Interpellationssvar - 2015-06-05

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Fredrik Schulte har ställt flera frågor till mig om regeringens näringspolitik i allmänhet och det nationella Innovationsrådet i synnerhet.

Stabila offentliga finanser är grunden för regeringens jobbpolitik och för Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. På denna grund bygger vi vår jobbagenda, som består av investeringar för framtiden i infrastruktur, forskning, bostäder och klimatomställning, en politik för fler och växande företag genom en aktiv näringspolitik, ökad innovationskraft och en ökad export samt kunskapsreformer för ett modernt arbetsliv med ett bättre fungerande utbildningssystem, ett nytt kunskapslyft och bättre matchning.

Som Fredrik Schulte pekar på kommer Sverige ofta högt i internationella rankningar av innovations- och konkurrenskraft. Det är positivt. Men andra länder utvecklas snabbare, och Sveriges försprång krymper. Det är också tydligt att vi "kommer väl ut" när man mäter inputfaktorer som storleken på våra investeringar i forskning och utveckling. Men det är också tydligt att vi är sämre på att dra nytta av dessa investeringar i form av nya varor, tjänster och exportmöjligheter. Det är därför en rimlig slutsats att vi bör kunna få ut mer av våra investeringar i forskning och utveckling och ur vårt innovationssystem.

Det är här Innovationsrådet kommer in. Många andra länder har innovationsråd och har haft det under lång tid. Vårt grannland Finland har ett forsknings- och innovationsråd sedan 2007. Även andra viktiga konkurrentländer som Danmark, Tyskland, Nederländerna, Schweiz, Kanada och Singapore har innovationsråd.

OECD beskrev 2013 det svenska innovationssystemet som fragmentiserat och utan stark ledning; olika departement var dåligt koordinerade. Regeringen har tagit intryck av OECD och internationella erfarenheter. För att utveckla Sverige som innovationsland och stärka vår konkurrenskraft har vi inrättat ett innovationsråd med statsministern som ordförande, ytterligare fyra statsråd och tio externa ledamöter.

Innovationspolitiken spänner ofta över flera politikområden. Konstruktionen med ett litet råd på hög politisk nivå möjliggör en effektiv koordinering och prioritering och ett helhetsgrepp på det här viktiga området.

Herr talman! Jag tackar näringsministern så mycket för svaret.

Jag ska börja med att ge näringsministern en komplimang: Han är en mycket skicklig politiker. Hade jag inte varit politiker själv och inte varit så pass intresserad och insatt i den politiska debatten är det inte helt omöjligt att Mikael Damberg hade lurat mig till att rösta på honom. När man hör näringsministern stå här och prata om stabila statsfinanser, en aktiv näringspolitik, stärkt svenskt välstånd, innovationskraft, export och Sverige som kunskapsnation låter det väldigt bra. Det är värdeord och inriktningar på politiken som jag tror att de flesta i den politiska mittfåran stöder. Det är genom arbete, företagande och innovation som vi bygger Sverige starkt, bygger vårt välstånd och bygger våra förutsättningar för en god välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Problemet är bara det, herr talman, att när man skärskådar de fina orden och skrapar lite på ytan visar det sig att "stabila statsfinanser" blivit en avveckling av överskottsmålet. Socialdemokraterna säger en sak: Vi ska ha stabila statsfinanser. Sedan gör de det precis motsatta. De ska ta bort förutsättningen för stabila statsfinanser, under stark kritik från till exempel Finanspolitiska rådet.

Socialdemokraterna pratar om att stärka Sverige som kunskapsnation, men de vill riva upp beslutet om att satsa mer pengar på mer matematikundervisning i skolan och riva upp riksdagens beslut om att införa en tioårig grundskola. Det som skulle bli en förstärkning av Sverige som kunskapsnation blev motsatsen: en försvagning av Sverige som kunskapsnation.

Mikael Damberg anser att Sverige har ett starkt innovationsklimat. Det är sant. Som jag skrev i min interpellation kommer Sverige högst upp i många rankningar. Men det är inte ofta det är så. År 2006 var Sverige inte ens i tio-i-topp. Det här är en utveckling som har skett under de senaste åren. När Mikael Damberg står här och säger att avståndet krymper har jag lite svårt att förstå vad han menar.

Vad gäller en aktiv och bra näringspolitik kan jag säga att det som Socialdemokraterna de facto gör är att massivt höja skatterna på jobb och företagande. Visserligen har även Alliansen föreslagit skattehöjningar. Vi gick till val 2014 på skattehöjningar med uppemot 8 miljarder. Men, herr talman, vi föreslog inga skattehöjningar på jobb och företagande, utan på andra saker.

Alla de fina ord som vi får höra från näringsministern kokar ned till en praktisk politik som är raka motsatsen till det som näringsministern står och säger.

Jag frågade i min interpellation, och jag anser inte att jag har fått svar, vad det enda egentliga förslag som den här regeringen har för att stärka det svenska näringslivet, nämligen ett innovationsråd, kommer att ha för effekt. Jag tycker inte att det är katastrofalt att inrätta det här Innovationsrådet, herr talman. Förslaget är bara om möjligt lite löjligt, för det kommer inte att ha någon effekt. Det kommer att vara relativt betydelselöst. Jag frågade Mikael Damberg i min interpellation om det finns något forskningsstöd för att ett sådant här innovationsråd skulle ha någon betydelse. Han har inte kunnat ge något svar på det.

Av alla fina ord har det mesta i själva verket blivit motsatsen.

Herr talman! Jag tackar Fredrik Schulte för interpellationen. Jag tror att vi i debatten kommer att känna igen en del från valrörelsen. Vi har olika syn på vad som leder till innovationer, utveckling och ett gott näringslivsklimat.

Men vi har i grunden också olika bild av hur det går för Sverige. Fredrik Schulte är fast i något slags regeringsförsvarsperspektiv. Han tror att allt bara är bra och att vi toppar alla rankningar. Det var så Moderaterna brukade säga i regeringsställning, men det är faktiskt inte sant. Jag fick nu ta del av Innovation Union Scoreboard, där vi åter är i topp bland EU-länderna, för femte året i rad. Det är jättebra, trots att Schweiz är långt före oss. Problemet är att vi tappar mark, vilket vi har gjort under de senaste åren. En lång rad år har andra länder lyckats förbättra sina placeringar och gått uppåt i rankningarna, medan Sverige fallit tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller global konkurrenskraft har vi fallit från plats tre till plats tio. Vi går inte uppåt utan faller nedåt. Vad gäller skolresultat finns det inget annat OECD-land där elevernas kunskapsresultat faller så snabbt som i Sverige. Det är inte soliga gatan där allting är precis som det ska. Det är produktivitet som bygger konkurrenskraft långsiktigt, men produktiviteten har legat still i Sverige sedan 2007. Det är ett jätteproblem för Sverige, om vi ska vara en stark exportnation. Vår export har också utvecklats svagare än våra konkurrentländers.

Om man står för den här analysen måste man också fundera på vad vi måste göra annorlunda. Under tidigare mandatperioder trodde man från Moderaternas sida att stora skattesänkningar skulle skapa alla lösningar och vända trenden och valde att genomföra sådana. Nu ser vi att vi möter en stenhård konkurrens på en global marknad. Vi möter länder som satsar stenhårt på forskning och utveckling, kunskapsreformer, livslångt lärande, innovationsinsatser och samverkan mellan näringsliv, akademi och politik, som ska kunna utveckla saker och ting ihop.

I det läget måste vi lära av de bästa. Skattesänkningar och "skatteundantag" för arbetsgivare som anställer unga människor är inte det som bygger konkurrenskraft i en global ekonomi. Det hade inte effekt. Arbetslösheten bland ungdomar var högre efter att man infört det än innan. Vi använder i stället de här pengarna till insatser som långsiktigt bygger vår konkurrenskraft genom investeringar i infrastruktur, bostadsbyggande, utbildningssystemet och exportinsatser som är till för att vi ska få fler företag som orkar gå på export.

Vi gör alltså två olika analyser av läget för Sverige. Vår bild är att det är viktigt att vi höjer tempot och gör större investeringar i sådant som bygger långsiktig konkurrenskraft och som gör att svenska företag klarar en global konkurrens. Schulte råkar vara fast i bilden att ingenting behöver göras i Sverige, att vi kan fortsätta som förut. Men det går inte.

Jag vill också bemöta det Fredrik Schulte säger om Innovationsrådet. Finns det alltid en forskningsrapport som bevisar att det man genomför är bra? Nej, det kanske det inte finns, ärligt talat. Men vi kan dra slutsatser av flera andra länder som har lyft sig när det gäller innovation. De har haft ett väldigt strategiskt ledarskap. De har haft ett tydligt politiskt ledarskap för innovationspolitiken.

