Interpellationssvar - Uppföljningen av statliga bolags risktagande - 2024-05-17

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att kontrollera vilket risktagande som sker i statliga bolag. Han har vidare frågat om jag och regeringen avser att se över i vilken utsträckning de statliga bolagen säkerställer en sund konkurrens utan missbruk av de egna maktmedlen.

LKAB, Vattenfall AB och övriga bolag med statligt ägande lyder under samma lagar som privatägda bolag. Det är bolagets styrelse och ledning som ansvarar för den löpande förvaltningen av bolagets operativa verksamhet. I detta ingår att säkerställa en ändamålsenlig intern kontroll, riskhantering och regelefterlevnad för bolagets projekt. Jag förväntar mig att de aktuella bolagen lever upp till de krav som ställs på styrelserna och ledningarna.

Regeringen har högt ställda förväntningar på bolag med statligt ägande. Statens ägarpolicy anger att bolag med statligt ägande ska främja ett långsiktigt hållbart värdeskapande och agera på ett sådant sätt att de åtnjuter offentligt förtroende.

De statligt ägda bolagen ska säkerställa att missbruk inte sker av den särställning som det kan innebära att vara ett bolag med statligt ägande, och bolagen ska följa såväl konkurrenslagstiftningen som EU:s bestämmelser om statligt stöd.

I statens ägarpolicy framgår också bland annat det så kallade samordningsansvaret som innebär att styrelsen genom styrelseordföranden ska samordna sin syn med företrädare för ägaren när bolaget står inför särskilt viktiga avgöranden.

Som ägare har staten kontinuerligt uppföljningar med alla bolag med statligt ägande genom så kallade ägardialoger. Ägardialogen är ett viktigt verktyg för att följa upp att bolaget agerar på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt och att diskutera aktuella frågor av väsentlig karaktär för bolagets verksamhet. Som ägare har staten vid ägardialoger med LKAB och Vattenfall AB betonat vikten av att styrelserna för bolagen överväger lämpliga tidpunkter för ägarsamordningar inför framtida större investeringar.

Fru talman! Tack för svaret från ministern!

Några av de största och mest riskfyllda industriprojekten i svensk historia sker i dag i statlig regi. Det tydligaste exemplet är det gröna stålet som de helt eller delvis statliga bolagen LKAB, Vattenfall och SSAB ägnar sig åt. Det är med andra ord inte privata aktörer som väljer att ta denna risk.

Dessutom har högriskprojekten fått ytterligare statliga stöd genom omfattande bidrag. Utöver de tidiga stöden fick Hybritinitiativet nyligen stöd från Industriklivet genom Energimyndigheten om hela 3,1 miljarder kronor, vilket sannolikt är ett av de enskilt största industristöden som betalats ut i svensk historia.

När det krävs att offentliga aktörer kliver in drivna av ideologiska övertygelser och med bidrag eller krediter från det offentliga, som om det inte räckte med att bolagen redan var offentliga, bör man dra öronen åt sig enligt min mening.

Det vore inte första gången som så kallade gröna bubblor spricker med mångmiljarder i förlust som följd. I detta fall skulle det vara mångmiljardförluster för Sverige AB och för alla svenskar.

Att det nämnda projektet dessutom påbörjades utan formell ägarsamordning med regeringen, trots de stora samhällskonsekvenser som är förknippade med projektet, är ytterligare ett varningstecken.

Nu har vi som tur är en ny regering på plats som jag vet vågat föra frågor på tal med de berörda bolagen och som har en annan syn på ägarstyrningen av desamma. Men i den externa retoriken tycker jag mig fortfarande höra samma förtjusning över dessa riskprojekt som den förra regeringen led av.

Mot denna bakgrund valde jag att ställa först en skriftlig fråga till ministern i februari. Jag fick ett svar som belyser hennes förtroende för bolagens ledningar och styrelser samt att det sker kontinuerliga avstämningar och uppföljningar med dem.

Detta är naturligtvis bra. Men sedan dess har det publicerats flera rapporter och även lyfts fram kritik från andra håll. Så sent som denna vecka släpptes antologin De norrländska stålsatsningarna - frälsare eller gökunge? med Magnus Henrekson som redaktör. Där har man lyckats samla ett flertal uppsättningar med rapporter från meriterade forskare.

