Arbetsplenum - 2016-04-07

Herr talman! Bostadspolitiken påverkas av ett stort antal faktorer och berör ett stort antal områden, skattepolitik, socialpolitik och många därtill. Det har också märkts i de debatter vi har haft de senaste veckorna. Det är också många fler lagar som berörs än plan- och bygglagen, som är den som vi oftast talar om. Planering och byggande påverkar ibland miljöbalken ännu mer.

Många kommuner står nu inför en svår situation när de på kort tid ska hitta boenden till såväl nyanlända som många andra bostadssökande. Många kommuner är tydliga med att lagar och regler måste förenklas om kommunerna på sikt ska lösa bostadsfrågan.

Den enskilt största stötestenen som många nämner är riksintressen som begränsar tillgången på mark för att naturvärden, friluftsliv och kultur ska skyddas. De områden som snabbt kan bebyggas har ofta fyra eller fem skyddsområden på varandra. Utöver det nämner kommuner också bullernivå som en försvårande omständighet för byggandet.

Jag blir alltmer övertygad om att vi måste göra byggande till ett riksintresse. I delbetänkandet kunde utredningen som Alliansen tillsatte ha föreslagit byggande som ett riksintresse. Jag blev uppgiven när jag såg att man inte hade gjort det i delbetänkandet. Jag blev också ärligt talat ganska nedslagen när slutbetänkandet kom. Man uttrycker att man skulle vilja ha fler riksintressen och inte färre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Tanken med utredningsdirektivet var att utredningen dels skulle pröva frågan om bostadsbyggande, dels skulle kategorisera intressen. Utredningen föreslår i stället att det ska vara upp till kommunerna att kategorisera intressen. I det kan man väga in bostadsbyggande som en av de kategorierna.

Kommuner brukar inte säga att de vill ha mindre makt. Att SKL är negativt till det utredningsförslag som nu föreligger är för mig ganska talande och visar att utredningen inte har löst problemen med riksintressen. Jag hoppas att man tar ett omtag i den frågan. Vi får se huruvida utredningen ens går ut på remiss eller inte. Det är upp till andra att bestämma.

Utöver det vill jag ta upp KD-motionen 2014/15:1666 från min kollega Penilla Gunther som lyfter fram små företagares rätt att fortsätta driva och underhålla småskaliga vattenkraftverk. De måste värnas inom ramen för rimliga krav på miljöförbättrande åtgärder. Det är problematiskt att länsstyrelserna med ena handen ger stöd till landsbygdens näringsidkare och med andra handen kräver miljöförbättrande åtgärder som riskerar att leda till nedläggning av befintliga vattenkraftsanläggningar.

Därför är jag väldigt positiv till att riksdagen nu ger ett tydligt tillkännagivande till regeringen. Det är en förutsättning att tillståndsprocesserna är flexibla och kan anpassas så att de som driver småskaliga vattenkraftverk inte får orimliga kostnader vid nya tillståndsprövningar. Hänsyn måste tas till att de som driver storskaliga och småskaliga vattenkraftverk har helt olika ekonomiska förutsättningar. Med det yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i civilutskottets betänkande CU13. För tids vinnande väljer jag att inte yrka bifall till vår reservation nr 5. Vi är egentligen inte så oeniga i utskottet.

Vi ska i dag diskutera de motioner som berör riksintressen och behovet av bostäder, skyddet av brukningsvärd jordbruksmark, skyddet av vattenområden, förfarandet vid utpekandet av riksintressen med mera. Jag kommer inte att beröra alla dessa frågor utan riktar in mig på riksintressefrågan samt vattenverksamheter.

Vad det gäller riksintressena redovisade Riksintresseutredningen sitt slutbetänkande i december 2015. Betänkandet innehåller bland annat förslag om att bostadsförsörjning ska införas som ett väsentligt allmänt intresse i 3 kap. miljöbalken. I betänkandet föreslås vidare att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska ges möjlighet att besluta om företräde för ett sådant väsentligt intresse före ett riksintresse. Det är ett förslag från utredningen för att öka bostadsförsörjningen. Det kan vara intressant att titta vidare på ett sådant förslag. Sedan kan man ibland önska mer.

Men den borgerliga oppositionen skriver i sin reservation att Riksintresseutredningens förslag inte löser problemet att riksintressena hindrar bostadsbyggandet. Nu ska vi påminna oss om att utredningen - precis som Caroline Szyber nämnde i talarstolen - tillsattes av den förra borgerliga regeringen. Man kan då fråga sig om den tidigare kristdemokratiske bostadsministern var otydlig i sina direktiv i och med att man är så missnöjd med sin egen utredning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Det må vara hänt om det skett en gång. Men det var samma sak då vi debatterade utredningen En kortare instanskedja för detaljplaner och områdesbestämmelser. Det var också en utredning tillsatt av den tidigare bostadsministern. PBL-överklagandeutredningen hade avfärdat ett antal förslag från borgerligheten såsom att utreda förutsättningarna för att begränsa överklaganden, utreda tidsfrist för överklaganden med mera. I den debatten yrkades på att fler frågor återigen skulle utredas.

Man kan fråga sig om oppositionen lever efter devisen att om kartan inte stämmer överens med geografin gäller kartan. Får de inte de svar som de önskar av en utredning vill de tillsätta en ny. Man kan undra hur många utredningar som krävs för att borgerligheten ska inse att verkligheten inte stämmer överens med deras karta.

Nu bereds Riksintresseutredningens betänkande i Regeringskansliet. Vi utgår från att regeringen ger frågan hög prioritet vid det pågående beredningsarbetet. Det är bostäder som behövs och inte fler utredningar om saker som redan är utredda.

Herr talman! Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen att ett regelverk om tillståndsprocesser för vattenverksamheter bör vara flexibelt och anpassat till småskaliga verksamheter. Vi anser - precis som vi skriver i vår reservation, som jag inte yrkar bifall till - att det är angeläget att alla tillståndspliktiga vattenverksamheter har tillstånd i överensstämmelse med de miljökrav som ställs i miljöbalken. Vi anser också att tillståndsprocesserna ska vara effektiva och rättssäkra och inte medföra onödig administration som hindrar vattenverksamhetsutövare från att lägga resurser på miljöförbättrande åtgärder.

Vattenverksamhetsutredningens betänkande bereds i Regeringskansliet, och regeringen har aviserat att den avser att överlämna propositionen till riksdagen i höst. Klimat- och miljöminister Åsa Romson har som svar på en skriftlig fråga i riksdagen anfört att regeringen i beredningsarbetet har uppmärksammat att förhållandena för småskaliga vattenkraftverk bör övervägas särskilt, till exempel vad gäller värnande av kulturmiljöintressen.

Jag ska villigt erkänna att detta inte har varit min starkaste fråga rent politiskt. Jag har därför bemödat mig att träffa personer som är vattenkraftsägare. Jag gjorde ett besök i Sörmland i veckan inför motionsbehandlingen just för att se hur de berörs och vilken oro som finns.

Jag kan förstå den oro som många små kraftverksägare känner. Jag vill särskilt tacka den kraftverksägare som jag fick träffa för det informativa besök som jag fick göra tidigare i veckan. Jag uppskattar verkligen att få diskutera frågor med personer som berörs i verkligheten. Jag har tagit till mig en hel del av synpunkterna.

Vidare är det viktigt att se de konsekvenser vattenkraft och dammar får på våra vattendrag, vad de gör för ekosystemen och biologisk mångfald. Vi ska dock i dag inte fatta något avgörande beslut för vattenverksamheter, utan regeringen kommer, som tidigare sagts, att komma med en proposition till hösten. Det är vår förhoppning att den är väl avvägd.

(Applåder)

Herr talman! Efter att ha lyssnat på Leif Nysmed kände jag att jag ville begära replik, för jag tycker att vi behöver förhålla oss till en verksamhet och till en verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

När jag läste direktiven tyckte jag att de var tydliga. Det står att bostadsbyggande ska få en mer central roll. Men det blir också tydligt när jag läser utredningen att man kan tolka dem på olika sätt.

Som jag sa i mitt anförande - och det står jag fast vid - tycker inte jag att utredningen har levererat exakt vad jag hade hoppats. Jag vet också att många som har tittat på och stått bakom direktiven har samma tankar.

Min fråga till Leif Nysmed blir: Tycker ni att förslaget är så pass bra att ni ska skicka ut det på remiss? Och tycker ni att förslaget skulle ge kommunerna de redskap som de säger att de behöver för att få fram mer byggbar mark och klara av den utmanande och svåra situation som de står inför? De flesta av landets kommuner har i dag bostadsbrist, och de säger själva att det är otroligt svårt att få fram byggbar mark både på kort sikt, för temporära lösningar, och på lång sikt. De understryker tydligt att den absolut mest försvårande omständigheten i dag är just riksintressen.

De tycker själva att det är ett problem att besluten ska ligga på kommunal nivå. De tycker inte att de ska göra det, vilket också SKL är tydliga med även utan att vi har haft en remissrunda. Man gör tillräckligt med bedömningar ändå på kommunal nivå.

Herr talman! Caroline! Jag har inte läst hela utredningen, men jag har läst delar av den. Den är ganska intressant. Sedan kan man naturligtvis alltid önska mer av den. Jag kan inte svara på om den ska gå ut på remiss eller inte, för jag är inte regeringsföreträdare.

Vi måste titta på det här med riksintressen. Utredningen belyser att 55 procent av marken berörs av riksintressen, som jag skriver i min egen reservation. Det betyder inte att man inte får bygga på dessa 55 procent av marken. Däremot är det en tolkning som har gjort att det har lagts en våt filt över det hela.

Snarare handlar det om ett förtydligande - att man ska ta tydligare ställning. Jag kan hänvisa till en sida i utredningen. Just nu kommer jag inte ihåg vilken, men jag kan återkomma till det. Det måste förtydligas att man ska göra olika ställningstaganden till om verksamhet man ska bygga i ett riksintresseområde ska ligga just där eller om man kan ha en annan lokalisering.

Vidare är det fortfarande 45 procent av Sveriges mark som inte omfattas av något riksintresse. Det motsvarar ungefär en yta fem gånger Holland, som har 16 ½ miljon människor. Det är alltså ganska stora ytor som inte omfattas av riksintressen i Sverige. Det blir lätt så att man tror att det inte går att bygga någonstans i det här landet. Man får nog försöka förhålla sig lite grann till verkligheten och titta på hur det ser ut.

Ni tyckte kanske att ni var tydliga i det här, men uppenbarligen fick ni inte de leveranser som ni ville ha. Vad ska vi i så fall göra med riksintresset? Ska vi utreda det en gång till? Det är min fråga till dig, Caroline.

Herr talman! Jag kan börja med att upplysa Leif Nysmed om att man inte får glömma strandskyddet, apropå de 45 procenten. Det är inte så att det är 45 procent av Sveriges mark som är byggbar. Både toppolitiker och kommunalpolitiker säger: När vi åker runt med tåg i eller flyg över Sverige ser vi att det är mycket grönmark! Men det är inte så väldigt mycket av denna mark som går att bebygga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Man kan ta Kiruna som exempel, där alla är överens om att vi ska flytta en stad och att vi behöver göra det. Om man inte där hade kunnat göra så otroligt många avsteg från nuvarande principer och sett hur riksintressena försvårade hade inte denna flytt kunnat göras möjlig. Så nog kan man säga att vi har problem med mark! Det är inte 45 procent av landets mark som är byggbar; det ska man vara tydlig med.

Jag säger inte att man behöver göra en ny utredning, men jag tror att man ska tänka på att denna utredning gjordes i en tid, och det har hänt mycket efteråt. Ett sätt kan vara att skicka ut den på remiss och lyssna in remissinstanserna, och ett sätt kan vara att man själv inom Regeringskansliet bereder den och försöker hitta lösningar.

Jag var ganska tydlig tidigare i veckan på Twitter, när jag satt och läste inför dagens debatt, med att när man själv satt i regeringsställning tyckte man att orden "Regeringskansliet bereder" var någonting positivt: Vi jobbar, och vi försöker hitta lösningar. Gemene man, och vi som får lite perspektiv i opposition, känner i stället ibland bara att saker och ting dras i långbänk. Det är inte riktigt samma positiva anda i det.

Jag hoppas att ni nu använder tiden och uttrycket "Regeringskansliet bereder" till att verkligen försöka hitta en bra lösning. Det vill jag som oppositionspolitiker ha, och det vill nog också många av väljarna ha. Använd begreppet "bereder" på rätt sätt!

Herr talman! Caroline! De procentsatser som vi slänger oss fram och tillbaka med - 55 procent riksintresse och 45 procent icke riksintresse - betyder inte att man kan bygga på 45 procent och inte bygga på 55 procent. Man kan även bygga inom de 55 procenten riksintresse. Man måste dock ta hänsyn i det hela. Vi ska inte säga att man inte kan bygga i vissa delar, utan vi får vara lite seriösa i diskussionen.

Vad gäller beredning är jag säker på att man inom regeringen och vi i riksdagen som företräder regeringspartierna har en ambition att komma fram med många bostäder. Jag tycker att det här med väsentligt allmänintresse kan vara en sådan fråga som man skulle kunna titta djupare på. Det är inte bara bostadsfrågan som kan lyftas upp som väsentligt allmänintresse, utan det finns andra motioner här som vi kanske kommer att debattera. Det handlar om brukningsvärd jordbruksmark och så vidare, som också kan lyftas upp som väsentligt allmänintresse. Man kan titta på detta och se om det kan vara intressant att diskutera hur det kan hanteras.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att instämma i det som Caroline Szyber har anfört om problematiken med riksintressena och även yrka bifall till den gemensamma alliansreservation som finns på området.

Jag skulle därefter vilja övergå till att tala om den del av betänkandet som rör vattenverksamheterna. Jag ska börja med att ta ett annat perspektiv som min utgångspunkt.

I Sveriges sjunde största sjö lever Siljansöringen. Det är en öringsstam som bara finns där och ingen annanstans på den här planeten. För att kunna fortplanta sig behöver den tillgång till strömmande vatten. Den leker och fortplantar sig i älvarna runt om och i biflödena till Siljan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

För 65 år sedan, innan den stora kraftverksutbyggnaden började, påbörjade varje år ungefär 16 000 Siljansöringar sin vandring mot sina lekplatser i älvarna norr om Dalarna. På 50- och 60-talen kom vattenkraftverken och bildade en kompakt mur för fiskarna. De kunde inte längre nå sina lekplatser.

Kraftverken byggdes i en tid då miljötänk och ekologisk hållbarhet inte existerade. De byggdes under samma tid som svenska myndigheter uppmanade vår befolkning att slänga sina sopor i havet. Vi har slutat att slänga våra sopor i havet därför att vi vet bättre i dag. Men vattenkraftverken såg exakt likadana ut då som de gör i dag.

Av de 16 000 Siljansöringar som påbörjade sin vandring då för att nå sina lekplatser återkom förra året 60 stycken. De kommer att fortsätta att försöka återkomma till sina lekplatser fram till dess att den sista Siljansöringen är död. När den sista Siljansöringen är död är det ett oåterkalleligt ingrepp i den biologiska mångfalden. För detta har vi ett ansvar.

För 20 år sedan ådömdes vattenkraftsbolagen runt Siljan att säkra och trygga återväxten av Siljansöringen. De ådömdes att nå upp till fångstkvoter som skulle tillses varje år. Inte under ett enda av dessa 20 år har de efterlevt sina åtaganden i den delen.

I andra delar av världen, herr talman, där man har haft en bättre balans mellan värnandet av fiskens reproduktion och behovet av en grön och miljövänlig vattenkraft är sportfiskeindustrin en miljardindustri som genererar mängder av arbetstillfällen i besöksnäringen. I Sverige är den här näringen praktiskt taget icke-existerande, helt enkelt för att vi har slagit ut beståndet av fisk som hade kunnat fortleva om man hade byggt fiskvandringsvägar och tagit höjd för detta. Det är inte omöjligt, utan det går att göra, och det görs på många håll runt om i världen men inte i Sverige.

Det finns ett problem, och det är att rättstillämpningen i den här delen är volatil. Staten tar inte sitt ansvar av den enkla anledningen att staten är tillsynsmyndighet och genom länsstyrelserna ansvarar för att de vattendomar som meddelar kraftverken att tillförsäkra fiskens rätt till fiskvandringsvägar och rätt till reproduktion efterlevs. Och man tillser inte att de här vattendomarna efterlevs.

Samtidigt som man släpper igenom de stora vattenkraftsbolagen och låter dem fortgå med sin verksamhet utan att de vidtar de åtgärder de i domstol har tilldömts att vidta bedriver man en hetsjakt mot små vattenkraftsutövare. Små vattenkraftverk kan förvisso också vara skadliga för den biologiska mångfalden beroende på i vilket vatten de ligger.

Vi ska naturligtvis ha miljötillstånd som tillförsäkrar att båda intressena ska kunna existera parallellt, det vill säga både möjlighet till biologisk mångfald och möjlighet till produktion av miljövänlig el.

Problemet är att rättstillämpningarna har blivit godtyckliga. Olika länsstyrelser tillämpar olika regler. Länsstyrelserna tvingar verksamhetsutövare att söka tillstånd på nytt. Processen runt ansökningarna om tillstånd är många gånger så kostsam att man tvingar privatpersoner med jordbruksfastigheter i konkurs. I det har man inte uppnått någonting annat än att slå undan benen för enskilda privatpersoner. Man har inte skapat en bättre situation för den biologiska mångfalden och inte heller för den vandrande fisken eller för elkraftsproduktionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Vi måste ha en ordning med ett tydligt regelverk där det inte skiljer sig mellan olika länsstyrelser hur man väljer att tillämpa lagen. Vi måste ha en ordning där den enskilde verksamhetsutövaren absolut ska tvingas att bedriva en miljömässigt hållbar verksamhet men där hela kostnaden inte vältras över på den enskilde verksamhetsutövaren. Vi måste ha en ordning där de pengar som verksamhetsutövaren måste lägga ned på miljöförbättrande åtgärder verkligen går till miljöförbättrande åtgärder snarare än till byråkratiska kvarnar som maler och till tillståndsprocessen som konsumerar alla ekonomiska medel.

Det är rimligt att staten också är med och tar ett ansvar här. Om det är någonting som man kan anklaga den svenska staten för när det gäller det här är det att man är inkonsekvent. För bara några årtionden sedan beviljades stora mängder statliga bidrag för att etablera de vattenkraftverk som i dag döms ut av länsstyrelser och anses inte ska få finnas kvar. Vi måste ha en ordning där vi tar hänsyn till alla parter i den här processen. Vi måste också ha en ordning där fiskens möjlighet till fortlevnad faktiskt beaktas.

Vi har en skyldighet att värna biologisk mångfald, men vi bör också se potentialen i den näring som skulle kunna blomstra om vi hanterade den här frågan på ett mer ansvarsfullt och bättre sätt. Vi måste se till att de stora vattenkraftsutövarna faktiskt gör det som de har ålagts av svensk domstol att göra. Våra länsstyrelser har ett stort ansvar när det gäller att lägga fokus på detta snarare än att jaga enskilda privatpersoner som råkar äga ett litet vattenkraftverk.

(Applåder)

Herr talman! Om någon undrar varför jag plötsligt slänger mig ut och debatterar bostads- och fastighetsfrågor som jag normalt inte brukar debattera kan jag säga att det beror på att Roger Hedlund, som är vår talesperson i de här frågorna, blev pappa i går till en pojke.

