Arbetsplenum - Riksrevisionens rapport om skattebefrielse för biodrivmedel (sku5) - 2012-02-22

Herr talman! I dag ska vi resonera om Riksrevisionens rapport om skattebefrielse för biodrivmedel. Men låt mig först konstatera, innan vi kommer in på den: Ett liv går ganska fort, och det händer mycket. Jag brukade förut tänka på min gamla mormor. Hon var född 1900 och dog 1997. Så mycket hon hann uppleva, och vilka förändringar det var! Nu har man själv kommit upp i ålder, så att man kan se att det händer en hel del. För att lite grann blicka tillbaka på ens egen uppväxt: Det var stora, bensinslukande bilar som stod och dreglade, och det skulle bara öka och gå fort. Tänk då, herr talman, om man på 50- eller 60-talet hade vetat att man skulle stå här i Sveriges riksdag och resonera om saker och ting därför att klimatet höll på att ta stryk, så att man inte kunde fortsätta på det sätt som vi håller på med! Jag tror att de flesta av oss har kommit till insikten att man - även om det låter lite klyschigt - gärna vill kunna överlämna en bättre jord till sina barn än den man ärvde av sina föräldrar. Då är nog detta med klimatet och de åtgärder som vi måste vidta allvarligt. Det är inget man kan leka med. Därför är det bra att Riksrevisionen nu kommer med rapporter. De har i dagarna också kommit med en rapport om vem som egentligen betalar klimatskatterna, om det är företagen eller hushållen. OECD har också kommit med rapporter där man pekar på att vi i Sverige subventionerar de fossila bränslena. På EU-nivå förhandlar vi om ett nytt energiskattedirektiv som vi i Sverige tycker är mycket bra. Hela tiden pågår det diskussioner om det viktiga klimatet, som vi måste göra någonting åt. Då har vi från vårt parti, Socialdemokraterna, till betänkandet lagt ett särskilt yttrande där vi vill peka på några saker som vi tycker är viktiga för framtiden och för att vi ska kunna göra den viktiga klimatomställningen. Om vi ska ha en långsiktig och hållbar förändring måste vi också ha långsiktiga och stabila spelregler, speciellt för företagen, som vi hoppas ska kunna utveckla nya och energismartare produkter. Därför vill vi peka på några saker som vi tycker är olyckliga. När regeringen nu förändrar förmånsvärdet på förmånsbilar förändrar man lite hastigt spelreglerna för etanolmarknaden. Vi ska komma ihåg att vi i riksdagen förut har beslutat om den så kallade pumplagen. Mackarna blev då tvungna att ha etanolpumpar. Om man förändrar på det här sättet blir det lite svajigt - spelreglerna är inte stabila. Därför tycker vi att det är viktigt att man behåller nedsättningen av förmånsvärdet på 20 procent, som var innan. När vi vill dra åt ett visst håll för miljöns skull ska det var långsiktigt, så att man kan lita på det även om det blir förändringar i riksdagsmajoriteten. Vi tycker också att det är viktigt att titta på de höga tullarna, för att klara låginblandningen. Det borde kunna göra det möjligt att konkurrera med svensktillverkad etanol. Vi har ju mycket av råvarorna för etanoltillverkning i Sverige, och det vore bra om vi kunde klara det. Detta, herr talman, är några synpunkter från oss när det gäller detta betänkande. Vi har utvecklat våra synpunkter vidare i ett särskilt yttrande.

