Interpellationssvar - Avskaffande av ebo - 2024-11-05

Fru talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig varför jag och regeringen inte avskaffar EBO.

Regeringen gör just det. Vi har nyligen beslutat om en lagrådsremiss med förslag om att asylsökande ska tilldelas en boendeplats hos Migrationsverket där de förväntas bo. De ska som huvudregel endast ha rätt till ekonomiskt bistånd om de bor där. Om de inte meddelar Migrationsverket var de bor kan deras asylansökan komma att betraktas som återkallad. Förslagen innebär dessutom att Migrationsverket får en ny befogenhet att undersöka boende- och förvaringsutrymmen på asylboendena, i syfte att kontrollera att asylsökanden bor där.

Detta är den största förändringen i mottagandet av asylsökande på flera decennier och viktiga steg framåt. Det är dock inte tillräckligt för att hantera de omfattande problem med trångboddhet, utanförskap och utsatthet som systemet med eget boende för asylsökande medför.

Regeringen vill gå längre och gav därför utredningen om ett ordnat initialt mottagande av asylsökande ytterligare uppdrag, för att i största möjliga utsträckning ge myndigheterna de verktyg som behövs för att se till att asylsökande som huvudregel bor på asylboenden och att veta var de befinner sig. Uppdraget redovisades den 15 oktober med förslag om bland annat skyldighet för asylsökande att delta i närvarokontroller på boendet, områdesbegränsning att vistas i det län där boendet ligger och en möjlighet för Migrationsverket att besluta om individuell anmälningsskyldighet. Betänkandet har nu remitterats, och förslagen kommer därefter att analyseras vidare i Regeringskansliet. Genom förslagen i lagrådsremissen och betänkandet avskaffas den nuvarande ordningen med eget boende för asylsökande. Det är en historisk framgång och en förändring som borde ha gjorts långt tidigare.

Fru talman! Tack för svaret!

Statsrådet Forssell säger i sitt svar att regeringen avskaffar EBO-lagen. Enligt min mening är det ett ganska vågat uttalande som nog saknar full täckning. De konkreta åtgärder som regeringen hittills har presenterat på området når ju bara halvvägs och avskaffar inte EBO. Låt mig återkomma till detta.

I Södertälje och några andra kommuner runt om i landet har vi med oönskad tydlighet fått leva med vad EBO-lagen för med sig i form av trångboddhet, utsatthet, segregation och problem med integrationen.

Men det allra värsta är att EBO-lagstiftningen har drivit fram parallella samhällsstrukturer där utsatta människor utnyttjas och ofta skuldsätts i svarta hyreskaruseller.

Värst drabbas barnen som får svårt att göra läxorna och klara skolgången. De dras inte sällan in i gäng därför att de måste hänga på gårdar och runt husen. Det är en bister verklighet. Jag tror att vi delar den bilden.

Vi socialdemokrater har länge drivit frågan om att avskaffa EBO utan att få tillräckligt parlamentariskt stöd för det. Moderaterna har varit emot förändringar av EBO-lagstiftningen. Faktum är att Moderaterna hyste ett kraftigt motstånd mot att avskaffa EBO-lagen.

Som ledamot från Stockholms län kan jag anta att det har att göra med att en del moderatledda kommuner framför allt i Stockholms län tyckte att det var bekvämt att andra gjorde jobbet och att de slapp ta ansvar. Även om det skedde sent svängde Moderaterna tack och lov 2019. Därför är det med stor förvåning och besvikelse som vi nu tvingas konstatera att SD-regeringen inte orkar hela vägen fram.

Förslaget som nu har varit hos Lagrådet och som vi väntar en proposition på inom kort tar bara ett litet steg på vägen. Regeringen säger själv att det kommer att innebära att ungefär hälften av de asylsökande fortsatt kommer att välja EBO, eget boende. Det har viss effekt, men det går inte hela vägen.

Det krävs helt enkelt mer, och det krävs att regeringen kommer med förslag som på riktigt avskaffar EBO-lagen. Då kan man tänka sig att vi kanske får svar i förslaget om mottagandelagen som presenterades den 15 oktober och som statsrådet hänvisar till i sitt svar. Det får vi kanske, men vi vet inte.

Förslaget här går visserligen längre än det som regeringen nu snart förhoppningsvis kommer till riksdagen med. Men jag menar att det i förslaget till mottagandelag ännu är högst oklart om EBO-lagen verkligen kommer att avskaffas. Dessutom tar det tid. Lagen föreslås få ett ikraftträdande först i oktober 2026. Här är statsrådet och regeringen svaret skyldig.

Vi socialdemokrater har varit väldigt tydliga inför den fortsatta behandlingen av förslagen som finns i mottagandelagen om hur asylsökandeprocessen ska gå till. Vi menar att en ny kommande mottagandelag tydligt ska uttala att möjligheten att välja eget boende stängs med mycket små undantag.

