Arbetsplenum - 2015-06-03

Fru talman! Det är väl så att endast Gud allena vet vilka tragedier som nu utspelar sig i spåren av Islamiska statens framfart. De rapporter man tar del av från FN och andra ideellt arbetande organisationer i regionen förfärar och upprör så till den grad att man saknar ord att beskriva det. I denna mörka stund vill jag vara en av de första att välkomna det bidrag som Sverige nu avser att ge till stöd för Iraks möjligheter att bekämpa Islamiska staten och stoppa den tragedi som pågår.

Fru talman! Jag är övertygad om att de 35 soldater som Sverige sänder för att utbilda den irakiska militären kommer att göra skillnad och en viktig sådan. Men med detta sagt är jag också kritisk till regeringens tidsperspektiv för insatsen.

Vi brukar från riksdagens sida markera behovet av långsiktighet i våra internationella aktioner. Så har vi gjort när det har gällt insatsen i Afghanistan, och så gjorde vi alldeles nyligen när vi beslutade om insats och senare förlängning i Mali.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Det är mycket lite som tyder på att den kamp mot Islamiska staten som nu pågår skulle vara slut under 2015, det vill säga inom sex månader från nu. Därför, fru talman, efterlyser vi även i fallet Irak ett mer långsiktigt engagemang från den svenska sidan, och vi efterlyser också att detta uttalas av riksdagen.

Vi vet samtidigt att kortsiktiga insatser - i det här fallet handlar det om maximalt ett drygt halvår - ger en mycket dålig effekt och också har en låg kostnadseffektivitet. Det är av det skälet som Folkpartiet i motion till detta ärende yrkar på att vi ska uttala att vårt engagemang i Irak är långsiktigt.

Jag finner det även anmärkningsvärt att den rättsliga statusen för den personal som vi nu avser att skicka till Irak inte är fullständigt reglerad. Det är en väpnad trupp som Sverige sänder. Då behövs det fullvärdiga garantier för att svenska män och kvinnor som utför sitt arbete i operationsområdet inte riskerar rättsliga repressalier.

Regeringen framhåller i sin proposition att man vill träffa ett avtal om diplomatisk status enligt Wienkonventionen för den svenska personalen. Man har ännu inte gjort detta. Ett sådant avtal skulle naturligtvis ge ett visst skydd men är inte ur skyddssynpunkt jämförbart med det som vi brukar kalla för SOFA, Status of Forces Agreement.

Fru talman! Svenska soldater måste veta att de kan utföra sitt arbete utan att riskera rättsliga efterföljder. Därför har vi i vår motion valt att yrka på att regeringen säkerställer detta.

Var och en förstår att både de militära och de humanitära behoven i den här regionen nu är enorma. Folkpartiet anser att Sverige också framgent bör ta varje chans att göra mer än det som regeringen nu föreslår. Och det är min övertygelse att när vi väl kommer på plats med vårt bidrag kommer de behov som finns att uppenbara sig mycket tydligt för Sverige. Vi har då en möjlighet att göra tillägg till den insats som vi nu kommer att besluta om.

Fru talman! Vi hade i förmiddags en debatt här i kammaren om den strategiska exportkontrollen. Jag konstaterade då att det framstår som motsägelsefullt att Sverige å ena sidan kan skicka militär personal för att utbilda sina irakiska kollegor men å andra sidan är förhindrat av de riktlinjer som gäller för export av krigsmateriel att stödja med militär materiel och utrustning till samma land och för samma goda sak. Jag efterlyste i den debatten, fru talman, att vi behöver se över graden av konsekvens mellan de regelverk som gäller för stöd med väpnad trupp å den ena sidan och de som skulle kunna gälla för stöd av export av krigsmateriel å den andra.

För tids vinnande, fru talman, yrkar jag bifall enbart till reservation 3.

Fru talman! Den islamiska staten i Irak och Levanten, Isil, utropade i juni 2014 ett islamiskt kalifat i de områden som hålls av organisationen i Irak och Syrien. Isil har under relativt kort tid etablerat sig som den största och mest aggressiva terrororganisationen i Mellanöstern och Nordafrika. Isils framväxt är ett resultat av konflikten i Syrien såväl som den labila politiska situationen i Irak.

Under den här tiden har Isil kunnat erövra värdefulla resurser som jordbruksmark och oljekällor. I de områden där man har dragit fram och där man ockuperar har strikta sharialagar införts. Civilbefolkningen lider svårt under det hårda styret. Religiösa och etniska minoritetsgrupper samt kvinnor och barn är särskilt utsatta. De beskrivningar som vi hör är beskrivningar av outsäglig grymhet och hårdhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Fru talman! Irak står inför svåra utmaningar. Våldsnivån i landet är hög. Under 2014 dödades enligt FN över 12 000 personer. Man har en pågående humanitär kris. Hittills har drygt 2 miljoner människor flytt från sina hem som en följd av den väpnade konflikten och Isils framryckning. Till detta kommer ungefär 250 000 flyktingar från Syrien som tagit sig till Irak. Sammantaget bedöms över 5,2 miljoner människor vara i behov av humanitärt stöd, framför allt i de norra, västra och centrala delarna av landet.

Fru talman! Behovet av stöd till Irak är alltså uppenbart. Och vi stöder förslaget om att Sverige ska delta i den här insatsen. Till detta kommer att vi fortsatt ska bidra med humanitärt stöd och utvecklingssamarbete med fokus på främjande av demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter, kvinnors situation, jämställdhet, antikorruption och stöd till det civila samhället.

Hela utskottet fördömer naturligtvis Isils grova systematiska och omfattande övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och den internationella rätten. Vi välkomnar den internationella koalition som bildats för att bekämpa Isil.

Sverige anslöt sig till koalitionen i september förra året. Och det vi i dag ska ta ställning till i kammaren är att medge att regeringen ställer en svensk väpnad styrka, bestående av högst 120 personer, till förfogande under 2015 för att delta i en militär utbildningsinsats i norra Irak.

Utbildningsinsatsen, som koordineras av en stab i Erbil, syftar till att ge rådgivning till och träna de irakiska försvarsstyrkorna i bland annat vapenhantering, sjukvård, försvarsstrid, strid i bebyggelse samt detektering av improviserade sprängladdningar.

Vi stöder som sagt den här insatsen. Men, fru talman, det finns frågetecken.

I en gemensam motion har vi tagit upp några viktiga frågeställningar i den här insatsen. För det första handlar det om den folkrättsliga grunden, alltså på vilken grund insatsen genomförs. För det andra handlar det om personalens rättsliga status och behovet av tydliga bilaterala avtal med Irak. För det tredje handlar det om i vilket tidsperspektiv regeringen ser den här insatsen, helt enkelt på vilken sikt man nu planerar. Min kollega i försvarsutskottet kommer att utveckla vår syn på personalens rättsliga status och säkerhet och frågor om långsiktigheten i insatsen.

Fru talman! Den folkrättsliga grunden för den svenska insatsen utgörs enligt propositionen av Iraks inbjudan till det internationella samfundet att bistå med stöd för att bekämpa Isil samt de bilaterala överenskommelser som Irak ingår med deltagande stater om bland annat styrkornas uppgifter.

En insats med svensk väpnad styrka, som folkrättsligt grundas i en inbjudan till det internationella samfundet, saknar alltså den entydiga folkrättsliga grund som ett mandat från FN:s säkerhetsråd utgör. Det innebär att regeringen presenterar en ny princip. Det är i någon mån ett trendbrott, vilket kan få konsekvenser för beslutsgrunderna när det gäller framtida svenska fredsfrämjande insatser. Jag och mina medmotionärer tycker att det här är en så viktig principiell fråga att regeringen borde kunna vara mer tydlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Det kan finnas tillfällen då man saknar ett entydigt mandat från FN:s säkerhetsråd för en insats, men det är något som vi alltid har strävat efter och resonerat om i betänkanden från det sammansatta utskottet. Men här tycker jag, som sagt, att det saknas en tydlighet från regeringens sida.

Fru talman! När vi fattar den här typen av beslut är det också angeläget att vi tänker på de svenska kvinnor och män som ska genomföra själva insatsen. Det är inte utan risker. Det innebär personliga uppoffringar. Jag vill därför passa på att tacka alla de svenskar som genomför insatser i fredens tjänst.

Till sist, fru talman, står jag naturligtvis bakom reservationerna 1, 2 och 3, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Fru talman! I och med Islamiska statens frammarsch har medeltiden återvänt till stora delar av Irak och Syrien. Korsfästningar och halshuggningar på allmän plats är inte längre grymheter som förpassats till historien utan praktiseras nu i stor omfattning. Värst av allt är inte heller att dessa bestialiska brott mot mänskligheten filmas och publiceras i rekryteringssyfte, utan att detta faktiskt fungerar och tusentals muslimer reser från Europa för att delta i det här oheliga kriget.

Regeringen föreslår att Sverige skickar trupp till Irak för att bidra med utbildning av lokala säkerhetsstyrkor. Sverigedemokraterna ser positivt på insatsen men också med oro på dess tillkortakommande. För att bli en effektiv isbrytare behövs ett mycket bredare spektrum av åtgärder, både i Irak och i Sverige.

Irak är en i många avseenden problematisk statsbildning. Landets gränser speglar inte någon naturlig avgränsning av folkgrupper utan är snarare en godtycklig indelning gjord av europeiska kolonialmakter. Landet behöver därför en konstitutionell lösning som tar hänsyn till legitima krav på utökad autonomi.

Därför anser vi att regeringen måste försöka påverka den irakiska staten i riktning mot ökat självstyre, speciellt för de kristna på Nineveslätten och i de kurdiska områdena. Det är en viktig pusselbit för att stabilisera landet politiskt.

Mer måste också göras för den humanitära situationen i landet, speciellt för de etniska minoriteterna. Från att det år 2003 har funnits ca 1,2 miljoner kristna har nu antalet sjunkit till mellan 150 000 och 400 000. Situationen är lika illa för andra grupper som är betydligt färre till antalet men minst lika utsatta, exempelvis yazidier, mandéer, turkmener, judar, romer och shabaker.

I kölvattnet av den irakiska militärens offensiv nu i vår har det även rapporterats om grova övergrepp begångna mot den sunnitiska befolkningen. Förenta nationernas expert på minoritetsfrågor betecknar utvecklingen i området som förödande och oåterkallelig.

Fru talman! UNHCR räknar med att en kvarts miljon människor i Irak behöver humanitärt stöd. Mot denna bakgrund är det närmast ofattbart att regeringen väljer att skära ytterligare i biståndsbudgeten och spendera hela 8,4 miljarder biståndskronor på att finansiera fortsatt flyktingmottagande i Sverige för dem - i ett globalt perspektiv få - som lyckas ta sig hit. Det är uppenbart att regeringen prioriterar fel, och det är de svagaste och mest utsatta i bland annat Irak som får betala priset.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

I morgon kommer det, apropå detta, att presenteras en FN-appell i Bryssel med en vädjan om ca 4,2 miljarder kronor. Då kan man tycka att de biståndspengar som den svenska regeringen avsätter är ganska futtiga i sammanhanget, särskilt när regeringen tar 8,4 miljarder från biståndsbudgeten för att finansiera flyktingmottagande här i Sverige.

Något annat som regeringen än så länge inte har förstått - men som den så kallade alliansen nu yrvaket har börjat inse - är att Islamiska staten inte bara är något abstrakt och avlägset som vi kanske läser om i tidningarna. De finns bland oss här och nu.

Abdul Basit Haroun, som är säkerhetsrådgivare åt den libyska regeringen, varnade förra året för att Islamiska staten systematiskt gömmer terrorister bland flyktingar på båtarna över Medelhavet. IS får även hälften av de vinster som flyktingsmugglarna gör, vilket utgör en enorm inkomstkälla för organisationen.

De senaste åren har Säpo upptäckt flera terrorplaner från personer som återvänt från Syrien. I sin årsbok beskriver man dessa som ett allvarligt attentatshot, något som bekräftas av brutala IS-inspirerade aktioner i andra europeiska städer.

Vi ser det därför som angeläget att regeringen sätter in verkningsfulla åtgärder för att skydda Sveriges befolkning från IS-inspirerad terrorism. Regeringen borde snarast ta sitt ansvar och arbeta fram en samlad strategi för att möta det här hotet.

Men i stället för en strategi mot IS tar regeringens partikollegor fram en strategi för att belöna dessa krigare med förtur till bostäder och jobb. Den här skandalen kan bara ses som ett slag i ansiktet på alla dem som har flytt undan IS terror.

Trots allt vackert tal om mänskliga rättigheter och stöd till utsatta grupper som företrädare för den här regeringen häver ur sig är nu sanningen helt uppenbar: De kunde inte bry sig mindre.

Fru talman! Vi vet även att kvinnor drabbas hårt varhelst Islamiska staten rycker fram. IS armé har till och med tryckt en handbok som förklarar hur deras soldater får hålla sexslavar enligt islams lagar. Hur väl rimmar regeringspartiernas agerande gentemot dessa personer med den feministiska utrikespolitiken?

Sverigedemokraterna å andra sidan har en fungerande moralisk kompass. Vi vill se över möjligheten att återkalla medborgarskap, även i de fall det leder till statslöshet. Vi vill kriminalisera deltagande eller medlemskap i terrororganisationer och förberedelse till resa i syfte att delta i strid eller begå terrorhandling. Och vi lovar att aldrig någonsin spendera en enda skattekrona på att belöna krigsförbrytare.

Ytterligare en aspekt av problemet med regeringens moraliska slapphet och avsaknad av engagemang i frågan är att svensk trupp, när den väl är på plats i Irak, riskerar att hamna i strid med fiender som efteråt kan åka hem till Sverige för att få både sjukvård och pengar, vilket hjälper dem att sedan återvända till slagfältet. Vår militär måste kunna lita på att Sverige inte stöder landets egna fiender och destabiliseringen av Irak, vilket den tyvärr inte kan i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Mer måste också göras för att skydda Sverige från terrorn. Islamiska staten skiljer sig från andra terrororganisationer på det sättet att de har en vana att strida i förband och genomföra konventionella militära operationer. Taktiskt nytänk krävs därför av ordningsmakten.

Det svenska deltagandet i norra Irak samt eventuella lagskärpningar mot IS-terrorister i Sverige är också faktorer som sannolikt ökar risken för storskaliga terrorangrepp här hemma. Skulle ett tiotal IS-terrorister slå till i något av våra storstadsområden på flera platser samtidigt är vår bedömning att svensk polis skulle sakna resurser att hantera detta hot fullt ut. Ordningsmakten måste därför samordnat med Försvarsmakten genomföra förberedelser för att kunna bemöta en storskalig terrorattack på svenskt territorium.

Slutligen, fru talman, får inte våra insatser i Irak ytterligare belasta Sveriges redan underfinansierade försvar, speciellt eftersom det säkerhetspolitiska läget i Europa ser mycket osäkert ut. Tvärtemot vad regeringen nu väljer att göra, det vill säga låta bli att skjuta till extra pengar till försvarsbudgeten för att täcka insatsens extra kostnader, vill vi att additionella medel tillskjuts för att kompensera för den ekonomiska påfrestning som det innebär för Försvarsmakten att genomföra insatsen.

Därmed, fru talman, vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 6 och 7.

I detta anförande instämde Jeff Ahl, Mikael Eskilandersson och Mikael Jansson (alla SD).

Fru talman! Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra. Vi gör det därute. Vi gör det här hemma. Det är en viktig utgångspunkt också för dagens debatt. Vi har gjort det förut, och vi kommer att göra det genom beslut i dag men också genom kommande beslut, som jag hoppas. Sverige ska vara delaktig i att bygga en värld där mänskliga rättigheter, demokrati, fred och utveckling får möjligheter att stärkas.

Situationen i Irak, som nu fokuseras, hänger naturligtvis intimt samman med den historia som människorna har gått igenom. Det handlar inte bara om Irak utan också om det vi ser i Syrien, Libyen och flera andra länder i hela regionen. Det är klart att en insats på ett visst ställe påverkar också det som händer runt omkring.

Mot den bakgrunden är det viktigt att jobba med en bred palett av insatser, där den militära insats som vi nu diskuterar bara är en del. Det är oerhört viktigt att försöka förhindra att det eskalerar ytterligare. Det som har hänt i regionen har ju alla förutsättningar att kunna spridas till något mycket värre och drabba ytterligare länder, som i dag är fredliga och inte möter den typ av strukturer som Isil är.

För människorna i Irak är situationen oerhört ansträngd och har varit det länge. När det kryper allt närmare Bagdad uppfattar många att situationen blir ohållbar. Helt klart har den irakiska armén och den irakiska regeringen det yttersta ansvaret för att försöka bygga en gemensam syn och försöka hantera de utmaningar som man står inför. Men vi ska på olika sätt bistå i det arbetet.

I sådana här situationer - vilket har varit övertydligt under den senaste tiden - är det minoriteter som drabbas hårdast. Det är minoriteter i form av kristna som flyr, yazidier och andra. Det är många minoriteter i området som känner sig hotade. De har utsatts för ohyggliga övergrepp som mycket väl skulle kunna klassas som brott mot mänskligheten - inte bara brott mot krigets lagar och folkrätten utan också brott mot mänskligheten eller till och med värre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Jag hoppas att det finns goda underlag för framtida handling. Här, precis som i andra zoner där krig och konflikter pågår, är det viktigt att vara tydlig med att brott mot mänskligheten eller folkmord inte får passera utan rättslig efterföljd.

Det är naturligtvis också viktigt att, i dessa tider när vi fokuserar på olika minoritetsgrupper, påminna sig om att det är den muslimska befolkningen som drabbas hårdast. Det är flest muslimer som dör till följd av Isils härjningar. Det får vi inte bortse ifrån när vi granskar det som händer.

Fru talman! I flera stycken stöder vi den proposition som vi ska ta ställning till i dag. Det finns tre punkter som det finns skäl att titta lite närmare på, vilka tidigare har berörts av bland annat Karin Enström.

