Interpellationssvar - 2015-09-22

Fru talman! Aron Modig har frågat mig varför regeringen i sin konsekvensanalys väljer att inte visa den långsiktiga effekten för hushållen och företagen av den nya modellen för årsvis uppräkning av energi- och koldioxidskatterna för fossil bensin och dieselbränsle. Aron Modig frågar också varför inte kostnaderna som bilberoende hushåll drabbas av efter år 2016 redovisas likt kostnaderna för 2016 då skatterna höjs ytterligare.

Vidare har Maria Malmer Stenergard frågat mig dels om var regeringen drar gränsen för hur dyrt det får bli för människor att kunna ta sig till sina arbeten eller hämta barnen efter fotbollsträningen, dels vad som händer om och när priset på råolja stiger kraftigt.

Vad gäller Maria Malmer Stenergards fråga om vad som händer om och när priset på råolja stiger kraftigt vill jag börja med att hänvisa till tidigare och nära likalydande interpellationer från hennes partikamrater Jan Ericsson och Niklas Wykman.

I konsekvensanalysen står att omräkning av skattesatserna på bensin och dieselbränsle från och med 2017 medför ytterligare höjning av punktskatten på bensin och dieselbränsle med ca 14-16 öre per liter inklusive mervärdesskatt.

Vidare framgår att förslaget även efter 2017 medför årliga höjningar på bensin och dieselbränsle och att ökningen på sikt blir något högre per liter och år, då den kumulativa effekten medför att de årliga höjningarna med tiden blir större.

Jag vill också betona att efter den förra regeringens mandatperioder ser vi stora underskott i statens finanser samt en arbetslöshet som har bitit sig fast på höga nivåer. Sverige har i dag en högre ungdomsarbetslöshet än många jämförbara länder. Vi föreslår höjd energiskatt på drivmedel för att ha råd med viktiga reformer som till exempel åtgärder för att minska arbetslösheten och satsningar på järnvägen och annan infrastruktur.

En fossilfri fordonsflotta är en prioriterad fråga för regeringen, och därför är det också angeläget att öka den styrande effekten av energi- och koldioxidskatterna. Vi behöver se tydligt vikande utsläppstrender som rimmar väl med de långsiktiga ambitionerna inom klimatpolitiken. Drivmedelsskatter kan skapa incitament för en mer energieffektiv utveckling av transporterna genom att höga drivmedelspriser ökar efterfrågan på mer bränslesnåla bilar och alternativa transportmedel.

Nivån på bensin- och dieselskatterna är en av flera faktorer som har betydelse för möjligheterna att få vardagen att gå ihop och för möjligheten att nå regeringens höga klimatambitioner. Det finns dock ingen anledning att i dagsläget spekulera om möjliga åtgärder om oljepriset skulle stiga kraftigt.

Fru talman! Aron Modig har frågat mig varför regeringen i sin konsekvensanalys väljer att inte visa den långsiktiga effekten för hushållen och företagen av den nya modellen för årsvis uppräkning av energi- och koldioxidskatterna för fossil bensin och dieselbränsle. Aron Modig frågar också varför inte kostnaderna som bilberoende hushåll drabbas av efter år 2016 redovisas likt kostnaderna för 2016 då skatterna höjs ytterligare.

Vidare har Maria Malmer Stenergard frågat mig dels om var regeringen drar gränsen för hur dyrt det får bli för människor att kunna ta sig till sina arbeten eller hämta barnen efter fotbollsträningen, dels vad som händer om och när priset på råolja stiger kraftigt.

Vad gäller Maria Malmer Stenergards fråga om vad som händer om och när priset på råolja stiger kraftigt vill jag börja med att hänvisa till tidigare och nära likalydande interpellationer från hennes partikamrater Jan Ericsson och Niklas Wykman.

I konsekvensanalysen står att omräkning av skattesatserna på bensin och dieselbränsle från och med 2017 medför ytterligare höjning av punktskatten på bensin och dieselbränsle med ca 14-16 öre per liter inklusive mervärdesskatt.

Vidare framgår att förslaget även efter 2017 medför årliga höjningar på bensin och dieselbränsle och att ökningen på sikt blir något högre per liter och år, då den kumulativa effekten medför att de årliga höjningarna med tiden blir större.

Jag vill också betona att efter den förra regeringens mandatperioder ser vi stora underskott i statens finanser samt en arbetslöshet som har bitit sig fast på höga nivåer. Sverige har i dag en högre ungdomsarbetslöshet än många jämförbara länder. Vi föreslår höjd energiskatt på drivmedel för att ha råd med viktiga reformer som till exempel åtgärder för att minska arbetslösheten och satsningar på järnvägen och annan infrastruktur.

En fossilfri fordonsflotta är en prioriterad fråga för regeringen, och därför är det också angeläget att öka den styrande effekten av energi- och koldioxidskatterna. Vi behöver se tydligt vikande utsläppstrender som rimmar väl med de långsiktiga ambitionerna inom klimatpolitiken. Drivmedelsskatter kan skapa incitament för en mer energieffektiv utveckling av transporterna genom att höga drivmedelspriser ökar efterfrågan på mer bränslesnåla bilar och alternativa transportmedel.

Nivån på bensin- och dieselskatterna är en av flera faktorer som har betydelse för möjligheterna att få vardagen att gå ihop och för möjligheten att nå regeringens höga klimatambitioner. Det finns dock ingen anledning att i dagsläget spekulera om möjliga åtgärder om oljepriset skulle stiga kraftigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret!

Inför valet förra året var Socialdemokraterna tydliga med att man inte avsåg att höja skatten på bensin. I dag driver partiet, som vi alla noterat, en annan linje. I budgetpropositionen, som lades fram för riksdagen i går, föreslår man att energiskatten på fossil bensin och fossilt dieselbränsle ska höjas med 48 respektive 53 öre per liter från och med nästa år. Ironiskt nog är det en ännu större höjning än den som låg på bordet då jag lämnade in interpellationen i slutet av juli. Till de summorna ska också läggas moms om köparen är en privatperson. Sammantaget höjs därför priset vid pump nästa år med 60 öre per liter bensin och med 66 öre per liter diesel.

Regeringen föreslår även att energi- och koldioxidskattesatserna för fossila bränslen ska räknas upp i en snabbare takt än i dag genom en årlig indexering från och med 2017. Då höjs alltså skatterna ytterligare.

De mycket kraftiga höjningarna av skatterna på bensin och diesel är bekymmersamma. De slår mot jobb och företagande. De slår lika hårt mot vanligt folk och mot vanliga familjer. Näringar som drabbas är av naturliga skäl åkerinäringen och även indirekt alla de sektorer som är beroende av vägtransporter. Därutöver får alla de människor och familjer som är direkt beroende av bilen tuffare att klara av vardagen.

Det blir dyrare att ta sig till jobbet, dyrare att köra barnen till träningen och dyrare att hälsa på mor- och farföräldrar. Hårdast slår skattehöjningarna mot dem som bor och verkar på landsbygden.

Jag var i Lycksele och Skellefteå häromveckan. Om det var någon av regeringens skattehöjningar som det fanns åsikter om där var det just de högre drivmedelsskattesatserna. De slår effektivt mot möjligheterna att leva och driva företag i glesbygd.

När regeringen skickade ut skatteförslagen på remiss presenterade man en analys av de konsekvenser som regeringen anser att de höjda skatterna på bensin och diesel kommer att föra med sig. Den konsekvensanalysen var dock tunn och hade när det kommer till effekterna för hushållen och företagen i princip helt bortsett från det långsiktiga perspektivet. Det gör att transparensen kring regeringens skatteförslag är betydligt sämre än vad den borde vara.

Det här är anledningen till att jag har ställt två frågor till finansministern om varför regeringen i sin konsekvensanalys väljer att inte visa de långsiktiga effekterna tydligt för företag och hushåll. Nu har alltså finansministern i två meningar, om än långa sådana, besvarat de båda frågorna.

Jag vill ställa en följdfråga: Ska jag tolka det som att finansministern är helt nöjd med hur regeringen i sin konsekvensanalys har redovisat hur höjningarna av drivmedelsskatterna slår mot företagen och hushållen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret!

Inför valet förra året var Socialdemokraterna tydliga med att man inte avsåg att höja skatten på bensin. I dag driver partiet, som vi alla noterat, en annan linje. I budgetpropositionen, som lades fram för riksdagen i går, föreslår man att energiskatten på fossil bensin och fossilt dieselbränsle ska höjas med 48 respektive 53 öre per liter från och med nästa år. Ironiskt nog är det en ännu större höjning än den som låg på bordet då jag lämnade in interpellationen i slutet av juli. Till de summorna ska också läggas moms om köparen är en privatperson. Sammantaget höjs därför priset vid pump nästa år med 60 öre per liter bensin och med 66 öre per liter diesel.

Regeringen föreslår även att energi- och koldioxidskattesatserna för fossila bränslen ska räknas upp i en snabbare takt än i dag genom en årlig indexering från och med 2017. Då höjs alltså skatterna ytterligare.

De mycket kraftiga höjningarna av skatterna på bensin och diesel är bekymmersamma. De slår mot jobb och företagande. De slår lika hårt mot vanligt folk och mot vanliga familjer. Näringar som drabbas är av naturliga skäl åkerinäringen och även indirekt alla de sektorer som är beroende av vägtransporter. Därutöver får alla de människor och familjer som är direkt beroende av bilen tuffare att klara av vardagen.

Det blir dyrare att ta sig till jobbet, dyrare att köra barnen till träningen och dyrare att hälsa på mor- och farföräldrar. Hårdast slår skattehöjningarna mot dem som bor och verkar på landsbygden.

Jag var i Lycksele och Skellefteå häromveckan. Om det var någon av regeringens skattehöjningar som det fanns åsikter om där var det just de högre drivmedelsskattesatserna. De slår effektivt mot möjligheterna att leva och driva företag i glesbygd.

När regeringen skickade ut skatteförslagen på remiss presenterade man en analys av de konsekvenser som regeringen anser att de höjda skatterna på bensin och diesel kommer att föra med sig. Den konsekvensanalysen var dock tunn och hade när det kommer till effekterna för hushållen och företagen i princip helt bortsett från det långsiktiga perspektivet. Det gör att transparensen kring regeringens skatteförslag är betydligt sämre än vad den borde vara.

Det här är anledningen till att jag har ställt två frågor till finansministern om varför regeringen i sin konsekvensanalys väljer att inte visa de långsiktiga effekterna tydligt för företag och hushåll. Nu har alltså finansministern i två meningar, om än långa sådana, besvarat de båda frågorna.

Jag vill ställa en följdfråga: Ska jag tolka det som att finansministern är helt nöjd med hur regeringen i sin konsekvensanalys har redovisat hur höjningarna av drivmedelsskatterna slår mot företagen och hushållen?

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret!

Före senaste valet konstaterade finansministern, som då var ekonomisk-politisk talesperson för Socialdemokraterna, att det är dyrt att köra bil i Sverige. Visst är det det.

Magdalena Andersson sa i DN den 3 oktober 2013: "Jag tycker att man måste sätta bensinskatten i relation till bensinpriset. Och just nu är bensinpriset mycket högt."

Trots att vi under en tid har sett låga oljepriser vet vi att priset även fortsättningsvis kommer att variera. Bensinpriset låg så sent som i juli i år högre än det vad gjorde när finansministern gjorde sitt uttalande. Den skattehöjning på bensin och diesel som regeringen nu går fram med kommer enligt en nyligen publicerad rapport från Skattebetalarna att innebära att nära 1 miljon hushåll med bil kommer att få betala ytterligare 5 500 kronor i bensinskatt mellan 2016 och 2018. Från och med 2017 blir bördan tyngre för varje år med den extra indexuppräkning utifrån bnp som då träder i kraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skattebeloppet växer alltså varje år, och på skatten läggs även moms. Effekten blir enligt beräkningar att ett pris på 13 kronor per liter på fem år stiger till 15 kronor och 30 öre. På tio år höjs skatten med nästan 50 procent. Det är hisnande fördyringar som drabbar familjer och företag.

Fru talman! Med det förslaget kommer Sverige att toppa ytterligare två världsskattetabeller. År 2017 får vi världens högsta dieselskatt, och 2019 får vi världens högsta bensinskatt.

Regeringen menar att man ska kompensera jordbruket för de ökade kostnaderna, men hur avser man egentligen att hantera skattesmällen för de enskilda hushållen? För många människor, särskilt utanför storstadsregionerna, finns inte någon reell möjlighet att välja bort bilen.

Hur hanterar man skattesmällen för åkeribranschen, för taxibranschen, för bussbranschen och för flyget? Jag tror att många med mig undrar just detta.

Det är mot den bakgrunden som jag har frågat finansministern var gränsen egentligen kommer att gå. Hur dyrt blir det för människor att ta sig till sina arbeten eller helt enkelt bara få ihop vardagen framöver? Vad händer om och när priset på råolja stiger kraftigt?

Fru talman! I sitt svar på min interpellation ville inte finansministern säga vad som skulle hända om råoljepriset skulle stiga kraftigt. Hon sa att det fanns ingen anledning att spekulera om möjliga åtgärder om oljepriset skulle stiga kraftigt. Men i den budgetproposition som finansministern lämnade till riksdagen i går står det tydligt att även i ett scenario med högre oljepris på sikt kan skattehöjningar motiveras för att öka miljöstyrningen och minska klimatutsläppen.

Finansministern säger sig inte vilja spekulera, men det skulle däremot jag vilja göra. Jag vill spekulera lite i vad man som familj egentligen kan göra. Man kan investera i miljövänligare lösningar, till exempel miljövänligare bilar. Det kan vara rätt dyrt. Därför har det funnits miljöbilspremier och minskade förmånsvärden på just miljövänligare bilar. Men nu visar det sig i budgetpropositionen att regeringen vill sänka premierna och höja förmånsvärdena även för riktigt miljövänliga bilar. Det är alltså tydligt att regeringen inte vill skapa ekonomiska incitament för att folk ska byta till miljövänligare alternativ.

