Arbetsplenum - Preventiva tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarliga brott - 2024-06-15

Fru talman! Vi ska i dag debattera betänkandet Preventiva tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarliga brott. Och med hemliga tvångsmedel, för den som inte vet vad det är, menar vi alltså telefonavlyssning, kameraövervakning, rumsavlyssning, dataavläsning och så vidare.

Vad vi än må tycka om hemliga tvångsmedel i sak - specifikt då de preventiva tvångsmedlen - är de ett mycket värdefullt redskap i kampen mot gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten, som bevisligen utgör ett mycket allvarligt hot mot Sverige och svenska folket.

Vi vet att den organiserade brottsligheten har infiltrerat stora delar av samhällsapparaten. Vi vet att de även har lyckats infiltrera politiska partier. Vi vet att denna brottslighet är systemhotande. Vi vet att den ökar otryggheten i Sverige. Vi vet att oskyldiga drabbas i allt högre utsträckning - även om Socialdemokraterna brukar hävda att så inte är fallet. Vi vet att den omsätter uppemot 150 miljarder kronor årligen. Vi vet att det till och med finns kopplingar mellan grovt kriminella och muslimska diktaturer. Vi vet att de vill vårt land illa. Vi vet att gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten till stor del är importerad. Vi vet att den är en följd av en medveten politik, och så vidare.

Preventiva tvångs-medel för att före-bygga och förhindra allvarliga brott

I oktober 2023 trädde en lag i kraft som gav polisen möjlighet att använda just preventiva tvångsmedel i brottsbekämpningen. Det innebar att polisen fick tillåtelse att lyssna av samtal, samla in data eller övervaka personer i förebyggande syfte, alltså utan misstanke om brott. Det handlar om verktyg som tidigare endast kunde användas av Säpo, till exempel vid spioneri och terroristbrott.

Genom lagändringen blev det möjligt att använda dessa verktyg även mot gängkriminella, alltså mot den organiserade brottsligheten, och det var naturligtvis en fullt rimlig lagändring. Kriminella har alltid haft behov av att kommunicera. Det som tidigare skedde till exempel över telefon sker i dag i allt högre utsträckning i krypterade appar. När vi gav polisen möjligheter att lyssna av denna kommunikation gav vi den ett väldigt viktigt verktyg i kampen mot dessa grupper.

Möjligheten att använda preventiva tvångsmedel i brottsbekämpningen har redan gjort stor skillnad och gett goda resultat. I februari i år meddelade polisen att fler än 200 beslut om preventiva tvångsmedel hade verkställts sedan lagändringen i fjol. Då, i februari, hade det resulterat i fler än 30 gripna personer.

Polisen har alltså kunnat förhindra väldigt grova våldsbrott men också narkotikabrott, vapenbrott och så vidare genom att polisen har fått möjlighet att rikta hemliga tvångsmedel som hemlig avlyssning och hemlig dataavläsning mot personer som misstänks vara på väg att begå grova brott.

Johan Olsson, chef för Nationella operativa avdelningen, Noa, uttryckte det på följande vis: "Genom hemliga tvångsmedel i preventivt syfte blir vi mer proaktiva i vårt arbete, vilket innebär att vi har större möjlighet att förhindra våldsbrott innan de sker och lagföra de som organiserar och anstiftar våldsdåden snarare än att lagföra utförarna efter brotten begåtts."

Fru talman! För att bekämpa denna systemhotande brottslighet krävs dock mer. Den organiserade brottsligheten flyttar ständigt fram sina positioner, och det gäller att vi lagstiftare gör vad vi kan för att hänga med i denna beklagliga förändring. Vi måste inte minst bli bättre på att slå mot den kriminella ekonomin eftersom den är själva drivkraften i denna verksamhet. Inte minst vet vi att de pengar man får in återinvesteras i den brottsliga verksamheten, så detta är avgörande.

I betänkandet som vi debatterar här i dag föreslås att möjligheterna att förebygga, förhindra och upptäcka grov ekonomisk brottslighet ska utökas. Därmed utvidgas befogenheterna vad gäller preventiva tvångsmedel ytterligare. De ska kunna användas vid fler brott samtidigt som fler tvångsmedel som hemlig rumsavlyssning och husrannsakan men också - det tycker jag är viktigt - distansgenomsökning i säkerhetsklassade utlänningsärenden tillåts. Detta är Tidöpartierna helt överens om.

Fru talman! Jag vill passa på att kommentera ett par av reservationerna. Det gäller Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservationer.

Jag har full respekt för att man väljer att lyfta fram integritetsfrågan. Den är viktig, och vi har själva lyft fram den många gånger. Jag har gjort det personligen.

Men även om det finns risk för intrång i den personliga integriteten är situationen i dag så pass allvarlig och den systemhotande brottsligheten så pass grov att det inte finns några andra vägar framåt om vi menar allvar med att bekämpa gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten. Vi måste ge polisen fler verktyg att använda mot de här grupperna.

Vänsterpartiet skriver i sin reservation om "skenbart goda syften" och att "konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är oroande" men också att effektiviteten är "oklar".

Det här förstår jag inte riktigt. Jag har precis nämnt att polisen själv har konstaterat att man på grund av lagändringen i fjol har kunnat gripa fler än 30 personer som var på väg att begå väldigt grova brott, och det redan i februari, så jag tycker inte att det är oklart.

