Arbetsplenum - 2016-03-02

Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 7 innefattar såväl regeringens skrivelse över Riksrevisionens rapport om farligt avfall som motioner inom området avfall, återvinning och kretslopp.

Utskottet delar både Riksrevisionens och nuvarande regerings syn på att tillsynsansvaret över transporter med farligt avfall måste vara tydligt organiserat och fördelat så att man säkerställer kvaliteten på verksamheten.

Utskottet menar också att de ändringar som regeringen har redovisat, de uppdrag som berörda länsstyrelser har fått och det arbete som pågår kommer att förbättra en effektiv tillsyn över transporterna av farligt avfall.

Till det ska läggas att regeringen också ser över straffreglerna. Det är viktigt att sanktionerna är effektiva, anpassade till försyndelsens allvar men också avskräckande.

Herr talman! Det är en märklig resa som vi har gjort kring insamlingen av vårt avfall i Sveriges kommuner. Jag tänkte börja med att titta lite bakåt. Tro mig, det är ingen skitfråga, om uttrycket tillåts. Det är en viktig fråga som i grunden handlar om hur vi ska utveckla och förändra vårt samhälle till ett mer hållbart samhälle.

Vi har varit ledande på att återvinna vårt avfall. Vi har varit stolta. Men vi kan inte blunda för att omvärlden förändras, att kraven och uppgiften skärps. Under de åtta år som vi hade en borgerlig regering i Sverige hände väldigt lite för att öka återvinningen. Fortfarande går 30-40 procent av den osorterade soppåsens innehåll att återvinna.

Samtidigt har utvecklingen inte stannat av i våra grannländer. Flera andra EU-länder är skickliga på att återvinna, och företagen är bättre på att undvika onödiga förpackningar. Det syns i statistiken.

Tyskland materialåtervinner 45 procent, medan vi i Sverige ligger på 36 procent. Vad gäller mängden hushållsavfall är ett flertal länder bättre än Sverige och har lyckats minska avfallet mycket mer. Matavfallet är en viktig resurs som kan bli kompost eller biogas. Här i Sverige ligger vi faktiskt långt efter. Bara 14 procent utnyttjas i Sverige, medan till exempel Österrike använder 40 procent.

EU-kommissionen har bedömt att ett skärpt mål för återvinning på 70 procents återvinning av avfallet till 2030 skulle ge en halv miljon jobb i EU.

Herr talman! Vårt eget avfall är en värdefull gruva som kan ge jobb och inkomster till samhället, förutom att återvinningen minskar vår miljöpåverkan. Kanske var det därför som den borgerliga regeringen tillsatte en utredning. Då var de fyra borgerliga partierna, som här i dag vill stoppa utvecklingen, överens om att något måste göras.

Observera att det är det förslag som den borgerliga regeringens utredning kom med som vår regering i regeringsdeklarationen har sagt ska genomföras.

Det finns ett massivt stöd i landet för den här reformen. Det visade inte minst den debattartikel som 16 ledande kommunföreträdare från alla politiska läger har skrivit under. Bland dem finns Johan Hultbergs partikamrat kommunstyrelseordföranden i Växjö, Bo Frank, och Kristina Yngwes partikamrat kommunstyrelseordföranden i mitt hemlän Leksand, Ulrika Liljeberg.

Låt mig ta ett citat från artikeln: "Med kommunerna som ansvariga för insamling av förpackningar och tidningar och producenterna som ansvariga för återvinningen kan vi göra det lätt för människor att göra rätt och därmed nå miljömålen."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Varför går ni så tydligt mot era högsta partiföreträdare i kommunerna? Det är ju de som ansvarar för verksamheten? Varför kan ni här i Stockholm påstå att ni vet bättre än era partikamrater, som dagligen arbetar för att klara insamlingsmålen?

Herr talman! I dag är det några enskilda företag som tjänar stora pengar på det problem som vi har med insamlingen. Det är de företag som har tecknat avtal med bostadsrättsföreningar om att hämta deras förpackningar. Föreningens medlemmar får då betala två gånger för samma sak. De betalar när de köper förpackningen, där insamlingen ska ingå, och så betalar de på hyran för att ett företag samlar in och gör det som de borde göra gratis. Dessa bolag har satsat stora lobbypengar för att behålla nuvarande system. Är det så att ni i den samlade borgerligheten hellre lyssnar på dem än på era egna partikamrater ute i landet?

Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 2, som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet står bakom. Anledningen till det är att vi socialdemokrater anser att det behöver bli lättare för alla att leva miljövänligt i vardagen. Med en enklare och mer sammanhållen insamling av hushållens olika sopor anser vi att mer resurser kan återvinnas. Det är därför vi vill att kommunerna ska få helhetsansvaret för insamlingen av avfall, förpackningar och tidningar från hushållen, samtidigt som ansvaret för återvinningen ligger kvar på producenterna.

Vi vill vara tydliga med att välfärd och jobb byggs hållbart där resurser utnyttjas klokt och effektivt. Därför behövs åtgärder för att öka sopsorteringen, återvinningen och resurseffektiviseringen.

I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på övriga reservationer.

(Applåder)

(forts. § 15)

Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! I dag behandlar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande om Riksrevisionens rapport om transporter av farligt avfall.

Utskottet instämmer i regeringens skrivelse med anledning av rapporten. Riksrevisionen uttalar några råd om hur tillsynen ska fungera bättre. En del åtgärder är faktiskt genomförda, och det är bra.

Det är viktigt att arbetet fortgår för att få tillsynen att fungera bättre och att statistik och data som samlas in är tillförlitliga.

Vi behandlar även ett antal motioner i dag. Jag tror att det är vissa av dessa som debatten kommer att handla om. Jag vill i det sammanhanget börja med att yrka bifall till reservation nr 3 och nr 6.

En majoritet i utskottet föreslår också att riksdagen ska bifalla två motioner som handlar om att ansvaret för insamling och återvinning av förpackningar och tidningar även fortsättningsvis ska ligga på producenterna. Här finns en reservation från S, MP och V. Här yrkar jag bifall till utskottets förslag.

I augusti 2014 beslutade alliansregeringen, med en förordning, att ansvaret fortsatt skulle ligga hos producenterna men att det skulle vara skärpta krav på producenterna. Alliansregeringen höjde vid det tillfället även målen för insamling och återvinning av förpackningar, returpapper och elektronik. Beslutet innebar också att Naturvårdsverket fick ett tydligt tillsynsansvar och att producentansvaret förtydligades.

Tillståndspliktiga insamlingssystem infördes, det vill säga de som vill bedriva insamlingsverksamhet ska ha tillstånd från Naturvårdsverket. Fler ska också få möjlighet att lämna sitt avfall nära sina hem.

Herr talman! Bakgrunden till beslutet var ett betänkande av Avfallsutredningen, som kom med två förslag i augusti 2012.

Det första förslaget var att överföra det fysiska insamlingsansvaret till kommunerna. Detta skulle enligt utredningen innebära en monopolisering av insamlingsmarknaden, och det skulle krävas väl underbyggda skäl när det gäller varför begränsningen är nödvändig, enligt konkurrensrättsliga krav.

De nuvarande reglerna skiljer sig åt vad avser förpackningar med stöd av en förordning för kommunerna att inrätta ett eget insamlingsansvar. Insamlingarna kan också avgiftsbeläggas och ingå i den kommunala avfallstaxan. Det gäller inte returpapper.

Att flytta insamlingsansvaret skulle innebära att fraktioner som ingår i systemet eventuellt skulle behöva övergå till kommunerna. Det kan gälla till exempel 6 000 återvinningscentraler. Kommunerna skulle i detta förslag ges ansvar för direktinformationen till hushållen, och producenterna skulle bidra till kostnaderna för detta. Det innebär stora förändringar och kostnader vid ett delat ansvar där det som alltid finns en risk för tvister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Det andra förslaget från utredningen innebär att den nuvarande ordningen att producenterna ansvarar för både insamling och omhändertagande av förpackningar och tidningar bibehålls och kompletteras med en ordning där på förhand godkända insamlingssystem införs.

Genom att producenterna ansluts till på förhand godkända system kan man säga att producentansvaret är till 100 procent uppfyllt. Det var detta förslag som alliansregeringen ändrade i förordningen.

Herr talman! Jag tror att vi allihop är eniga om höjda mål och om att det är viktigt att vi arbetar med såväl förebyggande av avfall som återanvändning, materialåtervinning och energiåtervinning i nu nämnd ordning.

Som så ofta inom politiken är det dock vägen till ett önskat tillstånd som skiljer oss åt. Vi är således överens om att insamlingen ska vara bra och effektiv, men vi är inte överens om metoderna, det vill säga vägen dit.

Den 24 juni 2015 tillsatte den nuvarande regeringen en utredning med uppdrag att utreda inte om utan hur en förändring av det fysiska ansvaret för förpackningsavfall och returpapper ska utformas. Enligt uppdraget bör ansvaret flyttas till kommunerna. Regeringen är tydlig med att ansvaret bör ligga på kommunerna men att producentansvaret som sådant ska ligga kvar. Det innebär alltså ett delat ansvar, och det tror vi inte är bra.

Herr talman! Detta är ett komplicerat system, och hur kostnaderna ska fördelas är ingen lätt fråga eller lätt uppgift att lösa. Vilka svar utredningen kommer fram till vet vi inte i dagsläget, då utredningen ska överlämnas senast den 31 mars. Men det har kommit fram vid till exempel hearingar att utredaren anser att en flytt av ansvaret kommer att bli dyrare.

Konsekvensbeskrivningar är inte utredda i tillräcklig omfattning. Vad blir bättre och effektivare, och vad leder till mer återvinning, genom att man flyttar ansvaret?

Att ändra ansvaret skulle vara ett mycket stort steg och innebära många avvägningar mellan kostnader och ansvar. Alliansregeringens beslut via en förordning innebar att man behöll ansvaret som det är i dag, vilket är en helt en helt annan sak än att besluta om att flytta ansvaret med hjälp av en förordning.

Jag anser därför att ett eventuellt beslut om att överföra ansvaret är ett så betydande och omfattande beslut att det rätteligen ska fattas via lagstiftning och således passera riksdagen. När det i dag dessutom finns ett tillkännagivande från en majoritet i riksdagen som innebär att ansvaret bör vara kvar hos producenterna vore ett beslut från regeringens sida via en ändring i förordning ett flagrant sätt att åsidosätta riksdagen som högsta lagstiftande organ.

Det bästa hade enligt mitt förmenande varit att lägga ned frågan efter att utredningen har lämnat sitt svar. I arbetet med att nå målen behövs tydliga och långsiktiga regler.

Det finns mycket som vi bör göra för att öka insamlingen och även öka återanvändandet, inte bara för förpackningsavfall och returpapper. Sverige ligger bra till vad avser detta, och det ska vi vara stolta över, men som alltid finns det mer att göra.

En förstärkt nationell myndighet med ansvar för planering, målsättning, tillsyn, tillståndsgivande och tvistlösning blir inte lättare att få till om man inför ett delat ansvar. Därför anser vi att det är bättre att behålla ansvarskedjan, och vi vill stärka den nationella myndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

I förslaget om att flytta ansvaret finns ingen konsekvensanalys. Det saknas fakta som visar att en kommunalisering skulle innebära att återvinningen skulle öka. En förändring som skulle innebära ett omfattande systemskifte är bara bra om det ger en effektivare avfallshantering. Man bör inte införa detta utan att man har ordentligt på fötterna.

Därför är utskottets förslag till beslut i ansvarsfrågan: Behåll ansvaret hos producenterna, och låt oss arbeta för att målen ska nås och att hanteringen sker på ett bra och effektivt sätt! Det ska vara lätt att göra rätt för hushållen.

Jag förutsätter att regeringen inte beslutar något annat via en förändring efter dagens tillkännagivande från riksdagen. Frågan skulle vara för stor och omfattande för att avgöras via ändringar i förordningar. Det måste till en ändring i lagen.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservationerna 1 och 5.

Vi debatterar i dag avfallsfrågor. Det är ett område där Sverige fortfarande ligger i världsklass. Vi uppfyller i regel också miljömålen.

Det är lite symtomatiskt att den stora stridsfrågan i dag egentligen handlar om en teknikalitet i grunden: Vem är det som ska ansvara för att samla in förpackningsmaterial till återvinning? Ur Sverigedemokraternas synvinkel är inte detta en ideologisk fråga. Vi ska använda den modell som gör det enklast för människor att lämna in sitt avfall så att det tas om hand och återvinns - det system som möjliggör högsta möjliga återvinningsgrad.

Vi kan konstatera några saker: Sverige har ett system som har tjänat oss väl i över 20 år. Återvinningsgraden är hög. Miljömålen uppfylls i regel. När det gäller det producentansvar vi har för såväl återvinning som insamling har Sverigedemokraterna inte kunnat se några studier som visar på att det i allmänhet skulle fungera dåligt eller att någon annan modell skulle öka återvinningen eller göra det enklare för hushållen att återvinna.

Givetvis är inte allt guld och gröna skogar. Vi har ett skräpproblem på alltför många återvinningsstationer, men är det då tillräckligt för att rasera det system vi har i dag? Här ligger, som Sverigedemokraterna ser det, kärnan. Om vi ska förändra något ska vi ha klart för oss vilka konsekvenser det får och att detta kommer att förbättra situationen. Om vi ska ge kommunerna monopol på marknaden, ge oss in i svåra juridiska avvägningar och begränsa näringsfriheten måste vi ha mycket starka skäl att göra på det sättet.

Det är inte svårt att i det här läget misstänka att de bakomliggande orsakerna till att frågan är så pass het är att vissa är angelägna om att få marknaden för sig själva. Det är aldrig någon bra utgångspunkt för en förändrad lagstiftning. Vi har ett robust system som fungerar. Om man i det läget skulle lägga över ansvaret på ett mycket stort antal kommuner kan vi se risker - risker som det inte finns någon anledning att ta i det här läget. Vi har ännu inte kunnat få klarhet i om det finns några starka skäl till en förändring, och konsekvensanalys saknas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Av den anledningen ställer vi sverigedemokrater oss bakom utskottets förslag att bibehålla producentansvaret även för återvinning.

Vi har noterat regeringens utredning. Vi tycker att den är märklig på flera sätt och vis. Det handlar inte om att åtgärda eller identifiera problem. Det handlar inte om att höja någon ambition. Det handlar enbart om att man redan har bestämt sig för hur man ska göra.

Herr talman! Jag tänkte nu byta ämne. Ett annat område som vi sverigedemokrater prioriterar högt är de närmare 80 000 förorenade områden som vi har i vårt land. Med nuvarande takt beräknas detta ta åtskilliga decennier och kosta tiotals miljarder kronor att åtgärda. Med tanke på statens bräckliga finanser på grund av en ansvarslös politik av denna och tidigare regeringar finns det anledning att vara orolig för att det kommer att ta ännu längre tid.

Det finns två grundläggande aspekter på detta. Framför allt handlar det om att vi har en miljöskuld till kommande generationer, som vi måste reglera. Det är otillfredsställande att det finns tusentals områden i vårt land som utgör en fara för människors hälsa.

Grundläggande är naturligtvis att den som orsakat skadan också ska bekosta saneringen, men dessvärre är det ofta omöjligt. Ansvaret faller på staten. Vi anser att staten här måste ta ett tydligare ansvar. Sverigedemokraterna vill intensifiera arbetet och har anslagit ökade medel för detta i vår budget.

Det finns emellertid också en viktig juridisk-ekonomisk aspekt på detta. Investerare upplever i dag en osäkerhet när det gäller att investera i fastigheter där det tidigare har funnits industrier. Den som köper mark kan bli skyldig att bekosta sanering av sådant som har orsakats av tidigare ägare. Detta skapar en risk för investerare. De upplever en risk att behöva ta ansvar för kontaminerad mark som de rimligtvis inte har något ansvar för. Detta kan bli kostsamt för den enskilde aktören, det verkar återhållande på investeringar, det bidrar inte till att skapa fler jobb och det bidrar inte till någon som helst miljönytta. Detta kan också bidra till att saneringen försenas på grund av långa rättstvister. I dag finns det tecken på att företag låter verksamheter likvideras för att slippa långdragna processer och att företag drar sig för att expandera verksamheten på befintlig industrimark på grund av oro för saneringskostnader. I stället söker de sig till opåverkad industrimark, vilket leder fram till ett ineffektivt markutnyttjande och kapitalförstöring.

