Frågestund - 2012-05-10

Herr talman! Jag vill fråga statsrådet Tobias Billström varför regeringen inte vill ställa krav på unga arbetslösa att skaffa sig den kompetens som behövs på dagens arbetsmarknad. Regeringen har avvisat den modell för utbildningskontrakt som vi socialdemokrater föreslår. Utbildningskontraktet innebär att en ung arbetslös som saknar gymnasieutbildning erbjuds en individuell mix av utbildning, praktik och jobb som syftar till att den arbetslöse ska få en färdig gymnasieexamen. Samtidigt villkoras olika ersättningar från det offentliga med att planen fullföljs. Vi vet att sannolikheten att få ett arbete ökar kraftigt om man har en gymnasieexamen jämfört med om man inte har det. Man skulle kunna förvänta sig att en regering som säger sig vilja förstärka arbetslinjen skulle ställa sig positiv till vårt förslag. Så varför, Tobias Billström, är regeringen motståndare till att ställa krav som innebär att man faktiskt får möjlighet till ett arbete?

Herr talman! Att ungdomsarbetslösheten har varit hög i Sverige de senaste 20 åren är ett belagt faktum. I mars 2012 var den ungefär 25,5 procent. Men då måste man komma ihåg, i relation till Pia Nilssons fråga, att nästan hälften av de arbetslösa ungdomarna är heltidsstuderande. Att det här problemet är stort är jag den första att erkänna, men det kanske inte alltid är så stort som det görs gällande. Grundorsaken till den höga ungdomsarbetslösheten är också teoretiseringen av grundskolan. Här vill jag gärna slå ett slag för regeringens reform när det gäller att skapa den nya gymnasieskolan, där våra reformer kommer att råda bot på detta på lång sikt. Det tycker jag är viktigt och angeläget att tala för, därför att om vi inte förändrar skolan och accepterar det faktum att det också har skett förändringar i elevsammansättningen så kommer det här problemet att bestå, och det är inte regeringens uppfattning att det ska vara på det viset.

Herr talman! Tobias Billström säger att problemet inte är så stort. Men 2006, när ni tog över, var tydligen ungdomsarbetslösheten ett gigantiskt problem. Nu, fem sex år senare, är problemet inte alls så stort som vi socialdemokrater menar att det visst är. Var fjärde ungdom är arbetslös, och det finns all anledning att ta det på största allvar. Framför allt gäller det dem som saknar gymnasieutbildning. Det är intressant att se hur kritiken från regeringen spretar när det gäller vårt förslag till utbildningskontrakt, där alla under 25 år ska garanteras en gymnasieexamen. I den ena stunden hävdar vissa av era företrädare att det här är något slags bidragslinje, att av våra 2 satsade miljarder skulle 1 miljard bestå av bidrag i olika former. Javisst - om fler studerar är det oftast fler som använder sig av studiestöd, men är det någonting negativt att fler studerar? En annan angreppslinje från regeringen är att vi skulle slå in öppna dörrar med det här utbildningskontraktsförslaget, att detta är en politik som regeringen redan har infört. Är det så att det ni anklagar oss för har ni redan infört själva?

Herr talman! Jag vill inte märka ord, men jag sade faktiskt i mitt inlägg att problemet är stort och att jag är den första att erkänna detta, men att det kanske inte alltid är så stort som man vill göra gällande. Det är där skiljelinjen också går mellan oppositionen i form av Socialdemokraterna i det här fallet och regeringen. Grundorsaken till att vi har problem på det här området är och förblir den teoretiseringen av grundskolan som har ägt rum. Om vi inte förändrar, genom gymnasieskolan, förutsättningarna för det här kommer vi också att fortsatt ha problem. Utöver de åtgärder som regeringen har vidtagit på det här området har vi också vidtagit fler reformer för att förbättra ungas möjligheter till jobb och vägar till jobb. Vi har till exempel sänkt trösklarna in på arbetsmarknaden för ungdomar genom att göra det billigare att anställa unga. Det har också blivit enklare genom det vi kallar för Alva, det vill säga nystartsjobb för unga. Vi har infört jobbgaranti för ungdomar och folkhögskolesatsningen. Vi har sänkt restaurangmomsen för att hjälpa fler ungdomar in på arbetsmarknaden, och vi har infört tidiga insatser för ungdomar som riskerar långtidsarbetslöshet. Se där ett axplock av allt som regeringen gör för att förändra och förbättra för ungdomar som i dag saknar arbete!

Herr talman! Jag tänkte be att få ställa en fråga, hämtad från vårt hemlän, till näringsminister Annie Lööf. Utanför Gränna finns en betydande fyndighet av sällsynta jordartsmetaller. Oro finns, inte bara att till exempel lakvatten ska leta sig ned till Vättern, denna nationaljuvel och dricksvattentäkt för så många människor, utan också för den omdaning Gränna som samhälle kan utsättas för. Jag tänker exempelvis på turistnäringen. Min fråga är: Vad ger staten för förutsättningar för det lokala samhället att klara påfrestningar vid kraftiga förändringar?

Herr talman! En viktig fråga som Kew Nordqvist belyser handlar om just mineralutvinning kopplat till oron hos lokalbefolkningen och hur en landsbygd eller en naturbygd kan utvecklas om man inte gör detta med sunt förnuft. I Sverige har vi i dag en lagstiftning på det här området, där både miljöbalken och de lagar som reglerar utvinning är med. Det är viktigt att just ha en dialog med sakägare och markägare till exempel. Just nu pågår ett utredningsuppdrag om hur man kan förstärka dialogen mellan sakägare och utvinnings- eller prospekteringsbolag. Den utredningen kommer att presenteras för mig inom kort.

