Interpellationssvar - 2016-05-10

Harr talman! Lotta Finstorp har frågat mig om jag kan lova att den nu aviserade medfinansieringen av sjukskrivningskostnaden inte kommer att medföra ytterligare bördor för arbetsgivarna samt vilka åtgärder som jag tänker vidta för att den nu aviserade medfinansieringen av sjukskrivningskostnaden inte kommer att leda till att personer med sjukdomshistorik, kroniska sjukdomar, funktionsnedsättning eller någon annan riskprofil får svårare att få arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även Katarina Brännström har ställt frågan om jag inte ser några risker med regeringens förslag om att skjuta över sjukkostnader på arbetsgivare i och med att det skulle försvåra för personer med sjukdomshistorik att få jobb.

Det förslag till hälsoväxling som har utarbetats inom Regeringskansliet är avsett att ge ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att vidta åtgärder för att motverka längre sjukfall. Förslaget har nu remitterats. Parallellt med detta har parterna på arbetsmarknaden erbjudits möjligheten att i stället komma överens om lösningar som på ett trovärdigt sätt minskar sjukfrånvaron. Om parterna presenterar sådana kommer regeringen inte att gå vidare med förslaget om hälsoväxling.

Förslaget till hälsoväxling innebär att arbetsgivare betalar 25 procent av anställdas sjukpenning efter 90 dagars sjukskrivning. Förslaget ska vara kostnadsneutralt för arbetsgivarkollektivet. Det innebär att kostnaderna inte kommer att öka totalt sett eftersom arbetsgivaravgifterna sänks i motsvarande mån, enligt förslaget med 0,16 procentenheter. Hälsoväxlingen innebär att arbetsgivarna får en mer rörlig kostnad för sjukfrånvaron. Ett aktivt hälsoarbete kommer att löna sig, samtidigt som de som inte tar sitt ansvar får betala mer. Förslaget innebär dock inte andra krav på arbetsgivare än att vidta de insatser som redan i dag ingår i arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar enligt arbetsmiljölagen eller socialförsäkringsbalken.

Det föreslås också ett skydd för mindre arbetsgivare i form ett fribelopp. Nivån för fribeloppet, 33 500 kronor, har bestämts så att mindre företag i normalfallet inte får några kostnader för anställdas sjukfrånvaro. Syftet är att hälsoväxlingen inte ska utgöra ett hinder för små företag att etablera sig och expandera.

Brister i arbetsmiljön är en viktig förklaring till skillnaderna i sjukfrånvaron mellan kvinnor och män. I dag ser vi att kommuner och landsting har stora problem med hög sjukfrånvaro, speciellt inom kvinnodominerade yrken som undersköterskor, socialsekreterare och lärare. Resurserna till kommuner och landsting kommer att ökas med 10 miljarder kronor årligen. Det motsvarar över 10 000 anställda. Det kommer att kunna bidra till en bättre arbetsmiljö och minskad sjukfrånvaro bland personal inom skola, vård och omsorg.

Som Lotta Finstorp framför kan en anställd drabbas av en sjukdom där åtgärder från arbetsplatsen inte är aktuella och där en solidarisk finansiering är motiverad. Även med den föreslagna hälsoväxlingen kommer merparten, 92 procent, av sjukpenningutgifterna att finansieras med sjukförsäkringsavgiften, som är densamma för alla arbetsgivare.

Sammantaget bedömer jag att förslaget inte leder till att bördorna hos arbetsgivare ökar.

En risk med ett stärkt kostnadsansvar för arbetsgivare är, såsom Lotta Finstorp och Katarina Brännström framför, att arbetsgivare skulle kunna bli mer försiktiga vid rekrytering. En viktig utgångspunkt för arbetsgruppens arbete har därför varit att utforma regelverket på ett sådant sätt att personer med ohälsoproblematik eller personer som av andra skäl har svårt att få och behålla ett arbete inte drabbas av förslagen.

Det föreslås att personer med risk för längre sjukskrivning ska kunna ansöka om ett högriskskydd i anslutning till en nyanställning. I dessa fall betalar arbetsgivaren varken sjuklön eller någon del av den anställdes sjukpenning. Undantag görs också för personer som har en anställning med stöd antingen på grund av funktionsnedsättning eller för att de har särskilda svårigheter att få ett arbete. Lönebidragsanställningar och instegsjobb är exempel på anställningsformer som undantas från arbetsgivarnas kostnadsansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min bedömning är att de föreslagna undantagen är tillräckliga. Det är dock viktigt att eventuella effekter på utsatta gruppers situation på arbetsmarknaden följs upp noggrant och att förslaget vid behov justeras. Hela förslaget ska följas upp.

Harr talman! Lotta Finstorp har frågat mig om jag kan lova att den nu aviserade medfinansieringen av sjukskrivningskostnaden inte kommer att medföra ytterligare bördor för arbetsgivarna samt vilka åtgärder som jag tänker vidta för att den nu aviserade medfinansieringen av sjukskrivningskostnaden inte kommer att leda till att personer med sjukdomshistorik, kroniska sjukdomar, funktionsnedsättning eller någon annan riskprofil får svårare att få arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även Katarina Brännström har ställt frågan om jag inte ser några risker med regeringens förslag om att skjuta över sjukkostnader på arbetsgivare i och med att det skulle försvåra för personer med sjukdomshistorik att få jobb.

Det förslag till hälsoväxling som har utarbetats inom Regeringskansliet är avsett att ge ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att vidta åtgärder för att motverka längre sjukfall. Förslaget har nu remitterats. Parallellt med detta har parterna på arbetsmarknaden erbjudits möjligheten att i stället komma överens om lösningar som på ett trovärdigt sätt minskar sjukfrånvaron. Om parterna presenterar sådana kommer regeringen inte att gå vidare med förslaget om hälsoväxling.

Förslaget till hälsoväxling innebär att arbetsgivare betalar 25 procent av anställdas sjukpenning efter 90 dagars sjukskrivning. Förslaget ska vara kostnadsneutralt för arbetsgivarkollektivet. Det innebär att kostnaderna inte kommer att öka totalt sett eftersom arbetsgivaravgifterna sänks i motsvarande mån, enligt förslaget med 0,16 procentenheter. Hälsoväxlingen innebär att arbetsgivarna får en mer rörlig kostnad för sjukfrånvaron. Ett aktivt hälsoarbete kommer att löna sig, samtidigt som de som inte tar sitt ansvar får betala mer. Förslaget innebär dock inte andra krav på arbetsgivare än att vidta de insatser som redan i dag ingår i arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar enligt arbetsmiljölagen eller socialförsäkringsbalken.

Det föreslås också ett skydd för mindre arbetsgivare i form ett fribelopp. Nivån för fribeloppet, 33 500 kronor, har bestämts så att mindre företag i normalfallet inte får några kostnader för anställdas sjukfrånvaro. Syftet är att hälsoväxlingen inte ska utgöra ett hinder för små företag att etablera sig och expandera.

Brister i arbetsmiljön är en viktig förklaring till skillnaderna i sjukfrånvaron mellan kvinnor och män. I dag ser vi att kommuner och landsting har stora problem med hög sjukfrånvaro, speciellt inom kvinnodominerade yrken som undersköterskor, socialsekreterare och lärare. Resurserna till kommuner och landsting kommer att ökas med 10 miljarder kronor årligen. Det motsvarar över 10 000 anställda. Det kommer att kunna bidra till en bättre arbetsmiljö och minskad sjukfrånvaro bland personal inom skola, vård och omsorg.

Som Lotta Finstorp framför kan en anställd drabbas av en sjukdom där åtgärder från arbetsplatsen inte är aktuella och där en solidarisk finansiering är motiverad. Även med den föreslagna hälsoväxlingen kommer merparten, 92 procent, av sjukpenningutgifterna att finansieras med sjukförsäkringsavgiften, som är densamma för alla arbetsgivare.

Sammantaget bedömer jag att förslaget inte leder till att bördorna hos arbetsgivare ökar.

En risk med ett stärkt kostnadsansvar för arbetsgivare är, såsom Lotta Finstorp och Katarina Brännström framför, att arbetsgivare skulle kunna bli mer försiktiga vid rekrytering. En viktig utgångspunkt för arbetsgruppens arbete har därför varit att utforma regelverket på ett sådant sätt att personer med ohälsoproblematik eller personer som av andra skäl har svårt att få och behålla ett arbete inte drabbas av förslagen.

Det föreslås att personer med risk för längre sjukskrivning ska kunna ansöka om ett högriskskydd i anslutning till en nyanställning. I dessa fall betalar arbetsgivaren varken sjuklön eller någon del av den anställdes sjukpenning. Undantag görs också för personer som har en anställning med stöd antingen på grund av funktionsnedsättning eller för att de har särskilda svårigheter att få ett arbete. Lönebidragsanställningar och instegsjobb är exempel på anställningsformer som undantas från arbetsgivarnas kostnadsansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min bedömning är att de föreslagna undantagen är tillräckliga. Det är dock viktigt att eventuella effekter på utsatta gruppers situation på arbetsmarknaden följs upp noggrant och att förslaget vid behov justeras. Hela förslaget ska följas upp.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Varför är ett av världens friskaste folk ett av världens mest sjukskrivna? Är det ohälsosamt att gå till jobbet? Är sjukfrånvaron enbart arbetsgivarens fel, eller är det fler faktorer som påverkar sjukskrivningstalen?

Frågorna är många, och jag har full förståelse och respekt för att ministern försöker hitta lösningar på ett av dagens stora samhällsproblem. Men varför lägga fram ett redan prövat ineffektivt medfinansieringsförslag?

När man läser olika forskningsrapporter om sjukskrivningarnas orsaker framkommer ingen entydig bild. De allra flesta menar att de flesta sjukfall härrör sig från annat än arbete, men naturligtvis gynnar en arbetsplats med god delaktighet, utveckling och flexibilitet en högre frisknärvaro.

Psykisk ohälsa är i dag den vanligaste orsaken till längre sjukfrånvaro. I dag sker mer än var tredje ny sjukskrivning på grund av psykiska diagnoser. Stressrelaterad ohälsa är i dag en av de vanligaste orsakerna till långtidssjukskrivning. Kvinnor drabbas i större utsträckning än män, och prognosen är mycket oroväckande när det gäller denna ökning.

Att en person är chef för 70 medarbetare är dåligt för alla. Att inte bli sedd och att dessutom ha ett konfliktfyllt privatliv leder av naturliga skäl till ökad sårbarhet. Organisatoriska svårigheter leder inte sällan till psykisk ohälsa, framför allt hos stora arbetsgivare. Så varför inte börja där?

Sedan 2010 har antalet anmälda arbetssjukdomar som har orsakats av dessa faktorer ökat med drygt 70 procent. Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö kommer förhoppningsvis att göra skillnad eftersom den tar sikte på den ohälsa som ökar mest. Men den började gälla så sent som den 31 mars i år, så det är självklart för tidigt att se någon mätbar effekt.

Personer som drabbas av stressrelaterad utmattning beskriver inte sällan att om de hade vågat byta arbete, arbetsgivare eller yrke hade de inte blivit sjuka. Det finns uppenbarligen inlåsningseffekter som hindrar människor från att byta jobb och kanske kunna hejda en psykisk ohälsa. Hur ser ministern på det? Behövs en större flexibilitet på arbetsmarknaden?

Offentlig sektor har en stor utmaning i att komma till rätta med de höga sjukskrivningstalen, framför allt avseende psykisk ohälsa. Därför kommer regeringens satsning med 2 miljarder för att få fler händer i vården, som det sägs, att behövas för att täcka offentlig sektors kostnad om förslaget om medfinansiering skulle bli verklighet. SKL anger 1,2 miljarder för offentlig sektor om det skulle bli så att man ska betala 25 procent från dag 91.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har prövats tidigare att arbetsgivaren ska medfinansiera sjuklönekostnaden. Alliansregeringen tog bort detta 2007 eftersom det inte var framgångsrikt. Det gav inte de effekter som man ville ha, och det gav dessutom negativa effekter. Arbetsgivaren betalar redan i dag sjuklön för de två första veckorna av en anställds sjukskrivning, och under medfinansieringsreformen 2005-2006 betalade arbetsgivaren dessutom en särskild sjukförsäkringsavgift. Den främsta anledningen till att den avskaffades var att den försvårade för människor med en sjukdomshistoria att få arbete.

Är det inte rimligt att först analysera om det är arbetsmiljön som är boven till de höga sjuktalen innan regeringen skjuter över sjukkostnaden på arbetsgivarna?

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Varför är ett av världens friskaste folk ett av världens mest sjukskrivna? Är det ohälsosamt att gå till jobbet? Är sjukfrånvaron enbart arbetsgivarens fel, eller är det fler faktorer som påverkar sjukskrivningstalen?

Frågorna är många, och jag har full förståelse och respekt för att ministern försöker hitta lösningar på ett av dagens stora samhällsproblem. Men varför lägga fram ett redan prövat ineffektivt medfinansieringsförslag?

När man läser olika forskningsrapporter om sjukskrivningarnas orsaker framkommer ingen entydig bild. De allra flesta menar att de flesta sjukfall härrör sig från annat än arbete, men naturligtvis gynnar en arbetsplats med god delaktighet, utveckling och flexibilitet en högre frisknärvaro.

Psykisk ohälsa är i dag den vanligaste orsaken till längre sjukfrånvaro. I dag sker mer än var tredje ny sjukskrivning på grund av psykiska diagnoser. Stressrelaterad ohälsa är i dag en av de vanligaste orsakerna till långtidssjukskrivning. Kvinnor drabbas i större utsträckning än män, och prognosen är mycket oroväckande när det gäller denna ökning.

Att en person är chef för 70 medarbetare är dåligt för alla. Att inte bli sedd och att dessutom ha ett konfliktfyllt privatliv leder av naturliga skäl till ökad sårbarhet. Organisatoriska svårigheter leder inte sällan till psykisk ohälsa, framför allt hos stora arbetsgivare. Så varför inte börja där?

Sedan 2010 har antalet anmälda arbetssjukdomar som har orsakats av dessa faktorer ökat med drygt 70 procent. Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö kommer förhoppningsvis att göra skillnad eftersom den tar sikte på den ohälsa som ökar mest. Men den började gälla så sent som den 31 mars i år, så det är självklart för tidigt att se någon mätbar effekt.

Personer som drabbas av stressrelaterad utmattning beskriver inte sällan att om de hade vågat byta arbete, arbetsgivare eller yrke hade de inte blivit sjuka. Det finns uppenbarligen inlåsningseffekter som hindrar människor från att byta jobb och kanske kunna hejda en psykisk ohälsa. Hur ser ministern på det? Behövs en större flexibilitet på arbetsmarknaden?