Det är vår uppfattning att enskilda aktörer, som kommer in som ägare av mark i ett skede långt efter att föroreningen har ägt rum och som saknar koppling till tidigare ägare, inte ska behöva ta ansvar för denna förorening. I slutändan måste alla vara beredda att axla miljöansvar för sitt ägande och för sin affärsverksamhet. Men staten måste ta ett större ansvar, både av miljöskäl och för att inte näringslivet ska drabbas på ett orimligt sätt. För att möjliggöra detta är det viktigt att utreda hur sanering kan ske mer samhällsekonomiskt. Miljöbalkens regler om förorenarens ansvar bör ses över för att man ska minska osäkerheten och öka effektiviteten i arbetet med att sanera mark.

Herr talman! Ett annat område som vi prioriterar högt från Sverigedemokraterna är arbetet med att tackla problemet med förekomst av plast i marina miljöer. Materialet sprids, bryts ned och tas upp av levande djur, och det är ett problem som påverkar oss alla. Det handlar om 4-12 miljoner ton plast som hamnar i våra hav varje år. Detta är ett internationellt problem, och det måste tacklas såväl nationellt som internationellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

I kraft av att vi är det land som har längst kust är det också uppenbart att detta är en fråga där vi faktiskt kan göra skillnad på allvar. Det behövs en helhetsstrategi på området. Ökade resurser krävs, vilket vi sverigedemokrater har anslagit i vårt budgetförslag.

Man måste också vidta åtgärder för att minska den totala användningen av plastprodukter och helt enkelt arbeta för att ersätta plaster med hög miljöbelastning med mer miljövänliga alternativ.

Herr talman! Varje år dumpas många miljoner ton skräp i världshaven. Plastföremål utgör den största delen av skräpet. Den globala produktionen av plast har ökat drastiskt, från 0,5 ton per år 1950 till 260 miljoner ton per år 2008. Plastavfallen i haven är ett av de största globala miljöproblemen, enligt FN. Mer än 1 miljon fåglar och 100 000 däggdjur dör varje år världen över efter att de har fastnat i eller ätit plast som de har hittat i havet.

Plast innehåller också kemiska tillsatser som kan vara hormonstörande eller cancerframkallande. Föroreningen av mikroplaster utgör ett allvarligt hot mot de organismer som lever i haven och även mot människors hälsa. De kan tränga in i vävnader och orsaka skador eller störningar i ämnesomsättningen och fortplantningen.

En undersökning som Stockholms universitets Östersjöcentrum har gjort visar att Östersjön tillförs mellan 13 och 39 ton mikroplaster varje år enbart från hygienprodukter. Och då är hygienprodukter bara en del av källorna till mikroplaster.

Herr talman! Miljöpartiet har sedan länge drivit flera förslag för att minska plastavfallen i haven. Vi föreslår bland annat på EU-nivå att det ska bli obligatoriskt med återvinning och förbud mot att slänga plast på öppna soptippar. Vi vill ha ett förbud mot mikroplaster i hygien- och hushållsprodukter i Sverige. Vi vill införa riktlinjer för en minskad plastanvändning, eftersom det förstås är bättre att inte använda plast alls än att återvinna den.

Vår samarbetsregering har tagit flera viktiga beslut om åtgärder mot mikroplaster sedan regeringstillträdet hösten 2014. Regeringen har bland annat gett Naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga spridningen av mikroplaster och föreslå åtgärder mot utsläppen. Regeringen har också gett Kemikalieinspektionen i uppdrag att utreda hur hudvårdsprodukter med mikroplast kan förbjudas. Kemikalieinspektionens förslag är nu ute på remiss.

Herr talman! Med kommunerna som ansvariga för insamling av förpackningar och tidningar och producenterna som ansvariga för återvinningen kan vi göra det lätt för människor att göra rätt och därmed nå miljömålen.

Man skulle kunna tro att detta är klippt ur regeringsförklaringen eller från något som vår klimat- och miljöminister Åsa Romson har sagt. Men det är det inte. Denna uppmaning levererades av en rad kommunalråd i en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet för några veckor sedan. Det har redan omnämnts här i debatten att det var kommunalråd med olika färger - moderater, socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Denna vädjan om att få ta över insamlingsansvaret för allt hushållsavfall och underlätta för hushållen att göra rätt känner vi igen. Det är en linje som SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, har drivit i många år.

När jag lyssnade på de föregående talarna undrade jag om vi befinner oss på samma planet. Det talades om att det var en teknikalitet och att dagens system är ett robust system som fungerar bra. Har ni varit ute och försökt slänga era sopor i containrarna till exempel här i Stockholm och släpat på tunga kassar sena kvällar eller lassat in alla de saker som står utanför villan hemma, som jag som bor på landet får göra, och kört flera kilometer för att bli av med soporna? Man kan undra.

Precis som har nämnts tidigare i debatten har Sverige hamnat på efterkälken när det gäller att återvinna avfall. Det finns andra länder i EU som återvinner mer än vad vi gör. Avfallsutredningen, som också har nämnts tidigare i denna debatt och som den förra regeringen tillsatte, konstaterar att en anledning till att återvinningen inte ökar i Sverige är att konsumenterna upplever den som krånglig och svår. Papper, glas, plast och metall - det som förpackningsindustrin har ansvar för - måste samlas ihop och köras iväg till särskilda insamlingsplatser, medan det andra ska sorteras hemma och hämtas av kommunen. Det gör det jobbigare att sortera rätt.

Utredningen slog fast att kommunerna borde få insamlingsansvaret. Hushållen borde kunna få allt sitt avfall hämtat av en huvudman.

Men, herr talman, de borgerliga partierna i riksdagen har negligerat sin egen utredning. I stället för att sätta hushållen och miljön i centrum väljer de i detta betänkande att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att de vill ha ett fortsatt delat insamlingsansvar bland en mängd olika aktörer.

Man kan ställa sig frågan om det är vattentäta skott mellan kommun- och riksnivå i Alliansens och Sverigedemokraternas partiorganisationer. Varför lyssnar ni inte på era kommunpolitiker? Varför vill ni ledamöter från Moderaterna, Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att vi ska fortsätta släpa tunga kassar med mjölkkartonger, plastpåsar och flaskor till överfyllda containrar långt borta från våra hem? Ni tycker tydligen att det är okej att mycket av det som skulle sorteras hamnar i påsen för brännbart under diskbänken, den där påsen som det är så enkelt att slänga i soptunnan utanför huset eller i hyreshusets soprum, den där påsen som man slipper åka iväg med själv.

Herr talman! Siffrorna talar sitt tydliga språk. I de kommuner eller bostadsområden som på egen bekostnad har infört sortering vid fastigheten hittar vi mycket mindre matavfall och förpackningar bland det brännbara jämfört med hur det är där de boende måste gå eller köra iväg med förpackningarna, glasen och tidningarna.

Miljöpartiet lyssnar på både stressade småbarnsföräldrar och kloka kommunalråd. Vi tycker att det är nödvändigt för både människor och miljö att göra sopsorteringen enkel. Vi vill att kommunerna ska ha insamlingsansvaret för allt avfall.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 2 om insamlingsansvar för förpackningar med mera, som vi har gemensamt med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I övriga delar yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Jag har några frågor. Det talades väldigt mycket om att även moderata företrädare skrev artikeln. Det talades om att det var Johan Hultbergs partikollega. Det är även min, om jag uttrycker det så. Det är dock inte alltid man är överens; jag har själv suttit i Sysavs styrelse i åtta år och haft många diskussioner om detta. Det är alltså inte så att jag inte vet någonting om det.

Det är också så att man kan införa åtta fraktioner även när ansvaret ligger kvar. Det är min hemkommun ett exempel på. Där körs för övrigt sopbilarna på biogas.

Ledamoten talade om statistik. Eurostats statistik är ju väldigt ojämn, för länderna rapporterar på olika sätt. Det finns länder, som Slovenien, som bara redovisar plastförpackningar som är tillverkade i Slovenien - bara för att ta ett exempel. Jag tror att Sverige ligger i framkant i EU, och det ska vi fortsätta göra. Vi ska fortsätta jobba för det. Men man kan inte riktigt lita på den här statistiken, vilket de själva säger.

Sedan förstår jag inte varför det skulle bli bättre bara för att kommunerna tog över detta. Jag bor också på landet, så jag lämnar inte här i Stockholm. Jag inser att det är svårt här, men det är precis lika svårt för kommunerna att göra det. Jag förstår alltså inte varför det skulle bli bättre. Var finns beviset för att det skulle bli bättre och effektivare om kommunerna tog över?

Herr talman! Jag tackar Gunilla Nordgren för frågan. Jag tycker inte att det är så svårt att tänka sig att det skulle bli enklare om samma bil som redan i dag kommer och hämtar vårt brännbara avfall - och i de bästa fallen även matavfall, som i min hemkommun där vi har rötat avfall sedan mitten av 1990-talet - även hämtar de andra soporna. Det är klart att det är lättare för hushållen att hantera soporna så.

Det är också så många kommuner vill göra. Jag håller med Gunilla Nordgren; en del kommuner har redan gjort det, på eget bevåg. Det såg nämligen den borgerliga regeringen till att de kunde få göra. De får stå för kostnaderna på ett annat sätt än vad vi nu tycker, om vi nu har ett producentansvar, att kommunerna borde göra. Det var någon som tidigare i debatten sa att det finns de som får betala för förpackningar två gånger om - man får betala för dem när man köper dem, och man får betala för att bli av med dem. Så tycker inte vi att det ska vara. Ska vi ha ett producentansvar ska det vara ett producentansvar.

Det är alltså mitt svar på frågan. Jag tror att det finns goda förutsättningar för att det ska bli enklare för kommunerna att ha detta.

Herr talman! I dag kör man ju en bil med två fraktioner. Det finns sopbilar som kan göra det. Jag förstår problemet i städerna när det gäller att ha till exempel åtta fraktioner. Det är ju bara att titta på stadsfastigheterna. Det kommer att bli bekymmer, för fastigheterna är inte anpassade. Det hade varit önskvärt, ja, men byggnaderna som sådana är inte byggda så. Det problemet har vi ju oavsett om det är producenterna eller kommunerna som har ansvaret. Det var så jag menade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Har man åtta fraktioner måste man i alla fall ha två bilar, för det finns ingen sopbil som kan ta åtta fraktioner. Då töms i stället en del mer sällan, och så är det en tunna som töms ofta. Bilarna måste alltså ändå köra bägge gångerna, och det kommer de att behöva göra i städerna också. Vad jag menar är att vi ska kämpa för ett bättre system och hjälpas åt. Vi är ju överens om målen, men jag tycker inte att jag har fått något svar på frågan hur det blir bättre bara för att man inför ett delat ansvar.

SKL säger i sitt remissvar att de vill att ersättningen ska gå via staten, det vill säga att staten ska betala kommunerna via kostnadsutjämningssystemet och sedan göra upp med producenterna. Det var SKL:s remissvar, och det tycker jag var att göra det lite enkelt för sig. Detta är ett jättesystem om man ska ändra och ha de här kostnaderna, och de konsekvenserna är inte utredda. Därför kom alliansregeringen, och nu även vi i oppositionen, fram till att det är bättre att behålla det som det är men införa ett antal förbättringar på vägen.

Herr talman! Det delade ansvaret för insamling har vi haft sedan 1994. Det är 22 år. Det har varit kritiserat hela den tiden, och vi är många konsumenter som inte tycker att det fungerar.

Därför tillsatte den förra regeringen en utredning, och det kom fram i den utredningen att man borde ha ett samlat ansvar. Det har man också på många ställen i Europa, och de länder som inte har det i dag är ju på gång att faktiskt gå över till ett samlat ansvar för insamlingen - i enlighet med EU:s arbete för att öka återvinningen av avfallet. Det är ett jätteviktigt arbete.

När det gäller konsekvensanalys får vi väl se vad utredningen, som egentligen är färdig men som håller på att behandlas, säger. Det vi vet är i alla fall att det inte har fungerat som det är i dag. Vi vet att återvinningen har avstannat och att vi behöver en mycket högre takt i återvinningen av avfallet om vi ska uppnå våra mål och främja miljön.

Avslutningsvis vill jag bara säga något om detta med olika bilar och så där. Det finns ju olika system för att sortera sopor, och ett som jag tycker är spännande - och som jag tror att de har bland annat i Västerås - är olika färg på påsarna. Man sorterar hemma i olikfärgade påsar, och sedan kör bilen dem. Man behöver då inte ha olika fraktioner i bilen heller. Det finns alltså många varianter som många kommuner arbetar på. Det vi vet är att detta måste bli bättre om vi ska uppnå våra återvinningsmål.

Herr talman! Få miljöfrågor engagerar så mycket som insamling och återvinning. Det är en av de mest vardagsnära miljöfrågorna, och det är många som verkligen vill bidra genom att sortera och lämna in sina mjölkkartonger, glasflaskor och tidningar. Svenska hushåll är faktiskt väldigt duktiga på det här i en global jämförelse.

Det har också länge funnits en diskussion om att det borde vara enklare att vara en miljöhjälte i vardagen. Det ska helt enkelt vara lätt att göra rätt. Det har funnits kritik mot att producenterna, som ansvarar för insamling och återvinning, inte har erbjudit tillräckligt god service.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Det var mot den bakgrunden alliansregeringen år 2014 beslutade att höja kraven. Det gällde såväl hur mycket som ska samlas in och hur mycket av detta som ska återvinnas till nya produkter som att fler ska få möjlighet att lämna sitt avfall nära sina hem. Dessutom skärptes tillsynen av att alla producenter gör som de ska, och kommunerna gavs större inflytande över hur insamlingen ska gå till. Detta välkomnades av producenter, kommuner och organisationer.

Att de som tillverkar förpackningarna också ska ansvara för hur de tas om hand är en central princip. Eftersom tillverkarna bekostar denna hantering är det rimligt att de även bär ansvaret för hur förpackningarna utformas, samlas in och återvinns. Då kan de optimera hela kedjan och utveckla nya lösningar för en miljösmart hantering. De nordiska konkurrensmyndigheterna visade så sent som i förra veckan att det finns stor potential för bättre miljöresultat och lägre kostnader i en mer marknadsbaserad avfallshantering.

Därför är det förvånande att den rödgröna regeringen, i stället för att låta de reformer alliansregeringen lade fram genomföras fullt ut, river upp och vill förändra i systemet. När regeringen nu har möjligheten att låta de nya kraven driva fram investeringar i system och förbättringar för både hushåll och miljö väljer man i stället att utreda ännu en gång.

Tyvärr satte regeringen varken högre mål eller skärpta krav vad gäller miljö och service när utredningsdirektiven skrevs. Det viktiga verkar alltså inte vara resultaten utan vem som ansvarar för att ställa ut behållare och för transporter av det insamlade materialet.

Därför är det glädjande att en majoritet av riksdagens ledamöter i dag kommer att uppmana regeringen att inte förändra insamlingsansvaret. Vi utgår från att regeringen lyssnar på majoriteten och inte går vidare med att förändra systemet utan i stället ser till att fortsätta det förbättringsarbete som Alliansen sjösatte under 2014.

Herr talman! Snarare än att urholka producentansvaret bör detta utökas, såväl i Sverige som i Europa. Sverige och Europa behöver helt enkelt bli mer resurseffektivt.

När det till exempel gäller textilier köpte svenska konsumenter i genomsnitt 12,5 kilo nya textilier 2013. Av dessa textilier som samlades in i Sverige samma år återanvändes sammanlagt 2,4 kilo textilier per person. Tillverkning av textiler har stor miljöpåverkan på både vatten och kemikalieanvändning. Många svenska företag arbetar med att samla in textilier för återvinning och återanvändning och med handlingsplaner för utfasning av olika ämnen.

Centerpartiet vill ta till vara och påskynda denna utveckling genom att införa ett producentansvar så att mer textilier samlas in och återvinns. Det som förr ansågs värdelöst är ju i dag faktiskt en resurs. Men dagens regelverk är inte utformat för den moderna teknikens möjligheter.

För att stärka en kretsloppsekonomi vill vi även skapa incitament och förenkla regler för att ta till vara avfall från exempelvis gruvor och nedlagda deponier.