Att man skriver om "skenbart goda syften" tycker jag är insinuerande. Jag tycker faktiskt att det är på gränsen till oförskämt. Som om den allvarliga situation vi befinner oss i skulle vara påhittad eller uppdiktad! Så är det ju inte. Vi vet hur farlig gängkriminaliteten är. Vi vet hur farlig den systemhotande brottsligheten är. Vi vet att oskyldiga skadas och dödas i gängkonflikterna. Om det är något som är "oroande" är det naturligtvis brottsligheten i sig, inte verktygen vi tar fram i syfte att bekämpa den.

Miljöpartiet är lite mer försiktigt i sin kritik och skriver bland annat att förslaget "kan komma att drabba individer som inte har något som helst med kriminalitet att göra". Absolut, den risken finns. Jag har full respekt för hur man resonerar. Men - och det är ett stort men - jag tycker att det är lite värre om "individer som inte har något som helst med kriminalitet att göra", alltså helt oskyldiga människor, skjuts eller sprängs till döds.

Att man sedan resonerar kring att individers säkerhet inte skulle vara hotad av den ekonomiska brottsligheten tycker jag faktiskt är lite naivt. Vi vet, än en gång, att den huvudsakliga drivkraften hos de här grupperna är ekonomisk. Det är viljan att tjäna snabba och stora pengar som driver dem och som leder till den här våldsspiralen, inte minst alla dessa skjutningar och sprängningar. Då är det också där vi ska slå till om vi menar allvar med att bekämpa deras verksamhet.

Fru talman! Medan oppositionspartierna är oense och vacklande i frågor kopplade till gängkriminalitet och organiserad brottslighet är Tidöpartierna överens, och jag menar att vår politik gör skillnad. Det spelar ingen roll om vi pratar om preventiva tvångsmedel, vistelseförbud eller säkerhetszoner - den har gjort skillnad. Vi är villiga att göra vad som krävs för att bekämpa dessa grupper. Vi lyssnar på de brottsbekämpande myndigheterna, och vi är villiga att ge dem precis de verktyg de behöver och efterfrågar för att kunna utföra sitt jobb.

Med det sagt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Eftersom det här är vår sista utskottsdebatt vill jag passa på att önska fru talmannen och alla andra som representerar justitieutskottet här i dag en väldigt varm, lång och härlig sommar.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag önskar detsamma.)

Fru talman! Vi har i dag samlats till en av riksmötets sista debatter, som handlar om preventiva tvångsmedel. Det låter inte som en kioskvältare, men det är onekligen ett mycket intressant och kraftfullt redskap.

Det handlar alltså om de tvångsmedel som staten kan använda i ett tidigt skede för att förhindra brott eller skaffa nödvändiga underrättelser för att beivra brott.

Vi i den här kammaren är i grunden överens om många saker, i synnerhet om en: Den grova brottslighet som plågar vårt land ska pressas tillbaka.

De resurstillskott och de vässade redskap som myndigheterna har fått till sitt förfogande i kombination med de straffrättsliga åtgärder och förändringar som gjorts gör att de brottsbekämpande krafterna i Sverige aldrig varit kraftfullare och starkare än i dag, och det behövs onekligen.

Kanske har vi lite smått börjat se resultaten av tio års ansträngningar från politikens sida. Uppklaringen går, i alla fall på vissa ställen i landet, åt rätt håll - rejält åt rätt håll. Vi ser polisiär närvaro på gator och torg, i det offentliga rummet, i betydligt högre omfattning än tidigare.

Biträdande rikspolischef Stefan Hector beskriver i tidningen Publikt, ST:s tidning, att man faktiskt redan i dag - det beskrev också ordföranden i justitieutskottet - använder de preventiva tvångsmedlen och att det är förhållandevis framgångsrikt även om det inte finns någon reell utvärdering. Det är en känsla han har. Man har kunnat konkret bevisa att man har avstyrt brott genom de preventiva tvångsmedlen.

Men samhället kan inte slå sig till ro för det. Skjutningarna och sprängningarna fortsätter. Nya barn rekryteras, närmast gromas, in i gängmiljöer. Vi ser hur gängens verksamhet utvidgas och kommer in i samhällskroppen på mängder av olika sätt. Arbetslivs- och människohandelskriminalitet är synnerligen påtagliga problem än i dag. Mäns våld mot kvinnor drabbar de kvinnor och barn som bevittnar och utsätts för våld oerhört hårt, på en plats som ska vara trygg.

Denna verklighetsbeskrivning har vi diskuterat i denna sal femtioelva gånger. Vi tecknar, vill jag säga, i stort sett samma bild - även om vissa har en förkärlek för att visa ett grundligt ointresse om frågan inte kan sättas i en invandrarfientlig kontext. Men vi behöver se hela bilden. Vi är väl egentligen överens om att det som kan göras också ska göras.

Det handlar inte bara om en situation med en ökning av allvarlig brottslighet inom kriminella nätverk, utan vi har utmaningar som är specifika för vårt land och som är lite unika. Hit hör skjutningarna och de unga gärningsmännen. Vi ser samtidigt att den tekniska utvecklingen och en utbredd tystnadskultur gör att polisen har oerhört svårt att komma in i de här miljöerna och utreda brott.

Så till vår reservation 9, som jag yrkar bifall till - det är viktigt att poängtera. Där har vi tagit fasta på den grundläggande och omfattande förändringen i en skärningspunkt mellan den av internationella konventioner skyddade personliga integriteten och de rättsvårdande instansernas behov av effektivitet. Detta är en skärningspunkt som vi har berört många gånger, och med risk för att verka tjatig vill jag säga att vi ibland när vi tittar på den samlade bilden behöver ta några lugna andetag och några steg tillbaka, kisa lite grann och se helheten, för att använda ett trött begrepp.

