Interpellationssvar - 2016-03-18

Herr talman! Johan Forssell har frågat mig hur jag avser att säkerställa att de medicinska åldersbedömningarna återupptas och när vi kan förvänta oss att så sker.

Inledningsvis kan det konstateras att medicinska åldersbedömningar utförs, om än i liten omfattning. Det har dock under lång tid varit svårt att få dessa genomförda bland annat beroende på brist på anbud från relevanta utförare. Det är därför angeläget att finna en bättre ordning för hur medicinska åldersbedömningar ska kunna genomföras.

Socialstyrelsen utfärdade 2012 rekommendationer för hur medicinska åldersbedömningar bör utföras. Enligt rekommendationerna bör en inledande barnläkarundersökning kompletteras med röntgenundersökningar av handskelett och tänder. En sammanhållen medicinsk bedömning grundad på dessa utlåtanden bör sedan göras av specialister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I praktiken har få medicinska åldersbedömningar genomförts beroende på låsningar mellan olika aktörer, oenighet om tolkningsföreträde och hur resultatet av den medicinska åldersbedömningen ska värderas tillsammans med övrig bevisning och utredning. Socialstyrelsen ser för närvarande på eget initiativ över riktlinjerna för medicinsk åldersbedömning. En vetenskaplig genomlysning av metoder för åldersbedömning ska presenteras i april.

Frågan om en asylsökande är under eller över 18 år är viktig, inte bara när det gäller frågan om uppehållstillstånd utan även när det gäller boende och omvårdnad. Det är till exempel inte lämpligt att vuxna asylsökande bor med ensamkommande barn i barnboendena, och resurser avsatta för barn ska inte gå till vuxna asylsökande.

En bedömning av åldern måste därför göras när den asylsökande inte kan göra sin ålder sannolik och det finns tveksamheter om den ålder som uppgetts. En medicinsk åldersbedömning kan bidra till underlaget och ge den sökande stöd för de uppgifter om åldern som lämnats.

Mot bakgrund av detta har regeringen höjt ambitionsnivån när det gäller åldersbedömningar. Migrationsverket har i regleringsbrevet för 2016 fått i uppdrag att i ökad utsträckning bedöma åldern på ensamkommande barn vid registrering och prövning. Senast den 4 maj ska myndigheten delredovisa vidtagna och planerade åtgärder till Regeringskansliet.

Ett intensivt arbete pågår också inom Regeringskansliet för att finna en ordning så att fler medicinska åldersbedömningar av asylsökande kan genomföras. Regeringen avser att återkomma i denna fråga inom den närmaste tiden.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Trevligt också att se att så många åhörare följer den här diskussionen!

Jag har skrivit denna interpellation av den anledningen att vi har en helt ny situation gällande de ensamkommande ungdomarna som har kommit till Sverige. Det kom som bekant 35 000 förra året - på bara ett år.

Vi ger i Sverige särskilda rättigheter och särskilda förmåner till den som är under 18 år. Det är olika typer av bidrag, särskilt boende etcetera. Det är fullt rimligt att det är så. Men det innebär också att det, allt annat lika, kan vara mer förmånligt för den enskilda att faktiskt uppge en ålder som är yngre än 18 år än den faktiska åldern. Det är detta som den här interpellationen handlar om.

Sveriges flyktingpolitik grundar sig på flera viktiga principer. En viktig sådan princip är att resurser som är avsedda för barn ska gå till just barn och inte till vuxna. Den som är äldre än 18 år får naturligtvis söka asyl och ska bli prövad utifrån det men då som vuxen och inte som barn.

Det är dessutom så att ett barn som kommer till Sverige efter att kanske ha rest över halva jorden utan sina föräldrar för att nå hit inte sällan befinner sig i en ganska utsatt situation. Vad händer om det begås ett brott mot ett barn på ett sådant här HVB-hem av en person som är äldre än 18 år? Vilket ansvar har i så fall vi som politiker för den uppkomna situationen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag lyfte upp detta redan i höstas, och tyvärr har vi sedan dess fått ett antal väldigt tragiska exempel på att just detta har inträffat på flera platser runt om i Sverige.

Herr talman! Jag tror att Sverige kan lära sig mycket av våra grannländer. Jag jämförde siffrorna från 2014 med Danmark, Finland och Norge, och då framgick det att man gjorde medicinska åldersbedömningar på var tredje ensamkommande i Danmark och i Finland. I Norge skedde det faktiskt på tre av fyra ungdomar. I Migrationsverkets årsredovisning ser vi att det förekom endast i 208 fall, vilket innebär att ungefär 3 av 100 blir åldersbedömda här i Sverige med medicinska metoder.

Tittar vi på våra grannländer ser vi också att man där korrigerar upp åldern i betydligt fler fall än vad vi gör i Sverige. Här är det 1 av 20. I Danmark är det ungefär var fjärde och i Norge var tredje. Man kan konstatera att där har man också nått längre. Man har en fungerande ordning.

Jag tycker att det är bra att regeringen nu verkar ha samma uppfattning. Det är ohållbart att det ser ut som det gör i dag. Jag konstaterar, precis som nämns i svaret, att detta lyfts fram i regleringsbrevet för 2016. Samtidigt lyftes det bort 2015. Det är alltså ett steg framåt men från en väldigt låg nivå.

Jag tycker att det var olyckligt att så skedde, dels för att det sedan kom 35 000 personer, dels för att Migrationsverket bara några månader senare helt slutade genomföra dessa bedömningar i egen regi. Jag skulle gärna vilja veta varför regeringen fattade det beslutet då.

Vi har från Moderaterna föreslagit att Migrationsverket till exempel skulle kunna anställa egna läkare för att göra detta. Det finns i dag en särskild id-enhet som granskar handlingar på Migrationsverket, och det vore fullt möjligt med en enhet också vad gäller medicinska åldersbedömningar som är helt avskild från de enheter som arbetar med asylprövningar. Jag tycker att dessa bedömningar bör ske regelmässigt när åldern är osäker.

Jag skulle också med anledning av svaret vilja veta när statsrådet tror att vi kan ha en fungerande ordning på plats i Sverige.

Herr talman! Den här interpellationen är väldigt viktig, för den aktualiserar en problematik som de som arbetar ute på fältet, på boenden och på olika sociala enheter i kommunerna runt om i Sverige har sett väldigt länge. Jag är övertygad om att även migrationsministern, Johan Forssell, jag själv, vice talman Tobias Billström tidigare och alla andra som har varit ute och besökt boenden får signaler om att det finns personer som kommer till Sverige och uppger att de är yngre än 18 år, fast de är äldre.

Det är därför mycket märkligt att det inte har funnits en ordning där man får ett bredare och bättre kompletterande underlag för att kunna fastställa åldern på personerna. Det är precis som Johan Forssell beskriver: Om man är under 18 år har man en rad fördelar inom den svenska asylpolitiken. Det är lättare att återförenas med sina föräldrar, det är lättare att få stanna i Sverige, det är en annan typ av boende och så vidare. Detta gör att det kan finnas incitament för människor att faktiskt uppge en lägre ålder, och vi måste våga medge att så kan vara fallet.

Det betyder absolut inte att alla ungdomar som kommer ensamma till Sverige uppger att de är yngre än vad de är. Så är det absolut inte. Men det finns ett antal som gör det, och då är det viktigt att medicinska åldersbedömningar kan komma till stånd som en del i att få ett bredare underlag för att kunna fatta ett mer korrekt beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar inte bara om att kunna fastställa om en person är över 18 år, utan det handlar likaväl om rättssäkerheten för en asylsökande ensamkommande pojke, vilket det oftast är, att kunna få sin rätt garanterad om han faktiskt är yngre än 18 år men Migrationsverket hävdar någonting annat. Detta går alltså i båda riktningarna.

För Liberalerna är barnrättsperspektivet också väldigt viktigt. I Sverige gör vi skillnad på barn och vuxna. Barn har särskilda rättigheter. Vuxna har särskilda skyldigheter gentemot barn. Om vi får en situation ute på boendena med unga flickor och pojkar på 13, 14 och 15 år som blandas med personer som är över 20 år, och sedan i takt med att det kanske blir mindre bemanning också blir väldigt pressat, så är det absolut inte tillfredsställande.

Barnrättsperspektivet handlar också om att kanalisera resurser rätt. Resurser som ska gå till barn ska inte hamna hos personer som är över 18 år. Därför är bedömningarna viktiga. Jag tycker också att det framgick av statsrådets svar att statsrådet delar vår grundhållning i frågan.

De medicinska åldersbedömningarna är inte helt vattentäta. Det vet vi. Det är därför man ska använda ordet bedömning och inte bestämning, har jag förstått. Det är fråga om bedömningar. Genom att röntga visdomstanden och göra en medicinsk bedömning kan man med ungefär 90 procents säkerhet fastställa om en person är över eller under 18 år. Det kan komplettera andra delar.

Varför kan man inte utreda möjligheten att i sådana fall låta läkare i andra länder, i till exempel våra nordiska grannländer, göra de medicinska bedömningar som svenska läkare vägrar att göra? Det är ändå angeläget att de medicinska åldersbedömningarna kommer till stånd.

Herr talman! Vi är helt överens om att det är viktigt att vi får åldersbedömningarna till stånd. Det är viktigt att vi får ordning i denna fråga. Det handlar bland annat om utgångspunkten att inga barn ska behandlas som vuxna. Inga vuxna ska heller behandlas som barn. Det är vad vi måste säkerställa.

Detta är viktigt i fråga om asylprövning och i fråga om resursanvändning, som bland annat Johan Forssell pekade på, och det är kanske ännu viktigare ur en säkerhetsaspekt. Det är inte lämpligt att vuxna bor i barnboenden. Vi måste se till att åldersbedömningarna kan göras.

Fredrik Malm sa att det var märkligt att det inte finns en ordning på plats. Jag kan instämma i att det är märkligt. Rättare sagt är det kanske inte så förfärligt märkligt. Det här är en av de gamla surdegarna som den gamla regeringen lämnade efter sig.

Orsaken till att vi befinner oss där är de nya riktlinjerna som kom 2012 från Socialstyrelsen. De gjorde att frågan totalt gick i baklås. Det finns en grupp barnläkare som inte vill vara med och göra bedömningarna. Med de nya riktlinjerna från Socialstyrelsen gavs läkarna i princip vetorätt mot åldersbedömningarna, vilket innebar att det blev svårare och svårare att genomföra dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gjorde den gamla regeringen 2012 för att lösa de knutarna? Ingenting. Vad gjorde den gamla regeringen 2013 för att lösa knutarna? Ingenting. Vad gjorde den gamla regeringen 2014 för att lösa knutarna? Ingenting.

