Återrapportering - 2015-09-24

Återrapportering från Europeiska rådets möte

Herr talman! Det extrainsatta toppmötet om flyktingkrisen avslutades en bit efter midnatt. Det gjordes ett gemensamt uttalande.

Diskussionen fokuserade framför allt på - som jag återgav för nämnden i går att jag antog skulle tas upp på mötet - den utrikespolitiska dimensionen. Det handlade alltså om vad EU kan göra för att hjälpa människor på plats. Vad kan EU göra mer för att bidra till att lösa de konflikter som råder?

Vi hade också en bra diskussion vad gäller hur vi ska skydda EU:s yttre gränser, hur vi ska säkerställa mottagningscenter, så kallade hotspots, och hur de snabbt kan upprättas.

Från gårdagens möte vill jag framför allt nämna sex områden som vi har enats om.

Det första området är ett ökat stöd till UNHCR och världslivsmedelsprogrammet med sammanlagt 1 miljard euro, motsvarande runt 9 miljarder kronor. Tillskottet är naturligtvis mycket viktigt för att vi ska kunna ha ett bra humanitärt bistånd i Syrien och dess närområde.

Det andra området är ett ökat finansiellt stöd genom EU:s regionala program till Jordanien, Turkiet, Libanon och andra länder som berörs direkt av krisen i Syrien och som också tar emot många människor som är på flykt.

Det tredje området jag vill nämna är ett ökat stöd till länderna på västra Balkan. De ligger nära EU och tar ett mycket stort ansvar för flyktingsituationen. Ett fördjupat samarbete med dessa länder, inklusive utökat finansiellt stöd, skapar naturligtvis bättre förutsättningar för en både rättssäker och effektiv hantering av flyktingkrisen samt dessutom större framgång i bekämpningen av människosmugglare.

Det fjärde området, som jag särskilt tog upp, var hur EU kan ta större ansvar i Syrienkonflikten. Vi enades om att betona FN:s ledande roll. Jag menar att det är helt avgörande att vi upprätthåller spåret att det är FN som ska vara ledande. Jag förde också fram att EU bör driva på för att vi ska få till stånd en internationell kontaktgrupp till stöd för FN och FN:s sändebud Staffan de Mistura.

Nu kommer Syrienfrågan att följas upp på kommande utrikesministermöte om drygt två veckor, och vi har under kommande vecka stora möjligheter att konstant ta upp frågan i samband med de möten i Förenta nationerna som kommer att hållas i New York, dit jag reser i eftermiddag.

Det femte området är att vi enades om att frigöra mer resurser, personal och utrustning för att upprätthålla EU:s yttre gräns.

Det sjätte och sista området som jag vill ta upp, herr talman, är att vi slog fast att EU måste ha och skapa ordning och reda i mottagandet för de länder med yttre gräns som ska delta i omfördelningen av flyktingar. Därför ska mottagningscenter, så kallade hotspots, vara på plats senast i november i år.

Herr talman! Jag bedömer att gårdagens möte var ett framsteg. Vi lyckades ta några steg till, och vi kunde göra det av två skäl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Det första skälet är att vi lyckades enas om nya konkreta åtgärder. Det andra skälet, kanske än viktigare att konstatera, är att vi hade en pragmatisk diskussion utan högt tonläge eller anklagelser. Efter den senaste tidens prövningar som EU har utsatts för tycker jag nog att det var viktigt att EU:s stats- och regeringschefer kunde ha en förtroendefull dialog om en av vår tids stora utmaningar.

På samma sätt som EU i går enades om det jag just har berättat om är jag glad över den stora uppslutning som finns i riksdagen för att EU ska ta ansvar för människor som är på flykt. Alla medlemsstater måste ta sitt ansvar. Det måste vara ordning och reda i mottagandet, och EU måste bli mer aktivt för att människor över huvud taget inte ska behöva fly. Det kommer, herr talman, regeringen att fortsätta att driva med kraft.

Herr talman! Jag vill tacka statsministern för rapporten från gårdagens Europeiska råd.

Det har onekligen varit en händelserik vecka. Anledningen är självklart den katastrof som pågår just nu i Syrien och i närområdet.

Man kan tycka att mycket mer behöver göras av såväl FN som Europeiska unionen. Men man måste också se till det positiva, som statsministern sa. Små steg är också steg.

Därför välkomnar jag den här veckans olika beslut. Det har bland annat gällt att börja fördela. Alla länder måste ta ett ansvar. Jag beklagar att fyra länder ställer sig vid sidan om, men det är bra att man kom fram till beslutet. På samma sätt borde det sedan gälla i Sverige.

Det handlar inte bara om fördelning av flyktingar, utan det handlar också om rubriken till mötet i går, det vill säga hur man jobbar i närområdet med humanitära insatser och för att FN ska få en ökad roll för att lösa konflikten, varför den har uppstått och stävja den.

Det är små steg i rätt riktning. Vi kommer att få anledning att återkomma till frågan. Men jag tycker ändå att vi måste se positivt på det som har varit. Det är fråga om att hjälpa till på plats och ha ordning och reda i asylmottagandet. Alla länder ska ta emot flyktingar. Det är det bästa sättet att också värna asylrätten. Samtidigt måste de som inte har rätt till asyl självklart återvända, och det måste ske under ordnade former.

Med detta önskar jag lycka till i det fortsatta viktiga arbetet med att lösa den fruktansvärda flyktingkatastrof som pågår.

Herr talman! Tack för stödet! Precis som jag sa i nämnden i går är det viktigt att Sveriges riksdag kan vara så samlad i den humanitära ambitionen. Det är en stor styrka när man sitter i Bryssel. Det är inte så att de andra länderna är ointresserade, men det är oerhört bra att ha stödet i ryggen.