Därför är det också viktigt att skapa förutsättningar för en välfungerande europeisk marknad och handel med material för återvinning, återvinningstjänster och sekundära råvaror, som kan leda till innovation, sysselsättning och bättre miljöresultat. För detta krävs en avreglering av existerande kommunala monopol runt omkring i Europa, utveckling av europeiska definitioner och standarder för återvunna material, som garanterar att farliga ämnen inte sprids eller återcirkuleras, samt ambitiösa gemensamma mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Att stora mängder av vårt skräp når våra hav är ett känt problem. Enbart på den svenska västkusten beräknas årligen flera tusentals kubikmeter skräp flyta i land. Detta utgör såklart ett mycket stort bekymmer och en tung belastning för de kommuner som måste hantera andras skräp. Därför är det viktigt att dessa kommuner får stöttning i arbetet med att hantera det skräp som flyter i land längs stränderna.

Men samtidigt måste vi jobba med att minska källorna till det marina skräpet, både det synliga makroskräpet och det osynliga mikroskräpet som exempelvis mikroplaster från tandkrämer, fimpar som finfördelas, flagor från båtfärger och rester av plastpåsar. Förra våren tillkännagav riksdagen för regeringen att arbetet med att minska förekomsten av marint skräp och mikroplaster i våra vattenområden måste stärkas. Nedskräpningen i våra vatten är en tickande miljöbomb. Det är därför mycket viktigt att regeringen driver på i denna viktiga fråga.

Många hygienartiklar, såsom tandkräm eller duschgelé, innehåller mikroplaster som förs ut till våra vatten när reningsverken inte kan hantera dem. Därför vill Centerpartiet att alla företag inom EU fasar ut mikroplaster senast 2020 och att ett nationellt förbud för mikroplaster i kosmetiska produkter införs i väntan på att utfasning på EU-nivå blir verklighet.

Men det behövs fler insatser för att minska mängden skräp i våra vatten. Till exempel fimpar och andra tobaksprodukter ingår i dag inte i nedskräpningslagstiftningen. För att minska förekomsten av nikotinhaltiga mikroskräp i våra vatten vill vi i Centerpartiet att även dessa omfattas av nedskräpningsböter.

Av den totala mängden nedskräpande föremål i haven utgörs ca 60-90 procent av plast. För att minska mängden plast i våra vatten vill vi därför införa en avgift på plastpåsar, i ett första steg för plastpåsar gjorda på fossila råvaror för att även få en övergång till mer hållbart producerad plast.

Herr talman! Jag ställer mig såklart bakom alla Centerpartiets reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservationerna nr 3 och 6.

Herr talman! I dagens Miljöaktuellt har Kristina Yngwe en debattartikel som väcker många frågor. Precis som i sitt anförande nyss slår Kristina Yngwe där på stortrumman och menar att regeringens arbete med att underlätta för hushållen att sortera och bli av med sitt avfall skulle göra det svårare att återvinna. Hon pratar om monopol och om kommunala byråkrater som inte skulle kunna organisera insamling av förpackningar och tidningar lika bra som företag och entreprenörer.

Jag tror inte att många av oss konsumenter håller med henne om detta, för många av oss upplever nog tvärtom att kommunens insamling av brännbart och matavfall fungerar mycket bättre och mycket enklare än de skräpiga, mörka insamlingsplatserna vi måste ta oss till för att bli av med resten. Så varför tror inte Kristina Yngwe att kommunerna skulle kunna lösa detta på i alla fall ett minst lika bra sätt som förpackningsindustrin?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Tack så mycket, Stina Bergström, för din fråga!

Jag har såklart hög tilltro till det engagemang som finns runt omkring i kommunerna. Som både Stina och ledamoten från Socialdemokraterna tidigare var inne på finns det olika syn på hur det här hanteras bäst även bland våra företrädare ute i kommunerna.

Vi hade en stämma i slutet av september och hade diskussioner där. Även om det finns olika syn på det här känner jag mig väldigt trygg i att kommunföreträdarna runt omkring i landet tycker att det system som finns i dag är ett väl fungerande system som vi bör försöka utveckla i stället för att avveckla.

Precis som Stina Bergström var inne på tidigare finns det platser i landet där det här inte fungerar så himla bra. Det var också därför som alliansregeringen dels skärpte de miljömål som tidigare sattes, dels försökte ge möjlighet att ställa tydligare krav när det gäller tillstånd och även tillsyn.

Det här är ett arbete som nu kommer att skjutas på framtiden, eftersom man tillsatte ytterligare en utredning i stället för att sjösätta ett arbete som skulle kunna få det här systemet att fungera ännu bättre.

I vissa kommuner fungerar det inte så bra, men i andra fungerar det väldigt bra. Jag tycker att ledamoten Gunilla från Moderaterna var väldigt tydlig i att det finns kommuner där dagens system fungerar väldigt bra. Jag är själv uppväxt i en kommun där det finns åtta fraktioner och upplever att det fungerar bra att bo på en gård ute på landet och faktiskt kunna sortera hushållsnära.

Det som borde vara intressant för regeringen är i stället att titta på hur vi kan förbättra systemet och göra det ännu bättre än vad det är i dag för fler kommuner, inte att gå in och göra en omvälvande reform, riva upp och skapa osäkerhet utan skapa långsiktiga förutsättningar för både förpackningsindustrin och kommunerna att veta utifrån vad de arbetar.

Herr talman! Precis som jag sa i ett tidigare replikskifte är det här systemet rätt gammalt. Vi har haft det sedan 1994. Det har varit kritiserat sedan dess.

Lena Ek tillsatte ju Avfallsutredningen, och Lena Ek välkomnade också förslaget att kommunerna skulle få ansvar för att samla in alla avfallsfraktioner för att göra det enklare och öka återvinningsgraden.

Självklart var inte alla remissinstanser positiva till förslaget. Förpackningsproducenterna blev förstås rädda för ökade kostnader. Med bättre återvinningsgrad blir det ju förstås också fler förpackningar i slutändan att ta ansvar för. Men kommunerna och SKL, som i det här fallet, som jag ser det, såg mer till hushållens intressen, välkomnade förstås förslaget.

De centerpartistiska kommunalråden, Ulrika Liljeberg i Leksand och Ann-Marie Nilsson i Jönköping, är två av undertecknarna av artikeln i Svenska Dagbladet. Och förre stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö här i Stockholm är också en centerpartist som har varit rätt flitig och skrivit debattartiklar om nödvändigheten av ett kommunalt insamlingsansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Jag undrar, Kristina Yngwe, vad det är som gör att de här centerpartisterna inte förstår vad som är bäst för miljön och konsumenterna. Vad är det Kristina Yngwe vet och förstår som inte de gör?

Herr talman! Tack så mycket för frågan! Jag är helt övertygad om att det även i Miljöpartiet finns ett antal högst aktuella frågor där det finns ganska olika syn ute bland kommunala miljöpartiföreträdare jämfört med på riksnivå. Jag vet inte om man riktigt ska ta det som ett förborgande att vi inte lyssnar på våra kommunföreträdare bara för att det finns enstaka kommunföreträdare runt omkring i landet som har en annan syn än vad man har om man arbetar nationellt.

Alliansregeringen säkerställde med den förändring som gjordes 2014 att de kommuner som vill skärpa arbetet och hitta bra samarbete med förpackningsproducenterna och tidningsindustrin faktiskt kan skärpa arbetet kommunalt och hitta lösningar. Jag tycker att det exempel som ledamoten Stina Bergström gav tidigare, att ha olika färger på påsarna, är ett jätteintressant sätt. Varför inte kunna använda det i fler kommuner? Stockholms stad skulle kunna införa det i fler områden. Det är inget som sätter hinder för att det ska vara så i dag. Det finns ju flera kommuner, och Stina Bergström nämnde själv Västerås kommun, där det här systemet finns och fungerar väldigt bra.

Jag förstår inte riktigt varför man vill riva upp ett system som fungerar bra på många håll i landet och som har förbättringspotential. I stället för att titta på hur vi kan förbättra dagens system vill man riva upp, göra förändringar, skjuta saker på framtiden, skapa osäkerhet och inte ha någon långsiktighet. Det är synd att man väljer denna väg i stället för att gräva där man står och försöka förbättra utifrån de förutsättningar som finns.

Herr talman! Betänkandet behandlar Riksrevisionens rapport om transport av miljöfarligt avfall och regeringens skrivelse om den. Av regeringens skrivelse framgår det att tillsynen och sanktionerna ska skärpas. Det gläder mig att alla här inne välkomnar dessa reformer, och jag tänker inte uppehålla mig vid den diskussionen.

I stället ska jag tala om avfall, precis som flera andra har gjort före mig. Det är en fråga vi inte minst reflekterar över när vi släpar stora kassar med kartonger, plastbyttor, konservburkar, tidningspapper och annat till de gröna insamlingsbehållarna och möts av att de redan är överfulla och smutsiga. Då är det bara att traska vidare till en annan grön insamlingsigloo och hoppas på bättre lycka där.

Är det lätt att leva miljövänligt då? Nej, det är det inte. Men tyvärr är det så här insamlingen av förpackningar och tidningar sköts i de flesta kommuner i Sverige.

Ansvaret för att samla in förpackningar och tidningspapper ligger på producenterna, alltså på företagen. Ansvaret för att samla in resterande hushållsavfall ligger på våra kommuner. Alltså: havremjölksförpackningen och Dagens Nyheter ska läggas i en grön behållare någonstans ute på stan medan matrester och dammråttor ska läggas i sopbehållaren vid min bostad. Är detta enkelt? Nej. Är det bra för miljön? Nej. Känns det logiskt? Nej knappast, om man vill ha ett rationellt och effektivt insamlingssystem. Och det är väl något som alla vi här inne vill ha, hoppas jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Det var därför ingen slump att Avfallsutredningen för drygt tre år sedan i sitt betänkande Mot det hållbara samhället föreslog att kommunerna skulle få det samlade ansvaret för insamlingen av allt avfall, alltså även för förpackningar och tidningar. Kommunerna samlar ju in resterande avfall från hushållen, så den logiska lösningen är att ge dem det samlade ansvaret. Så resonerade utredningen.

Trots att denna uppgift borde vara ganska enkel drog den tidigare regeringen detta ärende i långbänk. Men två veckor före valet fick man lite energi, och på något av regeringens sista sammanträden beslutade man att frångå sin egen utrednings förslag och föreslog att uppsplittringen av insamlingsansvaret skulle bestå. Företagen skulle fortsätta att ha ansvar för insamling av förpackningar och tidningar, och kommunerna skulle ha ansvaret för resterande avfall.

Jag frågade mig varför. Varför detta komplicerade och helt irrationella system?

Nu ser vi samma förslag i dagens betänkande. Det har skrivits av en majoritet bestående av Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna. Dessa partier tycker att allt ska fortsätta som förr avseende ansvaret.

Jag frågar mig återigen varför. Kan det finnas en ideologisk blockering här? Kan det vara så att den borgerliga oppositionen med stöd av Sverigedemokraterna har lite svårt att erkänna att vissa saker helt enkelt sköts bäst av våra kommuner, i detta fall all sopinsamling? Varför går ni emot er egen utredning som föreslog att kommunerna skulle få det samlade ansvaret? Varför går ni borgerliga emot så gott som alla tunga remissinstanser?

Gunilla Nordgren från Moderaterna! Varför underkänner du 290 hårt arbetande kommuner som är beredda att axla det samlade ansvaret för avfallet, inklusive förpackningar och tidningar?

Varför sätter ni marknaden före miljön? Det är den enda rimliga slutsatsen jag kan dra av detta. Ni vill bygga upp ett handelssystem för detta för att företag ska kunna tjäna papper på tidningspapper och annat. Ni tycker att det är viktigare än att vi ska bygga upp ett samlat, rationellt system för detta.

Gunilla Nordgren, Martin Kinnunen, Kristina Yngwe och alla ni andra som jag debatterar med här i kväll! Verkligheten talar emot er.

Borgerligt styrda Helsingborgs kommun har länge haft ett fastighetsnära system för insamling av förpackningar och tidningar. I Helsingborg är materialåtervinningen av plast och metall mer än dubbelt så stor som rikssnittet. Även insamlingen av tidningspapper och pappersförpackningar ligger långt över rikssnittet.

I Södertörnskommunerna i Stockholmsregionen har man ett liknande system, och Västerås och många andra kommuner har bestämt sig för en fastighetsnära insamling och tar sitt ansvar.

Varför talar ni emot verkligheten?

Denna fråga är så viktig eftersom vi svenskar producerar alltmer avfall. Nu för tiden slänger vi ungefär 450 kilo per person och år. Det är en ökning med ungefär 50 procent på de senaste 20 åren.

Det borde vara ett gott argument för att ge våra kommuner det samlade ansvaret för all insamling av avfall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Självklart ska producenterna fortsätta att ha sitt producentansvar. Det kan man lösa relativt enkelt genom att de betalar våra kommuner för den tjänst kommunerna gör när de samlar in förpackningar och tidningar.

Skulle vi få ett system med ett samlat ansvar hos våra kommuner skulle vi inte bara få ett bättre system för våra hushåll och medborgare. Det skulle självklart också vara en stor vinst för miljön och för en effektiv avfallsinsamling som sådan.

Därför yrkar jag bifall till reservation 2 som handlar om att ge kommunerna det samlade ansvaret för all avfallsinsamling.

Herr talman! Jag ska också säga några ord om Vänsterpartiets reservation 4 om att skapa incitament för cirkulär ekonomi.

Mycket kan göras för att vi ska få en mer cirkulär ekonomi. Vad innebär då en cirkulär ekonomi? Man kan kontrastera den mot dagens ekonomi som baserar sig på slit och släng och att man hela tiden ska köpa nya prylar. Vi tycker att det är viktigt att det byggs upp system som gör det lätt att reparera, återvinna, återanvända och så vidare. Det kan göras en mängd saker på detta område.

Jag tycker att utskottsmajoritetens svar på reservationen inte är helt okej. Man refererar till EU-kommissionens förslag om cirkulär ekonomi, men vi vet att inte ett enda av dessa förslag är juridiskt bindande. Vi vet också att EU-kommissionens så kallade avfallspaket står ganska långt från det man kan förvänta sig om man ska ta tydliga steg mot en cirkulär ekonomi. Därför är reservation 4 så viktig.

Herr talman! Jag har några frågor, Jens Holm. Du sa att det ska vara lätt att göra rätt - det är vi helt överens om - och att det inte fungerar i de flesta kommuner. Jag skulle vilja få redovisat var den undersökningen finns - att det inte fungerar i de flesta kommuner.

Alliansregeringen gjorde denna ändring, det vill säga utredningen kom med två förslag, varav ett var att flytta över ansvaret. I mitt anförande nämnde jag bland annat att detta kan vara svårt utifrån Konkurrensverkets sätt att se. Utredningen kom också med ett alternativt förslag, nämligen att behålla det men ge den nationella myndigheten - Naturvårdsverket - ett tillsynsansvar, då tillstånd ska sökas för insamlingssystem och så vidare.

Det fanns en del förbättringar som beslutades 2014. Jag vet inte exakt vilken dag de började gälla. Men vi kanske ska låta det vara i stället och inte bara säga att det har varit så här sedan 1992.

När det gäller SKL har styrelsen gjort detta, men så väldans eniga har de inte alltid varit. Jag har själv ett kommunalt förflutet, så jag vet att det inte är så enigt. SKL säger i sitt svar: Ge oss ökat statsbidrag som jämnar ut sig i kostnadsutjämningen. Hur ska det kunna vara rättvist? Jag förstår att Jens Holm inte kan svara på det, men jag blev lite besviken på SKL:s svar. Det är att slå ifrån sig lite.

Herr talman! Jag tror att om du reser runt, Gunilla Nordgren, och tittar på hur det ser ut runt om i Sverige så kan även du hålla med om att insamlingen av förpackningar och tidningar lämnar ganska mycket övrigt att önska.

Du kan fråga så gott som vem som helst vid en sådan där grön, mörk och smutsig insamlingsigloo: Tycker ni att det känns bra att gå till den här smutsiga, gröna och mörka igloon när kommunen skulle kunna ta med sig burkarna, tidningspappret och kartongerna samtidigt som man tar med sig resten av ert hushållsavfall?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Jag är ganska säker på att de flesta av våra medborgare skulle instämma i att det mest rationella vore att låta sopgubben ta med sig inte bara soppåsen utan även tidningarna, kartongerna och burkarna, precis som Avfallsutredningen och SKL föreslår, precis som en mängd lokala kommunpolitiker från höger till vänster argumenterar för och precis som Villaägarnas Riksförbund vill.

