Arbetsplenum - 2011-12-19

Fru talman! Även jag tänker börja med ett litet uttalande om Saab. Vi har i dag tyvärr fått beskedet att alla möjligheter tydligen är uttömda när det gäller Saab Automobile, Saab Automobile Tools och Saab Powertrain och att de därför har begärts i konkurs. Vi har därmed ett praktiskt exempel framför oss när det gäller tillämpning av både svensk regionalpolitik och svensk näringspolitik. Nu är det så ordnat att det är samma minister för båda ansvarsområdena, nämligen Centerpartiets ordförande Annie Lööf. Fru talman! Vi är i en situation där Trollhättan före denna händelse hade en arbetslöshet på 14,4 procent. Till detta kommer nu 3 500 personer som är direkt berörda och i runda tal 75 företag som är underleverantörer belägna i både Västra Götalandsregionen och i andra delar av Sverige. Som alla ledamöter vet har vi under en längre tid haft möjlighet att följa denna fråga i näringsutskottet. På en direkt fråga till representanter för regeringen har vi fått till svar att regeringen har en beredskap för att möta olika händelseutvecklingar när det gäller de berörda företagens framtid. Nu är det därför dags att redovisa dessa insatser. Fru talman! Vi socialdemokrater vill ha ett samhälle där människor har frihet att förverkliga sina drömmar och där välfärd och möjligheter kommer alla till del. Tyvärr går inte utvecklingen åt det hållet när den borgerliga alliansregeringen styr Sverige med stöd av Sverigedemokraterna. Nej, fru talman, i stället ökar i dag klyftorna mellan människor och mellan regioner i Sverige. Långtidsarbetslösheten biter sig fast. Resultaten i skolorna har försämrats. Och de ojämlika förutsättningarna mellan landets olika delar har ökat. Fru talman! Den som märker hur klyftorna ökar vet att samhället glider isär. Den som känner att den gemensamma välfärden håller på att försvinna rustar sig för ojämlikhet. Men, fru talman, det gäller naturligtvis bara för dem som har de ekonomiska förutsättningarna och kan göra det. De som saknar pengar tillhör förlorarna och får klara sig själva när de till exempel blir sjuka eller förlorar sitt jobb. Denna utveckling är inget framgångsrecept för ett land. Det är bara tillsammans som vi kan utveckla ett modernt, jämlikt och konkurrenskraftigt Sverige. En stark gemensam grund ökar både vår gemensamma frihet och vår individuella frihet och ger oss möjlighet att växa och utvecklas. Fru talman! Vi socialdemokrater vill vända trenden och minska samhällsklyftorna. Om Sverige ska bli ett land där människor har samma möjligheter att utvecklas måste politiken kretsa kring sociala investeringar. Därför vill vi socialdemokrater göra den regionala utvecklingspolitiken till en central fråga, där konsekvenserna av politiken är närvarande i utformningen av strategiska politiska beslut. Detta förutsätter en samordning mellan olika politiska nivåer och politikområden. Därför måste den nationella nivån samverka mer med regioner och kommuner för att skapa bästa möjliga utvecklingsmöjligheter. Fru talman! I motsats till den borgerliga alliansregeringen duckar vi socialdemokrater inte inför de problem som regionalpolitiken står inför. Vi har pekat ut ett antal områden som måste prioriteras i detta arbete. För det första handlar det om den demografiska utmaningen. Befolkningsökning och förändrad sammansättning av åldersgrupperna gör att kommunernas kostnader kommer att öka med i genomsnitt 0,5 procent per år. För det andra handlar det om en globalisering som har varit märkbar när det gäller sysselsättning och tillväxt. För det tredje handlar det om den urbana tillväxten, som vi ser som en möjlighet men där bland annat boendesegregation och en alltmer ojämn tillgång till välfärd måste brytas. För det fjärde handlar det om en landsbygdsutveckling. Vi socialdemokrater ser inte ett motsatsförhållande mellan storstäder och landsbygd. Vi ser i stället möjligheter i form av arbetstillfällen och utveckling när satsningar görs så att landsbygden har rätt att utvecklas på samma villkor som andra geografiska områden. För det femte handlar det om EU-programmen, där det i dag finns resurser som Sverige måste använda sig av för att få regional utveckling och tillväxt. För det sjätte handlar det om grundläggande samhällsfunktioner. Vi socialdemokrater vill att tillgängligheten till myndighetsutövande statliga funktioner värnas, oavsett var i landet man bor. Mot denna socialdemokratiska politik, fru talman, står den borgerliga alliansregeringens politik, som tyvärr är Sveriges politik i dag. Vad säger då den? Det kan man fråga sig. Jo, fru talman, den svenska regionalpolitiken är i dag den europeiska sammanhållningspolitiken. Om den inte fanns skulle det inte finnas någon regionalpolitik i Sverige. Jag tycker att det är ett sorgligt faktum. Men tyvärr, fru talman, understryks detta av att den nya ministern, Annie Lööf, inte prioriterar detta viktiga politikområde utan lyser med sin frånvaro i denna debatt. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 som behandlar motiveringen till inriktningen av den regionala utvecklingspolitiken och förklarar att vi, när nu riksdagens majoritet genom rambeslutet väljer en annan inriktning av politiken än den som vi socialdemokrater förespråkar, inte deltar i beslutet om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 19 Regional tillväxt. Fru talman! Avslutningsvis vill jag önska alla en god jul och ett gott nytt år.