Jag tänkte börja med våra yrkanden så att jag inte glömmer dem. Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till bara reservation 6 under punkt 5 om vattenverksamheter.

Nu hörde jag att Socialdemokraterna inte yrkade bifall till sin reservation 5, så det är väl ganska klart att det kommer att bli en votering om reservation 6. Om den sedan skulle falla blir det fråga om att vi ska ställa oss bakom Alliansens förslag som också är utskottets förslag. Mattias Bäckström Johansson kommer senare att förklara vårt ställningstagande lite noggrannare då han är mer kunnig inom ämnet småskalig vattenkraft.

Vi anser att vårt förslag är det bästa, och därför yrkar vi i första hand bifall till vårt eget förslag. Vi anser således inte att Alliansens förslag är bäst men kommer att rösta på det om vårt förslag faller.

Alliansen vill prioritera bostäder på bekostnad av riksintressen. Men här delar vi inte Alliansens syn. Att se det som ett problem att riksintressen faktiskt har hindrat byggandet av bostäder i ett antal kommuner är för mig ett tveksamt resonemang. Själva tanken med riksintressen är ju att de ska påverka. Sen kan vi alltid diskutera hur stora riksintressena ska vara, hur pass mycket de ska påverka, var de ska finnas, om de ska vara större eller mindre och så vidare. Men att bygga bostäder obehindrat på våra riksintressen står i alla fall inte vi bakom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Vi skulle däremot gärna se fler riksintressen. Ett sådant som vi skulle vilja se är jordbruksmark. Vi anser att vår bästa jordbruksmark bör klassas som riksintresse, som man gör i till exempel Danmark. Det är tråkigt och något förvånande att vi inte ens får stöd av Centerpartiet i denna uppfattning, då Centerpartiet ibland utger sig för att vara ett landsbygdsparti. Under senare år har vi i Skåne sett flera exempel där man har ifrågasatt värdet av att lägga verksamhet på landets bästa jordbruksmark. En av landets största distributionscentraler läggs på bästa åkermark utanför Landskrona. Okej, det är ett företag och de har önskemål om var de vill bygga, men behöver det verkligen vara på den absolut bästa jordbruksmarken i hela Sverige när man kan flytta det bara några mil åt nordost?

Ett kanske ännu skamligare exempel är rättspsyk utanför Trelleborg. Vi politiker bestämmer exakt var det ska ligga och hur det ska fungera, och vi lägger det på bästa jordbruksmark. Någon märklig förklaring om tillgång till kompetens och närhet till häkte och domstol skulle vara försvar för att man bygger det här på den bästa jordbruksmarken. Men man måste fråga sig: Vad är egentligen viktigast? Att personalen får åka några mil eller om vi har mat i framtiden? Det är faktiskt de faktorerna vi ställer mot varandra.

Förr var man noga med var man lade byggnader. Man lade inte byggnader på mark där man hade bra jordbruksmark. Vi har gått ifrån det för att jordbruksmarken ses som mer eller mindre värdelös, eller i alla fall betydligt mindre värd än den mark vi bygger på. Detta är ett problem.

När det gäller rättspsyk finns egentligen inga ursäkter som kan vara försvarbara för att bygga på den bästa jordbruksmarken. Är det för långt till domstolen eller häktet går det faktiskt att flytta domstolen och häktet. Då frigörs dessutom mark som ligger i närheten av den bästa jordbruksmarken. Då skulle privata intressen få möjlighet att utvecklas och ta över den marken.

Herr talman! Med det vill jag tacka för mig.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i civilutskottets betänkande. För tids vinnande väljer jag att inte yrka på vår reservation nr 5.

Vi människor har en rad behov och intressen som behöver tillgodoses i vår vardag. Jag tänker på saker som tak över huvudet, att kunna ställa ekologisk och närproducerad mat till familjen på bordet. Det är fiffigt att bara kunna vrida på kranen för att det ska komma bra vatten ur den, dessutom till en väldigt billig penning. När vi trycker på knappen lyser lampan. Det går att ladda bilen med förnybar energi. Vi behöver kunna ta oss dit vi vill, till vänner, till träningen, till teatern och till jobbet. Det är ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet när vi får ihop alla dessa aspekter.

För att tillgodose dessa intressen och behov behöver vi skydda jordbruksmark av god kvalitet. Vi behöver skydda dricksvatten. Vi behöver kunna transportera energi från forsar, solceller och vindkraftverk till våra hem. Vi behöver bygga järnväg där folk redan bor och jobbar. Vi behöver bygga bostäder där den hållbara infrastrukturen finns. Det är det som är ett hållbart samhällsbygge. Det går att bygga bostäder, skydda jordbruksmark och dricksvatten och säkra dessa transporter av energi. Ja, det behöver göras avvägningar. Det är särskilt svårt när många intressen och behov ställs mot varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Här tror jag att det är viktigt att besluten fattas av de närmast berörda. Där brukar också den mest detaljerade kunskapen finnas. Men vi behöver också en nationell samling så att vi drar åt samma håll.

Tillgången till rent vatten är ett grundläggande behov för oss människor. Ibland kanske vi tar det för givet i det land som vi lever i, jämfört med andra länder där man har en akut vattenbrist som påverkar varje människas vardag.

Låt oss fastslå grundbulten att alla naturresurser ska värnas i solidaritet med djur, natur och ekologiska system, i solidaritet med världens människor och i solidaritet med framtida generationer. Det är ju det som ligger i vågskålen. Det hållbara och moderna samhälle som vi bygger här är också en del av det globala hållbara samhällsbygget.

När vi ändå pratar om vatten vill jag lyfta fram vattnet i Vättern. Det har ett särskilt intresse. På kort och lång sikt kommer det att vara en väldigt viktig källa till färskvatten för många medborgare. Sverige har den mycket gynnsamma förutsättningen att det finns tillräckligt med mark för att man ska kunna tillgodose alla dessa behov. Vi kan bygga bostäder utan att bygga på jordbruksmark, järnvägsreservat, ledningsreservat eller viktig naturmark. Marken finns, men jag har lite svårt att se varför vi inte kan se det allihop. Kanske rör vi oss mest i städer och ser mest städer. Men marken finns ju även här. Det är därför som vi bygger högre och tätare där människor och smarta transporter finns.

Genom att man i den långsiktiga planeringen prioriterar högt och tätt på bekostnad av glest och utspritt försvinner motsatsförhållandet mellan riksintressen och bostäder.

Vi vill satsa på en tät nybyggnation i kollektivtrafiknära lägen där det finns handel, service, bostäder och där man kan ta sig fram på cykel, till fots eller med kollektivtrafik. Det främjar en attraktiv och hållbar stadsutveckling, och det är där som integrationsutmaningar och klimatutmaningar kan hanteras.

Vi behöver då inte heller bygga på den attraktiva och värdefulla jordbruksmarken, kanske bara i några få undantagsfall. Den marken behöver sparas, och det kan vi göra för att få fram de ekologiska närproducerade hållbara produkter som vi behöver för att överleva, det vill säga maten på våra bord.

Herr talman! Om vi bygger för fler med ekonomi, hälsa, välmående och miljö i åtanke slipper vi tjafset med olika riksintressen som ska ställas mot varandra och bostäder som ska ställas mot riksintressen. Då kan vi fokusera på att bygga det gröna och moderna samhälle som vi är i ett så skriande behov av.

(Applåder)

Herr talman! Jag hoppas att det beslut som vi fattar här lite senare i dag - sedan Sverigedemokraterna har klargjort sin lite svajande inställning - innebär att ägare till småskalig vattenkraft kan dra en suck, och då inte det sista andetaget utan en lättnadens suck.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

När en majoritet i utskottet, eller i alla fall merparten av riksdagens ledamöter, under voteringen förhoppningsvis ställer sig bakom Lars Tysklinds motion som innebär att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag på ett regelverk om tillståndsprocesser för vattenverksamheter som är flexibelt och anpassat till småskaliga verksamheter, måste det innebära att ägarna av bortemot 2 000 kraftverk ska kunna lägga sina små resurser på miljöåtgärder och ett bättre effektuttag från sina turbiner och inte lägga dem på krångliga och ovissa omprövningar av sina tillstånd.

Det är ett stort antal enskilda motioner från ledamöter, företrädelsevis från Centerpartiet och andra allianspartier, som helt eller delvis bifalls i dag, och det är mycket glädjande.

Den flödande, förnybara elenergi som produceras i dessa kraftverk utgör 7 procent av den totala produktionen av vattenkraft. Det kan tyckas vara lite, men där den finns skapar den, förutom ren energi, en levande landsbygd som utgör grunden för ett företagande som skapar jobb, tillväxt och skatteintäkter lokalt.

Dessutom är dammar en del av det kulturlandskap som vi i andra sammanhang i olika debatter, inte minst den här, säger ska skyddas. Det bästa sättet att bevara det är att se till att verksamheten i dessa dammar och små vattenkraftverk kan fortsätta.

Med de elpriser vi har i dag är den småskaliga vattenkraften inte en vinstmaskin där man skär guld med täljkniv. Men det är inte ekonomin som är det största problemet, utan det är den rättsosäkerhet som råder.

Inte alla länsstyrelser, men vissa, kräver genom förelägganden nyprövning, något som riskerar att inte bara stoppa pågående verksamhet, utan det kan också innebära att verksamhetsutövaren går i konkurs när denne måste återställa det som en gång var ett fungerande vattenkraftverk med fördämningar och turbiner.

Herr talman! Det finns i betänkandet motioner från bland annat Centerpartiet med förslag om ett moratorium, det vill säga att de redan meddelade föreläggandena inte träder i kraft intill dess rättsläget har klarlagts. Och med det beslut som riksdagen nu fattar hoppas jag att det i praktiken införs ett moratorium, trots att dessa motioner avslås. Det vore orimligt om vi skulle komma fram till en lösning med en flexibel och fungerande lagstiftning, medan de som redan har fått ett föreläggande tvingas att följa detta. Det hoppas jag att var och en begriper.

Genom att göra som regeringen eller utredningen avsåg, nämligen att se till att alla tillstånd omprövas, skulle man förändra landskapsbilden på landsbygden. Det skulle inte innebära att vi får fram de vandringsvägar för fisk som vi behöver för att återställa den biologiska mångfald vi en gång hade innan dessa verk för bortemot hundra år sedan fick sina tillstånd genom privilegiebrev och hävd. På många av de platser där vandringsvägar måste byggas finns det kanske inte någon fisk som vill eller kan vandra.

Vattenkraft har varit i bruk i vård land sedan medeltiden och kanske sedan ännu längre tillbaka. Runt våra dammar har det vuxit fram en ny fauna med en artrikedom som skulle kunna ta skada av dessa vandringsvägar genom spridning av till exempel kräftpest.

Regeringen bereder vattenverksamhetsutredningen. Vi i civilutskottet förväntar oss en proposition i september som utlovat, och vi kommer då att behandla den. Men mot bakgrund av att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet nu inte ställer sig bakom majoriteten utan reserverar sig, dock inte yrkar bifall till sin reservation, finns det ändå anledning för oss att känna oro. För de näringsidkare som jag har pratat om nu vore ert besked om prövningen välkommet i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Ni hänvisar i er reservation till att klimat- och miljöministern i ett frågesvar pekat ut kulturmiljöintressen som något som ska värnas, men var kommer företagarintresset på landsbygden in i bilden? Och hur är det med den produktion av förnybar och flödande energi som vårt samhälle drar nytta av varje dag? Vattenkraften är ju reglerbar och är ännu så länge, till dess en annan form av energilagring blivit tillräckligt effektiv och billig, någonting vi ska använda för att balansera elenergin när kraften behövs. Därför yrkar jag bifall, herr talman, till förslaget i betänkandet i den del som gäller vattenverksamheten.

Nu vill jag säga något kort om Centerpartiets reservationer.

Vi behöver just nu inte fler riksintressen att ta hänsyn till. Brukningsvärd åkermark ska inte vara ett riksintresse, enligt Centerpartiets sätt att se på saken. Då ska inte heller bostäder vara det. Vi behöver både mat och bostäder, och det är vår uppgift här i riksdagen att inte onödigtvis hindra det genom att inrätta fler riksintressen, stämpla fler områden på det sättet och införa fler pålagor och mer regelkrångel som försvårar verksamheten. Jag håller med om att bostäder ska vara högt prioriterade vid avvägningen. Därför står vi från Centerpartiets sida bakom den gemensamma alliansreservationen, med nr 1, i betänkandet.

Men vi måste i vår planering också ha möjlighet att styra byggandet till de markområden där vi inte onödigtvis för all framtid föröder möjligheten att i vårt eget land producera säkra och hälsosamma livsmedel på den bästa jorden. Vi måste tillämpa en marksnål användning. Det innebär, vilket vi ofta talar om i bostadsdebatten, att vi ska förtäta, bygga på höjden och utnyttja redan befintliga detaljplaner på ett bättre sätt.

Som jag sa tidigare betyder detta inte att åkermarken ska göras till ett särskilt riksintresse. Tvärtom behöver vi inte fler sådana restriktioner utan snarare färre. Men möjligheten för kommunerna att styra bort bebyggelse från den bästa åkermarken ska vara stark i översiktsplaneringen, och inte bara i vissa län där man anser att den bästa åkermarken finns. Vad som är bäst beror på var i landet man befinner sig. Det ska vara möjligt att producera livsmedel i hela Sverige.

Eftersom tyngdpunkten i vårt ställningstagande ligger på att betona vikten av att få fram bostäder väljer jag att inte yrka bifall till reservation nr 3 i dag. Resten av reservationerna väljer jag för tids vinnande att inte heller yrka bifall till.

Centerpartiet vill precisera hur vi ser på frågan om riksintressen mer allmänt. Vi föreslår i en partimotion att till exempel strandskydd ska vara någonting som man måste kunna besluta om lokalt och inte ska styras genom nationella lagar och regler. Regioner och kommuner ska ges möjlighet till en dialog med staten om hur ett riksintresseområde ska kunna exploateras försiktigt med exempelvis bostäder för att öka attraktiviteten i den delen av landet.

Herr talman! Jag ser med oro på de konsekvenser klimatförändringarna får för den bebyggda miljön och behovet av att planera för stigande vattennivåer. Det görs analyser av markens stabilitet och förutsättningarna för dagvattenhantering. Det här måste uppmärksammas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Herr talman! De nya bostäder som behövs ska vara socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara. Att peka ut dagvattnet som ett område där kommunerna behöver ha bättre beredskap och större kunskap om hur man planerar känns viktigt. Förekomsten av hundraårsregn i kombination med att vi får allt fler hårdgjorda ytor när vi förtätar bostadsområdena gör att vi måste öka kunskapen och göra rätt när vi planerar. Vi kommer att planera och bygga i en väsentligt ökande takt de närmaste åren.

Jag blev minst sagt besviken när jag inför debatten läste igenom betänkandet. Där står det nämligen inte så mycket om dagvattenfrågorna, men desto mer om dricksvatten. Jag skulle vilja be er ledamöter att dricka lite grann av dagvattnet när ni kommer ut, om det regnar, och jämföra med dricksvattnet. Ni märker kanske skillnaden.

Herr talman! Behovet av bostäder är stort. De kommuner som lyckas bäst med sin planering för bostadsändamål kopplar tydligt samman översiktsplanering med riktlinjer för bostadsförsörjning, infrastrukturplanering och en aktiv markpolitik. Vi bygger inte bara bostäder - vi bygger livsmiljöer som ska hålla över tid.

Bedömningen är att den relativt decentraliserade samhällsbyggnadsplanering som vi har i Sverige genom kommunerna behöver kombineras med mer övergripande hänsynstagande till riksintressen där också saker som energiförsörjning, kommunikationer, vattenförsörjning, plats för ett försvar och så vidare beaktas.

Det är naturligtvis fullt möjligt att kombinera utveckling och bevarande av naturområden med kraftigt byggande. Närhet till grönytor, parker, lekytor och naturområden är avgörande för livskvalitet, hälsa och utveckling. Samtidigt är det nödvändigt att tillgodose vårt behov av bostäder. Kom då ihåg att Sverige är ett glesbebyggt land. Vi har i våra kommuner ofta mycket tom mark att bygga på. Bara enstaka procent av Sveriges yta är i dag bebyggda. Det finns plats för mycket mer.

Ibland kan det låta i debatten som att det står mellan att hugga ned träden och att bygga bostäder. Ingenting kunde vara mer fel. Det finns i dag enormt stora mängder bostäder i helt färdiga detaljplaner. Det är mark som vi kan bygga på men som ännu inte är bebyggd. Till exempel uttalade Länsstyrelsen i Stockholm i veckan att det bara i Stockholm finns 60 000 bostäder på väg fram i detaljplaner. I hela landet har vi i klara detaljplaner hundratusentals potentiella bostäder som vi skulle kunna bygga.

Det finns exempelvis byggbolag som sitter på tusentals och åter tusentals byggrätter utan att bygga. Det är inte för att det står ett naturreservat i vägen överallt, utan för att byggbolagen i dag kanske snarare bygger på spekulation. Det vore bra om vi tittade närmare på hur vi ser till att den marken bebyggs. Där handlar det inte nödvändigtvis om planering och kvalitet, utan snarare om kvantitet. Att få fram många hem är därför också i stor utsträckning en bostadsfinansieringsfråga.

Jag förstår att det ibland kan vara mycket lättare att säga att om vi gör olika pennstreck i lagstiftningen eller står och pekar på ett naturreservat kommer vi att få fram många fler bostäder. Men vi vet nog alla att det inte riktigt är fallet. I dag finns mycket klar mark. Det som krävs är många gånger helt andra saker, till exempel finansiering från statligt håll, för att bland annat allmännyttan ska ha musklerna att bebygga den marken, och en tydligare press på de bolag som i dag sitter på mark men inte bebygger den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Samtidigt krävs regler för att vi ska bygga med kvalitet. Husen och livsmiljöerna vi ska leva med i kanske flera sekler framöver behöver byggas på ett bra sätt redan från början. För att lösa problem på en plats är därför planering en metod som i första hand skapar värden och möjligheter för hela samhället och inte enbart för exploatörerna. Det är viktigt att komma ihåg.

Vi behöver fokusera på hur vi ska få fram hyresrätter med överkomliga hyror och hur vi ska få humanare priser på bostäderna, så att vanliga inkomsttagare har möjlighet att betala för dem. Vi kan i dag se att de kommuner som har stora ambitioner också klarar att planera för ett byggande med de kvaliteter som behövs. Det är inte alltid regelverket som saknas, utan det kan vara den politiska viljan i den enskilda kommunen eller kanske den politiska kreativiteten.

Jag läste en DN-artikel av Björn Sundin, kommunalråd i Örebro. Han skriver: "Örebro är den av Sveriges större kommuner . som byggt mest per capita de senaste åren. Samtidigt har vi utsetts till Årets Friluftskommun 2012, 2013, 2014 . till stor del tack vare vårt arbete med att göra naturen mer nära och mer tillgänglig för örebroarna. Det går alltså alldeles utmärkt att kombinera en hög takt i byggandet med höga ambitioner för friluftsliv och naturvård. Att vi är snabba när det gäller byggprocesser är en förutsättning för den höga takten i bostadsbyggandet, men också en viktig förklaring till att företagen i Örebro växer så snabbt och att så många nya företag etablerar sig här."