Det handlar om den folkrättsliga grunden. Det här är ett annorlunda upplägg där en inbjudan från Iraks regering i ett brev utgör grunden, inte för att vi är specifikt inbjudna utan för att det är en mer allmän hälsning. Det är naturligtvis inte en entydig folkrättslig grund. Vi brukar ju säga att det ska vara ett tydligt mandat från FN:s säkerhetsråd. För just den här insatsen finns det inte ett sådant tydligt mandat.

De kvinnor och män som ska göra den här insatsen har inte de sedvanliga förutsättningarna för sitt arbete. De är inte föremål för ett särskilt avtal, SOFA-avtal, utan deras avtal förhandlas utifrån andra grunder. De kommer att vara mera som diplomater med diplomatisk immunitet än någonting annat. Här hoppas vi naturligtvis att man kan komma längre så att de sedvanliga förutsättningarna gäller för de kvinnor och män som ska göra insatsen i Irak. Vi vill gärna se att det blir ett resultat av de förhandlingar som måste ske. Det påtalas också i en av våra reservationer.

Ytterligare en punkt gäller att den militära utbildningsinsatsen är någonting som i mångt och mycket kommer att utvecklas på plats. Det är klart att det blir lite speciellt med ett uppdrag som sedan ska kunna utvärderas och granskas. Vi sänder ju i väg kvinnor och män för att göra en insats för att stärka och utbilda den irakiska militären, men det är inte entydigt var det ska göras.

Vi är ändå beredda att göra denna insats trots de frågetecken som vi har. Vi gör det därför att vi tycker att det är viktigt att vi gör vår del i den breda koalition som har skapats för att komma till rätta med den skräck som Isil/Daesh sprider i regionen. Kan vi bidra till att stoppa den utvecklingen och hjälpa den irakiska armén att ta sitt ansvar är det naturligtvis väldigt välkommet.

Jag vill också rikta ett tack till de kvinnor och män - 120 som flest - som ska göra insatsen. Det är en mycket speciell insats som långt ifrån är ofarlig. Utan deras beredskap skulle vårt beslut inte få någon effekt. Stort tack till alla er och till era anhöriga som ställer er till förfogande enligt vårt beslut!

Fru talman! Jag står bakom alla reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Fru talman! I dag diskuterar vi det sammansatta utskottets betänkande Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak. Om en stund tänker jag ta mig tid att berätta vad som sker i norra Irak, men jag vill börja med att redogöra för de förutsättningar som vi i utskottet är överens om.

Utskottet är helt överens om att fördöma Isils grova, systematiska och omfattande övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och mot den internationella humanitära rätten. Vi konstaterar också att den internationella koalitionens militära plan för Irak initialt syftar till att hindra Isils framryckningar för att sedan besegra organisationen. Utifrån den inbjudan som vi har fått kommer vi att skicka en svensk väpnad styrka bestående av högst 120 personer under 2015, men vår insats kommer att bestå av 35 personer.

Vi välkomnar detta och tycker att det är bra. Dock har vi några invändningar. Det finns några frågetecken inför insatsens långsiktighet. Det är ett åtagande på ett år, men med erfarenhet från andra ställen där vi har varit involverade vet vi att det tar längre tid. Därför anser vi i en gemensam reservation att det hade varit bättre att från början ha ett längre åtagande.

Sedan finns det också en del frågetecken kring personalens rättsliga status. Regeringen behöver säkerställa att den juridiska statusen är tillräcklig för dem som vi sänder ut. Det är jätteviktigt också för fortsättningen att vi kan klara ut detta.

Men det som är allra viktigast här är att se vad det är som pågår i regionen. Här har Kristdemokraterna ett särskilt yttrande där vi säger: "Kristdemokraterna välkomnar regeringens proposition 2014/15:104 om ett svenskt deltagande i den aktuella militära utbildningsinsatsen i norra Irak. Men sett till situationens allvar, den pågående etniska rensningen, anser Kristdemokraterna att Sverige, vid en förfrågan, bör vara beredd att göra mer."

Det är detta som det är så viktigt att få fram i debatten i dag. Det vi nu gör är viktigt och bra, men sett till situationens allvar och vad som pågår vill jag citera ur en resolution som Europaparlamentet antog för en tid sedan:

"IS/Daish har inlett en kampanj för att utplåna alla spår av andra religioner eller trossamfund än dem som företräder deras egen tolkning av islam, genom att döda eller fördriva deras anhängare och förstöra deras heliga platser, historiska platser och verk av människohand, bland dem också exempel på unikt och oersättligt kulturarv som av Unesco erkänts såsom världskulturarv. Allt detta har organisationen beskrivit såsom ''kulturell utrensning''."

Jag vill också ta upp ett exempel på det som har hänt i närtid. "Framför allt kristna har under ett flertal år avsiktligen tagits som måltavla av olika extremistiska eller jihadistiska grupper, så att över 70 procent av de kristna i Irak och över 700 000 av de kristna i Syrien tvingats fly från sina länder."

Den 15 februari i år publicerade Isis en video som visar hur 21 koptiska kristna från Egypten halshöggs i Libyen. Vid ett annat tillfälle, den 23 februari i år, bortrövades uppskattningsvis 220 assyrier och fick utstå förfärliga övergrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Det här är någonting som fortgår. Kampen mot Isis angår dem där nere, men också oss. Därför är det viktigt att regeringen nu tar det här steget, men också att Sverige vid förfrågan är berett att göra mer. Det pågår någonting som är som ett folkmord, och där måste vi vara beredda att agera.

Av de reservationer vi står bakom yrkar jag för tids vinnande bifall endast till nr 3.

Herr talman! Under det gångna året har vi kunnat följa hur våldet trappats upp i Irak och i regionen. Det har visats filmer och bilder som är näst intill outhärdliga att ta del av. Vi har fått höra hur Isil - eller Daesh, som jag föredrar att kalla dem - begår de mest grymma övergrepp mot befolkningen i området. Unga kvinnor och flickor har rövats bort för att hållas som sexslavar och senare - om de överlevt - säljas eller bara dumpas. Människor har torterats på de mest bestialiska vis, städer har tömts på sin befolkning och miljontals människor har flytt för sina liv.

Sverige och omvärlden har ett ansvar gentemot de människor som utsätts för dessa övergrepp. Därför välkomnar vi socialdemokrater regeringens förslag att sända en väpnad styrka att delta i den militära utbildningsinsatsen i Kurdistanregionen i Irak. Den svenska styrkan kommer att ingå i den koalition av ett sextiotal länder som bildats för att stärka det irakiska försvarets förmåga och hindra Daeshs framryckningar för att sedan förhoppningsvis besegra dem.

Den internationella koalitionen har bildats efter en förfrågan från den irakiska regeringen och har ett tydligt uppdrag i att vara rådgivare för och träna de irakiska försvarsstyrkorna, där den kurdiska peshmergan ingår. De svenska soldaterna ska ge råd och träning när det gäller bland annat vapenhantering, sjukvård, försvarsstrid, strid i bebyggelse och detektering av improviserade sprängladdningar. Den kommer att stå under svensk nationell ledning och kontroll.

Herr talman! Tre av fyra borgerliga partier, Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna, har gjort ett stort nummer av att den svenska insatsen i Irak inte skulle ha ett tydligt folkrättsligt mandat och har avgett en reservation om detta. Det finns anledning att känna förvåning över att man betonar detta så hårt. Påståendet att den svenska insatsen inte skulle ha ett tillräckligt tydligt folkrättsmandat är nämligen helt felaktigt. Iraks regering har som sagt själv vänt sig till det internationella samfundet och bett om stöd. Att en suverän nation som har rätt att bestämma över sig själv ber om stöd och hjälp är en entydig grund för ett folkrättsligt mandat.

Man måste också ställa sig frågan om dessa partier är tveksamma till insatsen som sådan. Nu var det tillfredsställande att höra Karin Enström säga att man ger insatsen sitt fulla stöd. Men, herr talman, detta måste i alla fall för omvärlden te sig som lite märkligt, som om delar av den svenska oppositionen inte helhjärtat ställde sig bakom insatsen i norra Irak.

I en motion har borgerligheten lyckats samla ihop sig och uttrycker tveksamhet om den svenska personalens status. Det är, herr talman, naturligtvis bra att vi visar omsorg om den personal som ska utsättas för riskfyllda uppdrag. Vi måste självklart se till att de har den immunitet som krävs för deras tjänsteutövning. Så har utskotten också fått information om att de övriga staterna i koalitionen genom notväxling kommit överens med den irakiska regeringen om att personalen får en status som motsvarar den för administrativ och teknisk personal i enlighet med Wienkonventionen. På detta sätt ämnar enligt uppgift också Sverige göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Herr talman! Några motionärer menar att regeringens förslag till insats för att hjälpa kurdisk peshmerga att stoppa Daesh inte är tillräckligt ambitiöst och långsiktigt. Samtidigt har flera av dem som tycker så uttryckt att de är oroliga över att uppdraget inte är tydligt och klart och att man inte riktigt vet vad insatsen innebär. Då tycker jag att det är bra att vi kan avvakta, lära av erfarenheterna, göra en analys och ta ett nytt beslut om detta. Betänkandet och propositionen ger också stora möjligheter att skala upp insatsen om så skulle behövas. Jag tycker att det är bra att ett beslut i så fall kommer tillbaka till kammaren så att riksdagen får fatta ett nytt beslut i frågan.

Det är naturligtvis behjärtansvärt att ha en högre ambition i stödet till den kurdiska delen av Irak. Men återigen har motionärerna svårt att tala om vad denna ambition skulle bestå i. Man kan också påpeka att de haft åtta år på sig att påverka sin regering att öka stödet till det här området, inte minst när det gäller humanitära insatser och utvecklingsinsatser. Vi får väl ställa frågan till motionärerna: Vad är det man tänker sig, och hur har man tänkt sig det här tidigare?

För oss ter det sig också märkligt att Folkpartiet föreslår att man ska frångå den svenska lagstiftningen när det gäller utförsel av svensk försvarsmateriel och vapen. Det är ett direkt avsteg från själva grunden till att vi tillåter utförsel av svenska vapen, det vill säga att det i första hand ska vara av intresse för det svenska försvaret och att vi sedan får göra avvägningar beträffande den svenska utrikespolitiken.

Herr talman! Den insats som vi ska besluta om i dag är bara en del av Sveriges omfattande stöd till norra Irak, vilket innefattar många fler områden, inklusive humanitär hjälp och utvecklingssamarbete. Mycket vore vunnet om Sverige kunde visa upp en enighet mot omvärlden och inte minst mot Daesh.

Förslaget visar på regeringens engagemang för fred, säkerhet och mänskliga rättigheter och tydliggör att Sverige är en aktiv partner att lita på i den internationella koalitionen mot Daesh. Sverige står inte passivt vid sidan av och tittar på när människor tvingas fly från sina hem och blir utsatta för Daeshs övergrepp. Dessa människor förtjänar hjälpinsatser från omvärlden. De måste ges möjlighet att leva i stabilitet, trygghet och fred, precis som vi här i Sverige. Det skulle, herr talman, också betyda mycket om vi kunde stå enade bakom de soldater - kvinnor och män - som ska skickas ut på erkänt farliga och riskfyllda uppdrag och ge dem vårt fulla stöd.

Jag yrkar bifall till det sammansatta utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Paula Holmqvist och Åsa Lindestam (båda S).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt gå i polemik, eftersom jag tycker att det är en viktig signal att vi inte ska behöva vara osams eller gå i polemik om en så viktig insats. Inte minst tycker jag att jag i mitt huvudanförande betonade behovet av att vi på olika sätt stöder Irak i denna svåra situation. Men Anna-Lena Sörenson gjorde sitt bästa för att bjuda upp till replikväxling, inte minst om den folkrättsliga grunden. Jag måste faktiskt ta det här tillfället i akt och förklara vad vi menar, herr talman.

Det här har vi diskuterat många gånger, och det är viktigt. Det är ingenting som man kan slarva bort genom att säga att det visst är entydigt. Normalt sett har det vid de svenska fredsfrämjande insatserna med väpnad styrka funnits ett mandat med beslut från FN:s säkerhetsråd.

I det här fallet är det en annan folkrättslig grund. Det handlar om ett antal generella resolutioner som säkerhetsrådet har antagit, och det handlar om att den irakiska regeringen vid två tillfällen har begärt hjälp och bistånd i sin kamp mot Isil. Jag tycker att det är viktigt att vara tydlig med att det är en annan typ av folkrättslig grund.

Jag är inte emot det här. Jag tycker däremot att det är viktigt att vi diskuterar principen. Det är det vi har efterlyst i vår motion. Jag välkomnar en debatt och en diskussion om vad det här kan få för konsekvenser för framtida svenska fredsfrämjande insatser. Men det går inte att sitta på två stolar samtidigt. Jag tycker nog att Anna-Lena Sörenson får förklara sig i stället för att ifrågasätta våra motiv till att verkligen ha en noggrann folkrättslig diskussion.

Herr talman! Jag tror att vi kan konstatera att vi är överens om att det här är en viktig insats. Det gläder mig att Karin Enström säger att vi ska vara tydliga och eniga bakom beslutet. Då kan jag tycka att det är konstigt att man betonar detta så starkt att man till och med reserverar sig till förmån för sin motion.

Ni kunde ha läst på bättre, kan jag tycka, när det gäller det folkrättsliga mandatet. Det står tydligt och klart i motionen att det inte är ett tillräckligt tydligt folkrättsligt mandat. Enligt de folkrättsexperter som jag har frågat finns det inte ett mycket tydligare folkrättsligt mandat än det här.

Irak, som är en suverän nation, begär hjälp från det internationella samfundet och vill göra bilaterala överenskommelser med de respektive länder som deltar. Det måste man, tycker jag, respektera. Enligt folkrättsexperterna är detta en tydlig och klar grund för ett folkrättsligt mandat.

Jag tycker att det är synd att vi inte på ett tydligare och bättre sätt gentemot omvärlden och gentemot de soldater som ska ut på de farliga uppdragen kan ställa oss bakom detta och säga: Det här är okej. Vi ställer oss bakom det. Ni får vårt fulla stöd.

Herr talman! Här kommer en väldigt tråkig attityd fram. Nu anklagas vi för att inte ha läst på om folkrätten.

För mig står det väldigt klart att det finns någonting som är en mycket mer entydig folkrättslig grund. Det är naturligtvis ett beslut, en resolution, i FN:s säkerhetsråd som ger ett tydligt mandat för insatsen. Det är vad som har legat till grund för de fredsfrämjande svenska insatser som har gjorts tidigare.

Det jag är ute efter och det jag vill att regeringen ska erkänna är att det här inte är exakt samma typ av grund som vi har haft i tidigare beslut. Det här öppnar upp för att man kan göra insatser i framtiden utan att ha ett klart och tydligt FN-mandat. Det kan vara bra, men jag tycker att det är viktigt - det är därför vi har skrivit motionen - att regeringen tar till sig detta. Då tycker jag att det är väldigt tråkigt att bemötas av den attityden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Det här är viktiga frågor. Vi ska inte anklaga varandra för att inte ha läst på. Det handlar snarare om: Vad finns det för olika typer av folkrättslig grund? Vad har Sverige traditionellt haft som grund i fredsfrämjande insatser? Detta är en positionsförflyttning som i många fall kan vara bra, men det bör naturligtvis diskuteras från fall till fall.

Jag anser att Anna-Lena Sörenson är svaret skyldig. Jag har inte ifrågasatt att vi ska göra insatsen. Det finns ett fullt stöd. Det jag vill se är en ökad tydlighet från regeringens sida. Det är därför som vi har fullföljt med en reservation i betänkandet.

Herr talman! Jag tycker att det är på sin plats att vi påminner varandra om vad det är vi debatterar i dag. Vi har ju alla inlett våra anföranden mer eller mindre med att tala om hur förfärlig situationen är för de människor som lever i dessa områden. I KRG-kontrollerat område finns miljontals flyktingar som har flytt från sina hem. Människor har dött. Städerna har tömts på sina befolkningar. Vi har själva sett de fruktansvärda bilderna från området.

Ska vi då försöka flytta fokus till det folkrättsliga mandatet, som är hur tydligt som helst? Irak, en suverän nation, har bett om stöd och hjälp från det internationella samfundet och får det också. Jag undrar om vi inte kan enas om det i stället och säga: Det är behjärtansvärt. Det ska vi göra, och vi ska stödja de soldater, kvinnor och män, som ska ge sig ut i svensk tjänst för att fullgöra de riskfyllda och farliga uppdragen.

(Applåder)

Herr talman! Även jag tänkte knyta an till Anna-Lena Sörensons inlägg. Det handlar om humanitära insatser och insatser för Irak.

Nog är det så, Anna-Lena Sörenson, att vi från tidigare regeringar och från tidigare riksdag har satsat på att stötta Irak humanitärt. Vi har haft omfattande biståndsinsatser. Så sent som 2010 öppnade vi ambassaden. Jag minns en del kritiska röster - jag säger inte från vilket parti de kom, men, herr talman, det var här i kammaren - om att det kostade för mycket och blev dyrt att åter öppna ambassaden i Irak. Men vi tyckte att det var viktigt eftersom vi har många nära relationer med Irak. Det var en ambassad som stängdes 2003 till följd av kriget.

Men, herr talman, i grunden tänkte också jag beröra de folkrättsliga perspektiven. Normalt när vi tar beslut om en insats gör vi det under förutsättning att det finns ett uttalat mandat från FN:s säkerhetsråd. Vi har också en tidsaspekt som bygger på detta. Det är, så att säga, en gräns för det folkrättsliga mandat som ges av säkerhetsrådet. Därför kommer man tillbaka. Vi har behandlat åtskilliga sådana beslut i kammaren under mina år. Vi har då avvaktat ett nytt säkerhetsrådsbeslut.

I det här fallet finns det inget tydligt säkerhetsrådsmandat. Det finns naturligtvis skäl att understryka det. Det är konstigt, herr talman, att Socialdemokraterna, åtminstone Anna-Lena Sörenson, verkar ta rätt lätt på just det perspektivet, eftersom det normalt är någonting som understryks i alla lägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Herr talman! När det gäller det humanitära stödet är det bra att vi är överens om att vi kanske kan ge mer och göra mer. Men det vore också bra om vi kunde komma överens om i vad det skulle bestå. Nu gör man på något vis insatsen mindre värd genom att påpeka att det inte är tillräckligt mycket och sedan inte vilja tala om vad det består i.

