Interpellationssvar - 2015-11-12

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat närings- och innovationsminister Mikael Damberg om ministern och regeringen är beredda att ompröva sin syn på RUT och ROT för att behålla viktiga vägar in på arbetsmarknaden för nyanlända.

Eftersom frågeställningen berör arbetsmarknad och nyanländas etablering besvarar jag frågan.

Skatteverket uppskattar att det för 2014 betalats ut nästan 17 miljarder kronor i ROT-avdrag. Samtidigt som kostnaderna för ROT-avdraget skenar råder det en akut bostadsbrist. Regeringen avser att begränsa nuvarande subvention av renovering, om- och tillbyggnation och använda pengarna som frigörs för att bland annat öka byggandet av nya bostäder. Genom att öka investeringarna i infrastruktur och bostäder skapar vi jobb här och nu och förutsättningar för jobb på sikt.

Regeringen avser även att förändra RUT-avdraget så att det riktas mer till vanliga barnfamiljers och pensionärers behov av hushållsservice. De föreslagna förändringarna bedöms ha mycket begränsade effekter för kunder och företagare i RUT-branschen samt på sysselsättningen och de nyanländas situation på arbetsmarknaden.

Regeringen och allianspartierna enades den 23 oktober om vissa insatser för att säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända. I överenskommelsen föreslås bland annat att RUT-avdraget också ska omfatta utökat trädgårdsarbete, flyttjänster och it-tjänster i hemmet.

Regeringens ambition är att fler nyanlända ska komma i arbete eller utbildning under etableringstiden. I budgetpropositionen för 2016 tar regeringen ett helhetsgrepp och föreslår flera investeringar som ska leda till en snabbare etablering på arbetsmarknaden, däribland en stor valideringssatsning och en rejäl höjning av ersättningen till kommunerna för mottagande av nyanlända.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

Resan med reformerna ROT och RUT kommer dels ur konjunkturåtgärder, dels ur att svarta jobb blivit vita med pensionsgrundande inkomster och försäkringar. Det är reformer som har tjänat oss väl för att få hjulen att snurra i vårt land med företag och arbetstillfällen, inte minst ur två aspekter.

Det fanns en tid under den senaste finanskrisen då Sverige behövde en rejäl knuff i den egna konsumtionen då företag slutade få in ordrar. Det påverkade många stora och medelstora företag men också små företag, inte minst hantverkare som skulle kunna göra jobb i hemmen och därmed elda på konsumtionen.

Så har då också skett, vilket arbetsmarknadsministerns summa för ROT-avdraget visar på. Det som summan inte svarar på är hur mycket pengar som sektorn med ROT-avdraget gett till staten för att personer har anlitat företag vitt för att få deras tjänster tillhandahållna. Detta var förut ett stort problem.

De andra som har gjort att reformerna tjänat oss väl är att de har gynnat företag och arbetstillfällen, inte minst för kvinnor inom RUT, och då även kvinnor som stått långt från arbetsmarknaden. Inte minst har detta gett kvinnor som kommit från andra länder en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, med lägre trösklar. De har kanske startat eget efter en tid och sedan kunnat anställa fler.

Statistik från Konjunkturinstitutet, Skatteverket och SCB är ett tydligt kvitto på att alliansregeringens reformer på dessa områden har varit steg i rätt riktning. Om man nu tänker sig att ROT och RUT får fortsätta på det sätt de används kommer användandet att öka, och det är stor potential för en reform som vinner mark och växer mer och mer över tid. Uthållighet i reformen ger fler kunder, fler arbetstillfällen och fler företag. Det behövs en långsiktighet.

Reformerna har många fördelar. De är som jag ser det en viktig del av näringspolitiken, därav min fråga till näringsminister Damberg utifrån näringsutskottets arbete med att bekämpa svartjobb och för att skapa nya växande marknader. När jag blickar framåt ser jag ett arbetsliv där kvinnor och män på lika villkor tar plats på arbetsmarknaden. I den kontexten är jag övertygad om att också de här reformerna och ett antal fler skapar möjligheter för stjärnfamiljer att få ihop sitt livspussel.

Vårt samhälle har förändrats. Jag menar att det är viktigt att se tjänstesektorn i ljuset av framtiden och vad den kan erbjuda för funktioner. De här tjänsterna kan skapa möjligheter för många människor. Där delar jag övertygelse med mitt parti.

Med detta resonemang är vi också inne på arbetsmarknadspolitik, vilket är arbetsmarknadsministerns område. Jag kan konstatera att reformerna har gett positiva effekter på sysselsättningen samtidigt som antalet vita jobb har ökat, inte minst för kvinnor. En ökad efterfrågan på RUT-tjänster bidrar till högre sysselsättning i en bransch som för många kan bli det första steget mot en etablering på arbetsmarknaden. Dessa jobb är oerhört viktiga, bland annat som instegsjobb för dem som kommer hit.

Konjunkturinstitutet har rapporterat om hur svarta jobb blivit vita. Statistiska centralbyrån har lämnat en redogörelse för hur avdraget för hushållsnära tjänster har öppnat för ökat företagande, och då finns återigen utrikesfödda kvinnor i statistiken. Skatteverket och SCB visar att två tredjedelar av dem som använder avdraget tjänar mindre än 32 000 kronor i månaden.

Almega rapporterar att RUT-avdragen ökar. 570 000 personer har gjort avdrag, vilket är 30 500 fler än för ett år sedan. Kanske skulle man kunna tro att detta är ett storstadsfenomen, men så är det faktiskt inte. Dorotea, Sorsele, Osby, Aneby och Grästorp är kommuner där det ökar.

Jag välkomnar att regeringen i överenskommelsen den 23 oktober enades om vissa insatser där RUT-avdraget finns med och som omfattar utökat trädgårdsarbete, flyttjänster och it-tjänster i hemmet, men jag skulle också vilja se en långsiktighet i detta, därav min fråga till ministern.

Fru talman! Företagande och entreprenörskap är inget som vi politiker skapar, hur gärna vi än skulle vilja det. Men vi kan i vart fall ge rätt förutsättningar och stimulera detta genom reformer.

