Interpellationssvar - 2016-03-11

Svar på interpellationer

Fru talman! Ledamöter! Åhörare! God morgon!

Rickard Nordin har frågat mig vilka krav som ställs på dem som deltar i initiativet Fossilfritt Sverige, hur additionaliteten i åtaganden inom initiativet säkerställs och hur mycket åtaganden inom ramen för initiativet minskar utsläppen.

I Paris enades världens länder om att hålla den globala uppvärmningen långt under två grader och om att arbeta för att hålla den under en och en halv grad. För att lyckas måste utsläppen nu ned snabbt.

Regeringen vill att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. För att lyckas med det är det nu nödvändigt att ännu mer än tidigare engagera svenska företag, kommuner och andra aktörer, det vill säga alla dem som i praktiken genomför klimatåtgärderna. Regeringen har därför utvecklat initiativet Fossilfritt Sverige. Avsikten med initiativet är att det ska stimulera och synliggöra aktörer som i sin verksamhet bidrar till att lösa klimatutmaningarna och nå målet om ett fossilfritt samhälle. Initiativet ska också vara en plattform för dialog över bransch- och departementsgränser.

Aktörerna i initiativet, nu 157 inklusive 97 företag och 34 kommuner, ställer sig bakom att världen behöver bli fossilfri och ser positivt på att Sverige går före och på att det skapar bättre miljö, attraktivare städer och nya möjligheter till jobb. Alla aktörer i initiativet åtar sig att visa upp egna konkreta insatser för minskade klimatutsläpp och att göra detta inom ramen för FN:s åtgärdsagenda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag har hela 35 aktörer i Fossilfritt Sverige skrivit in konkreta åtaganden i FN:s så kallade Nazcaplattform, och fler är på väg att göra det. Åtaganden i den plattformen granskas i enlighet med internationell standard framtagen av Global Reporting Initiative.

Många betydande aktörer har valt att ansluta sig till initiativet Fossilfritt Sverige. Det är min övertygelse att deras konkreta klimatåtgärder och vår gemensamma dialog kring hur vi ställer om kommer att ge ett positivt bidrag till Sveriges samlade strävan att utveckla och nå det fossilfria samhället.

Då Rickard Nordin, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Kristina Yngwe i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Rickard Nordin hälsar att han gärna hade varit här och tagit debatten, men han fick inte riktigt ihop schemat. Därför hoppar jag in i stället. Och det gör jag med stor glädje.

Precis som ministern sa var Parisavtalet en historisk händelse. Det är en milstolpe i det internationella klimatarbetet. Jag vill än en gång tacka ministern för att vi fick möjlighet att följa med på det som var mitt första men förhoppningsvis inte mitt sista klimattoppmöte. Det var väldigt generöst.

Parisavtalet sätter stor press på världens länder att inte bara prata om klimat utan faktiskt leverera klimatresultat. Och Sveriges stora bidrag i Paris var initiativet Fossilfritt Sverige. Precis som Rickard skriver i sin interpellation är det ganska oklart hur initiativet konkret bidrar till minskade klimatutsläpp.

För den som inte känner till Nazca kan jag nämna några kriterier som tas upp för att företagen ska kunna göra åtagandet. De företag som ansluter sig måste ange kortsiktiga och långsiktiga konkreta mål. De måste kunna följa upp, och de måste kunna rapportera arbetet med att nå målen. Det omgärdas av strikta regelverk för att man ska kunna visa att man gör klimatarbete och gör klimatskillnad.

Eftersom det inte var tydligt i ministerns svar vilka krav som ställs för att gå med i Fossilfritt Sverige kan jag berätta vilka de är. Det skulle kunna vara en målsättning för med hur mycket företaget eller kommunen säger att de tänker minska sina klimatutsläpp fram till 2030. Det skulle kunna vara att en handlingsplan efterfrågas för hur företaget, kommunen eller organisationen tänker sig att man ska uppnå ett fossilfritt samhälle. Men det som Fossilfritt Sverige har efterfrågat för att företaget, kommunen eller organisationen ska kunna vara en del av initiativet är loggan. Det enda konkreta, nya som organisationer eller företag har avkrävts är att de ska skicka in sin logga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill vara tydlig med att ingen skugga ska falla över de företag eller organisationer som har anslutit sig. Det är fantastiskt bra att det finns många företag, organisationer och kommuner runt omkring i landet som ställer upp på visionen om ett fossilfritt Sverige. Men det är inte utan att man funderar lite grann på vilken konkret skillnad det gör.

Precis som ministern nämner har 35 av 157, alltså inte ens en fjärdedel, av de deltagande företagen gjort ett Nazcaåtagande. Tyvärr betyder det inte något konkret. De hade nämligen gjort de åtagandena ändå, även om de inte hade varit med i Fossilfritt Sverige. Rent konkret gör det alltså inte någon större skillnad. Enligt vad företagen har angivit är det ändå 98 av de deltagande företagen som inte har gjort eller planerar några som helst Nazcaåtaganden.

Ministern nämner i sitt svar att Fossilfritt Sverige kan ses som ett forum för dialog. Det är jättebra att det finns forum för dialog om klimatutmaningarna. Det behövs. Men i mina ögon finns det redan ganska många olika forum för dialog. Det finns Klimatkommunerna, det finns 2030-sekretariatet och det finns samordnaren för näringslivets arbete med miljömålen. Det känns som att det redan finns många dialoggrupper där man kan diskutera och inspirera varandra för att kunna nå fram med klimatarbetet.

Jag ska försöka sammanfatta vad vi vet om Fossilfritt Sverige. Det är alltså ett initiativ som ska utgöra en dialogplattform i en miljö där det redan finns relevanta dialogplattformar och där regeringen inte direkt har presenterat någon vidare plan för hur man ska jobba vidare. Det är ett initiativ från vilket den enda fråga företagen fick var: Var kan vi hitta er logga?