Vi måste i ett demokratiskt samhälle som fortfarande präglas av rättsstatliga principer inse att dessa frågor inte är lullull som advokater och lagråd kan diskutera på sin kammare. Detta är något vi är satta att förvalta och försvara till - höll jag på att säga - varje pris. Det handlar om själva grundfundamentet i en rättsstat, och det regleras således i andra kapitlet i regeringsformen.

Det finns en målkonflikt - den kan vi inte blunda för. Det tippar dock ganska ofta över åt ena hållet. Låt mig citera Sveriges främsta kolumnist inom rättsområdet; jag ska inte säga hans namn. Han säger i en krönika: "I vår tid har polisen och politiken ett gemensamt intresse av att hela tiden utöka statens territorium. Myndigheten kan skylla bristande resultat på avsaknad av verktyg, regeringen behöver visa handlingskraft." Detta gäller oavsett om det är en socialdemokratisk eller en SD-styrd regering. "Det är drag under galoscherna i vår tids lagstiftning", beskriver kolumnisten. Det finns något där.

Vi har i denna kammare ett gemensamt ansvar för att se till att de beslut vi trycker fram här faktiskt bygger på lyhördhet gentemot remissinstanser men också, på olika sätt, på god evidens och kunskap.

Vi socialdemokrater har stått bakom och genomdrivit de utredningar som har legat till grund för bland annat den lagstiftning som infördes i höstas. Vi ser också att dessa lagstiftningsförändringar har gjort reell nytta. Vi har gjort detta för att vi har ansett det vara nödvändigt, och vi har också, ska sägas, stött er i detta i opposition. Det gör vi även i dag i själva grundfrågan, som ni har kunnat notera i handlingarna.

Men vi har också, precis som Lagrådet, gång på gång påpekat behovet av att göra en grundläggande kartläggning och av att, om det visar sig finnas behov av översyn, göra en sådan. Vi behöver se vad det senaste decenniets beslut de facto har haft för samlade effekter när det gäller integritetsfrågorna och den skärningspunkt mellan effektivitet och integritet som jag nämnde tidigare.

Vi kan väl säga att vår reservation, som vi har gemensamt med oppositionspartierna, stöder team Lagrådet, om man ska prata som i idrottssammanhang. Men det är inte bara Lagrådet utan även många andra tunga remissinstanser som pekar på behovet av proportionalitet, integritetsavvägningar samt hanteringen av överskottsinformation, som är problematisk, vilket regeringen är väl medveten om, och även på problemet med många parallella lagstiftningsåtgärder samtidigt.

Det handlar till exempel om att människor som aldrig någonsin har varit och inte kommer att vara inblandade i kriminalitet riskerar att få tvångsmedel riktade mot sig. Det kan faktiskt ibland vara ofrånkomligt; det är ingen tvekan om den saken. Men vi behöver vara medvetna om komplexiteten och se till att vi har ett transparent och lättöverskådligt system.

Så sent som i oktober fattade vi beslut om nya regler och ny lagstiftning i dessa frågor. De har egentligen inte rullat ut i rättskedjan - vi har inte fullt ut sett de processrättsliga konsekvenserna av detta. Vi kanske borde ha haft lite mer is i magen i stället för att skynda fram med nya lagstiftningsprocesser.

En annan sak som vi tar upp i vår reservation är att vi har ett antal tidsbegränsade bestämmelser, som är tidsbestämda av en anledning: Vi vill utvärdera innan vi går vidare och spetsar eller begränsar dem. I detta fall görs inte den utvärderingen, som exempelvis Lagrådet har poängterat. Detta är ganska anmärkningsvärt och konstigt - jag tror i grund och botten att även regeringen vill utvärdera och se till att man fattar rätt beslut.

Däri ligger vår gemensamma kritik i den reservation som ligger på bordet i dag. Vi hoppas att regeringen är lyhörd; vi kräver det, naturligtvis, liksom andra tunga remissinstanser.

Avslutningsvis vill jag önska er alla en god sommar och hoppas att vi orkar se helheten - att vi tar de här stegen tillbaka mot lagstiftningsprocessen, tar några djupa andetag, kisar lite med ögonen och försöker göra samhället lite bättre.

Fru talman! Sverige har blivit ett land där kriminella uppdrar åt barn att mörda. Återkommande sprids så kallade dödslistor. Just nu sprids en sådan lista på 16 personer i Göteborg.

Vi, Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna, genomför nu ett systemskifte för att förebygga denna typ av brottslighet - i socialpolitiken, migrationspolitiken och rättspolitiken. Utöver reformer som syftar till att vara långsiktigt förebyggande vidtar vi även åtgärder som är omedelbart brottsförhindrande. Med polisiärt underrättelsearbete kan nära förestående brott avvärjas och förhindras.

Men för att effektivt och framgångsrikt bedriva ett sådant underrättelsearbete krävs användning av hemliga tvångsmedel, såsom hemlig avlyssning och hemlig dataavläsning. Detta har vi redan möjliggjort genom lagändringar som trädde i kraft i oktober förra året. Därmed fick polis och åklagare utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel för att förhindra allvarliga våldsbrott inom kriminella nätverk - för att förhindra att barn skjuter personer på uppdrag.

Möjligheten att använda dessa preventiva tvångsmedel har alltså varit i kraft under en förhållandevis kort tid. Men vi har redan sett att detta haft effekt. Våldsbrott har förhindrats, och det har kunnat inledas flera förundersökningar om förberedelse till mord och andra allvarliga brott. Detta bedöms ha bidragit till att skottlossningarna hittills i år är 30 procent färre jämfört med förra året.