Offentlig sektor har en stor utmaning i att komma till rätta med de höga sjukskrivningstalen, framför allt avseende psykisk ohälsa. Därför kommer regeringens satsning med 2 miljarder för att få fler händer i vården, som det sägs, att behövas för att täcka offentlig sektors kostnad om förslaget om medfinansiering skulle bli verklighet. SKL anger 1,2 miljarder för offentlig sektor om det skulle bli så att man ska betala 25 procent från dag 91.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har prövats tidigare att arbetsgivaren ska medfinansiera sjuklönekostnaden. Alliansregeringen tog bort detta 2007 eftersom det inte var framgångsrikt. Det gav inte de effekter som man ville ha, och det gav dessutom negativa effekter. Arbetsgivaren betalar redan i dag sjuklön för de två första veckorna av en anställds sjukskrivning, och under medfinansieringsreformen 2005-2006 betalade arbetsgivaren dessutom en särskild sjukförsäkringsavgift. Den främsta anledningen till att den avskaffades var att den försvårade för människor med en sjukdomshistoria att få arbete.

Är det inte rimligt att först analysera om det är arbetsmiljön som är boven till de höga sjuktalen innan regeringen skjuter över sjukkostnaden på arbetsgivarna?

Herr talman! Jag vill tacka för svaret, som andas en viss insikt om att svaga grupper kan drabbas med anledning av regeringens förslag om ökade sjukkostnader för arbetsgivare.

Det är i företag som växer som man kan anställa och som nya jobb skapas. När regeringen nu vill skjuta över högre sjukkostnader på arbetsgivarna medför det självklart en risk att det blir både dyrare och svårare för just dessa företag att anställa.

Det är i huvudsak inom offentlig sektor som antalet sjukskrivningar galopperar. Då blir det en stor risk att många människor med hög sjukskrivningsstatistik i högre grad blir utan chans till jobb eller blir hänvisade till tillfälliga anställningar där arbetsgivarna slipper sjuklöneansvaret.

Metoden att lägga över högre kostnader på arbetsgivaren har prövats förr utan någon större betydelse för minskad sjukfrånvaro. Detta konstaterade även Inspektionen för socialförsäkringen när det gällde Göran Perssons reform 2005. Såväl Sveriges största fackförbund Unionen som många andra organisationer pekar på risken att människor sorteras bort. Nära nio av tio företagare uppger att de kommer att bli försiktigare med att anställa människor som har någon form av sjukdomshistorik.

Redan i dag är det många svenska företag, kanske mest de allra minsta företagen, som tvekar att anställa ytterligare en person på grund av krångliga regler eller det tunga personalansvar som man tar på sig. Särskilt gäller det för personal som inte skulle fungera till 100 procent redan från början. Man anställer personal för att man behöver arbetskraft, inte för att man är snäll eller en social ansvarstagare. Även om undantag görs i regeringens förslag riskerar man alltså att ytterligare lägga sten på börda för människor med funktionshinder eller någon form av kronisk sjukdom. Detta bekymrar mig och många fler.

Sjukpenningkostnaderna har nästan fördubblats sedan 2010 och är i dag cirka 31 miljarder. De beräknas fortsätta växa till hiskeliga 50 miljarder redan 2020. Vi förstår att regeringen vill göra någonting åt detta, men vi ser inte riktigt att detta är den bästa lösningen.

Det är värst i kommuner och landsting. De har inte bara de högsta sjuktalen utan också de flesta och längsta sjukskrivningarna. I de små och medelstora företagen är sjukskrivningstalen betydligt lägre. Detta borde kanske ha gett regeringen anledning att göra undantag eller lägga mer krut just på offentlig sektor där politiken dessutom styr. Arbetsgivare eller företag kan inte ta över för stor del av välfärdskostnaderna utan att det får konsekvenser. Vi behöver fler företag och vi behöver fler jobb, inte färre. Det är en farlig balansgång som regeringen ger sig in på i och med det här förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är mycket man kan diskutera gällande detta, och vi kan väl dela oron som finns för de galopperande kostnaderna. Att något måste göras är självklart. Men att i tider då vi behöver många fler företag och många fler jobb trycka på ytterligare kostnader kommer att göra att man blir ännu mer försiktig med att anställa, och de människor som kanske står längst bort kommer att få ännu svårare att nå fram i den långa kön till de nya jobben.

Herr talman! Jag vill tacka för svaret, som andas en viss insikt om att svaga grupper kan drabbas med anledning av regeringens förslag om ökade sjukkostnader för arbetsgivare.

Det är i företag som växer som man kan anställa och som nya jobb skapas. När regeringen nu vill skjuta över högre sjukkostnader på arbetsgivarna medför det självklart en risk att det blir både dyrare och svårare för just dessa företag att anställa.

Det är i huvudsak inom offentlig sektor som antalet sjukskrivningar galopperar. Då blir det en stor risk att många människor med hög sjukskrivningsstatistik i högre grad blir utan chans till jobb eller blir hänvisade till tillfälliga anställningar där arbetsgivarna slipper sjuklöneansvaret.

Metoden att lägga över högre kostnader på arbetsgivaren har prövats förr utan någon större betydelse för minskad sjukfrånvaro. Detta konstaterade även Inspektionen för socialförsäkringen när det gällde Göran Perssons reform 2005. Såväl Sveriges största fackförbund Unionen som många andra organisationer pekar på risken att människor sorteras bort. Nära nio av tio företagare uppger att de kommer att bli försiktigare med att anställa människor som har någon form av sjukdomshistorik.

Redan i dag är det många svenska företag, kanske mest de allra minsta företagen, som tvekar att anställa ytterligare en person på grund av krångliga regler eller det tunga personalansvar som man tar på sig. Särskilt gäller det för personal som inte skulle fungera till 100 procent redan från början. Man anställer personal för att man behöver arbetskraft, inte för att man är snäll eller en social ansvarstagare. Även om undantag görs i regeringens förslag riskerar man alltså att ytterligare lägga sten på börda för människor med funktionshinder eller någon form av kronisk sjukdom. Detta bekymrar mig och många fler.

Sjukpenningkostnaderna har nästan fördubblats sedan 2010 och är i dag cirka 31 miljarder. De beräknas fortsätta växa till hiskeliga 50 miljarder redan 2020. Vi förstår att regeringen vill göra någonting åt detta, men vi ser inte riktigt att detta är den bästa lösningen.

Det är värst i kommuner och landsting. De har inte bara de högsta sjuktalen utan också de flesta och längsta sjukskrivningarna. I de små och medelstora företagen är sjukskrivningstalen betydligt lägre. Detta borde kanske ha gett regeringen anledning att göra undantag eller lägga mer krut just på offentlig sektor där politiken dessutom styr. Arbetsgivare eller företag kan inte ta över för stor del av välfärdskostnaderna utan att det får konsekvenser. Vi behöver fler företag och vi behöver fler jobb, inte färre. Det är en farlig balansgång som regeringen ger sig in på i och med det här förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är mycket man kan diskutera gällande detta, och vi kan väl dela oron som finns för de galopperande kostnaderna. Att något måste göras är självklart. Men att i tider då vi behöver många fler företag och många fler jobb trycka på ytterligare kostnader kommer att göra att man blir ännu mer försiktig med att anställa, och de människor som kanske står längst bort kommer att få ännu svårare att nå fram i den långa kön till de nya jobben.

Herr talman! Jag tackar för kloka inlägg.

Låt mig börja i den här änden: Vi har just nu 194 000 personer i sjukskrivning i Sverige. Två av tre är kvinnor. Vi har en situation där vi kan konstatera att det återigen - precis som både Katarina Brännström och Lotta Finstorp säger - är de offentliga arbetsgivarna och de kvinnodominerade arbetsplatserna inom den offentliga sektorn som är bovarna i dramat, om man får uttrycka sig så, och som genererar sjuka medarbetare.

Regeringen lanserade i höstas ett brett åtgärdsprogram inom sju olika områden med 25 olika utgångspunkter som riktar sig såväl till Försäkringskassan som till arbetsgivarna och hälso- och sjukvården. Vi ser att de förslag som vi lade fram i höstas och som nu håller på att implementeras också håller på att få effekt.

Ett av de förslag som vi lade fram i höstas handlade om hur vi kan utveckla ekonomiska incitament för arbetsgivare. Vi har haft tre utgångspunkter i det arbetet. Den viktigaste utgångspunkten har varit att vi inte ska lägga ytterligare ekonomisk börda på just arbetsgivarkollektivet som helhet. Det ska ge en mer rättvisande kostnad för sjukfrånvaron än vad vi har i dag sett till hur sjukfrånvaron ser ut i Sverige. Vi ska skydda de svaga grupperna på arbetsmarknaden. Det har också varit en oerhört viktig utgångspunkt för mig.

Det förslag om hälsoväxling som regeringen nu lägger fram kommer att innebära att vi får en mer rörlig kostnad för sjukfrånvaron, det vill säga att de privata arbetsgivarna - i det här fallet just de små företagen med under tio anställda - som kollektiv de facto kommer att gynnas av detta ur ett rent ekonomiskt perspektiv. De kommer att få lägre kostnader.

I Sverige har vi 803 000 enmansföretagare och ungefär 246 000 företagare med mellan en och nio anställda. Vi kan sammantaget se, i de analyser vi har gjort från regeringens sida, att kanske max 1 procent av de 1 049 459 företagen faktiskt kommer att drabbas av ökade kostnader på grund av det här förslaget, medan arbetsgivarna inom kommuner och landsting tvärtom kommer att få en större ekonomisk börda. Det gäller framför allt de arbetsgivare inom kommuner och landsting som har mycket höga sjuktal. Det här innebär alltså en mer rättvis fördelning av kostnaderna för sjukfrånvaron i Sverige.

Sedan är det också helt riktigt så, som både Katarina Brännström och Lotta Finstorp säger, att det finns en oro för de svaga grupperna på arbetsmarknaden. Därför har vi också som utgångspunkt för det här förslaget försökt skydda såväl de grupper som har en tidigare sjukhistorik som de grupper som har någon form av anställningsstöd, oavsett om det beror på ohälsa eller på att man har en sämre position på arbetsmarknaden. De kommer som individer att vara helt undantagna från det här kravet, vilket innebär att de inte kommer att drabbas. Men det här är också någonting som vi har uttryckt att vi kommer att följa alldeles särskilt.

Herr talman! Jag tackar för kloka inlägg.

Låt mig börja i den här änden: Vi har just nu 194 000 personer i sjukskrivning i Sverige. Två av tre är kvinnor. Vi har en situation där vi kan konstatera att det återigen - precis som både Katarina Brännström och Lotta Finstorp säger - är de offentliga arbetsgivarna och de kvinnodominerade arbetsplatserna inom den offentliga sektorn som är bovarna i dramat, om man får uttrycka sig så, och som genererar sjuka medarbetare.

Regeringen lanserade i höstas ett brett åtgärdsprogram inom sju olika områden med 25 olika utgångspunkter som riktar sig såväl till Försäkringskassan som till arbetsgivarna och hälso- och sjukvården. Vi ser att de förslag som vi lade fram i höstas och som nu håller på att implementeras också håller på att få effekt.

Ett av de förslag som vi lade fram i höstas handlade om hur vi kan utveckla ekonomiska incitament för arbetsgivare. Vi har haft tre utgångspunkter i det arbetet. Den viktigaste utgångspunkten har varit att vi inte ska lägga ytterligare ekonomisk börda på just arbetsgivarkollektivet som helhet. Det ska ge en mer rättvisande kostnad för sjukfrånvaron än vad vi har i dag sett till hur sjukfrånvaron ser ut i Sverige. Vi ska skydda de svaga grupperna på arbetsmarknaden. Det har också varit en oerhört viktig utgångspunkt för mig.

Det förslag om hälsoväxling som regeringen nu lägger fram kommer att innebära att vi får en mer rörlig kostnad för sjukfrånvaron, det vill säga att de privata arbetsgivarna - i det här fallet just de små företagen med under tio anställda - som kollektiv de facto kommer att gynnas av detta ur ett rent ekonomiskt perspektiv. De kommer att få lägre kostnader.

I Sverige har vi 803 000 enmansföretagare och ungefär 246 000 företagare med mellan en och nio anställda. Vi kan sammantaget se, i de analyser vi har gjort från regeringens sida, att kanske max 1 procent av de 1 049 459 företagen faktiskt kommer att drabbas av ökade kostnader på grund av det här förslaget, medan arbetsgivarna inom kommuner och landsting tvärtom kommer att få en större ekonomisk börda. Det gäller framför allt de arbetsgivare inom kommuner och landsting som har mycket höga sjuktal. Det här innebär alltså en mer rättvis fördelning av kostnaderna för sjukfrånvaron i Sverige.

Sedan är det också helt riktigt så, som både Katarina Brännström och Lotta Finstorp säger, att det finns en oro för de svaga grupperna på arbetsmarknaden. Därför har vi också som utgångspunkt för det här förslaget försökt skydda såväl de grupper som har en tidigare sjukhistorik som de grupper som har någon form av anställningsstöd, oavsett om det beror på ohälsa eller på att man har en sämre position på arbetsmarknaden. De kommer som individer att vara helt undantagna från det här kravet, vilket innebär att de inte kommer att drabbas. Men det här är också någonting som vi har uttryckt att vi kommer att följa alldeles särskilt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, ministern, för en viktig debatt! Det som är problematiskt med ett medfinansieringsförslag, som regeringen avser att lägga fram, är att man har gjort det här tidigare. Det finns en hel del rapporter utifrån den medfinansieringsreform som gjordes 2005-2006 som visar att arbetsgivarnas engagemang var minimalt för att få sjukfrånvaron att minska eller att få längden på sjukfrånvaron att kortas. Det mest oroande visas i en rapport av Eriksson med flera om att medfinansiering tenderar att påverka sysselsättningen negativt eftersom arbetsgivarna blir mindre benägna att nyanställa. Det är ju det sista Sverige behöver när vi går in i en tid av historiskt omfattande integration.

Svenskt Näringsliv har nyligen presenterat en rapport angående företagens syn på medfinansiering. Nästan nio av tio företag uppger att de blir försiktigare med att anställa personer som har en sjukdomshistorik. Av enkätsvaren framgår att företagen gör mycket för att minska sjukfrånvaron. Till exempel uppgav 58 procent av företagen att de satsar på förebyggande arbete, och 52 procent har samarbete med företagshälsovård eller liknande.

