Interpellationssvar - Distributionen av läkemedel - 2011-10-28

Herr talman! Kent Persson har frågat mig om jag kommer att vidta åtgärder för att försvåra för apotek och läkemedelsdistributörer att ingå i samma ägargemenskap. Frågeställaren pekar på att ett av de för närvarande två stora partihandelsföretagen är delägare i apotekskedjan Kronans Droghandel. Jag vill till att börja med passa på att nämna att Statskontoret genomför en omfattande utvärdering av apoteksomregleringen. Frågan om hur tillgängligheten till läkemedel påverkats är en av de saker som myndigheten särskilt undersöker. Frågan om vertikal integration skulle förbjudas var föremål för övervägande redan i Apoteksmarknadsutredningens betänkande. Utredningen bedömde att en fullständig vertikal integration av hela kedjan läkemedelstillverkning, partihandel och detaljhandel skulle medföra ett flertal nackdelar. Man antog för det första att detta skulle medföra en risk för ett utestängande av parallellimportörer och generikatillverkare från apoteksmarknaden. Vidare skulle detta innebära ett försvårande av ett effektivt utbytessystem på apoteken och minska incitamenten att tillhandahålla producentoberoende läkemedelsinformation. Vad gällde möjligheten till vertikal integrering mellan partihandlare och apotek bedömde utredningen emellertid att ett förbud mot detta skulle vara oproportionerligt och oförenligt med EG-rätten. Utredningens slutsats blev i stället att en möjlighet till vertikal integrering skulle ge positiva effekter i form av ökad förhandlingsstyrka gentemot läkemedelstillverkarna, vilket skulle kunna leda till lägre läkemedelskostnader. Trots möjligheten till alternativa distributionskanaler har läkemedelsdistributionen efter omregleringen hitintills i huvudsak skötts av samma två partihandlare som före omregleringen. Idén bakom det så kallade enkanalssystemet var att de två partihandlarna skulle ligga mellan den tidigare monopolisten och läkemedelsindustrin och på så sätt förhindra integration bakåt. Vi börjar nu se hur mångfalden på apoteksmarknaden även får återverkningar på grossistledet. Frågeställaren lyfter själv fram ett exempel på detta. Även Apoteket AB har tagit steg i denna riktning. Förhoppningen är att apoteken på detta sätt ska öka sin möjlighet att påverka sådant som stopptid för beställningar och returer. På detta sätt tror sig apoteken kunna förbättra servicen gentemot kunderna. Vad gäller Kent Perssons oro för att mindre apotek inte skulle ha möjlighet att bedriva partihandelsverksamhet vill jag påminna om att den som erhåller ett partihandelstillstånd har en skyldighet att leverera de läkemedel som omfattas av tillståndet till landets samtliga öppenvårdsapotek så snart detta kan ske. En ökad mängd partihandlare kommer således att medföra större valfrihet även för de mindre apoteksaktörerna. För det fall det skulle tillämpas förfaranden som strider mot gällande konkurrensrättslig lagstiftning har Konkurrensverket möjlighet att vidta åtgärder. Kent Persson lyfter även fram frågan om apotekens tillhandahållandeskyldighet. Denna fråga är för närvarande föremål för utredning. Utredaren ska kartlägga och analysera om och i så fall vilka problem det finns vad gäller leveranser och tillhandahållande av sådana läkemedel och varor som omfattas av nu gällande leverans- och tillhandahållandeskyldighet. Detta ska göras genom att utredaren undersöker hela distributionskedjan. Om det bedöms nödvändigt ska utredaren lämna förslag på författningsändringar.