Detta är en sådan uppgift som vi har fått ta oss an för att hitta ett system och en lösning på. Jag har goda förhoppningar om att vi ska klara detta.

Jag omtalade i mitt svar Socialstyrelsens projekt för att ta fram en bättre och rättssäker metod. Jag träffade Socialstyrelsens ledning för två veckor sedan. Nästa månad, i april, om planeringen håller - ingenting talar emot detta - kommer Socialstyrelsen att gå ut med sina resultat. Man har tagit fram en ny och mer rättssäker metod med ett mindre spann. Det ska vara en mer säker metod för att veta precis hur gamla ungdomarna är. Tekniken har moderniserats. Arbetet ska vara färdigt när det gäller metoden i april - i varje fall ska det finnas ett förslag.

Därefter måste det komma en organisation på plats. Migrationsverket tillsammans med någon ytterligare aktör ska se till att arbetet påbörjas. Det har talats om vilken typ av insatser som behöver göras. I vår planering tänker vi nu på Rättsmedicinalverket, som kan bygga upp en sådan kapacitet så att man kan vara med tillsammans med Migrationsverket och genomföra åldersbedömningarna.

Jag ser framför mig att vi under det här året kommer att få till stånd en fungerande ordning. Det är sannerligen viktigt att den kommer på plats. Det ligger många asylprövningar framför oss.

Utöver detta vill jag säga att det är viktigt att inte bara få en sådan ordning på plats utan också att bedömningen kan göras tidigare i processen, helst redan i samband med att människor ska placeras i boenden. Nu sker ofta prövningen långt senare vid själva asylprövningen. Men ur säkerhetssynpunkt är det bra att göra åldersbedömningen tidigare.

Herr talman! Jag tycker att migrationsministern slirar lite på sanningen i sin historieskrivning. Visst borde säkert fler medicinska åldersbedömningar ha skett under Alliansens tid vid makten, men de skedde faktiskt. De skedde i en betydligt större andel av de sökande eftersom det kom betydligt färre människor till Sverige.

Vad Morgan Johansson sedan gjorde när han klev in i Rosenbad som ny migrationsminister var att han i regleringsbrevet till Migrationsverket helt strök formuleringen om att öka användningen av medicinska åldersbedömningar. Den fanns inte med det året. Jag tycker nog att Morgan Johansson ska vara försiktig med att säga att andra inte har gjort tillräckligt, mot bakgrund av hur den här regeringen själv agerade när man fick möjlighet att påverka.

Jag tycker att dagens ordning är märklig. I grunden ligger bevisbördan när det gäller ålder på den enskilde. Det är naturligt. Problemet i dag är att Migrationsverket godtar den uppgivna åldern om det inte är uppenbart så att man är äldre än 18 år. Problemet är att det är svårt för vem som helst att titta på en person och säga att personen är 18, 20, 22 eller 16. Principen att bevisbördan ligger på den enskilde måste gälla även i praktiken. Man måste kunna styrka sin ålder om det inte är uppenbart att man är yngre än 18 år. Det är rakt motsatt mot i dag. Om man inte kan styrka åldern med ett id-kort - det är få som är inne i systemet som har haft med sig ett id - bör det ske med hjälp av en åldersbedömning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så långe det inte sker, och när praxis ser ut som den gör, menar vi att Migrationsverket bör kontrollera åldern, eller bedöma sannolikheten, i betydligt fler fall än i dag. Det bör egentligen ske för samtliga som befinner sig i den gråzonen.

Vi föreslog redan i höstas att Migrationsverket skulle kunna anställa egna läkare här och nu. Jag är medveten om att det pågår ett arbete hos Socialstyrelsen. Vi får väl se vad som kommer fram av det arbetet. Men som jag påpekade redan i höstas i fråga om den rekommendation som Socialstyrelsen då gav - och den gäller fortfarande i dag - finns det inga formella hinder mot att använda sig av den. Ibland låter det som att det skulle vara ett helt tomt fält, att det inte finns någonting att förlita sig på. Det finns faktiskt en rekommendation, och den gäller även i dag.

Hur ser statsrådet på modellen att Migrationsverket ska återta ansvaret för att göra dessa bedömningar? Vi vet inte hur många, men vi vet att det finns människor som kommer till Sverige och uppger en felaktig ålder. Ibland kan det vara för att de inte vet själva hur gamla de är, men jag tror att det i merparten av fallen finns incitament av olika slag för dem att säga att de är yngre än vad de egentligen är.

Anser statsrådet att det ska få konsekvenser om man medvetet uppger en felaktig ålder? Även om asylrätten är grundläggande skulle det kunna bli fråga om en sänkt ersättning så att det alltid ska finnas incitament att redan från dag ett uppge korrekt ålder.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är givetvis bra att man försöker skynda på processen. Sedan har statsrådet en koalitionspartner i regeringen att övertyga. Det kan bli lite tuffare.

Sanningen är den, tror jag, att vi alla behöver fundera över vilka fördelar och vilka nackdelar som finns med den svenska migrationspolitiken i vid mening och vilket ansvar våra respektive partier har för att vi nu hamnar i en situation där vi tvingas till många panikåtgärder.

Samtidigt ser vi när vi tittar på den här specifika situationen att inflödet av ensamkommande ungdomar, i huvudsak pojkar, var betydligt lägre för en tre fyra fem år sedan än det är nu. Vi fick en extremt speciell situation under förra hösten, som riskerar att fortsätta och som jag tror har aktualiserat den här frågan mer än tidigare. Inte minst har nog fler och fler fått upp ögonen för den här problematiken sedan förra hösten.

Men frågan kvarstår. Om det finns riktlinjer från våra myndigheter som bygger på att man ska kunna genomföra medicinska åldersbedömningar efter först en barnläkarundersökning och sedan en åldersbedömning hos folktandvården är det mycket märkligt om inga läkare vill utföra detta. Då finns det läkare i till exempel våra grannländer som borde kunna genomföra de här medicinska bedömningarna lika väl så att de i alla fall blir gjorda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Problemet var ju att riktlinjerna som Socialstyrelsen tog fram 2012 innebar att det utlåtande som barnläkarna skulle ge efter ett samtal var det som skulle vara vägledande för domstolen och Migrationsverket. Den medicinska bedömningen, alltså själva röntgenplåtarna, skulle inte ligga med i det underlaget.

Det var så upplägget var, och det var det som gjorde att hela frågan gick i baklås. Från 2012 och framåt blev det svårare och svårare att göra åldersbedömningarna. Så blev det, helt enkelt. Till slut fick Migrationsverket ge upp. Det gjorde man på hösten 2015 för att man helt enkelt inte fick några åldersbedömningar gjorda.

Det kvittar egentligen vad som står i regleringsbrevet - om man inte får åldersbedömningarna gjorda för att man inte får någon att göra dem, ja, då står man där.

Min kritik tidigare mot den gamla regeringen var att man inte tog tag i detta redan 2012 och 2013, när man ändå såg att det blev svårare och svårare att få åldersbedömningarna utförda.

Nu låser vi upp de knutarna. Socialstyrelsen tar fram en metod som är mer rättssäker än den tidigare, som vi ju vet har fått kritik för att den har ett alltför stort spann - plus minus två år. Det ser man är ett bekymmer. Nu har man en ny teknik på gång som gör att man har en mer rättssäker metod där spannet är mindre. Jag är övertygad om att den kommer att kunna fungera. Samtidigt ser man över sina egna riktlinjer, vilket är väldigt viktigt.

När det gäller vem som ska utföra detta tror jag på ett samarbete mellan Migrationsverket och, som jag sa i min tidigare replik, Rättsmedicinalverket. Vi är på väg fram med uppdrag till de två myndigheterna för att se till att systemet börjar fungera.

Jag har ganska goda förhoppningar om att vi ska kunna få detta att fungera redan under det här året, förhoppningsvis redan i början av hösten. Men då krävs det att både tekniken och den nya organisationen är på plats. Angeläget är det; det är vi överens om. Vi måste få systemet att funka.

Jag vill också se till att vi kan tidigarelägga åldersbedömningarna så att de inte sker i slutskedet, det vill säga vid själva asylprövningen, utan redan i samband med att man kommer till Sverige. Det har ju stor betydelse för vilken typ av boende man placeras på, inte minst ur säkerhetsaspekt.

Herr talman! Jag tror inte att det kvittar vad som står i regleringsbrevet. Det är så regeringen styr sina myndigheter.

Därför tyckte jag att det var beklagligt att Morgan Johansson och regeringen strök detta i det dåvarande regleringsbrevet. Det sände en mycket olycklig signal, särskilt mot bakgrund av att det samma år kom 35 000 ensamkommande och att Migrationsverket just det året gav beskedet att man skulle sluta genomföra detta.

Samtidigt tycker jag att det är positivt att regeringen lägger in skrivningar i årets regleringsbrev. Det är bra. Det sätter ett tryck på myndigheterna. Det innebär att regeringen pekar med hela handen och beskriver vad som är viktigt och vad man ska arbeta med. Det är min hållning i fråga om regleringsbreven.

Vi får se vad detta leder till. Jag tycker att det verkar som att statsrådet är ganska optimistisk, och det välkomnar jag verkligen. Vi behöver de här bedömningarna nu, inte bara för dem som kommer till Sverige nu utan för att vi har ett mycket stort antal ungdomar - och vuxna, tror jag - som redan befinner sig i systemet. Vi har alltså en stor stock av människor som vi måste arbeta av, och vi behöver få detta på plats så snart som möjligt. Jag ska följa det här med stort intresse framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar också hur statsrådet ser på frågan om dem som medvetet uppger fel ålder. Det förekommer ju faktiskt att man senare får fram id-handlingar eller att de själva berättar att de har en annan ålder. Jag tycker att det är en väldigt viktig princip att det ända från början finns starka incitament för att alltid säga som det är. Man ska uppge korrekt ålder oavsett om den är 16, 18 eller 20 år. Är regeringen beredd att titta på om det skulle kunna få några konsekvenser om man inte uppger rätt ålder?