Politiken ska skapa långsiktiga och förutsägbara förutsättningar för jobbtillväxt. Men det är hos arbetsgivarna jobben finns, precis som Katarina Brännström sa. Finns det någon oro hos ministern över att arbetsgivarna tvekar att nyanställa?

Det förslag regeringen lägger fram kommer att leda till mycket ökad administration, vilket kommer att kosta för företagen. Hur ser ministern på det?

Samverkan mellan arbetsgivare, arbetstagare, hälso- och sjukvård, försäkringskassa och arbetsförmedling måste bli mer effektiv. Därför har vi moderater, i enlighet med förslaget i Socialförsäkringsutredningen, föreslagit i vår motion att hälso- och sjukvårdslagen ska innefatta krav på behandlings- och rehabiliteringsplanering för återgång till arbete. Vad anser ministern om det förslaget?

Laura Hartman, före detta analysdirektör vid Försäkringskassan, har - det är väldigt intressant - punktat upp fyra viktiga faktorer som påverkar uppgången i sjukfrånvaron, sett över tid. Det är viktigt att ha det med sig i arbetet med att försöka minska sjukskrivningarna. Till att börja med handlar det om att sjukförsäkringens utformning styr. Sjuk- och rehabiliteringskedjan hade alltså betydelse för nedgången mellan 2001 och 2010.

Det andra hon säger i fråga om arbetsmarknaden och arbetslivet är att det i högkonjunktur är många sjukskrivningar medan det i lågkonjunktur finns en rädsla för att förlora arbetet, och därför är man inte sjukskriven i samma omfattning.

Som tredje punkt nämner hon de olika aktörernas förmåga att jobba aktivt med sjukskrivningsprocessen. Det måste alltså finnas tydliga incitament och kraftsamling för alla inblandade.

Den fjärde punkten gäller attityder, beteende och normer. Laura Hartman menar att förändringar i folkhälsan inte förklarar variationen i sjukfrånvaron. Till exempel kan mediernas rapportering leda till att man börjar känna efter eller tänka efter. Här finns också de stora regionala skillnaderna. De kan exempelvis i princip förklaras med enbart attityder och normer. Det finns inget som tyder på att folkhälsan är sämre i Jämtland än i till exempel Halland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi moderater föreslår att en ny karensdag ska införas vid dag 15. Det ska utformas som ett karensavdrag, som det talades om i en tidigare interpellationsdebatt. Vad anser ministern om ett sådant förslag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, ministern, för en viktig debatt! Det som är problematiskt med ett medfinansieringsförslag, som regeringen avser att lägga fram, är att man har gjort det här tidigare. Det finns en hel del rapporter utifrån den medfinansieringsreform som gjordes 2005-2006 som visar att arbetsgivarnas engagemang var minimalt för att få sjukfrånvaron att minska eller att få längden på sjukfrånvaron att kortas. Det mest oroande visas i en rapport av Eriksson med flera om att medfinansiering tenderar att påverka sysselsättningen negativt eftersom arbetsgivarna blir mindre benägna att nyanställa. Det är ju det sista Sverige behöver när vi går in i en tid av historiskt omfattande integration.

Svenskt Näringsliv har nyligen presenterat en rapport angående företagens syn på medfinansiering. Nästan nio av tio företag uppger att de blir försiktigare med att anställa personer som har en sjukdomshistorik. Av enkätsvaren framgår att företagen gör mycket för att minska sjukfrånvaron. Till exempel uppgav 58 procent av företagen att de satsar på förebyggande arbete, och 52 procent har samarbete med företagshälsovård eller liknande.

Politiken ska skapa långsiktiga och förutsägbara förutsättningar för jobbtillväxt. Men det är hos arbetsgivarna jobben finns, precis som Katarina Brännström sa. Finns det någon oro hos ministern över att arbetsgivarna tvekar att nyanställa?

Det förslag regeringen lägger fram kommer att leda till mycket ökad administration, vilket kommer att kosta för företagen. Hur ser ministern på det?

Samverkan mellan arbetsgivare, arbetstagare, hälso- och sjukvård, försäkringskassa och arbetsförmedling måste bli mer effektiv. Därför har vi moderater, i enlighet med förslaget i Socialförsäkringsutredningen, föreslagit i vår motion att hälso- och sjukvårdslagen ska innefatta krav på behandlings- och rehabiliteringsplanering för återgång till arbete. Vad anser ministern om det förslaget?

Laura Hartman, före detta analysdirektör vid Försäkringskassan, har - det är väldigt intressant - punktat upp fyra viktiga faktorer som påverkar uppgången i sjukfrånvaron, sett över tid. Det är viktigt att ha det med sig i arbetet med att försöka minska sjukskrivningarna. Till att börja med handlar det om att sjukförsäkringens utformning styr. Sjuk- och rehabiliteringskedjan hade alltså betydelse för nedgången mellan 2001 och 2010.

Det andra hon säger i fråga om arbetsmarknaden och arbetslivet är att det i högkonjunktur är många sjukskrivningar medan det i lågkonjunktur finns en rädsla för att förlora arbetet, och därför är man inte sjukskriven i samma omfattning.

Som tredje punkt nämner hon de olika aktörernas förmåga att jobba aktivt med sjukskrivningsprocessen. Det måste alltså finnas tydliga incitament och kraftsamling för alla inblandade.

Den fjärde punkten gäller attityder, beteende och normer. Laura Hartman menar att förändringar i folkhälsan inte förklarar variationen i sjukfrånvaron. Till exempel kan mediernas rapportering leda till att man börjar känna efter eller tänka efter. Här finns också de stora regionala skillnaderna. De kan exempelvis i princip förklaras med enbart attityder och normer. Det finns inget som tyder på att folkhälsan är sämre i Jämtland än i till exempel Halland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi moderater föreslår att en ny karensdag ska införas vid dag 15. Det ska utformas som ett karensavdrag, som det talades om i en tidigare interpellationsdebatt. Vad anser ministern om ett sådant förslag?

Herr talman! Det är alltså 194 000 som är sjukskrivna, och det beräknas bli en kvarts miljon. Det är ett gigantiskt antal vi talar om, och ingen vet egentligen riktigt varför.

De högsta sjuktalen hittills hade vi i slutet på 80-talet. Då var det i snitt 25 dagar. Sedan sjönk det, när det var sämre tider på 90-talet. När Alliansen kom till makten pressade vi också ned sjuktalen. Men plötsligt började de stiga igen. Det är en konjunkturell fråga också. Vi är kanske världens friskaste folk men har ändå högst antal sjukskrivningar. Det är nästan skrämmande när man tittar på diagnoserna att se hur mycket psykiatri det finns där.

Jag vill tacka ministern för både debatten och svaret. Det är ett ärligt svar, och ministern har en tydlig problemställning. Regeringen gör även en god ansats. Men jag är inte helt övertygad om att det är rätt lösning. Ingen vet vad som är den exakt rätta lösningen.

Det är jättebra att man försöker hitta mer rörliga kostnader och att småföretagen ska vara undantagna. Men jag tror tyvärr att det ändå skapar en rädsla. Det verkar krångligt. Jag har jobbat i näringslivet och vet att man tänker: Usch nej, det var för jobbigt - vi fortsätter som förut. Man anställer alltså inte.

Det står i regeringens budget att så många som 1 miljon kommer att leva på bidrag år 2020. Det är ett gigantiskt samhällsproblem som vi borde ha en djupare debatt om än den vi har här i dag. Vad är det som gör att så pass många är sjukskrivna? Är det för enkelt? Är det någonting annat i själva systemet? Jag tror att sjukskrivningarna kommer att öka ännu mer när man tar bort den bortre parentesen. Det kommer framför allt inte att vara ett incitament för det motsatta. Det tror inte vi.

Många företagare och arbetsgivare som jag träffar säger: Det blir så krångligt. Det är så svårt. Man blir orolig för att kostnaderna ska öka ännu mer. Vi är ganska utsatta ändå när det gäller konkurrens i Sverige, där vi har höga kostnader. Man är livrädd för att dra på sig fler problem eller ökade kostnader. Då tar man inte det sociala ansvar som vi inom politiken kanske skulle önska att man gjorde.

Regeringen säger med det här förslaget att man ska minska sjukskrivningskostnaderna med 5-10 procent. Det vore gott och väl om det blev så. Men det kommer inte att räcka ändå. Vad mer måste vi göra? Det kanske är en mycket större debatt om livspusslet, systemet i Sverige och hur vi fostrar våra barn. Jag har träffat dem som vill anställa ungdomar. De är nästan förskräckta över att de ungdomar de tar in inte orkar. Ungdomarna går hem; de tycker att det är för jobbigt.

Det känns som att det är en trend, att vi ger upp för lätt. Det borde vi ta ett större tag om, så att vi inte står där med ett problem som blir ännu värre och då inte alls har konkreta lösningar. Ingen vill straffa människor. Man vill hjälpa människor. Man vill ta bort hindren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi delar oron. Jag är inte säker på att vi har samma lösningar. Jag är inte heller säker på att det finns en optimal lösning. Men det är bra att vi har debatter och fortsätter att ha debatter på det här viktiga området.

Herr talman! Det är alltså 194 000 som är sjukskrivna, och det beräknas bli en kvarts miljon. Det är ett gigantiskt antal vi talar om, och ingen vet egentligen riktigt varför.

De högsta sjuktalen hittills hade vi i slutet på 80-talet. Då var det i snitt 25 dagar. Sedan sjönk det, när det var sämre tider på 90-talet. När Alliansen kom till makten pressade vi också ned sjuktalen. Men plötsligt började de stiga igen. Det är en konjunkturell fråga också. Vi är kanske världens friskaste folk men har ändå högst antal sjukskrivningar. Det är nästan skrämmande när man tittar på diagnoserna att se hur mycket psykiatri det finns där.

Jag vill tacka ministern för både debatten och svaret. Det är ett ärligt svar, och ministern har en tydlig problemställning. Regeringen gör även en god ansats. Men jag är inte helt övertygad om att det är rätt lösning. Ingen vet vad som är den exakt rätta lösningen.

Det är jättebra att man försöker hitta mer rörliga kostnader och att småföretagen ska vara undantagna. Men jag tror tyvärr att det ändå skapar en rädsla. Det verkar krångligt. Jag har jobbat i näringslivet och vet att man tänker: Usch nej, det var för jobbigt - vi fortsätter som förut. Man anställer alltså inte.

Det står i regeringens budget att så många som 1 miljon kommer att leva på bidrag år 2020. Det är ett gigantiskt samhällsproblem som vi borde ha en djupare debatt om än den vi har här i dag. Vad är det som gör att så pass många är sjukskrivna? Är det för enkelt? Är det någonting annat i själva systemet? Jag tror att sjukskrivningarna kommer att öka ännu mer när man tar bort den bortre parentesen. Det kommer framför allt inte att vara ett incitament för det motsatta. Det tror inte vi.

Många företagare och arbetsgivare som jag träffar säger: Det blir så krångligt. Det är så svårt. Man blir orolig för att kostnaderna ska öka ännu mer. Vi är ganska utsatta ändå när det gäller konkurrens i Sverige, där vi har höga kostnader. Man är livrädd för att dra på sig fler problem eller ökade kostnader. Då tar man inte det sociala ansvar som vi inom politiken kanske skulle önska att man gjorde.

Regeringen säger med det här förslaget att man ska minska sjukskrivningskostnaderna med 5-10 procent. Det vore gott och väl om det blev så. Men det kommer inte att räcka ändå. Vad mer måste vi göra? Det kanske är en mycket större debatt om livspusslet, systemet i Sverige och hur vi fostrar våra barn. Jag har träffat dem som vill anställa ungdomar. De är nästan förskräckta över att de ungdomar de tar in inte orkar. Ungdomarna går hem; de tycker att det är för jobbigt.

Det känns som att det är en trend, att vi ger upp för lätt. Det borde vi ta ett större tag om, så att vi inte står där med ett problem som blir ännu värre och då inte alls har konkreta lösningar. Ingen vill straffa människor. Man vill hjälpa människor. Man vill ta bort hindren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi delar oron. Jag är inte säker på att vi har samma lösningar. Jag är inte heller säker på att det finns en optimal lösning. Men det är bra att vi har debatter och fortsätter att ha debatter på det här viktiga området.

Herr talman! Det är en viktig debatt och diskussion vi har nu. Ministern försöker ta det här på allvar, men jag håller givetvis inte med om att de åtgärder som ministern har föreslagit är de rätta.

Sjuktalen måste ned. Det är sant. Men då gäller det att rikta in sig på det område där sjuktalen är som högst. Ministern säger att kommuner och landsting, där sjuktalen är som högst, ska få betala mer. Vem drabbar det? Det är våra skattepengar vi får kompensera det med. Det är inte så att verksamheterna upphör eller att en person eller ett företag får stå till svars för om man inte lyckas sänka kostnaderna och sjuktalen. Det är vi och våra skattepengar som får stå för det. Det ministern föreslår är alltså ett slag i luften. Såväl Företagarna och Svenskt Näringsliv som Småa - alla organisationer som företräder företagen - säger unisont att detta inte är något bra förslag.

Vi hörde av Lotta Finstorp att attityder spelar in. Det känner vi igen. Bara att ministern säger att det kommer att införas ett högre sjuklöneansvar gör att företagen drar öronen åt sig och inte vill anställa. Vi är inne i en högkonjunktur nu, och då ska det vara tvärtom. Då ska man uppmuntra företagen att anställa, vilket ministern och jag diskuterade för ett par timmar sedan. I det här sammanhanget blir det tvärtemot. Det är det som är risken med ministerns förslag.

Centerpartiet har tidigare föreslagit att vi ska medverka till att företag ska få lägre kostnader för företagshälsovård och att de ska få sänkta sjuklönekostnader - sänkta sjuklönekostnader.

Socialdemokraterna sa innan valet att man skulle ta bort den ena sjuklöneveckan. Det har man glömt nu. Nu lägger man i stället på kostnader. I stället för att minska kostnaderna för företagen, i stället för att ge dem morötter och möjligheter, säger ministern att företagen kommer att få en sänkning och att de kommer att tjäna på det. Ja, det gäller om företaget har en anställd som är sjuk. Men det handlar inte om att man ska få kompensationer på det sättet, utan det handlar väldigt mycket om attityder. Det om någonting borde ministern känna till.

Ministern säger och har sagt: Jag kan tänka mig att dra tillbaka det här förslaget. När tänker ministern göra slag i saken och dra tillbaka förslaget? Företagen kan nämligen inte göra något. Det är ministerns egen, höll jag på att säga, personal inom den offentliga sektorn som ska göra något. Vad ska de göra för att ministern ska dra tillbaka detta?