Herr talman! Oron handlar också om att man har gruvdrift under en viss tid, och när den sedan försvinner har man kanske slagit sönder det som bär upp ett samhälle i dag. Det var anledningen till min fråga. En annan fråga jag har i anslutning till det här är vilket ansvar näringsministern har för att Vättern inte påverkas negativt vid gruvdrift.

Herr talman! Jag bor ju i Jönköpings län och ser den vackra Vättern titt som tätt, och det är ju en fantastisk naturmiljö i och omkring sjön Vättern. Det gör att det är viktigt att ha lagstiftningar som talar om vilka miljöhänsyn och sociala hänsyn man ska ta men där vi inte stänger dörren för utvinning där det är möjligt. Vi ser i norra delen av Sverige en gruv- och mineralutvinning som är väldigt framgångsrik och som skapar jobb. Vi ser det även i Bergslagen. Jag kan inte det här ärendet i detalj, men principen är den att det är viktigt att de här intressena vägs emot varandra, att en landsbygdsutveckling och en skön naturmiljö är en viktig del men att vi också måste bruka de mineraler som finns. Då finns det en lagstiftning och en prövning som ska göras väldigt noggrant i varje enskilt fall.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Billström. Främlingsfientliga krafter här i Sverige är tyvärr inte något nytt. Intolerans och främlingsfientlighet ska vi bekämpa varje dag på alla sätt vi kan; det är självklart. Jag läste nyligen om ett attentat mot ett blivande boende för ensamkommande barn i Eslöv. Någon eller några personer hade tänt eld på boendet. Som tur var hade barnen inte hunnit flytta in ännu. Det är obehagligt och skrämmande att vi har krafter i samhället som är kapabla att med berått mod bränna ned ett boende för barn och ungdomar som kommer hit för att söka skydd. Men det är också ett sätt att försöka påverka Eslövs kommun, i det här fallet, eller andra kommuner och i förlängningen också att påverka vår demokrati. Jag tycker att det är väldigt obehagligt och väldigt allvarligt. Min fråga till statsrådet är: Hur ser statsrådet på detta och vad kan man göra?

Herr talman! Jag delar naturligtvis Eva Lohmans upprördhet över det här. Det tror jag att alla människor gör som ser framför sig hur man med berått mod försöker anlägga bränder. Den här frågan är under polisutredning. Vi får väl se vad man kommer fram till, men det kan, precis som Eva Lohman är inne på, inte uteslutas att det finns ett starkt politiskt motiv. I så fall tycker jag att det är fullständigt missriktat av två skäl. Dels drabbar det en väldigt utsatt grupp som har rätt att få bra och goda förutsättningar under den tid som deras asylansökningar prövas i Sverige, det vill säga de barn och ungdomar som kommer till Sverige, dels kommer ingenting att få varken Sverige eller den svenska regeringen att vika ned sig i upprätthållandet av de internationella konventioner som vi har undertecknat och som säger att människors asylansökningar ska prövas och att vi ska ha värdiga och bra mottagandeförhållanden, vilket naturligtvis också inkluderar ett samarbete och samverkan med landets kommuner i de här frågorna. Vi tar den här frågan på stort allvar. Jag har själv för avsikt att nu i helgen besöka Eslövs kommun för att själv bilda mig en uppfattning i den här frågan.

Herr talman! Det är riktigt; kommunerna arbetar både seriöst och ambitiöst med att göra ett så bra mottagande som möjligt, både för vuxna och barn som kommer till Sverige. Nyckelorden är just värdighet och helhet, att försöka se hela människorna. Därför är det väldigt beklämmande när det blir ett sådant här attentat. Det gör att inflyttningen för de här barnen fördröjs, och det får i sin tur konsekvenser för andra som väntar på en kommunplats. Vad jag förstår är det väldigt många som väntar på en kommunplats nu. Min följdfråga till statsrådet är: Hur fort går arbetet med att hitta nya kommunplatser?

Herr talman! Inte tillräckligt fort, naturligtvis, för att man ska kunna täcka de behov som finns av att kunna erbjuda en bra förstaplacering för de barn och ungdomar som kommer till Sverige och söker asyl. Det är ett mycket stort problem där jag skulle önska att fler av landets kommuner ställde upp och tog sin del av ansvaret. Jag tycker att det är helt beklämmande ibland när man ser en brist på solidaritet i de här frågorna som har funnits under flera års tid. Det är också viktigt att komma ihåg att ibland sprids myter om de här barnen och ungdomarna. De måste naturligtvis bekämpas. Bästa sättet att göra det är att föra ut detta på kommunal nivå. Jag ser många goda exempel, bland annat en kommun som Östra Göinge, inte så långt från Eslöv faktiskt, som bjuder in sina kommuninvånare när man öppnar boendet, visar upp verksamheten och visar upp dem som bor där. De ser också till att avliva en hel del av de påståenden som annars tenderar att florera kring vem det egentligen är som kommer och söker asyl, vad de har för motiv eller hur verksamheten fungerar. Det tror jag också kanske kan bidra till att på sikt skapa en större förståelse och acceptans samt fler boenden och fler avtal med Migrationsverket.

