Fru talman! Jag vill också börja med att hälsa Johan Forssell välkommen till det nya uppdraget. Det ska bli roligt att få jobba med ministern i denna position. Vi har haft förmånen att jobba i utskotten tillsammans. Jag tycker att detta är en oerhört viktig post. Det här politikområdet sätter verkligen bilden av Sverige, så jag ser fram emot ett gott samarbete framöver.
Ja, detta är en fråga som har varit aktuell sedan Tidöavtalet presenterades. Det var många med mig - många med oss - som verkligen satte hjärtat i halsgropen när formuleringen om bristande vandel togs med och där exemplifieringen var prostitution. Jag delar helt beskrivningen att detta står direkt i strid med den svenska sexköpslagen, som interpellanten beskrev.
Sedan kom utredningen, som skulle utreda om det kunde finnas utökade möjligheter att avslå asylansökningar eller till och med dra in uppehållstillstånd på grund av bristande vandel. Då hade det döpts om till bristande levnadssätt, vilket kanske låter mer smakligt.
Min första fråga till ministern är: Hur överens var regeringen, eller regeringsunderlaget, om detta? Enligt jämställdhetsministern ska inte utsatta i prostitution betraktas som att de har bristande levnadssätt, men det höll inte samarbetspartiet Sverigedemokraterna med om. Talespersonen Ludvig Aspling var mycket tydlig med att detta visst kunde ingå. Detta är alltså min första fråga.
Sedan skulle jag vilja fråga om en annan sak som är kopplad till detta, nämligen reflektionsperioden. Vi har en del uppmärksammade fall där kvinnor har utvisats bland annat för att de har vistats i Sverige olagligt, kopplat till reflektionsperioden. Precis som har nämnts är utsatta i prostitution brottsoffer. Många som är utsatta i prostitution kommer från andra länder än Sverige, många gånger gamla östländer. De är oerhört utsatta. De är offer för människohandel. De blir hitlurade.
Reflektionsperioden är det instrument vi har för att kunna erbjuda dessa människor ett stöd som de har rätt till enligt internationella konventioner och lagstiftning och för att få dem att, om möjligt, medverka i brottsutredningar för att sätta dit de personer som verkligen har begått brott, nämligen de som utnyttjar dem, de som köper och säljer människor.
Reflektionsperioden i Sverige är fyra veckor. Det är näppeligen en tid som räcker till för att de, först och främst, ska få ett stöd och uppmuntras och för att de ska få ett engagemang och ork att medverka i en brottsutredning. I många andra länder är perioden tre månader. Jag kommer precis från Berlin, där man jobbar på ett fantastiskt sätt. Där har man tre månaders reflektionsperiod.
Min andra fråga är: Hur ser regeringen på att utöka reflektionsperioden från dagens fyra veckor, vilket är alldeles för kort tid?