Herr talman! Jag är som Johan Forssell noterat ganska optimistisk om att vi ska kunna få ett system på plats som är mer rättssäkert än det tidigare och som kommer att fungera, i motsats till det tidigare.

Vad jag sa om regleringsbrevet är att det inte spelar någon roll vad man skriver i brev om man inte får någon att faktiskt leverera det man vill ha. Bakgrunden som jag pekade på var precis den: Med de riktlinjer som Socialstyrelsen tog fram byggde man in motsättningar och låsningar, som den gamla regeringen inte alls brydde sig om att låsa upp. Det gör vi nu, och det är hög tid att vi får ordning på detta.

När det gäller frågeställningen hur man ska bedöma om den enskilde inte uppger rätt ålder är det ju så att bevisbördan ligger på den enskilde. När en asylprövning görs är det man själv som ska göra troligt dels att man har ett skyddsbehov, dels vilken ålder man har. Åldersbedömningen är i den meningen ett erbjudande till den enskilde att styrka sin uppgift. Om man inte tar det erbjudandet får man såklart svårare att göra sina påståenden troliga, och det vägs in i bedömningen som Migrationsverket gör när det gäller asylprövningen.

Jag har som sagt ganska goda förhoppningar om att vi ska kunna få ordning på detta, och det så fort som möjligt. Redan under det här året ska vi få både systemet och organisationen på plats. Jag hoppas att vi också ska kunna få volym på åldersbestämningarna. Det behöver vi nu eftersom det kom så pass många förra året.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Sten Bergheden har frågat mig om jag delar Transportstyrelsens bedömning att 70 extra trafikpoliser räcker för att klara att täcka det ökade behovet av flygande fordonsbesiktningar om besiktningsintervallet ändras. Vidare har han frågat om jag anser att polisen under rådande förhållanden har möjlighet att avdela 70 extra poliser för att utföra det ökade antalet flygande besiktningar som utredningen föreslår. Slutligen har Sten Bergheden frågat om jag anser att Polismyndigheten bör få ökade ekonomiska anslag för att kompensera för kostnaderna som ett större antal flygande besiktningar innebär om Transportstyrelsens förslag blir verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

EU antog 2014 det så kallade besiktningspaketet, som består av tre direktiv vilka reglerar periodisk provning av fordon och tekniska vägkontroller. Transportstyrelsen har i ett underlag till regeringen föreslagit hur Sverige skulle kunna införliva direktiven. Rapporten har varit på remiss till berörda parter, såväl offentliga som privata, och intresseorganisationer. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Av Transportstyrelsens förslag framgår att ändrade besiktningsintervall avser lätta fordon, framför allt personbilar. Detta har ingen direkt koppling till det utökade antalet flygande inspektioner. Där handlar det i stället om tunga nyttofordon, det vill säga lastbilar och bussar. Direktiven ska vara införlivade i samtliga medlemsstater senast i maj 2017 och tillämpas från och med maj 2018.

Det är Polismyndighetens ansvar att bedöma hur den samlade resursen ska användas och att kompetensförsörjningen är väl avvägd i förhållande till verksamhetens behov. Möjligheten till effektiv verksamhet har tidigare begränsats av att befogenheter, ansvar och prioriteringar varit underställda beslut i varje polismyndighet. Ombildningen av polisen till en sammanhållen myndighet möjliggör både en effektiv resursfördelning över landet och en enhetlig tillämpning av lagstiftningen.

Mot bakgrund av den senaste tidens omvärldsutveckling kom Polismyndigheten den 25 januari in med ett underlag till regeringen. Där framgår det att myndigheten fram till och med 2020 kan behöva öka antalet poliser med mellan 1 500 och 2 500 och antalet civilanställda med mellan 1 000 och 1 600 personer. I det budgetunderlag som Polismyndigheten har lämnat före den 1 mars har myndigheten specificerat sina resursbehov. Därefter kommer regeringen i vanlig ordning att bereda detta inom ramen för arbetet med nästa års budgetförslag.

Jag ska passa på att be interpellanten om ursäkt för att vi har dröjt lite grann med detta svar.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Även om svaret har dröjt är det bra att jag får tillfälle att ta upp denna fråga innan ni fattar beslut.

Det är redan i dag, med den trafikpolisbemanning som vi har, en stor oro ute på våra vägar. Det är egentligen av denna anledning som jag skulle vilja veta ministerns och regeringens syn på detta. Är det möjligt att flytta ut ytterligare verksamhet som i dag bedrivs på besiktningsstationer för att öka antalet faktiska kontroller på väg av fordon och försöka stoppa olagliga fordon på väg i stället för att stoppa dem i en besiktningshall? Är det rätt väg att gå?

Redan i dag är det många fordon som körs omkring ute på våra vägar och har både körförbud och allvarliga fel. De är oförsäkrade, och det är fel däck, rattonykterhet och dåliga bromsar. Vi ser dagligen notiser i tidningen om att det har skett olyckor på grund av att trafiksäkerheten inte kan upprätthållas och, i många fall, även på grund av att det är brist på kontroller ute på våra vägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om nu polisen får ett nytt uppdrag att ta hand om ännu fler bilar där ute och får ett antal kronor och ett antal poliser för detta, hur stor risk är det att polisen ändå kommer att använda resurserna någon annanstans i sin verksamhet? I så fall har vi nämligen flyttat en kontrollverksamhet ut till en annan kontrollverksamhet, som faktiskt inte blir utförd. Jag vet att polisen självklart har möjlighet att disponera både ekonomi och polisresurser på ett sätt som ska vara helhetsmässigt bra, men bekymret är om vi flyttar ut en verksamhet eller ett ökat tryck på något och efterlevnadskravet inte kommer att uppfyllas som vi kan önska.

Frågan är alltså om ministern ser en risk att polisen, även om de får resurserna och fler poliser för att klara detta, faktiskt kommer att använda resurserna någon annanstans om det behövs.

Jag har även en annan fråga. Jag vet att både ministern och andra från socialdemokratiskt håll tidigare diskuterade att man skulle ge trafikpolisen ett tydligare uppdrag, liknande det tyska BAG. Det är alltså en trafikpolismyndighet som Tyskland har. Är det en intressant lösning på frågan hur vi kan säkra trafikpolis på våra vägar med både resurser, ekonomi, och ett eget budgetansvar - helt enkelt ett eget uppdrag?

Herr talman! Vi vet att antalet kontroller när det gäller alkohol och annat på våra vägar också har minskat över tid. Vi vet även att vi har fått in mindre böter på grund av att vi har färre kontroller, vilket också påverkar budgeten totalt sett i statskassan. Jag vet att Dagens Nyheter nyligen gjorde en utredning där man konstaterade att bötesnivåerna sjunker. Det betyder att vi får mindre resurser samtidigt som det är färre kontroller ute på våra vägar. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar från ministerns sida om hur han ser på den utvecklingen och om vi ska försöka bryta den på något sätt.

Herr talman! Jag ska börja med det sista. Jag ser inget direkt problem med att bötesbeloppen minskar om det inte också leder till ett annat agerande ute på våra vägar.

Ytterst är det nämligen så att det - oavsett om det gäller fortkörning, onykterhet eller vad man än vill kontrollera - är beteendet vi vill förändra. Det handlar inte om att vi vill ha in maximalt med pengar till statskassan. Där har exempelvis Sverige valt en helt annan väg än England när det gäller de automatiska trafikkamerorna. England väljer att maximera böterna men har fått en väsentligt mindre påverkan på hastigheten, medan vi har valt att få maximal påverkan på hastigheten men inte få in så mycket pengar. Jag menar nog att den svenska linjen är ett bättre vägval.

Sedan ställer Sten Bergheden frågan om jag ser en risk, och nej, jag ser faktiskt inte den risken. Skulle vi tillföra resurser till polisen är jag övertygad om att polisen kommer att göra detta.

Hur ser jag på en utveckling som den tyska; skulle det vara en rimlig utveckling även i Sverige? Där är jag mer tveksam. Jag är beredd att titta på det. Jag är beredd att titta på väginspektörer. Tyskland är dock egentligen en federation med delstater, vilket är förklaringen till deras val av organisationsmodell. Men jag vill heller inte helt utesluta någon form av vägorganisation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan rör egentligen besiktningsintervallen. Jag tror att det är en klok väg att gå att ha glesare besiktningsintervall, från ett till två år. Skälet till det är inte att jag tror att man kan låta polisen göra det som görs i besiktningshallen utan att fordonen har blivit så mycket bättre. Det är ju det som är grunden för EU-direktivet. Sten Bergheden tar upp körförbud och onykterhet, men det är ju frågor som inte upptäcks i någon besiktningshall. Vi gör inga utandningsprov i besiktningshallen. Körförbudet är möjligtvis en effekt av att du inte har besiktat bilen, men det är ingenting som upptäcks i besiktningshallen.

Det handlar i stället om att göra andra saker. På nykterhetsområdet började redan den förra regeringen med försök med alkobommar i våra hamnar. Det tycker jag var en klok utveckling, och jag tror att vi ska gå vidare och sätta upp alkobommar i fler hamnar. Förhoppningsvis kommer vi att få ett myndighetssamarbete på plats när det gäller detta, så att vi kan permanenta de försök med alkobommar som finns.

När det gäller att upptäcka körförbud, bristande försäkring och bristande skatt är nu 100 polisbilar utrustade med automatisk nummerplåtsavkänning som alltså, utan att det behövs en aktiv åtgärd från en polisman, kan varna för att skatten eller försäkringen inte är betald - eller om ägaren saknar körkort, etcetera. Det tror jag också är en teknisk utveckling som gör att vi får ut otroligt mycket mer resultat av de resurser vi har.

Jag tror därför på en fortsatt teknisk utveckling, och jag tror på att ha bra trafikresurser. Den främsta kompetensen på trafikområdet måste vi dock rikta in på de tunga fordonen och inte på personbilar och de lätta fordonen, där vi har sett en väldigt bra teknikutveckling. Bilarna håller längre, och det blir färre och färre anmärkningar på dem i besiktningen. Vi ska alltså i stället koncentrera oss på lag och ordning och de tunga fordonen på våra vägar. Där förekommer det betydande fel som riskerar att ge stora brister för trafiksäkerheten.

Herr talman! Tack för ett bra svar så långt, ministern! Jag delar dock kanske inte uppfattningen att det inte finns någon risk med att inte ge trafikpolisen eller polisen ett tydligare uppdrag i denna fråga.