Mina frågor till statsrådet här i dag blir därför: Kan statsrådet lova att en ny kommande mottagandelag garanterar att EBO-lagen avskaffas på riktigt? Kan statsrådet också ge en bedömning av hur den nya mottagandelagen kommer att påverka valet av eget boende? Blir det med 40, 30 eller 20 procent?

(Applåder)

Fru talman! De begränsningar som nu föreslås i lagrådsremissen En ny ordning för asylsökandes boende och betänkandet Mottagandelagen är de mest restriktiva begränsningarna för asylsökande någonsin i Sveriges moderna historia.

Det handlar både om att asylsökande ska leva på ett asylboende för att få någon ekonomisk ersättning men också om att de ska begränsas att vistas inom ett geografiskt område.

Det kommer också innebära att man genomför närvarokontroller på asylboendena för att se till att de asylsökande håller sig i asylboendena.

Det finns undantag från denna regel. Bland annat ska man som asylsökande kunna bo hos sina närmaste släktingar om man har sådana i Sverige.

Här finns det flera internationella traktat som hindrar Sverige från att splittra familjer. Därmed måste det finnas undantag från att alla asylsökande ska bo på asylboenden.

Men är det så att Socialdemokraterna vill att vi ska frånträda Europakonventionen eller flyktingkonventionen får de ju säga till. För det är bland annat det som krävs för att vi ska kunna placera alla asylsökande i asylboenden.

Ett av de förslag som presenteras i betänkandet Mottagandelagen är att asylsökande ska kunna arbeta i Sverige först efter sex månader. De som kommer till Sverige som asylsökande kommer att behöva sin dagersättning, vilket blir deras enda lagliga inkomst.

I praktiken kommer de här förslagen att innebära att många av de asylsökande inte kommer att kunna arbeta och att de därmed kommer att behöva bo på ett asylboende för att överhuvudtaget ha en laglig inkomst.

Det innebär att nästan alla asylsökande kommer att vara tvungna att leva på ett asylboende. De som väljer att leva i ett eget boende kommer att ha en inkomst som förmodligen är illegal, eftersom de inte har tillstånd att arbeta i Sverige. De kommer inte heller få en ersättning eftersom de inte bor på asylboenden.

Sedan har vi aldrig haft en ordning i Sverige i modern tid där man har förbjudit asylsökande från att skaffa en egen bostad.

EBO-lagen innebär inte att man tillåter asylsökande att skaffa eget boende, utan den innebär att de får bistånd när de skaffar eget boende. Det enda sättet att fysiskt hindra asylsökande från att skaffa eget boende är att frihetsberöva dem. Om man helt och hållet vill förbjuda asylsökande att skaffa eget boende får man placera dem i ett visst område och sedan ha vakter så att de inte kommer utanför det området. Man får helt enkelt fängsla asylsökande så att de tvingas leva på Migrationsverkets asylboenden.

Är det vad Socialdemokraterna vill får de gärna föreslå det. Men återigen: Då får man bland annat först se till att Sverige frånträder Europakonventionen, eftersom man enligt denna konvention inte får frihetsberöva asylsökande hur som helst. Även EU-rätten förhindrar medlemsstaterna att fängsla asylsökande bara för att hindra dem från att skaffa eget boende.

Frågan är alltså vad Socialdemokraterna egentligen föreslår och vilka internationella konventioner och organisationer man är beredd att lämna för att genomföra dessa förslag.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag blir förvirrad när en sverigedemokrat står här och försvarar EBO-lagstiftningen och säger att vi måste fortsätta ha EBO. Det hör inte till vanligheterna att vi behöver förklara för sverigedemokrater att man visst kan avskaffa EBO-lagstiftningen. Vi hade faktiskt ett tillstånd tidigare i det här landet då vi inte hade någon EBO-lagstiftning. Det är inte heller så att en massa andra länder rakt av har EBO-lagstiftningar.

Jag ska dock inte fastna i min förvåning över Sverigedemokraterna. Jag vill egentligen bara fråga statsrådet vilka andra saker som anses avskaffade när man har tagit bort 50 procent. Ungdomsbrottsligheten har ju sjunkit med 50 procent sedan 2000. Anser då statsrådet att ungdomsbrottsligheten är avskaffad i Sverige? Eller om man vaccinerar en befolkning och 50 procent inte har fått vaccinet, är då sjukdomen i fråga avskaffad? Det blir ett väldigt konstigt förhållningssätt.

Jag kan köpa att man argumenterar så om det är nere på någon enstaka procent. Det är klart att vi måste ha ventiler. Vi har ju människor med funktionsvariationer och liknande. Det är fullt rimligt att vi inte tvingar dem att bo på ett mottagningscenter. De kanske behöver bo någon annanstans. Någon form av ventil köper jag absolut. Men när anser statsrådet att begreppet "avskaffat" inte längre gäller?

