjälp.

Det stämmer att vi tar emot flyktingar i vårt land. En liten del av biståndsbudgeten har gått till att hjälpa de flyktingarna på plats i Sverige. Men, Jimmie Åkesson, du kommer inte undan att du med din budget tar bort 10 miljarder från det vi gör för att hjälpa på plats. Vi kan göra båda delarna. Vi är en humanitär stormakt, och det har vi fått ett stort erkännande för från FN, OECD och alla andra utomstående betraktare.

(Applåder)

Herr talman! Att andra länder är sämre betyder inte att man själv är jättebra. Det betyder bara att man kanske är lite mindre dålig än andra länder. Det är väl där ni befinner er, snarare än att det skulle vara fråga om en humanitär stormakt.

Jag vill ta fasta på någonting som Isabella Lövin sa här och som jag tycker är väldigt intressant, nämligen att det är skillnad på en flykting och en invandrare. Det är precis det jag säger. Det är precis det som min politik går ut på. För Isabella Lövin är flyktinghjälp detsamma som invandring till Sverige. För mig är flyktinghjälp att effektivt hjälpa så många flyktingar som möjligt.

Jag gör skillnad på att vara flykting och att vara invandrare. Det gör inte Miljöpartiet eller regeringen. Där är den stora skillnaden. Det är därför vår politik är en mycket mer effektiv flyktinghjälp än vad er politik är, Isabella Lövin.

(Applåder)

Herr talman! Vi kan höra att Sverigedemokraterna och ledande företrädare för dem under de senaste veckorna lite pliktskyldigt har tagit upp att den ryska aggressionen och Putins agerande är på riktigt. Men det är bara dimridåer för att skyla över de mycket besvärande fakta som har uppdagats inte bara nu utan under en lång rad av år.

Jag har under många år i partiledardebatten stått och frågat Jimmie Åkesson, som besvärat har skruvat på sig, hur det kommer sig att det finns ett mönster som hela tiden återkommer och uppdagas mellan Sverigedemokraterna, Sverigedemokraternas systerpartier i Europa och Rysslands Putin.

Det är inte så konstigt att Centerpartiet reagerar när Sverigedemokraterna konsekvent agerar på ett sätt som stöder Ryssland och Putin. I Europaparlamentet har vi ett antal resolutioner där Sverigedemokraterna har röstat. Du måste ta ditt ansvar som partiledare. Jag får göra det som partiledare i mitt parti. Jimmie Åkesson måste också göra det i sitt parti.

Vi ser hur Sverigedemokrater frotterar sig med Putins politiska partner i Europa. Mönstret blir också väldigt tydligt när det uppdagas att Jimmie Åkesson anställt inte bara en utan flera medarbetare på riksdagen som har kopplingar till Ryssland och den ryska regimen och som hyllat Putin och kallat honom för en stor statsman.

Vi är inte ensamma om vår oro. Det är inte någonting som Alliansens partier ensamma för fram, utan det är säkerhetsexperter på Försvarshögskolan som säger att varningsklockor blinkar obönhörligt vad gäller Egor Putilovs kopplingar till Putinregimen. Det är allvarligt.

För mig är det glasklart. Ryssen ska inte släppas in över den svenska gränsen men inte heller in i de svenska riksdagskorridorerna. Men tyvärr verkar Jimmie Åkesson enbart ta emot detta med skratt. Han raljerar, hånler och skjuter ifrån sig ansvaret och säger att andra ska svara. Han har inget ansvar i detta.

Hur kommer det sig, Jimmie Åkesson? Varför är mönstret så tydligt när det kommer till kopplingar mellan Sverigedemokraterna och Ryss-land? Svara nu för en gångs skull!

Herr talman! Jag menar inte att skratta eller att vara ohövlig på något sätt, men det blir lite bisarrt. Det är en av de värsta konspirationsteorier jag har hört i den här kammaren någonsin. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det för det är så bisarrt på något sätt.

Vi har alla kunnat följa rapporteringen i medierna den senaste veckan. Det fanns då en person som möjligen hade något mystiskt för sig på vårt riksdagskansli. Huruvida han var rysk spion eller inte är däremot inte klarlagt, och det kommer det förmodligen heller aldrig att bli. Men om det vore så är det naturligtvis väldigt allvarligt. Han jobbar för övrigt inte längre kvar.

Annie Lööf står nu här och säger: Jag har under flera år försökt få svar från Jimmie Åkesson när det gäller Ryssland och hans partis kopplingar dit. Jag har varje gång svarat att det är vi som har tagit ansvar. Det är Centerpartiet som har suttit i regering i åtta år och som har varit med om att montera ned vår försvarsförmåga.

Jag roade mig lite med att gå tillbaka bara tre år i tiden till Försvarsberedningen. Den släppte en rapport sommaren 2013. Där var det Centerpartiet som ville mildra skrivningarna om Ryssland. Där sa er representant i Försvarsberedningen: I dag är Ryssland inte någon kommunistdiktatur utan mer åt demokratihållet. Det är tre år sedan, Annie Lööf. Sedan står du här i dag och säger att vi inte har tagit ansvar!

(Applåder)

Den konspirationsteori som du här lägger fram och de bisarra beskyllningarna har bara ett enda syfte, och det är att skyla över ert eget ansvar och er egen brist på att ta ansvar när ni hade chans i regeringsställning. Skyll inte på mig, Annie Lööf, att ni inte tog ert ansvar när ni satt i regeringsställning!

(Applåder)

Herr talman! Den ryska aggressionen har märkbart förändrats under de senaste åren. Det har också förändrat många partiers inställning till Ryssland. Vi har ökat försvarsanslagen när vi satt i alliansregeringen, och vi har ingått en försvarsöverenskommelse förra året med den nuvarande regeringen. Vi markerar konsekvent mot Ryssland och har gjort det en lång

tid, inte minst efter den olagliga annekteringen av Krim.

Det som är så graverande är att på Sverigedemokraternas lista står det att de har röstat för resolutioner som stöder Putin och Ryssland. De har anställt medarbetare som hyllar Putin som en stor statsman. De har konsekvent ett samarbete med politiska partner i Europa som samarbetar eller har dialoger på ett eller annat sätt med Putinregimen.

Detta är allvarligt, Jimmie Åkesson. Centerpartiet är berett att ta sitt ansvar för vilka vi anställer och vilka beslut vi fattar. Vi gör det varje dag. Men som partiledare står jag inte och raljerar eller hånler. Ta nu ditt ansvar. Varför är mönstret så tydligt för Sverigedemokraterna när det kommer till Ryssland?

(Applåder)

Herr talman! Mönstret är tydligt. Det var vad jag försökte säga här. Men det är inte det mönster som Annie Lööf ser i sin konspiratoriska hjärna, utan det är ett helt annat mönster.

Låt mig läsa upp vad en av våra parlamentariker i Europaparlamentet sagt den senaste tiden om Ryssland och Putin: "Ryssland säger sig agera i demokratins namn. Men när man urskillningslöst lägger bombmattor över sjukhus och civilbefolkning, då är det inte i demokratins namn man agerar. - - - EU behöver göra vad man kan för att få Ryssland att dra sig tillbaka." Detta sas med anledning av bombningarna i Syrien.

När det gäller annekteringen av Krim sa han: "Det som pågår från Rysslands sida mot Ukraina i Krim är inte värdigt ett modernt samhälle. - - - Som folkvalda politiker är det vår plikt att agera kraftfullt i denna fråga. - - - Låt mig vara tydlig mot er EU-ledamöter som sprider osanningar om vårt parti. Ryssland måste här och nu packa ihop och lämna Krim och Ukraina, och det helst redan i går."

Herr talman! Detta är den politik vi driver i Europaparlamentet. Annie Lööf försöker påstå något annat, men det är helt enkelt inte trovärdigt.

(Applåder)

Herr talman! Jimmie Åkesson! Jag fick e-post från en taxichaufför i Stockholm. Han heter Yasar. Han berättade om sin vardag och hur den ser ut. Han sitter och kör sin taxibil 11-13 timmar per dag, ibland inte fem dagar i veckan utan sex dagar. Han har en arbetstid och en timlön som väldigt få skulle acceptera eller kunna leva på i Sverige. Priset han betalar är att han ser sin familj väldigt lite. Det är självklart så om man jobbar 60 eller 70 timmar i veckan.

Han är en av tusentals personer i Sverige som arbetar under sådana arbetsvillkor. Det kan vara i taxi men också i andra branscher. Vi i riksdagen har ett direkt ansvar för att det är på det sättet. Om vi i riksdagen bestämmer att när man gör offentlig upphandling av till exempel färdtjänst, som är en väldigt stor del av taxis inkomster, kan vi kräva kollektivavtalsliknande villkor vid upphandlingen. Då kan vi se till att Yasar och hans arbetskamrater får köra en normal fulltid och får en lön som de kan leva på. Det handlar om möjligheten att försörja sig och tryggheten för tiotusentals löntagare i Sverige.

Vi har andra exempel på hur skattepengar kan användas. Det upptäcks städfirmor där människor städar för inte ens 30 kronor i timmen. De utnyttjas hänsynslöst med offentliga medel. Vi kan kräva att de sjysta företagen med de sjysta villkoren får uppdragen så att människor inte utnyttjas så här. Förutom att det gynnar löntagarna och stärker deras rättigheter gynnar det också bra småföretag. Det är de småföretag som sköter sig, betalar skatt som de ska och ser till att de behandlar sina anställda bra. Det blir en riktig konkurrens och inte en fuskkonkurrens.

Men du säger nej till detta, Jimmie Åkesson. Du vill inte ställa de kraven. Du säger till Yasar och hans arbetskamrater: Kör du din taxi 11-13 timmar varje dag sex dagar i veckan. Det är vad du säger när du säger nej till att kräva kollektivavtalsliknande villkor vid offentlig upphandling.