Hur anser finansministern att familjer och företag bör ändra sina beteenden när det blir dyrare att köra?

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret!

Före senaste valet konstaterade finansministern, som då var ekonomisk-politisk talesperson för Socialdemokraterna, att det är dyrt att köra bil i Sverige. Visst är det det.

Magdalena Andersson sa i DN den 3 oktober 2013: "Jag tycker att man måste sätta bensinskatten i relation till bensinpriset. Och just nu är bensinpriset mycket högt."

Trots att vi under en tid har sett låga oljepriser vet vi att priset även fortsättningsvis kommer att variera. Bensinpriset låg så sent som i juli i år högre än det vad gjorde när finansministern gjorde sitt uttalande. Den skattehöjning på bensin och diesel som regeringen nu går fram med kommer enligt en nyligen publicerad rapport från Skattebetalarna att innebära att nära 1 miljon hushåll med bil kommer att få betala ytterligare 5 500 kronor i bensinskatt mellan 2016 och 2018. Från och med 2017 blir bördan tyngre för varje år med den extra indexuppräkning utifrån bnp som då träder i kraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skattebeloppet växer alltså varje år, och på skatten läggs även moms. Effekten blir enligt beräkningar att ett pris på 13 kronor per liter på fem år stiger till 15 kronor och 30 öre. På tio år höjs skatten med nästan 50 procent. Det är hisnande fördyringar som drabbar familjer och företag.

Fru talman! Med det förslaget kommer Sverige att toppa ytterligare två världsskattetabeller. År 2017 får vi världens högsta dieselskatt, och 2019 får vi världens högsta bensinskatt.

Regeringen menar att man ska kompensera jordbruket för de ökade kostnaderna, men hur avser man egentligen att hantera skattesmällen för de enskilda hushållen? För många människor, särskilt utanför storstadsregionerna, finns inte någon reell möjlighet att välja bort bilen.

Hur hanterar man skattesmällen för åkeribranschen, för taxibranschen, för bussbranschen och för flyget? Jag tror att många med mig undrar just detta.

Det är mot den bakgrunden som jag har frågat finansministern var gränsen egentligen kommer att gå. Hur dyrt blir det för människor att ta sig till sina arbeten eller helt enkelt bara få ihop vardagen framöver? Vad händer om och när priset på råolja stiger kraftigt?

Fru talman! I sitt svar på min interpellation ville inte finansministern säga vad som skulle hända om råoljepriset skulle stiga kraftigt. Hon sa att det fanns ingen anledning att spekulera om möjliga åtgärder om oljepriset skulle stiga kraftigt. Men i den budgetproposition som finansministern lämnade till riksdagen i går står det tydligt att även i ett scenario med högre oljepris på sikt kan skattehöjningar motiveras för att öka miljöstyrningen och minska klimatutsläppen.

Finansministern säger sig inte vilja spekulera, men det skulle däremot jag vilja göra. Jag vill spekulera lite i vad man som familj egentligen kan göra. Man kan investera i miljövänligare lösningar, till exempel miljövänligare bilar. Det kan vara rätt dyrt. Därför har det funnits miljöbilspremier och minskade förmånsvärden på just miljövänligare bilar. Men nu visar det sig i budgetpropositionen att regeringen vill sänka premierna och höja förmånsvärdena även för riktigt miljövänliga bilar. Det är alltså tydligt att regeringen inte vill skapa ekonomiska incitament för att folk ska byta till miljövänligare alternativ.

Hur anser finansministern att familjer och företag bör ändra sina beteenden när det blir dyrare att köra?

Fru talman! I går kunde vi se finansministern gå med budgeten till riksdagen. I fråga om efterdyningarna av när budgeten presenterades i denna kammare kan jag inte säga att svenska folket jublade. Jag kan inte säga att tidningarna var speciellt nådiga över det som håller på att hända med Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är frustrerande för oss som sitter i opposition att bara se på när det känns som att landet håller på att gå sönder. I de här fallen handlar det om att Socialdemokraterna sviker två av sina viktigaste vallöften till svenska folket. Det ena var att man inte skulle röra bensinskatten. Det andra var att man inte skulle sänka ROT-avdraget.

Då kan vi också undra hur de diskussionerna i regeringen har gått med Miljöpartiet. Vi vet nog alla lite till mans att Miljöpartiet inte är anhängare av drivmedel som bensin. De facto är 60 procent av priset vid pump skatt. I själva verket köper jag skatt i stället för bensin. Det är mer skatt än vad jag får i tanken. Hur kan det bli så? Jo, därför att vi har ett samhälle där vi inte redovisar alla skatter. Jag kan inte se på kvittot när jag tankar vad som är koldioxidskatt, energiskatt eller moms. Det mest absurda är att vi då även har moms på skatten. Jag betalar alltså en omsättningsskatt på själva skatten.

Höjningen kan tyckas låg, om det är fråga om 50 eller 150 kronor i månaden per familj. Men sammantaget med alla andra skattehöjningar förlorar sex av tio individer på regeringens politik. Åtta av tio hushåll kommer att få det sämre med regeringens politik.

Jag vet att finansministern har en förkärlek för att säga att regeringen gör detta därför att regeringen tog över ett Sverige med stora budgetunderskott. Då kan vi fundera över hur det hade det sett ut om Socialdemokraterna hade regerat under de åtta åren som Alliansen regerade - och navigerade väl i en svårhanterlig konjunktur med finanskriser.

Ja, då hade det nog sett ännu värre ut, för om man tittar på de budgetar som Socialdemokraterna har lagt fram i denna kammare ser man att det bara är två som inte har högre utgiftsökningar än de som Alliansen hade.

När det handlar om skatten på bensin eller skatten på arbete säger finansministern ofta att hon inte tror att man kommer att arbeta mindre bara för att skatten höjs.

Jag tror faktiskt inte att folk kommer att köra bil mindre bara för att skatten höjs. Det är snarare så att man helt enkelt får dra in på annat. Då tänker jag främst på dem som bor på landsbygden och som inte har kollektivtrafik att ta till. Jag tänker också på dem som inte brukar lyftas upp så ofta här i kammaren: vår skärgårdsbefolkning som kanske är helt beroende av att ha egen båt för att kunna ta sig någonstans. I skärgården finns det ju inte så bra kollektivtrafik.

Fru talman! Jag är väldigt orolig över vart det här landet håller på att ta vägen, och jag skulle gärna vilja ha svar från finansministern på hur hon resonerar om att man höjer skatter och avgifter för vanligt folk.

Fru talman! I går kunde vi se finansministern gå med budgeten till riksdagen. I fråga om efterdyningarna av när budgeten presenterades i denna kammare kan jag inte säga att svenska folket jublade. Jag kan inte säga att tidningarna var speciellt nådiga över det som håller på att hända med Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är frustrerande för oss som sitter i opposition att bara se på när det känns som att landet håller på att gå sönder. I de här fallen handlar det om att Socialdemokraterna sviker två av sina viktigaste vallöften till svenska folket. Det ena var att man inte skulle röra bensinskatten. Det andra var att man inte skulle sänka ROT-avdraget.

Då kan vi också undra hur de diskussionerna i regeringen har gått med Miljöpartiet. Vi vet nog alla lite till mans att Miljöpartiet inte är anhängare av drivmedel som bensin. De facto är 60 procent av priset vid pump skatt. I själva verket köper jag skatt i stället för bensin. Det är mer skatt än vad jag får i tanken. Hur kan det bli så? Jo, därför att vi har ett samhälle där vi inte redovisar alla skatter. Jag kan inte se på kvittot när jag tankar vad som är koldioxidskatt, energiskatt eller moms. Det mest absurda är att vi då även har moms på skatten. Jag betalar alltså en omsättningsskatt på själva skatten.

Höjningen kan tyckas låg, om det är fråga om 50 eller 150 kronor i månaden per familj. Men sammantaget med alla andra skattehöjningar förlorar sex av tio individer på regeringens politik. Åtta av tio hushåll kommer att få det sämre med regeringens politik.

Jag vet att finansministern har en förkärlek för att säga att regeringen gör detta därför att regeringen tog över ett Sverige med stora budgetunderskott. Då kan vi fundera över hur det hade det sett ut om Socialdemokraterna hade regerat under de åtta åren som Alliansen regerade - och navigerade väl i en svårhanterlig konjunktur med finanskriser.

Ja, då hade det nog sett ännu värre ut, för om man tittar på de budgetar som Socialdemokraterna har lagt fram i denna kammare ser man att det bara är två som inte har högre utgiftsökningar än de som Alliansen hade.

När det handlar om skatten på bensin eller skatten på arbete säger finansministern ofta att hon inte tror att man kommer att arbeta mindre bara för att skatten höjs.

Jag tror faktiskt inte att folk kommer att köra bil mindre bara för att skatten höjs. Det är snarare så att man helt enkelt får dra in på annat. Då tänker jag främst på dem som bor på landsbygden och som inte har kollektivtrafik att ta till. Jag tänker också på dem som inte brukar lyftas upp så ofta här i kammaren: vår skärgårdsbefolkning som kanske är helt beroende av att ha egen båt för att kunna ta sig någonstans. I skärgården finns det ju inte så bra kollektivtrafik.

Fru talman! Jag är väldigt orolig över vart det här landet håller på att ta vägen, och jag skulle gärna vilja ha svar från finansministern på hur hon resonerar om att man höjer skatter och avgifter för vanligt folk.

Fru talman! Vi tog över regeringsmakten för ett år sedan i ett läge då vi hade skenande budgetunderskott, hög arbetslöshet, hög långtidsarbetslöshet, hög ungdomsarbetslöshet och skolresultat som föll snabbare än i något annat land.

I ett sådant läge behöver regeringen ta ansvar. Vi behöver koppla ett fast grepp om statsfinanserna för att stoppa de skenande budgetunderskott som vi ärvde. Vi måste hitta finansiering för att fler ungdomar och långtidsarbetslösa ska få jobb och för att vända utvecklingen i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att göra detta har regeringen tvingats höja en del skatter, och bensinskatten är en av dem. Det har inte varit ett lätt beslut att fatta, men det har varit nödvändigt.

En poäng med bensin- och dieselskattehöjningar är att de också ökar miljöstyrningen. Sverige ligger ju ganska långt från att nå de utsläppsmål som Sveriges riksdag, den här kammaren, har satt upp. För att öka chanserna att nå de målen behöver vi också öka miljöstyrningen.

Här har jag en fråga till båda interpellanterna: Vilka förslag har Kristdemokraterna och Moderaterna för att vi ska kunna minska utsläppen, när man nu är emot just den här höjningen?

Aron Modig frågar om jag är nöjd med konsekvensanalysen och om vilken konsekvensanalys vi har. Jag har redogjort för den konsekvensanalysen. Man kan säkert ha synpunkter på den, men jag har redogjort för den konsekvensanalys som vi har gjort i den här remissen.

Maria Malmer Stenergard frågar om de familjer som har svårt att klara skattehöjningen drabbas av att man inte får rabatt när man köper en ny bil. Jag tror inte att de familjer som har problem med ekonomin på grund av bensinskattehöjningen är samma familjer som skulle ha råd att köpa en ny elbil eller en ny laddhybrid. Det är ju en ganska stor utgift att köpa en ny bil, och det är likadant med en ny förmånsbil. Det borde rimligen vara olika familjer. Familjer som har råd att köpa till exempel en Tesla eller en annan elbil eller en laddhybrid, familjer som köper nya bilar, brukar oftast ha lite större marginaler än familjer som har svårt med den kostnadsökning som kan ske för att bensinskatten höjs en del.

Regeringen använder också resurser för att satsa på glesbygden. Vi satsar i den här budgeten på ökat vägunderhåll, ökat järnvägsunderhåll och ökad kollektivtrafik i glesbygd. Vi utökar också stödet till service i glesbygd och till bredband i glesbygd. Därutöver bygger vi ut de regionala högskolorna som är viktiga för tillväxten i glesbygden.

Fru talman! Vi tog över regeringsmakten för ett år sedan i ett läge då vi hade skenande budgetunderskott, hög arbetslöshet, hög långtidsarbetslöshet, hög ungdomsarbetslöshet och skolresultat som föll snabbare än i något annat land.

I ett sådant läge behöver regeringen ta ansvar. Vi behöver koppla ett fast grepp om statsfinanserna för att stoppa de skenande budgetunderskott som vi ärvde. Vi måste hitta finansiering för att fler ungdomar och långtidsarbetslösa ska få jobb och för att vända utvecklingen i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att göra detta har regeringen tvingats höja en del skatter, och bensinskatten är en av dem. Det har inte varit ett lätt beslut att fatta, men det har varit nödvändigt.

En poäng med bensin- och dieselskattehöjningar är att de också ökar miljöstyrningen. Sverige ligger ju ganska långt från att nå de utsläppsmål som Sveriges riksdag, den här kammaren, har satt upp. För att öka chanserna att nå de målen behöver vi också öka miljöstyrningen.

Här har jag en fråga till båda interpellanterna: Vilka förslag har Kristdemokraterna och Moderaterna för att vi ska kunna minska utsläppen, när man nu är emot just den här höjningen?

Aron Modig frågar om jag är nöjd med konsekvensanalysen och om vilken konsekvensanalys vi har. Jag har redogjort för den konsekvensanalysen. Man kan säkert ha synpunkter på den, men jag har redogjort för den konsekvensanalys som vi har gjort i den här remissen.

Maria Malmer Stenergard frågar om de familjer som har svårt att klara skattehöjningen drabbas av att man inte får rabatt när man köper en ny bil. Jag tror inte att de familjer som har problem med ekonomin på grund av bensinskattehöjningen är samma familjer som skulle ha råd att köpa en ny elbil eller en ny laddhybrid. Det är ju en ganska stor utgift att köpa en ny bil, och det är likadant med en ny förmånsbil. Det borde rimligen vara olika familjer. Familjer som har råd att köpa till exempel en Tesla eller en annan elbil eller en laddhybrid, familjer som köper nya bilar, brukar oftast ha lite större marginaler än familjer som har svårt med den kostnadsökning som kan ske för att bensinskatten höjs en del.

