Interpellationssvar - Akut stöd till västsahariska flyktingläger - 2024-10-25

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig om jag kommer att verka för att Sverige ska skicka akutstöd till de västsahariska flyktinglägren för att möta behoven av mat, medicin och andra förnödenheter i den akuta situation som nu råder i de västsahariska flyktinglägren. Vidare har Johnsson Fornarve frågat om jag kommer att agera för att garantera ett långsiktigt stöd till de västsahariska flyktinglägren för att möta de mer långsiktiga behoven av mat, medicin och andra förnödenheter.

Jag vill inleda med att understryka att regeringens mål är att genom det svenska humanitära biståndet rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet hos människor som utsätts för, eller står under hot att utsättas för, katastrofliknande förhållanden. Genom de svenska bidragen vill vi finansiera de organisationer som arbetar effektivt och transparent med fokus på de allra mest utsatta.

Genom Sveriges långsiktiga stöd till de västsahariska flyktinglägren är Sverige en av de största givarna av kärnstöd till FN:s flyktingorgan UNHCR och FN:s livsmedelsorgan WFP. Dessa organ är de två största FN-organen med verksamhet i flyktinglägren i Tindouf, och Sverige bidrar därmed med finansiering till just dessa.

När det gäller frågan om akutstöd till de västsahariska flyktinglägren vill jag uppmärksamma Lotta Johnsson Fornarve på att Sverige under 2024, via Sida, kanaliserat direkt stöd till lägren i Tindouf om 10 miljoner kronor. Stödet innefattar bland annat materiell katastrofhjälp med skydd, vatten, medicin och livsmedel. Dessutom innefattar hjälpen åtgärder för att samordna leverans av humanitär hjälp, inklusive logistik och kommunikationssystem.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret på min interpellation - även om jag inte är helt nöjd med svaret!

Situationen i de västsahariska flyktinglägren i Saharas öken är akut och har kraftigt försämrats under den senaste tiden på grund av stora nedskärningar i biståndet samtidigt som antalet flyktingar har ökat. För några veckor sedan drabbades lägren av häftiga regn som ledde till stora översvämningar som har raserat ett stort antal hus och förstört förnödenheter.

Ett redan hårt utsatt folk är nu ännu mer utsatt. Att då svara att Sverige redan ger stöd via internationella organisationer och ett litet stöd via Oxfam hjälper inte mycket. Det behövs ett extra akut stöd i den här mycket svåra situationen.

Det kanske är lätt att glömma bort Västsaharakonflikten mot bakgrund av alla andra stora konflikter som pågår runt om i världen, men det gör inte den västsahariska situationen mindre allvarlig - tvärtom. Världen måste klara av att uppmärksamma fler än en eller två konflikter i taget.

Världen har ett ansvar att leva upp till FN:s beslut om Västsahara. Afrikas sista koloni ska avkolonialiseras, något som ännu inte har skett. I Saharas öken lever sedan nästan 50 år tusentals västsahariska flyktingar under allt svårare förhållanden. De västsahariska flyktingarna flydde från Västsahara i samband med Marockos illegala ockupation av landet 1975, en ockupation som strider mot folkrätten och mot FN:s och Internationella domstolens vilja.

Marockos ockupation fortgår alltjämt, och de västsaharier som valt att bo kvar i landet utsätts för ständiga trakasserier och förföljelser. Situationen har ytterligare förvärrats av det krig som återigen har blossat upp som ett resultat av att Marocko 2020 bröt den långa vapenvila som rått sedan 1990. De västsaharier som bor i flyktinglägren vill inget hellre än att återvända hem, men då måste Marockos ockupation upphöra. Fram till dess har man inget annat val än att stanna kvar i något av de fem flyktinglägren.

Flyktinglägren, som är belägna i Saharas öken, kännetecknas av ogästvänliga förhållanden som gör jordbruk och odling i stort sett omöjligt. På grund av det karga ökenlandskapet går det inte heller att täcka vare sig livsmedelsbehovet eller behovet av vatten på egen hand. Befolkningen är helt beroende av humanitärt stöd utifrån för sin överlevnad. Det isolerade geografiska läget försvårar också möjligheten till sysselsättning, och inkomstkällorna är få.