Jag som innovationsminister i regeringen är oerhört tacksam över att statsministern leder Innovationsrådet. Det gör att frågorna får ett lyft över departementsgränser. Det är då inte bara ett departement som är intresserat av innovationsfrågor. Jag är helt säker på att den tidigare näringsministern i den borgerliga regeringen tyckte att innovationsfrågor var jätteviktiga. Men det är inte alltid säkert att alla andra departement driver frågorna med samma tyngd. Att statsministern tar den här frågan och driver den framför sig gör att hela regeringen kommer framåt. Jag tror att det är otroligt viktigt. Vi har lärt oss av hur andra länder har gjort och dragit slutsatser av det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tror inte på något sätt att läget är så soligt att vi ingenting ska göra. Sverige har jättestora utmaningar framför sig. Det har vi inte minst - det var lite det som Mikael Damberg antydde - eftersom stora delar av världen som har legat efter kommer i kapp. Det handlar om länder som Kina och Sydkorea och om stora delar av Centralasien och Sydamerika, inte minst, som kommer i kapp på olika sätt. Det är klart att den globala konkurrensen bara blir tuffare och tuffare. Då återstår väldigt mycket. Vi kan aldrig luta oss tillbaka och tro att Sverige har säkrat sitt framtida välstånd och sin framtida välfärd, utan vi måste hela tiden vara topnotch och arbeta med att förbättra vår politik.

Det gäller särskilt skolan. Det är vår framtid. Då tycker jag att det är mycket märkligt och självmotsägande att näringsministern står här uppe och säger att vi har de stora utmaningarna och att ni sedan tar bort satsningar på extratimmar i matteundervisningen. Ni tar bort det förslag som riksdagen har beslutat om som handlar om en tioårig obligatorisk grundskola. Och ni tar bort satsningen på de mest kompetenta och dugliga lärarna i form av utvecklingen av förstelärarsatsningen.

Man säger en sak men gör någonting helt annat.

Den poäng som jag vill göra kring innovation och innovationsklimatet är att Sverige under de senaste tio åren har sett en tydlig positiv utveckling. Man kan titta på den mätning som EU-kommissionen gör. Jag tror att vi låg på plats tio år 2006. Precis som näringsministern har sagt har vi de fem senaste åren i rad toppat den.

Om man var på plats tio år 2006 och om man de fem senaste åren har toppat det har det varit en positiv utveckling. Jag skulle säga det. Jag tror att Mikael Damberg får väldigt svårt att motivera att det skulle vara annorlunda.

Vi har också haft en väldigt positiv utveckling på arbetsmarknaden. Under de senaste 30 åren har det nettomässigt skapats en halv miljon nya jobb. 360 000 av den halva miljonen, alltså mer än två tredjedelar, har tillkommit de senaste åtta åren - det säger någonting - trots att vi har haft den värsta krisen sedan depressionen på 30-talet i den globala ekonomin.

Men det finns mycket att göra. Inte minst finns det mycket att göra när det gäller att stärka förutsättningarna för entreprenörer att bedriva näringsverksamhet. Till exempel skulle entreprenörskatten, när man lägger ihop bolagsskatten och vinstutdelningsskatten, behöva sänkas för att det ska vara mer lönsamt och attraktivt för unga företagare att stanna kvar i Sverige.

Jag tänker på personer som har en idé om en app. Jag tänker på unga innovativa datakillar och datatjejer som startar något som kanske blir framtidens Skype och omsätter miljarder. Varför ska de stanna i Sverige när de väldigt enkelt kan flytta till Luxemburg inom ramen för EU och få väsentligt lägre skatter? Det är klart att skatter spelar roll för incitamenten att bedriva verksamhet och intresset att bedriva näringsverksamhet i ett land. Det är väldigt tydligt belagt.

I stället för att prata om de frågorna pratar Socialdemokraterna om en aktiv näringspolitik. Jag undrar: Vad är den här aktiva näringspolitiken? Vi har ju gått igenom nu, punkt för punkt, hur ni höjer skatterna på jobb och företagande och tar bort överskottsmålet. Det enda det kokar ned till är det här Innovationsrådet. Det är väl trevligt, men det har ingen betydelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är fascinerande att höra en moderat tala om överskottsmålet. Igen lämnade man över ett enormt budgetunderskott till en socialdemokratiskt ledd regering. Förra året var det 74 miljarder kronor i underskott. Smaka på den siffran! Då står Moderaterna här och talar om ett överskottsmål. Ni skapade ett underskott av historiska mått i Sverige, som nu gör att Sveriges möjligheter att investera och göra viktiga satsningar begränsas. Ni hade inte ordning på ekonomin. Annars hade vi inte stått här och talat om krona för krona i kammaren. Det var ni som hade ansvar för statens ekonomi på er tid.

Jag noterade att ni skjuter ert krav på balansmål framåt i tiden i er budgetmotion. Du kanske kan reda ut varför det är 2020. Ni verkar inte heller tro på det här. Ni verkar inte ens tro på er egen politik.

Men det är intressant att i ett läge med stora underskott i statens finanser, då vi utmanas i fråga om konkurrenskraft från hela världen, är Schulte tillbaka i skattesänkningarna. Nu är modellandet Luxemburg. Vi kanske kan räkna på skatteintäkterna i Luxemburg och i Sverige. Var skulle vi hamna? Är det en skattekonkurrens ned till Luxemburgs nivå som är Moderaternas nya drömagenda? Det är intressant. Det är inte det man försöker säga utåt, men det är uppenbarligen det som fortsatt är det viktigaste för Moderaterna.

Nu när budgeten från regeringens sida faktiskt går igenom den 16 juni tror jag att Moderaterna får problem med att förklara varför man säger nej till järnvägsunderhållet när tågen inte går i tid. Varför säger man nej till bostadsinvesteringar när vi ser att 150 kommuner runt om i Sverige har bostadsbrist och att unga människor inte kan flytta hemifrån? Varför säger man nej till utbildningskontrakt, traineejobb och extratjänster i välfärden? I stället för att de här människorna faktiskt ska få göra en viktig insats ska de gå hemma och vara arbetslösa. Man säger nej till stora utbildningssatsningar på universitet och högskolor och när det gäller vuxenutbildning. Det är intressant med skolan. Man säger nej, i alla fall i de budgetar som man än så länge har presenterat, till den stora lönesatsningen för lärarna de kommande åren. Är inte lärarna själva nyckeln till att vända skolutvecklingen i Sverige? Det var i alla fall det jag lärde mig under många år när jag jobbade med utbildningspolitik.

Men för att ha råd att göra satsningar på utbildning, universitet, bostadsbyggande och infrastruktur måste man ha intäkter till samhället. Annars blir det underskott. Det är där Moderaterna inte får ihop sin politik. Så fort ni hamnar i ett läge där ni ska välja väljer ni skattesänkningar till Luxemburgs nivå. Då blir det inga pengar över till skolan, bostadsbyggandet och infrastrukturen. Och då klarar inte Sverige av den internationella konkurrensen. Då hamnar man efter. Det hänger ihop.

Det är tur att vi nu har bytt inriktning på politiken. Det handlar om att klara av en näringspolitisk offensiv som innebär att vi funderar över hur vi får fler svenska företag på exportmarknaden. Då måste vi ha en representation på exportmarknaden och i tillväxtländerna. Då kan man inte, som ni föreslår, dra ned på exportstödet, så att vi får stänga viktig representation på tillväxtmarknader runt om i världen. Det blir inte fler företag som växer och anställer fler om man inte ser till att svenska företag får möjlighet att komma ut på exportmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det blir intressant att jämföra resultaten. Att tala om politik är en sak, men problemet för Moderaterna blir att man talar om politik som vi faktiskt har sett resultatet av. Det var en minskande global konkurrenskraft. Det var minskade försteg gentemot andra länder. Och kunskapsraset i svensk skola var det största som vi har skådat inom hela OECD. Det är nog dags att byta politik för att Sveriges konkurrenskraft ska klara framtiden.

Herr talman! Det är mycket motvilligt som jag måste citera statsministern för att sammanfatta Mikael Dambergs senaste inlägg: Det är bara trams.

Man kan titta på Moderaternas budgetförslag. Om Mikael Damberg hade bemödat sig om att läsa det hade han sett att hälften av de 3 miljarder som vi vill använda för reformer går till just järnvägsunderhåll. Det är bra att han har koll på vad det är som föreslås här i riksdagen.

Men vi säger nej till väldigt mycket av det som ni föreslår. Vi säger nej till bostadssubventioner som bevisligen inte har fungerat, som bevisligen bara kommer att göda byggherrarna och som inte kommer att ha någon effekt. De har inte haft någon effekt tidigare, och de kommer inte att ha effekt nu heller.

Mikael Damberg räknade upp flera saker. Det är intressant att han inte räknade upp den största satsningen som Socialdemokraterna vill göra. Den största satsningen som Socialdemokraterna vill göra är det som de alltid vill göra, nämligen höja bidragen - bidragen, bidragen, bidragen. Det är, så att säga, själva kärnan och kittet i socialdemokratin nu för tiden. Man vill göra det mindre lönsamt att arbeta.

Sedan försöker Mikael Damberg skymma undan de här delarna av debatten genom att säga att vi nu har dragit på Sverige stora underskott. Han nämnde siffran 74 miljarder. Det intressanta är att vi har låtit riksdagens utredningstjänst titta på hur stora underskotten hade varit om Mikael Dambergs budgetförslag under de senaste åren hade gått igenom. Då hade de varit ännu större. Ni har ju - inte det senaste året, men på det stora hela - föreslagit nästan exakt samma nivåer. Det är kort och gott bara käbbel.

