Interpellationssvar - Försäkringskassans förutsättningar att hantera sjukförsäkringen - 2024-10-17

Fru talman! Arber Gashi har frågat mig hur jag ser på kopplingen mellan regeringens förvaltningsanslag, personalneddragningarna på Försäkringskassan och de ökade handläggningstider som nu drabbar många sjukskrivna och om jag avser att vidta några åtgärder utifrån min bedömning.

Arber Gashi har också frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av hur långa handläggningstiderna för sjukpenningärenden är till följd av regeringens politik och om jag i så fall kan redogöra för resultatet.

För att socialförsäkringssystemet ska vara och uppfattas som trovärdigt krävs att ersättningar som betalas ut kommer till rätt person eller rätt företag i rätt tid. Handläggningstiderna är långa, och ärendebalanserna är höga för flera förmåner. Försäkringskassan behöver prioritera kärnverksamheten så att väntetiderna för enskilda förkortas i såväl handläggning som telefoni utan att rättssäkerheten för den sakens skull riskeras.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att komma till rätta med problematiken med långa handläggningstider. Bland annat höjdes anslagskrediten till 6 procent, och nu gör vi ytterligare satsningar för innevarande år. Vi tillför 445 miljoner kronor i höständringsbudgeten. Det innebär sammantaget att tillskjutna medel ligger på 900 miljoner för innevarande år 2024.

I 2025 års budget föreslås ytterligare 820 miljoner kronor till Försäkringskassan, som inte har fått så stora tillskott sedan 2010-talets början. Regeringens linje i detta fall är mycket tydlig. Handläggningstiderna ska minska, tillgängligheten ska öka och arbetet mot felaktiga utbetalningar och bidragsbrott ska stärkas.

Det är också viktigt att skapa en långsiktighet där Försäkringskassan får stabilitet över tid. Därför föreslår vi att myndigheten ska tillföras inte bara 820 miljoner kronor för nästa år utan också drygt 800 miljoner kronor för 2026 och 726 miljoner kronor för 2027. Detta gör vi för att stärka kärnverksamheten och införandet av vissa reformer. Medlen ska såklart gå till att kraftsamla i kärnverksamheten och leda till kortare handläggningstider och bättre tillgänglighet i telefon.

De omfattande tillskott som regeringen nu gör kommer att ge Försäkringskassan goda förutsättningar att med kraft arbeta för att just minska handläggningstiderna, stärka servicen och minska de felaktiga utbetalningarna och bidragsbrotten. Jag förväntar mig, fru talman, att Försäkringskassans ledning nu vidtar de åtgärder som krävs för att vända den utveckling som vi tyvärr har sett.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Anna Tenje för svaret, men jag kan inte annat än konstatera att Anna Tenje verkar ganska nöjd med hur situationen ser ut eller kanske inte riktigt ser problematiken när det kommer till hur Försäkringskassans förutsättningar har sett ut de två senaste åren och vilka konsekvenser det har fått och leder till för myndigheten.

Min fråga till statsrådet var hur statsrådet ser på kopplingen mellan regeringens anslag till Försäkringskassan och dess neddragningar av personal och långa handläggningstider. Jag fick inget svar på detta. Jag frågade också hur långa handläggningstider våra sjukförsäkrade kan vänta sig med regeringens förda politik. Inte heller det fick vi svar på.

Vi ser i dag konsekvenserna av regeringens hantering av Försäkringskassan. På bara två år har vi sett dramatiskt ökade handläggningstider, vilket har inneburit att sjuka människor tvingas vänta orimligt länge på besked om sin ekonomiska trygghet. I talande stund är det väntetider på nästan 50 dagar för handläggning av nya, påbörjade sjukpenningärenden. Och har du velat ringa in för att få veta hur det går och vad som händer med ditt ärende har du många gånger inte kommit fram, för det är för många som ringer och för få som svarar i luren hos Försäkringskassan. De hinner inte med. Det är inte acceptabelt.

Medierna rapporterar om fall där människor med allvarliga sjukdomar har fått vänta flera månader på besked om sjukpenning trots att läkarintygen tydligt visar deras behov av stöd och ger dem rätt till sjukpenning. Ett exempel är en kvinna med kronisk smärta som väntade i över fyra månader på att få sitt ärende handlagt. Under tiden var hon utan ekonomisk inkomst och tvingades ta lån för att klara vardagen.

Den här situationen, där sjuka lämnas i ekonomisk osäkerhet, är fullständigt ovärdig - särskilt i en tid då regeringen sänker skatten för dem med de allra högsta inkomsterna, däribland sig själva, så till den grad att finansministern inte ens själv vet var hon har gjort av sina egna skattesänkningar. Nu talar vi om vanligt folk som får vrida och vända på sista kronan i väntan på besked om de kommer att kunna betala sin hyra nästa månad eller inte.