Flyktingarna måste få stöd här och nu, och det börjar bli bråttom. Sverige och omvärlden kan inte titta på, utan nu krävs omedelbara, kraftfulla insatser. Kommer regeringen att skicka akut stöd till de västsahariska flyktinglägren för att möta behoven av mat, medicin och andra förnödenheter i den här mycket svåra situationen? Kommer regeringen att garantera ett långsiktigt stöd till de västsahariska flyktinglägren för att möta de mer långsiktiga behoven av mat, medicin och andra förnödenheter?

Fru talman! Tack till statsrådet för närvaron här och också till Lotta Johnsson Fornarve för en viktig interpellation som betyder väldigt mycket i den tid vi befinner oss i!

Precis som interpellanten tar upp är Västsaharas befolkning i flyktinglägren, exempelvis Tindouf där jag själv har varit på besök, i en väldigt extrem situation. Det råder brist på mat, många barn lider av undernäring och hundratals familjer har drabbats av översvämningar på senare tid och förlorat sina hem.

Det här är en av de flyktingkatastrofer som har pågått under längst tid i världen, den näst längsta enligt FN. Som statsrådet förstås känner till är Västsahara Afrikas sista koloni. Under nära 50 års tid har västsaharierna varit utsatta för ockupation. Landet finns på FN:s avkolonialiseringslista. Omvärlden säger sig alltså på papperet stödja de ockuperade, men i praktiken görs väldigt lite för att stödja folket. EU-domstolen har sagt att det är inte rätt att vi från EU:s sida handlar med Marocko över huvudet på Västsahara, så i dagsläget drar man helt enkelt undan försörjningsmöjligheterna för befolkningen.

Här har vi ett folk som har tagit sig till flyktingläger i Algeriet för att komma undan den ockupation som pågår.

I dagsläget är dessa flyktingläger utsatta för ett omänskligt lidande. Vi vet att många barnfamiljer drabbas. Jag minns själv min resa till flyktinglägren som något oerhört starkt som jag aldrig kommer att glömma. Det är barn som får för lite näring, och så var det redan innan den ännu mer extrema situation som vi upplever just nu.

Precis som interpellanten säger har World Food Programme, som har funnits på plats sedan 80-talet, sett att situationen förvärrats. De har själva tvingats minska de månatliga matransonerna med 30 procent. Även UNHCR har minskat biståndet till flyktinglägren med 20 procent 2024. Detta påverkar tusentals familjer, och det drabbar som sagt barnen väldigt hårt. Det handlar om att de växer upp med brist på näringsämnen och i värsta fall hunger och svält.

Sverige behöver agera till stöd för ett utsatt folk och till stöd för flyktingar som lever under omänskliga förhållanden. Därför vill vi socialdemokrater, i likhet med interpellanten, också lyfta upp denna fråga: Kommer statsrådet att verka för att lindra situationen för de flyktingar som lever under omänskliga förhållanden? Kommer man att skicka akut stöd eller på annat sätt se till att det kommer fram förnödenheter? Det som finns i dag räcker inte.

Fru talman! Sverige har en lång tradition av generöst och ambitiöst humanitärt bistånd. Just kärnstödet, som jag tog upp i mitt första inlägg, hör till de absolut största i hela världen, så där har Sverige mycket att vara stolt över. Det är precis den typen av kärnstöd som de stora programmen efterfrågar, för att kunna agera snabbt och ambitiöst där man gör allra störst skillnad.

För Sveriges säkerhet och stabiliteten i omvärlden är det avgörande att den regelbaserade världsordningen, folkrätten och respekten för FN-stadgan upprätthålls. Regeringens uppfattning är att frågan om Västsaharas status endast kan avgöras genom en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning i enlighet med folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsråds resolutioner.

En politisk lösning på Västsaharafrågan skulle vara positiv för både stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen i regionen liksom, inte minst, för att minska det humanitära lidandet.