Jag vill gärna att ministern svarar på mina frågor. Anser ministern verkligen att Fossilfritt Sverige levererar konkret skillnad för klimatet? På vilket sätt kommer det att minska utsläppen? Och vad är det initiativet Fossilfritt Sverige gör som inte andra initiativ redan gör?

Fru talman! Det övergripande svaret är att det är uppenbart att det behövs mer dialog och mer samarbete i Sverige för att snabba upp det konkreta klimatarbetet. Jag är medveten om att det inte är vi politiker som står här i kammaren och pratar som kan prata fram minskningar av klimatutsläppen. Det är aktörer ute i samhället som gör jobbet. Om vi kan få de aktörerna att samverka mer, med oss och med varandra, är det ett viktigt steg och ett viktigt bidrag i klimatarbetet.

Jag är inte säker på att det som klimatarbetet och klimatpolitiken har minst av just nu är uppföljning av konkreta klimatutsläpp. Vi har en gedigen internationell uppföljning. Sverige gör årligen en rapportering. Vi rapporterar otroligt noggrant om de konkreta statliga subventionerna och den medfinansiering vi gör i klimatarbetet, med Klimatklivet till exempel. Där rapporteras vartenda minskat kilo klimatutsläpp och så vidare. Många företag har valt sina modeller för att rapportera, kanske ofta i nätverk med varandra, bland annat inom ramen för Global Reporting Initiative och även i sina egna standarder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är inte säker på att det är politikens arbete att gå in och rapportera ännu tydligare, inne i företagens eller de enskilda kommunernas klimatarbete. Jag tycker att det är rimligt att vi ställer kravet på att man har ett klimatarbete, att man - för att vara gynnsam i en dialog om ökat samarbete - också har ett eget konkret sådant arbete.

Jag skulle väldigt tydligt vilja tillbakavisa bilden från Centerpartiet, som nu smutskastar det här initiativet genom att säga: Det enda som krävdes var en logga. Nej, det var helt fel. Jag vet inte varifrån ni har fått den uppgiften.

Det har krävts att man har ställt sig bakom att världen behöver bli fossilfri, att man ser positivt på att Sverige går före. Det har krävts att man åtar sig att visa upp egna konkreta insatser. Däremot är det helt riktigt att vi för en dialog med varje kommun och varje företag som har valt att gå med i initiativet för att de ser en nytta med det. Men vi har inte sagt att de måste ha 30 procents minskningar till 2030. Det har inte varit ett adekvat krav att ställa för samarbetet.

Vi har också inspirerat fler svenska företag, kommuner och organisationer att registrera sig i Nazcadatabasen. Det har vi gjort av den anledningen att vi syns där. Det är ett sätt att visa upp sig internationellt, att man är duktig på klimatarbete. Det har jag ju sett i de många möten kring internationellt klimatarbete som jag deltar i att svenska företag, organisationer och kommuner är jätteduktiga, men de visar inte upp sig lika mycket internationellt som till exempel en del franska och amerikanska aktörer gör, vilket leder till att man missar en del samarbetstillfällen. Det här är också ett exempel på att gemensamt stärka det svenska arbetet internationellt och därmed få ökad kraft i det arbetet.

Jag tycker att det är väldigt positivt att 157 företag, organisationer och kommuner väljer att se Fossilfritt Sverige som en tillräckligt viktig plattform för att de ska delta i initiativet. Häromveckan hade vi ett stort möte då det uttrycktes att detta tillförde något i den departementsövergripande och sektorsövergripande dialogen. Annars sitter kommunerna för sig och företagen för sig i de olika nätverk och de organisationer som nu finns. Det är uppenbart att det här initiativet fyller en funktion, och det är viktigt att vi från politiken är med och stöttar ett ökat samarbete kring klimatfrågan.

Fru talman! Tack så mycket, ministern, för svaret!

Givetvis tycker vi att det är positivt att det finns initiativ som visar att man strävar efter ett fossilfritt Sverige och att det finns företag och kommuner som är engagerade i den här frågan. Initiativet Fossilfritt Sverige är regeringens stora flaggskepp som man tar upp vid Paristoppmötet. Men det gör inte någon konkret skillnad, utan det är någonting som ska låta bra och visas upp. Fast det ställer inga krav på de företag som är med. Ministern själv säger att det inte ställs några krav på dessa företag och organisationer. Jag upprepar: Loggan är faktiskt det enda konkreta som företagen, kommunerna och organisationerna har levererat in. Annars efterfrågar man att det finns uppställda mål och sådant, men något konkret innehåll finns ju inte. Det gör inte heller någon konkret skillnad.

Ministern pratade om mätningar. För någon månad sedan presenterade regeringen kontrollstationen för klimat- och energimålen. Det är på många sätt en glädjande läsning. Sammanfattningsvis kan det konstateras att målen för utsläpp av växthusgaser, målen för förnybar energi och målen för energieffektivisering kommer att nås.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kontrollstationen behandlar alltså perioden sedan den förra kontrollstationen 2008, det vill säga under de år som Alliansens politik och budgetar har gällt. Den här kontrollstationen ger ett ganska tydligt besked om att den politik som Centerpartiet och Alliansen förde har gett resultat både när det gäller klimatutsläpp och när det gäller en stabil energipolitik. Under perioden 2006-2014 minskade utsläppen med 19 procent, det vill säga med 12,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är dubbelt så mycket som utsläppen minskade under den föregående perioden. Det har alltså gjort stor skillnad.

