Interpellationssvar - 2016-06-07

Svar på interpellationer

Fru talman! Ärade ledamöter! Kerstin Lundgren har frågat mig varför regeringen inte har sammanställt rapporter om situationen för de mänskliga rättigheterna i världens länder för 2014 eller 2015.

Sveriges röst för en bättre efterlevnad av mänskliga rättigheter världen över är viktig. Mänskliga rättigheter är därför en hörnsten i den svenska utrikespolitiken och kommer fortsätta att vara det med oförminskad kraft. Regeringen är aktiv inom ramen för både EU och FN men lyfter också mänskliga rättigheter genomgående i våra bilaterala relationer.

I ett svar på en skriftlig riksdagsfråga nyligen, som just rörde Utrikesdepartementets MR-rapportering av enskilda länder, redogjorde jag för skälen till att publicering av landspecifika rapporter om mänskliga rättigheter skjutits på sedan 2014. Låt mig utveckla några av de saker som jag redogjorde för då.

Regeringen har tagit ett helhetsgrepp om det viktiga arbetet med mänskliga rättigheter i utrikespolitiken. I likhet med vad regeringen aviserade i utrikesdeklarationen 2015 inleddes under förra året därför arbetet med att ta fram en ny skrivelse om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer som kommer att överlämnas till riksdagen i sommar. Skrivelsen har förankrats brett genom konsultationer med bland annat det civila samhället och forskarsamfundet, och jag har även informerat riksdagens utrikesutskott om detta arbete den 20 oktober förra året.

Med denna skrivelse som grund kan sedan det omfattande och viktiga arbetet med att åter ta fram landspecifika rapporter inledas. Det är angeläget att nya rapporter tas fram - de är viktiga och uppskattade offentliga dokument som många använder sig av även utanför Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avsikten är att rapporterna på ett tydligare sätt än tidigare nu ska behandla alla de tre områden som skrivelsen berör: mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Som ett led i den feministiska utrikespolitiken kommer rapporterna också att än tydligare uppmärksamma situationen vad gäller efterlevnaden av mänskliga rättigheter för kvinnor och flickor.

Samtidigt som skrivelsen färdigställs inleds nu därför ett omfattande arbete med att ta fram landspecifika rapporter. Den förra regeringen valde att publicera MR-rapporter regionvis, vilket gör att de äldsta MR-rapporterna nu är från 2010. Den här gången kommer rapporter inte enbart att tas fram för en region i taget, utan vi väljer att publicera rapporter för alla världens regioner. Rapporterna kommer att skrivas under 2016 och publiceras under 2017.

Regeringen höjer således ambitionen i förhållande till vad som gjordes under alliansregeringen mellan 2011 och 2014 och återgår till att ta fram rapporter för alla världens regioner. Dessutom kommer rapporterna alltså att ha det bredare perspektivet av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer samt särskilt belysa situationen vad gäller efterlevnaden av mänskliga rättigheter för kvinnor och flickor.

Kerstin Lundgren har också frågat mig om den svenska kampanjen för en plats i FN:s säkerhetsråd har bidragit till en självcensur i den svenska utrikesförvaltningen och om det finns en risk att regeringen frångår sina utrikespolitiska principer för att vinna röster i kampanjen för en plats i FN:s säkerhetsråd.

Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd är byggd kring den substans-politik vi står för, och arbetet handlar om en dialog med FN:s medlemsstater om det globala samarbetet och om denna substans. Denna dialog är den stora behållningen av kandidaturarbetet oavsett om Sverige väljs in i säkerhetsrådet eller inte. Det är omöjligt att nå resultat i de stora globala frågorna om vi inte förstår utgångspunkterna för alla de andra länder med vilka vi måste hitta lösningar. Att ha samtalsytor är inte detsamma som att vara okritisk, och vi har inte tummat på våra utrikespolitiska principer för att vinna röster.

Förra gången Sverige satt som medlem i säkerhetsrådet, perioden 1997-1998, kunde vi agera som en garant för det folkrättsliga och humanitära perspektivet och bidrog till att det blev naturligt att ta upp frågor om internationell humanitär rätt och respekten för mänskliga rättigheter när olika kriser behandlades i säkerhetsrådet. Engagemanget för dessa frågor är inte bara en bärande del av vår utrikespolitiska identitet och den substans kandidaturen lutar sig på utan också en viktig del av varför vi vill sitta i säkerhetsrådet.

Det har inte förekommit någon uppmaning eller uppmuntran till självcensur i utrikesförvaltningen från ledningens sida. Tvärtom betonas ofta att vi bör fortsätta att prioritera vårt starka engagemang för mänskliga rättigheter och andra principfrågor. Regeringens faktiska politiska agerande i MR-frågor är bevis för detta. Likaså kommer vår hållning som säkerhetsrådsmedlem att bevisa att vi prioriterar detta perspektiv även i säkerhetsrådet med dess särskilda ansvar för global fred och säkerhet och som kan fatta beslut som är folkrättsligt bindande för 193 stater.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Jag vill inledningsvis säga att svaret har försenats på grund av mig, för jag kunde inte när utrikesministern kunde. Nu har vi gemensamt hittat en tid. Jag tycker att det var en bra ordning, så tack också för viljan att försöka hitta gemensamma tider!

(Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S): Ingen orsak!)

När det gäller svaret på min interpellation är jag dock fortfarande lite fundersam. Vad är skälet till att man inte fortsätter att publicera rapporter om mänskliga rättigheter? Skälet till att ta fram en ny skrivelse till riksdagen kan inte hindra att man 2014-2015 arbetar med fortsatt region-rapportering. Jag skulle gärna vilja veta skälet till att det bryts. Arbetet skulle annars ha kunnat fortsätta för att kunna ta vid innan regeringen drog igång det andra arbetet 2015.

Jag vet inte, fru talman, om skrivelsen innebär en ny strategi för arbetet, eftersom den nuvarande strategi som Sida arbetar utifrån - frihet från förtryck - syftar till att stärka det genom mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati och rättsstatens principer.

Det är precis dessa frågor som utrikesministern faktiskt nämner för en kommande skrivelse eller strategi. Det har hetat lite olika under resans gång.

Jag är därför fortfarande nyfiken. Varför stannar regeringen upp med regionrapporteringen? Jag vill vi inte vara konspiratorisk, men det är en händelse som ser ut som en tanke att arbetet och skrivelsen kommer att rapporteras till riksdagen i juli månad, som jag tror att det har sagts. Då är riksdagen inte samlad, men det är också efter omröstningen om en plats i säkerhetsrådet. Den skrivelsen är naturligtvis inte avgörande i detta sammanhang, men det är ändå lite grann en händelse som ser ut som en tanke.

Man kan också fundera på vilken region det var som stod i tur att lyftas fram. Var det Afrika - inte Nordafrika men Afrika i övrigt - som var näst i tur? Var det måhända skälet till att man från regeringens sida inte ville gå vidare med regionredovisning, vilket hade varit naturligt att vi hade fått se?

När det gäller frågan om självcensur kommer den signalen inte bara från luften, utan den kommer från det som rör sig där ute. Där och inom UD sägs det att det rapporteras in men att ingenting händer därför att det inte finns något intresse för kritiska rapporter just nu. Det går att läsa om och på andra sätt ta del av den typen av signaler som finns där ute. Det är naturligtvis viktigt att så inte är fallet. Men det finns inga tydliga motbevis genom en tydlig och stark röst från utrikesministern när mänskliga rättigheter kränks. Det kan också vara ett skäl till att man lyfter fram den frågan.

Fru talman! Jag är väldigt trött på dessa konspiratoriska påståenden, som helt saknar grund, Kerstin Lundgren. Tycker verkligen Kerstin Lundgren och de andra att vår röst saknas? Titta på de uttalanden som vi gör, och titta på hur vi agerar i Genève, i FN och i EU. Det är vi som många gånger är den enda rösten som står upp för mänskliga rättigheter och för demokrati och som argumenterar mycket starkt för denna position. Vad menas egentligen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ni inleder vartenda kritiskt inlägg om den svenska FN-kandidaturen med att ni stöder den. Sedan undergräver ni allt förtroende genom att påstå att vi skulle ge avkall på våra principer. Det är helt nonsens, och det är direkt felaktigt.

I varje sammanhang står vi upp och talar om mänskliga rättigheter. Det är bara att följa debatten i sociala medier, så ser man att vi inte är osynliga eller tysta. Det är tvärtom en mycket livlig debatt som ofta har sin grund i att vi står upp för mänskliga rättigheter. Ni måste sluta med att undergräva denna kampanj genom att påstå saker som tas helt ur luften.

Vi har på UD inte resurser att driva två parallella spår. Redan när vi startade talade vi om att vi tänker ta oss an mänskliga rättigheter, strategin och sättet att arbeta med rapporterna på ett helt nytt sätt. Vi kan inte driva två parallella spår. Det har vi inte folk och resurser till att göra. Nu lägger vi om detta och hittar nya modeller, och vi kommer att göra det för alla regioner samtidigt. Det är klart att det kommer att ta kraft och energi. Det kommer att kräva att vi konsulterar alla länder och att vi får nya rapporteringssystem. Det är det som vi förbereder. Vi har dessutom utsett en ambassadör för mänskliga rättigheter. Vi jobbar mycket aktivt på alla områden med MR-frågorna.

Därför tycker jag att ni någon gång måste nöja er med de svar som vi ger. Det handlar om, precis som jag har beskrivit, att vi lägger om hela rapporteringssystemet. Det kommer att kräva att vi använder resurserna på ett klokt sätt och förbereder på ett gediget och professionellt sätt också på UD. Vi kan inte upprätthålla så att säga två parallella system, utan nu ställer vi om detta. Det kräver att vi förbereder ordentligt.

Vi frångår inte våra utrikespolitiska principer för säkerhetsrådskandidaturens skull. Allt det som vi gör är ju till nytta för våra utrikespolitiska kontakter. Därför är det bra att vi kan ha en dialog med alla de länder som vi i dag diskuterar med. Och vi glömmer aldrig bort varifrån vi kommer eller vad som är grundläggande principer för vår säkerhets- och utrikespolitik. Detta hävdar vi, och det tycker jag att man kan följa mycket noga både i EU-sammanhang och i andra sammanhang. Detta är en hörnsten och en omistlig del av vår kandidatur.

Som jag sa har vi också utsett en särskild ambassadör för mänskliga rättigheter, och detta kommer med oförminskad kraft att vara en central del i vår utrikespolitik.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för detta. Jag hoppas verkligen att de mänskliga rättigheterna kommer att vara, precis som de har varit, en viktig del i den svenska rösten.

Ibland har vi fått kritik. Även utrikesministern har fått kritik när hon var tydlig och kritiserade Saudiarabien. Det blev en tydlig motreaktion. Det är klart att det visar att när Sveriges röst är tydlig och kritisk mot länder blir andra störda. Det är en del av rollen. Därför är det viktigt att inte någon får bilden av att Sverige kommer att vara tyst, eller vara en tystare aktör, i säkerhetsrådet för mänskliga rättigheter utan våga kritisera, våga vara tydlig och våga vara öppen - inte bara i enskilda möten bakom stängda dörrar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag blev förvånad. I min enfald trodde jag att det fortfarande var arbete på gång.

På UD:s egen hemsida kan man läsa om UD:s rapporter om mänskliga rättigheter. Där står följande:

"Utrikesdepartementet sammanställer varje år rapporter om situationen för de mänskliga rättigheterna i världens länder. Sedan 2002 är rapporterna offentliga och kan läsas här på regeringens webbplats för mänskliga rättigheter. Utrikesdepartementet granskade under 2013 läget för de mänskliga rättigheterna i länderna i Asien och Oceanien (ASO). Rapporterna för ASO offentliggjordes i maj 2014."

Vidare kan man läsa: "Regeringens webbplats för mänskliga rättigheter har i genomsnitt över 30 000 besök per månad."

I lärarhandledningen för gymnasieskolan om mänskliga rättigheter 2014 lyfter man också fram dessa MR-rapporter och hänvisar till dem, och man talar om att de finns att ladda ned på regeringens hemsida. Sidan har årligen en kvarts miljon besökare.

Men detta har, som sagt, inte uppdaterats efter 2014. Många gymnasielärare, unga och andra som går in och söker efter årliga uppdateringar av de rapporter som utlovats blir frågande inför detta. Det har nämligen inte kommit något nytt, vilket naturligtvis är intressant.

Jag tittade på den rapport som kom om Etiopien 2010. Det är en ganska omfattande rapport om mänskliga rättigheter. Jag utgår från att den rapporten har använts och uppdaterats i någon form eftersom regeringen återkommande har varit i Etiopien och mött representanter för Etiopien. Då vore det värdefullt om vi riksdagsledamöter, men också de 30 000 som varje månad besöker webbplatsen - gymnasieungdomar med flera - hade möjlighet att få en uppdaterad version och inte bara en äldre version från 2010. Så hade det kunnat vara om man hade fortsatt med den regionala redovisningen, vilket inte har skett. Jag beklagar det.

När det gäller den tredje punkten, om risk för att man frångår MR-frågorna för att vinna röster i kampanjen inför omröstningen till säkerhetsrådet, kan jag säga att vi har en tidigare erfarenhet när det gäller MR-rådet. En av de signaler som kom var att de inte röstade för att vi var för starka MR-förespråkare. De var därför rädda att få en in en svensk röst i detta sammanhang. Det skulle kunna vara så att en och annan har gett ett råd till regeringen om att tala lite tystare på detta område. Annars kanske fler blir irriterade än välvilligt inställda när det kommer till kritan vid omröstningen till en plats i säkerhetsrådet.

Fru talman! Jag tycker nog att man får komma med något slags bevis för att det är så. Annars tycker jag att oppositionen får sluta med att påstå sådana här saker. Det är ju helt hämtat ur luften. Gå ut och fråga vilket land som helst i Genèvesammanhang, i FN-sammanhang eller i EU om Sveriges röst om mänskliga rättigheter och demokrati har tystnat!

När det gäller migrationsfrågan och flyktingfrågan var det en enda statsminister som lyfte frågan om mänskliga rättigheter, och det var den svenske. Det var Stefan Löfven. Vi var en helt ensam ropande röst i de här frågorna när denna viktiga och helt avgörande fråga diskuterades. Det var Stefan Löfven, och det var Sverige. Vi har fortsatt att vara aktiva i alla dessa frågor. Det är bara att gå ut och titta på Facebook och andra sociala medier och i det vi publicerar. Läs mina tal, eller lyssna på vad vi säger på presskonferenser och i debatter! Har vår röst om mänskliga rättigheter tystnat? Ni måste sluta med de där påståendena, som är helt hämtade ur luften och som jag vill tillbakavisa med kraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu säger jag det för fjärde eller kanske femte gången: Vi inledde förra året arbetet med att ta fram en ny skrivelse om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Den ska överlämnas till riksdagen i sommar. Det kräver mycket resurser av ett UD som redan är svårt utsatt för påfrestningar även när det gäller arbete med nya frågor som pandemier och annat. Vi kan inte hålla på med flera parallella processer.

Nackdelen med den förra regeringens strategi var, som jag har sagt, att man tog en region i taget. Sedan dröjde det väldigt länge innan man fick en uppdaterad strategi. Nu tänker vi ta alla världens regioner och alla världens länder och försöka ställa samman det. Det kräver att vi samlar våra resurser och inriktar dem på att göra en ny produkt. Under tiden har vi utsett en MR-ambassadör, och vi jobbar mycket aktivt med frågorna. De landspecifika rapporterna ska ges ut för samtliga regioner samtidigt, och det kräver att vi jobbar med det samlat och inte håller på med flera parallella processer.