Jag vet inte hur många remissinstanser jag skulle kunna rada efter varandra här, men jag kan ställa en fråga till dig, Gunilla Nordgren. Om vi vänder på det ser vi att det fungerar bra i kommuner där man går före och har en fastighetsnära insamling. Vi kan ta Helsingborg, som ligger ganska nära dina hemtrakter. Vi vet vi att de samlar in dubbelt så mycket metall och plast som rikssnittet och att de ligger långt över rikssnittet även när det gäller de andra fraktionerna. Varför, Gunilla, kan vi inte se till att Helsingborgs exempel blir hela Sveriges exempel, när vi ser hur väl det fungerar där?

Herr talman! Jag har också rest runt. Det finns kommuner där det fungerar alldeles utmärkt. Det är ofta problem i tätorter därför att fastigheterna är byggda så att det är svårt att komma in. Det är ingen skillnad om det är producenterna eller kommunerna som har ansvaret, utan detta problem har vi ändå och ska försöka göra något åt.

För kommunerna skulle det krävas nya upphandlingar och sopbilar. Jag har själv sysslat med detta i min hemkommun. Om man ska ha flera fraktioner ser sopbilarna annorlunda ut.

Fastighetsnära insamling vore jättebra, och det tycker jag att vi ska fortsätta att jobba för. Helsingborg, där det är en moderat kommunstyrelseordförande, har jobbat mycket med detta. De har ett eget avfallsbolag och ett system som fungerar.

Jag efterlyser vad som är skillnaden mellan att kommunerna tar över och att vi har kvar det som det är nu. Kommunerna kan göra en bra insamling även med det system vi har i dag. Jag efterlyser vad skillnaden är.

Det är inte lätt att ändra i kostnadsersättningar och så vidare. Det måste Jens också inse - det är ingen grej som man gör på en eftermiddag. Det är mycket pengar som ska byta plats, via statsbidrag, enligt SKL.

Herr talman! Den stora skillnaden är att det ena systemet - det nuvarande, uppsplittrade systemet - inte alls fungerar särskilt bra. Det andra systemet är rationellt och effektivt. När sopgubben, eller för den delen sopgumman, hämtar soppåsen hemifrån mig tar de även med sig mina kartonger, burkar och tidningspapper. Gunilla! Är inte det mest rationella systemet att göra som man gör i moderatledda Helsingborg och i Åstorp, Båstad, Västerås och söderortskommunerna i Stockholmstrakten, nämligen samla in alla sopor samtidigt? Jag tycker att verkligheten talar sitt tydliga språk här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Sedan finns frågan om kostnaden, som du tar upp. Jag tror att den går att lösa. Precis som du sa tidigare kan jag inte ge ett detaljerat svar på den saken, men jag är rätt säker på att man kan lösa frågan. Det finns redan uppskattningar om ungefär hur mycket pengar som kommunerna skulle kompenseras för. Egentligen rör det sig mer om att hitta ett utbetalningssystem. Det har vi ju på en mängd andra områden, så varför skulle vi inte kunna ha ett sådant när det gäller avfall?

Herr talman! Jag får ofta prata efter Jens Holm och får sänka bordet varje gång, men så ska det vara - det är bra att det går.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet, utom under punkt 6, om återvinning för hushåll, och punkt 9 om strandstädning, där Liberalerna har reservationer tillsammans med övriga allianspartier. När det gäller reservationer nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 6, som handlar om strandstädning.

Jag kommer också att nöja mig med att ta upp några punkter i betänkandet. Så har det i och för sig varit i hela debatten.

När det gäller regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall är det bara att konstatera att det finns vissa brister och att olika åtgärder vidtas för att komma till rätta med dem. Det finns inte så mycket att tillägga på den punkten, så jag tycker att vi kan lämna den därhän.

När det gäller efterbehandling av förorenade områden tycks vi glädjande nog vara helt överens om att det är en viktig fråga, inte minst i områden som kan utnyttjas för bostadsbyggande. Det var just därför som vi, när vi hade budgetdiskussionen i höstas, tillsköt ytterligare 25 miljoner i Liberalernas budgetförslag utöver det som nu har anslagits av regeringen för de kommande åren.

Herr talman! Om vi går till punkten om insamlingsansvar tycker jag att det har varit mycket målande beskrivningar om eländiga miljöer där man ska ha insamling, men det är mycket svart och vitt i diskussionen. Det är klart att det finns ställen där det inte fungerar, såsom har nämnts vid många tillfällen. Jag känner inte igen bilden att det ser ut på det viset, i alla fall inte i min hemkommun. Vad det beror på vet jag egentligen inte, men kanske på att man har ett bra samarbete mellan producenter och kommun.

Det gavs ett uppdrag i juni 2015. En utredare skulle titta på hur det insamlingsansvar som producenterna har när det gäller förpackningar och returpapper ska flyttas över till kommunerna. Det handlar inte om om utan om hur det ska gå till. Nu har vi inte något svar på frågan ännu, utan det kommer senast den 31 mars.

Redan nu vill jag vara tydlig med att Liberalerna inte vill gå i den riktningen. Vi står därför bakom utskottets tydliga ställningstagande att ansvaret för insamling av förpackningar och returpapper ska fortsätta att ligga på producenterna, mot bakgrund av de skärpta krav och mål som den dåvarande alliansregeringen lade fast i ett antal förordningar i augusti 2014.

I grunden handlar det om att inte förändra ett inarbetat och kostnadseffektivt system. Det handlar mycket om principen att förorenaren betalar och att det ska finnas incitament i systemet. Det handlar också om en fungerande näringsverksamhet som är anknuten till detta. Varför ska vi äventyra den?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Vi har skärpt kraven och skärpt målen, och det har gått ett och ett halvt år. Det naturliga är väl att vi låter det gå ytterligare en tid och gör en utvärdering av utfallet. Det gör man förhoppningsvis av de flesta beslut som tas. Behöver det ändras något ytterligare i systemet är det naturligtvis välkommet att göra det.

Vårt ställningstagande i majoriteten i utskottet är att vi vill ge en tydlig signal till regeringen genom ett tillkännagivande. Vi vill visa att det inte finns någon riksdagsmajoritet för att ändra på systemet - att producentansvaret ska vara oförändrat.

Jag får en känsla av att frågan måste komma till riksdagen, eftersom det är en mycket principiell förändring som i så fall ska ske.

Det har sagts att det är en ideologisk fråga, en ideologisk låsning. Man kan i och för sig medge att det finns ideologi i botten. Men då kan man ställa motfrågan vem som har de ideologiska låsningarna. När man hör debatten verkar det som om bara kommunerna får hand om detta kommer det att ordna sig. Men jag ser inte att det är lösningen på problemet.

Herr talman! Så till ett annat avfall: marint skräp. Det beskrevs bra av Centerpartiets Kristina Yngwe vad havet är fullt av. Ni vet väl att det vanligaste skräpet i havet är cigarettfimpar, om man ser till antal, inte till volym, men det är ändå något att beakta.

Att städa stränderna kostar våra kommuner stora belopp. Inte minst på västkusten och Bohuskusten är det ett jätteproblem. Det är naturligtvis viktigt att Sverige jobbar internationellt och trycker på i den här frågan. Det finns många organisationer. Vi har Ospar och Helcom, där man kan jobba med de frågorna, och det görs också. Det finns också något som heter Kimo, där man jobbar för att stoppa nedskräpning vid källan.

Trots detta får vi nog se verkligheten i vitögat. Strandstädning kommer vi att behöva under överskådlig framtid. Det är mycket viktigt att den görs. Det handlar inte bara om att det är anskrämligt att se. Det är naturligtvis en mycket negativ faktor för besöksnäringen och turismen att ha nedskräpade stränder. Men det handlar också om något mer grundläggande som också har diskuterats kring mikroplaster. Det finns mikroplaster i kosmetika. Men även den plast som ligger på stränderna faller sönder och blir sekundär mikroplast, som är ett begrepp jag har sett. Det kommer in i ekosystemen med hälsoeffekter på både människor och djur.

Att detta är ett jätteproblem är helt klart. Stränderna måste städas. Då är det naturligt att staten tar ett långsiktigt ansvar på lämplig nivå. Det är ju inte kommuninvånarna i kustkommunerna som genererar detta skräp. Man kan dra en parallell till våra stora riksvägar. De städas av Trafikverket på grund av att man inte kan dra slutsatsen att det är invånarna i den kommun där vägen ligger som har genererat skräpet. I det här fallet tycker jag att det är ännu tydligare att det är så.

För Liberalernas del hade vi med detta redan i vårt budgetförslag. Vi lade 15 miljoner per år framgent. Det är inga projektpengar, utan det är den nivå som vi i dag bedömer att kommunerna behöver.

I och med detta yrkar jag också bifall till reservation 6.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Jag skulle vilja veta vad Liberalerna anser. Ifall någon trovärdig källa presenterade ett system för insamling av förpackningar och tidningar som var effektivare och rationellare, hade större folklig förankring och överlag var bättre för miljön, skulle Liberalerna då vara beredda att ompröva sin nuvarande hållning och biträda ett sådant system? Det måste ju - hoppas jag - vara insamlingen i sig som är det viktiga.

Sedan har jag, herr talman, ytterligare en fråga. Det står i majoritetstexten, som vi rödgröna har reserverat oss mot, att ni vill bygga upp ett system där "förutsättningarna för ett närmare samarbete med, och inflytande för, kommunerna stärks". Så står det på s. 16. Då skulle jag vilja fråga Lars Tysklind: I vilket av de två systemen tror Liberalerna att inflytandet och samarbetet för kommunerna har bäst förutsättningar, ett system där företagen fortsätter att samla in förpackningarna och tidningarna eller ett system där kommunerna får det samlade ansvaret?

Herr talman! Jag kan ta det sista först. Om kommunerna ska ta hand om allt pratar vi inte om samarbete, utan då pratar vi om ett monopol där man styr bara från kommunens sida.

Den första frågan är mycket hypotetisk. Det vi har att ta ställning till nu är det fungerande system som vi har kontra att man ska låta kommunerna ta över hela ansvaret. Men man kan inte visa att det på något vis skulle bli bättre.

Med skärpta krav på mål och på producenterna tror vi att det kommer att fungera. Det har fungerat bra i många kommuner och naturligtvis dåligt i några. Men vi får väl ändå, Jens Holm, vara överens om detta: När jag pratar om svart och vitt, är det som om bara kommunerna skulle få hand om detta skulle det bli bra. Detta ser vi överallt. När vi diskuterar äldreomsorg och vad vi än diskuterar ser vi att det finns bra och dåliga varianter när det gäller både privat och offentlig verksamhet. Det blir lite skevt att diskutera så.

Men om vi håller oss till detta med insamlingen och producentansvaret: Jag tycker att det är bra, och från Liberalernas sida tycker vi att det är bra med de skärpningar som gjordes, och vi vill se utfallet av detta. Att rycka sönder systemet igen och lämna över ansvaret till kommunerna kan vi inte se skulle vara till glädje för någon.

Herr talman! Angående min fråga om en effektivare och mer rationell insamling som är bättre för miljön: Om man tittar på de kommuner som tar ansvaret för insamlingen även för förpackningar och tidningar ser vi att det fungerar bättre. I Helsingborgs kommun återvinner de dubbelt så mycket som rikssnittet. Det är kanske också därför som Sveriges Kommuner och Landsting vill att kommunerna ska få det samlade ansvaret.

Ni talar lite grann mot er själva när ni på s. 16 i betänkandet säger att ni vill stärka kommunernas roll i systemet. Men om man vill stärka kommunernas roll ska man väl ge dem det fulla ansvaret för insamlingen. Annars får man nästan frisera verkligheten, ifall man inte tycker att ett sådant system är det system som ger kommunerna ökat inflytande.

Jag kan fråga så här: Har Liberalerna något exempel på en kommun där man har tagit ansvar och infört en fastighetsnära insamling och där återvinningen har gått ned mycket, så att systemet har blivit sämre när kommunen har tagit över ansvaret?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Då blir det något slags negativ bevisföring. Det finns säkert sådana exempel också. De kommuner där det fungerar allra bäst är där det finns en bra dialog mellan de som har producentansvaret och kommunen. Det kan handla om till exempel så enkla saker som att man kommer överens om lokaliseringar av återvinningsstationerna, att kommunerna släpper fram centrala och bra markområden som är lättillgängliga för människorna. Man är ofta sig själv närmast, och man vet hur det fungerar i sin egen hemkommun. I min hemkommun har det fungerat mycket bra.

Sedan har vi frågan om statistiken och vad som insamlas i olika kommuner. Det får vi också titta på. Jag vet inte om exemplet med Helsingborg bara beror på insamlingssystemet eller om det beror på andra saker. Jag kan nämna att i Strömstad är vi outstanding i landet på att samla glas. Men det är av den enkla anledningen att färjorna vräker i land glas på kajen. Det finns en statistik hos oss som egentligen inte är möjlig.

Det finns mycket statistik från olika kommuner. Vi måste analysera varför det går så bra i Helsingborg. Det kan de facto bero på ett mycket bra samarbete mellan producenter och kommun. Det känner jag inte till.

Herr talman! Riksrevisionen har granskat hur tillsynen av miljöfarliga transporter ser ut och funnit brister. Det beskrivs i betänkandet. Utskottet är överens med regeringen om att bland annat miljötillsynsförordningen ska ändras så att tillsynsansvaret effektiviseras och koncentreras till de fem länsstyrelserna i Gävleborg, Norrbotten, Skåne, Stockholm och Västra Götaland där de flesta gränsöverskridande avfallstransporterna sker. Vi har inga delade meningar.

När det gäller frågan om så kallad efterbehandling av förorenade områden konstaterar utskottet att det alltjämt finns många förorenade områden i Sverige som måste åtgärdas, det vill säga sanering av kontaminerad mark, så att de inte utgör hot.

Det framgår i betänkandet att takten på saneringsarbetet måste öka. Med hjälp av Naturvårdsverkets förslag till hur finansiering ska kunna öka bör detta också vara möjligt att göra.

I fråga om det som vi i dag har debatterat mest, nämligen insamlingsansvaret för förpackningar, yrkar jag bifall till utskottets förslag under punkt 5. Därmed ställer sig riksdagen bakom det utskottet anför om att ansvaret för insamling och återvinning av förpackningar och tidningar ska fortsätta att ligga på producenterna och tillkännager detta för regeringen.

Var och en av oss ger i vår vardag upphov till stora mängder av förpackningar och annat avfall som kan vara både en resurs och ett miljöproblem. Med hjälp av god avfallshantering kan allt fler produkter både återanvändas och återvinnas. Den enskildes insatser i sophanteringen spelar en avgörande roll för hur vi lyckas nå målen för återvinning. Detta förutsätter att det finns fungerande infrastruktur så att det blir smidigt och lätttillgängligt för såväl producenter som konsumenter. Som vi har hört flera säga i dag ska det vara lätt att göra rätt.

Herr talman! Sedan 90-talet har ansvaret för återvinning av förpackningar i Sverige vilat på producenterna enligt principen, som också framgår av utredningen, att förorenaren betalar. Alliansregeringen beslutade i augusti 2014 om en ny avfallsförordning. Denna innebär att ansvaret för insamlingen av förpackningsavfall och returpapper ska fortsätta att ligga på producenterna, samtidigt som kraftigt skärpta krav ställdes på just producenterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Alliansen höjde också målet för insamling och återvinning av förpackningar, returpapper och elektronik och skärpte kraven för att hushållen ska ha tillgång till enkla och tydliga insamlingssystem.

Viktiga steg är att förebygga avfall och på bästa sätt återvinna material. Syftet med ändringarna var att skärpa systemet och samtidigt utnyttja redan gjorda investeringar för att på ett kostnadseffektivt sätt nå de uppsatta målen och kraven. Utskotten menar att det inte finns skäl att ändra detta inarbetade och kostnadseffektiva system.