I de prognoser som Migrationsverket har tagit fram för EBO är 50 procent kvar i EBO även 2027. Det blir konstigt. Jag tror att även statsrådet förstår den pedagogiska svårigheten att förklara varför Migrationsverket självt säger att 50 procent kommer att bo kvar i eget boende.

Det pratas mycket om incitament och liknande i högerns politik. Man brukar argumentera att det är en pullfaktor om exempelvis dagersättningen är för hög. Men om den är 71 kronor för dem som kommer ensamma, skulle det motivera någon att inte gå ut och jobba svart? Konsekvensen av att ha en väldigt låg dagersättning för att bo på mottagningscentret under processen blir ju att man kommer att söka sig någon annanstans.

Logiken borde då vara att man kraftfullt höjer dagersättningen för dem som bor på boendet så att det blir attraktivt. Nu är dock dagersättningen så låg att ingen klarar sig på den. Då blir det rimliga att man väljer alternativet att inte ha någon inkomst, och så hamnar man i den svarta ekonomin. Risken är alltså att man förstärker det fenomenet och att människor tänker: Herregud, ska jag bo där? Nej, jag väljer att jobba svart i stället.

Här står nu dessutom en sverigedemokrat och argumenterar för att man ska bo hos sina släktingar. Det är alltså inte ens familjeåterförening och anhöriginvandring vi pratar om, där vi nu är nere på minimum, utan här pratar vi släkten. Det är ju klanen. Det blir förstås alldeles utmärkt!

Vi sätter in åtgärder för granskning av boenden, att man ska kunna gå in på rummen och så vidare. Det tycker jag är bra. Men hur är granskningen av lägenheterna där de här människorna bor? Ska vi förstärka även den möjligheten, eftersom människor kommer att tryckas ut i den svarta ekonomin?

Jag låter ändå statsrådet landa i att svara på frågan: När anser statsrådet att någonting är avskaffat? Är det vid 50 procent? Är det vid 40 procent? Kan man kanske ha 60 procent i något fall?

Fru talman! Vi pratar om EBO, och kanske någon som tittar inte riktigt förstår. Så bara helt kort: Lagen om eget boende innebär att asylsökande har rätt att bosätta sig var de vill i Sverige. Det är inte så konstigt att många vill det. Det finns förklarliga skäl att söka sig till ett visst område i varje individuellt fall. Man vill bo nära landsmän, nära någon bekant, nära någon större stad eller så.

Vad detta har lett till är dock en skenande segregation. Vissa områden i städer, och även vissa hela städer, har tagit emot oproportionerligt många flyktingar. Det gör det enormt svårt för de städerna. Det gör det också enormt svårt för de människorna att komma in i Sverige och få den integration som jag ändå tror och hoppas att vi alla står bakom och verkligen vill skapa.

Mer segregation har alltså skapats, och mindre integration.

De av oss som har besökt människor som lever i denna situation har också sett vilken fruktansvärd trångboddhet detta leder till. Det är lite chockerade att vara där och se hur det till exempel kan vara fullt av madrasser i en lägenhet och ingen plats, precis som min kollega Ingela Nylund Watz var inne på, där man kan vara hemma, läsa sina läxor och allting sådant.

För oss socialdemokrater är detta en otroligt viktig fråga. EBO-lagstiftningen måste avskaffas. Det handlar om att ge bättre förutsättningar för integration och ett hållbart mottagande, det som vi eftersträvar och vill ha.

Det fanns ändå vissa förväntningar på att regeringen skulle gå vidare med det arbete som den S-ledda regeringen startade med att avskaffa EBO-lagen. Jag hade förhoppningar om att man skulle nå dit. Det förslag som nu eventuellt blir verklighet, om man inte gör förändringar, är ett slag i luften. Det är flera som konstaterar att det kanske halverar antalet. Ledamoten Ali Pour säger här också att man konstaterat att EBO-lagstiftningen inte kommer att avskaffas, tvärtemot vad statsrådet sa i sitt svar.

Frågan kvarstår alltså: Kommer statsrådet Johan Forssell att aktivt agera för och medverka till att avskaffa EBO-lagstiftningen?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag vill även tacka Nima Gholam Ali Pour, som precis redogjort för att regeringen faktiskt inte avskaffar EBO-lagstiftningen.

Precis som mina kollegor här i kammaren har uttryckt har möjligheten för asylsökande att välja eget boende avsevärt försvårat kommunernas planeringsförutsättningar vad gäller just integration, skola, arbetsmarknad och bostadspolitiska insatser för att motverka segregation. Av de nyanlända som valde EBO 2021 flyttade flest till någon av kommunerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Botkyrka, Uppsala, Huddinge, Borås, Södertälje, Haninge, Örebro eller Järfälla. Sammanlagt bodde nästan hälften av alla asylsökande som valde EBO i någon av dessa 11 kommuner - av landets totalt 290 kommuner.