Herr talman! Jag återgår till det som egentligen är interpellationens kärna: Behövs ett innovationsråd? Är det bra att statsministern engagerar sig över departementsgränser för att sätta fokus på Sveriges innovativa förmåga? Jag bedömer att det är otroligt viktigt att visa politiskt ledarskap men också att samordna innovationspolitiken så att den blir effektiv. Det är det som OECD i sina granskningar av svensk innovationspolitik har kritiserat: Det har funnits en brist på samordning. De har också föreslagit i sina rapporter att Sverige borde överväga att inrätta ett innovationsråd, vilket vi nu har gjort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är en klok politik. Det är fokus på det som bygger Sverige starkt. Men är det hela svaret på de näringspolitiska utmaningarna? Nej. Jobbfrågan avgörs av så mycket mer. Jobbfrågan avgörs i Sverige av om vi har stark ekonomi och om vi gör investeringar i infrastruktur, i bostäder, i miljöåtgärder och i forskning. Den avgörs av om vi gör investeringar i en aktiv näringspolitik, inte minst en exportfrämjande politik som gör att Sverige fullt ut tar vara på de möjligheter som finns runt om i världen. Men det handlar också om en mycket mer aktiv utbildningspolitik med utbyggnad av universitet och högskolor, höjd kvalitet, ett livslångt lärande och stora investeringar i skolan. Detta kommer att avgöra Sveriges långsiktiga konkurrenskraft.

Här har tyvärr Socialdemokraterna och Moderaterna olika uppfattningar. Vi gör mycket större investeringar på dessa områden än vad Moderaterna förmår göra. Förklaringen är enkel: Moderaterna landar som vanligt tillbaka i sänkt skatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Fredrik Schulte har frågat mig om regeringen och jag i egenskap av minister avser att lägga ned Vattenfalls kolkraftsverksamhet i Tyskland eller på annat sätt använda statliga bolag och skattepengar för att köpa och lägga ned andra verksamheter, använda AP-fonderna för att genomföra marknadsmässigt tveksamma klimatsatsningar, minska vinstmarginalerna för Vattenfall och SJ, använda SBAB för att pressa ned räntan eller på annat sätt använda statliga bolag för att på icke affärsmässiga grunder verkställa politiskt motiverade mål.

Regeringen har riksdagens uppdrag att aktivt förvalta statens ägande i bolag så att den långsiktiga värdeutvecklingen blir den bästa möjliga och att de särskilt beslutade samhällsuppdrag som finns i vissa företag utförs väl.

Regeringens uppdrag från riksdagen är att förvalta statens ägande i Vattenfall AB så att den långsiktiga värdeutvecklingen blir den bästa möjliga. Regeringen välkomnar beslutet i Vattenfalls styrelse att utreda olika strategiska alternativ för den tyska brunkolsverksamheten för att skapa en ny hållbar ägarstruktur. Processen med en ny ägarstruktur för brunkolsverksamheten bedrivs av Vattenfall och är därmed ett ansvar för bolagets styrelse och ledning. Min uppfattning är att ägaren kan ta ställning till en affär om Vattenfalls brunkolsverksamhet först när den presenteras.

Vattenfalls ekonomiska mål beslutades på en extrastämma 2012, och SJ:s mål beslutades på årsstämman 2014. Bolagens ekonomiska mål ska uppnås långsiktigt över en konjunkturcykel och utvärderas efter en sådan tidsperiod. Det är dock bolagens styrelse och ledning som ansvarar för den löpande förvaltningen av den operativa verksamheten. Vinstmarginalerna är en del av den löpande förvaltningen och därmed inte en fråga för aktieägaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bland de statliga bolagen finns det flera som fått så kallade samhällsuppdrag av riksdagen, till exempel Samhall och Systembolaget. I deras uppdrag finns politiskt motiverade mål som kan anses vara icke affärsmässiga. Jag utesluter inte att det kan uppstå situationer då fler bolag kan behöva få ett samhällsuppdrag.

Under den förra regeringen konstaterades att SBAB inte har något samhällsuppdrag. Det innebär bland annat att prissättningen på bolagets produkter är en operativ fråga som bolagets styrelse och ledning har att ta ställning till.

Ansvaret för AP-fondernas verksamhet och investeringsbeslut ligger enligt lag på AP-fondernas styrelser. Därför varken kan eller får regeringen lägga sig i AP-fondernas investeringsbeslut.

Herr talman! Om detta hade varit en riksdagsdebatt om exakt samma interpellation men om den hade utspelat sig på 70-talet hade det antagligen varit en mer värderingsmässigt laddad debatt. På den tiden trodde Socialdemokraterna mer på att Sverige skulle gå i riktning mot planekonomi och statligt ägande av näringsverksamheten. Nu är det inte riktigt så längre, vilket jag välkomnar och tycker är positivt.

Även om det fortfarande finns en viss grad av samma sak är vi i grunden ganska överens om att staten i huvudsak inte ska bedriva näringsverksamhet. Det är i huvudsak det privata näringslivet som ska stå för det. Jag är dock pragmatisk, och Moderaterna är pragmatiska. Vi håller med om att det finns många uppgifter som innebär ett samhällsansvar som statliga företag definitivt kan utföra, till exempel Samhall.

Det som ändå är positivt med historiken bakom den socialdemokratiska politiken kopplad till statliga företag är att de gamla socialdemokratiska politikerna visste om att om man ska bedriva statlig näringsverksamhet måste man göra det på ett professionellt och marknadsmässigt sätt.

Herr talman! Jag tror att Mikael Damberg är av samma virke som de gamla socialdemokraterna. Problemet, och anledningen till att man skickar fram näringsministern i den här typen av debatter, är att det inte riktigt är vad hela regeringen vill. Om man lyssnar på vad Miljöpartiet vill och om man lyssnar på vad Vänsterpartiet, som är regeringens samarbetspartner och del av regeringsunderlaget, hör man att de vill någonting helt annat. De vill slå om inriktningen på näringspolitiken och göra den till en ideologisk lekstuga.

Den som följer SVT Debatt och Agenda vet att det har varit ett antal debatter och intervjutillfällen där man har frågat till exempel Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets partiledare, hur han ser på saken. Han är tydlig: Han vill inte sälja några brunkolsverksamheter i Tyskland. Han vill lägga ned dem. I stället för att avyttra tillgångarna vill han alltså rätt och slätt lägga ned dem. Det är värden för kanske 30, 40 eller 50 miljarder som då skulle gå upp i rök.

Om man lyssnar på Miljöpartiet hör man att de har samma ingångsvärden. Miljöpartiet har också länge - i snudd på alla år - krävt att vinstmarginalerna och vinstkraven på Vattenfall, på SJ och på LKAB ska sänkas för att man ska kunna använda dessa företag till att göra olika saker som man tycker är roliga. Och det är väl alltid kul att få göra saker som är roligt! Problemet är att det oftast kostar mer än det smakar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Genom att använda statliga bolag tydliggörs inte detta höga pris så påtagligt. Skattebetalarna kommer inte att få se höjda skatter om man bara lägger ned brunkolsverksamheten, men det kommer att göra att staten förlorar tillgångar på 30, 40 eller 50 miljarder.

Det här vill inte Mikael Damberg tala om. Det förstår jag att han inte vill, för det här är ganska jobbigt och pinsamt för regeringen. Men vi vet hur Miljöpartiet ligger på och driver på i frågorna. För ett halvår sedan var det ingen som trodde att man skulle säga upp vapenavtalet med Saudi. Det försvarades av statsministern och näringsministern. I dag får vi se facit: Miljöpartiet fick igenom sin vansinniga politik. Frågan är hur mycket av galenskaperna de kommer att få igenom här.

Herr talman! Jag ska erkänna att det var lite svårt att förbereda sig för den här debatten, för den kan handla om precis allting. Men det får man väl hantera. Nu på slutet kom vi in på Saudi; det tyckte jag var lite intressant. Det var intressant att Schulte tog upp det, för mig veterligen är han nästan den enda ledamot i den här kammaren som numera försvarar det militära samarbetsavtalet med Saudi. Jag har inte ens hört hans partiledare göra det. Det är möjligt att ni numera har kommit ut och sagt att ni vill återuppta ett militärt samarbetsavtal med Saudi, som alla andra riksdagspartier tyckte var rätt att avbryta. Men det kanske Moderaterna får reda ut på egen hand.

Det som är lite intressant är att Moderaterna nu ska recensera socialdemokratisk historia och vår syn på näringspolitik och statliga företag. Det känns så där, ärligt talat. Jag är inte så imponerad över er historia när det gäller statliga bolag.

Det problematiska i diskussionen här är att jag tycker att Schulte har en mer konservativ syn på statligt ägande än hans förra ministerkollega Norman. Norman drev aktivt frågan om hållbart företagande för de statliga bolagen. Han tyckte att miljöinvesteringar inte behövde vara "riskfyllda" probleminvesteringar, utan snarare att om man hade tagit frågan om hållbarhet på lite större allvar under den borgerliga regeringen kanske man inte hade kommit fram till att man skulle köpa Nuon. Det hade varit bra. Än så länge har det köpet kostat skattebetalarna 52 miljarder kronor i avskrivningar.

Om man hade tagit hållbarhetsriskerna på större allvar i sin ägarpolitik hade man kanske inte hamnat i de problem som Vattenfall nu har hamnat i, tack vare en märklig styrning som vi fortfarande inte har rett ut under den borgerliga regeringen.

