Arbetsplenum - 2014-03-26

Herr talman! Jag vill avsluta det jag hade att säga om handeln. Sedan ska jag svara på Jens Holms specifika fråga. Vid mötet med landsbygdsministern sade handeln att den skulle ta sitt ansvar. Bland annat säger nu Ica att all deras bacon hädanefter kommer att vara av svensk kvalitet. Man kommer att använda den svenska grisen på ett annat sätt än man gjort tidigare. Här går man före. Coop och flera andra följer efter. Jag tror att det är den vägen man måste gå. Dessutom beslutades om tre intensivarbetsgrupper där man ska se hur man gemensamt ska ta ansvar för detta. Jag hoppas också att lagen om offentlig upphandling ska bli så tydlig att vi kan gå vidare. Jens Holms specifika fråga handlade om EU, ansvarstagande och samarbete. Folkpartiet är som bekant det mest EU-positiva partiet. Folkpartiet jobbar tillsammans med alla som kämpar i EU. Det här är intressant. Jag vet att Vänsterpartiet egentligen vill att Sverige ska lämna EU, men jag uppskattar att Jens Holm ser att det finns möjlighet att förbättra djurskyddet i hela EU. Det är väl ett starkt argument för att vi tillsammans ska stå på barrikaderna inför EU-valet och lyfta fram djurskyddet, freden och miljön. Här har vi tre starka kort, Jens. Om vi driver de frågorna ihop är jag beredd att jobba tillsammans med dig. Där finns mycket att göra.

Fru talman, ledamöter och åhörare! Vi debatterar miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 10 om djurskydd. Betänkandet behandlar yrkanden från motioner väckta under allmänna motionstiden. Djurskydd är viktigt, och Sverige har en hög ambition för djurskyddet. När man lyssnar på oppositionens företrädare låter det som att djurskyddet i Sverige och djurhållningen i allmänhet befinner sig i strykklass. Jag vill understryka att det är fel. Jag tycker att det är fräckt mot bönder som lägger ned sin själ i att hålla djur utifrån högt ställda djurskyddsregler. Man kanske inte menar det, men med dessa svepande ordalag blir innebörden sådan. Det är att lägga lök på laxen i en redan ansträngd ekonomi, och det är inte den signalen bönderna vill höra från riksdagens kammare. Det är också lite provocerande för djurhållande bönder när de å ena sidan blir inspekterade utifrån gällande djurskyddslagar i det här landet, samtidigt som å andra sidan offentliga upphandlare, kommuner och landsting, köper in livsmedel som inte uppfyller de reglerna. Då kommer jag in på frågan om offentlig upphandling. Enligt oppositionspartierna har alliansregeringen inte gjort någonting för djurskyddet under dessa mandatperioder. Det är fel. Ett exempel är att det nu finns ett tydligt rättsläge, det vill säga att det går att ställa djurskyddskrav vid offentlig upphandling. Det fanns inte 2006. Då fanns inte ett tydligt rättsläge. Det har varit en växelverkan mellan borgerligt och socialdemokratiskt styrda kommuner samt regering och myndigheter som jobbar på regeringens uppdrag. Det har varit en växelverkan. Nu finns ett tydligt rättsläge om att det går att ställa djurskyddskrav vid offentlig upphandling. Fru talman! Det är viktigt att kommuner och landsting ställer den typen av djurskyddskrav vid offentlig upphandling av livsmedel. Det har varit en diskussion om mål för offentlig upphandling. Det är ofta från oppositionspartierna fokus på mål om upphandling av ekologiska livsmedel. Det är rätt och bra. Men vi får inte stanna där. Vi får inte glömma djurskyddskraven. Låt mig ge ett exempel. Det ställs höga krav på ekologiskt kött. För EU-ekologiskt nötkött ställs inga krav på slaktmetoder. Risken är att det ställs höga krav, till exempel Göteborg som vill ha 100 procent ekologiskt, och sedan importeras österrikiskt ekologiskt kött. Jag är inte säker på hur slaktmetoderna för det köttet ser ut. Det tror jag inte att Göteborgs kommun vet heller. Då finns risken att det kommer kött från djur som inte har bedövats innan slakt. Det är viktigt att understryka att Sverige har ett absolut krav i vår djurskyddslag på att djur ska vara bedövade innan slakt. Det ska inte vara några undantag av religiös karaktär. Det argumentet används inom EU och också som ett svepskäl för att pressa kostnader. Nu har Sverigedemokraternas representant lämnat kammaren, men argumentet brukar användas som ett svepskäl för att inte använda halalslaktat kött. Det går enligt svensk djurskyddslag att för får och fågel få en kombination av bedövning innan slakt och halalgodkännande. Det är viktigt att kammaren också noterar detta. Men i den svenska lagstiftningen är bedövning ett absolut krav. Sedan hävdas det att regeringen inte har gjort något under de två mandatperioderna. Eskil Erlandsson, vår