Herr talman! Direkt efter valet 2014 aviserade emellertid den nya regeringen sin avsikt att flytta över ansvaret från producenterna till kommunerna. Regeringens linje innebär att förpackningsproducenterna får mindre incitament för att utveckla nya och resurseffektiva förpackningslösningar.

Flera kommunala företrädare, som vi har hört nämnas tidigare i debatten, har under den senaste tiden hävdat att nya återvinningsmål kräver att kommunerna borde ta över ansvaret för förpacknings- och tidningsinsamlingen. Samtidigt är industrin villig att ta på sig större ansvar. Här finns alltså två olika delar som visar ett stort ansvar och intresse för detta.

Industrin föreslår dessutom att en kontrollstation införs 2018 för att följa upp, utvärdera, nå och helst överträffa regeringens mål. Därmed anser jag att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening att ansvaret, insamlingen och återvinningen av förpackningar ska fortsätta att ligga på producenterna. På så sätt agerar vi på ett subsidiärt sätt, det vill säga understödjande sätt, gentemot näringslivet som i dag har ansvaret. Det offentliga ska inte ta över eller beröva ansvaret från det privata utan understödja och samarbeta för att nå de mål som satts upp.

Herr talman! Vi behöver bli bättre på att ta till vara avfall och öka möjligheterna till återvinning. Det behöver vara enkelt för hushåll och företag att bidra till detta. Den höga andelen av materialåtervinning av avfall i Sverige är naturligtvis positiv. Vi kristdemokrater vill verka för att den ska öka ytterligare. Under senare år har dock importen av sopor för förbränning i Sverige ökat markant. Det är förvisso fråga om positiva effekter i form av stärkt energiförsörjning, och det minskar deponimängderna i länder med sämre möjligheter till effektiv förbränning i kraftvärmeverk. Men i avfallshierarkin är energiåtervinning, det vill säga förbränning av sopor, den näst sämsta lösningen ur klimatsynpunkt. Det måste bli ännu enklare för hushållen att lämna in material för återvinning, återanvändning, insamling - inte minst vad gäller textilier, kläder och elektronik.

Jag yrkar bifall till reservation 3, det vill säga därmed bifaller riksdagen motion 2015/16:1362 yrkande 18.

Herr talman! Kristina Yngwe nämnde tidigare illustrativt hur stora mängder avfall från havet sköljer in över stränderna, och strandkommunerna får ta ansvar för skräpet. Det är ett problem för dem. Skräpet samlas, och de får ta ansvaret. Jag anser att det är mer rättvist att staten genom Havs- och vattenmyndigheten tar ett ekonomiskt ansvar för strandstädningen. Därmed yrkar jag bifall till Alliansens gemensamma reservation 6 under punkt 9 om strandstädning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att kommentera diskussionen om insamlingsansvaret. Båda sidor står här och förfäktar att vi inte på något vis får beröva producenterna deras ansvar. Ingen vill ju beröva producenterna deras ansvar. Sedan talar man om ideologiska låsningar.

För min del - och jag tror att det är så för varje kommunmedborgare - handlar det mer om ekonomiska låsningar. Jag tycker inte att det är rätt och riktigt att kommunerna ska gå ut och samla in sådant som producenterna är ansvariga för utan att vi har nått en överenskommelse som gör att kommunerna blir ekonomiskt kompenserade för detta. Då får ju vi konsumenter betala två gånger.

Det är därför regeringen har lagt fram det här förslaget - så att det görs på ett bättre sätt och kommunerna blir kompenserade. I dag är det ju så att många av kommunerna som man har hållit fram som ett gott exempel får betala soporna två gånger. Det kan ju inte vara rätt och riktigt.

Herr talman! Jag tänkte säga några ord om världens största soptipp: havet. Vi människor har alltid använt havet som soptipp, och vi gör så även i dag.

Skillnaden i dag är att det material som vi kastar, spolar ned eller på annat sätt tillför havet tar oerhört lång tid att bryta ned - om det över huvud taget bryts ned. Bioackumulerande ämnen upptäcks fortfarande och utgör ett framtida hot. Dioxinet är ett mycket stort problem som vi inte vet hur vi ska hantera. Våra bottenfärger påverkar organismer negativt.

90 procent av allt skräp i havet är plast. Havet och dess djurliv håller på att kvävas av plastpartiklar som vi människor göder haven med. Det mesta av plasten och annan nedskräpning av havet kommer från landbacken.

Nu görs det ju en del från myndigheters och kommuners sida.

Havs- och vattenmyndigheten ska främja effektiv och hållbar insamling av bland annat förlorade fiskeredskap, i samverkan med Naturvårdsverket ta fram en nationell informationskampanj om skräp i den marina miljön och stödja initiativ som främjar strandstädning i särskilt drabbade områden.

Naturvårdsverket ska bland annat inkludera marint skräp i relevanta avfallsplaner, inklusive de kommunala avfallsplanerna, och utreda styrmedel i syfte att minska förekomsten av plast i den marina miljön.

Kommunerna ska i sina avfallsplaner belysa hur avfallshanteringen kan bidra till att minska uppkomsten av marint skräp.

Men detta är långt ifrån tillräckligt. Mycket skräp härrör från produkter av olika slag som innehåller plastpartiklar och som inte tas om hand av reningsverken. Större tryck måste sättas på företagen som producerar dessa varor, och förmodligen måste det i slutändan till lagstiftning.

Herr talman! Nedskräpningen av våra stränder har alltid varit ett hett diskussionsämne här i riksdagsdebatterna. Då handlar det i första och främsta hand om vem som ska betala städningen. Är det staten, är det kommunen eller är det kanske till och med EU som ska betala? Förslagen har varit många, men det har alltid varit kommunerna som har fått betala.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om tillsyn över transporter av farligt avfall m.m.

Inte minst i Bohuslän är vi drabbade av detta, mest på grund av att Bohuskusten är avstjälpningsplats för staterna runt Nordsjön och trafiken på Nordsjön i och med att strömmarna för all skit till den bohuslänska kusten. 20 000 ton skräp hamnar i Nordsjön varje år. I volym blir det 220 000 kubikmeter. Huvuddelen av detta sjunker till botten, så man kan ju undra hur det ser ut i Nordsjön.

Under varje valrörelse säger alla partier att kommunerna inte ska behöva stå för kostnaden för detta utan att det är ett nationellt ansvar.

När Alliansen tog över makten 2006 var det första de gjorde att ta bort stödet till strandstädning som kommunerna fick genom arbetsmarknadsåtgärder. I de nio alliansbudgetar som producerats har det inte kommit några pengar avsedda för strandstädning.

När Alliansen fick igenom sin budget efter valet 2014 fanns det inga pengar till strandstädning trots att man stod i olika debatter och sa: Det ska staten stå för!

Nu har regeringen lagt en budget där det äntligen finns pengar riktade till strandstädningen - 8 miljoner fram till 2018.

Dessutom har kommunerna numera möjlighet att återigen söka pengar till tjänster för strandstädning på kontot arbetsmarknadsåtgärder.

Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att se över frågan så att den får en långsiktig lösning. Det uppdraget ska redovisas i höst så att det kan bli verkstad innan mandatperioden är över.

Herr talman! Om det någon gång skulle vara så olyckligt att vi får en borgerlig regering får vi hoppas att det första den gör inte är att ta bort stödet till strandstädningen ännu en gång och att vi sedan måste vänta tills de borgerliga hamnar i opposition igen innan de vill prata om att tillföra medel från staten.

I deras reservation där de framhåller att staten långsiktigt bör ta en större del av ansvaret för strandstädningen ska "bör" troligen tolkas som en from förhoppning och inte som att staten ska ta ett större ansvar.

Herr talman! Nu har vi en regering som tar ett stort ansvar för strandstädningen och inte uttalar fromma förhoppningar om att så ska bli fallet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 mars.)

Herr talman! Årets betänkande om landsbygdspolitiken blir lite av en repris av debatten vi i MJU hade här i kammaren för ett år sedan.

Landsbygdspolitik

Betänkandet innehåller i dag 74 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden och rör delar som landsbygdsprogrammet, regelförenklingar, konkurrenskraften och jordbrukets miljöpåverkan.

Tyvärr väljer regeringen att begrava alla goda förslag i detta betänkande i pågående beredningsarbete och utredningar. Det är något som börjar bli signifikant för den här regeringen. Utlovade propositioner skjuts på framtiden, och inga förslag lämnas till kammaren i tid. Det är tråkigt för Sverige och ödesdigert för den svenska landsbygden.

Vi står självklart bakom våra reservationer, men för att spara tid väljer vi moderater att yrka bifall till reservationerna 1, 6 och 7. Det är förslag som skulle göra det både enklare och mer produktivt för svensk landsbygd.

Politiken behöver utvecklas, och landsbygdspolitiken är inget undantag.

Det första den nuvarande regeringen gjorde inom landsbygdsområdet var att ta bort det väl fungerande Matlandet, en satsning som både ledde till fler jobb på landsbygden och satte svensk produktion, export och kultur på kartan.

I regeringsförklaringen har statsministern lanserat tanken om en livsmedelsstrategi som skulle innehålla lösningar på landsbygdens alla problem. Tyvärr vet vi i dagsläget inte vad strategin ska innehålla, och det enda besked vi får när vi efterfrågar strategin eller vill hjälpa till med goda idéer till strategin är att den dröjer.

Nu är frågan hur länge till det ska dröja innan svensk landsbygd får förutsättningar på plats för att utvecklas och producera på ett sätt som vi vet att den kan. Det har snart gått två år av den här mandatperioden, och det går inte längre att skylla på tidigare alliansregeringar eller att man inte var förberedd inför valet. Regeringen måste börja komma med förslag till riksdagen som vi kan ta ställning till här i kammaren.

Herr talman! För landsbygdens skull duger det inte att ta bort ett fungerande projekt som Matlandet och ersätta det med illusioner och luftslott. Nu står vi här, och Moderaterna och Alliansen har en rad goda förslag som skulle kunna fylla det tomrum som regeringen har skapat. Tyvärr får vi ingen majoritet för våra förslag, utan Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer att hänvisa till pågående utredningar och luftslott som dröjer.

I betänkandet kan vi läsa att det kommer en livsmedelsstrategi, att det kommer en ny djurskyddslag och att det kommer förslag från landsbygdskommittén. Men ingenstans står det vad dessa förslag kommer att innehålla eller när de kommer till kammaren. Och fram till dess står Sveriges landsbygd och stampar otåligt, mjölkbönder lägger ned och exporten av svenska livsmedel sjunker.

Herr talman! Den regionala tillväxten är viktig för att få en landsbygd som det går att bo på, verka i och bruka på olika sätt. Sverige ser inte likadant ut, och behov och förutsättningar ser olika ut. Vi tror att de gröna näringarna kan bidra som en tillväxtmotor i detta och att det skulle gå inom ramen för landsbygdsprogrammet. Hela Sverige ska leva, och hela Sverige ska få förutsättningar för att stå på egna ben. Men då måste människor få förutsättningar att stå på egna ben.

För ett år sedan kom Konkurrenskraftsutredningens förslag. Den innehöll en rad konkreta förslag till beslut, men regeringen har valt att lägga förslagen i malpåse i väntan på kommande livsmedelsstrategi och djurskyddsproposition. Det är synd, för det finns många goda förslag att göra konkreta lagförslag av redan nu. Men även dem säger majoriteten nej till i väntan på något som kanske kommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Konkurrenskraftsutredningens förslag skulle kunna bygga på Matlandet och ge bättre förutsättningar för jord- och trädgårdsnäring att producera och konkurrera på en global marknad. Vi har unika förutsättningar med vårt klimat, som bidrar till unika produkter. Vi har bland världens mest miljövänliga jordbruk, men vi behöver sjysta konkurrensvillkor för att komma ut på den globala marknaden.

Att driva företag i Sverige är krångligt som det är nu, med många regler och lagar att hålla kolla på som företagare. Det är därför ytterst viktigt att inte lägga på en ökad regelbörda och skatter på en redan utsatt bransch, som regeringen faktiskt gör i dag.

Det regelförenklingsarbete som Alliansen startade behöver fortsätta, och de skattelättnader vi gjorde gynnade såväl djur som landsbygd och företagare. Vi har valt att lyfta frågan om småskaliga slakterier som ett sätt att göra livsmedelsproduktionen mer lokal och minska djurtransporterna.

Vi föreslår att det ska skapas bättre förutsättningar för betande djur för att hålla hagmarken öppen och öka den biologiska mångfalden. Utan betande djur växer landsbygden igen. Men tyvärr säger majoriteten nej till detta med hänvisning till att det kommer en proposition någon gång i framtiden.

(Applåder)

Herr talman! I dag är det den 2 mars, och de första tranorna har anlänt till Hornborgasjön. Det är ett sant vårtecken. Vi som lever vårt dagliga liv i den verklighet som vi i dag debatterar - landsbygden och landsbygdspolitiken - kan se hur det blir ljusare dag för dag, hur snön sakta försvinner, hur hararna leker på fälten och det sakta börjar bli vår. Naturen är härlig, och att som människa och bonde få leva och verka i denna verklighet är faktiskt en ynnest. Jag tror att många delar den känslan, och jag tror faktiskt att vi alla är bönder i våra hjärtan.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 5, om jordbrukets konkurrenskraft, och reservation nr 12 om jordbrukets miljöpåverkan, men vi står givetvis bakom Sverigedemokraternas samtliga reservationer.

Herr talman! Det har blivit allt svårare att bo och tjäna sitt uppehälle på landsbygden. Många unga människor ser sig tvingade att söka sig därifrån trots att de inget hellre vill än att stanna kvar i sin hembygd. Den politik som bedrivs av de andra partierna verkar mest ha som syfte att beskatta de boende på landsbygden extra hårt, samtidigt som statliga jobb flyttas till storstäderna och det offentliga samhällets närvaro på landsbygden gradvis eroderas.

Sverige har kanske världens mest djur- och miljövänliga jordbruk, en tradition som vi i Sverigedemokraterna i princip vill bevara. Den nuvarande trenden, emellertid, medför en ständigt minskande svensk jordbruksproduktion, vilket per automatik innebär ökad import av livsmedel från länder med betydligt lägre ambitioner på miljö- och jordbruksområdet. Det kan inte vara bra för vare sig djur eller natur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! Många svenskar tar det öppna och varierade kulturlandskapet för givet, helt enkelt eftersom man inte riktigt inser att om ingen brukar marken så växer den igen. Den som emellertid förstår sambandet mellan det brukade, öppna landskapet och ett livskraftigt lantbruk kommer förmodligen att vilja ha lantbruket kvar.

Vi sverigedemokrater vill inte alla gånger se den där skarpa linjen som ibland tycks finnas mellan människa och natur. Mänsklig närvaro i naturen är en förutsättning för att den ska upplevas och därmed uppfattas.

Herr talman! På tio år har nästan en femtedel av Sveriges hag- och betesmarker försvunnit. Ända sedan mitten av 1800-talet har ängsmarker och naturliga betesmarker minskat kontinuerligt i det svenska odlingslandskapet. Ur biologisk hänsyn är dessa hag- och betesmarker några av de mest värdefulla och intressanta naturtyperna vi har när det gäller artrikedom. Det handlar mycket om att bevara ett vackert öppet landskap med goda förutsättningar för livsmedel, sysselsättning, boendemiljöer, turism, rekreation och artrikedom. Det är av största vikt att vända den utveckling som hittills skett. Vi anser att Jordbruksverket tillsammans med andra myndigheter i högre grad bör verka för att bevara och utveckla hag- och betesmarkerna.

Herr talman! Trots relativt goda geografiska förutsättningar för ett både miljövänligt och högproduktivt jordbruk i Sverige har den så kallade självförsörjningsgraden sjunkit stadigt. I dag ligger den under 50 procent. Detta innebär att vi i Sverige producerar mindre än hälften av de livsmedel vi konsumerar. Detta ser vi i Sverigedemokraterna som resultatet av en politik som pågått i decennier, där man har negligerat lantbruket och jordbrukares villkor. Den dramatiska tillbakagången i produktionsvolymer är inte en normal utveckling, och det är inte en kraft som man inte kan ta hänsyn till.

Jordbruket i Sverige har, som vi ser det, drabbats av byråkrati och ett brett spektrum av regler och förordningar. Vi anser att tydliga insatser bör göras och att man måste sätta upp mål för Sveriges jordbruksproduktion och självförsörjningsgrad.