Vi socialdemokrater är inte ideologiskt bundna till statliga företag på det sätt som Moderaterna är. Ni vill jämt sälja ut. Så fort ni får chansen ska det säljas. Det är den moderata ingången i näringspolitiken kopplat till statliga bolag.

Se på Nordea. Var det smartaste läget att sälja när man sålde? Hade man sålt i dag hade man fått 11 miljarder mer för Nordea. Bör man fundera på det, eller är det alltid så att sälja så fort det blir en chans är det bästa läget? Jag tycker verkligen att man ska vara pragmatisk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns statliga bolag som har ett samhällsuppdrag som går utöver affärsmässighet. Det ska vara så. Den verksamheten ska bedrivas seriöst. Även inom ramen för affärsmässighet finns ett ansvar för oss som ägare i fråga om hållbarhet och om det är rätt strategi. Det måste ägaren faktiskt lägga sig i så att det inte sker okloka investeringar som drabbar bolaget framöver. Det handlar om att bygga ett långsiktigt värde.

Frågan om en aktiv ägarstyrning och hållbarhetsfrågorna i de statliga bolagen är viktiga. De är viktigare i dag än tidigare; inte minst stavas det Nuon i den statliga ägarförvaltningen. Vi får inte göra sådana misstag igen. De kostar skattebetalarna alldeles för mycket pengar.

Herr talman! Jag inledde min förra interpellationsdebatt med att berömma Mikael Damberg och säga att han är en skicklig politiker. Jag får lov att göra det igen. Näringsministern är en skicklig retoriker som smidigt lyckas undgå att diskutera det som interpellationen verkligen handlar om, nämligen att det finns samarbetspartier som vill använda de statliga företagen till en ideologisk lekstuga.

Nuon beklagar alla. Det finns ingen som tycker att Nuon är positivt. Man ska ha klart för sig att de stora statliga värdeförlusterna i Nuon berodde på shale gas-revolutionen, som jag tror att få förutsåg. Det gjorde att värdet av brunkolsverksamheten minskade kraftigt.

Jag tror också på ett aktivt ägarskap av de statliga bolagen. Det är bra och positivt att regeringen fortsätter på samma spår som den tidigare regeringen om hållbarhetsfrågorna i Vattenfall. Det är en fråga som en bra ägare hade drivit, även om Vattenfall hade varit ett privat bolag. Det är inte mot det jag invänder.

Det kan också vara värt att notera angående Nordea att om vi hade sålt Nordea i dag hade vi mycket riktigt fått 11 miljarder mer. Men vem vet? I morgon kanske det inte är så. I morgon kanske Grekland lämnar eurosamarbetet. Då har vi en ny finanskris på halsen, värdet på banksektorn i Europa sjunker kraftigt och Sverige kanske får gå in med aktieägartillskott. Vem vet? Det är det stora kruxet med statligt ägande i riskfyllda branscher, inte minst banksektorn. Det kan sluta med att skattebetalarna får stå för notan när det stormar på de internationella finansmarknaderna.

Jag tycker att man ska ha en pragmatisk inställning. Vi kan säkert föra en ideologisk debatt till dess förste man stupar om exakt var staten ska bedriva näringsverksamhet eller inte. I grund och botten är vi överens om att ungefär så som det är nu är så som det i det korta och medellånga perspektivet bör fortsätta vara.

Det som föranledde interpellationen, anledningen till att jag skrev den, är att Mikael Damberg sitter i regeringen med Miljöpartiet. Ni är beroende av Vänsterpartiet för ert regeringsunderlag. Det är mycket tydligt att Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill göra de statliga bolagen till en ideologisk lekstuga. De vill inte sälja brunkolsverksamheten, utan de vill lägga ned brunkolsverksamheten. De vill alltså ta bort verksamheten som bedrivs där och bara låta kolet ligga kvar där. Det säger Jonas Sjöstedt i tv. Ljuger Jonas Sjöstedt när han säger så? Vi får väl utgå från att Vänsterpartiet står för sin politik. Samma sak är det med Miljöpartiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att Mikael Damberg inte vill prata om detta eftersom det är jobbigt. Det är mycket sannolikt att något av Vänsterpartiets och Miljöpartiets många galna förslag kommer näringsministern att behöva kompromissa om. Hur säkra kan vi vara på att näringsministern kommer att stå emot den galenskapen? Vad kommer det att få för konsekvenser för den svenska statliga näringsverksamheten? Inte minst har Socialdemokraterna själva öppnat dörren för att använda AP-fonderna för olika typer av åtgärder.

Det är många frågetecken runt regeringens näringspolitik, och jag tycker att ministern bör svara.

Herr talman! Jag konstaterar att interpellationerna jag svarar på är regeringens interpellationssvar. Det är inte näringsministern ensam som svarar i en interpellationsdebatt. Jag svarar för regeringen. Det är i den rollen jag har att förvalta de statliga bolagen på riksdagens mandat. Om det råder inga tvivel.

Det här blir svepande. Debatten handlar om nästan allt. Det sista som slängdes in var AP-fonderna. Jag har uppfattat - jag kan ha fel - att Pensionsgruppen är överens om att det behövs friare placeringsregler inom AP-fonderna. AP-fonderna har själva föreslagit att de ska kunna göra mer av investeringar i infrastruktur och bostadsbyggande som ett komplement till de andra investeringar de redan i dag gör.

Det var detta som vårt kongressbeslut handlade om. På den punkten uppfattade jag att vi var överens, inte att vi politiskt ska bestämma var AP-fonderna ska göra sina investeringar utan i stället jobba med riktlinjerna för placering så att möjligheter öppnas att göra långsiktiga investeringar i infrastruktur. Det är något som AP-fonderna efterfrågar och som jag uppfattar att vi är överens om.

Jag vill inte politisera diskussionen. Jag tycker att det är viktigt att Pensionsgruppen hanterar detta. Jag vill bara påpeka att jag uppfattar att Pensionsgruppen jobbar med frågorna, och jag hoppas verkligen att vi kommer till en gemensam slutsats i frågorna. Vårt mål är inget annat än att pensionärerna ska få de bästa möjliga pensionerna. I det ligger också att deras möjligheter att placera pengarna i pensionskapitalet också ska vara så bra att pensionsfonderna känns bra för pensionärerna på lång sikt.

Jag hoppas verkligen att vi är överens. Men det är här som Moderaterna tar varje chans att politisera frågorna. Det är det som väcker frågan att ni mer drivs av en ideologisk linje snarare än den pragmatism som Schulte påstår att Moderaterna står för. Jag uppfattar att så fort det handlar om statliga bolag blir Moderaternas uppfattning lätt att det ska säljas ut, det är skit och det behövs inte. Jag uppfattar inte att marknaden alltid fungerar så. Statliga bolag fyller ibland viktiga funktioner, också på marknader där det råder konkurrens.

Jag menar att SBAB finns där som en extra bank som koncentrerar sig på bolånekunderna. Det är viktigt för det svenska banksystemet att det finns flera aktörer som konkurrerar och därmed kan pressa priserna. Det är viktigt ur ett större perspektiv som handlar om att konkurrensen på bankmarknaden inte fungerar särskilt bra. Då är det bra att det finns en statlig bank också i form av SBAB.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här har Moderaterna ett ideologiskt perspektiv som på något sätt nästan motsäger resonemanget om att fria marknader måste fungera bra. Jag tycker att vi har en pragmatisk hållning, men vi är också noga med att det är fråga om statliga tillgångar. Det är svenska folkets pengar. Vi måste vara aktsamma med dem. Då duger det inte att säga att alla beklagar Nuon. Ja, då borde man ha kommit till konstitutionsutskottet och rett ut varför det hände som det hände.

Nu har jag tvingats strama upp reglerna för samordningen i frågorna så att det inte ska bli oklart hur man egentligen sköter så stora affärer.

Det är 52 miljarder som skattebetalarna går miste om. Det är enormt mycket pengar, som i dag tynger vårt viktigaste bolag och hindrar det från att göra stora framtidsinvesteringar - inte minst i förnybar energi.

Hela regeringen står bakom att driva på Vattenfall för att klara energiomställningen och på sikt komma fram till en situation där vi har 100 procent förnybar energi i det här landet. Det tror vi är väldigt viktigt för våra konkurrensförutsättningar men också långsiktigt för vår planet.

Herr talman! Näringsministern försöker på något sätt skapa bilden av att den här debatten handlar om allting och ingenting och att det bara är jag som gnäller lite.

Jag tycker att jag ställer väldigt tydliga frågor i min interpellation. Det konstiga är att på de väldigt tydliga frågorna får jag absolut inget ens i närheten av ett svar - förutom om AP-fonderna. Det var ett bra tydliggörande från näringsministern att det inte handlar om att politiskt styra AP-fonderna.

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson sa att nu är det dags att Stefan Löfven och Magdalena Andersson talar ur skägget. Det svar vi nu fick är precis det vi efterfrågar. Väldigt positivt! Kan inte näringsministern vara lika tydlig i svaret på min fråga?

