Arbetsplenum - 2011-11-24

Fru talman! Sverigedemokraterna är positivt inställda till ett mellanstatligt samarbete, till ett samarbete länder emellan. Dagens EU handlar dock inte längre om mellanstatligt samarbete, utan dagens EU går mot en överstatlig union som ska utvidgas med en övertro på att det går att förena och detaljstyra vitt skilda länder. Vi ser även kritiskt på den utveckling som finns inom EU:s grannskapspolitik, att genom olika partnerskapsavtal på flera sätt i praktiken utvidga Europeiska unionen utanför Europas gränser och med länder i Europa trots att kraven för medlemskap ännu inte uppfyllts. Sverigedemokraterna välkomnar att man i utskottet markerar vikten av tydliga villkor och av konditionalitet gällande arbetet i partnerländerna. Vi vill dock framhålla att villkoren för att ingå partnerskap för rörlighet och ekonomisk integration med tillgång till den fria marknaden måste skärpas ännu mer och bli tydligare. Vi menar att det inte räcker med ett samarbete efter att man ingått ett avtal, haft förhandlingar. Vi vill i stället se tydligare reformer och uppfyllda krav innan man börjar förhandla och ingå olika former av partnerskapsavtal bland annat på områden rörande demokrati, mänskliga rättigheter, en fungerande rättsstat, fungerande gränskontroller och säkerhet. Fru talman! Om det sedan i förlängningen av denna process ska finnas ett framtida medlemskap i unionen för länderna i öst menar vi att villkoren även här behöver tydliggöras och skärpas. Med tanke på situationen i dagsläget i flera av dessa länder är ett medlemskap inte möjligt eller lämpligt inom en överskådlig framtid. För att ta några exempel: Armenien har fått stark kritik från Human Rights Watch gällande pressfrihet och Azerbajdzjan för fängslande av journalister. I Vitryssland ser vi en oroande utveckling med fängslande av personer i oppositionen. Kommissionen säger i meddelandet om grannskapspolitiken att man har inlett förhandlingar med Ukraina gällande djupgående frihandelsavtal. Förhandlingar kommer att inledas med andra länder i öst så snart relevanta villkor är uppfyllda. Nu efter att presidenten i Ukraina nyligen satt sin främsta konkurrent, Julia Tymosjenko, i fängelse har dock EU uttalat att man nog inte kommer att slutföra förhandlingarna med Ukraina. Sverigedemokraterna hoppas att EU står fast vid detta. Jag måste ändå säga: Ja, det är så dags nu att sätta ned foten! I ett meddelande från Utrikesdepartementet för några år sedan gällande mänskliga rättigheter i Ukraina framkom omfattande brister i Ukrainas rättssystem - med risk för mutor och starka politiska påtryckningar på domstolsväsendet. Detta kan omöjligen ha varit okänt för EU när man påbörjade förhandlingarna med Ukraina. Samtidigt tar kommissionen i meddelandet om grannskapspolitiken upp att djupgående frihandelsavtal är aktuella först när deltagande länder nått en tillräcklig nivå av tillförlitlighet i rättsväsendet. Man kan fråga sig om EU anser att mutor och politiska påtryckningar på domstolsväsendet är en tillräckligt tillförlitlig nivå av rättsväsendet. Tydligen utgör det inga hinder för att inleda förhandlingar. Sverigedemokraterna anser att detta är ett exempel på att en del villkor i grannskapspolitiken mer är tomma ord än praktisk handling. Här måste en förbättring ske. Vi menar även att nya kandidatländers ekonomiska standard inte i alltför stor utsträckning negativt bör avvika i förhållande till det befintliga EU-snittet - detta för att undvika nya omfattande eurokriser. Fru talman! Vid Europeiska rådets möten har det framkommit att det är viktigt att redovisa och öppet diskutera de problem som också finns i och med en ökad rörlighet i grannskapet och att det är viktigt att också i fortsättningen vidta verksamma åtgärder för att bekämpa människohandel och