Västsahara utgör en avkolonialiseringsfråga inom FN, så som nämndes tidigare under debatten. Internationella domstolen antog ett rådgivande yttrande om områdets status redan 1975. Det innebar att världssamfundet inte erkände Marockos anspråk på suveränitet över territoriet.

Sverige och EU fortsätter att stödja en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning på frågan om Västsahara i enlighet med folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsråds resolutioner.

Regeringen stödjer de ansträngningar som Staffan de Mistura, FN:s sändebud för Västsahara, gör för att få till stånd en politisk lösning på Västsaharafrågan inom ramen för den FN-ledda processen.

Säkerhetssituationen i delar av Västsahara är utmanande, så som också nämndes tidigare i debatten. Det förekommer kränkningar av mänskliga rättigheter, och yttrandefriheten, mötes- och demonstrationsfriheten och rätten till privatliv är begränsade. Journalister är särskilt drabbade, och godtyckliga frihetsberövanden förekommer. Situationen är med andra ord mycket oroande.

I den senaste rapporten om Västsahara från FN:s generalsekreterare uppmärksammas vikten av att respektera, skydda och främja mänskliga rättigheter liksom behovet av ökade ansträngningar och ytterligare stöd för att tillgodose de västsahariska flyktingarnas behov.

Sverige fortsätter att vara en stark röst och aktör för demokrati och mänskliga rättigheter och är engagerat i det internationella arbetet för att främja skyddet av försvarare av dessa rättigheter.

Möjligheten till oberoende och opartisk informationsinhämtning är nödvändig för att bevaka situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Västsahara. Regeringen avser att fortsätta att verka för fredsansträngningar, inklusive konfliktförebyggande och stabilisering, i syfte att minska konflikter som driver ökade humanitära behov.

Mot denna bakgrund tål det att upprepas att Sverige fortsatt stöder FN:s arbete för en lösning på Västsaharafrågan grundad i folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsråds resolutioner. Som sagt förblir vi en av de största kärnstödsgivarna till de program som finns på plats. Det är just kärnstöd som dessa viktiga FN-organisationer efterfrågar.

Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar! Jag måste säga att jag är glad för att ministern står upp för FN, för de resolutioner som antagits där angående Västsahara, för folkrätten och för en lösning på Västsaharakonflikten.

Det är bra att Sverige inte har ändrat sitt ställningstagande när det gäller Västsahara, men nu gäller det situationen i flyktinglägren. Ja, vi ger ett kärnstöd, men dels har det svenska kärnstödet minskat, dels räcker inte de insatser som görs i den situation som nu råder.

Jag har också besökt de västsahariska flyktinglägren flera gånger, och jag har sett hur utsatta de är. Ministern verkar inte riktigt ha tagit in detta och insett att läget har förändrats och försämrats drastiskt och att situationen blir alltmer akut för varje dag som går på grund av matbrist och översvämningar.

På kort sikt behöver omvärlden öka det humanitära biståndet, och i ett större perspektiv behöver Västsaharas rätt till självbestämmande infrias. Omvärlden kan inte tillåta att ett folk fördrivs till öknen, där de görs beroende av bistånd under ett halvt sekel. Detta är helt klart, men nu minskar i stället biståndet drastiskt, precis som vi har hört här, samtidigt som allt fler flyktingar strömmar in i lägren från den befriade delen av Västsahara som ett resultat av kriget. En svår situation riskerar nu att bli helt katastrofal.

Som vi hört minskade World Food Programme, som har funnits på plats sedan 80-talet, de månatliga matransonerna med 30 procent i slutet av 2023. Även UNHCR har minskat biståndet till flyktinglägren med 20 procent 2024, något som direkt påverkar tiotusentals familjer.

En allvarlig matbrist uppstod under sommaren för den stora majoriteten av befolkningen i flyktinglägren, och nu har Röda Korset skurit ned matransonerna till ett minimum. Tre av fyra gravida och ammande kvinnor lider av svår anemi, och en tredjedel av alla barn led av kronisk undernäring redan 2022, visar en undersökning från UNHCR och World Food Programme.