Kommer regeringen att lägga ned brunkolsverksamheten i Tyskland? Lyssnar man på den här debatten märker man att näringsministern gång på gång inte ens vill ta i den frågan. Miljöpartiet vill lägga ned brunkolsverksamheten i Tyskland. Vänsterpartiet vill lägga ned brunkolsverksamheten i Tyskland. Kan du inte svara, Mikael Damberg, och ge ett tydligt svar? Om det nu är så att de här interpellationssvaren är regeringens gemensamma ståndpunkt, kan du då inte klargöra vad regeringens gemensamma ståndpunkt är? Kommer man att lägga ned brunkolsverksamheten i Tyskland och därmed i ett slag göra sig av med 30, 40 eller kanske till och med 50 miljarder av skattebetalarnas pengar?

Du står här och talar om att Alliansen avyttrade och var ideologiskt driven att avyttra statligt ägande. Vi har kvar flera statliga bolag som Vattenfall och LKAB, som vi förpliktat oss att inte sälja.

Nu handlar det om ifall ni ska lägga ned verksamheten utan att ens en krona betalt för det. Det är det dina koalitionspartner vill. Svara nu rakt på den frågan!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tror att alla som läser interpellationen märker att den handlar om väldigt många olika frågor. Jag tror att det inte bara är en interpellation i den här interpellationen, utan det är en lång rad interpellationer i samma interpellation.

Jag har verkligen försökt att i mitt interpellationssvar svara en del på alla de frågor som ställs i interpellationen. Det handlar om allt från SBAB och Vattenfall till pensionskapital. Därför har den här debatten handlat om lite allt möjligt.

Det som är viktigt i detta är att vår utgångspunkt är att vi har riksdagens mandat att förvalta de här bolagen. För en del av bolagen ska det ske på affärsmässig grund. Därutöver har ungefär hälften av bolagen samhällsuppdrag som ska genomföras så effektivt som möjligt. Det är i den egenskapen jag svarar, och det är därför jag svarar.

Att däremot gå in och ha synpunkter på exakt hur affären om brunkolet kommer att se ut innan Vattenfall har återkommit med ett förslag på hur ägarstrukturen ska förändras tycker jag inte är seriöst. Det är möjligt att Moderaterna har en annan uppfattning, men jag tycker inte att det är seriöst att göra det. Mina uttalanden om en viss affär som skulle kunna inträffa kan påverka pris och skapa förväntningar. Därför håller jag ganska strikt på att jag tar ställning till en möjlig affär i det läge då den kommer tillbaka till regeringen för samordning.

Vi har varit tydliga med vad vi vill med bolaget Vattenfall. Vi vill driva Vattenfall som bolag i en hållbar utveckling så att det blir ledande i omställningen av energisystemet. Det är det vi jobbar med inom ramen för det uppdrag som riksdagen har gett till regeringen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Fredrik Schulte har frågat klimat- och miljöministern samt vice statsministern om hon är av uppfattningen att Vattenfalls tyska kolkraftverk bör avvecklas i stället för att avyttras, om hon i så fall aktivt driver denna ståndpunkt i regeringen, om hon bedömer att regeringen kommer att fatta beslut om en nedläggning, vad hon bedömer att en nedläggning skulle kosta och om hon bedömer att en nedläggning är den mest kostnadseffektiva miljösatsning som samma resurser kan användas till.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Vattenfalls styrelse beslutade den 29 oktober förra året att utreda olika strategiska alternativ för den tyska brunkolsverksamheten i syfte att skapa en ny hållbar ägarstruktur. Processen med en ny ägarstruktur för brunkolsverksamheten bedrivs av Vattenfall och är således ett ansvar för bolagets styrelse och ledning. Regeringen välkomnar dock Vattenfalls beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det blir aktuellt för Vattenfall att genomföra en avyttring som omfattar stora värden är det styrelsens ansvar att ta initiativ till en så kallad ägarsamordning. En sådan syftar till att nå ett ställningstagande som såväl styrelse som ägare kan ställa sig bakom.

Min uppfattning är att ägaren kan ta ställning till en affär om Vattenfalls brunkolsverksamhet först när den har presenterats. I dagsläget finns det ingen sådan ägarsamordning att ta ställning till.

Regeringen har tagit viktiga steg mot att realisera ambitionen att göra Vattenfall ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi. Vi kommer att styra Vattenfall mot ett mer förnybart energisystem inom ramen för det uppdrag som riksdagen 2010 beslutade om för bolaget. Vattenfall ska affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion.

Ägaren har på årets årsstämma i Vattenfall utsett två nya ledamöter till bolagets styrelse i syfte att ytterligare stärka styrelsen i den strategiska ompositionering som Vattenfall behöver göra för att möta utvecklingen på marknaden.

Herr talman! De som lyssnade på den tidigare debatten kan nog lätt få intrycket att det här är nästan exakt samma fråga.

Det som är lite bättre nu är att nu är det svårt för näringsministern att inte diskutera just det som den här interpellationen handlar om, nämligen det faktum att vi har två partier här i riksdagen - Miljöpartiet som ingår i regeringen och Vänsterpartiet som är en del av regeringsunderlaget - som inte bara vill att Vattenfall ska sälja de tyska brunkolsgruvorna utan att man ska lägga ned dem. De vill alltså att värden för ungefär 30, 40, 50 miljarder - det är svårt att uppskatta exakt hur mycket det rör sig om, men någonstans däromkring - av skattebetalarnas pengar bildligt talat ska brännas upp i majbrasan. Det vill de av ideologiska skäl. De vill alltså ha ideologisk lekstuga i näringspolitiken.

Näringsministern försöker undvika att svara på om regeringen kommer att göra på det här sättet. Han försöker undvika det genom att säga att han inte kan kommentera en affär förrän det finns ett konkret förslag om en affär.

Man jag pratar inte, herr talman, om någon affär. Jag undrar om regeringen kommer att inte göra någon affär utan bara lägga ned verksamheten. Det behövs ingen överenskommelse med en tredje part som ska köpa brunkolsgruvorna, utan det handlar om att rätt och slätt lägga ned dem.

Det är precis det som Miljöpartiet och Vänstern vill eftersom Miljöpartiet och Vänstern bedriver en ideologisk korsfararpolitik. De vill rädda världen - på ett larvigt sätt som skulle kosta enorma resurser för skattebetalarna och ge väldigt liten effekt.

Det var i grund och botten det som var min fråga i den här interpellationen: Om man nu lägger ned de här kolkraftsgruvorna för säg 50 miljarder, vad får man då för positiva effekter på miljön? Skulle man inte för 50 miljarder kunna göra andra saker för miljön som skulle vara mer effektiva? Det har ju tagits fram rapport på rapport om hur man effektivast kan rädda klimatet och miljön. Ingen av de rapporterna har sagt att det effektivaste sättet är att köpa kolkraftsgruvor och lägga ned dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår att näringsministern inte vill svara på den här frågan, för det är en jobbig fråga. Jag är övertygad om att näringsministern tycker precis som jag, det vill säga att det vore galenskap att lägga ned kolgruvor till ett värde av 50 miljarder och elda upp skattebetalarnas tillgångar och pengar. Men näringsministern kan ändå inte svara på frågan, för han vet att hans koalitionspartner Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle bli mycket upprörda på honom om han var tydlig med att det är galenskap, vilket jag är övertygad om att näringsministern tycker.

Därför försöker han glida på formuleringarna, attackera Moderaterna för att han tycker att vi är för dogmatiska eller anklaga mig för att vara oprofessionell när jag ber honom kommentera en affär som inte är presenterad än. Återigen: Detta handlar inte om någon affär utan om huruvida Socialdemokraterna kommer att ge vika för Miljöpartiet och Vänsterpartiet och låta dem bedriva en ideologisk lekstuga med skattebetalarnas pengar.

Herr talman! Låt mig börja med att reda ut att Vänsterpartiet inte ingår i regeringen. Det kan vi nog vara hyggligt överens om. Därmed är de inte en del av den ordning med ägarstyrning av de statliga bolagen som riksdagen har ålagt regeringen att sköta. Det är alltså regeringen som sköter styrningen av de statliga bolagen och ansvarar för den. Det är inte Vänsterpartiet.

Att Vänsterpartiet har en väldigt tydlig uppfattning i den här frågan har väl inte undgått någon. Regeringen har att hantera både bolagens styrning och utveckling och också en eventuell ägarsamordning, om den kommer tillbaka till oss. Den hanterar vi väldigt seriöst från regeringens sida.

Det är lite raljant att säga: Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill rädda världen! Hela klimatfrågan är faktiskt enormt stor, och vi har ett ansvar för den. Sverige har ett ansvar, men också Tyskland har ett ansvar för klimatfrågorna. Vår tids stora överlevnadsförmåga är hur vi klarar att hålla temperaturökningen under två grader. Inte minst i år är det mycket centralt att faktiskt komma vidare med detta i och med Parismötet.

Regeringens ambition är att Sverige på sikt ska ha ett energisystem med 100 procent förnybar energi. Sverige har särskilt bra förutsättningar att nå detta och bygga ut den förnybara energin eftersom vi har en sådan tillgång på vatten, vind och skog.