Regeringen använder också resurser för att satsa på glesbygden. Vi satsar i den här budgeten på ökat vägunderhåll, ökat järnvägsunderhåll och ökad kollektivtrafik i glesbygd. Vi utökar också stödet till service i glesbygd och till bredband i glesbygd. Därutöver bygger vi ut de regionala högskolorna som är viktiga för tillväxten i glesbygden.

Fru talman! Tack, finansministern, för det raka svaret! Jag får samtidigt konstatera att vi uppenbarligen har olika åsikter i denna fråga.

Jag tycker att det är viktigt att en regering när den för fram reformförslag som kan förväntas ha påverkan på sysselsättningen, på förutsättningarna för att driva företag, på hushållens ekonomi och liknande också tydligt redovisar de effekter som de aktuella förslagen kan föra med sig - även om förslagen är av negativ karaktär.

Regeringen har under de senaste veckorna varit duktig på att lyfta fram de olika projekt och satsningar som man lägger resurser på i budgetpropositionen. Finansministern tar tillfället i akt att göra det även i den här interpellationsdebatten.

Vad regeringen har varit betydligt sämre på sedan den tillträdde för ett år sedan är att redovisa de konsekvenser som regeringen kanske inte ser som de allra mest önskvärda.

Vi ser det i den här frågan. De indexerade höjningarna av drivmedelsskatterna kommer att få stor påverkan på företag och hushåll, även efter 2016, men det redovisas inte tydligt i regeringens dokument.

Vi såg det i går, då budgetpropositionen lades fram. Regeringen verkar ha plockat bort en tabell som visar att hela åtta av tio hushåll får försämrad ekonomi med regeringens politik. Det var tydligen rubriker som regeringen inte ville se.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet också att exempelvis Finanspolitiska rådet i sin årliga rapport kritiserade regeringen för att den inte visar hur de höjda a-kassenivåerna påverkar sysselsättningen negativt. Rådet konstaterar att det är "olyckligt att regeringen har valt att inte redovisa några sysselsättningseffekter av höjningen. En förutsättning för en konstruktiv diskussion om den ekonomiska politikens inriktning är att regeringen redovisar olika målkonflikter och tydliggör politiska avvägningar."

Även Arbetsförmedlingen bland andra har i remissvar som berört regeringens skatteförändringar efterlyst just konsekvensbeskrivningar av hur olika skattehöjningar påverkar utvecklingen på arbetsmarknaden.

Jag konstaterar att finansministern verkar nöjd med läget, men jag vill samtidigt vara tydlig med att jag från min horisont och uppenbarligen flera av de neutrala aktörer som är relevanta att lyssna till i frågan efterlyser mer öppenhet och transparens i regeringens politik.

Fru talman! Tack, finansministern, för det raka svaret! Jag får samtidigt konstatera att vi uppenbarligen har olika åsikter i denna fråga.

Jag tycker att det är viktigt att en regering när den för fram reformförslag som kan förväntas ha påverkan på sysselsättningen, på förutsättningarna för att driva företag, på hushållens ekonomi och liknande också tydligt redovisar de effekter som de aktuella förslagen kan föra med sig - även om förslagen är av negativ karaktär.

Regeringen har under de senaste veckorna varit duktig på att lyfta fram de olika projekt och satsningar som man lägger resurser på i budgetpropositionen. Finansministern tar tillfället i akt att göra det även i den här interpellationsdebatten.

Vad regeringen har varit betydligt sämre på sedan den tillträdde för ett år sedan är att redovisa de konsekvenser som regeringen kanske inte ser som de allra mest önskvärda.

Vi ser det i den här frågan. De indexerade höjningarna av drivmedelsskatterna kommer att få stor påverkan på företag och hushåll, även efter 2016, men det redovisas inte tydligt i regeringens dokument.

Vi såg det i går, då budgetpropositionen lades fram. Regeringen verkar ha plockat bort en tabell som visar att hela åtta av tio hushåll får försämrad ekonomi med regeringens politik. Det var tydligen rubriker som regeringen inte ville se.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet också att exempelvis Finanspolitiska rådet i sin årliga rapport kritiserade regeringen för att den inte visar hur de höjda a-kassenivåerna påverkar sysselsättningen negativt. Rådet konstaterar att det är "olyckligt att regeringen har valt att inte redovisa några sysselsättningseffekter av höjningen. En förutsättning för en konstruktiv diskussion om den ekonomiska politikens inriktning är att regeringen redovisar olika målkonflikter och tydliggör politiska avvägningar."

Även Arbetsförmedlingen bland andra har i remissvar som berört regeringens skatteförändringar efterlyst just konsekvensbeskrivningar av hur olika skattehöjningar påverkar utvecklingen på arbetsmarknaden.

Jag konstaterar att finansministern verkar nöjd med läget, men jag vill samtidigt vara tydlig med att jag från min horisont och uppenbarligen flera av de neutrala aktörer som är relevanta att lyssna till i frågan efterlyser mer öppenhet och transparens i regeringens politik.

Fru talman! Jag spekulerade ju i mitt förra inlägg i att man kanske skulle kunna byta till ett miljövänligare fordon när det blir dyrare med bensin och diesel. Men nu står det alltså klart att regeringen minskar de ekonomiska incitamenten för att byta till miljövänligare alternativ. Finansministern är tydlig med att hon inte tycker att det har någon effekt för andra än dem som är potentiella köpare av en Tesla.

Personligen tror jag att det finns många andra varianter av miljövänligare bilar. Jag tror att just teknikutveckling är någonting vi verkligen behöver satsa på för att kunna komma till rätta med miljöproblemen. Där har finansministern svaret på frågan hon ställde till mig. Det är tråkigt att regeringen väljer att motarbeta just den utvecklingen.

Jag tänkte fortsätta spekulera lite. Jag tänkte spekulera i om man som familj skulle kunna välja att helt enkelt köra bil mindre om man vill få ned sina kostnader.

Jag tänkte utgå från mig själv. Jag är inte en av dem som bor centralt i storstad, där detta kanske är lite lättare. Jag bor i Åhus som ligger cirka en och en halv mil från Kristianstad. Innan jag satt i riksdagen pendlade jag för att jobba i Kristianstad. Det gör även min man. Det är en sträcka som har bra kollektivtrafik, skulle jag vilja påstå, med många bussar.

Säg att vi skulle välja att ställa bilen och i stället lämna barnen på skola och förskola med hjälp av buss för att sedan ta bussen in till Kristianstad. Jag har tittat på tidtabeller och räknat lite och kommit fram till att det tar mer än en timme extra för mig att ta mig till jobbet, enkel resa, jämfört med om jag skulle köra bil. Det betyder alltså, med lite enkel matematik, lite drygt två timmar extra om dagen. Det motsvarar tio timmar i veckan, vilket är 25 procent av en heltidstjänst som jag skulle behöva gå ned i tid för att kunna transportera mig och barnen med buss. Jag kan tycka att det inte verkar vara en särskilt god resursanvändning.

Jag tror faktiskt att finansministern räknar kallt med att vi inte kommer att gå ned i tid. Vi kommer att fortsätta köra bil till och från jobb, skola och förskola. De människor som i dag kör bil gör det till väldigt liten del för nöjes skull eller av ren lathet. De gör det för att få ihop sin vardag, och de kommer inte att kunna minska sitt bilkörande nämnvärt. När kostnaderna ökar kommer de i stället att minska antingen sin konsumtion eller sitt sparande. Inget av det är väl bra för ekonomin i stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Och så har vi företagen. Marginalerna blir ännu mindre, och färre företag kommer att kunna växa. Färre företag kommer att kunna starta, och färre företag kommer att kunna överleva.

Jag tycker att det är rimligt, givet det här beslutet, att man föreslår kompensationer för jordbruk och skogsbruk till följd av de höjda dieselskatterna. Regeringen hänvisar i det fallet till den utsatta konkurrenssituationen.

Men åkeribranschen, då? Där är konkurrensen också stenhård. Regeringen kompenserar inte åkarna utan föreslår, bland annat i budgetpropositionen, att de ska ändra sitt körbeteende.

Jag förstår att regeringen, som finansministern nämner här, avser att satsa på järnväg och att man hoppas att fler transporter på sikt ska kunna gå på räls, och det är väl bra. Men det löser inte situationen för åkeriföretagen. Deras ökade kostnader uppstår ju här och nu, medan den här delen av regeringens lösning ligger ganska långt fram i tiden.

Därför vill jag fråga finansministern hur hon ser på utvecklingen i de branscher som inte kompenseras i budgeten och hur finansministern ser på att konsumtion och sparande kommer att gå ned när människor blir tvungna att betala mer i skatt på sitt körande.

Fru talman! Jag spekulerade ju i mitt förra inlägg i att man kanske skulle kunna byta till ett miljövänligare fordon när det blir dyrare med bensin och diesel. Men nu står det alltså klart att regeringen minskar de ekonomiska incitamenten för att byta till miljövänligare alternativ. Finansministern är tydlig med att hon inte tycker att det har någon effekt för andra än dem som är potentiella köpare av en Tesla.

Personligen tror jag att det finns många andra varianter av miljövänligare bilar. Jag tror att just teknikutveckling är någonting vi verkligen behöver satsa på för att kunna komma till rätta med miljöproblemen. Där har finansministern svaret på frågan hon ställde till mig. Det är tråkigt att regeringen väljer att motarbeta just den utvecklingen.

Jag tänkte fortsätta spekulera lite. Jag tänkte spekulera i om man som familj skulle kunna välja att helt enkelt köra bil mindre om man vill få ned sina kostnader.

Jag tänkte utgå från mig själv. Jag är inte en av dem som bor centralt i storstad, där detta kanske är lite lättare. Jag bor i Åhus som ligger cirka en och en halv mil från Kristianstad. Innan jag satt i riksdagen pendlade jag för att jobba i Kristianstad. Det gör även min man. Det är en sträcka som har bra kollektivtrafik, skulle jag vilja påstå, med många bussar.

Säg att vi skulle välja att ställa bilen och i stället lämna barnen på skola och förskola med hjälp av buss för att sedan ta bussen in till Kristianstad. Jag har tittat på tidtabeller och räknat lite och kommit fram till att det tar mer än en timme extra för mig att ta mig till jobbet, enkel resa, jämfört med om jag skulle köra bil. Det betyder alltså, med lite enkel matematik, lite drygt två timmar extra om dagen. Det motsvarar tio timmar i veckan, vilket är 25 procent av en heltidstjänst som jag skulle behöva gå ned i tid för att kunna transportera mig och barnen med buss. Jag kan tycka att det inte verkar vara en särskilt god resursanvändning.

Jag tror faktiskt att finansministern räknar kallt med att vi inte kommer att gå ned i tid. Vi kommer att fortsätta köra bil till och från jobb, skola och förskola. De människor som i dag kör bil gör det till väldigt liten del för nöjes skull eller av ren lathet. De gör det för att få ihop sin vardag, och de kommer inte att kunna minska sitt bilkörande nämnvärt. När kostnaderna ökar kommer de i stället att minska antingen sin konsumtion eller sitt sparande. Inget av det är väl bra för ekonomin i stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Och så har vi företagen. Marginalerna blir ännu mindre, och färre företag kommer att kunna växa. Färre företag kommer att kunna starta, och färre företag kommer att kunna överleva.

Jag tycker att det är rimligt, givet det här beslutet, att man föreslår kompensationer för jordbruk och skogsbruk till följd av de höjda dieselskatterna. Regeringen hänvisar i det fallet till den utsatta konkurrenssituationen.

Men åkeribranschen, då? Där är konkurrensen också stenhård. Regeringen kompenserar inte åkarna utan föreslår, bland annat i budgetpropositionen, att de ska ändra sitt körbeteende.

Jag förstår att regeringen, som finansministern nämner här, avser att satsa på järnväg och att man hoppas att fler transporter på sikt ska kunna gå på räls, och det är väl bra. Men det löser inte situationen för åkeriföretagen. Deras ökade kostnader uppstår ju här och nu, medan den här delen av regeringens lösning ligger ganska långt fram i tiden.

Därför vill jag fråga finansministern hur hon ser på utvecklingen i de branscher som inte kompenseras i budgeten och hur finansministern ser på att konsumtion och sparande kommer att gå ned när människor blir tvungna att betala mer i skatt på sitt körande.

Fru talman! Det känns härligt att vara tillbaka efter sommarledigheten, måste jag säga - ja, eftersom vi arbetar för friheten, då.

Socialdemokraterna försöker alltid ge en bild av en borgerlig regering som inte kan handskas med ekonomin, vilket är orättvist, historielöst och helt felaktigt. Sist jag debatterade med finansministern i den här kammaren - jag tror att det var näst sista sammanträdet före sommarledigheten - frågade jag henne om hon hade läst Kjell-Olof Feldt och sett vad han ansåg var orsakerna till den kris vi hade på 1990-talet. Mycket berodde på att vi hade stor inflation och devalveringar. Sedan minns ni kanske Astrid Lindgren, som skrev om Pomperipossa som betalade mer än 100 procent i skatt. Det var helt nödvändigt att göra något åt det svenska samhället. Det är därför jag står här igen och pratar om skatt.

Alla skatter på saker och ting - skatt på arbete, höjd bensinskatt, höjd skatt på kärnkraft, alltså effektskatt, och så vidare - gör att man nästan tappar lusten att gå till arbetet. Det är därför vi pratar om skatt.

Bensinskatten slår hårdast ute på landsbygden och i skärgårdsregionen. Jag tycker att det är väldigt dumt att man gör på detta sätt, och jag anser att finansministern bör tänka om i denna fråga.

Fru talman! Det känns härligt att vara tillbaka efter sommarledigheten, måste jag säga - ja, eftersom vi arbetar för friheten, då.

Socialdemokraterna försöker alltid ge en bild av en borgerlig regering som inte kan handskas med ekonomin, vilket är orättvist, historielöst och helt felaktigt. Sist jag debatterade med finansministern i den här kammaren - jag tror att det var näst sista sammanträdet före sommarledigheten - frågade jag henne om hon hade läst Kjell-Olof Feldt och sett vad han ansåg var orsakerna till den kris vi hade på 1990-talet. Mycket berodde på att vi hade stor inflation och devalveringar. Sedan minns ni kanske Astrid Lindgren, som skrev om Pomperipossa som betalade mer än 100 procent i skatt. Det var helt nödvändigt att göra något åt det svenska samhället. Det är därför jag står här igen och pratar om skatt.