Det här är frågor som jag och företagen vill ha svar på. När tänker ministern dra tillbaka det här urusla förslaget?

Herr talman! Det är en viktig debatt och diskussion vi har nu. Ministern försöker ta det här på allvar, men jag håller givetvis inte med om att de åtgärder som ministern har föreslagit är de rätta.

Sjuktalen måste ned. Det är sant. Men då gäller det att rikta in sig på det område där sjuktalen är som högst. Ministern säger att kommuner och landsting, där sjuktalen är som högst, ska få betala mer. Vem drabbar det? Det är våra skattepengar vi får kompensera det med. Det är inte så att verksamheterna upphör eller att en person eller ett företag får stå till svars för om man inte lyckas sänka kostnaderna och sjuktalen. Det är vi och våra skattepengar som får stå för det. Det ministern föreslår är alltså ett slag i luften. Såväl Företagarna och Svenskt Näringsliv som Småa - alla organisationer som företräder företagen - säger unisont att detta inte är något bra förslag.

Vi hörde av Lotta Finstorp att attityder spelar in. Det känner vi igen. Bara att ministern säger att det kommer att införas ett högre sjuklöneansvar gör att företagen drar öronen åt sig och inte vill anställa. Vi är inne i en högkonjunktur nu, och då ska det vara tvärtom. Då ska man uppmuntra företagen att anställa, vilket ministern och jag diskuterade för ett par timmar sedan. I det här sammanhanget blir det tvärtemot. Det är det som är risken med ministerns förslag.

Centerpartiet har tidigare föreslagit att vi ska medverka till att företag ska få lägre kostnader för företagshälsovård och att de ska få sänkta sjuklönekostnader - sänkta sjuklönekostnader.

Socialdemokraterna sa innan valet att man skulle ta bort den ena sjuklöneveckan. Det har man glömt nu. Nu lägger man i stället på kostnader. I stället för att minska kostnaderna för företagen, i stället för att ge dem morötter och möjligheter, säger ministern att företagen kommer att få en sänkning och att de kommer att tjäna på det. Ja, det gäller om företaget har en anställd som är sjuk. Men det handlar inte om att man ska få kompensationer på det sättet, utan det handlar väldigt mycket om attityder. Det om någonting borde ministern känna till.

Ministern säger och har sagt: Jag kan tänka mig att dra tillbaka det här förslaget. När tänker ministern göra slag i saken och dra tillbaka förslaget? Företagen kan nämligen inte göra något. Det är ministerns egen, höll jag på att säga, personal inom den offentliga sektorn som ska göra något. Vad ska de göra för att ministern ska dra tillbaka detta?

Det här är frågor som jag och företagen vill ha svar på. När tänker ministern dra tillbaka det här urusla förslaget?

Herr talman! Jag tycker att den här frågan förtjänar en seriös debatt. Solveig Zander! Jag vet, ärligt talat, inte om det senaste inlägget kändes helt seriöst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är så, vilket Solveig Zander vet i och med att vi diskuterade detta för två och en halv timme sedan, att regeringen har genomfört en kostnadslättnad för företagen. Det gjorde vi redan i januari 2016, då vi genomförde förslaget om högriskskydd för de små företagen. Det var ett kostsamt förslag för staten, men det skyddar de små företagen mot höga sjukkostnader. Det var också ett förslag som företagen själva föredrog jämfört med att man skulle plocka bort den andra sjuklöneveckan. Detta genomförde regeringen. Vi har uppfyllt vårt vallöfte i den delen.

Det vi gör nu är inte att lägga på företagen några ytterligare kostnader. Tvärtom kommer detta att innebära en total kostnadslättnad på ungefär 700 miljoner för Sveriges företag. Där kommer vi in på vad som är seriöst i en debatt och hur vi politiker påverkar hur saker och ting uppfattas, inte minst av företagen. I det här fallet tycker jag också att det är ganska allvarligt hur Svenskt Näringsliv framställer förslaget.

Faktum är att de 1 049 459 företag på den svenska arbetsmarknaden som har under tio anställda kommer att vara vinnare med det här förslaget. Det är ungefär 1 400 företag som riskerar, teoretiskt, att drabbas av förslaget. Det kan jämföras med att vi i dag har 194 000 personer sjukskrivna.

Detta är inte det enda förslag som regeringen lägger fram. I höstas lade vi fram ett brett åtgärdspaket med 25 olika åtgärder. Det handlar om striktare prövningar vid de tidiga tidsgränserna i rehabiliteringskedjan, om att utveckla stödet till företagen, om att se till att få en bättre kontakt mellan företag och hälso- och sjukvård och om att tidigare få på plats insatser. Men vi har inte råd med 250 000 sjukskrivna svenskar på bänken 2020, utan vi behöver dem på arbetsmarknaden, tillgängliga för företagen.

Det förslag som vi nu lägger fram är inget hot mot de svenska företagen. Därför är det olyckligt att det av Svenskt Näringsliv och av vissa politiker framställs på det sättet. Det skapar en oro hos företagen, och det skapar en bild av att detta är något problematiskt.

Här skapar vi ekonomiska incitament för att de arbetsgivare i Sverige, företrädesvis i den offentliga sektorn, som under decennier har dragits med en problematik de facto ska få ytterligare någon press på sig att inte låta de sjukskrivningar de har i sina verksamheter övergå i långa sjukskrivningar som slår ut människor från arbetsmarknaden. Två av tre är kvinnor, och den absoluta majoriteten av dessa människor har inte haft någon tidigare sjukskrivning. Vi måste med alla till buds stående medel hindra att de går in i en lång sjukskrivning.

Dessutom har Arbetsmiljöverket så sent som den 5 april presenterat en kunskapssammanställning som är gjord av Stockholms universitet och professorer där. Den visar klart och tydligt på sambandet mellan arbetsmiljö och ohälsa men också på att risken för ohälsa inom vård, skola och omsorg är mycket större på grund av bristande resurser och kontroll i arbetet. Vi har ett ansvar som politiker att göra allt vad vi kan för att förhindra detta.

Herr talman! Jag tycker att den här frågan förtjänar en seriös debatt. Solveig Zander! Jag vet, ärligt talat, inte om det senaste inlägget kändes helt seriöst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är så, vilket Solveig Zander vet i och med att vi diskuterade detta för två och en halv timme sedan, att regeringen har genomfört en kostnadslättnad för företagen. Det gjorde vi redan i januari 2016, då vi genomförde förslaget om högriskskydd för de små företagen. Det var ett kostsamt förslag för staten, men det skyddar de små företagen mot höga sjukkostnader. Det var också ett förslag som företagen själva föredrog jämfört med att man skulle plocka bort den andra sjuklöneveckan. Detta genomförde regeringen. Vi har uppfyllt vårt vallöfte i den delen.

Det vi gör nu är inte att lägga på företagen några ytterligare kostnader. Tvärtom kommer detta att innebära en total kostnadslättnad på ungefär 700 miljoner för Sveriges företag. Där kommer vi in på vad som är seriöst i en debatt och hur vi politiker påverkar hur saker och ting uppfattas, inte minst av företagen. I det här fallet tycker jag också att det är ganska allvarligt hur Svenskt Näringsliv framställer förslaget.

Faktum är att de 1 049 459 företag på den svenska arbetsmarknaden som har under tio anställda kommer att vara vinnare med det här förslaget. Det är ungefär 1 400 företag som riskerar, teoretiskt, att drabbas av förslaget. Det kan jämföras med att vi i dag har 194 000 personer sjukskrivna.

Detta är inte det enda förslag som regeringen lägger fram. I höstas lade vi fram ett brett åtgärdspaket med 25 olika åtgärder. Det handlar om striktare prövningar vid de tidiga tidsgränserna i rehabiliteringskedjan, om att utveckla stödet till företagen, om att se till att få en bättre kontakt mellan företag och hälso- och sjukvård och om att tidigare få på plats insatser. Men vi har inte råd med 250 000 sjukskrivna svenskar på bänken 2020, utan vi behöver dem på arbetsmarknaden, tillgängliga för företagen.

Det förslag som vi nu lägger fram är inget hot mot de svenska företagen. Därför är det olyckligt att det av Svenskt Näringsliv och av vissa politiker framställs på det sättet. Det skapar en oro hos företagen, och det skapar en bild av att detta är något problematiskt.

Här skapar vi ekonomiska incitament för att de arbetsgivare i Sverige, företrädesvis i den offentliga sektorn, som under decennier har dragits med en problematik de facto ska få ytterligare någon press på sig att inte låta de sjukskrivningar de har i sina verksamheter övergå i långa sjukskrivningar som slår ut människor från arbetsmarknaden. Två av tre är kvinnor, och den absoluta majoriteten av dessa människor har inte haft någon tidigare sjukskrivning. Vi måste med alla till buds stående medel hindra att de går in i en lång sjukskrivning.

Dessutom har Arbetsmiljöverket så sent som den 5 april presenterat en kunskapssammanställning som är gjord av Stockholms universitet och professorer där. Den visar klart och tydligt på sambandet mellan arbetsmiljö och ohälsa men också på att risken för ohälsa inom vård, skola och omsorg är mycket större på grund av bristande resurser och kontroll i arbetet. Vi har ett ansvar som politiker att göra allt vad vi kan för att förhindra detta.

Herr talman! Ministern menar att arbetsgivare som är duktiga på att förebygga och som hanterar sjukskrivningar på ett bra sätt kommer att kompenseras för de 25 procent som enligt förslaget ska betalas ut från dag 91. Men om medfinansieringen ska ses som en piska för arbetsgivarna undrar jag: Vad händer med det incitamentet om arbetsgivarna får en kompensationsmodell, som finns i ministerns förslag? Det är en fråga som jag har funderat på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern säger i sitt svar att det föreslås i förslaget om medfinansiering att personer med risk för längre sjukskrivning ska kunna ansöka om ett högriskskydd i anslutning till en ny anställning. Ska den arbetssökande ha intyget i sin hand vid anställningsintervjun? Personen kan ju ha varit symtomfri under en lång tid. Är det inte integritetskränkande? Det finns en mängd sådana frågeställningar som jag tror att det är viktigt att lösa om detta skulle bli verklighet. Det finns en gråzonsproblematik som dessutom är väldigt oförutsägbar för den enskilde.

Det jag kan höra från oss samtliga som deltar i debatten är att vi har en samsyn i fråga om att det är offentlig sektor som egentligen har det stora problemet med sjukskrivningarna. Då borde man i stället, tycker jag, rikta insatser och åtgärder - piska och morot - till just den sektorn.

Jag har låtit riksdagens utredningstjänst analysera hur stora kostnaderna för sjukskrivningarna skulle bli om sjukfrånvaron för kommuner och landsting skulle gälla för hela arbetsmarknaden och vice versa. Rapporten har gjorts med SCB:s statistik för offentlig sektor. Det är jätteintressant. Vad som avses ingå i privatsektorn kan jag ta fram, men jag har ont om talartid nu. Rapporten visar att om kommuners och landstings sjukfrånvaro skulle gälla för hela arbetsmarknaden skulle det innebära en total kostnadsökning för sjukförsäkringen med 8 578 000 000 kronor.

Herr talman! Ministern menar att arbetsgivare som är duktiga på att förebygga och som hanterar sjukskrivningar på ett bra sätt kommer att kompenseras för de 25 procent som enligt förslaget ska betalas ut från dag 91. Men om medfinansieringen ska ses som en piska för arbetsgivarna undrar jag: Vad händer med det incitamentet om arbetsgivarna får en kompensationsmodell, som finns i ministerns förslag? Det är en fråga som jag har funderat på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern säger i sitt svar att det föreslås i förslaget om medfinansiering att personer med risk för längre sjukskrivning ska kunna ansöka om ett högriskskydd i anslutning till en ny anställning. Ska den arbetssökande ha intyget i sin hand vid anställningsintervjun? Personen kan ju ha varit symtomfri under en lång tid. Är det inte integritetskränkande? Det finns en mängd sådana frågeställningar som jag tror att det är viktigt att lösa om detta skulle bli verklighet. Det finns en gråzonsproblematik som dessutom är väldigt oförutsägbar för den enskilde.

Det jag kan höra från oss samtliga som deltar i debatten är att vi har en samsyn i fråga om att det är offentlig sektor som egentligen har det stora problemet med sjukskrivningarna. Då borde man i stället, tycker jag, rikta insatser och åtgärder - piska och morot - till just den sektorn.

Jag har låtit riksdagens utredningstjänst analysera hur stora kostnaderna för sjukskrivningarna skulle bli om sjukfrånvaron för kommuner och landsting skulle gälla för hela arbetsmarknaden och vice versa. Rapporten har gjorts med SCB:s statistik för offentlig sektor. Det är jätteintressant. Vad som avses ingå i privatsektorn kan jag ta fram, men jag har ont om talartid nu. Rapporten visar att om kommuners och landstings sjukfrånvaro skulle gälla för hela arbetsmarknaden skulle det innebära en total kostnadsökning för sjukförsäkringen med 8 578 000 000 kronor.

Herr talman! Ja, det är offentlig sektor, som är den ofantliga sektorn, som kanske är den största boven i den här debatten. Det handlar om lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och förskollärare. Det är egentligen redan nu bristyrken. Pressen är stor. De går på knäna, och de sjukskriver sig. Vi riskerar alltså att betala dubbelt eller mer från samhällets sida. Här måste krutet läggas.

Jag tycker att det är bra att man har tänkt på småföretagen, men jag tror ändå att man bygger in ett krångelverk som gör att många kommer att bli rädda för att anställa.

Egentligen borde inte den här vinstdebatten lägga sig som en våt filt över offentlig sektor. Vi behöver ha fler arbetsgivare, större egenkraft och mycket mer inflytande, så att man får en bättre arbetsmiljö inom offentlig sektor.

Jag tycker att man från regeringens sida ska fundera allvarligt på vad man kan göra där. Jag tror att det är där vi måste lägga krutet. Annars riskerar vi att stigmatisera den här gruppen människor, som faktiskt redan i dag har hinder för att komma in på arbetsmarknaden. Om de nu ska skaffa sig intyg, högkostnadsskydd, högriskskydd eller vad det nu heter kan det göra att de fortfarande, så att säga, hamnar sist i kön. Är jag arbetsgivare vill jag ha någon som fungerar effektivt. Jag har kanske inte tid, möjlighet eller råd att ge den kraft som de människorna skulle behöva.