landsbygdsminister, fick ta strid för att vi skulle få behålla det absoluta kravet på bedövning innan slakt. EU-kommissionen ville att undantaget skulle gälla alla. Sverige fick ta strid, och Sverige vann striden för att behålla det absoluta kravet på att djur ska vara bedövade innan slakt. Fru talman! Offentlig upphandling är en del i att understödja och konsumera den typen av kött som uppfyller svenska hårt ställda djurskyddsregler. Min prioriteringsordning är svenskt, närodlat och ekologiskt. Jag hörde för första gången i förra veckan ett begrepp som jag tycker är intressant. Det var SLU-studenter som sade att de är "sveganer". De äter svenskt kött, annars vegetariskt. Jag försöker leva efter den ordningen. Jag är svegan! Offentliga upphandlare ska också kunna arbeta efter den principen. Katrineholms kommun har som mål 100 procent svenskt kött och mer vegetariskt. Om man köper svenska animaliska produkter blir det lite dyrare, men recepten kan innehålla mindre kött. Då uppnår man två saker, dels att gynna svensk produktion, dels en hälsosammare och klimatmässigt bättre kost. Då kommer jag in på den andra frågan, nämligen medvetna konsumenter. Det handlar inte bara om offentlig upphandling utan också om medvetna konsumenter som kan göra medvetna val. Det sägs att Matlandet Sverige inte har gett någonting. Det är fel! Matlandet Sverige har lyft fram svenska mervärden och till exempel finansierat den frivilliga märkningen Svenskt Kött. Flaggan på förpackningen innebär att konsumenten kan göra ett medvetet val. Det har varit en diskussion inom EU om en obligatorisk ursprungsmärkning. Där har Sverige varit tydligt med att det ska finnas en sådan märkning. Där ska framgå var djuren är födda, uppfödda och slaktade. Vi nådde inte ända fram. Var djuren är födda lade inte andra EU-länder lika stor vikt vid. Jens Holms diskussion om transporter är fullt relevant. Långa transporter på mer än åtta timmar är inte okej enligt den svenska djurskyddslagen. Det är inte så lätt att säga åt en sugga att hon inte får grisa. Det är fråga om långa ledtider när det inte finns en efterfrågan på kött från svenska slakterier. Då kanske vi behöver enas om hur information ska gå ut så att det blir en efterfrågan från det offentliga köket och från privata konsumenter. Det måste bli en efterfrågan så att det blir ett bättre djurskydd och mindre mängd importerat kött. Fru talman! Det påstås att det faktum att djurskyddskontrollen flyttades från kommunerna till länsstyrelserna skulle vara ett exempel på sämre djurskydd. Jag vill framhålla att det är precis tvärtom. När förändringen infördes fanns det i en tredjedel av kommunerna inte en fungerande djurskyddskontroll. Försämrades skyddet av att flytta djurskyddskontrollen till länsstyrelserna? Nej, tvärtom. Precis som Åsa Coenraads var inne på nyss har vi på fötterna att det görs fler och bättre kontroller. Framför allt blir det rättssäkert över landet. Det är viktigt. Tillsynen är viktig för att upprätthålla djurskyddslagen. Precis som när vi talade om tillsynen av kemikalier i det förra ärendet är det viktigt med tillsynen över djurhållningen och att den görs på ett så neutralt och rättssäkert sätt som möjligt så att inte godtycke uppstår. Godtycke är negativt för den djurhållande lantbrukaren. Det ska vi inte hålla på med. Myndigheter ska agera utifrån lagstiftningen på ett rättssäkert och tydligt sätt. Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Fru talman! Ja, jag vidhåller att det är fräckt mot svenska djurhållande bönder att lite svepande säga att vi har ett svagt djurskydd i Sverige. Jag skulle vilja att Helena Leander konkretiserade sig. Hon säger att det är fräckt mot djur att låta djur lida. Vilka exempel utifrån svensk lagstiftning finns det som visar på att, som Helena Leander menar, djur lider? Helena Leander nämnde grisar i Danmark. Där har man sagt att man inte rutinmässigt ska kupera svansarna, men ändå gör man det. I Sverige har någon lyckats ta sig in i ett djurstall och kanske filmat en gris i en box vid sidan av. Grisen har kanske tagits dit av medicinska skäl för behandling. Så säger man att man lika väl kan köpa danskt när det är så dåligt. Vidhåller du, Helena Leander, det? Tycker du att vi ska lägga ned svensk djurproduktion därför att det finns enstaka exempel på att djur lider? De enstaka exemplen ska naturligtvis inte finnas, men den generella bilden är inte överensstämmande med det. Vi fick ingen djurskyddsproposition på det utlovade datumet. Jag kan inte ge ett rakt svar. Jag vet inte när det kommer en djurskyddsproposition. Det är ingenting som vi kommer att hinna behandla under vårriksdagen; det är rätt uppenbart.

