Interpellationssvar - Skärpta krav på energieffektivisering - 2024-09-17

Fru talman! Vad trevligt att mötas här, även om det är under något mindre festliga former än de senaste gångerna då det varit riksmötets högtidliga öppnande och partiledardebatt.

Fredrik Olovsson har frågat mig vilken analys av Sveriges möjligheter att uppfylla det omarbetade åtagande som gjordes i samband med att Sverige som ordförandeland drev igenom och skärpte energieffektiviseringsdirektivet. Fredrik Olovsson har också frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att genomföra återstående sparbeting.

För att de som lyssnar ska hänga med vill jag börja med att förtydliga de olika krav och nationella åtaganden som följer av det omarbetade direktivet om energieffektivitet.

Direktivet innehåller numera ett bindande mål på EU-nivå om att minska den slutliga energianvändningen med 11,7 procent fram till 2030 jämfört med EU:s referensscenario från 2020. För att uppnå målet på EU-nivå ska medlemsländerna bidra med vägledande nationella bidrag. Dessa nationella bidrag är med andra ord inte bindande, vilket var en viktig förutsättning för de flesta medlemsländerna under förhandlingarna av direktivet.

Att bidraget blev vägledande, det vill säga inte bindande, var också viktigt för Sverige framför allt för att målet inte ska motverka den gröna omställningen i industrin, inklusive etablering av nya industrier. Direktivet innehåller även ett nationellt bindande krav som innebär att medlemsländerna ska uppnå årliga ackumulerade energibesparingar om genomsnittligt cirka 1,5 procent mellan 2021 och 2030.

Fru talman! Det årliga energisparkravet och det nationella vägledande bidraget till EU:s energieffektiviseringsmål är alltså två olika aspekter av direktivet.

För att återgå till Fredrik Olovssons frågor genomfördes analyser av det nationellt bindande årliga energisparkravet i samband med kommissionens förslag, som presentades i juli 2021. Analyserna visade redan då att Sverige skulle få svårt att uppfylla ett genomsnittligt årligt nationellt bindande energisparkrav om 1,5 procent genom att enbart räkna med energi- och koldioxidskatten, vilket är det styrmedel som Sverige hittills har redovisat för att uppnå det tidigare årliga energisparkravet.

I början av året gav regeringen därför Energimyndigheten i uppdrag att bland annat föreslå en eller flera metoder för att beräkna energibesparingar som följer av andra energieffektiviseringsåtgärder utöver energi- och koldioxidskatten. I uppdraget ingår även att lämna förslag på eventuellt kompletterande samhällsekonomiskt kostnadseffektiva åtgärder i det fall det årliga nationella energibesparingskravet inte uppnås. Regeringens inriktning är att direktivet ska genomföras på ett kostnadseffektivt sätt, och åtgärder ska därmed inte överstiga energisparkravets nivåer.

Avslutningsvis vill jag tillägga att effektiv energianvändning är en viktig pusselbit i arbetet med den pågående elektrifieringen och klimatomställningen. Det handlar både om att minska energianvändningen i stort och om att få ned effekttopparna och därmed underlätta för effektivt resursnyttjande i energisystemet.

Energieffektivisering kan dock inte ensamt lösa de utmaningar som energisystemet står inför. Vi kan inte titta på energieffektivisering som en separat fråga, utan man behöver se den större bilden där även behov för klimatomställning, konkurrenskraft och välfärd måste ingå.

Regeringen ser att Sveriges nuvarande mål för energieffektivisering inte är anpassat för industrins gröna omställning genom elektrifiering eller till mål om 100 procent fossilfri elproduktion till 2040. Av den anledningen aviserade regeringen i den energipolitiska långsiktiga inriktningen att målet bör ses över i syfte att tydligare främja en samhällsekonomiskt effektiv användning av energi och ett effektivt nyttjande av energisystemet som bidrar till den gröna omställningen.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på interpellationen. Vi får se vilken feststämning vi kan skapa här på eftermiddagen i dag. Det borde vara möjligt eftersom energieffektivisering är en sådan central del av energipolitiken och en sådan viktig åtgärd för att hålla tillbaka kostnader, bygga en effektivare ekonomi och inte minst se till att vi får en effektivare elanvändning som skulle ge oss möjlighet att skapa utrymme för nya användare utan att det behöver komma till några stora investeringar.