Samtliga kommuner utom Huddinge har i dag flera områden med socioekonomiska utmaningar. I Botkyrka kommun här i Stockholm bodde år 2020 hälften av alla kommuninvånare i områden med socioekonomiska utmaningar. I Göteborg, Malmö, Huddinge, Borås och Södertälje var det cirka 20-30 procent av invånarna. En övervägande del av alla asylsökande som väljer EBO under asyltiden blir alltså kvar i samma område efter att ha beviljats uppehållstillstånd. Det i sig cementerar framväxten av låginkomsttagarområden i vårt land.

Det här bör jämföras med den norska bosättningspolitiken för nyanlända som innebär att man efter en utbildnings- och arbetsmarknadskartläggning, inte bara med mottagningscenter, erbjuder människorna en individualiserad kommunplacering som de inte kan vare sig avvisa eller överklaga. Det innebär att de inte heller kan flytta under etableringstiden. Det här gör att språkproduktion, arbetsmarknadsetablering och utbildningsförutsättningar för barnen främjas.

Det som regeringen nu föreslår är inte ens i närheten av det Norge gör, det vill säga att man faktiskt planerar bosättningsförutsättningarna så att inte kommunerna med störst och tyngst ansvar för nyanlända behöver fortsätta ta det ansvaret. Det är alldeles uppenbart att i de här kommunerna och de här områdena har man sett en demografisk förändring av trångboddhet och liknande, men det har inte övriga kommuner gjort.

Huvudregeln i Norge är alltså att nyanlända inte väljer var de ska bo, vilket tydligt främjat alla de här insatserna. Kommuner avlastas, och socioekonomiskt svaga områden avlastas också, för att staten garanterar spridning över hela landet.

Nu när regeringen har infört en mycket stramare migrationspolitik med stöd av oss socialdemokrater finns alltså alla förutsättningar att fullt ut avveckla EBO, införa de här mottagningscentren och förhandla med kommuner om en integrationsfrämjande kommunplacering som jag menar borde innebära att de kommuner som tagit störst EBO-ansvar ska få undantag. Men i stället fortsätter den här regeringen hålla på med små insatser som inte har någon större inverkan.

Att avskaffa EBO handlar alltså inte bara om införandet av mottagningscenter. Här når regeringen inte ens med sina egna underlag 50 procent av de nyanlända. Jag menar att man också måste utveckla en politik som handlar om dem som blivit beviljade asyl i vårt land. Var ska de hamna, och vad tänker regeringen där? Där finns det uppenbarligen ingen plan. Det kommer i förlängningen att innebära att de som till slut får stanna i Sverige kommer att vända sig till sina värdfamiljer i de socioekonomiskt utsatta områdena och därmed driva på utvecklingen av segregation.

Min fråga, liksom mina partikamraters, är om det här är den politik som ska öka spridningen av nyanlända i vårt land och på allvar avskaffa EBO. I underlaget som regeringen själv tagit fram finns det faktiskt inga sådana indikationer.

Fru talman! Tack till interpellanten och meddebattörerna, särskilt till alla engagerade socialdemokrater som deltar i debatten! Synd bara att deras eget parti var så oengagerat i de här frågorna under åtta år vid regeringsmakten. Låt mig alldeles strax återkomma till den lilla detaljen i sammanhanget.

Jag vill också göra en liten sakupplysning. Det refereras här till att det skulle finnas en särskild EBO-lagstiftning. Det är inte riktigt korrekt. Jag vet inte om interpellanten har bemödat sig med att titta på saken, men det är inte riktigt så det ser ut. Det är en annan typ av lagstiftning. Det viktiga är kanske inte vad det heter i teknisk mening, men möjligen är det bra att man i alla fall sätter sig in i själva sakförhållandena.

Jag är väldigt glad över att vi nu gör den största förändringen i mottagandet av asylsökande sedan 1994. Det är verkligen en historisk förändring som nu genomförs. Det finns många skäl till det: segregation, trångboddhet och utsatthet. Inte minst skulle jag vilja lyfta fram att vi har sett att väldigt många barn som kommit till Sverige inte har fått den start i livet som de borde få. Det är kopplat till exempelvis utsatthet.

Nu förändrar vi det här. Det är en moderatledd regering som gör det. Vi gör det som en del i vårt paradigmskifte i migrationspolitiken, där vi också aktivt arbetar för att helt enkelt minska asyltrycket på Sverige. Vi ser i år ut att få det lägsta antalet asylsökande sedan 1997, och det sker under en moderatledd regering.