Stödet kommer att behövas, inte minst för den komplexa situation som Syrienkonflikten faktiskt utgör. I går diskuterades till exempel förslaget om någon typ av fredad zon inne i Syrien. Men var ska den vara? De västra delarna styrs av regimen. Vissa delar styrs av IS. I andra delar är kurdfrågan viktigare. Det är en oerhört komplex konflikt. Det är därför jag tycker att det är viktigt att vi upprätthåller kompassriktningen att det är stödet till FN som är det viktiga och att FN hanterar konflikten med den erfarenhet och kompetens som finns där. Stödet är helt avgörande för att vi ska kunna börja ta några steg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Just nu är ingen fredsprocess värd namnet på gång. Det är därför jag lägger så mycket tonvikt vid den. Utan att vara naiv kan enskilda EU-länder göra mycket. Det är därför jag vill ta upp frågan i diskussion med företrädare för både EU och FN. Jag kommer att träffa FN:s generalsekreterare i New York. Vi måste ta alla chanser. Vi måste få igång något. Kriget kan icke pågå år efter år.

Herr talman! Två minuter är kort tid. En fråga som jag inte tog upp i mitt tidigare inlägg handlar om närområdet runt Syrien.

Många gånger uppfattas det som att det är Europa som tar hela ansvaret. Så är det ju inte. Europa tar emot en rännil. Det är en annan sak att fler länder måste vara med och dela ansvaret i Europa, men det största ansvaret tar faktiskt länderna runt omkring Syrien, till exempel Turkiet och Libanon. Det är, tycker jag, en viktig del i deklarationen eller uttalandet att EU nu är berett med insatser för att hjälpa till där. Som vanligt vid flyktingkriser är det närområdet som tar det största ansvaret, medan det proportionellt sett är väldigt få som kommer till Europa.

Jag skulle gärna vilja att statsministern vidareutvecklar om det finns några tankar om hur det här stödet ska utvecklas.

Herr talman! Ja, det är till att börja med det humanitära stödet vi måste öka på för att verkligen säkerställa att UNHCR och Världslivsmedelsprogrammet har tillräckligt med resurser för att kunna hjälpa människor där. Som bekant har tyvärr båda de organisationerna krympande resurser, egentligen slut på resurser, så det brådskar. Det brådskar verkligen. Det är i år som det måste ske någonting.

Det är klart att i den stund man kan göra mer där känner också färre behovet, eller tvånget, att ta sig därifrån till ett drägligt liv över huvud taget. Det fråntar inte oss skyldigheten att göra det vi ska här hemma, men det är viktigt.

Jag kan också säga att några ord självfallet byttes om Libyen. Vi fick in Libyen i slutsatserna och betydelsen av att upprätthålla någonting som liknar en stat i Libyen för att kunna hantera den strömmen av flyktingar.

Herr talman! Alltför länge har alltför få länder inom Europeiska unionen tagit ansvar för att möta den flyktingkris som vi ser och har sett under en längre tid.

Moderaternas linje har varit tydlig: Fler länder måste göra mer. När fler länder gör mer kan vi tillsammans skapa säkerhet och trygghet för människor som flyr för livet från krig och förtryck.

Nu står unionen inför stora utmaningar. Det är inte så många av de 60 miljoner flyktingar som finns runt om i världen som har kommit till Europa. Det är ungefär en halv miljon av dem som har kommit till Europa. Likväl står vi inför stora utmaningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Nu gäller det att hålla ihop unionen och stå upp för de värderingar som Europeiska unionen faktiskt bygger på och som vi har förbundit oss till. I det sammanhanget är det av yttersta vikt att asylrätten värnas och respekteras. Det är i tider som dessa som medmänsklighet och humanitet prövas, och det är i tider som dessa som asylrätten behövs som mest.

Gårdagens uttalanden från Europeiska rådet om bättre kontroll av EU:s yttre gränser är nödvändiga för att behålla och garantera ordning och reda i flyktingsystemet. Det är avgörande för att skapa och behålla legitimitet och acceptans för ett öppet Europa, som vi vill se.

Jag undrar: Hur gick diskussionen om detta? Vad innebär förstärkningen av den yttre gränsen? Är det en gemensam europeisk gränskontrollstyrka? Är det mer taggtrådsstängsel, eller hur gick diskussionen? Vilken linje drev statsministern? Vad anser statsministern att Sveriges bidrag till den diskussionen ska vara, var och kommer att vara framöver?

Herr talman! Jag delar helt uppfattningen att det nu gäller att hålla ihop EU. Det var därför jag uttryckte glädje och tillfredsställelse över att vi kunde ha den diskussion vi hade i går. Det är nu avgörande att EU kan hålla ihop, och det visar vi att vi kan. Den ambitionen finns.

Asylrätten är helt grundläggande och avgörande. Den måste kombineras med ordning och reda, för det är då vi också får legitimitet och kan få detta att fungera.

Vad gäller EU:s gränser är det upp till varje medlemsland att se till att gränserna sköts. Jag företräder linjen att det här inte är ett EU-mandat. Varje nation måste var och en ha ansvar för sina gränser. Det är en viktig fråga.

Däremot kan vi säkert utöka samarbetet, inte minst samarbetet och hjälpen till de länder dit det kommer många, exempelvis Italien och Grekland. Det är därför vi vill ha ordning på dessa så kallade hotspots dit vi kan föra resurser, både personella och andra, för att det ska kunna fungera på ett bra sätt.

I övrigt gäller alla länders skyldighet att följa de regler som gäller för gränskontroll. Men det är definitivt en nationell angelägenhet, och det gav jag också uttryck för.

Herr talman! Moderaternas inställning är att vi ska hjälpa dem som kommer hit till Sverige och till Europa men att vi också ska bli bättre på att hjälpa dem som befinner sig i närområdet, i krisens närområde.