Kontrollstationen behandlar också vägen framåt till 2020, hur regeringen ska arbeta framåt för att kunna uppnå målet till 2020. Där upplever jag att det finns anledning till viss oro.

I den energi- och klimatöverenskommelse som Alliansen lade fram 2009 finns det väldigt tydligt uppsatt med gedigna krona-för-krona-beräkningar av vad olika insatser ska göra för skillnad för klimatet, hur mycket de ska kosta, hur utsläppsminskningarna ska genomföras gram för gram.

I den skrivelse som har lagts fram görs det vissa beräkningar, men beräkningarna beskrivs som väldigt osäkra. Det är tydligt att det inte finns någon konkret plan framåt. Regeringen anger i skrivelsen att det behövs ytterligare utsläppsminskningar med ungefär 4 miljoner koldioxidekvivalenter till 2020 och att det arbetet ska ske nationellt.

I samband med lanseringen av Fossilfritt Sverige på Parismötet sa miljöministern: Vi vill visa resten av världen hur snabbt ett land kan bli fossilfritt, hur snabbt det går att genomföra implementeringen och hur snabbt det går att exportera idén till andra länder. Då tänker man att initiativet Fossilfritt Sverige borde utgöra en väldigt god plattform för regeringens konkreta planer framåt för minskade utsläpp för Sverige.

När miljöministern och jag möttes i den här kammaren i samband med budgetdebatten den 14 december ställde jag också en fråga om initiativet Fossilfritt Sverige och vilken konkret skillnad det kommer att göra för klimatet. Ministern svarade då att hon gärna skulle återkomma med fler tankar eftersom regeringen inte hade beslutat hur man skulle gå vidare.

Jag vill återigen fråga: Hur tänker regeringen att man ska fylla initiativet Fossilfritt Sverige med konkret handling framöver? Vad gör man i fortsättningen för att initiativet ska innebära en konkret skillnad för klimatet, och inte bara ett initiativ att visa upp?

Fru talman! Tack för tillfället att få prata om en av de viktiga åtgärderna på det klimatpolitiska området som regeringen vidtar. Nu tar Kristina Yngwe upp det som vi nyligen har rapporterat till riksdagen om kontrollstation 2015. Det är den klimat- och energipolitiska kontrollstationen inför 2020-målen. Det är helt riktigt att siffrorna ser bra ut när det gäller att uppnå målen. En reflektion som görs i rapporten är att en del av målen var satta väl lågt. Ambitionsnivån var inte så hög. Det är också mycket en EU-diskussion som jag vet att Centerpartiet och alliansregeringen förde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men här har vi en möjlighet i Sverige, och inom ramen för de diskussioner som nu förs i EU och som handlar om 2030-paketet, att visa hur man genom omställning kan nå sina mål tidigare, snabbare, billigare och med enklare åtgärder än vad man tidigare kanske trodde eftersom man satte målen så lågt.

Jag är glad att vi så här långt kan fortsätta med ett förstärkt klimatarbete i Sverige och att vi också ser fler möjligheter att kraftsamla och därmed minska utsläppen ännu snabbare. Det var precis det som diskussionen i Paris och de internationella samtalen visade. Det behövs länder som Sverige som pekar på att det är möjligt och att det dessutom blir ganska bra i samhället när man kan minska åtgärderna snabbare.

Det är viktigt att klimatarbetet därmed får ett väldigt tydligt fokus på att man ska sätta upp mål och leverera mot dem. Det gör vi också i samband med kontrollstationen och de diskussioner som nu kommer att föras inom regeringen efter överlämnandet av ett delbetänkande från Miljömålsberedningen när det gäller långsiktiga klimatmål.

Det finns en underton från Centerpartiet att man vill att Fossilfritt Sverige ska visa på en väldigt tydlig och noga uppmätt additionalitet. Då vill jag ställa en fråga tillbaka till Centerpartiet om hur man tänker sig att ett klimatarbete ska bedrivas effektivt. När Sverige rapporterar om Sveriges klimatutsläpp, då är Sverige mycket större än staten och regeringen, då är Sverige helt enkelt samhället. Det är vad kommunerna, företagen, producenterna gör i Sverige som avspeglar sig i den mätningen.

Då blir det lite konstigt i mina öron att ha åsikter om klimatinitiativ för att stärka varandra genom samarbete. Vi vet av erfarenhet att samarbete mellan olika aktörer är viktigt för att nå ytterligare klimatminskningar. Men det ställs krav på att man inom samarbetet ska räkna fram additionaliteten.

Additionaliteten till vad? En ytterligare utsläppsminskning från Leksandsbröd eller från Uppsala kommun är ju det som gör att de svenska utsläppen minskar. Om man ska skilja mellan statens utsläpp och enskilda aktörers utsläpp, då är vi nog inne i en byråkrati som Centern - åtminstone i min värld - inte stod för. Så jag är lite frågande till den här interpellationens underton av att initiativet Fossilfritt Sverige inte har någon legitimitet därför att det inte ökar byråkratin i efterfrågan på konkreta och likvärdiga krav. Vad i Centerpartiets värld skulle vara ett relevant och likformigt krav på alla aktörer att uppställa?

Jag tycker att det är mycket bättre att Uppsala kommun har sina mål och att Leksandsbröd har sina. Jag välkomnar det och ser att det är det som stärker det svenska klimatarbetet. Jag är väldigt stolt över att de här 157 organisationerna och företagen deltar.

Fru talman! Jag tackar ministern så mycket för svaret. Givetvis är det väldigt positivt att alla olika företag, kommuner och organisationer utifrån de förutsättningar de har sätter upp sina egna mål och arbetar utifrån sina egna spelregler och de förutsättningar som finns.