Fru talman! Det grundläggande syftet med de straffprocessuella tvångsmedlen är att de brottsbekämpande myndigheterna vid en konkret misstanke som är föremål för förundersökning ska ha adekvata verktyg för att utreda brott och väcka åtal, som slutligen kan leda till fällande domar. Behovet av tvångsmedel i ett tidigare skede, före förundersökningen, är dock tydligt.

Det betänkande som vi debatterar här i dag innebär att möjligheterna att använda tvångsmedel i underrättelsearbete ska utökas ytterligare, något som både polis och åklagare har efterfrågat.

Förslaget innebär att även hemlig rumsavlyssning och husrannsakan ska få användas i preventivt syfte, inte bara mot organiserad brottslighet utan även mot spioneri och terroristbrott. Rätten att använda dessa befogenheter kan förväntas göra att fler allvarliga brott förhindras innan de sker, något som kommer att rädda liv.

Fru talman! Det behövs helt klart utökade befogenheter för polisen för att komma åt de individer och grupper som utgör ett allvarligt och direkt hot mot vårt samhälle. Samtidigt ska vi självfallet värna grundläggande fri- och rättigheter för alla medborgare. Det är därför välkommet att förslaget även innebär lagändringar för att stärka rättssäkerheten för den enskilde.

Det är sammantaget ett väl avvägt förslag. Således yrkar jag bifall till propositionen och avslag på de motioner som behandlas i betänkandet.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 1, som innebär avslag på propositionen. Vi står förstås också bakom den gemensamma reservationen från oppositionspartierna.

Jag vill markera att det som vi diskuterar här i dag är väldigt allvarliga frågor. Brottsligheten i de kriminella miljöerna är inte begränsad till skjutvapenvåld och sprängningar. Den ekonomiska brottsligheten sprider sig också och uppmärksammas dessbättre alltmer. Den är ett av de allvarligaste hoten och en av drivkrafterna bakom den organiserade brottsligheten. Vi måste bekämpa den genom att angripa den kriminella ekonomin.

Säkerhetsläget i Sverige har allvarligt försämrats. Detta tror jag att alla är väl medvetna om. Hotbilden mot Sverige har breddats, och hotet kommer från flera olika håll. Såväl hotet från främmande makt som hotet från våldsbejakande extremism i landet har ökat.

Den SD-ledda regeringen argumenterar nu ihärdigt för att staten ska ge oss skydd mot brott. Det låter bra, men åtgärderna är enligt min och Vänsterpartiets mening så drastiska att vi också måste börja diskutera och kräva skydd mot staten.

Även om regeringens förslag handlar om grova brott som självfallet ska förebyggas och beivras bör en samlad översyn av såväl tvångsmedelslagstiftningen som tillämpningen av denna göras innan nya förslag läggs fram i riksdagen. Detta krav har vi framfört tidigare, och vi upprepar det.

Jag ser med stor oro på att regeringen driver på så att vi allt snabbare närmar oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får stå tillbaka gång på gång. De stegvisa förändringarna motiveras med goda syften, till exempel effektivare brottsbekämpning och ett ökat skydd för invånarna, eller medborgarna som många föredrar att kalla dem. Men helheten är illavarslande. Användningen av befintliga hemliga tvångsmedel ökar, och dessutom föreslås nya former. Konsekvenserna för både samhällsklimatet och demokratin är enligt min mening oroande.

All användning av tvångsmedel innebär en risk för intrång i enskildas personliga integritet. Detta måste vi ibland acceptera därför att syftet är starkare än så.

När det handlar om preventiva tvångsmedel tillkommer dock en särskild riskfaktor eftersom det saknas en konkret brottsmisstanke. Detta riskerar att medföra att tvångsmedlet i fler fall kommer att användas mot personer som senare visar sig inte vara delaktiga i någon som helst brottslig verksamhet. Tvångsmedelsanvändning utanför förundersökning innebär därför ökad risk för intrång i den personliga integriteten. Också detta behöver accepteras ibland, men menar vi att regeringen nu går för långt.

Det handlar om varierande intrång. Det som beskrivs i den så kallade inhämtningslagen och som innebär att man får ta in data om mobiltrafik och positioneringar kanske inte är så allvarligt ur integritetssynpunkt, men när det gäller att utöka tillämpningen av inhämtningslagen gör den höga lagstiftningstakten det svårt att bedöma behovet och nyttan av att kunna använda lagen i fler fall än i dag. Man hade kunnat göra en utvärdering av detta först.

Några remissinstanser har också synpunkter på hur överskottsinformation hanteras, vilket vi har diskuterat tidigare här i kammaren, samt på beslutsordningen. Lagrådet är en av dessa remissinstanser, och jag instämmer i stort i deras synpunkter och kritik.

Flera andra remissinstanser avstyrker också regeringens förslag om hemlig rumsavlyssning, som innebär att man installerar hemliga mikrofoner, och motsvarande hemlig dataavläsning, som också innebär ett starkare integritetsintrång.

Husrannsakan, som kanske är hemlig, och undersökning på annat ställe, till exempel förråd eller förvaring på annan plats än i ett hem, ska framöver få användas i preventivt syfte. Detta är naturligtvis väldigt ingripande.

Vi kan stanna upp lite vid rumsavlyssning, som kan påverka inte bara den person som man i första hand vill kontrollera utan också personer som har anledning att befinna sig i samma rum eller lokal. Det är förslag som riskerar att leda till att många människor som inte ens är misstänkta för något brott blir utsatta.