Herr talman! Jag får tacka socialminister Göran Hägglund för svaret på min interpellation. När vi i riksdagen för drygt två år sedan beslutade om omregleringen av apoteksmarknaden var det under vissa förutsättningar. Vi skulle öka tillgängligheten till läkemedel. Det skulle ge bättre service, bättre tjänsteutbud och låga läkemedelskostnader till nytta för konsumenter och det offentliga. Medlet för att detta skulle komma till stånd var konkurrensutsättning på en fri marknad. Regeringen har formulerat följande förutsättningar för marknadens utformning: Det ska vara likvärdiga villkor oavsett företagsstorlek och stabila, förutsägbara och rättssäkra regler. Det var grunden för det beslut som låg på riksdagens bord. I maj 2009 ställde jag en fråga till socialministern om de problem som eventuellt kunde uppstå när två distributionsföretag av läkemedel i Sverige också var tänkta köpare av apotek. Problemet när distribution och försäljning ligger i samma händer är just att det kan uppstå monopol- eller oligopolsituationer. Det här kallas vertikal integration. För två år sedan fick jag svaret att man eventuellt skulle kunna se över det här om så blev fallet. I oktober i år publicerade Svenska Dagbladet en artikel om problemen på apoteksmarknaden där just vertikal integration var den fråga som togs upp. Apoteksföreningen menade att den nya marknaden inte var anpassad till distributionsledet som det fungerar i dag. Flera apotek påpekade att det endast fanns två distributörer och att det inte var bra. En del av de större apotekskedjorna funderade också på att starta egna lager och egen distribution. Men ett problem som lyftes upp var att det bara är de stora kedjorna som har muskler nog att klara av det, vilket också utredarna påpekade inför beslutet i riksdagen. De mindre apoteken har i ett öppet brev påtalat situationen och det olyckliga i att de är hänvisade till två stycken och att de känner sig misskrediterade i den delen. I svaret på mina frågeställningar säger socialministern att en vertikal integrering skulle kunna ge positiva effekter i form av ökad förhandlingsstyrka gentemot läkemedelstillverkarna. Men det är ju precis tvärtom! Det är de små apoteksbolagen som har svårigheter att klara just den problematiken, att kunna få och tillhandahålla läkemedel inom utsatt tid, med den 24-timmarsregel som finns. Det här har påpekats vid flera tillfällen. Om vi tittar på vad som har hänt senast och de slutrapporter som kommit ser vi att apoteksbolagen visar röda siffror. Det gäller däremot inte distributörerna, som har tjänat stora pengar under den här perioden. Det visar på det problem som jag har tagit upp med vertikal integration, att ligger det i samma kedja kan det få kostnadskonsekvenser för apoteksbolagen när de ska tillhandahålla sina varor och tjänster till kunderna.

Herr talman, ministern, åhörare, kolleger! Om man ser apoteksavregleringen ur ett konsumentperspektiv menar jag att den är ett misslyckande. Frågar man konsumenterna vad de tycker har graden av nöjda konsumenter fallit från mycket höga 95 procent till 77 procent. Det är ett rejält fall i förtroendet för apoteksservicen i Sverige sedan man privatiserade den. 24 procent av kunderna får vänta mer än ett dygn på att få sina receptbelagda mediciner. Det här är ett underbetyg åt privatiseringen av apoteken. Vem är då nöjd med den här privatiseringen? Det verkar som om det finns två grupper som är nöjda: regeringen och de ägare som försöker tjäna pengar på apoteken. Jag menar att det inte är så rimligt, utan det rimliga bör vara att kunderna och medborgarna är nöjda med den service som de får. Jag skulle vilja lyfta upp en annan vinkel på frågan om tillgänglighet och distribution. Apoteksservice är viktig inte minst i glesbygd. År 2013 upphör den förpliktelse som fanns för de stora konglomerat som köpte upp apoteken att ge service i glesbygdsapoteken och via apoteksombud. Jag kommer själv från ett utpräglat glesbygdslän, Västerbotten. Där kan det vara både 10 och 15 mil mellan apoteken. Just i de delarna av Västerbotten, i inlandet, bor den äldsta befolkningen och den mest vårdbehövande befolkningen, som ofta behöver både rådgivning och god hjälp med apoteksservice. Vad händer 2013? Får de här människorna den apoteksservice som de behöver? Kommer de att ha tillgång till läkemedel? Det är min fråga till ministern. Dessa apotek är säkert ofta inte lönsamma ett och ett, men naturligtvis var de lönsamma som en del av ett apoteksmonopol där man som helhet kunde erbjuda bra service till alla. Så slås grundtanken på lika service över Sverige för medborgarna sönder av en ogenomtänkt avreglerings- och privatiseringspolitik. Detta kan också sättas i ett större jämlikhets- och regionalpolitiskt perspektiv. I mitt län Västerbotten kan vi se hur lagen om vårdval har lett till etablering av tre nya vårdcentraler i centrala Umeå. Där finns länets rikaste, friskaste och yngsta befolkning. Samtidigt tvingas landstinget - på grund av bland annat kostnaderna för dessa etableringar, som får betalas via skattemedel - lägga ned ambulansen i Åsele och Malå, medan sjukstugan i Sorsele och Dorotea ska läggas ned. Så betalas avregleringspolitiken av dem som bor i glesbygden och dem som bäst behöver sjukvården. Så glider Sverige isär och blir alltmer orättvist genom en ogenomtänkt privatiseringspolitik.

