Interpellationssvar - Mandatet för regeringens samordnare lars leijonborg - 2012-04-17

Fru talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att klargöra vilket mandat Lars Leijonborg har som samordnare. Astra Zeneca aviserade för två månader sedan att de skulle skära ned sin forskningsverksamhet i Södertälje efter att deras neurobiologiska forskning inte genererat något nytt läkemedel under mycket lång tid. Detta innebär att 1 100 eller möjligen till och med fler anställda i Södertälje mister sina arbeten. Förutom de problem som nedläggningen innebär för de enskilda anställda riskerar Sverige också att förlora värdefull kompetens i form av duktiga forskare och unika system för läkemedelsutveckling. För regeringen är det därför viktigt att försöka ta vara på den unika kompetens som finns i företaget. För att på ett aktivt och konstruktivt sätt medverka till att kompetensen som utvecklats på Astra Zeneca tas till vara av andra aktörer tog jag initiativ till att tillsätta en samordnare. Uppdraget är att samordna insatser på kortare sikt med anledning av nedläggningen av verksamheten i Södertälje. I uppgiften ingår att bidra till att diskussioner förs mellan företaget och olika aktörer som kan tänkas överta vissa funktioner och kompetenser. Under den förhållandevis korta tid som gått sedan Astra Zenecas tillkännagivande har flera initiativ tagits av olika aktörer, och en rad förslag på åtgärder diskuteras för närvarande.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret som jag dess värre måste säga är lite trist, vilket jag hade förväntat mig att det skulle bli. Lars Leijonborgs mandat går ut redan om två veckor, men statsrådets svar saknar såväl besked om frågan jag ställer om omfattningen av Lars Leijonborgs mandat som konkreta besked om vilka åtgärder som nu diskuteras, även om det flaggas för sådana. Statsrådets svar illustrerar därmed, tycker jag, regeringens okänslighet för det mycket allvarliga läge som Södertälje, södra Storstockholm och angränsande län nu har hamnat i. Jag har dessutom noterat att statsrådet lite raljant, vilket inte är ovanligt, i några medier har sagt att regeringen lika lite som att driva bilföretag ska bedriva läkemedelsföretag. Därför undrar jag vem som har krävt det. Ingen här i kammaren, inte någon kommun, inga fackliga organisationer och inte heller jag har krävt det. Fru talman! Den 31 mars blev det tydligt att Akademikerföreningen och Unionen på Astra Zeneca i Södertälje tappat förtroendet för Lars Leijonborg som statlig samordnare. Det är lätt att förstå dem. Efter att de den 16 mars för Leijonborg presenterat flera intressanta förslag som skulle kunna användas för att skapa intressanta miljöer i hela eller delar av anläggningen i Södertälje och hur man skulle kunna fånga upp kompetensen och länka in den i nya affärsverksamheter möttes de av detta besked av Lars Leijonborg som sände dem ett brev där han sade: "Därför bör ni och det omgivande samhället kräva att AstraZeneca genomför denna avveckling i sådana former att så många som möjligt av medarbetarna kan hitta ny sysselsättning." Mot ljuset av det, som jag tolkar det, mycket begränsade mandat som regeringen har gett Leijonborg blir ett sådant svar självklart. Fru talman! Dess värre är jag rädd för att inte bara de fackliga organisationerna utan också kommunen och regionen börjar tappa förtroendet för regeringens vilja och engagemang. Beskedet att regeringens satsning på Sci Life Lab inte innebär att de unika forskningsmiljöerna i Södertälje, som nu friställs, kommer att tas till vara kommer faktiskt som en chock för kommunen, särskilt som hela eller delar av den här toppmoderna anläggningen mycket väl skulle kunna fungera som en viktig pusselbit i det life science-kluster som finns längs linjen Uppsala-Södertälje-Strängnäs. En inkubator skulle här, som de fackliga företrädarna bland annat föreslog, kunna ta till vara den befintliga kompetensen och utrustningen och därmed garantera ny näringsverksamhet. Viljan och intresset av att etablera ny näringsverksamhet inom en sådan ram finns, som jag nämnde tidigare, bland nuvarande medarbetare men också bland utomstående aktörer. Detta har regeringen uppenbarligen missat eller valt att bortse ifrån. Fru talman! Min uppfattning är att regeringen från första stund har hanterat situationen taffligt, men också nonchalant. Det saknas en samlad analys från regeringens sida av såväl de näringspolitiska som de regionalpolitiska konsekvenserna av nedläggningen. En sådan analys måste göras med flera departement och statliga myndigheter inblandade, helst under ledning av en ny samordnare för de statliga insatser som borde eller kan bli aktuella. Vad som saknas är helt enkelt en samlande kraft för att stödja och samordna det uppkomna läget i dess helhet. Den rollen borde regeringen ta när samordnarens uppdrag går ut om två veckor. Fru talman! Astra Zenecas forskningsanläggning i Södertälje är toppmodern och i världsklass. Jag tror att det, när nu bara åtta månader återstår tills allt ska vara borta och stängt, vore bra om statsrådet kunde lämna besked i några frågor. Tänker regeringen svika Södertälje och södra Stockholm? Tänker statsrådet ge ett förlängt eller utökat mandat till Leijonborg?

