Interpellationssvar - 2016-09-08

Svar på interpellationer

Herr talman! Ärade ledamöter! Tack, Christina Höj Larsen, för att du var så flexibel angående datum för att ta emot svaret!

Christina Höj Larsen har frågat EU- och handelsministern hur Libyen ska kunna garantera asylrätten och tillgängliggöra mänskliga rättigheter under de omständigheter som beskrivs i Amnestys rapport Libya is full of cruelty. Christina Höj Larsen har vidare frågat om vem EU bör förhandla med i Libyen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

I dagsläget är det inte aktuellt att en migrationsöverenskommelse liknande EU-Turkiet-modellen ingås mellan EU och Libyen. Den rapport som Christina Höj Larsen refererar till belyser också den svåra situationen i Libyen, vilken fortsatt kräver stor uppmärksamhet och strategiskt engagemang från EU:s sida. I de regelbundna Libyendiskussionerna i rådet för utrikesfrågor betonar jag bland annat vikten av kvinnors deltagande i den politiska processen samt att EU:s engagemang i Libyen måste vara långsiktigt, hållbart och nära samordnat med relevanta aktörer, inte minst FN och den libyska samlingsregeringen.

FN uppskattar att det finns över 260 000 migranter i Libyen. Av dessa vistas mellan 4 000 och 5 000 i libyska interneringscenter. Den libyska statens sårbarhet försvårar tillsynen över dessa center, och EU-kommissionen bedömer att många av de internerade kan lida brist på skydd, mat och sjukvård. Den komplexa politiska situationen och säkerhetssituationen i landet har begränsat internationella insatser för att bidra till stärkt skydd för migranter i Libyen. Därför är EU:s omfattande stöd till Libyens samlingsregering desto viktigare för att skapa stabilitet i landet.

Den libyska samlingsregeringen är resultatet av den omfattande FN-ledda dialogprocess som pågått i Libyen i snart två års tid. Delar av regeringen har sedan den 30 mars etablerat sig i huvudstaden Tripoli och har börjat utöva sina uppgifter genom ministerierna. Samlingsregeringen har brett stöd från det internationella samfundet, inte minst från EU.

Herr talman! Tack så mycket, Margot Wallström, för svaret och för debatten!

Det gläder mig naturligtvis mycket att höra att utrikesminister Wallström inte anser att en överenskommelse mellan EU och Libyen är aktuell i dagsläget. Ändå väcker svaret en del frågor, för det finns en anledning till att vi står här i dag. Det är inte så att jag bara har gripit tanken om ett avtal med Libyen ur tomma intet. EU-kommissionären Timmermans sa i början på juni att överenskommelser liknande den mellan EU och Turkiet bör slutas med en rad andra länder - däribland Libyen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samma dag eller dagen därpå, söndagen den 5 juni, intervjuades EU-minister Ann Linde i Agenda om Timmermans uttalande. På frågan om huruvida EU bör teckna en migrationsöverenskommelse specifikt med Libyen svarade Ann Linde rakt och tydligt ja. Hon sa upprepade gånger att hon ansåg att ett sådant avtal är helt nödvändigt. På frågan om hon trots allt inte tvekar eftersom Libyen är ett instabilt land med inre stridigheter och omfattande dokumenterade kränkningar av mänskliga rättigheter svarade hon tydligt nej. Hon tvekade inte. Återigen hänvisade hon till att ett sådant avtal är helt nödvändigt. Vi har inte något val, sa Ann Linde.

Resonemanget från EU-ministern tycks bygga på två delar: att det är nödvändigt att stoppa de fruktansvärda drunkningarna i Medelhavet och att majoriteten av dem som kommer via Libyen är ekonomiska migranter. Det sista är Ann Lindes ordval. Jag skulle vilja att vi tittar lite på de här två påståendena.

När avtalet mellan EU och Turkiet ingicks betonade statsminister Stefan Löfven gång på gång att det var nödvändigt med ett sådant avtal för att stoppa döden på Medelhavet. Efter att avtalet nu har varit igång i knappt ett halvår ser vi tyvärr att antalet kända drunkningar redan nu överstiger förra årets offer. Siffran har redan passerat 3 000 döda, och då är året ännu inte på långa vägar slut. Om skälet att ingå ett avtal med Turkiet verkligen är att minska döden på Medelhavet har vi verkligen misslyckats. Resan över havet från Libyen leder till ännu flera döda. Människors skäl att fly har inte ändrats. Europa har bara täppt till ännu en väg att söka asyl i EU. Det har man gjort genom att låta Turkiet - som kränker tryck- och yttrandefrihet, förföljer kurder och beskjuter flyktingar som vill korsa gränsen - agera lejd gränsvakt för EU.

Låt oss se på det andra påstående som fördes fram av EU-minister Ann Linde: De som försöker ta sig över havet från Libyen är ekonomiska migranter. Det är ett ganska häpnadsväckande uttalande. Vi ser att en ökande del av dem som registrerats i Italien sedan vägen från Turkiet stängdes är från diktaturen Eritrea. Det är den näst största gruppen, och det är en grupp som i ännu högre grad tvingas komma denna väg efter att vägen via Turkiet stängdes.

Vi vet också att hälften av de 37 500 flyktingar som registrerats av UNHCR i Libyen är från Syrien. Det är människor som i sitt desperata behov av att ta sig i säkerhet i Europa nu sökt sig via rutten till Libyen.

Även om jag gläds åt det svar vi får från Wallström här i dag undrar jag över skillnaden i svar mellan dessa två ministrar. Instämmer regeringen i den uppfattning som Ann Linde gav uttryck för i Agenda - att EU inte har något annat val än att teckna en migrationsöverenskommelse med Libyen så småningom? Eller ska Margot Wallströms svar här i dag ses som att regeringen har ändrat uppfattning i frågan?

Herr talman! Först och främst ska jag säga något om den större bilden. Libyen plågas fortfarande av effekterna av de senaste årens svåra inbördeskrig. Den omfattande laglöshet som har brett ut sig utnyttjas hänsynslöst av kriminella gäng och människosmugglingsnätverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Just nu uppger FN att ungefär en kvarts miljon migranter befinner sig i transit i Libyen. Vi vet från rapporter att det förekommer sexuella övergrepp, misshandel och utpressning i stor omfattning mot de migranter som förs till Libyen med löftet om att därifrån kunna ta sig till Europa. Kvinnor och barn är särskilt utsatta; de blir handelsvaror i den miljardindustri som människosmugglingen har blivit. Jag tror att vi båda två känner starkt för de utsatta flyktingar som befinner sig i Libyen.

Det är just i detta läge så viktigt att omvärlden och vi stöder den libyska samlingsregering som bildades i mars i år så att skyddet för migranter i Libyen kan stärkas. När jag har diskuterat EU:s insats Navfor MED med europeiska utrikesministerkollegor i utrikesrådet har vi bland annat fått igenom att träningen av den libyska kustbevakningen också ska innefatta utbildning i folkrätt inklusive mänskliga rättigheter och genusfrågor. Det är så vi på bästa sätt och steg för steg kan försöka förbättra situationen för migranter och flyktingar i Libyen.

Som jag sa förut i mitt svar förs det inte i nuläget några diskussioner i EU om något flyktingavtal med Libyen. Läget är instabilt, och för närvarande fortsätter förberedande diskussioner om att återöppna några av de större EU-ländernas ambassader i Tripoli. Det är så långt man har kommit.

UNHCR har också informerat om att de har svårt att verka i Libyen till följd av säkerhetsläget. Under sommaren har antalet flyktingar som har flytt över centrala Medelhavsrutten ökat något även om det inte är en alarmerande statistisk ökning för 2016.

För regeringen är det av största vikt att vi slår vakt om solidariteten, ett större gemensamt ansvarstagande och bättre koordinering inom EU-samarbetet om migration och asyl. Vi vill ha långsiktiga migrationsdialoger och en bred ansats med de viktigaste ursprungs- och transitländerna utanför EU, däribland Libyen. Därför är det viktigt att skydda EU-rätten och internationell rätt i alla former av samarbeten med tredjeländer om de här frågorna.

Migration är bara en mindre del av det breda engagemanget för att skapa fred i Libyen. Allt samarbete är beroende av att den libyska samlingsregeringen kan utöva sitt mandat, att den kan regera. Sverige framför konsekvent att alla eventuella förslag på EU-agerande måste analyseras noga, utgå från Libyens behov och önskemål och samordnas inte minst med FN för att inte störa den här känsliga processen. Där är vi i dag.

Herr talman! Tack igen till Margot Wallström för svaret! Det gläder mig verkligen att höra den här mycket insiktsfulla beskrivningen av läget i Libyen som ju är allvarligt och som måste övervakas mycket noga. Därför måste jag säga att jag inte får det som Margot Wallström säger att stämma med det tvärsäkra svar som gavs av Ann Linde i Agenda upprepade gånger och sedan även senare i lördagsintervjun. Det stämmer inte överens, men jag hoppas, tror och får lita på att utrikesminister Margot Wallström får vara en tydlig röst också gentemot EU-minister Ann Linde när det gäller detta. Jag tycker att det var beklämmande och allvarliga besked som gavs på ett ganska slarvigt sätt.