Herr talman! Järvalyftet, som sjösattes 2007, var ett prestigeprojekt som skulle lyfta områden som Rinkeby, Tensta och Hjulsta. Man har plöjt ned miljardbelopp i det här projektet som nu har visat sig vara fullständigt misslyckat. Svenska Dagbladet har gått igenom de fyra delmål som politikerna satte upp. Resultatet är nedslående på de viktigaste punkterna, utbildning och arbete. Arbetslösheten är fortfarande dubbelt så hög som i andra delar av staden. Den öppna arbetslösheten har ökat sedan projektet sjösattes 2007. Skolresultaten har försämrats, och någon magnet för inflyttning har det heller inte blivit. Statsrådet Ullenhag har tidigare lyft fram just Järvalyftet som ett bra exempel på hur integrationsproblemen bör angripas. Min fråga till statsrådet är därför: Står statsrådet fast vid sin övertygelse att Järvalyftet är ett bra exempel?

Herr talman! Tack till frågeställaren! Här beskrivs Järvalyftet, som för dem som inte känner till det är en kommunal satsning i Stockholm för att lyfta mer utsatta områden. Det har funnits en granskning av detta i medier där man har ifrågasatt delar av satsningen. Självklart kan inte jag säga att varje enskilt projekt har varit bra. Men jag kan lyfta fram delar av Järvalyftet som är helt rätt tänkt. Det är helt rätt tänkt att man nu i Stockholm under alliansmajoriteten ser till att unga människor som vill ha ett sommarjobb får sommarjobb om man kommer från Tensta eller Rinkeby och får in foten på arbetsmarknaden. Helt rätt tänkt är den satsning som görs på Rinkebyakademien. Det är en tuff skola - jag tycker att Björn Söder borde åka ut och besöka den - där många elever går en tuff utbildning. De läser matematik på gymnasienivå när de är 14 år gamla. En del av de eleverna hade nog inte stannat i Rinkeby och gått på Rinkebyskolan om man inte hade haft den möjligheten att bli riktigt duktig. Det finns delar i den här satsningen som är riktigt bra. Däremot har vi också ett ansvar från statens sida. Det vore intressant om man från Sverigedemokraternas håll någon gång hade en idé om vad som skulle göras.

Herr talman! Vi har sett både nuvarande och tidigare regeringar satsa på olika former av integrationsprojekt. Vi har sett Välfärd åt alla i Malmö och nu Järvalyftet här i Stockholm. Det är visserligen kommunala satsningar, men också med gott samvete uppbackade från regeringens sida. Det handlar om såväl nationella som regionala och kommunala projekt. Några saker har de gemensamt. De har kostat åtskilliga miljoner, närmare bestämt miljarder, och de har varit fullständigt misslyckade. Integrationssatsningar har blivit en miljardindustri, och min följdfråga till statsrådet är: Hur många miljarder ytterligare ska behöva rulla i väg innan regeringen förstår att ingen integrationspolitik i världen kan lyckas om man fortsätter att bedriva den omfattande och till och med utökade massinvandring till Sverige som äger rum i dag?

Herr talman! Då landar vi till slut där vi alltid brukar landa. Allt som rör sociala utmaningar i Sverigedemokraternas värld är invandringens och invandrarnas fel. Där tycker vi olika. Jag har en övertygelse om att invandringen till Sverige har spelat väldigt stor roll för att bygga det Sverige vi har. Vi hade över hundra människor från Finland som varje dag kom till tekoindustrin. De kom till industrin i Sverige och hjälpte till att bygga upp Sverige. Att vi hade människor från Italien, att vi hade människor från Jugoslavien, att vi senare har fått människor från Balkan och att vi har fått människor från Mellanöstern gör Sverige rikare. Sedan har vi en grundläggande skillnad i människosyn. Jag menar att det är en medmänsklig skyldighet för oss att ge människor som flyr undan förföljelse en fristad. Det handlar om vilket Sverige vi vill leva i. Men verkligheten, herr talman, är den att skulle man likt Sverigedemokraterna skära ned på alla integrationsinsatser, göra det svårare att komma i jobb, göra det svårare att lära sig svenska och dessutom försöka stänga våra gränser skulle Sverige bli fattigare. Dessutom skulle vi vara i en situation där färre invandrare hade ett jobb att gå till och färre invandrare lärde sig svenska, om det var så att man drog ned alla integrationsinsatser.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd. Luften i våra svenska städer blir allt sämre. Inte minst i Stockholm är halterna av partiklar, kvävedioxider och andra föroreningar stundtals alldeles för höga och ett väldigt stort problem. I maj för ett år sedan fälldes Sverige i EU-domstolen därför att luften i våra svenska städer inte uppfyller EU-kraven. Mellan 2010 och 2011 har faktiskt utsläppen av partiklar i Stockholm och ett par andra svenska städer växt kraftigt. Därför vill jag veta vilka nya åtgärder som Catharina Elmsäter-Svärd avser att vidta för att luften i våra svenska städer, i synnerhet i Stockholm, ska bli bättre.