Fru talman! Jag står förstås bakom samtliga reservationer innehållande Miljöpartiets partibeteckning i betänkandet. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1. Miljöpartiet är och förblir ett parti för både stad och landsbygd. Vi vill att hela Sverige ska leva. Hela landet hänger ihop, och alla delar är beroende av varandra. Välfärd och möjligheter ska komma alla till del, oavsett var i landet man bor. En rättvis och väl fungerande regionalpolitik måste därför göra det möjligt för alla regioner att utvecklas efter sina olika förutsättningar. Vi måste tillsammans skapa en långsiktigt, ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling med väl fungerande lokala arbetsmarknadsregioner och en god servicenivå i alla delar av landet. Den gröna omställningen av samhället som vi menar är nödvändig för att möta klimathot och miljöförstöring skapar nya möjligheter både i stad och på landsbygd. Landsbygden blir allt viktigare när vi i stället för att förbruka ändliga resurser satsar på att använda förnybara råvaror, förnybar energi och producera livsmedel utan miljögifter. För att stödja en utveckling i denna riktning tillför vi i Miljöpartiet i vårt budgetförslag närmare 750 miljoner kronor till åtgärder för utveckling av landsbygdens miljö och struktur, i första hand genom landsbygdsprogrammet. Fru talman! Vi ser ett ökat behov av satsningar på grundläggande offentlig service i glesbygd och föreslår därför en satsning på 100 miljoner kronor till servicekontor för offentlig service i hela landet. För att hela Sverige ska leva behövs också fungerande och miljövänliga kommunikationer. Under decennier har underhåll och investeringar i järnväg varit kraftigt eftersatta. Det har drabbat industrier och företag i Sverige hårt, inte minst i glesbygd. Många enskilda resenärer har också fått erfara vad bristande underhåll leder till, väntande förgäves på stillastående tåg. Miljöpartiets budgetförslag, med historiska satsningar på järnväg och kollektivtrafik, ökar möjligheterna för människor i hela landet att resa miljövänligt och ger företag större möjligheter att etablera sig och vara verksamma utanför våra största tätorter. Väl medvetna om att kollektivtrafik och räls inte går fram till varje by eller stuga i vårt land vill vi förstås också stödja människor som bor eller reser utanför kollektivtrafikstråken. De ska ha möjlighet att tanka förnybara bränslen i sina motordrivna fordon. Vi föreslår i vår budget en nystart för klimatinvesteringsprogrammet som kommer att underlätta investeringar i ökad produktion och distribution av biogas. Vi vill också införa ett stöd för att göra biogas av gödsel och ett stöd till bensinstationer som installerar pump för biogas. För dem som i dag har fossilbränsledrivna fordon vill vi införa en konverteringspremie för ombyggnation till biogasdrift. Miljöpartiets generella satsningar på småföretagare, som vi debatterade tidigare, bidrar också till landsbygdens utveckling. Utöver dessa föreslår vi en riktad satsning på 50 miljoner kronor per år på mikrokrediter till landsbygdsföretagare. Sverige med sin fantastiska natur har stora möjligheter att erbjuda upplevelser och miljöer för återhämtning. Det här vill vi ta vara på och anslår därför i vårt budgetförslag 50 miljoner kronor per år för stöd till utveckling av ekoturismföretag och bättre samordning av insatser för ekoturism på regional och statlig nivå. Fru talman! Den svenska regionalpolitiken baseras till stor del på EU:s strukturfondsprogram. Jag har i ett annat sammanhang framfört synpunkter på den kommande programperioden och hur jag vill att EU:s sammanhållningspolitik ska utvecklas. I detta sammanhang vill jag poängtera att Sverige måste få bättre utväxling av de resurser som kanaliseras via EU-programmen. Kortsiktiga resultat måste också resultera i långsiktiga effekter. De projekt som bedrivs inom ramen för programmen måste i större utsträckning än i dag syfta till att varaktigt påverka de grundläggande förutsättningarna för långsiktig ekologisk, social och ekonomisk utveckling. I utvärderingar av de nuvarande programmen har det konstaterats att det finns en del kortsiktiga positiva sysselsättningseffekter men att det samtidigt saknas belägg för att insatserna skulle påverka den långsiktiga utvecklingen i regioner och företag. Enligt min uppfattning, fru talman, är detta bekymmersamt. I detta anförande instämde Tina Ehn (MP).