Under de två senaste åren har situationen försämrats ytterligare. Situationen förändrades ännu mer nu i september när de stora regnen kom, vilket ledde till översvämningar. Skolor, sjukhus och infrastruktur förstördes, och hundratals familjer förlorade sina hem. Västsahariska Röda Halvmånen meddelade att det västsahariska flyktinglägret Dakhla numera är ett katastrofområde.

Det har hänt mycket som gör att situationen har förändrats den senaste tiden, och detta gör att det behövs ett akut stöd just nu. Då räcker det inte att komma med det stöd som vi har gett tidigare, utan nu behövs extra insatser.

Jag återupprepar därför min fråga: Kommer regeringen att skicka akut stöd i den här svåra situationen till de västsahariska flyktinglägren för att möta de stora behov som finns av mat, medicin och andra förnödenheter och för att möta den akuta situation som nu råder? Och kommer regeringen att garantera ett långsiktigt stöd till de västsahariska flyktinglägren? Kommer det stöd som nu ges till Oxfam att få fortsätta framöver? Även om stödet inte är så stort är det ändå viktigt.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret här i kammaren! Även jag vill, i likhet med interpellanten, ta upp att det är bra att vi har en gemensam syn på hur det rättsliga läget ser ut och att det bryter mot internationell rätt att hålla ett folk ockuperat på det sätt som Marocko gör.

Också i likhet med interpellanten kan jag säga att det inte är hållbart att ett folk ska leva under sådana förhållanden i flyktingläger under ett halvt sekel, i en situation där de inte heller har möjlighet till självhushåll eller självförsörjning. Det är omöjligt att bedriva ett ordentligt jordbruk eller på annat sätt förbättra situationen för sig själv och sina nära. Man är väldigt beroende av bistånd och av omvärlden för att överleva. Det är givetvis inte hållbart. Det är viktigt att komma med en politisk lösning. Där kan vi alltså enas.

Det akuta läget, där barnfamiljer lider av svår hunger och där gravida och alla andra drabbas av näringsbrist, leder till en farlig situation för fostren. Det är oerhört viktigt att omvärlden reagerar och ger akut stöd. Därför vill även jag fråga hur man avser att verka nu. Det handlar ju om att rädda liv. Det är barn som inte får näring. Situationen var dessutom svår redan före kriget och översvämningarna.

Klimathotet innebär också extremväder med skyfall som gör området ännu mer svårtillgängligt och medför risk för olika typer av sjukdomar. Det är alltså väldigt viktigt att reagera med ett akut stöd och inte bara värna det långsiktiga biståndet.

Fru talman! Jag kan inte annat än instämma med både Jytte Guteland och interpellanten om att det humanitära läget i regionen är mycket allvarligt. Det är som bekant också allvarligt i Gaza, Sudan, Jemen, Ukraina, Myanmar och på många andra platser runt om i världen. Det är just därför lejonparten av vårt humanitära arbete sker inom ramen för de stora FN-programmen, som också kan poola ihop resurser från andra länder och som är bäst riggade för att få humanitärt tillträde. Vi är bland de största givarna till organen som befinner sig på marken, på plats.

Vad gäller klimathotet vet vi att Mellanöstern och Nordafrika är några av de mest utsatta regionerna för ökade temperaturer och torka. Klimatet påverkar bland annat livsmedels, energi- och vattenförsörjningen negativt. De höjda livsmedelspriserna i världen till följd av både pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina har försvårat för bland annat UNHCR att ge tillräckligt stöd inom ramen för de medel FN förfogar över.

Beroendet av humanitärt stöd bedöms kvarstå i avsaknad av lösning på konflikten. Det har också nämnts. Civilbefolkningen drabbas hårdast av det konfliktbelagda läget i Västsahara. Flyktingar från Västsahara har bott i läger nära den algeriska staden Tindouf i sydväst sedan 1975. Värmen, vattenbristen och den utmanande politiska och socioekonomiska kontexten gör att människor kämpar för att få tillgång till försörjningsmöjligheter. Vår ambassad i Alger deltog i november förra året i UNHCR:s givarbesök i dessa länder. Situationen för de västsahariska flyktingarna är mycket svår med höga lufttemperaturer, brist på vatten och brist på möjligheter till försörjning.