När det gäller mandatet, herr talman, säger jag återigen: Enligt folkrättsliga experter är det ett tydligt och klart folkrättsligt mandat. Självklart ser vi betydelsen av att FN och FN:s säkerhetsråd står bakom det. Förenta nationerna har också fått en förfrågan om det.

Vi ser alla insatsen som viktig, och alla säger sig ställa sig bakom den. Då måste jag fråga hur Kerstin Lundgren ser på det folkrättsliga mandat som ändå föreligger här. Tvekar hon kring det? Hur ser Kerstin Lundgren på Iraks rätt att be om stöd och hjälp och att det också ska uppfattas som en tillräcklig grund för ett folkrättsligt mandat?

Herr talman! Det är helt klart så att en suverän regering har rätt att bjuda in ett annat land att medverka - det har vi till exempel gjort i Afghanistan. Men från svensk sida och inte minst från den nuvarande regeringens sida har det kraftfullt i olika dokument understrukits att insatser ska baseras på ett mandat från FN:s säkerhetsråd. I det här fallet är det inte så, utan det är ett brev till FN.

Man kan i och för sig tycka, herr talman, att det är oerhört märkligt att inte FN:s säkerhetsråd ger ett mandat, eftersom vi alla är överens om att det är en förskräcklig situation som Daesh, Isil, åstadkommer i regionen. Men nu finns inte detta. Låt oss säga att någon annan regering i regionen skulle höra av sig. Skulle det också vara en grund för att göra svenska insatser? Det är just det perspektivet som vi pekar på. Det är inte ett så tydligt mandat som vi brukar ha. Det har funnits i några fall, men det är normalt sett undantag.

Jag utgår från att det är undantag även denna gång. Men det har jag inte hört så tydligt. Snarare lyfter regeringens företrädare fram det folkrättsliga mandat som finns här och gör det till mer regel än undantag.

Herr talman! Återigen: Om vi inte hade tagit detta mandat, Kerstin Lundgren, skulle vi då ha avstått från denna insats? Det är ändå det som vi debatterar i dag. Är det inte det som är det viktiga i sammanhanget?

Vi ser ett enormt behov av hjälp och stöd, och vi hör vädjanden från landet Irak och inte minst från det kurdiskt kontrollerade området. Ska vi då inte med det tydliga folkrättsliga mandat som vi ändå har - Kerstin Lundgren förnekar det inte själv - göra de insatser som krävs i detta område? Jag tycker att det är tydligt och klart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Herr talman! Jag tycker att det är gott och väl att Anna-Lena Sörenson betonar vikten av att vi nu i bred enighet ska understödja bland annat peshmergas heroiska kamp mot Islamiska staten. Samtidigt förundras jag lite över att hon väljer att ägna en så stor del av sitt anförande åt att peka på de delar där regeringen å ena sidan och oppositionen å andra sidan skiljer sig åt.

Dessutom tror jag att Anna-Lena Sörenson har suttit tillräckligt länge i det sammansatta utskottet för att veta att vi brukar betona långsiktighet, även om vi ger mer tidsbegränsade mandat på sex eller tolv månader. Men tyvärr är detta betänkande och propositionen kliniskt fria från ett sådant långsiktigt perspektiv, vilket jag beklagar. Jag vet att effekten av kortsiktiga insatser blir begränsad. Och ingen i den här kammaren tror att det som nu pågår i den här regionen kommer att vara överståndet i slutet av detta år.

När det gäller den diplomatiska immuniteten kan vi så här långt konstatera att det över huvud taget inte finns något skydd ordnat för den svenska trupp som ska bege sig till området. Vad regeringen säger är att man avser att ingå någon form av bilateral överenskommelse där svensk personal får ett begränsat skydd enligt Wienkonventionen. Men detta är alltså inte på plats. Då kan det knappast förvåna regeringens företrädare att riksdagens olika partier betonar vikten av att detta kommer till stånd genom att ta upp det i sina olika motioner.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag vara tydlig med att säga att jag inte uppmanar Sverige eller den svenska regeringen att bryta mot de riktlinjer som gäller för exportkontrollen. Vad jag dock konstaterar är att det finns en inkonsistens mellan att vi å ena sidan kan besluta om militär hjälp och å andra sidan om riktlinjer som förbjuder oss att stödja med militär utrustning.

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande när det gäller långsiktigheten kan vi se att flera ledamöter här har påpekat att det inte finns någon tydlighet om själva uppdraget. Det är ett uppdrag som innebär en del osäkerhet. Det är ett otroligt komplext område som de svenska soldaterna ska verka i. Det sker saker, och saker förändras från dag till dag. Är det då inte klokt att vi avvaktar, skaffar de erfarenheter som krävs och gör en analys? Vi kan skala upp insatsen om det behövs, och vi kan komma tillbaka till riksdagen och ta ett nytt beslut. Jag tycker att det är klokt. Vid närmare eftertanke kanske Allan Widman också gör det. Jag hoppas det i alla fall.

När det gäller personalens status är det enligt Iraks önskemål som det ska ske notväxlingar bilateralt, länder för länder, för att göra dessa överenskommelser. Vi har inte tagit beslut om det än. Det gör vi förhoppningsvis i eftermiddag, om den här debatten inte drar ut på tiden alltför mycket. Men det ska den nog inte göra.

Efter det finns det möjlighet - vilket säkert kommer att ske; utrikesministern kan nog ge svar på det senare - för UD:s tjänstemän att göra dessa överenskommelser och skriva de avtal som behövs. Vi har inte skickat iväg våra soldater än.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Herr talman! När det gäller exportkontrollen är det intressant att Allan Widman, som är medlem av KEX-utredningen, skickar in nya idéer för hur svensk lagstiftning och svenskt regelverk ska förändras enligt Folkpartiet när det gäller utförseltillstånd. Jag tycker inte att det är någon bra idé att frångå de grundläggande principerna.

En annan princip när vi beviljar exporttillstånd utifrån svenska försvarsintressen är att vi inte ska exportera vapen till krigförande länder.

Herr talman! Jag kan konstatera att såväl FN:s säkerhetsråd som den svenska regeringen betonar att IS utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Inom ramen för sådana lokutioner är det nog möjligt att hitta argument av säkerhetspolitisk och försvarspolitisk natur också för staten Sverige. Men jag vill betona att jag efterlyser en översyn av reglerna. Eftersom Anna-Lena Sörenson också är medlem av KEX-utredningen borde det inte komma som någon överraskning för henne.

Det finns ingenting som hindrar regeringen från att redan innan riksdagen fattar sitt beslut ordna med bästa möjliga skydd mot rättsliga repressalier för svensk trupp utomlands. Detta borde ha varit på plats innan regeringen hänvände sig till riksdagen. Nu får man ett tryck på sig från riksdagen att se till att detta också blir gjort. Riksdagen har vid otaliga tillfällen betonat vikten av att våra internationella insatser blir långsiktiga. Då får de allra bäst effekt.

Herr talman! Återigen: Jag tror inte att någon i denna kammare inbillar sig att det som nu pågår i regionen kommer att vara överståndet under loppet av detta år eller ens till dess att man förrättar val till säkerhetsrådet nästa höst.

Herr talman! Tyvärr måste vi nog vara överens om att detta inte kommer att ta slut i brådrasket. Men jag hävdar ändå att det är viktigt att vi analyserar läget och insatserna för att sedan återkomma med nya beslut i frågan.

Återigen hoppas jag att vi kan vara enade bakom denna insats och att det är en bra sak att göra, alltså att vi ska hjälpa och stödja människor i detta område och att vi ska stödja de soldater - kvinnor och män - som ska ge sig ut i detta.

Jag ska göra ett litet tillägg. När det gäller översynen av reglerna för försvarsexporten hade Allan Widman alla möjligheter att påverka den förra regeringen som gav direktiven till utredningen. Men det gjordes inte.

Herr talman! För snart tio år sedan deltog jag i en studieresa till Rwanda, anordnad av FN:s utvecklingsorgan UNDP. Syftet med resan var att studera svenska biståndsinsatser. Men resan kom i praktiken att bli en studieresa om folkmordet. Trots att det då hade gått mer än tio år sedan folkmordet hade det satt så pass djupa spår i det rwandiska samhället att det uppenbarade sig vart man än vände sig.

Jag minns särskilt en händelse när vi besökte en kyrka där kristna tutsier hade sökt sin tillflykt undan folkmordets fasor. Kyrkan var byggd i trä, och när vi närmade oss kyrkan märkte vi hur dörrar, fönster och väggar var fullständigt perforerade av kulhål. De som hade försökt fly hade slaktats i ett omänskligt barbari.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Detta är en av mitt livs absolut starkaste och mest horribla upplevelser. Minnesbilden sitter fortfarande fastetsad på min näthinna. Därför är det i dag helt ofattbart hur omvärlden kunde stå passiv inför folkmordet och inte agerade för att skydda människors liv och säkerhet.

Herr talman! Därför fyller det mig med starka känslor när vi läser rapporter om liknande barbari och terror främst i Irak och Syrien utfört av Isil eller, bättre uttryckt, Daesh. Enligt FN dödades över 12 000 människor i Irak förra året, och rapporter från flera från varandra oberoende källor visar entydigt på grova, systematiska och omfattande övergrepp. De som är särskilt utsatta och drabbas hårdast är kvinnor, barn och olika minoritetsgrupper. Sammanlagt bedöms över 5,2 miljoner människor i Irak behöva humanitär hjälp.

Herr talman! Det finns verkligen inga enkla lösningar, och jag är ödmjuk inför att det finns vissa risker med att en insats inte nödvändigtvis får de konsekvenser vi avser givet det volatila läget i regionen. Vi ska också minnas att den nuvarande situationen sannolikt i stor utsträckning är en produkt av den amerikanska invasionen av Irak. Min bedömning är ändå att den utbildningsinsats som regeringen föreslår är en väl avvägd åtgärd, även om det inte kommer att saknas utmaningar i verkställandet och uppföljningen av insatsen - vilket vi från Miljöpartiets sida kommer att följa mycket noggrant.

Herr talman! Sverige arbetar sedan tidigare för politiska lösningar och humanitärt bistånd i området. Detta är Sveriges huvudsakliga bistånd för konfliktlösning och en långsiktigt hållbar fred och säkerhet i regionen. Miljöpartiet vill gärna se att exempelvis flyktingläger byggs så att de är säkra för kvinnor och barn, att vi motverkar straffrihet för sexuella övergrepp och att det etableras mekanismer för att ställa förövare till rätta. Behovet av skydd undan könsrelaterat våld och tillgång till husrum och medicinsk och psykologisk assistans för våldets offer är akut. Att därutöver skicka militära rådgivare till den kurdiska regionens peshmerga är ett komplement till dessa politiska och humanitära åtgärder.

Huvuduppgiften för den svenska styrkan är att genom rådgivning och utbildning bidra till det irakiska försvarets kapacitetsuppbyggnad och stärka dess förmåga att stå emot Daeshs framryckningar.

Herr talman! Den kurdiska regionala regeringen välkomnar den svenska regeringens förslag och har under delegationsresor till Sverige haft möjlighet att kommunicera ett tydligt och viktigt budskap. Irak och den kurdiska regionen är i behov av omvärldens militära, politiska och humanitära stöd.

Den folkrättsliga grunden för insatsen utgörs av den inbjudan som Iraks regering riktat till världssamfundet och även sänt till FN:s säkerhetsråd. I inbjudan ber Irak om hjälp att bekämpa Daesh. FN:s säkerhetsråd har också i två resolutioner uppmanat alla världens länder att bistå med hjälp. Bilaterala överenskommelser som Irak ingår med andra länder som bistår med liknande insatser är också en del av den folkrättsliga grunden.

Sammantaget visar regeringens förslag på regeringens engagemang för fred, säkerhet och mänskliga rättigheter.

Herr talman! Sverige kan inte stå passivt vid sidan av och blott betrakta denna mänskliga katastrof. Dessa människor som tvingas fly från sina hem och som utsätts för övergrepp och terror förtjänar hjälp från omvärlden. De måste, precis som vi som lever i Sverige, erbjudas möjligheten att leva i stabilitet, trygghet och fred.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Situationen i Irak är mycket allvarlig, och världen kan inte ignorera den katastrof som nu pågår i regionen. Därför är det viktigt att Sverige agerar politiskt, humanitärt och genom denna insats för att värna människors liv och säkerhet, och därför yrkar jag bifall till propositionen.

Herr talman! Jakop Dalunde nämnde i sitt anförande behovet av flyktingläger och annan hjälp i Irak, och jag förmodar även i Syrien. Jag instämmer helt och hållet, vilket jag också tog upp i mitt anförande.

Miljöpartiet innehar biståndsministerposten. Därför kan det vara en relevant fråga att ställa om Jakop Dalunde instämmer i att det är rätt prioriterat att man räknar av 8,4 miljarder från biståndsbudgeten - med detta skriande behov - för att finansiera flyktingmottagandet i Sverige för de, i ett globalt perspektiv sett få, personer som lyckas ta sig hit. Förra året bidrog Sverige med 203 miljoner kronor i bistånd till Irak. I morgon väntas man lägga fram en FN-appell som vädjar om 4,2 miljarder kronor för att täppa igen hålen och täcka det skriande behovet av mediciner och vatten, tak över huvudet och så vidare. Anser Jakop Dalunde att det är rätt prioriterat av regeringen att ta 8,4 miljarder kronor från biståndsbudgeten för att finansiera flyktingmottagandet i Sverige?

Herr talman! Vi i Miljöpartiet tycker att det är fel att ställa olika sätt att hjälpa människor i nöd mot varandra. Vi vill dels se en human flyktingpolitik så att människor får möjlighet att fly till Sverige, dels samtidigt satsa mer resurser på att bistå olika typer av flyktinginsatser i närområdet. Vi vill även ge ett starkare bistånd till människor som är i nöd i Irak, och vi vill också stödja denna insats. Vi ställer inte dessa insatser mot varandra.

Herr talman! I en lullullvärld fylld av blommor och fina bilder kan man ge allt till alla. Men nu är det inte så världen ser ut. Det finns ingen outtömlig skattkista, och pengar växer inte på träd som vi kan dela ut till allt och alla. Vi måste givetvis prioritera, och det är politikernas uppgift att prioritera. Det är vad som sker i budgeten när skatteunderlaget som kommer in ska fördelas. Därför kan inte allt prioriteras till alla.

Det viktigaste i en human flyktingpolitik är att rädda så många människoliv som möjligt. Det måste vara det mest överordnade av allt. Det gör man inte genom att ta 8,4 miljarder kronor från biståndsbudgeten som kan gå till att rädda fler människoliv och betala pengarna till de i ett globalt perspektiv få som lyckas ta sig till Sverige. Jag menar att det mest överordnade är att rädda människoliv. Då måste givetvis pengarna läggas där de gör mest nytta.

Resultatet av att 8,4 miljarder kronor tas från biståndsbudgeten blir att pengarna inte räcker till att fördela till exempelvis Irak och de skriande behov som finns där. Jag menar att det är en felprioritering.

Därför vill jag återigen ställa min fråga till Jakop Dalunde. Eftersom det inte finns pengar till allt och alla måste vi prioritera. Är det då rätt prioriterat att vi tar 8,4 miljarder från den svenska biståndsbudgeten till flyktingmottagning i Sverige i stället för att hjälpa människor på plats?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Herr talman! Alla Miljöpartiets och regeringens insatser är fullt finansierade.

Det organ som har den bästa överblicken generellt sett över de globala flyktingfrågorna är FN:s organ UNHCR. De gör bedömningen att den bästa insatsen som man kan göra är att ha den typen av migrationspolitik som exempelvis Sverige och Tyskland har. Det är den enskilt viktigaste åtgärden.

Åtgärden bör kompletteras med att hjälpa länder i närområdet att ha en god migrationspolitik. Det viktigaste vi kan göra är att erbjuda långsiktigt skydd i andra delar av världen, till exempel i Sverige.

Herr talman! Vänsterpartiet säger ja till svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak. Vår inställning till internationella insatser är tydlig: Vi vill att Sverige ska vara en stark och konsekvent röst för fred och säkerhet i alla delar av världen. Vi kan stödja att Sverige deltar i internationella militära insatser när de vilar på en folkrättslig grund och när det finns förutsättningar för att vår insats ska kunna bidra till fred och säkerhet för civilbefolkningen och möjlighet till utveckling.

Allan Widman har naturligtvis rätt i sin kritik att det är fråga om en kort tid. Men jag tycker att det ändå förfelar själva poängen. Det är klart att inte alla problem kommer att vara lösta i den delen av världen när mandattiden för insatsen går ut. Men det är kanske inte bara den parametern vi ska tänka på.

Inför en eventuell fortsättning måste insatsen bedömas och utvärderas. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att med de många oklarheter som råder över den aktuella situationen i området, oförutsägbarheten i utvecklingen, osäkerheten i förhållande till IS/Daesh och mellan de olika delarna av de irakiska försvarsstyrkorna, uppdragets lite oklara konturer, komplicerade kommandostrukturer med mera finns det skäl att understryka vikten av att följa utvecklingen och göra utvärderingar under insatsens gång.

Jag tror alltså att det är klokt att inte i dag binda sig för en längre period. Den nuvarande kan tyckas kort för att lösa problemet, men det finns som sagt annat att väga in.

Däremot blir jag lite perplex när Allan Widman jämför och ser det som en inkonsekvens att vi inte säljer vapen dit. Det är min själ ingen inkonsekvens! Den här riksdagen kontrollerar våra insatser i Irak - om vi ska göra dem, hur lång tid etcetera. Exporterar vi vapen till Irak har vi ingen som helst kontroll över dem, och med hänsyn till vad som har hänt skulle vi troligen exportera vapen i samma omfattning till IS/Daesh. Det ska bli intressant att se och följa KEX-utredningens resultat. Jag trodde inte att det skulle bli så spännande.