Fru talman! Givet denna utbredda kritik, inte minst rörande bristande genomlysningar av projekten från såväl medier som politik, lämnade jag även in denna interpellation i vilken jag frågade ministern ifall regeringen kommer att vidta några åtgärder kopplat till det risktagande som sker i statliga bolag samt om man anser att de statliga bolagen på ett rimligt sätt nyttjar de maktmedel de ändå sitter på.

Elisabeth Svantesson belyste i sitt svar att det sker återkommande ägardialoger och att bolagen följer den gängse lagstiftningen och att regeringen har höga krav och förväntningar på bolagen. Det tycker jag är positivt.

Det jag däremot kanske saknar något i ministerns svar är just resonemanget om de risker som är förknippade med projekten. I går kommunicerade Riksrevisionen att man kommer att granska LKAB:s omställning. I ljuset av det skulle jag vilja fråga ministern om hon är säker på att bolaget har agerat korrekt samt genomfört lämpliga avvägningar kopplat till den risk som det nu tar.

Fru talman! Tack, Tobias Andersson, för frågan!

Det är en fråga som väcker stor diskussion, precis som ledamoten är inne på. Det är bra att hela de väldigt stora investeringsplanerna som nu finns också ska granskas. Men det finns några saker som jag vill understryka och kanske addera för den som inte dagligdags håller på med de här frågorna.

Jag ska säga någonting kort om LKAB. LKAB är inte vilket bolag som helst. Det är ett bolag som är viktigt för Sverige och för svenskarna. Det är ett bolag som genererar väldigt stora värden. Bara förra året omsatte det 43 miljarder. Det delade ut drygt 7 miljarder till svenska folket, det vill säga staten.

Det är ett bolag som är stabilt och går bra och nu har gjort det under flera år. Det är också ett bolag som är viktigt för EU och för företag inom unionen. Av all malm som bryts är det 80 procent som bryts via LKAB.

Det är ett bolag som har lång och stor erfarenhet med goda resultat. Det är väldigt viktigt för industrin i Sverige och för många andra. Dessutom har man nu hittat fyndigheter. Det är också viktigt att påpeka.

Vad vi vet handlar det om Europas största kända fyndighet av sällsynta jordartsmetaller och till exempel fosfor, något som är väldigt viktigt för framtida omställning så att våra länder i EU blir mer självförsörjande.

Allt detta är ändå viktigt att ha sagt. I debatten låter det ibland som att det är bolag som leker på en marknad. Detta är som jag ser det ett bolag som är väldigt tydligt med en inriktning av omställning och som i detta tar steg för steg.

Det finns två frågor som Tobias Andersson har riktat till mig, och jag uppskattar dem. Det handlar om risktagande men också om ägarsamordning.

Alla bolag måste naturligtvis ta vissa risker. De riskerna är det i grund och botten upp till bolagens styrelser att bedöma och ta ansvar för. Självklart måste man ta risker. Sedan kan man alltid diskutera vilken typ av risk.

Det i sig är inte en fråga för mig som ägarminister. Men vad är då en fråga för mig? Låt mig säga det i det här första inlägget. Den nya regeringen och jag är ansvariga för bolagen. Vi är väldigt noga med tydlig styrning och täta dialoger för att följa varje steg i utvecklingen.

Vi har såklart också många opolitiska tjänstemän som hela tiden jobbar med bolagen för att följa just detta. Det är viktigt. Det är just svenskarna, skattebetalarna, vi tillsammans, som äger detta.

Detta är heller ingen kvartalsekonomi. Det är långsiktiga värden som ska fortsätta att generera både pengar och också andra värden för både Sverige och för andra länder i exempelvis den gröna omställningen.

Det svenska stålet är viktigt. Självklart ska man ta risker. Framtiden kommer att utvisa om man tar för stora risker. Frågan om ägarsamordning är också en del av frågan i interpellationen. Under den förra regeringen gjorde det inte en ägarsamordning. Jag kan tänka mig att det säkert hade behövts.