Därför har vi moderater tidigare föreslagit att vi ska rikta om det svenska biståndet för att stärka Syriens närområde. Då sa biståndsministern nej till det. Nu ser vi uttalandet från Europeiska rådet att man går fram med att förstärka till exempel World Food Programme i närområdet.

Jag undrar: Vilken linje drev statsministern? Vad sa statsministern under förhandlingarna, och anser statsministern att han uppnådde några resultat?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Herr talman! Ja, det är tydligt att vi måste öka på biståndet. Det var därför vi var överens om att UNHCR och Världslivsmedelsprogrammet, liksom andra organisationer, måste få mer resurser för att göra det möjligt att ha ett bra humanitärt bistånd i närområdet.

Man kan rikta om EU:s pengar, ja. Det kan man göra, och det är den diskussionen som nu ska påbörjas. Vi får återkomma med förslag från kommissionen om hur det ska gå till.

Vi som land har sagt att vi ökar på vårt bistånd till exempelvis World Food Programme. Vi tycker att det är oerhört viktigt. Vi vill också se över möjligheten att rikta mer av vårt kärnstöd till UNHCR direkt till Syrienkonflikten och närområdet där. Det är två förslag från vår sida. Men man kan definitivt rikta om inom EU:s budget.

Herr talman! Under sådana här toppmöten brukar det framkomma en del positiva saker men mestadels negativa saker.

Jag ska börja med de positiva. Det är givetvis positivt att man från EU:s sida har insett att vi måste satsa mer resurser på närområdet.

Det negativa är förstås att Sverige har minskat sin egen andel på topplistan över länder som bidrar till att satsa resurser specifikt på länderna i närområdet, i konflikternas närhet.

Det är bra att man satsar på den yttre gränsen, men det innebär också en frågeställning. Vad satsar man på när man ska stärka den yttre gränsen? Ska man se till att människor kontrolleras på ett bättre sätt, att hantera migrationsströmmarna på ett bättre sätt? Eller handlar det om att underlätta ytterligare för flyktingar, framför allt asylsökande, att söka sig till Europa? Det är det som har varit fallet tidigare när man har pratat om att man ska stärka det yttre gränsskyddet. Där måste vi nog ha en lite djupare diskussion.

Man talar om att man vill stoppa kriget. Det tycker vi givetvis är jättebra. Framför allt är det bra att man från EU:s sida har insett att det inte är något som EU ensamt kan göra utan att man måste göra det från FN:s sida.

Ordning och reda som statsministern nämner tycker jag är en jättebra sak att ta upp. Vi har inte haft ordning och reda på svensk eller europeisk asylmottagning på många år. Till exempel har vi tidigare sett statistik på att 95 procent av dem som söker asyl i Sverige saknar tillgång till pass eller id-handlingar.

Jag skulle vilja ställa frågan till statsministern vad han menar med att vi ska stärka ordningen och redan i migrationshanteringen. Innebär det att vi från Sveriges och EU:s sida i framtiden ska kräva att människor på något sätt kan identifiera sig? Eller ska vi fortsätta upprätthålla ett asylsystem där vi inte har någon som helst koll på vilka människor vi egentligen tar emot?

Herr talman! När det gäller att Sverige minskar ned: Den bild som Johnny Skalin vill ge av Sveriges stöd i närområdet och i Syrien finns det ingen annan som delar. När jag träffar kollegorna i Europa och i EU säger de att Sverige är ett föredöme.

Vi är en av de absolut största humanitära givarna. Vi är nummer fem i absoluta tal, och Sverige är inget stort land. Vi är nummer ett vad gäller stöd per capita. Vi har absolut ingenting att skämmas för. Dessutom är de glada och stolta över Sverige, för att vi tar ett så stort ansvar och visar hur man för en solidarisk flyktingpolitik. Det är beskedet vi får från EU. Jag hör ingenting av det som Skalin gav uttryck för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Vad gäller den yttre gränsen finns det regler för hur gränser ska hanteras och hur gränskontroller ska göras. Men det är samtidigt så att asylrätten gäller. Det är alla EU:s medlemsländer överens om. Den individuella rätten att söka asyl ska finnas, och den kommer Sverige att stå upp för - alltid. Det är en moralisk fråga, en anständighetsfråga, men det är också kopplat till det internationella regelverk som Sverige omfattas av.

När man beskriver det som att det inte finns någon ordning och reda på svenskt flyktingmottagande tar jag avstånd. Jag rekommenderar Skalin ett besök på flyktingmottagningen i Solna eller boendet i Märsta. Det görs ett hårt arbete, för det är en ansträngning, och det har jag sagt tidigare. Men att påstå att det inte finns någon ordning och reda är direkt felaktigt, och det tjänar inget syfte att svartmåla det som Sverige gör. Vi gör något riktigt stort och bra.

(Applåder)

Herr talman! Jag håller inte med om att vi satsar nog med resurser till UNHCR. Där bygger jag också på statsministerns påstående om att andra länder bidrar med väldigt lite. Det gör också Sverige i relation till vad vi lägger på migration.

Jag blev invald i Sveriges riksdag för fem år sedan. När jag blev invald satsade vi 5,7 miljarder på migrationsområdet i Sverige. I senaste budgetförslaget, som statsministern står bakom, är man uppe på över 19 miljarder. Det är en ökning på över 3,37 gånger. Vi satsar alltså betydligt mer resurser nu på att ta emot människor i Sverige än på att hjälpa människor på plats. Jag tycker att det är en felaktig princip. Jag tycker att det är fel väg att gå.

