Interpellationssvar - Kvinnors situation i iran - 2024-10-03

Herr talman! har frågat min företrädare Tobias Billström på vilket sätt han och regeringen ämnar agera mot Iran med anledning av iranska kvinnors situation. Som utrikesminister besvarar jag frågan.

Regeringen ser med största allvar på situationen i Iran, som förblir mycket svår. Som Sara Gille konstaterar gäller detta inte minst för kvinnor och flickor i Iran. Vi har konsekvent uttryckt vårt starka stöd för de iranier som under de senaste åren fredligt demonstrerat för att deras mänskliga rättigheter ska respekteras.

Regeringen har också kraftfullt fördömt de iranska myndigheternas våld mot fredliga demonstranter och andra kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran. Det har skett i uttalanden och i direkta samtal med iranska företrädare, inklusive på ministernivå. Tillsammans med likasinnade länder höjer Sverige också sin röst i MR-rådet till försvar för kvinnors situation i Iran.

Sverige fortsätter också att verka genom EU och FN för att säkerställa att våra budskap och även de åtgärder som vidtas får ett betydande genomslag och därmed blir så verkningsfulla som möjligt.

EU har i tio omgångar infört och skärpt sanktioner mot iranska aktörer som bedöms bära ansvar för kränkningar eller övergrepp av mänskliga rättigheter i Iran.

Sverige fortsätter att bidra till ett starkt internationellt tryck som stöder det iranska folkets rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter och som gör tydligt att Irans agerande får internationella konsekvenser.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att välkomna statsrådet till hennes nya uppdrag. Sedan vill jag tacka för svaret på interpellationen.

Läget vad gäller de mänskliga rättigheterna i Iran är fortsatt mycket allvarligt. Trots att det är 45 år sedan den iranska revolutionen lever den kvinnliga befolkningen i Iran fortfarande under ett politiskt förtryck.

Enligt iransk lag är det en kvinnas skyldighet att dölja sin kropp utanför hemmet och för de människor som hon inte är släkt med. För att tygla kvinnorna och ha kontroll över dem har polisen fått i uppgift att straffa dem som vägrat bära hijab.

Sedan årsskiftet måste kvinnor även bära slöja när de sitter i en bil. Skulle de inte göra det beslagtas bilen, och kvinnorna straffas. Vid flera tillfällen har modiga kvinnor rest sig och försökt göra sin röst hörd. De har försökt påverka och ta tillbaka kvinnors rättigheter genom att trotsa den obligatoriska slöjan. Detta har gång på gång stoppats.

Kvinnor har åtalats, dömts till spöstraff, fått böter, fått fängelsestraff och tvingats delta i så kallad moralundervisning. De har till och med dödats då de har trotsat Irans slöjlagar.

I vissa delar av Iran vill myndigheter förhindra att kvinnor och män befinner sig i till exempel affärer tillsammans. En del sjukhus har beordrats att inte ta emot kvinnliga patienter om de inte bär sjal. Flera kaféer och andra verksamheter har stängts av rättsväsendet för att de har serverat kvinnor som inte har burit slöja eller som har burit den på fel sätt.

Detta är något som bidrar till att kvinnor ytterligt begränsas i samhället och som gör det svårt att vägra slöjan.

Jag är kvinna och har två döttrar, varav en är 20 år, och jag jobbar med frågor just kring hedersrelaterat våld och förtryck samt kvinnors utsatthet. Det gör väldigt ont i hjärtat att se att detta får fortgå.

Jag är innerligt tacksam över att mina döttrar kan växa upp här i Sverige och få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Men, herr ålderspresident, i förlängningen utgör Iran ett hot även mot Europa och Sverige. Därför finns det stora skäl att stötta den iranska oppositionen. Kvinnor kan i detta sammanhang utgöra en viktig komponent, och det bör finnas långsiktiga och genomtänkta handlingsalternativ för att man ska kunna tillgodose och stötta Irans kuvade befolkning.