Fru talman! Tack för det ärliga svaret, Roger! När det gäller grisar i Danmark var jag tydlig med att det är ännu sämre i Danmark. Och generellt finns det absolut många länder som är sämre än Sverige. Det finns vissa som på olika punkter är bättre än Sverige, men Sverige står sig bra generellt sett i jämförelse med många andra länder. Men frågan är vad man har som måttstock. Om man har den svenska djurskyddslagen som måttstock, att djur ska skyddas mot onödigt lidande och ges rätt till naturligt beteende, kan vi säga att det fortfarande finns problem också i svensk djurhållning, inte överallt naturligtvis. Jag kan ge några exempel; jag gjorde det redan i mitt anförande, men jag kan göra det en gång till. Vi har minkar - djur som i det fria lever på stora ytor, i vatten och på land, ensamlevande rovdjur - som hålls i små burar. Vissa studier visar att upp till 70 procent av djuren uppvisar beteendestörningar helt enkelt på grund av den torftiga miljön där de inte får utlopp för sitt naturliga beteende. Vi kan ta grisar, som vi redan pratat lite om, som enligt lagen åtminstone ska ha rätt till något slags av strö eller annat material att sysselsätta sig med. Det är aktiva nyfikna djur som bökar och vill undersöka men som lätt blir stressade och understimulerade på kala betonggolv i den mån de hålls så. I dag får inte ens alla strö. Man hivar ut lite strö, och så äts det snabbt upp. Borta är det. Vi har kycklingar som är framavlade för att växa så snabbt som möjligt och så snabbt som möjligt bli kött. Det gör att kroppen inte hänger med. Vi kan se att många har benfel av olika slag. Man har gjort tester där kycklingar till och med har fått välja mellan foder med och foder utan smärtstillande och valt foder med smärtstillande i stor utsträckning därför att de har ont. Det är raser som finns i hela världen, också i Sverige. Vi kan ta burhöns. Vi har fortfarande höns i burar även om burarna numera är inredda. Men fortfarande är det svårt att få utlopp för naturligt beteende i burar.

Fru talman! Egentligen vore det intressant att få Helena Leanders syn på begreppet svegan - svenskt, annars vegetariskt. Vi behöver minska vår köttkonsumtion, men med Helena Leanders måttstock känns det som att vi ska bli vegetarianer. Vi ska helt enkelt inte ha någon svensk djurhållning. Jag kan upplysa Helena Leander om att inom ekologiskt lantbruk är djurhållningen viktig, kombinationen av att ha kor som går på bete och som sedan för tillbaka gödseln till åkrarna. Det finns ett uttryck att ängen är åkerns moder. Från ängen där djuren går och betar förs näringsämnen tillbaka till åkern. Djurhållning är alltså en del i ett kretslopp som är helt nödvändigt för ekologisk produktion. Med Helena Leanders måttstock blir det uppenbart så att man ifrågasätter förutsättningarna för ekologisk produktion genom att man säger att vi enbart ska odla vegetabilier. Då hänger det inte ihop, då får vi inga fungerande kretslopp. Vi kan ha en djurskyddslagstiftning i Sverige som innebär att det inte finns förutsättningar för att ha någon djurhållning i Sverige, och så importerar vi ännu mer. Men då har vi inte uppnått någonting när det gäller djurskyddet och dessutom brutit mot den grundregel i våra svenska miljömål som säger att vi inte ska uppnå våra miljömål genom att importera från utlandet för att slippa miljöpåverkan. Det är precis vad vi i så fall gör. I dag importerar vi ungefär hälften av vårt kött. Om vi ytterligare skulle skärpa djurskyddslagstiftningen i Sverige skulle importandelen bli större, och då skulle vi bryta mot en grundläggande del i upplägget av våra miljömål. Jag håller med Helena Leander om att vi ska ha ett starkt djurskydd som vi ska slå vakt om, men vi ska samtidigt inte slå undan benen för en djurhållande produktion i det här landet.