(Applåder)

Herr talman! Jag har inte riktigt förstått varför regeringen och de övriga vänsterpartierna slår sig för bröstet så oerhört när det kommer till förslaget till ny upphandlingslag, för den är ganska tandlös.

Ingen ska jobba för 30 kronor i timmen på det sättet, och definitivt inte genom att städa skollokaler. Lagen är redan tydlig när vi kommer till det. Man ska förkasta den typen av anbud i dag och inte använda den typen av oseriösa entreprenörer i sin verksamhet. Gör man inte det är det i upphandlingen man har brustit lokalt. Det behövs ingen ny lagstiftning för det, och Jonas Sjöstedt vet att det är så.

Faktum är att de allra flesta kommuner i det här landet i dag styrs av vänsterpartier: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och så vidare. Om man har problem med sina lokala politiker och hur de väljer att upphandla får man väl börja med att ta tag i det i stället för att stifta en lag - som förvisso innehåller en hel del bra. Jag tycker till exempel att förslaget om huvudentreprenörsansvar är oerhört viktigt, för det gör att man kommer åt de allra värsta fuskarna och så vidare. Men det finns andra saker som till exempel gör att mindre företag, små familjeföretag i exempelvis byggbranschen eller inom jordbruk, fullständigt diskvalificeras från i princip all typ av offentlig upphandling om lagen går igenom.

Då ställer man sig en fråga: När det egentligen handlar om att vi har ett EU-direktiv som vi måste förhålla oss till och som vi inte kan förändra - är det då rimligt att vi stiftar lagar som straffar svenska småföretag samtidigt som nyttan av detta är så minimal? Jag har svårt att göra den prioriteringen. Men jag är beredd att diskutera exempelvis huvudentreprenörsansvar och andra bra delar i propositionen med till exempel Jonas Sjöstedt.

(Applåder)

Herr talman! Du får ursäkta att jag säger det här, Jimmie Åkesson, för det kan låta lite hårt: Du är okunnig, och du är en hycklare.

Lagen behöver skärpas. Det är extremt tydligt. Vi har möjlighet att skärpa lagen för att kräva ordentliga villkor för Yasar och hans arbetskamrater. EU:s regler förbjuder oss inte att skärpa lagen, som du har hävdat. EU:s direktiv på området har ändrats. Vi har alla möjligheter att göra detta, och vi har rätten att göra det. Vi har skyldigheten gentemot svenska löntagare att göra det. Det är inte så att man utestänger andra småföretag. Det handlar om liknande villkor som är jämförbara med kollektivavtalet. Man kräver inte ens kollektivavtal.

Det du gör när du står här är att du säger till tiotusentals personer som jobbar hårt i Sverige: Du får arbeta för 30 kronor i timmen. Du får sitta i din taxibil 13 timmar om dagen. Du får inte träffa din familj. Vi gynnar i stället de sämsta arbetsgivarna.

Du, Jimmie Åkesson, är svenska löntagares fiende.

(Applåder)

Herr talman! Löntagarna håller inte med om det. Vi har ett ganska stort stöd i LO-kollektivet, till exempel.

(Applåder)

Javisst, jag kanske är okunnig. Jag kanske inte kan någonting. I så fall vet jag ju inte det eftersom jag är så dum. Men faktum är att vi har EU-lagstiftning som styr svensk lagstiftning. Det är det som är problemet. Detta vet Jonas Sjöstedt. Jag må vara okunnig, men den står över svensk lagstiftning.

Om man tittar i den proposition som Jonas Sjöstedt tycker är så bra ser man att det är ett faktum att man inte kan ställa samma krav på till exempel utstationerad arbetskraft som på svenska företag. Det står svart på vitt i propositionen. Svenska småföretag och svenska företag missgynnas alltså i förhållande till utstationerad arbetskraft. Det är ett exempel på hur man missar målet och hur EU tyvärr omöjliggör att vi kommer vidare. Men som sagt diskuterar jag gärna viktiga och bra förslag i propositionen seriöst med Jonas Sjöstedt.

(Applåder)

Herr talman! Hédi Fried är 92 år. Som ung flicka var hon fånge i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Hon hade turen att överleva och befriades av brittisk militär våren 1945. Hon skrev en artikel i Expressen i söndags där hon beskrev stämningen nu både i Sverige och i västvärlden. Hon menar att den påminner om stämningen i många europeiska länder i mitten på 30-talet. Hon säger inte att vi är i det som ledde till händelserna på 40talet men i det som är upptakten till det som sedan hände.

Vi har alla ett stort ansvar för hur vi för samhällsdebatten. Vi kan ha tuffa debatter i många frågor. Jag har ändå uppmärksammat två uttalanden från ledande sverigedemokratiska riksdagsledamöter på senare tid som gör mig oerhört bekymrad över vart vi är på väg.

Riksdagsledamoten Anna Hagwall säger att familjen Bonnier inte borde äga så många tidningar. Ett av argumenten är att de är judar. Det gick då ut ett meddelande om att hon har fått avgå från sina uppdrag, men det visade sig sedan att hon inte alls hade gjort det. Hon fick avgå från uppdraget i skatteutskottet. Men hon är kvar som riksdagsledamot för Sverigedemokraterna i flera år till. Som om det vore ett skattetekniskt problem att man tycker att judar inte ska äga tidningar!

Oscar Sjöstedt, ekonomisk-politisk talesperson, står och hånskrattar när tyska nazister står och sparkar på döda får och kallar dem för "die Juden".

Det är ofattbara uttalanden som görs av sverigedemokrater. I varje annat parti hade dessa ledamöter fått lämna sina uppdrag. Om de hade vägrat att lämna en del uppdrag som partiet inte förfogar över hade man uteslutit dem ur dessa partier. I varje annat parti i Sveriges riksdag hade detta skett.

Varför sker inte detta i Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson?

(Applåder)

Herr talman! Jag delar Jan Björklunds uppfattning när det handlar om att vi behöver hålla en god ton, och gärna en saklig ton, i den politiska debatten. Uttalanden som på något sätt hamnar utanför denna ram bör man markera mot på olika sätt. Jag tycker att jag gör det. Jag tycker att jag kanske är den partiledare som gör det mest.

Däremot tycker jag att det också måste finnas någon form av intellektuell hederlighet i debatten. Vi vet hur den mediala dramaturgin ser ut. Det är klart att båda de saker som Jan Björklund tar upp är väldigt problematiska på var sitt sätt. I det ena fallet har det resulterat i att ledamoten i fråga har fått lämna ett antal uppdrag. Däremot styr inte jag över riksdagsuppdraget; det vet Jan Björklund. Det styr man bara över själv. Vi har gjort det som vi menar är möjligt. Sedan kan man tycka en massa, men det är en helt annan sak.

I det andra fallet är det inte så som det har beskrivits i medierna. Det är inte så som Jan Björklund beskriver det här. Jag känner inte till i vilket sammanhang detta har skett, men i något sammanhang beskrivs personer ordagrant som fullständigt galna idioter eller någonting sådant. Sedan berättar man denna anekdot, som i sig är väldigt osmaklig, och eftersom den är väldigt osmaklig blir klippet i sig väldigt osmakligt. Av någon anledning är det personer som skrattar i filmen. Jag tycker att det är osmakligt och olyckligt.

Men i sak kan du inte stå här och på fullaste allvar hävda att Oscar Sjöstedt är antisemit, Jan Björklund. Det är det du indirekt gör här, och det är inte hederligt att göra det. Det är inte intellektuellt hederligt, och det är inte heller hederligt på något annat sätt, för han är inte antisemit. Allting annat som Oscar Sjöstedt gör politiskt talar nämligen för att han inte är antisemit. Det gäller hur han agerar internt i partiet när det handlar om att motverka extremism eller liknande.

Jag vet inte vad det är du vill ha sagt. Jag tillstår att det där var väldigt olyckligt. Men i sak är inte Oscar Sjöstedt belagd med någon åsikt som jag inte kan stå bakom.

(Applåder)

Herr talman! Det här är inte mediernas fel, Jimmie Åkesson. Jag har inte påstått något nu utöver vad de här personerna själva har gjort och sagt. Jag frågade hur Jimmie Åkesson har agerat.

Det händer naturligtvis i alla partier att någon person agerar omdömeslöst. Det händer också i mitt parti någon gång, och då måste man ytterst vara beredd att använda de metoder man har i partiets stadgar. Jimmie Åkesson kan naturligtvis inte avsätta någon som riksdagsledamot. Det vet jag; det står i grundlagen. Men Jimmie Åkesson kan se till att de inte representerar Sverigedemokraterna genom att utesluta dem ur partiet. Med dessa uttalanden hade det skett i varje annat parti i Sveriges riksdag, Jimmie Åkesson. Det sker inte i Sverigedemokraterna. Frågan hänger i luften: Varför gör det inte det?

(Applåder)

Herr talman! Jan Björklund har rätt i att det händer i alla partier ibland att en och annan uttalar sig konstigt eller att det finns en och annan som kanske egentligen inte passar in i partiet och så vidare. Vi har ett antal exempel. En styrelseledamot i Liberala ungdomsförbundet har fällts för Hitlerhälsning. Det är ganska ovanligt att man fälls för Hitlerhälsning i Sverige, men nu råkade det vara en folkpartist som gjorde det.