Men från regeringens sida slår man på stora trumman. Nu ska vi åka ned till Paris på klimattoppmöte! Nu ska vi äntligen göra skillnad för klimatet! Nu lanserar vi Fossilfritt Sverige, visionen om att vi ska vara en fossilfri nation! Vi har 157 olika företag och organisationer som ställer sig bakom och som kommer att göra konkret skillnad för klimatet! Men trots att man slår på stora trumman väldigt mycket blir det inte någon konkret skillnad. Det är det vi menar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När man har pratat om initiativet Fossilfritt Sverige har man dragit paralleller med Nazca. Då är frågan: Vad gör det för skillnad att man är med i Fossilfritt Sverige och i Nazca? Uppenbarligen gör det inte så himla stor skillnad, för där finns inte någon ytterligare åtgärd man ska vidta. Det ställs inte några krav på dem som är med, utan det är bara ett sätt för regeringen att visa upp en plakatpolitik: Vi jobbar med Fossilfritt Sverige! Det gör kanske inte så stor konkret skillnad för klimatet, men det låter bra, och det är någonting att åka ned till Paris med.

Detta tycker jag är väldigt synd. Som sagt ska ingen skugga falla på dem som är med i initiativet, men det är synd att man för en plakatpolitik i stället för en resultatpolitik.

Jag vill i samband med klimatdiskussionen ställa en kort fråga. En av de största klimatutmaningarna gäller transportsektorn. Där ser vi just nu att det är väldigt problematiskt för producenter och leverantörer av biodrivmedel att kunna leverera. Vi ser en stark minskning. Det beror till stor del på att det finns en överberäkning på skatterna. Energimyndigheten har konstaterat att det sker ett större uttag av skatt på biodrivmedel än vad som egentligen borde vara genomfört. Det känns som något som regeringen borde vilja arbeta med inom Fossilfritt Sverige. Vad kommer att hända på den sidan?

Fru talman! Jag tackar för en debatt som fokuserat på en av vår generations viktigaste frågor, nämligen klimatutmaningen och hur man kommer framåt och minskar utsläppen i en snabbare och bättre takt än vad vi gör i dag.

Jag skulle vilja vara väldigt tydlig. Jag uppskattar det konkreta klimatarbetet från alla deltagare i Fossilfritt Sverige. Jag ser att det gör skillnad. Till skillnad från Centerpartiet ser jag att det är det konkreta arbetet som gör hela skillnaden vad gäller att få utsläppen att minska i en snabbare och bättre takt än hittills.

Genom tidigare erfarenhet och med den goda dialog vi haft inom initiativet är jag övertygad om värdet i detta arbetssätt. Vi får genom det här initiativet tydliga signaler upp till regeringen, som deltar på hög nivå, bland annat när det gäller konkreta frågor som att regler och skatter måste ändras för att göra det lättare att minska utsläppen.

Ja, Kristina Yngwe och Centerpartiet, regeringen tittar självklart på om det går att ge kompensation inom ramen för de EU-regler som finns. Det är ingen i Sverige som tycker att det är en bra idé att lägga ytterligare skatt på förnybara bränslen. Det tyckte inte alliansregeringen när den införde detta 2012 och 2013, och det tycker inte heller regeringen och riksdagen i dag, och det är jag medveten om och glad för.

Vi jobbar alltså med detta, och det är en av de frågor som kan komma upp i de här samtalen. Konsumentorganisationerna, leverantörerna, de större industrierna och de statliga ansvarstagarna måste delta i samma dialog. Jag tror på dialog och samarbete. Jag tror också att det gör skillnad att visa det konkreta arbete som sker i hela Sverige och inte bara ägna sig åt skrivningar och prat här i riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tackar för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Annika Qarlsson har frågat mig om jag är beredd att uppmana parterna att ta ansvar för att ingångsjobb bör införas, så att Sverige klarar att snabbt integrera de hundratusentals människor som i dag stängs ute från svensk arbetsmarknad.

Eftersom jag alldeles nyligen, närmare bestämt den 24 februari i år, besvarat en i princip identisk fråga från Annika Qarlsson vill jag hänvisa till det svar som jag då lämnade.

Stora utmaningar väntar det svenska samhället när många nyanlända ska komma ut i arbetskraften. Den svenska modellen är central när vi nu möter de utmaningarna.

Redan i dag gör parterna mycket för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden. De erbjuder exempelvis lärlings- och yrkesintroduktionsanställningar. Parterna har också varit en mycket viktig aktör i framtagandet av snabbspår. Jag har kontinuerlig dialog med dem om det fortsatta arbetet för att erbjuda nyanlända en plats på svensk arbetsmarknad. I stället för att avveckla vill jag utveckla den svenska modellen.

I dag finns omfattande möjligheter att anställa nyanlända med kollektivavtalsenliga villkor till kraftigt subventionerad kostnad genom bland annat instegs- eller nystartsjobb. För den som vill anställa en nyanländ, till exempel med instegsjobb för arbete på en restaurang, kan kostnaden vara så låg som ca 4 400 kronor per månad.

Som Annika Qarlsson känner till pågår förändringar utifrån den överenskommelse som regeringen, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna ingick i oktober 2015 och som presenterades den 23 oktober 2015. Där enades man om att målgruppen för vilka arbetsgivare som kan få stöd i syfte att stimulera till yrkesintroduktionsanställning ska vidgas till att även omfatta nyanlända invandrare enligt samma villkor som gäller för den nuvarande målgruppen, ungdomar under 25 år. Just nu bereds denna fråga, och regeringen arbetar för att utvidgningen ska kunna träda i kraft i vår.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Arbetsmarknadsministern beskriver i svaret flera olika insatser som finns på plats och som regeringen försöker växla upp för att få bättre utfall. Jag tror att det är klokt att använda det som redan finns på plats och försöka göra så mycket det går av det. Det gäller lärlingar, nya jobb, snabbspår, validering och mer därtill.