Men det kanske finns en röd tråd här. Folkpartiets förste vice ordförande tyckte 2002 att vi inte skulle vänta på beslut i FN utan ställa upp på USA:s sida i kriget i Irak. Folkpartiets förste vice ordförande var vid den tiden Jan Björklund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Jag tycker att det är viktigt att vi gör den här insatsen. Den är riktad till irakiska säkerhetsstyrkor. Vårt stöd till utbildningsinsatsen gäller i praktiken utbildning av de kurdiska styrkorna, peshmerga.

Vi har också diskuterat folkrätten här. Jag tycker att det finns en poäng i Karin Enströms och Kerstin Lundgrens synpunkter. Det är såvitt jag förstår ett delvis nytt steg att vi inte har en resolution i FN:s säkerhetsråd som bakgrund. Däremot vilar insatsen på en annan men lika stark folkrättslig grund. Det är ju inte så att vi i och med att vi går med på det automatiskt skulle ställa upp vilket land som än begärde det. Den folkrättsliga grunden är ett nödvändigt villkor, inte ett tillräckligt villkor, för en svensk insats var det än må vara. Sedan görs det bedömningar från fall till fall.

Vi har i en följdmotion lyft fram några frågor. Det handlar om vikten av att utbilda i internationell humanitär rätt och att Sverige bör ta fram en handlingsplan för FN:s resolution 1325, som handlar om kvinnor, fred och säkerhet.

Den internationella humanitära rätten, även kallad krigets lagar, är en del av folkrätten. Den syftar till att humanisera krigföringen - ett något egendomligt uttryck, kan man tycka, men det finns ju grader också i helvetet. Man vill begränsa det lidande som väpnade konflikter orsakar för såväl civila som stridande. Mot bakgrund av det som hände i Tikrit när de irakiska styrkorna återtog staden i april 2015 står det klart att det finns ett stort behov av att utbilda de tänkta mottagarna av den militära utbildningsinsatsen i just internationell humanitär rätt och krigets lagar. Svaret på IS, eller Daeshs, övergrepp och förbrytelser får aldrig bli hämndaktioner av samma art. Det vore förfärligt om vi bidrog till att utbilda militärer som betedde sig på samma sätt.

Vi menar också att regeringen borde ta fram en handlingsplan för FN:s resolution 1325 i både Irak och Syrien, för våldet drabbar som vanligt inte män och kvinnor på samma sätt. Flera har redan varit inne på det.

Vi är dock glada över betänkandets skrivningar om de frågor vi lyft fram i vår motion. Jag tillåter mig att citera ur betänkandet:

"Utskottet upprepar ställningstagandet i betänkande 2007/08:UFöU4 i vilket det framgår att skydd av och respekt för folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten, är central och bör genomsyra agerandet i alla faser av en insats. Utskottet understryker vikten av att den militära utbildningsinsatsen i Irak inkluderar utbildning om internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Utskottet noterar att det vid en muntlig föredragning i utskottet framgick att den svenska utbildningsinsatsen kommer att inkludera både internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter och beklagar att detta inte framgick av regeringens proposition. Även när det gäller säkerhetsrådets resolution 1325 (2000) beklagar utskottet att denna inte nämns i regeringens proposition."

Vi stöder alltså svenskt deltagande och hoppas att regeringen i framtiden tar till sig av Vänsterpartiets och utskottets synpunkter.

Det känns bra att på det här sättet vara "förband" till ministern.

Herr talman! Jag kände att jag var tvungen att gå upp och något dämpa förväntningarna på det betänkande som Krigsmaterielexportöversynskommittén kommer att lämna om ett par veckor. Direktiven till den kommittén handlade uteslutande om att skärpa exportkontrollen till icke-demokratiska stater. Den fråga som jag har tagit upp här är inte någon del i det arbetet. Det har jag försökt understryka, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Likväl framstår det som inkonsistent, tycker jag, att vi å ena sidan kan bidra med väpnad styrka till ett land, utbilda dess militärer och på alla sätt stärka deras förmågor men å andra sidan har riktlinjer som gör materiell hjälp i stort sett omöjlig.

Stig Henrikssons påpekande är värt att ta på stort allvar, herr talman. Det är naturligtvis alltid så när man exporterar vapen att man måste fundera på var vapnen så småningom kan hamna. I den konflikt som vi nu talar om är det mycket försvarsmateriel som har kommit i orätta händer. Men mitt resonemang, herr talman, försöker jag hålla lite mer principiellt.

Det blir också intressant om man tänker sig andra typer av konflikter, till exempel regelrätta väpnade angrepp på enskilda länder. Där hamnar Sverige i samma position: Vi kan hjälpa militärt men inte materiellt om något land, till exempel Georgien eller Moldavien, skulle drabbas av utländsk aggression. För mig framstår detta inte som moraliskt konsistent. För det måste Stig Henriksson ursäkta mig.

Herr talman! Ibland blir man glad åt att förväntningarna dämpas, om man säger så. Det låter bra i det här sammanhanget.

Vi har lite olika åsikter. Jag ser inte att detta på något sätt skulle vara inkonsekvent eller inkonsistent. Det är lite problematiskt om vi exporterar vapen till Irak att så att säga få ett praktiskt slutanvändarintyg med tanke på hur mycket vapen som cirkulerar mellan de olika stridande styrkorna där. Iraks regeringsarmé är inte heller någon enhetlig del, utan regeringsstyrkorna består av en mängd olika fraktioner: shiitiska stridsgrupper, peshmerga etcetera.

Vi har för den delen, om man vill vara riktigt noga, i praktiken exporterat vapen till Irak mitt under pågående konflikt. Jag tänker på den sorglustiga - mer sorgliga än lustiga - historien med stridsvagnarna som var på avvägar. Vi är alltså där - tyvärr.

Herr talman! Nu var det tack och lov inte stridsvagnar som fann vägen till Irak utan enbart stridsfordon. Men det är naturligtvis illa nog.

Det faktum att en svensk bandvagn dyker upp i den här regionen under pågående konflikt borde, givet det regelverk vi har för export av krigsmateriel, få oss att tänka efter om våra sammanlagda regelverk är - som jag uttryckte det tidigare - konsistenta och konsekventa ur moralisk synpunkt. Jag tillåter mig att tvivla.

Herr talman! Ursäkta felsägningen! Vi kom in på ett lite annat ämne, så jag var inte riktigt förberedd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Nu valde Allan Widman att i sin replik inte kommentera nuvarande folkpartiledarens krav på att vi skulle delta med stridande trupp. Det hade varit lite intressant att få höra en fundering om detta. Har beslutsamhetens friska hy kanske övergått i eftertankens kranka blekhet på det området, eller vidhåller man att det hade varit en god idé?

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Allan Widman har inga fler repliker.)

Herr talman! Ärade ledamöter! Redan i höstas började regeringen undersöka möjligheten om och hur Sverige skulle kunna utöka sina insatser till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter i Irak, inklusive i den kurdiska regionen i norr, KRG.

Sverige deltar, tillsammans med samtliga andra EU:s medlemsstater, i den internationella koalition av ett 60-tal länder som bildats för att på olika sätt bekämpa Isil, stabilisera Irak och hantera följderna av terroristorganisationens framfart.

Sverige har fram till nyligen agerat på tre sätt:

För det första har vi agerat politiskt för att nå en långsiktig politisk lösning på de underliggande problemen i regionen som har gett Isil fotfäste. Vi stöder de politiska processer som på sikt ska eliminera grogrunden för terroristorganisationer som Isil.

Vi gör detta genom vår uppbackning av FN:s ansträngningar att finna en lösning på våldet och inbördeskriget i Syrien. Och vi gör det genom att verka för ett inkluderande och sammanhållet Irak, som med stärkta demokratiska institutioner möjliggör inflytande för landets många olika grupperingar, både religiösa och etniska.

Framväxten av ett rättssamhälle är nödvändig för att långsiktigt kunna bekämpa terrorismen. En långsiktigt hållbar lösning i Irak måste vara politisk och bygga på att alla folkgrupper och religiösa minoriteter inkluderas i det politiska livet och respekteras fullt ut.

För det andra agerar vi för att lösa den akuta krisen på plats, för att lindra lidande och nöd. Det handlar inte minst om humanitärt stöd. Vi har gett och fortsätter att ge ett omfattande humanitärt stöd till dem som tvingats på flykt från sina hem i Syrien och Irak. I Syrien har Sverige bidragit med totalt 1 653 miljoner kronor i humanitärt stöd sedan 2011. I Irak har totalt 422 miljoner kronor betalats ut sedan 2012 för humanitära insatser. Och vi stöder det stabiliseringsarbete som det internationella samfundet planerar. De svenska insatserna är långsiktiga och omfattar bland annat stöd till lokal förvaltning i Dohuk i norra Irak och al-Qadessia i södra Irak. Sverige är ett av de sista länderna som har långsiktigt utvecklingssamarbete med irakiska regeringen på plats. Vi, liksom andra, vidtar därtill åtgärder för att förhindra eventuella sympatisörer att resa till regionen i syfte att delta i terroristhandlingar eller terroristträning.

För det tredje har vi ett generöst flyktingmottagande. Sverige har sedan Syrien/Irakkrisens utbrott tagit emot ca 70 000 flyktingar. Därmed är Sverige efter Tyskland det EU-land som har tagit emot flest.

Herr talman! Ärade ledamöter! Det är uppenbart att Irak befinner sig i ett läge där det även krävs militärt stöd för att stoppa Isil.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Irak har begärt stöd från världssamfundet till de irakiska försvarsstyrkorna inklusive den kurdiska peshmergan, och det är just vad den internationella koalitionen nu bistår med genom flygunderstöd, materiel och utbildningsinsatser.

Sedan i vintras har regeringen undersökt Sveriges möjlighet att delta även i de gemensamma militära utbildningsinsatserna, precis som Finland, Norge och Danmark redan fattat beslut om.

I början av april lämnade regeringen en proposition till riksdagen med förslag om att Sverige ska delta i den militära utbildningsinsatsen i Irak, och då i den del som genomförs i den kurdiska regionen i norr, KRG.

Regeringen föreslår att en svensk väpnad styrka bestående av 35 personer ställs till förfogande under 2015 för att delta i den militära utbildningsinsats som genomförs av den internationella koalitionen mot Isil i Irak. Om säkerhetssituationen skulle försämras föreslås att Försvarsmakten ges möjlighet att tillfälligt utöka styrkan till att omfatta 120 personer för evakuerings- och förstärkningsinsatser.

Regeringens beslut är grundat på samtycke från den irakiska regeringen. Detta har tagit sig i uttryck genom Iraks konkreta begäran om assistans för att stoppa Isil. FN:s säkerhetsråd har konstaterat att Isil, tillsammans med några andra grupper, utgör ett fortsatt hot mot internationell fred och säkerhet. Detta finns i säkerhetsrådets resolution 2170.

Mot bakgrund av det allvarliga hot som Isil utgör mot befolkningen i Irak har Irak i ett brev till FN:s generalsekreterare den 25 juni 2014, som följdes upp genom ytterligare ett brev till FN:s säkerhetsråd i september 2014, bett det internationella samfundet om brådskande hjälp att bekämpa Isil. Mer konkret välkomnade Irak militärt stöd, som skulle ske i enlighet med folkrätten och utan att civilbefolkningens säkerhet äventyrades. Detta hörsammades av de länder som nu bistår Irak, och vars målsättning är att svara upp till Iraks begäran på bästa sätt.

Detta visar att insatsen vilar på en solid folkrättslig grund. Folkrätten är absolut. Den gör inte skillnad och kategoriserar inte. Det är ingen rangordning mellan formerna. Det är heller inget trendbrott. Också Resolute Support Mission, som ju har brett parlamentariskt stöd här, vilar på samma folkrättsliga grund.

Det planerade svenska styrkebidragets huvudsakliga uppgifter kommer att vara utbildning och rådgivning till de irakiska försvarsstyrkorna, den kurdiska peshmergan, i de norra delarna av landet. Det kan bland annat handla om stabstjänst, vapenträning, sjukvård, försvarsstrid, strid i bebyggelse, detektering av improviserade sprängladdningar samt internationell humanitär rätt och genderfrågor. Genderperspektivet är, som i alla svenska insatser, en naturlig del av arbetet. Tack för påpekandet, herr Henriksson!

Försvarsmakten kommer att sätta ihop en allsidig och ändamålsenlig styrka för att lösa uppgifterna i insatsen. Även om det svenska bidraget i princip inte kommer att ha väpnade uppgifter inom insatsen måste den kunna svara för skydd av sig själv och andra. Den svenska styrkan kan komma att behöva agera på ett sätt som går utöver självförsvar av den egna personen för att skydda materiel, förläggningsplatser och andra förband.

Det svenska styrkebidraget ska stå under svensk nationell ledning och kontroll under insatsen. Nödvändig koordinering kommer att ske inom den internationella koalitionen mot Isil, främst med andra aktörer i insatsområdet, bland annat USA, Tyskland, Nederländerna, Danmark, Norge och Finland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Herr talman! Ärade ledamöter! Till sist: De svenska kvinnor och män som sänds ut i världen - vi skickar dem i farans riktning - ska känna att de har vårt fulla, odelade stöd.

Jag har lyssnat till inläggen här i debatten och uppskattar först och främst den enighet jag uppfattar. Det är en fin svensk tradition och en stor tillgång att vi har politisk enighet i dessa frågor. Jag hoppas att det också är det budskap som vi nu skickar till dem som vi vill sända på detta mycket besvärliga uppdrag till den komplexa och svåra situation som de har att möta. De ska veta att vi är eniga, att vi står bakom dem och att vi tackar dem för det de ska uträtta.

Isils härjningar är skoningslösa. Aggressiviteten och hatet tycks sakna gränser. Deras mål är att inge fruktan så att motståndet ger vika och våldet kan triumfera. Det får inte ske. Därför är den internationella koalitionens insatser mot Isil avgörande.

Samarbetet mot terrorismen är nyckeln till framgång.

(Applåder)

Herr talman! Vi sverigedemokrater stöder den här insatsen, men vi anser att den bör kompletteras, och i mitt anförande tog jag bland annat upp att en heltäckande IS-strategi bör tas fram. Men inte minst behöver detta kompletteras på det biståndspolitiska området. I dag råder det i Irak en skriande brist på dricksvatten, mat, mediciner, sjukvårdsbehandling och tak över huvudet. Man saknar el, sjukhusen är sönderbombade och så vidare.

Detta medför en risk för sjukdomsspridning när det gäller mässling, hepatit och polio. När sommaren nu står för dörren är man också rädd att kolera ska börja spridas. Jag läste att man i morgon ska presentera en FN-appell, där man vädjar om ökat bistånd på 4,2 miljarder svenska kronor. Det ska då räcka i sex månader för 8 miljoner irakier.

Sverige gav förra året ett bistånd på 203 miljoner kronor.

När utrikesministern nu är här vill jag ta tillfället i akt att ställa en fråga. Sverige drar i dag bort 8,4 miljarder från den svenska biståndsbudgeten för att finansiera ett ökat flyktingmottagande i Sverige, som rör ungefär 70 000-100 000 personer som har råd och möjlighet att ta sig till Sverige. I ett globalt perspektiv är de väldigt få till antalet sett. Samtidigt är det i dag 3 miljoner irakier som är på flykt. Man kan jämföra med förra året, då siffran var en halv miljon. Man vädjar nu om 4,2 miljarder kronor, men den svenska regeringen drar bort det dubbla för att finansiera mottagandet av 70 000-100 000 flyktingar. Anser utrikesministern att detta är rätt prioritering att göra när detta skriande behov finns?

Herr talman och ärade ledamöter! Jag anser att vi måste göra både och. Vi måste hjälpa dem som flyr från kriget i Syrien och Irak och som kommer hit och ber om hjälp. Det är ensamkommande barn och familjer som inte ser en framtid i det här området.

Vi måste också bidra humanitärt, och det gör vi. Vi anser att insatsen är långsiktig. Vi måste röra oss på alla dessa spår samtidigt. Sedan 2012 har vi betalat 422 miljoner kronor för humanitära insatser. Vi försöker få pengar och utrymme i budgeten för att göra både och. Vi fattade beslut om att förlänga det humanitära stödet och biståndet till Irak därför att situationen är så besvärlig där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Vi har valt att lägga resurser ur vår budget på att bidra humanitärt. Vi kommer att fortsätta att hålla oss på alla dessa tre spår samtidigt: hitta en politisk lösning, bidra humanitärt och ta emot flyktingar.

Herr talman! Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Som jag sa i ett tidigare replikskifte finns det ingen outtömlig skattkista ur vilken vi bara kan ösa pengar till allt och alla, utan vi måste göra prioriteringar.

Min utgångspunkt i en human flyktingpolitik är att rädda så många människoliv som möjligt. Det måste vara överordnat allt, såsom eventuella bekvämligheter som människor så småningom kan få och så vidare. Det viktigaste är att rädda liv så att dessa människor kan överleva dagen och se morgondagens ljus.

Jag menar att det inte är rätt prioritering att skära ned biståndsbudgeten med 8,4 miljarder för att finansiera 70 000-100 000 människor som lyckas ta sig till Sverige, när man begär hälften för att kanske rädda livet på 8 miljoner i Irak under sex månader. Alla som över huvud taget funderar på detta måste komma till slutsatsen att detta måste vara en felprioritering å det grövsta.

Man kan inte göra allt. Givetvis ska vi hjälpa flyktingar som kommer hit, helst via FN:s kvotflyktingssystem. Det hade varit ypperligt att ta emot fler kvotflyktingar. Vi vet att det är människor som är i mest skriande behov av hjälp. De har ordning och reda på sina papper och så vidare. Vi kan ta emot dem.

Tidigare regeringar i Sverige har valt att nedprioritera kvotflyktingsmottagandet till förmån för andra människor som tar sig hit. Vi menar att kvotflyktingar ska prioriteras, men framför allt ska hjälp på plats för att rädda så många människoliv som möjligt prioriteras. En svensk krona kan rädda många fler människoliv på plats än vad den kan göra här hemma i Sverige, där allt är mycket dyrare.

