Interpellationssvar - 2016-04-26

Fru talman! Mattias Bäckström Johansson har frågat mig om regeringen är beredd att med politiska verktyg säkerställa den målsättning man har meddelat angående sammansättningen av de olika kraftslagen på den svenska elmarknaden.

Arbetet i Energikommissionen tar ett systemperspektiv för att säkerställa ett hållbart och konkurrenskraftigt energisystem med trygga leveranser av energi. I det arbetet ingår allt ifrån att se över förutsättningarna för de enskilda kraftslagen till att genomlysa hela marknadens utformning. Alla de stöd, skatter och regler som hänger samman med energisystemet, inklusive skatten på termisk effekt, är uppe för diskussion inom ramen för Energikommissionen.

Vårt mål med de diskussionerna är att sätta mål för energisystemet och att slå fast en färdplan för att nå målen. Det är dock för tidigt att i dag uttala sig om vad denna diskussion kommer att resultera i.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Bakgrunden till interpellationen är det besked som regeringen lämnade i en debattartikel där man aviserade sin ingång i energisamtalen, nämligen att man vill ha ett hundraprocentigt förnybart energisystem och att detta ska uppnås redan inom 20 år.

Jag är väl medveten om det arbete som pågår i Energikommissionen. Den nya komponenten i detta avseende är som jag ser det att regeringen, som tidigare har varit tydlig med ingången om ett hundraprocentigt förnybart kraftsystem, nu tillägger i återhållsexercisen att man ska vara framme vid detta mål redan om 20 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som vi ser som bekymmersamt är att de sex kvarvarande kärnkraftsreaktorerna, där det inte finns något besked om att de ska läggas ned, har en driftstid bortom 2036. Med den ingång som regeringen aviserade i debattartikeln innebär detta ett spann mellan 2040-2045 då man inte ska köra vidare utan stänga i förtid, uppemot tio år för de nyaste reaktorerna.

Det är en sak att man har en vilja att med politiska styrmedel få fram nyproduktion inom vissa delar av branschen, men frågan är hur man hanterar de kvarvarande produktionsanläggningarna med den ambition man har. Sverigedemokraterna ser det som oroväckande ur perspektivet att man står inför omfattande investeringar i närtid, där det delvis krävs ett snabbt besked om effektskattens varande eller icke varande.

Om man gör de investeringar som behövs och vill köra vidare kommer det att krävas att man får köra den tekniska livslängden ut för att kunna finansiera investeringarna och få avkastning på det egna kapital som finns i verksamheten.

När man för in denna typ av återhållsexercis blir det ytterligare en parameter med osäkerhet. Vad händer när man är framme vid 2036 om regeringen får bestämma och man inte lever upp till detta? Ska man stänga produktionsanläggningar, eller vad kan man tänka sig att vidta för typ av åtgärder för att nå upp till den ambition man har satt upp?

Denna fråga blir hängande kvar, även bortom det som sägs i interpellationssvaret. Vad kan man tänka sig att vidta för typ av åtgärder ifall man inte når upp till ambitionen? Om de befintliga sex kärnkraftsreaktorerna inte skulle få köra sin tekniska livslängd fullt ut kommer det helt klart inte att bli hundraprocentigt förnybart till 2036, exempelvis. Det är denna fråga som jag återigen vill ställa till statsrådet.

Fru talman! Själva frågan om energisystemet och tillgången till säker leverans av el är central för vårt samhälle, för våra hushåll och för att vi ska kunna leva både bekväma och rika liv. Mycket av vårt moderna leverne bygger ju på tillgången till el.

Det handlar om landets utveckling. Mycket av vår industri, inte minst basindustrin, är beroende av trygga leveranser av elektricitet till konkurrenskraftiga priser. Situationen är i dagsläget väldigt gynnsam för konsumenter och industrin, och det tror jag att interpellanten kan hålla med om. Vi har stora överskott av elektricitet. Förra året exporterade vi mer än någonsin, tror jag, framför allt till vårt grannland Finland. Priserna är historiskt låga. Förra året hade vi snittpriser under hela året på motsvarande 20 öre per kilowattimme exklusive skatter och avgifter.

Men det är klart att vi ser utmaningar om vi tittar framåt. Varken jag eller Mattias Bäckström Johansson kan egentligen sia om exakt vad som händer om 15, 20 eller 25 år. Det är en sak att resonera om teknisk livslängd, men det måste också finnas en ekonomisk hållbarhet i detta. Det är mot den bakgrunden vi har fått besked om att fyra av de tio reaktorer vi har i dag kommer att fasas ut inom de närmaste fyra åren. Det klarar vi just därför att vi under dessa år har byggt upp en kapacitet som gör att vi kan hantera det.

På motsvarande sätt måste vi naturligtvis fråga oss hur vi ska göra när de återstående sex reaktorerna av tekniska och ekonomiska skäl fasas ut. Vi kan inte vänta till den minut då detta görs, utan vi måste ha en plan för att alltid kunna säkra elen till hushållen och industrin. Regeringens ingång är att detta måste vi kunna göra samtidigt som vi ökar hållbarheten i systemet. Vi tror att det är fullt möjligt att göra det både förnybart, leveranssäkert och konkurrenskraftigt. Det är mot denna bakgrund som vi har en energikommission som sitter och jobbar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det är viktigt, fru talman, att vi inte nöjer oss med att bara skruva i en liten del av systemet och tro att vi har löst alla utmaningar - det brukar vara det vanliga, att man ofta fokuserar på just genereringen av el - utan att vi för en gångs skull faktiskt gör en ordentlig översyn av hela systemet.

Ja, produktionen är viktig, men överföringsnätet, stamnätet, överföringsförmågan, användningen, energieffektiviseringen och marknadens utformning är också frågor som det är viktigt att hitta lösningar på så att vi i alla lägen kan garantera våra hushåll och industrier el till konkurrenskraftiga priser.

Det är detta vi sitter och jobbar med nu. Utifrån mitt perspektiv, som energiminister såväl som ordförande i Energikommissionen, är det viktigt att inte föregripa samtalen och på det viset försvåra en bred samsyn i dessa frågor, för jag tror att en bred samsyn är nödvändig för att skapa långsiktiga förutsättningar för energisystemet. Om vi inte lyckas med det är risken att denna period av nollinvesteringar, som i dagsläget inte är ett stort bekymmer men som kan bli det om den håller på för länge, hävs just därför att man skapar långsiktiga förutsättningar för energisektorn.

Fru talman! Sverigedemokraterna delar absolut den syn som statsrådet ger uttryck för - att systemperspektivet är viktigt liksom att man tittar på vad energisystemet ska serva i sammanhanget och inte det omvända, vad samhället och näringslivet ska uppbringa för att se till att energisystemet fungerar i alla avseenden.

Vi är även positiva till att man tar ett bredare omtag i en energikommission för att hitta någon form av utgångsläge som är hållbart över flera mandatperioder, med tanke på de investeringar som görs inom energisektorn, där det handlar om decennier då investeringen ska kunna stå sig, inte om enskilda år.

Men om man tittar på det fokus som har ålagts Energikommissionen genom kommittédirektivet ser man att det ligger på tiden efter 2025 och särskilt på landets elförsörjning. Det vi ser som bekymmersamt är det som även statsrådet ger uttryck för, nämligen att konsumenter och industrin har väldigt låga elpriser, vilket är gynnsamt, men att dessa inte är hållbara i det avseendet att det investeras i nya produktionsanläggningar för att ersätta dem som faller ut.

Just det gör att det är säkerhetshöjande åtgärder i de befintliga kärnkraftsreaktorerna som väntar. Det är även ett måste för att man ska kunna vara i drift efter 2020. Kommer de investeringarna till kommer det förmodligen att krävas att man vill kunna driva sina anläggningar under hela deras tekniska livslängd. Men då kastas i stället otydligheten in om vad som händer under resans gång, mot 2040. Det kastas ut i debattartiklar att det ska vara hundra procent förnybart redan 2036, som är nästan tio år innan den tekniska livslängden går ut för vissa av de här anläggningarna. Det ändrar också förutsättningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skapar man en otydlighet som inte leder till att de här investeringarna i bland annat oberoende härdkylning kan göras kommer 40 procent av landets elkraftsproduktion att vara borta före 2025, vilket är den tidpunkt då Energikommissionens lösningar ska börja gälla. Då har man raserat förutsättningarna för hela den bit som var ingången i samtalen från första början.

Statsrådet säger att man har byggt upp en kapacitet för att hantera de nedläggningsbeslut som har kommit från de fyra kärnkraftsreaktorerna. Jag vill delvis säga att det snarare är en följd av den kapacitet, överkapacitet, som man har byggt upp och som har varit en av de mest bidragande orsakerna till att vi har fått låga grossistpriser på el. Framför allt handlar det om utbyggnad av förnybart, med subventioner som det har fattats beslut om på politisk väg, men det handlar även om en nedgång i efterfrågan. Det har raserat förutsättningarna för alla typer av marknadsmässiga investeringar i just kraftproduktion.

Politikens roll är att försöka hitta ett utgångsläge där man på en öppen och fri elmarknad bör kunna stå sig utan att det ska behövas politiska beslut för att få igång investeringar. Här finns det en uppenbar risk att man även hamnar i en mycket negativ spiral, där man nödgas gå in med politiska åtgärder, skattemedel och olika subventionspaket för att få till investeringar. Då driver man det längre och längre bort från någon form av marknadsmekanismer på elmarknaden.

Jag vill återigen flagga för: Jag välkomnar mycket av det arbete som sker inom ramen för Energikommissionen. Men man raserar även förutsättningarna för det arbete som ska syfta till att lösa förutsättningarna för elmarknaden efter 2025 genom att skapa otydlighet för investeringar som måste göras långt innan dess.

Fru talman! Det är klart att en del av grundutmaningen för kärnkraften handlar om de låga priserna. Lägg därtill de säkerhetskrav som har tillkommit efter Fukushimakatastrofen, med oberoende härdkylning, som i runda tal motsvarar investeringskostnader på ungefär 1 miljard per reaktor. Det är en del av utmaningen, och den måste man hitta en väg att hantera. Som jag säger i mitt svar ingår det naturligtvis i kommissionens arbete att resonera samlat kring den här typen av frågor.

Man kan alltid diskutera vad som är hönan och vad som är ägget. Det finns en diskussion om vad som orsakar de mycket låga elpriser som vi har i dag, som är till fromma för både industrin och hushållen.

Energikommissionen har ganska nyligen tagit fram en analys, ett underlag, kring detta och mycket annat som handlar om de olika kraftslagen. Det är klart att allt påverkar, men den analysen och ett flertal andra analyser som andra aktörer har gjort visar att huvudorsaken till att vi har så låga elpriser i Sverige i dag är de låga kolpriserna och de låga priserna på utsläppsrätter.

Vi är ett land som är tätt sammanlänkat till andra länder när det gäller elsystemen. Vi har närmare 4 gigawatt i överföringskapacitet ned till kontinenten, Danmark, Polen, Tyskland. Där är kolet prissättande på marginalen. Enligt den analys som Energikommissionen har gjort och som bekräftas av ett flertal andra förklaras de låga elpriserna till 80 procent av det låga kolpriset och de låga priserna på utsläppshandeln, priserna på så kallade ETS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man ska inte göra det så enkelt för sig att man tror att det i ett land som är så sammanlänkat som Sverige är bara beslut som vi har tagit här och nu som påverkar vår marknad, särskilt som den till sin natur är nordisk och alltmer kontinental.

Likväl ställer detta oss inför utmaningar - det går inte att komma ifrån. Det är de utmaningarna som vi måste hantera, och det är det vi gör inom Energikommissionen.

Mattias Bäckström Johansson och Sverigedemokraterna har också blivit inbjudna att delta i det arbetet. Där får man, precis som alla andra partier, föra fram sina synpunkter. Min ambition är som sagt att hitta en bred samsyn inom kommissionen, så att vi skapar långsiktiga förutsättningar och så att vi får nödvändiga investeringar, eftersom målet är att i alla lägen kunna garantera våra hushåll el till konkurrenskraftiga priser. Regeringen menar också att det är fullt möjligt att på sikt göra det förnybart. Som Mattias Bäckström Johansson nämner har vi tydligt sagt att vi tror att det går att göra inom 20 år.

Innebär detta, för att återkomma till frågan i ditt första inlägg, att vi med politiska beslut, som man gör i Tyskland, kommer att förbjuda kärnkraftsreaktorer som är igång? Svaret på den frågan är entydigt nej.

Fru talman! Det sista i statsrådets svar var väl någorlunda i närhet till vad frågan avsåg i sådana fall, för det är en otydlighet som man skapar och som har varit uppe till diskussioner där man inte säger hela biten. Det är en sak att ha målsättningen att vi kanske kan landa där, men frågan är hur långt man är beredd att gå för att nå det mål som man har satt upp.

Jag är väl medveten om att man i underlaget till Energikommissionen nämner låga kolpriser som det mest avgörande. Men det finns en oenighet inom den här sektorn kring vad det är som har lett fram till de här priserna. En rapport nyligen från Svensk energi har pekat på att det snarare är en nidbild att de låga kolpriserna är den starkast bidragande orsaken och att det är överproduktionen på marknaden som har betydligt större påverkan på grossistpriserna. Det finns olika delar i detta.

Jag vill ändå skicka med bilden: Energikommissionen ska titta på tiden efter 2025. Gör man ingenting med den straffbeskattning som utövas mot kärnkraften och inte skapar en tydlighet för vilka spelregler som råder i närtid, då kommer inte de investeringar att bli av som måste ske före 2020. Då raserar man förutsättningarna för det Energikommissionen ska jobba med, om nu 40 procent av den svenska elkraftsproduktionen skulle försvinna. Då blir det mycket stora konsekvenser för alla som bor i det här landet, de företag som finns här och framför allt den industri som måste ha stark tillgång till leveranssäker och konkurrenskraftig elenergi. Detta kommer helt och hållet att rasera förutsättningarna för att detta kommer till stånd, med de investeringar som åläggs i närtid.

Jag tackar för svaret.

Fru talman! Sverige har de bästa förutsättningarna inom Europeiska unionen för att skapa ett energisystem som är hållbart, konkurrenskraftigt och säkert. Vi har stor tillgång till vattenkraft, en enorm tillgång både nu och i framtiden, tror jag. Vi har tillsammans med Norge 70 procent av Europas vattenkraftstillgångar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den största kraftkällan i Sverige redan i dag är bioenergi. Vi använder den för värmeändamål och har kunnat ersätta oljan i uppvärmningssektorn nästan helt och hållet.

