Arbetsplenum - 2016-03-17

Herr talman! Vi debatterar i dag socialutskottets betänkande angående socialtjänstfrågor. Betänkandet innehåller många motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Att det är så många motionsyrkanden tyder också på hur viktiga dessa frågor är. Frågorna handlar om de tillfällen i livet då vi är som svagast, då vi behöver samhällets stöd som mest.

För att inte glömma bort det i slutet av mitt anförande yrkar jag bifall till reservation nr 16 och reservation nr 24. Men vi står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 16 och 18.

För oss kristdemokrater är det grundläggande för all politik att vi utgår ifrån barnens behov. För att barn ska få sina behov tillgodosedda måste vi utgå ifrån vad familjerna behöver. Samhället är ju mer än bara staten. Men staten, det offentliga samhället, har en viktig roll i att stötta familjerna.

Under en längre tid har vi kunnat se en utveckling där det inte blir bättre när det gäller stödet för familjer. Sedan 2009 finns det en strategi för föräldrastöd, och den förra regeringen gjorde ganska mycket för att utveckla föräldrastödet. Ändå kan vi se att konflikterna mellan föräldrar till exempel vid en separation ökar. Det är allt fler vårdnadskonflikter som avgörs i domstol. Det är såklart jobbigt för de inblandade vuxna, men framför allt är det väldigt jobbigt för barnen.

Därför är det beklagligt att den nya regeringen inte gör mer, även om det, när man läser betänkandet, känns som att det finns en samstämmighet, att vi är överens, att vi ska jobba med dessa viktiga områden. Men regeringen har inte på allvar jobbat vidare med det här området. Man gör inte mer riktade insatser i relation till det stora behov som finns.

Vi kristdemokrater ser barnens behov. Vi ser behovet av att ha ett bättre föräldrastöd innan familjerna hamnar i en konflikt som de inte själva kan ta sig ur. Det skulle behövas familjecentraler i varje kommun. Det finns det fortfarande inte i dag. Det skulle behövas ett preventivt arbete när förändrarna har landat i att de måste gå skilda vägar - detta för att få hjälp med hur man, trots att man lämnar varandra, ska kunna fortsätta att ta gemensamt ansvar för de gemensamma barnen.

Det finns många andra viktiga delar i betänkandet. Men för oss kristdemokrater är det i stödet till familjen som samhället behöver göra mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Vi vet också att det finns en situation i socialtjänsten som är allvarlig. För bara någon vecka sedan debatterade vi den sociala barn- och ungdomsvården vad gäller de ensamkommande flyktingbarnen och situation i socialtjänsten. Vi vet att socialtjänsten har hamnat i ett extra utsatt läge när ansträngningarna behövs ännu mer, där det har blivit svårare. Men det är inte en ny situation som har uppstått.

Socialtjänsten hade bekymmer redan innan man fick ett ökat ansvar och en tyngre uppgift i och med att det under förra året kom 35 000 ensamkommande barn. Situationen var svår och tuff i många kommuner redan innan. När Myndigheten för samhällsskydd och beredskap besökte utskottet redogjorde man för de varningsklockor som många kommuner har ringt i.

MSB hade också ställt frågan till kommunerna: Ni som säger att ni har ett väldigt allvarligt läge nu, hur hade ni besvarat samma fråga om ni hade fått den i januari förra året? Väldigt många sa att de hade sagt att det var ett allvarligt läge då också. Redan då var kommunerna i en situation som de knappt klarade av.

Det är ett gemensamt ansvar för oss alla partier att se vad det grundläggande problemet är för socialtjänsten. Vad är det som gör att man inte klarar av det som är ett av samhällets absolut viktigaste uppdrag. Man ska stötta familjer, enskilda och barn när de inte själva förmår att reda ut sina liv.

Det handlar utbildningen. Den som kommer ut som nyutexaminerad socialsekreterare och ska jobba med de svåraste frågorna med barn i behov av samhällets stöd, med missbruk eller med ekonomiskt bistånd ska då vara redo att ta sig an den svåra uppgiften. Här får vi indikationer på att man inte är redo i dag.

Många gånger är det ofta den yngsta, den mest nyutbildade som jobbar med de allra svåraste fallen. När de har möjlighet att få stöd från en kollega som är erfaren betyder erfaren många gånger att kollegan har jobbat två år i yrket. Det är inte tillräcklig vägledning och tillräckligt stöd för den som är ny på arbetsmarknaden och ska jobba med de absolut svåraste frågorna.

Vi vet att man inte i alla kommuner satsar särskilt på socialtjänsten. Socialchefen kanske inte alltid sitter med i kommunledningen. Det finns en risk för att man prioriterar andra frågor mer än de viktigaste frågorna. Det behöver göras mycket för att socialtjänsten ska kunna börja fungera. Den som är socialsekreterare ska kunna gå till jobbet och känna att han eller hon har resurser och förutsättningar för att göra ett bra arbete. Många väljer i dag att sluta att arbeta i socialtjänsten därför att man inte kan göra det jobb som man har utbildat sig för. Förutsättningarna och resurserna finns inte.

Ett annat område som tas upp i betänkandet handlar om utsatta kvinnor och barn. I dag finns det ett väldigt bra stöd i kvinnojourer i en del kommuner. Men gemensamt för kvinnojoursarbetet runt om i landet är att det alltid är en osäker ekonomisk situation för jourerna. Det tas inte ett helhetsgrepp som innebär att det finns en långsiktig finansiering av arbetet. Därför har vi kristdemokrater föreslagit att man ska ha mer långsiktighet och en bättre situation för alla som är i behov av kvinnojourernas arbete.

När kvinnor är utsatta i sin hemmiljö och väl vågar ta steget att lämna äktenskapet är de i behov av att veta att det finns ett tryggt och långsiktigt stöd. Det förutsätter en trygg och långsiktig finansiering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Herr talman! Precis som Emma Henriksson vill jag inleda med att säga att jag tycker att det är oerhört glädjande att så många lyfter upp socialtjänsten som ett viktigt område och att frågan nu belyses på ett sätt som tidigare inte riktigt har gjorts. Socialtjänsten har nämligen ett av samhällets viktigaste uppdrag och är en grundläggande del av vår välfärd, både som samhällets yttersta skyddsnät och som en central del i vårt välfärdssystem.

Men situationen i kommunernas socialtjänster är ansträngd. Jag har, inte minst under alla mina besök på olika socialtjänster runt om i Sverige, hört socialsekreterare vittna om hög arbetsbelastning, stor personalomsättning, omfattande personalbrist och unga nyutexaminerade som får för lite introduktion eller ingen alls.

Det kan i debatten ibland låta som om detta vore någon nyuppkommen situation, men det är det inte. Socialtjänsten har länge varit hårt ansträngd och eftersatt. Därför tycker jag att det är viktigt att poängtera att den situation vi ser i socialtjänsten i dag inte uppstod under hösten. Det är inte flyktingsituationen som har skapat en pressad socialtjänst. Den var hårt pressad långt innan.

Försämringar i olika delar av våra socialförsäkringssystem, såsom akassan och sjukförsäkringen, har bland annat lett till att många fler varit tvungna att söka exempelvis försörjningsstöd och andra insatser från socialtjänsten. Det har naturligtvis lett till att allt fler klienter nu tvingas konkurrera om socialtjänstens kompetens, behandlingsinsatser, tid och pengar.

Sverige har också under många år prioriterat skattesänkningar och avdrag för dem som har det bäst ställt före satsningar på våra barn och unga och före satsningar på socialtjänsten. Det är klart att det får konsekvenser för välfärden om en regering sänker skatterna för dem som har det bäst ställt med 140 miljarder kronor. Det förstår vem som helst.

Men situationen har den senaste tiden naturligtvis blivit än tuffare för dem som jobbar i socialtjänsten och för de människor som är beroende av att vi har en socialtjänst som fungerar.

Världen upplever just nu den värsta flyktingsituationen sedan andra världskriget, och det är givetvis så att det stora antalet asylsökande, särskilt ensamkommande barn, har ökat trycket på verksamheter som i många fall redan varit hårt ansatta och eftersatta. Det har lett till långa väntetider och stora krackeleringar i systemen, vilket går ut över barnen och ungdomarna och de andra som behöver insatserna, men också över personalen och kommunerna.

Herr talman! Socialtjänsten är ett prioriterat område för Socialdemokraterna. När situationen blir så ansträngd som den är nu blir det också tydligt att ljuset riktats mot en sektor i samhället som människor förväntar sig ska fungera men som tidigare inte riktigt diskuterats. På ett sätt är det alltså ändå bra att vi nu har fått fokus på denna så oerhört viktiga del av vårt samhälle.

Hela samhället måste nu kraftsamla, och politiken måste göra prioriteringar. I sitt viktiga arbete behöver staten stödja kommunerna och socialtjänsterna. Därför är jag glad att regeringen nu satsar på många av dessa verksamheter, tillför medel och ser över regelförenklingar för att underlätta för kommunerna och för personalen i socialtjänsten, som verkligen gör hjälteinsatser varje dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Ska barn få det skydd och det stöd de behöver spelar kommunens socialtjänst en oerhört viktig roll. Resursbrist får aldrig vara anledningen till att ett barn far illa i Sverige, och socialtjänstens personal ska naturligtvis ha de förutsättningar som den behöver för att kunna utföra sitt arbete.

Den miljard som regeringen tillför socialtjänsten över fyra år har därför stor betydelse. Utöver det har Socialstyrelsen ett uppdrag att ta fram ett webbaserat stöd för yrkesintroduktion för nya socialsekreterare samt ett uppdrag att anordna uppdragsutbildningar till socialsekreterare, chefer och arbetsledare i socialtjänstens olika delar. Dessa satsningar kommer inte att lösa alla problem, men de kommer att kunna bidra till bättre introduktion för nyanställda, bättre förutsättningar för chefer att vara tydliga ledare och naturligtvis också en bättre arbetsmiljö med fler anställda.

Men det krävs också att övriga delar i vårt samhälle fungerar. Den generella välfärden är oöverträffad för att jämna ut livsvillkor och skapa trygghet. Generella satsningar på välfärden är alldeles nödvändiga för att socialtjänsten ska kunna fokusera på sitt kärnuppdrag: att ge omsorg till äldre och funktionsnedsatta, att hjälpa kvinnor och män i social utsatthet att hitta vägar till ett tryggt och fungerande liv, att ge stöd till utsatta barn med mera.

Herr talman! Familjehem är en mycket bra boendeform för många barn som är i behov av boende utanför det egna hemmet. I höstas ökade av förklarliga skäl behovet av familjehem stort. Ett stort antal nya familjehemsföretag växte fram. En del hade mycket god kvalitet och mycket goda intentioner, andra mindre.

Barnminister Åsa Regnér har utlovat ett nytt regelverk med syftet att få bättre kontroll över vilka som ger sig in i familjehemsbranschen. Förslaget kommer att läggas fram under hösten. Det finns också ett utredningsförslag sedan tidigare om att det ska krävas tillstånd av Ivo för att över huvud taget få starta ett familjehemsbolag. Regeringen håller på att förbereda och bereda ett förslag som handlar om tillstånd och bakgrundskontroller. Det går naturligtvis inte i nuläget att säga exakt hur det kommer att se ut, men det handlar om att göra en uppstramning av verksamheterna för att få seriösa verksamheter, vilket ju är det enda vi kan förvänta oss.

Regeringen har också alldeles nyligen gett Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att verkligen se över hur dessa hem bedrivs och vad vi får för de skattepengar vi satsar. Dessutom förbereder regeringen just nu ytterligare förslag för att stärka säkerheten för barn som placeras på familjehem. Förutom det gav regeringen i höstas Socialstyrelsen i uppdrag att initiera och samordna nationella informationsinsatser om bland annat familjehem men också jourhem, gode män för ensamkommande och särskilt förordnade vårdnadshavare.

Socialtjänstlagen är en bra och mycket viktig lag, men den är skriven för över 30 år sedan. Det är en gammal lag som har blivit ett närmast oöverblickbart lappverk med övergripande målformuleringar och inom vissa områden också detaljerade bestämmelser. Vi ser ett behov av en mer tidsenlig lag. Under 2015 skrev regeringen direktiv till en översyn av socialtjänstlagen.

Arbetet med att ta fram direktiven kommer att vara väldigt brett. Syftet med översynen är att vi ska ta fram en lagstiftning som dels stärker brukarnas och de enskilda individernas roll, dels stärker professionen och tydliggör kommunens roll. Det är av stor vikt att lagen är tidsenlig och att barnens rättigheter stärks.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Därför, herr talman, är jag också väldigt glad över att barnkonventionen nu äntligen ska bli svensk lag. För 25 år sedan ratificerade Sverige barnkonventionen. Det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen som redan 1990 skrev under konventionen. Därefter har flera regeringar gjort stora insatser för att stärka barns rättigheter och för att säkra att barnkonventionen efterlevs. Det barnrättspolitiska arbetet har kommit en bra bit på väg, men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Vi vet att barn i utsatta livssituationer inte alltid får sina rättigheter tillgodosedda. Vi vet också att inte alla barn känner till sina egna rättigheter.

FN:s barnrättskommitté bedömer att Sverige är ledande på många områden när det gäller att leva upp till barnkonventionen, men att det finns utrymme för förbättringar, särskilt när det gäller barn i utsatta situationer. Regeringen räknar med att lägga fram ett förslag till ny lag under nästa år. Det ser jag verkligen fram emot.

