Interpellationssvar - Djurhållares rättssäkerhet - 2024-09-26

Fru talman! Staffan Eklöf har frågat mig om vilka initiativ för ökad rättssäkerhet för djurhållare som redan har tagits och vilka ytterligare initiativ jag kan överväga.

Djurskyddslagstiftningen utgör en del av det förvaltningsrättsliga systemet, och tillämpningen av den innebär en myndighetsutövning mot enskilda - djurhållare i det här fallet. Att myndighetsutövningen sker på ett korrekt sätt är angeläget inte bara för djurhållaren utan också för att upprätthålla förtroendet för våra myndigheter. Det är tydligt att djurskyddslagstiftningen och tillämpningen av den kan väcka starka känslor både hos djurhållare och hos allmänheten.

Rättssäkerheten är särskilt betydelsefull när ingripande beslut fattas mot djurhållare. Kontrollmyndigheternas möjlighet att besluta om till exempel omhändertagande av djur eller djurförbud innebär betydande inskränkningar i enskildas fri- och rättigheter, samtidigt som det är av stor vikt att myndigheterna kan ingripa när det är nödvändigt för att skydda djur som far illa.

Utifrån olika situationer kan olika beslut vara aktuella och rimliga att fatta. Vilket eller vilka beslut beror förstås helt på de omständigheter som råder.

Fru talman! Jag kan naturligtvis inte uttala mig om vilka beslut som är de rätta i enskilda fall. Det är upp till myndigheterna som tillämpar lagstiftningen att göra den bedömningen, i första hand länsstyrelserna och i andra hand de allmänna förvaltningsdomstolarna efter eventuellt överklagande av länsstyrelsernas beslut.

Utöver möjligheten att överklaga ärendet till en allmän förvaltningsdomstol finns också en möjlighet att vända sig till Riksdagens ombudsmän, i dagligt tal Justitieombudsmannen, JO. JO har till uppgift att utöva tillsyn över myndigheters tillämpning av lagar och andra författningar, till exempel djurskyddslagstiftningen. En JO-anmälan kan göras om någon anser sig ha blivit felaktigt behandlad av en myndighet eller en tjänsteman på en myndighet. JO kan därefter utreda om myndigheten eller tjänstemannen arbetar enligt de lagar och regler som styr deras arbete.

Jag tvivlar inte på att misstag kan göras, och det är självklart djupt beklagligt när det sker. Det är därför viktigt att det finns möjlighet att överklaga myndigheternas beslut och att myndigheters handläggning kan granskas av tillsynsmyndigheter.

Jag kan bara tänka mig hur omvälvande det måste vara att till exempel få sina djur omhändertagna och vilken sorg man måste känna om man hamnar i en sådan situation. Jag är dock övertygad om att kontrollmyndigheterna inte fattar sådana ingripande beslut lättvindigt. Sådana åtgärder beslutas i mycket allvarliga situationer och med beaktande av olika aspekter som vägs mot varandra. Det handlar om att behandla människor med respekt och att inte ingripa i onödan eller alltför kraftfullt. Men det handlar också om att se till att djuren har det bra och inte lider. Det finns många olika omständigheter att ta hänsyn till i detta. Utan att förneka att misstag kan ske är det min uppfattning att aktuell myndighetsutövning i regel sker på ett rättsligt korrekt och väl avvägt sätt.

Fru talman! Jag tackar ministern för det inledande svaret.

Djurhållare i Sverige kan vara stolta över våra stränga djurskyddsregler och djurvälfärdsregler. Det är självklart för oss att djuren ska ha det bra. Det är en del av vår kultur, kan man till och med säga. Men den aspekt jag reser är att det är lika viktigt att de ärenden som rör djurskyddet och djurvälfärden får en rättssäker behandling. Om någon fälls oskyldigt är det naturligtvis en tragedi för den enskilde, och det minskar förtroendet för myndigheter och lagstiftning. Det i sin tur får ytterligare konsekvenser.

Jag har nu under en längre tid nåtts av många historier med exempel på tvivelaktiga djurskyddsåtgärder som riktar sig mot djurhållare av både produktionsdjur och sällskapsdjur. Det finns exempel på människor som troligen på felaktig grund har blivit av med sina djur. De har förlorat djur de tycker om och som har varit deras levebröd. Men de har inte bara förlorat djuren, utan vissa av dem som har drabbats har även förlorat tilltron till myndigheter, domstolar och att vårt samhälle fungerar rättssäkert och rättvist.