Det blåser ganska mycket i det här landet, vilket har inneburit att vi i dag på totalen producerar mer vindkraft än till exempel vindkraftslandet Danmark. På samma sätt tror jag att vi har förutsättningar att bygga ut.

Lägg därtill, fru talman, de mycket goda förutsättningarna att fortsätta energieffektiviseringsarbetet. Sverige har varit mycket framgångsrikt på det här området, och potentialen är fortsatt mycket stor. Låt mig ge ett exempel.

Om alla hushåll, offentliga byggnader, hotell med mera byter belysning till LED - en belysning som fungerar alldeles utmärkt i dag och där livslängden innebär att den är betydligt billigare än den vi använder i dag - skulle det enligt Energimyndigheten motsvara en besparing på närmare 7 terawattimmar el per år. Potentialen är därmed fortsatt stor.

Regeringens ambition och regeringens ingång är att vi nu ska vidta mått och steg för att inte bara säkra elen under de närmaste fem eller tio åren för hushåll och industrier utan också lägga fram grundläggande förutsättningar som gör att vi kan säkra eltillgången för våra hushåll och industrier de närmaste 25-30 åren. För att kunna göra detta vill vi ha en bred samsyn så att en enskild aktör kan veta att om jag investerar mina pengar här kommer det att vara en lyckad affär, inte bara de närmaste två tre åren utan de närmaste tjugo åren.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Daniel Bäckström har frågat inrikesministern hur lång tid statsrådet bedömer att livsmedelsförsörjningen klaras med nuvarande beredskap om transporterna till landet hindras och strategiskt viktiga hamnar blockeras i en krissituation. Dessutom frågas om vilka åtgärder statsrådet anser behövs för att säkra tillgången till livsmedel i hela landet vid kriser som vida överstiger den enskildes beredskapsansvar om 72 timmar. En ytterligare fråga ställs om vilka ytterligare initiativ statsrådet kommer att ta för att minska sårbarheten vid krissituationer som hotar livsmedelsförsörjningen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Först vill jag hålla med Bäckström om att det här är ett viktigt område. Vi har en förändrad säkerhetspolitisk hotbild, och våra beroenden för en säker försörjningsförmåga ökar. Den första frågan är dock knepig och beror på vilken årstid vi har och vilka delar av landet som hindras. En fullständig blockad bedöms av försvarsexperter och ansvariga myndigheter som osannolikt och finns inte med i de risk- och sårbarhetsanalyser som de bevakningsansvariga myndigheterna gör årligen. Däremot kan man tänka sig att delar av landet kan få problem med tillförseln på grund av allvarlig samhällsstörning exempelvis i form av en naturolycka eller att riktade angrepp förhindrar tillförseln av förnödenheter.

I och med kalla krigets slut och Sveriges inträde i Europeiska unionen bedömdes att tillgången på livsmedel kan säkras genom den fria handeln inom EU och omvärlden och genom ett ansvarstagande från de stora livsmedelskedjornas sida. Därför togs regleringar bort som anger former eller strukturer för en livsmedelsförsörjning/beredskapslagring i kris eller under höjd beredskap. Tilltro sattes också till EU:s solidaritetsklausul, som anger att medlemsländerna i händelse av en katastrof eller terroristattack ska hjälpa andra. Den bedömningen gäller fortfarande.

Det är dock inte relevant att enbart se på livsmedelsförsörjningen som en isolerad företeelse. En effektiv livsmedelsförsörjning är beroende av insatsvaror såsom exempelvis fordonsbränsle och gödningsmedel, förädlingsindustri, lagerhållning, distributionsvägar, dagligvaruhandel, el och möjlighet till att köpa varor med kontanter eller kort. Därför är det inte enbart tillgången på livsmedel som är av betydelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra frågan gäller vilka åtgärder som behövs för att säkra tillgången till livsmedel i hela landet vid kriser som vida överstiger den enskildes beredskapsansvar om 72 timmar.

Den enskilde bör ha beredskap för att klara sin egen försörjning och säkerhet. Det kan exempelvis handla om att ha förnödenheter i hemmet.

Livsmedelsverket har ett nationellt övergripande ansvar för samordning av kris- och beredskapsplanering för livsmedelsförsörjningen i ledet efter primärproduktionen samt för dricksvattenförsörjningen. Livsmedelsverket har en privatoffentlig samrådsgrupp för fortlöpande diskussioner om samverkan, säkerhet, lagerhållning, distribution med mera med företag, dricksvattenproducenter, kommuner och andra intressenter. Livsmedelsverket får även meddela föreskrifter om försiktighetsmått i syfte att förebygga och avhjälpa skadeverkningarna av sabotage eller annan skadegörelse som kan påverka Sveriges livsmedelsförsörjning, däri inbegrips också dricksvatten.

Slutligen frågas om vilka ytterligare initiativ som kommer att tas för att minska sårbarheten vid krissituationer som hotar livsmedelsförsörjningen.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2015 arbetet med en nationell livsmedelsstrategi. Utgångspunkten för arbetet med livsmedelsstrategin är att det finns en stor potential i den svenska livsmedelsproduktionen och efterföljande led. Mål för arbetet är att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften och lönsamheten i livsmedelsproduktionen samtidigt som de relevanta nationella miljömålen nås. En ökad livsmedelsproduktion i Sverige leder till bättre förutsättningar för en god nationell försörjningsberedskap. Sveriges egen produktion av livsmedel har givetvis betydelse för vår försörjningsförmåga i såväl kris som under höjd beredskap. Regeringen avser att återkomma kring utformningen av mål inom ramen för livsmedelsstrategin när propositionen läggs på riksdagens bord.

Vi måste först och främst se på krisberedskapen ur ett helhetsperspektiv. Det påpekar regeringen bland annat i propositionen Försvarspolitisk inriktning - Sveriges försvar 2016-2020 (2014/15:109). Vad som framgår i propositionen är att det krävs analyser och planering av hur leveranssäkerheten och beredskapen inom livsmedelsförsörjningen kan förbättras inför till exempel förhöjd beredskap. Uppdrag har givits till berörda myndigheter, och regeringen avser att återkomma i frågan. När det gäller regeringens ambitioner för svensk försörjningsberedskap i händelse av en situation då import av livsmedel och förnödenheter riskerar att begränsas, är målet att fortsätta arbetet med att säkerställa de samhällsviktiga funktionerna och värna civilbefolkningen.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Helt klart är vi inne i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. I vårt närområde händer det saker löpande. Efter att vi tog beslutet i juni om totalförsvarets uppdrag framöver och om den försvarspolitiska inriktningspropositionen som gäller för de närmaste fem åren har mycket hänt och mycket fortsätter att hända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi är i hög grad ett importberoende land. Vi talar om att ungefär hälften eller knappt hälften av livsmedelsförsörjningen sker genom svensk produktion. Och försörjningsgraden minskar. Detta riskerar att bli en mycket stor säkerhetsrisk. Det handlar om många olika kriser och händelser, både militära och icke militära. Sårbarheten har växt i takt med att logistiken och upplägget för transporter och lagerhållning har förändrats de senaste åren.

Detta gör att man verkligen kan fundera över hur länge livsmedelsverksamma företag och organisationer klarar livsmedelsförsörjningen till vår befolkning. Hur lång tid dröjer det innan det är tomt i hyllorna i affärerna om hamnarna inte skulle fungera och om transporterna till Sverige slutar att fungera? Även om ministern bedömer att en total bojkott inte är sannolik kan delar av transportsystemet påverkas starkt. Då dröjer det inte länge innan detta börjar visa sig i praktiken.

Det finns en del analytiker som jobbar med denna frågeställning. Jag vet att man jobbar mellan SLU, Försvarshögskolan och andra för att se på olika scenarier.

Vi saknar egna lager av livsmedel. Vi är också beroende av, precis som ministern påpekade, insatsvaror till vårt jordbruk. Det handlar om gödning, och det handlar om protein. Men det handlar också om bränsle till våra maskiner. Hur länge har vi diesel till traktorerna - traktorer som ska användas för att få fram mer mat - om det skulle bli ett avbrott i transportkedjan?

Jag tycker att det är positivt att ministern poängterar att detta är ett viktigt område, att han också nämner det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde och att det har förändrats och att detta kommer att påverka oss.

Grundläggande för både försvarsarbete och totalförsvarsplanering är att det finns mat. Mat är bränsle för kroppen. Utan mat kommer totalförsvarsförmågan att påverkas rejält.

Jag tror att det är jätteviktigt att det i kommande totalförsvarsplanering görs omfattande sårbarhetsanalyser i fråga om individnivå, i fråga om systemtänket för hela riket men även i fråga om beroendet av omvärlden. Inte minst viktigt är det att man i livsmedelsstrategin betonar denna koppling. Vi behöver nämligen ha en inhemsk produktion som så mycket som möjligt säkrar våra intressen.

Detta är en viktig och stor trygghetsfråga. Det handlar om att vi tillsammans ska kunna ta ansvar men också se helheten, precis som ministern påpekar. Detta är en central del i kommande beredskapsarbete.

Jag vill fortsätta med frågan hur importberoendet egentligen ser ut och vilken bild ministern har av detta. Det är ett svårt fält att beskriva, men det påverkas.

Jag har läst en artikel där ministern har uttalat sig om att vår självförsörjningsgrad i fredstid har betydelse för vår försörjningsförmåga i kris. Men också andra faktorer är av stor betydelse. Det handlar om infrastruktur och en fungerande marknad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I svaret dras en slutsats utifrån en analys som gjordes för drygt 20 år sedan. Regeringsföreträdaren framhåller i svaret betydelsen av EU-inträdet och kalla krigets slut. Nu är vi i ett helt annat säkerhetspolitiskt läge, och det måste också regeringen reflektera över.

Herr talman! Jag tror att Daniel Bäckström och jag är överens om att vi är ett mycket importberoende land. Men vi är inte ensamma om det. Det är en utveckling som vi delar med många andra länder. Det har att göra med att vi handlar mycket över nationsgränser, inte minst inom EU. Det gör också att man kanske inte är så självförsörjande som man var en gång i tiden och som också vårt land var, utan man förlitar sig på att denna handel ska fungera.

Sedan skiljer sig vårt beroende åt mellan olika områden. Vi importerar ungefär 50 procent av våra livsmedel. Det är alltså ungefär 50-50. Men det finns också vissa livsmedel som vi har överskott på i Sverige, exempelvis spannmål. Men vårt grannland Finland har inte det. Vi har också en hög försörjningsgrad av matfågelkött. Det finns olika exempel på det.

När man planerar för dessa olika hotbilder har man olika sannolikhetsscenarier för det.

Våra expertmyndigheter har inte lyft fram en total avspärrning som en aktuell hotbild. Jag utgår från att så är fallet. De gör nog en korrekt bedömning.

I ljuset av det försämrade omvärldsläget och den ökade osäkerheten angav regeringen i propositionen Försvarspolitisk inriktning - Sveriges försvar 2016-2020 att planering för det civila försvaret ska återupptas. Uppdrag har nu getts till berörda myndigheter som ska se över och redovisa vilka åtgärder som behöver vidtas för att vi ska kunna värna civilbefolkningen. Den första redovisningen kommer att ske redan i juni 2016. Det kommer givetvis att komma flera olika rapporter om den här viktiga frågan.

Vi ska inte glömma bort att det också finns ett egenansvar. Vi har ett eget ansvar för att se till att ha vatten och mat för i alla fall minst 72 timmar. Det är inte orimligt att man har det egna ansvaret. Men det behövs mycket informationsinsatser om det. Frivilliga organisationer, som Civilförsvarsförbundet, har en viktig roll när det gäller att jobba med information om det här till enskilda individer.

Samhället kan inte lösa det här på egen hand. Det finns också ett egenansvar.

Herr talman! Jag instämmer i att det är ett delat ansvar, mellan det offentliga och oss som individer och medborgare. Men den samlade bilden är regeringens och riksdagens ansvar. Jag ställde interpellationen till minister Ygeman. Den överlämnades till landsbygdsministern. Det är ju flera ministrar som har ansvar för de här frågorna.

72-timmarsperspektivet är viktigt. Vi har nyligen tagit fram en föreskrift i försvarsutskottet. Det är en uppdaterad version med information till den enskilde om kris eller krig skulle inträffa.

Men vad händer bortom tre veckor, när det ansvar som Livsmedelsverket har i dag har passerat? Vem har det samordnade ansvaret för att se till att det finns en helhetsbild för hur insatserna ska prioriteras och vad som behöver göras i det svenska samhället när krisen slår till? Var vi står är inte tillräckligt samordnat eller utrett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Konsekvenserna blir oerhört stora om livsmedelsproduktionen avstannar, om tillförsel av viktiga råvaror och också incitament för att bedriva produktion uteblir och om logistiken, som är sårbar, prövas hårt. Jag är oerhört angelägen om att det som ministern poängterar, att det här ska bli en viktig del i livsmedelsstrategin, också ska bli verklighet.

Enligt vissa analytiker skulle samhället inte klara en allvarlig kris i dag. Mjölk, bröd och basvaror skulle snabbt ta slut i affärerna. Färskvarorna skulle sina, och mejeriprodukterna skulle ta slut i butikerna. Det skulle också efter ett par tre dagar bli en tydlig brist på drivmedel. Det offentliga kommer att bli utsatt. Det gäller bespisningar på skolor och äldreboenden. Man kommer att prioritera vissa grupper. Men i det längre perspektivet saknas en utförlig beskrivning av de praktiska konsekvenserna.

Jag menar att ett utvecklat svenskt jordbruk och en ökad produktion av livsmedel i Sverige är grundläggande för att kunna ha stabil krisberedskap framöver.

Vi behöver uppdatera bilden. Det är inte acceptabelt att referera och analysera dagens situation utifrån ett annat säkerhetspolitiskt läge. Vi är helt överens om att det förändras och att det har försämrats allvarligt de senaste åren. Efter händelserna i Ukraina och i Krim och efter övningar i och kring Östersjön och incidentrapporter om dessa blir bilden annorlunda.

Det tar tid att ställa om. Det tar tid att skapa långsiktiga styrningar men också förutsättningar. Inte minst i en situation då det svenska jordbruket är under hård press behöver vi också jobba integrerat. Det här hör ihop - vår svenska produktion och krisberedskapen.