Tyskland har kolkraft som en stor del av sin energiförsörjning och är mitt inne i en enorm omställning av sitt energisystem mot en högre andel förnybar produktion, vilket i grunden är mycket positivt. Men det är klart att Tysklands beslut kan påverka Vattenfall, eller hur? Vi vet ju fortfarande inte hur lagstiftningen i Tyskland kommer att se ut. Man har presenterat några tankar om det. Nu har man sagt att man ska omvärdera förslaget och göra om det på något sätt, men vid sidan av den stora Energiewende som pågår har man sagt att kolkraften är en baskraft för Tyskland under energiomställningsperioden. Det är dock helt klart att man måste få ned utsläppen från den tyska kolkraften för att klara Tysklands klimatåtaganden och de höga ambitioner man har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet alltså ännu inte hur Tyskland kommer att agera, men att det kommer att påverka Vattenfalls verksamhet i Tyskland är jag helt säker på. Oavsett hur lagstiftningen ser ut kommer den att påverka Vattenfalls verksamhet.

Tyskland har dock sämre förutsättningar att hantera energiomställningen än Sverige eftersom vi här har sådana enorma förnybara energitillgångar som vi kan utnyttja. Tyskland har en svårare energimix, vilket gör att det blir en svårare omställning. Det betyder att kolkraften, under en omställningstid som Tyskland talar om, kommer att vara en fortsatt del av Tysklands energimix.

Det är inte Vattenfall eller Sveriges regering som bestämmer över tysk energipolitik. Den bestämmer Tyskland över. Däremot har Vattenfall en agenda. Jag tycker att bolaget har varit mycket tydligt med det på senare tid. Inte minst vd:n själv säger: När man tittar framåt vill man göra investeringarna i förnybar energi. Det är där de nya investeringarna ska ske, både i Sverige och i andra länder.

Omställningen av Vattenfall från att ha gjort stora investeringar i kolkraft och gaskraft i Europa till att investera i förnybar energi är något som regeringen stöder och tycker är viktigt. Vi vill att Vattenfall ska vara ledande i omställningen av energisystemet. Sedan utgår hela styrningen av Vattenfall från det uppdrag som riksdagen har gett oss, och då måste vi styra Vattenfall inom de ramar och regler som riksdagen har bestämt. Något annat kan regeringen inte göra.

Herr talman! Detta blir en lite märklig debatt. Jag tror i grund och botten att jag och näringsministern tycker väldigt lika i de här frågorna. Problemet är att näringsministern är hitskickad för att skydda regeringen mot de ganska extrema åsikter som finns i Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Alla i den här kammaren är medvetna om att Vänsterpartiet inte sitter i regeringen, men Vänsterpartiet är del av regeringsunderlaget. Ni i regeringen förhandlar med Vänsterpartiet när ni presenterar er budget. Vänsterpartiet lägger inte fram någon egen budget. Det ger Vänsterpartiet makt och inflytande över regeringens politik.

Jag håller helt och hållet med om att miljöfrågan är en ödesfråga, en överlevnadsfråga. Vi måste kunna säkerställa att klimatförändringarna inte blir så omfattande att livet här på jorden i framtiden blir ohållbart.

Jag tror att det är jättebra att Vattenfall bedriver ett arbete där man går mot mer förnybar energi. Just eftersom detta är en sådan ödesfråga är det också viktigt att inte slösa bort pengar, att man inte slösar resurser på ineffektiva åtgärder. Det är ju egentligen detta som min fråga handlar om.

Om nu regeringen skulle göra det som Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill, det vill säga bara lägga ned kolgruvorna, skulle vi förlora 30, 40 eller 50 miljarder eller kanske mer i framtiden, eftersom Tyskland, precis som näringsministern påpekar, är på väg att förändra hela sin energipolitik. Man ska avveckla sin kärnkraft, och i en övergångsfas kommer då brunkolsverksamheten att värderas ännu högre, så att Sverige kommer att kunna få 60, 70 eller 80 miljarder för brunkolsgruvorna. Vem vet? Detta gör frågan ännu mer intressant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ska man av ideologiska skäl bara lägga ned verksamheten och låta pengarna gå upp i rök? Jag vet att detta är en jättejobbig fråga för Mikael Damberg. Jag tror som sagt att vi är överens, men problemet är att Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som stöder regeringen, har vanvettiga åsikter i den här frågan. De ligger såklart och trycker på. Det är därför som Mikael Damberg nu i två debatter, trots upprepade frågor från min sida, inte kan ge ett rakt besked.

Tänk om Mikael Damberg skulle ha sagt så här i inledningen av den förra debatten: Nej, vi kommer inte att lägga ned de tyska brunkolsgruvorna! Då hade jag sagt så här: Tack, herr talman! Jag stryker mig och drar tillbaka nästa interpellation. Då hade näringsministern kunnat åka hem, ta helg och spendera tid med sin familj i stället. Nu valde näringsministern att inte göra det, och jag är alldeles övertygad om att näringsministern inte heller kommer att ge något sådant rakt besked om 53 sekunder, när han har möjlighet att svara. Det kommer i stället en massa slirande på formuleringarna och olika bortförklaringar och liknande, och det är för att näringsministern sitter i regering med Miljöpartiet - ett miljöparti som har fundamentalistiska åsikter inom ett antal ämnesområden, däribland detta. Man vill lägga ned brunkolsverksamhet för tiotals miljarder kronor och alltså helt avveckla värdet på den.

Jag hoppas innerligt att näringsministern ändå svarar på min fråga, ger ett rakt besked och lovar att regeringen inte kommer att göra detta. Du har två chanser, Mikael Damberg. Jag hoppas att svenska folket får svar.

Herr talman! De här debatterna blir lite tjatiga, men det får väl vara så.

Kommer någon kolkraft att läggas ned i Tyskland? Ja, det är min bedömning. Tysk energipolitik kommer att ställa krav på minskade utsläpp från kolkraftverk i Tyskland. Även om man har sagt att man vill behålla kolkraftverken under en omställningsperiod kommer en tuff tysk lagstiftning på plats, som kommer att innebära att en del av de tyska kolkraftverken blir olönsamma och kommer att läggas ned. Det kan drabba Vattenfall eller andra bolag. Jag är nästan säker på att detta kommer att ske tack vare att man vill minska utsläppen av koldioxid, inte minst inför Parismötet senare i år, där Tyskland kommer att vilja visa allvar med sin energipolitik. Jag tror alltså att det kommer att stängas kolkraftverk i Tyskland de kommande åren, för energipriserna är inte lägre, och det kommer en tuffare tysk lagstiftning på plats.

Sedan blir jag lite irriterad. Det är svårt att föra en diskussion om regeringens politik om jag på något sätt indirekt ska stå till svars för att Moderaterna tycker att Miljöpartiets miljöpolitik är extrem.

Jag tror att Moderaterna kan lära sig av Miljöpartiets miljöpolitik. De har varit lite mer framåtsyftande och tänkt runt hörnet när det gäller de utmaningar som Sverige står inför.

Regeringen för en väldigt aktiv miljöpolitik. Vi anser att det är nödvändigt, inte bara av moraliska skäl, att lämna över en värld som fungerar bättre till våra barn. Det handlar också om att ställa om vårt energisystem så att det blir hållbart för både industrin och konsumenterna framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte en extrem politik att ta hållbarhetsfrågorna på allvar, utan det är en politik för att klara av att långsiktigt säkra vår energiförsörjning på ett bra sätt.

Sedan kan jag tänka mig att man säger: Nej, det är just de här uttalandena som är extrema. Och så blir det en diskussion om det. Men nu talar vi om regeringens hållning och beslut.

Jag blir lite fyrkantig, för det är inte regeringen som bestämmer om investeringsbeslut i enskilda bolag. Så går det inte till i den statliga ägarportföljen. Om vi har ett bolag som har att bedriva verksamhet affärsmässigt är det bolagets styrelse och ledning som är ansvariga för besluten. Det är så ägarstyrningen går till.

Regeringen går inte in i varje bolag och hittar på affärer vare sig för eller emot. Men om ett bolags styrelse finner att det är en affär som är väldigt omfattande och som berör stora värden finns det ett tydligare krav på styrelsen i dag än vad det gjorde före Nuon att komma till regeringen och begära en ägarsamordning. Då hamnar regeringen i en dialog om den affären. Det är exakt det som kommer att hända med den tyska brunkolen.

Om det blir så att bolaget finner en ny affär som de vill presentera kommer de att komma till oss i regeringen och säga: Vi vill presentera en affär som vi tror på och som vi kräver en ägarsamordning för att komma fram till. Det är så det går till. Det är inte regeringen som sitter och hittar på affärer för de statliga bolagen, utan det är bolagsstyrelsen som ansvarar för den delen av verksamheten.

Jag tycker därför att det blir märkligt om regeringen skulle hitta på affärer vare sig åt det ena eller det andra hållet. Jag trodde att Moderaterna var överens med oss om att det är så ägarstyrning av statliga bolag ska gå till.

Herr talman! Näringsministern är återigen en skicklig politiker som mycket skickligt undviker att svara på frågan.

Nu skyllde han ifrån sig på Tyskland och att man kanske kommer att ändra inriktningen på sin energipolitik så att brunkolsverksamheten blir olönsam. Det är ingen som invänder mot det. Om verksamheten inte är lönsam på affärsmässiga grunder ska den självfallet läggas ned. Det är självklart - ingen ifrågasätter det.