Regeringen har underfinansierat Försäkringskassan, vilket har lett till en personalbrist och massuppsägningar. Det har också lett till att rättssäkerheten tummas på, för när medarbetarna blir färre - i dag har Försäkringskassan ungefär 13 000 anställda, men det är 1 700 färre än för bara något år sedan - och förväntningarna är fortsatt höga hamnar man i en väldigt pressad situation.

Jag hör röster från Försäkringskassan om att det förekommer att medarbetare börjat selektivt välja vilka ärenden de handlägger för att kunna visa upp för sina överordnade att de har fattat beslut och samtidigt undvika ärenden som kräver mer omfattande utredning. Det leder till att de som i dag har störst behov inte får hjälp först, och det är väldigt allvarligt

Det här är en konsekvens av regeringens förda politik, där statsrådets retorik fram till nu faktiskt många gånger har varit att vi behöver ha kostnadseffektiva myndigheter i Sverige samt att situationen är dålig och pressad men att den hade kunnat vara värre. Jag frågar därför statsrådet än en gång: Hur ser ni i regeringen på kopplingen mellan er förda politik, ökade handläggningstider, massuppsägningar och att man tummar på rättssäkerheten i hanteringen av sjukförsäkringen?

Fru talman! Ledamotens historiebeskrivning och utsagor om neddragningar på Försäkringskassan stämmer inte.

Som jag redogjorde för i mitt inledningsanförande har regeringen vidtagit flera åtgärder för att just stärka upp situationen. Vi har höjt anslagskrediten med 6 procent, och vi har tillfört 900 miljoner kronor för innevarande år. Vi har nu också lagt fram förslag i budgeten om 820 miljoner för 2025, med en fortsättning 2026 och 2027. Det är alltså tillskott till Försäkringskassan på en nivå som vi inte har sett sedan Fredrik Reinfeldt var statsminister i Sverige.

Däremot har Försäkringskassan haft underskott, vilket har berott på kostnadsökningar - inte minst i samband med inflationen - och även på ett ökat inflöde av ärenden inom vissa förmåner. Jag tror att alla i den här kammaren, uppe på läktaren och utanför den här salen är helt överens om att vi behöver ha en välfungerande försäkringskassa. Det är många människor som är beroende av utbetalningarna och att de sker i tid; det är inte tu tal om den saken. Den som har rätt till socialförsäkringsförmånerna ska också få dem, och långa handläggningstider är i många fall förödande.

Även om historiebeskrivningen från ledamotens sida kring tillförda medel och så vidare som sagt inte var helt rätt håller jag med om att handläggningstiderna har varit alldeles för långa. Det säger jag i dag, och det har jag även sagt flera gånger tidigare i den här kammaren. Men nu har alltså historiska tillskott gjorts till Försäkringskassan, och det skapar goda förutsättningar såväl här och nu som framöver, vilket är väldigt viktigt. Vi måste nämligen ha kostnadseffektiva myndigheter för att ha en hållbarhet i systemet även framöver. Det är inte bara här och nu som Försäkringskassan ska klara sitt kärnuppdrag, utan det gäller även de kommande åren.

De tillskott vi nu gör tål att nämnas igen. Det är 900 miljoner för innevarande år, 820 för nästa och därefter 800 för 2026 och 700 för 2027. Detta är historiska tillskott. Jag måste också säga att jag är extra glad att ledamoten och hans eget parti verkligen tycks stämma in i den analys som regeringen har gjort och den budget som vi har lagt fram tillsammans med Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna har nämligen i sina satsningar landat i exakt på öret samma summor som de regeringen nu lägger fram i sin budget.

Det måste ändå tyda på att vi är helt överens om vilken situation Försäkringskassan befinner sig i och vilka tillskott som krävs för att de ska klara av sitt kärnuppdrag, korta handläggningstiderna och fokusera på de viktiga frågorna. Det gäller både kärnuppdraget och givetvis att se till att vi arbetar mycket mer framåtlutat med felaktiga utbetalningar och bidragsbrott.

Fru talman! Regeringens hantering av Försäkringskassan har lett till en personalflykt. Det är en direkt konsekvens av felriktad budgetpolitik. När anställda överbelastas och resurserna inte räcker till drabbar det inte bara de sjuka utan även dem som jobbar inom systemet.

Fru talman! Det var inte så länge sedan jag själv välkomnade statsrådet Tenje till Försäkringskassans kontor i Halmstad. Det var i april förra året. Jag har varit en oerhört stolt medarbetare där, och jag vet vilket fantastiskt arbete som görs när förutsättningarna är goda. Jag berättade för statsrådet om den stora omorganisering som sjukförsäkringen har genomgått och som när den pågick var den största omorganiseringen i svensk offentlig förvaltning.