Jag noterar att det inte finns särskilt många förslag på åtgärder i ministerns svar. Det hänvisas till strategin. Den är viktig. Det är kommande återkopplingar från både MSB, som skriver en del om detta, och Försvarsmakten.

Vår gemensamma strävan måste vara att lyfta upp detta som en prioriterad fråga i totalförsvarsplaneringen.

Herr talman! Precis som jag sa i mitt förra inlägg har regeringen gett myndigheterna i uppdrag att belysa hela frågeställningen, bland annat ansvarsfrågan som du tar upp, Daniel Bäckström. Den kommer att belysas. Den första rapporten kommer vi att få redan nu i juni. Det kommer givetvis att komma en lång rad förslag för hur de här frågorna ska hanteras.

Det är en mycket komplex fråga. Den handlar om mycket annat än bara själva livsmedlet. Det handlar, som har nämnts, om transporter, it-system, elnät med mera.

Det är också avgörande att man samverkar, samordnar och planerar det här. Beredskapen beror på ett stort antal samverkande faktorer om vi ska lyckas. Jag ser därför med tillförsikt på det arbete som Livsmedelsverket inlett inom den samrådsgrupp man kallar för Skal, samarbete krisberedskap av livsmedelsförsörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Försvarshögskolan, polisen och flera myndigheter, LRF och kommuner har nyligen inlett ett projekt om samhällssäkerhet och civilt försvar inom jordbrukssektorn och livsmedelskedjor. Det blir ytterligare ett bidrag för att förbättra vår livsmedelsberedskap.

Vi har en del arbete framför oss. På grund av det förändrade säkerhetsläget är det ett mycket viktigt område att jobba vidare med. Vi är nog bara i början.

Herr talman! Det är givetvis mycket som ska återtas och reflekteras över den närmaste tiden. Det blir viktigt att följa upp uppdraget, hur vi ska gå vidare med totalförsvarsplaneringen i nästa steg.

Det hänvisas till solidaritetsöverenskommelsen, klausulen mellan EU-länderna. Man kan också vända på frågan och fundera på ifall något annat land i krisläge skulle behöva vår hjälp med livsmedel, hur mycket kan vi då hjälpa till med med den produktionsnivå vi har i dag? Och vilka konsekvenser kan det få i nästa steg, ifall vi också hamnar i ett krisläge?

Det finns många bra reflektioner. Men ministern poängterar också en viktig sak; nyckeln till bättre försörjningsberedskap ligger i en kraftigt ökad livsmedelsproduktion. Det skriver jag verkligen under på. Det handlar också om hela-landet-perspektivet. Att minska sårbarheten, att minska transporterna, att bygga hållbarare transporter och att minska miljöpåverkan - flera värden kan ingå i helhetsperspektivet och arbetet för att göra samhället mer robust och långsiktigt ansvarstagande. Det gäller även att engagera fler civila i att ta ansvar och initiativ.

Livsmedelsstrategin åberopas. Det ska bli intressant att se om ministern kommer att reflektera över hur vi kan minska importberoendet och öka livsmedelsproduktionen i Sverige.

Det här är en viktig del. Sedan finns det andra frågor som rör vattenförsörjning och annat som också kommer att ingå som viktiga perspektiv på livsmedelsfrågor.

Tack för svar! Och tack för debatten!

Herr talman! Även vår livsmedelsexport är en del av vår självförsörjningsgrad. I dag har vi en självförsörjningsgrad på ungefär 50 procent och en export på 10 procent. Om vi lyfter in exporten har vi faktiskt en självförsörjningsgrad på 60 procent.

Jag tror att livsmedelsstrategin också kommer att handla om att öka vår export.

Det handlar egentligen om att öka vår totala produktion. Vare sig produktionen konsumeras i landet eller utanför landet är den viktig på många olika sätt. Den är viktig för tillväxt, för sysselsättning och för landsbygden samtidigt som den bidrar till att säkerställa en självförsörjningsgrad i orostider på ett bättre sätt. Livsmedelsstrategin är en viktig del i den här frågan.

Här har regeringen hög ambitionsnivå. Den proposition som nu kommer att läggas på riksdagens bord handlar givetvis om att öka vår produktion. Sedan kommer man också att ha handlingsplaner för att man ska nå målen. De kan se olika ut över tid beroende vilken regering som har makten och hur man snabbt vill nå de mål som jag hoppas att man kan anta gemensamt här i Sveriges riksdag och att man i en så viktig fråga törs lägga partipolitisk prestige i papperskorgen och anta målsättningarna med ett tungt klubbslag. Nu ökar vi vår livsmedelsproduktion i landet Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tack för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Boriana Åberg har frågat mig om jag delar statsrådet Kristina Perssons uppfattning om Sydsvenska Handelskammarens rapport. Hon har även frågat vilka åtgärder jag vidtagit och avser att vidta för att begränsa de ökade kostnader och negativa effekter som införandet av identitetskontroller oundvikligen får för i första hand resenärer och transportörer, men också för samhället i övrigt.

Sedan de tillfälliga id-kontrollerna aviserades i slutet av förra året har jag besvarat ett stort antal frågor från riksdagen med anknytning till kontrollerna. Jag har hela tiden betonat att regeringen är väl medveten om de konsekvenser kraven på tillfälliga id-kontroller vid resor från Danmark har medfört för både transportörer och resenärer.

Omständigheterna som ligger till grund för införandet av såväl tillfällig gränskontroll vid inre gräns som id-kontroller är extraordinära. Att de införda åtgärderna får vissa negativa effekter i Öresundsregionen är tyvärr en oundviklig följd av den uppkomna situationen. Exakt hur stora kostnaderna är har jag ingen uppfattning om, och summan kan säkert variera utifrån vilka antaganden man lägger till grund för beräkningen. En relevant fråga att ställa är också hur stora kostnader samhället hade haft om regeringen inte hade tagit sitt ansvar och vidtagit åtgärder för att hantera den stora tillströmningen av asylsökande under hösten 2015.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I den ekonomiska vårpropositionen anger regeringen att en rimlig utgångspunkt är att transportörerna bör få kompensation för de ökade kostnader som följer av id-kontroller. Regeringen undersöker därför möjligheterna att införa en sådan kompensation, bland annat i förhållande till EU:s statsstödsregler. Frågan är under beredning inom Regeringskansliet. För att skapa långsiktiga planeringsförutsättningar för kommuner och landsting kommer regeringen i höst att föreslå att 10 miljarder kronor per år tillförs kommunsektorn för 2017 och framåt.

Herr talman! Tack, infrastrukturministern! Dock saknar jag fortfarande svar på mina två enkla frågor som kan besvaras med bara ja eller nej. Delar ministern sin kollega Kristina Perssons uppfattning om Sydsvenska Handelskammarens rapport - ja eller nej? Om ministern har missat vad Kristina Persson sa kan jag påminna henne.

Kristina Persson ifrågasatte nivån på kostnaderna för minskad arbetspendling i Öresundsregionen som ett resultat av alla tågförseningar och alla andra olägenheter för alla typer av transporter i samband med gränskontrollerna. Enligt Handelskammarens beräkningar uppgår dessa kostnader till 2,9 miljoner per dag. Det blir 1,5 miljarder per år, en svindlande summa. Vi som sitter i trafikutskottet kan bara föreställa oss vilka fantastiska satsningar dessa pengar hade kunnat användas till.

Vid beräkningen har Handelskammaren beaktat krympningen av arbetsmarknaden. Skåningar är inte längre benägna att söka jobb i Köpenhamn med omnejd i samma utsträckning som tidigare när pendlingstiden har ökat med flera timmar per dag. Det avskräcker.

Den regionala turismen har också minskat. Det är krångligt att åka och förlusta sig i Skåne om man måste byta tåg och visa pass två gånger.

I rapporten uttrycks farhågor om att både inhemska och internationella investeringar kommer att minska om Öresundsregionen uppfattas som två skilda regioner. Detta skapar oro på både den svenska och den danska sidan.

Ministern kan fråga sina socialdemokratiska partivänner i Malmö eller i övriga Skåne hur hårt Skåne har jobbat för en fungerande integration vid Öresund och vad som står på spel. Befolkningsutmaningarna och en minskad arbetsmarknad är det sista som Malmö behöver i dag.

Jag vill gärna upprepa min fråga till infrastrukturministern: Anser ministern att de beräknade kostnaderna är realistiska - ja eller nej?

Herr talman! I sitt svar säger ministern att hon sedan slutet av förra året har besvarat ett stort antal frågor med anknytning till gränskontrollerna. Men faktum kvarstår. Ingen av de inblandade - vare sig Skånetrafiken, rederierna eller Handelskammaren - har uppfattat vad regeringen tänker göra för att minska de negativa effekterna. Att anse sig ha lämnat ett svar är inte detsamma som att mottagaren har uppfattat svaret. Jag vore jättetacksam om ministern kunde komma med tydliga, explicita och exakta exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! När Boriana Åberg skriver en väldigt angelägen interpellation kan man få intrycket av att Boriana Åberg och Moderaterna inte tycker att det är en bra idé att ha id-kontroller. Därför är det bra att man påminner sig om att Boriana Åberg och Moderaterna hela tiden var med på införandet av id-kontrollerna. Sedan valde man i slutändan att lägga ned sina röster när det kom till beslut här i kammaren, men det uppfattar jag och väldigt många med mig mer som en liten taktisk manöver. Sanningen att säga vill ju Moderaterna och Boriana Åberg stänga gränserna helt och hållet.

Men det som debatten rör nu är konsekvenserna av de införda id-kontrollerna. Som statsrådet också säger har de naturligtvis en negativ inverkan på utvecklingen i Öresundsregionen. Men situationen var den att man hade ett väldigt kraftigt ökat flyktingmottagande. Hade man inte hanterat den situationen är det klart att det hade blivit stora konsekvenser för arbetsmarknaden i alla de kommuner som finns i Öresundsregionen.

Den rapport som Boriana Åberg hänvisar till är väldigt intressant. Jag tror inte att poängen med den rapporten är om siffrorna stämmer exakt eller inte, utan jag tror att det är klokt att man läser den rapporten som att Öresundsintegrationen har stor betydelse för näringslivet i Skåne och näringslivet i Danmark. Det får stora konsekvenser om man gör störningar i den integrationen och i den gränspendling som sker. Att visa detta tror jag är huvudsyftet med rapporten. Sedan visar den på storheter. Rapporten säger att det inte är fråga om exakta tal, utan om uppskattningar, men den vill visa på storheterna, och storheterna finns där.

Det viktiga nu är att man vidtar åtgärder för att lösa den uppkomna situationen och göra det bästa av situationen. Det är klart att det krävs två parter för att göra det bästa av de kontroller som finns nu. Jag har sett hur den svenska regeringen arbetar väldigt intensivt med detta, men det krävs också att den danska regeringen svarar upp på samma sätt. Jag hoppas att det samarbetet löper på bra och att det kommer lösningar som underlättar för gränspendlarna. Men i väntan på det måste man vidta andra åtgärder.

Sveriges samarbetsminister Kristina Persson, som Boriana Åberg hänvisar till i sin interpellation, träffar också sina kollegor i Nordiska ministerrådet. Nordiska rådet hade diskussion och debatt om de här frågorna förra veckan i Oslo. Då redovisade de nordiska samarbetsministrarna hur de nu intensifierar arbetet med de här frågorna, bland annat genom att generalsekreteraren i Nordiska ministerrådet fortlöpande analyserar konsekvenserna av de tillfälliga gränskontrollerna och säger hur man kan vidta åtgärder för att underlätta gränspendlingen. Men man har också gett Gränshinderrådet i uppdrag att intensifiera sitt arbete med att avlägsna gränshinder och därmed främja människors och företags fria rörlighet.

Det är klart att det görs en hel rad saker för att underlätta för gränspendlingen. Kontrollerna är ett bekymmer, men denna regering tar de initiativ som behövs för att göra detta så enkelt som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Som Rikard Larsson alldeles nyss konstaterade finns det en ganska bred uppslutning i den här kammaren om behovet av att vidta extraordinära åtgärder i en extraordinär situation. Till skillnad från Moderaterna stod dock regeringen upp för den insikten hela vägen, också genom beslutet. Det kan jag stå för varje dag i veckan. Att ta ansvar i en svår situation är ett av de tecken på att man är regeringsduglig som jag tror att svenska folket uppskattar allra mest. Att backa ur i sista ögonblicket och lägga ned sina röster är inte särskilt ansvarsfullt.

Samhällets totala kostnader för den stora asylinvandring vi hade under förra året uppgår till mångdubbelt mer än de 1,5 miljarder per år som Boriana Åberg och den här rapporten hänvisar till. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och med tanke på behovet av att långsiktigt värna svensk välfärd och svensk tillväxt var detta därmed ett alldeles nödvändigt beslut, som dessutom är mer ekonomiskt fördelaktigt än att upphäva id-kontrollerna innan vi kan säkerställa inre ordning och säkerhet.

Jag sa i mitt svar att jag inte kan göra någon bedömning av huruvida de siffror som anges i rapporten är korrekta eller inte. Det beror lite grann på vilka utgångspunkter och parametrar man har. Vi är medvetna om att den här åtgärden medför störningar, både för pendlare och för integrationen i Öresundsregionen, och vi vill naturligtvis se till att de nackdelarna minskar så mycket som möjligt.

Vi har en fortlöpande dialog med danska ministrar, jag på min sida med den danska transportministern och Anders Ygeman och Morgan Johansson med sina motsvarigheter, för att hitta så smidiga och "okrångliga" sätt som möjligt att genomföra id-kontrollerna. Men så länge EU-länderna inte kan hålla den yttre gränsen och komma överens om ett fördelningssystem inom EU har vi ett behov av att vidta de åtgärder som krävs för att Sverige också fortsättningsvis ska kunna hålla den nivå som vi har nu. Det behovet kommer att kvarstå under överskådlig tid.

Jag kan nämna ett par åtgärder som vi har vidtagit. Som sagt skriver vi tydligt i vårpropositionen att vi vill se till att vi kan kompensera transportörsföretagen för de extra kostnader de har haft i samband med id-kontrollerna. Vi har även genomfört en förordningsändring som innebär att skolklasser och idrottsföreningar, det vill säga minderåriga som reser i sällskap av en vuxen som inte är förälder, undantas från id-kontrollerna. Det är en väldigt viktig åtgärd, inte minst vid den här årstiden, när det är mycket skolresor och idrottsresor.