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 4 och 7 samt ber att få notera att vi också har ett särskilt yttrande under punkt 8. I en artikel i Ny Teknik vecka 49 kan man under rubriken "Staten skriker efter tusentals ingenjörer" läsa: "9 500 ingenjörsjobb kommer att finnas inom den statliga sektorn de närmaste fem åren. Behovet är störst i storstäderna, eftersom personalomsättningen är störst där. Bara två procent behövde rekrytera ingenjörer till glesbygdsområden. Den främsta orsaken till behovet är personalomsättningen, men pensionsavgångar spelar också in." Samtidigt kan vi läsa om svår bostadsbrist i bland annat Stockholm. Vi kan läsa om bilköer och restider som i många fall uppgår till timmar. Vägbyggen för tiotals miljarder planeras kring storstadsregionerna. Vi kan läsa om tågträngsel - allt detta på grund av just en stor befolkningstillväxt. Är det inte rimligt att i det läget via regleringsbrev och ägardirektiv ge tydliga signaler om att staten har ett grundläggande ansvar för att hela landet ska leva? Är det inte i och med de stora pensionsavgångarna rimligt att ta tillfället i akt att fundera på en omlokalisering av statlig verksamhet? Modern it-teknik gör att beroendet av en central lokalisering inte är lika påtaglig nu som bara för några decennier sedan. Märk väl att det inte alltid behöver handla om att öka resurserna utan att i högre grad se till att de tillgängliga resurserna fördelas likartat. Fru talman! Principen om att hela Sverige ska leva är mycket viktig för oss sverigedemokrater. Tyvärr har tendensen de senaste decennierna gått mot en återlokalisering av statlig verksamhet från mindre orter till storstadsregioner. Det finns ett flertal sådana exempel. Jag menar inte att det alltid har varit av ondo. Ett effektiviserings- och rationaliseringstryck måste alltid finnas där, men det finns verkligen skäl att vara mer eftertänksam när arbetstillfällen återflyttas till storstadsregionerna. Hundra arbetstillfällen på en mindre ort betyder oerhört mycket mer än hundra arbetstillfällen i en storstad. I sammanhanget får inte glömmas bort att många mellanstora orter i Sverige oftast är beroende av en kanske ensidig och dessutom konjunkturkänslig näringsverksamhet. Att ha flera ben att stå på är aldrig av ondo i sammanhanget. Det kan lätt bli en nedåtgående spiral då arbetstillfällen inom servicebranschen minskar med en motsvarande faktor eller kanske till och med en ännu större faktor. Det finns också en uppenbar risk för att vi får demografiskt skeva samhällen när ungdomar flyttar in till storstäderna och endast medelålders och äldre blir kvar på landsbygden. Fru talman! Nu ska inte allt målas med mörka färger. En omställningsprocess kan i många fall skapa grogrund för en ny livskraftig näringsverksamhet. De flesta inlandskommuner i övre Norrland har genomgått en radikal strukturomvandling inom skog, jordbruk och gruvindustri. Detta får mig i sammanhanget att tänka på Arjeplogsområdet som har satsat på högteknologisk biltestverksamhet. Arjeplog är nu ett världscentrum inom vintertest av fordon och komponenter. Vintertid är ca 4 500 personer från fordons- och komponenttillverkare i Europa och Asien sysselsatta med att testa fordon och komponenter. Mer än 1 000 personer av lokalbefolkningen har direkt eller indirekt arbete inom näringen, och investeringarna har uppgått till över 1 miljard kronor. Onekligen ganska imponerande för en kommun med drygt 3 000 invånare. Utan att veta det säkert kan jag tänka mig att det förekom en debatt om eventuella bidrag till biltestsatsningar på den tiden då allt startade. Hur det än var med den saken är jag helt övertygad om att de offensiva satsningar som gjordes då har inneburit stora vinster för bygden och samhället i stort. Fru talman! Till sist några ord om transportstödet. I den ideala marknadsekonomin finns allt på det jättelika torget tillgängligt för alla. Vilka kostnader som har uppstått i samband med att transportera varor till marknadsplatsen tas det inte direkt hänsyn till. För att göra marknaden mer lättåtkomlig - använd ordet "rättvis" om ni vill - är transportstödet för de fyra nordligaste länen en alldeles utmärkt stödform. I vår budget avsätter vi således 50 miljoner kronor mer till transportstödet än Alliansen.