Herr talman! Tack till min kollega Kent Persson, som har väckt frågan! Jag tycker att det är en mycket viktig fråga. År 2009 privatiserades den största delen av de statligt ägda apoteken i Sverige. Om vi nu ser på vad som har hänt med de apoteken ser vi att merparten av de privatiserade apoteken numera ägs av riskkapitalister som är baserade i skatteparadis. Jag pratar särskilt om kedjan Apotek Hjärtat, som ägs av riskkapitalisterna Altor Fund, baserade på kanalön Jersey. Jag tänker också på Medstop Holding, som ägs av Segulah, som också är baserad på kanalön Jersey. Det utmärkande för ett skatteparadis som Jersey är att företagen kan placera sig där och då inte behöver betala skatt för de vinster som de gör här i Sverige. Ett annat utmärkande drag är också att insynen försvinner helt och hållet. Apoteken var tidigare en statlig verksamhet. De skattepengar som vi lade in i verksamheten kunde vi vara relativt säkra på kom ut i form av god samhällsservice till svenskarna. Vi kunde också granska verksamheten utan och innan. Men det kan vi inte nu längre, för en stor del av de privatiserade apoteken. Privatiseringen av apoteken är tyvärr inget undantag utan följer ett generellt mönster för utförsäljningar och privatiseringar i Sverige. Om vi tittar på hur det ser ut inom skolan, inom sjukvården och inom äldreomsorgen ser vi samma sak där: Riskkapitalbolagen köper upp kedja efter kedja, skola efter skola, vårdcentral efter vårdcentral. De tar skattepengarna, och de tar vinsterna och flyttar dem till skatteparadis, till exempel kanalöarna Jersey och Guernsey. Jag tycker att det är väldigt allvarligt. Jag tycker att det är ett oansvarigt sätt att använda svenska skattebetalares pengar på. Därför vill jag fråga vad Göran Hägglund anser om detta. Anser du att apotek och andra välfärdsinrättningar ska ägas av riskkapitalister? Är det det mest optimala sättet att hantera samhällsservice på? Om ministern inte anser det vill jag förstås veta vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att se till att skattepengar inte hamnar i skatteparadis. Jag vill också veta vilka åtgärder regeringen vidtar för att se till att vi får full insyn i de apoteksbolag som nu är placerade i skatteparadis.

Herr talman! Det var väldigt många frågor. Jag vill först repetera lite om bakgrunden till den reform som vi har genomfört. Vi hade en situation i Sverige med ett enda företag, ett monopol som var statligt. Det fungerade halvbra, får man säga. Det fanns en del brister som jag tror att också interpellanten och kollegerna kan se. Vad som höll på att hända i Sverige var inte att vi fick fler nya apotek, utan vi fick färre apotek, och de apotek som försvann var i stor utsträckning glesbygdsapotek. Vi hade inte en positiv utveckling med fler apotek, utan det var tvärtom. Vad har då hänt sedan vi omreglerade marknaden? Det viktiga var att åstadkomma en ökning av tillgängligheten och få en bättre service till oss som medborgare. Har vi fått det? Ja, när vi nu summerar så här långt kan vi se att det har tillkommit över 300 nya apotek i Sverige. Det har inneburit att den genomsnittliga öppettiden för apoteken i Sverige har ökat med några timmar per vecka. Öppettiderna har ökat, och vi har fått fler apotek. Är det bra eller dåligt? Många av oss tycker att det är bra att de apotek som tidigare i en monopolsituation låste dörren under lunchtid och stängde tidigt på kvällen nu i stället håller öppet när människor har en möjlighet att komma till apotek. Stressade småbarnsföräldrar kan kila dit under lunchrasten på jobbet för att ta ut de mediciner som barnen behöver, den som önskar kan göra ett besök direkt efter jobbet i stället för att vänta till nästa dag och så vidare. Vi har också öppnat upp marknaden för receptfria läkemedel, så att sådana läkemedel kan säljas i andra sammanhang än där det finns utbildad personal. Är det bra eller dåligt? Ja, vi har varit mycket noggranna med säkerheten och sagt att det gäller vissa receptfria läkemedel - inte alla. Vi kan se att tillgängligheten har ökat när det gäller nässprej och värktabletter, vilket förstås är