Det är klart att det här är krångligt för många och att det ställer till det i vardagslivet. Vi är väl medvetna om det. Men just i Skåne hade naturligtvis frånvaron av de här åtgärderna gett stora problem i vardagen, eftersom vi då hade haft att hantera ännu större grupper av människor som skulle ha behövt tak över huvudet, skolgång och allt annat som man behöver.

Jag tror också att man ska vara lite försiktig med vilket ansvar man tar på sig när man ökar oron för hur krångligt det här är. Risken är att man ägnar sig åt att skapa självuppfyllande profetior, och det mår varken Öresundsregionen eller någon annan bra av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar ministern. Jag tackar också Rikard Larsson. Äntligen en socialdemokrat som har läst rapporten!

Jag tror att jag behöver påminna om hur situationen såg ut i höstas, innan regeringssidan blir alldeles för nöjd med hanteringen. Jag delar inte ministerns uppfattning att regeringen tog sitt ansvar. Tvärtom hade regeringen först en mycket optimistisk syn på utmaningarna.

Stefan Löfven deklarerade att hans Europa inte byggde murar. Han och några andra av Anna Johanssons kollegor kritiserade Danmarks hantering av flyktingkrisen till den grad att det omöjliggjorde samarbete mellan de båda länderna. Det tog väldigt lång tid innan regeringen agerade, och då hade relationen till den sydliga grannen redan blivit frostig. Som en svensk-dansk forskare skrev då: "Det är med viss skadeglädje danskarna betraktar den svenska panik som uppstod när man i Stockholm plötsligen upptäckte att mottagandet av 163 000 nyanlända . inte fixar sig av sig självt."

Det är alltså på sin plats att visa lite ödmjukhet. Regeringen blundade hela tiden för utmaningarna och krisen. Stefan Löfven bjöd de facto in hela världen att ta del av den svenska välfärden. Att prata om ansvar och hänvisa till höstens kris är ganska olämpligt, tycker jag.

Plötsligt skedde det en väldigt snabb omvandling av den svenska ståndpunkten, och det var just denna drastiska omvandling som skapade problem. Hade man samarbetat med Danmark skulle till exempel troligtvis åtminstone en av de båda kontrollerna ha tagits bort. Nu har vi som bekant två kontroller, först en passkontroll på Kastrup som transportören gör och sedan en id-kontroll i Hyllie. Den sistnämnda är dessutom utformad på ett sätt som reser många frågetecken kring aspekter som rättssäkerhet och relevans. Det är inte sällan den drabbar resenärer som enbart färdas regionalt i Skåne och aldrig har passerat en landsgräns. Är det verkligen försvarbart att dessa resenärer uppmanas att visa legitimation?

Det är positivt att Nordiska ministerrådet tänker analysera situationen, men jag vill gärna påpeka att analyser redan har gjorts. Bland annat kan rapporten från Sydsvenska Handelskammaren betraktas som en mycket trovärdig sådan. Nu behövs det handling!

Sedan är det de 10 miljarder som ministern hänvisade till i sitt svar som kommer att tillföras kommuner och landsting från och med hösten för att täcka kostnader i samband med flyktingmottagandet. Dessa miljarder tas upp i alla sammanhang. Saknas det skolor och lärare säger man att 10 miljarder ska tillföras. Om det påpekas att det finns brister inom socialtjänsten ska man tillföra 10 miljarder. Listan kan göras oändlig.

Vi borde vara medvetna om att de 10 miljarderna inte räcker till allt, särskilt inte till att täcka kostnaderna för till exempel Skånetrafiken och andra transportörer. Det behövs lite mer ödmjukhet, lite mer kreativitet och framför allt handling.

Herr talman! Till skillnad från Boriana Åberg tycker jag att i grunden ligger misslyckandet i EU:s och Nordens sätt att hantera flyktingkrisen. Jag tror i motsats till Boriana Åberg att man inte vidtar sådana åtgärder i någon form av förebyggande syfte. När man ser att människor flyr från krigshärdar runt omkring i världen ser man till att göra så mycket det går innan man tar till drastiska åtgärder som att begränsa möjligheten att fly till ett enskilt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta hade kunnat hanteras enklare om alla nordiska länder hade tagit större ansvar, om alla europeiska länder hade tagit ett större ansvar. Men Boriana Åbergs lösning var att stänga gränserna tidigare och att låta fler stå utanför. En sådan åtgärd ska man inte vidta förrän det är absolut nödvändigt som en sista utväg. Det var därför som man väntade med beslutet. Man stänger inte gränser i förebyggande syfte.

Jag har suttit i Öresundskommittén, och jag kan konstatera att det finns i både det svenska parlamentet och det danska parlamentet behov av mer upplysning om Öresundssamarbetet och hur man bör agera för att främja integrationen i Öresund och för att underlätta för dem som gränspendlar.

Det har funnits andra förslag på att betydligt försvåra gränspendlingen, med betydligt enklare motiv än detta. Den åtgärd som regeringen har vidtagit är en åtgärd som har varit helt och hållet proportionerlig i förhållande till de konsekvenser som annars hade inträffat om de inte hade vidtagits. Det finns andra åtgärder som hade kunnat vidtas men som inte hade haft den effekten.

Herr talman! Historieskrivning, minnen och sådant är ibland lite viktigt, till exempel i den här frågan. Så sent som under september oktober förra året var asylansökningsvolymen hanterlig i Sverige. Sverige stod upp för humana värden och solidaritet med dem som flyr. Det tycker jag att vi har all anledning att vara stolta över.

Det var under oktober och november som antalet asylsökande ökade dramatiskt. De expertmyndigheter som regeringen har, till exempel Migrationsverket, gjorde antaganden och prognoser som inte alls var i paritet med det som sedan blev utfallet. Därför fanns inget skäl för regeringen att agera kraftfullt tidigt på hösten förra året.

Men det fanns goda skäl att agera kraftfullt i slutet av hösten förra året. Då gjorde regeringen det. De beslut om insatser som fattades då var naturligtvis inte lätta, men det var alldeles nödvändigt för att säkerställa att Sverige kunde ta det ansvar som vi hade åtagit oss gentemot de människor som har flytt till Sverige och sökt asyl här och gentemot alla andra som finns i vårt land.

De besvär som detta orsakade i Öresundsregionen är ingenting mot vad de hade orsakat om åtgärderna inte hade vidtagits. Jag skulle vilja höra vad Boriana Åbergs svar på den frågan är. Vad tycker Boriana Åberg och Moderaterna att vi borde göra i stället? Ska vi häva id-kontrollerna? Ska vi häva den inre gränskontrollen? Hur ska vi i så fall hantera den situation som då riskerar att uppstå?

Jag är den första att skriva under på att jag gärna skulle se att vi kunde ta bort id-kontrollerna och gränskontrollerna. Det förutsätter att det finns en ordning som garanterar att vi inte hamnar i samma situation en gång till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att de allra flesta, också boende i Öresundsregionen, tycker att det är viktigt att det är ordning och reda i svenskt flyktingmottagande och att även om åtgärden ställer till det i vardagslivet hade alternativet varit ännu värre, inte bara i Skåne utan för hela Sverige.

Man kan säga att de 10 miljarderna inte räcker. Det är möjligt att man alltid behöver mer pengar till välfärden. Det ska bli intressant att se hur mycket medel Moderaterna lägger i sitt svar på regeringens vårbudget på just kommuner och landsting om man tycker att 10 miljarder är för lite.

Herr talman! Låt mig svara på ministerns fråga om vad Moderaterna tänker göra. Jag kan läsa ur den reservation som vi hade vid det tillfället.

Vi förutsätter att regeringen vid användning av befogenheten att besluta om identitetskontroller noga prövar frågor om proportionalitet, praktiskt tillämpning, kostnader och effekter. Det är av största vikt att regeringen vidtar de åtgärder som behövs för att begränsa de negativa effekter som införandet av identitetskontroller oundvikligen kommer att få för resenärer och transportörer.

Vi tog vårt ansvar, och vi förutsåg vad som kommer att hända. Sedan är det regeringen som regerar, inte vi. Ansvaret ligger hos er.

Sedan var det frågan om vår budget. Det är en mer ansvarsfull budget eftersom vi inte sprätter pengar på bidrag hit och dit, utan vi har konkreta och bra förslag på hur fler ska komma till jobb. Det är särskilt viktigt med tanke på de hundratusentals människor som har kommit för att bygga sig ett bättre liv. Ett bättre liv får man först när man försörjer sig själv, när man får självförtroendet och självkänslan av att vara behövd och att ha arbetskamrater, att bidra till uppbyggnaden av det nya landet.

Jag skulle gärna ha pratat mer om just effekterna av kontrollerna på transporterna i Skåne, särskilt id-kontrollerna på färjorna mellan Ystad och Rönne, som gör att Ystad kommer att förlora arbetsplatser om danska staten bryter avtalet.

Herr talman! Jag konstaterar att det inte förefaller finnas några tankar hos Moderaterna om vad man borde göra i stället. Man har tydligen inte tänkt något sedan november.

Regeringen agerar just nu för att minska de negativa följdverkningarna av id-kontroller och inre gränskontroll men anser samtidigt att det fortfarande är nödvändigt att ha kvar åtgärderna.

Det som också är viktigt är det jag har försökt säga i mina tidigare inlägg, nämligen att det finns en risk med att spela upp i alldeles för högt tonläge för att beskriva hur svårt det är att resa. Jag reste själv för ett par veckor sedan från Kastrup till Kalmar. Vid det tillfället, en fredag eftermiddag vid klockan fem, var det nästan tomt vid id-kontrollerna.

Det finns just nu tecken som tyder på att resenärerna återvänder till tågen. De har sett att riktigt så farligt som spekulationerna innan var blev det inte. Med det sagt ska vi självklart ta signalerna om svårigheter på fullaste allvar och göra allt vi kan för att minska effekterna. Men vi har heller ingenting att vinna på att göra problemen större än vad de i verkligheten är. Det riskerar i stället att förvärra problemen, inte att lösa dem.

Det gläder mig oerhört att vi är överens om att åtgärder för att fler ska komma i arbete är det allra mest prioriterade. Jag tror dock att andra ministrar och riksdagsledamöter kan ha en diskussion om vilka åtgärder. Där tror jag tyvärr inte att vi är lika överens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Niklas Wykman har frågat mig om jag, mot bakgrund av Vattenfalls resultat 2015, är av uppfattningen att regeringens politik för kraftigt minskad kärnkraft är förenlig med dess önskan om att vara en professionell ägare som skapar värden och om jag bedömer att Vattenfall är tillräckligt robust för att klara fortsatta nedskrivningar och negativa resultat utan att riskera sänkt kreditvärdighetsbetyg.

Som vi tidigare har sagt har regeringen tagit viktiga steg mot att realisera ambitionen att göra Vattenfall ledande i omställningen av energisystemet mot en större andel förnybar energi. Vi kommer att styra Vattenfall mot ett mer förnybart energisystem inom ramen för det uppdrag som riksdagen 2010 beslutade om för bolaget. Vattenfall ska affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. Ägaren har på förra årsstämman i Vattenfall utsett två nya ledamöter till bolagets styrelse i syfte att ytterligare stärka styrelsen i den strategiska ompositionering som Vattenfall behöver göra för att möta utvecklingen på marknaden.

Vattenfall har under enbart 2015 gjort nedskrivningar för kraftslag som kol och kärnkraft om 37 miljarder kronor, varav svensk kärnkraft stod för 17 miljarder kronor - detta främst drivet av de låga elpriserna.

Att Vattenfall aviserade en stängning av de äldsta reaktorerna var inte oväntat. Marknadspriserna på el har varit låga under en tid och förväntas vara så en lång tid framöver. Prisnivån baseras på att det finns ett överskott av el på marknaden. Det naturliga i en sådan situation är att de mest olönsamma - vilket ofta är de äldsta - produktionsenheterna plockas ut från marknaden. Därför är det föga förvånande att det är precis det som beslutats av Vattenfall.

Vattenfall står inför ytterligare utmaningar mot bakgrund av marknadssituationen men är väl rustat för det. Det är dock kreditinstituten som har att bedöma vilken gradering de ger Vattenfall. Jag kommer noga att följa bolaget med utgångspunkt i att aktivt förvalta statens ägande i Vattenfall AB så att den långsiktiga värdeutvecklingen blir den bästa möjliga.

Regeringen har tillsatt en energikommission vars arbete ska resultera i långsiktiga spelregler för energisektorn i Sverige. Nu avvaktar vi och energibolagen resultatet av detta arbete.

Herr talman! Niklas Wykman har frågat mig om jag, mot bakgrund av Vattenfalls resultat 2015, är av uppfattningen att regeringens politik för kraftigt minskad kärnkraft är förenlig med dess önskan om att vara en professionell ägare som skapar värden och om jag bedömer att Vattenfall är tillräckligt robust för att klara fortsatta nedskrivningar och negativa resultat utan att riskera sänkt kreditvärdighetsbetyg.

Som vi tidigare har sagt har regeringen tagit viktiga steg mot att realisera ambitionen att göra Vattenfall ledande i omställningen av energisystemet mot en större andel förnybar energi. Vi kommer att styra Vattenfall mot ett mer förnybart energisystem inom ramen för det uppdrag som riksdagen 2010 beslutade om för bolaget. Vattenfall ska affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. Ägaren har på förra årsstämman i Vattenfall utsett två nya ledamöter till bolagets styrelse i syfte att ytterligare stärka styrelsen i den strategiska ompositionering som Vattenfall behöver göra för att möta utvecklingen på marknaden.

Vattenfall har under enbart 2015 gjort nedskrivningar för kraftslag som kol och kärnkraft om 37 miljarder kronor, varav svensk kärnkraft stod för 17 miljarder kronor - detta främst drivet av de låga elpriserna.

Att Vattenfall aviserade en stängning av de äldsta reaktorerna var inte oväntat. Marknadspriserna på el har varit låga under en tid och förväntas vara så en lång tid framöver. Prisnivån baseras på att det finns ett överskott av el på marknaden. Det naturliga i en sådan situation är att de mest olönsamma - vilket ofta är de äldsta - produktionsenheterna plockas ut från marknaden. Därför är det föga förvånande att det är precis det som beslutats av Vattenfall.