Av erfarenhet vet vi att man använder en hel del trafikpoliser och annat till många andra verksamheter. I vissa lägen är det sådant som självklart måste utföras, men det är klart att det är allvarligt om det hela tiden blir så att trafiksäkerheten och trafikpolisen får ta smällen när man behöver omfördela vissa resurser - särskilt om vi samtidigt tillför fler uppgifter och från samhällets sida faktiskt förväntar oss en ökad kontroll med hjälp dessa extra poliser och resurser, och sedan inte får det levererat av polisen därför att man prioriterar bort.

Jag skulle därför gärna se att man oavsett vilken väg man går ger ett tydligare uppdrag till både trafikpolisen och polisen att lösa dessa frågor och att det kan redovisas. Trenden är nämligen lite alarmerande nu med tanke på att vi dagligen kan se olyckor som beror på rattonykterhet, samtidigt som vi vet att antalet onyktra förare ökar därute medan kontrollerna minskar. Om detta får fortsätta innebär det ju att det finns en stor risk att ännu fler tar chansen, med tanke på den minimala risken att bli ertappad vid förseelserna. Någonstans måste alltså detta brytas för att inte fler människor ska dö på vägarna på grund av bristfällig kontroll som gör att folk är beredda att ta större risker med tanke på den lilla risken att faktiskt bli ertappad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan är det ju så att det på våra vägar i dag finns oerhört mycket annan kriminalitet som åker omkring. Det är stöldtransporter där varor och annat forslas in i och ut ur landet. Det innebär ju att det om vi inte har tillräcklig kontroll på det här området - både när det gäller att kunna gå igenom fordon och när det gäller lagligheten i bromsar och annat runt omkring, liksom kunskapen runt det - finns en risk att detta blir ett område där man tänker att det är helt riskfritt att köra på de svenska vägarna, eftersom det är minimal risk att möta en trafikpolis eller bli ertappad. Den biten tror jag att det är viktigt att bryta.

Jag tycker att det är bra att ministern tar upp alkobommarna och faktiskt är lite tydligare än regeringen har varit hittills i de frågorna.

Jag delar helt den uppfattningen. Det har ju pågått försök med alkobommar, och det otroligt viktigt att man får upp sådana i hamnarna. Även om de inte alltid är i funktion innebär det ändå en stor risk för de personer som tar bilen och är onyktra när de tar sig i land. Bara det restriktiva urvalet gör säkert att fler avstår från att ta den risken. Alkobommarna har ett bra förebyggande syfte, om de sätts upp. Det rör sig ändå om en relativt liten peng för att kunna rädda liv och hindra folk från att komma ut på vägarna.

Jag vill gärna se lite mer handlingskraft här, det vet ministern att vi stöttar och har jobbat med. Jag tror i alla fall att ministern jobbade med den frågan före valet, och det är bra om han jobbar med den även efter valet.

Herr talman! Jag vill ta upp en sak till. Antalet bilar ökar på våra vägar. Både utländska och inhemska bilar ökar, vilket ökar trycket ännu mer på vägarna. Därför skulle jag vilja att ministern utvecklade svaret om ett tydligare ansvar för den trafikpolis som faktiskt finns på våra vägar.

Herr talman! Jag måste bara rensa siffrorna lite. Trots att trafikpolisarbetet minskade under den moderatledda regeringen, och trots att antalet fordon steg under den moderatledda regeringen minskade trafikdöden och trafikolyckorna väsentligt. Det är inte så att vi ser en kraftig ökning av rattonykterhet, trafikolyckor eller trafikdöd, tvärtom.

Under såväl den moderatledda ledda regeringen som under den socialdemokratiskt ledda regeringen sjunker antalet trafikolyckor och antalet trafikdöda. Och antalet fortsätter att minska, trots att man skulle kunna tro att det var tvärtom, att man började med att plocka de lägst hängande frukterna och att det sedan skulle bli svårare och svårare att minska antalet dödade och skadade i trafiken. Men glädjande nog har vi den motsatta utvecklingen. Vi får inte låtsas som att vi har en annan utveckling än vad vi har.

När det gäller den andra frågan ska vi naturligtvis ha poliser som jobbar speciellt med trafiken. Det ska vara en hög kompetens bland dessa trafikpoliser. Utbildningen och vidareutbildningen ska vara bra.

Självklart ska helt andra poliser ibland vara med och stötta trafikpolisen när det är större razzior eller omfattande kontroller. Lika självklart är det att om vi har en extrem situation i landet, om vi har den första gränskontrollen sedan 1994 som binder stora polisresurser och om vi har det största terrorhotet i Sverige någonsin som binder stora resurser, då kommer detta att drabba även den trafikpolisiära verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har inte tusentals poliser på hyllan som vi bara kan ta ned därifrån och sätta in i gränsbevakningen. Vi har inte tusentals poliser på hyllan som vi bara kan placera ut på gator och torg när vi har det största terrorhotet någonsin. Vi har exakt det antal poliser som den moderatledda regeringen dimensionerade för. Ställs vi inför större utmaningar än någonsin, då blir vi tvungna att använda oss av hela poliskårens samlade styrka. Det har vi gjort, och det är bra. Och jag glad över de lyckade resultaten av dessa insatser.

Herr talman! Är det något parti som välkomnar polisens förslag om fler poliser är det vi moderater. Vi anser helt enkelt att det är bra om det går att få fram fler poliser - detta med tanke på att befolkningen, terrorhot, kriminalitet och annat har ökat. Även internetbrott gör att man behöver jobba på bredare front i framtiden. Det kommer att krävas fler poliser och fler specialutbildade poliser.

Det finns en antydan i svaret, och det är anledningen till min oro och till att jag ställde den här interpellationen. Jag förstår mycket väl att polisen vid terrorhot och annat tillfälligt måste omdisponera resurserna. Men om det alltid - som det har gjort hittills - ska drabba polisverksamheten på vägarna, då får vi ingen kontinuitet, ingen kunskapsuppbyggnad, ingen polis som kan jobba effektivt. Trafikpolisen splittras och slås hela tiden sönder av olika uppdrag.

Jag tror att det finns en risk om man i den situationen lägger ut ytterligare uppdrag på den här verksamheten. Man skickar med pengar och fler poliser, men det finns ändå en risk för att det inte blir någon verkstad där ute. Då riskeras trafiksäkerheten. Det finns många äldre fordon i Sverige som i vissa fall kanske repareras bara precis lagom till besiktning eller direkt efter besiktning. Minskar man då besiktningsintervallet måste man på något vis ha beredskap för att den personen kanske kör ytterligare ett år med dåliga bromsar eller andra trafikfarliga brister.

Jag tackar ändå ministern för svaret, och jag hoppas att vi snabbare än så kan få upp fler alkobommar som också är en viktig del i det här sammanhanget.

Herr talman! Jag vill tacka Sten Bergheden för en bra interpellationsdebatt. Jag konstaterar att vi i stora stycken är överens om vikten av att behålla kompetens i trafikpoliskåren och att vi har en tillräcklig numerär på våra vägar som ser till att lag och ordning upprätthålls. Det gäller de brott som finns inom persontrafiken och den ganska omfattande brottsligheten inom den tunga trafiken.

Tillsammans kommer vi nog att kunna jobba vidare i den här frågan. Jag ser fram emot att debattera den fler gånger med Sten Bergheden när vi kan mäta resultaten av de insatser som görs.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jessica Rosencrantz har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att göra Stockholms förorter tryggare. Hon har också frågat mig om jag ämnar verka för ett återinförande av målet om 20 000 poliser i hela Sverige.

Enligt nationella trygghetsundersökningen ökar tryggheten och minskar brottsligheten generellt sett i Stockholm och i övriga landet. I vissa utsatta områden, framför allt i förorterna till våra storstäder, går dock utvecklingen i motsatt riktning. Otrygghet har i vissa av dessa områden kommit att bli vardag. Denna utveckling har pågått under en längre tid och är allvarlig.

Polismyndigheten har under ett antal år kraftsamlat genom riktade insatser i förorterna i Stockholm, i synnerhet i Rinkeby och Tensta. Orsakerna till problemen är dock så komplexa att de inte kommer att kunna motverkas enbart genom polisiära insatser. För regeringen är det mycket angeläget att vidta åtgärder som kan bidra till att förbättra situationen i dessa områden. Möjligheten att leva ett tryggt liv utan brottslighet ska inte vara beroende av i vilket område människor bor. Problematiken måste bemötas från flera håll och genom gemensamma insatser från hela samhället. Inte minst krävs det åtgärder för att minska de sociala klyftor som skapar förutsättningar för dessa problem. Arbetstillfällen, bra bostäder, en bra skola och ett inkluderande samhälle är grundläggande för att vända utvecklingen.

I december presenterade rikspolischefen 14 särskilt prioriterade områden där polisregionerna ska intensifiera det brottsbekämpande, brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet. Kommun- och områdespoliser ska finnas i de särskilt prioriterade områdena, och dessa ska tillsammans med övrig personal arbeta för att skapa trygga områden.

Regeringen har presenterat flera konkreta åtgärder där problemen i utsatta områden behandlas särskilt. Som exempel kan jag nämna regeringens uppdrag till Polismyndigheten och elva andra myndigheter att utveckla former för lokal samverkan mot organiserad brottslighet. I uppdraget har regeringen poängterat vikten av att arbeta mot organiserad brottslighet i särskilt utsatta områden. Regeringen har också gett Polismyndigheten i uppdrag att skapa förutsättningar för att ytterligare kunna motverka förekomsten av illegala vapen och explosiva varor inom landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har även intensifierat det brottsförebyggande arbetet med en nationell satsning. Brottsförebyggande rådet har dessutom fått i uppdrag att kartlägga åtgärder mot kriminalitet och för ökad trygghet i socialt utsatta områden. Resultaten presenteras i november.