Herr talman! Jag vill avsluta med att tala om ett av de största samhällsproblemen i vår tid, nämligen våld mot kvinnor i nära relationer. För ett stort antal av de kvinnor och barn som utsätts för hot och våld i nära relationer blir landets kvinnohus, tjejjourer och kvinnojourer en viktig fristad. Många är i behov av stöd och skydd på både kort och lång sikt, till exempel i form av skyddat boende.

Kvinnojourerna är ett viktigt komplement till samhällets stöd till våldsutsatta kvinnor. Men vi ser att de på många håll i landet behöver mer resurser. Att stärka skyddet för våldsutsatta kvinnor och deras barn är ett samhällsansvar och en viktig del av den allmänna välfärden. Därför har regeringen beslutat att stärka det statliga stödet med 100 miljoner årligen för perioden 2016-2019 för att öka långsiktigheten och stabiliteten i de ekonomiska villkoren för de ideella kvinnojourerna. Regeringen har med det också utökat stödet till kvinnojourerna från ett år till två år. Det är ett väldigt viktigt beslut för att stärka de ideella kvinnojourernas i många fall livsviktiga arbete.

Herr talman! Jag vill med dessa ord yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Socialtjänsten möter de människor som befinner sig i de kanske allra svåraste situationerna i livet. Det kan handla om ett missbruk som blivit ett så stort problem att det går ut över familj och hem. Det kan handla om sådana problem som att hitta ett arbete eller att man behöver ekonomiskt bistånd. Eller det kan handla barn - som hamnat i kläm på ett sätt som inget barn ska behöva göra - där uppväxten blivit så otrygg att de inte längre kan vara hemma.

Utöver detta har socialtjänsten under hösten översköljts av ärenden kopplade till flyktingkrisen. Enligt Migrationsverkets siffror sökte år 2015 ungefär 35 000 ensamkommande barn asyl i Sverige. Det är fem gånger så många som året innan. Det är inte svårt att förstå varför det inte längre går att öppna en tidning utan att läsa om hur socialtjänsten går på knäna. Många kommuner har redan lex Sarah-anmält sig själva för att de inte kommer klara att ta hand om alla ensamkommande barn inom rådande strukturer och regelverk. Läget är mycket allvarligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Nu behövs ansvarstagande och nytänk från politikens sida. De åtgärder som tidigare var nödvändiga för att stärka socialtjänsten på sikt är nu akuta för att socialtjänsten över huvud taget ska klara att utföra sitt uppdrag. Jag har i dag tyvärr inte tid att prata om alla av våra 28 förslag i vår motion, men jag ska belysa några av dem lite särskilt.

Under socialutskottets hearing framkom tydligt från flera håll vilken enorm utmaning det är för socialtjänsten att rekrytera personal. Med tuffa arbetsvillkor i kombination med den ökande pressen på grund av flyktingsituationen väljer nu många erfarna socialsekreterare att lämna sin tjänst. Samtidigt är det svårt att nyrekrytera.

Många väljer i dag att läsa socionomprogrammet, men det är ganska få som därefter siktar på att göra karriär som socialsekreterare. De nyutexaminerade socionomer som trots allt rekryteras inom socialtjänsten kastas direkt in i att behöva hantera svåra ärenden på egen hand. Det är något som de i ett annat scenario kanske först skulle vara kvalificerade till efter ett par års upplärning.

Det är naturligtvis så att bristen på socialsekreterare försvårar arbetet för yrkeskåren. Men framför allt blir resultatet en brist på kvalitet och rättssäkerhet för de barn och vuxna som behöver hjälp av socialtjänsten. Vi menar därför att det behövs en strategi för långsiktig personalförsörjning och ett stort kompetenslyft för socialtjänsten och dess medarbetare.

Ett ytterligare problem är socialtjänstlagen. Socialtjänstlagen har funnits sedan 1982. Under de 34 år som gått sedan lagens ikraftträdande har många justeringar gjorts. Socialtjänstlagens syfte är att vara en övergripande ramlag. I stället utgörs den nu av ett lapptäcke av olika detaljstyrande föreskrifter. Det gör den otydlig och skapar tolkningssvårigheter både för medarbetarna inom socialtjänsten men också för medborgare som har svårt att tolka vad de egna rättigheterna är.

Det behövs nu en tydligare ansvarsfördelning mellan olika instanser så att vi ska kunna garantera att ingen medborgare hamnar mellan stolarna. Det behövs också en tydligare ansvarsfördelning mellan politik och profession. Vi vill därför se en samlad översyn av hela socialtjänstlagen.

Den tredje frågan jag särskilt vill belysa i dag är tillsyn. Jag vet att flera av oss i utskottet fick en tankeställare när vi hade Ivo på plats för utfrågning. De vittnade om den branta ökningen i antalet HVB-hem att utöva tillsyn över utan att ha de resurser som de behöver för att kunna mäkta med att utöva tillsyn och följa upp i den grad som hade behövts.

Det betyder i praktiken att boenden som kan ha fått en varning inte får ett uppföljande besök för att garantera att de vidtagit de åtgärder som behövs för att komma tillrätta med problemen. Om vi ska kunna garantera att alla barn får en god uppväxt och att alla verksamheter fungerar måste tillsynen vara frekvent och fungera alla gånger.

Vi vill därför se att alla verksamheter, oavsett om de är kommunala eller fristående, söker tillstånd för att få bedriva verksamhet inom välfärdssektorn. Vi vill att Ivo får mer resurser för sin tillsyn och att kommunernas egenkontroll granskas och stärks. Det är helt nödvändigt om vi ska vara säkra på att alla barn som placeras kommer till ett tryggt hem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Numera är begreppet flyktingkris vedertaget. Skälet att vi kallar det kris är den press som flyktingkrisen satt på olika samhällsfunktioner. Vi skulle lika gärna kunna kalla det för boendekris, skolkris eller socialtjänstkris. Vi politiker har därför inte längre råd att förlänga processer eller gräva ner oss i byråkrati, vilket vi annars är så duktiga på. Nu behövs åtgärder akut, och det särskilt inom socialtjänsten. Annars kommer vi inte längre, som vårt yttersta uppdrag är, att kunna garantera alla barn en trygg uppväxt.

Min förhoppning är att alla våra förslag tas till vara. Men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till våra reservationer 1 och 16.

(Applåder)

Herr talman! Oavsett vilket parti man tillhör så tror jag mig kunna säga att vi alla här inser vilken viktig roll som socialtjänsten har och vilket fantastiskt arbete de som jobbar inom området gör. Det hörde vi inte minst i dag från föregående talare. Vi är alla imponerade av det arbete som människor som arbetar inom socialtjänsten gör. De är väl något av samhällets hjältar.

I takt med det ökande flyktingmottagandet ökar också trycket på socialtjänsten, vilket gör att arbetsbördan är ohållbar för många socionomer. Som vi pratat om i tidigare debatter är det också många som väljer att sluta sina tjänster för att de går på knäna och att arbetsmiljön och arbetsbördan är inget annat än orimlig.

Vi oroas över att socialtjänsten är så ansträngd runt om i Sverige. Vi oroas över bristen på just socionomer men också över de undanträngningseffekter som uppstår när socialtjänsten måste prioritera till exempel de ensamkommande och flyktingarna i ett sådant akut läge.

Det är otroligt viktigt för oss att påpeka att vi aldrig tänker se genom fingrarna och tillåta att svenska medborgares rätt till en väl fungerande socialtjänst ska äventyras på grund av en oansvarig massinvandring som den förra och den nuvarande regeringen har tillåtit och i viss mån tillåter. Det är inte värdigt ett land som Sverige att åsidosätta sina egna invånares välfärd på detta sätt. Med detta sagt tänker jag gå över till de sakfrågor som betänkandet innehåller.

Herr talman! Sverigedemokraterna har ett antal reservationer, och vi står såklart bakom dem allihop. Men vi väljer i dag att yrka bifall till reservationerna 11 och 28.

Vilken hjälp du får ska inte vara beroende av på vilken plats i landet du bor. När det gäller till exempel anhörigstöd ser det i dagsläget väldigt olika ut i landet. Anhörigstöd är viktigt för många anhöriga men även för samhället i stort då det faktiskt avlastar övrig samhällsservice.

Anhöriga måste få stöd och uppskattning för de insatser som de gör för sina närstående. Det handlar såklart inte bara om uppskattning utan också att de måste få stöd och avlastning för att kunna vila upp sig och återhämta sina krafter.

Socialstyrelsens rapport Stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående lyfter fram de stora skillnaderna i landet. I Socialstyrelsens rapport från 2014 om anhörigstöd framgår att många organisationer är kritiska när det gäller bristen på stöd, de stora skillnaderna i kvalitet och de stora variationerna mellan kommuner. Det är bland annat anhörigorganisationer, patientorganisationer och pensionärsorganisationerna som är ganska kritiska till de stora skillnaderna. I rapporten framgår också att utbudet av stöd hittills inte har varit tillräckligt anpassat till just de anhörigas behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Vi vill att regeringen ska se över det ramverk som finns för att man ska få mer likvärdiga möjligheter till anhörigstöd så att det inte som i dag varierar stort mellan kommunerna.

Det är också därför som jag som sagt yrkar bifall till reservation 11 som handlar om att regeringen bör utreda detta och återkomma med förslag.

Herr talman! En annan fråga som berörs i betänkandet är hedersrelaterat våld. Det är en mycket oroande samhällsutveckling vi har. Hedersrelaterat våld är tyvärr vardag för många stackars kvinnor och unga flickor.

De kvinnor som väl lyckas bryta sig loss från hederskulturers förtryck är fruktansvärt modiga. De hamnar dock ofrånkomligen i en särskilt utsatt situation eftersom de tvingas bryta all kontakt med sin familj och även med merparten av sitt sociala nätverk.

Vi anser därför att det är av största vikt att samhället kan erbjuda en noggrann uppföljning även efter den akuta fasen. Personer som lyckats bryta sig loss från ett liv under hedersrelaterat förtryck bör därför tilldelas en kontaktperson av socialtjänsten som kan ge fortsatt stöd, följa upp etableringen i samhället och se till att allt fungerar.

Dessutom måste vi hjälpa föräldrar med bakgrund i hederskulturer att anpassa sig till det svenska samhället och till våra normer för föräldraskap och uppfostran. Många föräldrar med bakgrund i hederskulturer vill givetvis ge sina barn en god start och en trygg uppväxt men väljer att uppfostra barnen i enlighet med de normer de själva växt upp med eftersom de inte vet hur de ska fungera som bra föräldrar i Sverige.

Här menar vi att samhället i ännu högre grad måste uppmuntra och utveckla stödverksamhet, utbildningar och diskussionsforum om föräldraskap för dessa personer. Vi anser att regeringen bör ta fram förslag till utvecklat föräldrastöd med särskild inriktning på att lära föräldrar med bakgrund i hederskulturer hur de bör agera för att vara goda föräldrar i enlighet med svenska värderingar.

Regeringen bör utreda detta och återkomma med förslag.

Föräldrautbildning är såklart viktigt för alla. Man tar ofta för givet att rollen som förälder ska vara självklar för alla, men så är det inte alltid.

Redan i dagsläget erbjuds kostnadsfria kurser för blivande föräldrar via landstingen eller privata alternativ. Det är mycket positivt. Det är viktigt att föräldrar får råd och stöd i sitt föräldraskap innan problemen uppstår. Det finns förvisso familjecentrum och liknande verksamheter, men problemet är att man inte når fram till alla.

Förra regeringen hade goda ambitioner då man i mars 2009 beslutade om en nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd. Problemet är som sagt att man inte når ut till tillräckligt många, och det finns inget enkelt svar på varför man inte når fram till dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Trots att möjligheten finns är det i dag många som inte deltar. Särskilt vanligt är det bland exempelvis utrikes födda, lågutbildade, arbetslösa och förlossningsrädda. Det finns som sagt inget enkelt svar på varför man inte når ut till alla.

Därför menar vi att regeringen bör utreda hur man kan nå ut till fler. Vi menar att det är angeläget att alla får ett förberedande stöd inför förlossningen.

En annan fråga gäller huvudmannaskap i missbruksvården. Missbruk drabbar hela samhället och är en tragedi för såväl de drabbade som de anhöriga till missbrukare.

Att hamna i missbruk vill såklart ingen, och här har samhället ett stort ansvar att hjälpa och stötta. Det görs fantastiska insatser från socialtjänst och sjukvård. De räddar många liv och hjälper många att komma på fötter.

Dock konstaterade Missbruksutredningen 2011 att människor tyvärr alldeles för ofta faller mellan stolarna, det vill säga mellan den vård som sjukvården ger och det stöd som kommunen ger.

Vi tror att det är viktigt att man bara har en huvudman som tar ansvaret för missbrukare så att det blir tydligt vem som bär ansvaret. För en person som missbrukar är kanske inte det mest naturliga att kontakta socialtjänsten. Det är snarare vården som man vänder sig till. I nuläget är behandlingsorganisationen otydlig och splittrad, vilket leder till att människor som sagt riskerar att hamna mellan stolarna.

Ett delat huvudmannaskap konstaterades också i utredningen vara ett hinder för optimal resursfördelning.

Ett tydligare ansvar skulle kunna leda till en förbättrad vård- och stödprocess för den enskilde och öka vårdens effektivitet. Ett samlat huvudmannaskap är därför att föredra, där landstingen tar över hela ansvaret för missbruksvården. Vi anser att det vore det mest naturliga. Därför yrkar jag bifall till reservation 28.