Jag vet inte hur vi löser det här. Men titta på offentlig sektor! Se till att inflytandet för personalen och trivseln ökar! Jag tror att det är mycket där det sitter.

Jag vill tacka för en bra debatt. Jag tycker att vi har hyfsat den så här långt. Men vi ska se var krutet hamnar och vad förslaget blir när det väl är färdigt. Tack för debatten!

Herr talman! Ja, det är offentlig sektor, som är den ofantliga sektorn, som kanske är den största boven i den här debatten. Det handlar om lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och förskollärare. Det är egentligen redan nu bristyrken. Pressen är stor. De går på knäna, och de sjukskriver sig. Vi riskerar alltså att betala dubbelt eller mer från samhällets sida. Här måste krutet läggas.

Jag tycker att det är bra att man har tänkt på småföretagen, men jag tror ändå att man bygger in ett krångelverk som gör att många kommer att bli rädda för att anställa.

Egentligen borde inte den här vinstdebatten lägga sig som en våt filt över offentlig sektor. Vi behöver ha fler arbetsgivare, större egenkraft och mycket mer inflytande, så att man får en bättre arbetsmiljö inom offentlig sektor.

Jag tycker att man från regeringens sida ska fundera allvarligt på vad man kan göra där. Jag tror att det är där vi måste lägga krutet. Annars riskerar vi att stigmatisera den här gruppen människor, som faktiskt redan i dag har hinder för att komma in på arbetsmarknaden. Om de nu ska skaffa sig intyg, högkostnadsskydd, högriskskydd eller vad det nu heter kan det göra att de fortfarande, så att säga, hamnar sist i kön. Är jag arbetsgivare vill jag ha någon som fungerar effektivt. Jag har kanske inte tid, möjlighet eller råd att ge den kraft som de människorna skulle behöva.

Jag vet inte hur vi löser det här. Men titta på offentlig sektor! Se till att inflytandet för personalen och trivseln ökar! Jag tror att det är mycket där det sitter.

Jag vill tacka för en bra debatt. Jag tycker att vi har hyfsat den så här långt. Men vi ska se var krutet hamnar och vad förslaget blir när det väl är färdigt. Tack för debatten!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ministern eldade upp sig lite efter mitt förra anförande. Det visar att det är en viktig fråga för oss båda två. Det vill jag verkligen påstå.

Om jag inte kommer ihåg fel har ni från regeringen föreslagit en ökning till kommunerna med 2 miljarder för att man ska anställa inom vård och omsorg, där det faktiskt finns flest sjuka och där man behöver tillskott på personal. Då undrar jag: Varför valde ni inte att ytterligare med morötter stödja, hjälpa och underlätta för den offentliga sektorn i stället för att komma med det här förslaget som oroar företagen där sjukfrånvaron är mycket lägre?

Om regeringen hade riktat in sig där problemet finns, upprepar jag, hade inte den här animerade debatten uppstått och ministern hade inte behövt elda upp sig över att jag säger att det här drabbar och kommer att drabba det privata näringslivet - där jobben skapas! Ministern och jag är överens om att fyra av fem jobb skapas i de små och medelstora företagen. Det är ju de som oroas i onödan då, om jag ska tolka ministern välvilligt.

Varför fortsatte ni inte med morötterna för att stödja och hjälpa våra kommuner och landsting? I stället får vi med våra skattepengar betala mer till dem, och det är ju det som är felet! Förstår inte ministern det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ministern eldade upp sig lite efter mitt förra anförande. Det visar att det är en viktig fråga för oss båda två. Det vill jag verkligen påstå.

Om jag inte kommer ihåg fel har ni från regeringen föreslagit en ökning till kommunerna med 2 miljarder för att man ska anställa inom vård och omsorg, där det faktiskt finns flest sjuka och där man behöver tillskott på personal. Då undrar jag: Varför valde ni inte att ytterligare med morötter stödja, hjälpa och underlätta för den offentliga sektorn i stället för att komma med det här förslaget som oroar företagen där sjukfrånvaron är mycket lägre?

Om regeringen hade riktat in sig där problemet finns, upprepar jag, hade inte den här animerade debatten uppstått och ministern hade inte behövt elda upp sig över att jag säger att det här drabbar och kommer att drabba det privata näringslivet - där jobben skapas! Ministern och jag är överens om att fyra av fem jobb skapas i de små och medelstora företagen. Det är ju de som oroas i onödan då, om jag ska tolka ministern välvilligt.

Varför fortsatte ni inte med morötterna för att stödja och hjälpa våra kommuner och landsting? I stället får vi med våra skattepengar betala mer till dem, och det är ju det som är felet! Förstår inte ministern det?

Herr talman! Tiden går fort när man diskuterar en viktig fråga. Jag skulle egentligen vilja ha möjlighet att svara er alla med den tid som man normalt sett har för var och en, om jag ska vara ärlig, för det finns mycket att säga i den här frågan.

Vad jag kan konstatera utifrån den här debatten är åtminstone, välvilligt, att vi är många här inne just nu i dag som är väldigt engagerade i att se till att få ned sjuktalen och se till att skapa goda förutsättningar för såväl företag som de människor som arbetar i offentlig sektor, för att människor ska slippa bli sjuka och för att företagen ska slippa oroa sig för huruvida de kan anställa eller inte.

Det förslag som regeringen nu har lagt fram, vilket som sagt är ett av 25 förslag, riktar in sig på kommuner och landsting. Man ska också vara noga med att säga att i såväl den senaste ESO-rapporten som i Långtidsutredningen och ett flertal remissinstanser, bland annat TCO, har man rekommenderat regeringen att också skapa ekonomiska incitament när det gäller framför allt de långa sjukskrivningarna. Där har arbetsgivare i Sverige i dag, jämförelsevis internationellt, ganska små incitament.

Jag tycker framför allt att det är viktigt att försöka skapa ett instrument som verkligen har effekt där det som mest behövs. Så kan man väl uttrycka det.

Vi har också sagt till arbetsmarknadens parter att regeringen är beredd att lägga fram det här, för det är vad vi utifrån ett politiskt perspektiv kan göra för att påverka, och vi lyssnar in våra expertmyndigheter och instanser. Men vi har också öppnat upp för arbetsmarknadens parter att komma med egna lösningar på hur man kan förbättra arbetsmiljön och se till att skapa mer hälsofrämjande arbetsplatser som i samma mån som vårt förslag skulle kunna få ned sjukfrånvaron. I sådana fall kommer vi inte att lägga fram det här förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi för nu en sådan diskussion med arbetsmarknadens parter. Vi har också tillsatt en processledare från Regeringskansliet.

Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Tiden går fort när man diskuterar en viktig fråga. Jag skulle egentligen vilja ha möjlighet att svara er alla med den tid som man normalt sett har för var och en, om jag ska vara ärlig, för det finns mycket att säga i den här frågan.

Vad jag kan konstatera utifrån den här debatten är åtminstone, välvilligt, att vi är många här inne just nu i dag som är väldigt engagerade i att se till att få ned sjuktalen och se till att skapa goda förutsättningar för såväl företag som de människor som arbetar i offentlig sektor, för att människor ska slippa bli sjuka och för att företagen ska slippa oroa sig för huruvida de kan anställa eller inte.

Det förslag som regeringen nu har lagt fram, vilket som sagt är ett av 25 förslag, riktar in sig på kommuner och landsting. Man ska också vara noga med att säga att i såväl den senaste ESO-rapporten som i Långtidsutredningen och ett flertal remissinstanser, bland annat TCO, har man rekommenderat regeringen att också skapa ekonomiska incitament när det gäller framför allt de långa sjukskrivningarna. Där har arbetsgivare i Sverige i dag, jämförelsevis internationellt, ganska små incitament.

Jag tycker framför allt att det är viktigt att försöka skapa ett instrument som verkligen har effekt där det som mest behövs. Så kan man väl uttrycka det.

Vi har också sagt till arbetsmarknadens parter att regeringen är beredd att lägga fram det här, för det är vad vi utifrån ett politiskt perspektiv kan göra för att påverka, och vi lyssnar in våra expertmyndigheter och instanser. Men vi har också öppnat upp för arbetsmarknadens parter att komma med egna lösningar på hur man kan förbättra arbetsmiljön och se till att skapa mer hälsofrämjande arbetsplatser som i samma mån som vårt förslag skulle kunna få ned sjukfrånvaron. I sådana fall kommer vi inte att lägga fram det här förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi för nu en sådan diskussion med arbetsmarknadens parter. Vi har också tillsatt en processledare från Regeringskansliet.

Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Maria Stockhaus har frågat mig varför jag och regeringen inte ger Skolverket uppdraget att ta fram digitala hjälpmedel för att stötta nyanlända elever på deras modersmål.

Jag håller med Maria Stockhaus om att det är viktigt att nyanlända elever - och för den delen alla elever - har tillgång till lärresurser som är anpassade till elevernas förutsättningar och behov, inklusive digitala verktyg.

Statens skolverk har fått i uppdrag att genom generella insatser bidra till att minska skillnader i kunskapsresultat mellan nyanlända elever, elever med annat modersmål än svenska och andra elevgrupper. De generella insatserna riktar sig till samtliga huvudmän och skolor och till alla nivåer i styrkedjan. Modersmålsundervisning och språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt är exempel på områden som myndigheten har identifierat som särskilt angelägna att uppmärksamma i arbetet med att utforma insatserna.

Skolverket för inom ramen för uppdraget dialog med huvudmän och andra skolaktörer. Utifrån en samlad nulägesanalys tydliggörs och identifieras exakt vilka insatser som behöver vidtas på huvudmanna- och skolnivå.

Det kan i sammanhanget vara värt att konstatera att staten i Sverige inte ansvarar för framtagandet av läromedel. Men inget hindrar Skolverket från att ta fram eventuellt material där det identifieras som nödvändigt inom ramen för uppdraget.

Skolverket genomför även riktade insatser som vänder sig till de huvudmän som bedöms vara i störst behov av stöd i arbetet med mottagandet av nyanlända elever. De riktade insatserna handlar om att ge stöd när det gäller systematiskt kvalitetsarbete, hur huvudmannen kan anpassa sin organisation och insatser riktade till lärare och annan pedagogisk personal för att utveckla undervisningens kvalitet. Skolverket ska i genomförandet anpassa insatserna till lärarnas, studiehandledarnas, rektorernas och huvudmännens behov och förutsättningar.

Inom ramen för den migrationspolitiska överenskommelsen med de borgerliga partierna har regeringen även i en proposition till riksdagen föreslagit utökade möjligheter till modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet genom ökade möjligheter till fjärrundervisning och entreprenad.

I det uppdrag regeringen gett Skolverket att genomföra nationella skolutvecklingsprogram ingår uttryckligen kompetensutvecklingsinsatser avseende digitala lärresurser och verktyg för att bland annat stärka den digitala kompetensen i undervisningssituationen i skolan. Regeringen har också uppdragit till Skolverket att föreslå nationella it-strategier för skolväsendet. Myndigheten presenterade sina förslag i april, och dessa bereds nu inom Regeringskansliet.

Detta är några av de initiativ som regeringen vidtagit för att stärka den digitala kompetensen och främja en ändamålsenlig användning av it i skolan. It i form av bland annat digitala verktyg och lärresurser har en strategisk potential för ökad måluppfyllelse och likvärdighet i skolväsendet. Jag avser att återkomma i fråga om regeringens fortsatta arbete för att denna potential fullständigt ska tas till vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack så mycket, utbildningsministern, för svaret!

Den stora mängd nyanlända som skolorna nu tar emot innebär stora utmaningar för både skolor och huvudmän.

Skolverket var hos utbildningsutskottet nyligen och redogjorde för de insatser som görs för att stötta skolor och huvudmän när det gäller att möta utmaningarna - det som utbildningsministern beskrev. Dessa insatser är välbehövliga.

I beskrivningen av insatserna fanns dock ingenting om digitalt stöd. Jag ställde till slut frågan, och Skolverkets representanter sa att det inte ingår i deras uppdrag när det gäller nyanlända.

Det är inte statens ansvar att ta fram läromedel, men i dagsläget befinner vi oss i det närmaste i en krissituation. Vi har många nyanlända som alla behöver lära sig svenska men också få utmaningar när det gäller att komma vidare i sin kunskapsutveckling.

Huvudmännens möjligheter att tillgodose detta ser lite olika ut. Det finns ett fåtal initiativ på marknaden med digitalt stöd på olika språk men också stöd för att lära sig svenska. Den svenska marknaden är dock liten, och en del språk är så pass små att det aldrig kan bli lönsamt att utveckla digitalt stöd i de språken.

I den situation vi nu befinner oss i, är det rimligt att Skolverket inte har något uppdrag att ens titta på möjligheter till digitalt stöd inom ramen för arbetet med nyanlända?

Herr talman! Tack, Maria Stockhaus! Mitt svar är att Skolverket har ett sådant uppdrag.

För att förstå bakgrunden till diskussionen ska man möjligen göra en kort reflektion över de brister som funnits i regeringens styrning av Skolverket. Skolverket är en myndighet som har varit styrd med mycket detaljerade och många uppdrag som har försvårat den långsiktiga utvecklingen av myndigheten på ett bra sätt.

Detta har vi utvärderat. Statskontoret har gjort en mycket bra redovisning; Ekonomistyrningsverket likaså. Regeringen tar in stöd för att förbättra sin styrning av Skolverket. Jag vill inte lasta Skolverkets ledning, utan det handlar alltså om en utvärdering av hur regeringen har styrt myndigheten.

En del i detta är att undvika att ge många snabba, väldigt detaljerade uppdrag till Skolverket. Därför har vi i stället på ett par strategiska områden säkerställt att Skolverket får de resurser man behöver, de medel som kan användas och de breda uppdrag som gör att man kan föra en dialog med huvudmännen om vad som behövs.

Uppdraget att ge stöd i undervisningen till nyanlända är ett exempel på detta. Det är ett brett uppdrag, finansierat genom statsbudgeten, som ger Skolverket möjlighet att snabbt göra de insatser som man i dialog med huvudmännen bedömer är nödvändiga. Jag tror att det är ett bättre sätt att arbeta, särskilt i det specifika fall som Maria Stockhaus lyfter upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är inte säker på att regeringen är den bästa instansen i sammanhanget att bedöma vilka it-hjälpmedel som redan finns på marknaden, vilka som bör tas fram, vilka som kommer att finnas inom kort, vilka som kostar för mycket för skolorna att använda och vilka som redan används frivilligt. Det är någonting som Skolverket har rätt expertis att utvärdera.