Om dagens verksamheter kan effektivisera sin användning sänks ju inte bara kostnaderna för dem, utan det skapar också möjligheter för andra att kliva in utan att man behöver ha samma typ av omfattande investeringar i ny produktion eller ny infrastruktur, som kan ta tid att få på plats. Effektivisering är helt enkelt ett sätt att snabba på elektrifieringen.

Potentialen för energieffektivisering är dessutom väldigt stor. Regeringens expertmyndighet, Energimyndigheten, pekar på att en effektivare elanvändning har en stor potential, och man uppskattar den till mellan 20 och 25 terawattimmar. Då ska man veta att den svenska användningen är ungefär 140 om året. Den absoluta merparten av denna potential ligger just i bostads- och servicesektorerna, med tonvikten på bostäder. Därför har vi socialdemokrater förslag om just sådana åtgärder: ett mer generöst rotavdrag för energieffektivisering och pengar för samma sak i flerbostadshus.

I min interpellation skriver jag att EU nu har skärpt kraven på energieffektivitet och effektivisering, och det ganska rejält. Ebba Busch var ordförande i rådet under den perioden och är statsråd nu och ska genomföra politiken. När regeringen presenterade sin uppdaterade klimatplan kunde man se att det fanns åtskilligt kvar till målen för 2030.

Enligt svaret från Ebba Busch tycks resultatet från den förhandling som hon genomförde som ordförande nu inte vara riktigt lika viktigt för statsrådet Ebba Busch. Oavsett om det handlar om de vägledande bidragen eller om de bindande kraven är beskedet av allt att döma ungefär detsamma: Regeringen tänker inte riktigt nå dem. Man kan med fog fråga sig vilken analys regeringen egentligen gjorde inför förhandlingarna när det uppenbarligen inte var meningen att Sverige ska nå dem.

Man kan undra vad regeringen tror händer om alla länder gör som Sverige, det vill säga avser att misslyckas eller inte ens anstränger sig för att göra sin del av arbetet med att nå de gemensamt beslutade målen. Det är ett märkligt sätt att sköta en viktig fråga i Europeiska unionen eller för den delen i ett land som Sverige.

Jag tycker att Ebba Busch är svaret skyldig om hur analysen såg ut. Var det verkligen ens meningen att målen skulle nås? Varför i så fall binda unionen till mål som vi själva inte tänker bidra till? Det är ändå en märklig strategi. Frågan är vilken plan regeringen har för att leverera på det som man kom överens om under Ebba Buschs ordförandeskap.

Fru talman! Feststämning eller ej - det är en väldigt relevant fråga som Fredrik Olovsson har ställt till energi- och näringsminister Ebba Busch, speciellt mot bakgrund av hur Tidöpartierna tidigare har agerat kring energieffektivisering samt det faktum att regeringen fortfarande helt tycks sakna politik på området och en plan framåt.

Man har tidigare konsekvent motarbetat energieffektivisering. Redan år 2021 tog man bort stödet till energieffektivisering i flerbostadshus om 1,56 miljarder för budgetåret 2022. Den satsningen försvann när högeralternativet vann omröstningen 2021. När man kom i regeringsställning tog man snabbt som bara den bort Energisteget, ett effektivt och uppskattat stöd på 125 miljoner till industrin. Syftet med stödet var att industrin skulle minska sina energikostnader och bli mer konkurrenskraftig samt bidra till de nationella energi- och klimatmålen.

Men det mest bisarra agerandet från den här regeringen på området energieffektivisering måste ändå vara att man lade ned utredningen om ett långsiktigt marknadsbaserat system för energieffektivisering, så kallade vita elcertifikat, tre månader innan den skulle vara klar. Vi hade redan lagt ned skattepengar och resurser på utredningen. Man ville alltså inte ens veta vilka möjligheter som fanns att bli bättre på effektivisering.