I februari uppgav Polismyndigheten att det fanns 20 187 poliser, vilket är 136 fler än 2014. Efter att målet om 20 000 poliser har avskaffats har alltså antalet poliser ökat. Regeringen har tidigare gett uttryck för uppfattningen att Polismyndigheten bäst bedömer vilken kompetensmix som krävs för att klara myndighetens uppdrag. Polismyndigheten lämnade den 29 februari ett budgetunderlag till regeringen. Av underlaget framgår att myndigheten bedömer att antalet polisanställda behöver öka med 3 300 personer under perioden fram till och med 2020. Regeringen avser att noga följa utvecklingen för Polismyndighetens förutsättningar att fullfölja sitt uppdrag.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Mellan 2013 och 2015 dog 21 personer i skjutningar i Stockholm, 17 personer i Göteborg och 7 i Malmö. Dödsskjutningar är dramatiskt många fler i svenska storstäder i jämförelse med hur det ser ut i våra grannländer. Köpenhamn, Oslo och Helsingfors tillsammans har hälften så många dödsskjutningar som vi har sett i Stockholm. Statistiken talar sitt tydliga språk. Men vi kan inte acceptera att vår huvudstad blir känd för våld och dödskjutningar.

Statistiken visar också hur våldet och otryggheten drabbar dem som redan är mest utsatta. Var fjärde skottlossning i Stockholms län ägde rum i två redan väldigt utsatta stadsdelar där bara 5 procent av länets befolkning bor.

Herr talman! Bilden av den segregerade otryggheten i vår huvudstad bekräftas av Polismyndighetens rapporter, Stockholms Handelskammare och Brå. Främst är det utrikes födda kvinnor som drabbas av otryggheten.

Polismyndigheten har pekat ut 53 områden i Sverige som präglas av svårigheter för polisen att fullfölja sitt uppdrag, parallella samhällen och våldsbejakande religiös extremism. I Stockholm är Husby och Rinkeby-Tensta utpekade som två av de mest utsatta områdena.

Polisen menar att man behöver en större närvaro, mer resurser och fler poliser för att komma till rätta med problemen. Därför har Moderaterna föreslagit att vi ska ha 1 000 fler poliser och att vi ska återinföra den förra regeringens mål om minst 20 000 poliser. Vi behöver fastslå en lägsta toleransnivå: antalet poliser får aldrig bli mindre än så.

Jag menar att otryggheten är vår tids stora jämställdhetsfråga. I Stockholm ska man vara lika trygg på Rinkeby torg som på Nytorget, kvinnor ska inte jagas av självutnämnda moralpoliser i vare sig Tensta eller Nacka och blåljuspersonalen ska kunna arbeta ostört i såväl Husby som Enskede. Av rädsla för stigmatisering av förorten har politiker ofta sett mellan fingrarna när det gäller kriminalitet och kvinnoförtryck.

En ny studie visar att 63 procent av unga i Stockholms förorter inte får ha en relation med någon av en annan etnicitet på grund av press hemifrån. En av tio kvinnor vågar inte gå ut i sitt bostadsområde om nätterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill inte att den huvudstad jag bor i ska ha jämställdhet innanför tullarna men hedersförtryck utanför. Det är dags att jämställdhetsdebatten flyttar fokus från styrelserummen till förorten. Regeringen Löfven sviker just nu kvinnorna i förorten.

Statsrådet är inte sen med att rada upp exempel på utredningar som görs, och det är ju bra att de görs, men problemet finns här och nu. Förortens kvinnor, och för den delen män, är i dag utsatta för förtryck och våld.

Är Anders Ygeman beredd att stävja våldet i våra förorter här och nu? Hur vill regeringen i så fall minska skjutningarna och öka tryggheten? Är man beredd från regeringens sida att säga ja till Alliansens förslag om minst 20 000 poliser? Det måste vara en lägsta toleransnivå. Är Anders Ygeman beredd att säga ja till Moderaternas förslag om 1 000 fler poliser för att säkra att våra förorter återigen blir trygga platser att leva och verka på?

Herr talman! Vi tror att man inom polisen är bäst lämpad att själv avgöra personalmixen. Det kan behövas civilingenjörer, civilekonomer och olika typer av annan personal. Det var ett olyckligt misstag av den moderatledda regeringen att slå fast ett siffermål för en viss anställningskategori. Det är en typ av siffermål som man inte har valt att ha för någon annan verksamhet. Ska det vara ett mål på till exempel Försäkringskassan hur många handläggare vi har i stället för att se till resultaten? Det finns ingen annan samhällssektor där man sätter mål på det här sättet.

Man kan också notera att efter att målet avskaffades har antalet poliser blivit större. Det tyder också på att Polismyndigheten har den bästa kompetensen att avgöra den frågan. Vi vill låta polisen vara just poliser och få styra en större del av verksamheten. Jag tror att det är positivt, och jag tror att det vore bra om även Moderaterna anammade den synen på verksamheten och på professionen. Polisen är väl skickad att göra den typen av avvägningar.

Jag delar Jessica Rosencrantz kritik mot den tidigarevarande regeringen och kanske även mot tidigarevarande socialdemokratiska regeringar om att för lite har gjorts för att vända utvecklingen i förorterna och mot brottsligheten där.

Jag tycker att samhället i alltför hög grad har lämnat förorterna i sticket. Men det gäller också den sociala utvecklingen. Vi har haft en period med åtta tio år av växande klyftor, stigande arbetslöshet och sjunkande skolresultat. När den typen av negativ utveckling koncentreras till ett antal områden är det inte så konstigt att vi också får en brottslighet som resultat av den utvecklingen. Därför måste insatserna inte bara handla om fler poliser i de här utsatta områdena och tuffare tag mot vapen som regeringen har föreslagit och polisen nu håller på med, utan det måste också vara åtgärder för att vända den sociala utvecklingen.

Det är därför det är så glädjande att arbetslösheten nu sjunker efter att ett antal år ha stigit. Sysselsättningen stiger, och den stiger inte bara bland de etniska svenskarna mitt i livet som Reinfeldt talade om, utan den stiger snabbast bland utlandsfödda kvinnor.

Vi måste göra mer för att vända utvecklingen i skolan. Vi måste satsa mer resurser på skolor i de utsatta områdena för att skapa en social trygghet och en social utveckling. Vi måste också ha fler poliser ute i de här områdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är det glädjande att polisen nu prioriterar de 14 mest utsatta områdena för att säkerställa att där finns områdespoliser och lokalpoliser. Därför är det glädjande att det kommer att öppnas en ny polisstation i Rinkeby med över 200 polisanställda. Därför är det glädjande att det i Göteborg och Malmö har kunnat satsas resurser på att få fler poliser. Det är glädjande att vi går från att under åtta år ha löst ett enda av de mord som begåtts av den organiserade brottsligheten i Göteborg till att nu lösa ett antal mord och sätta de skyldiga bakom lås och bom. 25 personer från den organiserade brottsligheten sitter bakom lås och bom i Västsverige. Ytterligare 25 sitter häktade i väntan på rättegång. Utredningen om händelserna vid Vårväderstorget blir klar i dag, tror jag. Den består av 9 000 sidor, och förhoppningsvis kommer den att leda till att morden klaras upp.

Det händer alltså mycket positivt, men vi har också ett rejält arv att jobba med. Jag hoppas att vi kan vända utvecklingen i några av våra mest utsatta förorter under den här mandatperioden.

Herr talman! Statsrådet pratar om myndighetsuppdrag, samverkan, skola och åtgärder för den sociala utvecklingen. Allt det här är viktigt, men det är också åtgärder som tar väldigt lång tid. Det tror jag också att statsrådet är ödmjuk inför.

Men problemet finns som sagt här i dag. Det är här och nu som kvinnor och män inte vågar gå ut om kvällarna och kvinnor i många av de här områdena inte vågar befinna sig i offentliga miljöer av rädsla för att bli trakasserade. Då är polisen ett viktigt svar. Vi har sett från tid till annan att polisen har använts som en budgetregulator. Därför är det viktigt att säkerställa att regeringen kan garantera att vi aldrig går under de här 20 000 poliserna. Det är bra att de blir fler just nu, men så har det inte alltid varit.

Herr talman! Våldet och skjutningarna är inte längre något som bara drabbar de kriminella gängen. Våldsbrotten i offentlig miljö ökar. Det finns många exempel. Bara för att ta ett: I maj 2015 träffades en förbipasserande sjuårig pojke och en 56-årig man av skott från ett mindre handeldvapen när kriminella gäng gjorde upp på torget i Husby. Det är oacceptabelt.

I både Tensta centrum och Rinkeby centrum förekommer öppen drogförsäljning i anslutning till tunnelbanan och andra samlingsplatser.

Personer med judisk tro undviker enligt uppgifter till polisen Rinkeby och Tensta, och kristna kvinnor undviker Rinkeby centrum av risk att bli trakasserade.

Våldet, kränkningarna och förtrycket är numera en del av många människors vardag. Det begränsar människors frihet - en frihet som jag och statsrådet och många av oss här kan ta för given. Då duger det inte, herr talman, att utreda och samverka, utan då behövs det faktiskt någonting här och nu.

Moderaterna har bland annat krävt 1 000 fler poliser som ska jobba just i de här särskilt brottsutsatta områdena och att fler ska vara i yttre tjänst och inte gömma sig bakom ett skrivbord. Vi har också föreslagit att fler socialarbetare ska finnas tillgängliga efter kontorstid och även de finnas ute i samhället. Vi vill även skärpa straffen för ett antal brott, bland annat grova våldsbrott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Visst är problemen komplexa. Det krävs många åtgärder. Men att det här är någonting som skolan ska lösa eller något som vi löser genom långsiktiga myndighetsuppdrag eller polislokaler som står klara om två år kan inte vara det enda svaret. Vi kan inte dalta med de kriminella gängen som begränsar människors frihet. Resultatet, herr talman, blir att den stora majoriteten av laglydiga människor begränsas i sin frihet när polis och politiker drar sig tillbaka.

Kvinnor som har flytt förtryck och extremism i sina hemländer möter nu precis samma saker i sina nya bostadsområden i Sverige. Det kan vi inte acceptera. Och vi kan inte acceptera att vi vänder den utvecklingen om två, tre, fyra eller fem år. Här måste regeringen agera kraftfullare.

Är Anders Ygeman beredd att säga ja till 1 000 nya poliser i de här områdena? Vilka konkreta åtgärder här och nu vidtar regeringen för att de här kvinnorna och männen ska känna sig trygga när de går ut om kvällarna? Hur kan regeringen garantera att inte fler oskyldiga människor hamnar i skottlinjen för kriminella uppgörelser?

Vad gör regeringen för att vända utvecklingen i dag?

Herr talman! Jag tror att man ska akta sig för att låtsas som att historien började för 15 månader sedan, då den socialdemokratiskt ledda regeringen tillträdde. Jag tror att man ska akta sig för att glömma de 8 åren vi hade innan, eller 10 eller 15 åren innan om man så vill. Jag tror att det blir ganska farligt om man säger: Vad gör regeringen här och nu? Ni pratar om skola, sjukvård och poliser. Det kan ju ta fem år.