Herr talman! Detta är bara några av de frågor som berör socialtjänstens viktiga arbete. Det som jag dock anser vara viktigast att lyfta fram, och som flera här tidigare har tagit upp, är socialtjänstens situation. Man har länge gått på knäna, men i dagsläget är det ännu mer allvarligt till följd av den okontrollerade massinvandring som vi har haft under en längre tid.

Alla de insatser och lösningar som vi i dag diskuterar får inte sällan stå tillbaka för att socialtjänsten i ett akut läge måste prioritera ensamkommande barn och annat relaterat till de flyktingar som söker sig till Sverige och som man har en skyldighet att hjälpa.

Det är otroligt viktigt att vi inom samtliga partier i alla kommuner är observanta på att socialtjänstens viktiga verksamhet för missbrukare, för socialt utsatta grupper, för barn och för vuxna inte drabbas av undanträngningseffekter utan att man ser till att det finns resurser för att klara av alla uppdrag. Annars sviker vi de barn och vuxna som redan finns i landet och som behöver socialtjänstens insatser för att kunna leva ett drägligt liv.

Herr talman! Regeringen med Miljöpartiet och Socialdemokraterna ser uppgiften med att förbättra och rusta upp socialtjänstens arbete med utsatta barn och ungdomar som en nyckelfråga. Barn- och ungdomsvården har på senare år av olika skäl blivit mycket eftersatt i många kommuner. Det beror till stor del på brist på resurser. Detta område har helt enkelt prioriterats för lågt i många kommuner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Det är dock inte en enhetlig bild vi ser. Situationen i landets kommuner ser mycket olika ut. Vissa har lyckats bättre än andra med att hitta nya kreativa sätt att jobba och med den viktiga uppgiften att behålla personal.

Just bristen på erfaren personal är ett av huvudproblemen i många kommuner. Många begåvade personer med stort hjärta väljer att bli socionomer. Men alltför många väljer bort att jobba i kommunal socialtjänst där de behövs allra mest.

Samhället behöver bli bättre på att visa att det viktigaste sociala arbetet ofta utförs i kommunal socialtjänst. Det är där en ambitiös socialarbetare kan göra allra störst skillnad i barns och ungdomars liv.

Brist på erfarna socionomer i en arbetsgrupp leder ofta till att arbetet blir tyngre för de nya socionomer som ofta dominerar i många kommuner. Så var det inte för exempelvis tio år sedan. Då fanns det betydligt fler med längre erfarenhet inom barn- och ungdomsvård.

Men allt har naturligtvis inte blivit sämre. Arbetet inom socialtjänsten är på flera sätt mer evidensbaserat, systematiskt och professionellt i dag.

Men samtidigt med den utvecklingen har vi alltså sett större brist på resurser och en allt högre andel av socialsekreterare med kort erfarenhet. Många socialsekreterare upplever sin arbetssituation som ohållbar och byter därför arbetsplats och väljer bort att jobba i kommunal socialtjänst.

I regeringens budget, som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet står bakom, görs en stor satsning på barn- och ungdomsvården för i år och de tre följande åren. Totalt 1 miljard kronor skjuts till under de här fyra åren, alltså 250 miljoner kronor per år.

Pengarna kommer främst att användas till att anställa fler socialsekreterare så att man, exempelvis, hinner med att utreda orosanmälningar om barn som riskerar att fara illa.

210 av de 250 miljonerna kommer att användas till fler socialsekreterare och fler chefer. De resterande 40 miljonerna per år kommer att gå till utbildning, kompetensutveckling och handledning för socialsekreterare och chefer.

De här satsningarna i regeringens budget för 2016 kommer ovanpå dem som många kommuner nu gör för att lyfta barn- och ungdomsvården. Man ska vara uppmärksam på att det sker en förändring. Den här utmaningen är extra stor för många kommuner, eftersom Sverige tog emot så många ensamkommande flyktingbarn under förra året. De här barnen kommer att bli en stor resurs för vårt land när de har utbildat sig, vuxit upp och börjat jobba.

Kommunerna får särskilda pengar för kostnaderna för mottagningen av de ensamkommande barnen. De 250 miljonerna per år blir ett betydligt tillskott för att vända utvecklingen inom socialtjänsten. Med fler socialsekreterare, mer stöd från arbetsledare och mer kompetensutveckling och handledning kan arbetet inom barn- och ungdomsvården utvecklas och bli attraktivare.

Låt mig också säga tack till fackliga organisationer som SSR och Vision som organiserar personal inom socialtjänsten. Ni kommer återkommande med konstruktiva förslag om hur socialtjänsten kan förbättras. Detsamma gäller organisationer som arbetar med barnens rättigheter som Rädda Barnen och Bris. Ni är en blåslampa på oss i politiken, och det är värdefullt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Jag yrkar bifall till socialutskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Centerpartiet har alltid arbetat för ett samhälle som skyddar de svaga, och för oss har begreppet grundtrygghet alltid varit centralt. Sverige ska vara ett land där alla ska kunna arbeta i lönsamma små och stora företag som ges de bästa möjliga förutsättningarna att konkurrera i Sverige och internationellt, samt att arbeta i en effektiv och välskött offentlig sektor med statliga, kommunala och privata arbetsgivare.

Men det finns alltid människor som hamnar i utanförskap, och för dem måste samhället ställa upp på bästa möjliga sätt.

Enligt kap. 1 i socialtjänstlagen ska samhällets socialtjänst på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten ska inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser samtidigt som hänsyn ska tas till människans ansvar för sin och andras sociala situation. Verksamheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Varje kommun svarar för socialtjänsten i sitt område och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver.

Dagens debatt handlar just om den så viktiga socialtjänsten, och jag ville därför lyfta fram dess mycket stora betydelse samt alla dem som, inte minst med dagens stora utmaningar, gör så professionella och helhjärtade insatser inom socialtjänsten i kommuner över hela vårt land. Sträck på er! Ni gör ett väldigt bra jobb, även om arbetsbördor i dag kan vara betydligt större än de resurser som är tillgängliga. Detta måste naturligtvis åtgärdas.

Hur socialtjänsten ska kunna bli ännu bättre engagerar, och det motionsbetänkande vi diskuterar grundas på 158 motionsyrkanden från höstens motionsflod.

En hel del, kanske det allra mesta, är vi brett överens om mellan partierna i vårt lilla nordliga land. Det är bra. Men på några punkter vill Alliansen och Centerpartiet lite mer, och på en punkt får vi igenom ett tillkännandegivande till regeringen.

Det handlar alltså om bifall till en alliansmotion och innebär att regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder som bör vidtas för att utveckla ett system för att stärka egenkontrollen i såväl offentliga som privata verksamheter som bedriver socialtjänst. Detta är självfallet angeläget och viktigt.

Allianspartierna reserverar sig för att kvinnojourerna i Sverige, som gör ett fantastiskt arbete för att hjälpa utsatta kvinnor, ska få en tryggare och mer långsiktig finansiering.

Också på ett annat viktigt område reserverar sig Alliansen. Det handlar om de utsatta EU-medborgare, oftast romer, som framför allt i Rumänien och Bulgarien har det väldigt svårt. Det är bra att regeringen har som mål att tiggeri och utsatthet ska minska och så småningom upphöra, och det är bra att regeringen aktivt arbetar tillsammans med dessa länder för att minska den sociala utsattheten så långt man bara kan så att situationen blir bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Men Centerpartiet och Alliansen vill lite mer. Vi vill att Sverige tar starkare initiativ på EU-nivå så att EU-institutioner och berörda medlemsstater agerar starkare. Situationen vad gäller hälsa, bostäder, utbildning och arbete i länder med helt oacceptabla klyftor mellan befolkningsgrupper måste förbättras.

Det är viktigt att EU och medlemsländerna bidrar till att stötta fattiga EU-medborgare på plats i deras hemländer. Likaså finns det behov av att i samarbetsprojekt som är stöttade av EU hjälpa de länder som är berörda med att bygga upp en fungerande socialtjänst. På så sätt kan till exempel svenska kommuner dela med sig av kunskap och erfarenheter. För att detta ska vara möjligt måste regelverken i EU anpassas så att inte bara stater kan ta del av de medel som avsätts.

Centerpartiet vill tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna utöver detta också att det utarbetas möjligheter till sanktioner inom EU för att sätta press på länder som gör sig skyldiga till grova underlåtelser i förhållande till utbredd fattigdom eller genom strukturell diskriminering.

Bakom de här två reservationerna ligger en mycket genomarbetad centermotion med Johanna Jönsson som förstanamn.

Jag vill också till slut lyfta fram tre reservationer från Centerpartiet i konkreta och angelägna sociala frågor.

Väntetiderna inom missbruksvården är otillfredsställande. Människor måste få hjälp snabbare genom en enklare process. Därför bör socialtjänstlagen ses över så att det kan bli möjligt att snabbare erbjuda missbruksbehandling genom förenklade biståndsbedömningar. Missbruksvården bör också i större utsträckning utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet och ansvaret föras över till hälso- och sjukvården.

Tillgången till assisterad läkemedelsbehandling för opiatmissbrukare i Sverige är internationellt sett låg, och köerna till metadonprogrammen är i regel mycket långa. Tillgängligheten vad gäller vård och behandling för personer med missbruksproblem måste därför öka. I dagsläget beslutar kommunens tjänstemän om eventuell behandling genom socialtjänstlagen. Genom att i stället låta hälso- och sjukvårdslagen bli styrande även inom missbruksvården kan tillgängligheten till vård och behandling säkras.

Socialtjänstlagen bör vidare förtydligas för att lyfta fram kommunernas skyldighet att erbjuda stöd med inriktning på reguljär arbetsmarknad åt personer med psykisk funktionsnedsättning eller ohälsa eller som uppbär försörjningsstöd. De modeller som finns för att stötta personer med komplexa behov bygger alla på principen om en huvudman som fungerar som en dörr in för individen till myndigheter och för en aktiv matchning mot näringslivet.

Jag slutar här, herr talman. Jag står bakom de reservationer som Centerpartiet är med på, och jag yrkar bifall till reservationerna 16, 22 och 29.

Herr talman! Vi har samlats här i dag för att debattera socialtjänstfrågor. Jag kommer uteslutande att hålla mig kring frågan om mäns våld mot kvinnor. Det känns som en mycket tung uppgift, inte bara för att ämnet är så vidrigt utan också för att det jag i dag har tänkt säga redan har sagts tusen gånger tidigare utan någon större effekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Trots frågans omfattande samhällspåverkan är det som att skrika rakt ut i ett vakuum. Det går inte att räkna hur många gånger vi har berättat att 16 kvinnor per år blir mördade av män i sin nära omgivning i Sverige, att 17 000 misshandelsbrott i nära relationer anmäls varje år och att mörkertalet är gigantiskt.

Vi har provat allt. Vi har beskrivit i detalj hur våldet ser ut. Vi har berättat att det begås av någon i kvinnans närhet och att det ofta är barn som blir enda vittnet till den brutala misshandeln eller i värsta fall till mord. Gång på gång har vi berättat om den långa processen av psykisk terror som föregår dagen då den psykiska misshandeln övergår till fysisk. Med forskning som grund har vi visat på att våldet förekommer i alla samhällsgrupper och att den enda gemensamma nämnaren är att förövaren är man. Vi har upplyst om kvinnojourernas omöjliga uppdrag, om bristen på platser, om hur våra myndigheter om och om igen missar kvinnans desperata rop på hjälp.

Jag kan inte för mitt liv begripa vilka retoriska grepp vi ska ta till eller vilken forskning vi ska lyfta fram för att det ska gå fram att det här är ett av våra största folkhälsoproblem och att det i grunden hotar demokratin. Det här är inte min eller Vänsterpartiets uppfattning. Det här är fakta, råa brutala fakta.

Den bittra sanningen ligger i att det våld som män utövar mot kvinnor skiljer sig från annat våld eftersom det är strukturellt. Det är mäns överordning över kvinnor som är själva grunden till våldet. Och det är just här vi hittar förklaringen till att reaktionerna blir så svala. Frågan handlar om mäns makt.

Om vi på allvar vill utplåna mäns våld mot kvinnor är arbetet för att bryta könsmaktsordningen helt centralt. Men det verkar ta lite tid. Fram till dess måste vi alltså på ett övergripande plan få kunskap om var bristerna i vårt system ligger och vilka åtgärder som krävs för att stoppa mäns våld mot kvinnor.

Herr talman! Vänsterpartiet har under flera års tid lagt fram förslag i riksdagen om att tillsätta en haverikommission som ska se över varje fall då en kvinna mördats eller misshandlats till döds av en närstående man. Syftet är att på ett övergripande plan identifiera brister i samhället och ge underlag för förslag till åtgärder som förebygger våld i nära relationer.

En liknande lag fastslogs av riksdagen 2008. Men vi ansåg redan då att den saknade viktiga delar. Enligt gällande rätt ska Socialstyrelsen genomföra dödsfallsutredning i vissa fall där brott har begåtts mot barn, kvinna eller man som avlidit med anledning av en närstående. Självmord omfattas inte, och dödsfall som skett utomlands får utredas om personen var svensk medborgare vid dödsfallet.

Statskontoret har följt upp verksamheten och konstaterar i sin slutrapport att syftet med utredningsverksamheten inte har uppnåtts. Därför föreslår Statskontoret att det nuvarande systemet bör kompletteras med bland annat tillsyn i varje enskilt fall.