Jag tillstår att det här inte på något sätt är oproblematiskt. Men Jan Björklund kan inte säga att det är så här i sak, och det är det jag har att förhålla mig till här. Det här är osmakligt och olyckligt. Det tillstår också vederbörande själv, naturligtvis. Men här kan man på ett trovärdigt sätt förklara varför man gör detta och på ett trovärdigt sätt visa att man inte står för åsikter som dem som man i detta fall berättar om. Det har Oscar Sjöstedt gjort i allt annat som han gör i vårt parti - senast i budgetdebatten, där han framförde en väldig massa bra politiska uppfattningar.

(Applåder)

Herr talman! 2 500 kronor i månaden är skillnaden mellan Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budgetalternativ för en familj med två barn som äger en villa. Vi sänker skatten för den barnfamiljen med 1 000 kronor i månaden. Du, Jimmie Åkesson, vill däremot höja deras skatt med 1 500 kronor i månaden i din budget - bort med jobbskatteavdraget, höjd moms och slopade ränteavdrag. Jimmie Åkesson ser lite förvånad ut här, men detta står i hans budget på s. 44, 45 och 46.

Eftersom ni inte räknar på effekterna av er politik har vi bett riksdagens utredningstjänst att göra det. Då framkommer er familjefientliga politik tydligt. Barnfamiljer får betala 1 500 kronor mer i skatt varje månad, Jimmie Åkesson.

Er politik slår hårt mot väldigt många människor i det här landet. Ni skriver själva på s. 46 i er motion att andra grupper som kan antas bli negativt berörda är till exempel pensionärer, studenter, ensamstående och småbarnsföräldrar. Är pensionärer, studenter och småbarnsföräldrar grupper som Sverigedemokraterna tycker har goda ekonomiska marginaler, eller varför vill Jimmie Åkesson göra det sämre för dem? Varför vill Jimmie Åkesson höja skatten för en typisk barnfamilj i en villa i Sverige med 1 500 kronor varje månad?

Vi vill sänka skatten för familjer. Vi tror på familjer, och därför blir skillnaden varje månad mellan Kristdemokraternas politik och Sverigedemokraternas 2 500 kronor.

(Applåder)

Herr talman! Det Andreas Carlson inte nämner är att hela det förslag till utredning som vi har lagt fram syftar till en ganska omfattande skattereform för att just omfördela till dem som har det sämst i samhället. Arbetsinkomster upp till ungefär 150 000 kronor om året ska vara befriade från inkomstskatt. Det är en skattesänkning för människor. Det är själva syftet.

I texten resonerar man om hur man ska kunna finansiera en sådan reform. Det resoneras om många olika saker, till exempel att det nuvarande jobbskatteavdraget tas bort och ersätts av ett nytt avdrag. Man ska se över momssatser. Ränteavdraget minskas eller slopas i försvarbar takt. Arbetsmarknadspolitiska reformer som visat sig ineffektiva slopas.

Förslaget är att en parlamentarisk kommitté tillsätts för att utreda frågan. Innan detta har skett övergår det mitt förstånd: Hur i hela friden kan Andreas Carlson räkna på detta? Tanken är ju att effekten av det ska utredas. Om riksdagens utredningstjänst då ska sitta och räkna på något innan vi ens har föreslagit det är det helt enkelt inte på riktigt.

Jag har ingen aning om vad det är utredningstjänsten har räknat på, men det kan omöjligt vara vårt förslag, för där finns inget att räkna på. Vi säger att man ska se över momssatserna. Det kan betyda vad som helst. Hur räknar man på det seriöst? Det kan man naturligtvis inte, och det vet Andreas Carlson också.

(Applåder)

Herr talman! Till skillnad från Jimmie Åkesson lägger vi fram färdigutredda förslag. Vi har en fullt ut finansierad budget.

Det är dock ganska enkelt att räkna på era förslag. Ni har inte gjort det själva, men vi har bett riksdagens utredningstjänst att göra det. Ni skriver på samma sida att den skattereform som ni vill genomföra, med höjt grundavdrag om 150 000 om året, slopad allmän löneavgift och sjuklöneavgift, går på 180 miljarder kronor.

Sedan anger ni fyra olika områden där ni ska samla in dessa 180 miljarder kronor. Ni vill ta bort jobbskatteavdraget, se över momssatser och minska ränteavdraget. För att få ihop 180 miljarder från dessa olika förslag i er budget kommer ni att lägga en börda på Sveriges barnfamiljer, som får betala för era reformer. Att lägga fram detta på riksdagens bord och låta oss titta på det i detaljer är inte seriöst om ni inte tror på er egen politik.

Ni beskattar barnfamiljer med 1 500 kronor varje månad.

(Applåder)

Herr talman! Detta är helt enkelt inte sant. Vår reform syftar till att göra det bättre för till exempel barnfamiljer och andra som har små ekonomiska marginaler. Det är utgångspunkten för detta.

Exakt vilka effekter detta kommer att få vet vi inte förrän vi har utrett frågan och bestämt hur det ska genomföras. Detta är inget som beräknas i vår budget. Vår budget är i balans, precis som er. Detta är ett förslag på hur man kan utveckla skattesystemet för att göra det bättre för dem med mindre ekonomiska marginaler.

Återigen: Hur Andreas Carlson har lyckats räkna på detta övergår mitt förstånd. Men vi fick ju höra här tidigare från någon annan att jag är ganska okunnig, så det är kanske därför jag inte förstår. Jag tror dock att ni gissar, höftar och plockar billiga poänger. Det beklagar jag.

Vi får väl återkomma när det finns något konkret att utreda och räkna på.

(Applåder)

Herr talman! En rubrik i Dalarnas Tidningar i somras gjorde mig på oerhört gott humör: Jag blir så jäkla glad av att tanka! Vem hade trott att en bonde i Gagnef skulle säga så när Miljöpartiet sitter i regering? Men det är helt sant. I Gagnef i Dalarna håller bonden Mikael Säfström på att sätta upp en ny tankstation för biogas. I stället för att tanka fossil diesel i sina maskiner kan han nu använda avfallet från sitt jordbruk till att producera biogas. Bränslet blir inte bara nästan gratis utan också rent, och man blir av med problemet med avfall, allt i en smäll. Visst är det fantastiskt? Och detta blir möjligt med regeringens satsning Klimatklivet.

Det handlar om 700 miljoner kronor om året som går direkt till klimatsmarta projekt, och inte bara till Gagnef utan till hela landet. 500 lokala projekt har så här långt satts igång.

I Anna Kinberg Batras Stockholm byggs nu biogasanläggningar för fullt, så att bilar och bussar kan gå på biogas och inte på bensin, som Anna Kinberg Batra är så förtjust i.

I Jönköping, ditt län, Annie Lööf, konverteras fossil gasol till bioolja, och i din gamla hemkommun Värnamo byggs det laddstolpar till elbilar tack vare Klimatklivet.

I Uppsala byter nu Björks bussbolag bränsle, från fossilt till förnybart, så att Ebba Busch Thor kan resa klimatsmart.

I ditt län, Jan Björklund, Västra Götaland, satsar man nu stort på klimatneutral färjetrafik.

Som klimatminister blir jag både stolt och hoppfull när jag ser hur hela Sverige vill vara med. Tack till alla er som klimatanpassar, bygger nytt, eller bara gör det väldigt kul att tanka! Tack, Mikael Säfström och alla andra klimathjältar, för att ni ställer om Sverige!

Herr talman! Vi miljöpartister har talat om den gröna omställningen i 35 år nu. Och det är nu det händer. Tror ni mig inte, se er om i världen! Den förnybara energin växer så det knakar. Bara förra året ökade solenergin i världen med 30 procent, och vindkraften med 17. Och det är inte så konstigt, för investeringskostnaderna störtdyker. Sedan 2010 har priset på solceller gått ned med över 60 procent. Utvecklingen går långt snabbare än vad vi någonsin hade kunnat tro.

Parisavtalet kommer att träda i kraft redan i år. Kina, USA, Indien, EU - alla pekar med hela handen: Vi ska ha en fossilfri ekonomi. I dag fattar riksdagen beslut om att Sverige ska godkänna Parisavtalet. Och med Miljöpartiet i regering står vi väl förberedda för att också genomföra avtalet på hemmaplan.

På två år har antalet laddbara bilar fyrdubblats, och laddstolparna har gått från 2 000 till 6 000 tack vare Klimatklivet. Vi har fördubblat andelen biodrivmedel som tankas på tre år. Installationen av solceller ökade med 60 procent bara under förra året.

Herr talman! Förr i tiden ställdes ofta miljöhänsynen mot jobben och ekonomin. Man trodde att miljöhänsyn och utveckling av ekonomin var två motpoler. Nu vet vi att det är fel. Förnybar energi sysselsätter mer än 1 miljon människor bara i Europa, 400 000 bara i Tyskland. Och vi är mitt uppe i energirevolutionen. Sverige ska ligga i framkant. Det är därför vi storsatsar på förnybar energi och gröna jobb. Det är därför vi fördubblar anslagen till klimatforskning. Just nu investerar vi för att svensk ståltillverkning ska kunna ske utan kol. Stål utan kol kan bli en ny svensk klimatsmart exportframgång. Vi ska exportera de smarta lösningarna, inte utsläppen.

Herr talman! Det jag ser framför mig är ett Sverige där inte bara tillverkning och transporter är klimatsmarta utan hela livet. Våra investeringar i naturskydd är inte bara en kostnad. Sedan vi tillträdde har regeringen utsett fler än 100 nya naturskyddsområden. Och vi har anslagit pengar till ledsystem i fjällen, skötsel, information och fler broar på populära vandringsleder. Det är för att vi alla lättare ska komma ut i naturen.