olaglig migration. Även om det i sig kan vara positivt med ökad rörlighet så att till exempel studenter, forskare och affärsmän kan resa mellan länderna menar Sverigedemokraterna att det för att det ska fungera med partnerskap för rörlighet och ytterligare visaliberaliseringar behövs höga krav på länderna att vidta åtgärder för att förhindra olaglig migration, kontrollera gränserna, garantera dokumentsäkerhet samt bekämpa organiserad brottslighet och människohandel. Vi ser positivt på att EU-kommissionen lyfter fram vikten av samarbete i dessa frågor och har en ambition att hjälpa länderna i de olika frågorna. Men vi menar att det bör finnas en högre ambition från länderna själva innan avtal ingås. Utan en garanti för att dessa krav verkligen efterlevs ser vi en risk för att problemen och det mänskliga lidande som de innebär kommer att öka ännu mer om ytterligare partnerskap för rörlighet och visaliberaliseringar genomförs, till exempel med Egypten, Tunisien och Marocko, vilket nu är på tal. Vi menar att gränskontrollerna är till för att stoppa just människohandel, människosmuggling, drog- och vapeninförsel samt annan organiserad brottslighet. Ingen skulle väl försvara gränskontroller och visumkrav om enda syftet med dessa var att förstöra för ärliga människors resande och för ett positivt utbyte mellan länder. Från våra motståndare har vi tidigare fått höra att vi, bara för att vi inte är okritiskt inställda till öppna gränser i Europa och i grannskapet, vill bygga upp stora murar mot omvärlden och förhindra människor att resa, studera, arbeta och bedriva handel med andra länder. Detta är naturligtvis inte riktigt. Vi menar bara att ett positivt utbyte mellan länder inte är avhängigt den europeiska unionen och dess grannskapspolitik. I så fall skulle ju alla världens länder behöva ingå i Schengen, i EU eller i dess partnerskap - detta för att kunna möjliggöra ett positivt utbyte mellan våra länder utan stora murar oss emellan. Fru talman! Gällande stöd till det civila samhället, vilket tas upp i utlåtandet, instämmer Sverigedemokraterna med utskottet om att det i många fall är viktigt att stödja aktörer i det civila samhället för att gynna en demokratisk utveckling. Vi ställer oss dock skeptiska till att dela ut stöd direkt till politiska partier och anser att man i högre grad bör se till riskerna som finns i detta. Hur behjärtansvärt det i det enskilda fallet än kan tänkas vara tycker jag ändå att man ska se till risken för politisk snedvridning, det vill säga att vissa partier och grupper kommer att kunna erhålla stöd men inte andra. Vi anser att det kan vara känsligt med den typen av påverkan på det enskilda grannskapslandets interna politiska liv. Det kan även delegitimera en trovärdig opposition och få dem som finns där att uppfattas som utländska marionetter. Sverigedemokraterna anser det vara bättre att stödja ett land genom att dela med sig av verktyg för att kunna bygga upp en demokrati med fria, rättvisa val och ett demokratiskt system. För att lite grann förstå vad jag menar skulle jag vilja ta ett hypotetiskt exempel. I kommissionens meddelande om grannskapspolitiken kan vi läsa att stöd till politiska partier ska finnas för att underlätta framväxten av demokratiska politiska partier som företräder ett brett spektrum av åsikter och synsätt som finns i samhället så att de kan konkurrera om makten och allmänhetens stöd. Läget är särskilt akut i länder där förtryckande regimer fortsätter att hämma pluralism och mångfald. Vi säger här att ett annat land skulle anse att Sverigedemokraterna passar in i beskrivningen av ett parti som vill företräda ett brett spektrum av åsikter och synsätt som finns hos människor i samhället och som vill konkurrera om makten och allmänhetens stöd - detta samtidigt som det finns