Den som vill söka information i olika frågor och om olika länder kommer att kunna hitta sådan på UD:s hemsida. Vi kommer att ge större utrymme åt demokrati och rättsstatens principer, och vi tillför dessutom specifikt frågan om flickors och kvinnors situation runt om i världen. Det är klart att det kommer att kräva en större arbetsinsats; det krävs att vi organiserar om det hela och tittar på vilken form och vilket format det ska ha. Vi fortsätter att prioritera det starka engagemanget för mänskliga rättigheter och andra principfrågor. Vårt faktiska agerande i MR-frågor är bevis för detta. På samma sätt kommer vår hållning som säkerhetsrådsmedlem att bevisa att vi prioriterar detta perspektiv också i säkerhetsrådet.

Det finns ingen motsättning här. Det är i säkerhetsrådet vi vill ha ytterligare en plattform för att driva dessa frågor. Då får man inte vara rädd, och det tycker jag att jag själv har bevisat. Det handlar då inte bara om en fråga, utan gång på gång. Jag står också återkommande här för att offentligt redovisa vår syn på olika frågor i interpellationsdebatter och frågestunder. Det vill jag gärna fortsätta med, och det tänker jag också göra.

Vi för dialog, och vi har nya samtalsytor. Dem ska vi använda till att driva dessa principfrågor.

Fru talman! Tack, utrikesministern! Jag hoppas att det blir en framgång i säkerhetsrådsomröstningen och att Sverige kommer att vara en stark röst som också är offentlig. Det är en av våra klassiska roller: att ta den offentliga positionen och även att kritisera. Det var precis vad utrikesministern gjorde, vilket jag tycker var helt rätt, när det gäller Saudiarabien och det sätt på vilket de hanterar - eller trampar på och stenar - mänskliga rättigheter.

På samma sätt tycker jag att det är viktigt att Sverige har en tydlig röst och att ingen tvekar när det gäller att vi är beredda att använda rösten också offentligt. Det är en sak att som utrikesminister möta sina kollegor i stängda rum och en annan sak att ta den offentliga debatten och vara tydlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta har varit ett av skälen till att våra MR-rapporter har varit viktiga. De har gått igenom. När jag ser på vad det står om Etiopien, till exempel, kan jag läsa om kvinnors rättigheter och hur illa ställt det är med just detta. Exempelvis könsstympas 74 procent av kvinnorna och flickorna. Jag läser om den omfattande handel med kvinnor som sker framför allt med länder i Mellanöstern. Det finns mer att läsa här. När det gäller barnens rättigheter handlar det också om hur de trampas på. Dessa är några av de områden som utrikesministern anknöt till i sitt svar. Fler sådana - oerhört viktiga - områden är rätten till utbildning, rätten till arbete, minoriteters rättigheter, rättsstatsprincip och rättssäkerhet.

Det hade varit värdefullt med en uppdatering av läget. Inte minst när statsministern och utrikesministern med flera åkt många gånger till Etiopien och Addis Abeba hade det varit viktigt att ha med sig en tydlig röst också på detta område.

Fru talman! Vi har ju en tydlig röst! Vi tar upp de här frågorna i våra kontakter med alla dessa 192 länder. Det har också statsministern gjort vid alla besök, i bilaterala och i multilaterala forum. Detta är själva poängen med att vi åker dit och att vi engagerar oss, både i EU-sammanhang och i FN-sammanhang. Vi gör det för att kunna föra fram vår röst. Vi gör det även genom alla våra offentliga uttalanden och genom våra tal.

Mycket av detta, inte minst handlingsplanen för feministisk utrikespolitik, går att läsa på vår hemsida. Det går att följa precis allt som vi prioriterar och det vi menar måste vara ett offentligt budskap. Allt jag säger är också ett offentligt budskap och ett väldigt tydligt uttryck för vår politik och för våra prioriteringar. Jag tror inte att någon kan säga att vi har varit tysta eller att vi inte skulle ha fört fram våra åsikter.

Nu är det hög tid. Det är tre veckor kvar. Jag hoppas att vi kan lägga partikäbblet åt sidan och ställa upp bakom kandidaturen - inte genom att samtidigt försöka undergräva tilltron utan genom att säga att detta är viktigt. Det är viktigt för att vi ska kunna föra fram Sveriges röst också vad gäller mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Fredrik Christensson har frågat mig vad jag och regeringen kommer att vidta för åtgärder med anledning av det som framkommit av Sveriges Radios granskning om studieavgifter och nyttjande av biståndspengar till reklam för svenska universitet och högskolor.

Vi lever i en tid när behoven av kunskap och kompetens ständigt ökar på arbetsmarknaden, samtidigt som vi ser en alltmer global och digitaliserad värld. Klimatutmaningen och antibiotikaresistensen är några exempel på utmaningar som vi måste arbeta tillsammans för att möta. Interna-tionell dialog och erfarenhetsutbyte skapar goda förutsättningar för att möta de gemensamma utmaningar vi står inför.

För att öka utbytet av kunskap och idéer blir studenter och forskare som rör sig mellan olika länder nyckelaktörer. Det är oerhört viktigt att studenter vill komma till Sverige för att studera. Det höjer kvaliteten på svensk utbildning, och i vår globala värld tjänar vi på att ha internationella miljöer på våra universitet och högskolor.

År 2011 införde den borgerliga regeringen studieavgifter, trots kritik från bland annat universitet och högskolor. Därefter sjönk antalet utomeuropeiska studenter med 80 procent, och först på senare tid har den negativa utvecklingen börjat vända. Utländska studenter är viktiga för Sverige. Därför är uppgifterna om brister i det system för studieavgifter som infördes av den borgerliga regeringen särskilt oroande.

Regeringens arbete i frågan om internationalisering i högre utbildning påbörjades genom hearingar med representanter för universitet och hög-skolor, studenter, näringslivet och fackliga organisationer. Efter dessa konstruktiva samtal om möjligheter och utmaningar med internationalisering arbetar vi nu aktivt vidare med frågan.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret.

Jag ställde interpellationen i förhoppningen om att få en konstruktiv debatt med anledning av den granskning som har gjorts av Ekot i fråga om två punkter. Den ena punkten gäller studieavgifterna för utländska studenter. Ekot visade på att utomeuropeiska studenter får betala allt från 20 000 till 60 000 kronor extra för utbildningarna jämfört med vad de egentligen kostar. Den andra punkten gäller att det också uppdagades att biståndspengar används för att göra reklam för de svenska lärosätena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tyckte mig tyvärr uppfatta att jag inte fick svar på min fråga i inter-pellationen. Det var två saker som stack ut i statsrådets svar. Den ena gäller att ansvaret läggs över på Alliansen. Den andra är att regeringen arbetar aktivt med frågan.

Låt mig börja med frågan om Alliansen. Självklart har vi ett ansvar. Det var vi som hade regeringsmakten när systemet tillkom. Det är ingenting som man ska hymla om, men det är först nu som utmaningarna har uppkommit. Nu är det statsrådet Helene Hellmark Knutsson som är ansvarig för frågorna. Därför bör det komma ett tydligare svar från ministern om vilka åtgärder som vidtas med anledning av vad som faktiskt har uppkommit och vad som görs för att få bukt med frågorna.

Att arbeta aktivt är ett begrepp som jag gärna vill att ministern utvecklar. Vilka åtgärder har ni vidtagit eller planerar att vidta för att få bukt med problemen för utomeuropeiska studenter?

Låt mig återigen ge ett förtydligande i dessa frågor. Det saknades ett resonemang i statsrådets svar på interpellationen, och dessutom uteblev i stort sett svaret om vilka åtgärder regeringen vidtar i fråga om studieavgifterna och att biståndspengar används för reklam. Är det något som statsrådet tycker är bra och ska fortsätta, eller kommer åtgärder att vidtas för att förändra situationen?

Herr talman! Tack, Fredrik Christensson, för följdfrågorna!

Jag kan inte göra så mycket åt att det faktiskt var den förra regeringen som införde systemet, eller snarare avsaknaden av system, när det beslutades att alla utländska studenter, så kallade tredjelandsstudenter, skulle betala avgifter. Det skedde skyndsamt, och därför blev det svårhanterligt för universitet och högskolor - förutom att de var kritiska till grundidén.

En viktig princip för den förra regeringen var att systemet skulle vara helt kostnadsneutralt, det vill säga att man skulle ta ut avgifter som motsvarade samtliga kostnader inklusive marknadsföring. Det ingick i det beslut som den förra regeringen fattade.

Det är självklart att marknadsföra att det kan erbjudas kurser till exempel på engelska eftersom det är relativt okänt runt om i världen. Kostnaderna får inte betalas på annat sätt än genom avgifter. Att det skiljer sig åt, precis som Ekots granskning visade, hur mycket mer man tar ut i avgifter är en av de saker där jag avser att vidta åtgärder. Jag ska ge en av mina myndigheter i uppdrag att kartlägga hur avgifterna tas ut och vad som läggs in i dem.

Den peng man ersätts med går inte att jämföra med den faktiska kostnaden för en högre utbildning. Eftersom man är fri att disponera denna pengapåse kan kostnaden för en masterstudent överstiga den ersättning man får från staten. Det tas då från andra utbildningspengar. Så är det även för svenska studenter. Det är dock inte möjligt att göra för så kallade tredjelandsstudenter eftersom det enligt det system som den förra regeringen införde måste vara helt kostnadsneutralt. Man får inte använda skattepengar för tredjelandsstudenter.

En av åtgärderna som jag planerar är att ge i myndighetsuppdrag att kartlägga hur man jobbar med detta och varför det skiljer sig åt. Det är ett viktigt kunskapsunderlag om vi ska gå vidare med att reformera systemet - eller rättare sagt skaffa oss ett system.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att vi är överens om att internationaliseringen är viktig och att det var en förlust för svenska universitet och högskolor att förlora dessa utländska studenter.

Vägen framåt är aldrig bakåt, utan vi måste titta på vad vi ska göra utifrån där vi står i dag. Jag hoppas att Centern står kvar vid sitt kongressbeslut att avskaffa detta eller i alla fall reformera det. Det ger oss en bred möjlighet att diskutera detta konstruktivt i riksdagen.

Herr talman! Jag tackar för att ministern utvecklade svaret. Jag fick ut mer nu än jag fick i interpellationssvaret.

Låt mig börja där ministern slutade. Centerpartiet har mycket riktigt ett stämmobeslut på att vi när budgetutrymme finns vill ge utomeuropeiska studenter samma villkor som europeiska studenter.

Jag vet att Socialdemokraterna också har ett beslut om det, och det står med i diverse handlingar från tidigare kongresser. I valrörelsen kunde man dessutom uppfatta det som en form av vallöfte. Ministern får gärna utveckla om det är något man planerar att gå vidare med. Här delar vi uppfattning.

Så länge vi har nuvarande system är det viktigt att det är så bra som möjligt och att det får fler utländska studenter att söka sig hit eftersom det är bra för Sverige och svensk konkurrenskraft.

I sitt tidigare inlägg sa ministern att man inte kan göra så mycket och att man planerar att ge ett uppdrag. När kommer detta uppdrag att ges? Hur går processen vidare framåt så att vi genom åtgärder får bukt med problemet att det skiljer sig mycket mellan olika utbildningar hur mycket man tar betalt av de utomeuropeiska studenterna och att det därigenom är ett ganska orättvist system?

I sin granskning tog Ekot också upp ett pågående rättsfall om kvaliteten inom högre utbildning. Det är viktigt att de utomeuropeiska studenter som betalar för sin utbildning känner att de får kvalitet för pengarna. Det är en stor investering.

Svenska studenter är lyckligt lottade med gratis utbildning. Den investering man gör är att ta lån med förmånliga villkor. För de utomeuropeiska studenterna handlar det om att lägga ned stora resurser på en utbildning. Lägger man mycket pengar utan att få den kvalitet man efterfrågar är det ett stort problem.

Ett exempel är den student som betalade 90 000 kronor per år och som uppgav att det var bara två föreläsningar i veckan. Jag har full förståelse för att den studenten var missnöjd med kvaliteten om han inte fick mer för de stora pengar som investerades i utbildningen.

Det gäller att utbildningarna håller en kvalitet som matchar den kostnad som hamnar hos den enskilde studenten.

Herr talman! Jag tackar Fredrik Christensson. Som statsråd kan jag självklart inte kommentera pågående rättsfall. Här väntar vi på ett utfall i detta enskilda ärende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt det regelsystem som den förra regeringen införde kan man bara betala tillbaka om studenten är förhindrad att delta i studier. Det är det regelverk som finns.

Det finns stor anledning att se över nuvarande regelverk eftersom antalet tredjelandsstudenter har minskat för mycket, vilket har påverkat våra universitet och högskolor så att internationaliseringen har minskat.

Internationaliseringen är viktig för kvaliteten i den högre utbildningen, men den påverkar också rankningen av våra universitet. För lite internationalisering är negativt för rankningen, och det är i sin tur negativt för Sverige som kunskapsnation och när det gäller att locka till sig studenter.

Därför finns det all anledning att se över detta.

Först måste vi dock veta varför det ser så olika ut när det gäller till exempel avgiftens storlek. Därför kommer jag att ge ett myndighetsuppdrag så skyndsamt som möjligt så att vi får detta kunskapsunderlag. Det är redan klart att vi ska tillsätta en utredning om internationaliseringen av högre utbildning, och det kommer jag att göra under hösten. Inför det behöver vi ett bättre kunskapsunderlag och en bättre uppföljning av varför det ser ut som det gör.

Avsaknaden av regelverk känner vi till. Det som är tydliggjort i de regler som finns är att studieavgiften bara kan betalas tillbaka om studenten av särskilda skäl är förhindrad att delta i utbildningen eller om det har konstaterats att utbildningen är icke avgiftsskyldig.

Jag hoppas som sagt att vi kan föra en konstruktiv dialog utifrån det faktiska och sakliga läget för att på det sättet bidra till att Sverige blir attraktivt för studier även för de studenter som kommer från länder utanför EU och EES-området. Det är viktigt om vi ska stärka Sverige som kunskapsnation och se till att vårt näringsliv är fortsatt konkurrenskraftigt och har en god internationell bredd att hämta sin framtida kompetens från.

Vi har företag som jobbar över hela världsmarknaden, och vi har många samhälleliga utmaningar som är globala. Dessa måste vi möta tillsammans, och våra studenter är bättre rustade om de har fått möta den internationella miljön redan under sin högre utbildning.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag ser positivt på att det skyndsamt kommer att tillsättas en utredning, och jag kommer att följa regeringens arbete i denna fråga noga för att se att så blir fallet.

Internationalisering är viktigt i flera avseenden. Det är inte bara denna fråga som är viktig. En utmaning är att få studenter att stanna kvar efter sin utbildning eftersom det kan vara en krånglig process. Det finns mycket att ta tag i när det gäller just internationaliseringen av den högre utbildningen.

Ministern lyfter upp att avsaknaden av regelverk har varit känd under en tid. Nu har regeringen suttit i nästan två år, så det är välkommet att det sker en översyn av systemet så att man kan se vilka förändringar som kan göras för att få till ett bättre system även för de utomeuropeiska studenterna.

När det gäller återbetalning lyfte Ekots granskning upp att avgifterna skiljer sig mycket åt mellan de svenska lärosätena. Är det något som regeringen kommer att titta vidare på?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det som regeringen planerar att göra kopplat till internationalisering och uppdrag till myndigheter, tänker regeringen titta på att möjliggöra för utomeuropeiska studenter att få sina studieavgifter återbetalda om utbildningen inte håller tillräckligt hög kvalitet?