Herr talman! Tack, Jens Holm, för frågan! Det här är naturligtvis en fråga som många som bor framför allt i de centrala delarna av Stockholm, som nämns som exempel, också kan fundera på och oroas över. Det har funnits diskussioner om det beror enbart på trafiken och vad man ska göra åt den. Hur man styr och planerar trafiken blir också en mycket lokal fråga. Det handlar även om attityder, hur man kan göra det möjligt för fler att åka kollektivt på ett bra sätt eller gå och cykla och hur man gör sådana saker möjliga. Som det ser ut just nu räcker inte det. Därför har ett uppdrag givits av länsstyrelsen, om vi pratar Stockholm, som nu är ute på remiss för att vi ska se vilka fler åtgärder man kan vidta. Svaren ska komma tillbaka till regeringen, till Miljödepartementet, som äger frågan i miljödelen, i slutet av juni. Där nämns redan åtskilliga diskussioner, alltifrån dubbdäcksdiskussionen och trängselskatteproblematiken.

Herr talman! Det är akut att någonting görs som verkligen leder till att utsläppen från vägtrafiken går ned. De har ökat med ungefär 10 procent sedan 1990. Jag tycker att det är bra att statsrådet tar upp vikten av att vi reser mer kollektivt och att vi till exempel cyklar mer, men för att främja det krävs stora satsningar på just kollektivtrafik och en cykelpolitik i synnerhet. Det är någonting som vi inte ser i regeringens politik. I stället aviserar regeringen att man ska plöja ned ungefär 30 miljarder kronor på något som kommer att leda till ökade utsläpp, nämligen Förbifart Stockholm. Jag undrar hur Catharina Elmsäter-Svärd tycker att Förbifart Stockholm, som kommer att leda till ökad trafik enligt Naturvårdsverket och andra bedömare, rimmar med de växande utsläppen av partiklar och andra föroreningar i Stockholm. Kommer inte det att leda till att utsläppen blir ännu större i framtiden?

Herr talman! Låt oss koppla till den delen som gäller Förbifart Stockholm. För den som inte känner till den vägdragningen gäller den från södra delen av Stockholms län för att gina över till den norra delen. Det innebär i grunden att man inte får in trafiken i den centrala delen av Stockholm. Det skulle i det här sammanhanget vara positivt, en fantastisk möjlighet för hela Stockholmsregionen att hålla ihop i en tid när Stockholm växer. När det gäller cykling ger regeringen i bland annat den nationella satsningen över landet bättre förutsättningar för kommuner att satsa. Lokalt i Stockholm sker en cykelsatsning på närmare 1 miljard, om inte jag har hört fel. Man organiserar cykelvägar så att de hänger ihop inte bara inom Stockholms stad utan också till anslutande kommuner, så att man kan cykla från Solna eller Nacka på ett smidigt sätt. Cyklingen blir mer attraktiv. Man ska även kunna ta med sig cykeln på buss eller pendeltåg, vilket också ökar förutsättningarna för att cykla.

Herr talman! Jag har också en fråga till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd, och den handlar om sjöfart. Vilka konkreta åtgärder kan ministern i dag se som kan genomföras för att säkerställa att sjöfartens potential verkligen tas till vara för att frigöra transportkapacitet från både väg och järnväg? Det handlar naturligtvis om inre sjöfart, kustsjöfart och närsjöfart. Bakgrunden till frågan är att vi allt oftare hör påståendet att sjöfarten har en stor potential. Vi kan se att Västra Götalandsregionen har utrett Vänersjöfartens betydelse, och det maritima klustret, genom Sjöfartsforum, har utarbetat en strategi för detta. Nu senast har den så kallade kapacitetsutredningen konstaterat att våra vattenvägar ska ges större tyngd. Det här är också en klimatfråga, det vill säga att effektivisera transporter.

Herr talman! När det gäller sjöfarten är det alltid lika fascinerande hur få som har insikt i och kunskap om vilken betydelse sjöfarten har. Mer än 90 procent av allt det gods och alla de varor som går in eller ut ur landet har någon gång gått på båt. När vi tittar på kapacitet och förutsättningarna för att transportera finns i dag brister i kapacitet på väg och järnväg, men i våra sjöar, i våra vatten, finns inte kapacitetsbrist. Just nu håller regeringen på att arbeta med en sjöfartsstrategi i diskussion med branschen. En sådan del är vad Lars Tysklind frågade efter, nämligen hur och på vilket sätt vi kan använda de inre vattenvägarna eller våra kustnära vattenvägar. Kan vi införa den EU-lagstiftning som finns? Vi har påbörjat arbetet i en del som vi måste känna till, nämligen våghöjden i norra Vänern. Resten behöver vi inte mäta. Där har vi redan kunskap. Det är ett sätt att gå vidare.

Herr talman! Tack för svaret! Vi är eniga om att det finns outnyttjad kapacitet på sjön, ingen trängsel, att det inte förorsakar slitage att transportera på hav, i sjöar och vattendrag. Vi ska nu jobba vidare med detta. Vi diskuterar ofta gränssnittet mellan väg och järnväg, och vi diskuterar vad som ska flyttas från väg till järnväg. Jag kan tänka mig att gränssnittet mellan land och sjö kommer att bli nog så intressant i diskussionen. Jag ska inte gå händelserna alltför långt i förväg, men jag dristar mig ändå till att ställa frågan om statsrådet vill säga något redan i dag om det faktum att det finns en stor potential och hur den kommer att speglas i den kommande infrastrukturpropositionen.