Vi i Moderaterna är tydliga med att vi vill se en utveckling av ROT och RUT, inte en avveckling som regeringen ger uttryck för genom kraftiga sänkningar av avdragsrätten. Regeringen planerar att sänka RUT från dagens 50 000 kronor per person och år till 25 000 kronor per person och år. När det gäller ROT gör man en sänkning från 50 till 30 procent.

I Moderaternas budget ligger ROT- och RUT-avdragen kvar på samma nivåer som under alliansregeringstiden. Dessutom vill vi gärna se en utökning, så att de även omfattar flyttjänster. Flyttjänsterna kommer att kosta ungefär 550 miljoner kronor årligen och ge 1 000 nya jobb. Det är jobb som verkligen behövs, och det finns de som verkligen behöver dem.

Fru talman! Rekordmånga svenskar har hittills under 2015 nyttjat RUT-avdraget. Fram till september i år är ökningen hela 9 procent. Jag har tillsammans med interpellanten AnnCharlotte besökt ett av alla de företag som sysslar med hushållsnära tjänster i Helsingborg. I och med regeringens förslag kommer de att få vidta åtgärder. Antagligen kommer de att behöva höja priserna, men de såg det som ganska svårt i och med att svartjobben kommer att öka i branschen. Denna bedömning är det inte bara jag som gör, utan även Näringslivets skattedelegation och Svenskt Näringsliv delar den.

Vi ska inte glömma bort att denna reform har sänkt trösklarna till arbetsmarknaden, där svarta jobb har blivit vita och där arbetstagarna har fått både pensionsgrundande inkomster och försäkringar.

Enligt statistik från SCB ökade antalet företagare inom lokalvård med hela 24 procent på tre år sedan RUT-avdraget infördes. Detta kan jämföras med den totala ökningen under samma tid, som var på 7 procent. Av de nya företagarna utgjorde kvinnorna 59 procent. RUT är dessutom en sektor inom vilken många utrikesfödda kvinnor har startat företag. Av de 950 nya företagarna var 63 procent utrikesfödda.

Vi har en regering som kallar sig feministisk, vilket jag personligen kan tycka är lite förmätet då halveringen av RUT kommer att slå mot framför allt kvinnliga företagare. Det är ju faktiskt inte vad man säger som räknas utan vad man gör.

Fru talman! Jag vill se feministiska förslag på riktigt, inte förslag som motverkar kvinnligt företagande.

Fru talman! Jag kunde inte låta bli att gå upp i debatten, då den här frågan är väldigt viktig. Det handlar också om varför man från regeringens sida valde att göra denna förändring, en försämring av RUT. I de tidigare debatter vi har haft här liksom när man i budgeten proklamerade att man skulle göra denna försämring har finansministern sagt att man inte anser att skattebetalarna ska subventionera rengöring av inomhuspooler eller anställning av bartendrar.

Jag har då återkommande ställt frågan till regeringen om man har tagit reda på hur många inomhuspooler som har rengjorts tack vare RUT-avdraget. Det var ju detta man hänvisade till när man presenterade försämringen. Man gjorde det till något slags klasskampsretorik. Men jag har inte fått något svar på min fråga. Därför undrar jag om statsrådet har ett svar på den frågan i dagens debatt: Har detta varit ett problem? Hur många inomhuspooler har rengjorts med hjälp av RUT-tjänster?

En annan sak som är intressant när det gäller denna fråga är att man argumenterar för försämringen genom att säga att det är bara 1 procent som den berör. Då är frågan varför man ska göra försämringen över huvud taget. En sådan här försämring skapar egentligen bara osäkerhet inom branschen. I Danmark har vi sett hur den osäkerheten och de förändringar som har gjorts har skapat oro i branschen. Man har inte fortsatt att anställa de människor som behövs. Långsiktighet är alltså väldigt viktigt, i synnerhet för den som är företagare och behöver veta vad som kommer att gälla framöver.

Sedan är det i och för sig glädjande att ni har valt att utvidga RUT när det gäller vad man ska kunna använda det till. Det handlar om exempelvis trädgårdstjänster och annat. Vi är glada för att regeringen har valt att svälja det. Men min fråga är: Har det varit ett problem med att man har använt RUT-avdraget till att rengöra inomhuspooler, och hur många inomhuspooler har i så fall rengjorts?

Fru talman! Här går det upp ett pärlband av moderater som, får man säga, lite grann slåss mot väderkvarnar.

Regeringen föreslår att RUT-avdraget ska behållas. RUT-avdraget har med stor sannolikhet bidragit till att svarta jobb har blivit vita och till att det har blivit fler jobb i sektorn. Därför väljer regeringen att behålla RUT-avdraget och gör endast marginella förändringar. Vi har också nu i en överenskommelse med sex partier föreslagit att vi ska utöka RUT-avdraget, till exempel till flyttjänster, som nämndes här i debatten.

Det är alltså lite grann att slåss mot väderkvarnar att måla upp regeringen som en stor fiende till RUT-avdraget.

Eftersom vi behåller RUT-avdraget - det är samma avdrag som tidigare - har jag svårt att se varför det ska leda till att företag tvingas höja priserna. Subventionsgraden är kvar på samma nivå som tidigare.

När det gäller ROT däremot är det faktiskt en försämring. ROT-avdraget behålls, men det blir ett lägre avdrag än vad det har varit. Bakgrunden till det är att vi har en ohyggligt bekymmersam bostadsbrist i landet. Och vi har under många års tid sett att alltför mycket av bostadssektorns kapacitet har gått till att bygga om kök och verandor. För lite har gått till att bygga nya bostäder.