Jag tackar ministern för debatten och ser fram emot det skyndsamma uppdraget till myndigheterna att arbeta vidare med frågan.

Herr talman! Tack, Fredrik Christensson, för en angelägen debatt! Jag är glad över att det är flera partier här i riksdagen som är engagerade i den här frågan och som ser att det finns brister i det nu gällande systemet som kan rättas till.

Vi är överens om att internationalisering är av godo för svenska studenter, för Sverige och för svensk högre utbildning. Självklart bidrar det också till en utveckling av kunskapen runt om i hela världen. Vi ska, som sagt, vara ett attraktivt land att studera i för flera.

Vi ska titta på det här. Det är för tidigt att säga exakt vilka uppdrag som vi ska ge till vår utredare. När det gäller myndighetsuppdraget handlar det mer om ett kartläggningsarbete för att se hur det fungerar i dag och hur universitet och högskolor jobbar med dessa frågor - detta för att vi ska kunna få en viss analys av och kunskapsunderlag till varför det skiljer sig så mycket åt och varför man gör så olika bedömningar av kostnader för olika utbildningar.

Kvaliteten i högre utbildning ska säkerställas genom det kvalitetssäkringssystem som riksdagen har fattat beslut om. Men det ska också säkerställas genom aktiv studentmedverkan. Studenterna ska vara aktiva och jobba tillsammans med lärare och forskare för att varje dag säkerställa en hög kvalitet på den högre utbildningen. Vi ska också säkerställa att internationella studenter är med i det viktiga kvalitetsarbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Hans Rothenberg har frågat mig vad jag avser att göra för att motverka förekomsten av lokala medborgargarden.

Att känna sig trygg och säker i samhället oavsett könstillhörighet, sexuell läggning, politisk åskådning, hudfärg och nationellt eller etniskt ursprung är en högt prioriterad fråga för mig och regeringen. Det är något som alla i Sverige har rätt till. Respekten för varje människas absoluta rätt till integritet och självbestämmande måste värnas och vara tydlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Polismyndighetens grunduppgift är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att garantera skydd för allmänheten. I den uppgiften ligger bland annat att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen. I den mån olika grupperingar begår brott eller stör den allmänna ordningen ska polisen ingripa.

När det gäller politiskt motiverad våldsbejakande extremism finns det ett nära samarbete mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, som har till uppgift att inhämta och analysera information för att kartlägga de grupper som kan tänkas utgöra ett hot mot Sverige. Jag bedömer att båda myndigheterna har kapacitet att fullfölja sina uppdrag, och de har dessutom tilldelats extra resurser för innevarande år. Utöver detta stöder den nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande ex-tremism kommunerna i att utveckla sitt förebyggande arbete.

Arbetet för att säkerställa allas lika rätt att känna trygghet på våra gator kommer även i fortsättningen att vara en prioriterad fråga för mig och regeringen.

Herr talman! Frågan om medborgargarden är en fråga som tyvärr har blivit alltmer aktuell i samhället. Låt oss göra klart vad ett medborgargarde handlar om. Ett medborgargarde är per definition en frivillig vaktstyrka. Ibland tar vissa medborgargarden på sig polisiära uppgifter. En del av dem påstår att de verkar i brist på eller i väntan på myndighetsingripanden. Begreppet "medborgargarde" syftar på att det handlar om medborgare som själva har tagit på sig uppgiften att vakta och skydda sig själva, sin omgivning eller andra skyddsvärda företeelser.

När känner människor att de är benägna att starta ett medborgargarde? Då är det ganska långt gånget. Det är när man upplever att civilsamhället är uppgivet och undrar över det offentligas åtagande att se till medborgarna och den trygghet som de har att kräva. Man drivs av frustration. Man drivs många gånger av uppgivenhet. Detta måste förebyggas med relevanta åtgärder, och även här måste man markera tidigt när så sker.

Jag ska ärligt säga att jag inte tror att vi ska behöva debattera den här frågan så mycket, för jag är fullkomligt övertygad om att ministern och regeringen är överens med alla 349 ledamöter i kammaren om att detta är ett oskick, ett otyg.

Med den här interpellationen vill jag att vi i Sveriges riksdag diskuterar frågan, lyfter upp den på en nivå så att ingen ska kunna säga något annat än att den här frågan är något som vi har ögonen på. Jag tror att det är viktigt att man från alla politiska krafter motarbetar detta.

Det finns en aktualitet som i dagarna har uppstått när gruppen Soldiers of Odin patrullerar på vissa av våra gator i olika städer. Den antirasistiska tidskriften Expo har kartlagt den organisationen. Den grundades i Finland för två år sedan av en välkänd nazist. Enligt Expo finns organisationen på drygt 15 platser i Sverige, och enligt tidningen har flera av personerna bakom organisationen tidigare dömts för brott, och vissa medlemmar ska även ha kopplingar till nazism och främlingsfientliga grupper.

Detta är ytterst oroande, för det är ytterligare en dimension av medborgargarden som vi inte har sett tidigare. Det är när det finns en dimension av politik - kalla det gärna pseudopolitik - där det finns extremism inblandad, där det inte bara handlar om att värna och skydda när man tycker att samhället inte räcker till med sin rättsapparat. Här handlar det om att använda det som täckmantel och plattform för att sprida en osäkerhet i samhället. Det gör att den typ av medborgargarden som nu tyvärr börjar komma till liv har ytterligare en dimension som jag känner är oerhört viktig att vi är observanta på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför skulle jag vilja ha lite tydligare svar, lite tydligare resonemang från ministern om hur vi ska kunna koppla ihop den här växande extremismen med att svara upp mot att människor inte ska känna oro för att brott begås men också att vi inte ska ge de här extremisterna möjlighet att patrullera på våra gator.

Herr talman! Först och främst tror jag att vi måste slå fast att människor i Sverige känner sig tryggare i dag än vad de har gjort på 20 år, om man ser i de nationella trygghetsundersökningarna. Vi kan slå fast att vi har ett mycket stort antal poliser, att vi aldrig har satsat mer resurser på polisen än vad vi gör i dag. Det finns en god grund att stå på när vi gör det trygghetsskapande arbetet.

Även om jag håller med om allt Hans Rothenberg säger tror jag att vi måste göra en distinktion mellan två saker. Det ena är den positiva viljan att vara med att öka tryggheten i sitt grannskapsområde eller i sin stad. Det är när man är en hjälp till polisen, är ögon och öron och skapar trygghet. Det är när föräldrar går ut på gator och i samverkan med övriga samhället och myndigheter gör en god insats för att öka tryggheten. Det är en sak.

Det andra är de som ger sig ut på gatorna i strid med ordningsmakten och ofta ställer till större problem och skapar större problem för ordningsmakten än vad de löser. I fallet med Soldiers of Odin är det alldeles uppenbart att de tillhör den senare kategorin. De ställer till stora problem för ordningsmakten och har själva gjort ett förfärande avtryck som individer i det belastningsregister som finns. De har själva gjort sig skyldiga till rätt stor brottslighet.

Frågan är: Vad ska vi göra för att mota den utvecklingen? Vi ska för det första uppmuntra alla de goda krafter som vill vara med och hjälpa till och göra ett tryggt samhälle ännu tryggare. Det är alla de föräldrar som är med och nattvandrar och alla värdar i Lugna Gatan och andra liknande organisationer som går ut och gör storartade insatser.

Det andra är naturligtvis att vi slår ned på dem som försöker att göra gatorna osäkra och försöker att göra en politisk poäng av att vara något slags medborgargarde. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att de inte är något medborgargarde. De är snarare en lynchmobb. De har redan på förhand bestämt sig för vilka som är förövarna som de ska ge sig på.

Jag hoppas att vi ska vara överens om vägen framåt. Vi ska ha ett tryggare samhälle, använda oss av alla goda krafter och fortsätta att bygga ut polisverksamheten och den förebyggande verksamheten i samarbete mellan skola, socialtjänst och boende. Sedan ska vi låta pajasarna i Soldiers of Odin motas bort.

Herr talman! Tack, ministern!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer in på en annan form av gemensam aktion från civilsamhället. Det är just begreppet grannsamverkan. Där talar vi om någonting positivt. Ministern tangerade det. Grannsamverkan är ett samlingsnamn för åtgärder som innebär att boende i ett område bildar ett brottsförebyggande nätverk.

Grannsamverkan innebär att grannar och närområdet går samman och förebygger kriminalitet. Där kan man vidta olika åtgärder som bevakning, märkning av ägodelar och rapportering av brott till polisen, och man är vittnen. Det förekommer inte minst i småbåtshamnar som har blivit väldigt utsatta för stölder av båtmotorer. Det är lågt hängande frukter som plockas från vattnet under dygnets mörka timmar.

Grannsamverkan är den goda delen. Men det är också viktigt att grannsamverkan får stanna vid att vara grannsamverkan och inte behöver övergå i någonting annat. Där är gränsen ibland hårfin. Det är väldigt viktigt att man från myndigheter och ordningsmakten har ett vakande öga på att grannsamverkan stannar vid detta och inte urartar från att vara några som bevakar ett område och rapporterar till att vara en större grupp som bevakar området men också gör egna insatser och låter bli att rapportera. Då har grannsamverkan väldigt raskt övergått till ett medborgargarde.

Att det inte ska gå den vägen är ett politiskt ansvar som ligger på kommunen med att ordna samhället, stadsbyggnaden och bevakning på ett bra sätt som gör att människor inte ska kännas vid detta. Men det åligger också det statliga ansvaret att det finns en ordningsmakt som ganska snabbt kan reagera när sådant här händer. Samhället bygger på trygghet och tillit. När tryggheten och tilliten inte finns uppstår situationer när människor känner att de behöver ta makten i egna händer.

Från moderat håll hävdar vi att Sverige ska fungera och polisen finnas där och när vi behöver den. Vi har presenterat att 2 000 nya poliser ska kunna utbildas under de kommande fyra åren. Till det läggs nästan 2 miljarder kronor i vår budget. Det handlar om att rekrytera, att utbilda och också att behålla poliser.

Jag har mött poliser som i dag emellanåt tyvärr känner sig smått uppgivna över en brottslighet som ändrar karaktär och gör att de inte kan vara med på plats. Det som ligger bakom är tyvärr utanförskapet. Att människor står utanför är det största gissel som vårt samhälle har.

Detta är inte någonting som uppfanns under regeringens första två år. Det uppfanns inte heller under alliansregeringens tid. Det är någonting som vi tyvärr fått ärva under ett antal decennier. Det är strukturellt. Det har byggts upp i ett samhälle där man inte har värderat värden som rätten att göra rätt för sig och där många människor har uteslutits ur arbetsgemenskapen.

Vi vill från moderat håll stärka polisens resurser att kunna vara på plats och därmed göra existensen av denna typ av medborgargarden helt onödig.

Herr talman! Vi är naturligtvis helt eniga med Moderaterna om vikten av att ha fler poliser närmare medborgarna. Det var också syftet med den stora polisreform som Moderaterna tog initiativ till och som vi har fullföljt.

Vi har också tillskjutit mer pengar till polisen i år. Det är en kvarts miljard kronor i vårbudgeten och ytterligare en kvarts miljard till Migrationsverket för att underlätta polisens arbete i den delen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I höst återkommer vi till hur mycket vi vill satsa på polisen framgent. Jag har varit tydlig och sagt att om den situation som vi nu är i blir långvarig kommer vi att få tillföra polisen ytterligare resurser.

Herr talman! Jag ska inte förlänga debatten om det som inte är någon egentlig åsiktsskillnad med att bara vräka ur mig ord i kammaren.

Jag tar till mig ministerns signaler om att detta är någonting som är satt under högsta prioritet och kommer också att följa frågan. Jag tror att vi är många som kommer att följa frågan. Det är med oro man ser vad som händer. Många människor känner också oro när de är på gator och torg.

Tack för kommande goda insatser!

Herr talman! Tack, Hans Rothenberg! Jag ser fram emot fler diskussioner. Jag ser också fram emot att föra fler diskussioner på andra områden än de som jag är direkt ansvarig för.

Om vi ska lösa detta behövs det, precis som Hans Rothenberg är inne på, fler poliser, snabbare lagföring och tydliga påföljder. Men det krävs också fler jobb, bättre skola och minskade klyftor.

Blir vi framgångsrika på båda dessa sidor kommer också samhället att gå framåt. Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Pia Nilsson har frågat mig på vilket sätt jag, regeringen och polisen arbetar för att utveckla och förbättra insatserna när det gäller att beivra brott och lagöverträdelser som är relaterade till yrkestrafiken.

Trafiksäkerhetsarbetet är en självklar och viktig del av Polismyndighetens arbete för att förebygga, förhindra och ingripa mot brott. En viktig utgångspunkt i myndighetens trafiksäkerhetsstrategi är därför att alla poliser i yttre tjänst ska medverka i arbetet mot kriminella i vägnätet samt kontrollera nykterhet och körkortsbehörighet vid varje förar- och fordonskontroll. Målet är först och främst att minska antalet döda och skadade i trafiken. Kontroller av yrkestrafik syftar dock inte enbart till ökad trafiksäkerhet utan även till att säkerställa en sund konkurrens och en god social situation för förarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I varje polisregion finns det särskilda grupper som är specialiserade på att kontrollera yrkestrafiken. Dessa grupper består av både poliser och särskilt utbildade bilinspektörer. I januari 2015 trädde nya regler i kraft som ger ökade befogenheter för bilinspektörer att vidta åtgärder som tidigare krävde polismans kompetens. Detta innebär bättre möjligheter att kontrollera och motverka den olagliga yrkesmässiga godstrafiken och skapar förutsättningar för en mer effektiv polisverksamhet.

En ökad trygghet på våra vägar är dock inte enbart en polisiär fråga utan kräver förebyggande insatser från hela samhället. För att samhällets resurser ska utnyttjas mer effektivt har en försöksverksamhet med automatiska nykterhetskontroller i hamnar, så kallade alkobommar, nyligen genomförts. Regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att förbereda införandet av alkobommar i tre till fem hamnar som bedöms lämpliga för detta. En redovisning av uppdraget ska lämnas till Regeringskansliet senast den 31 oktober 2016.

Det är Polismyndighetens ansvar att bedöma hur många trafikpoliser och bilinspektörer som behövs för att utföra de uppgifter som Polismyndigheten har på trafikområdet och hur den samlade resursen ska användas. Regeringen avser att noga följa utvecklingen och säkerställa att Polismyndigheten har förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka inrikesminister Anders Ygeman för det klarläggande svaret.

Ja, det pågår onekligen en hel del polisiärt arbete relaterat till yrkestrafiken - insatser som sällan når mediernas rampljus eller tidningarnas rubriker men som är av yttersta vikt för att vidmakthålla ordning och reda på våra vägar.

Det känns tryggt att veta att det i varje polisregion finns särskilda grupper som är specialiserade på att kontrollera yrkestrafiken. Det är både trafikpoliser och bilinspektörer, som nu har fått ökade befogenheter.

Herr talman! Regeringen har sedan den tillträdde hösten 2014 genomfört en rad viktiga reformer för sund konkurrens, hållbara transporter och sjysta villkor i transportbranschen - och det har gett resultat!

Den 1 januari 2015 trädde nya regler i kraft som innebär att sanktionsavgifter på 40 000 kronor tas ut från den som överträder bestämmelserna om cabotage.

För den som inte känner till vad cabotage är: Det innebär helt enkelt att ett utländskt transportföretag har rätt att utföra upp till tre inrikes transporter i ett annat land än hemlandet inom sju dagar i samband med en internationell transport.