När det gäller frågan om själva EBO-lagstiftningen är det så här. När vi tillträdde fick vi en utredning. Det fanns en utredning som arbetade med det här. Den levererade för ett tag sedan sina förslag. Den utredningen tillsattes av Socialdemokraterna, det vill säga samma parti som nu när utredningen har presenterat sina förslag och vill gå vidare med dem kommer och beklagar sig över att utredningen inte nådde tillräckligt långt, att den tog för lång tid och att man inte når det man vill.

Jag har respekt för den uppfattningen, men frågan är då varför Socialdemokraterna inte gjorde mer vid regeringsmakten. Man hade ju chansen under åtta år. Men först gjorde man ingenting, och sedan gjorde man ingenting. Nu kommer man i efterhand, med en annan regering, och beklagar sig över att saker och ting inte går tillräckligt fort. Det är faktiskt lite parodiskt, fru talman.

Vi arbetar seriöst med frågorna. Vi fick göra ett tilläggsdirektiv till den här utredningen. Det kommer nu; vi presenterade det här för bara några dagar sedan. Det kommer att bli tydliga skärpningar framöver. Det behövs, inte minst i kombination med ett stramare asylregelverk.

Det kan kanske vara bra för mina vänner i Socialdemokraterna att fundera lite på sitt eget ansvar. Varför gjorde man inget i regeringsställning när man hade chansen under åtta års tid? Om det här nu var så självklart, varför finns det då inte en förändring som redan har trätt i kraft? Här fanns ju inga propositioner från regeringen. Här fanns inga konkreta lagförslag eller någonting. Det fanns bara en utredning som Socialdemokraterna tillsatte och som man nu tycker inte gick tillräckligt långt. Ja, politik är att vilja. Men det är också att göra saker, så lite självkritik hade kanske varit påkallat i den här diskussionen.

Nu går vi vidare med våra egna förslag, som är betydligt mer långtgående än något av det som den rödgröna regeringen lyckades presentera under sina år vid makten. Det kommer att bli ordning och reda i boendet. Det kommer att bli kontroll. Det kommer att bli en mycket bättre start för de människor som kommer till Sverige. Jag är stolt över det, fru talman, och det sker under en moderatledd regering.

Fru talman! Statsrådet Forssell försöker återigen få det att låta som att SD-regeringen nu är handlingskraftig. Men hur förhåller det sig egentligen?

Som jag sa i mitt tidigare inlägg har vi drivit den här frågan sedan vårt kongressbeslut 2009, men vi har inte haft parlamentariskt stöd för att genomföra ett avskaffande av EBO-lagen. Moderaterna var ett av de partier som kraftigt motsatte sig alla förslag till förändringar och bidrog till att det parlamentariska stödet var svagt. Historieskrivning ska vara korrekt. Moderaterna vände i den här frågan först 2019.

Det har också genomförts flera förändringar som har gått i rätt riktning under den socialdemokratiska regeringen. Som Södertäljebo är jag den första att beklaga att vi inte haft parlamentariskt stöd för att genomföra förändringarna. Men jag skulle vilja säga att det faktum att Moderaterna under lång tid varit kraftiga motståndare till att genomföra förändringar av den här lagstiftningen och gjort det fortsatt möjligt för asylsökande att välja eget boende har inneburit att Moderaterna under lång tid har medverkat till att effekterna - de dåliga, trista, besvärliga effekterna - av den här lagstiftningen har fått fördjupas och förvärras.

Moderaternas senfärdighet kan statsrådet Forssell inte sopa under mattan. Ska vi prata om hur man ska dela ansvar här får nog statsrådet gå hem och titta i historieböckerna själv. Att man vände under galgen 2019 innebär inte att man har drivit frågan särskilt aktivt innan dess. Det är vi socialdemokrater som har varit ganska ensamma om det.

Fru talman! Södertälje är en av de kommuner som fått ta störst ansvar, kanske oproportionerligt stort, för flyktingar och asylsökande. Effekterna är tydliga, och lärdomarna från Södertälje, Malmö, Norrköping och några städer till som ledamoten Redar räknade upp är därför viktiga att ta hänsyn till.

En sak som bland annat Södertälje har fört fram i olika remissförfaranden är att detta att arbeta med att begränsa asylsökandes möjligheter att få dagersättning på 71 eller 41 kronor per dag inte har någon som helst påverkan på ifall man väljer att flytta till eget boende eller inte. I den miljö där man hamnar finns nämligen andra försörjningsmöjligheter, och de är inte trevliga - det tror jag att statsrådet är väl medveten om. Det är de som bidrar till att vi får parallella strukturer i vårt samhälle, och det är därför det är så oerhört viktigt att dra lärdom av det som har hänt, bland annat i Södertälje.