Det ska sägas att exemplen kommer från en stor totalvolym av ärenden, och det bör också sägas att de allra flesta avgörandena sannolikt är korrekta och att de flesta inspektörerna, i 99 fall av 100, gör ett bra jobb.

Men för oss som har fått det hedrande uppdraget att styra och stifta lag gäller det att skapa system som i tid hittar de få inspektörer som gör fel och se till att de rättar sig eller skiljs från sina uppgifter. Det handlar om att hitta de ovanliga fallen där de duktiga inspektörerna råkar göra fel en måndagsmorgon i en oklar situation.

Det kommer även an på oss att skapa ett system där den enskilde kan få en fungerande överprövning och rättelse, samtidigt som djurskyddet inte försämras. Jag tror att det går att förena. Det finns många exempel på lidande hos djur just på grund av omhändertagandet, det vill säga en kontraproduktiv situation.

Jag misstänker att en reform, som jag än så länge inte har givit en struktur utan bara antyder, skulle uppskattas av de duktiga inspektörerna. Då vet de att om de skulle göra fel fångas de upp av ett system som rättar till det hela.

Jag har sett följande problem: Att lidande inte alltid konstateras av veterinär innan omhändertagande. Att djurhållaren inte alltid kan få en andra bedömning av veterinär innan avlivning eller försäljning. Att kostnaden för omhändertagande, som den misstänkte djurägaren själv betalar, skenar. Att den som vinner ett ärende i domstol, och frias från brottsmisstankar, inte alltid får tillbaka sina djur. Att omhändertagande kan ske och djurförbud utdömas vid en risk för framtida lidande. Ibland är dessa riskbedömningar väl fantasifulla, enligt min mening. Att domstolar ibland verkar lita blint på dem som utgör professionen. Att det ibland pågår rent missbruk, till exempel veterinärintyg påskrivna in blanco. Att sekretess verkar användas alltför lättvindigt. Att tipsares anonymitet kan missbrukas, och att mer ingripande åtgärder vidtas än vad som skulle behövas för att lösa problemet.

Utifrån den stora mängden problematiska berättelser anser jag att det är uppenbart att något måste göras, även om det skulle visa sig att bara hälften av historierna håller för en djupgranskning.

I nästa anförande tänkte jag gå in på förslag, och jag vill gärna höra ministerns initiala åsikter.

Fru talman! Det är viktigt att vi i beslutande position, precis som ledamoten är inne på, värnar de system som finns och utvecklar där vi ser att det brister. Men vi får inte glömma bort de etablerade rättsprinciperna, som bland annat ska se till att all myndighetsutövning har lagligt stöd, att åtgärderna är rimliga och lämpliga för ändamålet, att ärendena blir ordentligt utredda och att parter i en beslutsprocess har rätt till full insyn i ärendena. Det är de rättsprinciper vi alla ska värna.

Ett beslut som går emot en enskild ska innehålla klargörande motivering om vilken lagstiftning som har tillämpats och tydliga grunder till varför beslutet ser ut som det gör i det enskilda fallet.

Interpellanten har gett flera förslag, bland annat att precisera djurskyddslagen, djurskyddsförordningen eller förvaltningslagen. Dessa har relativt nyligen uppdaterats för att moderniseras och bli tydligare och mer ändamålsenliga. Det är också för att ytterligare stärka enskildas rättssäkerhet.

Interpellanten har även föreslagit att det ska ställas kompetenskrav så att tillsynspersonal ska ha förståelse för de näringar de granskar. Vad gäller kompetenskrav hos kontrollpersonal är det reglerat dels i djurskyddslagen, dels i en EU-förordning om offentlig kontroll i livsmedelskedjan att det ska finnas djurskyddsutbildad personal i tillräcklig omfattning för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Kontrollmyndigheter som utför djurskyddskontroller har ett stort ansvar att göra korrekta bedömningar.

Det har tagits fram checklistor och vägledningar i syfte att se till att kontroller utförs på ett likvärdigt sätt och att bedömningar blir enhetliga i hela landet. Dessa är till hjälp för kontrollanten och även för djurhållaren, som på egen hand kan utläsa vad som behöver uppnås för att efterleva vår djurskyddslagstiftning.