Potentialen för energieffektivisering är betydande. Energimyndigheten har som nämnts kommit fram till att det finns en lönsam energieffektiviseringspotential på hela 25 terawattimmar el till år 2030. För att sätta det i perspektiv är det betydligt mer än de cirka 18 terawattimmar som regeringens mål om 2,5 gigawatt ny kärnkraft till 2035 skulle generera. Om det finns på plats till 2035 kan vi verkligen också fundera på.

Att realisera den här potentialen för energieffektivisering är lönsamt i sig, men framför allt möjliggör det många nya industrietableringar som i dag begränsas av tillgången till el. Miljöpartiet har föreslagit ett planeringsmål till 2030 för att tillgängliggöra 100 terawattimmar el där potentialen för energieffektivisering är inkluderad - precis den här helhetsbilden som Ebba Busch efterlyser i sitt svar. Vi har också en lång rad förslag i vår budget för att uppnå det här.

På frågan om pengar som läggs på energieffektivisering är väl satsade är svaret entydigt ja. I en studie från forskningsinstitutet Energiforsk och Fossilfritt Sverige har man beräknat att om vi effektiviserar elanvändningen med ungefär 10 procent minskar elpriset i södra Sverige med upp till 40 procent. Jag tror att Sveriges elkonsumenter hade uppskattat det betydligt mer än regeringens höjda elskatt.

Jag understryker verkligen att jag efterfrågar en plan. När får vi se en plan för att realisera vår potential för energieffektivisering, Ebba Busch?

Fru talman! Det är klart att Sickan har en plan! Annars hade jag inte haft det här uppdraget.

Jag vill börja med Fredrik Olovssons uppföljningsfråga. Avser regeringen att misslyckas med de här målen? Är det så att vi förhandlar ihop en hel europeisk union till att sätta ett mål och berättar att vi är stolta över det men i hemlighet bara vill att det ska "tanka" och gå helt åt pipsvängen? På den frågan är svaret nej.

Det är samma sak här som med diskussionen vi har haft om både våra egna nationella mål och våra EU-mål för minskade utsläpp till 2030. Där har vi mycket ärligt och rakt sagt: Prognosen för 2030 har blivit sämre, och vi kommer att återkomma med fler åtgärder som gör att vi minskar utsläppen till 2030 och kan nå våra mål inom ESR. Och voilà - nu har vi också presenterat fler åtgärder och en gyllene lösning som gör att vi når våra åtaganden inom ESR och inom EU för minskade utsläpp.

Jag vill drista mig till att läsa högt igen ur mitt skriftliga svar, även för dem som är på läktaren och dem som går därifrån nu - varmt välkomna till Sveriges riksdag! "I början av året gav regeringen därför Energimyndigheten i uppdrag att bland annat föreslå en eller flera metoder för att beräkna energibesparingar som följer av andra energieffektiviseringsåtgärder utöver energi- och koldioxidskatten. I uppdraget ingår även att lämna förslag på eventuellt kompletterande samhällsekonomiskt kostnadseffektiva åtgärder i det fall det årliga nationella energibesparingskravet inte uppnås. Regeringens inriktning är att direktivet ska genomföras på ett kostnadseffektivt sätt, och åtgärder ska därmed inte överstiga energisparkravets nivåer." Det är ett tydligt mål. Vi ska nå detta mål, och vi behöver ha fler åtgärder i verktygslådan för att kunna göra det.

Fru talman! Som sagt involverar det här målet på ett övergripande plan ett mål för EU som helhet med en bindande del och en icke-bindande del. Det har att göra med att vi nu lägger om Sveriges klimatpolitik från att den primärt ska bäras av enskilda familjers och hushålls val som den avgörande faktorn för att vi ska kunna nå våra högt uppsatta klimatmål till att det ges mer av grundläggande avgörande förutsättningar för att transportsektorn och vår tunga industri ska kunna elektrifieras och därmed få ned utsläppen.