Det finns en anledning till att det finns så många internerings- och fångläger i Libyen. Europa har en lång och ganska obehaglig tradition av att betala diktaturer för att hålla människor borta. Tidigare var det Italien som betalade Gaddafi för detta. Det är ett av skälen till att det finns en sådan infrastruktur i Libyen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu fortsätter EU med avtal med Erdogans Turkiet. Avtalet med Turkiet är onekligen ett obehagligt exempel på många sätt. Att Turkiet använder avtalet för att få fri lejd för att inskränka yttrande- och tryckfrihet och öka förföljelsen av den kurdiska minoriteten är uppenbart. Dessutom rapporterar flera MR-organisationer om fruktansvärda övergrepp på människor på flykt som vill korsa gränsen mellan Syrien och Turkiet där dödsskjutningar begångna av turkiska gränssoldater tillhör det allra värsta. Det är i ljuset av detta, om avtal kan ingås mellan EU och ett land som allt snabbare är på väg in i diktatur där man åsidosätter flyktingkonventionens spelregler, som jag blir orolig för vad som sker härnäst.

Det finns en annan och lika allvarlig aspekt när det gäller detta. Både utrikesministern och jag vet att Europa inte har ett stort flyktingmottagande med globala mått mätt. Frågan är vad som händer med andra länders syn på flyktingkonventionen när EU agerar på det här sättet. Varför ska världens riktigt stora flyktingmottagande länder som Pakistan, Iran, Tchad, Uganda, Kenya och så vidare vilja hålla sina gränser öppna när EU i sin tur betalar andra för att agera gränsvakt? Det är en väldigt känslig flyktingkonvention som står på spel. Jag tycker att det skulle vara intressant att höra hur utrikesminister Wallström ser på denna fråga.

I svaret skriver utrikesminister Wallström också att det här i dagsläget inte är aktuellt - och det gläder mig, som sagt. Men när och under vilka omständigheter kan man tänka sig att teckna avtal sett i ljuset av det avtal som har tecknats med Turkiet? Vad betyder det, och vilka andra modeller är regeringen öppen för?

Herr talman! Först och främst vill jag säga att när det gäller att människor dör på libyskt vatten beror det i grunden på att den libyska kustbevakningen i dagsläget har en begränsad kapacitet att rädda liv. Behoven är stora, och då är det inget alternativ att inte samarbeta med de libyska myndigheterna.

Jag tycker att det kan vara en idé att säga någonting om vad EU faktiskt har bidragit med och om insatsen i Eunavfor MED som inleddes i juni förra året. Hittills har man räddat drygt 21 000 människors liv och medverkat till att ytterligare tusentals människor har kunnat räddas av andra aktörer på Medelhavet. Insatsen har också gripit ett åttiotal smugglare och medverkat i än fler gripanden. Vid vårt utrikesråd i juni breddades mandatet till att också omfatta träning av den libyska kustbevakningen och marinen och att man ska upprätthålla FN:s vapenembargo på fritt hav. Jag tror att det här är en viktig berättelse att förmedla.

Vi kan inte fullt ut garantera hur ett lands myndigheter utför sina uppgifter, men vi ser att behoven av utbildning är stora, och vi anser att det är bättre att försöka bidra till att rädda liv och öka kunskapen om mänskliga rättigheter än att stå passiva bredvid. Därför kan vi inte vägra att samarbeta med de libyska myndigheterna, utan det gör vi på det sätt som jag har beskrivit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi stöder också Libyen bilateralt från svensk sida. Vi har under det här året bidragit med ungefär 45 miljoner kronor till humanitära insatser i Libyen, 30 miljoner till Unicef, UNHCR och Röda Korset och 15 miljoner kronor som har kanaliserats via FN:s katastroffond. Sedan kommer det icke öronmärkta och flexibla kärnstöd som Sverige ger också till FN-organen för humanitära insatser, framför allt World Food Programme och UNHCR. Förra året var Sverige den sjunde största bilaterala givaren till Libyen.

Jag menar att man måste tänka om när det gäller tidslinjen här helt enkelt. Jag tror också att de kommentarer som har gjorts handlar om en dag när man anser att Libyen skulle kunna vara redo för att ingå något slags avtal, när de har kontroll över sitt territorium, när det finns en regering och när de kan garantera att det sker på ett sätt som också respekterar mänskliga rättigheter.

Det viktigaste nu är att se till att den libyska regeringen kan få kontroll. Det är för dagen inte aktuellt med några sådana förhandlingar eller diskussioner över huvud taget. De är inte redo för det.

Herr talman! Jag tackar Margot Wallström för svaret och debatten. Jag måste säga att när det gäller de kommentarer som fälldes av Ann Linde pressades hon tydligt rörande om det verkligen är möjligt att göra det här i det läge som råder, och hon svarade ja upprepade gånger. Hon hävdade också att människor behandlas illa i många länder i världen och så vidare. Det var otroligt slarvigt. Men jag hoppas, tror och hejar på Margot Wallströms linje i frågan och hoppas att hon är en tydlig röst i regeringen när det gäller detta.

Jag måste säga att anledningen till att människor drunknar just nu i Medelhavet utanför Libyens kust inte är att kustbevakningen inte är tillräckligt bra. Naturligtvis är det bra med en bra kustbevakning, men ett viktigt skäl till att människor drunknar är att de inte har någon annanstans att ta vägen om de vill ta sig till säkerhet i Europa. Det vet både utrikesministern och jag. EU har stängt en viktig väg från Turkiet. När antalet personer som kommer från Eritrea via Libyen nu ökar måste man kunna se sambandet.

En regering som säger att vi måste stoppa drunkningarna i Medelhavet måste se att det man kanske trodde var en lösning, nämligen ett avtal med Turkiet, inte var det. Människor fortsätter drunkna. Det finns fortfarande inga lagliga vägar. Krigen är inte slut. Det kommer inte att hjälpa att betala gränsvakter för att hålla människor borta. Då kan vi ha nog så mycket kustbevakning. Det här är inte en långsiktig lösning.

Jag förväntar mig, och tror, att det på en feministisk regerings lista står andra saker före, innan man betalar diktaturer för något sådant.

Herr talman! Tack så mycket, Christina Höj Larsen, för den här viktiga debatten!

Den här regeringen, om någon, har till att börja med visat att vi har en generös och korrekt asylpolitik. Vi har tagit emot fler än något OECD-land har gjort någonsin. Vi har också, som få andra, insisterat på att det måste öppnas fler lagliga vägar. Vi har insisterat på solidaritet mellan EU-länderna och internationellt. Vi har drivit den här frågan i alla internationella forum och kommer att fortsätta göra så. Jag tror inte att man kan anklaga oss för att inte också ha stått upp för demokrati och mänskliga rättigheter i den debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är lite mer komplext än så. Även om vi skulle öppna upp lagliga vägar, även om vi skulle vidta alla åtgärder som jag redan har redovisat, finns det nämligen kriminella ligor som utnyttjar människor, särskilt fattiga, sårbara och utsatta människor. Det måste man också våga se. Det här är en stor business. En kriminell verksamhet pågår, inte minst i Libyen, med ett fruktansvärt utnyttjande av människor i nöd. Det måste vi ta itu med.

Vi måste göra också den här typen av insatser, för att till exempel hjälpa kustbevakningen att sköta sina uppgifter och rädda människoliv. Jag tycker att vi även där kan vara stolta över de insatser som har gjorts, in minst genom Eunavfor MED.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Mikael Oscarsson har önskat att jag förtydligar hur jag tänker göra för att förbättra skyddet för blåljuspersonalen, både för att förhindra att de skadas i sin yrkesutövning och så att de kan utöva sitt yrke utan fördröjning. Han har också bett mig förtydliga hur långt tillkännagivandet om helgavskiljning med fotboja som riksdagen har gett regeringen kommit i processen att bli lag.

På såväl större som mindre orter runt om i Sverige finns det bostadsområden som i allt större utsträckning har kommit att påverkas av brottslighet, social oro och otrygghet. För att stärka rättsväsendets förmåga att förebygga och bekämpa dessa brott kommer regeringen att vidta en rad åtgärder, vilket aviserades den 17 augusti. Bland annat ska en översyn genomföras för att utreda möjligheten att åstadkomma snabbare lagföring. Vidare ska en straffskärpning av skadegörelsebrotten övervägas. Därutöver kan det finnas ett behov av nya påföljdsinslag för unga lagöverträdare. I Påföljdsutredningens betänkande Nya påföljder (SOU 2012:34) föreslås en ny påföljd som kallas ungdomsövervakning. Förslaget bereds för närvarande, och regeringen avser att återkomma i frågan.