väldigt bra. Monopolets tid är förbi. Vi har fler aktörer. Vi har fått fler apotek, och vi har fått längre öppettider. Det är viktigt för servicen i Sverige. För att sedan börja med det Kent Persson tog upp: Jag hänvisade till vad utredningen sade beträffande vertikal integrering. Det var alltså inte vad jag påstod rätt ut i luften, utan jag hänvisade till de slutsatser som utredningen kom fram till på sin tid. Detta är något som ska följas noggrant. Jag vill påminna om att den som har tillstånd att bedriva partihandel med läkemedel ska leverera de läkemedel som omfattas av tillståndet till öppenvårdsapoteken. Det ska ske så snart som möjligt, och det är Läkemedelsverket som ansvarar för tillsynen. Konkurrensverket har naturligtvis också en roll att spela, precis som på varje annat område, om någon missbrukar en dominerande ställning. Det är inte förbjudet att vara dominerande, men det är förbjudet att missbruka en dominerande ställning. Där är Konkurrensverket ansvarigt. Jag vill också påminna om att flera andra utredningar följer och tittar på effekterna på apoteksmarknaden. Hittills har vi i allt väsentligt kunnat se positiva effekter. Jag ska återkomma till det i ett senare inlägg.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Tillgängligheten har möjligtvis ökat i storstadsområdena, inte i hela Sverige. Så är inte fallet. Jag kan se till min hemkommun. Där upplevs det inte som att tillgängligheten har ökat när det gäller läkemedel. Vi kan titta lite grann på den oro som mindre apotek har inför den här situationen. De upplever faktiskt att det är problem när det finns två dominerande distributörer som står för 95 procent av distributionen av läkemedel. De har i ett öppet brev påpekat det här. Självklart blir det problem om de har problem när de ska förhandla om priser och också när de ska få sina läkemedel. Det är det som jag tog upp redan för två år sedan och som jag tar upp nu, det som kallas vertikal integration. Är då lösningen att det blir fler? Ja, så kan det ju bli. Men det är faktiskt de större apotekskedjorna som nu planerar att starta egna distributions- och lagerlokaler. Det påverkar givetvis inte de mindre apoteksbolagens möjligheter att förbättra sin situation. Det kan snarare ses som att man permanentar en redan dålig situation. Man ska också komma ihåg det jag sade inledningsvis. Apoteksbolagen visar röda siffror i dag, de allra flesta, men inte distributörerna. De gör faktiskt miljonvinster på sin verksamhet. Är de då kopplade till försäljarna förstår man att det kan finnas problem. Det är riktigt att Konkurrensverket tittar på det här, men de tittar ju på alla verksamheter av den här typen. När vi pratar om apotek och apoteksverksamhet tror jag att det är viktigt att förstå att det är kopplat till sjuk- och hälsovård. Det måste finnas ett mervärde för kunden när man går till ett apotek. Det kan inte vara så att mervärdet ligger i att pytsa ut vinster som ska gå till ägarna, ofta i skatteparadis, som vi nu har hört. Den här kopplingen måste vara klar och tydlig. Nu har vi en situation där vi har en omreglering och en utförsäljning av apotek. Då måste det här fungera på ett så bra sätt som möjligt, så att man lever upp till intentionerna om tillgänglighet, leveranssäkerhet och låga kostnader. Gör man inte det har mycket fallit av det som man säger sig vilja uppnå med konkurrensutsättning. Det finns erfarenheter av omregleringar och avregleringar av olika marknader. Jag tänker på elmarknaden, järnvägen och så vidare. Ökad konkurrens har inte lett till lägre priser och bättre tillgänglighet, utan det är snarare tvärtom. Man brukar många gånger hänvisa till telemarknaden, att det har blivit billigare och bättre, och det är sant. Men nu i förlängningen kan vi också se att i jakten på vinsten blir kunder utan telefoni i delar av landet. Det finns en risk här också att behov av vinster kommer att leda till en omstrukturering på marknaden som gör att mindre apotek, oftast de som inte är lönsamma, kommer att försvinna. Det är egentligen logiskt om man ska ha en verksamhet som är privatiserad på det här sättet.