Ja, det kan det göra. Frågan är, Jessica Rosencrantz, varför vi hade åtta år av växande klyftor, stigande arbetslöshet och OECD:s starkast sjunkande skolresultat. När man har haft den utvecklingen kan man inte ställa sig i en talarstol och säga: Det där med social utveckling tar tid. Vad gör regeringen här och nu?

Vi gör naturligtvis en massa saker här och nu. Men vi måste också våga orka se de långsiktiga, strukturella skälen till den utvecklingen och att vi i vissa fall har misslyckats. Jag vill påminna om - det kanske är till Jessica Rosencrantz fromma - att utvecklingen ser positiv ut på det stora hela. Aldrig har så många människor i Sverige känt sig så trygga som nu. Det är makroutvecklingen.

Mikroutvecklingen är att vi har stora problem i de mest socialt utsatta områdena, där den förra regeringen misslyckades som mest. Då säger jag: Här måste vi förstärka med poliser - och det har vi redan gjort. Från årsskiftet har det kommit ut fler poliser i Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag säger: Här behövs det nya polisstationer, som i Rinkeby, och här behövs bättre samverkan med kommunerna.

Sedan frågar Jessica Rosencrantz om jag är beredd att ta Moderaternas luftslott till förslag om 1 000 nya poliser här och nu? Men det innebär inte några poliser här och nu. Med det förslaget skulle den första polisen komma ut på gatan om tre år. Det är till och med på det sättet att det inte skulle komma en enda ny polis under den här mandatperioden om kammaren skulle rösta för Moderaternas förslag. Vadå här och nu? Dessutom avsätter ni 100 miljoner, tror jag att det är, för att Polishögskolan ska börja ta in några hundra poliser till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har gjort saker här och nu. Jag ska berätta om en sak. Vi har anställt väldigt många fler civilanställda. Då kan Jessica Rosencrantz säga att man vill ha ett mål om att öka antalet poliser. Men vad gör de civilanställda? Jo, de kontrollerar gränsen. De kommer att börja kontrollera gränsen i syd så att vi kan frigöra poliser för polisiära resurser.

Det hade vi kanske inte kunnat göra om vi hade haft en strikt bestämmelse från riksdagen om hur många som ska vara poliser och hur många som ska vara civilanställda. Nu har vi lyckligtvis inte det. Det gör att vi kan anställa fler civilanställda, som kan frigöra poliser så att de kan vara just ute på gator och torg i våra utsatta förorter.

Jag tar gärna en diskussion om hur vi kan få fler poliser ute i verksamheten. Jag är gärna med och utvärderar den polisreform som vi har beslutat om gemensamt för att se till att de resurser som tidigare gick åt till it-administration och personaladministration och ett stort antal chefer faktiskt kommer ut i verksamheten och ger resultat.

Men man kan inte låtsas som att tiden startade den 4 oktober förra året. Det fanns åtta år innan med en moderatledd regering.

Herr talman! Nej, statsrådet, man kan inte påstå att den här utvecklingen började i går. Det är naturligtvis en utveckling som vi har sett under lång tid. Betyder det att ansvaret för den här regeringen är mindre? Nej, problemet finns fortfarande här och nu och måste hanteras, oavsett färg på regeringen. Båda sidor har ett ansvar för att sätta fokus på det.

Många människor har kommit i arbete under de gångna åtta åren med alliansregeringen. Men ett nytt utanförskap har vuxit fram. Och regeringen har varit saktfärdig när det gäller att hantera de stora migrationsströmmar som har kommit till Sverige. Vi kan därför inte ta hand om de människorna på ett korrekt sätt eftersom vi har en bostadsmarknad som inte fungerar och en skola som inte står beredd. Där har regeringen stått handfallen.

Nu ska vi inte gå in i den debatten. Men eftersom man genom ett hastverk införde id-kontroller med några dagars varsel, utan ordentliga remissrundor och annat, har man inte kunnat hantera situationen, med den stora mängd människor som kommer till Sverige, på ett korrekt sätt. Nu hamnar de i de utsatta områdena.

Där menar jag att regeringen inte tar sitt ansvar. Jag menar också att regeringen i väldigt stor utsträckning gömmer sig bakom utredningar och samverkansuppdrag. Jag säger igen att jag tycker att de också är viktiga aspekter. Men när man inte kan erkänna att vi historiskt sett har använt polisen som en budgetregulator och att vi många gånger har daltat med och inte vågat säga ifrån mot de grovt kriminella gängen förnekar man historien.

Vi måste, på ett mycket tydligare sätt, säkerställa tryggheten i våra förorter. Jag vet att det till exempel är jättesvårt att få tillstånd för kameraövervakning i tunnelbanan, trots att det skulle skapa stor trygghet. På en mängd olika områden kan regeringen, med tydliga åtgärder och tydliga signaler, visa att man tar de problemen på allvar - nu och inte bara i morgon.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Låt mig inledningsvis säga att jag instämmer i mycket av det Jessica Rosencrantz säger om vad vi behöver göra i förorterna och i en del av den kritik Jessica Rosencrantz har mot tidigare regeringar, oavsett färg. Men när Jessica Rosencrantz börjar tala om ansvar och ansvar för flyktingsituationen blir jag ganska upprörd.

På onsdagen sa ni moderater att ni var för id-kontrollerna. På torsdagen hade ni ändrat er och var emot. På onsdagen sa ni att ni var för att ge regeringen mandat för att stänga Öresundsbron. På torsdagen orkade ni inte med längre.

Sanningen är att en moderatledd regering inte hade orkat med att hantera den här situationen. Inte ens i opposition klarade ni av att ta ansvar för den politik som krävdes för att vända utvecklingen.

Kritisera gärna regeringen, men kritisera den inte för att den har gjort det som krävts! Vi har vänt utvecklingen. Vi har tagit ansvar. Vi har gjort det som krävts. Det är det som gör att vi i dag har den positionen vi har så att vi kan gå vidare och inte behöver hantera en akut flyktingsituation.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Lars-Arne Staxäng har frågat mig hur Polismyndighetens utredningsarbete respektive utryckningsarbete har påverkats av den ökade migrationen och den förhöjda terrorhotnivån det senaste halvåret och vilka åtgärder jag har vidtagit för att bidra till att detta arbete inte blir lidande. Vidare har han frågat mig hur andelen uppklarade fall har påverkats det senaste halvåret och vilka åtgärder jag har vidtagit för att bidra till att detta arbete inte blir lidande. Slutligen har Lars-Arne Staxäng frågat mig om Polismyndigheten har behövt prioritera om och vilka brott man i så fall har valt att prioritera ned eller bort.

Den kraftiga ökningen av antalet migranter har påverkat hela den offentliga verksamheten och i stor utsträckning Polismyndighetens arbete. För att hantera situationen har det varit nödvändigt för myndigheten att göra omprioriteringar i verksamheten. Exempelvis har poliser i yttre tjänst tagits i anspråk för att förstärka gränspolisverksamheten i region väst och syd. Det stora antalet asylsökande har också inneburit ett ökat behov av polisiär närvaro vid asylboenden, transporter av asylsökande till Migrationsverkets anläggningar med mera.

Omdisponeringarna av personal har minskat utrymmet för såväl egeninitierad som planlagd verksamhet. Exempelvis märks en tydlig minskning av antalet upprättade ärenden gällande narkotikabrott under hösten 2015 jämfört med samma period föregående år. Antalet utfärdade ordningsböter för trafikförseelser har också minskat under 2015. Responstiden har i vissa fall blivit längre för händelsestyrda uppdrag, vilket i sin tur har medfört ett större övertidsuttag. Inom brottsutredningsverksamheten ökar behovet av tillgång till tolkar och kapacitet att fastställa identiteter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Polismyndigheten lämnade den 29 februari ett budgetunderlag till regeringen. Myndigheten bedömer där att antalet polisanställda behöver öka med 3 300 personer fram till och med 2020. Detta kräver enligt myndighetens bedömning ett tillskott av medel om 3,9 miljarder kronor. Regeringen avser att noga följa utvecklingen för Polismyndighetens förutsättningar att fullfölja sitt uppdrag.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret.

Jag inser att inrikesministern har skaffat sig en relevant bild av den ansträngda situation vi har inom polisen och rättsväsendet. Och det är verkligen allvarligt. Ett land där polisen av olika anledningar inte kan komma ut och hjälpa människor när de blir utsatta för brott är mycket farligt ute. Tilliten till varandra och tilliten att samhället kan skydda en om det skulle behövas är helt grundläggande för att samhället ska bestå och utvecklas positivt framåt. Så är det inte på alla platser i dagens Sverige.

Jag tog hjälp av riksdagens utredningstjänst för att få en bild över hur det ser ut inom Sveriges polis i dag och även hur omorganisationen, den ökade migrationen och den förhöjda terrornivån har påverkat arbetet runt om i Sverige de senaste månaderna. Jag fick delvis den bild statsrådet har visat på, alltså att framför allt arbetet med narkotika och trafikövervakning gått ned.

Det är svårt att få fram exakt statistik eftersom Brås undersökningar bara visas halvårsvis. Men jag fick också mig till del 61 sidor av pressklipp från hela Sverige de senaste månaderna, som visade att polisen på många ställen runt om i vårt land inte fungerar tillfredsställande och inte kan möta den så kallade vardagsbrottsligheten.

Inte minst våra vanliga handlare och företagare börjar bli mycket frustrerade över detta. Det finns ställen som jag i mitt andra inlägg ska visa på, där polisen bara besökte 1 av 20 inbrottsplatser hos företagare. Därutöver har vi ett antal områden där förfallet har gått så långt att en ensam polisbil inte ens åker in på larm utan assistans.

Dessutom förekommer det nästan dagligen i vissa kommuner att polisen får åka ut till olika asylboenden för att lugna ned situationen. Allt detta tillsammans med den ökade gränsbevakningen gör att man måste prioritera ned ett antal viktiga polisuppgifter.