Sedan den 1 mars 2015 får Polismyndigheten och Tullverket dessutom besluta om att klampa ett fordon mekaniskt, elektroniskt eller med annan låsanordning. De nya reglerna ger också möjligheter att beslagta exempelvis färdhandlingar, registreringsskyltar och nycklar. Och i maj nästa år kommer Transportstyrelsen att redovisa regeringens utredningsuppdrag om bland annat ett tydligare beställaransvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Enligt Transportstyrelsen har till dags dato 97 ärenden - 97 ärenden - med överträdelse av cabotagebestämmelserna handlagts. Av dessa har 87 betalat förskott av sanktionsavgift till den sammanlagda summan av 2,4 miljarder kronor. Antalet klampningar rör sig om mellan tio och tolv stycken.

Regeringens kraftfulla agerande har gett resultat, och Transportstyrelsen och polisen är mycket nöjda med de positiva effekter som reformerna de facto har inneburit.

"Den ökade kontrollen och sanktionsavgifterna har haft en avskräckande effekt", säger Rainer Nilsson, sektionschef på Transportstyrelsen. "Problemen med utlandsbaserade transportföretag som missköter sig har minskat."

Även trafikpoliserna själva vittnar om att de kraftfulla sanktionsavgifterna på 40 000 kronor och möjligheten till klampning har fått effekt.

"Vi har inte klampat något fordon", säger trafikpolisen i Västra Götaland. "Vi behöver inte. Vi får in pengarna ändå . Det kostar en massa pengar att stå stilla ."

Men, herr talman, det finns ett stort orosmoln. Det lyftes fram under min praktikdag hos trafikpolisen i Västerås. Vad händer nu, när allt fler trafikpoliser går i pension? Kommer nya trafikpoliser att utbildas? Kommer tjänsterna att återbesättas? Vad händer?

Ytterst är det förstås Polismyndigheten själv som har att hantera den här typen av frågor, men på vilket sätt kan statsrådet säkerställa att Polismyndigheten har de rätta förutsättningarna att fullgöra sitt uppdrag att kontrollera yrkestrafiken som rullar på våra vägar även framdeles?

Herr talman! Jag delar Pia Nilssons bedömning att vi har ökat säkerheten på våra vägar. De åtgärder som har vidtagits har lett till att fler har betalat sanktionsavgiften i förskott, och vi har uppnått en avskräckande effekt. Det faktum att man nu kan klampa gör att fler erlägger sanktionsavgifter. Vi kommer dock att behöva skärpa klampningsverktyget så att vi får fler möjligheter till klampning och till att ha med den tekniken i fler bilar.

Pia Nilsson ställer tre frågor som handlar om hur vi kan säkerställa att rätt antal kontroller görs, att rätt kompetens finns och att ny personal utbildas.

Jag kan svara att nya trafikpoliser kommer att utbildas. Men kanske ännu viktigare är att det nu utbildas nya bilinspektörer och att sex av sju polisregioner ökar antalet bilinspektörer. Bilinspektörer är den civila yrkeskategori som är specialiserad på att utföra kontroller av tung trafik.

När det gäller den vanliga trafikpolisverksamheten mot privatbilister kan den i högre grad utföras av vanliga poliser ute i lokalpolisområdena. Här ser vi också en stark effekt av den tekniska utvecklingen såsom ATK, automatisk trafikkamera. Vi kommer att se andra utvecklingsområden för ny teknik.

När det gäller både personbilar och lastbilar och nykterhetskontroller ser vi fördelarna med alkobommar i våra hamnar. Vi ser att de försök som gjorts hittills har varit framgångsrika såtillvida att man har kunnat både gripa dem som har kört med alkohol i kroppen och avskräcka andra från att dels dricka alkohol, dels i andra hand köra bil med alkohol i kroppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det krävs alltså teknikutveckling, personalutveckling och utbildning men också sedan regeringsskiftet en aktivare roll i Europeiska unionen för att säkerställa att Sverige inte sitter i ett hörn utan är med i de progressiva krafter som vill driva på för ett socialt Europa och för en transportnäring som tävlar på sjysta villkor.

Det krävs, för även om vi har tagit många på cabotage är både cabotagereglerna och kombidirektivet oöverskådliga och svåra för polisen att jobba med. Skulle vi ha enklare och tydligare regler skulle det göra mycket för att kunna rensa upp på marknaden. Vi kan också fundera på om vi inte ska gå till mer av fjärravläsning av färdskrivare för att på så sätt få ännu fler nya verktyg för att kunna hålla ordning och reda.

Målet är att ha så bra ordning och reda och lagefterlevnad på våra vägar att kontrollerna riktas dit där vi tror att vi har störst möjlighet att göra nytta och öka regelefterlevnaden.

Herr talman! Tack, inrikesminister Anders Ygeman, för tydliga besked! Jag tror att de som lyssnar på den här debatten, inte minst de nuvarande trafikpoliserna, kan känna sig lugna med det besked som inrikesministern lämnar: Det kommer att utbildas nya trafikpoliser. Det är ett väldigt viktigt budskap.

Sedan instämmer jag i de förslag som Anders Ygeman här presenterar, framför allt om att skapa enklare och tydligare regler. Det är väldigt viktigt att ha den transparensen och tydligheten inom framför allt yrkestrafiken.

Klampningsverktyget är viktigt. I dag möjliggörs klampning bara under 24 timmar. Man kan fundera över varför. Nu pågår ett arbete för att se över om det går att ta bort tidsgränsen och låta klampningen pågå så länge reglerna inte efterlevs och man inte har justerat de skevheter och fel som finns på fordonet.

Det pågår dessutom en del utredningsuppdrag som Transportstyrelsen ska redovisa i maj nästa år. Beställaransvaret kommer att ha stor betydelse. Det är ett komplicerat arbete, men Transportstyrelsen jobbar frenetiskt och kommer att presentera något väldigt intressant, hoppas vi. Vi hoppas förstås också att det blir verkningsfullt.

Anders Ygeman nämnde också att det är viktigt att vi är aktivare i EU för att hitta en gemensamhet här. Jag tycker förstås att det behöver göras mycket mer, inte minst polisiärt. Jag vet ganska lite om hur den svenska polisen samarbetar med polis i övriga EU-länder just när det gäller yrkestrafiken och kontrollen av cabotagetrafiken. Det kunde vara intressant om Anders Ygeman kunde nämna lite kort hur det samarbetet ser ut. Det här problemet är ju onekligen gränslöst. Det krävs alltså gemensamma internationella insatser, inte minst mellan EU-länderna.

Det är viktigt att vi får styrning på de oseriösa företagen, så att vi gynnar seriösa och framför allt svenska åkeriföretag, där goda villkor och säkerhetstänk är norm. De ska inte behöva konkurrera med oseriösa företag som inte efterlever de lagar och regler som de har att följa.

Jag ser fram emot att få veta lite mer om hur den svenska polisen samarbetar med polisen i övriga EU-länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Anders Ygeman, för de många klargörande svaren! Jag vill ändå ställa vad man skulle kunna kalla för några kontrollfrågor och fundera lite om detta med klampning. Om vi utbildar fler bilinspektörer som kommer att ha i uppgift att kontrollera yrkestrafiken, kommer de då att ha möjlighet att också klampa? Det är en fråga som man måste ställa. Om de ska vänta på att det ska komma en polis för att få klampa lär det inte bli mycket av det hela.

När man klampar är det dragbilen som man klampar, medan trailern, med godset, står kvar. Redan i dag händer det faktiskt att det då kommer en annan dragbil och tar trailern och sticker. Det kan ju inte vara meningen att det ska vara på det sättet. Man måste klampa även trailern, men det gör man inte i dag.

I sammanhanget kan man också notera att vid ett antal tillfällen har motorcykelklubbar, alltså organiserad brottslighet, betalat sanktionsavgifterna. Detta måste vi titta på från en annan utgångspunkt, naturligtvis, men det är intressant att se att den organiserade brottsligheten redan finns inne på den här marknaden.

När vi diskuterar de här frågorna tar de borgerliga partierna upp frågan om vägslitageskatt. Jag skulle vilja att inrikesministern lite grann berörde vilka möjligheter en vägslitageskatt skulle ge när det gäller att få bättre koll på just detta område. För mig framstår det som en möjlighet att man då skulle kunna ha en gps-puck i varje bil för att kunna kolla dem lite bättre. Jag vet inte om detta är möjligt, men inrikesministern kan säkert svara på frågan.

Sedan finns det de som har eller har haft förhoppningar om att vi skulle kunna få en gemensam organisation för trafikpolisen, alltså att de inom polismyndigheterna skulle få särskilda befogenheter att jobba tillsammans. Det tar ju trots allt tio år att utbilda en trafikpolis. En bilinspektör kan bli färdig lite fortare, men med all kunskap och praktik som krävs tar det ungefär tio år för en trafikpolis att bli färdigutbildad. Med tanke på hur pensioneringarna bland trafikpoliserna tar fart är risken stor att vi får en svacka där vi inte har tillräckligt många poliser, även om man nu tar tag i frågan. Vi kan ju inte göra så mycket mer än att nu ta tag i frågan. Gamla synder får vi lida för.

Jag skulle gärna vilja höra lite reflektioner kring om man på detta sätt skulle kunna få ett kraftfullare arbete över hela landet, där trafikpoliserna kan stötta varandra.

Herr talman! Detta var många frågor. Jag ska försöka besvara de flesta. Kanske några får återkomma i framtida interpellationer.

När det gäller klampning stöder jag naturligtvis arbetet. Även om klampning hittills har varit effektivare än man kunde tro är det viktigt att den som har gjort fel ska veta att innan böterna är betalda får man inte köra iväg med sin bil. När det gäller detta med klampning av trailer får jag faktiskt passa. Vi får återkomma om varför lagstiftningen ser olika ut.

Beställaransvar är en bra metod. Här håller jag helt med interpellanten. Det är en bra metod, kanske inte för att det gör så stor praktisk skillnad direkt utan för att det skickar en viktig signal till transportköpare och bransch om att de också har ett ansvar för de sociala villkor och den regelefterlevnad som deras beställningar ger upphov till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig ta upp detta med samarbete inom EU. Det polisiära samarbetet är inte så stort när det gäller cabotageregler eftersom det är något som uppträder i det land dit transporten har gått, där man sedan får göra tre lastningar eller lossningar. I sådana fall har man inte så mycket nytta av polisiärt samarbete. Däremot sker det ett stort politiskt arbete för att få ett bättre regelverk till stånd och kunna undvika det som ibland kallas big cabotage, alltså där man utnyttjar cabotagereglerna till det yttersta och på ett sätt som de inte var tänkta för.

Det ligger i Sveriges intresse att driva på för nya, enklare regler både för att göra det lättare för polis att kontrollera och för att göra det lättare för den seriösa transportnäringen att efterleva reglerna. Ingen tjänar på oklara regler.

Bilinspektörer är en viktig del. De går snabbare att utbilda. Om de inte har samma möjligheter som poliser har krävs dock att de samarbetar med polis, precis som Leif Pettersson framhöll. Kan man inte klampa måste man ha polis med sig. Jag är inte främmande för att se över hur regelverket för bilinspektörer ser ut, så att de ges så stor slagkraft som möjligt. Jag stänger alltså inte dörren för den möjligheten.

När det gäller vägslitageavgift ser vi utvecklingen i USA. Där sätter man gps-puckar på alla bilar som kommer från Mexiko, och man har haft en väldigt positiv utveckling när det gäller regelefterlevnaden. I den meningen skulle en vägslitageavgift slå undan benen för den olagliga trafiken under cabotageflagg. Ur det perspektivet skulle det alltså vara väldigt bra att få en vägslitageavgift på plats.

Sedan var det utbildningsfrågan, frågan om regioner och frågan hur trafikpolisverksamheten är organiserad. I dag ligger utvecklingsansvaret och policyansvaret när det gäller trafikpolisen på Trafik Region Mitt. Sedan är det lite olika organiserat i de polisregionerna. I reformen var tanken att vi skulle få en enhetlig regional organisation, men två polisregioner har valt att gå en annan väg. Därför är det lite olika organiserat.

Jag tror att det finns all anledning att ha ett utbyte av erfarenheter och kunskaper på det tunga området. Det hoppas jag att det här utbildningscentrumet ska kunna leda till. När det gäller det lätta området handlar det mer om att följa stöld- och inbrottsligor. Det handlar om underrättelsesamarbete för att kunna hålla den kommunikationen.

Sedan tror jag att de tidigare försyndelserna, den nya tekniken och det nya arbetslivet gör att vi kommer att få se ett annat utbildningsmönster för de nya trafikpoliserna. De kommer att gå kortare kurser. De kan då bli specialister på olika områden, så att man inte måste ha all kompetens samlad i en person. I exempelvis norra Sverige kanske det är vissa typer av utbildningar som är viktigare. I andra delar av Sverige är det andra. Då kan vi, så att säga, snabba upp basplattan i utbildningsnivån. Och olika poliser har då olika trafikpoliskompetens. Jag tror att det i alla fall i det kortsiktiga perspektivet är på det sättet vi får möta det stora utbildningsbehovet.

Sedan gäller det bilinspektörer. I sex av sju polisregioner ökar antalet bilinspektörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi skulle kunna sammanfatta den här debatten så här: Regeringens kraftfulla insatser för en sund konkurrens, hållbara transporter och sjysta villkor inom transportbranschen har gett resultat.

Polisen har nu möjlighet att ta ut en sanktionsavgift på 40 000 kronor. Polisen har nu möjlighet att klampa, det vill säga låsa lastbilsekipage för att förhindra fortsatt färd. Polisen har nu möjligheter att beslagta nycklar, frakthandlingar och registreringsskyltar om regler inte följs. Verktyg finns på plats.

Detta, herr talman, kunde polisen inte göra under förra mandatperioden eftersom alliansregeringen inte prioriterade det trafikpolisiära arbetet. Nuvarande regering har däremot valt att prioritera arbetet, och genomslaget har inte låtit vänta på sig. 97 ekipage har till dags dato ålagts sanktionsavgifter motsvarande 2,4 miljoner kronor.

Inrikesminister Anders Ygeman har på ett klargörande sätt redovisat det polisiära arbetet kring yrkestrafiken. Jag kan konstatera att mycket görs, vilket vidimeras inte minst av trafikpoliserna själva men även av Transportstyrelsen. Ministern har också redogjort för hur han noga kommer att följa utvecklingen framöver och att nya trafikpoliser kommer att utbildas. Det är viktigt, herr talman. Det är nödvändigt. Och det känns tryggt.

Herr talman! Jag vill tacka också för svaren på mina frågor. Det var klargörande, och det är bra att vi följer de här frågorna och att vi kan se framtiden an med tillförsikt även när det gäller bilinspektörer och hur deras kompetens och befogenheter kommer att se ut framöver. Man tittar närmare på det. Det är kanske inte möjligt att ge dem en polismans befogenhet, men de kan i alla fall i vissa lägen få mer av makt, så att säga, ute på vägen. Jag tackar för svaret.

Herr talman! Jag vill passa på att tacka Pia Nilsson och Leif Pettersson för en bra debatt. Vi har under ett antal år tillsammans slagits för ordning och reda på svenska vägar. Det gläder mig att de fortsätter den kampen och diskussionen. Det gläder mig också att de har fått gehör för många av sina synpunkter både hos infrastrukturminister Anna Johansson, som nu går vidare med att permanenta alkobommar i våra hamnar och som stenhårt driver de här frågorna i EU, och på mitt område, där vi ser en kraftig ökning av både sanktionsavgifter och bilinspektörer.

Förhoppningsvis kan vi växla ut det här i ökad ordning och reda på svenska vägar och en framgångsrik svensk transportbransch, som kan vinna marknadsandelar.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Cecilia Magnusson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att barn och unga ska ges nödvändiga verktyg för att kritiskt kunna granska det rörliga mediet. Jag kan konstatera att många åtgärder redan vidtas.