Jag berättade också om nyrekryterad personal, men lagom till sommaren kom sedan beskedet att alla medarbetare som rekryterats skulle sägas upp. Inom loppet av en vecka fick 500 medarbetare lämna. I dag pratar man om att anställa precis lika många. Samtidigt som sjukförsäkringen genomgick en väldigt stor omorganisering, som det hade planerats och förberetts för i flera år, drog man alltså i nödbromsen. Det är en högst märklig personalpolitik från regeringens sida.

Frustrationen och förvirringen inför de tvära kasten har varit påtaglig på myndigheten. Det vet jag, för jag var där. Vi hade medarbetare i Halmstad som bara hade hunnit jobba i ett par dagar. De hade sagt upp sig från sina tidigare jobb, var fulla av energi och var nyfikna på sina nya jobb på en av Sveriges största myndigheter - för att sedan få lämna samma dag. Kvar stod de med höjda räntor, höjda hyror och höjda matpriser.

Nu ska de rekryteras igen, och då är det många som tvekar på om de vågar skicka in den där jobbansökan till Försäkringskassan. Hur trygg är egentligen anställningen? Kan jag vara säker på att jag har ett jobb om en vecka eller några månader? Kan jag räkna med att inte bli uppsagd igen?

I allt detta är det inte ens de uppsagda som drabbas värst. Det är de sjukförsäkrade som med anledning av massuppsägningar fått vänta orimligt länge på att få sitt beslut, eller på ett lugnande samtal från en försäkringsutredare som bekräftar att deras ansökan har kommit in och att ett beslut snart kommer att fattas i deras ärende.

Medarbetarna på Försäkringskassan har de senaste åren vänt ut och in på sig själva. De har inte bara blivit färre utan också fått en försämrad arbetsmiljö i form av exempelvis sänkta friskvårdsbidrag. Är det någonting Försäkringskassan jobbat med de senaste åren är det att förbättra allmänhetens förtroende för myndigheten. Ungefär hälften av svenskarna har ganska litet, eller mycket litet, förtroende för Försäkringskassan; det visar en siffra från 2022. Man har också jobbat stenhårt på arbetsgivarvarumärket.

Anser statsrådet att förtroendet blir bättre eller sämre med den hittills förda politiken i relation till Försäkringskassan?

Fru talman! Jag får passa på att tacka ledamoten för det mycket trevliga besöket på Försäkringskassans kontor i Halmstad. Det ligger lite tillbaka i tiden men är fortfarande väldigt närvarande. Då var vi där. Nu står vi båda två i den här kammaren.

Som ledamoten säkert vet sker den statliga styrningen av myndigheter framför allt genom budget och regleringsbrev. Regeringen lägger fram förslag till riksdagen gällande medel till myndigheten, och exakt hur myndigheten sedan arbetar med att uppnå målen utifrån de anslagna medlen är upp till myndighetsledningen. Det är generaldirektören, chefer och medarbetare på Försäkringskassan som tillsammans utgör verksamheten, och det är även där besluten om genomförandet ligger.

På Försäkringskassans hemsida redovisas de långa handläggningstiderna och de olika förmånerna tydligt. Situationen varierar och ser olika ut för de olika förmånerna. Prioriteringarna ser även olika ut beroende på vilka förmåner det handlar om - vilka som är flest och i störst behov.

Jag konstaterar att ledamoten och hans eget parti fortfarande landar i samma analys, samma ekonomiska anslag och samma slutsats som regeringen när det gäller de anslagna medlen till Försäkringskassan. Det tycker jag är glädjande. Det tyder på att det kan bli en långsiktighet och att man kan ha goda ekonomiska förutsättningar. När den här kammaren sedan klubbar reformer skickas det även med pengar som kan finansiera dessa reformer under längre tid. Då upparbetas inte ett stort underskott på sikt, som skulle göra att myndigheten skulle hamna i en svår ekonomisk situation. Det måste undvikas om man ska ha långsiktighet, kunna se till att handläggningstiderna hålls nere och kunna fokusera på kärnverksamheten.

Det finns också ett upparbetat behov gällande flera andra saker som den dåvarande regeringen under åtta års tid inte lyckades leverera på. En del av de nya uppdrag som Försäkringskassan arbetar med, och som från regeringens sida verkligen är prioriterade, är att beivra bidragsbrott och felaktiga utbetalningar. I den frågan har vi fått göra ett mycket stort häv. Så sent som i dag fattade vi på regeringens sammanträde beslut om att ge Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten möjlighet att frysa tillgångar för företag och kriminella människor som tillskansat sig stora ekonomiska vinster på skattebetalarnas bekostnad.