Herr talman! Jag tror att ett sätt att signalera vikten av sjöfart är kanske inte bara att tolka in den som ett transportslag utan att se den som något mycket bredare. Hela havet som resurs kan vara bas för en näring av olika slag. Just det som tema kommer Sverige att stå värd för i Göteborg i samband med European Maritime Day. Den delen är viktig. Det som kommer att märkas i infrastrukturpropositionen är snarare betydelsen av att staka ut viktiga stråk och noder där såväl väg som järnväg och ibland flygplatser har en bra koppling till och från hamnar - noder. Om det är något som behövs i ett smidigt godsflöde är det bra omställnings- och omlastningsmöjligheter. Det innebär att vi troligtvis kommer att se ett antal hamnar som kommer att vara strategiskt utmärkta, där staten tillsammans med det lokala och regionala satsar för att få det så effektivt som möjligt och där sjöfarten spelar stor roll.

Herr talman! Jag har en fråga till äldreomsorgsminister Maria Larsson. I samband med höstens alla rapporter i medierna om skandaler på våra äldreboenden sade Maria Larsson att personalen måste visa civilkurage och slå larm när de upptäcker missförhållanden på boendena. Om det ska vara möjligt krävs att alla anställda har möjlighet att slå larm, alltså även de inom den privata äldreomsorgen. Samma meddelarskydd ska gälla både privat och offentlig omsorg. Maria Larsson har tidigare varit helt emot att utvidga skyddet, men hon lovade i höstas att regeringen skulle se över frågan. Nu undrar jag hur det blir med meddelarskyddet för personalen i den privata äldreomsorgen.

Herr talman! Tack för frågan! Vanvård eller missförhållanden i äldreomsorgen kan aldrig accepteras. Därför är det glädjande att se att de flesta äldre är nöjda med den äldreomsorg de får. Men det är viktigt att missförhållanden kommer fram. Då är de som finns närmast de äldre en viktig källa för den informationen. Därför har vi gjort om lex Sarah så att alla missförhållanden, inte bara de av allvarlig art, ska anmälas. Till och med risk för missförhållanden, innan något har inträffat, ska anmälas. Här är personalen central. Vi måste få bort kulturen att saker ska sopas under mattan. Jag vet att det är vad många i personalen uppfattar som positiva signaler. Vi måste diskutera kvalitetsfrågor och hela tiden ha ett systematiskt kvalitetsarbete. Där är meddelarfriheten viktig. Jag är glad att kunna säga att Justitiedepartementet arbetar med direktiv till en utredning som förhoppningsvis ska tillsättas inom en inte alltför avlägsen framtid.

Herr talman! Sedan 2006 har antalet privata äldreboenden ökat snabbt. För de kommuner som har infört LOV, lagen om valfrihetssystem, råder en helt fri etablering. Privatanställda i vården har inte fullt meddelarskydd. Jag håller med ministern om att det naturligtvis är viktigt med kontroll, att alla har möjlighet att rapportera, att det inte ska ske någon vanvård. Vi har egentligen en bra äldreomsorg, men varje fall där en äldre hanteras illa eller vanvårdas är ett fall för mycket. Här finns möjligheten till meddelarskydd så att alla, även i privata sektorn, vågar meddela utan att riskera repressalier i form av avsked och annat som de kan råka ut för. Så är det faktiskt i dag. Det är bra att frågan utreds och utreds, men jag vill ha svar på min konkreta fråga. Vi pratar om våra äldre, mest utsatta och sköra. När blir det en lagstiftning på området?

Herr talman! Jag skulle också önska att vi hade kommit längre i frågan. Varje fall är ett fall för mycket. Då kan meddelarfriheten spela en roll. Jag ställer en fråga tillbaka till Catharina Bråkenhielm: Varför gjorde inte ni socialdemokrater något av den utredning ni beställde en gång? Det finns en utredning gjord. Frågan är komplex. Det är därför det inte blev något resultat av ert arbete då. Vi är beredda att se över frågan igen. Det är därför vi kommer att tillsätta en ny utredning som får vända och vrida på frågan och försöka ta fram ett förslag. Frågan är komplex, och det ska man ha respekt för. Vi har för avsikt att likställa villkoren för alla som jobbar i äldreomsorgen. Det är för de äldres skull.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd. Socialdemokraterna vill på både nationell och regional nivå bygga ut tunnelbanan i Stockholm. Vi har i vår budgetmotion en plan för statlig medfinansiering av tunnelbanan till Hagastaden. Nu har även både Trafikverket och era moderata kolleger i landstinget i Stockholms län pekat ut utbyggnaden av tunnelbanan till Nacka som en avgörande fråga för Stockholms utveckling och sagt att frågan är av nationellt intresse. Därför är min fråga till statsrådet om det finns någon plan från regeringens sida för statlig medfinansiering av en utbyggd tunnelbana till Nacka.

Herr talman! Som Yilmaz Kerimo väl vet är Stockholmsregionen en region som växer så det knakar. Man skulle kunna säga att här behövs mer av allt, och frågan är om det ändå kommer att räcka inom den närmaste tiden. Då är fokuseringen: Hur kan man göra planeringen så effektiv och så smart som möjligt att det räcker för de behov som människor har att förflytta sig, inte minst till arbetet? Det pågår just nu mellan landstinget, som är ansvarigt för regionplaneringen av trafiken, Nacka kommun och Stockholms stad som kommun men även Värmdö ett arbete med att ta fram en förstudie när det gäller tunnelbana till Nacka. Den behöver finnas först för att ge svar på frågan: När kan man göra någonting och vad kommer det att kosta? Sedan kommer frågan om finansiering. Staten har tidigare varit med och kommer säkert framöver att vara med i finansieringen. De förutsättningarna finns även enligt lagstiftningen.