Tillstånd ska dessutom i vissa fall få knytas till en person. Oavsett hur och vart man förflyttar sig följer alltså avlyssningen med. Också där är det många remissinstanser som markerar att det riskerar att inbegripa personer som den utpekade personen kommer i kontakt med och som blir indragna oavsett om de har koppling till kriminalitet eller inte.

Bland annat Lagrådet markerar mot detta och säger att tredje man riskerar att angripas på ett icke acceptabelt sätt. Många remissinstanser menar att detta skapar brister när det gäller både rättssäkerhet och proportionalitet och att det är oklart om det är effektivt.

Skärpningen kritiseras av ytterligare några instanser. Jag vill nämna Civil Rights Defenders, som absolut avstyrker och varnar för det stora paradigmskifte som pågår på tvångsmedelsanvändningens område.

Institutet för mänskliga rättigheter avstyrker och anser även att den höga lagstiftningstakten på området innebär risker.

JO och JK är kritiska. JK markerar att förslag till utökning av statens maktbefogenheter i förhållande till enskilda kräver mer noggranna avvägningar.

Journalistförbundet avstyrker och menar att stora demokratiska värden står på spel.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden menar att regeringens strävan att med skyndsamhet utreda och agera för de brottsbekämpande myndigheternas nya verktyg innebär en uppenbar risk att behov av utvärdering och analyser eftersätts och får stå tillbaka. Som har sagts tidigare markerar man också mot att tiden för att svara på remisser är märkbart kortare än vad som är normalt, vilket ger ett bristfälligt utredningsunderlag.

Tidningsutgivarna avstyrker och menar att lagstiftningstakten och de här åtgärderna innebär att vi måste varna för att det inte alltid är så att ändamålet helgar medlen.

Vänsterpartiet kommer givetvis fortsatt att argumentera ännu hårdare för satsningar på förebyggande verksamheter.

Med detta önskar jag samtliga som ser och hör en trevlig sommar då detta är vår avslutande debatt.

Herr talman! I den brottsbekämpande verksamheten och användningen av tvångsmedel brukar man tala om att det finns tre kriterier för legalitet.

Den första är ändamålsprincipen, som innebär att tvång endast får användas om det finns stöd i lag.

Nummer två är behovsprincipen, som innebär att tvångsmedel får användas endast om andra medel är otillräckliga.

Den tredje är proportionalitetsprincipen, som innebär att det måste finnas en koppling mellan brottets svårighetsgrad och det tvång som används. Ju grövre brott, desto mer tvång får användas, om man ser det något förenklat.

De tvångsmedel vi i dag debatterar ska vägas mot människors rätt till respekt för sitt privatliv, den personliga integriteten. Det är onekligen så att hemliga tvångsmedel i form av telefonavlyssning, dataavläsning, kameraövervakning och rumsavlyssning innebär ett avsevärt intrång i människors privatliv för den som blir föremål för sådana åtgärder.

För att säkerställa att användningen av tvångsmedel uppfyller kraven på ändamål, proportionalitet och behov ska saken prövas av domstol i närvaro av ett rättsligt ombud. Det finns även tillsyn och parlamentarisk kontroll som ska säkerställa legalitet och korrekt användning.

Herr talman! Det måste som sagt alltid ske en avvägning mellan behov och integritetsintrång. Frågan är därför om det finns ett behov av ett ytterligare utökat regelverk för hemliga tvångsmedel. Vi kristdemokrater menar att så är fallet.

Låt oss först konstatera att vi lever i en alltmer digitaliserad värld där det personliga mötet till stor del har ersatts av kontakter via nätet. Den brottsspaning och informationsinhämtning som tidigare till stor del bedrevs på fältet har nu stora begränsningar. Utvecklingen kräver nya anpassningar då en stor del av underrättelse- och informationsinhämtningen i dag måste ske i den digitala världen.

Kontakterna i gängen och den organiserade brottsligheten har till stor del flyttat in på nätet och ersatts av krypterade chattar och annan teknik. Brott initieras och planeras till stor del utan fysisk kontakt mellan inblandade kriminella. Många gånger finns hjärnorna bakom brottsligheten dessutom i andra länder, vilket ytterligare komplicerar bilden och till viss del är en ny utmaning för de brottsbekämpande myndigheterna.

Sett i backspegeln vet vi att det är mycket tack vare att utländsk polis lyckades knäcka Encrochat och andra krypterade chattar som svensk polis har lyckats lösa flera grova brott som annars hade förblivit ouppklarade.

Herr talman! Vi har sett en utveckling där brottsligheten blivit alltmer sofistikerad, systematisk, grov och organiserad. Vi har i dagsläget en synnerligen allvarlig situation med gängkriminalitet och organiserad brottslighet, med grova våldsbrott i form av skjutningar och sprängningar som i stort sett saknar motstycke i Europa. Tullen rapporterar å sin sida rekordstora narkotikabeslag, och vi ser en ökad gränsöverskridande brottslighet - detta samtidigt som vi har en förhöjd hotbild med ökad risk för attentat.

Brotts- och teknikutvecklingen innebär att polis och andra brottsbekämpande myndigheter behöver arbeta på ett delvis annat sätt än tidigare för att komma åt brottsligheten. Myndigheterna behöver i betydligt fler situationer agera tidigt för att förhindra allvarliga brott. Mot bakgrund av det allvarliga läge vi befinner oss i är de nu föreslagna åtgärderna både behövliga och väl motiverade och stärker förutsättningarna för att upptäcka, förebygga och förhindra allvarliga brott.