Vi tycker inte att man ska ta bort ROT-avdraget, men vi har gjort en lite annan balanspunkt. Det har vi gjort eftersom vi behöver frigöra både resurser och arbetskapacitet för bostadsbyggande. För mig som arbetsmarknadsminister är det oerhört angeläget, eftersom bostadsbristen har en bevisat hämmande effekt på tillväxten och är ett viktigt skäl till att vi har en arbetsmarknad där många lediga jobb i dag inte kan tillsättas. Därför är det akut. Det handlar om att vi kan frigöra resurser och kapacitet för bostadsbyggande. Det kommer också fortsättningsvis att vara subventionerat att använda ROT-tjänster.

Fru talman! Det är positivt att höra arbetsmarknadsministern prata för de här tjänsterna. Jag är dock inte av uppfattningen att det helt är att slåss mot väderkvarnar. Jag hörde arbetsmarknadsministern på tv för ett antal dagar sedan, i samband med att Miljöpartiet flaggade för fler jobb inom RUT-sektorn, peka på oron för att det kan uppstå klyftor.

Men steg in på arbetsmarknaden och sänkta trösklar för att få arbete är för mig ett tillträde till arbete och inkomst. Jag ser det som väldigt bra i livet. Det är ett första steg mot olika vägar framåt. Antingen trivs man med sitt jobb och fortsätter, eller så studerar man längs vägen. Man kan också komplettera en utbildning som man redan har och göra någonting av den eller skaffa sig ett annat yrke.

Det finns även möjlighet att bli duktig på det man gör inom RUT-sektorn och starta ett eget företag. Det är också en väg framåt. Detta har många kvinnor gjort, även de som stått långt från arbetsmarknaden.

Jag har hemma i Skåne träffat och samtalat med ett par av dem som driver eget företag. Jag har också träffat företag som drivs i familjeregi där man erbjuder tjänster för äldre personer. Här kan man se en annan sida av effekterna med ROT och RUT. Det är personer som har mer att ge, som har skolat om sig under livet från att ha haft hantverksyrken eller som väljer att utföra RUT-tjänster på timmar efter eget önskemål. De arbetar för att ha lite mer pengar i månaden att röra sig med. Samtidigt utför de tjänster för äldre, som är i behov av tjänsterna och som vill köpa dem.

Det här är för mig en pusselbit av många. Det är personer som i andra änden av livet har gott om tid efter pensionen. De har tid att även ha en social stund när de utför sitt arbete hos de äldre. Några av dem berättade att de till och med hade gått upp i vikt, för de fick "gofika". Detta är alltså ett smörjmedel i vårt system som påverkar annat än bara jobben när det gäller ROT- och RUT-sektorn.

Det är ännu en reform som fallit väl ut och som länkar in i RUT och ROT, nämligen reformen som handlar om att man får behålla mer pengar när man fortsätter att arbeta efter pensionsavgången. Nu har regeringen gått ut och sagt att man tänker titta på förslag om att höja pensionsåldern, vilket man var emot tidigare. Man vill inte ha kvar den fortsatta stimulansen av sänkt skatt, jobbskatteavdrag, för dem som arbetar. Det är feltänkt, tycker jag.

Jag ser att det går att utveckla ROT och RUT. Där finns det möjligheter att uppnå inte bara arbete och inkomster utan även pluseffekter och mervärden.

I sitt svar tar arbetsmarknadsministern upp att ROT-avdraget skenar samtidigt som det är en akut bostadsbrist. Det nämnde arbetsmarknadsministern nu igen. I det sammanhanget kan man titta på de här frågorna utifrån en annan aspekt, nämligen den som handlar om de statliga bolagen, till exempel Akademiska Hus. Akademiska Hus förvaltar universitet och högskolor. De har fått ett nytt och bredare uppdrag som handlar om att även kunna bygga och förvalta studentbostäder. Samtidigt med det breda uppdraget har regeringen talat om bostadsbrist. Under 2015 görs det en utdelning på 1,45 miljarder kronor, som bolagsstämman fastslagit under våren. Därefter, på en extra bolagsstämma den 19 oktober, beslutas det om en extra utdelning på 6,5 miljarder kronor.

Det här går inte ihop. Speciellt märkligt tycker jag att det blir när Socialdemokraterna under åtta års tid, med alliansregeringen, har predikat om hur mycket som behöver göras inom infrastrukturen. Det är ett eftersatt område sedan många decennier som det tar tid att bygga upp, förnya och förändra.

Nu väljer regeringen dessutom när det gäller det statligt ägda bolaget SJ att göra på liknande sätt. På en bolagsstämma i april delades det ut 229 miljoner. I september hölls en extra stämma. Där var det 1,7 miljarder i vinstutdelning från bolaget, som ansvarar för vitala delar av rikets infrastruktur och dess funktionssätt.

Arbetsmarknadsministern! Hur ska man investera, och hur ska man förstå det här med att infrastruktur och bostäder ska göras samtidigt som man tar pengar från bolagen?

(forts. § 10)

Svar på interpellationer

Herr talman! Jag har några kommentarer på det som statsrådet pratade om tidigare. Det pratades om att slåss mot väderkvarnar likt Don Quijote. Det anser jag inte att jag, Erik och Ann-Charlotte gör i dag. Vi slåss för mer företagande.

Jag har en liten fundering. Man är inte sämre än att man kan ändra sig, finns det ett uttryck som heter. Så verkar det vara med statsrådet Johanssons kollega statsrådet Damberg - tyvärr, får jag säga denna gång. År 2010 skrev han en debattartikel i Svenska Dagbladet. Han skrev: "Skattereduktionen för hushållsnära tjänster till barnfamiljerna bör därför öka. Till skillnad mot vad den omfattande debatten kanske givit sken av, så är kostnaden för dagens skattereduktion för de hushållsnära tjänsterna relativt måttlig."

Det finns ju mycket som man vill kommentera i det citatet, men jag funderade lite på det här med barnfamiljerna och utökningen som din kollega statsrådet Damberg då pratade om. Jag vill med anledning av detta ställa en fråga till statsrådet Ylva Johansson. Finns ambitionen att öka RUT-avdraget för barnfamiljer fortfarande kvar? Regeringens nu liggande förslag går stick i stäv med detta. Det klingar rätt illa med den ambitionen om den fortfarande ligger kvar.