En av de viktigaste insatserna är kanske snarare en mer strukturerad satsning på kompetensutbyte mellan statlig, regional och kommunal nivå inom hållbar stadsutveckling. Låt oss titta på de kommuner som gör det här på ett bra sätt, som lyckas hitta lösningar på de reella intressekonflikter som finns i planeringen, och lära av varandra! Förmodligen är ett seriöst erfarenhetsutbyte mycket mer värt än många andra lagstiftningsformuleringar som vi kan träta om i kammaren annars.

Vid planläggning ska kommunen redan i dag ta hänsyn till bland annat miljö- och klimataspekter, främja en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror och goda miljöförhållanden i övrigt samt bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet. Kommunen ska i dag redovisa hur man i den fysiska planeringen ska ta hänsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mål och hur man långsiktigt ska tillgodose behovet av bostäder.

Under samråden med länsstyrelsen ska statens intressen förtydligas. Det ska ges underlag till kommunens bedömningar, och råd ska ges i fråga om allmänna intressen såsom bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.

Det finns alltså en hel del utrymme för samverkan och samarbete i den nuvarande lagstiftningen, skulle jag säga. Men det krävs också att alla aktörer börjar göra det och visar en ambition att verkligen vilja komma framåt och bli överens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Det betyder inte att det inte finns utrymme att skruva på och förbättra regelverket, men förutsättningarna är goda i dag. En ännu tydligare regional planering kommer förmodligen att behövas i samhällsplaneringen framöver. Då kan kommunerna diskutera över kommungränserna hur man använder mark- och vattenområden på bästa möjliga sätt, och man kan kanske på ett tydligare sätt dela upp ansvarsområden mellan sig beroende på de olika fysiska förutsättningar som finns i de olika kommunerna.

Det finns dessutom utvecklingsområden för länsstyrelserna att vara ännu tydligare kring de statliga intressena, till exempel att i ett tidigt skede kunna klargöra om exempelvis ett byggprojekt är genomförbart.

För att olika intressen ska kunna hålla ihop och samverka är det viktigt att olika aktörer ser varandra som lagkamrater och inte nödvändigtvis som fiender i den här processen. I ett spel där alla skyller på varandra blir det i slutändan ganska dåligt.

Den tidigare regeringen tillsatte Riksintresseutredningen som kommit med ett slutbetänkande som bereds i nuläget. Vänsterpartiet avser därför att redogöra för sina ställningstaganden när eventuella mer konkreta förslag läggs på riksdagens bord.

Herr talman! Jag vill först säga att det är väldigt trevligt att få vara här och debattera tillsammans med civilutskottet. Det är någonting jag har gjort i tidigare dagar, men nu var det ett tag sedan.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet förutom under punkt 1, det som handlar om riksintressen och behov av bostäder. Där yrkar jag i stället bifall till reservation 1 som Liberalerna har tillsammans med övriga allianspartier.

Vi kan väl konstatera att detta betänkande i huvudsak handlar om hantering och just utformning av riksintressen. Den andra huvudpunkten är hur regelverket kring vattenverksamheter ska vara utformat med fokus på att tillståndsprocessen måste anpassas och vara ändamålsenlig och flexibel utifrån verksamhetens storlek. Från Liberalernas sida tycker vi att det är viktigt att vi nu får ett tillkännagivande just om detta.

Herr talman! I reservation 1 tydliggör Liberalerna tillsammans med övriga allianspartier att behovet och byggandet av bostäder måste vara en viktig del av utformningen av regelverket kring riksintressen. Det handlar i grunden inte om att man är för eller emot riksintressen, utan det handlar om att det ska vara ett fungerande system.

Avvägningar mellan riksintressen och andra allmänna intressen liksom avvägningar mellan olika riksintressen, för det finns ju många ställen där riksintressena de facto är travade på varandra, görs redan i dag i översiktsplaneprocesserna. Det är naturligtvis väldigt viktigt att detta fungerar bra.

Hur detta ska hanteras har diskuterats sedan Riksintresseutredningen. Jag har inte någon direkt egen aspekt på det, men jag tycker ändå att när man inför begreppet "väsentliga allmänna intressen" börjar man nästan närma sig något slags halvriksintresse. Det är väl ganska intressant att se att bostadsförsörjningsintresset skulle kunna vara ett sådant, tillsammans med andra saker som till exempel hänsynstagande till brukningsvärd jordbruksmark som också tas upp och som har tagits upp här tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Utskottsmajoriteten avstyrker reservationen och motionsyrkandet med motivet att det bereds inom Regeringskansliet. Det äger naturligtvis sin riktighet, men från Liberalernas sida tycker vi att det är väldigt viktigt och centralt att regeringen de facto vet var riksdagen står i en sådan här fråga och att bostadsförsörjningsintresset, när man går vidare med detta, måste stå i centrum så att vi inte får ett riksintressesystem som motverkar bostadsbyggandet.

Herr talman! Då ska jag gå över till vattenverksamheter. I dag handlar det kanske främst om vattenkraftsverksamhet. Det finns ju även annan vattenverksamhet.

Bara för att vara riktigt tydlig: Liberalernas utgångspunkt är att vi helt står bakom det skydd som finns för våra fyra nationalälvar och för övriga vattendrag i miljöbalkens 4 kap. Det är alltså inte det vi diskuterar egentligen, utan det vi diskuterar är den klassiska vattenkraftskonflikten, vilken är uppenbar och välkänd och som handlar om produktion kontra miljövärden.

För att kunna göra de avvägningar som krävs i denna konflikt, som har nämnts här tidigare, måste vi se att det finns historiska skulder i detta. Det har inte alltid gjorts så där alldeles bra, och det beror på att tider och värderingar förändras.

Det är ändå viktigt att få sagt att detta inte är en olöslig konflikt. Det finns goda exempel, även om Carl-Oskar Bohlin kanske lyfte upp ett dåligt exempel. Exemplet i sig var förresten inte så dåligt, men resultatet när det gäller Siljansöringen var dåligt: Det finns ett regelverk, men det har inte lett till rätt saker.

Det finns andra exempel som brukar nämnas. Vid Stornorrfors i Umeälven har vi Sveriges längsta laxtrappa, och det är ändå en åtgärd med en väldigt stor miljönytta i och med att den öppnar upp hela Vindelälven för uppvandring av fisk. Det pågår också ett projekt i Faxälven i norra Jämtland, där man kommer att kunna skapa 17 mil vandringsfrihet för fisk utan att man påverkar vattenkraftsproduktionen.

Det finns alltså möjligheter till lösningar, och här har den nationella strategin som Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten tog fram sommaren 2014, tror jag att det var, ändå bidragit till ett samtalsklimat där man kan diskutera den här typen av frågor också.

Herr talman! Det finns som sagt möjligheter, men det som vi nu diskuterar är framtiden. Det pågår alltså för närvarande en beredning kring Vattenverksamhetsutredningen. En proposition är utlovad i höst, och det är i grunden bra att det ska komma förslag kring detta.

Icke förty, om det är bra eller dåligt är egentligen helt beroende av innehållet i propositionen, och från Liberalernas sida och från övriga som står bakom dagens tillkännagivande är det ett krav på att den måste innehålla ändamålsenliga och flexibla tillståndsprocesser. Det är precis det som det handlar om.

Det stora antalet motioner när det gäller småskalig vattenkraft visar att det här är en problematik som är aktuell i många delar av landet. Jag har också, liksom Leif Nysmed, varit i kontakt med en vattenkraftsägare, vilket jag tror att många av oss har. Jag slås ofta av det stora intresse och ambitioner som där finns att vidta åtgärder, men man känner ändå att man sitter fast i komplicerade och administrativt tunga tillståndsprocesser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Det handlar i grunden inte om att inte kunna ställa tydliga och relevanta miljökrav. Det är precis som jag nämnde: Här måste vattenkraften naturligtvis vara med och ta sitt ansvar. Det handlar, precis som jag sa tidigare, om hur själva tillståndsprocessen utformas och inte exakt om vilka villkor man ställer i de enskilda fallen. Naturligtvis måste man hela tiden utgå från att man vidtar rimliga åtgärder för att få minsta möjliga skada på den biologiska mångfalden. Det handlar inte minst om fiskvandringsvägar.

Men det finns naturligtvis andra saker, och det framgår i svaret från miljöministern om kulturminnesvården. Det finns naturligtvis sådana intressen. Vi ska inte glömma bort vad Ola Johansson lyfte fram om rättssäkerheten och äganderätten. De måste också finnas med i diskussionen om dessa frågor.

Det centrala problemet är att det finns så många tillstånd enligt äldre lagstiftning. De är i absolut majoritet. Sedan finns det i princip lika många som inte har tillstånd för sin verksamhet. Utgångspunkten måste naturligtvis vara att ersätta med tillstånd enligt miljöbalken. Det kan inte finnas så mycket verksamhet med tillstånd enligt gammal otidsenlig lagstiftning. Vi diskuterar nu hur vi kan få till stånd dessa tillståndsprocesser på ett bra och effektivt sätt.

När vi nu diskuterar småskalig vattenkraft är det bara att konstatera för det första att problemen och frågan om vilken miljönytta som kan göras med vissa åtgärder är överblickbar, och för det andra att det ofta saknas ekonomiska resurser för att göra de stora utredningar som krävs. I de flesta fall leder de inte någonvart. Pengarna förslösas på tillståndsprocessen i stället för att de läggs på konkreta miljöåtgärder.

Det finns tusentals vattenverksamheter som står utan att användas i dag. Det finns gamla dammar och kvarnar. Det är också en del av problemet som man måste ta tag i. Där borde man kunna riva och rensa upp för att få fria vandringsvägar för fisk och andra vattenlevande varelser.

Den uppenbara risken är att i stället för att man får ett tillstånd och kan fortsätta verksamheten går verksamheten under och måste läggas ned, fastän det uppenbart finns möjligheter att med enkla medel och konkreta miljöåtgärder göra en förbättring. Slutresultatet är i många fall en nedlagd verksamhet, men hindret finns kvar. Det finns ingen som har resurser att ta ansvar.

Kontentan av tillkännagivandet är att det är helt orimligt att småskalig och storskalig vattenkraft ska prövas efter samma mall.

En proposition utlovas i höst. Den måste innehålla en lösning på detta. Signalen till regeringen är att riksdagen kräver att en lösning ska finnas med. Liberalerna tycker att det är viktigt att detta framgår tydligt. Samma tydlighet finns i Liberalernas motion.

Regeringen har bollen och har det tydliga ställningstagandet från riksdagen att förhålla sig till. Jag hoppas att det leder till att propositionen innehåller en lösning med tillståndsprövningar som är flexibla och ändamålsenliga även för småskalig vattenkraft.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Herr talman! Jag sitter normalt inte i civilutskottet utan är hemmahörande i näringsutskottet. Men även här finns frågor som berör vad gäller energipolitiska mått verksamheter med småskalig vattenkraft.

Situationen är i allra högsta grad akut för den småskaliga vattenkraften, och framtiden för många av dessa kraftstationer är hotad. Det är något som inte enbart är en fråga av miljöpolitisk karaktär. Energimässigt bidrar de under ett normalår med drygt 4 terawattimmar, vilket förvisso är mindre än en tiondel av vattenkraftens totala andel av vattenkraftsproduktionen. Men ur effektsynpunkt är dessa verk viktiga eftersom flertalet av dem är placerade i södra Sverige, där det i dag finns ett kraftigt underskott av elkraftsproduktion. Med sitt höga effektvärde bidrar de med uppemot 900 megawatt till effektbalansen under vintermånaderna.

Dessa 900 megawatt kan jämföras med exempelvis vindkraftens bidrag om drygt 660 megawatt för hela Sverige enligt Svenska kraftnäts rapport som lämnas varje år över kraftbalansen för innevarande vinter. Den småskaliga vattenkraften har således ett större tillskott i effektbalansen än vad all installerad vindkraft har i hela Sverige.

Det främsta hindret för dessa kraftstationer i dag är omfattande nyprövningar av befintliga tillstånd ofta med utgångspunkten i hur det hade sett ut om inte kraftverket funnits på plats över huvud taget.

Men på många av dessa platser har rörelseenergin i vattendragen nyttjats under mycket lång tid. På vissa av platserna går det att spåra nyttjandet ända tillbaka till medeltiden. Således är även denna verksamhet en del av vår kulturhistoria.

För Sverigedemokraterna är det en orimlig ordning som nu uppstått där kostnaden för nyprövningarna inte står i relation till produktionskapaciteten och där kostnaden i praktiken kan bli lika stor som för större aktörer. Fokus försvinner därmed från de miljöförbättrande åtgärderna, som torde vara de som står i centrum.

Regeringspartierna tillsammans med Vänsterpartiet ser ingen anledning till att stödja förslaget om ett tillkännagivande som utskottet har kommit fram till. I den reservation som man förvisso inte yrkar bifall till men som man ändå har tagit ställning för i utskottet framgår att tillståndsprocesserna bör "inte medföra onödig administration som hindrar verksamhetsutövare från att lägga resurser på miljöförbättrande åtgärder". Man emotser en proposition om prövning av vattenverksamheter efter sommaren.

Det kan låta fint, och det är troligtvis många berörda kraftstationsägare som undrar över hur detta kommer att utkristallisera sig. Det finns orosmoln. Exempelvis finns det förslag som lades fram av Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten i slutet av förra året. Det kallas ett förslag till prövning av vattenkraftsproduktion med förslag om bland annat en miljöfond för vattenkraften.

I bilagorna till det förslag som lades fram redovisas att varannan småskalig vattenkraftsstation ska rivas ut med hjälp av den miljöfond som man föreslår. Man lyfter även där fram behovet av att staten ska ha möjlighet att vid en omprövning av befintliga tillstånd få ställa sådana krav på verksamheten att den behöver läggas ned, vilket inte är möjligt att göra i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Är detta förslag som återkommer till hösten från regeringen i den kommande propositionen? I sådana fall finns all anledning att vara oroad. Ett tydligt besked måste ges om under vilka förhållanden utövarna ska leva med sina verksamheter framöver.

Sverigedemokraternas uppfattning är åtminstone att den småskaliga vattenkraften är viktig såväl ur ett energipolitiskt perspektiv som för landsbygden, där den ofta utgör ett komplement i en annan näringsverksamhet. Vi tycker därför att det är viktigt att värna och stödja den småskaliga vattenkraften. Det förslag som finns från utskottet är ett steg i rätt riktning med tillkännagivandet om ett mer flexibelt regelverk som är anpassat till småskaliga verksamheter och där vi även får gehör för delar av våra förslag. Jag kan tycka att ledamoten Ola Johansson från Centerpartiet har en märklig invändning mot att vi skulle ha en svajande inställning i frågan. Det framgår tydligt i betänkandet hur vi ställer oss i frågorna. Mikael Eskilandersson har redogjort för vår hållning. Jag kan däremot tycka att Centerpartiets hållning är lite mer oroväckande om man i sådana fall hoppas på ett moratorium men röstar emot det.

Tyvärr tror Sverigedemokraterna att ett moratorium inte är tillräckligt långtgående för dem som i dag är utsatta för omprövningar och som befinner sig i en mer prekär situation. Vi hade gärna sett ett förslag om moratorium för att ta ett omtag utan att enskilda privatpersoner ska bli utsatta för de ohemula kostnader som förekommer vid tillståndsprövningarna.

Vi kommer att rösta för vår reservation som innehåller ett förslag om i första hand ett moratorium, vilket vi anser är nödvändigt. Vi nöjer oss inte med att hoppas på att det ska leda till ett moratorium genom att rösta på andra förslag.

Vi välkomnar givetvis tillkännagivandet om mer flexibla tillståndsprocesser. Det är ändå ett steg i rätt riktning, och det är betydligt bättre än att riksdagen inte tar något initiativ alls.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson, Anders Forsberg och Josef Fransson (alla SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Herr talman! Nu ska vi debattera och behandla utbildningsutskottets betänkande om vuxenutbildning. Det är totalt 46 motionsyrkanden från allmänna motionstiden.

Jag och Moderaterna står givetvis bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall bara till reservationerna 1 och 2.

Motionerna som vi har att behandla i dag berör en mängd olika områden: rätt till vuxenutbildning, lärlingssystem, yrkeshögskola - behörighet till den och antalet starter - eftergymnasial utbildning för särskoleelever och lite till.

Sammantaget handlar de moderata förslagen om att vi behöver ha rätt utbildning till rätt person, vid rätt tid och till rätt jobb. Jag ska utveckla detta lite grann.

Vuxenutbildningen och sfi och en kombinerad sådan, sfx, och yrkeshögskolan utvecklades av Alliansen under vår tid. Men mycket av det här behöver vi fortsätta att utveckla, och vi måste fortsätta att höja kvaliteten.

Alla behöver inte, ska inte, vill heller inte och vissa kan kanske inte heller bli akademiker. Men sanningen är att vi har brist på arbetskraft i många av de yrkena. Det är stora branscher som växer fram i Sverige i dag där vi saknar anställbara personer. Då måste vi prioritera och utveckla kvaliteten och se till att vi har rätt typ av utbildningar i Sverige. Personer som inte vill studera i fem år för att därefter kunna jobba, utan som vill studera så kort tid som möjligt, ska kunna befinna sig i utbildning så kort tid som möjligt och sedan lära sig det mesta på jobbet - att lära sig jobbet på jobbet - via ett lärlingssystem eller på en yrkeshögskoleutbildning. Detta föreslår vi i vår reservation 2.

Det handlar också om att vi behöver kunna byta mellan arbeten - det livslånga lärandet. Vi lever allt längre och kommer att vara friska allt längre, och det är ju jättebra. Men det betyder också att vi kommer att ha stora utmaningar i framtiden med att få fler att jobba längre. Och möjligheten att jobba med samma sak hela livet är ett minne blott. Det tycker jag är bra, för jag tror att det är få som ens vill jobba med samma sak hela livet. Men då behöver man kunna gå ut och in i utbildning. Det kan vara för att komplettera behörighet i vuxenutbildningen, och det kan vara för att komplettera och fördjupa sina kunskaper på högskolan. Det kan också vara så att man behöver göra samma sak fast på en yrkeshögskoleutbildning. Allt det här vill vi göra möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

I tider som dessa - i höstas kom det otroligt många människor till Sverige samtidigt, och det fortsätter att komma människor med relativt låg utbildning - blir det här extra viktigt. Därför är vårt förslag om utbildningsplikt jätteviktigt.

Jag är glad att regeringen i migrationsöverenskommelsen är överens med oss om att det ska utredas. Det har nu gått sex månader, och ingenting har ännu hänt. Därför yrkar vi på vår partimotion som tar upp just utbildningsplikten.

Vi har nio års skolplikt i Sverige. Kommer du till Sverige utan en fullgod grundskoleutbildning tycker vi, och vet vi, att du behöver ha det för att klara dig i Sverige. Det är inte bara för att du ska klara dig på arbetsmarknaden utan för att du ska klara dig också i det vardagliga, vanliga, andra livet. Man ska ha tillräckligt mycket kunskap för att kunna göra informerade val, kunna rösta, kunna följa nyheter, kunna göra en samhällsanalys och på så sätt också vara självständig och fri i vårt ganska avancerade samhälle.

Vi gör människor en otjänst om vi inte ställer krav på grundskoleutbildning. Vi gör det på våra barn, och vi behöver också göra det på alla nya svenskar som kommer hit i dag.