Vi är glada att regeringen arbetar med att se över lagen för att göra utredningsverksamheten mer effektiv och ändamålsenlig. Vi ser fram emot den proposition som planeras till hösten. Vi vill uppmana regeringen att då tillgodose vår och Statskontorets uppfattning om att varje dödsfall bör utredas. Vidare anser vi att dödsfall utomlands bör omfattas av utredningsförfarandet. Det är inte bra att frivilligheten blir huvudregel. Vi vill därför att lagen ska bli tvingande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Vi anser också, i motsats till utskottet, att självmord bör ingå. Vi har förståelse för argumentet att bedömningen av om självmord har begåtts med anledning av brott riskerar att bli både godtycklig och svår. Men vi anser ändå att självmord där det finns misstanke om att dödsfallet föregåtts av hot och påtryckningar ska utredas. Vi delar SKR:s inställning att utredningsmyndigheten annars riskerar att missa fall med så kallade balkongflickor som efter svår psykisk misshandel tagit sina liv. Det är mycket angeläget att åtgärder tas fram för att bekämpa denna grova form av hedersrelaterat våld.

Herr talman! Våldet mot kvinnor får inte det utrymme som allvaret kräver. Men våldet mot funktionshindrade kvinnor är helt osynliggjort. Forskning visar att kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för våld av sin partner i högre utsträckning än andra. I åldersgruppen 16-29 år uppger 18 procent av kvinnor med funktionsnedsättning att de har utsatts för våld eller hot om våld. För kvinnor med måttlig eller lindrig intellektuell funktionsnedsättning verkar situationen vara särskilt bekymmersam. En fjärdedel av kvinnorna som levde i ett förhållande uppgav att deras nuvarande partner är våldsam mot dem och en tredjedel att de hade blivit slagna innan de fyllt 15 år.

Bilden förstärks av att man i den nationella strategin konstaterar att funktionsnedsatta är en grupp med särskild sårbarhet, vilket kännetecknas av att kännedomen om deras utsatthet är låg och att mörkertalen ofta är mycket höga. Därför anser vi att frågan om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning bör belysas i en utredning. Den ska ge konkreta förslag på hur situationen för kvinnor med funktionsnedsättning som är utsatta för mäns våld kan underlättas samt hur våldet kan upphöra.

Kvinnor med funktionsnedsättning tvingas i lika hög grad som andra fly sina hem när de utsätts för våld i en nära relation. Men många kvinnojourer saknar möjlighet att ta emot kvinnor med psykisk funktionsnedsättning, och alla jourer är inte tillgänglighetsanpassade. Det är en brist som kan kosta liv. Därför är det oerhört viktigt att vi synliggör denna fråga. En ny indikator gällande de skyddade boendenas tillgänglighet för kvinnor med funktionsnedsättning bör därför läggas till i Socialstyrelsens öppna jämförelser av kommunernas stöd till brottsoffer vid våld i nära relationer.

Utskottet har i sitt förslag till beslut valt att avslå våra förslag. Det gör man bland annat med hänvisning till arbetet med den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor. Men även om utredningen uppmärksammar funktionshindrades särskilda utsatthet hittar jag inga förslag på hur problemet ska åtgärdas. Jag är rädd att det bekräftar den bild jag precis beskrivit. För mig blir ett sådant svar, där inga åtgärder presenteras, ytterligare ett osynliggörande av en redan utsatt grupp.

Vi står självklart bakom alla våra motioner, men för att spara lite tid väljer vi att yrka bifall till reservation 14 och reservation 15.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Liberalernas reservationer 18 och 20 samt till den alliansgemensamma reservationen 16.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Jag är glad över att det nu finns ett betänkande som heter Barnkonventionen blir svensk lag. Vi liberaler har länge sett behovet av att göra barnkonventionen till lag, och jag tycker att tilläggsdirektivet om att inte bara titta på för- och nackdelar med en inkorporering utan också ge förslag på hur en inkorporering ska ske är toppenbra. Jag ser fram emot det fortsatta arbetet med detta.

Det finns tyvärr många tillfällen då vi i Sverige inte tar tillräcklig hänsyn till barnkonventionen eller helt enkelt bryter mot den. Jag räknar med att regeringen bland annat städar upp i de förslag som går direkt emot barnkonventionen, exempelvis när man försvårar för familjeåterföreningar eller när det gäller skrivningen om särskilt ömmande omständigheter som man vill ta bort. Det är en bestämmelse som togs fram för att uttryckligen värna särskilt utsatta barns rätt att få uppehållstillstånd.

Två lagar som krockar med varandra är ett problem. Det finns exempel på fall där barn som varit tvångsomhändertagna enligt lagen om vård av unga blir utvisade tillsammans med sina föräldrar. Enligt barnkonventionen ska prövning ske utifrån barnets bästa. Barnet ska också få komma till tals. En inte alltför kvalificerad gissning är att med barnkonventionen som lag hade man kommit till slutsatsen att man inte kan utvisa ett barn tillsammans med den förälder som myndigheter alltså ansett inte vara kapabel att ta hand om barnet.

Allt fler röster höjs nu om att man ska sänka kraven på utbildning hos exempelvis dem som arbetar på HVB-hem och som socialsekreterare. Det är en utveckling som gör mig orolig. Vi kan inte försöka lösa en svår situation genom att ge färre och sämre verktyg. Vi bör i stället göra precis tvärtom.

Jag har vid flera tillfällen i den här kammaren lyft min oro över att stödboenden riskerar att användas som ett billigare alternativ till HVB-hem för framför allt ensamkommande barn. Kravet på bemanning och kompetens hos personalen är nämligen lägre på ett stödboende än ett HVB-hem.

Personalens viktigaste verktyg är just deras kompetens, utbildning och erfarenhet. Därför anser vi liberaler att det är viktigt med ett nationellt kunskapslyft för yrken där man kommer i kontakt med hedersrelaterat våld. Det gäller till exempel sjuksköterskor, kuratorer och socionomer. Det är av yttersta vikt att ungdomar som är i behov av skyddat boende på grund av hedersrelaterat våld och förtryck möts av professionell, utbildad personal och får lämpliga hjälpinsatser. Sådana ungdomar bör inte placeras i behandlingshem där det saknas specialistkunskaper på området hedersrelaterat våld och förtryck.

Det förekommer också att föräldrar vägrar delta i samtal när det kommer till fall som har inslag av hedersrelaterat våld och förtryck. Det behövs därför en utredning för att se över behovet av en skärpning av socialtjänstlagen genom att införa ett mellantvång som innebär att föräldrar inte kan tacka nej till samarbete med socialtjänsten. Ett sådant mellantvång är nödvändigt för att skydda ungdomar från hedersförtryck, men också för att underlätta för socialtjänsten att ingripa om man misstänker att ett barn far illa.

Kunskap och erfarenhet är viktigt rent generellt. Ju mer vi vet om vår värld och vår samtid, desto lättare har vi att både förstå den och förhålla oss till den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Herr talman! För ett tag sedan kramade jag en gråtande fyrabarnsmamma utanför Ica Maxi. Hon grät inte för att hennes man fått en brinnande cigarettfimp tryckt i pannan eller för de blåmärken hon hade efter den kundvagn som någon hade kört på henne. Hon grät inte för att hon hade ont i handen, som hade svullnat upp efter att någon hade trampat på den, vilket också innebar att hon inte kunde sticka sockor och vantar för att sälja. Hon grät inte över andra människor usla beteende eller över det faktum att hon sov i en bil om nätterna. Hon grät för att hon saknade sina barn, barn som hon förtvivlat försöker ge en framtid.

Det kommer många EU-migranter till Sverige i dag, och dem vi ser utanför våra butiker är i de allra flesta fall romer. För romer är historien fylld av förföljelse, utsatthet och utstötthet. Jag är glad över det samarbetsavtal som tagits fram med Rumänien. Jag tycker dock att det är beklagligt att man inte nämner romer utan i stället väljer att skriva om utsatta människor. Det är knappast någon hemlighet att romer inte riktigt ses som en del av medborgarna i länder som Rumänien och Bulgarien, och risken finns att de som verkligen behöver stödet allra mest, det vill säga romerna, går miste om det.

I Sverige ska akut hjälp som natthärbärgen och andra hjälpinsatser självklart ges. I de fall det finns barn ska socialtjänstens insatser lika självklart omfatta EU-medborgarnas barn, som inte ska tillåtas leva under svåra förhållanden som vi aldrig skulle acceptera för andra barn. Inga barn ska behöva bo i bilar eller på gatan.

Min son kom hem en dag och sa:

- Mamma, i skolan säger de att de där som du ger kaffe borde stanna hemma i sina länder och skaffa pengar där.

Något förvirrad undrade jag vilka det var som jag gav kaffe och vilka som egentligen hade sagt vad. Men efter en stund förstod jag att sonen menar tiggarna utanför Ica och att några klasskompisar sagt att de tycker att de borde åka hem.

Att köpa en kaffe eller vatten till den som för dagen sitter utanför Ica är något jag gör emellanåt. Jag gör det inte varje dag eller varje gång jag handlar, men jag gör det ibland. Jag önskar att de som sagt till sonens kompisar att alla som sitter och tigger borde åka hem någon gång tog sig tid att sitta bredvid den gamla farbrorn som finns utanför Maxi. Han är nog det vänligaste som finns. Det tror jag i alla fall, för jag förstår inte ett ord av vad han säger. Jag vet inte om han förstår mig heller, men när vi pratar brukar han sitta och klappa mig på handen. Han har varma, rynkiga händer. Jag önskar att de som pratade om tiggare som något störande, fult och irriterande tog sig tid att se människan som sitter där - människan, inte tiggaren.

För det är människor som sitter där - människor som en gång varit barn med fjuniga huvuden och små, skrynkliga fingrar. Barn som sprungit på knubbiga ben och som blivit tröstade när de gråtit. Barn som har varit mörkrädda, barn som skrattat så de kiknat tillsammans med storebror åt ett skämt som bara de förstår, barn som drömt, längtat och hoppats. Barn som har vuxit upp i eller till en värld och vardag som är så hård att det är bättre att sitta i duggregnet på en plastpåse utanför en affär i ett främmande land än att stanna kvar i den verklighet som är deras. Det är människor som sitter där - människor som också får ont av att sitta på hårda, kalla underlag. Människor som blir blöta när det regnar. Människor som blir varma i solen. Människor som saknar sina barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Den långsiktiga lösningen finns i länder som Rumänien och Bulgarien. De ska ansvara för att förbättra situationen för alla medborgare, inklusive romer. Samtidigt måste problemet upp på EU-nivå. EU-kommissionen måste öka kontrollen och bidra med expertis, så att beviljade EU-medel utnyttjas fullt ut och används för att bekämpa fattigdom och utanförskap. Liberalerna har drivit på för att EU-kommissionen ska öka trycket på länderna, och regeringen fortsätter det arbetet och måste fortsätta det ännu mer.

Jag ser en människa som blir bespottad, avskydd och hånad av dem som går förbi, som frysande sitter på hård mark i timtal och som sitter i solgasset utan skydd när vi andra gömmer oss i skuggan eller njuter på stranden. Väljer en människa den vägen måste alternativet vara riktigt, riktigt illa.

Herr talman! Den gråtande fyrabarnsmamman heter Agusta. Barnen bor hos hennes mamma när hon och hennes man är i Sverige.

Det är upp till var och en hur man vill göra: att ge en kopp kaffe, en tia, eller att bara gå förbi. Men att göra andra människor illa är däremot aldrig acceptabelt. Samtidigt behöver stödet till organisationer som Hjärta till Hjärta, Röda Korset och Rädda Barnen, som bedriver konkret och effektivt arbete i till exempel Rumänien öka. Det här är fortfarande ett aktuellt problem. Vi får inte glömma den här humanitära krisen när andra katastrofer drabbar.

Se både individen och sammanhanget! Se Agusta, och se rasismen mot romer, som är omfattande i hela Europa och grundförklaringen till den fattigdomen som gör att hon är här!

(Applåder)

Herr talman! Min avsikt är inte att gå i polemik med Christina Örnebjär, utan jag instämmer i mycket av det som sas i anförandet.

Men jag blev uppmärksammad på att jag blandade ihop ärendepunkt och reservationspunkt när jag yrkade. Min avsikt var att yrka på nr 27, inte nr 24. Hoppas att det nu är klarlagt. Nr 27 är en kristdemokratisk reservation, till skillnad från nr 24.

Herr talman! Jag är sist ut här i dag och kommer inte att yrka på något, för det har min kollega Maj Karlsson redan gjort. Jag ska tala lite om beroende. Det är något som berör både hälsovård och socialtjänst. När vi talar om anhöriga och beroende talar vi om barn, mammor, pappor, partner och syskon. Den som är beroende drabbas hårt, men de som är anhöriga drabbas på sätt och vis ännu värre. Priset är högt.

Anhöriga måste kunna involveras i högre utsträckning och få möjlighet att vara delaktiga. Anhörigas rättigheter behöver stärkas. Därför anser vi att lagstiftningen bör ses över. Det finns så många familjer och släkter med beroendeproblematik och psykisk ohälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Linnéuniversitet har tittat på anhöriga. Tittar vi på skolprestationer i grundskolan för barn som är anhöriga ser vi tydliga tecken på att det har gjorts för lite. Av pojkar som har en förälder som missbrukar var andelen som lämnade grundskolan utan gymnasiebehörighet 27 procent i de fall då pappan var missbrukare respektive 30 procent då mamman var missbrukare. Det är extremt höga siffror. Det var 22 respektive 23 procent av pojkar och flickor som har en förälder med psykisk sjukdom som hoppade av skolan. Det är väldigt höga siffror om man jämför med att det generellt i undersökningen är 10,3 procent av flickorna och 13 procent av pojkarna som hoppade av. Då förstår ni vidden av vad det innebär att vara anhörig och barn som far illa.