Vattenfall står inför ytterligare utmaningar mot bakgrund av marknadssituationen men är väl rustat för det. Det är dock kreditinstituten som har att bedöma vilken gradering de ger Vattenfall. Jag kommer noga att följa bolaget med utgångspunkt i att aktivt förvalta statens ägande i Vattenfall AB så att den långsiktiga värdeutvecklingen blir den bästa möjliga.

Regeringen har tillsatt en energikommission vars arbete ska resultera i långsiktiga spelregler för energisektorn i Sverige. Nu avvaktar vi och energibolagen resultatet av detta arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Mikael Damberg ska noga följa och observera utveckling av Vattenfall. Frågan är om ägarna, svenska folket, kan känna sig tillfreds med en ansvarig minister som följer och observerar när så stora värden står på spel.

Vattenfall gjorde förra året en förlust på 20 miljarder kronor. Ministern har själv nämnt nedskrivningar på 37 miljarder kronor. Det är knappast en bra start för Mikael Damberg som ansvarig minister för Vattenfall med så stora förluster - dessutom i ett läge när svenska statens offentliga finanser befinner sig under stor press. Det är underskott, brott mot skyddsvallar, brott mot finanspolitiskt ramverk, ökade utgifter och utgifter som ökar snabbare än vad skatteintäkterna gör. Då bedriver samtidigt statens största bolag en verksamhet som går med stor förlust.

Inte nog med att verksamheten går med stor förlust; Mikael Damberg berömmer sig här för att man ska styra Vattenfall mot ökad hållbarhet. Det är mycket tveksamt mot bakgrund av att Vattenfall under Mikael Dambergs första år som ansvarig minister ökade sina utsläpp efter att under alliansåren ha minskat dem.

Detta påminner mycket om den historia som Mikael Damberg har tillsammans med Vattenfall då den regering som Mikael Damberg tidigare arbetade åt begav sig ut på stora shoppingrundor runt om i Europa. Man köpte stenkol, brunkol och kärnkraft - många av de energislag som nu orsakar Vattenfall stora ekonomiska förluster, stora bekymmer och dessutom stor negativ miljöpåverkan. Hur dessa förvärv gick till och hur Vattenfall hamnade i den position där Vattenfall är i dag och som Mikael Damberg har att ta ansvar för är inte klarlagt för svenska folket. Vi vet inte vilka beslut som fattades, vilka ministrar som var ansvariga för beslutet, hur samordningen sköttes i Regeringskansliet, vilka dokument som finns kring detta och vem som egentligen fattade besluten. Vi vet inte hur Göran Person fattade de här besluten, och så vidare.

Det vi vet är att svenska folket nu är storägare i tysk kärnkraft, stenkol och brunkol som inte bara släpper ut mycket koldioxidekvivalenter i luften utan som också nu riskerar att påverka den svenska ekonomin i mycket negativ riktning.

Är det då tillräckligt att ha en minister som noga följer en utveckling där koldioxidutsläppen ökar och där förlusterna är 20 miljarder kronor per år? Eller förtjänar svenska folket en ägare som tar ett mer aktivt ansvar och som leder och följer utvecklingen på ett engagerat och inte bara passivt sätt?

Jag har stor respekt, herr talman, för att Mikael Damberg har många olika saker att göra. Jag förstår att det har lagts mycket energi på att försöka försvara vallöften som vi har sett bli svikna under den tid som har varit. Mikael Damberg gjorde till exempel ett stort nummer av att minska företagens sjuklöneansvar. Nu ser vi hur Mikael Damberg har fått vika ned sig i dessa frågor, och man ökar i stället företagens sjuklöneansvar.

Ändå, herr talman: Med så stora värden som står på spel i Vattenfall borde ministern kunna ta sig tid att engagera sig i bolaget och ge klara och tydliga besked. Det är kreditvärderingsinstituten som sätter kreditbetygen, säger Mikael Damberg. Det är förvisso korrekt, herr talman, men som ägare borde man kunna ta ansvar för hur rustat ens bolag är. Hur starkt står svenska folkets bolag? Det kan man inte bara ställa sig passivt vid sidan av och iaktta. Här behöver givetvis regeringen agera. Hur ska detta bolag kunna vändas från de stora förluster på 20 miljarder som har gjorts till lönsamhet under åren framöver? Här uteblir svaren från Mikael Damberg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Mikael Damberg ska noga följa och observera utveckling av Vattenfall. Frågan är om ägarna, svenska folket, kan känna sig tillfreds med en ansvarig minister som följer och observerar när så stora värden står på spel.

Vattenfall gjorde förra året en förlust på 20 miljarder kronor. Ministern har själv nämnt nedskrivningar på 37 miljarder kronor. Det är knappast en bra start för Mikael Damberg som ansvarig minister för Vattenfall med så stora förluster - dessutom i ett läge när svenska statens offentliga finanser befinner sig under stor press. Det är underskott, brott mot skyddsvallar, brott mot finanspolitiskt ramverk, ökade utgifter och utgifter som ökar snabbare än vad skatteintäkterna gör. Då bedriver samtidigt statens största bolag en verksamhet som går med stor förlust.

Inte nog med att verksamheten går med stor förlust; Mikael Damberg berömmer sig här för att man ska styra Vattenfall mot ökad hållbarhet. Det är mycket tveksamt mot bakgrund av att Vattenfall under Mikael Dambergs första år som ansvarig minister ökade sina utsläpp efter att under alliansåren ha minskat dem.

Detta påminner mycket om den historia som Mikael Damberg har tillsammans med Vattenfall då den regering som Mikael Damberg tidigare arbetade åt begav sig ut på stora shoppingrundor runt om i Europa. Man köpte stenkol, brunkol och kärnkraft - många av de energislag som nu orsakar Vattenfall stora ekonomiska förluster, stora bekymmer och dessutom stor negativ miljöpåverkan. Hur dessa förvärv gick till och hur Vattenfall hamnade i den position där Vattenfall är i dag och som Mikael Damberg har att ta ansvar för är inte klarlagt för svenska folket. Vi vet inte vilka beslut som fattades, vilka ministrar som var ansvariga för beslutet, hur samordningen sköttes i Regeringskansliet, vilka dokument som finns kring detta och vem som egentligen fattade besluten. Vi vet inte hur Göran Person fattade de här besluten, och så vidare.

Det vi vet är att svenska folket nu är storägare i tysk kärnkraft, stenkol och brunkol som inte bara släpper ut mycket koldioxidekvivalenter i luften utan som också nu riskerar att påverka den svenska ekonomin i mycket negativ riktning.

Är det då tillräckligt att ha en minister som noga följer en utveckling där koldioxidutsläppen ökar och där förlusterna är 20 miljarder kronor per år? Eller förtjänar svenska folket en ägare som tar ett mer aktivt ansvar och som leder och följer utvecklingen på ett engagerat och inte bara passivt sätt?

Jag har stor respekt, herr talman, för att Mikael Damberg har många olika saker att göra. Jag förstår att det har lagts mycket energi på att försöka försvara vallöften som vi har sett bli svikna under den tid som har varit. Mikael Damberg gjorde till exempel ett stort nummer av att minska företagens sjuklöneansvar. Nu ser vi hur Mikael Damberg har fått vika ned sig i dessa frågor, och man ökar i stället företagens sjuklöneansvar.

Ändå, herr talman: Med så stora värden som står på spel i Vattenfall borde ministern kunna ta sig tid att engagera sig i bolaget och ge klara och tydliga besked. Det är kreditvärderingsinstituten som sätter kreditbetygen, säger Mikael Damberg. Det är förvisso korrekt, herr talman, men som ägare borde man kunna ta ansvar för hur rustat ens bolag är. Hur starkt står svenska folkets bolag? Det kan man inte bara ställa sig passivt vid sidan av och iaktta. Här behöver givetvis regeringen agera. Hur ska detta bolag kunna vändas från de stora förluster på 20 miljarder som har gjorts till lönsamhet under åren framöver? Här uteblir svaren från Mikael Damberg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för frågorna kopplade till interpellationen! Det är frågor som Wykman kanske skulle vilja ställa till den föregående borgerliga regeringen. Under åtta års tid hade den borgerliga regeringen ansvaret för Vattenfall. Under den tiden fattade man också beslut om några av de investeringar som i dag har tyngt Vattenfall. De ligger i dag som en våt filt över Vattenfall. Det mest kända är Nuonskandalen. 89 miljarder kronor köpte man för. Nedskrivningarna av Nuon har än så länge varit på nästan 53 miljarder kronor för skattebetalarna.

Det är någonting att betänka, och det är också en av anledningarna till att vi har stärkt styrningen av de statliga bolagen. Det får inte vara oklart vem som fattade beslut och hur beslut fattades. Det förslag till ägarsamordning som nu har kommit på riksdagens bord om den aktuella frågan om den tyska brunkolen går i en skriftlig begäran till regeringen, men också i ett skriftligt svar från regeringen till Vattenfall i frågan, så att det blir ordning och reda på ägarstyrningen av de statliga bolagen.

Något mer skandalöst än Nuonaffärens efterspel är svårt att hitta. Det är inte någon imponerande ägarstyrning när vi fortfarande i dag inte vet vem som fattade vilket beslut och på vilka grunder man fattade besluten och när den tidigare näringsministern inte ens ville komma till KU för att svara på frågor om den kanske sämsta affären i svenskt näringslivs historia.

Nu har vi tagit ett omgrepp, som jag nämnde i mitt svar. Vi har infört en ny styrningsprocess kopplat till ägarsamordningen så att det blir mer ordning och reda på den. Vi har också stärkt styrningen internt i Vattenfall med den kompetens som Vattenfall bedömer att de har ett stort behov av. Energimarknaden förändras. Det är inte bara Vattenfall som har stora problem i dag på den europeiska energimarknaden. I princip alla stora energibolag drabbas av samma sak, det vill säga fallande och låga elpriser. Det pressar i dag alla energibolag och i princip alla energislag just nu. Oavsett om vi talar om kärnkraften, vattenkraften eller vindkraften - i den mån man talar om nybyggnation av den - är energislagen under press på grund av låga elpriser.

Då är det viktigt att agera långsiktigt som ägare. Man ska ha fokus på den långsiktiga strategin. Styrelsen för Vattenfall jobbar efter en affärsmässig plan. Det är en marknadsmässig plan som innebär att de vill vara ledande i omställningen av energisystemet. Jag tycker att det är en bra plan. Om detta hållbarhetstänk hade präglat en del av de investeringar som gjordes, inte minst med Nuonaffären, hade denna affär kanske aldrig gjorts. Då hade man inte gått in med 89 miljarder i ett projekt som ledde till 53 miljarder kronor i nedskrivningar.

Man kan också diskutera de tidigare affärerna. Jag vill ge Niklas Wykman rätt i att man kan fundera på om det var klokt att göra en del av de europeiska investeringar som Vattenfall gjorde under flera olika slags regeringar.

Det fanns en bred parlamentarisk uppslutning bakom att Vattenfall skulle göra större investeringar i Europa eftersom energimarknaden i Europa förändrades. Det man kan konstatera från Vattenfalls sida är att brunkolsverksamheten har varit en lönsam affär. Det är det Vattenfall säger. De har klarat sina lönsamhetskrav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot kan man fundera på om det var en bra affär utifrån en hållbarhetsaspekt, därför att kol naturligtvis är en stor utsläppare av koldioxid. Det är också en av anledningarna till att Vattenfalls styrelse har gått in med en begäran om ägarsamordning då de vill sälja verksamheten och koncentrera sig på en förnybar utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för frågorna kopplade till interpellationen! Det är frågor som Wykman kanske skulle vilja ställa till den föregående borgerliga regeringen. Under åtta års tid hade den borgerliga regeringen ansvaret för Vattenfall. Under den tiden fattade man också beslut om några av de investeringar som i dag har tyngt Vattenfall. De ligger i dag som en våt filt över Vattenfall. Det mest kända är Nuonskandalen. 89 miljarder kronor köpte man för. Nedskrivningarna av Nuon har än så länge varit på nästan 53 miljarder kronor för skattebetalarna.

Det är någonting att betänka, och det är också en av anledningarna till att vi har stärkt styrningen av de statliga bolagen. Det får inte vara oklart vem som fattade beslut och hur beslut fattades. Det förslag till ägarsamordning som nu har kommit på riksdagens bord om den aktuella frågan om den tyska brunkolen går i en skriftlig begäran till regeringen, men också i ett skriftligt svar från regeringen till Vattenfall i frågan, så att det blir ordning och reda på ägarstyrningen av de statliga bolagen.

Något mer skandalöst än Nuonaffärens efterspel är svårt att hitta. Det är inte någon imponerande ägarstyrning när vi fortfarande i dag inte vet vem som fattade vilket beslut och på vilka grunder man fattade besluten och när den tidigare näringsministern inte ens ville komma till KU för att svara på frågor om den kanske sämsta affären i svenskt näringslivs historia.

Nu har vi tagit ett omgrepp, som jag nämnde i mitt svar. Vi har infört en ny styrningsprocess kopplat till ägarsamordningen så att det blir mer ordning och reda på den. Vi har också stärkt styrningen internt i Vattenfall med den kompetens som Vattenfall bedömer att de har ett stort behov av. Energimarknaden förändras. Det är inte bara Vattenfall som har stora problem i dag på den europeiska energimarknaden. I princip alla stora energibolag drabbas av samma sak, det vill säga fallande och låga elpriser. Det pressar i dag alla energibolag och i princip alla energislag just nu. Oavsett om vi talar om kärnkraften, vattenkraften eller vindkraften - i den mån man talar om nybyggnation av den - är energislagen under press på grund av låga elpriser.

Då är det viktigt att agera långsiktigt som ägare. Man ska ha fokus på den långsiktiga strategin. Styrelsen för Vattenfall jobbar efter en affärsmässig plan. Det är en marknadsmässig plan som innebär att de vill vara ledande i omställningen av energisystemet. Jag tycker att det är en bra plan. Om detta hållbarhetstänk hade präglat en del av de investeringar som gjordes, inte minst med Nuonaffären, hade denna affär kanske aldrig gjorts. Då hade man inte gått in med 89 miljarder i ett projekt som ledde till 53 miljarder kronor i nedskrivningar.

Man kan också diskutera de tidigare affärerna. Jag vill ge Niklas Wykman rätt i att man kan fundera på om det var klokt att göra en del av de europeiska investeringar som Vattenfall gjorde under flera olika slags regeringar.