Herr talman! Vi kristdemokrater välkomnar även möjligheten att i ökad utsträckning använda så kallad överskottsinformation om annan brottslighet. Nuvarande begränsningar känns minst sagt märkliga eftersom brott som kommer till polisens kännedom i vanliga fall ska rapporteras och utredas. Att använda informationen för att bekämpa eller utreda brott bedöms endast marginellt öka det intrång som själva inhämtningen kan ha inneburit.

Mot detta ska ställas de positiva effekter som förslagen kan antas få. Ett vidgat användningsområde är inte bara av vikt för statens intresse av att bekämpa och utreda brott utan även för brottsoffers intresse av den upprättelse som lagföring och rätten till skadestånd innebär, liksom betydelsen för brottsoffret att brottsbekämpande myndigheter har goda möjligheter att avbryta pågående brott.

Herr talman! Avslutningsvis: Det finns som sagt kontrollfunktioner som en garant för att användningen av nu föreslagna tvångsmedel används i enlighet med nämnda principer. Därutöver vill jag påstå att de brottsbekämpande myndigheterna inte missbrukar möjligheten till användning. Användningen av hemliga tvångsmedel är både resurs- och tidskrävande, vilket innebär att varje beslut grundas på en prognos som bygger på framgång. Varken tull, polis eller säkerhetspolis har råd att lägga dyrbar tid på ärenden baserade på bristfälliga underlag som inte leder till resultat.

Sammantaget anser vi från Kristdemokraternas sida att förslagen i betänkandet är väl motiverade och innebär en väsentligt ökad möjlighet till effektiv brottsbekämpning av den grövre och systematiska brottsligheten. Vi yrkar därför bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

Liksom tidigare talare vill jag önska herr talmannen, sekretariatet och övriga åhörare en glad sommar. Vi ses till hösten igen!

Herr talman! Det finns ingen sansad människa i detta avlånga land som inte vill få stopp på de gäng som sprider skräck, ilska och oro bland människor.

Den allvarliga våldsbrottsligheten, med skjutningar och sprängningar inom den kriminella miljön och många dödade och skadade, är fortfarande en del av vår vardag i Sverige trots att den nuvarande regeringen lovade på heder och samvete att få stopp på det här omedelbart. Det grova våld som utförs av de kriminella nätverken har brett ut sig i landet och är inte längre ett storstadsfenomen.

Ökad tillgång på vapen och explosiva varor, tillsammans med den ökade benägenheten inom kriminella miljöer att använda dessa, innebär att det grova våldet utgör ett allvarligare hot än någonsin tidigare.

Polisen, åklagarna och de rättsvårdande myndigheterna behöver därför nya och utökade verktyg som tidigare inte varit aktuella, i synnerhet som det uppdagats att främmande makt använder kriminella för att hota och mörda bland annat iranska dissidenter, journalister och svenska judar.

Centerpartiet har under lång tid stått bakom straffskärpningar, utökade tvångsmedel och annan nödvändig lagstiftning som nu finns på plats för att möta de kriminella gängen med nödvändig kraft. Mycket har gjorts, men det finns fortfarande behov av att stärka möjligheterna att bekämpa den grova organiserade brottsligheten.

Centerpartiet ser därför att preventiva tvångsmedel är ett nödvändigt verktyg i detta arbete. Vi håller med om behovet av en utökning av polisens och åklagarnas verktygslåda på sätt som kan göra skillnad i såväl brottsbekämpning som lagföring. Vi har därför ställt oss bakom utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel när det gäller grov organiserad brottslighet. Men - och det finns ett stort "men" - detta innebär inte att staten har rätt att med brottsbekämpning som förevändning göra kraftiga inskränkningar i de värden som har byggt Sverige starkt, däribland rättsstatens principer.

Användningen av preventiva tvångsmedel är ett långtgående ingrepp i den personliga integriteten. De får användas utan att ett brott har begåtts och utan att det finns en konkret misstanke om brott eller en misstänkt person. De får därmed användas innan en förundersökning har inletts. Detta i sig är ett intrång i den personliga integriteten.

Enligt 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen är var och en gentemot det allmänna skyddad mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal samt skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Detta skydd får enligt 2 kap. 20 och 21 § regeringsformen endast begränsas genom lag och enbart för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Detta handlar alltså om proportionalitetsprincipen.

Syftet med förslaget om preventiva tvångsåtgärder är att förebygga brott. Detta är i sig nödvändigt, varför Centerpartiet ansett att en utökning är motiverad vad gäller grov organiserad brottslighet.

Vi anser också att förslagen avseende inhämtningslagen är motiverade när det gäller grovt skattebrott, grov smuggling, grovt tullbrott, grov olovlig befattning med smuggelgods, grovt penningtvättsbrott, grovt näringspenningtvättsbrott och grov marknadsmanipulation. I övriga delar anser vi dock att förslagen innebär alltför långtgående inskränkningar i de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Vi anser dessutom att de nya befogenheterna enbart ska avse brottslig verksamhet som kan antas utövas i organiserad form, inte sådan som enbart sker systematiskt.

Den nya lagstiftningen innebär att den utökade brottskatalogen till stor del handläggs av Ekobrottsmyndigheten. För att säkerställa en effektiv hantering bör även åklagare vid Ekobrottsmyndigheten ges befogenhet att fatta beslut enligt den nya lagstiftningen, vilket inte är fallet i dag.

Herr talman! Dagens reglering av hemliga tvångsmedel återfinns i många olika lagar och regleringar. Flera remissinstanser, bland andra JO, JK, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Sveriges advokatsamfund och juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, efterlyser en helhetssyn på regleringen om hemliga tvångsmedel. De anser att det är svårt att få en överblick över de samlade och långsiktiga effekterna av förslagen.