I slutbetänkandet om mottagandelagen, som nu remissbehandlas, föreslår regeringen ingenstans att det ska bli ett stopp för eget boende. Det ska enligt utredningen, såvitt jag förstår, bara gälla dem som förses med individuell anmälningsplikt.

Statsrådet Forssell måste alltså här i dag svara på frågan: Vilken bedömning gör regeringen av de effekter mottagandelagen får, om den genomförs i sitt nuvarande skick? Medför den att 50 procent fortsatt kommer att välja eget boende, eller 30 eller 20 procent? När menar statsrådet att regeringen har avskaffat EBO-lagen, och vilka bedömningar gör man?

Om man slår vakt om att minska brottslighet och tråkig samhällsutveckling med gängkriminalitet och annat är man svaret skyldig om man inte förmår att svara på dessa frågor. EBO-lagen är den enskilt största orsaken till att segregationen har cementerats, och regeringen är svaret skyldig.

Fru talman! Det är rätt tråkigt att jag måste använda min talartid till att hålla en lektion för Socialdemokraterna om vad eget boende och EBO-lagen är. Asylsökande hade rätt att skaffa ett eget boende även på Per Albin Hanssons tid. Asylsökande har alltid i modern tid haft rätt att skaffa ett eget boende, EBO. EBO-lagen innebär att man ger bistånd, ekonomisk ersättning, till asylsökande när de skaffar eget boende. Det är två olika saker.

För att asylsökande inte ska skaffa ett eget boende måste man frihetsberöva dem. Har ni något annat förslag på ett sätt att hindra asylsökande att skaffa ett eget boende? Berätta! Man måste frihetsberöva dem om man vill att de ska vara på Migrationsverkets anläggningar.

Detta är alltså EBO-lagen och eget boende. Jag är rätt chockad över att ledamoten Lawen Redar, som arbetar med integrationspolitik inom Socialdemokraterna, inte kände till detta med tanke på att det kommer att behövas.

Jag vill också säga att det inte finns något EU-land som helt och hållet tvingar asylsökande att bo på ett asylboende genom att spärra in dem. I alla EU-länder har alltså asylsökande rätt att skaffa ett eget boende. Det är dock viktigt att man inte ger dem bistånd för detta, och det är vad EBO-lagen innebär.

Vad som föreslås av de utredningar som presenterat sina betänkanden är att man går så långt som möjligt i förhållande till EU-rätten och de internationella konventioner som Sverige ratificerat.

Fru talman! Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva den dag då Sverigedemokraterna står och argumenterar för att asylsökande ska få bo fritt, precis var de vill, när de vill, ute i samhället och bli en del av den svarta ekonomin - som tidigare sades, hos sina släktingar. Det är alltså precis detta vi försöker undvika genom att ta bort möjligheten till eget boende.

Jag förstår att detta är pinsamt för statsrådet, för jag tror ändå att statsrådet numera vill avskaffa möjligheten till eget boende. Eftersom det med emfas sägs att det görs finns ju intentionen där.

Det är också intressant att det refereras till 1994. Jag försökte få statsministern hit till kammaren eftersom partiledaren för dem som vill ha EBO-lagstiftningen kvar, det vill säga Sverigedemokraterna, påstått att statsministern bett om ursäkt för sin migrationspolitik. Jag kanske får ställa en till sådan interpellation till statsministern med tanke på ledamoten Ingela Nylund Watz historieskrivning kring Moderaternas hantering av denna fråga. Det är precis som ledamoten säger: Skälet till att det inte har hänt mer i denna fråga är att Sveriges riksdag, med Moderaterna i spetsen, inte har velat ta bort EBO-lagstiftningen. Det har varit en tydlig valfrihetsreform och vad det nu har kallats. Det där med valfrihet och privatiseringar vet vi också att Moderaterna fortfarande vurmar för eftersom man upphandlar boendeplatser i asylprocessen, det vill säga man marknadiserar och möjliggör för gäng att äga asylboenden - precis som HVB-hem och andra framgångssagor som Moderaterna fortfarande värnar.

Men jag har inte fått något svar på min fråga. Anser statsrådet Forssell att något är avskaffat om 50 procent fortfarande befinner sig i eget boende?

Fru talman! Jag tycker att mina kollegor mycket tydligt har berättat om historieskrivningen - varför vi har hamnat där vi har hamnat - så jag tänkte inte fortsätta med det.

Jag vill uppehålla mig lite vid statsrådets eget svar. Han säger: Ingela Nylund Watz - alltså min riksdagskollega och interpellanten - har frågat mig varför jag och regeringen inte avskaffar EBO. Då svarar statsrådet att regeringen gör just det. Och det är detta vi ifrågasätter. Vår upplevelse är inte att regeringen gör det. EBO avskaffas ju inte, och hälften är inte tillräckligt bra. Även om hälften av det egna boendet skulle försvinna har vi fortfarande stora problem kvar.