Det fanns en bred parlamentarisk uppslutning bakom att Vattenfall skulle göra större investeringar i Europa eftersom energimarknaden i Europa förändrades. Det man kan konstatera från Vattenfalls sida är att brunkolsverksamheten har varit en lönsam affär. Det är det Vattenfall säger. De har klarat sina lönsamhetskrav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot kan man fundera på om det var en bra affär utifrån en hållbarhetsaspekt, därför att kol naturligtvis är en stor utsläppare av koldioxid. Det är också en av anledningarna till att Vattenfalls styrelse har gått in med en begäran om ägarsamordning då de vill sälja verksamheten och koncentrera sig på en förnybar utveckling.

Herr talman! Det gläder mig att Mikael Damberg ökar sin engagemangsnivå i Vattenfall. Till syvende och sist är ingen i svensk politik mer mr Vattenfall än vad näringsministern är med fullt ansvar för bolagets verksamhet.

Näringsministern tar upp den ägarprövningsdiskussion som nu ska ske kring brunkolsverksamheten. Det tycker jag är bra. Hur ser näringsministern på de skatteupplägg som det tjeckiska bolaget sägs ha till exempel? Det är givetvis intressant för svenska folket att ta del av vilka affärer Mikael Damberg vill göra, med vem och på vilket sätt och vad man är beredd att godkänna och acceptera.

Hur kommer Mikael Damberg att se på Miljöpartiets löften om att man inte ska sälja den här verksamheten? Hur kommer den samordningen i Regeringskansliet att ske? Vilka besked kommer vi att få?

Hur ska Mikael Damberg motivera de mycket omfattande förluster på 20-30 miljarder kronor som affären kan medföra i ett läge där offentliga finanser är under stor press? Det är givetvis bra att detta sker på ett öppet sätt.

Jag håller med Mikael Damberg om att det är bra att Vattenfall nu är mer transparent och att regeringen ska vara en mer aktiv, engagerad och närvarande ägare. Många av de saker som kom fram av den utredning som gjordes och av den diskussion som fördes kring Nuon är välkomnade och leder förhoppningsvis till en bättre verksamhet.

Det är märkligt att näringsministern blickar så mycket bakåt. Men eftersom näringsministern väljer att blicka bakåt kan näringsministern redogöra för hur det gick till när Brunsbüttel, Krümmel, Stade eller Brokdorf köptes av den socialdemokratiska regering som Mikael Damberg arbetade för? Hur såg den samordningen och de övervägandena ut? Hur diskuterades det i det socialdemokratiska partiet när man köpte Bewag till exempel eller när man anskaffade hela brunkolsbrytningen i Laubag? Hur resonerade det socialdemokratiska partiet då, och hur ser man nu på både de miljöförluster som detta har inneburit och de ekonomiska förluster som den sedan länge stillastående tyska kärnkraften innebär?

Någonstans i den socialdemokratiska partitoppen avhandlades rimligtvis dessa frågor - hur skulle det gå till och vad skulle göras?

Mikael Damberg berömmer den genomlysning som kom av Nuonaffären, och väl så. Då borde det väl också vara på sin plats att dra lärdomar av de förvärv som tidigare gjordes och Socialdemokraterna mer än något annat parti i Europa blev ett parti för stenkol och brunkol och för investeringar i kärnkraft i andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det allvarliga är trots allt att man måste vårda bolaget på ett bra sätt. Här ser vi hur regeringen både är aktör och spelare på samma marknad. På samma sätt som man är en aktör med sitt brunkols- och stenkolsinnehav och sitt innehav av tysk stillastående kärnkraft är man också en aktör på den svenska energimarknaden. Här ser vi i ett svårt läge med fallande elpriser hur regeringen lägger pålaga efter pålaga på den svenska kärnkraften. Näringsministern tog själv upp hur de här pålagorna har tvingat Vattenfall att göra stora nedskrivningar på sina svenska tillgångar, som på grund av den förda politiken helt enkelt saknar värde och därför måste skrivas ned. Det är en allvarlig utmaning för ett redan pressat bolag.

Anser Mikael Damberg att de åtgärder som regeringen vidtar med dyrare avgifter på kärnkraften med höjd effektskatt är förenliga med att samtidigt vara en god och ansvarstagande ägare i enlighet med ägardirektivet? Eller tar regeringen med ena handen och ger med den andra så att summan till slut är att man har tagit mycket mer från Vattenfall än vad bolaget klarar av?

Herr talman! Det kan vara därför som man får sänkta kreditbetyg. Man får sänkta kreditbetyg samtidigt som man gör avskrivningar och samtidigt som man gör förluster. Om den situationen uppkommer, hur robust är då egentligen Vattenfall, och hur ska näringsministern hantera den situationen?

Herr talman! Det gläder mig att Mikael Damberg ökar sin engagemangsnivå i Vattenfall. Till syvende och sist är ingen i svensk politik mer mr Vattenfall än vad näringsministern är med fullt ansvar för bolagets verksamhet.

Näringsministern tar upp den ägarprövningsdiskussion som nu ska ske kring brunkolsverksamheten. Det tycker jag är bra. Hur ser näringsministern på de skatteupplägg som det tjeckiska bolaget sägs ha till exempel? Det är givetvis intressant för svenska folket att ta del av vilka affärer Mikael Damberg vill göra, med vem och på vilket sätt och vad man är beredd att godkänna och acceptera.

Hur kommer Mikael Damberg att se på Miljöpartiets löften om att man inte ska sälja den här verksamheten? Hur kommer den samordningen i Regeringskansliet att ske? Vilka besked kommer vi att få?

Hur ska Mikael Damberg motivera de mycket omfattande förluster på 20-30 miljarder kronor som affären kan medföra i ett läge där offentliga finanser är under stor press? Det är givetvis bra att detta sker på ett öppet sätt.

Jag håller med Mikael Damberg om att det är bra att Vattenfall nu är mer transparent och att regeringen ska vara en mer aktiv, engagerad och närvarande ägare. Många av de saker som kom fram av den utredning som gjordes och av den diskussion som fördes kring Nuon är välkomnade och leder förhoppningsvis till en bättre verksamhet.

Det är märkligt att näringsministern blickar så mycket bakåt. Men eftersom näringsministern väljer att blicka bakåt kan näringsministern redogöra för hur det gick till när Brunsbüttel, Krümmel, Stade eller Brokdorf köptes av den socialdemokratiska regering som Mikael Damberg arbetade för? Hur såg den samordningen och de övervägandena ut? Hur diskuterades det i det socialdemokratiska partiet när man köpte Bewag till exempel eller när man anskaffade hela brunkolsbrytningen i Laubag? Hur resonerade det socialdemokratiska partiet då, och hur ser man nu på både de miljöförluster som detta har inneburit och de ekonomiska förluster som den sedan länge stillastående tyska kärnkraften innebär?

Någonstans i den socialdemokratiska partitoppen avhandlades rimligtvis dessa frågor - hur skulle det gå till och vad skulle göras?

Mikael Damberg berömmer den genomlysning som kom av Nuonaffären, och väl så. Då borde det väl också vara på sin plats att dra lärdomar av de förvärv som tidigare gjordes och Socialdemokraterna mer än något annat parti i Europa blev ett parti för stenkol och brunkol och för investeringar i kärnkraft i andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det allvarliga är trots allt att man måste vårda bolaget på ett bra sätt. Här ser vi hur regeringen både är aktör och spelare på samma marknad. På samma sätt som man är en aktör med sitt brunkols- och stenkolsinnehav och sitt innehav av tysk stillastående kärnkraft är man också en aktör på den svenska energimarknaden. Här ser vi i ett svårt läge med fallande elpriser hur regeringen lägger pålaga efter pålaga på den svenska kärnkraften. Näringsministern tog själv upp hur de här pålagorna har tvingat Vattenfall att göra stora nedskrivningar på sina svenska tillgångar, som på grund av den förda politiken helt enkelt saknar värde och därför måste skrivas ned. Det är en allvarlig utmaning för ett redan pressat bolag.

Anser Mikael Damberg att de åtgärder som regeringen vidtar med dyrare avgifter på kärnkraften med höjd effektskatt är förenliga med att samtidigt vara en god och ansvarstagande ägare i enlighet med ägardirektivet? Eller tar regeringen med ena handen och ger med den andra så att summan till slut är att man har tagit mycket mer från Vattenfall än vad bolaget klarar av?

Herr talman! Det kan vara därför som man får sänkta kreditbetyg. Man får sänkta kreditbetyg samtidigt som man gör avskrivningar och samtidigt som man gör förluster. Om den situationen uppkommer, hur robust är då egentligen Vattenfall, och hur ska näringsministern hantera den situationen?

Herr talman! I grunden är Vattenfall ett starkt bolag med viktiga tillgångar. Det är ett bolag som är viktigt inte bara i ett europeiskt perspektiv utan framför allt i ett svenskt energiförsörjningsperspektiv. Det är viktigt för svensk konkurrenskraft men också för svenska kunder.

Den här debatten blir om möjligt mer slängig än vad jag hade förväntat mig av en seriös diskussion om både energipolitik och Vattenfall. Jag har inte sagt att jag har välkomnat den granskning som har kommit ut av Nuonhärvan, för vi har fortfarande inte fått många av svaren. Er näringsminister från den förra borgerliga regeringen ville inte ens komma till KU och svara på frågor. Det här är fortfarande ett öppet sår när det gäller hur vi hanterar statliga bolag, inte minst Vattenfall, och hur man gör det seriöst. Den affären har kommit att bli Sveriges kanske sämsta affär genom tiderna med mycket stora nedskrivningar för de svenska skattebetalarna.

När det gäller brunkolen är jag öppen och transparent i diskussionen och tar på mig en självkritisk roll. Jag tror att båda våra partier borde fundera lite över hur klokt det egentligen var, för båda våra partier stod bakom Vattenfalls expansioner i Europa. Det var så det var. Kom inte och låtsas som om det bara fanns ett parti som tyckte att det var bra. Det fanns en stor diskussion om detta, och man välkomnade från riksdagen en expansion i Europa, och den inkluderade tysk brunkol.

Nu kan man i efterhand konstatera, som Vattenfall gör, att det var en ekonomiskt lönsam affär, även givet att det kan få ekonomiska konsekvenser när man väljer att i det här fallet kanske sälja verksamheten. Vattenfall konstaterar att om man skulle välja att behålla verksamheten skulle de negativa ekonomiska konsekvenserna vara ännu större.

Sammantaget har det här varit en lönsam affär för Vattenfall och skattebetalarna. Men jag kan verkligen ifrågasätta om det var klokt att göra det i alla fall. Hållbarhetsaspekterna togs inte på så stort allvar i diskussionen då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det nya med Vattenfalls både styrning och ledning är att vi betonar att Vattenfall ska vara ledande i omställningen av energisystemet. Vattenfalls styrelse har gått ut och sagt att de framtidsinvesteringar, nya investeringar, som man ser framför sig sker till 100 procent i förnybar energi.

Jag tycker att båda våra partier borde fundera över vilket ansvar vi hade på den tiden. Nu är det stor skillnad mellan Nuon och brunkolet, för brunkolet var en ekonomiskt lönsam affär för skattebetalarna, medan Nuon har varit en förlustaffär från början till slut.

Det känns inte helt seriöst att diskutera frågan på det här sättet. Men Vattenfall är fortsatt ett mycket viktigt bolag för staten, och jag är på inget sätt avvaktande i förhållande till Sveriges kanske viktigaste statliga bolag. Det är viktigt för vår energiförsörjning, vår konkurrenskraft och för mycket stora värden som staten har. Därför har jag bestämt att vi ska strama upp frågan om ägarsamordning, till skillnad från den förra regeringen, så att det är mer ordning och reda, och vi ska följa de strikta regler som finns för ägarsamordning i det här fallet och ta ställning till den affär som Vattenfalls styrelse har presenterat för regeringen.

Herr talman! I grunden är Vattenfall ett starkt bolag med viktiga tillgångar. Det är ett bolag som är viktigt inte bara i ett europeiskt perspektiv utan framför allt i ett svenskt energiförsörjningsperspektiv. Det är viktigt för svensk konkurrenskraft men också för svenska kunder.

Den här debatten blir om möjligt mer slängig än vad jag hade förväntat mig av en seriös diskussion om både energipolitik och Vattenfall. Jag har inte sagt att jag har välkomnat den granskning som har kommit ut av Nuonhärvan, för vi har fortfarande inte fått många av svaren. Er näringsminister från den förra borgerliga regeringen ville inte ens komma till KU och svara på frågor. Det här är fortfarande ett öppet sår när det gäller hur vi hanterar statliga bolag, inte minst Vattenfall, och hur man gör det seriöst. Den affären har kommit att bli Sveriges kanske sämsta affär genom tiderna med mycket stora nedskrivningar för de svenska skattebetalarna.

När det gäller brunkolen är jag öppen och transparent i diskussionen och tar på mig en självkritisk roll. Jag tror att båda våra partier borde fundera lite över hur klokt det egentligen var, för båda våra partier stod bakom Vattenfalls expansioner i Europa. Det var så det var. Kom inte och låtsas som om det bara fanns ett parti som tyckte att det var bra. Det fanns en stor diskussion om detta, och man välkomnade från riksdagen en expansion i Europa, och den inkluderade tysk brunkol.

Nu kan man i efterhand konstatera, som Vattenfall gör, att det var en ekonomiskt lönsam affär, även givet att det kan få ekonomiska konsekvenser när man väljer att i det här fallet kanske sälja verksamheten. Vattenfall konstaterar att om man skulle välja att behålla verksamheten skulle de negativa ekonomiska konsekvenserna vara ännu större.

Sammantaget har det här varit en lönsam affär för Vattenfall och skattebetalarna. Men jag kan verkligen ifrågasätta om det var klokt att göra det i alla fall. Hållbarhetsaspekterna togs inte på så stort allvar i diskussionen då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det nya med Vattenfalls både styrning och ledning är att vi betonar att Vattenfall ska vara ledande i omställningen av energisystemet. Vattenfalls styrelse har gått ut och sagt att de framtidsinvesteringar, nya investeringar, som man ser framför sig sker till 100 procent i förnybar energi.

Jag tycker att båda våra partier borde fundera över vilket ansvar vi hade på den tiden. Nu är det stor skillnad mellan Nuon och brunkolet, för brunkolet var en ekonomiskt lönsam affär för skattebetalarna, medan Nuon har varit en förlustaffär från början till slut.