Herr talman! Skatt på bränsle är en viktig inkomstkälla för staten, men genom så kallad återföring av koldioxidskatt har vi, netto, en lägre skatt för lantbruk och skogsbruk. Problemet i dag är att lantbruks- och skogsbruksföretag fortfarande betalar mer skatt på bränsle än i våra grannländer. Vi i Sverigedemokraterna anser att vi måste nå ett jämlikare förhållande. Vi vill därför sänka skatten på diesel för lant- och skogsbruket till den nivå som råder i Danmark, alltså 60 öre per liter.

Tidigare har andra partier diskuterat skatter på handelsgödsel eller vägslitage. Det är något som vi i vårt parti motsätter oss. Dessutom anser vi att Jordbruksverket i det rådande läget bör arbeta för tidigarelagda och snabbare utbetalningar av direktstöd och miljöersättningar till bönderna.

Herr talman! Sverigedemokraterna ser positivt på regeringens initiativ att ta fram en svensk livsmedelsstrategi. Den har en stor potential, och de gröna näringarna sysselsätter kanske 400 000 personer i Sverige. Svensk livsmedelsindustri har ett exportvärde motsvarande 70 miljarder kronor.

Därför är det positivt med en svensk livsmedelsstrategi och att man lyfter konkurrenskraften. Insatserna är höga. En fortsatt kräftgång för det svenska jordbruket innebär en risk att ytterligare 20 000 jobb förloras som är direkt kopplade till näringen och kanske 20 000-25 000 förlorade arbetstillfällen i branscher som är påverkade av de gröna näringarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Vi anser också att regeringen fortsatt bör stödja satsningar på innovation och utveckling inom livsmedelssektorn. För att främja exporten av svenska livsmedel bör arbetet med lands- och anläggningsgodkännanden prioriteras. Små och medelstora livsmedelsföretag kan behöva stöd med kompetensutveckling. De behöver också tillgång till riskkapital, och man behöver underlätta generationsskiften och inträden för nya företag.

Herr talman! Sverigedemokraterna vill klassa jordbruk som miljöpåverkande verksamhet i stället för att, som nu, likställa det med gruvtäkter och annan industri. Detta skulle förenkla handläggningen för miljötillstånd och anmälan av animalieproduktion. Det måste bli enklare att bedriva jordbruk utan att överge de höga ambitionerna vad gäller miljö. Det handlar om att se systemet ur ett helhetsperspektiv.

Många lantbrukare upplever att de är underkastade en rent drakonisk byråkrati och känner dessutom att de befinner sig i ständigt underläge gentemot myndigheter, vars tjänstemän har makten att försvåra eller till och med stänga deras verksamhet.

Miljökontrollverksamheten genomsyras tyvärr ibland av en stor orutin med låg kunskap om den faktiska verksamhet som ska kontrolleras. Det gör att en del lantbrukare när de får besök måste förklara grundläggande biologiska samband och avsätta tid och resurser till att rätta rena felaktigheter.

Det är viktigt att de som arbetar med djur- och miljötillsyn har en relevant kompetens för ändamålet. Just därför menar vi till exempel att man när man jobbar med djurskyddstillsyn i animalieproduktion i största möjliga mån ska ha en egen yrkeserfarenhet av djurhållning.

Herr talman! Reglerna kring tvärvillkoren betyder att lantbrukarna ska uppfylla ett antal verksamhetskrav inom till exempel tvärvillkorsområdet djurskydd för att få fulla stöd. Överträdelser bestraffas med procentmässiga avdrag. Gör man fler fel blir avdragen mycket större.

Tyvärr har många av tvärvillkoren systematiskt tillämpats felaktigt i Sverige. Jordbruksverket har självt medgivit att dess avdragssystem har varit felaktigt. Det har resulterat i att tusentals lantbrukare har fått avdrag för fel som de inte har begått. Trots detta tänker man inte reglera det ekonomiskt. Det duger inte, som vi ser det, i en demokratisk rättsstat. Har man gjort fel får man rätta till det.

Herr talman! Vi i Sverigedemokraterna anser att Sverige utgör en helhet, och vi tror att det som är bra för landsbygden är bra för hela landet. Staden och landsbygden behöver varandra. Vi anser också att ett livskraftigt jordbruk är en förutsättning för en levande landsbygd, men det går inte att lagstifta kring öppna och levande landskap. Detta finns endast om det är lönsamt att bedriva jordbruk och hålla djur. Landsbygdens villkor och de gröna näringarna utgör kärnan för vår Sverigevänliga politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! Jag ska för tids vinnande fatta mig kort och göra lite reflektioner runt reservationerna nr 6 och nr 13, till vilka jag för övrigt yrkar bifall.

Jag ställer mig frågan, herr talman, om nuvarande regering verkligen menar allvar med att satsa på utveckling i hela Sverige. Jag gör det med anledning av att de sista resterna av Matlandet Sverige avskaffades i en ändringsbudget fastställd av regeringen kort före jul förra året utan att det ersattes av någonting annat. Jo, förresten, det ersattes av beredningar, utredningar och förslag till strategier. Men det leder, herr talman, inte till några nya jobb eller några nya verksamheter på den svenska landsbygden.

Man tog alltså bort en satsning som gav nya riktiga jobb och nya riktiga verksamheter i skilda delar av vårt land. Den gav oss exempelvis ett stort antal nya småskaliga slakterier, som förutom att de gav jobb också gav en bättre djurvälfärd. Satsningen gav oss många upplevelseverksamheter, vilket i sin tur har resulterat i att vi har fått ett flertal nya verksamheter som till och med har fått en stjärna i Guide Michelin. Satsningen gav oss en riktigt stor exportökning av svenska livsmedelsprodukter.

Denna satsning, som gav så mycket, togs alltså bort utan att ersättas av någonting annat. Jag frågar mig, herr talman, om det inte är snudd på bedrägeri att ta bort någonting som har givit en sådan utväxling utan att ersätta det med någonting annat som åtminstone har förutsättningar att ge en utväxling i form av verksamheter och jobb, så att hela landet kan fortsätta att utvecklas.

Det är en annan sak, herr talman, som jag tänkte säga några ord om. Regeringen åker till Paris och skriver på ett globalt avtal om att vi ska förbättra oss när det gäller vår ganska stora påverkan på vårt klimat. Samtidigt avstyrker man motioner som handlar om att ge förutsättningar för att ställa om det svenska jordbruket till att bli fossilfritt. Jag förstår inte logiken, herr talman, i att avslå de motioner där det ges förslag om att förverkliga det som jag faktiskt trodde att vi var överens om i kammaren.

Med detta, herr talman, vill jag återigen yrka bifall till de två reservationer som jag har nämnt i mitt anförande.

Herr talman! EU:s gemensamma jordbrukspolitik är en centralistisk subventionspolitik som gynnar storföretag och leder till stora utsläpp. Den politiken slukar nästan hälften av EU:s samlade budget. Jag önskar att vi i ett klubbslag kunde avskaffa den och se till att vi själva fick bestämma över de pengarna och politiken. Men tyvärr är det inte riktigt så enkelt.

Landsbygdsprogrammet är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Lite förenklat kan man säga att landsbygdsprogrammet är den mindre dåliga eller kanske ibland rent av den positiva sidan av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. I landsbygdsprogrammet finns det projekt mot övergödning och projekt för att hålla ängs- och hagmarker öppna. I landsbygdsprogrammet finns de så kallade Leaderprogrammen, som engagerar tusentals människor när det gäller miljöfrågor runt om i landet. I landsbygdsprogrammet finns också stöd till utbyggnad av bredband i glesbygden.

Allt det är bra verksamhet. Men jag ifrågasätter varför landsbygdsprogrammet är så byråkratiskt uppbyggt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Innevarande period löper fram till 2020. Bara en sådan sak, att man har ett program som planekonomiskt omfattar sex år och som är väldigt svårt att ändra under den tiden, kan man verkligen ifrågasätta.

Jag tänker också på arbetet med det nuvarande landsbygdsprogrammet som både den tidigare borgerliga regeringen och den nuvarande S-MP-regeringen höll på med. Jag vet att när man skickade in ett konkret förslag till Bryssel för ett år sedan fick man med vändande post 333 invändningar från EU-kommissionen. Det var 333 invändningar mot förslaget till landsbygdsprogram från Sverige. Alla måste besvaras, och det måste motiveras. Det var invändningar från Bryssel mot klimatprojekt i Sverige för att minska utsläppen och mot stöd till olika former av djurskyddsprogram och till odling av bönor på Öland. Detta hade man i Bryssel en massa detaljerade synpunkter på.

Det håller inte. Vi kan inte hålla på så här. En väldigt stor del av vår energi kan inte bara läggas på korrespondens med byråkrater nere i Bryssel. Här måste regeringen driva på för att göra landsbygdsprogrammet och hela jordbrukspolitiken mindre byråkratiska och mindre pengaslukande. Det handlar om att vi ska få mer av ett nationellt självbestämmande. Långsiktigt hoppas jag att vi kan åternationalisera jordbrukspolitiken, så att vi kan få bestämma över den här politiken på hemmaplan utan byråkrater nere i Bryssel.

Man kan titta på innehållet i nuvarande landsbygdsprogram. Jag tycker att det är olyckligt att det numera inte finns några konkreta mål för hur den ekologiska produktionen ska öka i Sverige. Det har funnits inskrivet i tidigare landsbygdsprogram, men det avskaffades 2010, tror jag, av den dåvarande borgerliga regeringen. Ett landsbygdsprogram är ju ett bra verktyg just för att främja ekologisk produktion, eftersom vi och i synnerhet EU går in med pengar.

Då kan man också ställa krav på vad pengarna ska bidra med. Vad skulle kunna vara mer motiverat att våra gemensamma resurser ska gå till än en ökad produktion av ekologiska livsmedel?

Här har vi i Vänsterpartiet konkreta förslag på omfattningen - hur mycket ekologisk produktion vi hoppas på att man skulle kunna få till stånd i Sverige. Vi tror att ungefär en tredjedel av den svenska jordbruksarealen borde kunna bedrivas ekologiskt. Fram till senast 2020 borde man kunna uppnå detta mål. Man borde också kunna göra målsättningar för hur mycket ekologiska livsmedel man skulle kunna ha i den offentliga sektorn.

Jag vet att det är lite svårt att komma med de här förslagen nu eftersom landsbygdsprogrammet är klubbat, men det går att revidera. Sådana här förslag tycker jag ska lyftas fram också inom ramen för livsmedelsstrategin, som jag hoppas blir verklighet snart.

Jag vill instämma med en del av de föregående talarna när det gäller att hela förfarandet med den svenska politiken för livsmedel lämnar en del övrigt att önska. Nu hoppas vi verkligen att vi kan uppnå mycket av det vi vill inom livsmedelsstrategin. Det får inte bli ännu en papperstiger.

Herr talman! Jag vill nämna ytterligare en sak. Jag inledde med att tala om EU:s jordbrukspolitik och subventionerna i stort. Jag tror att det finns en bild där ute om att saker och ting ändå går åt rätt håll: EU:s jordbrukssubventioner minskar totalt sett, och de är nog inte riktigt lika dåliga som förut. Jag vet inte om det är helt med sanningen överensstämmande, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

För ett tag sedan inrättade EU en så kallad krisreserv - ett subventionsprojekt i mångmiljardklassen där subventioner ska fortsätta att gå ut till ineffektiva och miljöbelastande företag som tycker att de behöver subventioner från Bryssel. Jag ifrågasätter att man inrättar en sådan här krisreserv.

Jag ser också med stor oro på de kraftiga höjningarna av de så kallade säljfrämjande åtgärder som finns inom EU:s jordbrukspolitik. De här subventionerna ska mer än trefaldigas fram till 2020. Det handlar alltså om rena reklampengar för jordbruksprodukter som har en lite sviktande ställning på marknaden. Ett konkret exempel: Om svenska folket äter mindre nötkött kan man få pengar från Bryssel till så kallade säljfrämjande åtgärder för att bedriva reklamkampanjer för att människor ska äta mer kött. Jag förstår verkligen inte logiken i detta. Om konsumenterna så att säga röstar med fötterna eller plånboken och säger att de vill äta mindre av detta ska Bryssel förstås inte gå in och korrigera det.

Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 13, som rör omställning till ett fossilfritt jordbruk. Jag tycker att det finns rätt mycket mer att göra för att minska utsläppen från arbetsmaskiner inom jordbruket och skogsbruket. Här kräver vi fler konkreta förslag från regeringen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets ställningstaganden i betänkandet förutom vad gäller punkt 1, Landsbygdsprogrammet, och punkt 10, Omställning till ett fossilfritt jordbruk. Under punkt 10 har Liberalerna en reservation tillsammans med övriga allianspartier och Vänsterpartiet, som jag också yrkar bifall till. För att vara tydlig handlar det om reservation 13, densamma som Jens Holm yrkade bifall till alldeles nyss.

Man kan konstatera när vi diskuterar landsbygdspolitik att den egentligen är väldigt mångfasetterad. Det blir lätt så att vi hamnar i att diskutera jordbruk. Jordbruket och de areella näringarna har en jättebetydelse på landsbygden, men det finns också andra delar att diskutera. Det gäller att se helheten - hur stad och land är beroende av varandra. Liberalernas utgångspunkt i sammanhanget är en generell politik som gynnar alla i både stad och land och var man än bor i landet. Man ska se helheten.

Det handlar till exempel om en politik där man inte genom hög beskattning på arbete och företag motverkar möjligheten att utveckla företag och skapa sysselsättningstillfällen. Det slår hårt inte minst mot landsbygden. För oss liberaler är det viktigt att människor har makt, och får ha makt, över sin situation och möjligheter att forma sin framtid oavsett var man bor. Jag tycker att det känns som viktiga utgångspunkter i sammanhanget.

När man diskuterar landsbygdspolitik måste man också lyfta fram frågor om service, företagande, utbildning och infrastruktur. Inte minst det sista är en viktig fråga. Frågorna diskuteras på lite olika ställen i riksdagen vid lite olika tillfällen. Vi kan också konstatera att skillnaderna är stora runt om i landet. Det ser helt enkelt olika ut, och förutsättningarna är olika. Därför måste också lösningarna skilja sig åt.

En viktig ingrediens i den politik som förs, inte minst för landsbygden, är att man skapar framtidstro. Även om människor väljer att bo på landsbygden ska de kunna ha förutsättningar att skapa en god framtid för sig själva och de sina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! Detta för mig osökt över till det som har diskuterats här om landsbygdsprogrammet. Jag kan rakt upp och ned hålla med Jens Holm: Detta är den positiva delen av EU:s jordbrukspolitik. Men även här skulle man naturligtvis vilja se att det var lite mindre byråkratiskt. Jag har sett på kartor och så vidare hur det går till när man söker miljöersättningar. Vi vanliga dödliga, som inte har sysslat med detta, ser att det är en extrem detaljeringsnivå. Man kan undra hur det kan krävas av människor att de ska göra detta för att få ut sina ersättningar.

Det är viktigt att landsbygdsprogrammet har en sådan utformning att det ger regional tillväxt utifrån att hela landet ska leva. Det handlar naturligtvis om att stärka de areella näringarnas konkurrenskraft. Det har sagts mycket om det i dag. Men det handlar också om insatser för att utveckla besöksnäringen på landsbygden, vilket har stor betydelse för många delar av landet. Det som Eskil Erlandsson tog upp om Matlandet Sverige tål att nämnas. Det har med matproduktion och livsmedelsproduktion att göra, men det har också i många stycken med besöksnäringen att göra. Man har unik svensk mat i olika regioner av Sverige.

Statistiken för år 2014 visar att turistnäringen i Sverige enligt Tillväxtverket omsatte 268,5 miljarder kronor och bidrog till 160 000 arbetstillfällen. Många av dessa jobb finns i stora städer, men många finns också på landsbygden. Turistnäringen är en spridd och växande näring i Sverige.

Herr talman! Jag vill också lyfta fram den möjlighet som landsbygdsprogrammet ger till olika miljöersättningar. Genom miljöåtgärder kan man skapa förutsättningar för en hållbar livsmedelsproduktion samtidigt som man främjar öppna landskap, som är viktigt för den biologiska mångfalden och som förstärker natur- och kulturvärden.