Yrkeshögskolan är jätteframgångsrik. Många får jobb efter avslutad yrkeshögskoleutbildning. Men många som söker kommer tyvärr inte in. De blir aldrig behöriga, trots att de kanske har gått ett yrkesprogram på gymnasiet som de tror ger behörighet till motsvarande fortsättning på yrkeshögskolan, men det gör det inte alla gånger. Det behöver vi ändra på. Det måste bli mycket mer förutsägbart vilka gymnasiekurser som krävs för att man ska få behörighet till yrkeshögskolan.

Vi tycker också att de krav som Myndigheten för yrkeshögskolan ställer på att man måste ha arbetat inom den relevanta branschen för att kunna komma in på yrkeshögskolan är onödigt höga. Hela poängen med att vidareutbilda sig är att man ska lära sig så att man sedan kan komma ut i arbete. Man ska också kunna byta mellan olika branscher. Det är detta yrkeshögskolan är till för. Här är vi tyvärr inte ännu, och därför behöver behörighetskriterierna ses över och ändras.

En anordnare av yrkeshögskoleutbildning kan i dag bli godkänd för två starter i taget, till exempel en till hösten och en till nästa höst. Det betyder i praktiken att anordnarna behöver ägna nästan all sin vakna tid åt att ansöka om fler starter i stället för att fokusera på att utveckla kvaliteten i utbildningen så att den håller måttet och alla studenter får den praktik de har rätt till.

Därför vill vi att huvudregeln ska bli tre starter. Då söker man för i höst, nästa höst och hösten därpå. Myndigheten för yrkeshögskolan ska också kunna bevilja bara två starter om man inte kan visa att utbildningen verkligen behövs i tre år framöver.

Även fem starter i taget ska vara möjligt. Det finns yrken där det råder så stor arbetskraftsbrist att vi vet att det kommer att behövas utbildning i dessa under lång tid framöver.

Det krävs också stora investeringar i maskiner och utrustning för att bedriva vissa av dessa utbildningar. Då är det ekonomiskt oansvarigt att inte redan från början säga att dessa utbildningar får fem starter. Vi tycker att det ska bli möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

Det finns de som har gått i särskola som är jätteduktiga, smarta och klarar det mesta, men det tar lite längre tid för dem att lära sig nya saker. De har i dag ingen möjlighet att vidareutbilda sig efter gymnasiet. Det tycker vi är hål i huvudet och helt onödigt. Jag kan inte komma på någon rimlig förklaring till att det ska behöva vara så.

Om man kan ta sig igenom samma program fast det kanske tar två år längre, varför ska man inte få den möjligheten? Det skulle betyda så mycket för den enskilda individen, som sedan kan ge massor tillbaka till samhället och alla oss andra.

Faktum är att jag tog ett år för att jobba och göra lite annat innan jag valde att plugga vidare. Så gör de flesta studenter, så jag tycker inte att vi ska se särskilt allvarligt på att det tar lite längre tid för några att avsluta sina studier.

Jag hoppas på en bra och givande debatt så att vi kan stöta och blöta dessa förslag. Jag skulle också väldigt gärna vilja få veta varför utredningen om utbildningsplikt för nyanlända inte har kommit längre. Det är ett halvår sedan vi gemensamt bestämde att detta skulle utredas. Vad har hänt sedan dess?

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 8.

Låt mig ge de andra partierna en liten eloge. Ni har faktiskt klämt ur er en och annan idé som jag kan tänka mig att stödja i framtiden.

Till exempel är livslång rätt att studera på komvux en bra idé. Men några saker har glömts bort, till exempel var break point ska sättas. Komvux ska inte vara ett försörjningssystem där man kan läsa hur många gånger eller hur många kurser som helst.

Centerpartiets förslag att förlänga yrkeshögskoleutbildningarna med ett basår är också bra. Det är vi också villiga att titta mer på.

Herr talman! Jag tänker fokusera på en sak i dag eftersom en av mina tidigare elever var drabbad av just detta. Efter särgymnasiet insåg hon att hon inte kunde söka vidare. Särgymnasium ger i dag ingen som helst möjlighet att läsa vidare, utan man får ta sig fram på andra vägar. Den här flickan berättade sitt livsöde för mig och om hur många timmar och år hon kastat bort på att läsa in allt på komvux och annat.

Herr talman! 1 procent av befolkningen är beroende av en specifik skolform, särskolan. Det är en skolform för begåvningsmässiga funktionsnedsättningar.

Det är lätt att gå vilse i begreppen funktionsnedsättning och funktionshinder, så jag tänkte ta ett lättfattligt exempel. Om jag sitter i rullstol har jag en funktionsnedsättning. Om jag ska ta mig in på skolan och det finns höga trösklar är det ett funktionshinder. Det är lätt att blanda ihop begreppen, så det är bra att vara tydlig.

Möjligheterna att söka sig vidare efter särgymnasiet är alltså mycket begränsade, och man får ta långa omvägar.

Låt mig ta upp lite statistik så att vi ska förstå hur fel vi tänkte i den gamla skolan. I det nya skolsystemet har vi förhoppningsvis tänkt bättre. I det gamla skolsystemet fastnade man nämligen om man var autistisk. Under autism ligger både savanter och asperger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

Jag ska läsa upp namnen på några personer som herr talmannen kanske känner igen vars beteende och symtom visar att de kanske hade någon av dessa diagnoser: Einstein, Michelangelo, H.C. Andersen och Isaac Newton.

I det gamla systemet hade ingen av dessa fått gå vidare till högre utbildning. Det säger ganska mycket om hur felaktigt systemet har varit. Förhoppningsvis ska som sagt det nya systemet vara bättre anpassat. Men jag är fortfarande rädd att en och annan felanalyserad person kommer att fastna i detta system.

Det finns personer i det nuvarande systemet som skulle söka sig vidare om de bara fick göra det i långsammare takt.

Just nu bedriver en högskola i Gävleborg ett mycket intressant projekt där dessa studenter läser samma sak men på längre tid och med en anpassad utbildning. Examenskraven är dock desamma som för de andra studenterna.

I dagsläget är finansieringen det stora problemet. Man faller nämligen mellan CSN:s regler och aktivitetsersättningen. Studiestödet är utformat så att om man inte läser ett visst antal poäng på en viss tid är man inte berättigad att gå vidare, och aktivitetsersättning får man inte om man läser. Studenterna hamnar alltså i ett moment 22.

Inget av de nya nationella programmen för gymnasiesärskolan ger högskolebehörighet. Man måste som sagt ta sig fram på alternativa vägar.

Herr talman! Sverigedemokraterna har absolut inte varit med och ställt till med allt elände vi har i det svenska skolväsendet. Det är på så många nivåer, men jag ska fokusera på en sak: de nyanlända.

De nyanlända har möjlighet att läsa in en massa olika utbildningar. Det finns förslag på att man ska få läsa sfi-utbildning på distans och webb. Här ser jag det som jag sa på min presskonferens för en vecka sedan: ett slags förberedelseskola. Se till att individer som kommer in i det svenska systemet stannar i ett alternativt system så länge att de klarar sig i den svenska skolenheten. De ska inte, som i dagsläget, slängas handlöst in på olika nivåer. Det gäller på alla nivåer hela vägen upp i systemet.

Detta måste kunna göras på ett bättre sätt. Det måste finnas ett samråd med den tilltänkta enhet personen ska komma till. Det måste finnas ett digitalt nationellt prov. Varför lägger vi en massa tid på att kartlägga människor när vi skulle kunna göra det mycket mer effektivt digitalt och på så sätt spara mycket resurser?

Det måste också finnas en stödskola efteråt. Förberedelseskolan skulle kanske kunna vara denna stödskola. Det är självklart att man inte besitter alla kunskaper när man kommer in i ett nytt system. Man kanske känner sig osäker efter dagen, och då kan man få detta stöd. Vi anser att detta också skulle kunna införas på alla nivåer.

I dagsläget åläggs kommunerna, herr talman, en mängd uppgifter. När jag själv satte mig och scrollade igenom det här blev jag nästan förvånad över att inte ens jag som är politiker och borde ha koll på detta hade koll på alla nivåer.

Dagligen läser vi i tidningarna om neddragningar som måste göras. Jag måste faktiskt påstå, herr talman, att det är de andra sju partierna som är skulden till detta. Vi har ännu i dagsläget inte suttit i regeringsställning och kan inte beskyllas för att ha utformat och kommit med några lagar.

Kommunens ansvar i dag är alltså 15 timmars undervisning. Man ska anpassa efter elevens behov. Man kan studera på nästan alla dygnets timmar. Det ska ske ett samarbete med Arbetsförmedlingen, en arbetslivsorientering, en validering, en praktik, en motivering av eleverna, studie- och yrkesvägledning och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

Det är enormt mycket ansvar vi lägger på kommunerna, och jag ser i dagsläget inte att kommunerna kommer att klara av det här. Tyvärr vill jag komma med en liten varningssignal, och det är att jag är rädd för att vi kommer att förstöra vårt skolsystem inifrån. Men självklart finns det lösningar, och några av dem har vi själva presenterat här i dag.

Herr talman! Det intressanta är att alla dessa lagändringar som nu föreslås kommer att genomföras den 1 juli 2016. Det jag kan se utifrån att jag själv också är kommunpolitiker är att vi fullständigt kör över det kommunala självstyret. Jag hoppas verkligen att framtiden visar att jag har fel, men jag är rädd för att jag kommer att ha rätt.

Herr talman! Nu handlar det alltså om utbildningsutskottets betänkande om vuxenutbildning. När man lyssnar till en sådan här debatt kan det ibland vara lite svårt att tänka sig vad det är som ligger bakom de olika förslag som kommer från olika politiska partier. Ibland är det faktiskt lättare att förhålla sig till en proposition, ett förslag ifrån regeringen, och när det gäller området yrkesutbildning har det aviserats från regeringen att det kommer att komma propositioner om till exempel yrkeshögskolan i slutet av det här riksdagsåret. Det ser vi verkligen fram emot.

Då skulle man kunna säga att den här typen av debatter blir som att trampa vatten. Många goda idéer kommer fram, och samtidigt tror jag att det är otroligt viktigt att prata om kompetensförsörjning i Sverige. Vi pratar om kompetensförsörjning för alla de människor som är i behov av jobb men också om människor som kanske är i behov av att växla bransch och finna nya vägar, inte minst för att utvecklas i sitt yrkesliv. Därför blir det så att vi talar om vuxenutbildningen på väldigt många olika nivåer.

Regeringen har tillsammans med ett antal andra parter utnämnt 2016 till yrkesutbildningens år, och det känns som ett lovvärt initiativ att ändå lyfta upp behovet av olika former av yrkesutbildningar, inte minst för att öka attraktiviteten också i gymnasieskolan för de yrkesutbildningar som i dag finns.

En annan fråga som vi har lyft upp från Centerpartiet handlar om på vilket sätt vi kan skapa ett bättre lärlingssystem. Vi har sedan ett antal år tillbaka en lärlingsutbildning i gymnasieskolan. Vi har också tillfört vuxlärlingsplatser, men vi skulle behöva utveckla det här ännu mer. Jag ser det därför som positivt att många olika partier diskuterar denna fråga och kommer med nya förslag och inspel så att vi kan hitta ett så bra system som möjligt. Även många företag tittar på hur det här skulle kunna utformas på ett sådant sätt att både företagen får den kompetensförsörjning som de behöver och att enskilda får den utbildning som de strävar efter.

Detta är någonting som vi har lyft fram och som finns i en del reservationer.

Centerpartiet har också lyft fram införandet av en vuxpeng. Vi har ju ett fritt skolval i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan, men när det kommer till vuxenutbildning är man väldigt mycket hänvisad till det utbud som kommunerna har arrangerat. Vi ser positivt på de försök som finns i olika kommuner i Sverige där man har infört detta och skulle önska att man gick vidare också på nationell nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

En annan del som har lyfts upp tidigare i debatten, och som jag också verkligen vill trycka på, handlar om utbildningen för de elever som har gått i gymnasiesärskolan. Det är klart att det finns vägar framåt i dag; jag tycker inte att vi ska måla verkligheten nattsvart. Det finns mycket gott som görs, men alltför mycket hamnar liksom i projekt av olika slag. Jag tror att vi är många som till exempel känner till SV Kulturcollege i Örebro, där man arbetar med elever som har gått gymnasiesärskolan och ser på vilka möjligheter man kan ge dessa människor till att närma sig arbetsmarknaden, för de fyra åren i gymnasieskolan räcker inte. Då handlar det inte alltid om att få ytterligare behörighet till högskolan, utan det handlar om att ytterligare rustas för arbetslivet.

Jag vet att ministrar i samarbetsregeringen, Ylva Johansson till exempel, har hyllat detta projekt, och jag skulle ju önska att man från regeringens sida kunde se till att ta till vara dessa goda projekt och titta på hur det skulle kunna omvandlas i ordinarie verksamhet på ett bättre sätt.

Ibland tänker jag att det pågår väldigt många olika och fantastiskt förnämliga projekt runt om i Sverige. Men de tar slut, och så tappar man bort den kompetens som man har byggt under tiden. Vi skulle önska att vi fick se den typen av satsningar.

Andra delar som vi från Centerpartiet har lyft fram handlar om fler utbildningsomgångar i yrkeshögskolan, något som även Ida Drougge från Moderaterna nämnde. Det finns många som pekar på behovet av detta. Jag nämnde ju att det ska komma en proposition i slutet av det här riksdagsåret. Den utgår från en departementsskrivelse där man har kommit med ganska många olika förslag. Jag ser verkligen fram emot denna proposition, och jag hoppas att regeringen är modig nog att kunna lyfta fram mycket av det som vi också debatterar här i dag och som har förts fram från olika partier, för mycket av det finns föreslaget.

Det handlar bland annat om tillträde till utbildningen i yrkeshögskolan och att man ska kunna bredda de delarna och kunna validera kunskap på ett annat sätt. Vi har nämnt basår - det behöver inte alltid vara ett helt basår - men möjligheten att verkligen kunna komplettera ska finnas. Det handlar även om LIA-platser. Fristående kurser ska kunna erbjudas, säger man bland annat i den här skrivelsen, och förutsättningarna för utbildningarnas kontinuitet och långsiktighet ska förbättras.

Jag ser verkligen fram emot propositionen så att vi har någonting mer substantiellt att debattera utifrån. Fram till dess kommer vi med många olika goda förslag, och jag skulle vilja yrka bifall, herr talman, till reservationerna 3 och 8 som är kopplade dels till vuxpeng, dels till det som handlar om möjligheten för elever som har gått i gymnasiesärskolan till ytterligare utbildning.

Vi står givetvis bakom alla andra reservationer också, men för tids vinnande yrkar jag alltså bifall till reservationerna 3 och 8.

(Applåder)

Herr talman! Jag lärde mig i morse att den som är kunnig på jobbet i dag men vägrar att lära nytt kommer så småningom att vara perfekt förberedd för en värld som inte finns längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

Jag tror att det ligger ganska eller till och med väldigt mycket i det, för det vi ser nu är att arbetslivet förändras väldigt snabbt. Företag kommer och går, arbetsplatser kommer och går, hela yrken kommer och går och nya skapas hela tiden.

Denna dynamik är, tycker jag, väldigt härlig. Den skapar möjlighet till social rörlighet. Den skapar möjlighet för människor att växa. Den skapar möjlighet att ta sig ur fattigdom, och den ger möjlighet att skapa välstånd i ett land. Den som klagar på förändring och hellre skulle vilja ha stagnation ska veta att ett stillastående samhälle är ett samhälle som inte är särskilt trevligt. Det blir konservativt, och det blir ett inlåsande ställe att bo på.

Förändring ställer också krav på oss att vi är beredda att ständigt lära nytt och att vi ständigt också måste glömma sådant som vi en gång har lärt oss. Ibland är det faktiskt svårare att glömma än att lära nytt.

I själva verket lär vi oss hela tiden nytt - i vardagslivet, på arbetet och i olika fortbildningar på jobbet. En del blir mer strukturerat lärande, en del blir mindre strukturerat lärande, men hela tiden lär vi oss nytt. Det finns en mångfald, och det är viktigt att det finns en mångfald av återkommande möjligheter att lära sig nytt. Det kommer nämligen var och en att behöva, vilket flera har varit inne på tidigare.

Jag välkomnar att man nu utvidgar rätten till komvux. Jag tror att det är centralt att man inte förväntar sig att alla ska klara gymnasie- eller högskolebehörighet direkt utan att man får chansen att komma tillbaka till skolan senare i livet på rimliga villkor.

Jag tycker att det vore skoj om man kunde utveckla mycket av yrkesutbildningen så att man inte behöver välja antingen det ena eller det andra utan att man kan gå en strukturerad utbildning under den tid man har ett annat jobb för att förbereda sig för nästa, både på komvuxnivå och på yrkeshögskolenivå.

Jag välkomnar att många nu funderar över hur det kan bli fler lärlingar i svenskt utbildningsväsen. Det är helt centralt, inte minst, som vi tidigare har varit inne på, för att möta de möjligheter och utmaningar som rätt många nya människor i Sverige har kommit att möta när de ska ta sig in på den svenska arbetsmarknaden.

För att också skapa flexibilitet och dynamik på området behövs förmodligen en vuxenpeng för att ge egenmakt till den enskilda individen att välja den utförare hon tycker är bäst och hitta mer individuellt anpassade lösningar som ligger nära arbetsmarknaden.

Jag tycker, precis som många har sagt tidigare, att det vore bra om regeringen snart lägger fram en proposition om att förnya yrkeshögskolan. Det finns framarbetade utredningsförslag som är intressanta och som skulle göra att yrkeshögskolan kan bli både mer flexibel och samtidigt mer förutsägbar med längre utbildningsperiod och även erbjuda enskilda kurser för dem som behöver snabb uppdatering av ett specifikt ämne för sitt yrke.

Yrkeshögskolans framgång är förvisso tydlig. Många som går på yrkeshögskolan får jobb. Anledningen är att det finns en tydlig anknytning till branschen. Svårigheten uppstår i ett samhälle där branscher snabbt försvinner. En utbildning får svårt att anknyta till branscher som ännu inte finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

Balansen att klara yrkeshögskolans framtida förmåga att folk kan få jobb och samtidigt vara dynamisk i en värld som snabbt förändras är en av de utmaningar som regeringen kommer att försöka hantera i propositionen och där vi från Alliansen kommer att vara noga med att se till att regeringen gör så.

Över huvud taget finns det en vildvuxen yrkesutbildning i det här landet. Det är svårt att orientera sig och veta vad som gäller. Det är olika villkor för att söka till olika utbildningar. Det är olika villkor för ersättningar. Det är svårt att veta om det finns olika utbildningar som bygger på varandra eller vilken nivå man befinner sig på. Yrkesvux, arbetsmarknadsutbildning, yrkeshögskola och mycket annat är av en karaktär som kompletterar varandra och som rör till systemet för den enskilde. Det är svårt att förutsäga, och det är svårt för arbetsgivare att validera.

På tal om validering ska vi komma ihåg att alliansregeringen tog en del steg framåt där. Den nuvarande regeringen har också försökt sig på detta, men det är ett svårt område. Det är svårt att validera utbildningar från andra länder, men det måste göras. Vi tycker från Liberalernas sida att detta arbete måste påskyndas och intensifieras, inte minst med tanke på att vi har fått många nya som ska in på den svenska arbetsmarknaden så fort som möjligt.