Men det är inte bara jag och vi svenskar som njuter när vi kan uppleva sådant som att se havsörnen segla eller se älgar dricka vatten i vattenbrynet i gryningen. Turismens exportvärde ökade förra året med nästan 18 procent. 9 000 fler jobb skapades inom turismen. Exportvärdet av turism är i dag mer än dubbelt så stort som för järn- och stålindustrin. Genom de unikt stora satsningar på skydd av natur som regeringen just nu gör och vår beslutsamhet att rusta upp järnvägen och satsa på tågnätet gynnar vi ekoturism, småföretag, sysselsättning och livskvalitet i hela landet. Det är en modern grön ekonomi.

Herr talman! Jag blev faktiskt väldigt bekymrad när jag läste oppositionspartiernas budgetar. Samtliga borgerliga partier och Sverigedemokraterna vill montera ned hela det miljöarbete som nu möjliggör den gröna omställningen. Alla vill skära bort minst 2 miljarder från miljöbudgeten. Alla vill ta bort Klimatklivet. Alla vill skära ned på skogsskyddet. Hur ska vi då klara klimatet? Hur ska vi då göra omställningen till ett hållbart samhälle? Politik spelar roll. Det spelar roll vem som styr Sverige.

Herr talman! Sommaren 2016 blev en mycket mörk sommar i världen. Under sex års tid har krigets helvete rasat i Syrien, dag efter dag, månad efter månad. Samtidigt som vi står här i kammaren kämpar människor för sina liv i Aleppo och i hela Syrien. Vi ser hur Asadregimen tillsammans med Ryssland inte ens drar sig för att bomba sjukhus för att få kontroll över områden. Barn, sjuka, gamla och lastbilar med mat, förnödenheter och mediciner bombas. Ingenting är längre heligt. Sverige fördömer de brutala attackerna med full kraft. De ansvariga måste ställas till svars, vem de än representerar - IS, Syrien eller Ryssland.

På många håll i världen ser vi också hur de mänskliga rättigheterna är under attack och hur våldet mot kvinnor och flickor används som en krigsstrategi. I denna oroliga tid är Sverige en humanitär stormakt. Vi bidrar varje dag till att rädda liv och ge framtidstro åt världens mest utsatta människor. Vi är en stark röst för demokrati också i tuffa miljöer, och vi ger stöd till frihetskämpar på en lång rad platser i världen. Från och med nästa år är vi medlemmar i FN:s säkerhetsråd. Vi kommer att jobba hårt för att vara med och bygga en fredligare värld, där humanitära principer och mänskliga rättigheter respekteras och där också kvinnor får delta i fredsbyggandet. Utan kvinnor blir det ingen hållbar fred, och utan fred blir det ingen utveckling.

Herr talman! Sedan regeringen tillträdde för två år sedan har vi vänt politiken. I stället för stora skattesänkningar har vi genomfört investeringar i välfärden, i sjukvården, i skolan, i äldreomsorgen, i järnvägen, i klimatomställningen och i allt det som skapar trygghet och framtidstro. Regeringens samhällsbygge har nu börjat ge resultat. 120 000 fler har fått ett jobb att gå till. Bostadsbyggandet är på rekordnivåer, och skolresultaten börjar vända uppåt.

Vi har startat den gröna omställningen. Vi gröna vill fortsätta att investera i det som gör Sverige bättre för alla. Vi vill skapa städer där människor, inte bilar, sätts i centrum. Vi vill bygga en skola som ser varje elev för den som den är. Vi vill att alla nyanlända ska få en bra start i Sverige med utbildning, jobb och bostad. Och vi vill att hela Sverige ska leva.

Den här regeringen har presenterat en vision för Sverige. Vi ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Det är ett grönt och hållbart Sverige. Det är ett feministiskt Sverige. Det är ett solidariskt Sverige. Och det är ett Sverige där alla människor har samma möjlighet att skaffa sig en bra framtid.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska börja med att ta upp en sak som jag tror att både Isabella Lövin och jag tycker är bra och viktig, särskilt när vi tar ansvar i en orolig omvärld. Det är den internationella givarkonferensen om Afghanistan, där Sverige deltog för exakt en vecka sedan. Sverige var också med och lovade fortsatt stöd, som vi nu har gett ett bra tag, för återuppbyggnad i Afghanistan.

I samband med konferensen lovade Sverige också att teckna ett återtagandeavtal. Det är någonting som inte minst vi moderater länge har krävt och som vi tog upp vid besöket i Sverige av Afghanistans president för ett tag sedan. Det här välkomnar jag. Jag stöder regeringens ansträngningar för att få det på plats. Det är viktigt för att inte minst unga flickor ska kunna gå i skolan i Afghanistan och kunna bygga en bättre framtid där och för att Sverige i ordnade former ska kunna ta sitt ansvar i en väldigt orolig värld.

I dag har polisen här i Sverige ungefär 19 000 öppna återvändandeärenden. Det är ingen hemlighet att det har varit svårt att få det här att fungera som det ska. Om inte ett ja är ett ja och ett nej är ett nej riskerar människor att hamna i kläm, försvinna in i skuggsamhället och utnyttjas av kriminella. Och det blir svårare för Sverige att ta ansvar. Därför vill jag fråga Isabella Lövin vad hon och regeringen gör för att få återtagandeavtal-

et att fungera i praktiken.

Herr talman! Jag är väldigt glad att riksdagen ger ett brett stöd för vårt stöd till Afghanistan - det är ett unikt långsiktigt stöd fram till 2024. Det är vårt största biståndsland.

Jag vill börja med att korrigera Anna Kinberg Batra. Det var inte så att återtagandeavtalet hade en koppling till givarkonferensen, där vi sedan en lång tid har haft ett åtagande om att stödja Afghanistan. Det handlar om att bygga upp ett land som just nu har enorma utmaningar, speciellt när utländska trupper som tidigare har upprätthållit säkerheten i Afghanistan har dragit sig tillbaka. Ekonomin har just nu sjunkit som en sten. Därmed har arbetslösheten ökat. Och osäkerheten och talibanerna har fått ett större utrymme i och med det. Det är alltså oerhört viktigt att vi håller fast vid vårt långsiktiga stöd.

När det handlar om återvändande har jag personligen haft samtal med president Ashraf Ghani flera gånger. Jag har besökt Afghanistan. De har mycket stora utmaningar. I dag ser de hur många som återvänder också från Pakistan och från Iran. Det gör att det här fattiga landet har väldigt stora utmaningar. Men det stämmer - nu har vi ett gemensamt memorandum of understanding med Afghanistan - att de ska hjälpa till. Om vi skickar tillbaka ensamkommande flyktingbarn ska de se till att dessa tas om hand och att deras föräldrar eller anhöriga kontaktas. De som behöver stöd ska få det. Och om de kommer tillbaka ska de inte riskera att hamna i anklagelser och åtalas för olika brott, om de inte har gjort sig skyldiga till krigsbrott eller någonting annat. Detta är viktigt för att dessa återtaganden ska ske på ett rättssäkert sätt, och det handlar om skydd för de allra mest utsatta.

Herr talman! Jag förstår inte riktigt vad det var Isabella Lövin ville korrigera. Menar hon att regeringen inte har tecknat återtagandeavtal? Det är den uppgift jag har fått från Utrikesdepartementet, som jag välkomnar och som jag hoppas också stämmer.

Min fråga var hur regeringen och Isabella Lövin tänker få det här att fungera. Vi har ett läge med 19 000 öppna återvändandeärenden, även om det förstås per definition är svårt att veta hur många som har gömt sig och inte går in i de officiella systemen. Polisen vittnar om att det här är svårt. När man har fått ett lagakraftvunnet beslut om att man inte får stanna i Sverige och nu har möjlighet att åka hem till sitt land för att det finns ett avtal, då måste man faktiskt åka hem. Men hittills har ju sådant polisarbete mötts av kraftiga och politiska protester från miljöpartister av olika slag.

Min fråga till Isabella Lövin som ledare för Miljöpartiet och som tungt ansvarig minister för de här frågorna är, återigen: Hur tänker hon se till att det här fungerar och också verkställs?

Herr talman! Korrigeringen gällde att vara tydlig med att vi inte villkorar vårt bistånd till Afghanistan med att de ska återta sina medborgare. Det var det första förtydligandet.

Det andra var att asylrätten ska respekteras. Det betyder att om man inte beviljas asyl får man heller inte stanna. Det har vi inga som helst otydligheter kring i Miljöpartiet.

Däremot är det också viktigt vi ser till att de ensamma flickor, barn och pojkar som ska återvända och i vissa fall till och med utvisas inte hotas på något sätt - att det finns någonstans att återvända och att de har anhöriga som tar hand om dem.

Det är dessa diskussioner vi har haft med Afghanistan, och där har vi fått ett memorandum of understanding så att vi också kan se att det går säkert till.

Herr talman! Regeringens budget har alltså gällt i knappt tio månader. Ändå står Isabella Lövin här och slår sig för bröstet. Hon sa att under de senaste två åren har laddstolparna byggts ut i Sverige. Ja, för Centerpartiet och Alliansen satsade på detta, och det är det vi nu ser resultatet av.

Den gröna skatteväxling som Miljöpartiet en gång stod bakom har blivit en röd skattehöjning. Dessutom lägger Miljöpartiet i regeringen nu också skatt på solel och på förnybara bränslen.

De här miljöpartistiska skattehöjningarna såg man inte riktigt komma, om man säger så. I Centerpartiets budget tar vi bort skatt på solel och skatt på förnybara bränslen. Vi ska inte beskatta det förnybara.

Regeringen höjer dessutom skatterna på jobb och företagande fem gånger mer än vad man höjer skatten på miljöförstöring, alltmedan Centerpartiet skatteväxlar 26 miljarder mer än regeringen under de kommande åren.