Centerpartiet anser mot bakgrund av detta att förslaget om utvärdering inom fem år är alltför generöst. Centerpartiet anser i stället att det snarast behövs en bred utredning som ser över och lämnar förslag om hur befintliga tvångsmedel kan regleras och användas på ett effektivt, rättssäkert och samlat sätt, både preventivt och för att öka lagföringen.

Förslagen leder också till ökade kostnader för Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. Regeringen behöver säkerställa att dessa myndigheter ges tillräckliga resurser och löpande utvärdera att myndigheterna har de resurser som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt, rättssäkert och förutsägbart sätt.

I likhet med Lagrådet anser vi avslutningsvis att förslagen bör träda i kraft den 1 januari 2025 i stället för den 1 september 2024. Att regeringen nu i vissa avseenden forcerar fram lagstiftning bör bekymra fler än oss centerpartister. Berörda myndigheter bör ges en rimlig möjlighet att förbereda sig på att tillämpa dessa nya regler på ett rättssäkert sätt.

Jag står bakom samtliga Centerpartiets reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation 5. Glad sommar!

Herr talman! Jag hade faktiskt inte tänkt begära ordet, men jag är lite nyfiken. Jag är helt övertygad om att Akhondi och jag är överens om ganska mycket när det gäller brottsbekämpning och hur vi ser på de här gängen. Det jag undrar över är vilka ord som används.

I Vänsterpartiets reservation talar man om skenbart goda syften. Jag vill påstå att det är ganska problematiskt att använda ett begrepp som "skenbart", för det är ett insinuerande påstående. Jag minns inte exakt hur ledamoten Akhondi uttryckte sig, men han sa att brottsbekämpning inte ska användas som förevändning. När jag hörde ordet förevändning fick jag nästan intrycket att Akhondi menade att regeringen gör saker med ett dolt syfte. Synonymer till förevändning är ord som svepskäl, påhittat skäl, täckmantel och bortförklaring. Akhondi kanske inte menade så, men det var en ganska grov anklagelse om jag tolkade ledamoten rätt.

När någon använder begreppet "som förevändning" tolkar jag det som att personen menar att regeringen går fram med lagändringsförslag och driver igenom lagändringar med andra - dolda - syften. Jag är bara nyfiken: Är det detta Akhondi menar, eller har jag missuppfattat det?

Herr talman! Tack, Richard Jomshof, för frågan!

Man kan ju stå här i all oändlighet och diskutera ords betydelser i olika sammanhang. Det finns en kraftig oro, inte bara hos mig och Centerpartiet utan hos rätt många människor, över den samhällsutveckling som regeringen bär ansvar för. Det är inte vi som sitter i regering. Det är ni som sitter i baksätet och styr hur regeringen agerar.

För att prata klarspråk: Det råder ingen tvekan om att Sverigedemokraterna har en parallell agenda med de förslag och idéer som man nu genomför. Ordet förevändning användes faktiskt på ett korrekt sätt i det här sammanhanget. Vänsterpartiets eller andras val av ord kan jag inte uttala mig om.

Låt mig också upplysa Richard Jomshof om att jag inte är ordinarie ledamot i utskottet utan rycker in för en kollega som har andra viktiga åtaganden, vilket innebär att jag inte kan betänkandet i alla dess delar.

Herr talman! Jag har full respekt för att man täcker upp för en kollega; det har jag själv gjort, även gånger då jag inte har haft koll på frågan. Det är inga konstigheter. Men i det här fallet handlar det inte om frågan i sig utan om vilka ord man använder.

Först vill ledamoten få det till att samhällsutvecklingen skulle vara Sverigedemokraternas fel. Så är det inte. Vi har inte drivit igenom den politik som ligger till grund för de problem vi ser i samhället. Det har tidigare regering gjort, där även Centerpartiet har varit med och beslutat om mångkulturalism och massinvandring. Den islamisering och grova brottslighet vi nu ser är en följd av medvetna beslut. Men vi är helt oskyldiga till det. Nu gör vi vad vi kan för att försöka driva igenom en förändring.

Vi kan givetvis bråka om vem som bär det stora ansvaret. Men det är inte detta det handlar om, utan här handlar det om ordvalet, att säga "som förevändning". Jag tolkar Akhondi så att han menar att sittande regering med hjälp av Sverigedemokraterna bedriver politik och driver igenom lagförslag med dolda syften. Detta tycker jag att alla ska ta till sig, för det är en väldigt grov anklagelse.

Det vi gör när det gäller preventiva tvångsmedel är att försöka bekämpa den gängkriminalitet och den organiserade brottslighet som är en följd av den politik tidigare regeringar har drivit i Sverige. Det är därför vi är här; det är syftet.

Jag skulle aldrig få för mig att anklaga Centerpartiet eller något annat parti på detta sätt. Det är direkt oförskämt att mena att det skulle finnas en dold agenda bakom regeringens politik. Jag hoppas att regeringspartierna tar detta till sig, för det innebär att Centerpartiet gör sig totalt omöjligt som samarbetsparti till regeringspartierna i fortsättningen. Den saken är klar.

Herr talman! Jag minns hösten 2018. Jag slogs med näbbar och klor för att säkerställa att Sverigedemokraterna inte skulle få ett inflytande över svensk politik, och det är jag väldigt stolt över. Sverigedemokraterna står så långt ifrån var jag och mitt parti står som man kan komma. Att tro att Sverigedemokraterna inte gör detta med andra värderingar än de värderingar jag har när jag driver dessa frågor är naivt.