Regeringen verkar också för att fler länder i likhet med Sverige ska ge flexibel, flerårig humanitär finansiering i syfte att möjliggöra för våra samarbetsorganisationer att snabbt bemöta uppkomna och förvärrade kriser. Sverige är en av de största kärnstödsgivarna till både UNHCR och WFP. Dessa FN-organ är de som har störst verksamhet i de västsahariska flyktinglägren. UNHCR arbetar dessutom aktivt för att inkludera västsahariska flyktingar i viktiga samhällstjänster. De arbetar med både myndigheter och civilsamhälle för att minska skyddsrisker och underlätta tillgång till arbete.

Genom att främja deltagande i lokalsamhället strävar UNHCR efter att öka västsahariska flyktingars motståndskraft, säkerställa deras tillgång till grundläggande tjänster och skapa möjligheter till självförsörjning trots de utmaningar som långvarig flyktingstatus medför. Utöver bistånd till kärnstödsorganisationer fördelar Sverige genom Sida ett humanitärt stöd om ytterligare 10 miljoner kronor per år till flyktinglägret i Tindouf i Algeriet.

Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar! Jag tycker att det är bra att ministern ser den svåra situation som de västsahariska flyktingarna lever under i flyktinglägren i Saharas öken utanför Tindouf. Men det duger inte att bara hänvisa till det stöd som Sverige redan ger till bland annat FN-organisationer och Oxfam i det här svåra läget, för nu är det en ny situation, som är dramatiskt förändrad och försämrad. Läget är akut, och det handlar om att rädda liv. Då behövs extra stöd.

På kort sikt behöver omvärlden öka det humanitära biståndet i stort, och i ett större perspektiv behöver Västsaharas rätt till självbestämmande infrias. Omvärlden kan inte tillåta att ett folk fördrivs ut i öknen, där de under ett halvt sekel varit beroende av bistånd. Den västsahariska frågan måste naturligtvis få en lösning.

Det minsta man kan göra i denna mycket svåra situation är att skicka ett akut stöd. Även en liten summa skulle betyda väldigt mycket för dessa hårt utsatta västsahariska flyktingar, framför allt kvinnor och barn. Återigen: Kommer regeringen att skicka ett akut stöd? Kan man tänka sig att ompröva detta och skicka stöd till de västsahariska flyktinglägren för att möta de akuta behoven av mat, medicin och andra förnödenheter? Kommer regeringen att garantera att det långsiktiga stödet till de västsahariska flyktinglägren fortgår - inte bara kärnstödet utan också det stöd som Oxfam nu får och som vad jag vet annars kommer att avslutas under nästa år?

Fru talman! Jag håller som sagt med både Jytte Guteland och Lotta Johnsson Fornarve om att situationen i flyktinglägren är extremt akut.

Jag vill också lägga ut texten kring det bredare, långsiktiga perspektivet, vilket efterfrågades. Regeringen avser att öka andelen svenskt humanitärt bistånd inom befintlig biståndsbudget för att lindra nöden hos människor som drabbats av katastrofer, väpnade konflikter, fördrivning, otrygg livsmedelsförsörjning och svält. Den regionala strategin för Mellanöstern och Nordafrika tar sikte på just det.

Sveriges omfattande, flexibla och fleråriga kärnstöd gör det också möjligt för de humanitära organisationer som arbetar med flyktingar i lägren att anpassa sig till nya behov och själva prioritera sin verksamhet. UNHCR har till exempel genomfört insatser inom olika sektorer som syftar till att förbättra människors levnadsstandard genom att på ett innovativt sätt främja samhällets motståndskraft. Det är avgörande inte minst vad gäller möjligheten att skapa motståndskraft mot väderintroducerade katastrofer och således också minska det humanitära lidandet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.