Fru talman! Jag vill börja med att välkomna att Joar Forssell missar sitt anförande. Med tanke på att jag är sen till en lunch passar det min kalender alldeles utmärkt.
Jag vill också kommentera det sista, Markus Wiechels attack gällande OSSE-betänkandet. Det är ett betänkande som har debatterats i kammaren och redan klubbats igenom. Det fanns en reservation från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och, tror jag, även Miljöpartiet, där vi kritiserade ordförande Björn Söder för de uttalanden han har gjort. Han har gjort väldigt skarpa uttalanden som har handlat om minoriteter, vars rätt att vara i Sverige han har ifrågasatt. Han har också gjort en del ganska lustiga uttalanden kring pedofili. Man har även haft en omröstning om huruvida Björn Söder skulle vara ordförande i OSSE.
Jag tror absolut att vi kan komma tillbaka till de diskussionerna i riksdagen, men det här är en fråga som har avgjorts i ett annat betänkande. Det är viktigt att slå fast detta i början av debatten.
Med det, fru talman, vill jag börja prata om feministisk utrikespolitik och verkligen beklaga det vi ser att den svenska högerregeringen nu gör när den har övergett den feministiska utrikespolitiken. Sverige har varit ett föregångsland som andra länder har tagit efter. Men plötsligt har regeringen i ett slag ändrat riktning när det gäller världens flickor och kvinnor.
Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, har i en rapport undersökt effekterna av Sveriges feministiska utrikespolitik. Rapporten heter More Than a Label, Less Than a Revolution: Sweden''s Feminist Foreign Policy och skrevs förra året. Där konstateras att den feministiska utrikespolitiken ledde till att jämställdhetsarbetet intensifierades och att ambitionsnivån höjdes samt att den stärkte Sveriges internationella ledarskap i jämställdhetsfrågor. Det är ett arbete som regeringen och Sverigedemokraterna tillsammans nu kastar över bord.
Kränkningar av kvinnors rättigheter är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Världen över begränsas kvinnors liv av diskriminerande lagstiftningar och samhällsnormer. Könsdiskriminering är en vanlig orsak till fattigdom. Kvinnor, som oftast har det verkliga försörjningsansvaret för familjen, saknar ofta de mest basala rättigheterna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella relationer m.m.
Därtill kommer den politiska utvecklingen i stora delar av världen, där nationalistiska och fascistiska strömningar går på offensiven samtidigt som demokratin krymper. Det är en rörelse som inte sällan bygger sin politiska agenda på repression mot och kontroll av kvinnor och flickor.
Kvinnors rättigheter är därför en nyckel till utveckling. Att öka kvinnors möjligheter till utbildning och försörjning bidrar till att förbättra den enskilda kvinnans ställning och främja jämställdhet i stort. Det bidrar dessutom till hela samhällets utveckling.
Samtidigt är det viktigt att understryka att kvinnor världen över i högsta grad själva är aktörer. Det är därför avgörande att det är kvinnor i fattiga länder som sätter dagordningen för arbetet med jämställdhet i utvecklingspolitiken och att Sverige verkar för att kvinnor finns representerade och inkluderade i alla former av beslutsprocesser. Jämställdhet är inte bara en mänsklig rättighet; det är en förutsättning för hållbar utveckling.
Kvinnors deltagande ska inte vara villkorat eller tillfälligt. För att bygga verklig och hållbar jämställdhet krävs att kvinnor aktivt kan delta på alla samhällsnivåer. Ett genusperspektiv ska genomsyra alla områden, oavsett om det handlar om infrastruktursatsningar, handelsavtal eller vapenexport. Arbetet ska vara målstyrt och möjligt att utvärdera och följa upp. Jämställdhet ska inte vara en separat strategi någonstans på en hylla, utan det ska vara en del i hela den svenska utvecklingspolitiken.
Både fattigdom och inskränkningar av mänskliga rättigheter tar sig olika uttryck för flickor och kvinnor respektive pojkar och män. För att nå framgång på dessa områden behöver ett tydligt könsperspektiv inkluderas så att man synliggör de skillnader i villkor som finns för kvinnor och flickor kontra män och pojkar. Politiken behöver undanröja den diskriminering som sker på grund av kön.
Så här skulle det kunna vara med Sveriges feministiska utrikespolitik. Det här är den politik vi borde föra. När vi i Vänsterpartiet tillsammans med andra partier kommer tillbaka till makten om två år är det också den här feministiska utrikespolitiken jag ser framför mig att vi kommer att föra.
Fredsprocesser och återuppbyggnad efter konflikt är, liksom utrikes- och säkerhetspolitik i stort, ett traditionellt manligt område. Kvinnor är därför ofta antingen helt frånvarande eller kraftigt underrepresenterade i dessa processer, trots att deras deltagande är avgörande för att skapa hållbar fred och mänsklig säkerhet. FN:s utvecklingsfond för kvinnor, Unifem, beräknar att mellan 1992 och 2019 utgjorde kvinnor inom fredsprocesser globalt 13 procent av förhandlarna, 6 procent av medlarna och 6 procent av undertecknarna. Omkring 70 procent av fredsprocesserna under samma tidsperiod hade inga kvinnor som deltagare.