Herr talman! Det är härligt att det finns flera partier som här i dag har lyft fram den grupp som har minst möjligheter i svenskt utbildningsväsen just nu. För mig handlar liberalism om individens frihet och egenmakt. Jag tycker personligen att man alltid ska försöka prioritera reformer som ökar friheten och egenmakten för dem som i dag har minst.

En grupp som har färre möjligheter än de flesta andra i utbildningssystemet är de med funktionsnedsättning. Det är bra att fler betonar vikten av att underlätta också för dem att ta sig fram i utbildningssystemet.

Alliansregeringen genomförde en rad reformer när det gäller särskolan. Vi genomförde en del reformer också när det gäller tillgången till gymnasium för särskoleeleverna på grundskolan. Men det behövs vägar att gå vidare. Det behövs också eftergymnasial utbildning för dessa elever.

År 2014 fanns en enda högskoleutbildning som var anpassad för studenter med intellektuell funktionsnedsättning. Det finns en del folkhögskolor som är duktiga på att skapa utrymme för att studera vidare, men det behövs mer.

Jag tycker att Ulrika Carlsson var lite blyg. Hon har ett visst ansvar för SV Kulturcollege. Det finns tydliga exempel på att det går att skapa utvecklande verksamheter. Ulrika Carlsson kan gott ta åt sig lite av äran. Jag har själv besökt skolan och sett att det är en mycket fin verksamhet, men det är också en verksamhet som behöver stöd för att fortsätta. Med så många perspektiv i utbildningsväsendet är det ofta fråga om projektpengar. Projektpengar har fördelen att det är tillfälligt, och då går det inte att skapa nya saker, men de har nackdelen att det inte går att skapa trygghet och fortsatta möjligheter att utveckla en verksamhet.

Herr talman! Vi behöver mer av flera vägar in, inte minst för dem som har de minsta möjligheterna just nu. Det är bra att det uppmärksammas i flera reservationer och motioner. Jag yrkar dock bifall till reservation 3.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

Herr talman! Alla vuxna ska ha möjlighet att öka sina kunskaper och sin kompetens. Det kan handla om personlig utveckling eller en väg till arbete och egen försörjning. Man kanske behöver skola om sig av olika anledningar, att få en andra chans eller kanske till och med en tredje chans i livet.

Det måste därför finnas en mängd olika och flexibla lösningar för dem som behöver en andra chans. Lösningen kan vara komvux för att komplettera för vidare studier. Det kan gälla att man behöver få tidigare utbildningar eller kunskaper validerade, att man får tillgång till en lärlingsanställning eller det kan vara en utbildning på yrkeshögskola.

Just yrkeshögskolan, som alliansregeringen genomförde, har ju visat sig vara en mycket lyckad satsning. Nio av tio examinerade har ett arbete ett år efter avslutad utbildning, och sex av tio har ett arbete som helt eller delvis överensstämmer med utbildningen.

Att kunna komplettera sin utbildning eller skola om sig och skaffa sig en yrkesutbildning är helt nödvändigt i dagens samhälle, som förändras i ett aldrig tidigare skådat tempo.

Detta för också tankarna till hur vi ser på hela utbildningssystemet. Vi ska utbilda för arbetslivet men framför allt ge våra elever i skolan de verktyg som gör att man kan klara en omställning till nya arbetsuppgifter och nya yrken. Vi har ingen aning om vad arbetslivet kräver av oss om 20 år. Vi ska inte utbilda våra elever bara för arbetslivet utan för hela livet. De ska få verktygen.

Herr talman! Många människor har värdefulla kunskaper som har förvärvats genom lång yrkeserfarenhet eller genom utbildning i ett annat land. Dessa kunskaper måste tas till vara och till fullo kunna bedömas vid en rekrytering. Det görs inte i dag. Både samordningen av och kvaliteten på valideringen av akademiska kunskaper och arbetslivserfarenheter måste förbättras och handläggningstiderna kortas. Vi behöver ett formaliserat och rikstäckande system som gör att validering blir mer effektivt och att vägen till arbete blir kortare. Här blir det centralt med utbildning i svenska språket. Den måste bli mer konkret och mer knuten till det yrke man tänker utöva, en så kallad yrkessvenska.

Herr talman! Vi vet säkert att betydelsen av vuxenutbildningen kommer att öka i framtiden. Vi står inför stora utmaningar. Det handlar om flera starka samhällsförändringar. Det handlar om digitaliseringen, globaliseringen och automatiseringen. De leder till att företagens behov kommer att förändras och dessutom växla snabbare.

Vuxenutbildningen kommer att få en allt viktigare roll eftersom människor ständigt måste utbilda sig och byta arbetsuppgifter. Automatiseringen leder till att enkla jobb kommer att tas över av robotar och datorer eller flyttas till låglöneländer. Det leder i sin tur till växande sociala utmaningar. Skillnaderna mellan stad och land växer också. En annan utmaning är den åldrande befolkningen som gör att människor måste arbeta längre.

Vuxenutbildningen måste alltså tillfredsställa människor av olika bakgrund, till exempel kommer behovet av sfi och andra utbildningar för invandrargrupper att öka och så också utbildningar för äldre människor.

Vuxenutbildningen befinner sig i glappet mellan grundskola och gymnasium och den högre utbildningen, men den fyller också en funktion att få alla människor att ta del av och skapa värde i vårt samhälle och att själva må bra och utvecklas efter sina egna förutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

Det är lite konstigt att ha en debatt där bara oppositionen hittills har varit uppe i debatten. Det fattas två partier, varav ett är ett regeringsparti. Därför ser jag fram emot Socialdemokraternas anförande som kommer strax efter mig.

Naturligtvis står Kristdemokraterna bakom alla sina reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall till reservationerna 6 och 13.

(Applåder)

Herr talman! Jag tyckte att det var roligt att höra att Annika Eclund ser fram emot mitt anförande. Tack för det!

Herr talman! Vi behandlar i dag utbildningsutskottets betänkande över inlämnade motioner inom området vuxenutbildning. Jag inleder med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Vuxenutbildning är en nödvändighet i ett modernt kunskapssamhälle där kunskap och kompetens hela tiden förändras och utvecklas allteftersom samhället, Sverige och världen förändras.

Vuxenutbildning är viktig för att ge en nödvändig grund för arbete, en plattform för fortsatta studier och en väg ut ur arbetslöshet genom att skaffa sig ny kompetens eller en ny yrkesutbildning.

I takt med att andelen jobb som enbart kräver kort utbildning minskar blir utbildning allt viktigare. Att ha en gymnasieutbildning blir alltmer avgörande för att kunna varaktigt etablera sig på arbetsmarknaden. Utan en gymnasieutbildning riskerar man att fastna i en utsatt position med risk för arbetslöshet, otrygga arbetsförhållanden och låg lön.

Vi har också ett stort matchningsproblem: å ena sidan en stor grupp arbetslösa, å andra sidan en efterfrågan från företag på arbetskraft, men kunskaperna hos de arbetslösa stämmer inte överens med vad företagen efterfrågar. Då är vuxenutbildning viktig.

Men utbildning för vuxna handlar inte enbart om arbete eller att öka anställbarheten. Jag tror att det är viktigt att säga det. Det handlar också om möjligheter att öka sin frihet som individ och sin möjlighet till utveckling, och det är viktigt.

Vuxenutbildningen är en utbildningsväg för att öka sin personliga frihet, tänja gränser, upptäcka ny kunskap, se nya sammanhang, göra nya vägval och möta intryck, människor och kunskap som man aldrig mött tidigare.

Jag tror att vi alla har människor i vår vänkrets och känner människor som har gjort just detta. Jag själv tänker på två.

Eva valde, efter att ha arbetat i butik inom svensk handel i 16 år, att komplettera sina betyg på komvux och utbilda sig till lärare. Hon har jobbat som sådan i flera år, och nu jobbar hon med att ta emot och introducera nyanlända barn och ungdomar och hjälpa till att kartlägga deras kunskaper. Det är en resa.

Thomas gick efter yrkesprogrammet på gymnasiet och nästan lika många år som elektriker vidare, också till en lärarutbildning. I dag arbetar han som gymnasielärare i svenska och historia.

Båda två vågade ta steget. De ansträngde sig och fick göra egna uppoffringar, men de utnyttjade också sin personliga potential. De kanske förverkligade en dröm, och de bytte inriktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

Men de hade också stöd från ett samhälle som gav dem möjligheten att utbilda sig senare i livet, möjligheter till studiestöd och backning för att öka sin personliga frihet. Det gagnade dem som individer, men det gagnade också samhället. Det finns inom det som vi ibland lite stolt kallar den svenska modellen.

Min uppfattning, socialdemokraternas uppfattning och regeringens uppfattning är just den att utbildning ska vara tillgänglig för alla genom hela livet. Det förutsätter fler platser, fler vägar och en utbyggnad av vuxenutbildningen som öppnar dörrar. Så kan arbetslöshet brytas och fler få en ingång till arbetsmarknaden eller fortsatta studier. Så ökar vi också människors och individers frihet.

Herr talman! Det här var också bakgrunden till att regeringen i sin budgetproposition för 2016 föreslog en kraftig utbyggnad av vuxenutbildningen. Det var ett kunskapslyft för Sverige som också riksdagen antog och ett välkommet beslut.

Det innebär att vi i dag har 19 200 fler platser inom komvux och yrkesvux. Regeringen meddelade också att rätt till komvux ska införas 2017. Ett sådant förslag bereds nu i Regeringskansliet och kommer till riksdagen.

Vi beslutade också i riksdagen om en utökning av platser till yrkeshögskolan, en utbildningsform som visat mycket goda resultat när det gäller att matcha arbetssökande mot näringslivets behov av arbetskraft. Många har talat om den. Nio av tio studerande har arbete året efter examen, många inom det område de har utbildat sig för.

Det är väl roligt att Alliansen tar åt sig äran för att yrkeshögskolan har bildats som myndighet. Men det är värt att veta att kvalificerade yrkesutbildningar har funnits under lång tid och att yrkeshögskolan är en fortsättning på det.

2 500 platser 2016 och 6 000 platser 2017 kommer att tillföras yrkeshögskolan. Fler ska få möjlighet att skaffa sig en kvalificerad yrkeskompetens. Men som många har varit inne på behöver yrkeshögskolan utvecklas och ibland få mer av kontinuitet, ibland mer av flexibilitet.

Regeringen kommer därför att överlämna en proposition om en stärkt yrkeshögskola nu på vårkanten. Den kommer att stärka en sådan inriktning. Vi får återkomma till den diskussionen då, lite mer specifikt.

I budgetpropositionen föreslogs också en utökning av antalet platser inom folkhögskolan. Folkhögskolan är för en del personer möjligheten att komma tillbaka och fullfölja en utbildning. Dess pedagogik och arbetssätt kan hjälpa de personerna in i en ordinarie utbildning. Också för flera av våra nyanlända kan folkhögskolan vara en bra väg in i det svenska samhället och arbetslivet. Därför ökar regeringen antalet platser inom folkhögskolan på både allmänna och särskilda kurser men också på de studiemotiverande kurserna.

När budgetpropositionen antogs, eller när den presenterades och lades fram för riksdagen, förutsågs inte det som sedan kom att hända i Sverige - att vi fick en väldigt stark ökning av antalet flyktingar till Sverige.

Det här tror jag är viktigt att komma ihåg, och flera av er var inne på liknande tankar: För att klara flyktingmottagandet på ett bra och värdigt sätt krävs det nytänkande, också när det gäller hur vi arbetar med vuxenutbildningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

Det är ett arbete som jag tror att det är viktigt att vi fortsätter att diskutera. På vilket sätt kan vi ge nyanlända den kompetens som de inte har, snabbare få ut dem i arbete och ge dem bra möjligheter att etablera sig i Sverige? De kommer att kunna tillföra väldigt mycket om den processen går bra. Det tror jag att de allra flesta av partierna i utbildningsutskottet kan vara överens om, och där tror jag att vi får fortsätta den diskussionen.

Jag tror att till exempel lärlingssystem för vuxna kan vara en sådan åtgärd. I dag finns det två vägar inom yrkesutbildningen för vuxna. Den ena är yrkesvux, men det finns också en statlig satsning på lärlingssystem för vuxna. Det är i dag mellan 1 600 och 1 700 vuxna som arbetar i ett sådant lärlingssystem. Det är mycket möjligt att det mot bakgrund av den utveckling vi har haft kan finnas anledning att utöka det eller se på vilket sätt det kan bidra till en starkare etablering för nyanlända.

Herr talman! Vår uppfattning är att utbildning ska vara tillgänglig för alla genom hela livet. Det innebär höga ambitioner för vuxenutbildningen vad gäller både antal platser och kvalitet. Satsningar som öppnar dörrar till arbete eller fortsatta studier gör individen starkare, och det gör Sverige starkare.

Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Det fanns väldigt höga förväntningar på Håkan Bergmans anförande. Jag tyckte att han åtminstone delvis levde upp till dem, inte minst i den del där han lyfte fram enskilda individer och berättade om deras resa till ökad kunskap, ökade möjligheter på arbetsmarknaden och ökad frihet och utveckling. Han lät nästan som en gammaldags socialdemokrat som stod upp för de gamla bildningsidealen.

Ett bekymmer med dagens utbildningsväsen för vuxna är att individen själv har svårt att styra över detta ibland. Det finns förvisso offentliga system. Det finns företagsutbildningar. I avtalsrörelsen har man kommit fram till att det ska finnas omställningsförsäkringar. Men det är en liten pusselbit, en ganska viktig pusselbit, som trots allt saknas. Det gäller individens egen möjlighet att skaffa sig en utbildning som inte är motiverad av situationen just nu men som är motiverad av hennes vilja att gå vidare utan att ta lån.

Min fråga är därför till Håkan Bergman: Är regeringen beredd att något flytta makten över fortbildningen för individen till individen själv genom att till exempel införa någon form av avdragsrätt eller någon form av kompetenskonto som den enskilde själv kan bygga upp tillsammans med sin arbetsgivare och facket? Det handlar om en möjlighet att själv forma sin framtid.

Herr talman! Tack för frågan, och tack för de uppskattande orden om att jag skulle vara en gammaldags socialdemokrat! För mig handlar socialdemokrati väldigt mycket om frihet, också om individens frihet. Det är jag stolt över att stå för.

Nu sitter inte Håkan Bergman i regeringen och kan väl inte helt tala för regeringen i alla frågor som diskuteras. Men jag tror inte att det bereds något förslag eller förs någon diskussion om att införa något slags vuxenpeng inom den kommunala vuxenutbildningen. Utgångspunkten för den kommunala vuxenutbildningen och till exempel för den förändring som riksdagen beslutade om när det gäller en ökad individanpassning av vuxenutbildningen är nämligen att den ska utformas efter individens önskemål och vilja att tillägna sig nya kunskaper. Det ingår, så att säga, i själva tanken med vuxenutbildning. Det är så den ska vara utformad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

Sedan kan det kombineras på olika sätt. En del kommuner har valt andra saker. Men jag tror att själva grundtanken med vuxenutbildningen är att man ska se: Vad behöver den här individen för kunskap för att kunna skaffa sig den utbildning som den individen önskar? Då är studie- och yrkesvägledning inom kommunal vuxenutbildning och vuxnas lärande oerhört mycket viktigare, tror jag, än att införa en systemförändring med något slags vuxenpeng.

Herr talman! Håkan Bergman talade så vackert de första 20 sekunderna att jag hoppades att han skulle stanna där. Det var så vackert att lyfta fram individen, behovet av att individens frihet ska öka och att individen ska få större chanser. Men sedan landade han trots allt i det socialdemokratiska tänkandet att individens frihet gärna får finnas så länge kommunen får definiera vad hon behöver lära sig för någonting.

Det var precis det som Håkan Bergman sa. Vi ska inte ha någon vuxenpeng, vilket inte var det jag frågade efter. Jag frågade inte efter vuxenpeng, utan jag frågade efter kompetenskonto som skulle ge individen ytterligare en möjlighet att hitta en finansiering för sådant som hon tycker är centralt för att hon själv ska kunna växa och skapa sig nya möjligheter på arbetsmarknaden. Men Håkan Bergman landade i detta: Det får gärna vara mer frihet för individen så länge det sker i kontrollerade former som kommunen och staten fastställer.

Jag tycker att det är trist. Jag tycker att vi skulle ha mer möjligheter för individen att växa och utvecklas, lite grann så som Håkan Bergman sa i sina egna berättelser.

Herr talman! Jag tyckte nog inte att jag sa det. Jag sa att vi måste ha en vuxenutbildning i Sverige som utgår från individens behov av kunskap och individens önskemål om att få den kompetens man känner sig sakna. Det måste vara vuxenutbildningens uppgift. Kursutbud och möjligheter till utbildning måste utformas på ett sådant sätt. Det tycker jag är rätt tydligt i det regelverk som gäller för vuxenutbildningen.

Sedan tror jag att det alltid förs diskussioner inom alla partier om möjligheter till kompetensfonder eller kompetensavsättningar och så vidare. Det är också en diskussion som förs mellan olika parter på arbetsmarknaden.

Jag trodde att Christer Nylander pratade om vuxenpeng. Då kan man fundera. Vi har haft åtta år med alliansregeringen. Jag såg inget förslag om en sådan vuxenpeng och hörde inget om några sådana tankar från er när ni satt i regeringsställning. Jag måste säga att jag inte heller kände något särskilt stort engagemang i de här frågorna från Liberalernas partiledare, Jan Björklund, som då var utbildningsminister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

Jag låter bollen gå över till Liberalerna igen.

Herr talman! Nu måste jag å Christer Nylanders vägnar påpeka att det faktiskt var alliansregeringen som tillsatte den utredning som har föreslagit det här med vuxenpeng, så nog händer det saker på området även om vi inte blev omvalda och hade möjlighet att dra igenom allting och få det i land.

Nu ska jag gå över till det jag skulle vilja fokusera på. Jag hör väldigt mycket fint och väldigt mycket bra. Men varför vill man inte argumentera mot de förslag som vi har, om det är så man tycker? Det är så man röstar i alla fall. Varför prata stort och fint om vuxenutbildning i stället för att bemöta i sak? Är det för att man inte har svar? Det kan jag undra.

Jag ska ta upp två konkreta frågor. Den ena gäller utbildningsplikten. Vi har kommit överens om att den ska utredas. Det har nu gått sex månader. Varför tar det så lång tid att bereda en utredning? Det är min första fråga. Är det så att man inte vill göra detta? Är det därför?

Min andra fråga handlar om särskoleelevernas möjlighet att läsa vidare efter gymnasiet. Jag undrar, herr talman, vad det är som gör att Håkan Bergman och hans kollegor i regeringen inte kan tänka sig att bifalla detta och gå vidare med ett sådant förslag.

Herr talman! Jag valde att koncentrera mig på att presentera vår uppfattning om och vår syn på vuxenutbildning i mitt anförande. Jag var rätt säker på att det skulle bli repliker. Jag har därför möjlighet att svara nu.

Frågan om utbildningsplikt var en fråga som kom upp i den överenskommelse som regeringen gjorde med övriga partier. Den frågan ska ses över. Hur det exakt ligger till i fråga om beredning känner jag inte till. Det kan jag inte ge ett konkret svar på. Men det ingår i en överenskommelse som regeringen har slutit. Då förutsätter jag - och jag tror att alla ska göra det - att det kommer igång ett arbete där man tittar på den frågan. Det kan finnas problem med det, men det får väl en sådan översyn eller utredning, eller i vilken form det nu sker, visa. Sedan får diskussionen fortsätta kring det.

