Arbetsplenum - 2011-11-23

Fru talman! Att verkligheten överträffar dikten är för många av oss en vedertagen sanning, och statsbudgeten är inget undantag utan befäster snarare den tesen ytterligare. Verkligheten ger vid handen att nivåerna för vissa anslag i budgeten behöver höjas medan andra kan sänkas. Totalt föreslås att ytterligare 11 ½ miljard anslås för att ramarna för 2011 års budget ska vara i paritet med utfallet. Det är i princip lika mycket pengar som anslås till budgetområdet Rikets styrelse. Fru talman! Vad beror då denna avvikelse på? Den främsta förklaringen finns att hämta från anslaget Räntor på statsskulden, där utgifterna bedöms bli 10 ½ miljard högre än beräknat, vilket motsvarar en ökning med 40 procent. Kostnaderna för statsskuldsräntan kommer därmed att landa på 36 miljarder i stället för de prognostiserade 25,8 miljarderna. Det är en väsentlig avvikelse, vilket också är anledningen till att det nu åligger riksdagen att fatta beslut om denna post. Enligt budgetlagen kan regeringen på eget bevåg besluta att anslag för räntor på statsskulden får överskridas om det är nödvändigt för att fullgöra statens betalningsåtaganden. Men efter tidigare uttalanden från finansutskottet väljer nu regeringen att hantera väsentliga avvikelser via ändringsbudgeten, vilket är positivt. Fru talman! Enligt regeringens proposition beror ökade kostnader på 10,2 miljarder i huvudsak på valutakursförluster och förändrad låneplan. Den uppgiften visar sig inte vara helt korrekt. På grund av regeringens brist på utförlig beskrivning av överskridandet inhämtade utskottet kompletterande information från bland annat Riksgälden. Av informationen framgår att 1 ½ miljard beror på valutakurseffekter som uppstår för lån i utländsk valuta beroende på hur växelkursen utvecklats. 4 miljarder förklaras av ändrad låneplan - en tillfällig kostnad som uppstår när Riksgälden sätter om lån till lägre ränta och väljer att betala ränteskillnaden direkt. Valutakursförändringar och förändrad låneplan förklarar sammanlagt 5 ½ miljard. Då återstår runt 5 miljarder att hitta förtydliganden till. Enligt utskottets uppgifter är förklaringen att regeringen helt enkelt missbedömt den ekonomiska utvecklingen. Regeringen bedömde att de långa svenska och utländska räntorna skulle bli betydligt lägre än vad utfallet nu visar - en felbedömning som kostar 4 miljarder kronor. Dessutom bedömdes budgetsaldot bli något bättre, vilket också bidrog till att ränteutgifterna underskattades. Fru talman! Att i dessa ekonomiskt turbulenta tider göra makroekonomiska felbedömningar må vara begripligt. Mer obegripligt är att regeringen väljer att inte redovisa den förklaringen. Regeringens felbedömning på 4 miljarder kronor nämns inte med ett enda ord. Jag kan också konstatera att finansutskottet vid flera tillfällen anfört att anslagsberäkningar bör göras tydligare och redovisas för riksdagen så att beslutsunderlaget blir så relevant som möjligt. Det är, fru talman, högst otillfredsställande att regeringen inte hörsammar utskottets begäran.