I en tid där vår bild av verkligheten allt oftare formas och sprids via digitala medier ökar behovet av kunskap och förståelse för hur medier fungerar. Förmågan att finna, analysera, kritiskt värdera och skapa innehåll i medier är i dag grundläggande om man ska kunna vara en aktiv samhällsmedborgare. Gemensamt brukar dessa förmågor samlas under begreppet medie- och informationskunnighet, MIK.

Statens medieråd har i uppdrag att verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem mot skadlig mediepåverkan. Genom att utrusta barn och unga med medie-och informationskunnighet bidrar myndigheten till att stärka barnens kritiska tänkande i förhållande till information och innehåll i medier. Myndigheten tar fram utbildningsmaterial till barn och unga respektive vuxna som är i barnens närhet, som föräldrar, bibliotekarier och lärare.

Med särskilt fokus på kritisk analys av rörliga bilder har Statens medieråd under 2015 inlett ett samarbete med Konstfack i syfte att utveckla kunskapen kring bildens betydelse i medie- och informationssamhället. Samarbetet fortsätter även under 2016.

FN:s konvention om barnets rättigheter - barnkonventionen - slår fast att alla barn har rätt till kultur. Ett av målen i regeringens filmproposition är att barn och unga i hela landet, oavsett funktionsförmåga, ska ha goda möjligheter att se film och få kunskap om film och rörlig bild.

Filmpedagogiskt arbete i skolan spelar en väsentlig roll på alla nivåer. Läro-, kurs- och ämnesplanerna för grundskolan och gymnasieskolan ställer krav gällande både elevernas kunskap om och deras möjlighet att få skapa rörlig bild. Filmpolitiken ska bidra till att lärare i olika skolformer i hela landet kan erbjudas kompetensutveckling och pedagogiska verktyg för att eleverna ska ges förutsättningar att nå kunskapskraven. Även föreningsdrivna filmverksamheter har stor betydelse för barns och ungas kunskaper om rörlig bild och möjligheter till eget skapande.

Intresset för att använda film i skolan växer alltjämt och efterfrågan på kompetensutveckling i filmpedagogik bland lärare är fortsatt stor. Filminstitutet samarbetar bland annat med fem mellanstadieklasser runt om i landet kring filmpedagogik i projektet Kompisskolor. Erfarenheter från Kompisskoleprojektet publiceras löpande på Filminstitutets webbplats som inspiration till andra pedagoger.

Filminstitutet genomför även många andra verksamheter för att stärka arbetet med filmpedagogik, bland annat genom skolbiodagar och kurser för filmpedagoger och lärare. Även Suzanne Ostens uppdrag som barnfilmsambassadör bör nämnas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I en värld där kommunikation genom bilder blir allt vanligare på nätet krävs det att barn och unga kan ta ställning till exempelvis de normer och värderingar som bilder förmedlar och ha ett kritiskt tänkande i förhållande till dem. Därför är både Statens medieråds arbete med medie- och informationskunnighet och Filminstitutets arbete med filmpedagogik ytterst viktigt.

Jag kommer även framöver att verka för att barn och unga verkligen har de nödvändiga verktyg som behövs för att kritiskt kunna granska det rörliga mediet.

Fru talman! Det är intressant att ta del av statsrådets svar på min fråga. Jag skulle önska att även statsrådet ställer sig bakom filmen som en viktig kulturyttring tillsammans med litteraturen, bilden och de andra konstformerna, eftersom filmen har ett så viktigt fokus i den svenska kulturen.

Som statsrådet sa lever vi i en tid där bilden präglar vår tillvaro. Alla, unga som gamla, präglas av detta, och redan i förskoleåldern är unga människor ute på nätet. Där är de väldigt sårbara, precis som ute på gator och torg. Såklart är föräldrarna de viktigaste och närmaste värnen, och föräldrarna måste också få möjlighet till stöttning i sin uppgift att lära barnen ett kritiskt granskande.

Där kommer den viktigaste insatsen som jag och vi ser det: studenterna. De som läser till förskollärare, grundskollärare och gymnasielärare måste i sin grundutbildning få kunskap om bildens betydelse och makt och hur barn kan få redskap att lära sig hantera bilden. Att kunna inympa ett kritiskt tänkande redan i späd ålder är en viktig parameter i en filmpolitik med kvalitet.

Unga människor filmar vardagshändelser med sina mobilkameror. Många lägger upp klipp på sociala medier. Bloggar och poddar lockar hundratals unga följare. Kontrollen av att de följer vanliga lagar och regler är inte helt vattentät. Det behöver göras mycket där för att skydda barnen.

Fler och fler kan göra film i dag och förverkliga sina konstnärliga filmdrömmar utan att behöva begränsas av ekonomiska förutsättningar. Det är bra. Samtidigt kan film och andra medier manipulera verkligheten. Detta att alla har ständig tillgång till filmkameror innebär risker. Vi vuxna måste se till att det finns gränser och verktyg att hantera riskerna.

Vet kulturministern hur många timmar på lärarutbildningen man lär ut till studenterna hur de ska hjälpa barnen till ett kritiskt granskande av film? Vet kulturministern hur många timmar detta görs på lärarutbildningen?

Fru talman! Tack för ytterligare diskussion i detta viktiga ämne.

Precis som Cecilia Magnusson beskriver berör MIK, förmågan att hantera och arbeta samt kritiskt granska rörlig bild, många olika politikområden. Inte minst viktig är utbildningspolitiken på de olika nivåerna, inte enbart riktad till de barn och unga som går i skolan utan också till lärarna. Jag vet inte alls exakt hur många timmar, eller hur få timmar, jag misstänker att det är få timmar, lärarstudenterna får. Det är ett område som vi just nu arbetar med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För första gången har departementschefen på Kulturdepartementet, vilket är jag, tillsammans med Utbildningsdepartementets departementschef Gustav Fridolin bildat en arbetsgrupp mellan våra två departement. Det är helt nytt. Det har inte skett tidigare i den formen när departementen har varit delade. Detta är för att vi ska kunna identifiera några av de områden där vi gemensamt ser behov av den kunskapen, bland annat med utgångspunkt i erfarenheter från de olika myndigheter vi jobbar med nu. Till exempel ansvarar jag för Statens medieråd, den myndighet som i dag arbetar mycket med att ta fram olika verktyg och material för lärare, föräldrar och unga. Gustav Fridolin har som departementschef på Utbildningsdepartementet möjlighet att påverka hur lärarutbildningen ser ut, även om Hellmark Knutsson har ansvaret för högre utbildningar.

Det här området befinner sig just nu under lupp. Utvecklingen går oerhört snabbt. Det kommer siffror efter siffror och underlag efter underlag som visar att vi ligger steget efter. Detta är allvarligt, både när det handlar om att rörlig bild behöver bli ett verktyg som många unga kan utvecklas med ur ett rent kulturpolitiskt perspektiv, men också i fråga om den våldsbejakande extremismen. Vi ser hur mörkerkrafter och extremister på olika sätt använder den rörliga bilden för att locka till sig och radikalisera unga. Vi behöver rusta våra barn och unga, via inte minst lärarna, precis som Cecilia Magnusson beskriver, så att de kritiskt kan granska och genomskåda budskapen. Vem är avsändaren? På vilket sätt klipps de olika bilderna ihop? Vilken är berättelsen, som blir stark i bild? Bilden är ett av de starkaste medierna och kommunikationsverktygen vi har.

En av de saker som finns är IDA-gruppen. Det är alltså tjänstemän från Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet som arbetar på Gustav Fridolins och mitt uppdrag med att ta fram förslag på nya politiska verktyg. Där har vi identifierat MIK-frågorna. Vi behöver se vilka olika och nya uppdrag som ska ges till våra myndigheter.

Precis som Cecilia Magnusson anger går medieanvändningen långt ned i åldrarna. Redan små barn, ettåringar och tvååringar, hanterar bildmedier. Därför har Statens medieråd, den myndighet som arbetar mest med denna fråga, sedan hösten 2014 genomfört en pilotutbildning av barnavårdscentraler. De är en av de plattformar vi har identifierat under senare år i Sverige där vi når många nyblivna föräldrar som behöver kunskaper om barns och ungas medievardag, verktyg och föräldrars ansvar.

Jag ser fram emot att höra svaret på hur exakt hur många, eller få, timmar lärarstudenterna i dag får för att utveckla kunskaper på detta område. Det är viktig kunskap som behöver nå våra barn.

Fru talman! Det är tre timmar schemalagd tid på förskollärarutbildningen. På ingen av de andra utbildningarna finns det några timmar som är specialdestinerade till detta. Det är ett underbetyg för modern svensk lärarutbildning.

Steget efter är en underdrift. Jag hade uppskattat om regeringen i förslaget till filmpolitik hade lagt med att få in kritiskt granskande i lärarutbildningarna redan för förskoleåldern. Tre timmar räcker enbart till att reda ut vad en film gör och hur en film kan manipulera. Dessa frågor arbetar man noggrant med på Göteborgs universitet. Där ordnar man fortbildning - just det som kulturministern tog upp - åt skolor och lärarutbildare som vill ha verktyg för att föra över den kunskapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är oerhört viktigt att snabbt få in i lärarutbildningarna, på ett genomgående vetenskapligt sätt, hur dessa kunskaper och verktyg överförs till små barn i förskoleåldern.

Det är synd att regeringen inte tog chansen i den filmpolitiska propositionen, som snart kommer att ligga på riksdagens bord för debatt, fru talman. Det behövs en filmpolitik som tar upp alla sidor av filmmediet, inte för att begränsa de många människornas konstnärliga drömmar men för att ge alla barn och unga verktyg att kritiskt granska den rörliga bilden. Det handlar om rätten till skydd för varje ung människa.

Jag blir glad över att höra att kulturministern och utbildningsministern nu arbetar tillsammans. Vi har ju goda erfarenheter av samarbete mellan departement från allianstiden. Om kulturministern vill ha lite tips är hon välkommen. Det finns många gamla ministrar kvar i kammaren som kan komma med goda råd.

Det var mycket i kulturministerns svar som handlade om att saker kan göras, men hur ska vi rusta barn och unga med medie- och informationskunnighet? Hur har kulturministern sagt till Statens medieråd att göra detta? Hur ser kulturministern till att de insatser som görs i dag är de rätta och att de går till rätt saker? Finns någon garanti? Hur försäkrar sig kulturministern om detta?

Ett tips till Fridolinska och Bahska arbetsgruppen är att jobba lite bredare än bara med Konstfack och även titta på lärarutbildningar och andra institutioner som kan ha kunskap i dessa frågor.

Kulturministern talade också om kompetensutveckling. Hur ser kompetensutvecklingslinjen ut?

Fru talman! När det gäller goda samarbeten mellan departementen var det, om jag har förstått rätt, inte så mycket samarbete mellan just Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet under de senaste åtta åren när Alliansen hade makten. Men det kanske finns andra godare exempel att hitta på andra departement.

Vi tror mycket på det samarbetet, och vi tror på de uppgifter som vi har gett våra tjänstemän. Precis som Cecilia Magnusson säger behöver vi utveckla vilka områden som ska arbeta med just MIK-frågorna, medie- och informationskunnigheten. Det är inte enbart inom filmpolitiken. Det är därför som vi inte enbart har barn och unga i fokus om mediekunnigheten. Jag hoppas och tror att Cecilia Magnusson känner till att i förslaget till ny filmpolitik har vi utgått från det som omfattas av det nuvarande filmavtalet. Den filmkulturella delen har inte varit i fokus eftersom den fortsätter. Där ligger många av de uppdrag som Filminstitutet i dag har, och man arbetar med fokus just på barns och ungas kunskaper om rörlig bild.

Statens filminstitut är inte den enda aktören på området. Det är många som jobbar med filmhandledningar till lärare och annat stöd till filmpedagogiskt arbete. Det gör till exempel Filmcentrum, Folkets Hus och Parker, Våra Gårdar, flertalet biografföreståndare och landets många filmstudior. Inom ramen för kultursamverkansmodellen är det regionala arbetet i landets filmresurscentrum viktigt för barn och unga. Vi har Skapande skola där man också arbetar med att lära barn och unga att hantera och granska film och rörlig bild.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I lärokurser och ämnesplaner för grundskola och gymnasieskola ställs det krav gällande elevers kunskaper om och möjlighet att skapa rörlig bild.

Med andra ord görs det mycket. Men Cecilia Magnusson frågade vad exakt vi har gjort sedan ett och ett halvt år tillbaka när det gäller MIK-frågorna. Jag har en lång lista, och jag är tacksam för att riksdagsledamoten frågade. Vi har satsat en hel del på att öka Statens medieråds uppgifter när det gäller dessa frågor just för att frågan är på bordet; den är akut och brännande.

Som jag tidigare sa har vi sett att vi är steget efter, inte minst kopplat till den våldsbejakande extremismen där vi ser hur man på ett mycket avancerat sätt använder rörlig bild för att radikalisera unga.

I budgetpropositionen för 2016 gav vi Statens medieråd finansiering för att strategiskt utveckla myndighetens arbete med medie- och informationskunnighet. Vi permanentade den uppgift som tidigare regering bara gett i korta projekt.

Vi har särskilt betonat vikten av att den kunskap som har producerats och är riktad till lärare och andra vuxna i barns närhet ska ha fokus på att rusta unga att bättre stå emot hatiska, rasistiska, sexistiska, våldsbejakande, propagandistiska eller konspiratoriska budskap på nätet.

Vi har också gett Statens medieråd i uppdrag att utveckla en kampanj som heter No Hate Speech Movement. Den ska omfatta insatser för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism.

Vi har gett uppdrag till den interdepartementala gruppen och till ytterligare lärarhandledning och utveckling av material. Inte minst har vi utvecklandet av material tillsammans med Konstfack, som vi också ska sprida.

Vi har alltså gjort en hel del, men det mesta återstår.

Fru talman! Det är intressant att höra kulturministern tala om dessa frågor, men det viktiga är att det blir verkstad. Vi kan kasta ur oss många ord i denna kammare, men det viktiga är att vi får en verkstad.

Det är gott och väl att vi ökar skyddet mot våldsbejakande extremism, men barn och unga av i dag står inför en kaskad av reklambudskap och budskap och manipulationer av andra slag. Det är oerhört viktigt att de lär sig att granska dem så att de kan bli kritiska medborgare. Jag kan därför inte nog understryka det kulturministern sa om att det mesta arbetet återstår.

Det är synd att man inte tog chansen att ta med dessa viktiga delar när man gjorde en filmpolitisk proposition. I alla fall för mig som moderat är barn och unga dem som jag vill ägna min kraft och politiska glöd åt.

Filmpolitik är en helhet. Vi hade många samtal med kulturministern där vi krävde att de filmkulturella insatserna skulle ingå i propositionen. Det struntade man fullständigt i. Men det är bra om man tänker om.

Jag tycker inte att det är för få aktörer. När jag hör kulturministern låter det snarare som att det är för många aktörer. Man borde ha mer spets och kraft koncentrerad på de saker som är viktigast.

Jag önskar kulturministern lycka till i det viktiga arbetet med att samordna sig med utbildningsministern och andra aktörer i denna fråga så att det blir lite verkstad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Verkstad ligger för mig. Att strunta i saker har aldrig legat för mig - inte i tidigare uppdrag och definitivt inte som kultur- och demokratiminister.