Herr talman! Tack för svaret! Jag är jätteglad att vi är överens om att Stockholm växer och att vi bör göra mycket mer. Moderaterna i Stockholms läns landsting har länge visat ett motstånd mot en utbyggnad av tunnelbanan. Nu verkar de dock ha insett att tunnelbanan är en viktig förutsättning för Stockholms tillväxt och ansluter sig till vår linje om en utbyggd tunnelbana till Nacka. Däremot har de inte gett några besked om fler planer på att bygga ut tunnelbanan i Stockholmsregionen, detta fastän behovet är stort. Därför undrar jag om statsrådet tycker att tunnelbanan i Stockholms län ska byggas ut och om hon i så fall är beredd att påverka sina partivänner regionalt för att göra detta till en prioriterad fråga för hela Stockholmsregionen.

Herr talman! Oavsett vilken region vi pratar om måste man börja från grunden: Vad är man överens om är viktigt i sin region när det gäller framtid, framkomlighet, miljömässighet och inte minst transportlösningar? Kollektivtrafiken är en viktig del i våra större städer. Då blir frågan: Vad behöver göras? När kan man göra det? Vad kostar det? Hur ska det finansieras? Vi gör det i precis den ordningen över hela landet. Stockholm har påbörjat den delen, som en fortsättning. Vad jag dock tycker är intressant, som man måste ha med sig, är frågan om finansieringen när man vet vad det kostar. Då är det en sak att i budgetmotioner, som Socialdemokraterna gör, föreslå en peng som kommer att räcka till att sätta spaden i backen. Men vi måste ha finansiering även för att klippa bandet när invigningen ska göras. Då räcker inte några hundra miljoner till ett mångmiljardprojekt.

Herr talman! Jag har en fråga till näringsminister Annie Lööf angående innovationsfrågor, som har blivit mer och mer heta i den politiska debatten. Det krävs ju mer än bara prat när det gäller innovationsfrågorna, och regeringen har ett antal processer i gång, däribland en innovationsstrategi som kommer att presenteras senare i år. Detta kompletteras med initiativ på regional nivå och även på europeisk nivå med Horizon 2020 och Grand Challenges och hur Europa ska tackla dessa. Min fråga till näringsminister Annie Lööf är: Hur sammankopplas de olika processerna på regional, nationell och europeisk nivå för att ge mesta möjliga nytta?

Herr talman! Tack för frågan! Innovation är A och O för att Sverige ska stå sig i den globala konkurrensen. Men ska vi klara den globala konkurrensen handlar det också om att det måste bygga på lokal initiativkraft och att det är den enskilda innovatören och entreprenören som bygger just den globala konkurrenskraften. I arbetet med att ta fram en nationell innovationsstrategi har vi haft tematiska och regionala dialoger runt om i landet där vi har samlat näringsliv och akademi. Kärnordet i innovationsstrategin är samverkan - samverkan mellan näringslivet, akademin och det offentliga. När vi tittar på hur exempelvis Västerbotten, som jag besökte för en månad sedan, arbetar ser vi att det är just en samverkan mellan skogsindustrin och de kulturella, kreativa näringarna för att skapa nya innovativa lösningar. Det är viktigt att det vi gör på nationell nivå följs upp med regionala innovationsstrategier och ett regionalt arbete oerhört tätt sammanflätat.

Herr talman! I likhet med många andra här i dag visste jag delvis svaret på min egen fråga. Jag kommer i dag från Sundsvall, där jag har deltagit i Innovation Art, ett sammanhang där olika aktörer har mötts för att tala om innovationsfrågor. Du nämner samverkan, Annie Lööf, som är väldigt viktigt, men detta gäller även inom regeringens olika departement. Innovationsstrategin är tänkt att vara en inspiration för andra, kanske mer konkreta propositioner. Hur kommer de slutsatser som innovationsstrategin kommer fram till, som presenteras i höst, att realiseras i forsknings- och innovationspropositioner, i nästa infrastrukturproposition och så vidare, där det faktiskt blir verklighet? Hur kommer det arbetet att ske?

Herr talman! Arbetet med innovationsstrategin, som jag i egenskap av näringsminister kommer att presentera tidigt i höst, hade sin uppstart i februari 2011. Under drygt ett år har vi arbetat intensivt just med att skapa en strategi som är väl förankrad i näringslivet och akademin. Det som är det unika med den här processen är att alla departement i Regeringskansliet är involverade. Vi arbetar brett med innovationsstrategin, för den berör innovationer både inom sociala frågor och inom försvarsfrågor men givetvis också inom näringsfrågor. Det är viktigt att ha det breda perspektivet när vi pratar om samverkan internt i Regeringskansliet men också ute i landet. En annan positiv del när vi pratar om innovationer är att det är viktigt att koppla samman det med de europeiska processer som nu pågår. Horizon 2020 och sammanhållningspolitiken har ett tydligt fokus på just innovationer, som Sverige välkomnar i de förhandlingar som vi deltar i nu under 2012.