Det går att få ersättningar. Man får ersättningar för betesmarker, slåtterängar, skogsbete, mosaikmarker, gräsfattiga marker och så vidare. Ni hör själva! När man ska söka ersättning ska man klassificera sin mark nästan på kvadratmetern när i dessa kategorier. Det är en grannlaga uppgift, och man kan diskutera om det verkligen ska behöva vara på den nivån. Vi får jobba och sträva med detta gentemot EU så att det inte ska behöva vara så.

Detta är relativt små kostnader och satsningar för samhället, men för de människor som jobbar ute i landsbygd och glesbygd med dessa frågor är det ersättningar som är avgörande för verksamheten. Det är ofta diversifierade verksamheter, där ett antal tiotusen kronor är mycket avgörande för om det ska gå ihop eller inte.

Vi har i några interpellationsdebatter diskuterat fördröjningar av utbetalningar av bland annat dessa miljöersättningar. Då hjälper det inte att man kan konstatera att det mesta av ersättningarna har betalats ut. Det hjälper inte just dessa människor, som i så hög grad är beroende av miljöersättningar. I grunden är det helt oacceptabelt att vi har hamnat i en situation där myndighetens väl och ve har gått före den enskildes rättigheter att få ut sina pengar. Jag säger väl och ve, men det finns förklaringar om att vi inte har fungerande it-system och så vidare. Men, som sagt, det hjälper inte den som inte får sina pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Vi kan tala om öppna landskap när det handlar om biologisk mångfald. Men det har också visat sig att ett öppet landskap är en tillväxtfaktor i sig. Det är nämligen i dessa områden som människor verkligen vill bosätta sig. I sådana områden kan människor bosätta sig och starta andra verksamheter bara för att de tycker att det är så vackert där. Öppna landskap är, som sagt, någonting som vi verkligen måste främja, både med tanke på biologisk mångfald och med tanke på annat.

Herr talman! Jag ska säga något om livsmedelsstrategin. Det finns stora förhoppningar om den. Där finns det också tydliga kopplingar till landsbygden. Det handlar både om primärproduktion och om livsmedelsproduktion i andra ledet.

Man kan tyvärr konstatera att regeringen tycks ha kört fast i denna fråga. Jag uppfattar att det inte händer så mycket för tillfället. En proposition var aviserad till i mars i år, men nu har den förskjutits till i juni. Man får bara hoppas att regeringen har kraft att fullfölja den planen. Sedan får vi se vad som kommer.

För oss liberaler är det viktigt att huvudpunkten ligger på åtgärder som stärker konkurrenskraften och att man lägger stor vikt vid konsumentperspektivet och vilken roll som konsumenten kan ha i detta.

Herr talman! Jag kan konstatera att vi delar upp diskussionerna här i riksdagen på ett sådant sätt att vi av tradition inte diskuterar andra areella näringar när vi diskuterar landsbygdspolitik. Vi diskuterar inte fiskets betydelse, trots att fisket har en mycket stor betydelse i vissa områden längs våra kuster och även kring våra insjöar. Men just denna fråga får vi tillfälle att återkomma till när vi diskuterar fiskeripolitik. Men jag kan bara konstatera att detta hänger ihop och att landsbygd handlar om väldigt mycket.

Herr talman! Det skulle vara intressant att veta vad Liberalerna anser om den tredubbling av anslagen till så kallade säljfrämjande åtgärder, alltså rena reklampengar till olika jordbruksprodukter och inte minst animalier - olika köttslag - som EU nu inför. Dessa bidrag uppgår till ungefär 200 miljoner euro, alltså ungefär 2 miljarder svenska kronor, årligen.

Jag undrar också om Liberalerna har någon ståndpunkt angående den krisreserv som är en mångmiljardssubventionsfond som ska gå direkt som bidrag ut till olika företag runt om i Europa.

Lars Tysklind nämnde besöksnäringen - turismen. Det är en otroligt viktig verksamhet. Jag tror att många av de turister som kommer till Sverige kommer hit för att vi har en vacker natur. Man brukar ibland säga att det är lite grann av den sista europeiska vildmarken. Då kanske turisterna inte blir så jätteimponerade och pigga på att återvända om de är omgivna av kalhyggen nästa gång som de åker upp till den skog som de har för vana att besöka. Jag undrar kort och gott om Liberalerna tycker att det vore en bra idé att främja mer av så kallat hyggesfritt skogsbruk, alltså att man inte hugger ned alla träd så att det blir ett kalhygge. Om Liberalerna tycker det, borde vi då inte ge ett uppdrag till statligt ägda Sveaskog så att de kan främja ett hyggesfritt skogsbruk? Detta är kanske lite vid sidan om denna debatt, men det var ändå Lars Tysklind som tog upp besöksnäringen och skogen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! När det gäller de åtgärder som Jens Holm tar upp - EU:s säljfrämjande åtgärder, krisreserv och så vidare - kan jag säga att det inte är någonting som Liberalerna tycker är en bra idé.

I grunden tycker vi att EU:s jordbrukspolitik bör avvecklas. Det som vi har sagt att vi tycker är bra är tydligen det som vi är överens om, nämligen att landsbygdsprogrammet trots allt kan ha sina poänger. Sedan kan man tycka att detta är väldigt byråkratiserat. De som ska söka inom landsbygdsprogrammet blir förvånade över att det över huvud taget kan ställas sådana krav och att det ska vara så detaljerat. Där finns mycket att göra.

Säljfrämjande åtgärder för att upprätthålla en viss produktion, det må vara animalier eller någonting annat, är någonting som vi definitivt inte tycker är bra.

När det gäller besöksnäringen håller jag med om att människor kommer till Sverige för att uppleva vår natur. Det är en av de stora sakerna. De kommer även hit för att uppleva våra vackra kuster och även våra städer.

Frågan om kalhyggen är jättestor. Utgångspunkten är ändå att vi nu har ett system där vi har en balans mellan produktionsmålet och miljömålet. Jag tog inte upp produktionsmålet, för jag tyckte att jag hade talat så länge. Därför hoppade jag över det. Man måste ändå lyfta fram skogens betydelse ur landsbygdsperspektivet, och då inte minst ur klimatsynpunkt men även ur den synpunkt som Jens Holm lyfter fram, att skogen har ett egenvärde.

Herr talman! Jag vill tacka Lars Tysklind för svaret på mina frågor som var relaterade till EU-subventioner. Jag tror att Liberalerna och Vänsterpartiet gör samma analys i fråga om detta. Där borde vi kunna samarbeta för att helt enkelt få bort dessa knasiga inslag i EU:s jordbrukspolitik.

När det gäller besöksnäringen och ett hyggesfritt skogsbruk är jag konkret här och smalnar av frågan: Borde vi inte ge ett uppdrag till Sveaskog, så att de främjar ett hyggesfritt skogsbruk? Det var egentligen min enda fråga. Tycker Liberalerna att det är en bra idé?

Herr talman! Från liberal sida tycker vi att det är mycket intressant att utveckla olika sätt att bruka skogen. Det är fullt tillåtet att göra det också, och det är många som gör det. Om det sedan är Sveaskog eller någon annan som ska ha detta specifika uppdrag vet jag inte.

Vi hade ett seminarium om detta för bara någon vecka sedan. Det visade sig att det finns många som jobbar med andra metoder. Men mot detta står att man måste se på både produktionsmål och miljömål och att produktionsmålet också uppfylls.

Jag tror att framtiden kommer att visa att man kommer att ha båda delarna på ett eller annat sätt. Sedan finns det områden som kanske lämpar sig mycket mer för detta, men att man har andra skogsbruksmetoder än att göra kalhyggen. Där kan besöksnäringen och kultur- och naturvärden ha en stor betydelse.

Men om det är specifikt Sveaskog som ska ta sig an detta har jag i dag egentligen inte någon uppfattning om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! Jag yrkar bifall till Kristdemokraternas och Alliansens reservationer i betänkandet.

Inför riksdagsvalen är det ett mantra som upprepas hela tiden, nämligen: Hela Sverige ska leva. Men vad menar vi egentligen när vi säger det? För oss kristdemokrater betyder det att det måste finnas förutsättningar för att människor ska kunna bo och verka såväl i städer som på landsbygden. Människor och företag över hela landet ska ha möjlighet att växa och utvecklas.

I de flesta diskussioner om landsbygdens utmaningar är det de materiella och ekonomiska värdena som debatteras flitigast. Men det finns andra värden som är minst lika viktiga. Vi kristdemokrater menar att vi har ett djupt moraliskt ansvar för den jord vi ärvt. Det är ett ansvar vi har fått ärva av tidigare generationer och som vi ska lämna vidare till våra barn och barnbarn. Ovärderliga kulturmiljöer och unika resurser i naturen får inte gå om intet.

Samtidigt kan inte landsbygden betraktas som ett museum från en svunnen tid. Det går och är nödvändigt att kombinera bevarande och värnande med modernitet och utveckling. Ingen kan berätta för oss hur framtiden ser ut eller vilka behov som kommer att vara centrala för människorna här om hundra år, men vissa behov är alltid giltiga. Människan behöver mat, och människan behöver naturen för sitt välbefinnande. Detta har vi ett moraliskt ansvar att förvalta.

Landets jordbruksföretagare bidrar konkret till det långsiktiga förvaltarskapet, som är en central del av Kristdemokraternas ideologi. Jordbruket är inte vilken näring som helst, utan dess uppdrag går långt utöver livsmedelsproduktion. Det ger ett mervärde till hela vårt land i form av aktivt miljö- och kulturbevarande.

En levande landsbygd kräver att det finns människor och företag där. Då måste det också finnas fungerande telefoni och bredband. Även landsbygdens invånare har rätt att leva i 2016, men i många delar av Sverige är det tyvärr inte så i dag. Jag ska berätta om ett exempel från Kalvefall i Ydre, som ligger i Östergötland. Där bor det människor, och det finns duktiga företagare. Jag var där och pratade med en som heter Olle, och han sa så här: När Telia klippte av koppartråden och ersatte den med fast mobiltelefoni var det helt kört - det funkar inte längre. När de ska beställa saker får de åka in till huvudorten. Olle sa: Hur ska vi kunna driva företag när det är så här svårt? Det är inte hundra år sedan vi talar om; det är nu, 2016.

Herr talman! De stora bekymmer våra mjölkföretagare nu har är mycket illa för vårt land, och jag tror inte riktigt att vi har förstått konsekvenserna. Att fem mjölkbönder slutar varje vecka kommer att innebära inte bara att vi får svårt att hålla Sveriges invånare med mjölkprodukter utan också att tusentals arbetstillfällen försvinner. Vi vet dessutom att vackra ängar och hagmarker växer igen med rasande fart. Jag fick följa med länsstyrelserna i både Jönköping och Östergötland på en bussresa för att se hagar och ängar som förut var fantastiska, med rödlistade arter, men som nu var igenvuxna med buskar, sly och granskog. 20 procent har försvunnit på tio år.

Herr talman! Konsekvenserna blir också mer urbanisering. Unga flyttar till större centralorter och storstäder. De äldre blir kvar. Servicen försämras eftersom befolkningsunderlaget krymper, och antalet arbetsföra blir färre. Grupper som tidigare gick från skolan och studier direkt till ett jobb i familjens lantbruk, i fabriken eller på bruket står nu utan arbete, och andra flyttar till större städer. Vi politiker måste skapa förutsättningar för att människor ska vilja leva och verka och för att företag ska kunna utvecklas på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! Den otrygghet många känner är ett av de stora hoten mot en levande landsbygd. Många har sedan länge slutat förvänta sig att polisen ska hinna fram i tid. Vi hör dagligen om stölder av dieseltankar eller inbrott i skogsmaskiner och traktorer, och man till och med stjäl traktorer. Så kan det inte fortsätta. Brott måste kunna utredas och klaras upp även på landsbygden.

En annan källa till oro är tillämpningen av EU:s vattendirektiv. Tusentals hektar åkermark riskerar att läggas under vatten på de privata markägarnas bekostnad. Samtidigt riskerar klimatneutral elproduktion att gå förlorad. Även stora kulturvärden hotas - flerhundraåriga dammar kommer att rivas, med konsekvensen att bland annat gamla bruksmiljöer förloras. Enskilda dammägare kommer att tvingas investera mångmiljonbelopp för att återställa den ursprungliga miljön, med omfattande skador på kulturmiljö, jordbruk och tredje man som följd. Enskilda kommer att drabbas av ekonomiska konsekvenser som inte står i rimlig proportion till åtgärdernas betydelse.

Herr talman! Vi står inför en stor global utmaning när det gäller att ställa om samhället i en grönare och mer hållbar riktning. I detta ingår att ställa om energiförsörjningen från fossilberoende till förnybart. Möjligheterna att stimulera omställning av arbetsmaskiner, inte minst inom skogs- och jordbruket, måste utvecklas. För att detta ska ske krävs det riktade insatser.

En jordbrukssektor som kan drivas huvudsakligen på förnybara inhemska drivmedel innebär samtidigt ett minskat beroende av oljeimport. Detta innebär en mer robust beredskap ifall vårt land skulle utsättas för kris. I dagsläget är jordbruket helt beroende av ett ständigt tillflöde av fossil olja för att driva maskinerna och av fossil gas för framställning av gödningsmedel. Detta är inte hållbart.

Sverige behöver en levande landsbygd. Sverige behöver jordbrukare som producerar livsmedel för att upprätthålla landets försörjningstrygghet.

Herr talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU9 Landsbygdspolitik, och jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Vad är landsbygdspolitik? Finns det en speciell politik för landsbygden, och behövs det en speciell politik för landsbygden? Det är de frågor vi brottas med i den parlamentariska kommittén för landsbygden. Vi ska leverera ett delbetänkande den 31 mars där vi beskriver hur det ser ut i dag och vilka effekter den förda politiken har haft. Sedan börjar det verkliga arbetet med att forma de politiska förslagen. En politik ska föreslås som skapar förutsättningar för tillväxt, företagande, sysselsättning och boende på en attraktiv landsbygd. Slutbetänkandet ska vara klart i januari 2017.

Det betänkande vi debatterar i dag handlar väldigt mycket om de gröna näringarna och deras konkurrenskraft, om regelförenkling, tillsyn, kontroll och jordbrukets miljöpåverkan. Alla dessa frågor handlar om landsbygdens möjligheter till utveckling. Det är vi överens om, men vi är kanske inte helt överens om hur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

I regeringsförklaringen skriver regeringen: "En modern näringspolitik skapar jobb i hela landet.

Skogen - det gröna guldet - ska bidra till fler jobb och brukas hållbart. - - - Sveriges potential som turistdestination med fokus på natur- och ekoturism tas tillvara. En livsmedelsstrategi arbetas fram för att öka produktionen i hela livsmedelskedjan och möta efterfrågan på ekologisk mat."

Vi menar allvar med att hela Sverige ska leva. Då måste vi se till att det är möjligt att bo och verka på landsbygden. Det är därför vi lägger pengar på bland annat bredbandsutbyggnad, infrastruktur, grundläggande kommersiell service, servicepunkter och metangasreducering. Men det är inte tillräckligt - det behövs mer. Det måste finnas skolor, sjukvård, bostäder och arbetstillfällen. Detta är satsningar som vi också gör i vår budget. Det hänger ihop. Vi behöver värna den svenska modellen.

Herr talman! Vi står inför stora utmaningar men också stora möjligheter med en ny näringspolitik som driver på för nyindustrialisering även på mindre orter och ger företag möjlighet till export.

Landsbygdsministern var nyligen i Kina för att se till att svenska livsmedelsföretag får ökade möjligheter till tillträde till deras marknad.

Vi har en politik för innovationer för de gröna näringarna. Regeringen kommer också att lägga fram en forskningsproposition, och statsministern leder även ett innovationsråd.

Det går bra för Sverige. Sveriges tillväxt 2015 var 4,1 procent, och exporten ökade för första gången på 20 år. Och arbetslösheten sjunker. Antalet arbetstillfällen ökade med nära 80 000 år 2015. Och vi behöver stimulera jobben i de gröna näringarna, se till att behålla dem som redan finns och att det skapas nya.

Livsmedelsstrategin kommer att vara en viktig del för att ta fram åtgärder för att stimulera svensk livsmedelsproduktion och trädgårdsnäring vad gäller både primärproduktion och vidareförädling. Där finns det mycket att göra.