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, men står givetvis bakom samtliga övriga reservationer. Jag vill också anmäla det särskilda yttrande som Vänsterpartiet har avgett. Det finns kanske anledning att fundera lite grann på utvecklingen i Sverige och vår devis Hela Sverige ska leva. Vi har i dag en omflyttning i Sverige där majoriteten av svenska kommuner minskar befolkningsmässigt. Vi kan också se att servicen minskar och försämras i en stor del av landets kommuner. Det gäller inte bara kommuner på landsbygden utan det handlar också om kommuner i anknytning till de stora städerna och förorterna. Det är givetvis allvarligt om vi menar allvar med att hela Sverige ska leva. Ett av problemen, tror jag, är att regionalpolitiken är uppdelad på en rad olika politikområden. Det gör att risken är stor att den liksom blir fjuttifierad, att det blir ett stuprörstänk över den och att man inte får en helhetssyn där man ser de stora dragen och vad som behöver göras. I värsta fall kan den rent av vara kontraproduktiv i vissa avseenden. Därför borde det till en samordning, som Vänsterpartiet också föreslår i vår stora landsbygdsmotion, där man får en övergripande strategi över utvecklingen i Sverige. Det handlar inte bara om de statliga insatserna. De är nog så viktiga, men det handlar även om politikområdena. Det handlar om landsbygdsprogrammet. Det handlar om de regionala strukturfonder som finns. Det här måste vi samordna betydligt bättre om vi ska få ut det vi vill ha. Det finns också vissa andra saker som vi föreslår i vår budgetmotion som är helt avgörande om vi på allvar vill att hela Sverige ska leva. Då är infrastruktursatsningar livsnödvändiga. Det handlar faktiskt om att företagen ska kunna få ut sitt virke från skogen, många gånger på dåliga vägar, till sågverken och pappersbruken som inte ligger vid avverkningsplatsen. Det är livsviktigt att vi har fungerande vägar. Jag pratar om vägar därför att landsbygdskommunerna inte är de mest prioriterade områdena när det gäller järnvägar. Därför behövs det upprustning av landsväg i landsbygdskommunerna. Där behöver det satsas väldigt mycket. Vi vet också att upprustningen av järnvägsnätet är livsviktig för landsbygden och utvecklingen rent regionalpolitiskt. Det förekom för bara två år sedan hot eller diskussioner bland stora företag ute i landsbygdskommunerna där man funderade på att flytta verksamheter på grund av icke fungerande infrastruktur. Det är givetvis oerhört allvarligt om vi inte åtgärdar den delen. Därför är det viktigt. Den andra delen jag också vill ta upp när det gäller regional utveckling är de regionala högskolornas betydelse för en regional utveckling. Vi har sett en rad positiva exempel på vilken betydelse satsningen på regionala högskolor hade när den genomfördes och fick verka. Det utvecklades ett tredje ben. Samarbetet mellan akademi och näringsliv fick spin off-effekter på de omgivande landskapen. Därför är det oroväckande när man vill göra om fördelningssystemen. Risken är stor att de regionala högskolorna får stryka på foten till förmån för satsningar på de stora. Det skulle vara en politik som direkt skulle slå mot den regionala utvecklingspolitiken så som tanken är. Vi vill lyfta fram den betydelsen här. Det sista jag vill ta upp av alla de förslag som vi har i vår budgetmotion när det gäller regionalpolitik, som ni gärna kan läsa, är kapitalförsörjning och den försörjning som tidigare talare har varit inne på behövs på grund av ålderssammansättningen. Det behövs förstärkning av Almis medel när det gäller den stora och växande del av befolkningen som går mot en generationsväxling. Almi har fått ytterligare medel av regeringen, men de har också sagt att det inte räcker till. Vi har väldigt stora pensionsavgångar. Vi vet att det blir svårt att rekrytera folk framöver, och vi skulle också behöva ha en särskild satsning på företagare som är på gång att gå i pension. Där skulle behövas rådgivningsmöjligheter och lånemöjligheter. Det behövs stöd av de lokala sparbankerna för att man ska kunna få en generationsväxling till stånd som gör att företagen inte försvinner. Med de orden tror jag att det räcker. Jag hade så många replikskiften i den förra debatten att jag kortar ned mitt anförande lite grann.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till förslaget i näringsutskottets betänkande och därmed också avslag på motionerna. Alliansregeringens mål är utvecklingskraft i alla delar av Sverige. Alla regioner kan och ska bidra till vårt lands tillväxt. Alla människor, oavsett var de bor, ska kunna växa och utvecklas av egen kraft. Varför sätter man ett sådant mål? Svaret är egentligen ganska enkelt. Vi har helt enkelt inte råd att låta bli. Summan av alla ansträngningar vi gör tillsammans, summan av alla regioners tillväxt bygger nämligen den svenska tillväxten. Men låt oss inte göra misstaget att tro att det bara är i centrala Stockholm som vi skapar tillväxt. Här sitter vi och hundratusentals andra och vänder papper. Vår ekonomi bygger på samspelet mellan dynamiska storstadsregioner och en landsbygd som sjuder av företagsamhet, innovationer och inte minst de råvaror som vårt land är så oerhört beroende av. Låt oss inte heller göra misstaget att räkna ut en enda plats eller en enda människa. Vem hade för några år sedan trott att Årjängs arbetslöshet skulle vara obefintlig, att bostadstrycket i Kiruna skulle vara bland de tuffaste i landet, att världens bilindustri skulle vallfärda till Arjeplog eller att Facebook skulle etablera sig i Luleå. Det är nämligen så att där någon ser problem ser någon annan en möjlighet. Där någon ser en oändlig granskog ser någon annan grönt guld. Där någon ser mörker och kyla ser någon annan exotiska turistdestinationer. Där