Därmed kan vi fortsätta vara den här gyllene gröna omställningsledaren i världen som visar att det går att ha högt satta klimatmål och samtidigt driva ekonomisk tillväxt, skapa arbetstillfällen för sina medborgare och i förlängningen också trygga välfärden. Vi kan inte ha ett nationellt upplägg där vi säger: Tyvärr, vi satte ett så tufft energibesparingskrav på frivillig väg för oss själva att det inte blev någonting med den gröna omställning som kunde ha kapat flera procentenheter inom den tunga industrin!

Det är denna balansgång vi går. Jag försöker svara rakt här och nu, fru talman: Vi har fortfarande ambitionen att nå de här målen. Energimyndigheten kommer att föreslå fler åtgärder för oss. Tanken är att de ska återkomma med detta i december i år.

Fru talman! Att det går att göra väsentligt mycket mer för energieffektivisering än det som regeringen har gjort så här långt verkar vi vara alldeles överens om. Det är inte så konstigt, eftersom så mycket inte har hänt.

Som jag sa i mitt förra inlägg har vi socialdemokrater flera förslag på just det här området. Det handlar om att förstärka rotavdraget för energiinsatser i egnahem. Vi avsätter särskilda pengar för energieffektivisering i flerbostadshus - pengar som hade funnits om inte Ebba Busch och hennes parti hade röstat bort dem under förra mandatperioden. Detta innebär förstås lägre kostnader för de här hushållen, men det är förstås också någonting som är viktigt för hela systemet.

Det är dock inte bara den typen av åtgärder som vi vill se, utan vi anser också att det behövs ett nytt marknadsbaserat system för kvotplikt - det som Linus Lakso tog upp tidigare. Den frågan låg i en utredning som regeringen lade ned kort efter regeringsskiftet. Det här är någonting som Energimyndigheten, regeringens expertmyndighet, också vill se. Myndigheten lyfter till och med fram det som det enskilda förslag som bedöms ha störst effekt på kort sikt. De besparingar som kan uppnås genom kostnadseffektiva styrmedel som inte utgörs av skatte- eller kvotpliktssystem bedöms i myndighetens delrapport från april inte komma i närheten av att sluta det effektiviseringsgap som finns i förhållande till EU:s krav. Med tanke på att utredningen lades ned av Ebba Busch är frågan om hon delar myndighetens analys och därför är beredd att åter ta upp frågan om att få ett marknadsbaserat system på plats.

Enligt Energimyndigheten skulle merparten av besparingskravet om skatter och kvotpliktssystem inte ska ingå behöva uppnås via subventioner. Det blir väldigt dyrt. Det blir åtminstone dryga 10 miljarder kronor, och förstås ännu mer om inte ens kostnadseffektiva subventioner ska användas. Det borde Ebba Busch, med tanke på vad hon sa, inte vara intresserad av. Om gapet i stället kan slutas med en styrmedelsmix som omfattar även kvotplikt kan kostnaderna bli lägre. Samtidigt kan den potential för samhällsekonomiskt lönsam energieffektivisering som identifieras också realiseras.

När regeringen stängde dörren till kvotpliktssystemet, de vita certifikaten, öppnade man också för frågan om vad som ska komma i stället. Regeringen lovade för snart ett år sedan att en helt ny styrmedelsutredning skulle tillsättas under våren. Jag har i varje fall inte sett till den. Det är möjligt att den finns någonstans. Men jag har varken läst direktiv eller sett att utredare har presenterats. Ebba Busch får gärna upplysa mig om när den styrmedelsutredningen kan tänkas komma.

Det kokar ändå till sist ned till detta. Vad är egentligen planen? Finns det någon plan för hur regeringen ska nå målen och nå potentialen för Sverige att effektivisera mer?

Fru talman! Jag vet inte om svaret väcker fler frågor än det ger svar. Det är först och främst ett väldigt märkligt sätt att agera inom den energi- och klimatpolitik som regeringen för.

Först tar man bort allting, och vi tappar två år vad gäller både energieffektivisering och klimatomställning. Sedan kommer man med några illa tänkta åtgärder, eller utreder en plan framåt. Vi tappar väldigt mycket tid i en fråga som är väldigt brådskande. Det är väldigt allvarligt.