Under sommaren presenterade statsministern ett långsiktigt reformprogram för att minska segregationen. En statlig delegation tillsätts som ska samverka med kommuner, civilsamhälle, myndigheter och forskare. Reformprogrammet kommer att sträcka sig mellan åren 2017 och 2025.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har dessutom intensifierat det brottsförebyggande arbetet med en nationell satsning. Brottsförebyggande rådet (Brå) ska utveckla en nationell stöd- och samordningsfunktion för det brottsförebyggande arbetet. Brå har även fått i uppdrag att kartlägga åtgärder mot kriminalitet och för ökad trygghet i socialt utsatta områden och kommer att presentera sina resultat i november.

Detta är dock en komplex problematik som måste tas på allvar, och därför fortsätter mitt och regeringens arbete med denna fråga.

Herr talman! Den här interpellationen skrev jag i somras efter det förfärliga upplopp som vi hade i Uppsala den 16-17 juli. Bilar brann och gatsten kastades. Det var också en speciell händelse då en man larmade för att det var brand, och brandkåren skulle åka dit. Jag träffade brandchefen senare, och han sa att i normalfallet skulle det har tagit fyra, kanske fem minuter att komma fram. Nu tog det 20 minuter, för man kunde inte åka fram till huset utan var tvungen att ha eskort av poliser med plastsköldar. Tragiskt nog blev konsekvensen att mannen som hade larmat dog.

Det föranledde mig att ställa de här frågorna. Hur gör vi egentligen med skyddet för blåljuspersonal? Hur gör vi med ungdomarna? Många av dem som utförde de här brotten var 16-17-åringar. I många fall finns känslan att det inte blir några konsekvenser. Jag tror att det måste bli konsekvenser. När man begår den här typen av kriminella handlingar måste det bli en konsekvens. Elektronisk fotboja är ett exempel på en sådan konsekvens.

Det har nu gått 18 månader sedan det här röstades igenom och fick majoritet i Sveriges riksdag, men fortfarande har vi tyvärr ingen lagstiftning på plats. Det skulle vara ett viktigt steg med helgavskiljning. På det viset kan det bli en påföljd, och i kombination med samhällstjänst kan det också skynda på processen.

När det gäller frågan om blåljuspersonal är min uppfattning att våld mot tjänsteman ska kunna leda till straff om minst sex månaders fängelse. I dag kan det bli så lite som bara böter. Vi borde också ändra så att fler yrkesgrupper, exempelvis inom räddningstjänst och hälso- och sjukvården, får ett starkare skydd mot angrepp. Våld mot alarmeringstjänstpersonal skulle kunna vara en ny brottsrubricering.

Straffen för brott som exempelvis stenkastning mot polis måste skärpas, och att hindra utryckning måste naturligtvis kriminaliseras.

Det här är förslag som jag skulle vilja få respons på från ministern som är ansvarig för de här frågorna. Hur ser ministern på att det här med elektronisk fotboja som riksdagen har beställt fortfarande inte är levererat? Hur ser han på förslagen jag nämner om skärpta straff för brott mot blåljuspersonal? I svaret talas om flera nya utredningar som ska titta på det här, men det här är konkreta förslag som det skulle vara intressant att få en direkt respons på.

Herr talman! Låt mig för tydlighetens skull slå fast: Det är olagligt att ge sig på blåljuspersonal - ambulanspersonal, polis och brandkår - i Sverige. Det är olagligt att hindra utryckning och hjälpinsats i Sverige, och det är belagt med exakt de straff som den moderatledda regeringen stödd av Mikael Oscarsson ansåg att de här brotten ska ha. Det måste vara grunden. Vi kan inte låtsas som att det är tillåtet att kasta sten på polis i Sverige eller att alliansregeringen skulle ha accepterat det. Så är det inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot finns det mer att göra på det här området, och regeringen har presenterat ett brett paket med skarpare lagstiftning, snabbare lagföring och bättre skydd. Det gäller även för personalen inom hälso- och sjukvården och inom räddningstjänsten.

Jag måste också säga att en viktig del är det förebyggande arbetet som man med stor framgång har gjort vid en del räddningstjänster i Sverige. Man har lyckats minska både antalet bränder och antalet incidenter för den tjänstgörande personalen.

Det är alltså två vägar att vandra, två ben att stå på - att undanröja orsaker och jobba förebyggande och att sedan slå till stenhårt mot dem som inte förstår hur lagstiftningen fungerar och hur man ska bete sig.

Herr talman! Det vi har i dag räcker inte till. Jag har nära kontakt med ett antal poliser i Uppsala. De upplever att det blir någon sorts svängdörrsmentalitet, att det tyvärr inte blir några påföljder för de här 16- och 17-åringarna. Till exempel greps en 17-åring som hade en bomb i sin hand. Han togs till polisstationen i Uppsala. Men föräldrarna ville inte komma dit, ingen från socialtjänsten ville komma dit och det fanns ingen tolk. Regelverket är då sådant att man var tvungen att släppa honom. I ett sådant läge måste man ha möjlighet att söka igenom hemmet och sätta personen i förvar. Det var ett exempel på hur regelverket fungerar.

Det skulle vara intressant att höra ministerns svar på om det är rimligt att 17-åringen, i det här fallet, släpps och att man inte kan göra husrannsakan och inte kan se till att personen hålls fängslad under tiden utredningen sker. Om utredningen inte kommer i gång på rätt sätt blir det nämligen i princip omöjligt att komma vidare och få en fällande dom.

Vi måste också diskutera de stora problem som polisen har i Sverige i dag. Den ena larmrapporten kommer efter den andra. I Uppsala finns det stora problem med bemanningen. Jag tror att polisreformen i sig var rätt tänkt. Tanken var att det skulle finnas fler poliser på lokalnivå. Tyvärr har det inte visat sig bli så, än så länge. Det är ett rejält misslyckande för ansvariga på chefsnivå inom polisen att det inte har kunnat genomföras.

Jag vill fråga ministern om vi är överens om att de stora problemen finns, exempelvis i Uppsala där man har jättestora problem med att klara den mest elementära utryckningsverksamheten.

Lönenivån är också under all kritik. Jag fick nyligen information om en polis i utryckningsverksamheten i Uppsala som har jobbat i åtta år och som fortfarande ligger kvar på en lönenivå på 25 100 kronor per månad. Är det rimligt att vi har så låg betalning för ett många gånger farligt uppdrag?

Vad är det då för omtag som behövs? Är det inte dags, ministern, att ta ett omtag med fokus på kärnverksamheten så att det kan bli fler poliser i yttre tjänst och kan finnas en utryckningskapacitet som är tillräcklig? Om det inte finns är det möjligheten att utreda och därigenom också att komma vidare till fällande dom som blir lidande.

Måste man inte se sanningen i vitögat, att det här i och för sig var en bra idé men att den inte har blivit lyckad och att det krävs ett omtag? Jag har hört att ministern har varit inne på liknande tankar. Men det skulle vara intressant att få ett konkret besked. Är ministern beredd att göra de omtagen i polisreformen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Mikael Oscarsson ställer, om jag räknar rätt, sex frågor som inte nämndes i interpellationen. Jag ska försöka besvara dem, trots den ordning som riksdagen har, alltså även om de inte har varit inskickade till regeringen i förväg.

Till att börja med ber Mikael Oscarsson mig att kommentera en enskild tjänsteutövning i Uppsala. Det är jag enligt regeringsformen förhindrad att göra. Man kan ifrågasätta om det faller på Mikael Oscarssons lott att kommentera eller överpröva enskilda åklagares beslut. Det faller i alla fall inte på min.

Sedan tar Mikael Oscarsson upp segregationen i utsatta områden. Då vill jag erinra om att Moderata samlingspartiet i dagarna har kommit med en rapport. Man har tittat på perioden fram till 2014, från det att alliansregeringen tillträdde till dess den lämnade makten. Rapporten visar att segregationen, klyftorna och utanförskapet i Sverige ökade under er tid vid makten, Mikael Oscarsson. Det innebär såklart en påfrestning på polisorganisationen, som får bära ansvaret för alliansregeringens misslyckande med jobben, skolan och jämlikheten.

Sedan tar Mikael Oscarsson upp lönen för en enskild polis. Den svenska modellen är konstruerad på det sättet att löner sätts i förhandlingar mellan arbetstagare och arbetsgivare. Men låt mig försiktigt påpeka att vi hade en moderatledd regering med Kristdemokraterna i regeringsställning under samtliga åtta år som den polis som Mikael Oscarsson refererar till och som han tycker har alldeles för låg lön har arbetat. Om Mikael Oscarsson var missnöjd med den lönenivå som då fanns hade han i så fall all möjlighet att påverka det. Jag hade inte det. Jag var nämligen i opposition här i riksdagen.

När det gäller reformen har vi enligt min mening inte sett tillräckliga resultat av den stora polisomorganisation som har gjorts. Vi har varit eniga i den här kammaren om att den ska göras. Vi har varit eniga om direktiven. Och vi har varit eniga om sättet på vilket den ska genomföras.