Nu följer vi detta steg för steg och har nära en väldig nära dialog med styrelsen om när den anser att det är lämpligt och läge att ha en ny ägarsamordning. Det ska initieras just från styrelsen.

Tobias Andersson kan känna sig lugn i att bolaget som vi ser är viktigt både för Sverige och också för andra länder på grund av det stål och den malm som finns i gruvan ska fortsätta att generera värden framöver.

Man har ett långsiktigt mål om just avkastning. Jag litar i grund och botten på att styrelserna, som också vi utser, lever upp till detta.

Fru talman! Tack på nytt för det svar som jag fick av ministern!

Jag ska försöka att bryta ned det något. Jag delar i grunden synen ministern har på vilket viktigt bolag LKAB är, har varit och kommer att förbli. Det är inte minst givet de utmaningar som ministern nämnde.

Vi behöver i allt större utsträckning bli självförsörjande av inte minst sällsynta jordartsmetaller men även andra typer av mineraler och metaller. Det är oerhört viktigt inte minst ur ett totalförsvarsperspektiv. Där är vi eniga.

Jag har däremot en något mer skeptisk ingång till de nya projekt som man ägnar sig åt och de 70 terawattimmar som LKAB självt avser att förbruka, alltså ungefär halva Sveriges elkonsumtion i nuläget, för ett enskilt projekt. Man avser att gå till el för att gå vidare i nästa steg i förädlingskedjan med den malm som man brutit, om man förenklar det något. Det är där jag har viss kritik.

Jag delar däremot de utmaningar man har med att bryta sällsynta jordartsmetaller och att inte minst få ut fosfor och malm. Men där är frågan hur det kommer att gå om man också investerar miljardbelopp i de betydligt mer riskfyllda projekten.

Risken finns att man lägger för stort fokus på sidoprojekt och att den ordinarie verksamheten, den ministern belyser som så viktig, därmed hamnar något på efterkälken. Det gäller inte minst om det skulle visa sig att vi inte får fram de 70 terawattimmarna, att infrastrukturen inte löser det, att kompetensförsörjningen inte löser sig eller att någonting annat fallerar.

Därmed står både bolaget och i förlängningen staten med enorma miljardförluster, vilket kraftigt skulle kunna påverka den ordinarie verksamhet som jag och ministern båda tycker är central för såväl bolaget som Sverige och Europa. Jag upplever att ministern och jag har samma ingång men kanske lite olika nyanser.

Rörande om det är en fråga för ministern vilka risker bolaget tar delar jag inte uppfattningen att det inte är en fråga för ministern och att detta bara skulle vara upp till styrelsen. I sitt första svar säger ministern att "i statens ägarpolicy framgår också bland annat det så kallade samordningsansvaret som innebär att styrelsen genom styrelseordföranden ska samordna sin syn med företrädare för ägaren när bolaget står inför särskilt viktiga avgöranden". Det skedde inte, vilket både jag och ministern har påtalat i detta fall. Det är också en av anledningarna till att Riksrevisionen nu ska granska detta. Det är en brist i gängse ägarstyrning att det måste komma från bolagets styrelse.

Fru talman! När det rör sig om sådana här enormt samhällsomvälvande omställningar och risktaganden från statliga bolag tycker jag att även staten, ministern själv, skulle kunna kalla till en ägarsamordning med det berörda bolaget. Det är märkligt att det endast kan ske från styrelsen, som av naturliga skäl kanske främst ser till bolagets intressen medan ministern och politiken behöver se till samhällets intressen.

Jag vill ställa en rak fråga. Är ministern öppen för att utvidga möjligheten även för staten, till exempel genom ansvarig minister, att kalla till ägarsamordning med de statliga bolagen när det är påkallat av samma skäl som styrelsen ska kalla till det men där det har brustit?

Man får vara ärlig, fru talman, och säga att det har varit en politiserad styrning av bolaget och riskerar att förbli så. Då kanske man inte bara har tittat på den ingenjörsmässiga delen, utan man har varit färgad av ideologiska övertygelser, vilket sannolikt har föranlett att man inte har kallat till ägarsamordning trots att det borde ha skett.

Är ministern öppen för att utvidga statens möjlighet att kalla till ägarsamordning med statliga bolag?