Fru talman! Oavsett om Ingela Nylund Watz gillar det eller inte vill jag understryka att lika lite som regeringen går in och tar över byggnader i Trollhättan och fortsätter att driva verksamhet kommer vi att göra det i Södertälje. Det är inte där regeringens arbete är fokuserat. Vårt arbete är fokuserat på att den forskningskompetens som finns ska räddas kvar i Sverige. Det betyder inte att man kan garantera att varenda person erbjuds ett jobb. Det finns inga sådana garantier. Det finns aldrig sådana garantier. Att vi nu genomför satsningar på svensk medicinsk forskning också i den här delen av landet som gör att det finns arbetsuppgifter för många av de duktiga forskarna är det som är mitt engagemang i detta. Om byggnaden kan användas - det kan den säkert, men det är ju ägaren Astra Zeneca som avgör vem de säljer byggnaden till. Och vad som hamnar i den kan jag inte avgöra. Det är möjligt att Södertälje kommun har ett intresse för byggnaden och att det just i den byggnaden finns den typen av verksamhet, men för min del är det inte byggnaden som är i fokus. Det är forskningskompetensen och forskningsnivån i östra Mellansverige. Det är inte därför vi drar i gång Sci Life Lab, för det har varit planerat i flera år, men det är därför det passar väldigt bra att den verksamheten ska byggas upp med rätt omfattande resurser precis i det ögonblick när många personer som har den typen av kompetens friställs i Astra Zeneca. Sedan finns det ingen garanti för att det är just de personerna som får en viss typ av jobb, men det är klart att det är den typen av kompetens som efterfrågas. Jag ser framför mig att i forskningspropositionen som vi lägger fram i höst kommer medicinsk forskning att stå i fokus. Medicinsk forskning finns på många olika håll i Sverige, men det finns en betydande del i den region vi nu diskuterar. Det är inte - jag vill vara väldigt tydlig med det, eftersom Ingela Nylund Watz formulerar sig på det sättet - regeringens avsikt att garantera att det bedrivs verksamhet i en viss byggnad i Södertälje. Det är inte det som är samordnarens och regeringens ansvar, utan det är att se till att vi har medicinsk forskning av världsklass också i framtiden och att den kompetens som många av dessa människor innehar ska tas till vara i svensk forskning också i framtiden.

Fru talman! Jag har heller inte krävt att statsrådet ska se till att ta över lokalerna. Då har statsrådet helt missuppfattat min poäng med mitt första inlägg. Låt mig påminna lite grann om hur läget faktiskt är. 1 100 personer har hittills blivit meddelade att de blir av med sina jobb. Utöver det, det borde statsrådet inse, kommer minst ytterligare ett par hundra människor som arbetar i Södertälje att bli utan jobb. Det är folk i servicenäringen. Det är tjänstenäringarna och det är underleverantörer. Det här skapar ju en mycket besvärlig situation i ett redan väldigt hårt drabbat Södertälje. Jag tror faktiskt, med tanke på den bakgrund som statsrådet har i Stockholmsregionen, att Jan Björklund har en viss kunskap om Södertäljes utsatthet, inte minst när det handlar om arbetslösheten. Men låt mig ändå dra några fakta för att påminna Jan Björklund. Öppet arbetslösa och sökande i program och aktivitetsstöd är 13,8 procent jämfört med 8,7 procent i riket. Ungdomsarbetslösheten är 18 procent. Bland utrikes födda är arbetslösheten 26 ½ procent jämfört med drygt 20 procent i övriga landet. Det säger sig självt att Astra Zenecas nedläggning av forskningen i Södertälje kommer att få mycket allvarliga konsekvenser i ett redan synnerligen besvärligt läge, ett läge som naturligtvis kommer att förvärras än mer på grund av regeringens brist på handlingskraft när det handlar om jobb- och tillväxtpolitik. Men, fru talman, som jag sade i mitt första inlägg är det ingen som har krävt att regeringen ska ta över forskningsanläggningen i Södertälje eller lokalerna för den delen. Däremot vet jag att det är väldigt många Södertäljebor och invånare i kommunerna runt omkring som väntar på konkreta besked om vad regeringen egentligen är beredd att göra för att hjälpa till i det besvärliga läget, inte minst mot bakgrund av att situationen i Södertälje skiljer sig ganska drastiskt från hur det gick till i Lund. Där fick kommunen och det omgivande samhället två års frist av Astra Zeneca. I Södertälje ska processen vara slutförd på tio månader. Detta om något borde ha fått regeringen att visa ett större engagemang i frågan än man hittills har gjort. I stället var beskedet till kommunledningen av Lars Leijonborg när han besökte kommunstyrelsen strax efter att