någon ser enorma avstånd ser någon annan en eftertraktad avskildhet. Sverige bjuder på allt det här, på iskall kyla, mineralfyndigheter, stora skogar, ändlösa sommarnätter, fantastiska fjällmiljöer och mycket annat. Lägg därtill nio miljoner människor med kreativa idéer, handlingskraft och en vilja att påverka det samhälle man bor i. Fru talman! Det handlar inte om när siste man släcker lyset på svensk landsbygd. Det handlar om hur vi kan ge rätt verktyg för att omsätta alla de här tillgångarna i praktisk verkstad. Strukturfonderna är tillsammans med landsbygdsprogrammet några av våra viktigaste verktyg för regional och lokal utveckling. Men politiken för regional utveckling måste vara mycket mer än så. Den måste genomsyra alla andra politikområden. Regionerna behöver inte bara investeringsstöd och projektmedel. De behöver en fungerande infrastruktur, god offentlig service och ett näringsklimat som främjar konkurrenskraft, som får företag att starta, växa och utvecklas. I det här sammanhanget skulle jag särskilt vilja nämna några av de saker som regeringen gör för att skapa tillväxt i alla delar av landet. Genom visionen Matlandet Sverige lyfter alliansregeringen det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsproduktionen, som i många regioner faktiskt är ryggraden i det lokala näringslivet. Målet är naturligtvis att skapa nya jobb på den svenska landsbygden och att Sverige ska vara Europas nya matland. Det sjuder i Matlandet Sveriges gryta. När Danmark, Sverige och Norge knep de tre första platserna i kock-VM i våras tystnade den siste tvivlaren. Sverige är på god väg att bli ett matland i världsklass. I våras lanserades matlandets syskon - Skogsriket. Det handlar om att vi ska bli bäst i världen på att ta till vara alla de värden som skogen genererar. Då kan fler jobb skapas med anknytning till vårt gröna guld. 20 miljoner per år i fyra år satsas nu på vidareförädling och innovation kopplat till skogen. Det är en satsning som är viktig för hela landet, men framför allt för de mest glest befolkade delarna. Fru talman! Det ska vara enkelt, roligt och lönsamt att driva företag. Regeringens arbete med att minska företagens regelbörda är ett viktigt led i det arbetet. Målet sattes till 25 procents minskning av kostnaden för administrativt krångel. Dit har vi tyvärr inte nått än. Arbetet måste intensifieras. Kom ändå ihåg att alliansregeringen, precis som vi har varit inne på tidigare, är den första regering någonsin som faktiskt har lyckats i sina ansträngningar att minska krånglet. Det är oerhört betydelsefullt för alla de företagare som gör betydligt större nytta som tillväxtskapare än som hobbybyråkrater. Den sista åtgärden som jag skulle vilja lyfta fram är regeringens satsning på en innovationsstrategi. Någon klok människa sade en gång att om man gör som man alltid har gjort blir det som det alltid har blivit. Det är en tanke som några av våra mer nostalgiska oppositionspartier skulle kunna ta med sig i hjärtat. 60-talet gör sig nämligen bäst i tv-serier som Mad Men eller Pan Am och kanske mindre bra som idéer för samhällsbyggande. Om vi ska klara av att vända utvecklingen och hitta framtidens briljanta idéer och nya lösningar krävs ett målmedvetet arbete med innovation. Det är därför oerhört välkommet att regeringen med Näringsdepartementet i spetsen nu jobbar med sektorsövergripande innovationsstrategi. Jag ser fram emot att följa det arbetet. I årets budgetproposition fortsätter regeringen sitt arbete med att stärka den lokala servicen. Under tre år ska 15 miljoner fördelas för att stärka den lokala nivån, främst kommunernas arbete med att effektivisera och samordna olika typer av service i gles- och landsbygder. Det är just så att den lokala nivån har en avgörande funktion för en fungerande service i alla delar av landet. Nu satsar man från och med i år till 2014 ytterligare 80 miljoner kronor för att främja tillgången till kommersiell service på landsbygden. Pengarna ska gå till investeringar i butiker och bensinstationer och även till att stimulera fram de kreativa lösningar som så väl behövs för att människor i sin vardag som företagare ska få livet att fungera. Sammantaget innebär detta att nivån på anslaget för service har ökat från 34 miljoner kronor från 2006 till nästan det dubbla under 2012. Fru talman! För drygt ett år sedan passerade antalet människor som bor i städer globalt sett antalet människor som bor på landsbygden. Världen förändras i ett rasande tempo. Våra regioner står inför tuffa utmaningar, inte minst ur ett demografiskt perspektiv. Låt oss ändå fokusera på möjligheterna. Tidsmässigt har det aldrig varit närmare mellan Sunne och New York eller mellan Burträsk och Peking. Vi har aldrig haft mer välutbildade människor, vi mår bättre och vi lever längre. Vi har teknik som kan byta ut hjärtan och placera folk på månen. Rimligtvis borde vi väl också kunna skapa livskraftiga regioner i hela Sverige. Det handlar om att ge kreativa och driftiga människor rätt förutsättningar.