Fru talman! Tack återigen, Tobias Andersson, för en viktig fråga som berör väldigt många och som handlar om stora pengar!

Jag vill vara tydlig med några saker. Självklart bryr jag mig som minister för de statliga bolagen om huruvida bolag tar för stora risker eller inte. I grund och botten är vi tydliga med varje bolag som vi har möte med, vilket vi har regelbundet i och med våra ägardialoger, att de har avkastningskrav på sig och att det är detta de ska leva upp till.

I detta finns också i viss mån en risk. Varje bolag måste såklart i varje steg tänka långsiktigt. Vart leder detta bolaget långsiktigt? Skapar det långsiktigt hållbara värden? Det är det här jag menar med risk. I varje enskilt mindre beslut är det självklart styrelsen som fattar besluten.

Jag tycker att det är bra att påminna sig om några saker. Tobias Andersson är inte vem som helst; han är ordförande i näringsutskottet här i riksdagen. Det finns en ton i det han säger om att man inte just nu litar på de beslut som fattas. Det är inte jag som fattar dessa beslut. Bolaget tar ett steg i taget, och man testar varje steg. Finns det efterfrågan på det här, och så vidare? Det är inte så att bolagen kastar sig in i ett svart hål, utan de tar ett steg i taget för att se om det finns efterfrågan och om det finns pengar att tjäna. Om det gör det är det en enorm möjlighet, för här handlar det både om pengar och om att få ned utsläppen på ett dramatiskt sätt.

De bolag som nu nämns, men också många andra privata bolag i Sverige, går mer och mer hand i hand. Även om de är konkurrenter samarbetar de om att få ned utsläppen i Sverige men också om att hjälpa till i andra länder, vilket jag tycker är väldigt bra.

Med det sagt vill jag bara komma tillbaka till att vi självklart hela tiden för dialoger med bolagen, och även med detta stora bolag. Just ägarsamordning, som är något speciellt som man ska kalla till eller en fråga som ska väckas av styrelsen, sker när bolagen står inför särskilt viktiga avgöranden. Jag ser framför mig att styrelsen behöver kalla till en sådan samordning när man själv bestämmer sig för åt vilket håll man ska gå. För ännu är vi inte där, och bolagen är inte där. Det är viktigt att påpeka det.

Slutligen: Tobias Andersson talade i sitt första inlägg om Industriklivet och att dessa statliga bolag minsann har fått pengar. Men Tobias Andersson, som är ordförande i näringsutskottet, vet att vi har förhandlat fram Industriklivet, Klimatklivet och annat. Han vet att bolagen bara får ta del av dessa resurser och pengar om de lever upp till högt ställda krav. Det gäller privata eller statligt ägda bolag. Just i det här fallet har dessa bolag fått ta del av detta för att gynna den gröna omställningen. Man kan ha olika åsikter om detta, men det är det som är fallet. Det har vi dessutom förhandlat om.

I grund och botten följer vi det här väldigt noga. LKAB är, som jag sa, ett viktigt bolag för Sverige men också för betydligt fler länder och för fler industrier än de svenska. Dessutom har man nu en ambition att få ned utsläppen, och det är i grunden väldigt bra. Men det kommer man inte att kunna göra, och det ska man inte göra, genom att göra avkall på avkastningen. Det är den stora frågan: avkastning, lönsamhet och långsiktighet. Det här handlar om långsiktiga projekt - inte bara på ett eller två år, utan långt in i framtiden.

Jag skulle vilja höra från Tobias Andersson vad det är just nu i LKAB:s styrelse, där vi nu också har förstärkt till exempel gruvkompetensen, som gör att han känner sig tveksam. Jag tycker att man alltid ska vara tveksam, eller rättare sagt ställa kritiska frågor. Det är min grundpersonlighet i alla sådana här typer av satsningar.

Jag ser att man har påbörjat någonting som hittills har gått bra, och vi får se hur det kommer att fortsätta steg för steg. LKAB har fram till nu gjort enormt bra resultat och gett stora utdelningar till staten och till svenskarna. Vad är det som gör att Tobias Andersson är tveksam just i detta?