Alla skatter på saker och ting - skatt på arbete, höjd bensinskatt, höjd skatt på kärnkraft, alltså effektskatt, och så vidare - gör att man nästan tappar lusten att gå till arbetet. Det är därför vi pratar om skatt.

Bensinskatten slår hårdast ute på landsbygden och i skärgårdsregionen. Jag tycker att det är väldigt dumt att man gör på detta sätt, och jag anser att finansministern bör tänka om i denna fråga.

Fru talman! Anledningen till att jag går upp i den här debatten är att åkerinäringen är en av de hårdast konkurrensutsatta näringar vi har i landet, och man går på knäna på grund av olaglig verksamhet. Det finns åkare som kör med diesel som de tar med från sitt hemland för att dieseln är så pass dyr här i Sverige, där vi har Europas dyraste diesel. Det finns de som kör med olaglig diesel eller stulen diesel för att kunna konkurrera med den lagliga åkerinäringen här i Sverige.

I detta läge väljer regeringen att lägga ytterligare en skatt på denna bransch på drygt 50 öre per liter diesel. Vad innebär detta för en åkare och lastbilsägare? Om lastbilen går på vanligt skift kör den ungefär 10 000 mil om året. Den gör av med i genomsnitt tre liter per mil. Det vill säga att ungefär 30 kubikmeter diesel går åt för att hålla igång den. För åkeriägaren betyder detta att han åker på 15 000 kronor per år i ytterligare skatter. Om lastbilen gå på dubbelskift eller tvåskift, vilket inte är ovanligt, handlar det om närmare 30 000 kronor per år. Åkeriägaren kanske har tre eller fyra lastbilar, vilket betyder att han alltså får drygt 100 000 kronor i ytterligare skatter på grund av vad som kan tyckas vara en liten ökning på 50 öre per liter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Åkerinäringen är redan fullständigt nedpressad i stövelskaftet och kämpar mot den olagliga trafiken.

Fru talman! Den landsbygdsfientliga och åkerifientliga politiken är ett allvarligt hot mot vår landsbygd. Vi tvingar våra ungdomar att flytta från landsbygden och in till städerna för att minska kostnaden för att köra till och från sina arbeten. När man sedan har tvingat iväg ungdomarna från landsbygden satsar man på att subventionera nya bostäder i våra storstäder. Detta är ingen landsbygdsvänlig politik. Den flyttar våra ungdomar från landsbygden till storstäderna. Den flyttar våra åkeritransporter från lagliga åkerier i Sverige till olagliga åkerier som passar på att på olika sätt tillskansa sig billigare diesel och skatta för den i utlandet.

Varför kompenserar man inte åkerinäringen? Anser ministern att åkerinäringen fortfarande kan bära dessa 20 000-30 000 kronor extra per lastbil i Sverige, trots att man är utsatt för en mycket tuff konkurrens från olagliga utländska transporter? Varför kompenseras inte åkerinäringen?

Fru talman! Anledningen till att jag går upp i den här debatten är att åkerinäringen är en av de hårdast konkurrensutsatta näringar vi har i landet, och man går på knäna på grund av olaglig verksamhet. Det finns åkare som kör med diesel som de tar med från sitt hemland för att dieseln är så pass dyr här i Sverige, där vi har Europas dyraste diesel. Det finns de som kör med olaglig diesel eller stulen diesel för att kunna konkurrera med den lagliga åkerinäringen här i Sverige.

I detta läge väljer regeringen att lägga ytterligare en skatt på denna bransch på drygt 50 öre per liter diesel. Vad innebär detta för en åkare och lastbilsägare? Om lastbilen går på vanligt skift kör den ungefär 10 000 mil om året. Den gör av med i genomsnitt tre liter per mil. Det vill säga att ungefär 30 kubikmeter diesel går åt för att hålla igång den. För åkeriägaren betyder detta att han åker på 15 000 kronor per år i ytterligare skatter. Om lastbilen gå på dubbelskift eller tvåskift, vilket inte är ovanligt, handlar det om närmare 30 000 kronor per år. Åkeriägaren kanske har tre eller fyra lastbilar, vilket betyder att han alltså får drygt 100 000 kronor i ytterligare skatter på grund av vad som kan tyckas vara en liten ökning på 50 öre per liter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Åkerinäringen är redan fullständigt nedpressad i stövelskaftet och kämpar mot den olagliga trafiken.

Fru talman! Den landsbygdsfientliga och åkerifientliga politiken är ett allvarligt hot mot vår landsbygd. Vi tvingar våra ungdomar att flytta från landsbygden och in till städerna för att minska kostnaden för att köra till och från sina arbeten. När man sedan har tvingat iväg ungdomarna från landsbygden satsar man på att subventionera nya bostäder i våra storstäder. Detta är ingen landsbygdsvänlig politik. Den flyttar våra ungdomar från landsbygden till storstäderna. Den flyttar våra åkeritransporter från lagliga åkerier i Sverige till olagliga åkerier som passar på att på olika sätt tillskansa sig billigare diesel och skatta för den i utlandet.

Varför kompenserar man inte åkerinäringen? Anser ministern att åkerinäringen fortfarande kan bära dessa 20 000-30 000 kronor extra per lastbil i Sverige, trots att man är utsatt för en mycket tuff konkurrens från olagliga utländska transporter? Varför kompenseras inte åkerinäringen?

Fru talman! Jag lyckades inte höra att Aron Modig svarade på min fråga: Vilka förslag har Kristdemokraterna för att minska utsläppen så att Sverige ska kunna nå de utsläppsmål som Sveriges riksdag har satt upp?

Om jag tolkar Maria Malmer Stenergard rätt menar hon att Moderaternas förslag är att ha kvar miljöbilsbonusen för laddhybrider på samma nivå som tidigare. Jag tror att hon är ensam i Sverige om att tro att detta - att man låter miljöbilsbonusen för laddhybrider vara lika hög som för elbilar - ensamt kommer att lösa problemen. Jag undrar om Moderaterna har några ytterligare förslag för att lösa problemet med att vi inte ser ut att kunna nå det mål som riksdagen har satt upp.

Sten Bergheden tar upp en väldigt angelägen fråga, nämligen åkerinäringens konkurrenskraft och dess situation över huvud taget. Det är en bekymmersam situation för svensk åkerinäring alldeles oavsett den skattehöjning som regeringen föreslår. Därför är det viktigt att vi kan öka kontrollen över åkerinäringen.

Regeringen har kommit med ett antal förslag på det området, bland annat vad gäller klampning. Här kommer regeringen att arbeta vidare. Det är viktigt att det råder ordning och reda i åkeribranschen och att svenska företag inte ska drabbas av osjyst konkurrens eller olaglig konkurrens.

Ett led i att också få en ökad kontroll över åkerinäringen är förslaget om vägslitageavgift. I och med systemet med transpondrar kommer det att finnas ökade möjligheter till övervakning av åkeribranschen. Det ger bättre möjligheter till kontroll över den sektorn.

Fru talman! Jag lyckades inte höra att Aron Modig svarade på min fråga: Vilka förslag har Kristdemokraterna för att minska utsläppen så att Sverige ska kunna nå de utsläppsmål som Sveriges riksdag har satt upp?

Om jag tolkar Maria Malmer Stenergard rätt menar hon att Moderaternas förslag är att ha kvar miljöbilsbonusen för laddhybrider på samma nivå som tidigare. Jag tror att hon är ensam i Sverige om att tro att detta - att man låter miljöbilsbonusen för laddhybrider vara lika hög som för elbilar - ensamt kommer att lösa problemen. Jag undrar om Moderaterna har några ytterligare förslag för att lösa problemet med att vi inte ser ut att kunna nå det mål som riksdagen har satt upp.

Sten Bergheden tar upp en väldigt angelägen fråga, nämligen åkerinäringens konkurrenskraft och dess situation över huvud taget. Det är en bekymmersam situation för svensk åkerinäring alldeles oavsett den skattehöjning som regeringen föreslår. Därför är det viktigt att vi kan öka kontrollen över åkerinäringen.

Regeringen har kommit med ett antal förslag på det området, bland annat vad gäller klampning. Här kommer regeringen att arbeta vidare. Det är viktigt att det råder ordning och reda i åkeribranschen och att svenska företag inte ska drabbas av osjyst konkurrens eller olaglig konkurrens.

Ett led i att också få en ökad kontroll över åkerinäringen är förslaget om vägslitageavgift. I och med systemet med transpondrar kommer det att finnas ökade möjligheter till övervakning av åkeribranschen. Det ger bättre möjligheter till kontroll över den sektorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack igen, finansministern, för svaret! Finansministern försöker få det att låta som om drivmedel och bilåkande inte beskattas i dag. Jag skulle nog tro att det är ganska få människor ute i landet som håller med om den saken.

Som jag har fört fram här i debatten är det inte rimligt att regeringen bara öppet redovisar den ena sidan av den förda politiken. Man måste naturligtvis också redogöra för de mer negativa konsekvenserna av sin politik.

Regeringen satsar i budgeten på en del angelägna projekt. Satsningar på skolan och ökade resurser till underhåll av järnvägen är sådana exempel. Men man går också fram med massiva skattehöjningar. Det blir högre skatt för den som kör bil, för äldre som jobbar, för många med högre utbildning som jobbar och för dem som skänker pengar till ideella organisationer. RUT- och ROT-avdragen försämras.

En konsekvens av skattehöjningarna är att regeringen får in pengar som den kan lägga på reformer. Det är regeringen duktig på att redovisa. Men skattehöjningarna slår också mot jobb, företagande och vanligt folks privatekonomi. En del av dem slår mot människor som bor i städerna. Andra slår direkt mot dem som bor och lever i glesbygden.

I vilket fall som helst bör öppenhet och transparens alltid framhållas. Granskning och genomlysning bör alltid välkomnas.

Jag hoppas, fru talman, för medborgarnas skull, om inte annat, att regeringen blir bättre på att presentera konsekvensanalyser av den ekonomiska politiken framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack igen, finansministern, för svaret! Finansministern försöker få det att låta som om drivmedel och bilåkande inte beskattas i dag. Jag skulle nog tro att det är ganska få människor ute i landet som håller med om den saken.

Som jag har fört fram här i debatten är det inte rimligt att regeringen bara öppet redovisar den ena sidan av den förda politiken. Man måste naturligtvis också redogöra för de mer negativa konsekvenserna av sin politik.

Regeringen satsar i budgeten på en del angelägna projekt. Satsningar på skolan och ökade resurser till underhåll av järnvägen är sådana exempel. Men man går också fram med massiva skattehöjningar. Det blir högre skatt för den som kör bil, för äldre som jobbar, för många med högre utbildning som jobbar och för dem som skänker pengar till ideella organisationer. RUT- och ROT-avdragen försämras.

En konsekvens av skattehöjningarna är att regeringen får in pengar som den kan lägga på reformer. Det är regeringen duktig på att redovisa. Men skattehöjningarna slår också mot jobb, företagande och vanligt folks privatekonomi. En del av dem slår mot människor som bor i städerna. Andra slår direkt mot dem som bor och lever i glesbygden.

I vilket fall som helst bör öppenhet och transparens alltid framhållas. Granskning och genomlysning bör alltid välkomnas.

Jag hoppas, fru talman, för medborgarnas skull, om inte annat, att regeringen blir bättre på att presentera konsekvensanalyser av den ekonomiska politiken framöver.

Fru talman! Finansministern inser naturligtvis att människor rent tidsmässigt inte kommer att ha råd att sluta tanka sina bilar. Höjningen är en ren kassako för staten, det vill säga att staten ska från familjer och företag driva in mer pengar, närmare bestämt 3,9 miljarder, som den sedan efter eget bevåg och efter avdragna transaktionskostnader ska fördela ut till oss igen. Men man får ha tur om man ska ta del av den kakan. Åtta av tio hushåll går back med regeringens politik.

Fru talman! Det här förslaget är inte en del av en jobbagenda. Jobb och företagande kommer att drabbas hårt även om finansministern i sitt senaste inlägg tycks mena att skattehöjningen egentligen inte spelar någon roll.

Små åkare har hört av sig till mig och bett mig fråga finansministern hur de ska kunna överleva. De är redan extremt hårt pressade av den internationella konkurrensen. Svaret på den lilla åkarens fråga står i budgetpropositionen, som finansministern presenterade i går. Jag citerar: "Hur hårt åkerinäringen drabbas beror på i hur stor grad de förlorar marknadsandelar gentemot utländska åkerier. Det bedöms dock finnas viss potential för effektiviseringar inom transportsektorn genom mer bränslesnåla fordon, effektivare motorteknik samt förändrat körbeteende."

Jag tror faktiskt att många hårt arbetande företagare som vänder och vrider på sig för att få plus och minus att gå ihop upplever regeringens förslag till lösning som minst sagt verklighetsfrånvänt. Jag tror att man kanske kan vända på regeringens resonemang. Jag tror att det finns viss potential för effektiviseringar inom den offentliga verksamheten samt förändrat regeringsbeteende.

Fru talman! Finansministern inser naturligtvis att människor rent tidsmässigt inte kommer att ha råd att sluta tanka sina bilar. Höjningen är en ren kassako för staten, det vill säga att staten ska från familjer och företag driva in mer pengar, närmare bestämt 3,9 miljarder, som den sedan efter eget bevåg och efter avdragna transaktionskostnader ska fördela ut till oss igen. Men man får ha tur om man ska ta del av den kakan. Åtta av tio hushåll går back med regeringens politik.

Fru talman! Det här förslaget är inte en del av en jobbagenda. Jobb och företagande kommer att drabbas hårt även om finansministern i sitt senaste inlägg tycks mena att skattehöjningen egentligen inte spelar någon roll.