Det känns inte helt seriöst att diskutera frågan på det här sättet. Men Vattenfall är fortsatt ett mycket viktigt bolag för staten, och jag är på inget sätt avvaktande i förhållande till Sveriges kanske viktigaste statliga bolag. Det är viktigt för vår energiförsörjning, vår konkurrenskraft och för mycket stora värden som staten har. Därför har jag bestämt att vi ska strama upp frågan om ägarsamordning, till skillnad från den förra regeringen, så att det är mer ordning och reda, och vi ska följa de strikta regler som finns för ägarsamordning i det här fallet och ta ställning till den affär som Vattenfalls styrelse har presenterat för regeringen.

Herr talman! Jag tror inte att svenska folket känner sig särskilt tryggt med en ansvarig ägare som tar till så mycket politisk retorik och dessutom gör det i ett läge då trovärdigheten redan är skadad mot bakgrund av att näringsministern på så många områden där han tidigare gett löften till svenska företag har fått backa för andra intressen i regeringen.

Mikael Damberg inledde med att berätta att man hade röstat för de nya direktiv som kom på plats 2010. I sitt nästa anförande sa Mikael Damberg att den tidigare regeringen inte gjorde någonting. Frågan är vem som lade de förslagen på bordet i sådana fall. Mikael Damberg fortsatte med retoriska charader och hänvisade till lönsamhet i tysk brunkol. Ja, hur är det med stenkolen då? Hur är det med kärnkraften som ni köpte, Mikael Damberg? Har den varit lönsam? På den frågan kan näringsministern svara i sitt sista inlägg. Har kärnkraftsaffärerna i Tyskland och Polen varit lönsamma för svenska staten? Är det en positiv tillgång som vi har, eller tog näringsministern bara till ett retoriskt knep för att komma undan den här frågeställningen?

Herr talman! Det är relevant att diskutera dessa frågor på ett öppet och transparent sätt. Det gläder mig att näringsministern här i dag har lämnat tydliga besked om att öppenhet och transparens nu ska råda. Jag ser därför fram emot att näringsministern presenterar de dokument och den samordning som skedde 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2003, 2004 och 2006 när tidigare socialdemokratiska regeringar förvärvade stort i tillgångar av brunkol, stenkol och kärnkraft i andra länder.

Det är givetvis välkommet att Mikael Damberg som näringsminister nu säger till svenska folket att korten ska läggas på bordet. Hur såg samordningen ut? Vem fattade vilka beslut? Vilka ministrar var informerade? Hur mycket var ministrarna informerade? Hur resonerade regeringen när köpen gick igenom?

Herr talman! Jag tror inte att svenska folket känner sig särskilt tryggt med en ansvarig ägare som tar till så mycket politisk retorik och dessutom gör det i ett läge då trovärdigheten redan är skadad mot bakgrund av att näringsministern på så många områden där han tidigare gett löften till svenska företag har fått backa för andra intressen i regeringen.

Mikael Damberg inledde med att berätta att man hade röstat för de nya direktiv som kom på plats 2010. I sitt nästa anförande sa Mikael Damberg att den tidigare regeringen inte gjorde någonting. Frågan är vem som lade de förslagen på bordet i sådana fall. Mikael Damberg fortsatte med retoriska charader och hänvisade till lönsamhet i tysk brunkol. Ja, hur är det med stenkolen då? Hur är det med kärnkraften som ni köpte, Mikael Damberg? Har den varit lönsam? På den frågan kan näringsministern svara i sitt sista inlägg. Har kärnkraftsaffärerna i Tyskland och Polen varit lönsamma för svenska staten? Är det en positiv tillgång som vi har, eller tog näringsministern bara till ett retoriskt knep för att komma undan den här frågeställningen?

Herr talman! Det är relevant att diskutera dessa frågor på ett öppet och transparent sätt. Det gläder mig att näringsministern här i dag har lämnat tydliga besked om att öppenhet och transparens nu ska råda. Jag ser därför fram emot att näringsministern presenterar de dokument och den samordning som skedde 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2003, 2004 och 2006 när tidigare socialdemokratiska regeringar förvärvade stort i tillgångar av brunkol, stenkol och kärnkraft i andra länder.

Det är givetvis välkommet att Mikael Damberg som näringsminister nu säger till svenska folket att korten ska läggas på bordet. Hur såg samordningen ut? Vem fattade vilka beslut? Vilka ministrar var informerade? Hur mycket var ministrarna informerade? Hur resonerade regeringen när köpen gick igenom?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar för interpellationsdebatten. Sällan har jag väl sett en moderat företrädare fly sitt eget ansvar på det sätt som uppvisas i den här debatten. Men jag antar att Niklas Wykman kanske inte talar för Moderata samlingspartiet i den här debatten utan kanske bara för sin egen uppfattning. Hade vi haft en ansvarsfull debatt i kammaren i dag hade den nämligen handlat om den absolut sämsta affär Vattenfall har gjort, det vill säga Nuon, men den kommenteras knappt från Niklas Wykmans håll.

Jag har i den här debatten sagt att vi - båda våra partier - har ett ansvar för den expansion i Europa vi tillsammans stod bakom. Flera av investeringarna har varit lönsamma, bland annat den brunkolsverksamhet som är mest uppe till diskussion nu eftersom den också är föremål för en viss möjlig försäljning. Då är det väl rimligt att man utvärderar den affären. Förlåt, men Niklas Wykman har en förmåga att låtsas som att Moderaterna inte har haft någon roll i Vattenfall de senaste åtta åren. Det är väldigt märkligt.

Jag tycker att ett statligt bolag som Vattenfall förtjänar viss respekt. Det är ett väldigt viktigt bolag. Jag har öppnat transparensen, och jag har skärpt regelverket för ägarsamordning. Jag tycker att det är så man ska bedriva verksamhet i ett så viktigt bolag som Vattenfall. Jag kommer att fortsätta värna Vattenfalls långsiktiga värdeutveckling, för det är det absolut viktigaste. Jag ska också se till att Vattenfall är ledande i omställningen av energisystemet till hållbar produktion. Jag tror att det är enormt viktigt för Sverige att vi har ett sådant energibolag.

Jag hade bara hoppats att Moderaterna också hade visat något intresse i den riktningen, inte bara tidigare utan även i dagens debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar för interpellationsdebatten. Sällan har jag väl sett en moderat företrädare fly sitt eget ansvar på det sätt som uppvisas i den här debatten. Men jag antar att Niklas Wykman kanske inte talar för Moderata samlingspartiet i den här debatten utan kanske bara för sin egen uppfattning. Hade vi haft en ansvarsfull debatt i kammaren i dag hade den nämligen handlat om den absolut sämsta affär Vattenfall har gjort, det vill säga Nuon, men den kommenteras knappt från Niklas Wykmans håll.

Jag har i den här debatten sagt att vi - båda våra partier - har ett ansvar för den expansion i Europa vi tillsammans stod bakom. Flera av investeringarna har varit lönsamma, bland annat den brunkolsverksamhet som är mest uppe till diskussion nu eftersom den också är föremål för en viss möjlig försäljning. Då är det väl rimligt att man utvärderar den affären. Förlåt, men Niklas Wykman har en förmåga att låtsas som att Moderaterna inte har haft någon roll i Vattenfall de senaste åtta åren. Det är väldigt märkligt.

Jag tycker att ett statligt bolag som Vattenfall förtjänar viss respekt. Det är ett väldigt viktigt bolag. Jag har öppnat transparensen, och jag har skärpt regelverket för ägarsamordning. Jag tycker att det är så man ska bedriva verksamhet i ett så viktigt bolag som Vattenfall. Jag kommer att fortsätta värna Vattenfalls långsiktiga värdeutveckling, för det är det absolut viktigaste. Jag ska också se till att Vattenfall är ledande i omställningen av energisystemet till hållbar produktion. Jag tror att det är enormt viktigt för Sverige att vi har ett sådant energibolag.

Jag hade bara hoppats att Moderaterna också hade visat något intresse i den riktningen, inte bara tidigare utan även i dagens debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Daniel Sestrajcic har frågat mig om jag avser att ta några initiativ i syfte att motverka att riskkapitalbolag och andra bolag köper upp, lägger ned och flyttar ut lönsamma företag, till skada för en etablerad lokal näringsstruktur. Daniel Sestrajcic har vidare frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att säkerställa att AP-fonderna inte medverkar till att lönsam produktion flyttas ut ur landet samt vilka åtgärder jag tänker vidta för att värna den lokala näringsstruktur som under decennier byggts upp kring Findus i Bjuv.

Arbetet är så fördelat inom regeringen att det är jag som näringsminister som besvarar frågorna om vad regeringen gör för att öka förutsättningarna för små och medelstora företags möjligheter att växa och anställa fler.

Det är djupt beklagligt att ägare till en lönsam verksamhet som Findus i Bjuv kommer fram till beslut om att flytta den till Tyskland. Regeringen gör i den här typen av situationer alltid en bedömning av behovet av insatser beroende på de förutsättningar som råder lokalt och regionalt i den del av landet där ett varsel läggs. Regeringen har inga legala möjligheter att stoppa ett beslut som fattats av ett privat bolag, men jag har träffat företaget och ägarna för att förhöra mig om grunderna för deras beslut och framhålla att jag förväntar mig att de agerar ansvarsfullt mot de anställda och mot regionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

AP-fonderna ska långsiktigt maximera avkastningen i relation till risken i placeringarna, och regeringen får enligt AP-fondslagen inte ha synpunkter på förvaltningen.

Angående den lokala näringsstrukturen kring Findus i Bjuv vill jag nämna att regeringen kontinuerligt ser över möjligheterna till ytterligare insatser för att främja långsiktig konkurrenskraft och tillväxt. Inom regeringens politik för regional tillväxt finns också stora satsningar som kommer Skåne till del, bland annat 1 miljard kronor fram till 2020 inom det regionala strukturfondsprogrammet och ytterligare 3,4 miljarder kronor inom flera gränsöverskridande Interregprogram för tillväxtfrämjande insatser tillsammans med regioner i bland annat Norge, Danmark och Tyskland.

Därtill finns stora satsningar inom ramen för landsbygdsprogrammet som bland annat syftar till att stärka konkurrenskraften hos företag på landsbygden. För hela Sverige omfattar landsbygdsprogrammet 36 miljarder kronor fram till 2020.

Regeringen har också nyligen presenterat en nyindustrialiseringsstrategi för att stärka svensk industris konkurrensförutsättningar och attrahera nyinvesteringar i svensk produktion. Vidare har regeringen beslutat om en exportstrategi och nyligen lämnat en proposition till riksdagen om ny och förbättrad struktur för statligt riskkapital.

Under våren tar regeringen även fram en nationell livsmedelsstrategi som omfattar hela livsmedelskedjan. Mål för arbetet är att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften och lönsamheten i livsmedelskedjan, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås.

Herr talman! Jag tackar för svaret, näringsminister Mikael Damberg, även om jag noterar att du undvek att svara på mina frågor och inte var särskilt konkret kring stödet till Bjuv i den svåra tid bygden faktiskt upplever.

Bjuv är som du vet en liten ort med 15 000 invånare och i dag 10 procents arbetslöshet. Findus är ett starkt och lönsamt företag med stor betydelse för orten, och det är ett företag där familjer och generationer har arbetat sida vid sida. Exempelvis Christel Jansson började på Findus direkt efter grundskolan, och även hennes mamma, mormor, svåger och kusiner har arbetat och arbetar där. Vi har även Bertil Roos, som har arbetat på företaget sedan 1994. Han har alltid trott på Findus och tänkt att hans barnbarn kanske en dag skulle arbeta just där.

I Bjuv talar vi om 450 arbetare som förlorar jobbet, och till det ska läggas över 500 odlare som drabbas. Jag kan konstatera att det är uppenbart att det för riskkapitalbolaget Nomad Foods, som bildades så sent som 2014, handlade om att köpa upp och lägga ned en konkurrent och ta över varumärket. Men det gjordes också för att det var enkelt och mycket billigt att lägga ned lönsam produktion i Sverige. Då är det ju skit samma att Findus inte bara är ett väl fungerande och lönsamt företag utan dessutom ett företag där det nyligen gjorts stora investeringar, vilket skapat framtidshopp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet framhåller i sitt svar att regeringen inte har några legala möjligheter att stoppa beslut som fattats av ett privat bolag, och det vet vi ju båda två att det är så. Min fråga gällde dock om statsrådet tänker ta några initiativ för att motverka att riskkapitalbolag och andra bolag i framtiden köper upp, lägger ned och flyttar ut lönsamma företag. Av det undanglidande svaret att döma kan jag konstatera att svaret är nej.

Eftersom detta i mina, och säkert i många Findusarbetares, öron är ett chockerande svar skulle jag vilja ge statsrådet möjligheten att justera och tydliggöra sitt svar i detta avseende. Har jag förstått dig rätt, statsrådet: Tänker du och regeringen inte ta några initiativ för att motverka att riskkapitalbolag och andra bolag köper upp, lägger ned och flyttar lönsamma företag från Sverige?

Bjuv är som du vet varken det första eller det sista exemplet i närtid på problemet att lönsamma och effektiva fabriker stängs i Sverige. Vi har Gislaved, Västervik, Tranås, Långhyttan och Gävle. Alla dessa är orter som har drabbats av just detta i närliggande tid. En av huvudanledningarna till att riskkapitalbolag och andra bolag lägger ned och flyttar ut lönsamma företag från Sverige är att det är billigt och enkelt att göra det jämfört med andra länder.

I Sverige räcker det att betala lön under uppsägningstiden; i exempelvis Tyskland är det betydligt dyrare på grund av tysk lagstiftning. När Electrolux lade ner sin fabrik i Nürnberg 2006 kostade nedläggningen 1 281 000 kronor per anställd. Totalt betalade företaget 2,3 miljarder. När Electrolux lade ned sin fabrik i Torsvik utanför Jönköping samma år kostade nedläggningen 226 000 kronor per anställd. Det kostade alltså sex gånger mer att lägga ned verksamheten i Tyskland jämfört med i Sverige. Det är inte konstigt att det är Sverige som drabbas.