Det mål vi har är anpassat efter energiintensitet, det vill säga det är kopplat till Sveriges bnp. Det är absolut inget hot mot omställningen. Precis tvärtom är det någonting som möjliggör omställningen.

Vi ska komma ihåg att den gröna omställningen inte nödvändigtvis ökar energianvändningen dramatiskt. Det går ut på att fasa ut de 110 terawattimmar fossil energi som vi använder i dag och ersätta det med el. Om det blir exakt på ett ut återstår att se. Men att regeringen kommer att nå ESR-målen är nog mer önsketänkande än realitet.

Faktum är att det blir precis tvärtom. När man sänker skatten och kostnaderna för fossila bränslen hamnar det på enskilda hushåll att slänga upp plånboken för att ha råd att köpa elbil. Det är precis i motsats till det som Miljöpartiet vill göra. Vi vill ha en massiv investeringsbudget för klimatomställningen och ser det som ett statligt ansvar, och vi vill inte som regeringen gör lägga det på individer.

Där har vi föreslagit ett statligt investeringsstöd på 60 procent till att börja med för att snabbt komma igång med effektiviseringsarbetet. Sedan vill vi också se ett långsiktigt, genomtänkt och marknadsbaserat system. Vi vill se ett energirot i stället för lyxrenoveringar. Det finns många fler förslag i vår budget.

Fru talman! Vi har inte tappat i tid. Sverige har vunnit i konkurrenskraft och i förbättrade möjligheter att kunna nå nettonollutsläpp 2045. Det sker samtidigt som vi stärker vår ekonomi och tryggar välfärden på sikt. Svenska hushåll har fått en liten men avgörande lättnad i en tuff ekonomisk tid.

I stället för att ha rödgröna drivmedelspriser på 28 kronor litern ligger priserna nu på 17½-19 kronor, lite grann beroende på. I stället för att ha en politisk ledning i landet som aktivt driver upp kostnaderna för vanliga hushåll och för låg- och medelinkomsttagare förbättrar vi möjligheten för dem att klara sina räkningar även i slutet av månaderna, samtidigt som vi förbättrar Sveriges möjligheter att nå klimatmålen 2045. Det är en vinst för Sverige och inte en förlust i tid.

Vi ska göra sådant som är effektivt. Vi talar om energieffektivisering, och då måste vi också tala om effektiviseringar i styrmedel. Vi ska då tala lite grann om de vita certifikaten, fru talman.

Statens energimyndighet har vid inte ett tillfälle, inte två tillfällen, utan vid tre tidigare tillfällen fått i uppdrag att utreda behovet av och konsekvenserna av olika sätt att utforma en typ av kvotpliktssystem för energibesparing. Myndigheten har kommit fram till att ett sådant system inte bör införas i Sverige, bland annat på grund av att styrmedel inte bedöms samhällsekonomiskt effektivt då det inte anses korrigera för något marknadsmisslyckande som inte andra styrmedel redan syftar till att korrigera.

I klartext betyder detta att en expertmyndighet flertalet gånger har kommit fram till att kvotpliktssystemet inte är det mest verkningsfulla styrmedlet för att se till att energieffektiviseringen ökar. För den som tycker att det politiska språket och myndighetssvenskan är lite krångliga: Experterna har vid tre tillfällen kommit fram till att det är ett urbota dumt förslag med de vita certifikaten. Därför har vi effektiviserat energieffektiviseringspolitiken och lämnat denna idé därhän.

Med det sagt brinner jag själv för energieffektivisering. Det är rätt för Sverige, och det är rätt för hushållen på sikt att kunna plocka ned sina kostnader. Det är anledningen till att vi var väldigt glada över att få till stånd direktivet. Det är också anledningen till att våra respektive samarbetspartier gång på gång sedan vi tillträdde har prioriterat det i våra budgetar. Det handlar om småhusbidraget, som bland annat togs fram under den djupa energikrisen vintern 2022-2023. Det handlar också om energi- och klimatrådgivning och energiplanering.