Jag tycker också att det är beklagligt att tvingas sitta här och bevittna en statsminister som hävdar att vi har ordning och reda på vår migrationsmottagning. Tidigare har vi sett statistik på att 95 procent av människorna inte ens kan identifiera sig. Det, menar jag, är inte ordning och reda. Om det är statsministerns uppfattning får det stå för honom, men det hör inte på något sätt ihop med verkligheten.

Herr talman! Jag konstaterar återigen att den bild som Skalin vill förmedla inte stämmer. UNHCR ger också starkt uttryck för tacksamhet gentemot Sverige. Vi betraktas som en av de riktigt goda vännerna till UNHCR genom vårt bistånd och stöd.

Det är klart att det blir mer kostnader när det kommer fler människor. Det beror på att vi har den största flyktingkrisen sedan andra världskriget. Människor flyr för sina liv. Då blir det så. Men att påstå att det är kaos och ingen ordning och reda i vårt system är fel. Det är klart att det finns de som inte har sina dokument, och det måste hanteras.

Jag uppmärksammade i går - jag trodde att jag hörde fel, och jag gjorde visst det - att Skalin sa att det är klart att vi ska ha ett asyl- och flyktingmottagande. Det är det vi har, och det ska vi stå upp för på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Herr talman! Tack, statsministern, för redogörelsen! Tack också för insatsen på mötet i går! Det var säkert en full arbetsdag.

Det riktigt stora och viktiga beslutet på det här mötet är den massiva ökningen av biståndet till närområdet. Det kommer att göra att många flyktingar har mat den här vintern. Det kommer att innebära att många i närområdet har tak över huvudet. Det var viktigt att EU klev in i detta avgörande ögonblick och sade att man hjälper till här.

Det som bekymrar mig något när jag läser om de slutsatser som har antagits är betoningen av gränskontroll utan att det kompletteras med lagliga vägar. Risken finns ju, om man skärper gränskontrollen men inte öppnar möjligheten att söka asyl lagligt, att vi tvingar människor i händerna på flyktingsmugglarna. Den risken är fortsatt uppenbar.

Statsministern har mycket tydligt kritiserat Ungern för den inhumana behandlingen av asylsökande. Även FN:s flyktingorgan UNHCR har riktat mycket skarp kritik mot Ungern. Jag tycker att det är bra och klargörande. Men det väcker en fråga som har koppling till vår egen asylpolitik. Sverige skickar inte längre tillbaka Dublinfall till Grekland. Vi har valt att inte göra det, för Grekland klarar inte av mottagandet. Är det inte dags att dra samma slutsats när det gäller Ungern? Är det inte dags för Sverige att sluta skicka tillbaka Dublinfall till Ungern?

Herr talman! Jag delar helt Jonas Sjöstedts uppfattning om ökningen av biståndet och vad det kommer att betyda. Det kommer att innebära en väldigt stor skillnad för människor som är utsatta.

Vad gäller lagliga vägar blir det fler förespråkare, hör och häpna. För två möten sedan var jag nog den ende som nämnde ordet, men det blir fler. Jag kunde konstatera att också kommissionens ordförande Juncker i sitt tal till unionen faktiskt nämnde fler lagliga vägar. Man kan mena lite olika saker med det, men begreppet finns där. Här gäller det att nöta på. Därför har jag också fört fram tanken om samarbetet med UNHCR, en organisation med upparbetat gott rykte som är stabil och kunnig, vilket skulle kunna vara en start på arbetet med fler lagliga vägar. Detta får vi fortsätta jobba med. Men jag noterar att fler talar om det, faktiskt.

Att vi skulle sluta skicka tillbaka personer till Ungern är inte aktuellt. Vi följer de regler som gäller nu, och det tänker vi fortsätta med. Något som egentligen inte har med detta att göra men som är i samma härad är diskussionen om vilka länder som ska betraktas som säkra. Det kommer en sådan lista där västra Balkan kommer att ingå.

Herr talman! Tack, statsministern! Ett land har ju ett val att skicka tillbaka Dublinärenden eller inte. Om vi nu vet att de som vi återsänder riskerar en inhuman behandling har vi möjligheten att inte skicka tillbaka några fall till Ungern. Det kan bli ganska många sådana fall framöver. Det är lite osäkert, men risken är uppenbar.

Vi har ju dragit denna slutsats när det gäller Grekland. Grekland har inte ett fungerande flyktingmottagande, kan man säga. När nu FN:s organ på flyktingområdet, och faktiskt också statsministern själv, så tydligt uttalat att det är en inhuman behandling av flyktingar i Ungern, är det ändå inte dags att dra samma slutsats när det gäller det landet? Om vi inte litar på att flyktingar tas om hand på ett humant och rättssäkert sätt bör vi rimligen inte återsända dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Herr talman! Kritiken mot Ungern har flera dimensioner. Den ena gäller uttalandet: Muslimer vill vi inte ha! Då har man, menar jag, passerat lågvattenmärket för vad som är acceptabelt. Det motsvarar över huvud taget inte de europeiska värderingarna. Det andra är självfallet att man har använt både tårgas och annat. Det är inte bra.

Vad detta ska leda till är i första hand en fråga för kommissionen. Det är kommissionen som har till uppgift att se till hur de respektive medlemsländerna följer reglerna och hur vi står upp för våra värderingar. Det är kommissionen som får ta sådana initiativ. Jag menar att Sverige inte ska ta ett eget initiativ där och sluta skicka tillbaka personer, utan vi följer reglerna så långt det går. Om kommissionen skulle agera på något sätt får vi se vad det kan komma att innebära.

Herr talman! Tack, statsministern, för ännu en återrapportering! Detta är ju ingen ny kris, även om det låter så i svenska medier. Europarådet markerade detta redan 2010-2011 och varnade för den humanitära krisen på andra sidan Syriens gräns, i Turkiet. Men som vanligt - man kan dra paralleller till utsatta EU-migranter - reagerar vi inte förrän det brinner precis vid vår egen tröskel. Detta är ett stort problem.