Jag tycker inte att vi har fått de resultat vi har rätt att kräva. Det finns positiva exempel. I Botkyrka har man mer än fördubblat polisinsatsen i ett socialt utsatt område. Och det ska byggas en polisstation i Rinkeby med plats för över 200 polisanställda. Det finns också ett antal andra positiva exempel. Men vi har fortfarande inte fått ut tillräckligt många poliser närmare medborgarna, där det behövs som mest.

Jag är väldigt tydlig med att om så inte blir fallet kommer vi att vara tvungna att vidta åtgärder. Vi sviker nämligen inte målet med reformen - fler poliser närmare medborgarna, där de behövs som bäst.

Herr talman! Ministern gillar inte att jag tar ett konkret exempel. Jag tycker att det är viktigt att se verkligheten som den är. Och det är viktigt att kunna ta ett exempel, som inte är det enda, på att det nuvarande regelverket inte fungerar. Man får, i det här fallet, släppa en 17-åring som har ertappats med en bomb. Det tycker jag är orimligt. Det är högst relevant att ta upp det här som ett viktigt problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också viktigt att komma ifrån att det alltid ska vara någon annans fel, att det är den borgerliga regeringens fel. Vi måste se hur det ligger till nu. Det är likadant med Dan Eliasson. Han skyller på politikerna. Och jag har hört att ministern förut har skyllt på att problemen i mångt och mycket skulle bero på gränskontrollerna. Det är säkert en delförklaring. Men vi kan inte vara nöjda med det läge vi har.

Polisen fungerar inte. Det kommer larm från Uppsala och från Östergötland om att polisområde efter polisområde har svårt med den grundläggande kärnverksamheten. Då måste man vara lyhörd och se till att inte bara titta på det eller göra någon utredning. Vi vet ganska väl vad det är som inte fungerar. Det finns väldigt lite incitament för att få den grundläggande kärnverksamheten att fungera. Det måste ändras på det. Man måste lyssna på larmrapporterna. Christer Nordström i Uppsala, till exempel, har varit polis i 47 år. Han upplever att det aldrig har varit en så svår situation för poliser som det är nu. Det är mycket som inte fungerar.

Det är regeringen och Ygeman som minister som bär ansvaret och som måste agera.

Herr talman! Ja, jag är minister. Jag är ansvarig. Och jag agerar. Men polisorganisationen är inte behjälpt av besvärjelser från Mikael Oscarsson. Man är behjälpt av att vi konkret reder ut vad som har blivit bra och vad som har blivit dåligt.

Snart kommer den första i den serie av utvärderingar som Statskontoret har fått i uppdrag att göra. Om det finns behov av det kommer vi naturligtvis att vidta åtgärder utifrån den kritiken.

Jag har också varit tydlig med att om det finns problem med det sätt som omorganisationen har implementerats på är jag beredd att vidta åtgärder. Mitt mål är inte att ha världens finaste omorganisation, utan mitt mål är tryggare medborgare och lägre brottslighet. Detta bör vara även riksdagens fokus i det arbetet.

Herr talman! Sedan säger Mikael Oscarsson att jag inte gillar att svara på frågor om enskilda fall. Nej, så är det inte. Mikael Oscarsson har i riksdagen varit med om att med ett mellanliggande val besluta om en grundlag som förhindrar regeringen att kommentera enskild myndighetsutövning. Vill Mikael Oscarsson ändra på det får han föreslå att grundlagen ändras. Då kan jag kanske kommentera enskilda fall utan att röna kritik från KU för det.

Åter till kärnfrågan: Det finns fler polisanställda nu än det någonsin har funnits. Vi satsar mer ekonomiska resurser på polisen än vad vi någonsin har gjort. Nu måste fokus vara på att få ut maximal effekt av de resurser som har satsats på polisen. Behövs det korrigeringar i reformen är vi bereda att göra det.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Alexandra Anstrell har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra personalpolitiken inom polisen för att försäkra att poliskåren inte krymper ytterligare.

Det är Polismyndighetens ansvar att säkerställa kompetensförsörjningen för polisverksamheten och besluta hur enskilda polisområden ska organiseras och resurssättas. När det gäller frågan om poliser som lämnat myndigheten under det senaste halvåret kan jag konstatera att personalomsättningen bland poliser fortfarande är låg i jämförelse med genomsnittet för svensk statsförvaltning. Samtidigt är det av stor vikt att Polismyndigheten är en arbetsplats dit människor söker sig och vill stanna. Det är därför angeläget att Polismyndigheten agerar på utvecklingen av personalomsättningen inom myndigheten om det finns signaler om missnöje.

Svensk polis har genomgått en av de mest omfattande organisationsförändringarna inom staten på många år. En av de viktigaste utgångspunkterna i denna ombildning är att stärka den lokala närvaron och tillgängligheten i hela landet. Lokalpolisområden med större mandat och mer resurser är därför kärnan i den nya Polismyndigheten. Ett aktivt arbete med kompetensförsörjning som bygger på verksamhetens behov är naturligtvis viktigt för en sådan riktning.

Statskontoret har fått regeringens uppdrag att följa upp ombildningen av polisen. En första delredovisning av uppdraget ska lämnas senast den 1 oktober 2016 till regeringen. Jag fortsätter att noga följa arbetet för att säkerställa att intentionerna med reformen infrias.

Herr talman! Ärade ledamöter! Tack, Anders Ygeman, för svaret!

Polisens regleringsbrev är tydligt. Brottsligheten ska minska och människors trygghet ska öka. Ändå är det inte så Sverige ser ut i dag.

Polisens brottsuppklaring sjunker dramatiskt. Siffror för 2015 visar att det är den sämsta uppklaringen på 16 år.

Herr talman! Statsrådet Ygeman har i sitt svar anfört att svensk polis har genomgått den mest omfattande organisationsförändringen inom staten på många år.

En av de viktigaste utgångspunkterna i denna ombildning är att stärka den lokala närvaron och öka tillgängligheten i hela landet. Lokalpolisområdena ska få större mandat och mer resurser. Ändå får de inte ens själva anställa, utan det sköts centralt.

En nyutexaminerad polis kan få tjänsteställe 40 mil från hemlänet trots att det finns vakanta tjänster på hemorten. En polis från en ort får inte byta till en tjänst på en annan ort med argumentet att det då blir för få kvar på ursprungsstället.

Att flytta runt personer som brickor i spelet Stratego funkar sällan bra i verkligheten. Resultatet blir att poliser väljer att sluta, ta tjänstledigt eller annat. Polisförbundets medlemsundersökning visar att tre av fyra poliser funderar på att lämna polisyrket och att var fjärde polis aktivt söker annat arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I de organisationer som jag har arbetat i talar man ofta om att personalen är företagets viktigaste resurs - utan personal, ingen verkstad. Men då krävs det också att man tar hand om sin personal. Alla vet ju hur dyrt det är att rekrytera. Arbetsmiljön är viktig även för poliser, och sanningen att säga så har den ställts på sin spets.

Om poliskåren krymper i ena änden är det av yttersta vikt att vidta åtgärder för att kåren stabiliseras och därmed kan öka. Då krävs insatser av statsrådet Ygeman.

Herr talman! Jag har i svaret från statsrådet fått veta att han avser följa arbetet med omorganisationen och att han ska få en rapportering i oktober. Här tänker jag att det blir lite tokigt att det ska ske först i oktober när det står i regleringsbrevet att det ska göras löpande under året. Är det inte det som är avsikten med kontinuerlig uppföljning - att man kan ändra kurs eller vidta åtgärder om skutan inte går åt rätt håll?

Herr talman! Vi är definitivt på väg åt fel håll. Personalpolitiken för Sveriges poliser måste bli bättre nu. Vi har inte råd med att poliser slutar eller inte ens börjar på grund av det dåliga läget. Ytterst borde statsrådet känna ansvar och handla därefter.

(Applåder)

Herr talman! Man kan diskutera om oktober var ett väl satt datum för den första delen av Statskontorets utvärdering. Men det var det datum som den moderata justitieministern i den moderatledda regeringen satte när man tog initiativ till den polisreform som en enig riksdag ställde sig bakom. I motsats till Alexandra Anstrell har jag ingen anledning att rikta kritik mot den moderatledda regeringen på den punkten.

Sedan vill jag rätta en sak. Det är inte så att poliserna blir färre och färre, utan de blir fler och fler. Det har aldrig funnits fler polisanställda i Sverige än nu. Det har aldrig satsats mer resurser på polisen än nu.

Det stämmer att uppklaringsresultaten har sjunkit under en lång rad av år. Jag tror att det var bakgrunden till att den moderatledda regeringen tog initiativ till den stora polisomorganisationen. Man var helt enkelt missnöjd med de fallande resultaten som dessutom kom samtidigt som alliansregeringen tillförde stora ekonomiska resurser så att väldigt många poliser kunde nyanställas.

Den gamla organisationen höll helt enkelt inte måttet, menade alliansregeringen. Och det menade också en enhällig riksdag som ställde sig bakom reformen.