Små åkare har hört av sig till mig och bett mig fråga finansministern hur de ska kunna överleva. De är redan extremt hårt pressade av den internationella konkurrensen. Svaret på den lilla åkarens fråga står i budgetpropositionen, som finansministern presenterade i går. Jag citerar: "Hur hårt åkerinäringen drabbas beror på i hur stor grad de förlorar marknadsandelar gentemot utländska åkerier. Det bedöms dock finnas viss potential för effektiviseringar inom transportsektorn genom mer bränslesnåla fordon, effektivare motorteknik samt förändrat körbeteende."

Jag tror faktiskt att många hårt arbetande företagare som vänder och vrider på sig för att få plus och minus att gå ihop upplever regeringens förslag till lösning som minst sagt verklighetsfrånvänt. Jag tror att man kanske kan vända på regeringens resonemang. Jag tror att det finns viss potential för effektiviseringar inom den offentliga verksamheten samt förändrat regeringsbeteende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ministern, för svaret så långt! Det är bara det att den här politiken inte riktigt hänger ihop. Ministern tog upp att man ska öka kontrollerna ute på vägarna. Med de nya transpondrarna och den nya vägslitageavgiften har man föreslagit att man ska införa ytterligare skatter på drygt 4 miljarder kronor för åkerinäringen. Det ska då fördelas över olika system.

Det intressanta är att er politik har gett resultat. Man höjer arbetsgivaravgifterna, vilket innebär att polisen får ökade kostnader. Det innebär att man får ta bort ungefär 100-150 poliser i Sverige för att klara den tidigare budgeten.

Den andra delen är att vi här i riksdagen har varit överens om att vi vill ha alkobommar uppsatta. Vi har fortfarande inte fått upp en enda alkobom i detta land som stämmer av och sköter kontrollen. Man har dessutom slagit sönder trafikpolisen. Man har delat dem ute på polisområdena. Det innebär att man nu totalt eliminerar den kontroll som ska ske ute på vägarna. Den kommer inte att ske i verkligheten. Det gör att man fullt ut har öppnat för att fler lastbilar ska kunna komma hit och köra med egen diesel från Tyskland, köra med olaglig diesel från Ryssland och använda sig av stulen diesel från svenska åkeriföretag.

Detta är helt ohållbart. För varje utflaggad åkerinäring eller lastbil i detta land tappar vi hundratusentals kronor i skatteintäkter. Den här politiken skjuter verkligen sig själv i foten.

Ministern! Kommer de här kontrollerna att öka ute på våra vägar med den här politiken?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ministern, för svaret så långt! Det är bara det att den här politiken inte riktigt hänger ihop. Ministern tog upp att man ska öka kontrollerna ute på vägarna. Med de nya transpondrarna och den nya vägslitageavgiften har man föreslagit att man ska införa ytterligare skatter på drygt 4 miljarder kronor för åkerinäringen. Det ska då fördelas över olika system.

Det intressanta är att er politik har gett resultat. Man höjer arbetsgivaravgifterna, vilket innebär att polisen får ökade kostnader. Det innebär att man får ta bort ungefär 100-150 poliser i Sverige för att klara den tidigare budgeten.

Den andra delen är att vi här i riksdagen har varit överens om att vi vill ha alkobommar uppsatta. Vi har fortfarande inte fått upp en enda alkobom i detta land som stämmer av och sköter kontrollen. Man har dessutom slagit sönder trafikpolisen. Man har delat dem ute på polisområdena. Det innebär att man nu totalt eliminerar den kontroll som ska ske ute på vägarna. Den kommer inte att ske i verkligheten. Det gör att man fullt ut har öppnat för att fler lastbilar ska kunna komma hit och köra med egen diesel från Tyskland, köra med olaglig diesel från Ryssland och använda sig av stulen diesel från svenska åkeriföretag.

Detta är helt ohållbart. För varje utflaggad åkerinäring eller lastbil i detta land tappar vi hundratusentals kronor i skatteintäkter. Den här politiken skjuter verkligen sig själv i foten.

Ministern! Kommer de här kontrollerna att öka ute på våra vägar med den här politiken?

Fru talman! Aron Modig pratar om vikten av öppenhet och transparens. Det tycks dock inte gälla Aron Modig själv, eftersom han vägrar att svara på frågan om vad Kristdemokraterna har för förslag för att vi ska nå klimatmålen.

Maria Malmer Stenergard undrar vem som får ta del av regeringens budget. Hon verkar inte tro att särskilt många människor får del av regeringens budget. Men jag kan räkna upp några. Det handlar om alla barn som går i skolan och som får ta del av fler lärare i skolan och mer personal på fritis. Det handlar om alla barn som går i förskolan och som får ta del av mer personal i förskolan. Det handlar om alla ungdomar som inte har jobb och som blir en del av 90-dagarsgarantin och blir garanterade jobb, utbildning eller praktik inom 90 dagar. Det handlar om alla äldre som får mer personal i äldreomsorgen. Det handlar om alla våra pensionärer som får sänkt skatt och om alla ensamstående föräldrar som får en höjning av underhållsstödet. Idrottsrörelsen får ett tillskott. Handikapprörelsen får ett tillskott. Friluftsrörelsen får ett tillskott. Civilsamhället, som stöder dem som nu kommer till Sverige, får ett tillskott. Alla kommuner som tar emot nyanlända får ett tillskott. Alla kommuner som har asylsökande barn i sina skolor får ta del av budgeten.

Alla de skattehöjningar och besparingar som regeringen genomför går tillbaka in i samhället för att vi ska bygga Sverige starkt.

Men det är klart att det är skillnad jämfört med den förra regeringen, som lånade pengar för att sedan använda dem för att sänka skatten. Den här politiken syns inte direkt i plånboken. Men vad gör en skattesänkning i plånboken när resultatet blir att ens barn inte får det stöd det behöver i skolan? Moderaterna och Socialdemokraterna har djupt olika ideologier när det gäller hur man ser på vilka behov som finns i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill slutligen bara påpeka att den debatt vi har haft handlar om en kostnadsökning för en medelbilist på 50-60 kronor i månaden.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Aron Modig pratar om vikten av öppenhet och transparens. Det tycks dock inte gälla Aron Modig själv, eftersom han vägrar att svara på frågan om vad Kristdemokraterna har för förslag för att vi ska nå klimatmålen.

Maria Malmer Stenergard undrar vem som får ta del av regeringens budget. Hon verkar inte tro att särskilt många människor får del av regeringens budget. Men jag kan räkna upp några. Det handlar om alla barn som går i skolan och som får ta del av fler lärare i skolan och mer personal på fritis. Det handlar om alla barn som går i förskolan och som får ta del av mer personal i förskolan. Det handlar om alla ungdomar som inte har jobb och som blir en del av 90-dagarsgarantin och blir garanterade jobb, utbildning eller praktik inom 90 dagar. Det handlar om alla äldre som får mer personal i äldreomsorgen. Det handlar om alla våra pensionärer som får sänkt skatt och om alla ensamstående föräldrar som får en höjning av underhållsstödet. Idrottsrörelsen får ett tillskott. Handikapprörelsen får ett tillskott. Friluftsrörelsen får ett tillskott. Civilsamhället, som stöder dem som nu kommer till Sverige, får ett tillskott. Alla kommuner som tar emot nyanlända får ett tillskott. Alla kommuner som har asylsökande barn i sina skolor får ta del av budgeten.

Alla de skattehöjningar och besparingar som regeringen genomför går tillbaka in i samhället för att vi ska bygga Sverige starkt.

Men det är klart att det är skillnad jämfört med den förra regeringen, som lånade pengar för att sedan använda dem för att sänka skatten. Den här politiken syns inte direkt i plånboken. Men vad gör en skattesänkning i plånboken när resultatet blir att ens barn inte får det stöd det behöver i skolan? Moderaterna och Socialdemokraterna har djupt olika ideologier när det gäller hur man ser på vilka behov som finns i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill slutligen bara påpeka att den debatt vi har haft handlar om en kostnadsökning för en medelbilist på 50-60 kronor i månaden.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Hans Rothenberg har frågat närings- och innovationsministern om vad han vill göra för att företag även inom välfärdsområdet ska kunna utvecklas och därmed investera i kunskap, personal och modern teknik.

Isabella Hökmark har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att stärka villkoren för företagande inom välfärdssektorn.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara båda interpellationerna. Jag besvarar dem i ett gemensamt svar.

Konkurrenskraftiga ramvillkor är en grundförutsättning för att vi ska få nya, kunskapsintensiva och växande företag på alla områden. Det måste bli enklare att starta och driva företag och att kunna växa genom att investera, anställa fler eller exportera.

Regeringen arbetar därför med flera olika åtgärder för att generellt förbättra företagsklimatet i Sverige.

Vi har inrättat ett innovationsråd som ska bidra med förslag på insatser för att utveckla och stärka Sveriges innovations- och konkurrenskraft. Vi har också tillsatt en utredning av innovations- och entreprenörskapsklimatet (dir. 2015:10) som bland annat ska se över centrala ramvillkor för entreprenörskap, innovation och omställningsförmåga. Vidare ser regeringen stora möjligheter för företag inom välfärdssektorn att utvecklas genom att stärka svensk innovationsupphandling.

När det gäller välfärdssektorn anser regeringen att det är rimligt att kräva att privata aktörer som får ta del av offentliga medel kan visa att medlen kommer brukarna till godo. Välfärden fungerar inte som en vanlig marknad. Att till exempel kunna avgöra en skolas kvalitet är komplicerat jämfört med en vanlig konsumentprodukt. Att byta skola för den som är missnöjd riskerar att gå ut över elevens skolgång, och det är också svårt att i efterhand kompensera för en utbildning som inte hållit måttet. När det är svårt att utvärdera kvalitet finns det risk att vinstintresset styr åt fel håll. Ett tydligt exempel på sådana negativa styrningseffekter är att välfärdsföretag exempelvis inom äldreomsorg drar ned på bemanning för att göra vinst. Det behöver därför säkerställas att det inte ska vara möjligt att dra ned på bemanning så att det försämrar kvaliteten eller säkerheten i verksamhet inom vård, skola och omsorg.

I varken Norge, Danmark eller Finland är det tillåtet för privata företag att driva skolor med offentlig finansiering och samtidigt ta ut vinst. Eventuella överskott ska stanna i verksamheten och komma eleverna till godo. Chile, som tillsammans med Sverige länge varit ett av få länder i världen som tillåtit privata skolföretag att göra vinstuttag på skattepengar, har påbörjat ett reformarbete som syftar till att förbjuda vinstuttag. Det innebär att Sverige snart kan stå ganska ensamt i världen med att tillåta privata företag att göra vinster på bekostnad av skolevers undervisning.

Mot den bakgrunden har regeringen tillsatt en utredning om ett nytt regelverk för offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster, dir. 2015:22.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En utgångspunkt för de nya reglerna är bland annat att de ska underlätta för idéburna aktörer att driva verksamhet inom välfärdssektorn. Hittills har köp från idéburna aktörer inom vård, skola och omsorg skett i liten omfattning. Utredningen ska därför bland annat utreda möjligheterna att stärka idéburna aktörers ställning inom upphandlingslagstiftningen och kartlägga vilka hinder som finns ur kapitalförsörjningssynpunkt för idéburna aktörer. I många länder är idéburna aktörer den dominerande leverantören av välfärdstjänster. Som exempel kan nämnas Nederländerna, där den idéburna sektorn är en viktig driftsform inom hälso- och sjukvården.

Det finns mycket att vinna vad gäller mångfald om fler aktörer med denna bakgrund kan involveras i utförandet av välfärdstjänsterna. För att klara välfärdsuppdraget i framtiden behöver vi ta vara på den kraft och potential som finns bland annat inom den idéburna sektorn. Regeringen har påbörjat detta viktiga arbete.

Herr talman! Hans Rothenberg har frågat närings- och innovationsministern om vad han vill göra för att företag även inom välfärdsområdet ska kunna utvecklas och därmed investera i kunskap, personal och modern teknik.

Isabella Hökmark har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att stärka villkoren för företagande inom välfärdssektorn.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara båda interpellationerna. Jag besvarar dem i ett gemensamt svar.

Konkurrenskraftiga ramvillkor är en grundförutsättning för att vi ska få nya, kunskapsintensiva och växande företag på alla områden. Det måste bli enklare att starta och driva företag och att kunna växa genom att investera, anställa fler eller exportera.

Regeringen arbetar därför med flera olika åtgärder för att generellt förbättra företagsklimatet i Sverige.

Vi har inrättat ett innovationsråd som ska bidra med förslag på insatser för att utveckla och stärka Sveriges innovations- och konkurrenskraft. Vi har också tillsatt en utredning av innovations- och entreprenörskapsklimatet (dir. 2015:10) som bland annat ska se över centrala ramvillkor för entreprenörskap, innovation och omställningsförmåga. Vidare ser regeringen stora möjligheter för företag inom välfärdssektorn att utvecklas genom att stärka svensk innovationsupphandling.

När det gäller välfärdssektorn anser regeringen att det är rimligt att kräva att privata aktörer som får ta del av offentliga medel kan visa att medlen kommer brukarna till godo. Välfärden fungerar inte som en vanlig marknad. Att till exempel kunna avgöra en skolas kvalitet är komplicerat jämfört med en vanlig konsumentprodukt. Att byta skola för den som är missnöjd riskerar att gå ut över elevens skolgång, och det är också svårt att i efterhand kompensera för en utbildning som inte hållit måttet. När det är svårt att utvärdera kvalitet finns det risk att vinstintresset styr åt fel håll. Ett tydligt exempel på sådana negativa styrningseffekter är att välfärdsföretag exempelvis inom äldreomsorg drar ned på bemanning för att göra vinst. Det behöver därför säkerställas att det inte ska vara möjligt att dra ned på bemanning så att det försämrar kvaliteten eller säkerheten i verksamhet inom vård, skola och omsorg.