Jag står klart och tydligt för att det finns delar i det regeringen gör som bryter mot rättsstatens principer, och regeringen och regeringsunderlaget har i ett flertal avseenden fått hård kritik, bland annat från Lagrådet. Det handlar om att man har forcerat lagstiftningen, inte tagit hänsyn till remissinstansernas synpunkter och tassat rätt nära de rättsstatliga principerna, alltså de principer som byggt vårt samhälle starkt.

Låt mig vara supertydlig när det gäller om vi är ett intressant samarbetsparti: Så länge jag finns i detta hus och denna kammare kommer det inte att ske något som helst samarbete med Sverigedemokraterna. Ni är inte ett parti som andra, för ni gör sådant man inte ska ägna sig åt i en liberal demokrati. Detta står jag för, med stolthet.

Herr talman! Det var avgörande för mig när hela Sverige fick ta del av de pressträffar där svensk polis berättade att fransk polis i samarbete med svensk polis och polis i många andra europeiska länder hade knäckt koden till Encrochat, som användes av kriminella runt om i Europa för att planera och beställa brott. För knappt ett år sedan rapporterades att avkrypteringen av Encrochat lett till att 6 500 personer i Europa gripits, varav nästan 200 var kriminella som av polisen ansågs vara av särskilt stort värde, det vill säga ledargestalter, som ofta är svåra att sätta dit.

I ljuset av en samhällsutveckling där organiserade kriminella nätverk i Sverige rekryterat barn för att utföra allt grövre brott, till och med mord, landade jag och mitt parti i att vi behövde ge också svensk polis utökade möjligheter att agera för att förebygga brott. Att chattarna avkrypterades ledde inte bara till att man fick fast kriminella som hade begått brott. Det ledde också till att man kunde förebygga nya brott.

Därför var det bra att det förra året infördes nya möjligheter. Men bara några veckor efter att lagen trätt i kraft presenterar regeringen nya och mer långtgående förslag på samma område. Fler åtgärder ska kunna vidtas av polis för att övervaka eller göra husrannsakan hos personer som ännu inte är misstänkta för brott. Detta gör regeringen utan att ha gjort en ordentlig utvärdering av de nyligen införda reglerna om preventiva tvångsmedel. Dessa förslag får också omfattande kritik från instanser som är satta att bevaka mänskliga och demokratiska fri- och rättigheter.

De kriminella kränker ju människors integritet, och staten har ett ansvar att skydda medborgarna mot sådana kränkningar. Därför kan det vara motiverat och rimligt att staten för att förhindra brott använder sig av insatser som också kränker människors integritet och frihet.

Vår personliga integritet och vårt privatliv är dock skyddade i både grundlag och internationella konventioner, och det ställs särskilda krav på staten om den vill kontrollera våra brev, avlyssna våra samtal och genomsöka våra hem. Det får bara ske för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, och en begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Det betyder att man måste konstatera att statens intrång står i proportion till det godtagbara intresset, det vill säga att förhindra brott.

Miljöpartiet menar att regeringen faktiskt inte har kunnat visa detta, och det är därför vi kräver en parlamentarisk utredning som ska titta brett på frågan om preventiva tvångsmedel.

Vi håller med om det som MR-institutet skriver i sin årsrapport från i år om att lagstiftaren, det vill säga vi och regeringen, snarast och noggrant borde överväga de sammantagna rättighetskonsekvenserna av de åtgärder som genomförts, bereds och planeras för att bekämpa brott, både för enskilda och för samhället i stort.

Eftersom vi helt enkelt inte kan konstatera att de nya, utvidgade preventiva tvångsmedlen, till exempel husrannsakan, uppfyller dessa krav har vi i våra reservationer och i vår motion yrkat avslag.

Vi är inte helt oöverens om allt. Vi tycker att det är bra att preventiva tvångsmedel inte bara ska kunna användas mot dem som så att säga har fejk-Guccikepsar, utan även mot dem som ägnar sig åt ekonomisk brottslighet och har råd med alldeles riktiga Guccikepsar. Den delen håller vi med om.

Jag vill också lyfta några andra invändningar som är jätteviktiga om vi nu vill hålla oss på rätt sida om internationella konventioner.

Det handlar om vem som ska fatta beslut i ärenden enligt inhämtningslagen. Regeringen föreslår här att Åklagarmyndigheten ska fatta dessa beslut, även nu för det utökade tillämpningsområdet. Där håller vi inte med. Vi tycker att det vore lämpligare om dessa ärenden i stället hanteras av domstol. Det beror på att Åklagarmyndigheten inte uppfyller de krav på oberoende som EU-domstolen ställer upp. Förslaget har också kritiserats både av Justitieombudsmannen och Justitiekanslern, som båda efterfrågar en ingående analys av om förslaget ens är förenligt med EU-rätten.

Särskilt när man nu utökar tillämpningsområdet så ökar kraven på oberoende i besluten och vikten av att Sverige faktiskt fullgör sina internationella åtaganden. Därför borde det vara så att det är domstol som fattar beslut i dessa ärenden enligt inhämtningslagen.

Herr talman! Redan vid den förra behandlingen av frågan om överskottsinformation lyfte Miljöpartiet att vi är kritiska till det utökade tillståndet att använda sådan. Särskilt nu när vi vet att ett mycket stort antal personer kan bli föremål för - återigen - nya, inte fullt ut utvärderade preventiva tvångsmedel avstyrker vi detta.

Herr talman! Jag står såklart bakom alla reservationer från Miljöpartiets sida, men för tids vinning väljer jag att enbart yrka bifall till reservation 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)