Problemet är att det inte är nog. De siffror som vi kan se i statistiken talar sitt tydliga språk. Arbetslösheten bland utrikes födda ligger på 15,2 procent, jämfört med 4,6 procent bland infödda svenskar. Tittar man på sysselsättningen syns samma mönster. Skillnaden i sysselsättning mellan utrikes och inrikes födda var förra året 16,6 procent. Även om vi vet att arbetslöshetssiffrorna går ned nu fortsätter det att vara en stor skillnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här är Sverige sämst i hela EU. Jämfört med nyanlända är skillnaden ännu större, eftersom det tar väldigt lång tid att komma i arbete här i Sverige. Med de stora flyktingströmmar som nu har kommit blir problemet inte mindre, utan utmaningen blir än större. De här siffrorna borde få vem som helst att inse att det krävs mer än det som redan finns på plats, att vi behöver göra än mer och att trösklarna är för höga.

En nyanländ som håller på att lära sig svenska, försöker förstå kulturen och saknar referenser och utbildning över grundskolenivå får väldigt svårt att konkurrera med en infödd svensk som har både språk och kultur med sig och som kan visa upp referenser, svensk utbildning och yrkeserfarenhet i sitt cv. Den lägsta ingångslön som arbetsgivaren kan betala i dag är densamma för dessa två. Konsekvensen blir att arbetsgivaren anställer den som har de bästa förutsättningarna. Det ser såklart likadant ut för andra utsatta grupper.

Jag vet att det här är en mycket känslig fråga. Det är synd att det blir någon form av plakatdiskussion i stället för den sakliga debatt som behöver föras kring de utmaningar vi har framför oss. Jag vet att detta också förvanskas emellanåt och beskrivs som att vi försöker sänka löner, vilket inte är fallet. Det vi talar om är att sänka ingångslönen för dem som i dag är hänvisade till rätt så låga bidrag eller till en svartmarknad. Det är dessutom stor risk att denna marknad kommer att växa samt att människor blir kvar i långvarigt bidragsberoende.

Den stora frågan är hur helhetsgreppet ska se ut. Vad finns det mer, utöver de insatser som redan finns i dag i fråga om utbildning, validering och investeringar? Tittar vi på de grupper som kommer inser vi att det kommer att krävas fler insatser, både för att antalet är större och för att utmaningarna i att få en plats på svensk arbetsmarknad är större.

Vi är inte ensamma om det här. Det är många som har deltagit i diskussionen, och en lång rad myndigheter, forskare och expertorgan har liknande förslag. Alla har de pekat på att lägre ingångslöner är nödvändiga för att Sverige ska komma till rätta med den höga arbetslösheten i dessa grupper. Jag förstår att man jobbar mycket med de här frågorna och försöker hitta olika sätt. Man speedar upp de system som redan finns. Det tycker jag som sagt är positivt och bra.

Den här diskussionen behöver föras, och man ska fundera på: På vilket sätt kan vi möta de delarna? Är regeringen beredd att uppmana parterna att ta frågorna i beaktande och diskutera dem för att se vad man kan åstadkomma för avtal som underlättar inträdet på svensk arbetsmarknad från ett bidragsberoende?

Fru talman! Nu står Annika Qarlsson från Centerpartiet här och säger att vi inte ska ägna oss åt någon plakatpolitik och att vi ska ha rätt fokus i debatten. Jag kan hålla med om det handlar väldigt mycket om att vi kan se till att de nyanlända som kommer hit får rätt förutsättningar, får utbildning, kommer in i praktik och så vidare.

Samtidigt utmanar Centerpartiet hela den svenska modellen och alla parter som finns ute på arbetsmarknaden. Vi hörde det senast på utskottsmötet i går torsdag. TCO var mycket skarp i sina ståndpunkter. För det första ska vi politiker hålla oss undan från lagen om anställningsskydd. För det andra sa TCO: Låt oss sköta lönebildningen. Detta är någonting som alla fackföreningar är överens om. Vi har en modell i Sverige som fungerar, och vi tar ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan ställa ett antal frågor till Annika Qarlsson och Centern. När tog inte arbetsmarknadens parter ansvar för lönebildningen och Sverige? Det är en fråga. Nu säger Centerpartiet klart och tydligt: Om inte arbetsmarknadens parter tar ansvar tänker vi föreslå lagstiftning. En enkel fråga blir då: Vem ska avgöra om ett kommande avtal är tillräckligt bra eller inte? Är det Centerpartiet som ska göra det? Eller är det någon annan konstellation som finns inom staten eller någon annan organisation som ska avgöra det om inte arbetsmarknadens parter själva kan göra det?

Vilka är det då som ska omfattas av detta nya kollektivavtal? Ska det också ställas under lupp så att Centerpartiet får granska det så att det träffar rätt grupper? Ska det vara selekterat? Ska det vara ett avtal som är riktat till någon viss grupp? Ska det vara till syrier, bulgarer eller ska det vara till alla? Förmodligen måste ett sådant kollektivavtal beröra alla. Det betyder att då kommer ett avtal som innebär att alla som inträder på arbetsmarknaden kommer att få lägre löner än vad de har i dag. På så vis blir det sänkta löner.

Betyder det att man ska göra en bedömning utifrån heltid eller deltid? Annika Qarlsson säger att lönerna är för höga. Det är vad Centern säger nu, och man hotar med lagstiftning. Vi vet att en snittlön för en butiksanställd i dag ligger på ca 15 900 kronor. Det är för högt, tycker kanske Annika Qarlsson och Centern.