Jag tror att vi har kommit till vägs ände här. Det är i allra högsta grad läge för oss som liberaler och alla andra som är EU-vänner att verkligen se till att EU står upp och är starkt. Vi säger att Sverige är en stark moralisk stat, men det borde i allra högsta grad också EU vara. Också för dem som inte är EU-vänner är det viktigt att nu stå upp, för annars har vi nationalistiska och främlingsfientliga rörelser i faggorna hela tiden.

Statsministern påpekade att det var god samtalston och gott samtalsklimat i går. Det är ju alltid trevligt. Ändå läser vi i dag Orbáns uttalande att man inte vill förändras på grund av flyktingkrisen - muslimerna var naturligtvis uppe som vanligt. Slovakiens premiärminister lovar till och med att i EU:s domstol bekämpa fördelningen av flyktingarna. Då ställer jag naturligtvis frågan: Hur ska EU kunna agera med en röst när vi inte får samförstånd inom EU-28? Hur går diskussionen?

Om man nu har en god samtalston, internt i alla fall, känner statsministern att man faktiskt kan påverka de fyra länder som i dag har valt att stå utanför? Vi behöver mer än 28 länder för att lösa krisen. Vi talar om 120 000 individer nu, men i själva verket är det 60 eller 70 miljoner människor som flyr för sina liv.

Herr talman! Som Tina Acketoft mycket riktigt sa har man redan från ett tidigt skede av Syrienkonflikten framhållit risken för vad som kan hända. Diskussionen om vilka fel som begicks under resans gång kommer att pågå länge.

Men nu gäller det att fokusera, och detta säger jag inte i polemik mot Tina Acketoft. Det gäller att koncentrera sig på vad vi gör från och med nu. Sverige står starkt, och jag menar att EU ändå står starkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Jag vill inte förmedla en bild av att allt är frid och fröjd och att vi är överens om allt. Så är det inte. Vi har olika uppfattningar i ett antal sakfrågor.

Vad jag vill förmedla är att den diskussionen ändå förs i en anständig ton. Det är inte så att man i Europeiska rådet sitter och skriker åt varandra och att folk springer in och ut och så vidare. Det är en pragmatisk ton och en vilja att hitta lösningar, och det är en respekt för varandras olika beslut. Det är dock inte respekt för uttalanden som inte följer våra värderingar. Det kommer jag aldrig att ställa upp på. Det är detta jag vill förmedla.

Huruvida Slovakien nu kommer att bekämpa detta i domstol får vi väl se. Vi får se vad som händer och i så fall hur det utvecklas. Vi kan bara konstatera att vi står upp för att ett beslut kan fattas i ministerrådet med kvalificerad majoritet, även om det är ovanligt i den här typen av frågor. Det är kanske unikt. Men det var nödvändigt att ta ett steg framåt. Det är gjort, och det är jag glad för. Men i den stunden vi gläds åt det beslutet måste det, för att vi ska ha en chans att få med de länder som var emot, göras i en ton som visar respekt och vilja att ta frågan framåt.

Kan vi påverka? Ja, jag menar att vi kan det. För bara någon månad sedan tror jag att det var få som skulle ha gissat att exempelvis Polen och Spanien skulle rösta för detta. De baltiska länderna röstade också för. Jag tror att det för någon månad sedan var få som skulle ha trott det. Det går att successivt flytta positionerna framåt.

Herr talman! Ja, det sista som överger en är hoppet. Jag hoppas verkligen att vi kan flytta fram positionerna runt omkring oss över huvud taget.

Jag tror att vi alla är överens om att det var välkommet med ett utökat humanitärt bistånd. Vi behöver hjälpa mer i närområdena, och vi behöver komma åt krisen. Vi behöver släcka branden i Syrien, naturligtvis. Vi behöver framför allt också - det ser vi nu väldigt tydligt - en gemensam asyl- och flyktingpolitik i EU för att kunna hantera detta över huvud taget. Det är någonting som Sverige har påpekat under en lång tid.

Jag skulle vilja höra hur statsministern tror att den långsiktiga diskussionen kommer att löpa. Kommer vi närmare en gemensam flykting- och asylpolitik för att människor nu har vaknat och insett att detta är det sätt som vi kan lösa det på?

Herr talman! Ja, jag tror att vi kan se framför oss en diskussion där det finns mer beredskap för öppenhet och för att vi faktiskt ska ta ett gemensamt ansvar. När jag själv pratar med regeringsföreträdare som är skeptiska eller direkt negativt inställda till ett mottagande som vi vill ha, alltså en obligatorisk omfördelning, hör jag att de är rädda för att tappa beslutspotential, men de säger också att de vill vara med och bidra.

Det går inte alltid ihop i praktiken när det gäller vilka förslag man lägger fram, så att säga. Där är vi ännu inte. Men det finns en aktsamhet om Europeiska unionen och en insikt om att vi hör ihop. Vi kommer självfallet att behöva utvecklas tillsammans. Det tror jag, utan att kunna veta, är det yttersta kittet som på något sätt kommer att leda oss framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Herr talman! Jag delar fullt och fast statsministerns stolthet över att Sverige också bidrar till det vardagliga arbetet så att UNHCR kan ha en organisation som kan skalas upp när en kris kommer. Jag är också stolt över att vi nu ger extrapengar på FN:s begäran till livsmedelsbiståndet. Jag är glad över de beslut som innebär att vi nu ökar stödet till de länder som tar den största bördan av krisen i regionen. Det är viktigt att vi bygger upp mottagningscenter som kan ge en rättssäker prövning av asylskälen.