Samverkan med ledarskapet i Iran bör vara begränsad till ett minimum. Och det är viktigt att i internationella sammanhang markera sitt stöd till Irans opposition, i synnerhet till dem som befinner sig i landet, för är det något vi kan utgå ifrån är det att den islamiska diktaturen i Iran förr eller senare kommer att falla. Vi måste visa vårt stöd så fort som möjligt. Det kommer att gynna säkerheten i regionen och även i förlängningen världsfreden.

Jag skulle vilja veta exakt vad ministern och regeringen gör utöver att de uttrycker sitt stöd för de iranier som fredligt demonstrerat för sina mänskliga rättigheter. På vilket sätt verkar Sverige genom EU och FN? Anser ministern att regeringen gjort tillräckligt?

Herr ålderspresident! Många känner till den könsapartheid som råder i Iran. En sådan ordning där män och kvinnor separeras på alla möjliga sätt har rått sedan den islamiska revolutionen 1979.

Regimen i Iran har nu tagit ännu fler steg för att slöjtvånget, som är en del av denna könsapartheid, ska implementeras ännu hårdare.

Den 21 april meddelade Islamiska revolutionsgardet upprättandet av ett nytt organ som ska implementera slöjtvånget och som har tränats i att göra detta på ett ännu strängare sätt än vad som gjorts tidigare. Samtidigt tvingar mullornas regim resten av samhället att implementera slöjtvånget.

FN:s kommission för mänskliga rättigheter meddelade i april i år att hundratals affärsverksamheter har stängts för att dessa affärsverksamheter inte implementerat slöjtvång.

Regimens svar på det folkliga upproret mot slöjtvång har varit att implementera slöjtvånget ännu strängare, både genom nya arbetssätt och genom ny lagstiftning. Här spelar också övervakningsutrustning en viktig roll. Lagstiftning som antogs i Iran förra året kommer att tvinga den privata sektorn att lämna över övervakningsmaterial till polisen för att slöjtvånget ska kunna implementeras ännu strängare. Med andra ord innebär det att all övervakningsutrustning som exporteras till Iran kan komma att användas för att implementera slöjtvånget.

Detta är en större ansats från regimens håll för att upprätthålla slöjtvånget. I juni förra året meddelade Irans polischef Ahmad-Reza Radan att staten hade avsatt resurser för att fler övervakningskameror skulle installeras i syfte att implementera slöjtvånget. Även drönare används för att implementera slöjtvånget i Iran. Ny lagstiftning i Iran kommer även att låta polisen certifiera vissa individer som kan övervaka kvinnor för att se till att slöjtvånget efterlevs.

Det är uppenbart att mullorna har upprättat ett totalitärt system där kvinnors frihet kvävs helt och hållet, främst genom slöjtvånget. Det är viktigt att Sverige inte står passivt utan agerar i olika internationella forum. Kvinnorna i Iran behöver omvärldens stöd, och om det någon gång är viktigt att stå upp för jämställdheten är det nu när en regim gör kvinnoförtrycket till sin grundläggande ideologi. Varje uttalande och varje handling spelar roll.

Vad som även framkommer i denna fruktansvärda process där förtrycket i Iran förvärras är att slöjan inte är något annat än ett verktyg för förtryck. Mullorna i Iran har inte slumpmässigt valt ett klädesplagg för att förtrycka kvinnor. De har inte tvingat kvinnor att bära pannband eller handskar. Just den muslimska slöjan har till syfte att symbolisera att kvinnor är underordnade, och det är just detta plagg som tvingas på kvinnor i Iran.

Sverige behöver föra en kamp mot könsapartheid, kvinnoförtryck och slöjtvång var det än förekommer i världen. Det vi ser i Iran i dag är vad islamister strävar efter överallt i världen. Det är en ideologi som måste motverkas både i Sverige och Iran. Könsapartheid är det apartheidsystem som vår generation måste kämpa emot.

Herr talman! Sara Gille frågade mig vad regeringen gör konkret i EU och i FN. Jag tänkte ägna det här inlägget åt att prata om vad vi gör i EU, som är vår viktigaste arena för påverkan, och så återkommer jag till FN i nästa inlägg.

EU:s Iranpolitik har skärpts påtagligt sedan hösten 2022. Sverige och EU har vidtagit en rad åtgärder gentemot Iran med anledning av den mycket allvarliga situationen. En sådan är ytterligare sanktionslistningar.