På Maria Ungdom i Stockholm gjorde Anders Tengström, en fantastisk forskare, en studie på ungdomar inom verksamheten. 80 procent av mammorna och 70 procent av papporna hade haft psykiatrisk diagnos inklusive missbruksdiagnos. Det är mycket som måste göras för att förhindra att det sociala arvet förs vidare.

Sjukvårdens och socialtjänstens insatser för beroende personer måste samordnas bättre utifrån individens behov, dels för att effektivisera vården och dels för att göra den mer likvärdig över landet. I dag är missbruksvården varken tillräckligt prioriterad eller likvärdig, och det finns stora regionala skillnader.

Vi har en ojämlik beroendevård. Det blir tombola utan vinst. Täckningsgraden för dem som får vård uppges vara runt 30-40 procent av de personer som är opiatberoende. Det är usla siffror, inte sant? Tidig och mer kunskapsbaserad vård tillsammans med en tydligare styrning av resurserna för att öka tillgängligheten är viktiga delar i en framgångsrik beroendevård. Vänstern anser att det behövs en ökad statlig styrning för att få jämlik vård.

Det finns en hög grad av samsjuklighet för unga som är beroende. Ungdomar som köper narkotika på nätet eller överkonsumerar alkohol nås inte via socialtjänsten utan genom öppna mottagningar specialiserade på missbruk. 60 procent av alla ungdomar som har substansproblem, missbruk eller beroende har även psykisk ohälsa. Detta hänger ihop. I en överväldigande majoritet av fallen uppträder symtomen på det psykiatriska tillståndet före missbruket och beroendet.

Det finns mycket som vi kan göra. Ett av de förslag som vi inte yrkar bifall till är att vi använder Maria Ungdom i Stockholm som nationellt centrum för kunskap om unga som missbrukar eller riskerar att hamna i missbruk.

Att vara kvinna och missbrukare är att vara dubbelt belastad. Kvinnor är mer utsatta. De söker generellt vård senare och är mycket mer stigmatiserade som missbrukare. Det behövs riktad hjälp, ett tydligt genusperspektiv och en vård som ser, så att säga, kvinnan och inte bara det generella. Det behövs helt andra insatser.

Jag hoppas att den förhandling vi har med regeringen om de 10 miljarderna går hem, för välfärden måste få mer pengar. Socialtjänsten måste få mer pengar. Det vill jag säga. Efter att ha sett programmet i går om miljonerna som ligger gömda i skatteparadis kan man bara säga: Yes, det finns pengar att bygga välfärden på.

Socialtjänstfrågor

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att jag står bakom samtliga av Alliansens och Moderaternas reservationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservationerna 1 och 11.

Jag kommer inte att ta upp någonting som rör idrott och friluftsliv, för det kommer min partikollega Saila Quicklund att göra om en liten stund.

Vi diskuterar i dag ett betänkande om det civila samhället. Sverige skulle inte vara den stabila och utvecklade demokrati som vi är i dag om vi inte hade haft ett starkt civilsamhälle. Alla föreningar, organisationer, nätverk och andra mer eller mindre lösa sammanslutningar av människor som under åren har velat, och fortfarande vill, utvecklas, lära, bidra, förändra med mera är grundbulten i vårt civilsamhälle och även i vår demokrati.

Det är underbart att vi är ett sådant hängivet föreningsfolk och att vi har varit det så länge. Det har gjort att det svenska civilsamhället i dag är ett av världens starkaste.

Den svenska demokratin har fötts ur människors ideella engagemang. Det är människor som av olika anledningar gått samman för att förändra något, för att förbättra något eller för att hjälpa till. Drivkrafterna är många, men gemensamt är att de fötts ur viljan att lösa problem, ibland akuta problem. Det såg vi exempel på under hösten vad gäller flyktingkrisen och flyktingströmmen till Sverige. Det civila samhället ser nämligen snabbt behov och kan snabbt göra något åt det, men det kan också jobba på sikt.

När det offentliga inte orkar med och inte klarar av, då går det civila samhället in. Hur hade mottagandet av de asylsökande sett ut under hösten 2015 utan det civila samhällets insatser? Hade det offentliga klarat det på egen hand? Nej, säger jag, och jag tror inte att någon kommer att säga emot mig.

Det är detta som gör civilsamhället så viktigt och värdefullt: När det offentliga inte mäktar med, då träder civilsamhället in.

Höstens flyktingström har visat på vikten av ett starkt men också flexibelt civilsamhälle. Breda folkrörelser har arbetat sida vid sida med intressegrupper och nätverk som spontant engagerat sig via sociala medier.

Migrationsverket skulle inte ensamt ha klarat av flyktingströmmen under hösten 2015. Tänk bara tillbaka på hur det såg ut på Stockholms centralstation under hösten! Det fungerade faktiskt ganska bra.

En av de stora organisationerna i vårt civila samhälle, Röda Korset, har räknat på värdet av allt volontärarbete som organisationen gör. De har använt sig av en EU-schablon, där varje arbetad frivilligtimme beräknas till 175 kronor. En volontär i Sverige arbetar i snitt 140 timmar per år, eller drygt 2 timmar i veckan. Röda Korset har ungefär 30 000 ideellt arbetande volontärer. De blev några fler under hösten; nästan 5 000 fler tillkom under hösten när den stora flyktingströmmen var.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

Värdet av detta är 735 miljoner på ett år - 140 timmar per år, 30 000 frivilligarbetare, 175 kronor i timmen, en organisation. Det är en svindlande summa med tanke på att det här bara är en av många organisationer och nätverk i vårt civilsamhälle. Jag tycker att det är fantastiskt. Tanken svindlar när man tänker på hela det samlade värdet av det som civilsamhället gör.

Då blir min nästa fråga ganska dum. Skulle samhället fungera utan de ideella krafterna? Nej, det skulle det inte göra, och därför är det så viktigt att vi värnar och ger förutsättningar för det civila samhället att utvecklas och att vi ser till att människor vill bli delaktiga och göra en insats, att man vill gå med i någon organisation för att stärka samhället, för att hjälpa någon annan eller för att förändra någonting.

För att det här ska ske och för att det ska bli attraktivt för människor att jobba ideellt måste vi se till att verksamheterna har de verktyg de behöver. Vi måste se till att det inte finns onödiga hinder, och gör vi detta, då växer både samhället och människor som år ut och år in arbetar ideellt för att andra ska få det bättre.

För några veckor sedan redovisades betänkandet om ett stärkt civilsamhälle och det tilläggsdirektiv som regeringen gav. Utredningen bygger på alliansregeringens proposition En politik för det civila samhället från 2009.

Jag tror att vi alla är överens om att civilsamhällets villkor ska stärkas på alla sätt och att hinder för verksamheten ska undanröjas så att det fungerar så smidigt och bra som det bara är möjligt. Vi inser ju också hur viktiga civilsamhällets olika roller är. Det handlar om röstbildare, opinionsbildare och demokratibärare. Det är fostran till delaktighet, ansvarstagande med mera.

Vi strävar alla mot samma mål, men vi har olika vägar dit. Vi vill ju att det ska fungera bra.

Civilsamhällets självständighet ska stärkas och värnas. Det är viktigt. Föreningars, trossamfunds och organisationers självständighet kan bevaras och också stärkas. Det är viktigt att vi underlättar för civilsamhället att delta i exempelvis offentliga upphandlingar och att vi minskar den administrativa bördan, för vi vet ju, vi som sitter här inne, att allting kan bli bättre.

När man talar om civilsamhället blir det som en enhet. Vi säger civilsamhället, men det är ett myller av organisationer, nätverk, föreningar, trossamfund och alla möjliga sammanslutningar.

Låt mig återge utredaren som har skrivit Palett för ett stärkt civilsamhälle, det vill säga den utredning som lämnades över för ett par veckor sedan. Han säger att civilsamhället med dess mångfald och myller av organisationer och särarter utgör en egen samhällskropp.

Det är en bra och träffande beskrivning. Det är fråga om en stor samhällskropp bredvid det offentliga. Den är självständig och har egen frihet. Den är till gagn såväl för individer som för samhället, den bidrar till sammanhållning och den bygger på enskilda människors engagemang. Utan enskilda människors engagemang skulle vi inte ha ett civilsamhälle som står så starkt av sig självt utan någon större inblandning av det offentliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

(Applåder)

Herr talman! Civilsamhället är ett helhetsbegrepp där vi behandlar olika privata sammanslutningar såsom välgörenhetsorganisationer, kyrkan, koloniträdgårdar, hembygdsföreningar, idrottsföreningar och privata stiftelser. Civilsamhället är det civila samhället där vi politiker inte ska detaljstyra. Det är det häftiga med civilsamhället. Det löser sig av sig självt med drivna och engagerade individer.

Civilsamhället är i dag en stark del av samhällsmodellen, och det är bra. Det är bra för de engagerade som tar del av ett demokratiarbete.

Civilsamhället har en unik folkrörelsetradition som varit en del av vårt arv i flera generationer. Civilsamhället är unikt och väletablerat med högt deltagande i både lokala och regionala föreningar men även i föreningar på nationell nivå.

Det finns föreningar för alla våra intressen. Personligen började det i konståkningens föreningsliv med aktiva föräldrar som sålde kaffe och köpte bingolotter vid tävlingar. Därefter blev jag medlem i balettens vänförening och deltog även i det politiska föreningslivet.

Det jag försöker få sagt är att det finns något för oss alla, och vi alla har sannolikt tagit del av föreningsarbete. Det har uppfostrat oss. Föreningslivet i Sverige är unikt men framför allt häftigt att se!

Föreningslivet är starkt förknippat med idrottsrörelsen, och så ska det förbli. Ideella själar gör allt för att barnen ska känna glädje. Ideella själar gör detta av egen fri vilja. Det är de som får många idrottsklubbar eller föreningar att gå runt.

Många av våra elitidrottare började idrotta när de var barn. Det är nästan en förutsättning i dag om man ska bli elitidrottare på hög nivå. Sverige har många elitidrottare som jag är övertygad om att vi alla hejar fram under mästerskap och tävlingar. Utan vårt starka föreningsliv hade vi förmodligen inte haft lika många att heja fram. För att fortsätta denna framgångsrika saga vill vi att regeringen ska se över elitidrottens långsiktiga förutsättningar - detta för att den internationella konkurrensen blir allt större och allt hårdare. Därför yrkar jag bifall till vår gemensamma reservation nr 17.

Herr talman! Alla har vi säkert en Ikeamöbel som vi har byggt ihop. Det kanske är lite bökigt i början. Man tror att det fattas en skruv, och man förstår inte instruktionerna. Men när det är klart är det skönt, och man är glad och kanske lite stolt - stolt för att man har byggt möbeln och stolt för att den står rakt.

Den här effekten kallas Ikeaeffekten. Det betyder att vi människor tenderar att fatta extra stort tycke för det vi skapar själva. Med andra ord: Det vi ägnat stor möda, tid och ansträngning är något som vi kommer att ta extra stor hand om.

Jag vill skapa perspektiv i era tankar. Låt mig få måla upp en bild.

Calle är ute och hugger ned ett träd på sin tomt. Trädstammen förvandlas varsamt till brädor. Av brädorna blir det en busshållplats eftersom den gamla var genomrutten. Calles grannar bygger en bänk, och den andra grannen målar den nya busshållplatsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

Jag är övertygad om att om man är med och bygger sitt samhälle, eller en sak, eller en förening, så är man mindre villig att förstöra. Det man bygger är man mån om. Det här tankesättet tycker jag är väldigt fint, och det uppmuntrar. Det uppmuntrar till glädje men inte minst till en samhörighet genom gemensamt engagemang och skapelse. Låt oss göra saker tillsammans som vi alla kan glädjas åt. Det är det fina med civilsamhället. Det är samhällets hjältar.

Herr talman! I vår reservation 18 skriver vi om återkommande problem vi får ta del av i hederskulturens namn. I hederns namn utsätts en person för trakasserier, hot och våld, oftast från de personer som borde stå denne närmast. Man sätter familjens namn med anseende före personens fria vilja. Man låter hedern gå före i stället för stöttning. Detta är givetvis helt oacceptabelt och hör inte hemma i ett modernt, demokratiskt, civiliserat och västerländskt samhälle. Delar av hederskulturen upprätthåller och förstärker diskriminerande behandling av unga flickor i dessa familjer, och den begränsar olika familjemedlemmars frihet beroende på kön eller ålder. I en ung flickas fall kan det röra sig om kontroll över hennes kärleksliv, vilka vänner hon får träffa eller vad hon ska ha på sig.

Hederskulturen är ett växande problem i Sverige och därför ett problem vi måste ta på största allvar. Kvinnors fri- och rättigheter i vårt land ska alltid värnas och inte vara beroende av familjens ursprung, tro eller kulturella uppfattning. Det ska aldrig få ske i ett demokratiskt samhälle vi alla tar del av. Därför yrkar jag bifall till reservation nr 18.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att jag står bakom samtliga Centerpartiets reservationer i detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 10.

Herr talman! Civilsamhället är ofta snabbt på plats när någon form av mänskligt behov uppstår, inte minst nu när vi har en situation i vår omvärld som gör att många människor söker skydd här i Sverige. Det här tog också Eva Lohman upp i sitt anförande. En viktig del i integrationsarbetet handlar om att skapa mötesplatser. Mötesplatser kan förhindra att sociala barriärer byggs mellan människor med olika bakgrund.