Det jag ifrågasätter är om regeringen, oavsett vad som händer i Tyskland, väljer att fatta ett aktivt beslut att lägga ned verksamheten. Det, herr talman, kan regeringen göra. Om regeringen genom Vattenfalls styrelse säger att nu ska denna verksamhet läggas ned så kommer det att ske.

Förnekar Mikael Damberg att det är möjligt att göra på det sättet? Det kan han inte göra, för det är möjligt att göra det. Det är det som denna fråga handlar om. Kommer man att tillmötesgå Miljöpartiets och Vänsterpartiets krav på att lägga ned kolkraften oberoende av vad Tyskland säger och på så sätt - eventuellt - bokstavligt talat elda upp statliga tillgångar i häradet runt 50 miljarder?

Mikael Damberg säger att det blir lite märkligt att han ska behöva stå till svars för att Moderaterna tycker att Miljöpartiet har en tokig politik. Nu var det miljöminister Åsa Romson som jag ställde frågan till. Det är lite märkligt att Mikael Damberg klagar på att han får svara när han själv har tagit initiativ till att vara den som tar debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag gör ett sista försök, herr talman. Jag hoppas att svenska folket får ett besked. Kommer regeringen att verka för att man ska lägga ned brunkolsverksamheten i stället för att sälja den?

Herr talman! Jag kan inte låta bli att dra lite på smilbanden åt yttrandet att det är självklart att man ska lägga ned om det sker på affärsmässiga grunder. Jag hade just en debatt med en annan moderat riksdagsledamot, som sa att det inte var självklart att lägga ned kärnkraftverk på affärsmässiga grunder, utan där skulle regeringen ingripa och stoppa ett affärsmässigt beslut likt det som rör statliga Vattenfall.

Det är två helt olika besked i den här debatten, men det jag har försökt säga hela tiden är att vi följer den ordning som riksdagen har gett, nämligen att det är regeringen som ansvarar för förvaltningen av de statliga bolagen.

Vi ska bygga långsiktiga värden, och vi ställer nu om Vattenfall mot en mer hållbar inriktning. Vi välkomnade den översyn av ägarstrukturen som Vattenfall har gjort av den tyska brunkolsverksamheten, och om styrelsen kommer tillbaka med ett förslag till affär kommer vi att pröva det. Det är så det bör och ska gå till, och jag hoppas att vi ska ha den ordningen också i fortsättningen.

Jag tycker att denna debatt har varit intressant, men jag tycker samtidigt att den speglar en viss ideologisk konflikt. Moderaterna säger att de tycker att miljöpolitik är viktigt, men i budgetmotioner och andra dokument i den här kammaren ser vi inte särskilt mycket av moderat miljöpolitik.

Varje initiativ som handlar om energiomställning och en grön omställning av samhället blir ganska politiserat ur Moderaternas perspektiv, för man tycker egentligen inte att det är en lika viktig fråga. Därför uppfattas Miljöpartiet som extremt av Moderaterna.

Jag tror dock att en framåtsyftande och långsiktigt hållbar politik på det här området kommer att vara grön och hållbar. Vi ska gå mot 100 procent förnybar energi i Sverige. Det har vi alla förutsättningar att lyckas med.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Penilla Gunther har frågat mig om jag är beredd att ta ett samlat grepp om hållbar utveckling av destinationer och verksamheter inom svensk besöksnäring utifrån det arbete som redan bedrivs och utifrån de nordiska och europeiska initiativen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hållbar utveckling är både en möjlighet och en utmaning för hela näringslivet, inte bara besöksnäringen. På nordisk nivå tog man därför tidigt initiativ till en nordisk miljömärkning, Svanen, som beslutades 1989.

På EU-nivå beslutades miljömärkningssystemet EU Ecolabel, eller Blomman, 1992. Syftet med såväl Svanen som Blomman är att ge konsumenter möjlighet att välja miljöanpassade produkter och att stimulera en produktutveckling som tar hänsyn till miljön.

De här systemen omfattar flera näringar, däribland besöksnäringen. Svanen omfattar besöksnäringen i form av kriterier och en lång rad licenser för hotell, vandrarhem och konferensanläggningar. Blomman har kriterier för logi- och campingplatstjänster.

Det finns även flera andra hållbarhets- och kvalitetssystem i Sverige som berör besöksnäringen, till exempel Naturens Bästa, Krav, Bra Miljöval, ISO-standarder, Green Key, EMAS, Blå Flagg, Swedish Welcome och Visitas klassificeringssystem.

Hållbar utveckling är viktigt inte bara för de enskilda företagen och konsumenterna i besöksnäringen utan även för att kunna utveckla konkurrenskraftiga, exportmogna destinationer. Tillväxtverket har därför ett uppdrag att genomföra insatser för fler hållbara turistdestinationer, där Bohuslän, Kiruna, Stockholms skärgård, Vimmerby och Åre deltar. Destinationerna har bland annat använt Swedish Welcome och Global Sustainable Tourism Council för att utveckla sitt hållbarhetsarbete.

Detta uppdrag avslutas nu under 2015 och ska slutrapporteras i början av 2016, då även Tillväxtanalys ska lämna sin utvärdering. Parallellt pågår diskussioner både på EU-nivå och på nordisk nivå kring hållbar turism, till exempel kring den europeiska stadgan för hållbar turism och en nordisk hållbarhetscertifiering.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag tror att vi har en gemensam ingång i att vi naturligtvis vill ha en hållbar utveckling av alla branscher och näringar. Besöksnäringen har kanske en särställning, för där finns otroligt många olika typer av verksamheter.

Man brukar säga att turismens grunder är att äta, resa, bo och göra. Det är precis detta som hållbar utveckling ofta handlar om. Det är transporter, vilken mat vi äter och så vidare, men vi har också boenden och inte minst aktiviteter som ska vara hållbara. Det gäller inte bara miljömässigt utan även alla de andra kriterier som brukar finnas med.

Här blir det spännande. Precis som ministern har påvisat i sitt svar och som jag också skrev i Kristdemokraternas rapport Besök och möten för två år sedan har det funnits en mängd olika certifieringar och märkningar. Merparten av de företag som befinner sig i svensk besöksnäring är väldigt små, och då går det inte att tillhöra alla dessa märkningar och certifieringar. Det är helt enkelt inte ekonomiskt hållbart, hur gärna man än vill. Där har Swedish Welcome kommit in som en satsning, från början med Tillväxtverkets hjälp. Som omnämns här ska detta utvärderas under året.

Det problem som har uppstått är, som statsrådet säkert vet, att verksamheten till stor del har bedrivits med projektmedel. Resten ska då tas upp av anslutande organisationer och enskilda företag, som är med i den här certifieringen av gästernas upplevelser. Det är ett vällovligt system, för man går in och tittar på alla möjliga kriterier kring detta med sociala, ekologiska och ekonomiska aspekter. På det viset kan man säga, om vi hade pratat om en annan bransch, att det är ett kvalitetsledningssystem eller för den delen miljöledningssystem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Till skillnad från en del andra av de här certifieringarna kan man säga att Swedish Welcome i grunden har de tre aspekter som vi pratar om alltid annars när det handlar om politiska beslut, om inte annat.

Den här satsningen kommer att upphöra. Det gör den ju när näringen inte kan stötta upp med tillräckligt mycket medel jämfört med Tillväxtverkets medel. Då kommer naturligtvis frågan: Hur ska Strategi 2020 och fortsättningen med satsningen på hållbara destinationer göras på så bra sätt som möjligt?

Vi behöver uppenbarligen fortfarande ett samlat grepp, som jag har frågat om. Det håller inte i längden att vi ska ha mängder med småföretag som inte vågar ansluta sig till en certifiering om den inte har en framtid. Då mister vi ju ändå tanken på det goda, hållbara samhället, just på grund av ekonomiska aspekter, och det tycker jag vore tråkigt.

Herr talman! Penilla Gunther ställer en viktig interpellation. Besöksnäringen, som vi talade om tidigare, är verkligen en enorm potential för Sverige, för den skapar mycket jobb i hela Sverige. Det är väl över 170 000 över hela Sverige som den genererar i dag, och vi ser också en tydlig ökning. När vi tittar på prognoserna framöver, inte minst globala resemönster och annat, finns det inget som talar för att detta skulle minska. Om Sverige håller sig framme och vi kan jobba med att utveckla vår näring finns det snarare en enorm potential.

Det ser ljust ut, som grund framöver. Men det finns också utmaningar. Precis som interpellanten säger har företagen själva lite svårt att välja, eftersom det finns så många olika system. Därför tycker jag att det är bra att man inom ramen för Nordiska rådets miljö- och naturresursutskott lagt förslag om att ta fram en nordisk hållbarhetscertifiering för turistdestinationer. Det förslaget ska gå till Nordiska ministerrådet.

Det intressanta är att de i första hand vill göra en kartläggning av vad som finns på området i Norden och se vad som egentligen kan koordineras, samordnas och slås ihop. Jag tror att det är en viktig process. Annars finns risken att flera bra projekt faller åt sidan. Det tar ju lång tid att bygga det förtroende som krävs. Man kan titta på internationella exempel. Skottland har kommit långt med liknande initiativ som detta, men det tog nästan 20 år. Då krävs det en kontinuerlig uppbackning från näringslivet och besöksnäringen men också från andra aktörer. När det inte riktigt finns och det finns olika konkurrerande system skapas inte den hållbarheten och långsiktigheten.