Det måste vara ur det perspektivet som vi ser på omorganisationen. Vi ska vara ödmjuka inför att det kan finnas saker som behöver rättas till eller justeras. Men grundtanken, att gå ifrån 21 småpåvedömen till en myndighet, var nog riktig. Det var ett klokt val för att man skulle få ut mer effektivitet ur polisen.

Sedan kan jag också vara kritisk till det som Alexandra Anstrell ger uttryck för när det gäller en något fyrkantig personalpolitik och en övertro på rutor, mönster och formulär när man har med människor att göra. Jag tror att man i utvärderingen av polisorganisationen ska lämna större utrymme för de lokala polisområdena att rekrytera och för personal att söka sig till de orter som de har rekryterats ifrån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är alldeles självklart att den som söker en distansutbildning inom polisen för att han eller hon har en annan hemort inte ska behöva flytta 40 mil efter att ha genomgått utbildningen. Då hade ju han eller hon i stället ha kunnat flytta för att genomgå utbildningen. Där behöver nog polismyndigheten visa en högre grad av lyhördhet inför de enskilda poliskvinnornas och polismännens önskemål. På det sättet får man också en mer motiverad personal.

Det är just detta som vi efter Statskontorets utvärdering ska diskutera med polisledningen och också med er inom oppositionen. Vi var ju faktiskt eniga om att det här var rätt väg att gå för svensk polis. Nu har vi också ett gemensamt ansvar för att se till att man får ut de effekter som var syftet, nämligen fler poliser närmare medborgarna där de behövs som mest.

Herr talman! Jag tycker att det är lite märkligt att statsrådet Ygeman i sitt svar uttalar: "Det är därför angeläget att Polismyndigheten agerar på utvecklingen av personalomsättningen inom myndigheten om det finns signaler om missnöje." Om det finns missnöje - jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det uttalandet, för det är för mig ganska uppenbart att det finns. Enligt vad jag erfarit från medier och medlemsundersökningar samt i kontakt med poliser finns det ett uppenbart missnöje.

Jag är glad att statsrådet Ygeman nu sa att också han tycker att det här är lite fyrkantigt. Jag hoppas verkligen att vi kan få se förbättringar på området. Annars verkar det som att regeringen har övergett ambitionen att ta itu med samhällsproblemen.

Vi moderater tar det här på allvar. Vi ser att vi står med stora utmaningar. Poliser säger sig upp sig på grund av att de inte längre känner att de klarar av sitt arbete. De har en yrkesstolthet och vill göra ett bra jobb. De brinner för sitt arbete och för att kunna göra skillnad. Det var därför de en gång valde att utbilda sig till polis. Vi moderater har i vårbudgeten satsningar på 2 000 nya poliser för ökad trygghet oavsett var i Sverige man befinner sig.

Herr talman! Därför måste jag fortsatt säga att jag är smått förvånad över statsrådets svar. Jag tycker inte att det är rimligt att passivt titta på när vi dag efter dag får larm om att polisen går på knä och att poliser blir utsatta för trakasserier, som vi talade om här innan, och inte får stöd i den egna organisationen. Det vi ser nu är inte acceptabelt.

Herr talman! Anders Ygeman har det yttersta ansvaret, precis som han har stått här och sagt i talarstolen i dag. Jag hoppas verkligen att han också kommer att agera utifrån det och inte låter poliskåren krympa.

Herr talman! Regeringen har agerat. Vi har satsat 250 miljoner kronor innevarande år. Vi har skärpt trygghetsarbetet inom Migrationsverkets område, som varit väldigt påfrestande för polisverksamheten, genom att tillföra 280 miljoner kronor. Vi har också vänt utvecklingen när det gäller antalet asylsökande och gått från 10 000 nya asylsökande i veckan i Sverige till 400-500. I det avseendet förmådde inte Moderaterna ta ansvar, utan man lovade stöd på onsdagen men drog tillbaka sitt stöd på torsdagen i ett läge där Sverige behövde ansvarstagande mer än någonsin annars.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har genomfört ett antal olika trygghetspaket och skärpt lagstiftningen för att öka tryggheten i Sverige - bara den 1 juli i år trädde över 20 nya lagstiftningar i kraft. Och som jag sa i mitt tidigare anförande är det inte så att Polismyndigheten krymper. Polismyndigheten växer. Vi har aldrig haft fler polisanställda än vi har i dag. Under ett tidigare år hade vi visserligen ett trettiotal eller fyrtiotal fler poliser anställda än vad vi har i dag. Men antalet poliser ökar och minskar över året beroende på olika omständigheter. Snart kommer vi återigen att ha fler poliser än vi någonsin haft tidigare. Och det är fler poliser i dag än det var vid motsvarande tid förra året, inte färre. Jag tror att man ska vara väldigt försiktig med att använda en viss månadsstatistik för att ge uttryck för en egen politisk uppfattning.

Vi ska ha fler poliser i Sverige. Vi ska ha fler polisanställda i Sverige. Vi kommer inom kort, när vi lägger fram vår höstbudget, att ge besked om hur vi ser på behovet av resurstillskott inom svensk polis. Inom opposi-tionen sker det en auktion av polisplatser. Det började med 1 000 poliser. Nu är det 2 000. Centern vill ha 2 500. Kristdemokraterna vill ha 3 000. Den auktionen kommer att pågå ända fram till valdagen. Men oavsett resultatet löser den inte de problem som svensk polis står inför. Under hela alliansregeringens tid tillförde ni mer pengar - samtidigt som utredningsresultaten sjönk. Det måste till mer än bara ytterligare resurser. Annars är risken att vi slösar bort skattebetalarnas pengar.

Herr talman! Där är vi faktiskt verkligen överens, Anders Ygeman. Det måste mer till än bara ökade resurser. Det är precis det som jag efterfrågar. Hur kan man då stärka de poliser som vi har så att de inte väljer att sluta eller göra någonting annat? Personalpolitiken inom polisen måste förbättras. Är det så att en organisation inte klarar av det på egen hand tycker jag att det statsråd som är ytterst ansvarig måste ta det ansvaret och se till att organisationen når upp till det.

Vi har fått höra att svensk polis har genomgått den mest omfattande organisationsförändringen inom staten på många år. En omorganisation får inte ta så mycket kraft och tid som denna har gjort. Jag vet stora bolag runt om i världen som gör omorganisationer som inte tar den här kraften och den här tiden. De är inte så utsatta som svensk polis är i dag. Sverige lämnas i ett otryggt läge.

Det är inte rimligt att det ser ut som det gör i dag i Sverige och att vi har färre poliser - visserligen beroende på när man mäter. Men då var då, nu är nu. Jag tror att detta ändå är en vanlig uppfattning. Tittar man runt omkring sig, till exempel i vår glesbygd, ser man att poliskontoren stängs. Var är då dina poliser, Anders Ygeman?

Herr talman! Som jag tidigare gett uttryck för i medierna tror jag att en bärande förklaring till att vi inte har nått tillräckligt långt med polisreformen är de yttre påfrestningar vi haft. Vi har haft ett omfattande asylmottagande, det största i modern tid. Vi har haft ett förhöjt terrorhot på en nivå som vi aldrig tidigare sett i Sverige. Vi har haft gränskontroll för första gången sedan 1994. Samtidigt genomför vi den största polisomorganisationen sedan 1965. Det är alldeles självklart att det innebär påfrestningar för svensk polis. Jag vill understryka att jag tycker att väldigt många av de polismän och poliskvinnor vi har i Sverige gör ett alldeles förträffligt arbete men alldeles för sällan får höra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tänkte att jag skulle göra en litterär liknelse. Det tillhör inte vardagligheterna. Jag citerar från boken Polis, polis, potatismos! av Sjöwall Wahlöö.

"Samtidigt gnisslade det allt mer i det polisiära maskineriet som var överansträngt, delvis på grund av personalbrist, men huvudsakligen av andra orsaker.

Det gällde inte i främsta hand att skaffa fler poliser utan bättre poliser, men det tycktes ingen ha tänkt på.

Tänkte Lennart Kollberg."

Den här boken skrevs 1969, fyra år efter att den stora polisreformen genomfördes. Den som kan sin Sjöwall Wahlöö vet att den här kritiken mot omorganisationen går igenom alla böcker. Den sista boken, Terroristerna, utkom väl ungefär på 80-talet.

Jag delar Alexandra Anstrells uppfattning att vi har rätt att ställa höga krav på att omorganisationen ska ha ett högt tempo. Men vi måste nog också ha förståelse för att en omorganisation av Sveriges i särklass största myndighet i en tid när vi har extrema påfrestningar utifrån inte kommer att gå helt smärtfritt förbi.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jag blev rättad av försvarsutskottet, som säger att det var 1975 som boken Terroristerna, den tionde och sista boken i Sjöwall Wahlöös dekalogi, kom ut.

Herr talman! Annika Hirvonen Falk har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att se till att misstänkta fall av människohandel med flyktingbarn utreds av polis. Hon har även frågat om jag avser att vidta åtgärder för att öka kunskapen om och förbättra kartläggningen av människohandel med flyktingbarn.