han hade blivit utnämnd att Södertälje inte var hans ansvar, något som ministern nu bekräftar i sitt svar. Fru talman! Jag tror inte att det finns någon motsättning mellan att se den potential som finns i Södertälje med de forskningsmiljöer som finns där i dag, som är helt unika och som riskerar att bli tomma, och det arbete som Lars Leijonborg har för att se till att framstående forskare finns kvar i Sverige. Jag tror tvärtemot att det uppdraget skulle kunna gå att förena om regeringen tog ett bredare grepp, där man såg olika departement och olika myndigheter som en samlad resurs och faktiskt gav en samordnare ett bredare mandat än det Leijonborg har haft hittills. Den här debatten menar jag alltså handlar om regeringens bristande förmåga och ovilja att ta på sig ledartröjan i ett väldigt allvarligt läge för en väldigt utsatt del av Sverige. Jag önskar därför att Jan Björklund kunde komma med lite mer positiva besked om att man tillsammans med regionen är beredd att göra mer och större insatser. Kan Björklund lämna några sådana besked? Vilka åtgärder är det som antyds i interpellationssvaret? Kommer Leijonborg att få förlängt eller utvidgat uppdrag? Vad händer om två veckor?

Fru talman! Ingela Nylund Watz säger å ena sidan att hon inte begär att regeringen ska gå in och rädda företaget eller själva anläggningen i Södertälje. I nästa andetag talar Ingela Nylund Watz inte längre om forskning utan om att rädda Södertälje, jobb och platsen i Södertälje. Det är två olika uppgifter. Vi har båda arbetat i denna region under flera år, tillsammans, och jag vet mycket väl Södertäljes speciella situation när det gäller befolkningssammansättning, utbildningsnivå och en hög migrationsström under många år som gör att arbetsmarknadssituationen där är väldigt speciell. Det är dock klart att det i huvudsak inte är de som är forskare på Astra Zeneca i Södertälje. Det är alltså två helt olika problem vi talar om. De sammanfaller delvis, naturligtvis, men det är två helt olika problem. När det gäller den medicinska forskningens kvalitet är det så som kommunalrådet i Södertälje själv sade i en tv-intervju, att det till och med är så att huvuddelen av dem som är forskare på Astra Zeneca i Södertälje kanske inte alls bor i Södertälje. De pendlar i stället dit varje dag. Den forskargruppen är alltså inte i huvudsak beroende av om verksamheten är i Södertälje eller på Karolinska Institutet eller någon annanstans i denna region där det är pendeltågsavstånd överallt. Det är min utgångspunkt. Det var det ena. Det andra är att Södertälje kommun naturligtvis har hamnat - och det har inte i första hand med forskning att göra - i en situation där en stor arbetsplats lägger ned, med de följdverkningar det får. Där anser sig Arbetsförmedlingen, vilket vi försäkrade oss om det första vi gjorde, ha de resurser som krävs för att göra de insatser som behövs för Södertälje. Det är alltså i huvudsak en annan kategori på arbetsmarknaden vi då talar om. Sedan har Södertälje en väldigt speciell situation med en stor andel invandrare, och där är det andra generella åtgärder som inte löses bara på grund av Astra Zenecas omvandling. Det är generella åtgärder för att stärka invandrares ställning på den svenska arbetsmarknaden, vilket regeringen kommer att återkomma med senare i år. Arbetsförmedlingen anser sig dock ha de resurser som behövs. Normalt hanterar Arbetsförmedlingen sådana här situationer från samhällets synpunkt. Mitt och regeringens primära intresse av att gå in i detta har att göra med att det är en av Sveriges mest forskartäta arbetsplatser, och många av dessa personer behöver räddas kvar för svensk forskning. Det är vår utgångspunkt. Sedan kan man väl inte bortse från, Ingela Nylund Watz, att Södertälje är en del i en region med två miljoner invånare. Numerärt sett är detta ovanligt många jobb, men hade det varit en avlägsen plats någonstans långt ifrån andra orter och andra kommuner hade man varit mycket mer utsatt. Nu är Södertälje på gott och ont - i det här fallet skulle jag säga gott - en del av en Stockholmsregion som ändå har det mest omfattande arbetsmarknadsutbud som finns i vårt land. Det skiljer sig på det sättet från insatser i till exempel Trollhättan när ett företag lägger ned. Arbetsförmedlingen bedömer att de har de resurser som krävs. Samordnarens uppdrag, som har kommit från Utbildningsdepartementet, handlar om att säkerställa att kvaliteten som finns i den medicinska forskningen bibehålls inom svensk forskning när Astra Zeneca nu läggs ned - inte nödvändigtvis i Södertälje, men inom svensk forskning.