Jag tycker inte att det är sjyst att lämna vare sig de kommuner som har tagit detta enormt stora ansvar eller människor i denna situation utan stöd. Staten måste också ta ansvar för detta, och det är därför vi ställer frågorna och undrar: Varför avskaffar inte regeringen EBO?

Jag tycker också att det är viktigt att vi här tar upp det som flera har varit inne på: att anledningen till detta är att det finns vissa kommuner som verkligen inte vill ta det ansvar som behövs. Jag undrar alltså också hur statsrådet ska påverka en del av sina egna kommuner att faktiskt ta det ansvar som behövs. Det ansvaret behöver hela Sverige ta för att vi ska få bort segregationen.

Fru talman! Tack för möjligheten att delta i denna debatt!

Till Sverigedemokraternas ledamot vill jag uttryckligen säga att varken avskaffandet av boendeersättningen eller avskaffandet av dagsersättningen vid val av EBO i områden med socioekonomiska utmaningar har haft effekt. Bara de senaste fyra åren har 57 procent av alla asylsökande valt att bo i EBO, och det fortsätter ligga runt 50-60 procent. Dessa ersättningsmodeller behöver man inte förklara för mig; jag har siffrorna och statistiken framför mig och har dessutom lämnat in en tydlig rapport om varför just detta system måste avskaffas.

Statsrådet var väldigt angelägen om att man inte får säga EBO-lagen, men det är väl känt att lagen om mottagande av asylsökande, förkortad LMA, i folkmun har kommit att kallas EBO-lagen. Visst, vi kan använda oss av rätt juridisk terminologi, men jag tycker att debatten ska vara inkluderande så att alla hänger med i vad det är som diskuteras.

Men med juridiken är det ändå så att ett fullständigt och definitivt avskaffande av EBO förutsätter att 3 § tredje stycket i lagen om mottagande av asylsökande stryks. Det är detta som krävs för att man ska få bort EBO. Valet av eget boende ska inte möjliggöras i denna lagstiftning.

Därför är min fråga till både statsrådet och Sverigedemokraternas representant i den här debatten: Är det detta ni föreslår?

Fru talman! Vi har fått en utredning som vi går fram med ett lagförslag utifrån. Den utredningen är ju Socialdemokraternas.

Jag håller med om att den inte går tillräckligt långt. Ansvaret för detta ligger på Socialdemokraterna, som under sina åtta år i regeringsställning hade alla möjligheter att avskaffa EBO-lagen, om man vill använda det uttrycket, att förändra utredningens direktiv eller göra någonting i största allmänhet. Men man gjorde i princip ingenting.

Jag delar problembilden: Utredningen går inte tillräckligt långt. Det var därför som den här regeringen fick göra jobbet på riktigt. Vi fick ta fram tilläggsdirektiv. Vi fick lägga in de stora skärpningar som nu sker, med områdesbegränsningar och anmälningsplikt med konsekvensen att en asylansökan kan anses återkallad. Inget av detta har vi den rödgröna regeringen att tacka för, utan allt är sådant som vi har fått genomföra.

Jag önskar naturligtvis att vi hade varit i en annan situation. Jag önskar att det starka engagemang som mina socialdemokratiska vänner visar här i kammaren i kväll hade omsatts i praktisk handling under deras åtta år i regeringsställning. Men de valde att inte göra det. Varför kan jag inte veta. Jag vet bara en sak: De prövade aldrig stödet i riksdagen, för det kom inga propositioner. Man kanske inte var ense internt, eller kanske Miljöpartiet inte höll med? Så kan det ju också vara, och det är ju samma situation som i dag - det är egentligen oklart hur mycket vikt vi ska fästa vid vad Socialdemokraterna säger i dag, för man är inte ense i sitt regeringsunderlag.

I 92 procent av de förslag som vi lägger fram inom migrationspolitiken röstar partierna i det rödgröna regeringsalternativet helt olika. Vi vet alltså inte riktigt vad som finns på den sidan.

Det enda jag vet är att vi nu går fram med reformer för att göra detta på ett bra, tydligt och ordnat sätt.

Jag ska svara på några frågor, och jag ska ställa en fråga också. Vi bedömer att vi går så långt vi kan enligt EU-rätten. Jag förutsätter att också Socialdemokraterna tycker att EU-rätten är viktig. Jag är inte övertygad om att situationen i Norge är det bästa exemplet för att motbevisa mig. Men det vore ändå klargörande om Socialdemokraterna kunde beskriva hur man anser att detta förhåller sig till just EU-rätten.