Frågan om särskoleelever är en fråga som vi också diskuterar. Vad finns det för möjligheter för särskoleelever att gå vidare i annan form av utbildning? Vi har sådana exempel. Det nämndes mycket framgångsrika exempel. Vi har i vår partigrupp - det ska jag villigt erkänna - både ett stort engagemang och diskussioner kring det här.

Nu har vi sagt i betänkandet att vi vill fortsätta att följa frågan. Det kan man göra bara genom att titta på vad som händer, men man kan också ha en mer aktiv hållning och fortsätta diskussionerna med de andra partierna i utbildningsutskottet om vad vi kan göra.

Herr talman! Då tar jag det med mig och hoppas innerligt att vi kommer att kunna diskutera sådana frågor framöver och att vi kan få se ett förslag som ökar möjligheterna för särskoleelever att få eftergymnasial utbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning

Angående beredningen förstår jag, herr talman, varför inte just Håkan Bergman kan veta vad som har hänt i detalj kring förslaget. Men jag förutsätter också, precis som Håkan Bergman själv, att regeringen ska leverera det som vi har kommit överens om.

Men nyligen, så sent som i veckan, gick man ifrån delar av den överenskommelse vi gjorde. Man minskar antalet kvotflyktingar till förmån för andra flyktingar. Man har alltså börjat göra en del ändringar i överenskommelserna samtidigt som man ännu inte ger besked om vad som händer med de förslag om bland annat utbildningsplikt som vi tog in i förhandlingarna och var väldigt måna om.

Just alliansförslagen har inte kommit någonvart. Det som helhet gör att jag börjar fundera på vad regeringen gör på detta område. Därför vill jag passa på att ställa frågan här nu när vi debatterar den och ännu har möjlighet att rösta för förslaget i riksdagen.

Om regeringen fortfarande står bakom att utreda detta kan man yrka bifall till vår motion och visa att vi står fast vid överenskommelsen och håller vad vi lovar i alla fall på detta område.

Herr talman! Jag sitter som sagt inte i regeringen, men en sak är säker: Om regeringen gör avsteg från överenskommelser som gjorts med de andra partierna kommer den att tala om det för dem. Det vågar jag stå för, och nu talar jag för mitt eget parti: Så har socialdemokratin hanterat överenskommelser tidigare, och det gäller nog här också.

Man kan argumentera som Ida Drougge, men hon och Moderaterna sitter i opposition. Vi har nu en situation där regeringen skarpt ska hantera att 160 000 flyktingar kom till Sverige förra året. Det innebär stora utmaningar och påfrestningar för såväl utbildningssystemet som arbetsmarknadspolitiken och integrationspolitiken. Diskussioner måste föras med myndigheter, kommuner och regioner, och det måste till samordning. Det är en enorm arbetsansträngning för Regeringskansliet och regeringen därför att en lång rad åtgärder måste vidtas. Då får de också prioritera.

Jag tror att denna fråga kommer till beredning och att den kommer att tas upp igen med de andra partierna, men jag kan inte säga exakt var den ligger nu. Men jag kan säga att socialdemokratin står för sina överenskommelser. Jag hoppas att Moderaterna också gör det.

Denna diskussion skulle tjäna på att vi tittar på vilka utmaningar vi står inför när det gäller att ta emot många människor och se till att de kommer in i såväl utbildning och arbete som en god etablering.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 april.)

Herr talman! Förra året satsade staten drygt 32 miljarder på forskning. Det är för Sverige viktiga och väl investerade pengar som skapar ny kunskap, innovationer och affärsmöjligheter för framtiden.

Att så stora investeringar kunnat ske beror på att alliansregeringen under sin tid hade ordning och reda i ekonomin, trots flera år av ekonomisk oro i omvärlden. Men med så mycket resurser gäller det också att man förvaltar kronorna på ett klokt sätt.

Det är därför förvånansvärt att sittande regering, trots allt fagert tal, tycks sakna en strategi för området, även om det med all önskvärd tydlighet framgår att hög kvalitet inte längre ska premieras i vare sig högre utbildning eller forskning. Jag tänker till exempel på de 300 miljoner kronor som bokstavligt talat försvann i årets budget. Det var medel som alliansregeringen hade avsatt för att premiera utbildningar med hög kvalitet.

På samma sätt hanterar regeringen kvalitet i forskningen. Tidigare år har medel omfördelats till de lärosäten som har haft den högsta kvaliteten på forskningen sett till indikatorerna citeringar, publiceringar och graden av externa anslag. Men i årets budget har regeringen delvis frångått det. De medel som enligt forskningsstrategin från 2012 skulle omfördelas till lärosäten som har haft den högst rankade forskningen delades i stället ut så att alla lärosäten fick minst 5 miljoner var, och resterande medel grupperades till något som riskerar att liknas vid att man gör A-, B- och C-lag av lärosäten.

Som exempel kan nämnas att detta har gjort att Blekinge Tekniska Högskola, BTH, som förvisso är jätteduktiga på många forskningsområden, i år har fått lika mycket pengar som Karolinska institutet, KI, som rankas som nr 28 i Times Higher Educations lista över världens främsta universitet. Det blir litet märkligt, och det stämmer heller inte med den forskningsstrategi som riksdagen har beslutat ska gälla till och med 2016.

Av den senast lagda budgeten framgår också att vi har att vänta en tioårig proposition för forskning, innovation och högre utbildning. Varför det handlar om just tio år förklaras bara med ett argument, och det är att forskning behöver långsiktiga villkor. Så är det förvisso, men det är å andra sidan något som klingar falskt eftersom regeringen flera gånger sedan den tillträdde har visat att den regeln bara tycks gälla om det är de själva som har beslutat om politiken. Det är därför inte särskilt trovärdigt.

För knappt ett år sedan lämnades ett sådant märkligt besked, som samtidigt bekräftar bilden av att forskningens kvalitet inte längre står i fokus. Alliansregeringen gjorde nämligen en särskild långsiktig satsning på svenska styrkeområden inom bland annat medicin, teknik och miljö. Dessa så kallade strategiska forskningsområden, SFO:er, är drygt tjugo stycken till antalet och bedrivs vid dubbelt så många miljöer.

I samband med att de inrättades beslutades att de fortlöpande skulle utvärderas. Så har skett, och förra året, efter fem år, presenterades ett samlat delresultat. Den expertpanel som ansvarade för utvärderingen uttalade då att alliansregeringens satsning hade varit ett utmärkt och nyskapande initiativ och menade att flera av SFO-miljöerna håller högsta internationella nivå, dock inte alla.

Med anledning av utvärderingen rekommenderade sedan flera tunga forskningsfinansiärer regeringen att omfördela anslag för att belöna de forskningsmiljöer som höll toppklass. De ansåg dessutom att regeringen skulle vidta åtgärder för att nyttan av forskningen för samhälle och näringsliv skulle förbättras. Men ministern slog dövörat till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

I stället meddelade ministern att någon omfördelning inte skulle ske nu utan att detta skulle tas upp inför arbetet med nästa proposition ett och ett halvt år senare. Men vilka signaler skickar det? Ödesdigra skulle jag vilja hävda. Och så är det. Just nu finns nämligen tydliga tecken på att en osäkerhet har spritt sig inom de nämnda SFO-miljöerna. Det är en situation som framför allt bottnar i en oro för vad som kommer att ske med satsningarna och huruvida de kommer att finnas kvar då den nya forskningspropositionen läggs på riksdagens bord.

Så sent som för bara en vecka sedan fick jag ytterligare ett besked: Regeringen kommer inte att kommentera något av detta, utan det kommer att behandlas i nästa forskningsproposition. Regeringen står alltså fast vid just den uppfattningen.

Detta påverkar självklart kvaliteten och förutsättningarna för verksamheten och därmed också möjligheterna till rekrytering av viktig forskningskompetens och utveckling av forskningsområdena. Vill det sig illa körs denna utmärkta och kraftfulla investering av långsiktig och risktagande forskning därför i diket. Det vore ytterst olyckligt och ett stort slöseri med såväl forsknings- som humankapital - rent ut sagt någon form av brain drain.

Forskning kräver långsiktighet. Det är därför viktigt att en lagd strategi ligger, så att lärosäten och forskningsfinansiärer vet vilka planeringsförutsättningar de har, samtidigt som vi måste följa resultatet av forskningen och också våga styra om resurserna, om tunga vetenskapliga utvärderingar visar att det är rätt väg att gå.

Moderaterna tror på den filosofin. Men för att kunna optimera och ha möjlighet att avpassa Sveriges forskningsstrategi med EU:s tycker vi moderater att programmens löptid bör gå mer omlott. Det skulle också ge möjlighet att revidera vissa satsningar, så att inte alla europeiska forskningsprogram satsar på samma forskningsfält och samma samhällsutmaningar. Vi vill därför se över möjligheterna för att Sveriges nästa forskningspolitiska proposition ska gälla i sju år.

Herr talman! Kvalitet i forskningen handlar också om frågor som goda villkor för forskare, likvärdiga villkor för kvinnliga och manliga forskare och tillgång till modern forskningsinfrastruktur. Utbildning och forskning inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga området är ofta förfördelad när det gäller forskningsinfrastruktur.

I dagens samhälle ställs stora krav på användandet av modern teknik. Därför är det viktigt att lärosätena har möjligheter att använda ny teknik i forskning och utbildning. Vi moderater tycker att detta är ett förbisett område och att vi därför i högre grad måste investera och se till att de infrastrukturella behoven och förutsättningarna för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning tillgodoses. Det är inte minst viktigt på lärarprogrammen, där forskning om pedagogik framdeles måste vara utvecklad på området IKT.

Avslutningsvis vill jag framhålla vikten av att forskningspolitik berör inte bara utbildningsutskottets ansvarsområden. Tvärtom är det många frågeområden som ryms i andra utskott. Jag tänker på life science, livsmedelsforskning, skattesystemets struktur, förekomsten av innovationsupphandlingar och att företag fortsättningsvis ska kunna göra avdrag för forskning som ligger vid sidan av kärnverksamheten med mera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Det behövs en långsiktig strategi och helhetssyn för att Sverige ska fortsätta att vara en framgångsrik forskningsnation och så att företag väljer att stanna kvar och behålla sin forskning i Sverige. Självklart är därför att framgångsrik forskning av hög kvalitet och forskning i samverkan ska löna sig. Så bygger vi Sverige starkt för framtiden.

Herr talman! Vi moderater står självklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 2 och 4.

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 13 och 8 men står förstås bakom våra övriga reservationer.

Jag tänkte hålla ett litet linjetal om vår forskningspolitik. Sveriges välstånd vilar i stor utsträckning på innovationer i det förflutna. Sålunda beror vårt välstånd i framtiden på om vi kan upprätthålla vår förmåga att tänka nytt och tänka bättre. Läget i dag ska varken svartmålas eller skönmålas. Sverige har fortfarande innovativa företag som konkurrerar på den internationella marknaden, och Sverige ligger, vad jag kan se, relativt väl till i ett internationellt perspektiv vad gäller statlig forskningsfinansiering.

Vi investerar nästan 3,4 procent i forskning och utveckling, även om det förvisso är en minskning från 4 procent år 2001. Av dessa 3,4 procent står näringslivet för ungefär 70 procent. Vi anser att ett bra riktmärke för forskningsmedel är fyraprocentsmålet.

Ett problem är dock att företag i allt högre grad satsar på att bedriva sin forskning utomlands. Vi borde utreda eller åtminstone fundera på vad vi kan göra, skattemässigt och på annat sätt, för att behålla en större del av forskningen inom landet. Det kan röra sig om förhållandevis enkla åtgärder som i bästa fall har stor effekt.

Herr talman! Vi vill betona att framgångsrik forskning i grunden är beroende av att hela utbildningskedjan fungerar, från förskolan upp till högskolans forskarutbildning. Flera här kanske kommer att påtala det, men jag menar att det är vår största utmaning i dag. Det är allvar. Vi har en utbildningskedja som inte presterar som vi skulle önska, och till slut drabbar det naturligtvis också spetsforskningen.

Vi har självständiga högskolor i Sverige, något som ibland hyllas i olika tal och i skrifter. Men vi menar att det måste finnas en balans mellan högskolornas självständighet och statens styrning, i alla fall när det gäller samhällets behov. Det handlar ju om skattepengar här. Statens styrning kan till exempel ske genom satsningar på strategiska forskningsområden eller genom kontrakt mellan högskolorna och staten, vilket sker i en hel del andra länder.

Det finns också områden där rösterna från högskolornas egna experter ska väga tyngre, på bekostnad av statens företrädare. Det gäller självklart områden som kräver insidekunskaper, som vissa ämnesspecifika kvalitetsfrågor. Vi avser att återkomma med ett förslag i den viktiga frågan till forskningspropositionen i höst.

När det gäller det tjugotal strategiska forskningsområden som i huvudsak beslutades i förrförra forskningspropositionen och utökades i förra propositionen tycker vi att områdena är tämligen väl avvägda och rimliga. Det var väl Alliansen som lade fram den förrförra propositionen. Det är områden som i huvudsak kan tänkas ge stor samhällsnytta inför framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Herr talman! Vi anser att vi måste ha ett program för forskning kring nästa generations kärnkraftverk. Vindkraftverk och solceller i alla ära, men ska vi kunna förse vår tunga industri med kraft måste vi ha någon energikälla som levererar stora mängder el kontinuerligt, säkert och stabilt.

Kärnkraften släpper ut mycket lite koldioxid och är miljövänlig. Det finns inget annat långsiktigt svar än kärnkraft, om vi vill behålla vårt välstånd på nuvarande nivå. Ska vi vara med i matchen måste vi självklart forska på säker och effektiv teknik. Det handlar om fjärde generationens kärnkraftverk. Därför satsar vi 25 miljoner kronor innevarande budgetår, för att sedan satsa 150 miljoner kronor per år på en forskningsreaktor.

I betänkandet står det att utskottet ser "ingen anledning att ställa sig bakom motionsyrkanden om att utreda eller på andra sätt verka för byggandet av en forskningsreaktor i Sverige".

Jag kan nämna att vi redan nu finansierar en termonukleär forskningsreaktor i Frankrike, en tokamakreaktor, med hundratals miljoner kronor genom EU-budgeten. Projektet heter Iter - det går att googla på. Detta projekt kommer sannolikt aldrig att producera någon kommersiell energi. Vi lägger alltså inga pengar på det som kommer att fungera, inte ens i samarbete med andra nationer, men massvis av skattebetalarnas pengar strösslar vi över ett projekt som förmodligen aldrig kommer till direkt nytta.

Herr ålderspresident, mina damer och herrar! Här har jag en glasklar åsikt: Det är vansinne.

I övrigt anser vi att lämpliga strategiska forskningsområden är det som vår ekonomi till stor del vilar på, nämligen stålindustri, verkstad, telekom och cellulosa. Redan i dag är en del av detta strategiska satsningar. De här områdena bör vi fortsätta att satsa på, långsiktigt och uthålligt. Det kommer garanterat att betala sig i framtiden. I vår budget satsar vi 250 miljoner kronor i ett forskningsinitiativ som i huvudsak berör de områdena.

Herr ålderspresident! Sverige har en förhållandevis liten del av forskningsresurserna i form av basanslag. Vi borde som strategisk utgångspunkt öka basanslagen, så att de långsiktigt närmar sig 60 procent av våra samlade forskningsresurser. Internationella undersökningar - som åtminstone jag har kollat på - visar att satsningar på basanslag förräntar sig väl över tid. Det skulle, vad jag erfarit, också ge tryggare karriärvägar för forskare, som då slipper ägna en massa tid åt att söka forskningsanslag. En stor del av en forskares tid går åt bara till att söka forskningsanslag i olika instanser.

Det är också viktigt att vi satsar på kvalitet i stället för kvantitet. När vi alla besökte Vetenskapsrådet sa Sven Stafström: Vi behöver inte fler forskare i Sverige.

Det skulle kanske ingen politiker ha vågat säga. Men vi behöver långsiktiga anställningar för de duktiga forskare som vi får fram. Det är snarare så ett utökat basanslag ska användas.

Fram till nu tror jag att de flesta av oss är ganska överens, med undantag av kärnkraften.

Nu ska jag ta upp det som vi kanske inte är så överens om. Det gäller kvaliteten på vissa forskningsområden. Vi måste ställa samma krav på klimatforskningen som på all annan forskning. Jag anser att vi ska bedriva en avancerad vetenskaplig klimatforskning, precis som vi forskar inom alla andra områden. Men det ska ställas samma krav på kvalitet på denna forskning som på till exempel partikelforskning. Dessutom ska man helst ta ett samlat grepp om forskningen så att den inte fragmenteras i det oändliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Herr ålderspresident! Vi har en ganska skarpt formulerad motion angående konstnärlig forskning. Vi ska faktiskt backa ett steg. Det kanske inte går att utvärdera konstnärlig forskning på samma sätt som övrig forskning på grund av ämnets särart. Men vi borde åtminstone utvärdera och diskutera vad vi lägger en hel del skattepengar på. Vilka krav ska vi ställa? Eller är det så att de konstnärliga disciplinerna är utforskande och kreativa i sig själva? Kan vi lägga hela summan på konstnärlig utbildning i stället? Då drar vi alltså inte ned på några pengar. När jag som politisk sekreterare tittade på konstnärlig forskning verkade en del saker mycket krystade, och då uttrycker jag mig diplomatiskt.

All genusforskning håller inte heller måttet, och det är märkligt att vissa avhandlingar har blivit godkända. Det är faktiskt avhandlingar på ren Macchiarininivå. Här tycker vi att kraven borde stramas upp ordentligt. Det finns bra och relevant genusforskning också. Det tycker vi är bra, och det har vi ingenting emot.

Herr ålderspresident! Det verkar som att kraven sätts lägre på vissa omhuldade forskningsområden, och det tycker vi är fel.

Jag ska kortfattat säga något om forskning om psykisk ohälsa. Det förekommer en hel del forskning om psykisk ohälsa har jag förstått när jag har kollat runt. Men vi borde nog ta ett mer samlat och målinriktat grepp om denna forskning. Framför allt måste resultaten komma till nytta och implementeras.

Jag ställer en fråga till utskottets ledamöter: Har vi i utbildningsutskottet fått någon information om speciellt unga skolflickors ökande psykiska ohälsa, eller tycker vi att det är en oviktig fråga?

Vi vill också utreda möjligheterna att slå ihop olika myndigheter som fördelar forskningspengar för att få ett mer samlat och målinriktat grepp om de strategiska satsningarna samt för att om möjligt minska förvaltningskostnaderna. Det kanske går att både spara resurser och få en mer samlad satsning genom att slå ihop vissa institut. Detta borde vi åtminstone utreda.

Herr ålderspresident! Slutligen vill vi se över möjligheterna att koncentrera olika typer av forskning till olika högskolor, alltså mer än i dag. Alla högskolor behöver inte syssla med all forskning. Vissa mindre högskolor kan med fördel samarbeta med större universitet vad gäller forskningen. Vi ska koncentrera viss forskning till de högskolor där den bästa forskningen bedrivs redan i dag för att, på EU-språk, skapa en kritisk massa för avancerad forskning.