Sedan vill jag avslutningsvis poängtera att RUT- och ROT-avdragen inte innebär att man får mer pengar från staten utan att man får behålla mer av sina intjänade och skattade pengar.

Herr talman! Jag ställde frågan tidigare om anledningen till att försämra RUT, och då fördes det fram att man inte ska städa inomhuspooler eller ha bartender hemma. Grunden till det är den här klasskampsretoriken. Jag tror att Socialdemokraterna har oerhört svårt med denna fråga. Det är en reform som har varit mycket populär och som har gjort svarta jobb vita. Det måste vara svårt att vara socialdemokrat och bestämma sig i den här frågan, och då väljer man att halvera.

När jag frågade hur många inomhuspooler som hade rengjorts med hjälp av RUT-avdraget fick jag inget svar. Jag har forskat lite i frågan med hjälp av riksdagens utredningstjänst, som lustigt nog förkortas RUT. De kunde inte få fram hur många inomhuspooler som har rengjorts med hjälp av RUT-avdraget. Min konklusion när det gäller försämringen är att det här är ren klasskampsretorik och att man vill tala om för svenska folket att avdraget används till någon sorts lyxkonsumtion som det faktiskt inte används till. I själva verket handlar det inte om lyxkonsumtion utan om att få vardagen att gå ihop för tusentals familjer runt om i landet.

Vi har också sett att användandet av RUT-tjänster har ökat. Man skulle kunna tro att det bara var i Stockholm, men ute i övriga landet har det ökat mycket. Det här är en bra reform som ska finnas kvar. Jag förstår inte varför regeringen väljer att försämra det hela.

Herr talman! Till Ann-Charlotte Hammar Johnsson som tydligen hade hört mig säga i tv att RUT-avdrag skulle leda till ökade klyftor vill jag säga att du måste ha missuppfattat eller lyssnat dåligt. Det är inte min uppfattning, och det är inte heller vad jag har framfört i tv.

När man genomför skattesänkningar för vissa tjänster eller vissa grupper är det en viktig fråga hur det ska finansieras. Det påverkar naturligtvis utfallet när man genomför skattesänkningar, och det finns ju alltid en alternativ användning för pengarna. Men regeringen behåller RUT-avdraget. Den 23 oktober presenterade jag som representant för regeringen förslag om utökning av RUT-avdraget för flyttjänster, trädgårdstjänster och it-tjänster i hemmet.

Till Erik Andersson som verkar ha en fixering vid rengöring av inomhuspooler - det har inte jag - vill jag säga att det är lätt att vara socialdemokrat. Mitt fokus är jobben, och då tror jag att det leder till en återvändsgränd att fokusera på rengöring av inomhuspooler. Jag tror att det är en mycket begränsad del av RUT-avdraget som hittills har använts till detta, och jag tror att den användningen kommer att fortsätta vara begränsad. Erik Andersson beskrev det som att tusentals familjer ska få ihop vardagen med hjälp av RUT-avdrag, och jag tror inte att de kommer att påverkas av en förändring som gäller inomhuspooler. Det är alltså inget fokus för mig.

Herr talman! Jag vill säga till arbetsmarknadsministern att rätt ska vara rätt. Jag hörde ökade klyftor på tv:n och skrev ned det. Men om jag har hört fel beklagar jag det.

Det är bra. Det handlar om viktiga jobb för att man ska komma in på arbetsmarknaden. Jag vill understryka att RUT-avdraget innebär lägre trösklar in på arbetsmarknaden. De blir en sorts instegsjobb som är oerhört viktiga pusselbitar. Jag är glad över överenskommelsen som gjordes den 23 oktober. Men jag tror också att långsiktighet behövs. Det är den som jag, Erik och Ulrika är ute efter i våra inlägg. Vi ser dem som vardagsjobb.

Det är som sagt också en jämställdhetsreform. Jag vill understryka att jag tror att den kommer att ge mycket bättre effekter än en pappamånad, som man inte har kunnat se de effekterna av.

RUT-avdrag är en pusselbit i vardagen för familjer, inte bara här och nu utan även framöver. Jag tänker mig att vi kommer att få se mycket mer av den sektorn växa fram. Det är en arbetsskapande åtgärd.

När det gäller valideringen, som arbetsmarknadsministern tog upp i sitt svar, tycker jag att det är bra att man jobbar med frågan och inser att den har legat långt efter. Upphandling gör att de tjänsterna kan bli väldigt precisa och kan leda till snabbare handläggning med bibehållen kvalitet.

Det är också bra att det ges ersättningar till kommunerna. Det tar lite lång tid. Det är gamla lösningar. Jag har förstått att man faxar in papper i dag. Det känns lite gammalmodigt och leder till en tröghet i systemet som blir tungt i ett sådant läge som vi befinner oss i. Det talas om en nio månader lång procedur för att få in papperen till Migrationsverket.

Sist men inte minst sa Ylva Johansson, som jag uppfattade det i alla fall, att det är pragmatik när det gäller vardagsjobb och att man lyfter på alla stenar. Det tackar jag för.

Herr talman! Jag återkommer till att jag anser att Moderaterna slåss lite mot väderkvarnar. Regeringen behåller RUT-avdraget. Vi har också, tillsammans med fyra borgerliga partier, föreslagit en utökning av RUT-avdraget. Att därmed måla upp att regeringen skulle vara stor motståndare till detta tycker jag är att slåss mot väderkvarnar.

Jag vill också säga att vi har mycket stora utmaningar att lösa på arbetsmarknaden. Många av dem löses inte med RUT-avdrag. En av de största utmaningarna är att vi i dag har rekordmånga lediga jobb som inte tillsätts, och vi har en dåligt fungerande arbetsmarknad. För att den ska fungera bättre krävs stora investeringar i utbildning. Det krävs en radikal reformering av arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitik, och det krävs kraftiga satsningar på bostadsbyggande. På så sätt kan människor utbilda sig till och flytta till de lediga jobben.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Michael Svensson har frågat mig vilka reformer jag avser att ta initiativ till för att fler elever på yrkesprogrammen inom gymnasieskolan ska nå ett godkänt slutbetyg.