Fru talman! Begreppet svegan, som Roger Tiefensee nämnde, tycker jag är intressant och rimmar ganska väl med Vänsterpartiets politik. Vi har motionerat om minskad köttkonsumtion i Sverige av miljöskäl men också för djurens skull. Vi har lagt fram konkreta förslag i motionen Sverige - det hållbara matlandet om hur vi ska kunna få mer livsmedelsproduktion i Sverige och hur den livsmedelsproduktionen ska kunna vara hållbar. Jag tänkte ta upp frågan om offentlig upphandling, som Roger Tiefensee gjorde en stor sak av. Det är bra att göra en stor sak av det därför att det handlar om upphandling som kommuner, landsting och stat gör motsvarande 500-600 miljarder kronor varje år. Det är en otrolig massa pengar. Kan vi styra den offentliga upphandlingen till att bli hållbarare är det självklart jättebra. Om vi köper produkter som påverkar djuren på ett positivt sätt är det också jättebra. Där måste jag ifrågasätta det Roger tar upp om Göteborgs målsättning. I Göteborg vill de ha mer vegetariskt i den offentliga upphandlingen. Det är jättebra. När de köper kött köper de bara ekologiskt kött. Då säger du, Roger, att det blir förfärligt, för då är risken att de köper kött från Österrike. Men, Roger, illustrerar inte det problemet i Sverige - att vi har en liten ekologisk livsmedelsproduktion över lag och i synnerhet vad gäller animalier, köttsidan? Syftet med ert program Matlandet Sverige trodde jag var att vi skulle få en mer hållbar livsmedelsproduktion i Sverige. Nu när Göteborgs stad pekar med hela handen och säger att man vill ha mer vegetabilier och mer ekologiskt är det bara upp till lantbrukarna att svara mot det. Ni borde haka på och sätta upp tydliga krav för ekologiskt och minskad köttkonsumtion och ge stöd till alla som ställer om. Men det gör ni inte, tyvärr.

Fru talman! Jag lyfte fram Göteborg som ett exempel. Om man fokuserar bara på ekologiskt kan man inte säga att det är ett hundraprocentigt krav - Krav är ett svenskt varumärke som också har djurskydd i sina kriterier - för det blir diskriminerande. Man får inte upphandla ett specifikt varumärke. Det som återstår är att ställa krav på ekologiskt, men då kan man få EU-ekologiskt där det inte ställs några krav alls på transport, djurtransport eller slaktmetod. Jag ställer gärna höga krav på ekologiskt, men min poäng var att man ska göra en kombination. Man ska ha sådana djurskyddskrav som liknar de svenska kraven. Om möjligt ska man också genomföra sådana upphandlingar som gör att man får närodlat. Katrineholms kommun, till exempel, har lagt ut en cirkel på 25 mil för närodlat. 25 mil runt Göteborg innebär att Österrike definitivt hamnar utanför cirkeln. Då har man missat lite av poängen. Jag har stor respekt för Jens Holms resonemang. Genom att ställa drivande krav vid upphandling i offentlig sektor kan man också skapa en efterfrågan. Men om man börjar med att ställa krav på en så hög nivå att man under tiden öppnar kanaler för import, vad har man då vunnit? Då kanske man inte ens långsiktigt får en ökad svensk produktion, för då har man redan öppnat slussarna för ytterligare import.