Jag tror att det är korrekt att titta på vad man kan göra.

Det pågår också viss diskussion om ifall man ska samordna sig med varandra här i Sverige. Det tror jag vore bra, för ju mer av sådan strategisk samverkan man kan åstadkomma, desto tydligare och lättare blir det att mobilisera stöd för den här typen av viktiga verksamheter.

Jag vill säga en sak till om besöksnäringen. Från regeringen valde vi att dra upp finansieringen av Visit Sweden, som har jobbat nära med att utveckla destinationer och besöksnäringen i Sverige. Jag tror att det är 30 miljoner i år och 20 miljoner ytterligare nästa år och året därefter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tillväxtverkets satsning på att bygga destinationer fortsätter några år framöver. Sedan får Visit Sweden dessa extrasatsningar, som handlar om att få fler av turisterna att stanna längre i Sverige. Bevisligen måste man ju bo någonstans och äta för att klara sig till dagen efter.

Vi gör en del extra insatser, men precis som interpellanten är inne på krävs det ett lite mer strategiskt tänk om samordning. Ju mer det kan göras av besöksnäringen själv, desto mer kraftfullt blir det.

Herr talman! Det är precis så, och det är något som jag har jobbat för i ganska många år. Jag har suttit i turistbolagsstyrelser lokalt och jobbat även regionalt, och jag har också varit mötesplanerare i internationell mötesindustri.

Det är ganska självklart att vi behöver jobba mer med kvalitetssystem, uppföljning och statistik på alla nivåer. Vi satsar ändå ganska mycket offentliga medel i Sverige på besöksnäringen. Men tyvärr vågar jag påstå att turistvetenskapen inte direkt har någon framträdande roll i Sverige, vi har fortfarande ingen certifiering för mötesplanerare och så vidare. Det finns alltså mer att göra på det här området, just för att se det som en strategisk näring att jobba med. Det är inte något roligt som liksom bara kan poppa upp hur som helst och sedan falla ned som en pannkaka. Jag hörde också interpellationsdebatten om event tidigare. Detta kräver strategier och långsiktiga satsningar.

Därför är det intressant med det nordiska samarbetet kring Svanen. Nu finns det förslag på att Swedish Welcome ska ingå i till exempel Svanen. Då kan man utveckla det på nordisk nivå på ett annat sätt.

Jag fick förut uppgiften att det norska näringsdepartementet nu har börjat titta på detta, om man skulle kunna göra det utifrån de kriterier som Swedish Welcome jobbar med och tänka sig att utveckla det på nordisk nivå. Det hade väl varit bra att ta del av de erfarenheter som finns.

Det statsrådet sa om att göra någon form av översikt över de certifieringar och märkningar som finns tycker jag är självklart att utgå från. Vi ska ju inte uppfinna hjulet hela tiden, utan det handlar om att ta vara på det som finns och som faktiskt fungerar.

Jag tror också att det är viktigt att ha en kvalitetsfokuserad turism. Människor har i dag ett annat tänk kring arbetsförhållanden för personer som jobbar i näringen. Man tänker till exempel på hur man transporterar sig. Man väljer inte vilket flygbolag som helst. Man väljer inte ett hotell som kanske visar filmer som man inte vill se eller vad det nu kan vara - man har numera något slags etisk, miljömässig och social tanke när man planerar sitt resande. Det märks inte minst på nätet, med alla utvärderingar som läggs där. Det kan vara Trip Advisor och annat, där man ger betyg på de anläggningar man har varit på.

Därför ökar kraven på näringen mycket mer, för det blir så omedelbart med en gästs reaktion på saker och ting. Det är klart att vi som land tjänar på att ha den höga kvalitet som Sverige tidigare har varit känt för när det gäller inte minst trygghet. Det är en kvalitetsaspekt att man känner sig trygg dit man kommer.

Där skulle vi kunna tala om taxinäringen. Men det ska vi inte göra nu. Det är naturligtvis ytterligare en fråga som är viktig för näringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Är ministern positiv till att Swedish Welcome och kanske andra skulle kunna ingå i Svanenmärkningen just för att detta kvalitetstänk ska kunna utvecklas? Jag säger inte att de ska smälta ihop men att de kan samverka.

Herr talman! Jag ska börja med att säga något om hållbara destinationer och det unika som vi har i Sverige. Vi har ett antal kvaliteter i Sverige som folk är mycket intresserade av. Kan vi bygga på denna kännedom ytterligare tror jag att vi har stora möjligheter. Det handlar om den sociala hållbarheten, men det handlar också om den miljömässiga hållbarheten där Sverige har unika naturmiljöer som vi verkligen ska exploatera för att folk ska tycka att det är spännande att komma hit.

Inom ramen för den Visit Sweden-satsning som vi gör kommer det att handla om, vid sidan av att öka antalet utländska besökare som stannar här, en satsning på hållbar eko- och naturturism för att ge små företag möjligheter att funka bättre.

Men vi ska också titta på ytterligare medel, vilket ligger vid sidan av, som handlar om att säkra hur vi jobbar med vår värdefulla natur när det gäller ledsystemen i fjällen, information och så vidare för att verkligen öka kännedomen om detta. Vi gör alltså en del sådana satsningar vid sidan av Tillväxtverkets satsningar på hållbara och exportmogna turistdestinationer.

När det gäller frågan om samarbete mellan Swedish Welcome och Miljömärkning Sverige vet jag att det pågår diskussioner om det. Jag tycker att det är intressant att man ändå prövar det. Jag ska inte uttala mig för skarpt om detta, eftersom det är ett bolag som jag inte ansvarar för, utan det är faktiskt konsumentministern som ansvarar för det. Men man måste veta att om man ska få ihop detta på något sätt och hitta ett samarbete måste båda styrelserna först titta på hur ett sådant samarbete skulle kunna se ut. Om det sedan skulle vara ett samgående måste man se till att det i så fall ryms inom ramen för ändamålsparagrafer och så vidare. Det är alltså ett visst analysarbete som måste göras. Men jag förstår att en sådan diskussion pågår.

Rent generellt vill jag säga att allting som kan göras för att få ihop branschen mer så att den blir mer strukturerad tror jag gynnar branschens utveckling. Men ytterst får konsumentministern sedan bedöma om detta är klokt eller inte.

Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Det är just tanken på en hållbar utveckling som är det gemensamma även för de nordiska länderna. Som verksam i Nordiska rådet är jag naturligtvis glad över att just besöksnäringen har lyfts fram även där. Vi hade denna fråga uppe senast på sessionen i november.

Man kan säga att Norden redan i dag är en destination för personer inte minst från Asien och USA. De reser till Skandinavien. De gör ofta rundresor med en dag på varje ställe i Norden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror naturligtvis att vi kan tjäna på att ha gemensamma märkningar och certifieringar, så att människor kan söka på nätet utifrån olika kriterier som de tycker är viktiga när de besöker olika upplevelseparker, hotell, restauranger och så vidare.

Men detta är också en fråga om finansiering. De flesta företag är nämligen så små. Frågan är om man ska kunna lita på att enbart näringen själv kostar på en hållbar märkning och certifiering. Jag är lite tveksam där, och jag vill gärna höra statsrådets mening om det. Jag tror ändå att om man ska ha en hållbarhet i detta arbete bör Tillväxtverket förmodligen finnas kvar som en delfinansiär, även om detta skulle slås ihop i bolag eller läggas över på nordisk nivå.

Herr talman! Beträffande finansiering har Swedish Welcome fått sammanlagt 59 miljoner kronor, tror jag, i stöd av staten. Det är alltså inte så att man inte har fått stöd under en period.

Men om man gör sådana system är det viktigt att både regionen och näringen själva klarar av att bära en stor del av kostnaderna. Att staten ensam skulle driva och lägga så mycket på detta kommer inte att fungera. Jag tror man måste vara tydlig med att man måste hitta en samarbetsform som också drar in pengar på annat sätt mer hållbart framöver.

Jag tycker att Visit Sweden har gjort ett bra arbete med att få ihop olika aktörer. När det handlar om besöksnäring, inte minst marknadsföring, handlar det inte om att bara köpa reklam utan om att så att säga bygga erbjudanden. Medfinansiering har varit en självklar del i deras verksamhet.

Vi är beredda att göra satsningar på rederierna för att få rederiernas kunder att stanna ytterligare en dag i Sverige. Men det bygger på att rederierna gör ett antal saker, och det bygger på att hotellnäringen är beredd att göra ett antal saker. Detta sätt att bygga samarbeten tror jag är mycket klokt. Därför är det viktigt att Visit Sweden får utökade möjligheter att göra detta de närmaste åren. Jag hoppas att vi också kan få lite mer samsyn kring de ekonomiska frågorna i budgetsamarbetet kanske nästa år och året därpå. Om vi inte får igenom det riskerar Visit Sweden att bli av med en del pengar.

Jag vill avslutningsvis tacka Penilla Gunther för både hennes engagemang och hennes kunskap om besöksnäringen när det gäller inte bara de utmaningar utan framför allt de stora möjligheter som denna näring innebär för Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.