Jag vill inleda med att säga att Michael Svenssons intresse för att fler ska ta examen från gymnasieskolans yrkesprogram gläder mig. Att fler ska välja yrkesprogram och att fler unga ska fullfölja en gymnasieutbildning är prioriterat i regeringens politik för gymnasieskolan.

Allting börjar med en bra lärare, och lärarna är centrala för att fler ska klara gymnasieskolan. Regeringen genomför nu flera åtgärder för att stärka lärarnas kompetens och göra läraryrket mer attraktivt. I budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1) föreslår regeringen att satsningarna Lärarlyftet II och Matematiklyftet förlängs. Regeringen föreslår dessutom att satsningen på behörighetsgivande utbildning för obehöriga yrkeslärare förstärks, eftersom en stor andel av de lärare som undervisar på gymnasieskolans yrkesprogram inte är behöriga. Regeringen avser även att återkomma i frågan om huruvida yrkeslärare på sikt bör omfattas fullt ut av kravet på lärarlegitimation.

Regeringen genomför även satsningar på att höja kvaliteten i yrkesprogrammen. Bland annat föreslås i budgetpropositionen för 2016 satsningar för att höja kvaliteten i det arbetsplatsförlagda lärandet, och uppdraget till Skolverket att genomföra handledarutbildning bör förlängas.

Elevernas rätt till särskilt stöd uttrycks tydligt i skollagen (2010:800). Statens skolinspektion har emellertid i sin tillsyn konstaterat att huvudmännen har många brister när det gäller bedömningsområdet särskilt stöd. Jag menar att det är allvarligt att elever inte får det stöd som de har rätt till.

En tidig åtgärd som regeringen vidtog när den tillträdde var att tillsätta en gymnasieutredning. Utredningen ska bland annat se över bestämmelserna om stödåtgärder i gymnasieskolan och överväga möjligheter till särskilda anpassningar av utbildningen i gymnasieskolan. Utredningen ska också föreslå åtgärder som stärker ungdomars förutsättningar och motivation att fullfölja en gymnasieutbildning (dir. 2015:31). Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2016.

Regeringen gör också andra insatser för att fler ska kunna fullfölja en gymnasieutbildning. Bland annat föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2016 att elevhälsan ska förstärkas och utvecklas. Skolinspektionen har i sin kvalitetsgranskning av insatser för att förebygga avbrott från yrkesprogrammen uppmärksammat betydelsen av en väl fungerande elevhälsa. I regeringens satsning ingår bland annat personalförstärkningar inom elevhälsan, och satsningen ska samordnas med regeringens insatser för att stärka tillgången till lärare med specialpedagogisk kompetens.

Avslutningsvis vill jag nämna att regeringen har gett Skolverket i uppdrag att ta fram och genomföra nationella skolutvecklingsprogram som riktar sig till huvudmän och skolor. Insatserna ska bestå av olika kompetensutvecklings- och stödinsatser. Insatserna ska bland annat syfta till att stödja lärare och annan personal i arbetet med att ge elever i behov av särskilt stöd det stöd de behöver.

Sammantaget konstaterar jag att regeringen gör en lång rad insatser för att förbättra genomströmningen i gymnasieskolan.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Vi har alla ett intresse av att lyfta yrkesutbildningarna i Sverige. Jag tror att vi kan hitta flera beröringspunkter där vi kan komma fram till goda resultat. Ska vi vara riktigt ärliga kan vi säga att yrkesutbildningarna har behandlats ganska styvmoderligt under väldigt många år nästan oavsett - jag får nog vara villig att erkänna det - vem som har suttit vid regeringsmakten.

Vi kan gå tillbaka lite grann. Man kan säga att de stora avhoppen i gymnasieskolan började när den tvååriga yrkesskolan i början av 90-talet blev treårig. Sedan märkte vi en viss trend 2008, då söktrycket minskade. Eftersom jag gillar ärlighet i politiken kan jag säga att det verkar som att den trenden har förstärkts av den nya gymnasieskolan. Det är klart att vi måste göra någonting åt det, för det är mycket allvarligt. Nu finns visserligen samma bild och trend i flera länder, men det är en klen tröst för de svenska elever som kanske väljer fel.

En del av detta tror jag tyvärr beror på en politisk agenda och i vissa fall på ganska många missförstånd. Efter införandet av Gy 2011 var det faktiskt ledamöter i denna kammare som på fullt allvar hävdade att yrkesprogrammen var en återvändsgränd. Jag har hört flera SYV, inte minst på gymnasier med mycket praktisk utbildning, som verkligen har trott att yrkesprogrammen inte kan leda vidare och att det inte finns någon möjlighet att läsa in grundläggande högskolebehörighet.

Här kommer vi, kan man säga, till en kärnfråga. Socialdemokraterna har, tycker jag, under ganska många år kanske nedvärderat det vanliga arbetet, som just utförs av arbetare och hantverkare som inte har någon akademisk examen. Det är kanske en liten skillnad i hur vi ser på olika yrken och yrkesprogram. Jag menar, men det ska jag be att få återkomma till, att vi inte ska ha ett A-lag och ett B-lag i gymnasieskolan.

Ska alla bli akademiker? Nej, jag tror inte att alla ska bli akademiker. Alla vill inte det. En del saknar kanske möjligheter eller intresse av att läsa vidare. Däremot är det jätteviktigt, tycker jag, att alla vägar hålls öppna och att det finns stora möjligheter att komplettera och att senare i livet byta bana och läsa kurser som man inte hann med eller ville läsa tidigare.

Detta tror jag blir än viktigare i framtiden. I dag är vår kunskap ganska liten om alla de nya yrken som kommer att finnas om 20 år. Likaså kommer många av dagens yrken inte att finnas om 20 år.

Inom vissa sektorer kan man faktiskt, även om jag blev starkt ifrågasatt på en Sacokonferens när jag hävdade detta, tala om en viss överutbildning. Det finns många företag och industrier i dag som inte alltid behöver en civilingenjör utan kan nöja sig med en högskoleingenjör eller en gymnasieingenjör.