Fru talman! Jag vill börja med att göra ett tillkännagivande. Om man från Alliansens sida, som vanligt, tänker använda sista repliken till att göra uttalanden, ställa frågor eller på annat sätt komma med påståenden som inte går att besvara har jag för avsikt att begära ordet efteråt för en ny talaromgång. Bara så att ni vet om det! Jag har två klarlägganden så att inte Marie Wickberg behöver leva i okunnighet. Det var den socialdemokratiska regeringen som mellan 2002 och 2006 startade arbetet mot regelkrånglet. Jag vill också påpeka att de 15 miljonerna till kommersiell service varje år som Marie Wickberg tycker är så bra hade vi inledningsvis problem med att övertyga den nuvarande regeringen om behovet av när vi tog med dem i vår budget. Regeringen ansåg att de skulle läggas på de kommersiella aktörerna. Vi välkomnar att ni har tagit det första myrsteget. Jag säger myrsteget därför att vi betraktar detta som en liten summa i förhållande till behovet. Marie Wickberg sade att alla delar av Sverige ska kunna leva och att det ska ske satsningar. Då vill jag ställa en fråga till Marie Wickberg. Hur kommer det sig, om man tycker att värdet av strukturfonderna är så stort, att regeringen motarbetar själva systemet?

Fru talman! Jag ska försöka avhålla mig från att ställa frågor i sista repliken, så kanske vi kan få komma hem i kväll också. Låt mig börja med regelförenklingarna. Jag tycker att det är av mindre vikt vem det var som påbörjade arbetet, utan det är av mer vikt vilka resultat som uppnåtts. Om Krister Örnfjäder har några fina resultat att sätta i hatten får han gärna visa dem för mig. Vi är den enda regeringen som har klarat av att göra en konkret faktisk minskning av företagarnas regelbörda i vardagen. Det är ändå det som räknas. Vem som började kan vi tjabbla om efteråt. Jag fick också en fråga om strukturfonderna. Jag förstår inte riktigt vart Krister Örnfjäder vill gå. Regeringen har varit tydlig med ståndpunkten att pengarna behövs. De bidrar till en hållbar utveckling i hela landet. Sedan handlar det om hur man använder pengarna. Jag tror inte att vi ska säga att det sättet vi använder dem på i dag är av Gud givet. Jag tror att det finns många sätt att fokusera pengarna bättre, att se till att de kommer till bättre nytta. Men att pengarna finns är en viktig del av utvecklingen för hela Sverige.

Fru talman! Jag börjar med resultaten. En del av de resultat som ni tillgodogör er är effekten av beslut som har fattats under den tidigare socialdemokratiska regeringen men som inte fick någon praktisk betydelse på grund av att det tar X år eller månader innan de får praktisk betydelse. Jag föreslår att Marie Wickberg börjar i den änden att hon ser efter när besluten fattades och när effekterna kom. Börja där! Vad jag åsyftar är att regeringen motarbetar strukturfonderna på europeisk nivå. Man tycker inte att vi i Sverige ska ha dem. Man säger att de ska gå till de länder som har störst behov i relation till andra länder, inte inom länder. Jag föreslår att Marie Wickberg tittar på resonemanget och argumenteringen även på den punkten. Det är en sak att stå här, men det är en annan sak att se vad som utförs där. Då pratar jag om Bryssel och Strasbourg. Det ena är något som står emot det andra. Det är lite olyckligt. Vi har sagt att det är självklart att den typen av stöd ska finnas. Vi har också sagt att alla länder ska finnas med inom ramen för systemet därför att det inom länder också finns skillnader. Marie Wickberg gjorde klart för oss i sitt anförande att det fanns olika behov i Sverige. Därför tycker vi att stödet ska finnas i alla länder och att det ska utformas på ett sådant sätt att de som har störst behov ska ha, men i en fallande skala.

Fru talman! Men då kan vi väl konstatera att vi är ganska överens, för det är precis det vi har sagt: Pengarna ska gå dit där de behövs bäst. Där är till exempel glesheten ett viktigt kriterium, där man kan titta på: Var behövs pengarna? Det är precis det som den svenska regeringen har sagt. Sedan har man också sagt att vi ska titta på EU:s totala utgiftsram, att vi ska se om alla dessa utgifter verkligen behövs. Där är naturligtvis både jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken föremål för översyn, precis som allting annat. Men det handlar om att inse att vi befinner oss i ett läge där vi måste vända på varje skattekrona. Jag vet inte om det är Socialdemokraternas linje att vi fritt ska sprida pengar omkring oss, oavsett om det handlar om EU eller om det handlar om Sverige. Det tycker inte jag låter som en ansvarsfull och ansvarstagande politik. När det gäller regelförenklingarna kan jag bara titta på ett område som jag känner till ganska väl, och det är det jordbrukspolitiska området, där vi har regelförenklat med 37,4 procent. Där kan jag meddela att det minsann inte fanns några förslag liggande från den socialdemokratiska regeringen. Där har vi fått kapa en mängd administrativa bördor som har lagts på våra jordbrukare runt om i Sverige. Sedan finns det andra exempel: kvartalsredovisning av moms, förenklade redovisningsregler och avskaffad revisionsplikt för vissa bolag. Det har haft stor betydelse i företagares vardag. Såvitt jag vet är inte det socialdemokratiska förslag.