I budgetpropositionen lade regeringen fram ett förslag om ett nytt anslag som heter just Energiplanering. Det handlar om att brett kunna möjliggöra olika typer av insatser för att stärka energiplanering på alla nivåer. Där avsätter vi särskilda medel till energi- och klimatrådgivningen för att kunna stötta hushåll som i dag till exempel har en uppvärmning av huset som inte är särskilt energismart och som också driver kostnader. De ska kunna få stöd i hur de kan se över detta framöver.

Fru talman! Svensk tillväxt är numera i den europeiska bottenligan, och arbetslösheten är den högsta på tio år. Det är framför allt landets höginkomsttagare som har fått hjälp när regeringen har försökt att mildra effekterna av krig och inflation. Men interpellationen handlar inte främst om det, utan om energieffektivisering.

Den diskussionen har Ebba Busch och jag haft tidigare. Också då tog hon upp Energimyndighetens rapporter och sa att de visade att man inte ska tala om kvotplikt eller vita certifikat, för det är korkat. Men det är inte vad som står i den sista av de tre rapporterna. I den står precis tvärtom, nämligen att det finns anledning att ompröva de två tidigare rapporternas slutsatser eftersom förhållandena har ändrats.

Det var flera år sedan den kom. Sedan den tiden har förhållandena ändrats ytterligare genom de försämringar på området som de borgerliga partierna genomfört och nu också regeringen och Tidöpartierna genomför, eller genom saker som de väljer att inte genomföra. Det finns all anledning att åter lyssna på expertmyndigheten från 2015 eller från delrapporten för inte så länge sedan under våren. Man kan behöva titta igen på just den här typen av marknadsbaserade system.

Om nu Ebba Busch inte vill ha den typen av styrmedel får hon komma med andra. Det har hon fortfarande inte gjort. Den styrmedelsutredning som utlovades till våren finns ännu inte på plats. Tiden går, och vi kommer allt närmare datumet för målet. Men vad som är än värre är att vi inte tar vara på den potential som finns för att effektivisera för att spara pengar åt hushållen och företagen och se till att fler verksamheter kan komma in utan att vi ens behöver bygga ut vårt elsystem. Det är det smartaste och bästa sättet. Frågan är varför Ebba Busch inte har någon plan.

Fru talman! Energimyndigheten skrev den 22 december 2022 följande: "På Energiföretagen ser man det som ett positivt besked att utredningen om Vita certifikat har stoppats. Erik Thornström, som deltagit som expert i utredningen och är ansvarig för styrmedel, energianvändning och resurseffektivitet på Energiföretagen Sverige, kommenterar: Det är bra att regeringen valt att avsluta vita certifikat-utredningen i förtid då detta är ett mycket tungrott och administrativt krävande styrmedel för att uppnå ökad energieffektivitet."

Fru talman! Jag har försökt svara rakt både i text, svart på vitt, och muntligen här i kammaren. Regeringen tycker att det är bra att vi under det svenska ordförandeskapet lyckades ro hem detta direktiv, som också syftar till energieffektivitet i hela EU. Vi ämnar nå målen, men inte på ett sätt som slår undan benen för den gröna konkurrenskraftiga omställningen i Sverige. Fler förslag på åtgärder kommer att presenteras och föreslås regeringen från Energimyndigheten i december, och jag återkommer gärna till kammaren för att redogöra för hur vi ämnar navigera i dessa förslag.

Det är dock inte så att Sverige nu ligger i bottenligan när det gäller tillväxt inom EU efter två år med Tidöpartierna. Sverige har tidigare inte haft något robust elsystem och ingen robust tillväxtpolitik, och det var detta som gjorde att Rysslands invasionskrig slog mycket tuffare mot Sverige än mot många andra länder ovanpå pandemin.

Detta lägger vi nu om med en historisk tillväxtbudget. Vi gör en historisk prioritering av infrastruktur som ingen annan regering hittills har gjort. Vi gör en historisk prioritering av innovation och forskning. Detta är avgörande för en grön omställning som leder till jobb, till tryggad välfärd och till en vettig finansiering av vårt gemensamma Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.