Att öka andelen kvinnor i alla stadier av det fredsbyggande arbetet är ett viktigt mål i sig eftersom representation är grundläggande för demokrati och rättvisa. FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet syftar till att stärka kvinnors rättigheter och deltagande i fredsprocesser. Den bygger på FN:s resolution 1325 och en lång rad efterföljande resolutioner.
Det borde vara en självklarhet att kvinnors och mäns representation och deltagande i fredsprocesser fördelas jämnt. Det är grundläggande att understryka kvinnors avgörande uppgift och roll i fredsprocesser, fredsbevarande trupper, rättsväsen, valprocesser, säkerhetssektor och återuppbyggnadsprocesser, som beskrivs i resolution 1325 och påföljande resolutioner.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella relationer m.m.
Eftersom det i praktiken inte är så bör riksdagen tillkännage för regeringen att Sverige inom FN ska verka för att kvinnors deltagande i fredsprocesser ska öka och för att säkerhetsrådet ska ge agendan för kvinnor, fred och säkerhet genomslag i alla sina resolutioner.
Fru talman! Jag går nu över till några av de så kallade konsulära ärendena och fängslanden av människorättsaktivister runt om i världen.
När hela världens blickar var riktade mot USA efter attacken den 11 september passade Eritreas diktator på att gripa en grupp ledande politiker som ville föra landet i en demokratisk riktning. En av dem som greps var journalisten och författaren Dawit Isaak, som i sin nystartade tidning hade publicerat ett par politikers upprop. Dawit hade flytt och blivit medborgare i Sverige men återvänt till Eritrea för att bidra till en positiv utveckling i landet, där de politiska vindarna hade vänt. Gripandena innebar att den demokratiska utvecklingen avbröts, och Eritrea är än i dag en diktatur, där presidenten och tidigare gerillaledaren Isaias Afewerki alltid har sista ordet.
I eritreanska fängelser sitter inte bara Dawit Isaak utan hundratals samvetsfångar, journalister och före detta politiker utan att åtal har väckts mot dem. De har ingen möjlighet att träffa en advokat eller sina anhöriga. Sverige bör därför både som enskilt land och som medlem i FN och EU verka för att alla politiska fångar i Eritrea friges.
Fru talman! Efter massakern på Himmelska fridens torg 1989 blev Gui Minhai svensk medborgare. Han jobbade med lite olika saker och projekt men blev till slut bokförläggare och författare. Han startade ett bokförlag med bas i Hongkong, där det fanns en marknad för politisk satir och realistisk fiction om de kinesiska politiska ledarnas lyxliv med texter som var förbjudna på andra sidan sundet, i Kina. Genom Hongkongs dåvarande självstyre och demokratiska rättigheter som yttrandefrihet kunde Gui Minhais förlag växa och öka sin försäljning framför allt till kinesiska turister.
Men så krympte demokratin i Hongkong. Paraplyrevolutionen slogs ned brutalt, och de som stod upp för det fria ordet förföljdes allt mer. Den kinesiska regimen fick fatt i Gui Minhai genom att han i oktober 2015 kidnappades från sin semesterbostad i Thailand. Han fördes ut ur landet och flögs till Kina. Där har han åtalats i en skenrättegång och frisläppts för att sedan gripas, dömas och fängslas på nytt. Sveriges regering måste fortsätta kämpa för Gui Minhais frihet.
Fru talman! Även i Turkiet krymper demokratin, och människor som står upp för demokratin fängslas. Kobane-cases handlar om att åtala personer som uppmanade till fredliga protester mot IS. Det absurda, förutom anklagelserna i sig, är att hela partiledningen, 108 personer, för det oppositionella partiet HDP åtalas. Det var alltså ett sätt att attackera och förgöra oppositionen till den turkiska regimen.
Nyligen föll domen; 24 personer dömdes till långa fängelsestraff. Två av dem var Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag, partiledare för HDP, som dömdes till 42 respektive 30 års fängelse. Såväl 2020 som 2022 har Europarådet krävt deras omedelbara frisläppande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella relationer m.m.
Både Kobane-cases och den krympande demokratin i Turkiet i stort måste få konsekvenser. Turkiet måste suspenderas från Europarådet. Europarådet måste utöka sina granskningar av Turkiet, samtidigt som deras förmåner måste dras in. Dessutom måste EU agera. Turkiets EU-medlemskapsprocess måste helt avbrytas. Allt stöd och alla förmåner måste dras in, och sanktioner måste inrättas gällande demokrati.
Det här är den enda vägen framåt för att öka pressen på Erdogan. Vi har under alldeles för många år sett ett gullande med Erdogans Turkiet, särskilt under den svenska Natoprocessen, och det måste bli slut med det nu.
Fru talman! Sverige måste stå upp för dem som kämpar för mänskliga rättigheter, oavsett vilket medborgarskap de har och var i världen de är fängslade. Det är vårt ansvar som demokrati.
Med det vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 8.