Det är miljöresultaten som räknas i svensk miljöpolitik, och under det första kvartalet i år vände återigen Sveriges klimatutsläpp uppåt. Jämfört med första kvartalet föregående år ökade utsläppen av växthusgaser med 2 procent. Under Alliansens tid vid makten minskade klimatutsläppen med i genomsnitt 5 procent per år. Med Miljöpartiet vid rodret ökar Sveriges klimatutsläpp.

Parisavtalet är en seger för hela världen. Det är en seger att det nu kommer på plats, och det är en stolt dag för Sverige, som i dag ska rösta. Men när vi nu tittar på Miljöpartiets budget ser vi att 75 procent av den historiska miljösatsningen ligger efter nästa val. Det är som om Miljöpartiet inte sitter i regeringen. Tre fjärdedelar av miljösatsningarna ligger efter nästa val!

Hur, Isabella Lövin, kan Sverige vara ett miljöföredöme i världen när man inför skatt på förnybart, när man säger nej till grön skatteväxling och när man lägger 75 procent av miljösatsningarna långt fram i tiden?

Herr talman! Annie Lööf! Vi borde ha så mycket gemensamt, och jag är väldigt bekymrad över att du står här och drar till med historier som inte stämmer.

Vi satsar 25 miljarder på miljö och klimat under den här mandatperioden. Vi har höjt miljö- och klimatbudgeten med 73 procent redan nu, inte i framtiden. Om du jämför med när Lena Ek och Andreas Carlgren satt som miljöministrar har vi höjt budgeten med 73 procent.

Det är den skillnaden Miljöpartiet gör i regeringsställning, jämfört med när ni ska vara den gröna rösten i en alliansregering. Om vi kunde samarbeta om vissa av de här frågorna skulle vi komma mycket längre framåt.

Annie Lööf vet precis lika väl som jag att den här så kallade solskatten drabbar ytterst få solanläggningar. Vi är på väg att ta bort den. Du måste ha så mycket solel - flera fastigheter eller hela villaområden - för att komma i fråga för den här solskatten, och det här är någonting som vi nu har tittat på eftersom EU-lagstiftningen inte ska drabba dem som storsatsar på solel i framtiden. Vi vill ge förutsättningar att inte behöva skatta för egenproducerad el, och det står den här regeringen fast vid.

Vi har ett klimatkliv, som Annie Lööf inte ställer upp på, där vi satsar 700 miljoner på att delfinansiera klimatsmarta investeringar i hela landet som gynnar småföretag och möjliggör för klimatomställningen.

Det är inte så att vår budget har gällt i tio månader. Vi lade fram en ändringsbudget efter ett halvår, och det vet du också, Annie Lööf. Håll dig till sanningen, så kanske vi kan samarbeta i framtiden!

(Applåder)

Herr talman! Jag tvivlar inte på Isabella Lövins och Miljöpartiets engagemang i miljö- och klimatfrågor. Tvärtom måste vi vara fler krafter som arbetar för att den gröna omställningen verkligen kommer igång.

Men det är miljöresultaten som räknas, och under den tid Centerpartiet satt i alliansregeringen uppnådde vi väldigt många bra och gröna resultat. Det jag konstaterar är att utsläppen nu vänder uppåt med Miljöpartiet i regeringen. Nu ökar alltså utsläppen i Sverige. Under Alliansens tid vid makten minskade de.

Jag kan också konstatera, och det står ju svart på vitt i budgeten, att regeringen och Miljöpartiet vill införa en solskatt och skatt på förnybara bränslen. När vi tittar på de satsningar som ni har presenterat ligger ju 75 procent av dem först efter nästa mandatperiod.

Jag tycker inte att det är att ta den gröna ledartröjan på sig. Sverige behöver nu ett grönt ledarskap, och därför lägger Centerpartiet 1 miljard mer på såväl Gröna fonden och internationellt klimatarbete som ökat järnvägsunderhåll i hela landet.

Herr talman! Vi har mycket ambitiösa satsningar även i framtiden, men vi satsar 25 miljarder under den här mandatperioden. Vi har höjt miljö- och klimatbudgeten med 73 procent sedan Centerpartiet satt på ministerposten, och det kan Annie Lööf absolut inte komma undan.

Det är väldigt intressant att ni nu har accepterat den bensinskattehöjning som regeringen har lagt fram och som Annie Lööf har ägnat en väldigt stor del av sitt politiska kapital åt att tala om skulle förstöra för hela landsbygden. Nu är hon för den, och det välkomnar jag också.

Jag är också väldigt glad över att även ni numera lägger pengar på klimatfinansiering utomlands, men jag är bekymrad över att ni inte vill sluta utsläppsgapet i Sverige. Det är nämligen det som den här regeringen gör genom våra insatser. Klimatklivet kommer att sluta utsläppsgapet med 25 procent. Vi har minskat det med 50 procent redan, och ni hade inte ens ambitionen att göra det. Ni ville i stället minska utsläppen utomlands, inte i Sverige.

Sverige ska vara ett föregångsland, och det är det vi också är med Miljöpartiet i regeringen.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det hedrar Isabella Lövin att hon nästan är den enda i den här debatten som har lyft upp flyktingproblematiken och de krig och konflikter som driver många miljoner människor från deras hem runt om i världen.

Vi har ett antal konflikter, inte minst i Mellanöstern, där människor helt enkelt tvingas fly för livet. Ibland drivs konflikterna på av den internationella vapenhandeln. Även vårt land tillhör de stora vapenexportörerna per person.

En ganska undangömd konflikt i dag är kriget i Jemen. Det beror nog mest på att de jemenitiska flyktingarna inte tar sig till Europa. De tiotusentals som flyr detta grymma krig hamnar i mycket fattiga länder som Somalia och Djibouti i stället.

Det är ett krig där den saudiledda koalitionen och Saudiarabien upprepade gånger har bombat. Senast var det ett begravningsfölje med ett par hundra döda som följd. Man har bombat sjukhus och man har bombat skolor. Det är en alldeles orimlig situation.

Samtidigt har Sverige exporterat mycket vapen till Saudiarabien - ett land som är en politisk diktatur, ett land som för krig och har trupper i andra länder.

Just nu ses den svenska vapenlagstiftningen med regler om vapenexport över. Jag tycker att det är helt orimligt att Sverige exporterar vapen till länder som Saudiarabien. Vi ser ju hur de använder sin militär.

Min fråga är: Kan Miljöpartiet godta en förändrad vapenexportlagstiftning som tillåter fortsatt vapenexport till ett land som Saudiarabien?

Herr talman! Tack, Jonas Sjöstedt, för frågan! Den här specifika frågan har redan varit uppe i regeringen. Regeringen är mycket nöjd med att vapenavtalet med Saudiarabien inte har förlängts. Vi ser just nu över hur vi ska skärpa demokratikriteriet för svensk vapenexport.

Här är jag som minister ansvarig för politiken för global utveckling. Det ska vara en koherent politik, det vill säga en samstämmig politik på alla politikområden. Då måste vi se hur saker och ting hänger ihop. Sverige ska inte bara ta sitt ansvar som biståndsgivare och för de humanitära katastroferna i världen, utan vi måste också med hjälp av politiska medel samt handel och export gynna mänskliga rättigheter och en demokratisk och fredlig utveckling i världen.

Då är det oerhört viktigt att vi inte exporterar vapen till krafter som är icke-demokratiska och som hotar oskyldiga människor att delta i fruktansvärda, blodiga krig.

Det vi ser i Jemen just nu är en av de bortglömda konflikterna, som jag som ansvarig för biståndet prioriterar. Vi måste jobba förebyggande för att inte fler länder ska ramla isär på samma sätt som vi har sett i Syrien, Somalia och Sydsudan. Listan kan göras oerhört lång.

Vi får inte bara titta på de konflikter och flyktingkatastrofer som för tillfället är i rubrikerna. Vi måste också jobba långsiktigt med det som sker lite undanskymt men som vi snart kan se blossa upp. Jag är rädd att situationen i Jemen är en sådan konflikt.

Herr talman! Om man menar allvar med att vi inte ska exportera vapen till diktaturer och till länder som använder vapnen mot civilbefolkningen borde Saudiarabien vara helt uteslutet för någon som helst form av vapenexport från Sverige. Det är viktigt att göra åtskillnad i det avtal som fanns om vapensamarbete. Det handlade primärt inte om vapenexport, utan det var något annat som ingick i det.

Men frågan ska avgöras, och förslagen ska läggas fram. Jag undrar vad Miljöpartiet tycker. Kommer ni att säga nej till en lagstiftning som innebär att vapenexporten till ett land som Saudiarabien kan fortsätta? Där saknade jag ett tydligt svar.

Herr talman! För Miljöpartiet är det viktigt att vi gör skillnad på riktigt. Vapenlagstiftningen och exportlagstiftningen ses nu över i ett brett parlamentariskt arbete. Här har vi arbetat mycket hårt för att vi ska få så starka skrivningar som möjligt för att omöjliggöra export till diktaturer som exempelvis Saudiarabien. Här är vi tydliga med att det är vår absoluta övertygelse att Sverige inte ska exportera till diktaturer eller till icke-demokratiska länder som kan använda vapen mot oskyldiga människor.

Vad vi kämpar för i regeringen, och tidigare har gjort i opposition, är exakt detta, men det måste också komma lagstiftning på plats som fungerar och kan tillämpas. Jag tror inte att jag kan vara tydligare än så.

Herr talman! Jag vill prata tåg.

Det finns en målkonflikt för varje sittande regering - jag vet eftersom jag själv satt med dessa konflikter - när det ska satsas på infrastrukturpropositionerna.