Men det finns saker som oroar mig, och i en kris kan man aldrig få precis som man vill. Vi har nyss beslutat om hur vi ska fördela 120 000. Men vi vet att det inom kort kommer att vara en halv miljon till som behöver stöd och hjälp och som knackar på vår dörr. Hur gick diskussionerna kring att ta emot fler och nästa steg? Hur ser de andra länderna på det?

Min andra fråga är: Hur såg man på möjligheterna att snabbt förvandla flyktingar till medborgare, så att de får en plats i sitt nya land och snabbt kommer in? Diskuterades de frågorna?

Jag blev orolig över Donald Tusks uttalande om att rätta till policyn kring öppna dörrar och öppna fönster. Jag är rädd för att det växer unkna idéer inomhus om man stänger dem. Hur togs det emot, och varför sa han så?

Sedan har jag en fundering när det gäller lagliga vägar och kvotflyktingar. Diskuterades det andra lagliga vägar? Det är ju så kvinnor, barn och människor med särskilda behov har en chans att komma in i Europa. De lagliga vägarna är den rätta metoden att hjälpa människor, inte att stänga dörrar och fönster.

Herr talman! Först gäller det mottagningscenter eller så kallade hotspots. Vi är från svensk sida noga med att betona att det måste ske både effektivt och rättssäkert. Det är viktigt. Vi måste stå upp för just den individuella rätten att få sin sak prövad, och det måste ske rättssäkert.

Sedan gäller det nästa steg i omfördelningen. Det är precis det jag har påpekat för de andra, inte minst dem som är negativa. Det här försvinner inte när vi har fördelat 120 000. Situationen är kvar. Den kommer att vara kvar under en lång stund. Det är precis av det skälet som vi behöver en tvingande obligatorisk omfördelningsmekanism.

Även här, utan att låta alltför naiv och positiv, vill jag ändå påstå att det finns flera som nu förstår att det här inte kommer att försvinna. Det kanske har funnits lite av tänkandet: Ja, men bara vi gör det här nu är det bra.

Det handlar om insikten om att problemen är enorma. Man kan läsa rapporterna från Jordanien och Libanon. I många fall vänder man tillbaka från Jordanien till Syrien. Man börjar söka andra vägar, för förhållandena är så utsiktslösa. Det är sämre medel för mat och så vidare.

Det här kommer att vara kvar. Därför måste vi jobba för ett obligatoriskt system.

När det gäller lagliga vägar delar jag den uppfattningen. Det var av det skälet Sverige föreslog att vi skulle öka kvotflyktingarna till minst 100 000. Jag ser gärna fler, men om vi åtminstone börjar där ger vi fler människor lagliga vägar. Det är därför jag också har tagit upp diskussionen med UNHCR och Guterres om att det kanske finns andra vägar också där. Vi kanske kan utveckla projekt som gör det ännu troligare att människor med stort behov får komma hit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Herr talman! Min följdfråga handlar om möjligheten för Sverige att delta i fredsprocessen. Vi vet att så länge det är krig blir det fler människor som måste fly för sina liv. Då undrar jag: Vad är nästa steg i att försöka bygga upp en fredligare situation i Syrien och i närområdet? Och vilken roll kan Sverige få? Min andra del av den biten blir riktad till allianspartierna: Vem tror att ett medlemskap i Nato skulle öka chanserna för Sverige att delta som en fredsmäklare och som en neutral part som alla kan lita på och som utan prestige kan delta och hitta lösningar?

Herr talman! Ja, vi driver på i just den frågan, för vi måste få igång fredsprocessen på något sätt.

Vi har föreslagit den här kontaktgruppen. Det har vi gjort därför att Staffan de Mistura själv tyckte att det skulle vara ett bra stöd för honom i det arbete han gör. Jag har i det perspektivet sagt att vi självfallet också kan tänka oss andra lösningar. Det viktiga är att vi ger FN stöd och att EU utser ett speciellt sändebud för just Syrien för att visa att vi vill fokusera. Det får vara ett seniort sändebud, en kvinna eller en man som har stort förtroende och högt anseende, som får driva de frågorna.

Sverige kan mycket väl spela en roll där. Jag har uttryckt det som så att jag tycker att det är viktigt att USA och Ryssland i första hand tar sitt ansvar. Det gäller självfallet de fem permanenta, Saudiarabien och Iran men även andra, till exempel Turkiet och Egypten, kanske. Jag tycker att FN får styra hur en sådan grupp ska konstitueras. Men Sverige kan absolut spela en roll utifrån det behov och den efterfrågan som finns. Vi finns där och säger: Vi är jättegärna med.

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten! Jag tycker att det som är viktigt från toppmötet och rapporteringen är att det här leder framåt i en bättre samarbetsanda och det positiva att Sverige och Tyskland inte står ensamma. EU:s ledare har lagt flyktingfrågan på sin egen dagordning och på EU:s bord. Det är viktigt att vi har kommit så långt. På det sättet är det en positiv utveckling för Sveriges del, som jag ser det.

Den FN-ledda internationella ansträngningen som man pratar om, att få slut på kriget i Syrien, är oerhört välkommen. Men jag tycker inte att man får glömma Afghanistan, Eritrea och andra länder där människor fortfarande lever under stort förtryck och där konflikter fortfarande härjar. De länderna måste också finnas med.

Sedan är det bra att man fokuserar på att inte bara hjälpa inom Europa utan också utanför. Miljarden till FN-organisationer på plats är oerhört välkommen. När matransonerna skärs ned, vilket vi får rapporter om, och människor inte har möjlighet till arbete - man får alltså inte arbetstillstånd heller i de här grannländerna av olika skäl - är det naturligtvis oerhört svårt att se någon framtid och någon möjlighet att kunna försörja sina barn med skolgång och kanske även med vanliga förnödenheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Samtidigt är det viktigt att vi ser till att Schengenavtalet fungerar så att vi inte behöver införa nationella gränser. Dock måste humanitära visum tas fram som ett alternativ till att stänga gränserna. Hur ser statsministern på möjligheterna nu? Statsministern var lite grann inne på det. Finns det ändå inte en möjlighet att se humanitära visum som en möjlig väg framåt som ett alternativ till människosmugglarna?