Herr talman! Sverige utvisar romska asylsökande till Kosovo trots att tunga bedömare, som Europarådet och UNHCR, varnar för att myndigheterna i Kosovo inte förmår skydda dem som tvingas tillbaka mot hot, våld och trakasserier. Migrationsminister Tobias Billström har sagt att han förlitar sig på att den lag och ordning vi har ger goda förutsättningar för att de som söker asyl i Sverige får det skydd de behöver och att han därför inte tänker göra något för att stoppa utvisningarna. Men enligt Thomas Hammarberg, som tills nyligen var Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, har flera av Kosovos grannländer slutat utvisa romer till Kosovo. Han kräver att Sverige också ska göra det. Jag undrar om även migrationsministern nu tar varningarna på allvar och vad han i så fall tänker göra för att asylsökande romer inte ska utvisas från Sverige till Kosovo och riskera att få sina mänskliga rättigheter kränkta.

Herr talman! Vi har en grundläggande princip i vår rättsordning när det gäller handläggningen av asylärenden, och den utgår från att människor alltid ska få sin asylansökan prövad individuellt. Vi ska aldrig fatta kollektiva beslut, utan vi ska alltid låta myndigheter och domstolar granska de enskilda fallen. Av detta följer, utan att jag går in på Annika Lillemets resonemang kring enskilda grupper, att det förekommer att människor som individer får stanna inom ramen för grupper som bedöms men att kanske inte hela gruppen får stanna. Det här är någonting som är väldigt viktigt att komma ihåg. Jag har flera gånger under min tid som statsråd fått höra att Sverige utvisar den ena eller den andra gruppen, och när man sedan går in och tittar ser man att vi faktiskt beviljar uppehållstillstånd till ganska många inom de grupper som tas upp. Det viktiga är emellertid att människor måste kunna visa att de har asylskäl, och asylskäl är någonting som är definierat i svensk lagstiftning. Det är någonting som handlar om att man är utsatt för hot eller hot om förföljelse, och det måste man kunna styrka i en rättsprocess. Man kan inte bara säga att man upplever detta, utan man måste också kunna leda det i bevis. Det är det som asylprocessen handlar om.

Herr talman! Situationen för många romer i Kosovo och de romska asylsökande i Sverige är akut. Självklart är regeringen inte maktlös utan har ansvar för att tydliggöra direktiven till Migrationsverket när så krävs, för att lagens grundtanke att den som behöver skydd ska få det också efterlevs. Rapporterna om kränkningar av romernas mänskliga rättigheter måste naturligtvis tas på allvar och komma med i bedömningarna även i Sverige när man bedöms individuellt. Mot bakgrund av detta anser jag att migrationsministern fortfarande är mig - men framför allt de asylsökande - svaret skyldig. Jag undrar om migrationsministern avser att inleda någon som helst dialog med Migrationsverket utifrån de här rapporterna och utifrån det faktum att man i vissa andra länder har slutat utvisa romer till Kosovo.

Herr talman! Annika Lillemets var inte ledamot av riksdagen när denna år 2005 bestämde sig för att ändra den dåvarande ordningen, som innebar just att regeringen kunde fatta vägledande beslut. Det kan regeringen inte längre. Vi har inrättat något som kallas Migrationsöverdomstolen, som numera fattar de vägledande besluten. Det skedde på initiativ av den socialdemokratiska regeringen med stöd av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och samtliga övriga då existerande oppositionspartier i riksdagen, varav mitt eget parti var ett, så enigheten var total kring inrättandet av Migrationsöverdomstolen. Därför finns det inte några möjligheter för mig som statsråd att, som Annika Lillemets uttrycker det, skicka direktiv till Migrationsverket om vad de ska göra, tycka och tänka. Vi har en domstolsprocess för att avgöra asylärenden, och det tycker jag är väldigt bra. Jag tror egentligen inte att någon med handen på hjärtat skulle vilja gå tillbaka till den extremt politiserade ordningen där politiker i Utlänningsnämnden fattade beslut om vem som fick lov att stanna och vem som inte fick lov att göra det. Det ska enskilda, självständiga domstolar göra inom ramen för en rättssäker asylprocess. Det är så vi ska ha det, och det är min avsikt att som migrationsminister fortsätta med den politiken.

Herr talman! Min fråga går till näringsminister Annie Lööf. Den handlar om att vi socialdemokrater har föreslagit införandet av ett innovationsråd, där vi i dialog med näringslivet, akademin och fackliga organisationer vill utveckla en samverkansmodell som tar sin utgångspunkt i de centrala framtidsutmaningarna i vårt samhälle. Detta har vi hört statsministern kalla att sitta och fika med näringslivet, vilket känns ganska allvarligt mot bakgrund av den globala konkurrens som vi är en del av men också de stora utmaningar som finns inför framtiden angående miljö, transport och en åldrande befolkning. Min fråga blir: Delar Annie Lööf statsministerns syn på att det är att sitta och fika när man vill samverka med näringslivet? (TALMANNEN: Jag påpekar att det även här gäller tjänsteutövningen.)

Herr talman! Regeringen har ett antal kommissioner där vi arbetar med konkurrenskraft, den demografiska utmaningen och hållbar tillväxt till exempel. Framtidskommissionen har arbetat i regeringens namn, när vi samlar olika perspektiv för att diskutera angelägna framtidsutmaningar. Som jag sade i ett tidigare inlägg arbetar regeringen intensivt med att arbeta fram en tydlig nationell innovationsstrategi. Det viktigaste där handlar om samverkan och god förankring - förankring med olika aktörer. Därför har jag som näringsminister alltid min dörr öppen för att ha samtal med näringslivet om hur vi ska stärka innovationskraften. Vi har också haft ett antal fysiska möten. Det viktigaste tror jag inte är att se till att få ett innovationsråd på plats, utan det viktigaste är att nu se till att det efter alla de små råd och möten som vi har haft runt om i landet blir en konkret handlingsplan, en strategi framåt som vi kommer att presentera under tidig höst. Sedan är det viktigt att följa upp det med återkommande samlingar som vi har haft under processens gång.