Vi satsar 8,4 miljarder och drar ned på biståndet för att prioritera de få som kommer hit, vilket innebär att det finns ett flertal miljoner människor ute i världen som inte kan nås av hjälpen. Det anser vi är fel. Tycker utrikesministern verkligen att det är rätt prioriterat? Man kan inte göra både och.

Herr talman! Det är sant att våra resurser inte är outsinliga. Regeringen måste prioritera. Sverige anses vara en mycket generös biståndsgivare, och vi kommer att fortsätta att hålla fast vid det. Vi har en stor budget för dessa frågor, och vi måste klara både och. Vi måste både ge humanitärt stöd - världssamfundet anser definitivt att vi är generösa - och hantera frågan om flyktingarna.

Vi kan inte ställa dessa saker mot varandra, utan vi måste försöka hantera de resurser vi har. Jag tror inte flyktingarna har mycket att hämta hos ditt parti, Björn Söder. Hur är det med er budget - vad avsätter ni till humanitärt stöd och bistånd runt om i världen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Jag menar att det borde vara känt vid det här laget att vi agerar i EU-sammanhang för att vi ska få fler länder att ta emot fler kvotflyktingar, att det ska finnas legala vägar in i Europa och att vi ska dela på ansvaret. Vi har tagit och tar ett stort ansvar för dessa frågor.

Vi måste försöka hantera de resurser vi har på bästa sätt enligt det internationella regelverket och på ett klokt sätt, så att vi gör både och. Båda sakerna hjälper. Vi måste jobba på det politiska och det humanitära spåret. Vi måste också hjälpa till att ta emot flyktingar, för det är en hjälp. Man kan inte göra det till en konfrontation mellan olika intressen, utan vi får hantera de budgetmedel vi har så att vi kan få insatser på alla de tre områdena.

Herr talman! Låt mig som Moderaternas försvarspolitiska talesperson ta vid där vår utrikespolitiska talesperson Karin Enström slutade. Låt mig också notera att jag konsekvent i mitt anförande kommer att kalla Daesh för Isil, även om jag precis som Anna-Lena Sörenson tycker att det finns många fördelar med att kalla Isil för Daesh.

Herr talman! Sverige kommer under 2015 att ställa en väpnad styrka till förfogande för den militära utbildningsinsats som genomförs av koalitionen mot Isil i norra Irak. Det är bra att Sverige bidrar till att bekämpa en av de värsta terrorgrupper som världen skådat i modern tid, precis som flera har anfört här tidigare. Det är bra att det finns en bred enighet i Sveriges riksdag om insatsen.

Utifrån en extrem bokstavstolkning har Isil begått övergrepp som trotsar alla beskrivningar mot såväl militär som civilbefolkning i Syrien och Irak. Man säger sig vilja upprätta ett islamiskt kalifat som ska skydda de rättrogna. Det är andra muslimer och speciellt kvinnor som är värst utsatta för den terror som Islamiska staten sprider. Via ljud och bild på nätet skapas oro, rädsla och förstämning världen över. Ett av syftena är just att nå oss alla med terrorns budskap och att skrämmas.

Herr talman! Isil utgör även ett hot mot Sverige och vår del av världen, såväl direkt genom att inspirera och uppmana till terrordåd som genom de terrorresenärer som återvänder till Sverige. På andra platser i världen ser vi att andra terrororganisationer ansluter sig till Isil, till exempel Boko Haram i Afrika.

Insatsen i Irak kommer förmodligen att hålla på en längre tid, utifrån vad vi har sett när det gäller Isils agerande den senaste tiden. Förhoppningen för bara några månader sedan var att flygbombningar tillsammans med den offensiv som den irakiska armén genomförde skulle försvaga Isil. Detta har tyvärr visat sig inte stämma. Under våren har Isil inlett offensiver i såväl Irak som Syrien och har bland annat intagit det antika världsarvet i staden Palmyra i Syrien.

Terrorn och extremismen inskränker sig inte ens till att krossa motståndarna, utan de bokstavligen krossar och förstör också historiska monument och ett kulturarv som tillhör hela mänskligheten.

Herr talman! Långsiktigheten är en del av det betänkande vi nu behandlar i riksdagen. Regeringen föreslår riksdagen att insatser ska ske under 2015, men det är uppenbart att man redan nu förbereder sig för en förlängning. I propositionen nämns inte avslutandet av insatsen eller hur lång tid det tar att avveckla verksamheten på plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Rent allmänt måste jag som försvarspolitiker säga att förhandskontakterna från regeringens sida gentemot riksdagens partiföreträdare har varit svaga. Detta är allvarligt i en sådan viktig fråga, där samsyn är av stor betydelse.

Det är en betydande skillnad i framförhållning, effektivitet och kostnader mellan ett beslut om en insats som i realiteten blir sex månader lång och som före slutet av 2015 kräver ännu ett beslut för att förlängas med tolv månader och ett beslut som fattas redan nu om en insats på 18 månader.

Framförhållning är också av största vikt för Försvarsmaktens möjligheter att planera och avsätta resurser för insatsen. Det kunde ha gjorts annorlunda, och det kunde ha gjorts bättre.

I en internationell insats är den deltagande personalens säkerhet och status av central betydelse. Dock finns i Irakinsatsen vissa frågetecken om detta, som redan anförts här i kammaren. Statusen för den deltagande svenska personalen kommer att regleras av bilaterala avtal mellan Sverige och Irak.

Som det ser ut just nu kommer det däremot inte att finnas ett så kallat SOFA, status of forces agreement, på plats. Ett SOFA hade reglerat rättigheter och skyldigheter för den utländska personalen i värdlandet. Det handlar om rättsliga frågor som berör jurisdiktionen över insatslandets baser och deltagande individer. Det kan gälla allt från beskattning till regler för in- och utresor och straffrättsliga frågor. Det angår med andra ord förhållanden som är av stor vikt för den personal som nu kommer att tjänstgöra i Irak. Det vore olyckligt om det skulle uppstå problem på grund av oklarheter i fråga om den svenska personalens rättigheter och skyldigheter.

För att tydliggöra den svenska personalens status, och ytterst dess säkerhet, måste de bilaterala avtal som Sverige sluter med Irak därför innefatta även de aspekter som vanligtvis inkluderas i ett SOFA. Avtalen måste vara så tydliga och omfattande som möjligt. Vi får hoppas på regeringens garantier på den punkten.

Herr talman! I fredags firade vi veterandagen för att uppmärksamma de över 100 000 svenskar, militärer och civila, som har deltagit i internationella insatser för fred och säkerhet runt om i världen sedan 1950-talet. Glädjande nog fick veterandagen stor uppmärksamhet. Och de svenska hjältar som deltagit i utlandsstyrkorna fick ett efterlängtat erkännande.

Veterandagen firades i skuggan av en omvärld som blivit alltmer orolig och osäker. Detta gäller inte minst Mellanöstern och vad som betecknas som Levanten. Därför är det viktigt att vi i Sverige gör vad vi kan för att stå upp för grundläggande värderingar som frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Det är precis det som de svenska män och kvinnor som kommer att delta i insatsen mot Isil gör. Och för det är alla vi i Sveriges riksdag skyldiga dem ett stort tack.

Herr talman! I dag debatterar vi alltså betänkandet om regeringens proposition Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak. I propositionen föreslås att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka till förfogande under 2015. Den ska delta i den militära utbildningsinsats som genomförs av koalitionen mot Isil i norra Irak, på inbjudan av den irakiska regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Det planerade svenska styrkebidraget har rådgivning och utbildning av de irakiska försvarsstyrkorna i de norra delarna av landet som uppgift. Insatsen kommer att stå under svensk nationell ledning och kontroll. Syftet med det svenska deltagandet i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak, inom ramen för den internationella koalitionen, är att stärka det irakiska försvarets förmåga att stå emot Isils framryckning.

Som utrikesminister Margot Wallström med flera har sagt tidigare föreslår regeringen att en svensk väpnad styrka bestående av 35 personer ställs till förfogande under 2015, för att delta i den militära utbildningsinsats som genomförs av den internationella koalitionen mot Isil i Irak. Om säkerhetssituationen skulle försämras föreslås att Försvarsmakten ges möjlighet att tillfälligt utöka styrkan till totalt 120 personer för evakuerings- och förstärkningsinsatser.

Herr talman! Det är viktigt att utskottet är överens om att vi fördömer Isils grova, systematiska och omfattande övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten. Isil utgör också ett fortsatt hot mot internationell fred och säkerhet.

Sveriges deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande insatser ska alltid vila på en folkrättslig grund. Det gör också denna insats. Den utgår från Iraks inbjudan till det internationella samfundet att bistå med stöd för att bekämpa Isil samt de bilaterala överenskommelser som Irak ingår med deltagande stater om bland annat styrkornas uppgifter.

Jag vill särskilt understryka vikten av genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 och efterföljande resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet. Sverige spelar här en viktig roll för genomförandet av resolution 1325, som är en del av folkrätten.

I resolution 1325 uttrycker säkerhetsrådet sin oro över att civilbefolkningen, särskilt kvinnor och barn, utgör det stora flertalet av de mest utsatta vid väpnade konflikter. Anna-Lena Sörenson nämnde hur kvinnor utnyttjas sexuellt och torteras. Det bekräftar den viktiga roll som kvinnor spelar i fråga om konfliktförebyggande, konfliktlösning och fredsuppbyggande. Det betonar också betydelsen av deras lika deltagande och fulla medverkan i strävan att bevara och främja fred och säkerhet.

Herr talman! Vi socialdemokrater välkomnar att en internationell koalition har bildats, på begäran av den irakiska regeringen, för att bistå Irak med militär rådgivning och utbildning av irakiska försvarsstyrkor.

Jag vill också lyfta fram våra soldater och anhöriga, vilket även har gjorts tidigare. Det är viktigt att de kvinnor och män som vi sänder ut känner att de har riksdagens stöd. Det är moraliskt viktigt och framför allt mänskligt viktigt, både för dem som är beredda att offra sina liv och för deras anhöriga, som väntar här hemma på ett återförenande efter avslutad insats.

Jag har haft förmånen att träffa soldater som har gjort insatser på många olika ställen i världen. Jag träffade många senast på veterandagen den 29 maj. De är otroligt stolta över att kunna bidra till dessa olika insatser, över att de har möjlighet att göra det och över att få göra skillnad för andra. Dessa kvinnor och män, som har valt och väljer att utföra dessa insatser för Sverige och för de människor som är särskilt utsatta på olika ställen i världen, är hjältar för mig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Det finns alltid en risk för att den svenska personalen behöver agera på ett sätt som går utöver självförsvar av den egna personen. Utskottet välkomnar att styrkebidraget i denna insats kommer att organiseras och utrustas för att kunna hantera sådana situationer.

Jag yrkar bifall till regeringens proposition om svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.

Det senaste året har vi bevittnat hur några av världens värsta terrorister har tagit över stora städer, tagit kontroll över stora landområden och därtill konfiskerat mycket stora arsenaler av tunga vapen. De vapnen har man vänt mot civilbefolkning, mot försvarslösa minoriteter, i Irak: yazidier, assyrier, syrianer, kaldéer, kurder, sunnimuslimer, shiamuslimer, turkmener - praktiskt taget alla som kommer i Isils väg. Man har attackerat civila. Man tar flickor och använder dem som sexslavar, i huvudsak yazidiska flickor från Shingal. Man begår folkmord.

Jag åkte på en av mina många resor ned till Kurdistanregionen i norra Irak för drygt en månad sedan. Då besökte jag flyktingläger i Dohuk och Erbil och även peshmergastyrkor vid fronten, den del av fronten som är Makhmour och Gwer och som ligger mellan Mosul och Erbil. Det är tydligt att de områdena kommer att få svårt att stå emot Islamiska staten om de väljer att kraftfullt belasta de här fronterna. Det gör de inte för tillfället. Nu är de mer i Ramadi och andra delar av Syrien. Men om de väljer att belasta de här fronterna blir det svårt att stå emot.

Världens värsta terrorister attackerar med tunga vapen medan de kurdiska styrkorna försvarar sig med i huvudsak lätta vapen. Och bakom frontlinjerna finns 7, 8 kanske 9 miljoner civila. I dag ligger fyra miljonstäder, Erbil, Sulaymaniyah, Dohuk, Kirkuk, och på den syriska sidan även Qamishli bakom frontlinjerna. Det är absolut nödvändigt att de fronterna skyddas och upprätthålls för att civilbefolkningen ska kunna skyddas från att utsättas för ett fullständigt lemlästande av monstren i Isil.

Därför är det välkommet att Sverige nu ska delta i den internationella insatsen. Jag välkomnar verkligen detta och har argumenterat länge för det. Det är mycket viktigt att vi fattar det här beslutet i dag.

Vi ska dock vara medvetna om att Sveriges bidrag är ytterst marginellt. Det är 35 personer och kan skalas upp till ett hundratal, och det handlar om utbildning och träning. Sverige bör, enligt min uppfattning, kunna ställa upp även med ammunition, transporter och krigsmateriel och en bredare palett av insatser för träning och annat.

Vårt deltagande i den internationella koalitionen innebär också att Sverige definierar detta som en viktig del i vår utrikespolitik. Om det är en viktig del i vår utrikespolitik bör det också kunna ligga i linje med den svenska lagstiftningen om krigsmaterielexport.

Svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i norra Irak

Jag har avslutningsvis, herr talman, också skrivit en egen följdmotion som finns i detta betänkande. Den fokuserar på vikten av att vara tydlig med att svenska soldater inte ska utbilda shiitiska miliser, dessa Iranunderstödda miliser som har begått mycket omfattande krigsbrott och övergrepp, inte minst mot sunnimuslimer. Jag tydliggör också i min motion hur viktigt det är att Sverige också ger ett stöd för Irak som en federal stat och Iraks federala struktur för att alla befolkningsgrupper i landet därigenom ska kunna vara skyddade och uppleva att landet är en inkluderande statsbildning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 från Sverigedemokraterna.

I denna debatt behandlar utrikesutskottet regeringens skrivelse om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under andra halvåret 2013 och helåret 2014 samt redogörelsen till riksdagen från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling. I det här betänkandet behandlar utskottet vidare en motion från Sverigedemokraterna som väckts med anledning av skrivelsen från regeringen.

Europarådet utgör ett viktigt organ för att övervaka och verka för demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Europarådet med sina 47 medlemsstater är ett exempel på att det är möjligt för länder att samverka inom dessa områden i ett mellanstatligt samarbete.

Sedan januari 2015 har jag som ordinarie och min kollega Johan Nissinen som ersättare för första gången från vårt parti fått ta plats i Europarådets parlamentariska församling, och vi får även delta i utskott. Vi är väldigt glada över detta. Det har varit en spännande tid, och vi ser fram emot att fortsätta att verka inom Europarådet.

Herr talman! Sverigedemokraterna välkomnar att Europarådet antagit resolution 2016 om hotet mot mänskligheten som orsakas av terroristgruppen IS och att den också tar upp det hänsynslösa och fruktansvärda våld som begås mot kristna och andra människor och minoriteter i området. Detta var en viktig resolution, och vi har tidigare i Sveriges riksdag motionerat om vikten av att Europarådet tar upp situationen för de kristna och andra utsatta minoriteter.

Under den första sessionen 2015 antogs även resolution 2031, Tillsammans för ett demokratiskt svar, med anledning av terroristattackerna i Paris, där man tar upp viktiga saker, bland annat att motverka radikal islamisering och att förebygga ytterligare terroristattacker i Europa.

I resolution 2016 uttrycks också en oro över att omkring 3 000 unga européer kämpar för IS i Irak och Syrien. Europarådets medlemsstater uppmanas att öka ansträngningarna för att identifiera dessa personer samt identifiera och avveckla rekryteringskanalerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Just med tanke på det stora antalet utländska stridande från Europa behöver mer göras på detta område, något som generalsekreteraren Torbjörn Jagland också tog upp i sitt tal under januarisessionen. Vi har också väckt en motion i riksdagen med anledning av detta, där vi tar upp vikten av att Sverige inom ministerkommittén verkar för samarbete för att stoppa terrorresor. Detta är viktigt ur två perspektiv - både för att förhindra att människor från Europa ska delta i något som inte kan betraktas som något annat än ett folkmord i Syrien och Irak och för att det är viktigt att värna säkerheten i Europa.

Därför välkomnar vi det protokoll som nyligen antagits i Europarådets ministerkommitté som en uppföljning av Europarådets tidigare antagna konvention om förebyggande av terrorism. I detta protokoll finns en uppräkning av aktiviteter som Europarådet vill att de stater som har skrivit under protokollet ska komma att betrakta som kriminella via nationell lagstiftning i de fall en kriminalisering inte redan har gjorts. Dessa aktiviteter är att delta i en förening eller grupp i syfte att begå terroristiska handlingar, att motta träning i terrorism, att resa utomlands i terroristiska syften, att finansiera utlandsresor företagna i terroristiska syften och att organisera eller på annat sätt underlätta utlandsresor företagna i terroristiska syften.

Herr talman! Vi i Sverigedemokraterna vill uppmana regeringen att snarast ratificera detta protokoll! Vi har fått nog av uttalanden och strategier som snarare går ut på att det lönar sig att delta i terrorhandlingar utomlands än att det ger konsekvenser.

Regeringen har länge talat om en utredning och att det ska inkomma förslag på hur terrorresor ska kriminaliseras. Nu är det på tiden att det verkställs och att man också ratificerar det här protokollet så att samtliga dessa handlingar som räknas upp ska kriminaliseras. Det är inte trovärdigt för Sverige, som ska stå upp för mänskliga rättigheter, att belöna dem som begår allvarliga brott mot folkrätten och mänskliga rättigheter.

Europa måste som sagt ta sitt ansvar, både vad gäller att stoppa att terrorister bidrar till folkmord och att värna säkerheten i Europa. Många som reser för att delta i IS illdåd reser genom Turkiet. Därför menar vi att de har ett särskilt ansvar att kontrollera sina gränser och stoppa terrorister. Jag hoppas verkligen att även Turkiet ratificerar detta protokoll.

Signatärstaterna ålägger sig också ett ansvar att utbyta information sinsemellan angående terrorismresande personer. Där hoppas jag att alla medlemsstater i Europa tar sitt ansvar.