Fru talman! Jag tycker att det som har gjorts är väldigt positivt, och det har gjorts mycket. Men eftersom berättelserna är så många och skiftande till sin karaktär där människor upplever sig ha blivit felbehandlade tror jag att det är dags för ett helhetsgrepp om frågorna.

Jag måste också säga att jag är glad att ministern har sjösatt en utredning om förenkling av regler inom lantbruket. Jag ser det som naturligt att rättssäkerhetsfrågor skulle kunna komma in i den utredningen, och har jag förstått det rätt är det också tanken. Om det inte är så skulle ett tilläggsdirektiv till utredaren göra det möjligt.

I övrigt har vi lite olika förslag på vad man skulle kunna göra. Ministern nämnde ett par stycken. Men för att få ett helhetsgrepp kanske man skulle överväga att tillsätta en kommission som genomlyser hur länsstyrelserna och domstolarna hanterar jordbruksärendena eller en utredning som specifikt går igenom djurskyddslagen och föreslår förändringar eller överväga att införa en djurhållarombudsman som kan bedriva tillsyn av myndighetsarbetet, medla i tvister och driva rättssaker eller ge Justitieombudsmannen ett särskilt uppdrag med större befogenheter än i dag - eller i alla fall ge privatpersoner rättshjälp vid överklaganden.

Man kan annars införa kompetenskravet som ministern nämnde, som dock inte omfattar förståelse för till exempel en näring - att man är insatt i vad som krävs för att bedriva till exempel mjölkproduktion. Det saknas i dag, och det skulle kravet kunna kompletteras med.

Sedan tycker jag att man borde säkerställa nära efterlevnad av förvaltningslagen och dess legalitetsprincip, proportionalitetsprincipen och objektivitetskravet genom att ställa krav i regleringsbreven till länsstyrelserna på redogörelser för hur de agerar för att följa förvaltningslagen.

Det är mycket riktigt så att förvaltningslagen uppdaterades för några år sedan, och det gjordes för att den inte uppfattades på ett korrekt sätt. Efterlevnaden var inte tillräcklig. Men de berättelser jag fått ta del av pekar på att efterlevnaden kanske inte är tillräcklig än i dag, trots specificeringarna i förvaltningslagen.

De här bestämmelserna i lagen är centrala. De säkerställer god myndighetsutövning. De har till och med lyfts fram i djurskyddslagen i en passage. Jag menar att om man hade följt förvaltningslagen mycket nära hade många av de situationer som jag fått beskrivna för mig inte uppstått över huvud taget, och de som hade uppstått hade utvecklats på ett bättre sätt med bättre insyn och bättre dialog. Situationen hade också varit bättre för egenkorrigering hos länsstyrelserna.

Vårt förslag, som är ett skarpt förslag, är att regleringsbreven för samtliga länsstyrelser ska innehålla krav på redogörelser för hur de följer förvaltningslagens bestämmelser, inklusive proportionalitetsprincipen och legalitetsprincipen. Det skulle ge förvaltningslagens krav större uppmärksamhet, sporra en intern diskussion såväl inom som mellan länsstyrelserna, tydliggöra skillnader mellan olika myndigheter, underlätta spridningen av goda exempel samt göra det lättare för förvaltningsrätten att pröva länsstyrelsers myndighetsutövning och göra det enklare för regeringen att skaffa sig en god bild av vilka åtgärder som krävs. Vårt förslag träffar just de länsstyrelser och just de handläggare som inte riktigt håller måttet och inte de andra, som sköter sig.

Nu ligger länsstyrelserna inte under ministern, men regleringsbreven bereds väl gemensamt. Det är också ministerns partikamrat som är minister för de frågorna, så man kan ändå hoppas. Det är ett förslag värt att överväga, eller hur?

Fru talman! Jag och interpellanten är överens om att djur ska ha det bra, att Sverige har en stark djurskyddslagstiftning och att de regler vi har självklart ska tillämpas på ett proportionerligt och rättssäkert sätt.

Med det sagt: Ser vi uppenbara problem i framtiden är det klart att vi ska rätta till dem. Men vi har väldigt många funktioner på plats redan i dag som ska jobba åt det håll som interpellanten skriver om.