EU:s sanktionslistning av personer och organisationer som bär ett direkt ansvar för kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran och repression mot demonstranter har mer än fördubblats de senaste åren. Sex nya sanktionspaket med listningar antogs av EU:s ministerråd under det svenska ordförandeskapet, och Iran diskuterades återkommande vid de EU:s utrikesministermöten som då ägde rum. Sammanlagt är nu över 300 individer och enheter listade under EU:s specifika sanktionsregim med anledning av MR-situationen i Iran.

Det finns också andra sanktionsregimer mot Iran. Dessa tar sikte bland annat på landets kärntekniska program samt dess militära stöd till Rysslands anfallskrig mot Ukraina och till väpnade grupper och enheter i Mellanöstern och Rödahavsregionen. Även dessa sanktioner har gradvis utökats och skärpts.

EU har även gjort upprepade uttalanden som fördömer Irans agerande senast vid årsdagen av Jina Mahsa Aminis död den 16 september. EU protesterade då mot repressionen mot fredliga demonstrationer och den utbredda tillämpningen av dödsstraffet och uppmanade till förbättring av kvinnors och flickors situation.

Vi ser kontinuerligt över de verktyg som finns för att bemöta Irans agerande på ett så verkningsfullt sätt som möjligt, och vi ser att vi är som starkast när vi kan göra det tillsammans med övriga EU. Men självklart använder vi också våra bilaterala möjligheter. Så sent som i lördags träffade jag den nya iranska utrikesministern, och jag framförde då med emfas den stora oro som vi känner för kvinnors och flickors situation i Iran.

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaren!

Flera utländska medborgare, inklusive svenskar, har gripits i Iran på oklara eller falska grunder, något som tyvärr inte är ovanligt utan en del av en bredare trend där Iran använder sig av utländska medborgare som politiska förhandlingsverktyg. Det är en del av regimens politiska spel, och det har flera gånger fungerat som en metod för att få hem medborgare som har dömts utomlands. Svenska medborgare används som spelbrickor och kan hållas fängslade i åratal under hemska förhållanden tills Iran vill ha någon politisk fånge utsläppt från ett svenskt fängelse.

I somras kom Sverige och Iran överens om en fångutväxling länderna emellan. Sverige fick tillbaka två medborgare, och Iran fick tillbaka bland annat den livstidsdömde bödeln Hamid Noury - jag ber om ursäkt om jag uttalar namnet fel.

Sommaren 1988 avrättades tusentals politiska fångar i Iran. Den första någonsin att ställas inför rätta var Hamid Noury, som greps i Sverige 2019. Han var medlem i det islamiska revolutionsgardet och rekryterades av det iranska rättsväsendet för att agera assisterande åklagare i olika fängelser i Teheran. I denna befattning ska han ha godkänt avrättningarna av 4 000-5 000 politiska fångar. Under sommaren 2022 dömdes han för grovt folkrättsbrott och mord till livstid i svenskt fängelse - en historisk händelse som betydde otroligt mycket för anhöriga till de personer som dödades under den fruktansvärda fängelsemassakern.

Nu har han alltså benådats och överlämnats till hemlandet Iran. I utbyte släppte den iranska regimen två svenska medborgare som fängslats i landet. Noury kommer sannolikt att vara en fri man i Iran, men för de politiska fångar som är kvar är det osannolikt med ett utbyte i närtid eftersom Sverige i nuläget inte har några fångar som Iran är intresserat av.

Herr ålderspresident! Vi vet att Iran är det land i världen som har flest avrättningar per capita. Dessa avrättningar är regimens sätt att skrämma kritiker till tystnad. Sverige och EU bör vidta skyndsamma åtgärder för att stoppa avrättningar och säkra frigivning av politiska fångar i Iran.

Vår förra regering påstod sig föra en feministisk utrikespolitik men stod mest tyst och handfallen inför allt detta. I stället för att tydligt ta avstånd från det kvinnoförtryck som bedrivs i Iran valde man att tiga när regimkritiker och människorättsaktivister fängslades, torterades och dömdes utan rättssäkra processer för att slutligen hängas från lyftkranar.