Men då kommer vi naturligtvis åter till frågan: Hur ska vi få fler att gå yrkesprogrammen? Jag har flera funderingar. Jag tror bland annat att studie- och yrkesvägledarna kommer in här. De har en jätteviktig roll att spela - detta återkommer vi till i en annan interpellationsdebatt. Det handlar om bättre information och en allmän attitydförändring i fråga om yrkesprogrammen. Jag återkommer strax till mer om detta.

Fru talman! Tack, än en gång, Michael Svensson! Jag är glad över att vi delar samma entusiasm inför yrkesprogrammen och yrkesutbildningar. Jag är glad över att Moderaterna på sätt och vis har bytt fot i frågan och väljer att lägga fokus på de här viktiga programmen. Vi vet att de är betydelsefulla för att elever enkelt ska få jobb men också för att arbetsmarknaden ska få en bra kompetensförsörjning.

Jag beklagar dock att vi under de senaste åtta åren har sett hur den tidigare regeringen på många sätt har stigmatiserat yrkesprogrammen. I många fall har det låtit som att programmen är ett säralternativ för vissa i stället för ett huvudalternativ för alla.

Vi vet att arbetsmarknaden skriker efter kompetens från de här programmen. Jag träffar regelbundet företrädare för industrin som säger: Utbilda fler så att vi kan anställa dem! På samma sätt är det när det gäller välfärden. På samma sätt är det när det gäller handeln och flera andra. Yrkesprogrammen är på många sätt viktiga matchningsmedel på arbetsmarknaden.

Jag är i alla fall glad för att vi nu kan finna varandra i de här frågorna. Jag hoppas att vi framför allt kan prata upp statusen för yrkesprogrammen och börja tala om varför de är viktiga för framtidens Sverige. Svensk yrkesskicklighet är kanske grunden till att vi är så framgångsrika vad gäller vår export. Vi kan sälja varor och tjänster över hela världen och vara världsberömda för det. Vi har väldigt skarpa hjärnor - de är the best and the brightest. Vi har också väldigt yrkesskickliga människor som kan producera varorna och tjänsterna, vilket är bra för hela vårt land, för hela vår ekonomi och därmed också för vår välfärd.

Tack, än en gång, Michael Svensson!

Fru talman! Nu diskuterar vi visserligen gymnasieskolan, men allting börjar naturligtvis betydligt tidigare.

Det är dessutom så att jag råkar sitta i Gymnasieutredningens referensgrupp. Där är vi naturligtvis begränsade, för där får vi inte prata om grundskolan och hur högstadiet ska kunna "leverera" fler duktiga elever och nå målet att alla ska vara behöriga till de nationella programmen i gymnasiet. Där har vi naturligtvis problem. Men dem kan vi lösa i ett annat forum.

Jag tror att vi måste öka samarbetet mellan gymnasieskolans program - exempelvis handels- och ekonomiprogrammen och kanske teknik- och industriteknikprogrammen - alltså mellan de högskoleförberedande programmen och de rena yrkesprogrammen, också detta i syfte att minska skillnaden mellan yrkesprogrammen och de högskoleförberedande programmen.

Jag är faktiskt också inne på att vi kanske ska höja kraven vid intagningen av dem som vill gå yrkesprogrammen, så att man har samma krav som man i dag har vid intagningen till de högskoleförberedande programmen. Däremot tror jag inte på att sänka några krav alls.

Såvitt jag har förstått i dag är det ungefär 800 elever som skulle kunna drabbas av en sådan förändring. Jag hoppas naturligtvis att man kan lösa det. Det är i alla fall betydligt färre elever än jag tidigare trodde.

Jag tror att detta också är ett sätt att lyfta intresset för yrkesprogrammen och se till att alla förstår att vi inte har några A- och B-lag i gymnasieskolan.

Jag tror också att arbetsmarknadens parter måste in på ett mycket mer aktivt sätt i gymnasieskolan. Det kan handla om alltifrån yrkescollege till av branschen certifierade program och skolor. Här har också studie- och yrkesvägledarna en mycket viktig roll att spela. Vi kommer tillbaka till det sedan. Sedan kan vi fundera på om detta med behörighet kommer att hjälpa till.

Jag har möjlighet att så att säga spela in en del i Gymnasieutredningen, men jag tycker också att det är viktigt att känna statsrådet på pulsen. Tror statsrådet verkligen på fullaste allvar att obligatorisk högskolebehörighet för alla ska hjälpa bland annat de 15 procent av eleverna som står längst från en hägrande examen? I stället måste man kanske gå via motivation och underlätta och schemalägga på ett helt annat sätt. Återigen handlar det även om duktiga studie- och yrkesvägledare, även om vi inte ska belasta den yrkesgruppen alltför mycket.

Fru talman! Jag tackar Michael Svensson för detta. Jag kan i princip skriva under på allt som han sa här. Jag känner att den konfliktlinje som eventuellt finns kanske handlar om just högskolebehörigheten.

Jag har i tidigare sammanhang uttryckt att det är viktigt att enskilda elever, och i detta fall elever som väljer yrkesprogram, ska vara anställbara livet igenom. Då måste de kunna omkvalificera sig i en värld där omställningstakten kommer att vara allt högre. Ekonomin kommer att förändras på så vis att man räknar med att min generation kommer att vara tvungen att byta jobb minst tio gånger under sin livstid. Då är det inte enbart inom en och samma sektor utan mellan olika sektorer och olika branscher. Det innebär att jobb kommer att komma och att jobb kommer att försvinna. Då måste man kunna omkvalificera sig för att kunna ta de nya jobb som kommer. Det är så en modern ekonomi fungerar, och det är därför som vi behöver möjliggöra även för yrkeselever att ta steget in i andra utbildningar när de väl behöver det.