makthavare som vill hämma pluralism och mångfald av åsikter och därför försöker försvåra för detta parti att verka. Skulle det då vara rätt att det här landet gick in och till exempel understödde Sverigedemokraternas hela valkampanj därför att någon anser att vi är den enda verkliga oppositionen? Jag vet inte riktigt om andra partier i denna kammare i dag skulle tycka det. Det skulle vara välkommet, men jag anser inte att det i det fallet skulle vara demokratiskt riktigt då det rimligen bör vara de partier som har störst stöd från befolkningen i landet som ska få det största finansiella stödet. Att sedan politiska partier och rörelser med egna medel vill stötta sina åsiktsfränder över gränserna är en helt annan sak; det har vi inget emot. Fru talman! I utlåtandet välkomnar utskottet även att Europarådet tagit en rad initiativ för att främja förbindelser med arabiska grannländer och därmed främja de värden som ligger till grund för Europarådet. Under 2011 har Marocko och Palestina beviljats status som partner för demokrati i Europarådet. Som jag tidigare framhållit vill vi se en tydlig konditionalitet med genomförda reformer och uppfyllda villkor innan olika former av avtal ingås, och denna linje vill vi vidhålla även i detta sammanhang. För att främja de värden som ligger till grund för Europarådet hade vi hellre sett att de krav Europarådet har på fria och rättvisa val, avskaffande av dödsstraff, upphörande med våldshandlingar, avståndstagande från terrorism och erkännande av Israels rätt att existera hade varit uppfyllda innan Palestina beviljades status som partner för demokrati i Europarådet. De som beviljas partnerskap i Europarådet bör också vara erkända fungerande stater med ett styre som har kontroll över sitt territorium, vilket inte är fallet i Palestina i dag. I detta sammanhang tycker jag också att det är viktigt att påminna om den tydlighet som finns i Europarådet gällande avståndstagande från dödsstraff och att Vitryssland inte är aktuellt som medlem i Europarådet, mycket på grund av dess dödsstraff. Europarådet bör då vara konsekvent i sina krav även för partner utanför Europa, vilket också borde gälla Marocko, som fortfarande inte har avskaffat dödsstraffet. När det nationella rådet i Palestina och Marocko nu ändå har beviljats partnerskap i Europarådet är vår starka förhoppning att det kommer att leda till en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter och att de krav som har ställts på länderna verkligen följs upp efter två år som överenskommet. Det är viktigt att Europarådet också är konsekvent när det gäller ett fortsatt beviljande av partnerskap, så att inte uppställda krav än en gång blir tomma ord. Jag yrkar återigen bifall till vår reservation nr 2.

Fru talman! Carina nämner Cecilia Malmström. Carina vet lika väl som jag att Cecilia som kommissionär under de senaste månaderna har gjort allt för att harmonisera och samordna det europeiska flyktingmottagandet så att det inte ska behöva hända att människor drabbas eller dör i havet som i dag. Hon jobbar parallellt med att dels ta kontakt med de här länderna för att man ska säkerställa att de flyktingarna blir kvar, dels trycka på många europeiska länder för att man ska kunna ta emot flyktingar med lite mer ansvar och så vidare. Folkpartiet har i de här frågorna varit mycket tydligt. Det är därför vi tar upp detta. Kommer demokratin till de här länderna, till grannländerna, kommer det inte att finnas skäl för att folk ska fly från sina länder och komma hit. När det gäller jämställdhet och kvinnofrågor är det däremot långt kvar. Därför är det viktigt - jag sade det till Bodil också - att vi just nu är i fas två, när vi börjar vara aktiva från Sveriges håll och tar kontakt med dem, så att vi bygger grunderna redan från början på rätt sätt.