Herr talman! Göran Hägglund nämnde att det gamla apoteksbolaget var långt ifrån perfekt. Det är väldigt lite här på jorden som är helt perfekt. Men kunderna var nöjda. Det var en betrodd samhällsinstitution som människor litade på. Nu har kundernas nöjdhetsgrad fallit dramatiskt. Vi kan stå här och tycka att det är bra eller dåligt, men när kunderna, svenska folket, säger att det blev sämre menar jag att regeringen måste ta det till sig. Då räcker det inte med att apoteken ligger vägg i vägg på Östermalm för att säga att det här var en bra reform, utan då krävs det lite mer för att vara nöjd. Jag skulle vilja återkomma till min fråga. Jag vet att det var många frågor, och jag förutsätter att Göran Hägglund nu kommer tillbaka med svaret. Vad händer 2013 när man inte längre är förbunden att driva apoteken i glesbygd? Kan ministern garantera att kunderna i Norrlands inland, som behöver apoteket, kommer att få sin service? Eller kommer det att bli ytterligare en spik i kistan för inlandet? Kommer det att flytta bort, som så mycket annat? Kan man bo kvar om det inte finns grundläggande samhällsservice? Hur intresserade är de här riskkapitalbolagen, som räknar höga vinstmarginaler och hög vinst på insatt kapital, av att äldre människor i Sorsele, Dorotea eller Åsele ska få sina mediciner i tid? Inte ett dyft, skulle jag vilja säga. Det är inte därför de är i den här branschen. De är här för att tjäna snabba och säkra pengar. Samhällsintresset kan ju ta det här ansvaret att alla ska ha god och lika service. Risken är då att staten får agera städgumma och i slutändan garantera servicen där den inte är lönsam. Då har de privata återigen fått plocka russinen ur vinstkakan med alliansregeringens politik.

Herr talman! Jag noterar att jag inte fick något svar på mina frågor tidigare från socialministern. Jag hoppas att jag får det nu, och för att vara riktigt säker vill jag förtydliga vad jag verkligen vill ha svar på. En stor del av de privatiserade apoteken ägs nu av två riskkapitalbolag som är baserade i skatteparadis. Tycker socialministern att det är optimalt? Är det här ett ansvarsfullt sätt att hantera svenskarnas resurser - de här bolagen gör ju stora vinster, och de betalar inte skatt i Sverige? Om socialministern inte tycker det tycker jag att han ska presentera vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att se till att företag inte kan göra vinster på det som är välfärd och sedan flytta dessa till anonyma skatteparadis. När de här två stora apotekskedjorna är baserade på kanalön Jersey innebär det att insynen för oss alla helt och hållet försvinner. Hur kommer socialministern att verka för att vi ska få full insyn, så att vi har samma insyn i den här verksamheten som vi hade tidigare?

Herr talman! Jag ska försöka, även om det kanske blir något osammanhängande, att beta av en del av de frågor och resonemang som har förts fram här. Först och främst skulle jag kanske vilja beklaga att Jens Holm och Kent Persson inte synkade sina inlägg inför den här debatten. Kent Persson lägger ned mycket möda på att beskriva svårigheten för företagen och att många av apoteksföretagen presenterar röda siffror, medan Jens Holm beskriver hur man badar i närmast orimligt lättförtjänta pengar från Sverige på diverse skumma öar. De här två linjerna funkar inte riktigt tillsammans. Antingen går det jättedåligt för dem, och då kan de knappast bada i pengar på kanalöarna, eller så har de svarta siffror och badar i pengar på kanalöarna. Det kan inte vara på det sätt som beskrivs just nu. När det gäller det som Jonas Sjöstedt tar upp som handlar om kundnöjdheten finns det något som heter Svenskt Kvalitetsindex. Undersökningar görs årligen. Där har apoteksföretagen mycket höga betyg. Jag tycker egentligen inte att det är särskilt konstigt. Precis som Jonas Sjöstedt beskrev har svenska folkets förtroende för apoteken, eller vi ska kanske säga apotekens välutbildade personal, varit utomordentligt högt, och det är utomordentligt högt. Det är otroligt professionella medarbetare med en avancerad utbildning som står för mycket av trygghet för enskilda människor som behöver samtala om sin medicinska situation, läkemedlens roll, biverkningar och annat. Det är väldigt viktiga personer i Välfärdssverige. Det förtroendet för de naturligtvis med sig på en marknad som är omreglerad, där det kan finnas flera aktörer. Personalen är förstås den viktigaste resursen de här företagen har. Det visar sig också i de förtroende- och kvalitetsmätningar som görs att apoteken ligger väldigt långt framme. När vi nu ser att antalet apotek