Det jag har sett av den svenska regeringen hittills är alltför svagt. Visserligen låter ni mycket - ni kallar in företagsledningen till möten och kräver bekymrat att riskkapitalbolaget Nomad Foods ska agera ansvarsfullt. Jag tycker dock att det är en ohållbar strategi, och jag kan konstatera att resultatet är mycket magert. Företaget gav efter ditt möte med dem ett löfte om en heltidsanställning till ett värde av dryga miljonen men avser att gå vidare med sina nedläggningsplaner.

Det är pinsamt att regeringen inte gör mer i den långsiktiga frågan om att förhindra att lönsamma företag lägger ned och flyttar utomlands. Det är trots allt ni i regeringen som har makten att ta initiativ till att förändra situationen. För mig är det självklart att Mikael Damberg och regeringen borde titta på hur lagstiftningen ser ut i andra länder, exempelvis Tyskland, när det gäller företags ansvar vid nedläggning av lönsamma företag - för att dämpa skadeverkningarna. Varför är inte regeringen beredd att göra detta?

Herr talman! Jag vill börja med att säga att nedläggningen i Bjuv är ett hårt slag, inte bara för de 450 människor i Bjuv som drabbas direkt av nedläggningen av fabriken utan också för de 500-700 bönder som indirekt drabbas genom att deras produktion inte kan få avsättning. För ett litet samhälle som Bjuv är det här en väldigt stor arbetsgivare, så det får konsekvenser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom - det är därför som jag också tycker att det är viktigt - är vi inne i en utvecklingsfas där svensk livsmedelsindustri har behov av att utvecklas. Och det finns stora förutsättningar för det, inte minst med en livsmedelsstrategi för Sverige. Situationen att ett av våra mest kända varumärken i form av Findus inte finns på plats i Bjuv i samma omfattning som förut, och som kanske slår sönder en del av den infrastruktur som livsmedelsindustrin vilar på, blir en mycket större fråga än vad en del debattörer och andra kanske förstår i den här staden, för Bjuv låter väldigt långt borta.

Jag vill bara ge en bakgrundsbild. Det är inte bara så att vi har nedläggningar i Sverige. Vi har ett väldigt drag i svensk industri just nu. Vi har en fyraprocentig tillväxt i bnp, nästan dubbelt så hög som tillväxten i Tyskland, högre än tillväxten i Storbritannien och i USA. Vi har 80 000 fler människor som går till jobbet i dag jämfört med vid valet. Vi ser en minskad andel varsel i Sverige. Vi ser framför allt en stor ökad export från Sverige. Det är första gången på 20 år som svenska företag vinner marknadsandelar på den globala marknaden. Det här är en väldigt positiv utveckling. Vi ser också att investeringarna ökar i Sverige.

Det är detta som man måste ha klart för sig. När man talar om näringslivets utveckling måste man titta på båda delarna. Det kommer alltid att ske en viss omstrukturering i näringslivet. Vissa bolag kommer att läggas ned och andra startas. Vissa fabriker kommer även i framtiden att läggas ned. En del av vår produktion kanske till och med flyttas till andra länder, för vi lever i en öppen ekonomi. Däremot har vi just nu en nettotillväxt i Sverige som är viktig, och det är jag väldigt engagerad i.

Jag vill ge detta som en bakgrundsbild till den bild som målas upp av händelserna i Bjuv.

Jag vill också kommentera detta att vi inte är så konkreta. Det stämmer, för jag ville i det här svaret inte gå händelserna i förväg. Om vi ska vara riktigt ärliga är ju de formella besluten inte riktigt fattade än. Det är kommunicerat utåt. Men vi vet fortfarande inte exakt vilka människor som kommer att drabbas av detta, och vi vet inte hur MBL-förhandlingarna går.

När något så här allvarligt inträffar är regeringens huvudsakliga strategi att jobba ihop med lokal och regional nivå, för vi menar att den regionala tillväxtpolitiken är en viktig del av svensk tillväxtpolitik, det vill säga att man har mest kännedom lokalt och regionalt om vilka förutsättningar som finns, vad som är mest prioriterat och hur man kan gå vidare. Därför är diskussionen just nu om vad som händer i nästa led lite övergripande, eftersom de facto det konkreta beslutet inte har kommit. Vi vet heller inte exakt vilka som kommer att drabbas av det förestående beslutet.

Vi är väldigt engagerade, både utifrån perspektivet att stödja de människor som drabbas i den här omställningen - det är prioritet ett - och hur vi får utvecklingen att gå vidare i svensk livsmedelsindustri.

Jag vill bara säga, om jag hinner det, att vid det möte jag hade med både Findus och representanter för ägarna gav de beskedet att de skulle fortsätta att satsa på forskning och utveckling i Bjuv, vilket kan vara bra. Men ett ännu viktigare besked var att de var öppna för en försäljning av fabriken. Det tror jag är ett viktigt besked som de ger, för jag har blivit kontaktad av en del andra som funderar på om det här är en investering som de är beredda att göra för att fortsätta att utveckla verksamheten i Bjuv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Mikael Damberg talar länge och väl om Bjuv, strategin och de övergripande frågorna. Han undviker nogsamt att svara på frågan i mitt förra inlägg om varför vi inte ska se över lagstiftningen för att göra det svårare och dyrare att lägga ned företag som är lönsamma.

Det är klart att företag alltid kommer att läggas ned, men nu pratar vi om företag som bevisligen är effektiva och lönsamma. Alla de orter som jag räknade upp förut hade samma situation. När det nu går bra för Sverige måste det väl vara viktigt både för de orterna och för Sverige att behålla de företag som är effektiva och lönsamma.

En skandal i sammanhanget måste jag säga är att våra pensionspengar i AP-fonderna har bidragit till nedläggningen i Bjuv. Storägare är Nomad Foods, som är ett riskkapitalbolag, och en annan är riskkapitalbolaget Pershing Square Holdings med säte i ett skatteparadis. Första AP-fonden är storägare i Pershing Square Holdings med sina 1,4 miljarder. Vi hamnar alltså i den absurda situationen att vi med våra pensionspengar gör såväl ett helt samhälle skadskjutet som hundratals människor arbetslösa och därmed deras pensioner sämre framöver. Hur dumt får det egentligen bli?

Statsrådets svar kring AP-fonderna begränsar sig inte bara till en mening, utan det är dessutom innehållslöst.

Jag är medveten om att regeringen med nuvarande regelverk inte kan styra över AP-fondernas placering. Min fråga gällde dock om statsrådet avser att vidta några åtgärder för att säkerställa att AP-fonderna framöver inte medverkar till att lönsam produktion flyttas ut ur landet. Det nuvarande regelverket är ju inte hugget i sten, gudbevars, och det sätts ju faktiskt av Sveriges riksdag och regering.

Ibland verkar det som att vi är maktlösa inför ett globalt ansiktslöst kapital, en öppen ekonomi, samtidigt som detta kapital ofta har både ansikte och går att kontrollera om den politiska viljan för detta finns. Det blir inte minst tydligt när det rör sig om löntagarnas egna pengar, som det gör med våra pengar i Första AP-fonden. Jag kan också konstatera att regeringen tidigare pratat om att man vill använda dem för en grön omställning.

I Kanada används pensionspengarna effektivt för att investera i omställning, påverka företags strukturplaner och förankra ägandet i den lokala ekonomin. Det har räddat tiotusentals arbeten och skapat ett klimat som gör att företag stannar och utvecklar snarare än flyttar och avvecklar.

För oss i Vänsterpartiet är det självklart att direktiven till våra AP-fonder måste ses över, så att de i stället för att medverka till nedläggning av lönsamma företag används för att trygga, utveckla och stödja lönsamma, hållbara och livskraftiga företag som skapar arbetstillfällen och grön omställning.

För mig är det en gåta att näringsminister Mikael Damberg och regeringen inte är intresserade av detta. Men låt mig också på denna punkt ge statsrådet en möjlighet att förtydliga sitt svar och kanske till och med svara på mina frågor: Varför är inte regeringen beredd att ändra det nuvarande regelverket så att regeringen kan säkerställa att AP-fonderna framöver inte medverkar till att lönsam produktion flyttar ut ur landet? Det är ju det som händer nu. Varför är regeringen inte beredd att se över reglerna för AP-fonderna så att det här inte kan upprepas? Och varför anser statsrådet att det är helt i sin ordning att Första AP-fonden med sitt ägande och agerande medverkar till att Findus i Bjuv läggs ned? Det är ju konsekvensen av svaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att vår regering borde vidta de åtgärder som har vidtagits i andra länder för att säkra upp att lönsamma investeringar från våra AP-fonder kan göras i lönsamma företag också i Sverige, inte bara men också i Sverige.

Herr talman! Långsiktigt ägande är en viktig fråga. I den industristrategi som vi jobbar med, Smart industri, handlar det om att göra industrin mer attraktiv, det vill säga att locka fler investeringar till Sverige. Det handlar inte bara om att behålla de företag som redan finns i Sverige och utveckla dem, utan det handlar också om att vara attraktiva för att locka till oss mer investeringar. Det ligger alltid i korten när man funderar över hur man utvecklar ett företagsklimat att man också är attraktiv för nya investeringar.

Det långsiktiga ägandet är en viktig fråga. Vi gör nu insatser för att reformera det statliga riskkapitalet för att se till att företag kan växa i Sverige och att vi använder både statligt kapital till viss del för detta, vilket marknadskonkurrerar, och även attraherar mer privat kapital så att vi får fler växande företag. Det är en viktig förändring vi nu genomför som har med ägandet men framför allt med finansieringen att göra.

Den andra frågan handlar om AP-fonderna, och jag vill gärna ge rätt i den delen att vi har haft en diskussion på senare år om att öppna upp för andra typer av placeringar för AP-fonderna utan att för den skull politisera placeringarna i AP-fonder. Vi partier som står bakom pensionsöverenskommelsen är tydliga med att vi inte vill politisera förvaltandet av våra pensionspengar. De ska förvaltas på ett så bra sätt som möjligt för våra pensionärers framtida pension. Det har också förts en diskussion om något friare placeringsvillkor så att mer av kapitalet skulle kunna placeras i till exempel onoterade svenska bolag för att inte bara behöva gå via alternativa investeringar, som görs i dag.

Däremot förstår jag inte riktigt Daniel Sestrajcics fråga. Menar han att AP-fonderna inte skulle ha rätt att placera sina pengar i fonder?

Om AP-fonderna bara skulle placera pengar i enskilda bolag skulle vi få en helt annan struktur på AP-fondernas verksamhet framöver.

Jag ser inte riktigt vad det betyder det Vänsterpartiet för fram i diskussionen.

De diskussioner vi hade om AP-fondernas placeringsmöjligheter och organisering gick i stå efter kritiska remissynpunkter på vissa delar. Regeringen har varit tydlig med att om det finns en öppning i kammaren är vi beredda att åter diskutera frågorna, inte minst om långsiktigt ägande och friare placeringsmöjligheter. Det återstår att se om det går att komma framåt i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det vore bra, inte bara för pensionsfondernas möjlighet att placera och ha bra avkastning på sitt kapital utan också för det som Vänsterpartiet nu lyfter upp i debatten om att det också möjliggör ett mer långsiktigt ägande också inom ramen för näringslivet i Sverige - men utan att för den skulle politiska partier skulle ha vetorätt mot vissa företag eller politiskt bestämma vilka investeringar AP-fonderna ska göra. Den typen av ekonomi skulle långsiktigt vara ganska farlig för svenska pensionspengar.

Herr talman! Jag tackar för öppningen som jag anade där och som jag hoppas kan följas upp av konkret handling.

Ingen har talat om att politisera AP-fonderna, precis lika lite som det handlar om att politisera AP-fonderna om man vill använda dem för den gröna omställning som vi måste göra om vi över huvud taget ska kunna leva på denna jord. I AP-fondernas beskrivning står det redan nu om behovet av att investera långsiktigt, om effektivt användande av olika typer av resurser och så vidare.

Det handlar om att se över de riktlinjer som finns och bestämma vad AP-fonderna ska ha för riktlinjer. En rimlig handling är givetvis att tala om det långsiktiga ägandet. Vi har inga problem med att man investerar i olika typer av bolag och fonder. Men att investera i riskkapitalbolag i skatteparadis är ett problem som jag antar att ministern också ser, eller att bidra till att jobb som är lönsamma försvinner från Sverige.

I Kanada finns exempel på hur det skulle kunna fungera annars. Titta på vad som händer i Kanada! Titta på vad som händer i Tyskland där man vill göra det dyrare att lägga ned lönsamma företag!

Den tredje frågan handlade om Bjuv. Alla som drabbas av nedläggningen av Findus i Bjuv, anställda, deras anhöriga, näringsidkare i lokalsamhället, underleverantörer, entreprenörer och bönder, har rätt att få ett tydligt svar från ministern. Vilka konkreta åtgärder i syfte att värna den lokala näringsstrukturen som byggts upp under decennier tänker ministern vidta för att rädda Bjuv? Alla de saker ministern räknar upp är jättebra, men de är inte särskilt konkreta för Bjuv.

Herr talman! Jag tackar interpellanten för en viktig fråga om Bjuv och vad som händer där nu. Jag har träffat kommunstyrelsens ordförande i Bjuv, och jag har haft kontakt med de fackliga organisationerna. Mina medarbetare på departementet har också jobbat på plats i Skåne med regionen, med de statliga myndigheter som berörs och med de lokala parterna för att diskutera hur situationen utvecklas.

Jag förstår att man gärna vill ha svaren redan nu, men vi kan inte gå händelserna i förväg. De konkreta besluten är inte ens fattade. Vi vet inte exakt vilka människor som kan drabbas av detta. Men vi är redan igång tillsammans med regionen för att se vad vi kan göra, inte bara för att ta hand om de människor som kan drabbas av detta och se till att de kommer vidare i nya jobb utan för att livsmedelsindustrin i Bjuv, som är en del av livsmedelsindustrins hjärta i Sverige, kan fortsätta att utvecklas.

Svar på interpellationer

En liten del av det har med forskning och utveckling att göra, men det har också med andra frågor att göra som kräver ett svar.

Jag kommer att fortsätta att engagera mig i denna fråga, både gentemot Findus och ägarna men också med regionala och lokala partner för att se vad vi tillsammans kan göra för att göra det bästa av situationen.

Det är inte bara personer och familjer som drabbas. Om detta inte hanteras rätt kan det bli ett hårt slag mot svensk livsmedelsindustri, och mitt stora intresse är att se till att verksamheten i Bjuv kan fortsätta att utvecklas på ett eller annat sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.