Fru talman! Jag bara konstaterar att det inte finns några besked från Jan Björklund annat än att det är detta mycket specifika uppdrag som finns. Det är för övrigt bara fyra rader i ett beslut på Regeringskansliet. Det är precis vad det handlar om. När Lars Leijonborg kom till kommunstyrelsen i Södertälje var han alldeles ärlig när han sade: Södertäljes sak är inte min. Det gör dock inte regeringens ansvar mindre. Däremot skulle man möjligtvis kunna tänka sig att det i Jan Björklunds roll som vice statsminister borde framstå som ett problem att det inte tas ett bredare grepp när man ser en kommun som visserligen har en omgivning på två miljoner invånare men som också har de djupa och allvarliga problem som Södertälje har. Detta kommer nämligen, naturligtvis, att innebära oerhörda konsekvenser för sysselsättningen och för Södertälje kommuns möjligheter att få upp sysselsättningen och se till att få skatteintäkter nog för att klara välfärd och omsorg i sin kommun. Det är just detta som är poängen. Regeringen har givit ett snävt uppdrag via statsrådet. Ingen ser helheten. Ingen har heller brytt sig om att de anställda på Astra Zeneca via de fackliga organisationerna faktiskt till Lars Leijonborg den 16 mars levererade en lista på uppemot tio olika konkreta förslag som inte skulle innebära att regeringen skulle gå in och äga vare sig lokaler eller företag, men som skulle ha kunnat innebära att Södertälje med de resurser som finns där i form av unika, världsklassiga forskningsmiljöer hade kunnat tillvaratas för fortsatt verksamhet inom life science. Vad man efterlyste var bara att regeringen skulle ge samordnaren ett mandat som faktiskt gjorde det möjligt att tillvarata alla de möjligheter staten faktiskt redan har på olika sätt. Det är tråkigt, det är trist och jag förstår att ingenting händer om två veckor.

Fru talman! Jag tror att Ingela Nylund Watz ska ha lite tålamod. I Lund tog det ett år, och där är det nu fullt av verksamhet också i dessa lokaler. Jag förstår absolut att det är två olika perspektiv. Om man har Södertälje kommuns perspektiv och inte det svenska forskningsperspektivet på detta gäller det att få verksamhet - företagsamhet och annan verksamhet som ger jobb - i dessa byggnader och lokaler. Jag förstår det. Det finns ingen statlig myndighet som någonsin kan garantera detta, men en erfarenhet är att det i en region som Stockholm snart kommer en ny fastighetsägare när det finns färdiga fastigheter. Jag kan inte garantera det, men det är mycket sannolikt. Astra Zeneca är mycket intresserade av att sälja fastigheter, och en ny fastighetsägare kommer att vilja fylla den med verksamhet - jag lovar. Man får ha lite mer is i magen och lite mer tålamod. Det kommer med säkerhet nya verksamheter dit i och med den fria företagsamheten och den dynamiska Stockholmsregion som finns här. I Lund tog det ett år, men det är fullt av verksamheter där. Så kommer alltså att ske också här, men det är ingenting regeringen går in och beordrar. Jag vet inte vad Ingela Nylund Watz vill att jag ska göra. Ska jag gå in och besluta vem som ska ta över verksamheten i kåken, eller vad är det jag ska göra? Kåken är till salu, och det kommer någon ny ägare som kommer att vilja fylla den med ny verksamhet. Så kommer det att funka här också. Så funkar det överallt annars där detta händer, och det kommer att funka här också. Att jag ska ge besked i dag om vem som flyttar in där förstår jag dock inte hur det ska gå till, uppriktigt sagt. Samordnarens uppgift handlar i stället om precis det vi här har diskuterat: Det handlar om att rädda kvaliteten på svensk medicinsk forskning. Den kan äga rum på denna plats i Södertälje, men den kan också äga rum på andra platser. Den är inte geografiskt bunden till en viss plats. Däremot kommer det säkert att finnas verksamhet på denna plats i framtiden också. Det är jag helt övertygad om, även om det inte är regeringen som beslutar om det.