I varken Norge, Danmark eller Finland är det tillåtet för privata företag att driva skolor med offentlig finansiering och samtidigt ta ut vinst. Eventuella överskott ska stanna i verksamheten och komma eleverna till godo. Chile, som tillsammans med Sverige länge varit ett av få länder i världen som tillåtit privata skolföretag att göra vinstuttag på skattepengar, har påbörjat ett reformarbete som syftar till att förbjuda vinstuttag. Det innebär att Sverige snart kan stå ganska ensamt i världen med att tillåta privata företag att göra vinster på bekostnad av skolevers undervisning.

Mot den bakgrunden har regeringen tillsatt en utredning om ett nytt regelverk för offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster, dir. 2015:22.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En utgångspunkt för de nya reglerna är bland annat att de ska underlätta för idéburna aktörer att driva verksamhet inom välfärdssektorn. Hittills har köp från idéburna aktörer inom vård, skola och omsorg skett i liten omfattning. Utredningen ska därför bland annat utreda möjligheterna att stärka idéburna aktörers ställning inom upphandlingslagstiftningen och kartlägga vilka hinder som finns ur kapitalförsörjningssynpunkt för idéburna aktörer. I många länder är idéburna aktörer den dominerande leverantören av välfärdstjänster. Som exempel kan nämnas Nederländerna, där den idéburna sektorn är en viktig driftsform inom hälso- och sjukvården.

Det finns mycket att vinna vad gäller mångfald om fler aktörer med denna bakgrund kan involveras i utförandet av välfärdstjänsterna. För att klara välfärdsuppdraget i framtiden behöver vi ta vara på den kraft och potential som finns bland annat inom den idéburna sektorn. Regeringen har påbörjat detta viktiga arbete.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag ställde en fråga i våras till näringsminister Mikael Damberg. Jag tänkte att det var lämpligt att ställa en fråga om företags möjlighet att verka och konkurrensbegränsningar. Det gick ut på att sociala innovationer är väldigt viktiga och bidrar till att lösa samhällsutmaningar och fylla sociala behov. Historiskt sett har många av dessa innovationer visat sig avgörande för samhällsutvecklingen.

Vad gäller företag som verkar i offentlig sektor kan man dock se en oroande utveckling. Det är angeläget att fokusera på att stärka innovationskraften i offentlig verksamhet för att på så sätt underlätta användning av innovationer, främst inom kommuner och landsting. Här bidrar i stor utsträckning många företag inom flera välfärdssektorer. De behöver långsiktiga och tydliga villkor för att kunna etablera sig, men också för att kunna överleva och - glöm inte det - vidareutvecklas. Möjligheten att generera vinst för sin verksamhet är helt avgörande för att kunna utvecklas och överleva. En grundläggande förutsättning är dock att de verkar på likvärdiga villkor jämfört med företag inom andra sektorer.

Näringsministern var vänlig och svarade på frågan inom två veckor, som sig bör. Det blev svar som handlade om innovationsupphandling, satsning på life science-sektorn och omfattande insatser i övrigt, utan att det preciserades närmare. Men det fanns ingenting som handlade om företagens möjligheter att utvecklas i välfärdssektorn. Därför ställde jag motsvarande fråga i en interpellation till näringsministern. Det är fyra månader sedan. Jag undrar om det kanske inte rent av är ett nytt parlamentariskt rekord i fördröjning av interpellationssvar, herr talman. Jag är glad att vi står här, nu när riksdagssäsongen har satt igång, men det brukar vara två veckor som gäller. Kanske får konstitutionsutskottet eller någon annan instans titta lite närmare på det.

Ministern gick förbi en väsentlig del av resonemanget, nämligen möjligheten att kunna generera vinst för utveckling. Det är viktigt för många av de företag som i dag är med och går igenom ganska krångliga upphandlingar inom landsting och kommuner. Det är små företag som ofta lever helt på marginalen. Deras möjligheter att kunna verka är väldigt avgörande. I dag råder det en tydlig osäkerhet vad gäller deras långsiktiga möjligheter och överlevnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I interpellationssvaret noterar jag att det i ord är mycket välvilligt, men i handling finns det mer fokus på begränsningar. Det är oroande. Det kan vara oroande för mig och för Sveriges riksdag. Men det är nog allra mest oroande för de företag och de många som är anställda i företag som verkar inom välfärdssektorn. Svaret andas mer fokus på den offentliga sektorn än på företagandet. Det är ganska typiskt, och hinder går före möjligheter.

Herr talman! Välfärdsföretagandet är bland det finaste man kan ägna sig åt. Det handlar om att göra insatser för att få många människor att må lite bättre och få våra viktigaste tegelstenar i samhällsbygget att fungera bättre. Det handlar om att få lära sig läsa och räkna och att ta hand om de människor som i dag kanske inte riktigt fungerar av egen kraft. Därför är det en väldigt viktig resurs att ta vara på det företagande som är inom denna sektor.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag ställde en fråga i våras till näringsminister Mikael Damberg. Jag tänkte att det var lämpligt att ställa en fråga om företags möjlighet att verka och konkurrensbegränsningar. Det gick ut på att sociala innovationer är väldigt viktiga och bidrar till att lösa samhällsutmaningar och fylla sociala behov. Historiskt sett har många av dessa innovationer visat sig avgörande för samhällsutvecklingen.

Vad gäller företag som verkar i offentlig sektor kan man dock se en oroande utveckling. Det är angeläget att fokusera på att stärka innovationskraften i offentlig verksamhet för att på så sätt underlätta användning av innovationer, främst inom kommuner och landsting. Här bidrar i stor utsträckning många företag inom flera välfärdssektorer. De behöver långsiktiga och tydliga villkor för att kunna etablera sig, men också för att kunna överleva och - glöm inte det - vidareutvecklas. Möjligheten att generera vinst för sin verksamhet är helt avgörande för att kunna utvecklas och överleva. En grundläggande förutsättning är dock att de verkar på likvärdiga villkor jämfört med företag inom andra sektorer.

Näringsministern var vänlig och svarade på frågan inom två veckor, som sig bör. Det blev svar som handlade om innovationsupphandling, satsning på life science-sektorn och omfattande insatser i övrigt, utan att det preciserades närmare. Men det fanns ingenting som handlade om företagens möjligheter att utvecklas i välfärdssektorn. Därför ställde jag motsvarande fråga i en interpellation till näringsministern. Det är fyra månader sedan. Jag undrar om det kanske inte rent av är ett nytt parlamentariskt rekord i fördröjning av interpellationssvar, herr talman. Jag är glad att vi står här, nu när riksdagssäsongen har satt igång, men det brukar vara två veckor som gäller. Kanske får konstitutionsutskottet eller någon annan instans titta lite närmare på det.

Ministern gick förbi en väsentlig del av resonemanget, nämligen möjligheten att kunna generera vinst för utveckling. Det är viktigt för många av de företag som i dag är med och går igenom ganska krångliga upphandlingar inom landsting och kommuner. Det är små företag som ofta lever helt på marginalen. Deras möjligheter att kunna verka är väldigt avgörande. I dag råder det en tydlig osäkerhet vad gäller deras långsiktiga möjligheter och överlevnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I interpellationssvaret noterar jag att det i ord är mycket välvilligt, men i handling finns det mer fokus på begränsningar. Det är oroande. Det kan vara oroande för mig och för Sveriges riksdag. Men det är nog allra mest oroande för de företag och de många som är anställda i företag som verkar inom välfärdssektorn. Svaret andas mer fokus på den offentliga sektorn än på företagandet. Det är ganska typiskt, och hinder går före möjligheter.

Herr talman! Välfärdsföretagandet är bland det finaste man kan ägna sig åt. Det handlar om att göra insatser för att få många människor att må lite bättre och få våra viktigaste tegelstenar i samhällsbygget att fungera bättre. Det handlar om att få lära sig läsa och räkna och att ta hand om de människor som i dag kanske inte riktigt fungerar av egen kraft. Därför är det en väldigt viktig resurs att ta vara på det företagande som är inom denna sektor.

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Tyvärr hanterar det inte så mycket kvinnligt företagande, och det kan vara ett svar i sig.

Min interpellation kom till när statsministern här i kammaren förnekade att det är kvinnors företagande som dominerar inom välfärdssektorn. Vi vet att sju av tio företag inom välfärdssektorn drivs och ägs av kvinnor. Om vi hade lika många privata företag inom välfärdssektorn som man har i andra länder i Europa skulle vi ha många fler kvinnliga vd:ar och komma upp i en europeisk nivå.

Det är just denna sektor av företagande som regeringen vill försämra villkoren för. Jag frågar: Varför vill ni strypa företagande inom den sektor som domineras av kvinnors företagande och ägande? Varför bekämpar ni kvinnors företagande och nästan springer benen av er för att subventionera företag inom byggnadssektorn där män dominerar? De får också en väldigt stor del av skattepengarna.

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Tyvärr hanterar det inte så mycket kvinnligt företagande, och det kan vara ett svar i sig.

Min interpellation kom till när statsministern här i kammaren förnekade att det är kvinnors företagande som dominerar inom välfärdssektorn. Vi vet att sju av tio företag inom välfärdssektorn drivs och ägs av kvinnor. Om vi hade lika många privata företag inom välfärdssektorn som man har i andra länder i Europa skulle vi ha många fler kvinnliga vd:ar och komma upp i en europeisk nivå.

Det är just denna sektor av företagande som regeringen vill försämra villkoren för. Jag frågar: Varför vill ni strypa företagande inom den sektor som domineras av kvinnors företagande och ägande? Varför bekämpar ni kvinnors företagande och nästan springer benen av er för att subventionera företag inom byggnadssektorn där män dominerar? De får också en väldigt stor del av skattepengarna.

Herr talman! "Oavsett om de brister som har uppmärksammats under senare tid beror på misstag, enskilda lycksökare eller är tecken på ett mer systematiskt utnyttjande av systemen är det ett politiskt ansvar att säkerställa att regelverken stramas upp. Ingen i Sverige ska behöva drabbas av brister, ojämlikhet eller dålig tillgänglighet i skola, vård och omsorg.

Eftersom välfärdstjänsterna finansieras gemensamt handlar det inte om någon marknad. En marknad kännetecknas av att det sätts ett pris och en produktionsnivå där utbud och efterfrågan möts. Så ska inte välfärden fungera. Vi garanterar varandra vissa tjänster och det är behovet, inte betalningsförmågan som styr. - - - Därmed ställs också stora krav på att utforma system som gör att varje skattekrona gör största möjliga nytta. - - - Utgångspunkten kan dock inte vara att tillgodose enskilda aktörers intressen. De olika aktörerna är viktiga för att tillfredsställa människors behov och uppfylla det allmännas krav, aldrig tvärtom."

Herr talman! Dessa var inte mina ord. Det är citat ur en debattartikel på DN Debatt den 12 juni 2015. Författarna är Anna Kinberg Batra och Peter Danielsson som ingår i den moderata partiledningen. Det är ord som förpliktar, för det som sägs stämmer överens med verkligheten. Välfärden är ingen marknad. Vi har en skyldighet att ta tag i de problem som finns i regelverket för de offentliga välfärdstjänsterna. Regeringen anser att det är rimligt att kräva att privata aktörer som tillhandahåller välfärdstjänster ska kunna visa att de offentliga medlen kommer brukarna till godo.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Isabella Hökmark frågar varför det är just välfärdsföretag som inte ska kunna drivas med överskott. Det är ingen slump att övriga världen förbjuder privata skolföretag att göra vinster på skattepengar. Det är svårt att utvärdera kvalitet inom välfärdstjänster, och brukarna är i informationsunderläge gentemot producenterna. Det är just i sådana tjänster som forskningen menar att risken är störst för att vinstsyftande aktörer skär ned på kvalitet för att göra vinst.

Herr talman! Det är mot den bakgrunden som även den moderata partiledningen fastslår på DN Debatt att välfärden inte är någon marknad. Det är ett system som finansieras av oss gemensamt och som ska ges efter behov och inte utifrån vinsttänket och vinstlogiken.

God kvalitet inom välfärden uppstår i mötet mellan personal och brukare. Det är därför personalen är välfärdens viktigaste resurs. Det är ett faktum att vinstsyftande aktörer generellt sett har lägre personaltäthet och högre andel visstidsanställda inom både skola och äldreomsorg.

Mot den bakgrunden tycker jag att det är märkligt att Hans Rothenberg och Isabella Hökmark fokuserar på och försvarar företagens vinstuttag i stället för att fundera på hur vi kan förbättra anställningsvillkoren för välfärdens viktigaste resurs, medarbetarna.

Välfärdens uppdrag är inte att främja företagarnas möjlighet att göra vinst. Välfärden är i första hand till för brukarna. De som arbetar med detta viktiga samhällsuppdrag ska ges goda arbetsvillkor och förutsättningar att fullfölja uppdraget.

Herr talman! "Oavsett om de brister som har uppmärksammats under senare tid beror på misstag, enskilda lycksökare eller är tecken på ett mer systematiskt utnyttjande av systemen är det ett politiskt ansvar att säkerställa att regelverken stramas upp. Ingen i Sverige ska behöva drabbas av brister, ojämlikhet eller dålig tillgänglighet i skola, vård och omsorg.

Eftersom välfärdstjänsterna finansieras gemensamt handlar det inte om någon marknad. En marknad kännetecknas av att det sätts ett pris och en produktionsnivå där utbud och efterfrågan möts. Så ska inte välfärden fungera. Vi garanterar varandra vissa tjänster och det är behovet, inte betalningsförmågan som styr. - - - Därmed ställs också stora krav på att utforma system som gör att varje skattekrona gör största möjliga nytta. - - - Utgångspunkten kan dock inte vara att tillgodose enskilda aktörers intressen. De olika aktörerna är viktiga för att tillfredsställa människors behov och uppfylla det allmännas krav, aldrig tvärtom."