ökar uppkommer en situation som kommer att kräva en del intresse. Det handlar om att vi riskerar att få en personalbrist, att vi inte har tillräckligt med kunniga medarbetare i form av utbildade farmaceuter, apotekare och receptarier. Det är ett problem för de här företagen, och där måste vi samverka för att kunna få fler. Vi har fått över 300 nya apotek. Också på orter som aldrig tidigare har haft apotek öppnar nu sådana, och det är naturligtvis en väldig framgång. Hittills har det inte försvunnit några apotek från de orter som skulle kunna vara utsatta, och det är också viktigt att säga att när man frågar branschens företrädare är det inte så att det finns något självklart samband mellan en orts storlek och lönsamheten. En liten ort har alltså inte med nödvändighet ett apotek som är olönsamt och en stor ort apotek som är lönsamma, utan det ser olika ut. Många av de riktigt lönsamma apoteken ligger i landsorten och gör väldigt bra resultat. Jonas Sjöstedt undrar vad som händer 2013. Vi kommer naturligtvis att förbereda oss för det här och kommer att presentera nya förslag på området. Exakt hur det ska se ut kan jag inte säga i dag, men vi följer utvecklingen mycket noggrant. Vi är angelägna om, och jag tror att vi alla i kammaren är angelägna om, att människor, var de än finns, på ett rimligt sätt ska kunna få tillgång till sina läkemedel. Det är viktigt inte minst för våra äldre medborgare. Jens Holm resonerar om insynen. Jag tycker att det är lite tråkigt att vi ägnar så mycket tid åt att diskutera ägarförhållandena i stället för kvaliteten i leveransen av läkemedel. Kvaliteten i kontakten mellan personal och medborgare är den viktigaste frågan, tycker jag.

Herr talman! Göran Hägglund behöver inte oroa sig för att Jens Holm och jag inte pratar ihop oss. När jag talade om vinsterna i apoteken sade jag att det var några av apoteksbolagen som visade röda siffror. Det finns en del som gör vinster, och en del av dem är riskkapitalbolag. Det är den problematiken som vi tog upp i den delen. Faktum kvarstår att nästan 100 procent av distributionen sköts av två distributörer. Bara misstanken om att det skulle kunna finnas någon form av jävsförhållanden i detta, att man missgynnar konkurrenter och gynnar sina egna, gör att vi har anledning att vara uppmärksamma på hur utvecklingen kommer att bli. Jag tog upp detta för två år sedan, och det finns anledning att ta upp det även i dag, för det har inte förbättrats. Det har i princip inte kommit in fler distributörer som har gjort att verksamheten upplevs som bättre. Framför allt de mindre apoteksbolagen upplever det i dag som besvärande att förhandla, och de tycker sig också bli missgynnade. Det är mot den bakgrunden jag har ställt frågan om socialministern är beredd att göra någonting för att det här inte ska vara verkligheten även i framtiden. Bara misstanken gör ju att man sätter marknaden ur spel. Jag har också sagt att det är viktigt att se och förstå apotekens roll i hälso- och sjukvården, att det är kunden som måste stå i centrum och att det måste vara ett mervärde för kunden. I dag upplevs det här från apoteksbolagen som en möjlighet att göra snabba vinster, och det får aldrig bli så att de står emot varandra.

Herr talman! Kent Perssons beskrivning att det handlar om två distributörer stämmer förstås, och så har det traditionellt varit i Sverige. Jag vet inte om Kent Persson är bekymrad över att det är för många eller att det är för få. Det här är något som vi i någon utsträckning bestämmer genom det sätt på vilket området är reglerat. Vi har en ordning som gör det möjligt för fler att komma till. Det gör det inte omöjligt för den som vill lägga ned att försvinna, men själva idén måste vara att det finns aktörer på det här området som på ett effektivt och ändamålsenligt sätt ser till att vi får tillgång till läkemedel på den svenska marknaden. Detta håller vi ögonen på hela tiden. Det här följs upp genom våra myndigheter och de utvärderingar som görs och har gjorts. Hittills har vi fått ett gott betyg för det vi gör. Men vi följer detta hela tiden och är ödmjuka inför komplexiteten. Det vi har gjort har varit stort och omfattande och kan leda till oönskade effekter om någonting går fel, och därför är det väldigt viktigt med ansvariga politiker och myndigheter i det här sammanhanget för att säkerställa just det Kent Persson säger, nämligen att använda företagen i medborgarnas tjänst, det vill säga att se till att vi har tillgång till rätt läkemedel och kvalificerad rådgivning över hela landet till alla människor som är beroende av sina mediciner.