Därför vill jag fråga statsrådet Ygeman vad han avser att göra för att möta dessa utmaningar på både kort och lång sikt.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Lars-Arne Staxäng för frågorna och för en konstruktiv attityd. Jag tror att vi måste dela upp frågeställningen i två delar. Den ena delen är vad som görs för att komma tillbaka till en normalsituation efter att vi har haft en enorm påfrestning av gränskontroller, en migrationsutmaning som är extremt stor och en terrorhotnivå som har varit förhöjd och tidvis högre än någonsin. Det handlar om en tillfällig situation.

Den andra delen handlar om vardagsbrottslighet - vi pratar handlare på landsbygd och så vidare. Där är det min uppfattning att polisen inte har presterat tillräckligt bra under lång tid och kanske inte heller har haft verktyg för att prestera tillräckligt bra under ett antal år. Det krävs mer strukturella grepp för att ändra den situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur slår vi ut vanebrottslingarna? I dag upplever många poliser att de griper samma brottsling flera gånger, och personen släpps ut på gatan igen väldigt snabbt. Man upplever att det finns en form av straffrabatt - egentligen finns den inte i lagstiftningen, men den tillämpas för att begränsa utredandet och göra det effektivare. Det är jobbigt.

Många handlare upplever att det är näst intill meningslöst att hålla kvar en snattare eftersom signalen från rättssamhället inte är tillräcklig.

När det gäller de strukturella problemen är jag beredd att återkomma vid ett senare tillfälle med ett samlat grepp. Jag tror att vi har låtit detta pågå lite för länge, även under den tid Socialdemokraterna varit i ledning. Vi har byggt upp ett antal vanekriminella som är näst intill immuna mot de rättsvårdande myndigheternas insatser. Där måste vi ta ett samlat strukturellt grepp.

Den nuvarande situationen, som är extrem på grund av omorganisationen, migrationsströmmar, terrorhot och så vidare, måste vi jobba oss igenom och komma ut på andra sidan. Jag tror att situationen blir långvarig och att vi måste tillföra ytterligare resurser till polisen.

Polisen har kommit in med ett underlag till regeringen. Vi får i lugn och ro gå igenom det. Bara det faktum att vi har fått in ett underlag från polisen räcker inte för att avgöra resursbehovet, utan vi måste också kritiskt granska det för att se till att de skattepengar som går till polisen används på absolut bästa sätt.

Herr talman! Jag hör att statsrådet är medveten om den frustration som finns hos många inom polisen. Jag hör också att statsrådet har tankar om hur vi ska förbättra situationen. Det finns strukturella problem, det medges, och de har funnits under en längre tid. Detta kommer upp till ytan när det blir full kalabalik, som det var under hösten. Det märks när man inte kan komma åt vardagsbrottsligheten och folk reagerar.

Det här beror naturligtvis på ett antal saker tillsammans. Omorganisationen är en av dem. Vi hoppas väl alla att detta ska sätta sig och att det ska bli en bättre organisation totalt sett, men hittills har de erfarenheter som kommit fram inte varit de bästa. Väldigt många medarbetare inom polisen mår dåligt och funderar till och med på att söka annat jobb. Det skulle vara förödande.

Redan nu är det tre fyra gånger fler poliser än tidigare som slutar. Den siffran har tidigare varit ganska låg, men är det något vi ska vara rädda om så är det de poliser som finns i organisationen. Dem måste vi behålla. Precis som har sagts här tar det tre fyra år att utbilda nya.

Dessutom har vi en mycket ansträngd situation med migrationen, tunga gänguppgörelser och andra saker som gör att det kan bli för mycket.

Jag tänkte därför visa hur det ser ut på många platser. Jag ska börja med att återge vad som sagts av en chefsåklagare i Örebro, Sarah Hajslund Hansen. Hon har reagerat på att polisen har levererat mycket färre förundersökningar i år än förra året. Hon hänvisar också till Domstolsverkets statistik. Där framgår det svart på vitt att det har skett en kraftig minskning av inkommande mål vad gäller vardagsbrotten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns också ett uttalande från företagarna i Skövde, som har tittat på detta. Det visade sig att polisen har kommit i bara ett fall av 20 då det har varit inbrott hos företagare och handlare. Frustrationen är stor, och tyvärr inte bara i Skövde.

Jag talade med företagare i Uddevalla för två tre veckor sedan. Så sent som för några dagar sedan talade jag med företagare i Vänersborg och Trollhättan. Jag skulle ha varit där i dag om vi inte hade haft den här interpellationsdebatten. Runt om i Sverige är det en stor frustration, för polisen klarar inte bastryggheten när det gäller vardagsbrotten. Detta är illavarslande.

Vi måste göra saker på kort sikt och på lång sikt. Det tar tre fyra år att utbilda nya poliser. Jag vet att det finns en plan att det ska bli 3 000-4 000 nya poliser. Det behövs verkligen, och vi i vårt parti bejakar att detta kommer fram så fort som möjligt. Men vi måste också göra kortsiktiga insatser. Jag noterade med välbehag att inrikesministern pekade på några punkter som vi måste ta oss an under de närmaste två åren.

Herr talman! Jag tror att också den fråga som Jessica Rosencrantz tog upp i den tidigare interpellationen, kameraövervakning, är något vi behöver diskutera. Regeringen har tillsatt en utredning om formerna för den. Jag tycker att de bedömningar som har gjorts när det gäller om man får använda kameraövervakning eller inte ibland har varit högst otillfredsställande.

Jag tror att det faktum att regeringen har infört identifikationskrav för passagerare och passagerarlistor på färjor är en viktig del när det gäller att polis och tull i förväg ska ha koll på vilka människor som kommer till vårt land. Det kommer att bli ett kraftfullt verktyg för att bekämpa de stöldligor från exempelvis Litauen som har kommit hit. Detta är en sak som är viktig när vi talar om strukturella grepp.

Vi pratar om gruppen vanekriminella. Där måste vi göra mer. Och jag tror att vi måste ha ett annat angreppssätt än vad vi har haft hittills.

Sedan tar Lars-Arne Staxäng upp personalomsättningen inom polisen. Vi har väldigt många duktiga poliser. I grunden välkomnar jag att de är attraktiva på arbetsmarknaden och att andra människor och företag vill anställa dem. Men då krävs det också att Polismyndigheten är en attraktiv arbetsgivare och att man kan möta upp i det avseendet.

Jag tror ändå att man ska ta siffrorna i fråga om personalomsättningen med en nypa salt. Polisen har en relativt låg personalomsättning jämfört med de flesta andra statliga arbetsgivare. Den har ökat något. Samtidigt vet vi att det är så här: Om man gör den största omorganisationen sedan 1965 och om alla chefer får söka nya chefsbefattningar är det naturligt att varje person har en egen tankeverksamhet. Vill jag vara kvar? Vill jag pröva något nytt i livet? Det blir en naturlig nystartspunkt för en mängd poliser. Jag tror att man ska ha respekt för de överväganden som de gör. Kanske är det så att de efter tre, fyra, fem år i annan verksamhet återvänder till polisen med nya erfarenheter och kan vara med och berika polisverksamheten.

Det är en sista liten sak som man ska veta när man läser statistiken. Säkerhetspolisen blev en egen myndighet vid förra årsskiftet. De poliser som lämnar polisen för att börja jobba hos Säkerhetspolisen räknas nu som att de har bytt jobb, medan de i den tidigare statistiken räknades som om de var kvar hos samma arbetsgivare. I och med att det ofta är tidsbegränsade förordnanden hos Säkerhetspolisen ser personalomsättningen ut att vara mycket större än vad den faktiskt är. Det är inte hela förklaringen men en liten delförklaring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack så mycket för svaret! Jag tror precis som Anders Ygeman att vi måste sätta in ett antal åtgärder ganska snabbt. Det är en stor påfrestning.

När det gäller det här med straffrabatt handlar det inte bara om polisen. Vi måste titta på hela rättsväsendet. Straffrabatten är ovanligt hög i Sverige. I många andra länder får man snarare en höjning av straffet om man har begått fler brott. Här får man helt plötsligt rabatt. Vi tänker helt annorlunda.

Jag tror även att de så kallade småbrotten - snatteri, stölder och så vidare - måste beivras i ännu högre grad. Det har visat sig i många andra länder, inte minst i Amerika, att det är först när man tar hand om och beivrar småbrottsligheten som man kommer åt den större brottsligheten.

Vi ser att vi har ett antal områden i Sverige - någon räknar med att det är 55-60 områden - dit inte poliser åker ensamma. Det har gått så långt att man har släppt brottsligheten. Jag tänker framför allt på dem som bor i de områdena. De får inte den trygghet som vi alla vill ha. Det handlar om att kunna skydda sig och sin familj.

Vi måste få ett samlat grepp - det är helt riktigt. Det här har pågått alldeles för länge. Jag tänker framför allt på den anstormning som blev under hösten. Det är nu det kommer upp till ytan.

Jag vill avsluta mitt anförande med att tacka inrikesministern. Jag hoppas att han kan komma tillbaka och redovisa ett paket i närtid där vi tillsammans kan vidta åtgärder på detta område.

Herr talman! Jag vill tacka Lars-Arne Staxäng för en konstruktiv och bra diskussion. Jag tror att vi är helt ense om problemställningen. Vi kanske inte är riktigt överens om alla åtgärder. Men jag tror att vi i konstruktiv anda kommer att kunna fortsätta att diskutera fram förslag för att få en positiv utveckling. Jag ser fram emot fortsatta debatter.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Sten Bergheden har frågat mig om jag avser att följa riksdagens tillkännagivande och låta utreda radio- och tv-avgiftens framtida utformning.

Jag anser att det är viktigt att finna en varaktig finansieringsmodell som garanterar oberoende och opartiskhet för public service. Radio och tv i allmänhetens tjänst är en viktig byggsten i ett demokratiskt och öppet samhälle. Jag kommer därför att arbeta för att finansieringen av public service förblir stabil och förutsebar och samtidigt sker på ett sätt som upplevs som rättvist och rimligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är glädjande att riksdagens tillkännagivande uttrycker ett starkt stöd för de grundläggande principerna för finansiering av public service-företagens verksamhet. Min utgångspunkt är att tillsätta en utredning om radio- och tv-avgiften i god tid före nästa tillståndsperiod och att den ska utformas utifrån riksdagens önskemål om en blocköverskridande och parlamentarisk sammansättning.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret även om jag kanske kände att det egentligen inte var så mycket svar på de konkreta frågor som jag ställde.