Herr ålderspresident! Det var ett intressant linjetal, Robert Stenkvist, om Sverigedemokraternas syn på forskning. Det är nog sant att det gav lite mer kött på benen än Sverigedemokraternas reservationer som i första hand berör samiska språket, genusforskning och just detta med att definiera konstnärlig forskning. Tack för att vi fick mer kött på benen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Det var också intressant att höra att Robert Stenkvist står bakom, som jag uppfattar det, satsningen på strategiska forskningsområden. Däremot förvånar det mig att Sverigedemokraterna inte kan stödja den reservation som Liberalerna och Moderaterna har och som handlar just om utvärderingen och effekterna av utvärderingen av de strategiska forskningsområdena, som jag refererade till i mitt anförande. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring till det.

Sedan måste jag säga att jag håller med Robert Stenkvist när han tar upp frågan om ungas psykiska ohälsa och forskning om det. Vi har faktiskt ett särskilt yttrande om just den frågan - kanske inte om just ungas psykiska ohälsa men om psykisk ohälsa över huvud taget. Detta är en viktig del. Det är oerhört väsentligt att vi är duktigare på att se helheterna i dessa frågor.

Jag är glatt överraskad över att Robert Stenkvist med en sådan lätthet sedan säger att andra fokusområden, som genusforskning, visst kan vara bra och visst kan vara dålig. Men jag förstår att Robert Stenkvist är den som avgör vad som är god och vad som är dålig forskning på genusområdet. Skulle du kunna utveckla detta lite grann, Robert Stenkvist, vore jag tacksam.

Herr ålderspresident! Mitt minne börjar svikta när det gäller den här reservationen. Jag kommer delvis ihåg den, och vi diskuterade den fram och tillbaka. Någonting gjorde att vi inte stödde den, men jag har glömt vad. Men jag vet att vi diskuterade den mycket inom gruppen. Jag har alltså glömt varför vi inte stödde den.

Nej, det är inte jag som ska avgöra vad som är god och vad som är dålig genusforskning. Det har faktiskt kommit jättemycket kritik mot viss genusforskning. Jag har faktiskt läst en avhandling, men jag kommer inte ihåg namnet på den som har skrivit den. Slagen dam heter forskningsrapporten. Den var otroligt undermålig, och den fick massiv kritik från Uppsala universitet också. Men den blev godkänd till slut. Jag läste den. Det var antagande på antagande, och sedan drogs det en slutsats. Så ska forskning inte gå till.

Detta är en ganska gammal avhandling. Men det finns en nyare av någon som har forskat om genusperspektiv på toaletterna på en tågstation. Den publicerades i Svenska Dagbladet för något halvår sedan. Jag säger vad jag tycker, men jag ska inte avgöra detta. Men jag tycker inte att våra skattepengar ska användas till sådant. Alla som läste avhandlingen gapskrattade. Man kan tycka att det är roligt med genusperspektiv på toalettbesök. Men det är våra skattepengar som går till detta. Det är folk som jobbar ihop dessa pengar, och det är viktigt att dessa pengar går till bra saker.

Herr ålderspresident! Jag kan hålla med Robert Stenkvist såtillvida att det kan finnas mer väsentlig eller oväsentlig forskning.

Jag tycker ändå att det är intressant att höra hur Robert Stenkvist gör sig till talesperson för vad som ändå finns och vad som är relevant och icke relevant. Robert Stenkvist refererade också till klimatforskningsområdet, som han hävdar tydligen inte förhåller sig till samma utvärderingskriterier som annan forskning. Detta är lite märkliga uttalanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

För oss som tror på akademins autonomi, akademins självständighet och akademins vetenskaplighet blir det lite märkligt om vi som politiker gör denna typ av uttalanden om vad som är väsentligt och icke väsentligt.

Jag vill beröra en annan sak och ställa en fråga till Robert Stenkvist. Han säger att Sverigedemokraterna vill koncentrera forskning till högskolor som har högre dignitet, som jag förutsätter att ni menar.

Detta är en diskussion som har förts fram och tillbaka, så ni är inte ensamma om att ta upp själva frågeställningen. En utgångspunkt för oss i Alliansen var dock, och är fortfarande, att god forskning ska premieras - forskning av god kvalitet. Det var också därför vi var intresserade av detta med de strategiska forskningsområdena, för det handlade faktiskt just om det. Den kan bedrivas överallt. Den bedrivs på lärosäten. Den bedrivs på Uppsala universitet, men den kan också bedrivas på Högskolan i Skövde.

Jag skulle vilja säga, bara som information, att EU har två flaggskeppsinitiativ i Sverige. Ett är grafenprojektet, som drivs vid Chalmers. Det andra är the Human Brain Project, där forskare från Högskolan i Skövde är deltagare och delaktiga. Det tycker jag vore intressant att höra en kommentar till från Robert Stenkvist.

Herr ålderspresident! När det gäller klimatforskningen ska jag kort säga att det inte var mina ord - det var orden i Riksrevisionens rapport 2012:2.

När det gäller att koncentrera forskningen till olika högskolor är utgångspunkten att jag har pratat med folk på högskolor, och de har sagt detta till mig. Det gäller inte all forskning. En del forskning kanske tjänar på att koncentreras, men inte all forskning. Den forskning som bedrivs på för små högskolor blir inte effektiv, menar de jag har pratat med. En del forskningsområden kanske bedrivs på tre högskolor, och vi skulle vinna oerhört mycket om vi slog ihop det på en högskola. Vi skulle vinna på det, men två högskolor skulle förlora forskningen. Där menar jag att samhällsintresset tar över.

Det gäller dock inte all forskning, naturligtvis. Det finns ju forskning som kan bedrivas på hur många ställen som helst utan att förlora i kvalitet. Jag sa också i mitt anförande att vi utreder det här. Vi ska inte sitta och bestämma att den forskningen slår vi ihop där, och den forskningen slår vi ihop här, utan det ska vara genomtänkt och seriöst om vi gör någon hopslagning. Där vi samhällsekonomiskt kan tjäna på att slå ihop forskningen tycker jag dock att vi ska göra det i stället för att ha någon princip att alla högskolor ska ha så mycket forskning som möjligt. Den principen menar vi väger lättare än samhällsintresset och effektiviteten i forskningen.

Däremot ska vi inte starta någon massaker ute på högskolorna när det gäller forskning.

Herr ålderspresident! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation nr 6 och även lyfta fram att vi från Alliansens sida har två gemensamma särskilda yttranden som är väl värda att kolla på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Vi är i en period just nu där vi väldigt mycket väntar på vad som ska komma och vad som ska presenteras i den kommande forskningspropositionen från regeringen. Det kommer förhoppningsvis att vara stort fokus på forskning under det kommande halvåret och en diskussion om både vad den ska innehålla och vilka förväntningar vi har på den. Jag ser med spänning fram emot det.

Jag skulle faktiskt vilja citera en god kollega, nämligen Thomas Strand som sitter här i salen och ännu inte har fått ordet. Han sa i går en väldigt klok sak: Att arbeta med forskningsfrågor är som att vara väldigt idrottsintresserad - vart fjärde år kommer OS, och vart fjärde år kommer också en forskningsproposition. Det var kloka ord från kollegan.

Jag vill även lyfta fram vad som gjordes under den period när Alliansen styrde. En viktig del är de ökade resurserna till forskning och innovationer. Från det att Alliansen tog över makten 2006 till nu, 2016, har resurserna till forskning och innovationer ökat med 9 miljarder. Det är väldigt viktiga satsningar. Däremot finns det utmaningar på forskningsområdet. OECD släppte i vintras en rapport kopplat till just hur mycket vi får ut av de satsningar vi gör på forskning och innovationer, där man lyfte fram att vi trots att vi har satsat mer pengar inte har fått ut mer nytta.

Detta är en avgörande fråga och den absolut viktigaste frågan jag och Centerpartiet ser inför den kommande forskningspropositionen, alltså hur vi ska kunna få ut mer nytta för de pengar som investeras. Där finns det flera delar vi behöver ha fokus på, herr ålderspresident. En är just kvalitet i den forskning som bedrivs och att det är kvalitet som ska premieras. Precis som Betty Malmberg lyfte fram i replikskiftet är det oerhört viktigt att det är kvalitet som är i fokus. Jag tror att centraliseringsivern från Sverigedemokraterna är dålig. Vi behöver i stället ha fokus på kvaliteten, och det ska inte vi politiker här bestämma.

Jag vill också lyfta fram att det behövs ett mer sammanhållet system i Sverige och att vi behöver premiera samverkan med det omgivande samhället. Det behöver finnas förutsägbarhet i forskningssystemet, men det ska även vara transparent. I det forskningsbetänkande vi i dag debatterar, kopplat till motionsbetänkandet, har vi en reservation. Det är reservation nr 6, som jag också yrkar bifall till, och den handlar om anställningstryggheten för forskare - framför allt unga forskare.

I dag är det många färdiga doktorander som försvinner från akademin eftersom de inte får några anställningar, och det blir ofta nästan ett heltidsjobb att behöva söka de externa anslagen. Detta tror vi är fel väg att gå för att få kontinuitet och fler människor som stannar inom akademin och utvecklas där. Det är därför vi trycker på att det bör finnas mer långsiktighet när det gäller projekten, vilket skulle skapa mer trygga anställningar inom denna sektor. Vi hoppas att det är en sådan fråga som kommer att lyftas fram i forskningspropositionen även om vi inte får gehör för den i detta betänkande.

Det är också viktigt att forskningen och näringslivet i större utsträckning integreras och blir mer verklighetsnära. Där är det oerhört viktigt att se hur andra länder har det. I USA har bara 6 av de 100 viktigaste innovationerna varje år kommit från akademin. Det är en viktig del i den kommande forskningspropositionen, det vill säga att det även handlar om innovationer - om att möjliggöra för forskning att bli produkter och tjänster som kommer fler till del. Där är det viktigt att såväl titta på öppenheten, med open access, som att skapa innovationsmiljöer där forskare vågar ta steget att starta och driva företag eller förmedla idén till ett lämpligt företag som faktiskt kan skapa jobb och tjänster utifrån detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Det är också så, herr ålderspresident, att de små och växande företagen är oerhört viktiga för att skapa just innovationer. Vi måste se till att skapa ännu bättre förutsättningar för att möjliggöra det för dem. För vår del ser vi att en viktig del är att möjliggöra för de strategiska innovationsprogrammen, men det handlar också om demonstratoranläggningar och om att öppna upp för de små och växande företagen att på ett bättre sätt faktiskt bli en del av det.

Jag vill också lyfta fram finansieringsfrågor. För Centerpartiets del anser vi att det var olyckligt att regeringen valde att ta bort gåvoavdraget, som gjorde det möjligt för människor att skattefritt skänka pengar till just forskning och innovationer. Jag tror att det är en viktig del om vi ska vara en konkurrenskraftig nation för forskning. De privata investeringar som sker i Sverige har nämligen minskat avsevärt när det gäller forskning och innovationer. Vi talar om de statliga forskningsmedlen kopplat framför allt till akademin, och det är oerhört viktigt. Vi får dock inte glömma att forskning och innovationer är mycket mer än vad de statliga medlen kan ge.

Herr ålderspresident! Jag vill avsluta med att säga att det är viktigt att vi får ett ökat fokus på just kvaliteten och att vi ser möjligheterna i hela landet. Vi behöver skapa förutsättningar för de mindre lärosätena att specialisera sig och bli ännu bättre inom de områden där de redan i dag är starka. Jag ser med spänning fram emot den kommande tidens forskningsdiskussioner, just med tanke på de förväntningar som finns på den kommande forskningspropositionen - både här i riksdagen och i det omgivande samhället.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Som många har sagt tidigare väntar vi nu här i riksdagen på en intensiv forskningsdebatt de kommande åren och en forskningsproposition under hösten. Samtidigt är det så att verkligheten inte väntar, utan den förändras väldigt snabbt.

Globalt gör vi forskningsframsteg på en lång rad områden. Vi ligger på flera områden, inte minst det tekniskmedicinska, nära stora intressanta genombrott. Det handlar om Sakernas internet, artificiell intelligens och självlärande datorer. Det handlar om virtuell verklighet, självkörande bilar, E-hälsa, medicinsk teknik, och det handlar om väntade genombrott i kampen mot stora sjukdomar, om on demand-tjänster och väldigt mycket annat. På många sätt driver tekniken förändringarna i ett samhälle. Det går snabbt, och det är rätt omfattande förändringar som ligger framför oss om detta landar.

Herr ålderspresident! Att Sverige ska ligga i topp var en sak som Alliansen var väldigt noga med när det gäller forskningspolitiken. Vi avsatte rejält med resurser. Det gjordes två stora forskningspropositioner som flyttade fram positionerna rätt rejält, 9 miljarder kronor. Vi gjorde tunga investeringar i forskning. Vi lyckades få på plats viktiga infrastruktursatsningar på forskning, till exempel ESS i Lund.

Vi funderade också mycket på hur man skulle få näringslivet att vilja satsa på forskning i Sverige och se till att det fanns anledning att anlägga stora forskningsinvesteringar i vårt land. Och det handlade mycket om skattesystemet, om infrastruktur och väldigt mycket annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Jag ser tyvärr att den nuvarande regeringen inte än så länge har samma fokus. Det har inte riktigt imponerat. Det har varit mycket om att flytta fokus bort från kvalitet till kvantitet i högskolan och i forskningen, och det tror jag är väldigt olyckligt om Sverige ska fortsätta att ha ambitionen att ligga på topp.

Man kan inte titta på forskningspolitiken bara för sig, för i grunden handlar det om människor och att få människor att satsa på en forskningskarriär, att få duktiga och framstående forskare från andra länder att vilja komma till Sverige och utöva sin gärning här. Det handlar om resurser för forskning. Det handlar om bra anställningsvillkor, som Fredrik Christensson tidigare sa, om karriärvägar för forskare och att känna en trygghet och möjlighet till utveckling. Det handlar om jämställdhet. Det handlar om rörlighet mellan olika högskolor, universitet och forskningsanläggningar. Det handlar om vilket kulturliv som finns runt omkring för att skapa kreativitet och nya tankar. Det handlar om trygghet. Det handlar om värderingar i samhället, därför att i ett samhälle som har trånga värderingar är det svårt att tänka breda tankar. Det handlar också om att lyckas vara attraktiv för utländska forskare i en värld där många satsar på att locka till sig talanger och att våga satsa på kvalitet, därför att det är till syvende och sist kvalitet som lockar de allra flesta att engagera sig i ett lands forskning.

Regeringen har gjort en hel del saker i högskolepolitiken och forskningspolitiken som verkar negativt, och vi ser lite ambitioner och ett lågt engagemang hitintills. Jag hoppas att forskningspropositionen ska bli bättre.

Men det handlar inte bara om det - jag tycker att Betty Malmberg tydligt noterade de brister som finns i regeringens forskningspolitik hittills - utan det handlar också om den ekonomiska politiken generellt. Ska vi lyckas bli ett forskningsland med hög klass och vara ett av de främsta i världen handlar det rätt mycket om att se till att de allmänna förutsättningarna att leva och verka i det här landet, både som enskild och som företagare, är väldigt goda. Den ekonomiska politik som regeringen nu för bidrar inte till att lyfta Sverige som forskningsland.

Herr ålderspresident! Det är förvisso så att tekniken just nu driver utvecklingen, men det vore ett stort och allvarligt misstag om man glömde området humaniora och samhällsvetenskap bara för att de tekniska och naturvetenskapliga framstegen ser så lockande ut just nu.

Det handlar om att personer måste kunna orientera sig. Det handlar om att samhället måste kunna orientera sig, och det blir allra viktigast i tider när samhället förändras väldigt snabbt.

Det talas ibland om tre huvudsakliga kunskapsbaser i ett samhälle och i forskningssamhället: den naturvetenskapliga och medicinska kunskapsbasen, den instrumentella och ekonomiska kunskapsbasen och den humanistiska och samhällsvetenskapliga kunskapsbasen. Ibland hanterar vi dem var och en för sig, och ibland ser vi till och med att det finns konkurrens mellan dem. Ibland nedvärderar vi den ena till förmån för de andra, och det sker inte minst när det gäller humaniora när man kallar det för en hobbyverksamhet som inte är särskilt viktig. Jag menar att samtliga dessa tre baser är väldigt viktiga och förstärker varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Det är intressant att fundera på hur de relaterar till varandra och hur de förhåller sig till varandra. Vi kan nog inte välja det ena eller det andra, utan vi behöver utveckla samhällets forskning och samhällets kunskap på alla områden och försöka hitta den balans som behövs. Inte minst blir det viktigt när tekniken och naturvetenskapen förändras snabbt att också den humaniora och samhällsvetenskapliga forskningen hänger med.

Ett tydligt exempel på detta är att i dag utvecklas enormt många nya idéer kring självstyrande bilar i Kalifornien, men lagstiftningen i Kalifornien tillåter inte att de provas i verkligheten. På något sätt visar det hur viktigt det är att de olika kunskapsbaserna lyckas balansera varandra och utvecklas tillsammans för att stärka varandra.

Herr ålderspresident! Liberalerna har tre reservationer i det här betänkandet. Det gäller de strategiska forskningsområdena som alliansregeringen införde 2009 för att öka och förbättra de långsiktiga villkoren för forskning. Det handlar om forskarskolor för socionomer, som vi tycker bör införas för att lyfta denna yrkesgrupps status och koppling till forskning. Socialsekreterarna bör ges möjlighet att gå en forskarutbildning på deltid och samtidigt vara kvar på sin arbetsplats. Det gäller forskningsanläggning för forskning inom fjärde generationens kärnkraftsteknik.

För tids vinnande, herr ålderspresident, nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 2.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Nu har vi lyssnat till företrädare för Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna, och alla har de på ett eller annat sätt betonat hur viktig forskningen är. Även jag kan instämma i detta påstående. Sverige ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation. Och jag är tämligen säker på att näste talare efter mig, Larry Söder, också kommer att säga det på ett eller annat sätt.

De föregående talarna har betonat att forskning ger nya kunskaper och nya insikter som hjälper oss att bättre förstå den värld vi lever i. Därför är det viktigt med en fri och oberoende forskning som ökar vårt vetande. Vi har också fått ta del av inlägg som betonar vikten av en ökad forskningssamverkan mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor.

Vi är eniga om att forsknings- och innovationspolitiken ska främja ett svenskt deltagande i den främsta internationella kunskapsutvecklingen. Det är så vi på bästa sätt kan möta de globala samhällsutmaningarna. Det är också vägen framåt om vi ska främja ett konkurrenskraftigt svenskt näringsliv. Om allt detta är vi tämligen överens.

Herr ålderspresident! Jag skulle vilja tillägga ytterligare en komponent, som jag tror att Christer Nylander var inne lite på, och det är att forskningen ska stå i bildningens tjänst. Genom ökade kunskaper och nya insikter får vi en fördjupad förståelse av oss själva och den värld vi lever i. Forskningen ska vara ett redskap för den fria tanken och den kritiska rösten. Därför behöver vi orädda och engagerade forskare som utmanar vårt sätt att tänka och handla. På så sätt blir forskningen ett värn för demokratin och ett redskap för en progressiv samhällsutveckling.