Herr talman! Under sessionen i januari antog Europarådets parlamentariska församling också en resolution för att hantera intolerans och diskriminering i Europa med särskilt fokus på kristna.

Resolutionen tar upp vikten av religionsfrihet för ett fungerande demokratiskt samhälle. Den tar också upp att diskriminering inte kan accepteras, oavsett om det rör sig om någon som tillhör en religion som är i minoritet eller majoritet. Ett problem som har funnits och som beskrivs i den här resolutionen är att trots att även kristna har blivit utsatta för våld, hot, diskriminering och skadegörelse på gudstjänstlokaler i vissa europeiska länder så har det ofta förbisetts av nationella myndigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Uppenbarligen har inte hatbrott mot kristna tagits på ett så stort allvar som det borde göra, och det är bra att denna resolution lyfter upp problematiken.

Herr talman! Ibland kan det också uppstå dilemman mellan olika rättigheter. Det är ju inte rimligt att någon i religionsfrihetens namn ska få göra vad som helst. Jag tycker att den här resolutionen på ett bra sätt får fram att friheten att utöva sin religion inte får inskränka någon av de mänskliga rättigheter som är skyddade i Europarådet och i Europakonventionen och att begränsningar kan behövas så länge de görs i enlighet med mänskliga rättigheter och ett lands lagar för att få en fungerande demokrati.

Jag tycker att resolutionen är balanserad. Den tar upp vikten av ett grundläggande demokratiskt samhälle och av mänskliga rättigheter. Så länge man vilar på det och har religionsfrihet kan olika grupper och religioner samexistera.

Resolutionen är som sagt balanserad, tar upp viktig problematik och försöker hantera de dilemman som kan uppstå. Jag har därför svårt att förstå varför det endast var jag och Boriana Åberg från Moderaterna som röstade för denna resolution. Jag har väldigt svårt att förstå varför övriga i den svenska delegationen inte skulle vilja rösta för en resolution som vill motverka diskriminering och intolerans. Är det för att resolutionen även är emot diskriminering av kristna? Är det kanske okej att diskriminera kristna lite grann? Jag förstår det inte, och jag skulle väldigt gärna vilja ha svar på det i den här debatten.

Herr talman! Min kollega Johan Nissinen kommer senare i debatten att kommentera andra saker vi har tagit upp i vår följdmotion gällande vikten av att motverka antisemitism och diskriminering utifrån politisk åskådning.

I detta anförande instämde Johan Nissinen och Björn Söder (båda SD).

Herr talman! Vi diskuterar nu utrikesutskottets betänkande 14. I betänkandet hanteras regeringens skrivelse om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under andra halvåret 2013 och helåret 2014 samt redogörelsen från Sveriges delegation i Europarådets parlamentariska församling.

Med detta kan jag konstatera att det Julia Kronlid tog upp inte riktigt berörs av det här betänkandet, men vi kommer säkert tillbaka till det om ett år eller så.

Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Europarådets aktiviteter är fokuserade på främjandet av de mänskliga rättigheterna, rättsstatens principer och det demokratiska samhällsstyret. Det är också den enda sant paneuropeiska politiska organisation vi har. Utifrån att alla medlemsstater har förbundit sig genom sin anslutning till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna borde utvecklingen gå framåt när det gäller demokrati, ett sjyst rättsväsen och mänskliga rättigheter i Europa.

Tyvärr ser det i många stycken inte ut så. För andra gången på kort tid är två av våra medlemsstater i konflikt med varandra. Jag tänker självklart på det som pågår i Ukraina men också på Rysslands tidigare aggressioner mot Georgien. Rysslands olagliga annektering av Krim samt provokationerna och understödjandet av separatister i östra Ukraina från Moskvas sida står även i fortsättningen högst på den politiska agendan inom parlamentarikerförsamlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Inom ett samarbete grundat på fredens, demokratins och de politiska lösningarnas principer är det ryska agerandet oacceptabelt. Jag är mycket glad att detta har kunnat fastslås av den parlamentariska församlingen, tillsammans med starka krav på Ryssland att respektera sin grannes suveränitet och sina åtaganden gentemot organisationen.

Förra veckan kunde vi alla läsa om den försåtliga svarta lista över oönskade européer som det ryska styret har tagit fram. På listan finns bland annat min företrädare på posten som ordförande i riksdagens delegation till Europarådet, den tidigare riksdagsledamoten Marietta de Pourbaix-Lundin. Det är mycket upprörande och djupt, djupt oroande, särskilt utifrån det faktum att Marietta fram till att hon lämnade sitt uppdrag var en av församlingens två ansvariga för granskningsbetänkandena om Ukraina.

Det är inte särskilt svårt att dra slutsatsen att det arbete hon genomförde i sin roll är det som har gjort att hon har hamnat på listan. Ett sådant agerande från det ryska styret är en direkt attack på det granskningsförfarande Ryssland genom sitt medlemskap har förbundit sig till och även på den politiska och rättsliga ordning de har accepterat genom inträdet i organisationen.

Samtidigt som kritiken mot Rysslands agerande har varit hård och tydlig har krav på Ukraina framförts. Det är självklart så att den konflikt som pågår försvårar det reformarbete som behövs för att nå upp till de åtaganden Kiev har gjort genom sin anslutning. Ukraina har mycket att lösa för att nå upp till sina åtaganden, och det märks inte minst på det i många delar ofria rättssystem man har och tendensen att vid nya majoriteter dra tidigare styrande inför rätta.

Organisationens fokus har självklart också legat på andra områden, och jag tänkte nämna några.

Konflikterna i Europas sydöstra grannskap har tydliggjort att Europa som helhet har ett ansvar när människor flyr och även för att agera för att våldsbejakande extremism inte ska få fotfäste i det europeiska samhället. I detta ligger också att vi måste tydliggöra politiskt förtroendevaldas ansvar att genom sin retorik inte spä på splittring i våra samhällen. Ett flertal rekommendationer och resolutioner har antagits på området, ofta med svenska riksdagsledamöter som betänkandeansvariga. I det här sammanhanget vill jag särskilt nämna församlingens förslag att efter attackerna på Utøya göra den 22 juli till Europadagen mot hatbrott.

Bland annat attackerna i Paris, men också de oroande rapporter som kommer in från flera olika europeiska myndigheter, visar på att intoleransen gentemot i princip samtliga minoritetsgrupper ligger på en oroande hög, och ökande, nivå. Här vill jag särskilt omnämna den fina kampanj och rörelse Europarådet driver i form av No Hate Speech Movement. Den kommer att förlängas, och jag hoppas att den kan få större utrymme även här i Sverige. Fokus för kampanjen ligger alltså på att bekämpa hate speech - eller hatprat, som de säger i Norge - och här är det tydligt att även vi har stora problem med regelrätta hot mot personer och deras liv på olika onlineforum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Jag tänker också ta upp utvecklingen av den rättsliga ordning för mänskliga rättigheter som etablerades i Europa efter andra världskriget genom antagandet av Europakonventionen och skapandet av domstolen i Strasbourg, på initiativ av bland annat den tidigare brittiske premiärministern Winston Churchill. Tanken att demokratier skulle bindas samman och även erkänna vissa högre värden i form av mänskliga rättigheter kom att materialiseras i det som är Europarådet och den gemensamma konventionen.

Idén har varit central för fortsatt europeisk integration, och ett viktigt steg togs nyligen i och med antagandet av Lissabonfördraget, i vilket EU-staterna kom överens om att också EU som organisation ska anslutas till konventionen och därmed göra sig bunden till Strasbourgdomstolen. Ett sådant steg är viktigt och skulle minimera risken för att vi bygger upp två ordningar för att upprätthålla allas våra rättigheter på europeisk nivå. Tyvärr har processen kraftigt försenats och försvårats, bland annat genom det som Luxemburgdomstolen har kommit fram till i sin analys av det föreslagna anslutningsavtalet. Här behövs tydliga och handfasta politiska initiativ för att lösa de problem som identifierats.

En annan oroväckande utveckling ser vi i Storbritannien, där den nya, konservativa regeringen har varit tydlig med att man vill göra sig mindre bunden av konventionen. De vill inte att det ska vara den europeiska domstolen i Strasbourg som ska vara den högsta uttolkaren av de rättigheter konventionen ska vara garant för; i stället ska det nationella rättssystemet ha företräde. Om en sådan diskurs får fäste i Europa tror jag att vi riskerar större splittring och även att det skapas prejudikat som för många av kontinentens knappa miljard invånare skulle kunna innebära kraftiga begränsningar i möjligheten att få upprättelse för kränkningar de har utsatts för.

Utvecklingen i Europa går i många stycken åt fel håll, och här måste Sverige stå upp som en tydlig motvikt mot totalitära tendenser, attacker på gemensamma värden och tron att vapenskrammel är det som ska kunna forma en kontinent som ger alla dess medborgare goda förutsättningar att leva ett bra liv.

Jag vill passa på att tacka både den tidigare delegationen, vars verksamhet i stora stycken är det vi granskar i dag, samt den nyvalda delegationen. Vi är nämligen gemensamt otroligt tydliga med att det är genom utsträckta rättigheter till fler, genom att värna demokratin och genom att tro på det politiska samtalet vi kan bygga ett bättre Europa.

Herr talman! Innan jag avslutar vill jag göra kammaren uppmärksam på och gratulera Vara kommun, som tillsammans med Dresden förärats Europarådets Europapris. Priset firar i år 60-årsjubileum och är den högsta utmärkelse en kommun kan föräras för sitt arbete på europeisk nivå. Syftet är att uppmärksamma och belöna dem som strategiskt jobbar med att skapa kontakter och samarbete med andra i sitt dagliga arbete. I motiveringen till att Vara får priset kan man läsa att det beror på de många och varierade vänortssamarbeten de har samt det faktum att skolorna i kommunen samarbetar med skolor i elva andra länder.

(Applåder)

Herr talman! Det är korrekt, det som Jonas Gunnarsson säger, att vi behandlar skrivelsen om den förra delegationen och tidigare verksamhetsår. Jag tycker ändå att det är intressant att även tala om aktuella saker och att vara lite framåtsyftande nu när vi står här i debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Därför skulle jag vilja passa på att fråga igen hur det kom sig att en så stor del av den svenska delegationen i Europarådet inte tydligt kunde rösta för en motion som tar upp viktiga frågor som också Jonas Gunnarsson tog upp i sitt anförande - att stå upp för mänskliga rättigheter och att vara emot intolerans och diskriminering. Jag syftar alltså på den resolution som jag tog upp i debatten där man har särskilt fokus på kristna.

Jag tyckte att Jonas Gunnarsson hade ett bra inlägg i debatten från sitt utskott, där man först försvarade resolutionen. Sedan blev det något slags vändning där. Det vore intressant att få veta lite mer. Människor har hört av sig till mig och frågat hur det kom sig att en så stor del av den svenska delegationen inte röstade för resolutionen.

Herr talman! Jag kan bara svara för mitt eget agerande. Vi har inte några kollektiva beslut om hur vi förhåller oss till röstandet i församlingen. Jag var mycket riktigt ansvarig för att tala för min politiska grupp i frågan, och jag sitter också i det utskott som har hanterat resolutionen och rapporten som ledde fram till den.

Jag var ganska tveksam när arbetet inleddes, men vi lyckades hitta vägar fram där vi bland annat skulle undersöka hur konceptet om reasonable accommodation kunde tillämpas när det gäller religion, religiösa rättigheter och religionsfrihet. Jag var till att börja med ganska skeptisk, måste jag säga. Vi hittade en väg framåt i utskottet som gjorde att jag tyckte mig kunna acceptera det som skrevs.

Under den debatt som fördes i parlamentarikerförsamlingen blev det dock tydligt att det var många element på den politiska arenan som tog detta till intäkt för att få diskriminera andra grupper i samhället. Det gjorde att jag drog öronen åt mig och inte kunde stötta resolutionen. Jag valde då att avstå.

Herr talman! Jag har lite svårt att förstå varför man från början var skeptisk till en så viktig resolution. Jag vet inte vilka andra rättigheter Jonas syftar på, men det är väl lite grann av detta dilemma som kan uppstå - att man inte ska få kränka någon annan människa i religionens namn. Jag tycker ändå att resolutionen hanterar detta på ett bra sätt. Det ska inte få gå ut över några mänskliga rättigheter, och man ska vila på demokratins grund. Resolutionen i sig tycker jag tar upp det på ett så bra sätt att vi borde kunna stödja den även om någon skulle ha sagt något olämpligt i själva debatten. Jag ser ingen större anledning till oro över att man skulle använda resolutionen felaktigt.

Jag skulle gärna vilja fråga om Jonas Gunnarsson ändå kan stå bakom intentionen i resolutionen att inga grupper ska diskrimineras - inte heller kristna, även om de skulle utgöra majoritet i ett samhälle. Det är just den problematik som resolutionen tar upp.

Jag skulle också vilja ta upp en annan fråga. Vi har motionerat i betänkandet om vikten av att länder samarbetar för att motverka terrorresor. Efter det att vi väckte motionen har det nu antagits ett protokoll i ministerkommittén som i mångt och mycket bemöter det som vi önskar i motionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Sveriges regering har representanter i ministerkommittén, och nu kommer vi att få en förfrågan om att ratificera protokollet för att kriminalisera terrorresor. Då undrar jag om Jonas, som hör till ett regeringsparti, kommer att verka för att så sker och om vi kan vara eniga om att det är viktigt att detta ratificeras och verkställs för att motverka terrorresor.

Herr talman! Till att börja med består parlamentarikerförsamlingen av lagstiftare. Det är klart att jag måste ta det som sägs i denna församling på allvar. När man ger uttryck för att man ser att resolutionen skulle okeja att diskriminera andra på grund av sexuell läggning, bland annat, har jag svårt att se att jag skulle kunna rösta för den. Det var vad som gavs uttryck för. Jag vet att Julia Kronlid deltog i debatten och lyssnade på den, och hon borde säkert minnas det som sas.

När det gäller protokollet vill jag påminna Julia Kronlid om det betänkande vi hanterade i parlamentarikerförsamlingen. Om jag minns rätt var vi i ganska stor utsträckning överens om det. Församlingen sa: Jo, det här går väl an. Men i många stycken hävdade församlingen att detta redan var tillgodosett i den konvention som finns. Det finns alltså redan juridiska verktyg på europeisk nivå att ta till i detta arbete.

Vi ska ta detta resande på allvar och se till att vi skapar förutsättningar att det inte händer. Det gör vi nog bäst genom att skapa samhällen som inte är splittrade och som håller ihop och där människor ser att tron på människors lika värde är något att värna.

Herr talman! Vi har i dag att debattera verksamheten vid Europarådet under 2014 och i viss mån 2013. Det här känns extra spännande för mig, då jag valdes till vice ordförande för den svenska delegationen först i januari 2015. Det medför att jag kanske inte alltid har den detaljkunskap som andra debattörer har om vilka diskussioner som fördes under föregående år. Å andra sidan kan jag konstatera att de frågor som Europarådet hanterar och de händelser som aktualiserar vårt agerande inte följer kalenderårets, eller för den delen riksmötets, datumgränser.

Jag kan dessutom, utan att tala i egen sak, konstatera att bilden av Sverige och den svenska delegationens verksamhet är god - mycket god. Sverige är en av grundarnationerna i Europarådet och har visat stor aktivitet och stort engagemang i frågor som rör mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och det demokratiska styrelseskicket. Det var tydligt för mig när jag kom ny till Europarådet att förväntan på Sverige och den svenska delegationen är stor. Det vilar därför ett stort ansvar på oss som nu representerar Sverige att upprätthålla vårt engagemang och vår aktivitet.

Herr talman! Verksamheten såväl föregående år som innevarande år har till stor del präglats av situationen i Ukraina. Europarådet har nogsamt följt utvecklingen, och ett antal brådskande debatter har arrangerats. Som rapportör för Ukraina har bland andra delegationens tidigare ordförande, Marietta de Pourbaix-Lundin, verkat. Jag delar den upprördhet som Jonas Gunnarsson tidigare uttryckte här när det gäller Rysslands agerande både mot Marietta de Pourbaix-Lundin och mot andra svenskar som nu nekas inträde i Ryssland. Jag förväntar mig att den svenska regeringen agerar kraftfullt mot detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Det är i sammanhanget viktigt att påpeka att granskningen inte bara har gällt den ryska aggressionen utan även den oroande utvecklingen inom Ukraina. Under förra vintern uppmanades såväl den ukrainska regeringen som oppositionen att samarbeta för en fredlig politisk lösning där folkets röst hörsammades. Stark kritik riktades mot de anti-protestlagar som hade införts. Vidare framhölls vikten av att såväl polis som demonstranter avhåller sig från våld och att de våldshandlingar som begåtts måste följas upp och förövarna ställas inför rätta.

Det diskuterades huruvida rösträtten för den ukrainska delegationen skulle dras in. Så långt behövde det dock inte gå. Det vi sedermera kunde se var flera viktiga steg som togs från den ukrainska administrationen. Fortfarande är dock situationen problematisk i Ukraina. Vikten av att fortsätta att stå upp för rättsstatens principer kan inte nog betonas. Samtidigt ser vi att framsteg görs, och det ska givetvis uppmuntras.

Vad som dock har överskuggat all annan debatt är den ryska aggressionen. Under aprilsessionen förra året deklarerade Europarådet kraftfullt att den illegala annekteringen av Krim omöjligen kan erkännas och att den tydligt strider mot Europarådets stadgar och mot de åtaganden som Ryssland gjorde när landet anslöt sig 1996.

Som en följd av detta beslutade församlingen att temporärt frånta den ryska delegationen dess rösträtt liksom rätten att vara representerat i presidiet, presidentkommittén och det ständiga utskottet och rätten att delta i valövervakningar. Man beslutade att detta skulle gälla till januarisessionen 2015, då beslutet skulle omprövas.

Man kan i dag konstatera att den diskussion som fördes i januari i år dock inte kom att handla om huruvida sanktionerna skulle fortsätta, utan snarare om hur länge sanktionerna skulle fortsätta.