Riksdagen gav ett tillkännagivande i april förra året. Vi ville ha en parlamentarisk utredning som såg över radio- och tv-avgiften. Nu har det gått ett år, men vi har inte fått någon signal från regeringen mer än nu i dag om att man fortfarande har ambitionen att göra detta. Jag tycker att det är bra att ambitionen finns kvar, med tanke på att riksdagen har sagt detta. Men en lite högre ambitionsnivå hade kanske varit att man hade tillsatt utredningen och gett den ett uppdrag.

Precis som ministern säger här handlar det om att i god tid vara färdig med detta. En utredning kommer att komma fram till någonting. Nästa steg är att det politiska Sverige på något vis diskuterar det och går vidare med det. Det handlar om att hinna få ett färdigt förslag. Många fler partier kanske kan vara överens om hur detta ska utformas.

Det här är också viktigt. Teknikutvecklingen har fullständigt sprungit iväg när det gäller digital tv och hela den biten. Det innebär att vi kan se på tv på telefon och läsplattor och allt vad det är. Hur har man tänkt lösa detta utan att människor hamnar i en situation där de gör något olagligt för att de inte betalar en tv-licensavgift i så fall?

Sändningstillståndet löper ut 2019. Min fråga till ministern var: Avser ministern att följa riksdagens tillkännagivande? Det tycker jag att jag har fått svar på. Det verkar tydligt att ministern avser att följa det tillkännagivandet. Det tycker jag är bra.

Däremot undrar jag: När kommer vi att se den parlamentariska gruppen tillsatt? Det är en enkel och rak fråga. När har ministern och regeringen tänkt att den ska vara klar? Den ska ju vara klar i god tid inför 2020? Man skulle kanske redan vid nästa regeringssammanträde kunna se till att man upprättar någon form av tidsplan för detta. Jag tycker att ett tillkännagivande behöver få någon form av reaktion när det har gått ett år.

Herr talman! Tack, Sten Bergheden, för den fortsatta frågestunden! Radio och tv i allmänhetens tjänst är en stor sak. Det är en grannlaga uppgift för alla ansvariga politiker i vårt land att värna public services oberoende.

Det nuvarande tillståndet löper ut den 31 december 2019. I god tid före nästa tillståndsperiod, som ska inledas 2020, ska vi arbeta fram ett nytt sändningstillstånd, ett nytt avtal mellan public service-bolagen och oss i politiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att hålla ingångna avtal är för mig - och jag hoppas att det är det för många - en hederssak. Om man inte håller ingångna avtal blir det väldigt svårt att veta vad man ska förhålla sig till.

Det är något som har blivit väldigt tydligt för mig under det ett och ett halvt år som jag har varit kultur- och demokratiminister och ansvarig för mediepolitiken och för public service i vårt land. Det handlar om det löpande ifrågasättandet och det löpande rotandet i de villkor som gäller för public service-bolagen när det gäller att de ska kunna leva upp till sitt uppdrag.

Public service i vårt land har ett väldigt högt förtroende, högst förtroende bland alla våra olika institutioner. Det bygger på en trovärdighet och en grundförutsättning som handlar om att de kan arbeta oberoende och ta publicistiska beslut. Men om dessa chefer som leder public service-bolagen samtidigt blir konstant ifrågasatta och hetsade att på olika sätt vända ut och in på sin verksamhet, hur ska de då kunna bedriva sin verksamhet?

Att jag säger detta betyder självklart inte att jag inte kommer att tillgodose riksdagens tillkännagivande. Jag kommer att säkerställa att det sker i god tid. Det har inte ens gått halva perioden. Det sändningstillstånd som den moderatledda regeringen ledde arbetet med började gälla 2014. Vid utgången av 2016 har vi kommit till halvtidsöversynen, som också är ytterligare en instans, och dessutom har vi en granskningsnämnd som hela tiden följer att våra public service-bolag gör vad de ska.

Jag tänker heller inte luras in i att stå och här och säga några exakta datum. Sten Bergheden vet lika väl som jag att om vi ska göra detta enligt de processer och rutiner som finns i riksdagen så ska det ställas en förfrågan till gruppledare och så vidare, så det är också en noggrann process när detta kommer att ske.

Det kommer dock att ske, och Sten Bergheden och alla andra kan vara fullständigt trygga i att jag både kommer att följa riksdagens beslut och också, med all min kraft, värna public services oberoende och säkerställa att de kan arbeta utifrån det sändningstillstånd som i dag gäller.

Herr talman! Tack, ministern! Svaret är ungefär detsamma som det skriftliga interpellationssvaret, det vill säga att ministern kommer att se till att detta kommer att ske. Däremot vill ministern inte göra några utfästelser angående tidsram, vilket jag tycker är olyckligt med tanke på att det är dels en utredningstid, dels ett ställningstagande och ett arbete för att ta fram ett förslag om en förändring som verkligen behöver vara färdigt i god tid. Innan man kommer dit behöver man ha haft den breda diskussionen.

Jag blir lite osäker, så jag måste ställa frågan igen: Kommer tillsättningen att ske under den här mandatperioden? Jag utgår från att den måste ske med tanke på tillkännagivandet. I så fall måste det ske i så god tid att den också kommer att vara färdig under den här mandatperioden. Eller tänker man tillsätta den här utredningen två månader före valet för att sedan släppa frågan när Alliansen tar över efter 2018? Det är frågan.

Det måste någonstans finnas en ambition från regeringen att genomföra dessa tillkännagivanden, och framför allt i de frågor där det finns ett behov av och ett så stort och brett stöd för att se över detta.

Utredningar kring verksamhet i Sverige skapar alltid oro - visst. Men så länge vi lägger skattepengar på och samhällets invånare betalar in avgifter till en viss form av verksamhet får den verksamheten faktiskt finna sig i att vi hela tiden ifrågasätter och ser över hur vi kan lösa detta finansiellt framåt. Det är självklart att vi använder både skattepengar och landets invånares pengar så effektivt och bra som möjligt, och det får all verksamhet som har någon form av statlig finansiering finna sig i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag återkommer till grundfrågorna: Kommer detta att ske inom den här mandatperioden, om vi försöker koka ned det? Kommer det att vara färdigt inom den här mandatperioden?

Herr talman! Jag blir smått fascinerad över att Sten Bergheden, en ledamot som tillhör det parti som i den tidigare regeringen ledde Kulturdepartementet och alltså ledde arbetet med det befintliga sändningstillståndet, är så mån om att ifrågasätta och sätta på spel det som ni då förhandlade er fram till.

Om Moderaterna var så måna om att på något sätt förändra finansieringsmodellen för public service eller radio- och tv-avgiften, varför gjorde man inte det då eller drev på det ordentligt i det sändningstillstånd som fanns?

Mitt ifrågasättande är egentligen större än så: Vad är det mer Moderaterna har ändrat hållning i? Vilka är ni? Vad är det för principer ni ifrågasätter? Jag har levt i tron att Moderaterna som goda liberaler står bakom den samsyn som ändå finns bland de demokratiska partierna i den här riksdagen och månar om public service oberoende, månar om att public service kan arbeta och ta sina publicistiska och redaktionella beslut långt, långt från vår klåfingrighet. Men det kanske är en stilla förhoppning som inte längre gäller. Det gör mig orolig.

Jag hade hoppats på att vi utifrån en samsyn och ett värnande om public service skulle kunna dels genomföra arbetet utifrån det tillkännagivande som finns, dels därefter gå in i ett stort och viktigt arbete inför det nya sändningstillståndet. Men det verkar som om Moderaterna har ändrat riktning helt. Alla bollar är plötsligt uppe i luften. Mycket försvann med Reinfeldt och Borg.

Herr talman! Tack, ministern! Jag tror att det är rätt uppenbart att vi också värnar om ett oberoende public service, men det vi diskuterar här i dag är ett tillkännagivande från riksdagen som vill tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över hur det ska se ut långsiktigt.

Då tycker man att någon form av anständig nivå ändå måste vara att detta tillkännagivande ska tillgodoses från ministern och från regeringen. De enkla frågor jag ställde här i dag var om detta kommer att ske inom den här mandatperioden och om det kommer att bli färdigt inom den här mandatperioden, vilket jag utgår ifrån med tanke på att det ändå har funnits en majoritet för detta förslag i riksdagen.

Regeringen sitter faktiskt på ett mandat från riksdagen, vilket innebär att det som riksdagen beslutar om på något sätt måste levereras från regeringen. Då kan man inte diskutera att det finns andra värden som är så viktiga att man struntar i det riksdagen har beslutat. Nu har vi ett konkret tillkännagivande, och jag utgår från att det ska tillgodoses.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern har varit tydlig med att detta kommer att ske. Det tycker jag är bra, och jag utgick från att så skulle ske. Men jag skulle också vilja ha lite tidsperspektiv på detta med tanke på att det ska kunna levereras inom en tid så att vi verkligen hinner ha en bred diskussion och inte hamnar i panikbeslut och annat som det kan innebära framdeles inför en omförhandling 2020. Därför menar jag att det är lite bråttom att komma igång med den här biten.

Nej, vi gjorde inte allting färdigt under den tid vi satt i regeringsställning, och det var säkert fler frågor som vi inte hann färdigt med fullt ut. Det betyder inte att vi slutar att försöka driva dessa frågor åt det håll vi vill och hitta nya lösningar på problemen.

Tack ändå, ministern, för svaren så långt!

Herr talman! Tack, Sten Bergheden! Vi har ett stort ansvar, vi här i Sveriges riksdag och vi som sitter i regeringen, när det gäller att skapa de bästa förutsättningarna för att public service ska kunna fortsätta verka i demokratins tjänst och vara ett oberoende public service med hög trovärdighet och tillit hos vår befolkning.

Jag är glad för tillkännagivandet. Vi behöver utreda radio- och tv-avgiften. Precis som Sten Bergheden inledde med har det skett ett stort teknikskifte, och det ska inte kunna ifrågasättas. Medborgarna och skattebetalarna ska känna sig trygga i att den tv-avgift man betalar in faktiskt går till det den ska och att man känner sig delaktig i hela processen kring public service. Det är viktigt.

Jag kommer att se till att vi lever upp till tillkännagivandet. Det är en självklar hederssak. Jag respekterar riksdagens beslut.

Jag kommer också alltid att värna public services oberoende. Jag tror att det är viktigt att vi har en samsyn kring hur det oberoendet byggs upp så att public service kan fortsätta att verka utifrån sin viktiga gärning.

Överläggningen var härmed avslutad.