Herr talman! Jag kan bara instämma i det som Désirée Pethrus har anfört om exempelvis Syrien. Man får naturligtvis inte glömma bort de andra konflikterna. Det får aldrig ske. FN gör det inte heller, utan här gäller det att ha den vidvinkeln.

Det man nu måste fokusera på är dock att få till stånd någonting som liknar en fredsprocess. Detta krig pågår och pågår och pågår, och vi ser vilka fruktansvärda konsekvenser det får. Det är en humanitär katastrof.

Det är viktigt både att vi upprätthåller Schengens yttre gränser och att vi inte skapar gränser inom Schengen, för i så fall är Schengen ute. Jag tror att det är ett av skälen till att vi kom lite framåt. Det är flera som ser att om vi skulle hamna i den situationen, ja, då har vi ett helt annat EU, ett helt annat och mycket försvagat Europa. Det blir en mental historia som är mycket riskabel för hela det fredsprojekt som EU faktiskt är.

Jag tror slutligen att detta är ett tungt argument för dem som är emot, för även de ser att det skulle bli något helt annat, något som ingen vill ha. Därför tror jag att det bidrar till att vi ändå kan komma till en lösning. Jag vill alltså inte vara överoptimistisk, men jag ser den möjligheten.

Humanitära visum är det flera inte minst här hemma som har pratat om. Jag kan konstatera att det just nu är väldigt få som pratar i den riktningen. Vi pratar om fler lagliga vägar, och vi har sagt att vi vill pröva hur det skulle gå till. Men en lösning måste ske samlat i EU i så fall. Vi kan inte göra det på ett sådant sätt att det blir kaos på våra beskickningar runt om i världen, utan ska det göras någonting måste det göras samlat.

Jag vet ännu inte hur det ska se ut, och jag kan konstatera att just nu är det inte top of mind hos de allra flesta medlemsstater.

Herr talman! Vi får hoppas att fler och fler inser att detta vore ett bättre sätt så att människor ska slippa åka via de här smugglarna och i stället kan få ett humanitärt visum på ett EU-kontor. Vår tanke är ju att det ska ske i ett EU-sammanhang och inte enbart från en svensk beskickning.

En konkret fråga: Varifrån tas den här miljarden till FN-organisationerna? Är det olika länder som har skramlat ihop pengar, är det från biståndsbudgeten eller är det både och?

När det gäller omfördelningen av flyktingar är det många frågor som kvarstår. Vad anser statsministern är nästa viktiga steg inför toppmötet i oktober?

Herr talman! Miljarden förutsätts delas. Det framgår av uttalandet. Det är både EU-gemensamma medel och medel från medlemsstaterna. Den exakta fördelningen däremellan får jag återkomma med. Detta kommer kommissionen att arbeta med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

När det gäller omfördelningen har de 40 000 i det skarpa beslut som fattades i juli precis avslutats. Det ska fungera, och nu kommer nästa, det vill säga de 120 000. Där är det så att de 54 000 som Ungern skulle ha erbjudits finns kvar, eftersom Ungern sa nej. Där förutsätter man i första hand kunna göra den fördelningen mellan Italien och Grekland. Det finns också en öppenhet för att om länder anmäler och säger att de har en speciellt pressad situation och behöver omfattas av detta system så finns det en sådan öppenhet i själva konstruktionen. Därmed inte sagt att det uppstår, men det är en sådan sak som måste lösas.

Om jag förstod frågan rätt är det så att vi jobbar för ett obligatoriskt system. Det måste vi göra. Jag kan nog säga att det inte kommer att vara på plats inför kommande toppmöte, utan nu gäller det att få de här sakerna på plats som vi har pratat om i dag. Det var själva avsikten med mötet: att påbörja det och ta hand om det i oktober.

Herr talman! Flyktingkrisen kommer ju att pågå så länge som kriget pågår, och därför är det bra att statsministern sätter fokus på arbetet med att försöka komma till rätta med kärnan i problemet.

Statsministern sa att hans huvudinriktning är att det är FN som ska leda arbetet för att få ett slut på kriget i Syrien. Med all respekt skulle jag då vilja säga att det är ganska mycket av tomma ord. Alla vet att Ryssland kommer att lägga in ett veto mot alla typer av internationella interventioner. Man har från rysk sida förstärkt sin militära närvaro i Syrien, och man kommer inte att släppa stödet till regimen där.

Möjligen skulle ett eventuellt fredssamtalsarbete kunna vara möjligt mellan den syriska regimen och de moderata rebellerna, men det stora problemet i sammanhanget och det som är roten till de stora flyktingströmmar vi nu ser från Mellanöstern är trots allt Islamiska staten.

Då undrar jag: Menar statsministern att man ska gå till förhandlingsbordet med Islamiska staten? Är det dem man ska förhandla fred med? Är det det som Carl Schlyter och statsministern menar att Sverige ska verka för - att man genom FN för samtal med Islamiska staten?

Det blir alltmer tydligt att det här bara är tomma ord och plattityder. Jag är helt och fullt medveten om att det inte finns några enkla svar på frågan, men det är ganska naivt det vi hör från statsministern och Carl Schlyter, att bara vi kan få till stånd fredsförhandlingar så kommer det här att lösa sig.