På vilket sätt arbetar vår nya utrikesminister och regeringen för att hjälpa dem som fängslats utan rättfärdig grund i Iran och för att dödsstraff ska upphöra?

På vilket sätt bidrar Sverige till att se till att situationen förbättras vad gäller de mänskliga rättigheterna i Iran?

Anser ministern att det var rätt att Hamid Noury släpptes och därmed är en fri man? Fanns det verkligen inget annat sätt att få hem våra svenska medborgare?

Att brottslingar som verkligen inte borde släppas blir frisläppta är en farlig väg att gå.

Herr ålderspresident! Jag vill säga några ord om ett angränsande ämne som påverkar Sveriges förmåga att stå upp för mänskliga rättigheter i Iran och som även Sara Gille gick igenom.

För några månader sedan skedde en fångutväxling mellan Sverige och Iran, där Sverige kunde få hem två svenska medborgare men tyvärr fick släppa Hamid Noury som bland annat hade dömts för folkrättsbrott i Sverige.

Det går inte att på ett trovärdigt sätt stå upp för mänskliga rättigheter i Iran och därmed kvinnors rättigheter om Sverige får göra eftergifter när man blir utpressad på detta sätt. Svenska medborgares säkerhet måste prioriteras, men samtidigt kan inte svenska medborgare avsiktligen försätta Sverige i en situation där regeringens trovärdighet när det gäller folkrätt och mänskliga rättigheter urholkas.

Vi vet att Iran i praktiken är ett laglöst land. Om regimen i Iran behöver svensk gisslan tar de svensk gisslan. Så resonerar mullornas regim. Om vi inte visste detta innan vet vi det nu. Framöver är det därför viktigt att utrikesministern klargör att svenska medborgare som åker till Iran gör det på egen risk. Vi kan inte ha en situation där Sverige tar ett steg framåt och lyckas terrorklassa IRGC eller i internationella forum skapar ett bredare stöd för kvinnornas situation i Iran samtidigt som allt detta omintetgörs bara för att en svensk medborgare vill åka till Iran och se ett berg eller träffa sina släktingar.

Det går inte att arbeta på det sättet. Om detta fortsätter och Sverige ständigt får förhandla med regimen i Iran om svenska medborgare som har tagits som gisslan under sin semester kan inte Sverige på något sätt stärka mänskliga rättigheter i Iran.

Herr talman! Som utlovat tänkte jag också berätta om vad regeringen gör på FN-nivå för att bidra till att förbättra MR-situationen i Iran.

Inom FN-systemet finns flera verktyg för att både uppmärksamma situationen i Iran och hålla Iran ansvarigt. Ett är den årliga resolutionen i FN:s generalförsamling om situationen för mänskliga rättigheter i Iran, där EU varit drivande i att skärpa budskapen.

Verktygen innefattar också FN:s råd för mänskliga rättigheter, där Sverige återkommande, såväl på egen hand som i EU och tillsammans med andra likasinnade länder, tar upp det allvarliga läget i Iran. Vid det pågående MR-rådsmötet kommer Sverige återigen att inskärpa att mer behöver göras vad gäller situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran.

Ett tredje verktyg är FN:s specialrapportör för MR-situationen i Iran. Specialrapportören har i uppdrag att övervaka situationen och rapportera om kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran. Den senaste rapporten bekräftar att situationen fortsatt är mycket allvarlig, särskilt för kvinnor och flickor samt för etniska och religiösa minoriteter.

Rapporten och MR-situationen i Iran diskuterades vid specialrapportörens besök i Stockholm i slutet av maj. Han tackade då också för Sveriges stöd och betonade vikten av att det internationella samfundet fortsatt uppmärksammar situationen i Iran. Det håller vi med om, och det bidrar vi också till från regeringens sida.

Sverige var också ett av de länder som begärde ett extrainkallat möte om Iran i FN:s råd för mänskliga rättigheter i november 2022 för att diskutera och markera mot de allvarliga MR-kränkningar som sker. Rådet beslutade då om en oberoende utredning för att klargöra händelserna i Iran i samband med protesterna mot regimen 2022 och för att möjliggöra ansvarsutkrävande. Arbetet har ett särskilt fokus på kvinnor och flickor. Sverige står i nära kontakt med utredningen, som presenterade sin rapport i mars i år. Då förlängdes också dess mandat, och det har regeringen välkomnat.