Församlingen beslöt att förlänga sanktionerna med öppning för omprövning vid sessionen i april. Den omprövningen visade sig dock obsolet, dels för att vi de facto inte sett någon positiv utveckling, dels för att Ryssland själv har valt att suspendera sig från deltagande i den parlamentariska församlingen för resten av 2015.

Det finns dessutom i församlingen en stor oro för att vi nu ser en normalisering vad gäller den ryska närvaron på Krim och i östra Ukraina på samma sätt som vi har sett när det gäller Georgien och situationen i Abchazien och Sydossetien.

Med detta sagt, fru talman, finns det samtidigt ett starkt intresse av att trots allt se ett fortsatt ryskt deltagande i Europarådets arbete. Det är fortfarande den politiska dialogen som bör och ska vara det främsta instrumentet för att uppnå framsteg i regionen och för att kunna ställa Ryssland till svars för sina handlingar.

Till detta ska läggas att vi vill se en möjlighet för den ryska befolkningen att även fortsättningsvis kunna ha tillgång till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Det står också tämligen klart att även om Ryssland väljer att inte delta i den parlamentariska församlingens verksamhet fortsätter man att vara en aktiv part vad gäller ministerkommittén och domstolen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Oavsett vilket får vi nog konstatera att frågan om den ryska aggressionen i Ukraina kommer att prägla verksamheten under lång tid framöver.

Fru talman! Det finns ett par andra områden som jag också vill nämna. Ett rör de hot mot mänskligheten som utgörs av terrorgruppen IS. Situationen för religiösa och etniska grupper i Mellanöstern går inte att kalla för något annat än desperat. Tiden då vi kunde tala om förföljelse är sedan länge förbi. IS lämnar död och förstörelse i sina spår.

Den parlamentariska församlingen antog under förra året en resolution där man fastslår att ett stopp på de pågående massakrerna givetvis är av högsta prioritet.

Man uttrycker också en stor oro för de tusentals unga européer som kämpar och faller för IS i Irak och Syrien. Det finns tydliga rekommendationer till medlemsstaterna att identifiera dessa personer och att kväva rekryteringskanalerna. På samma sätt måste finansieringskällorna strypas och sanktioner vidtas.

Redan förra året konstaterade man att de humanitära insatserna är otillräckliga och att hjälpen till existerande flyktingläger i grannländerna behöver utökas. I år har detta följts upp ytterligare.

Vi talar om en humanitär kris utan motstycke, och församlingen har därför upprepat sin vädjan till staterna att visa solidaritet och att öka sina insatser, både vad gäller hjälp på plats men också när det gäller mottagande av människor på flykt.

Det ska betonas att Sverige har uppmärksammats positivt för sina insatser när det gäller detta.

Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig en stund vid en fråga som, något förvånande, inte omnämns i regeringens skrivelse.

Den 9 juli 2014 antog Europarådets ministerkommitté en konvention mot handel med mänskliga organ. Det är den första internationella konventionen i sitt slag. Konventionen uppmanar anslutna stater att lagstifta mot organtransplantationer där givaren inte frivilligt har gett sitt samtycke eller när donatorn eller tredje part får ekonomisk vinning av transplantationen.

Konventionen öppnar nya möjligheter för internationellt samarbete och bidrar förhoppningsvis till att vi får ett harmoniserat regelverk.

Konventionen öppnades för undertecknande den 25 mars 2015. Till dags dato har den undertecknats av Albanien, Österrike, Belgien, Tjeckien, Grekland, Italien, Luxemburg, Norge, Moldavien, Polen, Portugal, Spanien, Turkiet och Storbritannien, dock inte av Sverige.

Jag tog nyligen upp detta i en interpellationsdebatt med statsrådet Gabriel Wikström. Även om vi var eniga om frågans vikt och betydelse menade statsrådet i sitt svar att det finns delar av konventionen som i dag inte omfattas av svensk straffrätt och att han därför inte kunde svara på när eller ens om Sverige kommer att underteckna konventionen.

Jag tycker att det är bekymmersamt, särskilt när man betänker att Sverige var ett av de länder som drev på och förhandlade fram konventionen i fråga. Som alla andra internationella konventioner vilar legitimiteten på att så många länder som möjligt undertecknar dem. För detta har Sverige ett ansvar. Jag förväntar mig att den nya regeringen följer upp arbetet och skyndsamt vidtar de åtgärder som krävs för att konventionen ska kunna undertecknas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Fru talman! Slutligen vill jag beröra en fråga där vi i Sverige har tagit många steg framåt de senaste åren, men där det fortfarande finns mycket kvar att göra både här hemma och särskilt i andra länder.

Homofobin och intoleransen mot homo, bi- och transsexuella är fortfarande vida utbredd. Man lider i stor utsträckning av diskriminering, våld och utanförskap på grund av vem man är. I Europarådets stadgar fastslås tydligt att diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck inte är acceptabelt. Ändå är det vardagen för många som lever i någon av våra 47 medlemsstater.

Sverige har under lång tid varit pådrivande i Europarådet för att det ska finnas ett starkt skydd mot diskriminering av hbt-personer. I mars 2010 enades man för första gången om en resolution som uttryckligen bekräftade hbt-personers rättigheter. I januari 2014 beslutade ministerkommittén att arbetet med att implementera resolutionen ska fortsätta. Sverige kommer att ta en aktiv del i detta.

Jag vill i sammanhanget gratulera den svenska delegationens ordförande till att ha blivit utnämnd till Europarådets rapportör för hbt-frågor.

Det kändes glädjande att jag själv i april 2015 fick delta i debatten och beslutet om den första resolutionen som direkt rör transpersoners rättigheter. Det var med viss stolthet jag kunde berätta om de framsteg som har gjorts i Sverige, men med stor ödmjukhet var jag också tvungen att konstatera att även vi har lång väg kvar.

Fru talman! Rent allmänt tror jag att det är viktigt att vi när vi som svensk delegation agerar i sammanhang som Europarådet står upp för vissa grundläggande och viktiga principer oavsett vad eller vem frågan gäller.

Dessa är att mänskliga rättigheter, jämlika rättigheter, alla människors rätt att inte bli diskriminerade eller förtryckta och alla människors lika tillgång till samhällsservice och funktioner måste gälla var och en av oss oavsett kön, läggning eller könsuttryck och oavsett var vi kommer ifrån, vad vi tror på eller vem vi älskar.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Europarådet med sina 47 medlemsländer påminner oss om att Europa är avsevärt större än EU. I tider av stigande internationell spänning är det extra värdefullt med en paneuropeisk arena för dialog och informationsutbyte.

Sverige är ett av de tio ursprungliga medlemsländerna, och ända sedan Europarådets grundande 1949 har vi såväl i ministerkommittén som i den parlamentariska församlingen spelat en aktiv roll.

Det är glädjande med det fortsatt stora engagemang som finns i denna kammare, tvärs över partigränserna, för en organisation med fokus på mänskliga rättigheter, rättsstatlighet och demokrati.

Fru talman! Europarådet beskrivs ibland som en papperstiger. I så fall handlar det om en papperstiger med riktiga klor, för gång efter annan ser vi hur till exempel utslag i Europadomstolen får även länder med bristfällig demokrati att ändra lagar och rättspraxis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Dödsstraffets avskaffande utgör en förutsättning för medlemskap, och i dag har samtliga länder i vår världsdel avskaffat detta - med undantag för Vitryssland, som följdriktigt inte heller tillhör Europarådet.

En stor framgång var givetvis att Ryssland, Europas i särklass största land, avvecklade dödsstraffet 1996 för att kunna upptas som medlem - en stat som tidigare under 1900-talet avrättat fler medborgare än något annat europeiskt land.

Fru talman! Det är också glädjande att Europarådet sakta men säkert fått alltmer av institutionella muskler.

År 1989 inrättas rådets tortyrkommitté, som enligt ett rullande schema besöker samtliga medlemsstater och inspekterar häkten, fängelser och slutna psykiatriska anstalter med mera utan att förvarna om sina besök.

År 1998 förstärktes Europadomstolen och arbetar nu på heltid året runt. Förhoppningsvis kommer domstolen i framtiden även att ägna sig åt nya brottskategorier såsom ekocid, det vill säga allvarlig skövling av den natur vi alla ytterst är helt beroende av.

Att befrämja rättsstatlighet och demokrati i de östligaste medlemsländerna utgör en lika angelägen som svår uppgift för Europarådet. Ryssland blir alltmer av ett skymningsland när det gäller fria medier, oberoende domstolar, mötesfrihet och möjlighet att legalt utöva opposition.

Rysslands olagliga annektering av Krim och militära aggression i östra Ukraina kom att sätta sin prägel på Europarådets arbete under 2014, och den ryska delegationen har fått sin rösträtt suspenderad i rådets parlamentariska församling.

Men också i oligarkernas Ukraina ter sig vägen mot autentisk demokrati utomordentligt lång. Det bådar inte gott för framtiden att Kievregeringen ter sig oförmögen eller ovillig att göra upp med landets våldsamma högermiliser. Nyligen skrev president Porosjenko under en lag som gör det straffbart att kritisera 1930-talets högerextrema nationaliströrelse UPA.

Fru talman! EU:s pågående anslutning till Europakonventionen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är ett steg i rätt riktning. EU och dess institutioner, där hemmablinda byråkrater alltför ofta bagatelliserar demokratiska underskott, kommer förhoppningsvis snart att nagelfaras utifrån av Europadomstolen. På så sätt stärks individernas ställning i den framväxande överstaten.

Fru talman! Europarådet, och då inte minst dess parlamentariska församling, bedriver ett utomordentligt angeläget arbete mot antisemitism och andra former av rasism och intolerans.

Rådet ger också hög prioritet åt kampen mot internationell terrorism och försöker identifiera dess rekryteringskanaler och finansieringskällor. Samtidigt betonas vikten av att kampen mot våldsbejakande extremism måste föras med respekt för de mänskliga rättigheterna och att kampen aldrig kan vinnas om inte orsakerna till radikalisering och religiös fanatism angrips.

Fru talman! Europarådets kommunalkongress är ett allt viktigare organ för Europas 200 000 kommuner och regioner där ett angeläget erfarenhetsutbyte äger rum kring frågor om medborgarinflytande, hållbar stadsutveckling, migration med mera. Kommunalkongressen värnar det lokala självstyret och har kommit att få en alltmer betydelsefull rådgivande funktion gentemot ministerkommittén och den parlamentariska församlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Vad stort sker, sker tyst, hävdade en gång skalden Erik Gustaf Geijer, och jag skulle vilja påstå att detta i sällsynt hög grad gäller vår tids framväxande kommunala utrikespolitik, där understatligt internationellt samarbete på ett hälsosamt sätt undergräver korrupta makteliters allmakt och vitaliserar demokratin i vår tid.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag är oerhört glad över att Vänsterpartiet återigen har fått en plats i Europarådets svenska delegation. Europarådet är ett viktigt mellanstatligt organ för att värna de mänskliga rättigheterna, rättsstatens principer och ett demokratiskt styrelseskick. Europa står inför stora utmaningar med ökade motsättningar och ökad spänning. I det läget spelar Europarådet en större roll som en plattform för utbyte, dialog och samarbete.

En fråga som flera har varit inne på är att debatten i Europarådet har dominerats av den allvarliga situationen i Ukraina och Ryssland genom Rysslands aggressioner och brott mot folkrätten. Situationen i Ukraina är mycket allvarlig med stora flyktingströmmar och enorma hjälpbehov. I debatten i Europarådet har det understrukits att endast en hållbar politisk lösning, baserad på respekt för Ukrainas självständighet, suveränitet och territoriella integritet, kan leda till en förbättring av den humanitära situationen samt att den ryska aggressionen måste upphöra. I det här sammanhanget är det också viktigt att påpeka att Europarådet även har ställt krav på Ukraina och krävt genomgripande reformer av både konstitution och ekonomi.

Situationen ledde till att Ryssland fråntogs sin rösträtt i Europarådet i april 2014. Frågan kom återigen upp under januarisessionen, och då beslutade Europarådet att förlänga sanktionerna. Vänsterpartiet röstade då för fortsatta sanktioner mot Ryssland mot bakgrund av att utvecklingen inte har förbättrats nämnvärt i Ukraina och att den ryska aggressionen fortsätter. Jag är också glad över att den svenska delegationen är helt överens i den här viktiga frågan.

Europarådet är en viktig aktör när det gäller mänskliga rättigheter, och där är Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och Europadomstolen centrala verktyg. Man måste noga understryka att arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter långt ifrån är över på vår kontinent. Situationen i Ukraina och Ryssland visar på detta. Men tyvärr är det inte de enda exemplen på grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna som pågår.

Vi ser hur mänskliga rättigheter även kränks i länder som Turkiet, Ungern, Rumänien, Azerbajdzjan och Vitryssland. I juni är det val i Turkiet, och då är det viktigt att både Europarådet och Sveriges riksdag deltar aktivt med valobservatörer. Vi har tyvärr sett en negativ utveckling i Turkiet när det gäller de demokratiska fri- och rättigheterna. Det syns tydligt bland annat när man ser det stora antalet fängslade journalister. Det är uppenbart att Turkiet behöver genomgå stora förändringar med respekt för de olika minoriteterna som finns i landet och inte minst kurder.

Över hela vår kontinent ser vi hur krafter som drivs av närmast hat hot muslimer, judar och romer mobiliserar och blir alltmer aggressiva. Runt om på vår kontinent ser vi hur krafter som ifrågasätter kvinnors rätt till sin egen kropp mobiliserar. Vi ser i flera länder i dag bakslag för hbtq-personers rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Det är en grundläggande mänsklig rättighet att få uttrycka sin sexualitet, sin könsidentitet och sina könsuttryck. Det är därför glädjande att Europarådet antog en resolution om transpersoners rättigheter i Europa där man konstaterar att transpersoner fortfarande står inför omfattande diskriminering på en rad områden. Dock kunde man konstatera att vissa framsteg har gjorts i lagstiftning under de senaste åren.

När det gäller kvinnors rättigheter kan vi tyvärr se bakslag genom den skrivning om samvetsfrihet som återigen antogs i samband med en resolution om hantering av intolerans och diskriminering i Europa med särskilt fokus på kristna. Samvetsfrihet för vårdpersonal och barnmorskor att exempelvis vägra att utföra abort är ett allvarligt avsteg från kvinnors rätt till sin egen kropp och rätten till en fri och säker abort. Det är beklagligt att det i denna kammare finns representanter som ställer sig bakom samvetsfrihet och därmed ifrågasätter kvinnors rätt till sin egen kropp.

Det är viktigt att Sverige fortsätter gå i spetsen mot rasism och för kvinnors och hbtq-personers rättigheter i Europa. Jag vill understryka vikten av Europarådets kampanj No Hate.

En av de viktigaste grundläggande rättigheterna är människors rätt att söka asyl. Det är en rättighet som det är viktigt att påminna om nu när världen står inför en av de största flyktingströmmarna någonsin sedan andra världskriget. I detta sammanhang har man diskuterat situationen i Syrien i en resolution, och församlingen konstaterade att alla europeiska länder måste ta sitt ansvar för flyktingsituationen.

I en annan resolution togs tragedin på Medelhavet upp. Resolutionen konstaterar att väpnade konflikter och instabilitet, förföljelse på etniska och religiösa grunder och extrem fattigdom i Afrika och Mellanöstern kommer att fortsätta att generera ett stort antal flyktingar och asylsökande. Här framhölls vikten av fler legala vägar för att söka asyl. Sverige måste fortsätta att stärka sitt arbete för en human och generös flyktingpolitik och aktivt motverka de krafter som vill stänga dörren mot omvärlden.

Jag vill också nämna en viktig resolution om jämställdhet och den ekonomiska krisen i Europa som vänstergruppen i Europarådet stod bakom. Resolutionen belyser konsekvenserna av den ekonomiska krisen med hög arbetslöshet, ökad fattigdom, växande inkomstklyftor, stigande diskriminering och intolerans. Man konstaterar att de åtstramningsåtgärder som varit det huvudsakliga svaret på krisen haft en negativ inverkan när det gäller mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Slutligen skulle jag vilja ta upp en resolution om massavlyssning som antogs på Europarådets senaste session i april. Massavlyssning strider mot fundamentala delar i både FN:s resolution om de mänskliga rättigheterna och den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter, som individens rätt till privatliv och rätten att uttrycka sig fritt.

Regler för avlyssning måste vara tydliga och fattade i demokratisk ordning samt kunna kontrolleras. Skiljelinjen måste gå mellan att avlyssna kriminella som vid till exempel terroristbrott och trafficking och att avlyssna alla. Att avlyssna kommunikation av miljontals människor över hela världen är inte bara ett hot mot grundläggande rättigheter utan också ineffektivt när det gäller brottsbekämpning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Jag är därför glad att Europarådet tar upp denna fråga och tydligt markerar att massavlyssning äventyrar de mänskliga rättigheterna och att avlyssning bara får ske på ett sådant sätt så att det säkerställer skyddet för de mänskliga rättigheterna och är under parlamentarisk kontroll. Resolutionen tog också upp vikten av att öka skyddet för visselblåsare.

Det finns i detta sammanhang all anledning för Sverige att se över sitt agerande när det gäller avlyssning. Det hög tid att gå till botten med Sveriges och FRA:s roll i NSA:s övervaknings- och avlyssningsverksamhet genom att tillsätta en parlamentarisk granskningskommission, något som Vänsterpartiet tidigare föreslagit. Det är hög tid för en ny debatt om hoten mot vår integritet och i förlängningen våra mänskliga rättigheter.

Europarådet antar ett stort antal resolutioner om viktiga frågor som tyvärr inte alltid blir kända av omvärlden och inte heller alltid blir implementerade. En gemensam viktig uppgift för oss måste vara att göra Europarådets arbete mer känt i vårt eget närområde och att vi på ett bättre sätt följer upp de resolutioner som antagits. Gör vi inte det förlorar Europarådet mycket av sin betydelse.

Fru talman! Nu debatterar vi alltså Europarådet och dess verksamhet under andra halvåret 2013 och helåret 2014.