Skolverket för alltså en löpande dialog med huvudmännen inom ramen för det uppdrag man fått från regeringen. Om man inom ramen för det bedömer att man ska ta fram den typ av lärverktyg som pekas på i interpellationen har Skolverket all möjlighet att inom ramen för sitt uppdrag göra det.

Herr talman! Då är det ett märkligt agerande från Skolverkets sida att man inte lyfter fram den här möjligheten. Man ser närmast förvånad ut när frågan om digitalt stöd tas upp. Det behöver ju inte handla om att Skolverket självt ska ta fram stöd. Det kan också handla om att se över var det finns behov och hur det ser ut med möjligheter att använda eventuellt innehåll som finns tillgängligt.

Nu väntar ett långt och efterlängtat sommarlov. I många kommuner erbjuder man sommarskola i olika former. Jag var förra sommaren på besök på en sommarskola i Uppsala för gymnasieelever som gick språkintroduktion. De fick möjlighet att gå på sommarkurs i tre veckor för att lära sig svenska bättre. De övriga sju veckorna på sommarlovet fick de troligtvis ingen större möjlighet att tala svenska. Någon form av digitalt stöd för att de skulle kunna fortsätta sin utveckling i svenska hade skolan inte ens tänkt på.

Detta är ett nytt sätt att tänka. Det är ett nytt verktyg för skolan fortfarande, tyvärr. Det är svårt att överblicka vilket innehåll som finns, och där skulle skolor och huvudmän behöva mer stöd.

Med tanke på hur Skolverket har agerat hittills tror jag att det skulle vara lämpligt att lyfta fram frågan om digitalt stöd för nyanlända inom ramen för det uppdrag man har. Man ska vara tydlig med att det ska ingå.

Även om huvudmännen har ansvar för att anpassa undervisning och ge stöd till nyanlända är det väldigt få huvudmän i Sverige som är så pass stora att de har möjlighet att ta fram eget digitalt innehåll på olika språk. Utvecklingen generellt när det gäller digitala läromedel går långsamt, och för att få utväxling av de it-investeringar som gjorts av svenska huvudmän är det nog viktigt att de även kommer med bra digitalt innehåll.

I Danmark har regeringen subventionerat digitala läromedel för att få igång en marknad. Även Danmark är ju en relativt sett liten marknad. Diskussionen om digitala läromedel och innehåll generellt hoppas jag kommer upp inom en snar framtid inom ramen för diskussionen om den digitala strategin för skolan. Däremot känns digitalt stöd för nyanlända, eller åtminstone kartläggning av vad det finns för möjligheter för huvudmännen att använda dem - vad finns det för innehåll på marknaden, vad finns det för appar och annat stöd som man skulle kunna använda - som en fråga där huvudmännen skulle ha behov av hjälp. Är utbildningsministern beredd att utöka uppdraget till Skolverket när det gäller nyanlända till att även omfatta digitalt stöd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag instämmer i allt väsentligt i den analys som Maria Stockhaus gör. Även Maria Stockhaus band samman detta på samma sätt som jag gjorde i mitt ursprungliga interpellationssvar. Detta är en av anledningarna till att vi har begärt att äntligen få fram nationella it-strategier. Om vi på det nationella planet har ett mer strukturerat sätt att jobba med it i skolan blir det mer naturligt att göra det när vi till exempel får en uppgift som den vi fått under hösten, att ta emot väldigt många nyanlända elever på kort tid. Då kan man snabbt använda sig av digitala lärverktyg.

Jag tar givetvis med mig denna fråga i min dialog med Skolverket om uppdraget. Regeringen är tydlig med att det ryms inom uppdraget i dag att kunna ta fram digitala lärverktyg, utvärdera marknaden eller göra de översyner som behövs om man i sin dialog med huvudmännen bedömer att det behovet finns. Skulle Skolverket anse att man behöver något slags utvidgning av uppdraget får vi naturligtvis ta till oss det. Men det uppdrag vi har gett är öppet för Skolverket att använda för de insatser som man ser har störst effekt.

Herr talman! Jag tänkte ta upp en annan sak som utbildningsministern tog upp i sitt interpellationssvar, nämligen frågan om fjärrundervisning och den proposition som är på väg fram om möjligheten till fjärrundervisning på entreprenad när det gäller modersmålsundervisning och studiehandledning. Det är en välkommen förändring av lagstiftningen, en förändring som kom till stånd tack vare Alliansens agerande i utbildningsutskottet.

Den proposition som nu kommit är begränsad till just modersmål och studiehandledning, något som naturligtvis är bra för många nyanlända, men flera remissinstanser har kritiserat att den är för restriktiv. Man vill se fler möjligheter att utnyttja tekniken och samarbeta mellan huvudmän.

Ett viktigt ämne för nyanlända är svenska som andraspråk. Det är naturligtvis alltid bäst om eleverna kan undervisas av en lärare i sitt klassrum, men lärare i svenska som andraspråk är en av de lärarkategorier som det råder störst brist på. Här skulle fjärrundervisning på entreprenad kunna vara en lösning, men det tillåter inte lagen. Det tillåts inte ens efter den lagändring som nu är på väg.

Jag undrar varför regeringen inte är beredd att öppna för försök i andra änden med fjärrundervisning på entreprenad. Detta är något som många remissinstanser tar upp. För många huvudmän är det den enda lösningen när det gäller att erbjuda till exempel svenska som andraspråk för nyanlända elever med en behörig lärare. Då är fjärrundervisning på entreprenad den enda möjlighet man har.

Herr talman! Låt mig säga tre saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det första finns det möjlighet att på försök erbjuda fjärrundervisning i fler ämnen. Då är det just ett försök. Vi har ett antal huvudmän som deltar i sådana försök för att kunna utvärdera det.

För det andra är entreprenadmöjligheten inte den enda möjligheten att samverka mellan huvudmän. Det är den lättaste möjligheten men inte den enda. När det gäller svenska som andraspråk ska man dock veta att problemet inte i lika hög grad som när det gäller studiehandledning och modersmål är att lärarkompetensen finns någon annanstans än i den egna kommunen, utan problemet är att vi generellt har alldeles för få lärare som har kompetens i svenska som andraspråk. Det finns en risk med att utmåla det som om man skulle kunna hitta dessa behöriga lärare bara man hade möjlighet till fjärrundervisning, för bilden är nog att de lärare som är behöriga i svenska som andraspråk överlag har fulla tjänster där de arbetar.

För det tredje skulle jag ha trott att den borgerliga kritiken om att vi inte skyndade tillräckligt snabbt med propositionen om fjärrundervisning utifrån de beredningsunderlag som fanns skulle ha blivit lite lugnare efter Lagrådets yttrande. Det är ju Lagrådets uppgift att bedöma hur vi följer regeringsformens beredningstvång, och Lagrådet sa väldigt tydligt att vi gick väldigt snabbt fram. Här gick vi snabbare fram än Lagrådet bedömer att beredningstvånget kräver, och vi gjorde det för att vi ville få dessa regler på plats så snabbt det bara gick. Detta gjorde vi snabbare än den tidigare regeringen lade fram någon av sina propositioner, och det var nödvändigt. Därför var det också nödvändigt att gå emot den kritik vi fick från Lagrådet. Vi gjorde detta så snabbt det bara gick, för att denna möjlighet skulle öppnas för modersmål och studiehandledning.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Erik Bengtzboe har frågat mig hur länge högstadieeleverna ska behöva vänta på mer matematikundervisning.

Jag instämmer i Erik Bengtzboes problembeskrivning av de sedan 1990-talet fallande resultaten i matematik. Det är en trend som måste brytas. Internationell forskning stöder sambandet mellan utökad undervisningstid och kunskapsresultat.

Undervisningstiden i matematik utökades för elever i årskurs 1-3 i form av ytterligare 120 timmar i grundskolan och motsvarande skolformer från och med höstterminen 2013. En ytterligare utökning av undervisningstiden är föreslagen i propositionen Ytterligare undervisningstid i matematik, proposition 2015/16:149. Där föreslås att den minsta totala undervisningstiden utökas med 105 timmar i grundskolan, specialskolan och sameskolan samt i grundsärskolan, utom inom inriktningen träningsskolan och att den ökade undervisningstiden ska användas för ämnet matematik i årskurs 4-6. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli innevarande år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen och Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna kom i februari 2015 överens om att samtal ska föras om grundskolans timplan mot bakgrund av Statens skolverks förslag om en ny reglering av timplanen. Sådana samtal har påbörjats och inbegriper frågan om ytterligare undervisningstid i matematik för årskurs 7-9.

Undervisningstiden har betydelse, men forskning pekar också på vikten av lärarnas undervisningsskicklighet som den enskilt viktigaste faktorn för elevernas kunskapsinhämtning och resultat. Kvaliteten i undervisningen är alltså minst lika viktig som kvantiteten. Lärares tid att förbereda och skapa kvalitet i undervisningen är avgörande. Genom att stärka lärarnas kompetens i matematik och matematikdidaktik genom fortbildningssatsningarna Matematiklyftet och Lärarlyftet II i kombination med utökad undervisningstid i ämnet kommer fler elever att få möjlighet att nå kunskapskraven även i mellan- och högstadiet. Regeringen har också tillsatt utredningen om en läsa-skriva-räkna-garanti, som lämnar sina förslag till regeringen i början av hösten 2016.

Minskningen av antalet obligatoriska nationella prov är exempel på en av regeringens insatser för att öka tiden för lärarna att skapa kvalitet i undervisningen. Vidare har regeringen tillsatt utredningen Översyn av de nationella proven för grund- och gymnasieskolan, om att ytterligare minska antalet obligatoriska nationella prov och att digitalisera desamma. Betänkandet Likvärdigt, rättssäkert och effektivt - ett nytt nationellt system för kunskapsbedömning är nu ute på remiss.

Jag vill i sammanhanget också lyfta fram att regeringen i budgetpropositionen för 2016 och i 2016 års ekonomiska vårproposition aviserade en nationell samling för läraryrket. Den nationella samlingen har från regeringens sida ett tydligt fokus på att öka attraktiviteten i läraryrket, bland annat genom insatser för en höjning av lärares löner, kvalitetssatsningar på lärar- och förskollärarutbildningarna, kompetensutveckling för lärare, investeringar i mer personal i skolan och andra åtgärder som ger läraren bättre möjligheter att ge varje elev en undervisning av god kvalitet.

Sammantaget genomförs en rad insatser för att höja de svenska elevernas kunskapsresultat i matematik både genom utökad undervisningstid och stärkt undervisningskvalitet.

Herr talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret!

Jag måste dock inleda med att påminna statsrådet om fjärrundervisningen. Alliansens och Moderaternas kritik mot regeringens restriktiva hållning och teknikfientliga inställning till fjärrundervisningen var ju tydlig redan när lagstiftningen uppdaterades för ett år sedan. Så det är ju ingenting som är så att säga nypåfunnet och som inte hade gått att lösa, trots Lagrådets kritik. Vi hade kunnat ta tag i den frågan för nästan 18 månader sedan.

Likväl ska jag gå vidare och diskutera matematik. Sverige lider kraftigt av bristande matematikkunskaper. Det leder till en kunskapsbrist som får allvarliga konsekvenser. Matematik är inte ett ämne bland andra ämnen. Matematik är en grundsten för att tillgodogöra sig annan utbildning. Matematik är en nyckel för att klara av andra ämnen i skolan och för att kunna utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Matematik är inte heller ett ämne bland andra när det gäller problematiken för svenska skolelever att ta sig igenom skolsystemet med goda resultat. Bristande matematikkunskaper är i dag den enskilt vanligaste orsaken till att man fallerar i och som omöjliggör för att få gymnasiebehörighet. En av tio elever når inte gymnasiebehörigheten på grund av att man inte klarar av matematiken.

Sverige sticker här ut. Sverige har låga resultat i matematik och dessutom en negativ trend för kunskapsresultaten i matematik. Där sticker vi ut negativt jämfört med andra länder. Sverige sticker också ut i fråga om undervisningstid i matematik. De kunskapsluckor som har uppstått har inte uppstått i ett vakuum, utan det går att se en tydlig koppling till undervisningstiden.

Om man jämför svenska elever i årskurs 8 med motsvarande elever i andra EU- och OECD-länder har svenska elever mer än 20 timmar mindre matematik. I årskurs 4 har man 40 timmar mindre matematik. Vi vet dessutom att detta är teoretiska siffror, eftersom det även finns utmaningar i den svenska skolan med lärarlösa lektioner och inställda lektioner. Alla elever får inte det stöd som de önskar.

I svensk politik har vi länge pratat om dessa utmaningar. Det är knappast någonting som är en nyhet med tanke på att vi har haft sjunkande kunskapsresultat ända sedan 80-talet, sett till de faktiska resultaten. Även om vi pratar om dessa frågor, även om OECD hyllar oss för att vi har en stor samstämmighet inom politiken när det gäller att se och uppmärksamma problemen, har vi helt ärligt inte levererat.

Vad är då nyckeln? Hur ska vi då höja kunskapsresultaten, framför allt i matematik? Bra lärare är självfallet det som är enskilt mest avgörande. Därför är Matematiklyftet och annat viktigt, men det spelar inte så stor roll om man inte får ordentlig undervisningstid med lärare. Undervisningstiden behöver utvidgas.

Under sina åtta år började Alliansen att bygga ut matematikundervisningen när vi kunde identifiera att Sverige halkade efter när det gäller undervisningstiden. Vi utökade undervisningstiden i de lägsta åldrarna. Därefter har riksdagen beslutat om att utöka undervisningstiden i både mellanstadiet och högstadiet och också finansierat det. Nu kommer regeringen äntligen med förslag om utbyggnad i mellanstadiet, men högstadiet får fortfarande vänta.

Vad är det som statsrådet väntar på? När får vi se statsrådet gå från ord till handling?

Herr talman! Om fjärrundervisningen vill jag bara till protokollet föra att jag anser att Erik Bengtzboes beskrivning är inkorrekt. Vi gick så långt som det var möjligt att gå med det beredningsunderlag som var framtaget av den föregående regeringen. Lagrådet ansåg att beredningstvånget inte var uppfyllt i den ganska svåra frågan om hur man arbetar med entreprenadfrågor. Vi hade absolut inte kunnat gå längre än det som lades fram inför riksdagen för drygt ett år sedan.