Fru talman! Det är helt fel väg att gå. Det är så många som är överens om att vi inte ska lägga oss i lönebildningen. Jag är helt övertygad om att arbetsmarknadens parter kommer att ta sitt ansvar i alla de frågor som är viktiga för samhället. Det har de gjort hittills, och det kommer de att göra.

Snälla Centerpartiet: Låt det inte bli ett system där riksdagen hotar med lagstiftning, där riksdagen ska avgöra vilka avtal som är bra eller inte och där riksdagen ska tala om vilka löner människor ska ha i butiker, kommuner eller var som helst. Det är ett allvarligt ingrepp i vad vi kallar för den svenska modellen med starka fria parter med understöd av staten som underlättar deras avtal.

Fru talman! Låt mig först göra några korrigeringar. Sverige har den näst högsta sysselsättningsgraden av alla OECD-länder. Vi har också högre sysselsättningsgrad bland utrikes födda än EU-genomsnittet.

Den grupp som just nu ökar sin sysselsättningsgrad allra starkast på svensk arbetsmarknad är utrikes födda kvinnor. Det betyder inte att vi inte har stora utmaningar, och det betyder inte att vi inte har problem. Men det är inte så att vi är sämst i Europa, som Annika Qarlsson sa. Vi har en särskild utmaning nu när väldigt många nyanlända ska kliva ut på arbetsmarknaden. Det är flera olika saker som behöver göras. Regeringen är igång med en del av dem, och mer kommer att behöva göras.

Låt mig peka på ett särskilt uppdrag. Det gäller hur etableringsuppdraget är utformat. Som det i dag är utformat av den gamla regeringen, som Annika Qarlssons parti ingick i, är det till exempel inte tydligt att om man tackar nej till ett erbjudet arbete blir man av med sin ersättning. Jag menar att det är fullkomligt självklart att det ska gälla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer att föreslå sådana förändringar. Man ska inte kunna tacka nej till ett erbjudet arbete och samtidigt uppbära ersättning. Det finns en lång rad andra justeringar som behöver göras i etableringsuppdraget för att få tydligare fokus på jobben. Vi har redan gjort en del genom att avskaffa etableringslotsarna och satsa mer på individuella insatser.

Annika Qarlsson gör en liten vurpa i sitt resonemang. Hon säger att lägre löner inte innebär sänkt lön. Det är precis vad det gör. Det är det som Raimo Pärssinen så tydligt har förklarat. Det finns redan ett system när man ska sänka lönekostnaden för individer som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Det har jag redogjort för i mitt svar. Individer som går på bidrag, som Annika Qarlsson säger, har redan i princip rätt till de stöden som ger en mycket låg lönekostnad.

För de individer där det är aktuellt att gå från bidrag och arbetslöshet in i arbete finns de system som ger en låg lönekostnad. Jag tror att de behöver göras enklare, att de behöver vara färre och bli mer lättöverskådliga. Men själva grundprincipen är riktig och har starkt forskningsstöd.

Om man däremot sänker alla ingångslöner är det klart att det påverkar lönerna för alla på arbetsmarknaden, i varje fall i de branscher där sänkningarna sker. Det innebär att många av dem som i dag måste försörja sig på deltid eller otrygga anställningar och inte får ihop en heltidslön kommer att få svårt att klara sig på sin lön.

Det finns inte något starkt forskningsstöd för att lägre ingångslöner skulle leda till att fler kommer i arbete. Det finns ett forskningsstöd. Det är relativt svagt, och det är delvis motstridigt. Men ett visst forskningsstöd finns.

Jag tror att man ska se upp innan man kastar ut barnet med badvattnet. Det är min kritik mot Centerpartiet. Jag är övertygad om att Annika Qarlsson har ett genuint engagemang för att få fler nyanlända i arbete. Men Centerpartiet har gjort sig känt för att med systemförändringar vilja förstöra den svenska modellen.

Det är svårt att bli fri från tanken att det är viljan att sänka löner generellt på arbetsmarknaden och ändra modellen så att vi får politiker som bestämmer löner i stället för parterna som också ligger bakom Centerpartiets förslag.

Fru talman! Det hade varit lysande om alla de insatser som redan finns på plats hade fungerat för den omfattning vi står inför. Det är vad som är bekymret oavsett de system vi har försökt att ta fram. Vi har mer än en gång tidigare rundat den svenska modellen och fattat beslut här i Sveriges riksdag.

Det är något som den nuvarande regeringen fortsätter att arbeta med och utveckla. Vi talar om nya jobb, instegsjobb och annat. Det är någonstans att möta upp med ett svar här från Sveriges riksdag när parterna inte möts i avtal som gör det möjligt för dem som står långt från arbetsmarknaden att komma in. Man gör steget än större.

Det blir lite konstigt. Någonstans står arbetsmarknadsministern och beskriver de förslag som redan finns på plats och tror att de ska lösa problemen när de inte har räckt till förut, och nu står vi inför ännu större utmaningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan ju se att bland de grupper som kommer hit finns det de som har högre utbildningar och som med rätt insats rimligtvis skulle kunna ha rätt kort väg till att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Många gånger har de den typ av utbildningar och kunskaper som den svenska arbetsmarknaden skriker efter.

Det finns också de som har praktiska erfarenheter och med kortare utbildningar kan ta plats på arbetsmarknaden. Jag mötte mattläggare förra veckan som konstaterade att det är många duktiga plattsättare som kommer hit, men de är inte vana vid fuktskikt och den typen av byggande som finns i Sverige. Men de är duktiga plattsättare, så det behövs korta delar som kompletterar de utbildningar de har.

Men sedan finns det stora grupper som har kort utbildning eller saknar utbildning och som kanske inte ens har varit ute på arbetsmarknaden. Jag tror inte att de insatser och åtgärder som vi i dag har i systemet kommer att möta det. Jag tror inte att det kommer att fungera. Jag är helt övertygad om att vi kommer att behöva vidta fler åtgärder och insatser och inte bara skruva lite lätt på dem som redan finns.