Fru talman! Jag tyckte om det där med "aktivistiska". Det är bra om vi kan vara lite aktivistiska, så att inte bara vi i utskottet utan också regeringen i EU-samarbetet kan vara lite aktivistisk och driva frågor själva. Det gör ju de stora länderna. De väntar inte in lady Ashton för att tala om vad de tycker, men det gör vi. Jag tror att Sverige skulle må bra av att visa omvärlden att vi också har en egen röst, inte minst med tanke på det goda rykte som vi faktiskt har runt om i världen. Där börjar man nu fundera över vart Sverige tog vägen. Var är Sveriges röst? Men det var egentligen inte detta jag skulle fråga dig, Fredrick Federley, om utan om Västsahara och folkrätten och de glidningar som jag upplever är på gång när det gäller synen på om Marocko ockuperar eller inte. Det är en självklarhet folkrättsligt att Marocko ockuperar Västsahara. Det är ingen som har ifrågasatt det tidigare. Men nu under senaste åren har jag vid ett antal tillfällen i spansk press märkt av glidningar i detta. Den nuvarande spanske utrikesministern menar att egentligen är inte Västsahara ockuperat av Marocko. Detta är någonting helt nytt. Det spanska konservativa partiet som nu vann makten med stor majoritet har gått till val på att stärka Västsahara. I EU-samarbetet är det ändå Sverige som allra mest har stött Västsahara. Jag ser det som ett gyllene tillfälle för Sverige att skapa allianser med de spanska ministrarna när det gäller Västsahara. Jag är inte lika säker på att de vill vara emot fiskeavtalet, eftersom Spanien är det land som har allra mest båtar. Men om de ska ha en Västsaharapolitik värd namnet bör de också stötta det. Där har ni en uppgift.

Fru talman! Tack för frågan, Bodil Ceballos! Det råder ingen tvekan om att Centerpartiet anser att det bör vara ett fritt och demokratiskt Västsahara som vi nu går till mötes. Däremot anser vi inte att det är Europeiska unionen som ska stå för erkännandet. Det betyder dock inte att Europeiska unionen ska förhålla sig neutral till ockupationen som vi anser finns där. I Centerpartiet har vi försökt att göra vad vi kan. Vi har politiska kanaler och har också försökt agera som parti och folkrörelse där vi har samarbete via Centerpartiets internationella stiftelse i Västsahara i demokratiprojekt och kvinnoprojekt. Vi har nästan varje mandatperiod delegationer som åker ned och träffar både politiska företrädare för västsaharierna men också för organisationer för mänskliga rättigheter på plats. Det handlar också om att skapa den kunskap som behövs. Detta är ett otroligt fattigt område där det behöver byggas otroligt mycket framöver. Det kommer också att bli en stor diskussion. Den dagen Västsahara förhoppningsvis blir fritt och demokratiskt har vi otroligt mycket vi behöver göra från både svensk sida och EU:s sida för att bygga upp det till en stabil demokrati med en fungerande och stark ekonomi. Där är fiskeavtalen en stor del i detta. Det är inga hemligheter. Det kommer att utgöra en av de viktigaste grunderna för Västsahara. Det sluts i dag avtal som utan tvekan går att kritisera. Man tar egentligen ockuperade folks fiskerättigheter och överlåter dem på någon annan. Det har framförts kritik från olika håll. Men det är återigen 27 länder som fattar beslut om detta. Kritik har framförts, och från Centerpartiets sida är vi beredda att fortsätta att göra det.

Fru talman! Det jag menar är att det i det här laget är oerhört viktigt att se till att glidningen av definitionen av ockupation eller ej inte tillåts glida vidare utan att man sätter stopp för den. Det är Spanien och Frankrike som lite gått i bräschen för glidningen därför att man har egna intressen i området. Där är det väldigt viktigt att Sverige står emot. I det här läget finns det lite större chans, eftersom Spanien är på väg tillbaka till den politik det en gång hade i Västsaharafrågan. Anledningen till att EU har gått med på fiskeavtalen är att det finns klausuler som menar att det också måste komma västsaharierna till del etcetera. Nu håller man på och bygger och bygger i huvudstaden Al-Ayun. Det är ett sätt för Marocko att visa EU att det kommer västsaharierna till del. Men man talar inte om vem som ska bo där, och vad det är till för. Man talar inte om den stora invasion som har varit av marockaner till Västsahara. Det sätter hela systemet ur spel. Det är en olaglig åtgärd från ett ockuperande land att flytta en massa nybyggare dit. Det sker som vi vet också i många andra länder. Det händer en massa saker. Men jag menar att det mer är någon form av lurendrejeri eller ett spel för kulisserna för att visa EU: Vi gör faktiskt detta. På samma sätt är det vissa västsaharier som får del av fiskeavtalen, etcetera. Är man regimtrogen kan man få del av dem. Det är väldigt viktigt att vi står fast vid vår linje och försöker sprida vår linje till övriga. Ockupation är inte okej.