Motsättningar finns redan i dag mellan olika grupper i samhället. Men det är motsättningar som vi måste kunna överbrygga, och det kan vi bara göra om vi aktivt arbetar med att sprida kunskap, lyssnar på människors oro och påverkar attityder som skadar och hotar vårt samhälle.

Civilsamhället och föreningslivet är hörnstenar i skapandet av de mötesplatser som behövs för att överbrygga motsättningarna och stötta integrationsarbetet. Föreningslivet, hela civilsamhället, är otroligt viktigt i integrationsarbetet. För människor som flytt från auktoritära regimer kan också ofta civilsamhällets företrädare skapa mer förtroende än offentliga tjänstemän och uniformerade myndighetspersoner.

Men när en idéburen organisation vill samarbeta med det offentliga för att göra samhällsinsatser kan det ofta uppstå svårigheter. Det är svårigheter som beror på att det inte finns tydliga modeller för samarbetet att använda. Det kan till exempel finnas oklarheter om det juridiska upplägget som gör att samarbetet riskerar att inte bli av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

Centerpartiet vill därför utveckla modeller för partnerskap mellan idéburna organisationer och det offentliga. Det skulle ge många fördelar och vinster för både de ideella organisationerna och det offentliga. Men den stora vinsten skulle vara för hela vårt samhälle.

Det finns alltså hinder i vårt system som försvårar civilsamhällets möjligheter att göra dessa samhällsinsatser. Vi kan se de här hindren på exempelvis flyktingförläggningarna. Vi är flera partier här i riksdagen, både i regeringen och i Alliansen, som ser behovet av civilsamhällets insatser på våra flyktingförläggningar. Det är bra att vi är överens om det. Men mer behöver göras.

I Centerpartiet vill vi alltid se till individen, oavsett om den personen har ett svenskt personnummer eller inte och oavsett om den personen troligen kommer att få stanna i Sverige eller inte. Centerpartiet vill att varje person ska få utvecklas och känna människovärde, och här har det civila samhället med folkbildning och föreningsliv en otroligt viktig roll att spela.

Herr talman! Centerpartiet vill att en föreningsrättsutredning tillsätts. Syftet med denna utredning är att tydliggöra och stärka civilsamhällets särart och skapa rimliga regelverk för föreningar och det civila samhället. Flera områden där det av tradition varit föreningsdrivna verksamheter har fått nya aktörer i form av entreprenörer. Det finns en risk att det här urholkar föreningsrätten.

Utredningen Palett för ett stärkt civilsamhälle, som också Eva Lohman tog upp, har nyligen överlämnats till regeringen. Jag ser fram emot de förslag regeringen kommer att komma med utifrån den. Men i Centerpartiet ser vi ändå behovet av en föreningsrättsutredning med syfte att tydliggöra och stärka civilsamhällets särart och skapa rimliga regelverk för civilsamhällets verksamheter.

För Centerpartiet handlar det om att de som ideellt bidrar till samhället med sitt engagemang också måste ha goda förutsättningar för detta engagemang. Vi vill förbättra möjligheterna för det civila samhället att göra samhällsinsatser. Men det behövs bättre kunskap om de utmaningar som finns. Det offentliga kan bli bättre på att bjuda in det civila samhället för samtal och samverkan.

Det finns också en trend som går mot fler projektbidrag på bekostnad av grundstöd för de ideella organisationerna. För att stärka civilsamhällets möjlighet att ta sig an samhällets utmaningar än mer snabbt och flexibelt vill Centerpartiet se en ökad andel grundstöd i bidragen från det offentliga.

Herr talman! Vad som också är viktigt för civilsamhället är att det finns mötesplatser. Därför lade Centerpartiet i sin budget extra resurser på stöd till samlingslokaler. Det är i bygdegården, i Folkets Hus, i nykterhetslogens lokal man träffas för möten och fest. Man träffas där för att laga mat tillsammans, som en utgångspunkt för stavgång tillsammans, bara för att träffas, kanske till och med för att lära sina barn att cykla tillsammans. Kort sagt: Man får möjlighet att lära känna både varandra och sin bygd.

Tyvärr ser inte regeringen denna styrka i bygdegården. I stället tar man av resurserna hos Boverket som är avsatta för att tillgängliggöra samlingslokalerna till administration och kallar det för satsning. Jag kallar det falsk marknadsföring. I stället för att som under alliansregeringens tid låta hela anslaget gå till anpassning av bygdegårdarna tar regeringen av samma anslag till löner för byråkrater på Boverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

Med det, herr talman, vill jag återigen tydliggöra att jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer i detta betänkande men att jag för tids vinnande endast yrkar bifall till reservationerna 1 och 10.

(Applåder)

Herr talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till reservation 1 under punkt 1 och reservation 19 under punkt 27.

Herr talman! Människan är beroende av kontakter med andra. Det är kanske en av grundanledningarna till att vi närmast reflexmässigt slår oss samman i gemensamma strukturer när vi är mer än två som har samma intresse och att vi ser detta som något helt naturligt. Det är kanske något specifikt för vårt land.

För att skapa ett stabilt samhälle där människor tillåts växa, känna trygghet och utveckla sig själva och sin omgivning behöver vi förankringar, fasta punkter i livet och sammanhang där vi känner oss bekräftade och hemma. Det skapar en grund för ökat ansvarstagande, samarbete och tilltro mellan människor.

Vi har till och med lagstiftning för det här i vårt land. Vi har rutiner, fast förankrade i snart sagt oss alla, som styr det fantastiska som vi kallar föreningsliv och som är något nästan världsunikt. Det civila samhället är ett signum för Sverige och något som vi ska vara väldigt stolta över. Detta råder det, tror jag, ingen oenighet om.

Herr talman! Det civila samhället ökar det demokratiska deltagandet, vilket flera föregående talare har varit inne på. Det ökar också människors inflytande i de samhälleliga processerna. Den offentliga makten måste och ska söka dialog, samverkan och kunskapsutbyte med det civila samhället och dess aktörer och ska även bidra till att främja den civila sektorn så att den växer, frodas och blir större. Det kan man göra på många olika sätt.

Jag tror att vi alla här inne är överens om att utrymmet för ideella insatser inom integration, vård och omsorg, utbildning, kultur, bistånd och totalförsvar måste öka för att vi ska klara framtidens utmaningar. Men det måste ske med stor förståelse för civilsamhällets villkor.

Det offentliga ska i sin samverkan med civilsamhället respektera civilsamhällets oberoende, dess förmåga och dess unika roll.

Vi i politiken måste bidra till detta. Vi måste ge goda förutsättningar. Det ska vara enkelt och uppskattat att engagera sig i en idrottsklubb, en scoutkår, en folkbildningsorganisation, en social hjälporganisation, en intresseorganisation eller en annan organisation av något slag inom det civila samhället.

Allt detta måste tydliggöras mer. Vi måste bli bättre på detta än vi är i dag. Det måste finnas långsiktiga spelregler som frammanar det allra bästa hos både de offentliga aktörerna och civilsamhällets aktörer utan att det blir en tvångsliknande situation för någon av parterna. Ingen får känna sig inlurad i ett hörn.

Det är därför jag ser med viss oro på regeringens agerande. Det tyder lite på en annan förståelse, på någonting annat.

Vi kan debattera momsregler, avdragsrätt på gåvor, regler för bidragsgivande, användande av personnummer med mera. Alla dessa nog så godhjärtade regler har ändrats, men det leder nog inte till målet.

För oss liberaler är det självklart att civilsamhällets förmågor måste tas till vara genom de offentliga regelsystem som vi har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

Herr talman! Från statens sida stöder vi trossamfunden i vårt land med mer eller mindre rikliga ekonomiska bidrag. Det är gott så, och det ska vi fortsätta göra.

Vi liberaler skulle gärna se att vi använde begreppet trossamfund bredare om livsåskådningsorganisationer för att dessa ska få ytterligare del av stöden. Men det är en annan debatt.

För att vara stödberättigat ska ett samfund, som det är skrivet i dag, "bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad religiös verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg". Vidare framhålls att statsbidraget endast får lämnas till ett trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på, är stabilt och har egen livskraft.

Herr talman! Det är här det börjar bli besvärligt. Vi här inne har alla en föreställning om vad ett fängelse är för något. Vi ser, tror jag, gallerförsedda fönster, taggtråd, rastgårdar och uniformerad personal framför oss när vi använder ordet fängelse.

Men det är så i vårt samhälle i dag, mitt ibland oss, att för många kvinnor, flickor och pojkar är det egna hemmet ett fängelse och den egna släkten fångvaktare. Fadime Sahindal fick Sverige att öppna ögonen för dessa osynliga anstalter mitt ibland oss. Hennes röst för de förtryckta skulle behövas i dag, inte bara i Sverige utan i hela Europa.

Att ständigt arbeta mot dessa fängelser måste vara en högprioriterad fråga för samhället och för oss som individer. Här spelar de religiösa samfunden en stor och viktig roll. De måste ges utrymme att vara med och bidra i denna viktiga kamp.

Dessa samfund ska ha generösa regler och bidrag för att kunna fortsätta. Men, herr talman, det finns tyvärr avskräckande exempel på raka motsatsen: religiösa samfund som bygger murar, som agerar fängelsevakter och som utbildar dem som upprätthåller förtrycket. Detta måste vi våga säga, och detta måste vi också kunna motverka genom att dra in bidragen. Detta ska inte staten och till sist skattebetalarna stå för, oavsett vilken religiös inriktning det handlar om. Här måste råda en god kontroll, och bidragen ska kunna dras in eller inte beviljas om inte reglerna följs.

Vi har bra regler, men de behöver förtydligas och följas striktare oavsett vilken livsåskådning eller religiös åskådning det gäller. Detta, herr talman, har inget med religionsfrihet att göra. Det har enbart att göra med respekt för skattebetalarnas pengar, respekt för alla människors frihet, liv och hälsa och de ideal som är vårt gemensamma fundament.

Därför, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 19.

(Applåder)

Herr talman! Under hösten och vintern, i samband med den stora tillströmningen av flyktingar och migranter till vårt land, är vi många som har imponerats av det enorma engagemang vi sett inom frivilligorganisationer som har velat ställa upp för sina medmänniskor.

När det offentliga, främst då Migrationsverket, av förståeliga skäl inte kunde hantera sin övermäktiga uppgift fanns där frivilligorganisationer med engagerade människor som utan statliga eller kommunala direktiv såg att här finns det medmänniskor i en utsatt situation som behöver få tak över huvudet. Då valde de på eget initiativ att göra en insats. Detta engagemang är en ovärderlig del av det civila samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

Själv kommer jag från Öckerö i södra Bohuslän och såg där hur kyrkor och idrottsföreningar med kort varsel ställde upp och ordnade mat och övernattning för de nyanlända när det blev uppenbart att situationen var ohållbar för de offentliga institutionerna. Det skapade ett stort engagemang i bygden. Många var inblandade, och många fick höra gripande berättelser om dramatiska människoöden.

Inom civilsamhällets frivilligorganisationer, till exempel Rädda Barnen, kyrkor och samfund, idrottsföreningar, Missing People och så vidare, finns inarbetade och goda strukturer för att bedriva ett resurs- och kostnadseffektivt arbete.

Herr talman! För oss kristdemokrater är det civila samhället, alltså människors engagemang och vilja att samverka och samarbeta i olika former, grunden för all demokrati och all samhällsutveckling.

Vi kristdemokrater anser också att politikens uppgift är att skapa goda förutsättningar för detta engagemang, denna positiva drivkraft som finns i oss människor att vilja samarbeta och utveckla vår omgivning, vårt samhälle och våra liv. Här finns en politisk skiljelinje mellan oss som vill understödja detta engagemang och dem som hellre ser att statliga och kommunala myndigheter och institutioner ska ta över, styra och samordna det mesta som sker i samhället.

Herr talman! Jag vill i detta mitt första anförande här i kammaren avslutningsvis yrka bifall till Alliansens reservation nr 1 om det civila samhällets betydelse för demokratin samt till Kristdemokraternas reservation nr 3 om det civila samhällets ställning.

(Applåder)

(forts. § 7)

Frågestund

Civila samhället

Herr talman! Jag vill påminna kammaren om att vi ska debattera om det civila samhället. Det var en stund sedan vi träffades.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla reservationer.

Herr talman! Jag kommer att beröra den del i betänkandet som handlar om idrotten och dess föreningsliv. Min partikamrat Azza kommer att beröra de andra delarna lite senare.

Jag är stolt över att vara socialdemokrat i dag och en del av regeringen. Vi har nu äntligen höjt anslaget till idrottsrörelsen. Det har vi gjort under 2016, med en ökning på 197 miljoner. Det kommer troligtvis att komma mer pengar lite längre fram också. Även Svenskt Friluftsliv har fått en dubblering av anslaget för sin verksamhet.

Den dåvarande kultur- och idrottsministern i den borgerliga regeringen uttryckte det i några av sina anföranden som att den stora idrottspolitiska satsningen var jobbskatteavdraget. Kristdemokratiska ledamöter sa att en enorm utveckling av idrottsrörelsen var att man kunde använda sig av någonting som hette fritidspeng. Det var egentligen de två frågorna som berördes på det idrottspolitiska planet under den förra regeringen.

Därför är jag ännu stoltare över att den här regeringen så tydligt pekar med hela handen och visar att idrottsrörelsen behöver ökade anslag och att idrottsrörelsen har betydelse för utvecklandet av den svenska modellen.