Att se till att det blir färre och enklare insatser och åtgärder som kommer fler till del stöder jag hundraprocentigt.

Det ska också ställas krav om man får erbjudande om jobb. Nu brukar det ju inte vara det som är problemet, men det är klart att det ska finnas krav på att det försvinner om man tackar nej. Men det är ju inte ett stort levebröd man i så fall avstår från - etableringsersättningen utifrån 40 timmar är 6 468 kronor i månaden. Det är på den nivån man befinner sig i dag om man inte har tillägg för barn och så vidare.

Det som är så viktigt då är att få ta steget in på arbetsmarknaden, att få den första raden i cv:t, att få chansen att faktiskt lära upp sig i ett yrke och visa att man fungerar, att få en referens och komma vidare.

Det finns många som kan berätta den historien, som har kommit hit för många år sedan utan utbildning och erfarenhet och via svartmarknaden fått ta steget in på arbetsmarknaden. Det som jag ser är att antingen möter vi det här och hittar ett system som är inom den svenska modellen och inom ramen för det som vi tycker är rätt och riktigt, eller också kommer det att ske utanför.

Jag lyssnar och hör att Ylva ser och uppskattar att jag brinner för det här och ser att det är viktigt.

Jag gillar inte tonen när man försöker göra det till någon form av sanning att Centerpartiet inte står upp för den svenska modellen. Vi har olika uppfattningar om hur ramarna för den ska se ut i vissa frågor, men det tycker jag var lite av ett slag under bältet.

Fru talman! Låt mig först konstatera att det Annika Qarlsson säger, att ett ingrepp där politiken bestämmer löner ryms inom ramen för den svenska modellen, är helt fel. Den svenska modellen har sin kärna i att arbetsmarknadens parter står för lönebildningen. Det är de som avgör vilka löner som är bäst för Sverige för att klara konkurrenskraft och så vidare. Det du säger, Annika Qarlsson, är ingenting som ryms inom ramen för det. Jag kan bara säga att då har man inte riktigt förstått vad som är den svenska modellen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med Annika Qarlsson om väldigt mycket av det hon säger om olika åtgärder som krävs för att klara det här. Arbetsgivare vill ju anställa någon eller få in någon i sitt företag som är produktiv och så fort som möjligt kan skapa ett mervärde. Jag tror att arbetsgivarna är intresserade inte bara av någonting som är billigt utan av någonting som tillför mycket till verksamheten.

Centerpartiet säger att om man kommer hit utan utbildning ska man erbjudas usla löner, men man ska inte få utbildning. Vore det inte bättre att man gavs utbildning i stället för att bli inlåst i något jobb med usla löner? Det är det är som är den stora skillnaden.

Och varför ska de som har låga löner få ännu sämre löner i framtiden? Precis som Nobelpristagaren i ekonomi Joseph Stiglitz sa när utskottet besökte honom: Varför ska ni lägga bördan på dem som har usla löner och dem som är fattiga? Varför tar ni inte solidariskt och subventionerar in dem till arbetsgivarna? Det är precis så vi gör här i Sverige och vill fortsätta göra. Det är ett bättre sätt att lösa detta på.

Fru talman! Det är ju faktiskt sanningen, Annika Qarlsson, att ni i Centerpartiet lägger fram förslag och står för en politik där ni säger att riksdag och regering ska gå in och bestämma om löner om inte parterna gör det ni vill att parterna ska göra. Det är samma sak som att det är politikerna som ska få sätta löner, och det menar jag är ett angrepp på den svenska modellen och på parternas autonomi. Man kan naturligtvis definiera det på olika sätt, men i mina ögon är det det.

Jag tror att det är allvarligt, för i jämförelse med andra jämförbara länder står sig Sveriges arbetsmarknad väl. Det är inte så att vi är utan problem, men i jämförelse med andra jämförbara länder i Europa har vi stor flexibilitet, hög sysselsättningsgrad och låg långtidsarbetslöshet.

Jag menar att om man för att lösa ett problem är beredd att ta ett allvarligt steg från hela den princip som ligger till grund för hur vi i dag sätter löner och styr arbetsmarknaden, då tar man en stor risk. Jag menar att det finns andra sätt att uppnå detta.

Annika Qarlsson kommer gång på gång tillbaka till personer som lever på försörjningsstöd och hur de ska komma in på arbetsmarknaden. Då säger jag att för personer som är arbetslösa eller nyanlända och lever på försörjningsstöd finns det redan stödformer som gör att lönekostnaden blir väldigt låg. De stödformerna behöver förändras och förenklas, och de behöver säkert utvecklas. Vi behöver säkert tänka nytt i många delar av detta. Men de personerna kommer inte att få jobb för att man sänker ingångslönen med ett par tusen kronor. Då ska man sänka lönen ned till försörjningsstödsnivå, och det om något är ju ett systemskifte - om det skulle skilja marginellt mellan att leva på försörjningsstöd och att arbeta heltid i ett land som Sverige. Det är en häpnadsväckande jämförelse.

Det är självklart så som jag har sagt flera gånger att vi måste göra förändringar i politiken. Vi står inför nya utmaningar, och de befintliga formerna räcker inte för att lösa de utmaningarna. Det behövs förändringar i politiken, och det kommer att behövas nya förslag för att göra detta. Men jag kommer inte att vara beredd att lägga fram förslag som hotar själva fundamentet för svensk arbetsmarknads funktionssätt.