Fru talman! Det jag är tveksam till är att man ska göra någonting helt nytt. Man ska ta en helt obeprövad teknik på en industriell skala som inte har skett någonstans i världen. Man ska ta risker som aldrig tidigare har tagits i denna utsträckning. Man ska göra anspråk på halva Sveriges elproduktion till ett enskilt projekt som inte bär sig kommersiellt. Det bär sig bara tack vare ETS, utsläppshandelsystemet, plus en ambition att det ska komma koldioxidtullar in i Europa.

Jag vet att ministern är en vän av marknadsekonomi. Men det är först när man har satt hela marknaden ur spel som produkten kanske blir kommersiellt gångbar, såvida ingen gör den billigare och bättre någon annanstans med någon av de andra tekniker som utvecklas. Det är endast då produkten skulle fungera - på en marknad som inte längre finns.

Det är det här jag är tveksam till. Jag är tveksam till att bolaget kommer att kunna ha den typ av avkastning till staten som man har haft historiskt om man väljer att ägna sig åt det här.

Med det sagt tycker jag att det är positivt att ministern är tydlig med att det här behöver ske stegvis. Det är en något ny retorik, för man har ju i alla sammanhang pratat om 70 terawatt. Det är det som har lagt grunden för planeringsmålet. Nu har vi som tur är kontrollstationer, så det kan revideras om man inte lyckas. Men från bolaget och politiken har det varit 70 terawatt och fullständig omställning som har varit på tal.

Nu tycker jag mig höra att man från såväl ministern som statssekreteraren och till viss del även från bolaget självt är något mer försiktig i sin retorik och säger att man hela tiden behöver göra en genomlysning av om man kan sälja denna produkt givet de här förutsättningarna. Det är väldigt efterlängtat, fru talman, och jag vill tacka ministern för det.

Med det sagt: Det här är enorma risker som inte har tagits tidigare. Jag förstår att ministern inte vill uttala sig direkt om det, men jag återkommer till frågan: Tycker ministern att det är rimligt att det bara är bolaget som kan kalla till ägarsamordning?

Fru talman! Jag uppfattar att vi är överens om en hel del, nämligen att LKAB är ett viktigt bolag som genom åren har levererat starka resultat och skapat stora värden. Det vill bolaget fortsätta att göra, och det vill vi, riksdagen och regeringen, att bolaget ska fortsätta att göra.

När man ger sig ut på nya resor med innovation innebär det ibland risker. Det gör det i privata bolag, och det gör det i statliga bolag. I Norrland pratar man nu om nyindustrialisering, men självklart finns det också många andra risker totalt sett där. Det handlar om elförsörjning, om bostäder, om kompetensfrågor och om mycket annat som bolagen också har ett ansvar för. Det handlar inte bara om den här diskussionen utan gäller även i en bredare bemärkelse. Men också vi i det offentliga, både kommuner och regioner och stat, har ett ansvar.

I grunden är det bra att bolagen satsar på den gröna omställningen och att man nu har hittat dessa fantastiska fyndigheter som kan göra stor skillnad och förlänga LKAB:s verksamhet. Man förlänger hela gruvverksamheten för lång tid framåt.

Jag menar att det kommer att vara dags för en ägarsamordning framöver, när de stora besluten ska fattas. Jag uppfattar det inte som Tobias Andersson och en del andra bedömare, att man har fattat ett enda beslut som ligger där i framtiden. Det är ju en målbild, och så jobbar man sakta men säkert för att se om det finns efterfrågan, om tekniken finns på plats och om man kan gå vidare.

Jag kan lova Tobias Andersson och alla andra i den här kammaren att vi kommer att följa frågan oerhört noga. De statliga bolagen ska generera värden, men som jag brukar påminna om har de som sitter i en sådan styrelse verkligen svenska folket på axeln. Det är inte ingen ägare bara för att det är en statlig ägare, tvärtom. Det är väldigt många som äger dem tillsammans.

Detta är viktigt avkastningsmässigt, och det är viktigt för omställningen. Det här är också en viktig diskussion. Att ha en debatt om detta påverkar såklart beslut i olika faser. Det är också välkommet att Riksrevisionen granskar det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.