Ska man bygga nya saker, eller ska man underhålla det som redan finns? Det är hela tiden målkonflikten. Det är mycket roligare som statsråd och kommunalråd att klippa band för nya spår och nya vägar och att ta nya spadtag än att pytsa in pengarna i att underhålla det som redan finns. Om man gör den prioriteringen kommer dock i längden det som redan finns inte längre att funka. Det vet vi alla.

Alliansregeringen höjde anslagen till drift och underhåll. Vi sa delvis nej till en del nya projekt. Frågan är nu vad den nya regeringen gör.

Då ser jag att ett av Miljöpartiets allra viktigaste vallöften var att tågen ska komma i tid. Jag har med mig här en artikel skriven av Gustav Fridolin före valet. Det är klart att ingen regering kan lova fullt ut att en tidtabell ska hållas, men vad Fridolin lovar är en kraftigt ökad nivå på drift och underhåll av järnvägen. Det är vad det handlar om. Man vill skjuta till mer pengar över längre tid i statsbudgeten eftersom det har byggts upp en stor skuld av uteblivet underhåll under många år och så vidare. Det är fullt av sådana formuleringar.

Då kommer nu facit när Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon i går utvärderade regeringens politik på området som nyss har lagts fram. Hon säger: "I princip kan vi säga att vi har fått det vi behöver för att klara att hålla statusen, men inte att ta hem det eftersläpade underhållet." Så sa Trafikverkets generaldirektör till TT i går.

Isabella Lövin! Varför sviker ni ert vallöfte?

Herr talman! Tack, Jan Björklund, för att du vill prata miljö och järnvägar.

Jag kan bara konstatera att med er miljöbudget och klimatbudget skär ni ned var fjärde krona som vi satsar på miljön och klimatet. Ni tar bort hela Klimatklivet. Ni tar bort stadsmiljöavtalen som möjliggör kollektivtrafik, det vill säga att gå över från bilköer till bussar, tunnelbana och kollektivtrafik även på landsbygden.

Regeringen har lagt fram en infrastrukturproposition som tillför 100 miljarder till infrastruktur i Sverige. Det är en mycket stor satsning. I den har vi angivit att vi vill se järnvägsunderhåll som en av de absolut främsta prioriteringarna. Vi ökar järnvägsunderhållet med 47 procent. Det är för att tågen ska kunna gå i tid. Det är för att vi ska rusta upp järnvägsbanor runt om i hela Sverige. Det är för att människor ska kunna välja tåget och klimatsmart kollektivtrafik i stället för att sitta i bilar.

Jan Björklund är emot höghastighetstågen. Det är en anmärkningsvärd sak - på tal om vallöften. Alliansen stod med spadar och hjälmar och talade om att de tågen var framtiden. Det anser den här regeringen fortfarande är framtiden. Med hjälp av den kraftigt utökade ramen i infrastrukturpropositionen gör vi det möjligt att påbörja arbetet med höghastighetstågen. Just nu är det fullt på spåren. Vi måste kunna flytta över gods från långtradare till järnvägstrafik, och fler människor måste kunna förflytta sig på ett modernt sätt mellan Stockholm, Göteborg och Malmö och vidare ut i Europa.

(Applåder)

Herr talman! Jag hörde mycket, men jag hörde inte svaret på min fråga.

Trafikverkets generaldirektör sa i går att de anslag som ni ger till drift och underhåll av järnvägen i Sverige räcker till att vidmakthålla den eftersläpande nivån, men de kommer inte att ta igen eftersläpningen - vilket ni lovade i valrörelsen. Jag upprepar min fråga: Varför sviker ni vallöftet?

Herr talman! Jag kan konstatera att Trafikverket fortfarande har att komma in med en åtgärdsplanering där man noggrant kan analysera vilka åtgärder som kan vidtas i närtid och på längre sikt.

Att vi tillför 100 miljarder till infrastrukturplaneringen kan knappast innebära att man inte ska kunna underhålla järnvägen. När vi specifikt anger att järnvägsunderhållet ska öka med 47 procent kan det knappast innebära att det kommer att minska. Vi får helt enkelt invänta myndighetens mer formella svar innan vi kan göra en bedömning.

Regeringens viljeinriktning - vilket är mer än vad man kan säga om Liberalernas - är att det ska finnas höghastighetståg och att det ska satsas på modern järnväg och underhåll i hela landet så att vi faktiskt kan leva upp till Parisavtalet, så att trafik kan flyttas från vägar till järnväg och klimatsmarta transportmedel. Det är framtiden, Jan Björklund!

(Applåder)

Herr talman! Natten till i går skulle polisen kontrollera ett fordon i Hallonbergen i Sundbyberg. Det skulle vara ett rutinuppdrag en vardagsnatt, men poliserna som arbetade den natten skulle snart själva få reda på att det inte längre finns något som kan kallas vardag och rutinuppdrag. När de lämnade parkeringsgaraget kastades stenblock och lastpallar mot dem. Poliserna klarade sig som tur var oskadda, och de agerade snabbt - de grep en misstänkt gärningsman. Men då, herr talman, dök ett tjugotal personer upp och fritog den misstänkte som hade gripits av polisen.

Så här kan det se ut. Kriminella gäng mer eller mindre tar över på plats efter plats i landet i dag. I 14 bostadsområden som är särskilt prioriterade sätter kriminella spelreglerna. Gängen börjar ta kontrollen.

Här krävs givetvis breda satsningar på förebyggande arbete, åtgärder som leder till att fler kommer i jobb och satsningar på skolan, civilsamhället och familjen. Men en avgörande fråga, herr talman, är att polisen måste ha de resurser som krävs.

Vi kristdemokrater vill anställa 2 000 fler poliser och 500 civilanställda redan nästa år för att avlasta polisen och få ut fler som kan arbeta i yttre tjänst. Vi vill fördubbla insatsstyrkan, höja polislönerna och förbättra arbetsvillkoren för att få stopp på att så många inom polisen slutar.

Regeringen som Isabella Lövin är vice statsminister i hävdar att den satsar på polisen, men alla större satsningar ligger efter nästa val. Ni skjuter era satsningar framför er. Det är ett svek mot dem som drabbas. Det är ett svek mot de poliser som behöver fler kollegor.

Min fråga till vice statsminister Isabella Lövin är: Varför skjuter ni satsningarna på framtiden?

Herr talman! Jag vill börja med att tydligt konstatera att vi är helt överens om att det måste finnas lag och ordning och trygghet och säkerhet i Sverige och i världen i övrigt.

Vi gör ett mycket seriöst arbete för att förstärka polisens resurser. Vi ser också över hur polisorganisationen ska kunna förbättras ytterligare.

Det som förvånar mig något i de stora ord som kommer från Kristdemokraterna är att ni vill satsa mycket men inte talar om hur mycket ni vill satsa på att sänka skatterna. 29 miljarder blir det sammanlagt, och tillsammans med era allianskollegors blir skattesänkningarna 80 miljarder.

Det är klart att då måste ni skära ned på andra saker. Bland annat tar ni bort välfärdsmiljarderna till kommunerna - 10 miljarder som de kan använda till skola, äldreomsorg och alla de insatser som behövs för att stärka de människor som i dag upplever ett stort utanförskap. Där behöver vi fler sociala satsningar för att jobba förebyggande, exempelvis så att ungdomar inte faller in i kriminalitet. Det här är nog så viktigt att ta med i beräkningarna när vi talar om det ökade våldet, som är helt fruktansvärt och som vi givetvis totalt tar avstånd ifrån. Ni skär också i bemanningssatsningen för äldreomsorgen med era skattesänkningar. Det är sådant som skapar otrygghet i samhället, skulle jag vilja säga.

Den här regeringen satsar på att bygga det gröna samhället, och det ger trygghet, säkerhet och framtidstro för det här landet.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan lugna Isabella Lövin med att vi har en palett av åtgärder och satsningar på äldreomsorgen. Vi föreslår en äldreboendegaranti som vi har finansierat i vår budget. Men det kommer inte att lösa problemen i de 14 prioriterade områdena.

I var tredje kommun anlitar man i dag säkerhetsbolag för att kunna upprätthålla lag och ordning och trygghet på offentlig plats. Rekordmånga poliser slutar, förtroendet för myndigheten sjunker och antalet uppklarade brott är det lägsta på 16 år. 10 miljarder i välfärdssatsningar till kommunerna kommer inte att lösa de problem som vi diskuterar här i partiledardebatten.

Isabella Lövin! Vi sparar inte på polisen; vi satsar. Vi lägger nära en halv miljard mer på polisen jämfört med regeringen redan nästa år eftersom utmaningarna är så stora.

Kommunpolitiker över hela landet ropar nu efter fler synliga poliser som arbetar lokalt och finns på plats för att öka tryggheten. Är det inte dags att börja lyssna på de kommunpolitikerna, Isabella Lövin?

(Applåder)

Herr talman! Vi lyssnar på kommunpolitikerna. De är väldigt glada över de 10 miljarderna som inte är öronmärkta och som kommunerna kan använda till de insatser som de bäst behöver - i skolor, i äldreomsorgen eller vad det nu må vara. Det är anmärkningsvärt att Kristdemokraterna inte vill ge kommunpolitikerna friheten att stoppa pengarna i de hål där de bäst behövs.

Utanförskapsområdena ökade under era åtta år i regering. Det är det vi tyvärr ser resultatet av nu. Klimatet har hårdnat både för dem som känner sig utanför och för dem som är inne. Det har ni bidragit mycket till genom att sänka skatterna och göra det sämre för dem som har det sämst ställt. Och den politiken vill ni fortsätta med - 29 miljarder mindre i skatteintäkter blir det med er budget.

Ni tar dessutom bort mest av alla från miljö- och klimatbudgeten, ni som vill värna om skapelsen. Det är dåligt.