Fru talman! Regional utveckling handlar i stor utsträckning om regional mobilisering kring gemensamma visioner och mål. Det innebär att alla delar av Sverige kan och ska utvecklas på sina egna villkor och med beaktande av helheten. Lokala förutsättningar och resurser för tillväxt och hållbar utveckling ska tas till vara, men det är också viktigt att identifiera svagheter och faktorer som hämmar utvecklingen samt initiera insatser som motverkar dessa. Det finns stora olikheter mellan de olika delarna av Sverige, men dessa olikheter är berikande. De utgör en styrka och ger den dynamik som krävs för Sveriges utveckling. Utveckling i en del av Sverige sker inte på någon annan dels bekostnad. Sveriges tillväxt är summan av den tillväxt som skapas i landets alla delar. Det är viktigt med nedifrån-och-upp-perspektivet där de som berörs är involverade i besluten. Regionalpolitik som inte har med sig de lokala nivåerna kan inte vara framgångsrik. "Synen är noll på de långa distanserna! På nära håll finns de många nyanserna!", om jag får citera Tage Danielsson. Investeringar, företagande, innovation och förnyelse, kompetensförsörjning och arbetskraftsutbud är områden där det krävs en varierande dialog mellan berörda aktörer och samordning mellan insatser på lokal, regional och nationell nivå. Målet med den regionala tillväxtpolitiken är att hela Sveriges utvecklingskraft, hållbara tillväxtpotential och sysselsättningsmöjligheter ska tas till vara på ett hållbart sätt. Naturligtvis omfattar den regionala tillväxtpolitiken betydligt fler åtgärder än de som finansieras av anslag inom utgiftsområde 19. Regionala hänsynstaganden och åtgärder finns i princip inom samtliga utgiftsområden. Ett exempel är landsbygdsprogrammet och den särskilda satsningen på Sverige - det nya matlandet, som omfattar 160 miljoner kronor för åren 2010-2013. Livsmedelssektorn omsätter ca 200 miljarder kronor och sysselsätter 62 000 personer. Sektorn är större än både metall- och pappersindustrin men står ofta politiskt i skuggan av dessa. Livsmedelssektorn är avgörande för levande städer och landsbygd, för att skapa tillväxt och utveckling och för att bidra till framtidens sunda matvanor. Jag vill ge ett exempel från mina hemtrakter, Smaka på Skåne, som är regionens samordnare i utvecklingen av skånska matföretag. Projektet drivs av Region Skåne, och målet är att öka intresset för den skånska maten, både i Sverige och utomlands för att på så vis öka tillväxten för skånska matföretag. Det är en verksamhet som verkligen stärker länkarna mellan landsbygden och städerna och bidrar till att nya arbetstillfällen skapas. Fru talman! Generella satsningar på företagande gynnar alla oavsett om man bor på landsbygden, i mellanstora städer eller i storstaden. Regeringen har under de senaste fem åren arbetat för att skapa ett bättre svenskt företagsklimat. Vi har exempelvis avskaffat förmögenhetsskatten, reformerat 3:12-reglerna för att minska regelkrånglet och därmed öka drivkraften att våga nyanställa samt höjt schablonbeloppet i förenklingsregeln. Tillväxt skapas av män och kvinnor i företag i alla delar av landet. Offentliga aktörer har en viktig roll i att underlätta och stödja företagens utveckling, men den viktigaste rollen spelas av individen. Det är individens drivkraft, mod och idéer som ligger bakom alla framgångsrika satsningar. Trots att vi har ett jämställt samhälle är kvinnliga företagare fortfarande underrepresenterade i statistiken. Kanske behöver kvinnor mer uppmuntran och stöd när det gäller att starta företag. De flesta män ser sig själva som nya Ingvar Kamprad när de startar företag, medan kvinnor oroar sig för kostnader och krav och i slutändan ofta väljer en anställning framför företagande. Vi vill därför uppmuntra fler kvinnor att våga ta steget till att bli företagare. I december 2009 fattade regeringen beslut om ett treårigt verksamhetsbidrag till resurscentrum för kvinnor på sammanlagt 108 miljoner kronor under en treårsperiod. Målet för dessa resurscentrum är bland annat att synliggöra kvinnors villkor och öka kvinnors inflytande. Verksamheten prioriterar insatser inom följande områden: entreprenörskap och innovativa miljöer, kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud, tillgänglighet, strategiskt gränsöverskridande samarbete samt landsbygdsutveckling. Jag nämnde Ingvar Kamprad tidigare i mitt anförande. Just Ingvar Kamprad är ett exempel på att det går utmärkt att starta företag i glesbygd bara man har en bra affärsidé. Och affärsidéer saknas inte på landsbygden. Den har en unik potential för turism och rekreation, äventyr och upplevelser. I Åre startade 1991 tre driftiga kvinnor - Eva-Lena Grape, Marina Hansson och Marie Söderhielm - Åre Chokladfabrik. I dag, 20 år senare, omsätter man 30 miljoner per år och har 25 helårsanställda. Detta är ytterligare ett framgångsrikt exempel på att det genom innovation, envishet och flexibilitet går att starta och driva företag i glesbygden. Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om reservation 1, eller snarare den del av reservationen där det påstås att integrationsfrågorna har behandlats styvmoderligt inom den regionala tillväxtpolitiken. Min uppfattning är att regeringen sedan valet 2006 har arbetat målmedvetet och gjort mycket för att underlätta integrationen. Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på samtliga motioner. I detta anförande instämde Jonas Jacobsson Gjörtler, Olof Lavesson, Hans Rothenberg och Cecilie Tenfjord-Toftby (alla M).