Till frågan som interpellationen handlar om. Vi utökar undervisningstiden i matematik enligt den plan som ursprungligen lades fram av den föregående regeringen. De elever som fick mer matematik i ettan börjar nu fyran till hösten och kommer då att få mer matematik. Vi för nu samtal om hur vi ska göra med kraven på utökad matematik också i högstadiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som mitt svar handlade om och som jag också hör Erik Bengtzboe säga är att det gäller både undervisningstid och undervisningens kvalitet. OECD:s studier av Sverige är väldigt tydliga i detta. Man ställer inte bara frågan till eleverna om hur många timmars undervisning de får utan också vilka typer av problem som de ställs inför i matematikundervisningen. Sverige sticker ut, och det är inte positivt. Det är en av förklaringarna till att vi inte får de goda resultat som vi behöver i matematik.

Det är självklart att vi måste göra de investeringar som krävs för att matematiklärare ska kunna nå sin fulla potential och få de bästa förutsättningarna för sitt arbete. Mer undervisningstid är en del av detta, men det är inte det hela. Det handlar också om att man ska kunna utvecklas kollegialt i samverkan med andra, att den kompetens som finns inom den svenska lärarkåren ska spridas och att lärare ska få den tid som de behöver för att kunna förbereda sina lektioner och skapa kvalitet i undervisningen.

I dag presenterade regeringen en delredovisning av nationell samling. En del av de frågor som har diskuterats sedan Lärarlönelyftet presenterades är hur man ska minska lärares administrativa arbetstider och öka deras möjligheter att skapa kvalitet i sin undervisning.

Herr talman! Fina ord i all ära, och det är få saker av det som presenteras på DN Debatt i dag som jag har invändningar emot. Det är bra att det finns ambitioner för svensk skola och även hos den nuvarande regeringen att fortsätta att utveckla svensk skola. Min och Moderaternas uppfattning är att den ambitionsnivån behöver höjas. Det gäller både på vilket sätt regeringen väljer att arbeta och vilken tidshorisont som man talar om.

Statsrådet återkommer till dessa utredningar och förslag som skjuts på framtiden, och vi är nu snart halvvägs genom den här mandatperioden. Hur många gånger måste statsrådet Fridolin bli omvald för att det ska bli en ordentlig leverans av saker och ting? Jag förstår att han gärna vill bli omvald, helst många gånger om. Den viljan tänker jag inte ta ifrån honom, men vi behöver höja ambitionsnivån när det gäller utvecklingstakten i svensk skola. Det duger inte att vänta.

Varje enskilt år som regeringen inte genomför reformer om utökad matematikundervisning, trots att riksdagen har beslutat om det, är det 12 miljoner undervisningstimmar i matematik som fryser inne. Det är 12 miljoner undervisningstimmar som hade behövts.

Beträffande ambitioner och fina ord, hur långt sträcker sig statsrådets och regeringens ambitioner? Jag förstår att regeringen tycker att det är viktigt att vi har bra lärare. Jag tror inte att det finns någon företrädare i denna kammare eller någon annanstans i Sverige som tycker att vi skulle klara oss med sämre lärare eller som inte tycker att det behövs ännu bättre lärare för framtiden.

Jag tolkar statsrådets svar så att man tänker följa upp den föreslagna utbyggnaden av matematikundervisningen som Alliansen fastlade under sin tid och därefter har beslutat om med en majoritet i riksdagen. Men är man villig att gå längre?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet målar upp en bild av att den bristande matematikundervisningen - i både tid och kvalitet - är ett problem som hämmar svenska elevers möjlighet att ta vara på sina chanser i livet. Hur långt är regeringen villig att gå?

Sverige halkar efter, och då krävs det att man verkligen vågar prioritera. Det är klart att vi kan stå här och debattera, och det är många saker som vi kan vara överens om, men det krävs också att man går till handling. Alliansen är redo att göra det. Moderaterna är redo att göra det. I vår senaste skuggbudget sköt vi till miljarder för att just möjliggöra mer undervisningstid i matematik och i andra ämnen. Det vore väldigt välkommet om den nuvarande regeringen även i framtiden tycker att det vore en god idé att tycka om Moderaternas förslag om utökad matematikundervisning. Ett löfte om det skulle sannerligen vara spännande för framtiden.

Herr talman! Det här är kanske inte ett omdöme som Erik Bengtzboe kommer att bära med den ära som jag vill iklä det, men, Erik Bengtzboe, du är just nu den bästa oppositionsföreträdare en utbildningsminister kan tänka sig. Det du säger är: Gör det ni säger att ni ska göra, gör det fortare och gör det mer! Och ja, det vill vi! Vi kämpar på för att göra precis de insatser som interpellationssvaret handlar om - både utöka undervisningstiden i matematik och säkerställa att vi har de metoder och verktyg som krävs för att lärarna ska kunna utvecklas av varandra. Det är inte fina ord att utöka undervisningstiden med 105 timmar i mellanstadiet, vilket kommer att ske efter hösten. Det är handling. Det kommer att märkas för mattelärarna och de elever som undervisas i matematik.

Erik Bengtzboe frågar hur långt vi är beredda att gå. Vi vill utveckla permanenta fortbildningsinsatser i form av nationella skolutvecklingsprogram. Det innebär att Matematiklyftet, som i Alliansens tappning var en tillfällig satsning, nu är permanentad som en del av en nationell struktur och därmed kommer att fortsätta finnas. Vi säkerställer insatser för att lärare ska få mer tid för sitt uppdrag. De svåra prioriteringar som bland annat innebär ett minskat antal obligatoriska nationella prov och kommande digitalisering ger mer tid för lärare att förbereda lektioner. Vi gör också stora insatser för att höja lärares löner och på andra sätt öka attraktiviteten i läraryrket, så att fler vill bli lärare, vilket är själva grunden för att kunna utöka undervisningstiden. Ska vi utöka undervisningstiden måste vi ha lärare som kan undervisa under den tiden, och i dag har vi en stor lärarbrist, inte minst i ämnet matematik.

Det är mycket gott att som utbildningsminister ha en utbildningspolitisk debatt i den här kammaren som handlar om att man vill göra mer, göra saker snabbare och lägga mer pengar. Jag hade önskat att situationen sett ut så också tidigare. Vi har mötts flera gånger då jag har kunnat konstatera att antalet pedagogiska medarbetare i svensk skola minskade ganska drastiskt under föregående regering. Nu har vi i stället investerat, och det har vi uppenbarligen ett gott stöd för att göra. Under de två år som har gått har vi återanställt. År 2014 var det nästan 10 000 färre medarbetare i svensk skola än 2006, då alliansregeringen tillträdde. Nu har det blivit 13 000 fler. Det ger såklart mer tid för lärarna att göra sitt jobb och mer tid för eleverna med deras lärare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar statsrådet, men vill upplysa honom om att lärartätheten i Sverige var mer eller mindre konstant under Alliansens åtta år vid regeringsmakten, vilket han egentligen är mycket väl medveten om. Det var positivt i vissa kommuner och negativt i andra kommuner, men det är inte sant att lärartätheten skulle ha minskat under Alliansens år. Antalet elever minskade, liksom antalet lärare, men lärartätheten var konstant. Låt inte några andra uppfattningar få lura oss!

Svensk politik har länge haft en hög svansföring i fråga om utbildningspolitik. Men med facit i hand får vi väl ändå lov att erkänna att vi kanske inte riktigt har klarat av att leverera på den nivå som vi har pratat, med tanke på att vi har haft skola och utbildning som en av de mest prioriterade frågorna i svensk politik i snart 60 år, men de senaste 30-40 åren ändå haft sjunkande skolresultat. Det kan inte anses vara ett gott betyg för politiken överlag.

Alliansregeringen genomförde massiva reformer under sina åtta år vid makten för att vända den utvecklingen. Jag hör att statsrådet hänvisar till mycket av det när han talar om den nu positiva utvecklingen i politiken. Utökad matematikundervisning, Matematiklyftet och andra saker är Alliansens politik. God politik ska fortsättas, så det är inga konstigheter med det. Men det var inte så att de reformerna var lätta att genomföra. Då gick kritiken i mycket ut på att vi gjorde för mycket för fort. Men ibland är det precis det som behövs. Sverige halkar efter. Vi skulle behöva göra mer och göra det snabbare. Jag önskar att även den nuvarande utbildningsministern får skäll för samma sak som den gamla fick, nämligen att han gjorde för mycket för fort, för det är det vi behöver.

Herr talman! Ånej! Du hittar ingen kritik från mig mot de insatser som handlade om kollegialt lärande eller om att man skulle ha mer tid med eleverna. Min kritik riktades mot den mängd reformer som gjorde att lärarna fick mindre tid att vara med eleverna och behövde anpassa sig efter ständigt skiftande politiska direktiv. Jag är glad över att vi skiftat fokus i den svenska skoldebatten från betyg och andra frågor med liten effekt på resultaten till det som verkligen gör nytta, till exempel den kollegiala utvecklingen, undervisningstiden och hur vi investerar i enskilda ämnen.

Lärartäthet är ett felaktigt begrepp om man ska mäta vilken tid lärarna har för att jobba med sina elever. Det tror jag att Erik Bengtzboe vet. När lärare ska ha tid att jobba med sina elever handlar det inte bara om hur många lärarkollegor man har. Det handlar också om skolbibliotekarien, elevhälsan och specialistkompetenserna, de som gör att jag som lärare får ägna mig åt mitt jobb. När de skärs bort minskar lärarens möjligheter att göra sitt jobb. Då får man till sist göra fyra fem andra jobb och har ingen tid över till eleverna. Det var de medarbetarna som i stor utsträckning skars bort från svensk skola under den föregående regeringen.

Det är tydligt i Skolverkets statistik att vi tillträdde i ett läge där nästan 10 000 färre jobbade i den svenska skolan jämfört med 2006. På det sättet fick skolan betala för de fem jobbskatteavdrag som Alliansen genomförde. Det var er prioritering. Nu har vi i stället investerat i skolan. Vi har investerat i att anställa nya medarbetare. I dag jobbar det 13 000 fler människor i den svenska skolan än när jag tillträdde som utbildningsminister. Det innebär att eleverna får mer tid med sina lärare och att lärarna får mer tid att skapa kvalitet i sin undervisning. Det kommer också att höja kvaliteten på nästa mattelektion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Erik Bengtzboe har frågat mig hur mycket längre svenska elever ska behöva vänta på att jag och regeringen ska agera i enlighet med riksdagens beslut gällande att utöka undervisningstiden i skolan genom att göra förskoleklassen till en del av grundskolan.

Jag håller med Erik Bengtzboe om att det finns en bred uppslutning i svensk politik kring värdet av en skola som ger alla elever förutsättningar att få en bra start i livet. I dag är det dock många elever som inte når målen för utbildningen i grundskolan. Regeringens svar på denna utmaning är investeringar för att tidigt ge det stöd eleverna behöver, stärka läraryrkets attraktivitet och skapa en jämlik skola för alla elever.

Regeringen anser även att utökad undervisningstid kan ge eleverna bättre förutsättningar att lyckas i skolan. Regeringen överlämnade därför den 17 mars i år propositionen Ytterligare undervisningstid i matematik till riksdagen. I propositionen föreslås att den minsta totala undervisningstiden i matematik successivt utökas med 105 timmar i årskurs 4-6 från nästkommande läsår i grundskolan och motsvarande skolformer. Detta innebär också att den totala undervisningstiden utökas.

Ytterligare undervisningstid för eleverna har även föreslagits av Grundskoleutredningen. Utredningen överlämnade sitt betänkande Mer tid för kunskap - förskoleklass, förlängd skolplikt och lovskola (SOU 2015:81) den 2 oktober förra året. Utredningen föreslår bland annat att förskoleklassen ska kvarstå som en egen skolform men bli obligatorisk, vilket innebär att skolplikten inträder vid sex års ålder. Betänkandet har remissbehandlats, och förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen har för avsikt att återkomma till oppositionen i frågan för att föra samtal om den fortsatta processen.

Undervisningstiden har betydelse, men forskning pekar också på vikten av lärarens undervisningsskicklighet som den enskilt viktigaste faktorn för elevernas kunskapsinhämtning och resultat. Kvaliteten i undervisningen är alltså minst lika viktig som kvantiteten. Jag vill i sammanhanget lyfta fram utredningen om en läsa-skriva-räkna-garanti som lämnar sina förslag till regeringen i början av hösten 2016. Syftet med utredningen är att utarbeta ett förslag till system som ser till att alla elever får det stöd eller särskilda stöd de behöver för att få förutsättningar att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås i ämnena svenska eller svenska som andraspråk och matematik i årskurs 3 i grundskolan och sameskolan samt i årskurs 4 i specialskolan. Utredaren ska bland annat analysera vilka behov av kompetensutveckling som finns hos huvudmän, rektorer och lärare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sammantaget anser jag att de insatser som regeringen genomför - tidiga insatser, stärkt attraktivitet för läraryrket, ökad likvärdighet och, i vissa fall, utökad undervisningstid - tillsammans kommer att ge alla elever bättre förutsättningar för att få en bra start i livet.

Herr talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret.

Sverige har, trots höga politiska ambitioner, höga politiska mål och enorma resurser nedlagda på utbildning, haft sjunkande resultat de senaste decennierna, ända sedan 80-talet. Det är inte en positiv utveckling för Sverige som land. Det är inte en positiv utveckling för betyget för svensk politik. Och det är definitivt inte - detta är kanske det absolut viktigaste - en positiv utveckling när det gäller att skapa och möjliggöra livschanser för människor.

Det finns ingenting som är så kraftfullt av det vi gör i den här kammaren, ingenting som gör så stor skillnad för människors liv, som att leverera en bra utbildning till alla barn i det här landet, en utbildning där man får en chans att forma sitt eget liv, sin egen framtid och sina egna möjligheter baserat på sina egna kompetenser och sina egna intressen, oavsett varifrån man kommer och vad man har i bagaget.

De låga resultaten i svensk skola verkade efter PISA-rapporten som kom för ett par år sedan ändå ha tagit väldigt många svenskar på sängen trots att vi under lång tid haft sjunkande resultat och under lång tid åtminstone under alliansregeringen hade en krismedvetenhet inom utbildningspolitiken. Vi hade insikten om behovet av stora förändringar. Det var något som också genomfördes, och vi fick kritik för att vi gjorde för mycket. Trots det verkade många bli tagna på sängen av att dålig politik och dålig skola inte levererar goda resultat.

Samtidigt vet vi att svenska elever får avsevärt mycket mindre undervisningstid än elever i andra jämförbara länder. Det är en utmaning. Vi kan inte göra mindre än vad andra gör och ändå förvänta oss att vi ska få lika bra eller kanske till och med helst ännu bättre skolresultat. Vad som är ännu värre än vad det sveket betyder på en aggregerad nivå för alla elever som inte får chansen att nå så långt som de önskar är det svek det betyder för de elever som är i absolut störst behov av stöd.