Regeringen tar människohandel och sexualbrott mot barn på största allvar. Den 22 juni i år beslutade regeringen om en ny handlingsplan till skydd för barn mot människohandel, exploatering och sexuella övergrepp. Som ett led i detta arbete har Länsstyrelsen i Stockholms län fått i uppdrag att göra en systematisk granskning av inkomna ärenden till Polismyndigheten 2015 och 2016 gällande misstänkt människohandel med barn. Syftet är bland annat att identifiera orsakerna till att så få förundersökningar om misstänkt människohandel leder till åtal och hitta sätt att förbättra utredningsarbetet.

Vidare har 2014 års människohandelsutredning bland annat i uppdrag att utvärdera tillämpningen av bestämmelsen om människohandelsbrott och granska hur de brottsbekämpande myndigheterna utreder och i övrigt arbetar med ärenden om människohandel. Uppdraget kommer att redovisas i oktober 2016.

Ensamkommande barn är en särskilt sårbar grupp för människohandel, och många barn försvinner efter ankomsten till Sverige. För att öka kunskapen om ensamkommande barn som försvinner har regeringen gett länsstyrelserna i uppdrag att genomföra en nationell kartläggning av problemet. Länsstyrelserna ska också föreslå åtgärder för att förebygga att ensamkommande barn försvinner. Barnombudsmannen har fått ett kompletterande uppdrag att bidra till ökad kunskap om varför ensamkommande barn försvinner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att Polismyndigheten vidtar de åtgärder som krävs för att kunna hantera alla misstänkta brott som kommer till myndighetens kännedom. Vad gäller den här typen av brott beslutade rikspolischefen hösten 2015 att förstärka Polismyndighetens förmåga att bekämpa människohandel. Målet är att öka lagföringen genom att utveckla arbetsmetoderna, höja kompetensen, skapa en uthållig organisation för operativa insatser i hela landet och stimulera till ökad samverkan med andra berörda myndigheter och organisationer. Jag fortsätter att följa Polismyndighetens arbete i denna viktiga fråga.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Ygeman för svaret. Det är viktigt och bra att regeringen tar frågan om människohandel med barn på stort allvar, och det är viktigt att fler fall leder till åtal. Det gäller särskilt i en tid när vi ser allt fler ensamkommande barn som försvinner från Migrationsverkets boenden och där det finns skäl att misstänka att en del av dessa barn hamnar i utsatthet och utsätts för människohandel för olika ändamål.

Jag är övertygad om att den handlingsplan som regeringen har antagit kommer att ha effekt. Utvärderingar av tidigare handlingsplaner mot människohandel och prostitution har visat sig ha effekt. Men jag funderar på om modellen med handlingsplaner och tillfälliga projekt och insatser uppfyller de behov som det pekas på i de internationella utvärderingar av Sveriges arbete mot människohandel som bland annat den kartläggning som ska göras 2015-2016 är ett svar på.

Jag vill fråga statsrådet om han tror att det är tillräckligt för att även på lång sikt säkerställa kunskapsinhämtningen om läget vad gäller människohandel och särskilt människohandel med barn.

Bakgrunden till min interpellation är att det rapporterades i medierna att det i Skåne funnits ett antal fall av misstänkt människohandel som hade uppmärksammats av ansvarig samordnare från länsstyrelsen som arbetade för Malmö stad. Dessa anmälningar hade inte hanterats av polisen på det sätt som kan förväntas.

Även om det i verkligheten sällan är lika förskräckligt som det lyfts fram i medierna är det naturligtvis oroande att samverkan mellan polisen, sociala myndigheter och aktörer som är utsedda att arbeta med allvarlig brottslighet haltar så att det uppstår en känsla av att olika aktörer inte tar sin del av ansvaret. Även här tror jag att en handlingsplan som tydligt pekar ut och ger uppdrag till flera olika aktörer kan bidra till att varje aktör tar sin del av ansvaret i denna ändå väldigt komplexa problematik. Den är svår för någon enskild aktör att råda bot på.

Herr talman! Annika Hirvonen Falk frågar mig om de åtgärder som har vidtagits vad gäller handlingsplanen och de övriga åtgärder som vidtagits av olika myndigheter är tillräckliga. Mitt svar är att de är en god start. Vi kommer sannolikt att behöva vidta ytterligare åtgärder för att klara att bekämpa människohandel och ensamkommande barns speciella utsatthet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har vi gjort en massa andra saker: Vi har infört nya ordningsregler för HVB-hem. Socialstyrelsen har beslutat om nya föreskrifter och allmänna råd. Vi hade i april 2016 en speciell kurs på polishögskolan. Det har gjorts en interaktiv utbildning om människohandel som finns på polisens intranät. Vi har förbättrat underrättelseverksamheten vid NOA, Nationella operativa avdelningen.

Det finns säkert utrymme för förbättringar både av Polismyndighetens och andra myndigheters arbete för att komma till rätta med människohandel och förbättra tryggheten och säkerheten för ensamkommande.

När det gäller det enskilda fallet i Skåne är jag även här förhindrad att svara på det. Men jag kan säga så mycket som att det pågår en utredning vid avdelningen för särskilda utredningar för att utröna om det begåtts något tjänstefel i det här fallet.

Herr talman! Jag hör kanske till den skara politiker och riksdagsledamöter som är otålig och som vill att vi ska ha löst problemen redan när vi först ser dem.

Naturligtvis är utgångspunkten att de utvärderingar som görs ska leda till åtgärder på samma sätt som såklart de utredningar om lagstiftningens utformning som nu har presenterats och som också kommer att presenteras på sikt förhoppningsvis kan få effekt. Här vill jag särskilt nämna att jag hoppas att det arbete som Sexualbrottsutredningen gör ska tas i beaktande. Jag tror att de förändringar som regeringen har aviserat vad gäller både samtyckesbestämmelse och oaktsamhetsbestämmelse kan visa sig ha betydelse även för efterfrågan när det gäller människohandel för sexuella ändamål.

Jag hoppas att vi får anledning att återkomma i olika sammanhang med lösningar på denna allvarliga problematik så att vi får stopp på den organiserade människohandeln och särskilt människohandeln med barn.

Herr talman! Jag förstår Annika Hirvonen Falks otålighet. Den kan nog även ibland drabba ledamöter av regeringen. Jag vill ändå understryka att vi har vidtagit ett antal konkreta åtgärder för att faktiskt nå en förbättring i de här fallen. Jag hoppas att vi kan återkomma i kammaren med ytterligare förslag till förbättringar vad det lider.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Daniel Bäckström har frågat mig om jag är villig att medverka till ett styr- och reglertekniskt forskningscentrum i Säffle och vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta som gör att företag väljer att etablera och utveckla sin verksamhet i orter som Säffle i stället för att lämna landet. Vidare har Daniel Bäckström frågat om jag avser att besöka Säffle med anledning av den aviserade nedläggningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag besökte nyligen Värmland och känner med dem som nu lever i ovisshet om sin framtid - anställda, familjemedlemmar och kommuninvånare. Även i en tid då Sverige som helhet utvecklas starkt och många nya jobb skapas kommer det att finnas företag som av olika skäl varslar personal. Ytterst är det CCI som fattar beslut om hur och var de vill bedriva sin verksamhet, men jag förutsätter att de tar sitt ansvar för de anställda och för det samhälle där de är verksamma.

Regeringen fortsätter sitt arbete med att skapa de bästa möjliga förutsättningarna att konkurrera på världsmarknaden med bas i Sverige. Regeringen bedriver en aktiv näringspolitik med fokus på insatser som ytterligare förbättrar företagens villkor och som ökar Sveriges attraktionskraft för investeringar med målet att vi ska bli världsledande inom innovativ och hållbar industriell produktion av varor och tjänster. Regeringen har bland annat tagit fram en strategi för smart industri med en handlingsplan på 45 åtgärder. Ett flertal av dessa åtgärder har redan kommit igång, bland annat arbetet med att främja nyindustrialisering på regional nivå. Regeringen har också tagit fram en exportstrategi och arbetar för en effektivare kapitalförsörjning för nya och växande företag i hela landet. Strategierna är framtagna i dialog med näringslivet och arbetsmarknadens parter.

Regeringen genomför nu också ett omfattande kunskapslyft med platser till bland annat yrkeshögskolan, komvux och yrkesvux i syfte att stärka kompetensförsörjningen och förbättra matchningen på arbetsmarknaden.

Regeringen kommer i höst även att lägga fram en forskningspolitisk proposition där många förslag syftar till att stärka forsknings- och innovationsmiljöer i hela landet.

Regeringen anser att den bästa kunskapen om vad som behöver göras för att utveckla näringslivet i Värmland och Säffle finns i den egna regionen. Därför ligger också huvudansvaret för de regionala tillväxtresurserna i länet.

Inom regeringens politik för regional tillväxt finns stora satsningar framöver som kommer Värmland och Säffle till del. År 2016 tilldelas Värmland 74,6 miljoner kronor för regionala tillväxtåtgärder. Medlen förbättrar länets möjligheter att verka för strukturomvandling och förnyelse av näringslivet.