Jag vill också nämna att Iran i december 2022 uteslöts ur FN:s kvinnokommission, vilket Sverige har välkomnat.

När det gäller dödsstraff är detta något som Sverige och EU i de kraftfullaste ordalag fördömer. Detta gjorde jag också i mitt samtal med Irans utrikesminister i lördags.

Sverige har inte gett upp om Ahmadreza Djalali utan kommer att fortsätta arbetet för att få honom fri. Regeringen har stor förståelse för den förtvivlan som han och hans familj känner, och de har vår djupaste sympati. Som statsministern också har uttalat gjorde Sverige allt för att Djalali skulle friges i samband med utväxlingen. Iran vägrade att diskutera hans fall. Man hävdade att man inte erkänner honom som svensk medborgare eftersom han endast var iransk medborgare när han greps. Man menade att fallet därmed utgör en angelägenhet enbart för Iran. Vi delar inte denna syn; han är svensk medborgare.

Numera avråder UD från alla resor till Iran.

Jag vill ta tillfället i akt att påpeka att jag är ålderspresident, inte talman.

Herr ålderspresident! Iran utgör ett hot inte bara mot den egna kvinnliga befolkningen utan även mot resten av världen, däribland Sverige. Nyligen genomförde Irans säkerhetstjänst en specialoperation mot olika mål i Sverige. Hackare tog över en sms-tjänst och skickade ut 15 000 meddelanden där man uppmanade till hämnd mot koranbrännare. Det stod bland annat att de som förolämpat Koranen måste sota för sitt arbete. Säpo har meddelat att det är den iranska staten, via det islamiska revolutionsgardet, som ligger bakom dataintrånget.

I tisdags valde Iran att avfyra närmare 200 robotar mot Israel. Irans revolutionsgarde uppger att man delvis använt sig av hypersoniska robotar, mer specifikt medeldistansroboten Fattah. FN:s säkerhetsråd har sammanträtt med anledning av attacken, och generalsekreteraren uppmanade parterna att omedelbart sluta attackera varandra. Flera länder har fördömt händelsen och infört sanktioner mot Iran, samtidigt som den palestinska terrorstämplade gruppen Hamas berömmer anfallet.

Iran erkänner inte staten Israel, och det är i praktiken Iran som är spindeln i nätet i motståndet mot Israel. Det är ett motstånd som består av ett antal milisgrupper som alla motsätter sig Israel och som inkluderar exempelvis Hizbollah i Libanon, Hamas i Gaza och huthirebellerna i Jemen - rörelser som har attackerat Israel under det ett år långa kriget i Gaza.

Vidare vet vi att Iran skickar vapen till Ryssland och att ryska militärer har utbildats i Iran för att använda dessa vapen, något som flera länder fördömer.

Hur kommer Sverige att agera efter tisdagens urskillningslösa attack, med tanke på det hot som Iran faktiskt utgör mot oss?

Herr ålderspresident! Som jag nämnde i mitt svar är situationen för mänskliga rättigheter i Iran fortsatt mycket allvarlig. Vi har exempelvis noterat att tillämpningen av dödsstraffet, som Sverige och EU motsätter sig under alla omständigheter, i fjol ökade till den högsta siffran på flera år i Iran. Samtidigt kommer rapporter från bland andra FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om en allt hårdare tillämpning av lagar om obligatoriskt bärande av slöja för kvinnor, precis som Sara Gille förtjänstfullt har redogjort för.

Jag vill tacka för det engagemang för denna oerhört viktiga fråga som finns i den här kammaren. Regeringen fortsätter att följa utvecklingen i Iran nära. Det är också viktigt att omvärlden fortsätter att uppmärksamma situationen i Iran. Tillsammans med övriga EU och internationella partner fortsätter Sverige därför att verka för ett starkt internationellt tryck, som effektivt motverkar repressionen och stöder folkets legitima krav på respekt för sina mänskliga rättigheter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.