Herr talman! Vi ska här behandla en rapport från Riksrevisionen gällande skattebefrielse för biodrivmedel. Jag kan börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet, även om det inte finns några reservationer. Skattebefrielse för biodrivmedel har varit ett bra sätt för att få fart på produktion av dessa och få ned koldioxidutsläppen inom transportsektorn. I granskningsrapporten drar Riksrevisionen slutsatsen att skattebefrielsen är ett dyrt och trubbigt styrmedel för att minska utsläppen av växthusgaser. Riksrevisionen bedömer dock att skattebefrielsen har varit en förutsättning för att användningen av biodrivmedel skulle kunna öka och att skattebefrielsen därmed är en förutsättning för de utsläppsreduktioner som kan kopplas till användningen av biodrivmedel. Regeringen instämmer inte i Riksrevisionens resonemang om kostnader och att de utsläppsminskningar som användningen av biodrivmedel gett är en dyr åtgärd. Skattebefrielsen har varit nödvändig för att kunna uppnå målet 10 procent förnybar energi i transportsektorn till 2020. Om inte skattebefrielse hade varit möjligt hade inte den tekniska utveckling i fråga om förnybara drivmedel som vi har sett de senaste 15 åren skett. Regeringen avser att genom en kontrollstation år 2015 bedöma om det behöver vidtas ytterligare åtgärder för att nå målet om 10 procent förnybar energi i transportsektorn till 2020. Vidare arbetar regeringen på frågan om hur biodrivmedel ska kunna hanteras skattemässigt när statsstödsgodkännandet löper ut 2013. Att använda morötter i form av skattenedsättning för biodrivmedel är en bättre väg att gå framåt än att överbeskatta svenska bilister och svenskt näringsliv. Det finns i detta betänkande tre särskilda yttranden, ett från Socialdemokraterna, ett från Vänsterpartiet och ett från Miljöpartiet. I dessa särskilda yttranden påpekar både Vänsterpartiet och Miljöpartiet att de vill höja skatten på bensin och diesel ytterligare. För inte så länge sedan, år 2010, sade Miljöpartiet i sin budgetmotion att de tyckte att bensinen borde kosta åtminstone 15 kronor. Bensinpriset var då 13 kronor, och de ville höja skatten med 2 kronor. Vänsterpartiet hade ett förslag i ungefär samma storleksordning, ja något mer. Nu är priset 15 kronor och till och med lite över. Ni vill ju fortsätta höja skatten. Min fråga blir då: När tycker ni att taket är nått? Eller finns det inget tak? Är det skattehöjningen i sig som är det viktiga? Vad säger Socialdemokraterna om skatten på bensin och diesel? Håller ni med Miljöpartiet och Vänsterpartiet? Sverige är ett till ytan stort land med långa transporter som följd. Då vi ökar kostnaderna med dyrare diesel och även lägger fram förslag om kilometerskatt för de tunga transporterna, vilket Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör, kan alla räkna ut vem det är som får ta kostnaderna. Jo, det är barnfamiljerna, som får dyrare mjölk på bordet, och basindustrin, som får sämre konkurrenskraft. Höjd skatt på bensin och diesel slår också hårt mot alla som måste använda bilen för att ta sig till jobbet, hämta och lämna barn eller kanske skjutsa till någon fritidsaktivitet. Jonas Sjöstedt skrev på sin blogg den 23 augusti 2010 att han ville sänka priset på bensin med 1 krona i Norrlands inland. Jag undrar då lite stilla: Var är solidariteten med resten av svenskarna som är beroende av bilen? Miljöpartiets ena språkrör, Gustav Fridolin, bemötte i går frågor om höjd skatt på diesel och bensin samt kilometerskatt för de tunga transporterna med att järnvägstransporter är lösningen. Det kanske det är på sikt, till en viss del. Men så trångt som det är på spåren i dag är det inte möjligt att bygga ut mer järnvägsspår, och något sådant kan ju inte göras i en handvändning. Det tar tid, och under tiden måste våra transporter fungera. Vi måste få ut skogen till hamnar och fabriker, och vi måste få mjölk på bordet. Till dess måste vi också agera ansvarsfullt och se verkligheten som den är och inte straffskatta bort arbeten och fördyra för vanliga människor att leva och bo i hela Sverige.

Herr talman! Vi debatterar nu Riksrevisionens rapport om skattebefrielse för biodrivmedel. Jag vill till att börja med säga att jag tycker att det är en väldigt bra rapport. Det enda man kan klaga på är att den inte har kommit tidigare. Vi har faktiskt haft skattebefrielse för biodrivmedel ganska länge i det här landet, och det borde ha utvärderats för länge sedan. Detta handlar i grund och botten om vår tids största problem: klimatfrågan. Det är frågan om förändring av klimatet, som vi dagligen får rapporter om. Det är inte längre tal om om detta sker utan om att det sker och vilka verkningar det har. Det finns därför en sak jag skulle vilja kritisera i rapporten. Det är att man egentligen inte talar om vad det handlar om. Riksrevisionen pekar väldigt tydligt och bra på ett antal problem när det gäller skattesubvention av biodrivmedel. Systemet fungerar inte bra, och varför fungerar det inte bra? Jo, av den anledningen att regeringen inte vågar höja koldioxidskatten. Det skulle nämligen kunna rätta till denna obalans. Vi släpper i dag i Sverige ut för mycket koldioxid via vår trafik. Vi kan vara hur stolta som helst över att vi släpper ut mindre, men det hindrar inte att vi släpper ut för mycket totalt sett. Detta finns tyvärr inte med i rapporten. Det finns en annan svaghet i rapporten. Skattebefrielse för biodrivmedel och alternativa drivmedel har två funktioner. Den ena är att minska koldioxidutsläppen, men det andra är att skapa möjligheter för den nya tekniken. Vi vet att oljan tar slut. Vi vet inte när den tar slut, men vi vet att den tar slut. Det är garanterat. Vi lyckas inte fabricera någon ny. Egentligen är ju oljan obetalbar, för den går inte att återställa utom på ett väldigt dyrt sätt - så dyrt att ingen ens räknar på det ordentligt. Dessa två delar hade jag gärna sett mer betonade i denna rapport, alltså att det behövs en rejäl ökning av koldioxidskatten. Miljöpartiets budgetförslag handlar inte om 2 kronor. Vårt budgetförslag handlar om en höjning med 70 öre. Det är det förslag vi lade fram i höstas. Det är samma förslag som klimatkommissionen hade. Där var alla partier överens om att 70 öre vore rimligt. Det är detta som vi vill nu. Vi tror att det skulle behövas att vi tydligare tog ställning. Jag skulle önska att vi inte bara lade den här rapporten till handlingarna utan att vi även tydligt från riksdagens sida sade att det behövs handling här. Vi behöver också få besked av regeringen vad som händer med skattebefrielsen för biodrivmedel. Kommer den att förlängas, vilket är absolut nödvändigt för att få ut mer ny teknik, eller inte? Detta är alltså en bra rapport. Det är ett första steg, men det finns ett antal plumpar i protokollet som borde rättas till. Nu kommer vi att lägga den till handlingarna. Miljöpartiet har ett särskilt yttrande med. Jag skulle önska att det skulle krävas av regeringen att man snarast kom tillbaka till riksdagen och verkligen tog vår tids största fråga på allvar - klimatfrågan, där koldioxidskatten är den främsta lösningen - och att man gav klara besked för näringsliv och privatpersoner när det gäller teknikförnyelsen och behovet av långsiktiga villkor för etanolförsäljning i Sverige. (Applåder)