(Applåder)

Herr talman! Dagligen gör sig omvärlden påmind. Vi kan se hur hagelstormar av bomber har förvandlat Aleppo i Syrien till helvetet på jorden. Bilder som kablas ut därifrån skär i hjärtat. Människor drivs på flykt mot ett lamslaget Europa där populister firar segrar på förnuftets bekostnad. Storbritanniens beslut att lämna EU gör framtiden oviss för europeisk ekonomi. På andra sidan Atlanten pågår en presidentvalskampanj som får världen att hålla andan.

I Sverige, som med Alliansens politik kommit lindrigt undan finanskrisen, råder högkonjunktur. Men världens bekymmer angår också oss. Vi berörs. Vi påverkas. Våra utmaningar här hemma är av annan karaktär, men också de kräver ansvarstagande politiker.

Beskedet som förra veckan nådde Ericssons anställda påminner om vikten av ett gott företagsklimat i Sverige och om det drastiska i att nås av besked om varsel för de människor som drabbas och de orter som berörs. Regeringen måste visa vägen och underlätta omställningen till ett nytt jobb.

Sverige står inför ett vägval. Det handlar om ansvarstagande och ledar-skap i en svår tid, om att ha svaren på framtidens utmaningar, om behovet av reformer som gör att Sverige kan stå starkt också när konjunkturen vänder nedåt. Centerpartiets inställning är tydlig: Sverige behöver ett nytt ledarskap.

Herr talman! Grunden för stabila finanser är ekonomiskt ansvarstagande. Centerpartiet presenterar en budget som är i balans 2017 och går med överskott 2018 medan regeringen går med underskott i högkonjunktur och lånar till utgifter och bidragshöjningar. Kontrasten mot regeringens ekonomiska politik är därmed uppenbar. Till skillnad från regeringen får vi plus och minus att gå ihop och detta utan skadliga skattehöjningar på jobb och företagande.

Herr talman! Tudelningen av Sverige är på riktigt. Den går djupt mellan stadsdelar och landsändar. Den skär mellan dem som har god utbildning och dem som inte ens gått ut gymnasiet, mellan inrikes födda och nyanlända, mellan dem som alltid haft ett jobb och dem som alltid varit utan. I tudelningens spår riskerar en ny social underklass att växa fram, parallella samhällen att uppstå och otrygghet att breda ut sig. Men regeringen blundar.

En av Centerpartiets viktigaste prioriteringar de kommande åren är därför att bryta tudelningen och den sociala och regionala klyvningen av Sverige. Vi gör det genom tydliga reformer inom tre områden.

För det första behöver vi reformer för fler jobb, inte minst fler enkla jobb för att nyanlända och unga ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Vi behöver också förnya den svenska modellen. Vi vill sänka företagens kostnader för att anställa genom lägre arbetsgivaravgifter, ett så kallat ingångsavdrag. Vi tredubblar RUT-avdraget och gör det billigare att anställa den första medarbetaren.

För det andra handlar det om att tryggheten måste säkras i hela landet. Det är dags att man börjar känna trygghet i stället för lukten av brandrök i de utsatta områden där bilar fortsätter brinna. Det är dags att människor på landsbygden återigen kan känna tillit till rättsstaten i stället för en växande oro för inbrott och stölder. Polisen behöver mer resurser och bättre arbetsvillkor. Därför lägger vi en halv miljard mer på polisen än regeringen nästa år för en tillgänglig och närvarande polis i hela landet.

För det tredje måste det förebyggande arbetet förbättras. Det handlar då om att stärka det civila samhällets insatser för att skapa fler jobb genom mentorskap och praktikplatser men även om resurser till tryggare stadsmiljöer och det brottsförebyggande arbetet i de 14 särskilt utsatta områden som polisen själv lyfter fram.

Med jobb, med trygghet och med förebyggande åtgärder bryter vi tudelningen. Så bygger vi Sverige starkare. Så visar vi vad ett nytt ledarskap för Sverige innebär.

Herr talman! Centerpartiet vill också stärka kommunerna. De får med Centerpartiets politik 50 miljarder mer i generella statsbidrag de kommande fyra åren. Det är 10 miljarder mer än regeringen lägger under samma period. Det är viktiga resurser som kan användas till minskade barngrupper, kvinnors hälsa och bättre skola, men också till en förbättrad integration. Det är resurser som krävs för att klara av välfärden och bryta tudelningen och som gör att kommunerna själva bättre kan planera sin verksamhet och göra sina prioriteringar utifrån de behov som finns i varje kommun.

Herr talman! Varje dag sker högkvalitativ verksamhet på skolor, förskolor, vårdcentraler och äldreboenden som drivs i såväl privat som offentlig regi. Hundratusentals människor har valt förskola till sina barn; man har valt såväl privat som offentlig. Man har listat sig på den vårdcentral som passar ens egna behov bäst. I Sverige spelar varken kontanter eller kontakter roll. Välja skola får alla göra, oavsett storleken på plånboken.

Tyvärr är denna valfrihets- och rättvisereform, som kommit Sveriges elever, äldre och patienter till del, hotad. Välfungerande företag brottas med hot om nedläggning trots att de levererar hög och god kvalitet - långt bättre än sina kommunala motsvarigheter.

För Centerpartiet står kvaliteten i centrum. Vi vill se tuffa kvalitetskrav och skarp tillsyn för alla, men vi står upp för allas lika rätt att välja, oavsett bakgrund och inkomst. Planerna på massnedläggning av svenska välfärdsföretag behöver läggas där de hör hemma, nämligen i papperskorgen.

Herr talman! En reformagenda för fler jobb behöver innefatta en politik för målaren med egen firma på landsbygden, för böndernas långsiktiga konkurrenskraft och för programmeraren i startup-företaget som utvecklas i något av landets alla tillväxtkluster. Vi sänker skatten på jobb och företagande med 29 miljarder. Vi gör det för att jobben behöver bli fler och för att företagsklimatet behöver förbättras. När jag möter små byggföretag och hantverkare vittnar de om kärvare tider. De berättar att de tvingas säga upp sin personal, att deras överlevnad hotas och att var fjärde ROT-kund har försvunnit; det märks.

Centerpartiet har därför som enda parti gett besked om att vi vill återställa ROT-avdraget till 50 procent efter regeringens neddragning. Vi har hört i dag att Socialdemokraterna tycker att det är rätt att kapa ROT-avdraget och satsa på ineffektiva byggsubventioner i storstäder.

Sverige behöver utöver detta bli bättre på att locka till sig den nya ekonomins innovatörer. Därför lägger vi fram ett förslag om förbättrad beskattning av personaloptioner, som underlättar för startups och andra snabbväxande tillväxtbolag att attrahera rätt kompetens. Vi lägger 1 miljard på bredband för att öka konkurrenskraften i hela landet. Det gör att vi kan säga att alla jobb behövs - att alla företag behövs.

Herr talman! När man läser regeringens budget slås man av att så många av deras satsningar sker först efter nästa val. Först efter valet kommer majoriteten av pengarna till miljö, klimat och infrastruktur. Det är som att de inte har insett att det är nu de sitter i regeringen.

Centerpartiet väljer en annan väg. Vi gör avgörande miljö- och klimatsatsningar här och nu. Med en närtidssatsning på infrastruktur på en halv miljard mer än regeringen skapar vi förutsättningar för att rusta och förbättra järnvägsunderhållet i hela Sverige - därför att behoven är stora nu.

Vi gör en historisk grön skatteväxling på hela 26 miljarder mer än regeringen, där skatterna på miljöförstöring bidrar till att skatten på jobb och företagande kan sänkas. Där gör regeringen tvärtom. När vi står för en grön skatteväxling står Miljöpartiet och regeringen för en röd skattehöjning.

Vi vill också stärka det internationella klimatarbetet. FN:s gröna fond får en resursförstärkning på en halv miljard mer än vad regeringen satsar nästa år för att hjälpa världens fattigaste länder att klara kraven i Parisavtalet. Så genomför vi satsningar här och nu. Så får vi miljöresultat i praktiken, inte sedan utan nu.

Herr talman! Framtidens utmaningar - tudelningen av Sverige, jobben och klimatet - förtjänar att tas på allvar. Det kräver ansvarstagande och handlingskraft, och det kräver ett nytt ledarskap för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Annie Lööf och jag har ofta olika synpunkter på saker och ting, och ibland kan det också bli hårda drabbningar. Det är faktiskt något jag uppskattar. Jag tycker att det är bra att vi har olika uppfattningar. Politik ska diskuteras, och vi ska utbyta åsikter med varandra. Det är så demokratin fungerar, och det är så vi tar oss framåt.

Sedan finns det vissa frågor som man ska hålla ihop om och vara rädda om, och det är inte minst de grundläggande mänskliga värdena: människors lika värde och lika rätt.

Därför tänkte jag använda repliktiden till att höja blicken, och jag ska till och med säga några uppskattande ord. I denna tid, 2016, blåser ganska kalla och hårda vindar runt om i världen. Vi lever i en orolig tid, och i västvärlden ser vi att rasister har tagit plats i flera parlament. Vi ser hot mot pressfrihet och öppenhet, och vi ser att toleransen utmanas.

I den tiden är jag väldigt glad att centerledaren Annie Lööf visar ryggrad, mod och ledarskap och är tydlig i sin hållning gentemot Sverigedemokraterna. För det ska Annie Lööf ha ett erkännande. Det är inte alltid en lätt och angenäm uppgift, men den har centerledaren tagit på sig. Här svajas det inte i kampen mot rasism, och här öppnas ingen dörr mot den avgrund som skulle öppna sig om en regering gör sig beroende av Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag. Vi kommer att ha en hel del debatt i framtiden, men där står vi eniga.