Sedan är det väldigt mycket som Ola Möller trodde att han aldrig skulle behöva uppleva. Jag vill inte kommentera det närmare. Jag vet bara att med den rödgröna regeringen fick vi aldrig uppleva någon reell förändring på det här området, men nu gör vi det. Jag vill också sätta detta i ett större sammanhang, nämligen det paradigmskifte som vi genomför för att också minska antalet personer som kommer till Sverige. Det är ett arbete som nu bär frukt.

Detta är ett arbete som vi genomför med syfte att Sverige ska få möjlighet att klara de stora integrationsproblem som har byggts upp under lång tid, och detta är naturligtvis inte den enda komponenten för att hantera det. Men det är en viktig komponent, tillsammans med satsningar på svenska språket, skärpningar av reglerna för medborgarskapet och åtgärder för att fler ska komma i arbete, för att det ska löna sig att arbeta och för att vi ska få ett samhälle där fler människor kan göra rätt för sig.

På detta sätt lägger vi nu steg för steg om både migrationspolitiken och integrationspolitiken. Jag önskar att vi inte hade varit i den här situationen, men nu är vi här. Alldeles för lite hände under alldeles för många år. Nu ser vi stegvis till att förändra det för att det ska bli bra för människor, både för dem som kommer till Sverige och för alla som befinner sig här i dag.

Fru talman! Statsrådet säger i sitt svar att regeringen nu avskaffar EBO-lagen. Jag och mina kollegor menar att det är ett svagt kort som statsrådet här spelar ut. Om man inte är beredd att avskaffa de skrivningar i de aktuella lagstiftningarna som möjliggör eget boende avskaffar man ju inte heller eget boende.

Enligt min mening framgår det inte i förslaget om mottagandelagen att de paragrafer som utgör EBO-lagen ska avskaffas, och därför är regeringen otydlig. Jag menar att statsrådet är svaret skyldig: Kommer den nya mottagandelagen att avskaffa EBO, eller har statsrådet någon idé om huruvida den kommer att innebära att ytterligare 20, 30 eller 40 procent fortsatt kommer att välja eget boende?

Jag menar att det är oerhört viktigt att få kläm på detta. Om vi gemensamt ska kunna rösta igenom en förändring av EBO-lagstiftningen måste förslaget innebära att den avskaffas. Om statsrådet inte orkar lägga fram en sådan proposition kommer vi att få en politisk strid i frågan.

Vi är inte helt övertygade om Moderaternas trovärdighet när det gäller EBO. Det tog ända till 2019 innan Moderaterna bytte fot i frågan. Det är inte en vacker historieskrivning när statsrådet står och slår sig för bröstet om hur duktig man är. Hade man varit tydligare med sin vändning tidigare kanske det hade funnits parlamentariskt stöd i riksdagen för att göra förändringar, men Moderaterna bidrog till att göra det omöjligt. Statsrådet och SD-regeringen är svaret skyldiga.

Fru talman! Regeringen lägger nu om migrationspolitiken och stora delar av integrationspolitiken. Som jag har sagt flera gånger önskar jag att vi hade varit i en annan situation, men vi är i denna situation.

Jag önskar att vi i stället hade kunnat diskutera hur fler människor ska komma i arbete eller skolresultaten - hur fler ska kunna lära sig svenska språket - och att detta inte ens var en fråga.

Men jag kan konstatera att samma parti som nu kritiserar mig för att det inte går tillräckligt fort eller för att det inte avskaffas i tillräcklig omfattning inte gjorde någonting när de hade chansen under åtta år. Jag tycker inte heller att 50 procent är tillräckligt bra. Det är därför som vi lägger ett tilläggsdirektiv till den utredning som Socialdemokraterna skapade.

Men det blir lite komiskt, lite parodiskt faktiskt, när man kommer efteråt och säger att det har hänt alldeles för lite när man själv inte gjorde något fastän man hade chansen. Sedan är jag den förste att erkänna att jag inte tycker att alla moderata eller borgerliga regeringar har skött detta perfekt. Jag var med och lade om Moderaternas migrationspolitik under 2014 och framåt när vi gick över till tillfälliga uppehållstillstånd. Då fick jag höra av mina vänner i Socialdemokraterna att om man gjorde detta var man inte längre människa. Så lät det då. Jag hoppas att det ska finnas bättre samspel över parti- och blockgränserna den här gången.

Vi går nu fram med detta i en tvåstegsraket - först den utredning som den rödgröna regeringen tillsatte och sedan utredningen med vårt tilläggsdirektiv. Det kommer att bli stora förändringar. Det kommer att bli områdesbegränsningar. Det kommer att bli anmälningsplikt. Det kommer att kunna leda till att en asylansökan faktiskt anses som återtagen. Detta är viktiga steg för att få ordning i migrationspolitiken och kontroll över var människor befinner sig men kanske viktigast av allt, fru talman, för att färre människor ska behöva leva i trångboddhet och utsatthet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.