I djurskyddslagen står det bland annat att kontrollmyndigheterna ska underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen genom rådgivning och information. Jag förutsätter såklart att det görs. Men kontrollmyndigheterna har också en skyldighet att vidta lämpliga åtgärder med anledning av överträdelser av lagen, och det kan till exempel vara beslut om omhändertagande av djur. När överträdelser har lett till djurs lidande eller inneburit en konkret risk för lidande ska kontrollmyndigheterna även anmäla de överträdelserna till polis eller åklagare.

Myndigheterna arbetar kontinuerligt med att utveckla djurskyddskontrollen i syfte att göra den mer rättssäker, likvärdig och effektiv. Här finns exempelvis rådet för djurskyddskontroll, där Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna samverkar. I deras målbild ingår bland annat likvärdighet över landet vad gäller bedömningar av brister och vidtagna åtgärder för att uppnå efterlevnad av djurskyddslagstiftningen. Myndigheterna ska också ge snabb återkoppling och tydlig information i kontroll- och ansökningsärenden, och djurhållaren ska uppleva ett gott bemötande i kontrollsituationen.

Det finns alltså många verktyg. Det betyder inte att man aldrig ska ändra någonting eller förfina någonting. Det vill jag inte säga, men jag vill i det här sammanhanget peka på att det redan finns mycket på plats - även om det mesta här i vår värld kan bli bättre.

Fru talman! Grundfrågan är väl egentligen att om vi ser att det finns problem är vi beredda att vidta ytterligare anstalter och åtgärder. Men frågan är om vi ser problemen.

För att vi ska se problemen kanske vi måste gå till aktiv handling för att göra en genomlysning, kanske rent konkret som ett uppdrag, en kommission eller en utredning eller systematiskt på det sättet att man ger uppdrag till länsstyrelserna i regleringsbreven att som en ständig process, en årlig process, redovisa hur de följer förvaltningslagen och använder det som ett verktyg för att förändra myndighetsutövningen i god riktning - för dem som behöver det. De flesta sköter ju sitt jobb väl.

En sådan förändring av regleringsbreven till länsstyrelserna, en sådan reform, skulle vara positiv även på andra områden och för andra myndigheter där myndighetsutövning görs mot enskilda. Det skulle underlätta fungerande lösningar på många andra områden såsom kalkbrott, torvskörd och vargjakt - på alla områden där det finns svåra avvägningar att göra och där man som verksamhetsutövare vet hur verksamheten ser ut och hur man kan uppfylla kraven i till exempel miljölagstiftningen eller djurskyddslagstiftningen men på ett sätt som fungerar för ens egen verksamhet.

Tack så mycket för den här interpellationsdebatten!

Fru talman! Djurskyddskontrollen är viktig för att säkerställa att djur hålls i enlighet med gällande regler. Kontrollen bidrar också till att upprätthålla allmänhetens och konsumenternas förtroende för svensk djurhållning och ytterst för svensk livsmedelsproduktion.

Men kontrollmyndigheterna har ett stort ansvar, inte bara vad gäller korrekta bedömningar utan även vad gäller professionellt bemötande. En djurskyddskontroll är en sällanhändelse för djurhållaren medan det är vardag för kontrollanten. Det är viktigt att komma ihåg den skillnaden när kontrollen utförs.

Det finns utan tvivel fall där kontrollen har gått snett och personer har blivit upprörda eller känt maktlöshet, inte minst när deras djur har tagits ifrån dem. Min uppfattning, och jag uppfattar att vi delar den, är dock att den absoluta majoriteten av kontrollerna fungerar väl men att det är fall där bedömningar går isär som ofta uppmärksammas. Jag förnekar inte att kontroller i vissa fall och avseenden kan bli bättre, men det är inte så nattsvart som det ibland kan låta i den här debatten.

Jag tycker ändå att det i linje med djurskyddslagstiftningen är rimligt att kontrollmyndigheterna ska ingripa där det finns brister i djurhållningen. Men, och det är viktigt, bedömningarna måste vara korrekta och proportionerliga.

Avslutningsvis vill jag också tacka för denna mycket viktiga debatt och understryka att regeringen vill värna den enskildes rättssäkerhet, säkerställa ett gott djurskydd och främja god djurvälfärd.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.