Berit Högman (S)
Riksdagsledamot, Riksdagen
Fru talman! Häromkvällen träffade jag en musiker som sade ungefär så här: För tio år sedan var människan i Sverige nyfiken och öppen mot det nya, såg på omvärlden med nyfikna ögon och lyssnade med öppna öron. Nu går alla och tittar ned i sina plånböcker, ser sig inte runt och ser inte vad som händer i vårt samhälle.
Jag tänkte sedan mycket på vad han sade. Den här killen var ingen politisk nörd som vi som finns här i kammaren i dag. Men det var hans kamp för rätten till att få betalt för den musik han skrev som hade lett honom vidare i tanken om vikten av att ha ett samhälle där vi människor bryr oss om varandra, ett samhälle som håller ihop i stället för att dra isär, ett samhälle som sätter människan före marknaden.
Det är just här som kulturen är ett så viktigt verktyg. En levande kultur på alla områden, en mångfald av röster i den offentliga debatten, är livsviktig för ett modernt och dynamiskt samhälle. Den socialdemokratiska kulturpolitiken tar sin utgångspunkt i vår absoluta övertygelse och tilltro till att alla människor har rätt att ta del av kultur och utöva kultur, en kulturell allemansrätt. Det är också därför som vi i vår skuggbudget har byggt vidare på byggstenarna för den kulturella allemansrätten. Detta är ett samhällsansvar som aldrig får överlåtas till marknadskrafter.
Om jobben är det som skapar ekonomisk självständighet och tillväxt, och välfärd är det som hjälper oss i livets upp- och nedgångar och gör livsresan möjlig för alla, är kulturen det vi fyller livet med. Den är själva livets innebörd. Ett viktigt mål för oss är därför att kulturen genomsyrar alla politikområden.
Ett exempel är när vi socialdemokrater säger att vi måste satsa på bostäder. Vi måste bygga nya bostäder som folk har råd att bo i och satsa på renovering av det äldre bostadsbeståndet. En bra boendemiljö är inte bara stambyten i flerfamiljshus eller snyggt kakel i badrummet, det är också det offentliga rum som omger vår bostad. Hur ser det ut när vi kliver av bussen? Hur ser det ut vid parkeringsplatsen, i garaget eller i trappuppgången? Finns det över huvud taget ett offentligt rum där du inte behöver ha plånboken med dig i ditt närområde?
Det är i det perspektivet vi sätter satsningen på resurser till Statens konstråd och en påminnelse om att enprocentsmålet är så viktigt mot att det vi har gemensamt ska vara lika fint och bra som det egna privata rummet. Det är sådant som bidrar till ett samhälle som håller ihop där vi tittar oss omkring och inte ned i plånboken - ett samhälle för alla, inte bara några.
Om drygt ett år prognostiserar Arbetsförmedlingen att vi har en kvarts miljon långtidsarbetslösa. Det är den största siffran i arbetsmarknadspolitikens historia. Detta sker med en regering som säger sig sätta jobben i fokus. Här borde och måste kraftfulla resurser sättas in mot de mest utsatta grupperna, de människor som behöver oss bäst i samhället. Det handlar om folkbildningen, och det handlar om kulturen. Sverigedemokraternas resonemang om minskad folkbildning ter sig precis lika verklighetsfrånvänt som regeringens teori om att sänkta skatter och sänkt krogmoms skulle vara lösningen på arbetslöshetens bekymmer. Vi behöver satsningen på folkbildningen och folkhögskoleplatserna. Vi behöver insatser för att samhället ska hålla ihop.
Det är också detta som driver oss när vi socialdemokrater lägger pengar till Kulturrådet och Ungdomsstyrelsen för projekt om demokrati, integration och mångfald. I en undersökning från World Value Survey har det visat sig att hela 21 procent av 18-29-åringarna kan tänka sig att byta parti mot en mindre summa pengar. Det är bara 13 procent av de unga som tror att det över huvud taget går att påverka politiska beslut, men det är 40 procent som vill påverka oss politiker och politiska beslut.
Vi har så mycket kvar att göra för att nå målet om ett samhälle för alla, men det finns också så många goda exempel på idéer som borde få växa, så många projekt som blir ostartade i brist på medel.
Av de pengar som Ungdomsstyrelsen i dag har till förfogande räckte de till att bevilja sju av 48 ansökningar. Kulturrådet fördelade i veckan 5,5 miljoner till internationalisering. Ansökningslistan var betydligt längre.
I vårt Kultursverige hade Kulturrådet och Ungdomsstyrelsen tilldelats 40 miljoner till detta viktiga arbete. I vårt Sverige hade Kulturrådet fått ett tydligt uppdrag att i sin anslagsfördelning stötta organisationer, institutioner, fria grupper och andra initiativ som långsiktigt arbetar med att öka mångfalden och därmed stärka demokratin.
Ökade klyftor slår hårt mot barn, och barns utsatthet ökar. I vårt Kultursverige hade barnfilmen fått ett välbehövligt tillskott redan 2012. I vårt Kultursverige hade fler barn haft råd att delta i kultur- och musikskolan. Biograferna hade kunnat digitaliseras i raskare takt, och vi hade haft fler bra offentliga rum att mötas i. Konstnärer och kulturutövare hade fått bättre inkomstmöjligheter. Vi kan säkert vara överens om att utan kulturutövare blir det ingen kultur.
Kulturministern säger nästan alltid till mig när vi debatterar i kammaren att Berit Högman och Socialdemokraterna aldrig är nöjda. Vi vill alltid ha mer. Det är alldeles rätt, kulturministern. Vi kan aldrig slå oss till ro när vi vet att människor i vårt land behöver mer kultur, mer demokrati, mer jämställdhet och mer rättvisa. Det är därför vi är här - inte för att nöjda slå oss till ro. Vi är här för att förändra och förbättra.
I betänkande KrU1 finns ändå tre stora ljuspunkter, nämligen det utskottet har enats om. Samtliga förslag kommer från oppositionspartierna. Det första förslaget är ett ytterligare tillkännagivande till regeringen om att komma till skott med ett hållbart förslag till pensionssystem för scenkonstnärerna. Det återstår att se om de tre ministrarna slutar att spela svartepetter och presenterar en lösning under året som kommer. Inte bara kulturutskottet utan hela Kultursverige förväntar sig det - milt uttryckt.
Det andra förslaget gäller ett tillkännagivande i frågan om vad som egentligen har hänt med museibesöken sedan fri entré-reformen upphörde. Det vi gemensamt äger ska vi också gemensamt ha tillgång till. Det är inte vare sig svårare eller enklare än så.
Det tredje förslaget innebär att ett enigt utskott avstyrker regeringens förslag om att ta bort 55-procentsregeln, som innebär att public service-företagen ska se till att 55 procent av det som produceras görs utanför Stockholmsområdet. Okej - det är ett trubbigt sätt, men det är det bästa sättet så länge vi inte har hittat något annat.
Avslutningsvis, fru talman, ber jag att få yrka bifall till detta förslag och till reservation 3.
(Applåder)
I detta anförande instämde Kerstin Engle (S).