Fru talman! Vi har hört många vackra ord från talarstolen både nu och tidigare. Det har pratats om utbildning, om att minska utanförskap, om att man ska se till att arbetsmarknaden får tillgång till den arbetskraft man behöver och så vidare. Just nu pratar vi alltså om den regionalpolitik som bedrivs i Sverige. Ett av de ben som regionalpolitiken står på när det gäller samordningspolitiken - det är den enda regionalpolitik vi har för närvarande - är Socialfonden. Vi har alla de senaste veckorna fått information om att regeringen inte har för avsikt att genomföra det som man tidigare har sagt ska gälla för programperioden 2007-2013. Det handlar om att man inte tänker söka motsvarande 1,4 miljarder kronor. Man är tydligen inte beredd att gå in med egna pengar trots att man säger att behovet finns och att man anstränger sig. En del säger till och med att det är den bästa regeringen på det hela, vilket motbevisas av den här situationen. Jag undrar om man från Moderaternas sida tycker att det är ett rimligt sätt att lösa problemet med utanförskap på. Man avstår från pengar som vi tidigare har varit med och betalat till EU. Om man nu tycker det, har man för avsikt att tillskjuta de pengarna på något annat sätt? Vi har nämligen inte sett någonting sådant i budgeten.

Fru talman! Jag håller inte med Krister Örnfjäder om att den enda regionalpolitik som bedrivs är den politik som sker i samband med fördelningen av de regionala strukturfonderna. Det görs mycket mer på alla nivåer. Regeringen vill verkligen att alla delar av landet ska utvecklas. Storstäderna och landsbygden ska utvecklas i symbios som helhet och föra landets utveckling framåt. När det gäller integrationen har sedan regeringen tillträdde 2006 arbetslinjen varit en av de viktigaste reformer som man har genomfört. Människor ska växa och utvecklas genom eget arbete. Det är det enda möjliga sättet för utveckling att människor bidrar och har starkare självförtroende. Fördelningen av pengar är en annan regerings signum.

Fru talman! Jag fick inte svar på frågan, men jag kan kommentera det som skulle vara svaret. Vi har tidigare här i dag hört att utanförskapet inte har minskat. Det ligger fortfarande kvar. Arbetslinjen har inte blivit någon större succé. Vi har en arbetslöshet på över 8 procent, och vi har en ungdomsarbetslöshet som aldrig har varit så hög som nu. Det bara rullar på med misslyckandena. Jag kanske uttryckte mig lite otydligt när det gäller vad som är regionalpolitik. Det jag talar om är de pengar och åtgärder som i budgeten anses vara regionalpolitisk tillväxt. Det är vad vi står här och diskuterar. Jag vet att det finns även andra områden. Men även på andra områden får regeringen stryk. Om vi till exempel talar om infrastruktur innebär det att regeringen är sämre på infrastruktur. Trots att den säger att den ska lösa problemet och att det ska bli bättre blir det sämre. Sedan får man komma lite grann i efterhand och lösa problemen.

Fru talman! Vi diskuterar nu budgeten för 2012. I de regionala strukturfondsprogrammen satsas 3,6 miljarder på utvecklingsinsatser år 2013. Vi får också insatser genom europeiska socialfonden, som Krister Örnfjäder nämnde. Det är 2,8 miljarder under samma period. Jag skulle vilja att vi håller oss till det år vi diskuterar. När det gäller diskussionen om de framtida satsningarna inom strukturfondsprogrammen i den europeiska socialfonden pågår förhandlingarna. Beslut kommer inte att fattas förrän 2013. Låt oss inte gå händelserna i förväg. När det gäller ungdomsarbetslösheten vågar jag påstå att anledningen till att så många ungdomar har svårt att hitta jobb är det havererade socialdemokratiska utbildningssystemet, där eleverna tillåts gå genom skolan utan att lära sig någonting och utan att få några praktiska färdigheter och kunna vara attraktiva på arbetsmarknaden. Detta har vi försökt vända genom den nya skollagen och genom införandet av praktiska utbildningar som rustar ungdomarna bättre. Dessutom har vi sänkt arbetsgivaravgifterna för att anställa ungdomar. Vi har också insatsen med sänkt restaurangmoms, som ni skrattar åt. Den kommer också att ge tusentals jobb till ungdomar och andra som står långt från arbetsmarknaden.