Det finns dock en fråga som jag måste lyfta med centerledaren, och det är kollektivavtalsenliga villkor. Vi upphandlar för över 600 miljarder kronor per år i stat, kommuner och landsting. Nu vill vi se till att de skattepengarna inte används till att dumpa löner på svensk arbetsmarknad. Varför är Centerpartiet emot detta? Varför vill ni fortsätta med lönedumpningen?

Herr talman! Det är intressant att höra att det finns olika tonlägen från Stefan Löfven beroende på dag eller timme. För bara någon timme sedan dömde Stefan Löfven ut mig och mina tidigare allianskollegor för att vi inte kan räkna, för att vi inte begriper något och för att vi har förstört Sverige. Nu hyllas jag för att jag visar ryggrad mot SD - här svajas det minsann inte - och jag är glad för det. Jag har principer och står upp för dem.

Men samtidigt kan jag konstatera att Stefan Löfven bara för en timme sedan stod här och försökte fria till Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna och sökte stöd för lagen om offentlig upphandling. Det skulle jag aldrig göra.

Anledningen till att Centerpartiet är emot regeringens förslag är mycket enkel. Vi vill exempelvis att svenska bönder som inte har kollektivavtal ska kunna leverera mat till köken i Sverige. Vi vill till exempel att de 60 procent av småföretagen i Sverige som stängs ute med regeringens förslag ska få möjlighet att vara med i upphandlingar runt om i landet. Jag tycker att det är väldigt viktigt att inte bara större företag, med muskler att kunna skicka in anbud i offentliga upphandlingar, kan vara med, utan även de mindre företagen.

Dessutom gör regeringen här ett avsteg från den svenska modellen. Det är ju inte parterna som nu ska bestämma vilka kollektivavtal som ska gälla, utan det är myndigheterna som gör detta. Det har Stefan Löfven också fått kritik för i sina egna led. Jag tycker att det är en otroligt undermålig lagstiftning. Lagrådet har sågat den jäms med fotknölarna.

Dessutom ser man effektivt till att småföretagen, som skapar jobben i det här landet, utestängs från en av de viktigaste marknaderna, nämligen den offentliga sektorn. Som Stefan Löfven själv säger upphandlar den för över 600 miljarder per år. Därför säger Centerpartiet nej. Vi värnar jobb och företag i hela landet, även de ungefär 180 000 småföretag som Stefan Löfven stänger ute med den lagstiftning som nu ligger på riksdagens bord.

(Applåder)

Herr talman! Man ska ha olika uppfattningar i sakfrågor. Jag tycker att det är bra för demokratin. Därför sker ibland också en hård ordväxling, och det är inte konstigare än så: Vi har ordväxlingar i sakfrågor, och sedan står vi upp för värderingar tillsammans. Det tycker jag är bra.

Nej, det är inte så. Jag vet inte om ni har fått det om bakfoten eller om ni vill vantolka. Det finns inget krav på kollektivavtal i den föreslagna lagstiftningen. Däremot finns det krav på att man ska följa kollektivavtalsenliga villkor; det är den svenska modellen.

Nu används upphandling bland annat på ett sådant sätt att taxichaufförer förutsätts tjäna 27 kronor i timmen. Så här använder vi skattepengar för att pressa ned lönerna för taxichaufförer, lastbilschaufförer, lokalvårdare och vårdpersonal. Det kan inte vara meningen.

Nu har vi ett lagstiftningsförslag där detta tas om hand. Det är ni emot. Ni är emot löntagarna i just den frågan. Det är synd.

(Applåder)

Herr talman! Det är inte bara Centerpartiet och övriga allianspartier som är kritiska till denna lagstiftning. Lagrådet har, som sagt, sågat lagstiftningen jäms med fotknölarna. Landets samtliga företagarorganisationer har också gjort det. Även fackliga organisationer kritiserar regeringen för att den inte följer den svenska modellens principer. Det är inte längre parterna som ska tolka kollektivavtalskraven utan myndigheter som upphandlar.

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det inte är några anonyma människor som sitter och upphandlar runt om i landet, utan det är oftast politiker och tjänstemän som leds av lokala och regionala politiker. Ställ krav! Det ska vara lite ordning och reda. Men kollektivavtalsenliga krav innebär också att egenföretagaren ska ha exempelvis ett antal semesterveckor och jobba ett antal timmar varje dag. Så funkar det inte i ganska många små företag. Det krävs enorma insatser för att få väldigt många av de företag som finns att över huvud taget gå runt. Och detta tyder på en mycket stor okunskap hos Stefan Löfven om hur svenska företag skapar jobb och bygger sin verksamhet stark.

(Applåder)

Herr talman! Det finns en lek där man kastar runt saker, och man vill bli av med den man får i sin famn så fort som möjligt och kastar den till någon annan. Jag är väl den slängklumpen eller vad det nu är som de andra kastar runt på olika sätt för att vinna poänger mot varandra. Det är naturligtvis en roll som man kan ha i svensk politik.

Herr talman! Jag kan konstatera att alla allianspartier nu står här och talar om att de vill bilda en alliansregering. Jag förstår att de vill det. Men sedan har vi verkligheten. Hela den förra mandatperioden hade vi en minoritetsregering, och den här mandatperioden har vi en mycket svag minoritetsregering. Sannolikt kommer vi att ha en minoritetsregering även efter nästa val om denna blockpolitik fortsatt är cementerad.

Invandringspolitiken och integrationspolitiken är sådana områden som splittrar Alliansen. Annie Lööf har tidigare talat om 40 miljoner invandrare till Sverige. Hon har i något sammanhang sagt att vi med en alliansregering får en mer generös flyktingpolitik, det vill säga att vi får en större invandring av asylinvandrare till Sverige. Man föreslår också ökad invandring i sin budget. Men man budgeterar inte för den ökade invandringen, det vill säga man anslår inte några pengar. Samtidigt har den senaste tidens diskussion och migrationskaos tydligt visat att just invandring kostar väldigt mycket pengar.

Annie Lööfs ekonomisk-politiska talesperson uttalade sig i Dagen - häromdagen eller möjligen i dag - och sa följande:

Tanken att beräkna effekterna av vad som skulle hända om alla våra förslag blir verklighet öppnar för stora märkligheter i en budget.

Då undrar jag: Varför räknar ni inte på detta? Varför anslår ni inte pengar till den politik som ni bedriver?

Herr talman! Jag tycker att det är dags att Jimmie Åkesson tar av sig offerkoftan. Den passar inte dig, Jimmie Åkesson. I olika sammanhang när vi har debatter om regeringsfrågan ställer sig Jimmie Åkesson alltid med en stor och tjock offerkofta och tycker synd om sig själv.

Det finns klara och tydliga anledningar till att politiska partier inte vill samarbeta med dig. Jag vill inte samarbeta med dig, och jag vill inte heller samarbeta med Vänsterpartiet. Och det är politiska anledningar som gör att jag inte vill samarbeta med er. Det måste Jimmie Åkesson faktiskt respektera.

Jag har gett tydliga besked om vad Centerpartiet tycker i regeringsfrågan. Vi kommer att fälla Stefan Löfven efter nästa val, eftersom vi i sann demokratisk ordning vill få till stånd en talmansrunda för att utreda vilken statsministerkandidat som har det största regeringsunderlaget. Jag tycker att det är rimligt.

Jag har också sagt att jag inte tänker sätta mig i en regering som kräver ett aktivt stöd av Sverigedemokraterna.

Mitt tredje besked har varit att jag vill hålla ihop Alliansen. En ny och stark alliansregering, som kan genomföra reformer för fler jobb, ökad trygghet och en styrka i alla delar av landet, är nämligen det bästa för Sverige.

Även när det gäller invandringspolitiken har Centerpartiet varit tydligt. Vi står upp för en reglerad invandring. De som får bifall och som får stanna i det här landet ska ha möjlighet att snabbt komma till det första jobbet och att snabbt integreras och få ett bra mottagande. De som får avslag ska helt enkelt lämna landet.

Den andra delen som är viktig handlar om att vi ska effektivisera och minska våra kostnader för flyktingmottagande i kommunerna. Vi har en rad förslag i vår budget där just detta hanteras.

En annan del som är viktig handlar om vad som skiljer Jimmie Åkesson och mig åt. Det finns ganska mycket som skiljer oss åt inom flyktingpolitiken. Men den viktiga delen handlar om möjligheten för barn att återförenas med sin mamma och pappa. Vi är ett antal allianspartier som tycker att regeringen i den delen har gått alldeles för långt. Det skär i hjärtat på mig när jag ser små barn i Aleppo som inte får återse sin mamma och pappa för att det finns politiker i denna riksdag som har sagt att de ska vara åtskilda.

Herr talman! Jag har full respekt för att Annie Lööf inte vill samarbeta med mig. Det var inte heller det som min fråga handlade om. Jag förstår att man kanske inte vill det. Jag skulle helst vilja bestämma allting själv. Men problemet är att verkligheten inte låter mig göra det. Så är det inte heller för Annie Lööfs del. Det är det som är kärnan i hela regeringsfrågan, alltså att inget av de traditionella blocken - inte ens Annie Lööfs allians - kommer att få egen majoritet. Hur ska man då förhålla sig? Det är det som vi diskuterar.

Då tycker jag att invandringspolitiken är intressant, därför att tre av fyra allianspartier säger att de vill öka invandringen. Och Annie Lööf är den som går allra längst i fråga om detta. Men samtidigt sägs att man tänker bilda en regering tillsammans. Då är det klart att man också måste kunna ge besked om vilken invandringspolitik vi får.

Min fråga gäller egentligen det som Centerpartiet nu gör. Varför säger ni att ni ska öka invandringen när ni inte anslår pengar till den ökade invandringen? Det tycker jag är märkligt.