I dag finns det ca 20 000 ideella föreningar över hela landet, och antalet medlemmar är på över 3,2 miljoner. Av dem har ca 849 000 någon form av ledarskap i föreningsrörelsen. Här kan vi verkligen snacka om folkrörelse. Jag tycker att det hellre ska heta folkrörelsen än det civila samhället.

Om idrottsrörelsen får förutsättningar att bedriva sin verksamhet och ytterligare medel kommer det att stärka vårt land så att det håller ihop. Det är en styrka och en möjlighet.

Vi vill gärna se våra stjärnor lyckas på de stora mästerskapen, oavsett idrott. Men någonstans börjar färden mot guld och berömmelse. Det är i kontakten med idrottsrörelsen, olika föreningar eller kanske på gympalektionen eller när man för första gången går och ser en match eller ser OS eller VM på tv, som jag ofta brukar göra i den här åldern.

I mina yngre dagar hade jag förutsättningarna och möjligheten att vara med i många idrottsrörelser och att prova på olika sporter. Tyvärr ser vi att alltför många barn och unga inte rör på sig tillräckligt mycket i dag. Vi kan spekulera i vad det kan bero på. Jag tror att datorn har en viss betydelse i sammanhanget. Då gäller det att skapa förutsättningar för barn och ungdomar i dag att kunna vara med i idrottsrörelsen och utöva någon form av aktivitet. Därför går en del av de pengar vi satsar till att öka just den möjligheten, också för att vi ska bekämpa den ohälsa som har ökat i vårt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

Det är som sagt intressant och bra att Riksidrottsförbundet har anammat detta. I sina riktlinjer till de olika specialförbunden pekar de nu på vikten av rekrytering till föreningslivet.

Men föreningslivet är också oerhört duktigt på att välkomna våra nya svenska medborgare. Om den övriga delen av det svenska samhället hade varit lika lyckosamt i sitt integrationsarbete som idrottsrörelsen har varit hade samhället sett annorlunda ut än i dag, och vi hade haft en ökad integration och en ökad delaktighet. De pengar som nu tillförs är avsedda för att man ska jobba på det området.

Den här regeringen menar på allvar att man ska lyfta upp idrottspolitiken och synliggöra alla idrottsrörelsens positiva verksamheter. Idrottsrörelsen är unik och ska behandlas med stor respekt.

Någonstans vid horisonten finns en diskussion om att likställa föreningar med företag. Jag vill här och nu vara tydlig med att jag och mitt parti in i det sista kommer att strida för att bibehålla idrottsrörelsen som en särart i vårt samhälle och värna och utveckla dess betydelse, för att sedan utveckla den svenska modellen.

Men vi har utmaningar framöver. Det är det inte tu tal om. Fler måste röra på sig. Det gäller inte bara barn och unga utan också äldre och medelålders. Vi vill ha ett livslångt idrottande. Vi vill ha ökad mångfald i idrotten. Vi vill ha fler ledare som kan utbilda sig i de studieorganisationer som finns, exempelvis Sisu. Vi vill bekämpa läktarvåldet. Det ska vara tryggt att se en fotbollsmatch, en ishockeymatch eller vad det än må vara. Här måste vi ta krafttag.

Vi vill också jobba för att stärka jämställdheten inom idrottsrörelsen. Vi vill ha fler tjejer som idrottar. Vi vet att tjejer med utomnordisk bakgrund har svårt att komma in i föreningslivet. Här har vi ett stort uppdrag framför oss.

Det saknas inte uppgifter, mina vänner! Nu tar vi tag och fortsätter den utveckling som den socialdemokratisk-miljöpartistiska regeringen har inlett!

(Applåder)

Herr talman! Jag är övertygad om att vi alla - både vi här i kammaren och de på åhörarläktaren - har lång erfarenhet från någon eller några av landets alla föreningar. Vi har i Sverige ett fantastiskt föreningsliv som engagerar oerhört många. Vi är med som deltagare, och några av oss kanske också som ledare.

Det har gjorts en del internationella jämförelser, bland annat om engagemang i idrottsrörelsen. Där sticker Sverige ut. Inte i något annat land i Europa läggs det ned så mycket ideellt arbete inom idrottsrörelsen. Det är något vi verkligen kan vara stolta över.

Det har också talats om det ekonomiska värdet av detta ideella arbete. Det lyfts fram stora belopp, men trots det är det totala värdet undervärderat. När man räknar på det i ekonomiska termer värderar man det ideella arbetet som om det hade handlat om lönearbete, men värdet är mycket större än så. Monetära sammanhang kan inte riktigt fånga värdet av den sociala gemenskapen, en förbättrad folkhälsa eller en demokratisk fostran. Hela det värdet tillkommer ju.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

Att vi väljer att engagera oss i föreningar för att odla vårt eget intresse - oavsett om det handlar om att spela fotboll, att spela schack eller att plocka svamp - är kanske inte så konstigt. Men det som är riktigt fantastiskt är att så många föreningar väljer att ha ett samhällsengagemang långt utanför det som är de egentliga kärnverksamheterna. Detta är inget nytt; vi har sett det i alla tider, framför allt hur många föreningar engagerar sig för att lokalsamhället ska utvecklas positivt. Men det vi kan glädja oss åt den senaste tiden är att så många föreningar aktivt går in och medverkar i flyktingmottagning och integrationsarbetet.

Vi ser scoutföreningar som hjälper till i det konkreta flyktingmottagandet. Vi har sett hur man i bandyn i Borlänge har arbetat med att få somalier att engagera sig, trots att de knappast har haft någon relation till bandyn tidigare.

Det sägs ofta att arbete är nyckeln till en fungerande integration, men det är för snävt tänkt. Naturligtvis behöver vi arbete för att försörja oss, men nyckeln till integrationen är att hitta ett socialt sammanhang. Arbetsplatser är naturligtvis en väg, men också att engagera sig i en förening kan vara en väg. Detta är något som den rödgröna regeringen har tagit fasta på. I höstas såg vi hur 200 miljoner extra riktades till civilsamhället för att stötta integrationsarbetet.

Även om kärnan i verksamheten är det ideella arbetet finns också kostnaderna där. Det är lokalkostnader och materialkostnader. Samtidigt ger varje krona som investeras i föreningslivet fantastiskt stor utväxling i form av ideellt arbete. Det är alltså en klok investering som den rödgröna regeringen gör.

Vi har inte bara sett ökade insatser för att stärka integrationsarbetet i föreningslivet utan också att idrottsrörelsen förra året fick ett rejält lyft. I år görs en historisk satsning på friluftslivet. Det blir i det närmaste en dubblering av anslagen till friluftslivsorganisationerna.

Naturligtvis måste alla föreningar ges likvärdiga villkor, oavsett under vilket paraply de har organiserat sin verksamhet.

När man lyssnar på de borgerliga partiernas företrädare går det inte att ta miste på att det finns ett stort engagemang för civilsamhället även där. Många av de reservationer som har lagts innehåller i sig positiva idéer som möjligtvis går att arbeta vidare på.

Samtidigt är reservationerna lite verklighetsfrämmande. Man har inte tagit fasta på det arbete som faktiskt görs. Man bortser från att regeringen nu skjuter till mycket resurser till civilsamhället. Man bortser från att regeringen gav tilläggsdirektiv till utredningen om hur vi kan stärka civilsamhället, och man bortser från att den utredningen presenterades för bara några veckor sedan. Nu har regeringen fullt arbete med att omformulera de förslagen till en aktiv politik. Det är naturligtvis ett arbete som riksdagen inte kan föregripa.

Till Sverigedemokraterna skulle jag vilja säga att trots att vi har tydliga regler för hur stöden ska användas - en förening måste ha en demokratisk organisation för att få bidrag, och verksamheten måste präglas av demokratiska värderingar - är det svårt att i alla lägen säkerställa att medel inte missbrukas och går till verksamhet som vi egentligen inte vill ge statligt stöd. Men här måste också Sverigedemokraterna svara. Låt oss säga att en organisation agiterar kraftfullt mot flyktingboenden, publicerar uppgifter på sin hemsida om var det kommer att byggas flyktingboenden medan företrädare för organisationen agerar på Facebooksidor om att bränna flyktingboenden, och att vi sedan ser en våg av mordbränder över landet. Är det då rimligt att ge resurser till en sådan organisation? Det är en fråga Sverigedemokraterna måste besvara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

Jag yrkar bifall till kulturutskottets förslag.

Herr talman! Jag reagerade lite på vad Niclas Malmberg sa om 735 miljoner. Jag fick uppfattningen att han försökte negligera summan. Detta var ju en del av många organisationer. Sammanlagt är de en oerhörd tillgång för vår samhällsekonomi.

Det hade varit lite klädsamt om Niclas Malmberg också hade kommit ihåg att de 20 miljoner som regeringen nu ger, varav en del går till integrationsarbete, är en del av den migrationsöverenskommelse som regeringen har med allianspartierna.

Dessutom fick jag uppfattningen att Niclas Malmberg var lite förvånad över att vi borgerliga också ägnar oss åt föreningsliv och frivilligt arbete. Han verkade tycka att det var något som var förbehållet röda och gröna partier. Jag kan upplysa Niclas Malmberg om att jag själv sedan över 40 år har varit mycket aktiv.

Detta med att räkna timmar var ganska vanligt i kvinnojourerna. När dessa föreningar startade under 70- och 80-talet var detta ett sätt att få kommunerna att förstå vilket värdefullt arbete kvinnor gjorde.

Då räknade man på timmar och, tror jag, undersköterskelöner eller sjukvårdsbiträdeslöner, som fanns då. Det är ett bra sätt att ha en frivilligtimme och försöka ha någon ersättning för det.

Herr talman! Jag uttryckte inte på något sätt någon förvåning, Eva Lohman, över det engagemang som finns för civilsamhället hos allianspartierna. Min förvåning var kopplad till hur ni har formulerat er i en del av reservationerna, där ni inte vill veta av den verklighet som faktiskt är nu. Vi ger utökade resurser till civilsamhället. En utredning är nu presenterad, och regeringen arbetar vidare för att komma med skarpa förslag. Min förvåning var bara kopplad till att ni inte tar fasta på det positiva arbete som regeringen gör. Men vi har ett gemensamt engagemang för civilsamhället. Det har jag inte ifrågasatt.

Jag nedvärderar inte heller de 735 miljoner kronor som har redovisats i någon sorts beräkning - tvärtom. Jag säger att det bara är en del av det hela. Det är värdet på den ideellt arbetade timmen jämfört med om det hade varit en lönearbetad timme. Men värdet är långt mycket större än så. Vi får många fler positiva effekter. Jag vill tvärtom visa på att värdet är mycket större.

Sedan gäller det de 200 miljoner kronor som riktades till detta i höstas. Det gjordes gemensamt mellan våra partier. Det är ingen motsättning där heller.

Däremot har den rödgröna regeringen utöver det gjort många andra anslagshöjningar när det gäller civilsamhället, där Moderaterna inte alls följer upp med förslag. Idrottsrörelsen får 133 miljoner kronor mer i regeringsbudgeten än vad Moderaterna har i sitt förslag. När det gäller bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet har vi 25 miljoner kronor mer än vad Moderaterna har i sitt förslag. Vi har också vår särskilda satsning Äga rum, där vi har 50 miljoner kronor, som är direkt kopplad också till civilsamhället. Där har Moderaterna inte några pengar över huvud taget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

Herr talman! Jag vill kanske påminna Niclas Malmberg om att de motioner som behandlas i det här betänkandet är äldre än den utredning som presenterades för några veckor sedan. Den utredningen - det ska vi inte glömma - bygger på vår proposition från 2009, så det här är en förlängning och ett extraarbete för att det ska vara ännu bättre, skulle jag vilja säga. Det är alltså inte så underligt om Niclas Malmberg tycker att motionerna inte stämmer överens med den utredning som är tre veckor gammal.

Samtidigt som ni säger att ni har lagt ned mer pengar har ni tagit bort en hel del möjligheter. Ni har tagit bort möjligheten att göra avdrag för gåvor, till exempel, som höll på att växa till sig ordentligt när det blev regeringsskifte. Många företag hade sett den möjligheten.

Herr talman! Naturligtvis är det inte motionerna jag lyfte i sammanhanget. Att motionerna formulerades som de gjorde är inte konstigt. Det är reservationerna i kulturutskottets betänkande som jag uttrycker förvåning kring. För de reservationerna är formulerade efter det att utredningen har presenterats. Då borde allianspolitikerna i utskottet faktiskt ha utgått från verkligheten som den ser ut här och nu i stället för att bara kopiera en gammal motionstext.

Avdragsrätten var inte så fantastiskt framgångsrik som man kanske hade hoppats när den infördes. Såvitt jag förstår är det bara Kristdemokraterna som parti som står bakom det nu. Moderaterna har nog inte med det i sitt budgetförslag.

(forts. § 10)

Herr talman! Jag fick en fråga från Niclas Malmberg under hans anförande.

Vi hör hela tiden återkommande om problemen med trossamfund som bjuder in predikanter som inte står för demokratiska värderingar.

Varför blundar Miljöpartiet för frågorna? Varför gör ni som parti ingenting åt detta?

Civila samhället

Herr talman! Naturligtvis blundar inte Miljöpartiet för den typen av frågor. Tvärtom, precis som jag tog upp i mitt inledningsanförande, finns tydliga regler för när en organisation är bidragsberättigad. Organisationen ska vara demokratisk i grunden, och verksamheten ska präglas av demokratiska värderingar. Om man misslyckas att leva upp till dessa krav ska man inte få statsbidrag.