Hanteringen av rörlig bild och kunskapen om rörlig bild är central för våra barn och unga ur många perspektiv. Självklart handlar det om att kunna granska och stå emot budskap, att kunna identifiera vem avsändaren är och vad denna vill och att kunna stå sig i konkurrensen om jobben runt om i Europa och världen. Det är viktig kunskap som vi behöver fördjupa arbetet med.

När det gäller filmpolitik är barn och unga sedan länge i fokus och högt prioriterade. Det bevisar en rad fantastiska verksamheter i Filminstitutets regi. Det viktiga där är hur:et, hur det har utvecklats och på vilket sätt man utvecklar denna kunskap i samverkan med andra myndigheter, instanser, organisationer och företag.

Det är inte vi i politiken som ska utveckla hur:et. Vi ska skapa förutsättningarna och sätta målen, för precis som Cecilia Magnusson säger är det avgörande i den tid vi lever i och så som vi tror att framtiden kommer att utveckla sig.

Hur:et ska utvecklas av filmbranschen, och i de råd som nu inrättas med experter på film. Kunskapen om hur man jobbar med film, hur man granskar film, på vilket sätt film kan stimulera utveckling och hjälpa en att hantera verkligheten ska ges av dem som verkligen kan frågan.

Tack för interpellationen!

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Saila Quicklund har frågat mig vad jag ser för fördelar med att införliva Jämtlands län i region Stornorrland och vad det egentliga motivet till förslaget är.

Eva Lohman har frågat mig vad jag ser för fördelar med att införliva Västernorrland i region Stornorrland.

Jag besvarar dem i ett gemensamt svar.

Det kan inledningsvis påpekas att Indelningskommittén ännu inte har lämnat något förslag till ny läns- och landstingsindelning och att regeringen därmed inte heller har tagit ställning till något sådant förslag.

Om kommittén finner att det är möjligt att genomföra en eller flera indelningsändringar som kan träda i kraft den 1 januari 2019 kommer kommittén att lämna ett delbetänkande senast den 30 juni 2016.

Kommitténs arbete pågår alltså, och jag avser därför inte att föregå kommitténs arbete i dessa eller andra frågor.

Regionfrågan har utretts ett flertal gånger, senast av Ansvarskommittén och Utredningen om den statliga regionala förvaltningen. Det är bland annat utifrån dessa utredningar tydligt att den nuvarande läns- och landstingsindelningen till stora delar inte längre är ändamålsenlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även det nyligen presenterade betänkandet av Utredningen om högspecialiserad vård föreslår färre sjukvårdshuvudmän. Flera av landstingen är för små för att klara av sina uppgifter både på kort och på lång sikt.

Även länsstyrelserna har motsvarande problem.

Syftet med att tillsätta Indelningskommittén är att skapa en ändamålsenlig indelning och effektiva organisationer som medför bestående fördelar, bland annat genom en bättre anpassning till demografiska, näringsgeografiska och miljömässiga förhållanden. De utredningar som genomförts har pekat på vikten av att vidta dessa åtgärder innan det blir alltför svårt för de ansvariga att hantera olika utmaningar.

Det är viktigt att Sverige har en välfungerande samhällsorganisation som också i ett längre perspektiv kan tillförsäkra medborgarna en god samhällsservice.

Fru talman! Saila Quicklund har frågat mig vad jag ser för fördelar med att införliva Jämtlands län i region Stornorrland och vad det egentliga motivet till förslaget är.

Eva Lohman har frågat mig vad jag ser för fördelar med att införliva Västernorrland i region Stornorrland.

Jag besvarar dem i ett gemensamt svar.

Det kan inledningsvis påpekas att Indelningskommittén ännu inte har lämnat något förslag till ny läns- och landstingsindelning och att regeringen därmed inte heller har tagit ställning till något sådant förslag.

Om kommittén finner att det är möjligt att genomföra en eller flera indelningsändringar som kan träda i kraft den 1 januari 2019 kommer kommittén att lämna ett delbetänkande senast den 30 juni 2016.

Kommitténs arbete pågår alltså, och jag avser därför inte att föregå kommitténs arbete i dessa eller andra frågor.

Regionfrågan har utretts ett flertal gånger, senast av Ansvarskommittén och Utredningen om den statliga regionala förvaltningen. Det är bland annat utifrån dessa utredningar tydligt att den nuvarande läns- och landstingsindelningen till stora delar inte längre är ändamålsenlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även det nyligen presenterade betänkandet av Utredningen om högspecialiserad vård föreslår färre sjukvårdshuvudmän. Flera av landstingen är för små för att klara av sina uppgifter både på kort och på lång sikt.

Även länsstyrelserna har motsvarande problem.

Syftet med att tillsätta Indelningskommittén är att skapa en ändamålsenlig indelning och effektiva organisationer som medför bestående fördelar, bland annat genom en bättre anpassning till demografiska, näringsgeografiska och miljömässiga förhållanden. De utredningar som genomförts har pekat på vikten av att vidta dessa åtgärder innan det blir alltför svårt för de ansvariga att hantera olika utmaningar.

Det är viktigt att Sverige har en välfungerande samhällsorganisation som också i ett längre perspektiv kan tillförsäkra medborgarna en god samhällsservice.

Fru talman! Tack, civilministern, för svaret! Civilministern svarar dock inte fullständigt på mina frågor, men det är kanske mycket som klarnar under debatten.

Civilministern påpekar också att regionfrågan har utretts flera gånger, vilket stämmer. Låt oss också påminna oss om att dessa utredningar har nästan tio år på nacken. Sverige är inte samma land som det var för tio år sedan. Hur kan en utredning som togs fram för tio år sedan ligga till grund för en ny regionindelning?

Både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt valde att kasta dessa utredningar i papperskorgen med motiveringen att det skulle finnas ett underifrånperspektiv. Min fråga är: Varför delar inte civilministern deras åsikt gällande underifrånperspektivet?

Varför tvingar regeringen fram storregioner? Slagkraftiga regioner växer fram underifrån. Det finns ett flertal exempel på det: Jämtland, Härjedalen, Gotland, Halland, Jönköping, Örebro med flera. Några av dessa regioner bildades så sent som 2015 av egen kraft och med en annan bäring.

Civilministern har i en debatt mot mig i P1 Morgon uttryckt att det är Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som har varit pådrivande för att få igenom den här reformen.

Vid ett annat tillfälle var det sjukvårdens personal som hade drivit på i regionfrågan. När fick undersköterskor och sjuksköterskor möjlighet att uttala sina ståndpunkter i denna fråga? Jag skulle verkligen önska att vårdens hjältar fick möjlighet att uttrycka sina synpunkter. Tyvärr tror jag inte att det har skett, men jag tar gärna emot material och redovisningar om det, om det finns sådana.

Civilministern framhåller också att vi måste möta hälso- och sjukvårdens utmaningar. Ja, sjukvården har stora utmaningar, men låt oss också påminna oss om att vi har världens bästa sjukvård när det gäller kostnadseffektivitet och vårdkvalitet.

Idén med regionindelning har dessutom passerat ett bästföredatum. Vårdens mest kostsamma och komplicerade åtgärder koncentreras redan i dag till ett fåtal sjukhus. Även de största regionerna och landstingen behöver samarbeta över gränserna. Lägg därtill en ny patientlag som ökar patientens makt nationellt och internationellt. En ny regionreform går alltså i motsatt riktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den bästa vården i landet har Jönköping, Halland, Kalmar och Östergötland, och det är inte några stora regioner. Det finns i dag inga belägg för att vårdkvalitet, effektivitetskrav och patientsäkerhet ökar med stora regioner.

Påståenden som är ganska vanliga från regeringen i den här frågan är att det blir en starkare och jämnare utvecklingskraft via stora regioner. Ansvarskommittén ansåg också att en region bör innehålla ungefär 1-2 miljoner invånare.

Om man granskar den ekonomiska utvecklingen mellan 2002 och 2012 finner man inget som helst samband mellan regional folkmängd och tillväxttakt. Jag skulle gärna vilja att civilministern kommenterade just den delen.

Fru talman! Tack, civilministern, för svaret! Civilministern svarar dock inte fullständigt på mina frågor, men det är kanske mycket som klarnar under debatten.

Civilministern påpekar också att regionfrågan har utretts flera gånger, vilket stämmer. Låt oss också påminna oss om att dessa utredningar har nästan tio år på nacken. Sverige är inte samma land som det var för tio år sedan. Hur kan en utredning som togs fram för tio år sedan ligga till grund för en ny regionindelning?

Både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt valde att kasta dessa utredningar i papperskorgen med motiveringen att det skulle finnas ett underifrånperspektiv. Min fråga är: Varför delar inte civilministern deras åsikt gällande underifrånperspektivet?

Varför tvingar regeringen fram storregioner? Slagkraftiga regioner växer fram underifrån. Det finns ett flertal exempel på det: Jämtland, Härjedalen, Gotland, Halland, Jönköping, Örebro med flera. Några av dessa regioner bildades så sent som 2015 av egen kraft och med en annan bäring.

Civilministern har i en debatt mot mig i P1 Morgon uttryckt att det är Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som har varit pådrivande för att få igenom den här reformen.

Vid ett annat tillfälle var det sjukvårdens personal som hade drivit på i regionfrågan. När fick undersköterskor och sjuksköterskor möjlighet att uttala sina ståndpunkter i denna fråga? Jag skulle verkligen önska att vårdens hjältar fick möjlighet att uttrycka sina synpunkter. Tyvärr tror jag inte att det har skett, men jag tar gärna emot material och redovisningar om det, om det finns sådana.

Civilministern framhåller också att vi måste möta hälso- och sjukvårdens utmaningar. Ja, sjukvården har stora utmaningar, men låt oss också påminna oss om att vi har världens bästa sjukvård när det gäller kostnadseffektivitet och vårdkvalitet.

Idén med regionindelning har dessutom passerat ett bästföredatum. Vårdens mest kostsamma och komplicerade åtgärder koncentreras redan i dag till ett fåtal sjukhus. Även de största regionerna och landstingen behöver samarbeta över gränserna. Lägg därtill en ny patientlag som ökar patientens makt nationellt och internationellt. En ny regionreform går alltså i motsatt riktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den bästa vården i landet har Jönköping, Halland, Kalmar och Östergötland, och det är inte några stora regioner. Det finns i dag inga belägg för att vårdkvalitet, effektivitetskrav och patientsäkerhet ökar med stora regioner.

Påståenden som är ganska vanliga från regeringen i den här frågan är att det blir en starkare och jämnare utvecklingskraft via stora regioner. Ansvarskommittén ansåg också att en region bör innehålla ungefär 1-2 miljoner invånare.

Om man granskar den ekonomiska utvecklingen mellan 2002 och 2012 finner man inget som helst samband mellan regional folkmängd och tillväxttakt. Jag skulle gärna vilja att civilministern kommenterade just den delen.

Fru talman! Tack för svaret på min interpellation, civilministern!

Nu riskerar jag att säga samma saker som min kollega Saila Quicklund, eftersom vi kommer från grannlän och har interpellerat i samma fråga.

Jag är medveten om att Indelningskommittén ännu inte har lämnat något svar om en ny läns- och landstingsindelning. Men jag räknar med att det kommer ett förslag inom kort, och det är därför som jag har skrivit interpellationen. Det gäller att stämma i bäcken, som man säger.

Ett Stornorrland har diskuterats under de senaste 20 åren. Förslaget har inte fallit i god jord, inte i Norrland. Det finns ingen folklig förankring. Tvärtom är det en majoritet av medborgarna i Norrbotten och i mitt hemlän Västernorrland som inte vill ha en storregion. Däremot är det politiker som tycker att det är bra med en sådan. S-märkta politiker tycker att det är bra, men Moderaterna i Västernorrland tycker inte det.

En Sifoundersökning visade alldeles nyligen att en majoritet av medborgarna i de fyra nordligaste länen är emot en storregion.

En sådan här stor reform måste ha medborgarna med sig. Hur ska man annars få en bra demokratisk förankring? Man ska ha människor med sig, inte emot sig, om man vill uppnå goda resultat. För mig är det en gammal god sanning.

Vi talar om en region som är större än halva Sverige. Den utgör 54 procent av Sveriges yta. Det finns 880 000 invånare, alltså färre än 1 miljon. Det finns 44 kommuner, 12 sjukhus, 128 hälsocentraler och det är ungefär 100 mil från norr till söder. I regionen finns fyra landsting varav tre har 1 miljard i underskott. Det fjärde landstinget, Västerbotten, har ett mycket blygsamt överskott på 8 miljoner. Men det är alltså otroligt strukturella förändringar som måste till.

Anser statsrådet att lokal förankring är viktig när det gäller så stora reformer som en ny regionindelning i den storlek som vi nu talar om, alltså ett Stornorrland?

Fru talman! Tack för svaret på min interpellation, civilministern!

Nu riskerar jag att säga samma saker som min kollega Saila Quicklund, eftersom vi kommer från grannlän och har interpellerat i samma fråga.

Jag är medveten om att Indelningskommittén ännu inte har lämnat något svar om en ny läns- och landstingsindelning. Men jag räknar med att det kommer ett förslag inom kort, och det är därför som jag har skrivit interpellationen. Det gäller att stämma i bäcken, som man säger.

Ett Stornorrland har diskuterats under de senaste 20 åren. Förslaget har inte fallit i god jord, inte i Norrland. Det finns ingen folklig förankring. Tvärtom är det en majoritet av medborgarna i Norrbotten och i mitt hemlän Västernorrland som inte vill ha en storregion. Däremot är det politiker som tycker att det är bra med en sådan. S-märkta politiker tycker att det är bra, men Moderaterna i Västernorrland tycker inte det.

En Sifoundersökning visade alldeles nyligen att en majoritet av medborgarna i de fyra nordligaste länen är emot en storregion.

En sådan här stor reform måste ha medborgarna med sig. Hur ska man annars få en bra demokratisk förankring? Man ska ha människor med sig, inte emot sig, om man vill uppnå goda resultat. För mig är det en gammal god sanning.

Vi talar om en region som är större än halva Sverige. Den utgör 54 procent av Sveriges yta. Det finns 880 000 invånare, alltså färre än 1 miljon. Det finns 44 kommuner, 12 sjukhus, 128 hälsocentraler och det är ungefär 100 mil från norr till söder. I regionen finns fyra landsting varav tre har 1 miljard i underskott. Det fjärde landstinget, Västerbotten, har ett mycket blygsamt överskott på 8 miljoner. Men det är alltså otroligt strukturella förändringar som måste till.

Anser statsrådet att lokal förankring är viktig när det gäller så stora reformer som en ny regionindelning i den storlek som vi nu talar om, alltså ett Stornorrland?

Fru talman! Tack, Eva Lohman och Saila Quicklund, för inläggen!

Till att börja med ska vi ha korrekt historia med oss. Regeringen Göran Persson tillsatte Ansvarskommittén men hann aldrig ta emot betänkandet, utan det lämnades till den första regeringen Reinfeldt. Den regeringen satte igång ett arbete med detta, men på grund av politiska låsningar kunde man inte komma till skott, vilket också blockerade frågan om regionbildning i flera landsting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför som regeringen nu lägger fram propositionen om bildandet av regioner i flera av våra landsting. Nu senast gällde det Norrbottens län, Västernorrlands län, Västmanlands län och Uppsala län. Där har det funnits ett tryck i många år, men på grund av politiska låsningar kunde dessa reformer inte genomdrivas.

Interpellanterna berör frågan om sjukvården. Den frågan har diskuterats väldigt länge. Det finns flera statliga utredningar som pekar på behovet av färre huvudmän inom sjukvården och behovet av att ha ett brukarunderlag som innebär att man kan jobba med effektiviseringar. Det finns enorma utmaningar i den offentliga sektorn. Det finns en mycket hög urbaniseringstakt, en demografisk utveckling som innebär stora ansträngningar för den offentliga sektorn, både ur ett finansieringsperspektiv och ur ett verksamhetsperspektiv, inte minst om vi ska säkerställa likvärdigheten i välfärden i hela vårt land.