Jag reagerade lite på det Christer Nylander sa nyss. Jag reagerade också på vad en del andra sa, men jag tänker på Christer Nylander just nu. Han påstod att vi socialdemokrater har fokus på att gå från kvalitet till kvantitet inom forskningen. Då tänkte jag: Vad har Christer Nylander för belägg för att säga det? Det är ju fortfarande en borgerlig forskningsbudget 2016. Christer Nylander sa också att vi har gjort negativa saker. Nämn då de negativa saker som vi har gjort inom forskningen! Det är lätt att slänga ut lite påståenden, men har de bäring i verkligheten? Jag kommer inte på någonting negativt. Vi har ju en borgerlig budget 2016. Det är först 2017 och framåt som vi får lägga budgetar på forskningsområdet, vilka vi hoppas att vi kan få samsyn kring så långt som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Fredrik Christensson citerade mig; jag tackar för det. Ibland tänker jag alltså några kloka tankar. För oss som är idrottsintresserade finns det ytterligare höjdpunkter; vi har EM-fotbollen också. Man kan säkert nämna en del andra sporter också.

Det är viktigt att fokusera på forskningen, speciellt så här vart fjärde år. På sätt och vis är denna debatt en förövning inför det stora slaget - jag menar inte så illa som det låter - men den stora debatten som vi får när propositionen kommer till hösten. Vi märker i de särskilda yttrandena att flera partier flaggar för viktiga frågor, och jag är säker på att många av de reservationer vi har i dag återkommer i höstens debatt.

Regeringen förbereder nu den kommande propositionen om forskning. Den kommer att handla om forskning, givetvis, innovation och till viss del högre utbildning som är relaterad till forskning. Den politik som regeringen lägger fram i forskningspropositionen sträcker sig fram till 2026, med särskilt fokus på satsningar som görs 2017-2020.

I statsministerns första regeringsförklaring fanns några grundläggande prioriteringar med som angav vissa viktiga utgångspunkter i en kommande forskningsproposition. Det finns anledning att återge dem på nytt, för de ger svar på vissa av reservationerna och på varför vi inte tillmötesgår dem.

Sverige ska vara en ledande forskningsnation. Unga forskares villkor ska förbättras. Det sägs också att en ny forskningsproposition ska ha ett tioårigt perspektiv, att andelen kvinnliga professorer ska öka och att forskningsanslagen ska fördelas jämställt samt att basanslagen för forskning ska prioriteras upp.

Betty Malmberg var tämligen kritisk mot att Socialdemokraterna inte tänker långsiktigt. Men Stefan Löfven stod ju här i kammaren för snart ett och ett halvt år sedan och sa att nästa forskningsproposition ska ha ett tioårigt perspektiv. Så nog tänker vi långsiktigt när det gäller forskning. Allt det jag har räknat upp gäller långsiktigt och inte bara i ett år.

Moderaterna föreslår sju år, och jag tycker att det är en viss nyansskillnad på sju och tio år när vi talar om ett långsiktigt perspektiv.

Herr ålderspresident! Låt mig under några minuter ge några ytterligare kommentarer till en del av reservationerna i dagens betänkande.

Låt mig börja med reservation nr 4 av Moderaterna där samverkan mellan livsvetenskap och vårdforskning tas upp. I motionen sägs "att de forskande företagen haft svårt att få tillgång till hälso- och sjukvården för forskning om nya behandlingsmetoder, såsom nya läkemedel eller medicinteknik, och att de medarbetare inom hälso- och sjukvården som har ambitioner att forska inte alltid har getts möjlighet att göra det. Samverkan mellan livsvetenskaps- och medicintekniknäringen, akademin och sjukvården måste utvecklas för att tillgängliggöra sjukvårdens möjligheter för forskningen."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Jag håller med om att det behövs en ökad samverkan mellan akademi, sjukvård och näringsliv. Men den bristande samverkan som motionen beskriver har ju inte inträffat efter valet 2014. Vi har under åtta alliansår sett denna tendens och detta problem. Jag kan konstatera att den socialdemokratiskt ledda regeringen också sett problemet och redan påbörjat ett arbete för att stärka samverkan mellan akademi, sjukvård och näringsliv.

Låt mig kort omnämna tre saker.

För det första har regeringen tillsatt en nationell samordnare för området livsvetenskap, med uppgift att stimulera en ökad samverkan mellan akademi, näringsliv och sjukvård. Regeringen har också tillsatt ett rådgivande organ med representanter från sektorn som har till uppgift att bistå samordnaren i att ta fram en agenda för livsvetenskapssektorn.

För det andra presenterade regeringen i december en satsning på ett nationellt program för proteinforskning, metodutveckling och produktion av biologiska läkemedel. Denna satsning görs tillsammans med Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Astra Zeneca. Under åtta år satsar dessa tre aktörer tillsammans nästan 1 miljard kronor för att utveckla svensk life science.

För det tredje har regeringens innovationsråd identifierat life science som ett högt prioriterat område. Detta kommer enligt ansvarig minister att avspegla sig i den kommande forskningspropositionen.

I reservation nr 5 av Centerpartiet tas fördelningen av resurser till forskningen upp. Motionären skriver: "Centerpartiet är garanten för lärosäten i hela landet. Även i fortsättningen behövs ett fokus också på de mindre lärosätena." Man avslutar med: "Därför bör de statliga forskningsanslagen ses över."

Det är intressant att notera att Centerpartiet säger att man vill slå vakt om de mindre lärosätena. När vi sa detsamma i opposition under de åtta åren med Alliansen fick vi aldrig något stöd av Centern i denna fråga. Tvärtom gick de stora, betydande strömmarna av forskningsmedel till de stora universiteten.

Men vi socialdemokrater är inte långsinta. Jag tror att vi kan hitta en god samtalston och se till att vi får ett mer rättvist fördelningssystem, så som Centern vill.

Låt mig betona att det inte handlar om att brandskatta de stora universiteten på resurser. Men om vi ökar basanslagen borde det finnas utrymme för att ha ett mer rättvist system. Jag välkomnar Centern till fortsatt diskussion om detta.

Jag finner också att det finns en samsyn med Centerpartiet när det gäller reservation nr 6. Ni vill liksom regeringen förbättra tryggheten i anställningar för forskare och satsa på tydliga karriärvägar. Ni vill också öka forskarmobiliteten mellan akademi och företag.

Detta har vi också lyft upp tidigare, men vi fick knappast hundraprocentigt stöd av Centern under alliansregeringen.

Nyligen har Forskarkarriärutredningen presenterat sina förslag, och därför har vi möjlighet att även här ha ett fruktbart samarbete med Centern för att stärka de yngre forskarnas ställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Herr ålderspresident! Vi behöver en övergripande och långsiktig politik och en samsyn på hur forsknings- och innovationspolitiken ska utformas. Vi måste helt enkelt tänka längre än i fyraårsintervaller. Det handlar om att ta ut kompassriktningen för tio år framåt.

Då bör vi komma överens om några principiellt viktiga utgångspunkter och förutsättningar som ger lärosäten, forskningsråd, forskningsinstitut, akademi, näringsliv och offentlig sektor långsiktiga och hållbara spelregler. Det skulle gynna Sverige, svensk industri och svensk välfärd. Alla berörda aktörer nickar instämmande åt detta.

Jag hoppas att vi kan mötas till en sådan fruktbar dialog om forskningens långsiktiga inriktning. Det skulle gynna utbildning, forskning och innovation.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det finns en del som vi är överens om, Thomas Strand, och jag uppskattar alltid Thomas Strands godmodiga tonläge.

Men det finns också väsentliga skillnader, och det förvånar mig att Thomas Strand inte nämnde vad jag förde fram under mitt anförande. Det var ju just långsiktighet som alliansregeringen införde genom till exempel satsningarna på strategiska forskningsområden. Det gav långsiktighet, det gav risktagande och det var ganska vida svängar på de forskningsprofiler som angavs.

När då regeringen inte ens rättar sig efter vad forskningsfinansiärerna anser bör ske med de här strategiska forskningsområdena är det förvånande. I det läget blir det också väldigt bekymmersamt, för det skickas fel signaler ut till sektorn. Vad är det egentligen som är väsentligt?

Då vill jag komma till kvalitetsbegreppet. Thomas Strand raljerade en del med Christer Nylander om det här, men det är just det begreppet som jag saknar i Socialdemokraternas hittillsvarande utspel kring forskning.

Vi kan vara med på att vi ska ta ut en kompassriktning, må så vara om den är på sju eller tio år. Men Thomas Strand missar en del av Moderaternas argumentation: Vi vill också koppla in EU:s ramprogram, där vi har väldigt mycket pengar att hämta. Det löper i sjuårsperioder, och därför hade det varit väldigt viktigt att också kunna dra nytta av dem och gå omlott för att få hem mesta möjliga forskningsmedel till Sverige.

Herr ålderspresident! Betty Malmberg högg ganska kraftigt på Socialdemokraterna i sitt anförande om forskning, kvalitetsfrågor och långsiktighet. Men jag kan mycket väl ha en bra samtalston med Moderaterna också och tror att vi kan finna samsyn.

När det gäller långsiktighet och de strategiska forskningsområdena hade vi inga problem med dem över huvud taget. Vi tyckte att det var bra med strategiska forskningsområden och att man angav vissa prioriterade områden. Det vi, och inte bara vi utan även lärosätena, var kritiska mot var att ni detaljreglerade ganska rejält i många delområden. Jag tycker att det är bra med strategiska satsningar, men man ska undvika att gå in för mycket på detaljer. Det är för akademin att hantera i samverkan med omgivande samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Sedan måste jag säga att jag har lyssnat på Helene Hellmark Knutsson flera gånger, och jag tror inte att hon någon enda gång har missat att säga att forskning ska ha högsta kvalitet. Jag kan inte påminna mig om det. Även en sådan ringa person som jag brukar när jag framträder säga, och jag säger det ofta, att forskningen måste hålla hög kvalitet.

Jag vänder mig därför emot att Betty Malmberg påstår att vi inte talar kvalitetsfrågor, och det var också därför jag högg lite grann på Christer Nylander, för jag menar att vi socialdemokrater står för att vi ska vara världsledande i forskning och ha hög kvalitet. Det kan vi inte ge vika på.

Låt oss diskutera om det ska vara sju eller tio år, även om statsministern i regeringsförklaringen i och för sig har lagt fram ett tioårsperspektiv.

Herr ålderspresident! God samtalston är alltid härligt, Thomas Strand, men det jag brinner för är också att vi ska nå den goda kvaliteten i forskningen. Där är det utan tvekan så att de redskap i form av omfördelningar som alliansregeringen gjorde i avsikt att höja och premiera den bästa forskningen nu har plockats bort, trots att vi har en nu gällande proposition som ligger. Detta kan vi inte bortse från!

Jag vill också komma in på detaljregleringar i strategiska forskningsområden. När det gäller life science är vi överens. Vi behöver inte diskutera vikten av att vi i Sverige satsar på life science och samverkan inom detta område, men jag hyser två orostankar här. Det första är att majoritetstexten i stort faktiskt bara handlar om de åtgärder som alliansregeringen vidtog för att försöka komma till rätta med problemen. Det som Alliansen inte gjorde var att utse den här nationella life science-samordnaren.

Det andra är proteinforskningen som Thomas Strand också tar upp, och då vill jag koppla tillbaka: Han säger att vi inte får ha för mycket detaljregleringar, men nu ska vi gå in och satsa på proteinforskning - enkom! Det läggs 340 miljoner på detta. Merparten kommer från Wallenbergstiftelsen, men vad är detta om inte detaljregleringar?

Jag måste säga att här får vi nog koppla tillbaka till den tidigare argumentationen. Det kan vara så väl att det här är en riktig satsning att göra, men när man ifrågasatte forskning om cancerområden som för detaljerad, då måste jag höja ett varningens finger angående proteinforskningen.

Herr ålderspresident! Först vill jag bara säga att vi kan säkert diskutera det här med relationer till EU:s ramprogram. Det är en viktig fråga. Jag tror inte att vi skiljer oss åt där.

När det gäller kvalitetsfrågor och de 300 miljoner kronor som Betty Malmberg nu orerar om har sabbat mycket för lärosätena skulle jag vilja rekommendera henne att sätta sig ned med Fredrik Christensson och diskutera den frågan. Centerpartiet vill nämligen att vi ska se över fördelningen av resurserna och även stödja de mindre. Vi har tre potter. Det är till de stora universiteten, till de nya universiteten och till högskolorna för att vi ska få mer rättvisa. Ta alltså en diskussion med Fredrik Christensson om den här frågan!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

När jag beskrev satsningen tillsammans med Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Astra Zeneca vet jag mycket väl att regeringen satsar 320 miljoner, tror jag att det är. Resten kommer från den privata sektorn, om man säger så.

Det här visar hur viktigt det är att man har en god samverkan mellan stat, näringsliv och akademi så att man kan uppnå det. Man kan säga att den här satsningen egentligen handlar om life science och biologiska läkemedel. Jag finner det inte så detaljerat. Sedan ska forskare gå vidare i forskning kring detta, och då ska man inte styra, så den kritiken tycker jag kanske inte är så relevant egentligen.

Jag tycker att det är viktigt att vi kan ha en god samtalston, för i stort och på många sätt är vi väldigt överens om att forskning är så väsentlig för svenskt samhälle, svenskt näringsliv och svensk välfärd. Därför bör vi kunna mötas i de stora dragen. Att det kan skilja sig i detaljer är väl en sak, men jag tror att de stora dragen finns, och jag välkomnar därför inför höstens debatt att vi kan ha en ton som är fruktbar i den här frågan.

Herr ålderspresident! Vad har 937 niondeklassare i Borås gemensamt med Örebro universitetssjukhus? Jag kan avslöja att det gemensamma inte är att alla 937 niondeklassare fick uppsöka universitetssjukhuset. Det är något som är mer uppenbart än så. Båda grupperna tar nämligen del av forskningen för att kunna skapa en bättre hälsa.

Niondeklassarna sover mindre än vad som är nyttigt för kroppen, och i alla parametrar har tjejer sämre resultat än killar. Det visar en sömnstudie som Malin Jacobsson och Anna Hederström har sammanställt i sitt examensarbete vid Högskolan i Borås. Detta är allvarligt. När ungdomar lever med hög stress och dålig sömn är det lätt att hamna i en spiral av psykisk ohälsa.

Utifrån detta har man nu planer på att starta ett forskningsprojekt med syfte att komma åt problematiken. Elevhälsa är underskattat och ett område som vi behöver betydligt mer forskning kring, och därför blev jag glad när jag fann tankar på ett forskningsprojekt kring detta.

Vi kristdemokrater försöker höja elevhälsans betydelse i skolan, och vi anser givetvis att mer forskning kring barns och ungdomars livssituation är av godo på många olika sätt.

Örebro universitet då? Att ställa rätt diagnos snabbt kan vara livsavgörande. Nu ändrar Örebro universitetssjukhus röntgenrutiner vid bukundersökningar och även vid ländryggsundersökningar för inneliggande och akutpatienter.

Fördröjning av rätt diagnos vid utredning av buksmärtor kan få livsavgörande konsekvenser. Detta går att undvika genom att röntga patienten med lågdos skiktröntgen i stället för med traditionell slätröntgen.

I en forskningsstudie visas att det blir bättre och säkrare diagnostik då patienten får lågdos skiktröntgen. Strålningen är lägre än vid vanlig skiktröntgen, som har cirka tio gånger högre strålning. Undersökningen går snabbt och patienten behöver inget kontrastmedel, som måste ges vid slätröntgen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Detta är två exempel som visar att forskning kan vara till stor hjälp och inte ska underskattas.

Forskning kräver integritet och möjlighet att tänka både nytt likaväl som fritt och stundtals obekvämt. Etik är en viktig del i den högre utbildningen och i forskningen. Verksamheten måste bedrivas med respekt för vår gemensamma värdegrund.

För mig handlar forskning om både att skapa ett bättre och friskare liv för oss som människor och att skapa möjligheter att få nya företag att växa fram. Nyligen träffade jag en forskare som heter Joel Johansson, filosofie doktor i experimentell fysik. Han berättade engagerat om sin forskning kring supernovor och vad den kan lära oss om universums historia.

Det är ingen forskning som vi i närtid kan räkna med förändrar vårt sätt att leva eller ger några stora företag möjlighet att utvecklas. Men han fick mig att inse två saker, nämligen att all forskning inte behöver vara inriktad på resultat i närtid. Med breda penseldrag kan vi skapa möjligheter för framtiden, samtidigt som man aldrig vet vad man kommer att upptäcka. Dessutom bör och ska forskning av i dag vara ett brett samarbete inte bara inom ett land utan också mellan länder. Vi behöver se bortom våra skiljaktigheter för att skapa den mesta nyttan i forskningen. Det är en nytta vi inte alltid kan se omedelbart.

Jag vill inte heller göra människor ledsna, och därför gör jag precis som Thomas Strand önskade, nämligen talar om att forskning är viktig för nationen Sverige.

Målet för forskningen som regeringen redovisar på sin hemsida är att Sverige ska vara en framstående forskningsnation, där forskning och innovation bedrivs med hög kvalitet och bidrar till samhällets utveckling och näringslivets konkurrenskraft.

Det är en intetsägande mening som har mycket övrigt att önska i tydlighet. Men det får vi arbeta med gemensamt. En tydlighet jag skulle vilja se är till exempel om näringslivets konkurrenskraft. Sverige är en kunskapsnation som borde satsa på forskning som ökar konkurrenskraften betydligt. Det som är nära sammankopplat med forskningen enligt regeringens mål är företagen. Det handlar om ett gott företagsklimat och ett klimat som låter investeringar göras även om utfallet ibland är osäkert och viktigt.

Även möjligheten att söka patent är oerhört viktig för företag. Därför är det också viktigt för Sverige som nation att behålla forskningen i Sverige. Det gäller även företag.

BEPS-arbetet i Europa och även inom Sveriges gränser gör att mycket av forskningen i framtiden kanske kommer att hamna någon annanstans än just i Sverige. Därför är det viktigt att skattebasen finns kvar inom Sveriges gränser och att det går att redovisa att forskning och utveckling också skapar vinster för företag. Annars riskerar Sverige att förlora mycket som forskningsnation.

Forskning

Antalet internationella patentansökningar från Sverige var förra året 3 925, vilket kan jämföras med USA:s 61 492 eller Japans 42 459. Sverige är på tionde plats i antalet ansökningar. Det anser jag är bra för en liten nation.

Nationella patentansökningar har varit lite sluttande i antal, men det kan också bero på att Sverige har blivit lite bättre med internationella patentansökningar. Antalet patentansökningar avspeglar både forskningens möjligheter och företagens möjligheter, vilket för vår del som nation är viktigt inför framtiden.

Vi kristdemokrater vill prioritera en forskning med kombinationen allmän grundforskning och att satsa på strategisk forskning. De båda är nödvändiga för att förena långsiktiga och mer närliggande behov och möjligheter. Men Kristdemokraterna vill att anslagen till tillväxtfrämjande forskning och innovation prioriteras. Därigenom kommer life science att vara en viktig strategisk prioritering som vi vill se mer av.

En stor del av finansieringskostnaden för forskning och utveckling är löpande i form av löner till forskare. Därför är det viktigt att hålla nere arbetsgivaravgiften och se över varje skattehöjning utifrån nyttan.

Allianspartierna står även i fortsättningen bakom att en strategi för livsvetenskap ska tas fram och vill vidare betona hur viktigt stödet till svensk forskning på detta område är. Med hänsyn till den kommande forsknings- och innovationspropositionen som kommer att presenteras i höst tackar jag nu för ordet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 april.)