Fru talman! Vad övriga länder sysslar med gällande fiskeripolitik kan inte jag som ledamot påverka eller ta ansvar för. Jag är här i dag och har kallat till den här debatten eftersom jag vill höra regeringens och statsrådets ambitioner inför kvotsättningen och hur vi ska rädda fiskbestånden och Östersjön. Här är det många som önskar tydliga besked.
Jag har redogjort för några åtgärder som mina kollegor i miljö- och jordbruksutskottet har jobbat med i utskottet. Men som statsrådet nämner är det även värt att lyssna till våra kustnära fiskare. Det är bra att statsrådet gör det när tillfälle ges. Han är varmt välkommen till Östhammar och kommer att få en inbjudan till ett sådant möte inom kort.
När jag för första gången träffade fiskare från Öregrund för att lyssna på deras erfarenheter fick jag lära mig fiskeåtgärdernas 1-2-3:
Nummer 1 är att flytta trålgränsen längre ut. Det måste naturligtvis göras i samarbete med andra berörda länder, så som statsrådet nämner, men det är också ett viktigt medskick att inte ha en massa undantag som förstör trålgränsens syfte. Det småskaliga hållbara fisket bör i stället, som tidigare nämnts, premieras.
Nummer 2 är sälen. En gråsäl kan äta upp till åtta kilo fisk per dag. Detta är strömming, skarpsill och torsk som annars hade kunnat bli fina filéer på en tallrik.
Nummer 3 är skarven. I mars och april ser vi som bor längs med kusten hur dessa fåglar tar över vår skärgård. Har man 6 000 skarvar som häckar äter de tre ton fisk per dag, enligt Danderyds viltvårdare. Fåglarna skapar dessutom skarvkolonier som förvandlar våra skärgårdsöar till vita, illaluktande platser som alla gärna undviker.
Jag ger mig in i den frågan eftersom statsrådet nämnde predatorer i sitt svar till mig. Att trålningen har effekter verkar vi kunna vara överens om här i kammaren, så åtgärder kan vidtas snarast. Men vi behöver också ha svar på frågan hur stor påverkan på fisket sälen och skarven egentligen har.
Här är det mest rimligt att se till forskningens resultat. Stockholms universitet och SLU har genomfört en studie där man skriver så här:
"Totalt sett äter säl och fåglar (framför allt skarvar) ungefär lika mycket fisk vardera per år . Men det är det småskaliga kustfisket som är mest påverkat av konkurrensen från säl och fågel. I det fisket är abborre, gädda, gös, havsöring, lax, sik och siklöja de viktigaste arterna. Och av dessa kustarter äter sälarna och skarven ungefär lika mycket som människan fångar (både yrkes- och fritidsfiske)."
I ett pressmeddelande drar forskarna bakom studien slutsatsen att sälarnas och skarvens negativa effekter på fiskbestånden är så pass betydande att dessa bör beaktas i fiskeriförvaltningen.
Vi socialdemokrater vill ha en ekosystembaserad och etisk förvaltning av säl och skarv. Målet bör vara att kraftigt minska antalet skarvar i vårt land för att skydda det småskaliga fisket och fiskbestånden.
Min fråga till statsrådet blir därför: Hur stort hot anser statsrådet att sälen och skarven utgör mot livskraftiga fiskbestånd, och vad kan regeringen göra åt detta hot?