Herr talman! Jag konstaterar att ministern inte ger något svar beträffande själva synen att sitta och fika med näringslivet i förhållande till att faktiskt samverka. (TALMANNEN: Jag vill påminna om att en fråga under frågestunden enligt statuterna ska gälla ansvarsområdet eller tjänsteutövningen.) Jag utgår från att det är en enig regering som statsministern ingår i, och om statsministern har använt uttrycket "att sitta och fika" om de socialdemokratiska förslag som vi har i vår vårmotion måste detta ändå vara en fråga som angår näringsministern. Mot bakgrund av det vill vi faktiskt få det klargjort hur regeringen ser på detta, och då måste man få möjlighet här i kammaren att ställa den frågan. Åter till frågan: Vi får signaler om att näringslivet inte upplever att de har fått tillträde till näringsministern och kunnat diskutera de här frågorna. Frågan kvarstår alltså.

Herr talman! Då bjuder jag på stående fot in det svenska näringslivet. Jag har regelbundna möten med enskilda företrädare för näringslivet någon gång i veckan. Jag har regionala dialoger ett flertal gånger i månaden på olika ställen i landet där jag också deltar. Jag träffar hundratals företagare varje månad, för det är viktigt att ha den täta dialogen och lyssna in. Det som är intressant med Socialdemokraternas förslag på innovations- och näringspolitik är att de föreslår att vi ska ha en innovationsstrategi, som redan är i gång och ska presenteras inom kort, att vi ska inrätta innovationsupphandlingar, som vi redan har gjort och investerat pengar i, och dessutom att det ska vara ett innovationsråd. Det är möjligt att vi ska införa ett sådant råd i framtiden. Men det viktigaste är de verktyg och den strategi som vi nu har arbetat fram tillsammans med akademin och näringslivet och som vi ska presentera inom kort. Där efterfrågar de samverkan och handfasta verktyg före just ett innovationsråd.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Maria Larsson. Vi berördes starkt av de berättelser som presenterades i utredningen om vanvårdade barn, barn som samhället hade tagit hand om för att de skulle få ett bättre liv. De har utsatts för de värsta missförhållanden. Jag är därför glad att se att regeringen är beredd att göra något. Utöver den ceremoni som var i höstas är man beredd att låta dem få ekonomisk ersättning. Under de månader som har gått har jag träffat enskilda. En dam från Motala sade för lite sedan: Tror du möjligtvis att jag kommer att hinna dö innan det går att ansöka om ersättningen? Min fråga till Maria Larsson blir: När kommer all lagstiftning att vara på plats, så att människor som har varit utsatta för missförhållanden som barn kan ansöka om ersättning?

Herr talman! Tack för frågan! Jag är glad att vi i dag har en lagrådsremiss färdig som säger att möjlighet ska finnas till en ersättning på 250 000 kronor, möjlig att söka för dem som har varit placerade och utsatta för vanvård av allvarlig art under tidsperioden 1920-1980. Jag vet att många av de drabbade har väntat och undrat. Då är det väldigt glädjande att vi i dag kan ge besked om att detta - förutsatt att Lagrådet och riksdagen behandlar förslaget välvilligt, där jag är glad att vi har en sjupartiuppgörelse bakom lagrådsremissen - ska kunna vara på plats den 1 januari 2013. Då tillsätter vi en ny myndighet som är en nämnd som kommer att hantera ärendena. Från den 1 januari finns det då möjlighet att lämna in sin ansökan till nämnden för prövning.

Herr talman! Tack för svaret! En annan fråga som jag har fått är kanske svår, men många undrar hur man ska kunna bevisa att man har varit utsatt för de övergrepp som ger rätt till ersättning.

Herr talman! Det är naturligtvis svårt med händelser som ligger långt tillbaka i tiden att ha en bevisföring enligt vanligt rättsförfarande. Det är därför som vi för den här särskilda ersättningen sätter beviskraven lägre. Vi har förståelse för den svåra situation det kan vara att få fram dokumentation. Vi erbjuder också muntlig förhandling, där man kan få komma med sin berättelse, utöver att man har intyg om att man har varit placerad. För min personliga del tror jag att många kommer att välja att använda sig av muntlig förhandling. Det kan också finnas stödbevisning i form av att flera personer som har varit på samma institution har samma eller likartade upplevelser. Det kan också finnas vittnen att inkalla. Men låt mig säga att detta inte är något vanligt rättsförfarande, där man ska utse en skyldig eller bedöma om brott har begåtts. Det handlar enbart om möjlighet för den enskilde som har varit utsatt att få sin rätt till ersättning prövad.

Herr talman! Det är Lars Johansson som Catharina Elmsäter-Svärd får tala med om det i morgon. Jag vill veta vad ministern tänker göra om Trafikverket går vidare med sin påbörjade förstudie. Är det bra att vi säljer ut och blir av med vårt fantastiska fibernät och det kunnande som driften av ett sådant nät medför? Ska vi fortsätta privatiseringen? Jag tycker inte att det är lämpligt. Det finns dessutom en utredare som under hösten kommit fram till samma sak, nämligen att det vore bättre att driften hamnar i ett särskilt affärsdrivande verk som kan fortsätta vara en aktör på marknaden.