Herr talman! Dessa var inte mina ord. Det är citat ur en debattartikel på DN Debatt den 12 juni 2015. Författarna är Anna Kinberg Batra och Peter Danielsson som ingår i den moderata partiledningen. Det är ord som förpliktar, för det som sägs stämmer överens med verkligheten. Välfärden är ingen marknad. Vi har en skyldighet att ta tag i de problem som finns i regelverket för de offentliga välfärdstjänsterna. Regeringen anser att det är rimligt att kräva att privata aktörer som tillhandahåller välfärdstjänster ska kunna visa att de offentliga medlen kommer brukarna till godo.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Isabella Hökmark frågar varför det är just välfärdsföretag som inte ska kunna drivas med överskott. Det är ingen slump att övriga världen förbjuder privata skolföretag att göra vinster på skattepengar. Det är svårt att utvärdera kvalitet inom välfärdstjänster, och brukarna är i informationsunderläge gentemot producenterna. Det är just i sådana tjänster som forskningen menar att risken är störst för att vinstsyftande aktörer skär ned på kvalitet för att göra vinst.

Herr talman! Det är mot den bakgrunden som även den moderata partiledningen fastslår på DN Debatt att välfärden inte är någon marknad. Det är ett system som finansieras av oss gemensamt och som ska ges efter behov och inte utifrån vinsttänket och vinstlogiken.

God kvalitet inom välfärden uppstår i mötet mellan personal och brukare. Det är därför personalen är välfärdens viktigaste resurs. Det är ett faktum att vinstsyftande aktörer generellt sett har lägre personaltäthet och högre andel visstidsanställda inom både skola och äldreomsorg.

Mot den bakgrunden tycker jag att det är märkligt att Hans Rothenberg och Isabella Hökmark fokuserar på och försvarar företagens vinstuttag i stället för att fundera på hur vi kan förbättra anställningsvillkoren för välfärdens viktigaste resurs, medarbetarna.

Välfärdens uppdrag är inte att främja företagarnas möjlighet att göra vinst. Välfärden är i första hand till för brukarna. De som arbetar med detta viktiga samhällsuppdrag ska ges goda arbetsvillkor och förutsättningar att fullfölja uppdraget.

Herr talman! Det var en retorik som vi känner igen. Det är denna ständiga rädsla för att någon eller några skulle kunna få en liten krona över på någonting som kan bidra till samhällets utveckling.

Vad är då motsatsen till vinst? Jo, det är förlust. Är det förlust vi vill ha, förlust av kunskap, händer i vården och möjligheter att kunna utvecklas i sitt arbete? Min fråga i interpellationen till statsrådet var: Vad vill statsrådet göra för att företag även inom välfärdsområdet ska kunna utvecklas och därmed investera i kunskap, personal och modern teknik?

Jag har inte fått svar på den frågan. Jag har bara fått ett resonemang om varför företag som är verksamma i denna kanske den finaste av sektorer inte ska kunna få göra vissa saker och där det bara handlar om begränsningar.

Jag ska be att få läsa ett citat för ministern i retur. "Välfärden kommer vi alla i kontakt med under livets gång. Den offentliga sektorn är ett viktigt verktyg för vars och ens frihet, för jämlikheten och hela samhällets utveckling. Med tillit till välfärdsmedarbetarnas kompetens och ett ständigt förbättringsarbete kan alla få den goda välfärd de förtjänar."

Det är ministern själv som har skrivit detta. Det står på regeringens hemsida. Jag undrar bara: Varför känner inte civilministern tillit till alla välfärdens utförare? Det handlar om de många människor som arbetar inom företag. Det är människor som är anställda i företag som inte ska få göra ett överskott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad kan man använda ett överskott till? Det är mycket man kan använda det till. Den traditionella nidbilden inom socialdemokrati och vänsterut är att det är pengar som kommer att landa på någon obskyr ö i någon kanal i norra Europa. Det finns kanske en och annan krona som hamnar där, och det ska de inte göra. Det är inte där välfärdspengar ska hamna.

Men det finns många pengar som skulle kunna hamna i investeringar i dessa företag. Det är investeringar i bättre redskap, bättre arbetsutrustning och bättre arbetsmiljö för de anställda.

Ett överskott för ett företag som verkar i välfärden skulle också kunna gå till fortbildning för personalen. Fortbildning är bland det viktigaste man kan få för att kunna vara konkurrenskraftig över tid på en arbetsmarknad. Välfärdens medarbetare ska rimligen ha möjligheter till både fortbildning och till att utveckla sin arbetsmiljö. För det måste det finnas resurser. För det använder man vinstmedel.

Den tredje viktiga sak som är möjlig att få om ett företag kan gå med vinst är högre lön till medarbetarna. Inom den offentliga sektorn är det klart begränsat med löneutrymmet; det vet vi. Det finns välfärdsaktörer i både ideella organisationer och i kooperativ, men också inom företag, som kan erbjuda medarbetare andra villkor - bättre villkor och mer flexibla förutsättningar i arbetet. Det förutsätter att dessa företag också ska kunna göra en marginal som kan gå tillbaka till det hela.

Jag ställer frågan igen: Vad vill ministern göra för att företag inom välfärdsområdet ska kunna utvecklas till medarbetarnas gagn?

Herr talman! Det var en retorik som vi känner igen. Det är denna ständiga rädsla för att någon eller några skulle kunna få en liten krona över på någonting som kan bidra till samhällets utveckling.

Vad är då motsatsen till vinst? Jo, det är förlust. Är det förlust vi vill ha, förlust av kunskap, händer i vården och möjligheter att kunna utvecklas i sitt arbete? Min fråga i interpellationen till statsrådet var: Vad vill statsrådet göra för att företag även inom välfärdsområdet ska kunna utvecklas och därmed investera i kunskap, personal och modern teknik?

Jag har inte fått svar på den frågan. Jag har bara fått ett resonemang om varför företag som är verksamma i denna kanske den finaste av sektorer inte ska kunna få göra vissa saker och där det bara handlar om begränsningar.

Jag ska be att få läsa ett citat för ministern i retur. "Välfärden kommer vi alla i kontakt med under livets gång. Den offentliga sektorn är ett viktigt verktyg för vars och ens frihet, för jämlikheten och hela samhällets utveckling. Med tillit till välfärdsmedarbetarnas kompetens och ett ständigt förbättringsarbete kan alla få den goda välfärd de förtjänar."

Det är ministern själv som har skrivit detta. Det står på regeringens hemsida. Jag undrar bara: Varför känner inte civilministern tillit till alla välfärdens utförare? Det handlar om de många människor som arbetar inom företag. Det är människor som är anställda i företag som inte ska få göra ett överskott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad kan man använda ett överskott till? Det är mycket man kan använda det till. Den traditionella nidbilden inom socialdemokrati och vänsterut är att det är pengar som kommer att landa på någon obskyr ö i någon kanal i norra Europa. Det finns kanske en och annan krona som hamnar där, och det ska de inte göra. Det är inte där välfärdspengar ska hamna.

Men det finns många pengar som skulle kunna hamna i investeringar i dessa företag. Det är investeringar i bättre redskap, bättre arbetsutrustning och bättre arbetsmiljö för de anställda.

Ett överskott för ett företag som verkar i välfärden skulle också kunna gå till fortbildning för personalen. Fortbildning är bland det viktigaste man kan få för att kunna vara konkurrenskraftig över tid på en arbetsmarknad. Välfärdens medarbetare ska rimligen ha möjligheter till både fortbildning och till att utveckla sin arbetsmiljö. För det måste det finnas resurser. För det använder man vinstmedel.

Den tredje viktiga sak som är möjlig att få om ett företag kan gå med vinst är högre lön till medarbetarna. Inom den offentliga sektorn är det klart begränsat med löneutrymmet; det vet vi. Det finns välfärdsaktörer i både ideella organisationer och i kooperativ, men också inom företag, som kan erbjuda medarbetare andra villkor - bättre villkor och mer flexibla förutsättningar i arbetet. Det förutsätter att dessa företag också ska kunna göra en marginal som kan gå tillbaka till det hela.

Jag ställer frågan igen: Vad vill ministern göra för att företag inom välfärdsområdet ska kunna utvecklas till medarbetarnas gagn?

Herr talman! Statsrådet säger att vi ska kräva av de privata att de har hög kvalitet. Jag håller med, och jag håller inte med. Jag tycker det, men jag tycker att vi såklart ska kräva detta också av de kommunala. Det är det arbete som ska ske ute i kommunerna: Man ska ha kvalitetskontroller och även sanktionsavgifter och så vidare på både kommunala och privata utförare som får skattemedel för att bedriva en bra vård.

Statsrådet talar om marknaden. Jag vet inte riktigt hur det annars skulle se ut när det byggs ett sjukhus, när det kommer elektriker som ska göra ett arbete eller när man asfalterar en rondell någonstans. Ska vi då ställa frågor till dem i kommunen? Tänk om vi skulle säga: Nu ska vi asfaltera här för kommunen, och jag skulle vilja se vad ni gör för vinst först. Annars får ni inte göra det här, och om ni ska bygga det här sjukhuset kan inte era snickare få göra någon vinst! Jag vet inte hur marknaden skulle se ut då. Det finns ingen som skulle driva något byggföretag på det viset, tror jag.

Jag vet inte vilken verklighet statsrådet lever i. Jag kanske kan ge några tips efter debatten på företag att besöka. Jag har varit runt hos många både kommunala och privata utförare. De privata som jag har besökt är kvinnor som kanske först har arbetat utan att ta ut någon lön. De gör investeringar, och de får inte ut någonting. Sedan kan de börja ta ut lön, och jag kan också tycka att det är värdigt att man kan ta ut en liten vinst om man har gjort investeringar för att ha en god kvalitet.

Jag har bett riksdagens utredningstjänst att titta på hur det ser ut i olika blå och röda kommuner. Det visar sig att i de blå kommunerna, där man hela tiden har tillåtit valfrihet och där det finns många privata alternativ, är kvaliteten högre. Där får kunderna bättre vård och omsorg än de har fått i de röda kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga är fortfarande: Varför ska det vara tillåtet med mer skattemedel lämnade i byggföretagens fickor när man sedan inte låter en kvinna som har satsat mycket på sitt eget företag ta ut en liten vinst? Jag förstår inte det.

Herr talman! Statsrådet säger att vi ska kräva av de privata att de har hög kvalitet. Jag håller med, och jag håller inte med. Jag tycker det, men jag tycker att vi såklart ska kräva detta också av de kommunala. Det är det arbete som ska ske ute i kommunerna: Man ska ha kvalitetskontroller och även sanktionsavgifter och så vidare på både kommunala och privata utförare som får skattemedel för att bedriva en bra vård.

Statsrådet talar om marknaden. Jag vet inte riktigt hur det annars skulle se ut när det byggs ett sjukhus, när det kommer elektriker som ska göra ett arbete eller när man asfalterar en rondell någonstans. Ska vi då ställa frågor till dem i kommunen? Tänk om vi skulle säga: Nu ska vi asfaltera här för kommunen, och jag skulle vilja se vad ni gör för vinst först. Annars får ni inte göra det här, och om ni ska bygga det här sjukhuset kan inte era snickare få göra någon vinst! Jag vet inte hur marknaden skulle se ut då. Det finns ingen som skulle driva något byggföretag på det viset, tror jag.

Jag vet inte vilken verklighet statsrådet lever i. Jag kanske kan ge några tips efter debatten på företag att besöka. Jag har varit runt hos många både kommunala och privata utförare. De privata som jag har besökt är kvinnor som kanske först har arbetat utan att ta ut någon lön. De gör investeringar, och de får inte ut någonting. Sedan kan de börja ta ut lön, och jag kan också tycka att det är värdigt att man kan ta ut en liten vinst om man har gjort investeringar för att ha en god kvalitet.

Jag har bett riksdagens utredningstjänst att titta på hur det ser ut i olika blå och röda kommuner. Det visar sig att i de blå kommunerna, där man hela tiden har tillåtit valfrihet och där det finns många privata alternativ, är kvaliteten högre. Där får kunderna bättre vård och omsorg än de har fått i de röda kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga är fortfarande: Varför ska det vara tillåtet med mer skattemedel lämnade i byggföretagens fickor när man sedan inte låter en kvinna som har satsat mycket på sitt eget företag ta ut en liten vinst? Jag förstår inte det.

Herr talman! Jag vill återigen betona att välfärdssektorns uppdrag inte är att främja företagarnas möjlighet att göra vinst. Det är inte därför vi har en offentligt finansierad välfärd.

Företagare som gör ett bra jobb och återinvesterar i verksamheterna är inte problemet. Problemet är om man drar ned på kvaliteten och på bemanningen för att göra vinst. Problemet är om man inte använder resurserna till det de är avsedda för. Problemet är om en kommun höjer anslagen till skolor för att höja lärarlönerna och en fristående skola sedan meddelar att pengarna ska föras ut från verksamheten för att kanske delas ut som vinst - något som tillåts i dagens regelverk.

Herr talman! Vi har en skyldighet gentemot skattebetalarna: Varje krona ska användas effektivt och användas till de verksamheter som skattekronorna är avsedda för. Här jämförs välfärdsverksamheter, avancerad sjukvård, äldreomsorg, skola, förskola och den sociala vården med betong. Vi är väl medvetna om att det inte går att använda sig av ett upphandlingsförfarande som är avsett för köp av betong och byggtjänster när man finansierar välfärdstjänster, där kvalitetsarbetet är så mycket mer komplext och där vi pratar om relationer mellan människor. Vi kan inte ha samma regelverk för betong som för barn.

Här har vi en skyldighet att till exempel verka för att vi har en öppenhet och en insyn som gör att vi kan följa hur de offentliga resurserna används oavsett om vi talar om kommunala skolor eller fristående skolor. Vi har en skyldighet att säkerställa att det inte är möjligt att dra ned på bemanningen för att göra vinst och vinstutdelning till aktieägarna. Den skyldigheten har vi, herr talman, både gentemot brukarna och gentemot medarbetarna i den offentliga välfärden.

Nej, välfärden är inte en marknad. Där har moderatledningen rätt. Jag hoppas att fler moderater kommer fram till slutsatsen att vi inte kan använda oss av välfärden och av marknadens logik när vi konstruerar modeller som handlar om regelverket för privata utförare i den offentliga välfärden.