Europarådet är en organisation som bildades efter andra världskriget, 1949, och har alltså funnits i 66 år. Sverige var ett av de första tio länderna som var med i Europarådet. Första inledningstalet hölls av Winston Churchill. En av de första uppgifterna var att säkra rättigheterna i FN:s deklaration för mänskliga rättigheter.

Europarådet består av 636 ledamöter, 318 ordinarie och lika många ersättare. Jag hade förmånen att under fyra år få vara en av de 318 ersättarna och var då också en av tolv representanter i den svenska delegationen.

Enligt Kristdemokraternas uppfattning är Europarådet en viktig organisation. Det är en paneuropeisk organisation som är normgivande i centrala frågor som handlar om främjande av mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och det demokratiska samhällsstyret. Det var viktigt 1949 men också viktigt i dag att se till att detta bevakas.

En viktig sak för parlamentarikerna att övervaka och granska är att medlemsländerna uppfyller sina åtaganden. Min sista uppgift den här gången var som valövervakare i Bosnien, i Sarajevo. Tillsammans med OSSE granskade vi valet. En viktig sak som Europarådet gör tillsammans med OSSE är att bevaka att valen går rätt till. Jag var också med i ett av de nio utskotten som handlar om sociala frågor.

Som flera före mig i talarstolen påpekat har en central fråga för Europarådet varit händelserna i Ukraina, den olagliga ryska annekteringen och den ryska aggressionen som pågår ännu denna dag. Europarådet har tydligt fördömt detta, antagit olika resolutioner och tydligt markerat det oacceptabla agerandet. Ryssland har också förlorat rösträtten i Europarådet.

En viktig röst, som vi ska vara stolta över i riksdagen, har varit Marietta de Pourbaix-Lundin. Hon har under de fyra år som jag hade förmånen att vara i Europarådet varit den svenska gruppens ordförande och har lett arbetet. Hon har vid flera tillfällen varit en tydlig röst mot Rysslands oacceptabla ageranden. Hon har också varit rapportör när det gäller utvecklingen i Ukraina. Det är ganska tydligt och enkelt att förstå att det är skälet till att hon har hamnat på den lista över personer som inte får resa in i Ryssland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Nu är inte Marietta här i kammaren, men jag vill ändå säga att hon har varit en tydlig och viktig röst i kampen mot Rysslands ageranden. Det är fullständigt oacceptabelt att hon nu har hamnat på en lista för detta. Det är ytterligare en anledning till att Ryssland förtjänar så stark kritik.

Som också sagts här är det en rad andra frågor som har varit viktiga för Europarådet. Man har antagit en resolution om situationen för religiösa och etniska grupper i Mellanöstern. I resolutionen uttrycks en djup oro över att omkring 3 000 unga européer kämpar för Islamiska staten i Irak och Syrien, och Europarådet måste intensifiera ansträngningarna för att hitta sätt att avveckla dessa rekryteringskanaler. Dessutom måste finansieringskällorna för Islamiska staten, som för övrigt är världshistoriens rikaste terrororganisation, på olika sätt identifieras, neutraliseras och bli föremål för sanktioner.

Avslutningsvis gör Europarådet också ett viktigt arbete vad gäller kampen mot nynazistiska och högerextrema yttringar och också mot antisemitism. Jag var själv med i en debatt där jag tog upp en rapport från EU:s byrå för grundläggande rättigheter som redovisar en stor undersökning bland judar. Det är något som jag tycker förtjänar att påminnas om även i denna kammare. Jag sa det i Strasbourg, och jag tycker att det förtjänar att sägas här, nämligen att det är en skrämmande utveckling att 22 procent i Europa säger att de undviker att besöka judiska platser eller att ha den judiska kippan på huvudet. I Sverige är, enligt samma undersökning, 49 procent rädda för att visa att de är judar.

Vi har med rätta blicken på olika länder i Europa som vi har anledning att kritisera, men vi har också en uppgift i vårt eget land att fortsätta stå emot antisemitism och skydda i det här fallet judar. Den växande antisemitism som vi ser på olika ställen, inklusive vårt eget land, är oacceptabel och något som måste bekämpas.

Allra sist vill jag framföra ett stort tack till riksdagens internationella kansli, som under de år som jag haft förmånen att vara verksam i Strasbourg har gjort ett förtjänstfullt arbete som jag vill framföra ett stort tack för.

Fru talman! Rätten för den enskilda medborgaren att frivilligt välja politisk åskådning och facklig organisation är skyddad av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Artikel 5 i den europeiska stadgan slår fast rätten för arbetstagare och arbetsgivare att bilda och tillhöra en organisation som tillvaratar deras ekonomiska och sociala intressen. Statens uppgift är att skydda medborgarnas möjlighet att utöva denna rätt. I artikel 14 fastslås ett förbud mot diskriminering "såsom på grund av kön, etnicitet, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning".

Trots detta förekommer det i Europa och även i Sverige diskriminering på grund av politisk åskådning. I Vitryssland är läget så allvarligt att politiker sitter fängslade på grund av sin politiska hemvist. I Sverige är läget inte lika allvarligt, men politiker blir uteslutna ur fackförbund, blir hotade och blir av med sina arbeten på grund av politisk hemvist. Jag har själv en politisk kollega som nyligen blev inkallad till sin chef och fick höra: Hade jag vetat att du var sverigedemokrat hade du inte varit välkommen här, för jag gillar inte sådana som du.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Regeringen bör tydligare ta avstånd från denna typ av diskriminering, och Sverige bör lyfta fram frågan i Europarådet i syfte att stärka rätten för den enskilda medborgaren att frivilligt välja politisk åskådning och facklig organisation samt motverka diskriminering på grund av politisk åskådning. Diskriminering på grund av politisk åsikt är lika förkastlig som all annan form av diskriminering.

Fru talman! Antisemitismen ökar i Europa. Det är en mycket obehaglig och oroande utveckling. Efter andra världskriget sa man: Låt oss aldrig glömma Förintelsens offer. Ändå genomsyras politiken av oförstående och flathet mot antisemitism. Europarådet ska försvara medborgarnas mänskliga rättigheter i medlemsstaterna och har ett ansvar att motverka antisemitism genom att sprida bättre kunskap om judarnas historia.

Sverigedemokraterna anser att Sverige inom Europarådet ska vara en stark röst att räkna med i arbetet mot antisemitism.

Fru talman! Jag tänker inte recensera de föregående talarna i olika former och funktioner. Mycket klokt har sagts i dag, och jag är imponerad av den kunskap som de olika partirepresentanterna har och även ger uttryck för. Det är positivt. Detta är ju viktiga frågor i en tid när världen och omvärlden - och inte minst situationen i många länder i Europa - är lite orolig och bitvis till och med mycket orolig.

Jag tänkte tala lite grann om det som sker i ett av medlemsländerna, Makedonien. Den 17 maj var jag och en kollega, Jasenko Omanovic, i Skopje och deltog i den hittills största demokratiska manifestationen för att värna mänskliga fri- och rättigheter i Makedonien.

Makedonien har under ett antal år hamnat i ett läge där det är en ständigt pågående korruption. Det är förtryck och repressalier mot dissidenter och ibland tuffa rättsprövningar. Polisen begår övergrepp mot människor. Minoriteter hamnar i repressalier i olika former, och minoriteter ställs mot varandra. Makedonien är i ett läge där man har en mycket skakig demokratisk institution.

Eftersom Makedonien är ett av medlemsländerna i Europarådet är det extra angeläget framöver att se hur situationen utvecklar sig. Oppositionen har krävt premiärministerns avgång, i förhoppning om att premiärminister Gruevski framöver ska bilda en interimsregering med oppositionen under ett till ett och ett halvt år, med framsyntheten att kunna skapa en ny demokratisk institution och konstitution och också kunna garantera medborgarna fria och rättvisa val.

Läget är dock betydligt tuffare än så. Under den pågående korruptionen i Makedonien har det visat sig att massor av statliga medel har förskingrats och använts till stora skrytbyggen. Det har också dykt upp en avlyssningsskandal, där en visselblåsare från säkerhetstjänsten har tagit fram material om att premiärministern tillsammans med sina närmast förtrogna har genomfört telefonsamtal som går långt över vad en premiärminister har rätt att uttala sig i. Det har också dykt upp information om att säkerhetstjänsten på ett eller annat sätt har gjort sig skyldig till en medborgarrättskämpes död i samband med valet 2011.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Läget i Makedonien är därmed tufft. Det finns hopp. Men det är också mycket ansträngt.

Makedonien är ett av kandidatländerna till EU, vilket gör att det blir en ännu mer prekär situation, där EU naturligtvis måste bidra med kontroll, översyn och uppföljning av vad som händer. Men det gäller också Europarådet.

Fru talman! Min vädjan till den svenska delegationen är nu att verkligen överblicka situationen i Makedonien. Jag ser inte ett framtida Ukraina, men här finns ändå vissa frön till oro.

Jag vill dock peka på en mycket intressant faktor i den manifestation som vi medverkade i. Helt plötsligt, mitt uppe i manifestationen, dök det upp en prideflagga, vilket var helt unikt för Makedonien, fick vi veta av ett flertal NGO:er. Den vajade vackert bland alla dessa flaggor för olika minoriteter och skapade hopp och framtidstro. Den känslan hängde kvar under hela dagen vi var där.

Jag hoppas och tror att det var en signal om att omvärlden nu bör ta sig an Makedoniens sak och säga att den är även vår. Lycka till med Europarådet och tack för en bra debatt!

Fru talman! När vi i dag behandlar utrikesutskottets betänkande 2014/15:UU14, som inbegriper andra halvåret 2013 och helåret 2014 för Europarådet, vill jag ta tillfället i akt att berätta om det arbete jag har varit engagerad i på uppdrag av Europarådet under denna tidsperiod.

Våren 2014 blev jag av Europarådet utsedd till rapportör rörande den kommande konventionen mot manipulation av sport. De frågorna är högaktuella i dessa dagar. I dagligt tal kallar vi det matchfixning, sportfixning eller uppgjorda matcher. Detta är av den internationella idrottsrörelsen definierat som dess största hot.

I dag förs kampen mot matchfixning på allt högre nivå. Stora internationella kriminella syndikat, flera med säten i Ostasien, omsätter i dag åtskilliga miljarder på denna motbjudande och idrottsförstörande verksamhet.

I stort ligger den kriminella verksamheten långt framme på detta område, långt före lagstiftning, internationellt samarbete, politik och rättsväsen. Det är uppgjorda matcher, inte sällan i division 1 eller 2 i något land i Europa, detta för att undgå den upptäckt som blir lättare då det hela sker i första serien i olika idrotter.

Dessa uppgjorda matcher spelas det senare på i till exempel Hongkong, Macao eller andra platser för så kallad betting. Ja, det låter nästan osannolikt, men så hänger det ihop. Det rör sig om stora belopp, och denna ljusskygga verksamhet bara växer och växer.

Jag hade, då jag tackade ja till detta viktiga uppdrag, inte en aning om att jag i detta arbete - för en ny internationell konvention inom idrotten som skulle bekämpa fusk och kriminalitet, stärka det internationella samarbetet och det förebyggande arbetet och medverka till att skärpa lagstiftningen - skulle möta på motstånd från det mest oväntade håll, nämligen från Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Tidigt intog nämligen den tidigare regeringen med dess idrottsminister Adelsohn Liljeroth en helt avvisande inställning till denna framväxande konvention. För mig, med bakgrund i den svenska idrottsrörelsen, bland annat som före detta ordförande i Svenska Judoförbundet, var detta en minst sagt märklig inställning.

Argumenten var många och skiftande: Problemen finns inte här i Sverige, vi klarar detta själva, det skulle påverka idrottsrörelsens integritet och så vidare. Man skulle alltså därför inte direkt vara med och påverka framväxten och arbetet med denna nya konvention.

På det sättet satte sig Sverige på åskådarläktaren. Man gjorde det i ett mycket litet sällskap. Det var nämligen bara tre länder som valde att ställa sig utanför: Sverige, Ukraina, som hade lite annat att tänka på, och Rumänien. Det var de tre länderna som valde att ställa sig utanför arbetet med en ny konvention.

Desto fler var länderna som valde att engagera sig och vara delaktiga i framväxten av denna konvention. 51 länder var med. Alla var inte direkt positiva. Vissa länder är hemvist för en stor del av spelindustrin och hade ekonomiska intressen att försvara. Men de var alla med och påverkade framväxten av konventionen.

Jag tycker att det var ett både olyckligt och ofattbart agerande från Sverige, som annars i idrottssammanhang har varit med i framkant, till exempel i arbetet mot dopning inom WADA. I våra grannländer Finland, Norge och Danmark skakade man på huvudet. Från finskt håll uttalade man "Sverige tror väl att de kan klara av problemet själva", och så skrattade de.

Jag var med på ministerrådet och i andra sammanhang och fick som rapportör argumentera mot de instruktioner som den närvarande svenska ambassadören hade fått på uppdrag av den svenska regeringen.

Men den tidigare svenska regeringens avighet gick längre än så. Man valde också att ställa sig utanför den europeiska organisationen Epas, samarbetet i Europa kring idrottsfrågor inom ramen för Europarådet.

Men resan har ändå ett lyckligt slut. Vi har haft ett val, och den nuvarande idrottsministern har sagt att Sverige nu kommer att skriva under konventionen. Ja, vi kommer att göra det efter att våra grannar har gjort det. De skrev nämligen under direkt den dagen i september i Schweiz då medlemsländerna var närvarande. Massor av länder skrev under direkt. Tyskland, Frankrike, Norge, Finland och så vidare skrev under den nya internationella konventionen mot matchfixning.

Vidare kan jag konstatera att Sverige har valt att gå med i Europarådets organisation kring idrottsfrågor. Det känns som att vi återigen flyttar fram positionerna i de frågorna. Vi ligger i framkant där vi hör hemma för ett försvar för en frisk idrottsrörelse och tar idrottsrörelsens utmaningar på det allvar som krävs.

Som jag nämnde möttes hela den långa resan med förvåning från idrottsrörelsen, inte bara i Sverige utan också i våra grannländer. Jag har flera citat från den tidigare regeringen som visar hur man hela tiden värjde sig mot att ställa sig bakom den här konventionen.

Det gläder mig, men jag är inte nöjd förrän vi har skrivit under. Så jag kommer att vara en blåslampa också på den här regeringen till dess att Sveriges underskrift finns på konventionen, för den behövs och idrottsrörelsen behöver den. Men signalen från den nya regeringen och idrottsministern är positiv. Därför gläder det mig som rapportör i Europarådet i denna fråga att den ur ett svenskt perspektiv kommer att landa där den hör hemma, i kampen för en stark och frisk idrottsrörelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

(Applåder)

Fru talman! Jag beklagar att jag inte fanns i kammaren när mitt namn ropades upp. Jag ledde ett annat möte, men jag följde debatten på min ipad. Den har en fördröjningsmekanism, så för mig stod Valter Mutt i talarstolen. Så var dock inte fallet när jag kom i in i kammaren. Alltnog, jag får göra en kort version och kan bara yrka bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet som handlar om Europarådet.

Det har framgått av den tidigare debatten att utvecklingen under den här tiden har varit unik på det sättet att ett av medlemsländerna som skrivit under grundprincipen att man inte ska förflytta gränser med militärt våld och annat, nämligen Ryssland, precis har gjort detta. Det har naturligtvis präglat Europarådets parlamentariska församling. Det är en församling som fattar beslut med majoritet. Därför har vi också dragit in rösträtten för de ryska kollegorna i Europarådets parlamentariska församling.

Däremot är ministerrådet en konsensusmiljö. Man kan lugnt säga att även den strukturen i Europarådet, som är viktig för konventionsutveckling och uppföljning av domstolsbeslut och annat, har präglats av Rysslands agerande. I det här fallet gäller det försöket att vara en spoiler. Det gör att ministerkommitténs arbete inte har varit lika tydligt och offensivt som man skulle ha kunnat önska. Vi känner alla till bakgrunden, att konsensus kan vara till hinder, speciellt när Ryssland lägger in sitt veto.

Frågan om dödsstraff har inte övergivits av Ryssland. Man har ett undantag. Jag vill bara markera detta eftersom det framstod som att Ryssland hade gett upp sitt dödsstraff, men så är inte fallet. Ryssland har ett så att säga hängande undantag.

Under det här året har vi tyvärr kunnat konstatera att ett annat medlemslands ledare har öppnat för en debatt om ett återinförande av dödsstraff, nämligen Ungern. Det är naturligtvis oerhört allvarligt och beklagligt, men det säger ändå rätt mycket om utvecklingen i vårt Europa. Vi har all anledning att vara uppmärksamma på detta.

Själv kommer jag i morgon att befinna mig i Rom för att bevaka Ungerndebatten och försöka säkerställa att Europarådet fortsätter att hålla ett vakande öga på vad som händer i Ungern. Det finns krafter som vill stoppa detta, och jag beklagar att de krafterna finns bland annat i UK, men inte bara i UK utan även i många andra länder.

UK har också en speciell roll, och det handlar om basen för Europarådet, Europakonventionen. Vi måste verkligen se upp med hotet mot Europakonventionen. Vi trodde att 2014 skulle bli ett år då basen stärktes genom att EU skulle ansluta sig till Europakonventionen för att skapa en samlad, gemensam bas för vår kontinent. Nu blev det tyvärr inte så. EU-domstolen fattade ett annat beslut, så det kommer att rinna ett antal nya forsar innan det händer någonting i den delen. Men vi måste vara vaksamma och se upp.

Det finns starka krafter som vill bryta sönder Europakonventionen som är det skydd för mänskliga rättigheter som har skapats på vår kontinent. Sverige måste ha ett vakande öga. Och i det sammanhanget handlar det inte bara om att bevaka Ryssland, Ukraina och Ungern. Det gäller också många andra länder, till exempel Makedonien och Bosnien. Vi följer utvecklingen och vakar över den. Här finns mycket att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Fru talman! Eftersom tiden är knapp nöjer jag mig med att än en gång tacka för ett gott samarbete i delegationen. Jag vill också tacka Marietta de Pourbaix-Lundin som har varit vår ledare. Jag hoppas på en bra fortsättning under kommande år. När nästa skrivelse ska behandlas hoppas jag att kunna göra ett lite längre inlägg.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)