Under programperioden 2014-2020 omfattar regionalfondsprogrammet för Värmlands, Dalarnas och Gävleborgs län ca 2,4 miljarder kronor. Dessa medel går bland annat till insatser som ska bidra till att fler företag samverkar inom kluster samt till att förbättra infrastrukturen för forskning och innovation. Insatser går även till att utveckla ett bredare och mer mångsidigt näringsliv för att minska sårbarheten vid strukturomvandling samt till att förbättra kompetensförsörjningen. Det är dock upp till de regionala beslutsfattarna att prioritera hur medlen ska användas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, näringsministern, för detta svar!

Det är en stor prövning för en kommun att mista ett av de större företagen som har funnits i decennier och både har utvecklat sin verksamhet och stärkt arbetsmarknaden, vilket är fallet för Säffle. CCI är ett av företagen som utvecklar och tillverkar ång- och högtrycksventiler och ställdonssystem för krävande applikationer till kraft- och processindustrin. Det agerar världen över på en väldigt stor marknad och är också del i en koncern med stora kontaktytor.

Det finns i Säffle vad man kan beskriva som ett kluster med flera företag inom denna nisch som är viktiga för bygden men också i det nationella perspektivet. Man är världsledande inom sin nisch och fortsätter att ta marknadsandelar i en tid när det finns bra orderläge världen över, inte minst i tillväxtregionerna i Asien.

Tisdagen den 16 augusti kom varslet som berörde ungefär 110 medarbetare i verkstaden. Sedan aviserades också ett förslag om att flytta övrig verksamhet till Karlstad. Det handlar om närmare 200 arbetstillfällen. Man motiverar detta med prispress och att kunna minska kostnaderna.

I vår bygd mottog vi för fyra år sedan ett ännu större negativt besked. Det gällde vid den tidpunkten det största företaget, Volvo Bussar Säffle AB, som då sysselsatte drygt 500 personer. Det berättade att man tänkte lägga ned och flytta produktionen till Polen. Detta gjordes också sedan till stor del under kommande år.

Det blev en väldigt stor prövning för den lokala arbetsmarknaden och också ett tapp för industrisammansättningen. Även det varslet berörde underleverantörer och övrig verksamhet i andra företag som servade det med olika tjänster.

Sammantaget är bilden nu på fyra år att det har varit två stora negativa besked för arbetsmarknaden. Det har också satt igång mycket lokalt arbete i bred blocköverskridande samverkan och också samarbete lokalt, regionalt och nationellt.

Jag minns hur viktigt det var vid den tidpunkten att statssekreteraren vid det tillfället och också ministern för Näringsdepartementet omgående hörde av sig och hörde hur det gick med arbetet lokalt. Vi kunde samordna insatserna i alla områdena för att på bästa sätt hantera situationen och också kunna vidta förebyggande långsiktiga åtgärder.

Nu är situationen liknande. Med de erfarenheterna finns en bra utgångspunkt för att jobba vidare. Men prövningen är än större, eftersom det också kommer att påverka arbetsmarknaden, som återhämtat sig hyfsat dessa år. Det kommer att vara negativt för dem som redan har haft det svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det gäller inte minst ur ett integrationsperspektiv.

Jag delar näringsministerns uppfattning om tillverkningsindustrin och att arbetet som vi måste göra tillsammans för att stärka förutsättningarna att behålla, utveckla och attrahera industriföretag i hela landet är oerhört viktigt. Det innebär väldigt fina arbetsplatser och möjligheter för utveckling och inte minst innovationsarbete runt om.

För Värmlands del är det ryggraden tillsammans med flera näringar. Det har betytt mycket och fortsätter att betyda mycket. Det är spännande, attraktiva arbetsplatser som också drar till sig tillflyttning. Jag vill fortsätta att resonera kring hur nyindustrialiseringsstrategin konkret kommer att innebära möjligheter i den uppkomna situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Först vill jag tacka Daniel Bäckström för både hans interpellation och hans engagemang inte bara för Säffle utan också för svensk industri och en industriproduktion i hela Sverige. Det är precis som han säger. Det är ryggraden i svensk ekonomi och motsvarar 77 procent av svensk export.

Det är ungefär 1 miljon människor som går till jobbet varje dag tack vare svensk industri. Men det är inte riktigt så det låter ibland i den allmänna debatten, där man kan tro att svensk ekonomi bara är uppbyggd av annat. När industrin går bra och säljer på världsmarknaden är det en stor och viktig motor för annan samhällsviktig verksamhet men också för små och medelstora företag på orter.

Med den ovisshet som just nu finns känner jag verkligen med dem som drabbas men också med orten och kommunen, som nu igen står inför en väldigt jobbig omställningsperiod. Jag hoppas verkligen att företaget självt tar ansvar i situationen både för de anställda och för omställningsperioden.

Jag var i Värmland för inte så länge sedan. Det som blir lite extra jobbigt i den här situationen är att det generellt sett går väldigt bra ekonomiskt i Sverige just nu. Vi ser ökade investeringar i näringslivet och att det växer fram fler jobb. Men på de ställen där ett sådant här varsel slår ned hjälper inte det. I den kommunen eller på den orten spelar det ingen roll att verksamheten runt omkring i Sverige flyter på om ett sådant varsel kommer. Det blir på något sätt dubbla verkligheter. Vi kan här i riksdagen säga att det nu har skapats runt 120 000 nya jobb sedan valet. Det spelar inte så stor roll i Säffle just nu i det här läget. Det är värt att komma ihåg.

Jag var egentligen i Värmland för att tala om besöksnäringen, som växer så det knakar. Värmland är verkligen ett föregångslän i detta. Jag tror att man är tvåa när det gäller utländska gästnätter i hela Sverige. Det är en bransch som växer bland små och medelstora företag. Besöksnäringen tar också nya grepp. I kommuner som kanske vanligtvis inte har lika mycket växtkraft och självförtroende märker vi att besöksnäringen kan vara en väldigt viktig del.

Under besöket gick det inte att undvika att tala om vad som har hänt i Säffle, och det talade vi om. Jag har också förhört mig lite grann efter att jag var där. Jag vet att man försöker föra konstruktiva diskussioner från till exempel Business Värmland ihop med kommuner och företag för att diskutera inte minst kompetensförsörjningsfrågorna.

Om jag har förstått det rätt - men det känner Daniel Bäckström säkert till ännu bättre - har företag lite grann varit osäkra. Flytten till Karlstad har lite grann motiverats med att man är osäker på om man långsiktigt kommer att kunna klara kompetensförsörjningen i bolaget i Säffle.

Jag tror att många människor i Värmland känner att det är klart att de kan lösa kompetensförsörjningen i Säffle. Det gäller också frågan om kommunikation och infrastruktur och hur man löser samarbeten på olika sätt för att se till att stödja en bra kompetensförsörjning långsiktigt. Det gäller kopplingar till universitet och kanske till yrkeshögskolan eller andra insatser som kan göras för att göra det bra. Jag vet att man försöker att föra en dialog om de frågorna. Det är klart att det är viktigt att föra den dialogen nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu hinner jag knappt gå över till smart industri och hela nyindustrialiseringsstrategin. Vi har antagit en strategi där vi på något sätt lite grann vänder blad. Det får vara slut med att tala ned svensk industri. Den är otroligt viktig, och det finns möjligheter särskilt i denna tid. Det är lite kul att nu kunna vara optimistisk. Det finns forskare i Sverige som säger att 2016 kan bli det första året när det flyttar hem mer produktion än det flyttar ut från Sverige. Det motsäger lite bilden som finns i medier av att industrin bara drar ned och flyttar ut.

Herr talman! Möjligheterna att utveckla och vidareutveckla den industri som finns på våra orter i landet är jättestora, inte minst med tanke på den enorma kompetens som har byggts upp genom åren. Man är specialiserad och för sitt kunnande vidare till kommande generationer. Man engagerar sig hårt för gymnasieutbildningarnas utveckling och samverkan i regioner, och man kopplar också ihop internationella nätverk. Detta är en spännande möjlighet som vi måste göra allt vi kan för att ta vara på.

Det blir tvära kast ibland. En handlingsplan för att stärka dessa bygder långsiktigt behövs, och det jobbar vi med regionalt och lokalt. Då går tillgången på lång sikt att säkerställa, och vi måste också förmedla till ägare och investerare världen över att det finns möjligheter i Värmland, med ett nationellt engagemang som stöder detta, så att vi kan säkerställa kompetensförsörjningen.

Forskningscentrum inom olika nischer, i det här fallet styr- och reglerteknik samt mät- och reglerteknik, är väsentligt. Inför den kommande forskningsproposition som ministern nämner i svaret skulle det vara önskvärt att få in en koppling där. Det finns ju resurser ute i landet och pengar som är avsatta. Man skulle systematiskt belysa de här kopplingarna för att så att säga lägga en bra bas framåt.

Jag vet att företagen är intresserade. Världen över finns det mycket engagemang för att kanalisera mer resurser till dessa bygder. Då är det också väldigt viktigt med ett engagemang hos regeringen när det gäller detta.