Välfärden i Sverige behöver fler aktörer som styrs av andra intressen än vinst. Min övertygelse är att innovationer som kommer från drivkraften att ge bättre vård och service ger större nytta för brukarna än innovationer sprungna ur ett vinstintresse i välfärden. Inom branscher där det tydligt går att utvärdera kvalitet kan ett starkt vinstintresse leda till något positivt. Vi ser många branscher där det fungerar. Då är det ur ett samhälleligt perspektiv bättre att dessa företag agerar i andra branscher.

Det är väl känt att välfärdssektorn står inför stora utmaningar, inte minst mot bakgrund av den demografiska utvecklingen. För att klara utmaningen behöver vi ta till vara den kraft och potential som finns i de idéburna aktörerna. Problemet är att dagens regelverk inte ger de idéburna aktörerna goda förutsättningar. Man har en kommersiell logik som har ersatt offentligt monopol. Det är inte bra. Vi måste ge de idéburna aktörerna förutsättningar att jobba med innovationer. Men innovationer kan aldrig handla om att sänka kvaliteten för att dela ut vinst. Innovationer kan aldrig handla om att göra förhållandena inom välfärden sämre för medarbetare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här måste vi ta fram ett regelverk som förändrar den situation som vi har i dag och som löser de problem och brister som har identifierats under de senaste åren. Här behöver vi också ett politiskt samtal där vi erkänner att det kanske inte blev som vi hade tänkt oss. Då behöver vi förändra regelverket, herr talman.

Herr talman! Jag vill återigen betona att välfärdssektorns uppdrag inte är att främja företagarnas möjlighet att göra vinst. Det är inte därför vi har en offentligt finansierad välfärd.

Företagare som gör ett bra jobb och återinvesterar i verksamheterna är inte problemet. Problemet är om man drar ned på kvaliteten och på bemanningen för att göra vinst. Problemet är om man inte använder resurserna till det de är avsedda för. Problemet är om en kommun höjer anslagen till skolor för att höja lärarlönerna och en fristående skola sedan meddelar att pengarna ska föras ut från verksamheten för att kanske delas ut som vinst - något som tillåts i dagens regelverk.

Herr talman! Vi har en skyldighet gentemot skattebetalarna: Varje krona ska användas effektivt och användas till de verksamheter som skattekronorna är avsedda för. Här jämförs välfärdsverksamheter, avancerad sjukvård, äldreomsorg, skola, förskola och den sociala vården med betong. Vi är väl medvetna om att det inte går att använda sig av ett upphandlingsförfarande som är avsett för köp av betong och byggtjänster när man finansierar välfärdstjänster, där kvalitetsarbetet är så mycket mer komplext och där vi pratar om relationer mellan människor. Vi kan inte ha samma regelverk för betong som för barn.

Här har vi en skyldighet att till exempel verka för att vi har en öppenhet och en insyn som gör att vi kan följa hur de offentliga resurserna används oavsett om vi talar om kommunala skolor eller fristående skolor. Vi har en skyldighet att säkerställa att det inte är möjligt att dra ned på bemanningen för att göra vinst och vinstutdelning till aktieägarna. Den skyldigheten har vi, herr talman, både gentemot brukarna och gentemot medarbetarna i den offentliga välfärden.

Nej, välfärden är inte en marknad. Där har moderatledningen rätt. Jag hoppas att fler moderater kommer fram till slutsatsen att vi inte kan använda oss av välfärden och av marknadens logik när vi konstruerar modeller som handlar om regelverket för privata utförare i den offentliga välfärden.

Välfärden i Sverige behöver fler aktörer som styrs av andra intressen än vinst. Min övertygelse är att innovationer som kommer från drivkraften att ge bättre vård och service ger större nytta för brukarna än innovationer sprungna ur ett vinstintresse i välfärden. Inom branscher där det tydligt går att utvärdera kvalitet kan ett starkt vinstintresse leda till något positivt. Vi ser många branscher där det fungerar. Då är det ur ett samhälleligt perspektiv bättre att dessa företag agerar i andra branscher.

Det är väl känt att välfärdssektorn står inför stora utmaningar, inte minst mot bakgrund av den demografiska utvecklingen. För att klara utmaningen behöver vi ta till vara den kraft och potential som finns i de idéburna aktörerna. Problemet är att dagens regelverk inte ger de idéburna aktörerna goda förutsättningar. Man har en kommersiell logik som har ersatt offentligt monopol. Det är inte bra. Vi måste ge de idéburna aktörerna förutsättningar att jobba med innovationer. Men innovationer kan aldrig handla om att sänka kvaliteten för att dela ut vinst. Innovationer kan aldrig handla om att göra förhållandena inom välfärden sämre för medarbetare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här måste vi ta fram ett regelverk som förändrar den situation som vi har i dag och som löser de problem och brister som har identifierats under de senaste åren. Här behöver vi också ett politiskt samtal där vi erkänner att det kanske inte blev som vi hade tänkt oss. Då behöver vi förändra regelverket, herr talman.

Herr talman! Detta har varit en klargörande debatt. Jag tycker att det senaste inlägget från civilministern var väldigt talande. Han sa inte ett ord om hur människor som har en idé och en vilja att kunna hjälpa till och att kunna göra det i en speciell organisationsform ska kunna göra detta. Han talade bara om begränsningar.

Att jämföra och att använda ord som betong, marknad och sänkt kvalitet i ett sammanhang där det handlar om välfärd är ett djupt misstroendeförklarande av många ambitiösa människor som vill göra skillnad. Jag hade inte väntat mig den vinklingen.

Nu ställde jag frågan till näringsministern. Om näringsministern hade tagit bollen tror jag att det kanske hade varit en annan infallsvinkel på debatten. Det är mycket möjligt, och jag ska göra ett försök till när jag får möjlighet med herr Damberg.

Jag var med mitt utskott på en resa för två veckor sedan i Sydkorea. Det är ett land som är under stor omvälvning och ett land som har en stor andel kvinnlig befolkning som slutar arbeta ungefär vid 30 års ålder och som aldrig kommer tillbaka till arbetslivet. De är ofta mer välutbildade än männen. Det är kvinnorna som stannar hemma och som hamnar hemma.

Sydkorea är mycket intresserat av hur den svenska barnomsorgen fungerar. De kommer hit med delegationer och möter gärna dessa - kalla dem företag - som är intresserade av att gå på export med detta för att kunna hjälpa till. Men då måste man ha en referensmarknad på hemmaplan. Det är detta som jag tycker är så hemskt: att den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen är så kategoriskt emot att alla andra verksamhetsformer än den idéburna och den offentliga sektorn ska få verka här.

Jag vill öppna upp dessa möjligheter, och jag skulle gärna vilja ha ett svar i det sista inlägget. Hur vill ministern se att sådana här företag också ska kunna verka och utvecklas?

Herr talman! Detta har varit en klargörande debatt. Jag tycker att det senaste inlägget från civilministern var väldigt talande. Han sa inte ett ord om hur människor som har en idé och en vilja att kunna hjälpa till och att kunna göra det i en speciell organisationsform ska kunna göra detta. Han talade bara om begränsningar.

Att jämföra och att använda ord som betong, marknad och sänkt kvalitet i ett sammanhang där det handlar om välfärd är ett djupt misstroendeförklarande av många ambitiösa människor som vill göra skillnad. Jag hade inte väntat mig den vinklingen.

Nu ställde jag frågan till näringsministern. Om näringsministern hade tagit bollen tror jag att det kanske hade varit en annan infallsvinkel på debatten. Det är mycket möjligt, och jag ska göra ett försök till när jag får möjlighet med herr Damberg.

Jag var med mitt utskott på en resa för två veckor sedan i Sydkorea. Det är ett land som är under stor omvälvning och ett land som har en stor andel kvinnlig befolkning som slutar arbeta ungefär vid 30 års ålder och som aldrig kommer tillbaka till arbetslivet. De är ofta mer välutbildade än männen. Det är kvinnorna som stannar hemma och som hamnar hemma.

Sydkorea är mycket intresserat av hur den svenska barnomsorgen fungerar. De kommer hit med delegationer och möter gärna dessa - kalla dem företag - som är intresserade av att gå på export med detta för att kunna hjälpa till. Men då måste man ha en referensmarknad på hemmaplan. Det är detta som jag tycker är så hemskt: att den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen är så kategoriskt emot att alla andra verksamhetsformer än den idéburna och den offentliga sektorn ska få verka här.

Jag vill öppna upp dessa möjligheter, och jag skulle gärna vilja ha ett svar i det sista inlägget. Hur vill ministern se att sådana här företag också ska kunna verka och utvecklas?

Herr talman! Jag håller med om att man ska utnyttja skattebetalarnas pengar effektivt. De stora förlorarna här är inte heller bara kvinnor som inte kan driva företag, utan det är alla medborgare som inte får någon valfrihet längre när ni nu ska strypa företagandet inom den här sektorn.

Det finns en rapport som heter Global Entrepreneurship Monitor som har jämfört 73 olika länder, och där kan man se att kvinnors entreprenörskap i Sverige har minskat med 44 procent mellan 2014 och 2015. Just vetskapen om att ni är emot det här företagandet kan vara en orsak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hörde statsministern säga i regeringsförklaringen att ni är den mest feministiska regeringen och att ni arbetar för jämställdhet. Jag fattar inte hur ni ska lyckas med det. Hur går det ihop med att ni samtidigt försämrar för en stor marknad där många duktiga kvinnor driver företag och också anställer många kvinnor som är utlandsfödda? I många av de här företagen, både RUT-företag och inom välfärden, ser man att andelen utlandsfödda kvinnor är över 40 procent. Det är en jättebra arbetsmarknad för dem. Hur ska ni kunna bli den mest jämställda och feministiska regeringen när ni försämrar för en så stor marknad?

Herr talman! Jag håller med om att man ska utnyttja skattebetalarnas pengar effektivt. De stora förlorarna här är inte heller bara kvinnor som inte kan driva företag, utan det är alla medborgare som inte får någon valfrihet längre när ni nu ska strypa företagandet inom den här sektorn.

Det finns en rapport som heter Global Entrepreneurship Monitor som har jämfört 73 olika länder, och där kan man se att kvinnors entreprenörskap i Sverige har minskat med 44 procent mellan 2014 och 2015. Just vetskapen om att ni är emot det här företagandet kan vara en orsak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hörde statsministern säga i regeringsförklaringen att ni är den mest feministiska regeringen och att ni arbetar för jämställdhet. Jag fattar inte hur ni ska lyckas med det. Hur går det ihop med att ni samtidigt försämrar för en stor marknad där många duktiga kvinnor driver företag och också anställer många kvinnor som är utlandsfödda? I många av de här företagen, både RUT-företag och inom välfärden, ser man att andelen utlandsfödda kvinnor är över 40 procent. Det är en jättebra arbetsmarknad för dem. Hur ska ni kunna bli den mest jämställda och feministiska regeringen när ni försämrar för en så stor marknad?

Herr talman! Jag vill avslutningsvis klargöra två saker.

Först och främst vill jag vara tydlig med att vinster i skattefinansierade välfärdsverksamheter inte är en jämställdhetsreform. Jag vänder mig starkt emot att reducera kampen för jämställdhet till kvinnors företagande i den offentliga välfärden. Om vi inte förändrar normerna om vad som är manligt och kvinnligt går det inte att bryta kvinnors ekonomiska underordning.

Verkligheten är att kvinnor tjänar 86 procent av mäns lön. Kvinnor tar ut 75 procent av dagarna i föräldrapenningen. Kvinnor ägnar en timme mer per dag åt obetalt arbete, medan män ägnar en och en halv timme mer åt betalt arbete. Det får stora konsekvenser för kvinnors ekonomiska frihet och handlar inte om vinster i skattefinansierade välfärdsverksamheter utan har helt andra orsaker.

Det andra jag vill invända mot är uppfattningen att välfärdssektorn är till för att gynna företagens intressen och att det är för företagen vi har skapat de gemensamt finansierade välfärdstjänsterna. Jag tror att vi alla kan enas om att välfärden är till för brukarna. Det är därför vi har det skattefinansierade välfärdssystemet. Brukarna ska kunna ta del av välfärdstjänster efter behov. När företagares vinstintresse står i konflikt med samhällets och medborgares intresse av välfärd får faktiskt företagarna stå tillbaka.

När vi har en konflikt mellan möjligheten att dra ned på bemanningen för att öka vinstutdelningen till aktieägarna eller att investera pengarna i personalen och verksamheten väljer vi verksamheten och brukarna. Det är en skyldighet vi har gentemot Sveriges medborgare.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis klargöra två saker.

Först och främst vill jag vara tydlig med att vinster i skattefinansierade välfärdsverksamheter inte är en jämställdhetsreform. Jag vänder mig starkt emot att reducera kampen för jämställdhet till kvinnors företagande i den offentliga välfärden. Om vi inte förändrar normerna om vad som är manligt och kvinnligt går det inte att bryta kvinnors ekonomiska underordning.

Verkligheten är att kvinnor tjänar 86 procent av mäns lön. Kvinnor tar ut 75 procent av dagarna i föräldrapenningen. Kvinnor ägnar en timme mer per dag åt obetalt arbete, medan män ägnar en och en halv timme mer åt betalt arbete. Det får stora konsekvenser för kvinnors ekonomiska frihet och handlar inte om vinster i skattefinansierade välfärdsverksamheter utan har helt andra orsaker.

Det andra jag vill invända mot är uppfattningen att välfärdssektorn är till för att gynna företagens intressen och att det är för företagen vi har skapat de gemensamt finansierade välfärdstjänsterna. Jag tror att vi alla kan enas om att välfärden är till för brukarna. Det är därför vi har det skattefinansierade välfärdssystemet. Brukarna ska kunna ta del av välfärdstjänster efter behov. När företagares vinstintresse står i konflikt med samhällets och medborgares intresse av välfärd får faktiskt företagarna stå tillbaka.

När vi har en konflikt mellan möjligheten att dra ned på bemanningen för att öka vinstutdelningen till aktieägarna eller att investera pengarna i personalen och verksamheten väljer vi verksamheten och brukarna. Det är en skyldighet vi har gentemot Sveriges medborgare.

Överläggningen var härmed avslutad.