Fru talman! Det som är så bra med Göteborg, med Eskilstuna, med Uppsala och med en mängd andra kommuner är att de säger klart och tydligt att de vill ha mer ekologiskt. De vill ha 50 procent ekologiskt i Eskilstuna. I Uppsala har man sagt 100 procent ekologiskt. I Göteborg säger man att man vill ha mindre kött och mer vegetariskt, och när man köper kött ska det vara ekologiskt. Man sätter upp tydliga spelregler där man berättar vad man vill. Jag hade hoppats att vi hade haft en regering som hade hakat på det tåget genom att till exempel ställa nationella krav. I går kväll, Roger Tiefensee, debatterade jag med landsbygdsminister Eskil Erlandsson som ju, som bekant, kommer från ditt parti. Han vill inte ha någon målsättning alls för upphandling i offentlig sektor. När det gäller ekologisk produktion över lag sätter han upp de mål som gällde till 2010. De ska nu gälla till 2020. Han sätter inte upp några nya mål för ekologisk produktion, och det är verkligen att lägga ribban på en otroligt låg nivå. Miljöstyrningsrådet är det organ som ger kvalificerad rådgivning till upphandlare runt om i landet. Men det lägger ju ni ned nu. Ni säger att allting ska skötas av Konkurrensverket, som alltid har fokus på lägsta pris och fri konkurrens. Roger, det här kommer inte att bli bättre för miljön, och tyvärr kommer det inte heller att bli bättre för djuren. Det finns väldigt mycket som ni borde göra som ni inte gör. Sätt upp tydliga mål för både djur och ekologiskt! Avsätt pengar! Ha kvar Miljöstyrningsrådet så att man får ha kvar rådgivningen till upphandlare runt om i landet! Då kan det verkligen hända någonting.

Fru talman! Man kan sätta höga mål för ekologiskt, men man får inte stanna där. Det behöver kombineras med höga och tydliga djurskyddskrav som styr mot svenskt djurskydd. Man bör rigga upphandlingar så det möjliggörs för lokala producenter att ha en närodlad produktion, både vegetabilier och animalier. När det gäller den svenska offentliga upphandlingen håller jag helt och hållet med Jens Holm om att man behöver minska köttkonsumtionen. Vi ska konsumera en mindre andel kött, men det ska vara av riktigt bra kvalitet. Det är klart att om man köper svenskt ekologiskt kött blir det dyrare. Men jag tycker att det är helt rätt att göra det om man dessutom köper rotfrukter efter säsong. Lägger man ihop allt detta med efter säsong och närproducerat får svenska producenter både en bra konkurrenskraft och ett fokus på - det blir en bättre matupplevelse, oavsett om det är i skolan, i äldreomsorgen eller vem som än äter köttet - och ett intresse för den svenska maten. När lagen om offentlig upphandling infördes i mitten av 90-talet hade vi en ekonomisk kris i det här landet. Då satte man fokus på lägsta pris. Men vi är på väg bort från det. Man kan faktiskt ställa kvalitetskrav vid offentlig upphandling, inte bara när man köper en brandbil utan också när man köper livsmedel, och jag är väldigt glad över det. Den här regeringen har, tillsammans med de myndigheter som jobbar åt oss, sett till att det har blivit tydligt att man kan ställa de kraven, och jag är väldigt glad och nöjd över det.

Fru talman! I dag behandlas två olika betänkanden som berör oss på väldigt många olika sätt. Detta betänkande handlar om svenskt djurskydd och hur vi ska se till att det också fungerar internationellt. Grunden för det här betänkandet är ett stort antal motioner som visar på ett stort engagemang för dessa frågor. Det jag skulle vilja trycka på i det här sammanhanget är att vi som politiska företrädare på olika nivåer och som enskilda konsumenter måste uppvärdera det svenska jordbruket och den kvalitet som de svenska livsmedlen har. Roger Tiefensee berörde i replikskiftet med Jens Holm en del av detta. Förhållandena för bland annat svenska grisar innebär en låg antibiotikaanvändning. Vi har tydliga och stränga regler för hur antibiotika ska hanteras jämfört med andra länder inom EU - för att inte tala om länder utanför unionen. Det gör att vi kan vara trygga och säkra också framgent och kan driva på internationellt i det här arbetet. När man lyssnar till ett antal av dessa företagare - senast för några veckor sedan nere i Halland - kan jag konstatera att det finns en stolthet och ett engagemang för de djur som man är satt att vårda och sköta och som är en del av det företag som man driver. Det finns ingen djurägare som inte vill sina djur väl. Med kunskap och kompetens kommer man alltså