Men jag vill inte vara absolutistisk. Jag vill gärna ha valfrihet. Jag menar att man kan vända på dagens norm och resonemang, där man måste välja till högskolebehörigheten, så att man som enskild elev i stället ska välja bort dessa ämnen om man verkligen inte vill läsa dem. Det är det ena.

Jag ska också besvara frågan om det obligatoriska gymnasiet. Det är en fråga som jag egentligen tror har mindre konfliktkaraktär. Jag är väl medveten om att mitt parti gick till val på detta. Vi tror på att alla ska ta sig igenom gymnasiet eftersom det är så viktigt för etableringen på arbetsmarknaden. Men jag inser också hur det parlamentariska läget ser ut, och det finns andra saker som vi måste börja jobba med i stället för att alla ska klara av sin skolgång. Det handlar bland annat om att fler ska få en bättre undervisning i högstadiet, att vi behöver fler lärare och att de ska få bättre förutsättningar. Det är detta som lägger en bra grund för att alla skolor ska vara bra skolor och för att alla elever ska klara av sin skolgång.

Fru talman! Det kan nog vara än mer stigmatiserande att välja bort något än att välja till något. Men det är möjligt att vi får fundera mer på det.

Jag tror att man också måste fundera på antalet poäng i gymnasiet i dag - 2 500 poäng. Det finns trots allt en hel del luft i systemet. Men det handlar naturligtvis också om pengar och resurser ute i kommunerna. Jag tror att det mycket väl skulle kunna fungera om flertalet elever läste mer än 2 500 poäng.

Låt oss säga att en elev ska läsa in högskolebehörigheten inom sina 2 500 poäng. Då innebär det att ett antal poäng måste tas från yrkesämnena. Men det är många branscher som skriker och säger att man absolut inte får göra det, eftersom de hantverkare som då kommer ut blir odugliga och otillräckliga.

Jag har en helt annan och radikal idé - även moderater kan vara radikala - om att man kanske ska organisera yrkesprogrammet på ett helt annat sätt. Men det kan få bli en cliffhanger till nästa samtal.

Fru talman! Jag tackar Michael Svensson för en bra debatt. Jag tycker, som sagt, att vi håller med varandra om det mesta avseende yrkesprogrammen, vilket är bra. Vi behöver reformer för den svenska skolan som är stabila och långsiktiga och som håller över tid, där både elever och lärare vet vilka villkor som gäller. Många lärare har själva signalerat att de behöver arbetsro, men med det inte sagt att vi inte ska reformera där det behövs. Jag tror att vi under denna debatt har lyckats peka på en hel del saker som behöver åtgärdas.

Jag ser fram emot att få fortsätta detta samtal i andra sammanhang.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Michael Svensson har frågat mig vad jag avser att ta för initiativ för att minska antalet inställda lektioner inom gymnasieskolan.

En inställd lektion är naturligtvis ett problem vad det än beror på, och särskilt för de elever som har stort behov av stöd i sina studier. Många inställda lektioner kan till och med påverka elevernas förmåga att slutföra sin gymnasieutbildning. Regeringens utgångspunkt är att eleverna ska ha en behörig lärare som leder varje lektion.

Elever i gymnasieskolan har en lagstadgad rätt till en viss garanterad undervisningstid för ett helt nationellt program. Elever på de högskoleförberedande programmen har rätt till minst 2 180 undervisningstimmar, och elever på yrkesprogram har rätt till minst 2 430 undervisningstimmar. Det är inte i detalj reglerat hur dessa timmar ska fördelas. Det är huvudmannen för en gymnasieutbildning som ansvarar för att undervisningen schemaläggs så att alla elever har möjlighet att få den garanterade undervisningstiden. I Statens skolinspektions uppdrag ingår bland annat att ha tillsyn över att huvudmännen fullgör sina skyldigheter.

Regeringen tillsatte den 19 mars 2015 en utredning (dir. 2015:31) som bland annat ska analysera och föreslå åtgärder för att alla ungdomar ska fullfölja en gymnasieutbildning. Utredningen ska också se över bestämmelser om stödåtgärder i gymnasieskolan, vilket kan bidra till att fler elever slutför sina studier. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2016.

Regeringen har även beslutat om ett antal satsningar för att förbättra läraryrkets status och för att fler personer ska välja att stanna kvar i yrket. Bland annat har satsningar på kompetensutveckling som syftar till fler legitimerade lärare samt satsningar på bättre lärarlöner och karriärtjänster för lärare genomförts. Förhoppningen är att tillgången på behöriga lärare ska bli större och bättre kunna möta behovet hos skolorna både när det gäller ordinarie lärare och lärarvikarier. Behöriga lärare har också bättre pedagogisk kompetens för att planera undervisningen.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Detta är naturligtvis inte i första hand ett statligt ansvar. Dock har Sveriges riksdag det yttersta ansvaret för lagstiftningen och regeringen, som styr och ska se till att saker och ting efterlevs.

Gymnasiet brottas med flera problem i dag, vilket vi har talat om tidigare. Till detta ska vi nu lägga väldigt många inställda lektioner. Jag har själv två barn som går i tvåan och trean i gymnasiet, så jag är ganska medveten om vilken luft som finns i systemet. Det gäller inte bara i Falkenberg. Det finns inga vikarier att tillgå, och då ställs lektionerna in.

Även om det är föremål för en helt annan debatt tror jag också att dagens poängsatta kursgymnasium bidrar till en hel del luft i systemet. Lägger vi då till att många lektioner ställs in för att det inte finns någon vikarie att tillgå när läraren kanske är sjuk eller ska på någonting annat som bedöms som viktigt blir det stora problem. Naturligtvis resulterar detta i att de studiesvaga och omotiverade eleverna får ännu svårare att klara sin gymnasiegång.

Tyvärr är det nog så att många kommuner helt enkelt snålar in på budgetmedlen till skolan och inte minst till gymnasieskolan. Som jag sa: Även om vi har en kommunaliserad skola ligger trots allt det yttersta ansvaret på statsmakten att tillse att alla elever får en god utbildning. Vi ställer upp målen och beslutar om läroplanerna.