Jag noterar hur man från regeringens sida beskriver hur bra det går på olika sätt. Jag kan inte låta bli att ändå reflektera över den samlade politik som förs. Man ökar kostnaderna för företagen och ökar skatterna på jobb och företagande genom budgetpropositioner och beslut. Man diskuterar och utreder en kilometerskatt. Det är i mångt och mycket ett slag mot landsbygden, inte minst mot verkstadsindustrier, som är väldigt beroende av snabba och enkla transporter, särskilt via lastbil.

För Värmlands del skulle en beskattning i enlighet med vad vi har hört från utredaren, 26 kronor per mil, innebära i genomsnitt en ökad kostnad per lastbil på över 100 000 kronor. Det är inte oväsentliga pengar. Från regeringens sida talar man om att förbättra konkurrensvillkoren och att stärka vår position i det globala perspektivet. Men samtidigt diskuterar man ökade kostnader i den här dimensionen.

I november kommer också en skatt på flygresor som aviserats tidigare. Det kommer att slå mot möjligheten att transportera sig både korta och långa distanser. Tillgång till flyg är viktigt för industrin. Sedan har vi detta med sjuklöneansvaret, som återtagits.

De sammantagna signalerna från regeringen - å ena sidan vill man stärka företagsklimatet; å andra sidan vill man öka kostnaderna och minska konkurrensfördelarna för Sverige - ger osäkerhet för företagen, och det kan också spä på bilden av osäkerhet i koncernledningarna världen över som tar beslut för företagen i våra bygder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men vi ska tänka positivt och jobba aktivt för att säkra förutsättningarna. Det handlar om många viktiga jobb och också om möjligheter till nya innovationer runt om i landet.

Herr talman! Jag börjar med den stora bilden och snävar sedan in perspektivet.

Sverige är i dag ett av Europas ekonomiska lok. Förra året hade vi 4 procents tillväxt, och i år kommer vi att ha runt 3 procents tillväxt. Det är otroligt bra. Det är ungefär dubbelt så hög tillväxt som Tyskland, USA eller Storbritannien, för att nämna några av våra viktigaste konkurrentländer.

Vi ser också att arbetsmarknaden utvecklas väldigt starkt, med 120 000 fler människor som går till jobbet. Ungdomsarbetslösheten faller nu kraftigt - jag tror att vi nu har den lägsta ungdomsarbetslösheten i Sverige på 13 år. Detta har skett samtidigt som vi har tagit bort den skattesänkning när det gällde ungdomsarbetsgivaravgifter som Centerpartiet drivit på för och som kostade samhället 16 miljarder kronor per år. Den hade ingen egentlig effekt.

Det är klart att en regering måste bestämma sig för hur vi ska kunna konkurrera globalt sett - med kunskap, kvalitet, forskning, utveckling, modern infrastruktur och högskoleutbildningar. Då ska vi inte lägga skattepengar på fel saker. Jag tror att de skattesänkningar som inte ledde till sänkt ungdomsarbetslöshet kostade runt 110 miljarder kronor. De pengarna använder vi på ett smartare sätt i dag. Vi har ökat bostadsbyggande med satsningar på infrastruktur och bättre underhåll men också på stora kunskapssatsningar med 50 000 nya utbildningsmöjligheter bara i år och en fortsatt utbyggnad som kommer inte minst näringslivet till del.

Till sist vill jag säga att även om det inte var ett uttalande från Centerpartiet satt ni ändå i regeringen när vi hade en statsminister som sa att svensk industri var "basically gone" i Davos. Jag tyckte att det var otroligt provocerande. Det var helt fel politisk signal. Vi säger precis det motsatta: Industrin är framtiden. Den kommer att leda många av de innovationer som Sverige kommer att behöva, inte minst när det gäller skogsindustrin, som ju är stark i Värmland. Den kan leda utvecklingen mot det fossilfria välfärdssamhälle som vi vill skapa i framtiden. Det finns enorma möjligheter att utveckla svensk industri.

Låt oss då titta på de konkreta åtgärderna och vad vi skulle kunna jobba mer med. Samverkan är nyckeln här, som Daniel Bäckström påpekar. Talar vi om kompetensförsörjning kan jag säga att yrkeshögskolan har varit lite underskattad som fenomen för att hjälpa och utveckla industrin framöver. När vi höjer anslagen till yrkeshögskolan och det blir fler platser - jag tror att det är 6 000 nya platser för yrkeshögskolan - ser vi hur det påverkar Värmland. Det blev 50 procent fler utbildningar den här ansökningsomgången. Av de nio nya har sex industriinriktning. Jag tror att detta är en enormt viktig signal till industriföretagen i Värmland: Här finns det utbildningar som företagen själva har varit med och tagit fram, och vi vet att dessa människor kommer att vara anställbara på lite högre nivå för att kunna utveckla verksamheten framöver. Yrkeshögskolan symboliserar på sätt och vis den samverkan som vi måste få till mellan näringsliv och det offentliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår att man också från regionens sida har talat om hur man kan jobba med kompetensförsörjning kopplat till Säffle. Går det att få företaget att tänka om kring flytten från Säffle till Karlstad genom en bättre dialog om kompetensförsörjning, transportmöjligheter och annat? Jag hoppas fortfarande att man kan göra det bästa möjliga av situationen. Jag är beredd att diskutera ytterligare insatser för att stärka just industrins utveckling i hela landet, och naturligtvis också i Säffle och i Värmland.

Herr talman! Ministern nämner betydelsen av skogsindustrin i Värmland. Då vill jag än en gång peka på faran med en kilometerskatt. Den slår direkt mot skogsindustrins förutsättningar. Det är en oerhört viktig näring inte bara för Värmland utan för Sverige som helhet.

Ungdomsarbetslösheten sjunker. Det är väldigt positivt. Samtidigt kan jag som tidigare kommunpolitiker också konstatera att demografin ser annorlunda ut nu. Kullarna minskar något, i alla fall i många bygder. Det kan variera mellan storstad och glesbygd.

Det är också viktigt att följa vad som händer med konjunkturen. Det är bra drag nu, men frågan är hur orderlägena ser ut i ett längre perspektiv. Om ett år hoppas jag verkligen att det håller i sig. Men vi måste sträva efter att skapa incitament för fortsatt orderingång.

Jag skulle vilja avsluta med att summera de tre frågor jag ställde. Jag noterar att två av dem ännu inte har besvarats.

Grums kommun är vår grannkommun. Det är ungefär tre mil mellan orterna. Jag tror att ett besök från näringsministern hemma i Säffle hos dem som berörs i företaget skulle vara oerhört välkommet. Jag vill bjuda in näringsministern till CCI för att samtala om förutsättningarna för fortsättningen och att också tillsammans med våra företag inom styr- och reglerteknik resonera om möjligheterna att utveckla forskning på plats för att kunna stärka närvaron och omfattningen i dessa företag långsiktigt i ett svenskt och ett internationellt perspektiv.

Vi går en spännande tid till mötes. Rätt hanterat, med en bra politik som skapar långsiktiga förutsättningar, kommer vi också att få se fler industrijobb i Värmland och i hela Sverige.

Herr talman! Jag tackar också för interpellationsdebatten. Jag ser fram emot att få fortsätta att diskutera industrins betydelse i Sverige, inte bara i Värmland utan för hela vårt land.

De 45 åtgärderna i handlingsplanen för en smart industrialiseringsstrategi är första steget. Vi kommer att fortsätta att jobba med detta hela tiden. Vi tror att det är smart politik för ökad konkurrenskraft.

Den stora frågan är naturligtvis när det kommer en forsknings- och innovationsproposition. Jag hoppas att folk märker att den logik och strategi vi har valt i handlingsplanen också kommer att återspeglas i forsknings- och innovationspropositionen. Frågan om hur man samverkar med industrin i frågor om forskning och innovation, hur man jobbar med testbäddar för att utveckla nästa generations produkter och tjänster, hoppas jag kommer att leda framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas också att vi kan ha en diskussion om kompetensförsörjning. Det är lite tidigt att säga hur forskningsfinansiärer som Vinnova eller Vetenskapsrådet skulle ta ställning till en ansökan om ett forskningscentrum i Säffle. Men regionalt finns mycket medel för innovation och kompetensförsörjningsinsatser. Det finns regionalt en muskelmassa att jobba med för att utveckla det regionala näringslivet.

Det är så vi vill ha det. Jag tror att både Socialdemokraterna och Centerpartiet vill ha det så att mycket av den lokala och regionala tillväxtpolitiken måste bedrivas utifrån sina egna förutsättningar, att det inte är Stockholm som ska hitta på vad Värmland eller Säffle ska prioritera. Det ska finnas en regional aspekt som väger tungt för att utveckla verksamheten.

Jag kommer att fortsätta att följa frågan noga. Framför allt ser jag fram emot att återkomma i näringspolitiken för en växande industri i Sverige. Jag tror att både produktionen och antalet anställda kan växa framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.