väldigt långt i detta arbete. Vi har en myndighet som är villig att bistå med kunskap och kompetens och med att utveckla och stötta enskilda projekt. Inte minst ser man till att kvalitetssäkra vår djurskyddskontroll. Och det är Jordbruksverket. Det är ganska bedrövande att höra att det enda som man lyfter fram att regeringen har gjort är att vi lade ned Djurskyddsmyndigheten och att det skulle vara förfärligt. Ursäkta, fru talman, men jag tycker att det var väldigt vällovligt gjort av alliansregeringen. Det handlar om att se helheten, om att se djuren i deras sammanhang tillsammans med deras vårdare och skötare. Djur har en ägare, om vi inte pratar om vilda djur. Där förhåller det sig på andra sätt när det gäller lagstiftning. Vår djurskyddslagstiftning rör de djur vi äger och har. Fru talman! Mycket av den diskussion som vi för här i kammaren och som även den här debatten har speglat handlar om de djur som finns på våra gårdar och de företag som på olika sätt bedriver djurskötsel. Många enskilda djurägare som har sällskapsdjur har i dag inte den kunskap och kompetens som man kan förvänta sig. Det gör att dagens djurskyddskonsulenter får lägga ned oerhört mycket kraft på att göra kontrollbesök och omhänderta sällskapsdjur som far illa. Vi skulle nog behöva diskutera det betydligt mer för att se hur vi ska ge våra barn och unga kunskap om hur man hanterar djur, hur man lever med djur, hur man uppfostrar och förvaltar djur på olika sätt beroende på vad det handlar om för slags djur. Fru talman! Jag kan inte heller låta bli att lite grann beröra upphandlingsregelverket, som berör vårt djurskydd i allra högsta grad. Det är oerhört glädjande att se att det nu finns förslag på väg fram till riksdagens bord om förenklade upphandlingsregler som möjliggör större direktupphandlingar. Detta kommer att leda till, tror jag, att det blir enklare för kommuner och andra aktörer att handla upp lokalt. Jag ska lägga mig till med det begrepp som Roger Tiefensee lärde oss alldeles nyss. Jag funderar bara på om fisken går in där, men det finns ju fiskare kvar i Sverige. En svegan klarar väl det också. Det är ett oerhört viktigt begrepp. Har vi inte ett svenskt jordbruk med produktion av animalier har vi heller ingen biologisk mångfald till slut i detta land. Jag är ganska trött, fru talman, på att konstatera att vi i denna kammare diskuterar dessa frågor så styckevis och delt. Jag brukar säga att vi har ett moraliskt ansvar att producera livsmedel i Sverige för oss själva och för kommande släktens behov såtillvida att vi därmed håller ängs- och hagmarker och åkrar öppna och möjliga för produktion av livsmedel. Vi vet inte när den dagen kommer att vi behöver stötta andra med vår livsmedelsproduktion, och då måste vi ha förutsättningarna kvar för att göra det. Under tiden ska vi vara oerhört stolta konsumenter av det som produceras i Sverige och som, fru talman, vi behöver se mer av. Då är Matlandet en sådan satsning, som har berörts. Jag tror att vi behöver göra mer på det området. Vi behöver stärka förutsättningarna. Den svenska implementeringen av den europeiska gemenskapspolitiken vad gäller landsbygdsprogram och CAP är ett sådant instrument, som vi ska använda på ett sådant sätt att det kommer producenter av livsmedel och producenter av biologisk mångfald till del. Avslutningsvis skulle jag vilja beröra att även om vi ska ha kunskap och kompetens ska vi se till att det kan levereras frivilligt. Jag brukar säga att de lantbrukare som jag är mest stolt över, bland dem som jag har mött, är de som har ett djuröga. Det är de som har sett vilka djur som är värda att vårda och föda, hur man ska avla och vilka djur man ska avla på. Den kunskapen lär man sig genom att leva tillsammans med djur och fungera i de sammanhangen länge. Därför tror jag inte, fru talman, att man kan utbilda sig till allt. Vissa saker måste man lära sig av erfarenhet. Därmed är det också oerhört centralt att vi kommer att ha många lantbrukare kvar som är beredda att satsa på framtiden för att utveckla det svenska lantbruket och därmed vara stolta över det svenska djurskyddet. Sedan har vi från denna kammare och vår regering med minister Erlandsson i spetsen att driva på - vilket görs - för att få upp kraven på gemenskapsnivå. Det är där vi ska lägga kraften på att utöka och stärka djurskyddet, och vi ska vara oerhört rädda om det djurskydd vi har i Sverige. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)