Det återkommer gång på gång att jag bör uppmana parterna att sluta avtal i linje med vad Centerpartiet vill. Låt mig säga så här: Jag samtalar mycket med parterna. Jag för en mycket nära dialog med parterna, och jag kommer att fortsätta göra det. Det är klart att jag är beredd att föra samtal om olika modeller som kan underlätta steget in på arbetsmarknaden för personer som är nyanlända. Till exempel har vi fört samtal om det här med snabbspåren, som jag menar har varit positivt och fått stor respons från parterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Just nu pågår en av de svåraste och största avtalsrörelserna på svensk arbetsmarknad på väldigt lång tid - ungefär 500 kollektivavtal ska omförhandlas. Det är ett känsligt läge. Det är ett högt tonläge från parternas sida i den här debatten. Jag avundas inte parterna som i detta svåra läge ska klara av att sluta avtal och förhoppningsvis hålla arbetsfred i Sverige.

Om jag som arbetsmarknadsminister i det läget skulle gå in och uppmana parterna att avtala i enlighet med Centerpartiets motioner, då tror jag att det skulle kunna få förödande konsekvenser för förutsättningarna att komma fram till bra avtal mellan de autonoma parterna. Jag håller armlängds avstånd till lönebildningen, fru talman, särskilt i det läge då vi har en pågående avtalsrörelse.

Fru talman! Jag lyssnar in och försöker höra vad sägs bakom den höjda rösten.

Det jag hör är att vi har en arbetsmarknadsminister som ser och förstår utmaningen och som vet att det kommer att vara ett besvärligt läge. Jag hör att vi inte delar uppfattning i allt. Då hade vi ju inte stått här i kammaren och diskuterat det här. Jag kan också höra att det som finns på plats i dag inte räcker till utan att det krävs mer och annat.

Jag tror inte att arbetsmarknadsministern behöver ta med sig eller hänvisa till Centerpartiets förslag. Jag tror att arbetsmarknadsministern har full kompetens för att kunna ta diskussionerna med parterna på ett sätt som utgår från arbetsmarknadsministern själv utan att hon behöver hänvisa till Centerpartiet.

Vill ni lägga munkavle på politiken, så att man inte skulle få lyfta de här frågorna eller diskutera dem? Raimo Pärssinen använder favorituttrycket när det gäller de här frågorna, nämligen att den som vill något annat än Socialdemokraterna inte har förstått den svenska modellen. Det finns en likadan ton hos arbetsmarknadsministern: Man ska passa sig för att diskutera de här frågorna!

Jag tycker att det vore mycket olyckligt om den utmaning vi nu står inför inte skulle få diskuteras här i riksdagens kammare eller ute i den politiska debatten i Sverige. Det skulle vara anmärkningsvärt.

Jag hoppas att det kan komma fram fler och bra förslag som kan visa en helhet och möta alla de utmaningar vi står inför på arbetsmarknaden.

Fru talman! Man får självklart lyfta dessa frågor och framföra förslag, absolut! Självklart får man lägga fram förslag om att politiken ska styra över lönebildningen och om att rasera den svenska modellen eller ha särskilda önskemål om parternas lönebildning. Självklart får man föra den debatten, men man får räkna med mothugg, och det är vad Centerpartiet får.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi behöver återkomma till detta, inte bara till de här förslagen om att gå in i lönebildningen utan kanske till, som jag menar, mer seriösa förslag om hur vi faktiskt ska klara av att få in de många nyanlända, varav ungefär en tredjedel har en mycket låg utbildningsnivå och en del kanske inte ens har yrkesarbetat. Det är en mycket stor utmaning, och det kommer att kräva nytänkande i politiken. Jag hoppas att vi kan ha en fortsatt dialog om det.

Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill tacka för en intressant diskussion om en viktig fråga. Jag är därför tacksam för att Lotta Johnsson Fornarve har lyft upp frågan och kommer att fortsätta att göra så. Den behöver diskuteras även i fortsättningen.

Inte bara som konsumentminister utan också som konsument ser jag att det hela tiden uppstår nya frågor på konsumentmarknaderna. Vi ser att konsumenterna som helhet förändrar beteende i termer av hur de köper och konsumerar och vad de konsumerar. Till exempel börjar de använda sig av de olika delarna i ekonomin i större utsträckning. Där kommer nya frågor att uppstå som det kommer att behövas svar på.

Vi kan se att människors intresse för att köpa ekologiska produkter och att minska miljöbelastningen genom sin konsumtion växer hela tiden. Även Fairtradeförsäljningen ökar snabbt i Sverige. Konsumenterna agerar. När konsumentmarknaden förändras och konsumenternas beteende förändras uppstår också nya frågor som man behöver få svar på.

Regeringen har varit tydlig mot kommunsektorn med att konsumentfrågor är en högt prioriterad fråga. Regeringen har också varit lyhörd och frågat om det behövs ytterligare verktyg eller om staten kan ge mer stöd för att underlätta för kommunerna att upprätthålla en god verksamhet.

Regeringen jobbar aktivt med olika delar av konsumentmarknaden, bland annat i frågor om överskuldsättning. Det är en fråga om social hållbarhet - allt fler hamnar i problem på grund av överskuldsättning. Regeringen har tagit fram många verktyg. Även hållbar konsumtion är ett område som engagerar regeringen.

Det som binder ihop dessa områden är att det behövs bättre information och kunskap. Där har konsumentvägledningen en viktig roll att fylla.

Regeringen kommer att fortsätta att bevaka frågan. Konsumentverket kommer att delrapportera resultaten av Hallå konsument den 30 april i år. Sedan kommer man att slutrapportera den 30 juni 2017. Vid varje sådant rapporttillfälle får vi ny information som gör att vi kan gå vidare för att se till att konsumentvägledningen fungerar utmärkt både i dag och långt in i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.