Herr talman! FN:s sändebud till Syrien, Staffan de Mistura, har uttryckt att det vore ett stort stöd i hans arbete om man kunde få till en internationell kontaktgrupp. Det här är inte tomma ord, och jag tycker att det låter lite tråkigt och defaitistiskt att säga att det här aldrig kommer att kunna lösas.

Vi är inte naiva. Vi förstår mycket väl komplexiteten i den här konflikten. Men att därifrån dra slutsatsen att det inte går att göra någonting är fel. Vi har en moralisk skyldighet att göra allt vi kan inom ramen för världssamfundet. Vår primära organisation globalt är Förenta nationerna, och vi kommer självfallet att vara väldigt stöttande i det arbete som Förenta nationerna gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Det är med förlov sagt en något hastigt dragen slutsats att det är någon som funderar på att förhandla med IS. Det är en ren spekulation som inte har någon som helst verklighetsförankring.

Vi pratar om ett seriöst arbete för att komma till en position där man åtminstone kan börja samtala med varandra. Nu har Staffan de Mistura fyra arbetsgrupper igång. Det pågår en annan dialog, och då är frågan för oss hur vi på bästa möjliga sätt kan stötta den processen. Vi kan inte sätta oss ned och säga att det där är bara tomma ord och det kommer aldrig att gå.

Vi har den moraliska skyldigheten att göra allt vi kan, och det kommer Sverige att göra. Då får de som sitter vid sidan av och säger att det aldrig kommer att gå göra det. Men jag tänker ta det som ett starkt moraliskt åtagande att göra vad Sverige kan.

(Applåder)

Herr talman! Den centrala frågeställningen för att komma till rätta med kriget handlar om Islamiska staten och dess härjningar. Det är det som ytterst är den främsta anledningen till att människor så desperat flyr regionen, och man kommer inte att komma till rätta med Islamiska staten genom förhandlingar.

Jag försöker inte på något sätt låta påskina att det finns enkla svar och enkla lösningar. Jag tror att det till syvende och sist kommer att behövas en internationell militär insats för att bekämpa Islamiska staten. Jag vänder mig däremot mot det ganska enkla och naiva sätt att formulera sig som vi har fått höra från både Miljöpartiets Carl Schlyter och statsministern kring att det här kommer att lösa sig bara Sverige trycker på lite mer för att EU ska få till stånd fredsförhandlingar. Det ger inte ett särskilt trovärdigt intryck.

Herr talman! I den stund när vi behöver samlas på riktigt för att försöka få till någonting tycker jag att det är tråkigt att försöka förlöjliga detta.

Det är ingen som har sagt att detta är lätt. Det är oerhört komplicerat, och det är starka krafter. Det är en regim som terroriserar sin egen befolkning och som faktiskt enligt många bidrar med de flesta offren och de flesta flyktingarna. Det är en fruktansvärd organisation - IS, Daesh eller vad man nu väljer att kalla den - som inte drar sig för någonting. Vi har dessutom en opposition som är ganska splittrad i Syrien.

Det är alltså komplext, och det är ingen som har sagt att det är lätt. Det var därför jag uttryckte att USA och Ryssland nog är de två absolut viktigaste spelarna, av det skälet att de kan göra skillnad - tillsammans med de andra fem permanenta och tillsammans med de regionala stora spelarna. Därför måste vi ge FN det bästa stöd FN kan få för att försöka få till stånd någonting som kan leda till fred och drägliga villkor för vanliga människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte

Herr talman! En dag som denna tycker jag att vi ska vara väldigt stolta över att vara svenskar. Vi har inte bara lyckats samla oss i parlamentet utan också kunnat bidra till att man har samlat sig i hela EU kring att detta inte bara handlar om en enda fråga, nämligen själva asylmottagandet, utan om mycket mer. Det handlar om att stötta länderna som ligger nära Syrien, och det handlar om hur vi långsiktigt ska få slut på detta krig. Jag tycker att det är väldigt bra att man faktiskt för ett samtal med samordnaren i Syrien så att man kanske kan komma till en lösning framöver. Jag är helt övertygad om att man då även kommer att få med sig Ryssland på detta.

Det var mer en kommentar. Min fråga gäller det man har sagt om att höja gränsbevakningen. Hur kommer man att göra det för att kunna värna asylrätten så att det inte finns taggtråd i vissa länder medan andra länder har andra metoder? Det gäller framför allt de länder som inte har en landgräns utan en vattengräns - där är det lite svårt att sätta upp taggtråd. Hur ska man garantera asylrätten med ett system som också stärker gränsbevakningen?

Herr talman! Gränsbevakningen kan självfallet ha olika förutsättningar. Också Maltas ledare påpekade i går att det är lite skillnad för Malta; det blir en annan sak. Därför måste det ske utifrån de olika ländernas förutsättningar.

Själva poängen är dock att vi måste ha en samsyn när det gäller gränserna. Vi måste ha ordning och reda på de yttre gränserna för att kunna ha fri rörlighet. Då tror jag att det är riktigt att vi koordinerar oss och säger vad förutsättningarna är. Det gäller både att kunna hantera flyktingärenden rättssäkert och snabbt och att stå upp för de gemensamma regler som faktiskt finns. Det kan komma att innebära olika saker i olika länder beroende på den situation vi befinner oss i, men jag tror att koordineringen är avgörande.

Det är avgörande att vi bland annat har ett informationsutbyte som gör att vi vet hur det fungerar i olika länder. Är det något land som behöver extra stöd ska vi vara beredda att ge det. Det kan gälla personellt stöd eller, självfallet, annat stöd. Det går alltså inte att säga att det bara är den lösningen som finns, utan det kan vara lite olika beroende på länderna. Men vi måste vara överens om att vi står upp för den yttre gränsen, för då kan vi ha den fria rörligheten.

Överläggningen var härmed avslutad.