Pengarna ska inte kunna gömmas undan och skickas ut ur landet, utan nu kan vi lägga en hämsko över dem, frysa pengarna och kräva tillbaka dem till skattebetalarna och vårt välfärdssystem. De som verkligen har rätt till ersättning, förmåner och bidrag ska faktiskt få dem. De ska hamna i deras fickor, inte i de kriminellas.

Här har det funnits ett stort upparbetat behov. Det har varit alldeles för lite, för sent, från den tidigare regeringen. Vi har nu vidtagit många olika åtgärder, och i budgeten för 2025 tillför vi alltså 130 miljoner kronor till Försäkringskassan för att ytterligare stärka myndigheten. Till det kommer nu också lagstiftning som gäller både sekretess och samverkan mellan myndigheter för att minska bidragsbrott och felaktiga utbetalningar. Men de 820 miljonerna ska framför allt gå till kärnuppdraget: att se till att handläggningstiderna kortas, att de som har rätt till ersättningar och förmåner får det och att de får det i tid. Det är angeläget och viktigt.

Fru talman! Jag vill här i mitt slutanförande välkomna att regeringen inför kommande år ökar anslagen till Försäkringskassan.

Statsrådet pratade flera gånger om långsiktighet och hållbarhet. Jag kan för allt i världen inte förstå långsiktigheten eller logiken i att forcera fram 500 uppsägningar ett år för att ett annat år anställa lika många. Var finns långsiktigheten i det?

Jag har all respekt för inflationsbekämpningen, men den här regeringen har ju helt tondövt skurit ned på offentlig förvaltning, myndigheter, sjukvård och skola. Samtidigt har de sänkt skatten för de allra rikaste och för sig själva. Det har funnits pengar för att sänka skatter men inte för att ha en sjukförsäkring att lita på.

Ryckigheten i anslagen skapar väldigt stora problem. Det blir svårare att rekrytera medarbetare, och förtroendet skadas. Framför allt påverkas redan utsatta människor, som försätts i en ännu värre situation.

Sjuka elevassistenter, snickare eller sjuksköterskor förväntar sig inte någon lyx eller gräddfil. De förväntar sig att bli bemötta med värdighet och respekt, att få ett rättssäkert beslut och att kunna ta del av den försäkring som de själva är med och betalar till när oturen slår till och de blir sjuka. Det är en service som måste fungera, alldeles oavsett hur inflationen ser ut. Människor kan ju inte planera när de ska bli sjuka. Vårt trygghetssystem ska finnas där när vi faktiskt behöver det.

Jag har fullt förtroende för Försäkringskassans ledning och för att man fortsätter att arbeta lika aktivt som man har gjort de senaste åren med att komma till rätta med handläggningstider och allt annat, men regeringens sätt att hantera sjuka människors vardag i en av de största kostnadskriserna på många år har varit högst anmärkningsvärt. Det återstår att se hur länge Sverigedemokraterna kan stå emot Moderaternas många förslag på försämringar i sjukförsäkringen. Jag säger bara: Fortsättning följer.

Fru talman! Då var vi där igen, med en något snäv och felaktig historiebeskrivning. Ledamoten talar återigen om neddragningar på Försäkringskassan. Låt mig upprepa att det rör sig om 6 procent i anslagskredit, 900 miljoner för innevarande år och 820 miljoner för nästa år. Det är dessutom en långsiktig satsning. Detta är satsningar som på öret stämmer överens med Socialdemokraternas egen budgetmotion i den här kammaren.

Socialdemokraterna landar alltså i exakt samma analys, samma anslag och samma tillskott till Försäkringskassan, men ändå hör jag denna kritik. Om det hade funnits rim och reson i det hela och det hade handlat om ett mycket större anslag, både tidigare och i den nuvarande budgetmotionen, hade det ändå kunnat finnas något slags fog för kritiken. Men Socialdemokraterna landar ju i exakt samma slutsats, och då är det svårt att säga att man kunde ha gjort annorlunda. Det hade varit exakt samma sak.

Det är i alla fall glädjande att Socialdemokraterna på öret håller med om regeringens analys. Jag vill tacka för denna interpellation. Jag tycker att det är oerhört viktigt att - mycket, ofta och länge - diskutera socialförsäkringssystemet som sådant och Försäkringskassans viktiga roll. När olyckan är framme och människor behöver hjälp och stöd har vi i Sverige ett socialförsäkringssystem som finns där. Det ska fungera.

De tillskott som nu kommer Försäkringskassan till del ska tjäna till tre saker. För det första handlar det om kärnuppdraget och om att se till att handläggningstiderna förkortas. För det andra ska tillgängligheten öka. För det tredje ska arbetet mot felaktiga utbetalningar och bidragsbrott stärkas, så att systemets legitimitet kan bibehållas och bli ännu starkare.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.