Herr talman! Ibland kan det vara på sin plats att ha ett perspektiv på vad man talar om. Här låter det lite ödesmättat som att vi i Sverige skulle ha den avgörande betydelsen för världens framtid. När jag tittar på Riksrevisionens rapport är den slutsats jag drar att hela rapporten bygger på helt fel ingångsvärden. Man kan inte räkna hem insatser för att förändra beteende i ekonomiska vinster på det viset. Så fungerar det inte. Väljer man att ta ett initiativ för att ändra ett beteende kommer det inte att kunna räknas hem på kort sikt i ekonomiska termer. Det är ju ett förändrat beteende man vill komma åt. Därför blir det märkligt när man hänvisar till att biodrivmedel har utvärderats och att de ger incitament till ett förändrat beteende. Det är rätt bra om man har ett fordon som kan tanka drivmedlet också, för i annat fall är det meningslöst. Annars kanske man måste stanna hemma, och det är ju bra om man kan komma till jobbet. Det är många som har gjort det förr i världen i alla fall. När det gäller drivmedel måste de också gå hand i hand med fordonstekniken. Vad hjälper det om vi stoppar ut en massa drivmedel som ingen kan tanka eller att teknikutvecklingen inte har kommit? Det är som hönan och ägget. Om man sedan tittar på forskning kring priselasticiteten på drivmedel visar det sig att den ligger på 23-26 kronor, och det är en rätt lång väg dit. Att höja några tioöringar kommer inte att ändra beteendet hos den ensamstående mamman som ska till jobbet innan hon har råd att köpa en ny miljöbil. Man får använda lite sunt förnuft när man förändrar beskattningen så att folk kan ändra sitt beteende. Vi kan också titta på problemen med teknikutvecklingen. Den senaste tidens bussbränder lite överallt beror på för hög förbränningstemperatur i motorerna. Det går inte heller riktigt hand i hand med vad som behöver göras. Man bör också fundera på vad som händer när man ger incitament på drivmedelsmarknaden med pumplagar och allt möjligt annat. Då måste man se till att de fordon som finns på marknaden också kan tanka detta till ett vettigt pris. Vi vet att flera av dessa biodrivmedel helt enkelt är skattebefriade. Det innebär att man måste subventionera själva drivmedelstillverkningen också. Då frångår man de principer som gäller inom EU. Jag tror att man ska vara försiktig med detta. Det viktigaste är att man hittar en långsiktig utveckling framöver. Det intressanta är att minska utsläppen totalt sett. Nästa steg som måste tas då är att tillverka fordon som över huvud taget släpper ut mindre och som använder mindre drivmedel för att minska utsläppen. Det är det mest effektiva av allt. Jag vill påminna om att Sveriges fordonstrafik står för en tiondels promille av jordens utsläpp. Om man vill tro att det skulle kunna förändra växthusgaserna och utvecklingen i Sibirien får man väl tro det, men lite försiktig bör man nog vara. Sverige ligger långt framme. Sverige har minskat sina koldioxidutsläpp sedan 70-talet med 40 procent. Vi kan se att det blir lite mer utsläpp efter transporterna i högkonjunktur. Men det långsiktigt hållbara målet måste vara att vi kan göra oss fria från fossila bränslen. Det är i alla fall målet för Kristdemokraternas politik.

Herr talman! Jag lyssnade med viss bestörtning på Lars Gustafssons anförande. Det lät som 15 år tillbaka i tiden, ungefär. Det är ju ändå Lars Gustafssons parti som är med i alliansregeringen, som har talat mycket om att nå koldioxidmålen och om teknikutveckling. Man har hållit fast vid den av de rödgröna införda pumplagen, skattebefrielse för biodrivmedel etcetera. Man har även hållit fast vid den årliga uppräkningen av koldioxidskatten och så vidare. Jag förstår inte detta; det är dessutom lite synd att det är som det är. För 20 år sedan var Kristdemokraterna ett miljöaktivt parti. Vad Lars Gustafsson nu förespråkar eller säger innebär att totalt nolla alla miljöambitioner och alla ambitioner på klimatområdet. Jag är förfärad; det måste jag säga.