Men det finns också en annan aspekt på detta, och det är den statliga indelningen. Den svenska statens regionala förankring har försvagats avsevärt efter enmyndighetsreformen. Nu är det bara länsstyrelserna som organiseras på länsnivå, och det är länsstyrelserna som ska koordinera staten regionalt och säkerställa att staten talar med en röst, men det är ju inte möjligt eftersom de övriga statliga myndigheterna inte organiserar sig på länsnivå. De har alla sina egna unika regionala indelningar som inte överensstämmer med varandra. Det är klart att detta skapar en del koordineringssvårigheter inom staten, men också i relationerna mellan staten och kommunsektorn.

Regeringen måste nu ta tag i detta, och då krävs det att vi får en regional karta som motsvarar också landstingens regionala karta för att på så sätt underlätta en koordinering mellan de olika nivåerna. Den här processen har, som sagt, pågått i många år. Det har varit åtminstone tre fyra utredningar i modern tid som har tittat på detta. Det är nu viktigt att ta tag i denna fråga, men då måste förändringsprocessen genomföras i bred dialog med berörda parter, med landstingen, med kommunerna, med det civila samhället, med professionerna inom sjukvården, med de statliga organisationerna och med de statliga myndigheterna.

Det är precis det som nu görs av förhandlingspersonerna. Jag ska inte föregå deras arbete. Jag tycker att det är viktigt att vi har en ordentlig debatt om detta, eftersom det rör viktiga frågor som handlar om likvärdigheten i vårt land. Staten har inte tagit sitt ansvar. Det finns en alltför stor och växande regional klyfta i vårt land.

Bara begreppet Stornorrland vittnar ju om vilket Stockholmsperspektiv vi har på förvaltningspolitiken. Faktum är att det förslag som diskuteras inkluderar inte ens hela Norrland. Men ur ett Stockholmsperspektiv blir det ett Stornorrland som diskuteras, och det är inget fel på Stockholmsperspektivet, men Sverige måste tillåta fler perspektiv om vi ska få en utveckling med jämnstarka regioner och god ekonomisk och social utveckling i hela vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot en bred diskussion om konkreta förslag. Det är svårt att diskutera detta ärende utan att vi har förslagen på vårt bord. Då vet vi inte heller hur de berörda landstingen ställer sig till kommande förslag.

Fru talman! Tack, Eva Lohman och Saila Quicklund, för inläggen!

Till att börja med ska vi ha korrekt historia med oss. Regeringen Göran Persson tillsatte Ansvarskommittén men hann aldrig ta emot betänkandet, utan det lämnades till den första regeringen Reinfeldt. Den regeringen satte igång ett arbete med detta, men på grund av politiska låsningar kunde man inte komma till skott, vilket också blockerade frågan om regionbildning i flera landsting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför som regeringen nu lägger fram propositionen om bildandet av regioner i flera av våra landsting. Nu senast gällde det Norrbottens län, Västernorrlands län, Västmanlands län och Uppsala län. Där har det funnits ett tryck i många år, men på grund av politiska låsningar kunde dessa reformer inte genomdrivas.

Interpellanterna berör frågan om sjukvården. Den frågan har diskuterats väldigt länge. Det finns flera statliga utredningar som pekar på behovet av färre huvudmän inom sjukvården och behovet av att ha ett brukarunderlag som innebär att man kan jobba med effektiviseringar. Det finns enorma utmaningar i den offentliga sektorn. Det finns en mycket hög urbaniseringstakt, en demografisk utveckling som innebär stora ansträngningar för den offentliga sektorn, både ur ett finansieringsperspektiv och ur ett verksamhetsperspektiv, inte minst om vi ska säkerställa likvärdigheten i välfärden i hela vårt land.

Men det finns också en annan aspekt på detta, och det är den statliga indelningen. Den svenska statens regionala förankring har försvagats avsevärt efter enmyndighetsreformen. Nu är det bara länsstyrelserna som organiseras på länsnivå, och det är länsstyrelserna som ska koordinera staten regionalt och säkerställa att staten talar med en röst, men det är ju inte möjligt eftersom de övriga statliga myndigheterna inte organiserar sig på länsnivå. De har alla sina egna unika regionala indelningar som inte överensstämmer med varandra. Det är klart att detta skapar en del koordineringssvårigheter inom staten, men också i relationerna mellan staten och kommunsektorn.

Regeringen måste nu ta tag i detta, och då krävs det att vi får en regional karta som motsvarar också landstingens regionala karta för att på så sätt underlätta en koordinering mellan de olika nivåerna. Den här processen har, som sagt, pågått i många år. Det har varit åtminstone tre fyra utredningar i modern tid som har tittat på detta. Det är nu viktigt att ta tag i denna fråga, men då måste förändringsprocessen genomföras i bred dialog med berörda parter, med landstingen, med kommunerna, med det civila samhället, med professionerna inom sjukvården, med de statliga organisationerna och med de statliga myndigheterna.

Det är precis det som nu görs av förhandlingspersonerna. Jag ska inte föregå deras arbete. Jag tycker att det är viktigt att vi har en ordentlig debatt om detta, eftersom det rör viktiga frågor som handlar om likvärdigheten i vårt land. Staten har inte tagit sitt ansvar. Det finns en alltför stor och växande regional klyfta i vårt land.

Bara begreppet Stornorrland vittnar ju om vilket Stockholmsperspektiv vi har på förvaltningspolitiken. Faktum är att det förslag som diskuteras inkluderar inte ens hela Norrland. Men ur ett Stockholmsperspektiv blir det ett Stornorrland som diskuteras, och det är inget fel på Stockholmsperspektivet, men Sverige måste tillåta fler perspektiv om vi ska få en utveckling med jämnstarka regioner och god ekonomisk och social utveckling i hela vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot en bred diskussion om konkreta förslag. Det är svårt att diskutera detta ärende utan att vi har förslagen på vårt bord. Då vet vi inte heller hur de berörda landstingen ställer sig till kommande förslag.

Fru talman! Min kollega tog upp att det gäller 54 procent - vi har också siffror på 58 procent - av landets yta. Vi har 21 landshövdingar som uttrycker sig i Dagens Samhälle, och av dem är det en enda landshövding som uttrycker sig positivt till den här regionbildningen. Man säger också att detta är ett orimligt förslag. Jag tycker inte att vi ska lägga tid på att precisera hur och att det ska finnas konkreta förslag. Det är processen som vi motsätter oss.

Vi har ett län som på eget initiativ har bildat en region, som jag nämnde tidigare. Vi har också på egen hand förbättrat ekonomin väsentligt. Det har skett via effektiviseringar. Nettokostnaden har gått från minus 6 procent till 0,4 procent på sex månader. Vi har inte skurit på vårdgolvet, utan det handlar om andra effektiviseringar. Moderaterna är nu med i majoriteten, och det är flera av våra förslag som har gett effekt.

Den politiska styrningen och ledningen är det absolut viktigaste på lokal nivå för att nå de här resultaten. Om det fungerar behövs inte en ny regionreform, utan det viktiga är den lokala styrningen och ledningen. Det är också det som ministern efterfrågar. Alltså behövs inte en ny regionreform för det.

Dessutom måste jag som representant för Moderaterna framhålla att det är av stor vikt att vi skapar reformer och förutsättningar för mer jobb och tillväxt i stället. Det är det som också skapar incitament och pengar till vården och omsorgen. Men här skiljer det mellan vår och er politik. Regeringen satsar på en ny regionreform och tror på effektiviseringar och bättre ekonomi för sjukvården i stället för att satsa på jobb och företagande, som ger välfärden mer pengar. Här skiljer vi oss åt.

Vi är också ett län som skulle kunna utveckla samarbetet mot Norge ytterligare. Det finns många gränsbyar. Invånarna i Funäsdalen har till exempel 20-25 mil till Östersund men 6 mil till Røros. Det är samarbeten som vi har tittat på och skulle behöva utveckla ytterligare, i stället för att satsa på en regionreform.

Det är många i länet som vi i dag skickar till de södra delarna av landet. Ungefär 40 procent åker till de södra delarna av landet för att få behandling, och resterande åker upp till Umeå.

Medborgarperspektivet måste inte minst vara i fokus - inte teoretiska argument om stordriftsfördelar, som jag uppfattade att diskussionen handlade mycket om.

Hur bidrar förändringarna till bättre kvalitet, tillgänglighet och service? Det är frågor som jag skulle vilja ha svar på.

Förutsättningarna skiljer sig mycket åt i olika delar av landet. Varje förändring borde motiveras med tydliga argument i det enskilda fallet som gäller varför man vill göra den här stora reformen. Likformiga regioner kan inte vara ett överordnat mål.

Jag har tagit upp det tidigare men skulle ändå vilja lyfta tillbaka frågan om demokratiperspektivet och förankringen, som jag tycker att vi saknar i debatten. Hur säkerställs den folkliga förankringen? Ministern framhåller nu att det förs en dialog ute i landet och att man har ett stort, starkt stöd för reformen - vilket jag över huvud taget inte uppfattar. Vi ser det på många håll. Vi har landshövdingarna. Vi har protestlistor. Det är ett massivt tryck mot den här reformen. Ministern får gärna utveckla var man har fångat det positiva.

Fru talman! Min kollega tog upp att det gäller 54 procent - vi har också siffror på 58 procent - av landets yta. Vi har 21 landshövdingar som uttrycker sig i Dagens Samhälle, och av dem är det en enda landshövding som uttrycker sig positivt till den här regionbildningen. Man säger också att detta är ett orimligt förslag. Jag tycker inte att vi ska lägga tid på att precisera hur och att det ska finnas konkreta förslag. Det är processen som vi motsätter oss.

Vi har ett län som på eget initiativ har bildat en region, som jag nämnde tidigare. Vi har också på egen hand förbättrat ekonomin väsentligt. Det har skett via effektiviseringar. Nettokostnaden har gått från minus 6 procent till 0,4 procent på sex månader. Vi har inte skurit på vårdgolvet, utan det handlar om andra effektiviseringar. Moderaterna är nu med i majoriteten, och det är flera av våra förslag som har gett effekt.

Den politiska styrningen och ledningen är det absolut viktigaste på lokal nivå för att nå de här resultaten. Om det fungerar behövs inte en ny regionreform, utan det viktiga är den lokala styrningen och ledningen. Det är också det som ministern efterfrågar. Alltså behövs inte en ny regionreform för det.

Dessutom måste jag som representant för Moderaterna framhålla att det är av stor vikt att vi skapar reformer och förutsättningar för mer jobb och tillväxt i stället. Det är det som också skapar incitament och pengar till vården och omsorgen. Men här skiljer det mellan vår och er politik. Regeringen satsar på en ny regionreform och tror på effektiviseringar och bättre ekonomi för sjukvården i stället för att satsa på jobb och företagande, som ger välfärden mer pengar. Här skiljer vi oss åt.

Vi är också ett län som skulle kunna utveckla samarbetet mot Norge ytterligare. Det finns många gränsbyar. Invånarna i Funäsdalen har till exempel 20-25 mil till Östersund men 6 mil till Røros. Det är samarbeten som vi har tittat på och skulle behöva utveckla ytterligare, i stället för att satsa på en regionreform.

Det är många i länet som vi i dag skickar till de södra delarna av landet. Ungefär 40 procent åker till de södra delarna av landet för att få behandling, och resterande åker upp till Umeå.

Medborgarperspektivet måste inte minst vara i fokus - inte teoretiska argument om stordriftsfördelar, som jag uppfattade att diskussionen handlade mycket om.

Hur bidrar förändringarna till bättre kvalitet, tillgänglighet och service? Det är frågor som jag skulle vilja ha svar på.

Förutsättningarna skiljer sig mycket åt i olika delar av landet. Varje förändring borde motiveras med tydliga argument i det enskilda fallet som gäller varför man vill göra den här stora reformen. Likformiga regioner kan inte vara ett överordnat mål.

Jag har tagit upp det tidigare men skulle ändå vilja lyfta tillbaka frågan om demokratiperspektivet och förankringen, som jag tycker att vi saknar i debatten. Hur säkerställs den folkliga förankringen? Ministern framhåller nu att det förs en dialog ute i landet och att man har ett stort, starkt stöd för reformen - vilket jag över huvud taget inte uppfattar. Vi ser det på många håll. Vi har landshövdingarna. Vi har protestlistor. Det är ett massivt tryck mot den här reformen. Ministern får gärna utveckla var man har fångat det positiva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill börja med att kommentera begreppet "Stornorrland" för ministern. Egentligen är det ett mindre område som vi pratar om i dag, för när vi pratar om Norrland i dag är Gävleborg inkluderat, men det är det inte i det här förslaget.

Men för att återgå till interpellationen: Det finns många aspekter på detta. Vi har statens regionala närvaro, som Indelningskommittén hoppas ska förstärkas. Men jag ser att det är en risk att den försvagas, eftersom det är en så stor region. Det är långt mellan Karesuando och Sundsvall, som är min hemstad, eller mellan Kiruna och Sundsvall. Det är 100 mil. Det är infrastruktur som kanske inte fungerar så bra.

Man ska inte negligera avstånd och den betydelse som avstånd har för sammanhållningen mellan orter och människor. Geografin är en stor utmaning.

Västernorrlands invånare vill inte ha en storregion. Sundsvallsregionen har som exempel en redan existerande samverkan vad gäller arbetsmarknad. Vi har det med Hudiksvall i söder, Härnösand i norr och Ånge i väster. Vi har gemensam rekrytering. Vi har underlättat för arbetspendling. Området omfattar ungefär 200 000 invånare.

Jag menar att det är utifrån redan fungerande samverkansmodeller som förankring ska ske, när nya regioner ska byggas. Beslut ska fattas så nära människor som möjligt - inte 100 mil bort.

Anser statsrådet att regioner av denna storlek är svaret på Sveriges framtida utmaningar vad gäller arbetsmarknad, infrastruktur och sjukvård?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill börja med att kommentera begreppet "Stornorrland" för ministern. Egentligen är det ett mindre område som vi pratar om i dag, för när vi pratar om Norrland i dag är Gävleborg inkluderat, men det är det inte i det här förslaget.

Men för att återgå till interpellationen: Det finns många aspekter på detta. Vi har statens regionala närvaro, som Indelningskommittén hoppas ska förstärkas. Men jag ser att det är en risk att den försvagas, eftersom det är en så stor region. Det är långt mellan Karesuando och Sundsvall, som är min hemstad, eller mellan Kiruna och Sundsvall. Det är 100 mil. Det är infrastruktur som kanske inte fungerar så bra.

Man ska inte negligera avstånd och den betydelse som avstånd har för sammanhållningen mellan orter och människor. Geografin är en stor utmaning.

Västernorrlands invånare vill inte ha en storregion. Sundsvallsregionen har som exempel en redan existerande samverkan vad gäller arbetsmarknad. Vi har det med Hudiksvall i söder, Härnösand i norr och Ånge i väster. Vi har gemensam rekrytering. Vi har underlättat för arbetspendling. Området omfattar ungefär 200 000 invånare.

Jag menar att det är utifrån redan fungerande samverkansmodeller som förankring ska ske, när nya regioner ska byggas. Beslut ska fattas så nära människor som möjligt - inte 100 mil bort.

Anser statsrådet att regioner av denna storlek är svaret på Sveriges framtida utmaningar vad gäller arbetsmarknad, infrastruktur och sjukvård?