Fru talman! Interpellationen lyfter fram ett viktigt problem. Det är alldeles för många lektioner som ställs in, och vi vet att det kommer att återspeglas i elevers kunskaper i framtiden. Det är alltså ett stort bekymmer. Vi vet också att problemet grundar sig i en lärarbrist. Den har dessvärre funnits under många år och väntas bli ännu allvarligare framöver. Man räknar med att det kommer att saknas 65 000 lärare år 2020, vilket är en väldigt hög siffra. Samtidigt är lärarutbildningen faktiskt den största utbildningen vid högskolan.

Det regeringen nu gör för att möta problematiken är att först och främst satsa på att göra läraryrket mer attraktivt. Fler måste söka sig till lärarutbildningen. Vi gör detta bland annat genom att höja lärarlönerna. Vi dimensionerar också upp lärarutbildningen, det vill säga skapar fler platser så att vi helt enkelt kan utbilda fler lärare. Vi erbjuder dessutom fler en kompletterande pedagogisk utbildning, det vill säga ger fler yrkeskategorier en möjlighet att omskola sig och bli lärare. Det kan egentligen vara två vinster i en om vi lyckas få fler att bli lärare. Att deras förkunskaper och erfarenheter kombineras kan faktiskt förstärka kompetensbasen i skolan.

Detta är alltså ett allvarligt problem, och jag ser gärna att vi förenar oss över blockgränserna för att adressera problematiken. Men jag vill ändå hävda att regeringen har påbörjat ett viktigt reformarbete för att komma till rätta med problemet.

Fru talman! Vi har ett gemensamt ansvar för den svenska skolan. Det delas mellan kommun och stat. OECD har visat, inte minst i våras, att ansvarsutkrävandet är svårt eftersom det är svårt att veta vem ansvaret ligger på. Ingen vet egentligen vem som har det yttersta ansvaret för eleverna i den svenska skolan. Är det ministern, kommunalrådet, rektorn eller läraren? Vem kan det vara? Jag tror att vi måste ha en tydligare rollfördelning, ett större nationellt ansvarstagande för den svenska skolan och en tydligare ansvarsfördelning.

En del av det problem jag tar upp och där statsrådet delar min analys grundar sig naturligtvis i att det saknas lärare. Det är A och O att vi får fler lärare, och här tror jag att det finns jättemycket att göra. Fler måste naturligtvis söka sig till lärarutbildningarna, och de måste göras populärare. Jag tror att det saknas mycket i många lärarutbildningar runt om i Sverige i dag. Jag tror också, även om det inte påverkar just problemet med inställda lektioner, att staten borde genomföra en stor fortbildningssatsning inom ledarskap för lärarna. Jag tror att det skulle underlätta en hel del vad gäller detta.

Kanske måste vi också se över timplanen. Även om jag tror på frihet kan vi kanske inte tillåta vilken frihet som helst, eftersom alla kommuner och skolor helt enkelt inte sköter sig som vi tänkte när vi riggade den svenska skolan.

Fru talman! Jag delar Michael Svenssons uppfattning att vi måste göra allt vi kan för att öka likvärdigheten i den svenska skolan. Inget annat accepteras än att alla skolor är bra skolor och att alla elever får en bra undervisning.

Precis som Michael Svensson pekar på tror jag att en del av problematiken är att styrkedjan i den svenska skolan inte fungerar som den ska. Det är därför regeringen har givit Skolkommissionen i uppgift att jobba med frågan. Skolkommissionen består ju av några av de främsta skolexperterna i både Sverige och världen, samt andra representanter, och man jobbar för att vi ska komma till rätta med frågan.

Det finns dock en annan dimension av styrkedjan jag tror att vi måste diskutera i sammanhanget. Det handlar inte enbart om huruvida det är staten, kommunerna, rektorn eller läraren som styr - även om vi måste komma till rätta med det - utan också om frågan om avregleringen av skolan. Den är relevant i sammanhanget. Vi vet att det dessvärre förekommer exempel på skolor där man kostnadsreducerar av olika skäl, tyvärr ibland för att tjäna pengar. Det innebär att skolor blir utan lärare, och har man ingen lärare blir det lärarlösa lektioner. Läraren kanske ersätts av datorer, eller så ställs lektionerna i värsta fall in.

Detta är en allvarlig defekt i svenska skolsystemet som vi måste komma till rätta med. Styrkedjeproblematiken manifesterar sig alltså både i form av en horisontell problematik, där det handlar om vem som styr den svenska skolan så att den är likvärdig, och i form av frågan hur konkurrenssituationen ser ut och på vilket sätt vi tillåter att våra gemensamma medel används. Jag står för en regering som tycker att skattepengar ska gå tillbaka till skolan. Vi ska se till att vi har en hög lärartäthet så att varje elev får den undervisning den förtjänar.

Fru talman! Nu kanske vi inte ska ta en debatt om friskolor och vinster i skolsystemet, för då skulle vi väl få hålla på till midnatt. Det kanske inte är tillåtet.

Jag tror dock inte att vi är särskilt oense, och om jag ska lägga bara någon sekund på detta tror jag att friskolesystemet har bidragit till initiativtagande och mycket kvalitet i skolsystemet. Sedan tror jag att många politiker alltsedan 1995 ibland har varit naiva och blåögda. De har inte trott att det skulle gå så långt som det i vissa fall har gjort.

Vi ska också komma ihåg att friskolesystemet verkade i tolv år under tidigare socialdemokratiskt styre, fram till 2006. Det har dock gått långt och ibland för långt. Det finns avarter som jag reagerar lika mycket mot som alla andra.

Det finns exempel på naturbruksgymnasier och praktiska program som får 140 000-180 000 kronor per elev och som inte används på ett korrekt sätt. Det ska beivras; det håller jag fullständigt med om. I övrigt ber jag att få tacka för svaret.

Fru talman! Tack, Mikael Svensson, för både inlägget och interpellationen!

Som sagt sätter du fingret på något som är väldigt viktigt, och jag ser fram emot fortsatta samtal om detta.

Överläggningen var härmed avslutad.