Det är därför jag riktade en hypotetisk fråga till Sverigedemokraterna när jag målade upp ett exempel på hur en organisation kan tänkas agera där jag undrade om Sverigedemokraterna anser att den typen av organisation ska vara bidragsberättigad. På den frågan fick jag inte något svar, inte ens en antydan till svar från Angelika Bengtsson.

Herr talman! Vi ser återkommande problemen. Ett förslag är en granskning. Men det är kanske inte tillräckligt. Kanske måste granskningen ske oftare. Kanske måste vi se över systemen så att det blir hårdare straff för de trossamfund som inte följer värderingarna. Kanske ska de inte ha rätt till skattepengar över huvud taget.

Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism Mona Sahlin har själv sagt att vi politiker måste inse problemen.

Vi sverigedemokrater bryr oss om de unga flickor som inte kan leva ett fritt liv i Sverige i dag. Vi bryr oss, och det gör inte ni.

Herr talman! Angelika Bengtsson begränsar sig hela tiden till att tala om trossamfund, som om det är bara inom trossamfund som problemen finns.

Vi måste agera mot våldet oavsett vilken grund det har, oavsett om det är religiösa vanföreställningar som ligger bakom våldet eller om det är politiska vanföreställningar som ligger bakom våldet.

Det är intressant att Angelika Bengtsson nämner Mona Sahlin. Jag har samlat en del citat från företrädare för Sverigedemokraterna som har uttalat sig på olika sätt. En kommunpolitiker från Sverigedemokraterna önskar livet ur Mona Sahlin. En annan sverigedemokrat önskar livet ur alla moderater. En tredje sverigedemokratisk fullmäktigeledamot önskar bränna upp alla muslimer.

Det handlar inte bara om personer som stöder Sverigedemokraterna. Det är företrädare för ett politiskt parti som uttalar sig så. Det är en direkt önskan om att människor ska mördas eller brännas upp.

När vi diskuterar problem med våldsbejakande extremism måste vi adressera det största problemet, nämligen högerextrema organisationer som faktiskt önskar livet ur människor och önskar bränna upp muslimer. Jag anser inte att Sverigedemokraterna bör få statsbidrag.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att säga att jag står bakom samtliga av Alliansens och Moderaternas reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall särskilt till reservation 14.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

I dag avhandlar vi kulturutskottets betänkande om det civila samhället. Jag kommer att koncentrera mig specifikt på idrotts- och friluftsfrågorna, då min kollega Eva Lohman ju tidigare talat om de övriga delarna av betänkandet.

Det känns både glädjande och angeläget att lyfta fram idrottens betydelse för den enskilde och inte minst för samhället i stort. Idrottsfrågorna har fått en allt större plats i samhällsdiskussionen, och det kan direkt härledas till att vi här finner ett av de absolut bästa verktygen för bättre hälsa, gemenskap, delaktighet och demokratisk skolning.

Vi har också alla tagit del av fantastiska exempel på hur idrotten har bidragit till att flickor och pojkar, män och kvinnor har kommit in i samhällsgemenskapen på ett ovärderligt snabbt sätt. Kanske är idrotten vår allra bästa integrationsmotor. Hyllningarna och berättelserna från våra nyanlända är verkligen gripande och glädjande.

Den svenska idrottsrörelsen, som står för både bredd och elit, består av hela 20 000 föreningar över hela landet. År 2014 var antalet medlemmar i åldern 6-80 år totalt 3 185 000. Antalet personer med ledaruppdrag i samma åldersspann var hela 849 000.

Idrotten är till största delen egenfinansierad, och det största bidraget står enligt Riksidrottsförbundet de ideella ledarna för. Här finns de verkliga vardagshjältarna! Enligt en studie av Ersta Sköndal högskola lägger de ned sammanlagt 176 miljoner timmar på sitt ledarskap, vilket omräknat i pengar uppges vara värt närmare 30 miljarder kronor. Kanske är det så att idrotten inte har fått den uppmärksamhet som den förtjänar ur ett viktigt samhällsperspektiv.

För att så många som möjligt ska kunna utöva sin idrott i organiserad form eller som spontanidrott och vid sidan av tydliga satsningar på idrottsrörelsen måste budskapet om en så kallad social infrastruktur kommuniceras ut i alla led. Att det finns god tillgång till spontanidrottsplatser är långsiktigt viktigt för folkhälsan. Dessa anläggningar ger även möjligheter att röra på sig för barn och ungdomar som inte är föreningsaktiva. Inte minst är de viktiga för unga tjejer, som i allt högre utsträckning än killarna väljer att sluta med organiserat idrottande i sina tidiga tonår.

Alla barn och ungdomar har inte en tradition inom eller en naturlig koppling till föreningslivet, som faktiskt är unikt för Sverige. Därför har vi moderater nyligen presenterat ett nytt förslag som vi kallar Idrott på fritis. Svenska skolidrottsförbundet får rollen att i varje län samordna sina skolidrottsföreningar så att varje fritiselev - självklart på frivillig basis - får möjligheten att prova på olika idrotter. Länskonsulenter samordnar och koordinerar verksamheterna. Syftet är att alla barn ska få möjligheten att prova på olika idrotter. De som så önskar ska även erbjudas möjligheten att genomgå en ledarutbildning som innefattar ledarskap, idrott, kost, fair play och så vidare. Jag önskar verkligen att det här förslaget blir verklighet!

Herr talman! Kulturutskottet beslutade den 27 januari 2015 att genomföra en uppföljning och utvärdering av målen för den statliga idrottspolitiken med inriktning mot barn och unga. Uppföljningens inriktning är att beskriva och analysera hur aktörerna ser på de statliga insatserna för barns och ungdomars idrottsverksamhet samt vilka resultat man kan se. Speciellt fokus finns på jämställdhet, jämlikhet och barnrättsperspektivet. Jag har fått förmånen att vara ordförande för arbetet, och jag ser verkligen fram emot resultatet vi tillsammans kommer fram till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

Herr talman! Folkhälsofrågorna har fått allt större fokus. Övervikt och fetma blir allt vanligare hos befolkningen. Här kan idrotten och även friluftssektorn bidra till förebyggande åtgärder.

Svenskt Friluftsliv har 1,8 miljoner medlemmar, av vilka 300 000 är barn och ungdomar. Organisationens ordförande Per Klingbjer skrev nyligen i en krönika att bristen på fysisk aktivitet kostar samhället hela 6 miljarder kronor per år. Han hänvisar samtidigt till att det räcker med en promenad på 20 minuter om dagen för att minska hälsoriskerna med så mycket som 30 procent. Den här enkelheten är det viktigt att vi kommunicerar på ett lättsamt och pedagogiskt sätt.

Friluftsengagemang behöver heller inte vara kostsamt om vi har nära tillgång till skog och grönområden. Stadsplaneringen är en viktig fråga att beakta här, och inte minst vi politiker har en viktig roll att fylla med våra beslut.

Idrotten och friluftslivet är oerhört viktiga inslag för ett friskare Sverige. Jag är därför glad att de här frågorna alltmer offensivt lyfts fram i samhällsdiskussionerna.

Jag vill också passa på att tacka alla de människor som i sin gärning bidrar till att fler får möjligheten att utöva idrott och friluftsliv. Det är ovärderliga insatser för den enskilde och inte minst samhället i stort. Tack!

(Applåder)

Herr talman! I Nordiska rådets handlingsplan för friluftslivets framtid har friluftsorganisationer i de nordiska länderna startat samarbetet Friluftsliv i Norden för att säkra och förbättra förutsättningar och möjligheter för friluftslivet i dag och i framtiden. Projektet är ett samarbete mellan friluftsorganisationer i Norge, Sverige, Danmark, Finland och Island och kommer att pågå 2015-2017. Resultatet ska presenteras 2017 i form av rekommendationer och prioriteringar för att säkra ett gemensamt nordiskt friluftslivsarbete. Barn och ungdomar kommer att vara ett prioriterat område.

För att citera Siri Meland, som är friluftspolitisk rådgivare i Norsk Friluftsliv: "Att vara i naturen och glädjen med friluftsliv är starka värden i alla nordiska länder och något som binder oss samman på ett naturligt sätt. Det här projektet vill främja friluftslivet som en del av vårt gemensamma kulturarv."

Det nordiska friluftsnätverket består av friluftsorganisationer i de nordiska länderna. Nätverkets funktion och syfte är att stötta friluftslivets villkor i Norden och genom samarbete med liknande organisationer och myndigheter i Norden uppnå resultat som främjar befolkningens möjligheter till friluftsliv och upplevelser med och i natur och miljö. Nätverket vill stärka och utbyta vikten av friluftsliv och naturupplevelser i Norden.

Herr talman! Miljömedvetenhet handlar bland annat om barns och ungas positiva upplevelser av naturen. Det man lär sig och är med om som liten värnar man ofta om som vuxen.

Friluftslivet skapar hundratusentals arbetstillfällen i Norden. De ideella friluftsorganisationerna är också en viktig del av den nordiska demokratiska modellen. I länder med många ideella organisationer och frivilligorganisationer ökar tilliten, och man har en mer välfungerande demokrati och god ekonomisk tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Civila samhället

Nordiska friluftslivsåret 2015 var en god idé för att understryka och stimulera detta, och idén hade mycket goda intentioner och visioner. Dessvärre fick satsningen inte det genomslag och den respons som hade behövts, mycket på grund av för kort planeringstid, för små resurser och ett otydligt mandat.

Vi tror därför på en ny samnordisk satsning på bredare front genom samverkan med det nordiska friluftsnätverket och med stöd av större resurser och bättre marknadsföring.

I Norge beslutade stortinget om ett friluftslivsår 2015, vilket visar på vikten av att detta lyfts i de nationella parlamenten även om vi arbetar med frågan i Nordiska rådet.

Jag ställer mig bakom motion 2548 om friluftsliv för folkhälsa och Sverigedemokraternas reservation om ett nordiskt friluftslivsår, men för tids vinnande kommer vi inte att yrka bifall till reservationen i kammaren.

(Applåder)

Herr talman! Jag kommer att hålla mig ganska kort, för just i den här frågan är jag väldigt glad över att det råder en ganska bred enighet mellan de olika partierna när det kommer till frågan om civilsamhället. Det tycker jag är en viktig signal som vi skickar till sektorn, att det finns många beslutsfattare som tycker att den insats som görs av civilsamhället är viktig.

Därför vill jag börja med att hylla det civila samhällets organisationer för deras otroliga insatser under det senaste året, då människor på flykt har sökt sig till vårt land. Det har varit människors frivilliga insatser under dygnets alla timmar och i hela vårt avlånga land som gjort flyktingmottagandet hanterbart och värdigt. Men det stora ansvarstagandet har också pressat organisationernas resurser till det yttersta när det gäller insamlat kapital men även de ideella krafterna som bär upp verksamheterna.

Det var därför av stor betydelse att regeringen, efter överenskommelse med Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna, beslutade att fördela 200 miljoner kronor till det civila samhället för att underlätta deras arbete med mottagande av flyktingar och etablering av nyanlända.

Även trossamfunden och den interreligiösa dialogen har haft en avgörande roll under det senaste året då polariseringen i samhället ökat. Trossamfunden är viktiga i arbetet för att framhäva människors lika värde och rättigheter och för att motverka framväxten av extremism. Trossamfunden har också på olika sätt själva drabbats av splittringarna i samhället. Det var därför viktigt att regeringen gjorde en särskild satsning på säkerheten kring trossamfunden, något som trossamfunden själva har efterfrågat.

Herr talman! Är det något som tydligt har bevisats under det senaste året är det att det är när civilsamhället och det offentliga samverkar som de bästa resultaten uppnås. Det är en utveckling som vi måste ta vara på och värna.

Men det civila samhällets roll i och betydelse för samhället är mycket mer än att bistå det offentliga vid behov. I det demokratiska samhället har civilsamhället flera roller, bland annat som självständiga röstbärare, som opinionsbildare och som demokratiskola.

Det svenska civilsamhället är på många sätt unikt i världen, som många talare före mig också har påpekat. Ungefär 53 procent av landets befolkning gör ideella insatser, och vi ser att engagemanget ökar. Det är en enorm resurs för vårt samhälle att så många människor väljer att engagera sig ideellt. Det är när människor möts till gemensam handling som en förändringskraft uppstår, och det är av stor betydelse för samhällsbygget.

Civila samhället

Vi beslutsfattare har ett stort ansvar att verka för ett fortsatt starkt civilsamhälle samtidigt som vi måste värna dess självständighet. En återkommande fråga när vi diskuterar civilsamhället är hur de ekonomiska förutsättningarna för sektorn kan förbättras. Regeringen har tagit ett antal steg i den riktningen och i förra årets budget förstärkt de långsiktiga obundna bidragen. Utöver de tidigare nämnda 200 miljonerna har man ökat anslagen till många organisationer i budgeten, bland annat till hbtq-rörelsen, funktionshindersrörelsen och kvinnojourer.

Herr talman! För några veckor sedan presenterade Dan Eriksson civilsamhällesutredningen Palett för ett stärkt civilsamhälle, och det är en viktig läsning för alla som brinner för frågor som rör civilsamhället. I den presenteras de utmaningar som civilsamhället står inför men också förslag på hur dessa utmaningar kan mötas från politikens sida. Nu ska utredningen beredas och remitteras och därefter omsättas till politiska förslag, som vi kommer att ha förmånen att återkomma till. Men utredningen ger oss beslutsfattare goda förutsättningar att ta viktiga steg framåt för att utveckla och stärka det civila samhället.

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till kulturutskottets förslag i betänkande KrU6 och därmed avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 mars.)