Fru talman! Jobb och tillväxt är målet för alla våra politikområden - jobb och tillväxt i hela landet - och det förutsätter regionalisering. Det finns två förhållningssätt till den offentliga förvaltningen. Det finns en grupp som har mycket stark tro på centralisering och centralmakt, och ett förhållningssätt som utgår från regionaliseringen som en drivkraft för att skapa jämnstarka delar i vårt land och säkerställa att hela Sverige får möjlighet att utvecklas.

Regeringen ansluter sig till det senare. Vi tror på en regionalisering. Det är också därför som vi nu har lagt fram förslag som innebär att vi flyttar ansvaret för regionala utvecklingsfrågor från staten till regionerna - just för att förstärka den regionala förankringen i arbetet för jobb och tillväxt i hela landet.

Men en regionalisering förutsätter robusta och starka regioner som klarar av sina uppgifter, som har tillräckligt stort brukarunderlag. Regionalisering förutsätter jämnstarka regioner, så att inte resurser till infrastruktur och andra satsningar koncentreras bara till vissa delar av landet utan sprids i hela vårt land. Men tyvärr har vi inte den regionala strukturen i dag. Vi har en tydlig asymmetri i den regionala indelningen.

Västernorrland är ett bra exempel. Det är ett fantastiskt län och landsting med många engagerade kommun- och landstingspolitiker som verkar för att prioritera jobb och tillväxt över partigränserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Problemet är att Västernorrlands län bara finns i en enda statlig myndighet som regional indelningsorganisation, och det är länsstyrelsen. Den finns inte i Arbetsförmedlingen, inte i Försäkringskassan, inte i polisen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län är den instans som vi har för koordinering av staten i Västernorrland. Men hur ska det vara möjligt för länsstyrelsen att på sikt effektivt koordinera och samordna staten, säkerställa statens regionala förankring, om dess indelning inte motsvaras av den indelning som finns i de statliga myndigheter som ska koordineras?

Det är där vi står i dag. Därför är det otroligt viktigt att staten tar sitt ansvar och moderniserar den statliga strukturen och utgår från att staten måste ha en stark regional förankring, om den ska vara effektiv och kunna serva medborgarna i hela vårt land, om den ska ha legitimitet.

Vad gäller den kommande processen är det viktigt med den folkliga förankringen. Vad jag har förstått har förhandlingspersonerna och andra berörda parter haft stora möte även i Jämtlands län, träffat medborgare och företagare, det lokala civilsamhället, fört en dialog och också diskuterat alternativen till en regionförstoring. Det är bra att den typen av samtal förs, så att vi har en folklig förankring i processen. Regeringen kommer självklart att beakta den aspekten.

Men vi har inte rätt att svika medborgarna i vårt land. Då måste vi också vara beredda att ta vårt ansvar för att bidra till en modern regional struktur som motsvarar behoven i dagens samhälle.

Sverige byggde ut välfärden med kommunerna som bas. Man genomförde som ett av de första länderna i västvärlden en kommunreform i början av 70-talet just i syfte att skapa kommuner som klarade av att ta hand om välfärden. Det visade sig vara en bra modell. Den kommunaliserade, decentraliserade välfärden har tjänat oss väl.

Det är viktigt att vi också ger den regionala nivån rätt förutsättningar så att vi inte slutar med att regionalisera och decentralisera välfärdsuppgifterna utan tvärtom fortsätter att regionalisera vårt land.

Fru talman! Jobb och tillväxt är målet för alla våra politikområden - jobb och tillväxt i hela landet - och det förutsätter regionalisering. Det finns två förhållningssätt till den offentliga förvaltningen. Det finns en grupp som har mycket stark tro på centralisering och centralmakt, och ett förhållningssätt som utgår från regionaliseringen som en drivkraft för att skapa jämnstarka delar i vårt land och säkerställa att hela Sverige får möjlighet att utvecklas.

Regeringen ansluter sig till det senare. Vi tror på en regionalisering. Det är också därför som vi nu har lagt fram förslag som innebär att vi flyttar ansvaret för regionala utvecklingsfrågor från staten till regionerna - just för att förstärka den regionala förankringen i arbetet för jobb och tillväxt i hela landet.

Men en regionalisering förutsätter robusta och starka regioner som klarar av sina uppgifter, som har tillräckligt stort brukarunderlag. Regionalisering förutsätter jämnstarka regioner, så att inte resurser till infrastruktur och andra satsningar koncentreras bara till vissa delar av landet utan sprids i hela vårt land. Men tyvärr har vi inte den regionala strukturen i dag. Vi har en tydlig asymmetri i den regionala indelningen.

Västernorrland är ett bra exempel. Det är ett fantastiskt län och landsting med många engagerade kommun- och landstingspolitiker som verkar för att prioritera jobb och tillväxt över partigränserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Problemet är att Västernorrlands län bara finns i en enda statlig myndighet som regional indelningsorganisation, och det är länsstyrelsen. Den finns inte i Arbetsförmedlingen, inte i Försäkringskassan, inte i polisen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län är den instans som vi har för koordinering av staten i Västernorrland. Men hur ska det vara möjligt för länsstyrelsen att på sikt effektivt koordinera och samordna staten, säkerställa statens regionala förankring, om dess indelning inte motsvaras av den indelning som finns i de statliga myndigheter som ska koordineras?

Det är där vi står i dag. Därför är det otroligt viktigt att staten tar sitt ansvar och moderniserar den statliga strukturen och utgår från att staten måste ha en stark regional förankring, om den ska vara effektiv och kunna serva medborgarna i hela vårt land, om den ska ha legitimitet.

Vad gäller den kommande processen är det viktigt med den folkliga förankringen. Vad jag har förstått har förhandlingspersonerna och andra berörda parter haft stora möte även i Jämtlands län, träffat medborgare och företagare, det lokala civilsamhället, fört en dialog och också diskuterat alternativen till en regionförstoring. Det är bra att den typen av samtal förs, så att vi har en folklig förankring i processen. Regeringen kommer självklart att beakta den aspekten.

Men vi har inte rätt att svika medborgarna i vårt land. Då måste vi också vara beredda att ta vårt ansvar för att bidra till en modern regional struktur som motsvarar behoven i dagens samhälle.

Sverige byggde ut välfärden med kommunerna som bas. Man genomförde som ett av de första länderna i västvärlden en kommunreform i början av 70-talet just i syfte att skapa kommuner som klarade av att ta hand om välfärden. Det visade sig vara en bra modell. Den kommunaliserade, decentraliserade välfärden har tjänat oss väl.

Det är viktigt att vi också ger den regionala nivån rätt förutsättningar så att vi inte slutar med att regionalisera och decentralisera välfärdsuppgifterna utan tvärtom fortsätter att regionalisera vårt land.

Fru talman! Ministern tar upp att man inte vill svika medborgarna. Men det är precis den känslan medborgarna har därute. De är helt i avsaknad av en dialog. Det är den uppfattning de har.

Regionfrågan lyste dessutom helt med sin frånvaro under valet 2014. Det borde väl vara ett demokratiskt anständighetskrav att också de politiska partierna skulle kunna få redovisa sina ståndpunkter i frågan under valet 2018. Varför vill inte ministern det?

En sådan genomgripande reform med en sådan stor påverkan på hur Sverige styrs och hur den svenska demokratin fungerar är i hög grad en grundlagsnära fråga. I Sverige har vi också en god tradition av en bred samsyn över blockgränserna när vi förändrar politikens spelregler. Det är viktigt att beakta.

I tidskriften Dagens Samhälle kunde vi ta del av en artikel där man beskrev att fem av sex regioner skulle få ett rödgrönt majoritetsstyre om man tittar tillbaka på 2014 års val. Det är väl många med mig som tolkar det som att det kanske är huvudorsaken till varför regeringen nu tvingar fram reformen i denna hastighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I mitt hemlän, Jämtlands län, har besöksnäringen efterlyst en djupanalys och konsekvensanalys. Näringslivet har ifrågasatt reformen. Flera tusen människor har skrivit under Facebookgruppen Vi som vill behålla Region Jämtland Härjedalen. Lägg därtill också frekventa insändarskrivningar.

Om den regionala indelningen ska förändras måste det bygga på medborgarnytta och stark förankring hos dem det berör, människorna ute i landet. Så är inte fallet i dag. Det är helt oacceptabelt.

Fru talman! Ministern tar upp att man inte vill svika medborgarna. Men det är precis den känslan medborgarna har därute. De är helt i avsaknad av en dialog. Det är den uppfattning de har.

Regionfrågan lyste dessutom helt med sin frånvaro under valet 2014. Det borde väl vara ett demokratiskt anständighetskrav att också de politiska partierna skulle kunna få redovisa sina ståndpunkter i frågan under valet 2018. Varför vill inte ministern det?

En sådan genomgripande reform med en sådan stor påverkan på hur Sverige styrs och hur den svenska demokratin fungerar är i hög grad en grundlagsnära fråga. I Sverige har vi också en god tradition av en bred samsyn över blockgränserna när vi förändrar politikens spelregler. Det är viktigt att beakta.

I tidskriften Dagens Samhälle kunde vi ta del av en artikel där man beskrev att fem av sex regioner skulle få ett rödgrönt majoritetsstyre om man tittar tillbaka på 2014 års val. Det är väl många med mig som tolkar det som att det kanske är huvudorsaken till varför regeringen nu tvingar fram reformen i denna hastighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I mitt hemlän, Jämtlands län, har besöksnäringen efterlyst en djupanalys och konsekvensanalys. Näringslivet har ifrågasatt reformen. Flera tusen människor har skrivit under Facebookgruppen Vi som vill behålla Region Jämtland Härjedalen. Lägg därtill också frekventa insändarskrivningar.

Om den regionala indelningen ska förändras måste det bygga på medborgarnytta och stark förankring hos dem det berör, människorna ute i landet. Så är inte fallet i dag. Det är helt oacceptabelt.

Fru talman och statsrådet! Jag vill avslutningsvis säga att jag är medveten om att det finns för- och nackdelar med allting. När det gäller just regionförstoringen tycker vi moderater att den enbart är en nackdel. Vi är övertygade om att ett Stornorrland är för stort. Det är för svårt att hantera framför allt geografiskt.

Hur ska vi få Kalle i Karesuando att engagera sig för någonting och hjälpa till med något som till exempel händer i Stöde i Västernorrland? Det går inte. Det fungerar inte så. Framför allt tror jag att en sådan stor förändring måste komma underifrån.

Jag och många med mig tycker att Indelningskommittén har haft ett ovanifrånperspektiv där man inte har diskuterat med medborgarna. Det är viktigt. En sådan stor förändring måste komma underifrån. Det måste finnas en lokal förankring. Man måste ha människor med sig och inte mot sig när man genomför sådant. Det är en väldigt stor förändring för oss uppe i Norrland.

Fru talman och statsrådet! Jag vill avslutningsvis säga att jag är medveten om att det finns för- och nackdelar med allting. När det gäller just regionförstoringen tycker vi moderater att den enbart är en nackdel. Vi är övertygade om att ett Stornorrland är för stort. Det är för svårt att hantera framför allt geografiskt.

Hur ska vi få Kalle i Karesuando att engagera sig för någonting och hjälpa till med något som till exempel händer i Stöde i Västernorrland? Det går inte. Det fungerar inte så. Framför allt tror jag att en sådan stor förändring måste komma underifrån.

Jag och många med mig tycker att Indelningskommittén har haft ett ovanifrånperspektiv där man inte har diskuterat med medborgarna. Det är viktigt. En sådan stor förändring måste komma underifrån. Det måste finnas en lokal förankring. Man måste ha människor med sig och inte mot sig när man genomför sådant. Det är en väldigt stor förändring för oss uppe i Norrland.

Fru talman! Jag vill tacka riksdagsledamöterna för en bra diskussion. Vi avser att fortsätta den diskussionen. Låt mig påminna riksdagsledamöterna om att regeringen inte ens har fått ett förslag om en ny karta. Möjligtvis får vi ett sådant förslag den 30 juni. Regeringen är inte inblandad i de gränsdragningar som diskuteras mellan de berörda landstingen och förhandlingspersonerna. Vi tar ställning till denna fråga först när vi får ett betänkande från Indelningskommittén.

Det är också viktigt med den folkliga förankringen och underifrånperspektivet. Faktum är att vi valde att sätta igång processen när vi blev uppvaktade av Sveriges Kommuner och Landsting som bad oss att inleda processen. Hela processen utgår från en dialog mellan förhandlingspersonerna och de berörda landstingen.

Det finns olika åsikter om detta. Det är självklart. Det finns moderater som är väldigt mycket för en regionreform och som kämpar för att denna reform ska drivas igenom. Det finns socialdemokrater som är väldigt kritiska. Vi har olika lösningar på de utmaningar som vi har identifierat i den offentliga sektorn.

Men låt oss inte lura oss själva eller medborgarna och säga att det inte behövs strukturreformer. Skattehöjningar är inte lösningen på de utmaningar vi har inom sjukvården. Det kommer att krävas effektiviseringar och strukturförändringar. Det är en skyldighet vi har gentemot skattebetalarna.

Den struktur vi har i dag i Sverige är inte tillräckligt effektiv utifrån de utmaningar som vi har framför oss. Sjukvården har enorma utmaningar. Vi ser bara början på de utmaningar som den demografiska utvecklingen innebär. Med det sagt betyder det inte att allt blir guld och gröna skogar med en regionreform. Det kommer att krävas fler reformer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer att behöva minska den administrativa bördan för kommuner och landsting och våga visa större grad av tillit gentemot kommuner och landsting. De processerna är igång inom ramen för tillitsreformen. Jag ser fram emot en fortsatt dialog om detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill tacka riksdagsledamöterna för en bra diskussion. Vi avser att fortsätta den diskussionen. Låt mig påminna riksdagsledamöterna om att regeringen inte ens har fått ett förslag om en ny karta. Möjligtvis får vi ett sådant förslag den 30 juni. Regeringen är inte inblandad i de gränsdragningar som diskuteras mellan de berörda landstingen och förhandlingspersonerna. Vi tar ställning till denna fråga först när vi får ett betänkande från Indelningskommittén.

Det är också viktigt med den folkliga förankringen och underifrånperspektivet. Faktum är att vi valde att sätta igång processen när vi blev uppvaktade av Sveriges Kommuner och Landsting som bad oss att inleda processen. Hela processen utgår från en dialog mellan förhandlingspersonerna och de berörda landstingen.

Det finns olika åsikter om detta. Det är självklart. Det finns moderater som är väldigt mycket för en regionreform och som kämpar för att denna reform ska drivas igenom. Det finns socialdemokrater som är väldigt kritiska. Vi har olika lösningar på de utmaningar som vi har identifierat i den offentliga sektorn.

Men låt oss inte lura oss själva eller medborgarna och säga att det inte behövs strukturreformer. Skattehöjningar är inte lösningen på de utmaningar vi har inom sjukvården. Det kommer att krävas effektiviseringar och strukturförändringar. Det är en skyldighet vi har gentemot skattebetalarna.

Den struktur vi har i dag i Sverige är inte tillräckligt effektiv utifrån de utmaningar som vi har framför oss. Sjukvården har enorma utmaningar. Vi ser bara början på de utmaningar som den demografiska utvecklingen innebär. Med det sagt betyder det inte att allt blir guld och gröna skogar med en regionreform. Det kommer att krävas fler reformer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer att behöva minska den administrativa bördan för kommuner och landsting och våga visa större grad av tillit gentemot kommuner och landsting. De processerna är igång inom ramen för tillitsreformen. Jag ser fram emot en fortsatt dialog om detta.

Överläggningen var härmed avslutad.