Det är de elever som tidigt börjar halka efter i skolan för att de inte får de insatser de behöver. Det är de insatser som vi vet att om de bara kommer in tidigt kan leverera och göra all den skillnad som behövs. Det är de elever som sviks allra mest i en skola med låg uppföljning och liten undervisningstid. Läsa-skriva-räkna-garantier, bedömningsstöd och tidigare och tydligare insatser är självfallet otroligt viktigt för att möta det. Men det räcker inte enbart inom de nuvarande ramarna.

Om förskoleklassen skulle bli en del av grundskolan skulle det möjliggöra för ännu tidigare och ännu tydligare stöd. De eleverna skulle omfattas av samma lagstiftning och samma rättigheter enligt skollagen som de elever som går i den ordinarie skolan gör. Det skulle vara ett avsevärt mycket kraftfullare stöd till de elever som halkar efter. Det skulle vara en avsevärt mycket bättre möjlighet att stärka kunskapsnivån i Sverige än att göra förskoleklassen obligatorisk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är också någonting som riksdagen har beslutat. Det finns en tydlig majoritet för att fortsätta den utveckling som Alliansen inledde med att utöka undervisningstiden. Ändå väljer regeringen att dra benen efter sig och hellre titta på andra alternativ än att just göra förskoleklassen till en del av grundskolan. Varför är man så senfärdig?

Herr talman! Låt mig först undvika att interpellationsdebatten sprider ett missförstånd som jag ofta hör och som jag tror riskerar att drabba elever hårt. Även i förskoleklassen har du som elev rätt till särskilt stöd. Det är viktigt att det blir tydligt. Det är det som uppföljs av Skolinspektionen och det som huvudmännen ska leverera. Det är viktigt att elever och föräldrar vet att det förhåller sig på det sättet. Elever har rätt till särskilt stöd för sitt arbete även i förskoleklasser.

Hur arbetar då regeringen för att möta detta och säkerställa att alla sexåringar får en bra start i en obligatorisk skola där de får börja sin kunskapsresa på ett sådant sätt att de när de lämnar lågstadiet i trean har med sig de grundläggande kunskaperna i läsning, skrivning och räkning så att de sedan kan gå ut nian och ha med sig alla de kunskaper de behöver vidare i livet och för en gymnasiebehörighet?

Vi stärker och förtydligar förskoleklassens centrala innehåll. På torsdag fattar regeringen beslut om nya kapitel i läroplanen med ett kapitel särskilt för förskoleklassen. Det är viktigt inte minst för att kunna följa upp att elever får det särskilda stöd som de har rätt till. Då kan man jämföra mot det centrala innehållet i en läroplan. Det har hitintills varit ganska otydligt vad förskoleklassen ska innehålla. Det nya kapitlet om förskoleklassen förbättrar det avsevärt.

Vi vill säkerställa att alla sexåringar går i en obligatorisk skolform. Vi har bett Grundskoleutredningen att titta på både alternativet att förskoleklassen blir obligatorisk och alternativet att förskoleklassen blir en del av grundskolan. Båda alternativen ligger på bordet. Grundskoleutredningen föreslår att förskoleklassen ska vara obligatorisk men fortsätta som en egen skolform. Men båda alternativen ligger på bordet.

Sedan handlar det såklart om att man måste binda samman arbetet med läsning, skrivning och räkning från förskoleklass till årskurs 3. Utifrån det utarbetas läsa-skriva-räkna-garantin. Docent Ulf Fredriksson som tidigare varit ansvarig för läsförståelsedelen i de svenska PISA-proven tar nu fram ett system för hur detta kan fungera. Han tittar särskilt på förskoleklassen och utvecklingen där för att det ska vara starten mot de mål som eleverna ska nå i tredje klass och också de mål som de ska nå i första klass.

Ibland när man följer debatten är det lite svårt att se vad skillnaden är mellan Alliansens förslag att avskaffa förskoleklassen och göra den till en ny årskurs 1 och vårt förslag. Men när jag skrapar på det brukar jag hitta att den största skillnaden är huruvida förskollärare ska vara behöriga att undervisa sexåringar eller inte.

Min och regeringens uppfattning är att förskollärare är akademiskt skolade experter för att jobba med småbarnslärande. Vi har lite svårt att se att vi i lärarbristens tid plötsligt skulle göra dem icke behöriga att jobba med sexåringar. Vi tycker att det är bra när man jobbar med sexåringar att förskolans och grundskolans pedagogik möts på det sätt som sker i förskoleklassen i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot är det självklart att om man ska stärka kunskaperna för läsning, skrivning och räkning behöver de lärare som jobbar från förskoleklassen till årskurs 3 kompetensutveckling för att kunna göra det. Den kompetensutvecklingen kommer såklart att vara olika beroende på vilken grundutbildning de har.

En förskollärare har viss grundutbildning och behöver därför komplettera med vissa saker. En grundskollärare har annan grundutbildning och behöver komplettera med andra saker. Det kan dessutom skilja sig utifrån när de fick sin utbildning vad lärarutbildningen faktiskt innehöll.

Vi kommer att lägga fram förslag om just den typen av kompetensutveckling för att en läsa-skriva-räkna-garanti ska kunna bli verklig från förskoleklassen till årskurs 3. När samtliga dessa förslag finns på bordet är vi fullt beredda att träffa oppositionen för att se hur vi kan lägga fram ett gemensamt förslag.

Herr talman! Tack för det, statsrådet. En utvecklad och utökad grundskola är inte bara viktig för att vi behöver mer undervisningstid för att vi ska klara av att nå långt. Det är också av yttersta vikt för att se till att de elever som behöver ett tidigt stöd får ett tidigt stöd.

Det handlar om att de ska hinna lära sig läsa, att de ska kunna lära sig skriva och att de ska knäcka koden och lära sig språket i matematiken. Det behöver de för att få möjligheten att tillgodogöra sig all den fantastiska kunskap som i dag finns i svensk skola. Det är den kunskap som svenska lärare besitter men som de inte riktigt fullt ut får chansen att vidareförmedla till sina elever varje dag.

Det finns en god möjlighet att ge starkt och bra stöd redan i förskoleklassen i dag. Men det är inte ett lika starkt stöd som elever kan få och framför allt kräva i grundskolan. Skulle vi dessutom göra förskoleklassen till en del av grundskolan rakt av och göra den till årskurs 1, årskurs 0 eller vad vi nu vill kalla det skulle man kunna få en garanterad bättre fungerande sammanhållning genom hela den delen av skollivet. Det blir inte längre en överlämning från förskolan till grundskolan, utan det blir en del av samma resa.

Där är det också av yttersta vikt att pedagogerna från förskoleklassen får en möjlighet att följa med. Det arbete som i dag sker inom förskoleklassen är enormt framgångsrikt och gör en otroligt stor skillnad för hur långt elever klarar av att nå kunskapsmässigt. Vi kan se på människors skolresultat mer eller mindre vilken förskola de har gått på och vilken skillnad det gör för deras möjligheter att komma långt i sina studier och i sina resultat i skolan. Det gäller inte minst när det gäller att över huvud taget klara grundskolan och ta sig vidare på gymnasiet.

Skulle vi kunna se till att förskolepedagogerna fick en möjlighet att vidareutbilda sig och vara en del av den grundskolan skulle de kunna följa med längre upp i åldrarna. De behöver inte begränsas till att utbilda sexåringar, som Gustav Fridolin hänvisar till. De skulle kunna följa med högre upp i åldrarna och göra en avsevärt mycket större insats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige gör i dag mindre på undervisningsområdet när vi talar om ren undervisningstid än vad andra länder gör. Vi förväntar oss ändå bättre resultat. Vi betalar till och med mer och bättre än vad andra länder gör för sin utbildning, men vi får ut mindre output när det gäller både undervisningstimmar och resultat.

Vi kan inte fortsätta i samma hjulspår och förvänta oss att vi ska bibehålla vår position samtidigt som vi kastar eleverna framför bussen och offrar dem för resultaten när de får vänta.

Under alliansåren utökade vi bland annat matematikundervisningen, stärkte lärarkompetensutvecklingen och gjorde om lärarutbildningen för att möjliggöra allt detta. Vi bibehöll dessutom lärartätheten och ökade varje år ständigt anslagen till svensk skola trots att vi genomled en finanskris. Det är någonting som jag tycker att varje regering oavsett färg borde vara stolt över. Lägg därtill att varje svensk lärare fick mer eller mindre en hel månadslön extra i plånboken tack vare jobbskatteavdraget - någonting som kraftigt ökar attraktiviteten i att arbeta i skolan. Det är någonting vi borde vara glada för.

Alliansregeringen hade ett färdigt förslag som lades fram för riksdagen om att göra grundskolan tioårig. Det var finansierat och klart, det fanns i budgeten, det beslutades om det och det drogs sedan tillbaka av den nuvarande regeringen. Varför är man så senfärdig? Varför vågar man inte fortsätta framåt på den bana som Alliansen påbörjade eftersom man uppenbarligen inte vill backa från den?

Herr talman! Jag får erkänna att jag inte riktigt förstår Erik Bengtzboes logik. Den ena stunden talar Erik Bengtzboe med ett hyllande språkbruk om hur bra förskola vi har i Sverige. När förskolepedagogiken verkligen får tid och när den når fram till eleverna kan vi se effekterna till och med i PISA-proven, som eleverna gör som 15-åringar, menar du. Men i nästa stund säger du: Därför måste vi trycka bort förskolepedagogiken från sexåringarna. Den logiken går inte ihop. Om vi har en bra förskolepedagogik ska vi utveckla förskoleklassen, som i dag är en brygga mellan förskolans pedagogik och grundskolans pedagogik. Då håller det inte att säga att förskollärarna ska få välja mellan att ombilda sig till grundskolelärare eller försvinna från förskoleklassen.

Jag kan inte heller förstå varför vi, när vi står inför den stora lärarbrist som vi har i dag, ska omyndigförklara en stor grupp lärare - akademiskt skolade experter på små barns lärande - när det gäller att jobba med sexåringar. Jag vill att förskoleklassen, i egen skolform eller som en del av grundskolan, ska fortsätta att vara ett möte mellan förskolans och grundskolans pedagogik. Man ska säkerställa att elevernas kunskapsresa - och det gäller alla elever och alla barn, även den procentandel som i dag inte går i förskoleklass - börjar så att de når de mål som finns uppsatta som kunskapskrav i årskurs 3.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att göra det behövs skärpta regler. Därför fattar vi på torsdag beslut om ett centralt innehåll för förskoleklassen. Det blir ett nytt kapitel i läroplanen. Vi gör det enklare att åberopa rätten till särskilt stöd. Det blir en tydligare jämförelse, och därför är det bra att detta kapitel kommer på plats. Detta fattar vi beslut om på torsdag. Därför tar vi också fram en läsa-skriva-räkna-garanti från förskoleklassen till årskurs 3, som givetvis kommer att innehålla element om vilken fortbildning lärarna behöver.

Men det kan inte bara vara förskollärarna som jobbar med sexåringarna som behöver fortbildning för att vi ska säkerställa att alla elever når kunskapskraven i årskurs 3. Jag tror att det också handlar om att de som är utbildade grundskollärare ska kunna få del av den bästa kompetens som finns i det svenska skolsystemet. Vi ska ha de bästa systemen för att kunna säkerställa att en elev som behöver extra stöd ska få detta stöd på plats. Därför har vi läsa-skriva-räkna-garantin.

Herr talman! Tack till statsrådet, och tack till riksdagsförvaltningen för allt detta filmas och bandas så att jag inte behöver återupprepa för statsrådet vad som sas angående förskollärarna! Han kan helt enkelt precis som alla andra kolla på bandet igen och inse att logiken hänger ihop. Jag tror att den typ av ohederlig retorik som statsrådet ägnar sig åt också genomskådas ganska lätt.

Sverige behöver högre ambitioner i utbildningspolitiken. Sverige behöver röra sig snabbare framåt. Vi behöver en modigare regering som vågar leverera och som inte gömmer sig bakom att skicka utredningar på framtiden. Vi behöver mer matematikundervisning. Vi behöver mer undervisningstid överlag. Vi behöver bättre kompetensutveckling för samtliga lärare. Det är ett område där vi vet att vi brister tydligt kontra många andra länder i vår omgivning. Vi behöver tydligare ansvar i skolan så att vi kan få bättre användning av bättre lärare.

Mer undervisningstid är en nyckel till att nå bättre resultat. Vi kan inte göra mindre och förvänta oss lika goda eller till och med bättre resultat än vad andra länder har. Om vi gör förskoleklassen till en del av grundskolan får vi mer undervisningstid. Vi får tidigare uppföljning, och vi får en möjlighet för förskolepedagogiken att följa med in i grundskolan där vi kan få den absolut bästa användningen för den.

Dessutom råkar det finnas en majoritet i Sveriges riksdag för att genomföra denna reform. Därför kanske det skulle det vara smidigare för regeringen om den valde att gå den väg som det finns en majoritet för i stället för att slåss mot väderkvarnar - om det nu är så som statsrådet beskriver att han upplever det, att skillnaden mellan alternativen är hårfin.

Därmed, herr talman, ska jag avsluta genom att försöka vara lite trevlig och gratulera statsrådet på födelsedagen. Jag hoppas att du har fler och roligare saker som du hinner med att göra i kväll än att bara umgås med mig.

Herr talman! Det enda som är roligare än att slåss mot väderkvarnar är möjligen att umgås med dem eftersom din liknelse rimligen handlade om att det var du som var väderkvarnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet att riksdagen har fattat beslut i form av ett tillkännagivande. Givetvis ska ett tillkännagivande åtföljas enligt de regler som finns.

Avslutningsvis vill jag dock för protokollet säga att jag inte kan förstå vad som är ohederligt i att syna konsekvensen av den moderata förslaget för den enskilde förskolläraren som i dag arbetar, trivs och gör ett fantastiskt bra jobb i förskoleklassen. Konsekvenserna av att säga att de enda som är behöriga att jobba i en framtida obligatorisk skolform för sexåringar är utbildade grundskollärare är att de förskollärare som jobbar där i dag måste välja mellan att ombilda sig till grundskollärare eller att lämna förskoleklassen och sin verksamhet med sexåringar. Jag kan inte förstå varför den signalen behövs till akademiskt utbildade experter på små barns lärande, som i dag gör en stor skillnad i förskoleklassen i samverkan med utbildade grundskollärare.

Med detta sagt - tack så jättemycket för gratulationerna! Nu fortsätter kvällen.

Överläggningen var härmed avslutad.