Ett exempel är att antalet gårdsmejerier ökar. De senaste årens mjölkkris är något som vi har jobbat mycket med och som är mycket allvarlig. Antalet mjölkbönder minskar, och det hotar vår produktion av både kött och mjölk men också landsbygdsutvecklingen i stort.

Regeringen har tillsammans med EU lagt 150 miljoner för att stärka mjölkbönderna i den akuta krisen. Men vi kompenserar även för dieselskattehöjningen inom jord- och skogsbruket. De senaste åren har livsmedelsimporten och -exporten ökat. Där finns mer att göra.

Vi köper gärna svenskt, och arbetet som branscherna gör och har gjort med svenskmärkning är en viktig del för att vi som konsumenter ska kunna köpa svenskt i butikerna och enkelt kunna göra det valet. Det kommer att öka svensk livsmedelsproduktions konkurrenskraft och skapa jobb.

Även efterfrågan på ekologisk produktion och mat ökar kraftigt i Sverige. Efterfrågan är högre än utbudet. Det är något som vi måste stimulera så att utbudet motsvarar den efterfrågan som finns.

Herr talman! Konsumenterna måste kunna lita på att maten är säker och att märkningen är korrekt. Därför ser vi nu över straffskalan och sanktionsmöjligheterna för fusk inom livsmedelssektorn. Regeringen har också inrättat en upphandlingsmyndighet som ska underlätta för den offentliga sektorn att köpa svenskt och satt nya regler på plats för att göra det lättare att upphandla svensk mat, för visst har det varit absurt att det som upphandlas av offentlig sektor hade varit olagligt att producera i Sverige. Så kan vi inte ha det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Sverige har ett klimatsmart jordbruk med hög djurvälfärd både i det ekologiska och i det konventionella jordbruket, och det är något som vi ska slå vakt om. Antibiotikaanvändningen är väldigt låg. Lantbrukarna vet att det mest lönsamma är att djuren är friska, och de jobbar mycket med förebyggande åtgärder.

Produktionen av skogsbaserad bioenergi och biogas från jordbruket fortsätter att utvecklas positivt. Kontinuerligt arbete sker för att minska beroendet av fossil energi i de gröna näringarna. Regeringen anser dock att det behövs ytterligare insatser för att ta till vara de gröna näringarnas möjligheter i klimatarbetet. De gröna näringarna har en nyckelroll.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020, och då behövs landsbygden. Vi vill se en nyindustrialisering av Sverige och satsningar på vägar, bredband och järnvägar. Vi vill säkra kunskapsförsörjningen till företag på landsbygd genom fler platser på regionala högskolor och universitet och på gymnasieskolor och yrkeshögskolor.

Vi socialdemokrater har en politik för att hela landet ska bli bättre att leva i. Vårt fokus riktas mer på samarbete och investeringar för framtiden så att svenska företag kan växa och anställa. Med fler jobb får vi också råd med en välfärd att vara stolta över.

(Applåder)

Herr talman! Tack för anförandet, Monica Haider!

I vår jordbruksmotion nämner vi en hel del kring byråkrati, och jag gjorde det även i mitt anförande här tidigare. Som konstaterats kan man som lantbrukare när man ska ansöka om stöd nästan uppleva att man går igenom någon form av drakonisk verksamhet. Till exempel måste man när man ska ansöka om investeringsstöd skriva rätt formuleringar för att man över huvud taget ska vara aktuell för att få de bästa beloppen. Det är en del.

Men jag har lite funderingar kring en del av det som vi har lagt fram i våra motionsförslag, och det är om miljötillsynen och djurtillsynen. Hur ser Monica Haider på detta med kompetenskravet? Vad är ett vettigt krav att ställa? Jag läser svaren, och där nämner man att man har ett antal program och att man ser med tillförsikt på det. Men det finns en annan del, och det är att du som lantbrukare med djur till exempel ska veta att den som kontrollerar dina djur faktiskt har en kompetens och inte har en dold agenda. Det vore intressant om Monica Haider kunde utveckla lite mer hur hon ser på de frågorna.

Herr talman! Vad gäller byråkratin tror jag att vi alla här i kammaren tycker att den är övermäktig ibland när det gäller EU-ansökningar och annat. Det är krångligt att söka de här stöden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Samtidigt vet vi att man på Jordbruksverket hela tiden försöker att förenkla och förbättra. Förenklingsresan, som startade förra mandatperioden, har trots allt givit en hel del konkreta resultat. Men det jobbet får vi aldrig sluta med.

Sedan tror jag att vi aldrig kommer ifrån en del byråkrati vad gäller EU i och med att det finns en stor kontroll av det vi ska göra.

Vad gäller miljötillsyn och kompetenskrav finns det kompetenskrav på djurskyddsinspektörerna. Exakt vilken utbildning de har vet jag faktiskt inte i dag. Men att ställa krav, som ni gör i er motion, att de ska ha yrkeskunskap innan tror jag är väldigt svårt. Det krävs, om jag förstått det rätt, en högskoleutbildning för att få de här jobben. Jag tror att det är svårt att säga att de ska ha yrkeskunskap innan. Jag tror inte riktigt på det. Jag tror att man kan skaffa sig kunskap på annat vis också.

Herr talman! Tack för frågorna, Åsa Coenraads!

Jag tycker att regeringen har satt fart på landsbygdsarbetet. Sedan finns det fortfarande mer att göra.

Vi har tagit fram en maritim strategi som behandlar en stor del av vår kust och hur den ska användas. Det jobbas intensivt med havsplanering och hur den ska användas, vilket är viktigt för såväl det småskaliga fisket och turismen som för det framtida näringslivet. Vi har en stor satsning på turism och export av turism, där även ekoturism ingår som ett flaggskepp i svenskt sälj utomlands. Vi har nästan fördubblat stödet till friluftsorganisationer som ett sätt att få ut människor i skog och mark och öka intresset för landsbygden. Vi har utredningen Parlamentariska landsbygdskommittén, som ska ta fram en landsbygdspolitik som tittar ända fram till 2050.

Vi har också varit behjälpliga under mjölkkrisen. Att flera mjölkgårdar i veckan läggs ned var inte något som hände när vi tog över makten, utan det hände redan när ni satt vid makten, Åsa Coenraads. Det har varit en trend sedan långt tillbaka, men vad gjorde ni åt det? Vi har tillsatt flera olika saker för att göra det bättre. Vi satsar på eko. Vad jag kan se gör regeringen väldigt mycket. Vi har också en utredning på gång för att se hur statliga jobb kan komma ut i landet snarare än att koncentreras runt Stockholm, så som de har gjort under er tid.

Herr talman! Tack för ett svar som inte innehöll ett enda svar på de frågor jag ställde!

Vi har haft två år av landsbygdsvakuum från regeringen. Vi vet inte när livsmedelsstrategin kommer, och vi vet inte när djurskyddspropositionen kommer. Men det är till dessa båda som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hänvisar - någon gång i framtiden. Regeringens politik är ett luftslott. Det som regeringen har producerat hittills är branschprogram. Dessa har branschen själv tagit fram, så man kan inte säga att de är regeringens politik.

Här i dag har vi lagt fram förslag om ökad konkurrenskraft, enklare regler för landsbygden och mindre detaljstyrning. Allt detta säger ni nej till, Emma Nohrén. Jag undrar därför: Hur avser Miljöpartiet i regeringen att öka den svenska produktionen?

Herr talman! Återigen: Tack för frågorna!

Att vi har ett landsbygdsvakuum beror mycket på vilka som satt och styrde åtta år tidigare och vilka som förhandlade fram dagens landsbygdsprogram, som vi sitter fast med. Det var alliansregeringen som skötte förhandlingarna i Bryssel. Där sitter vi lite fast. Men vi får laga efter läge, och där tycker jag att vi har gjort mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Vi har en livsmedelsstrategi som är på gång. Tidsmässigt kan jag inte säga när den kommer, men jag tror att du själv har varit med i arbetet, Åsa Coenraads, från Alliansens sida. Någon företrädare från er har i alla fall varit det.

Vad jag vet kommer djurskyddspropositionen till hösten. Det jobbas på. Under tiden har allt det andra som jag nämnde förut också hänt. Att det skulle stå stilla tycker jag inte är en rättvis bedömning.

Herr talman! Tack för anförandet, Emma!

Jag tycker att det var ett intressant förslag du nämnde, att vi behöver prata mycket mer landsbygdspolitik, som vi kallar det här blocket. Egentligen är det jordbrukspolitik vi diskuterar. Det är viktigt att vi pratar om det.

Sedan kanske jag till viss del får rätta, eftersom jag själv medverkar i Landsbygdskommittén. Som det ser ut nu tror jag egentligen inte att kommittén kommer att hantera de livsmedelspolitiska frågorna så mycket, utan det är framför allt livsmedelsstrategin. Det är ganska uppenbart här att det är många partier som inte känner att de medverkar direkt i dialogen över huvud taget och som därför undrar var den kommer att hamna, även när det gäller djurskyddslagstiftningen.

Jag har en liten fundering. Emma Nohrén nämnde mervärden och att man har höga kostnader, att det ska vara ett mervärde. Jag har svårt att se den kopplingen. Mervärde är något som man får betalt för. Annars är det inget mervärde utan en merkostnad. Mervärde kan vara att det är ekologiskt, att det är certifierat, att man har gamla lantsorter, att man har väldigt bra smak eller hantverksmässig lagning av mat eller något annat. Men mervärde är fortfarande inte en merkostnad.

Vår roll som politiker är att i så fall ersätta de merkostnader som exempelvis det svenska lantbruket till viss del har. Alternativt måste näringen försöka få betalt på annat vis.

Min fundering, Emma Nohrén, är: Är jag rätt i min analys? Är mervärde en merkostnad?

Herr talman! Jag ser det inte så. Om det inte skulle vara någon skillnad på det svenska köttet och annat kött skulle det vara meningslöst att sätta en stämpel på det och signalera att det är svenskt kött. Detsamma gäller svensk kyckling. Vi kan lösa de här problemen genom att ha sämre djurvälfärd och klordoppa kycklingarna i stället, som man gör i andra länder, för då får man bort salmonella. Men jag tror inte att någon vill gå dit.

Jag ser det så att vi först och främst ska se till att alla länder i EU följer EUlagstiftningen, vilket tyvärr inte sker. Därefter vill vi dra med EU till den svenska standarden i stället för att sänka oss till den europeiska standarden. I så fall finns det ju ingen anledning att köpa svenskt, om det inte finns något mervärde med att vi har det svenska djurskyddet, den svenska kemikalielagstiftningen och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! Tack för svaret, Emma Nohrén!

Att det är ett merpris i butik på svenskt kött handlar knappast om att det är dyrare att producera. Det är inte så bönderna får betalt när de säljer sina varor: Kolla här, det kostar 100 kronor mer att producera, alltså får vi de pengarna.

Det handlar snarare om att man kan sälja på andra mervärden, till exempel att det är svenskt, att vi har bra djurskyddskontroll eller att vi i Sverige har lantbrukare som är otroligt skickliga på att producera bra kvalitetslivsmedel.

Man kan se utvecklingen för svenskproducerade livsmedel. Från 2005 har det varit en dramatisk nedgång som har fortsatt hela tiden. Det är inget som jag beskyller den här regeringen för, men det är lite grann den frågan som vi behöver diskutera. Vi måste vända produktionen och vända den gemensamt. Det är egentligen en uppmaning till Miljöpartiet, som en del av regeringen, att försöka bredda livsmedelsstrategin och verkligen ta med alla partier, så att vi får konkreta lösningar där vi kan få resultat för det svenska lantbruket och för den svenska landsbygden.

Herr talman! Jag tror att vi i stort sett är överens om att vi vill ha en god och bra produktion i Sverige och att det ska vara lönsamt för svenska bönder att ha den standard som man har i dag och att den också ska öka. Det är förfärligt att ett av de bästa djurhållarländerna i världen har minskad produktion. Det borde snarare vara vi som premieras.

När det gäller livsmedelsstrategin är meningen att alla partier ska få vara involverade i framtiden. Strategin är på gång, och jag hoppas att den kanske inte löser allt men att vi får en strategi att gå framåt med när det gäller att få bättre och ökad livsmedelsproduktion i Sverige.

Herr talman! Jag tänkte att jag skulle avsluta kvällen genom att prata lite om minigrisar. Som ni har längtat efter det!

Minigrisar har funnits i Sverige som sällskapsdjur sedan 80talet. Hur många som finns i Sverige just nu är lite svårt att uppskatta, eftersom det inte finns något separat register för just minigrisar. Ett tusental är väl en rimlig gissning.

Minigrisen är inte en egen ras - det finns ingen rasstandard - utan alla grisar som väger under 80 kilo när de är vuxna, vilket de är vid ungefär fem års ålder, räknas som minigrisar. 80 kilo låter onekligen inte speciellt "mini". Men om man jämför med ett slaktsvin på ungefär 300 kilo är det definitivt "mini".

De borde för övrigt snarare heta "kelgrisar". Teacup och mikrogrisar, som ni säkert har sett på bild någon gång och folk bär omkring på, de finns inte. De har heller aldrig funnits. Det är små pyttegrisar som borde få vara med sin mamma i stället. Glöm att du kan ha en gris i en tekopp eller i en väska för den delen! Det skulle möjligtvis vara en väska på hjul, ett litet tag, tills grisen har ätit upp väskan. De flesta minigrisar brukar landa på 35-40 kilo när de räknas som minigrisar. Tänk er en bullterrier!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

När man har en minigris ställs man inför ett par problem, förutom dem som grisen själv ställer till med. Trots att många av grisarna lever inomhus med den mer mänskliga delen av familjen och aldrig någonsin träffar andra grisar räknas inte minigrisar som sällskapsdjur utan som svin, det vill säga klövbärande boskap, och de skiljs inte från produktionsdjuren i lagstiftningen.

En minigrisägare måste ha ett SE-nummer från Jordbruksverket. Det i sig är inget större problem, för det är bra att ha koll på grisarna. Men problemet är att man i lagstiftningen inte har gjort skillnad på om det handlar om en enda gris eller 500 grisar. Jag kan lova att grannarna, om inte annat, undrar lite grann hur många det är tänkt att man ska ha.

Dessutom ska grisarna vara märkta, antingen med bricka i örat eller med tatuering. Men det är inte jättemysigt att ha någon i soffan som har en stor plastbricka eller metallbit i örat, och dessutom är öronen för små, så de får inte plats.

I svaret på motionen hänvisar man till ett direktiv från 2008. Om det är ett EU-direktiv borde rimligen samma sak gälla i hela EU. Men i Finland fungerar det alldeles utmärkt att chippa grisarna. Det borde med andra ord fungera alldeles utmärkt även här. Och är det inte ett EU-direktiv kunde man ändra lagstiftningen, vilket var poängen med motionen.

Sedan gäller det vaccinationen. Det behöver alla djur inklusive minigrisar. Problemet är att svinvaccin kommer i väldigt stora doser, för det är tänkt för produktionsdjur. Det gör att vi får slänga enorma mängder vaccin, och det är ganska dumt.

Eftersom minigrisen räknas som ett produktionsdjur gäller heller inte samma regler vid sjukdom eller om något djur skulle dö, vilket de ju gör allihop förr eller senare. Det går heller inte att försäkra dem på samma vis, åtminstone inte mot något som grisen de facto kan råka ut för.

I svaret på motionen skriver man att det inte pågår något arbete med att jämställa minigris med sällskapsdjur och att man heller inte kan det enligt gällande lagstiftning.

Återigen: Det var lite grann det som var poängen med motionen, för det behövs tydligare rekommendationer och föreskrifter och ett samlat regelverk kring vad en minigrisägare ska tänka på, uppfylla och rätta sig efter. Det har blivit bättre, men det kan bli mycket bättre än så. Mer behöver göras, om inte annat så för djurskyddet, som har varit uppe här tidigare.

Det är helt okej att utan tillstånd ha fågelspindlar och skorpioner som sällskapsdjur - men inte minigris. Att kunna spåra grisarna vid sjukdomsutbrott, javisst, men sedan finns det en massa lagtexter som bara är krångliga! För kaniner skiljer man i lagtexten på produktionsdjur och de gulliga vi har i bur hemma. Vi borde kunna göra samma sak med grisen.

Det är dags att skilja svinen från grisarna! Bort med arga nassar och fram för fler glada grisar!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 mars.)