Interpellationssvar - Ansvar och åtgärder med anledning av byggkrisen - 2024-05-17

Fru talman! Jennie Nilsson har frågat mig vilket ansvar jag anser att jag och regeringen har för byggkrisen. Jennie Nilsson har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av den akuta byggkrisen.

Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge. Bostadsbyggandet har minskat till följd av den höga inflationen och de högre räntorna. Dessa har påverkat hushållens efterfrågan på bostäder samtidigt som de har bidragit till att produktions- och finansieringskostnader har ökat snabbt för byggföretagen. Vi ser nu att inflationen tydligt faller och att inflationsbekämpningen biter. Det är bra, men det är fortfarande viktigt att vara vaksam. Riksbanken sänkte i förra veckan styrräntan. På sikt väntas lägre räntor bidra till en återhämtning i byggbranschen.

Trots det tuffa ekonomiska läget skiljer sig situationen åt mellan olika aktörer i byggbranschen. Situationen och förväntningarna skiljer sig åt mellan husbyggare och anläggningsbyggare. Husbyggarna uppger i större utsträckning än anläggningsbyggarna att byggandet har minskat, och anläggningsbyggarna förväntar sig ett ökat byggande de kommande tre månaderna, till skillnad från husbyggarna. Husbyggarna är dock inte lika dystra som tidigare. När bostadsinvesteringarna minskade med 22 procent förra året steg investeringarna för övriga byggnader och anläggningar samtidigt med 9 procent.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att underlätta för byggbranschen. I början av maj beslutade jag att tillsätta Stefan Attefall som egnahemskommissionär för att öka småhusbyggandet. Syftet är att verka för en ny egnahemsrörelse och att långsiktigt öka småhusens andel av nyproduktionen av bostäder.

Regeringen har vidare föreslagit att taket för rotavdraget tillfälligt höjs under 2024. Det är en åtgärd som kan göra skillnad när efterfrågan viker.

Jag kan också nämna att Boverket på uppdrag av regeringen nyligen har lämnat förslag på lättnader i byggkraven för studentlägenheter. Rapporten bereds nu inom Regeringskansliet.

Därtill har regeringen infört två stimulanser till kommuner som antar detaljplaner, vilket möjliggör småhusbebyggelse respektive omvandlingar från lokaler till bostäder.

Boverket har också på regeringens uppdrag tagit fram underlag för ökat småhusbyggande. I detta ingår en redovisning av var det finns byggbar mark för småhus och en bedömning av hur lönsamt småhusbyggandet är. Vidare har en samordnare utsetts med uppdraget att verka för att genom avyttring av statlig mark få till stånd bostadsbyggande på statens fastigheter.

Regeringen följer noga utvecklingen inom bygg- och bostadsområdet och utesluter inte att ytterligare åtgärder kan behövas.

Fru talman! Jag börjar med att tacka för svaret. Jag måste dock säga att det gör mig bekymrad.

Mina frågor till bostadsministern var vilket ansvar han och regeringen har för byggkrisen och vilka åtgärder han avser att vidta med anledning av den akuta byggkrisen. Den första frågan besvaras inte alls. I stället nöjer sig bostadsministern med att konstatera sakers tillstånd och redovisa ett antal faktorer som har bidragit till byggkrisen: hög inflation, höga räntor och ökade produktions- och finansieringskostnader.

Att dessa faktorer har gjort det svårt och i många fall omöjligt att få ihop en kalkyl är vi överens om.

Frågan är vilket ansvar regeringen och bostadsministern har tagit för att mildra effekterna av dessa faktorer och om det har fått önskad effekt. Svaret får väl tolkas som att man har valt att inte ta något ansvar.

Frågan om åtgärder för att möta den akuta byggkrisen besvarar bostadsministern genom att lista ett antal insatser och åtgärder som man har vidtagit. Man har tillsatt en egnahemskommissionär, man har höjt taket för rotavdraget, man har beställt en utredning om lättnader i byggkraven för studentlägenheter och man ger Sveriges 290 kommuner totalt 80 miljoner kronor att dela på för att ta fram detaljplaner och omvandla kontorslokaler.

Ingen av dessa åtgärder möter den akuta byggkrisen här och nu. Möjligen kan det bidra på marginalen i ett läge då konjunkturen ändå har vänt.

Bostadsministern väljer också att inte nämna att man inledde mandatperioden, i en begynnande lågkonjunktur, med att bryta ingångna avtal och avveckla Sverigeförhandlingarna och investeringsstödet utan att ersätta dem med något annat. Det har sannolikt bidragit starkt till den byggkris som nu är ett faktum.

Sammantaget ger det en bild av en regering som inte vill och inte förmår agera för att rädda jobb och företag i en byggsektor som nu är i fritt fall. Det är allvarligt.

År 2023 var ett nattsvart år. Trähusindustrin såg under hösten fler konkurser än under pandemin. Sista kvartalet var antalet konkurser och varsel i byggsektorn på en nivå som vi inte sett sedan 90-talskrisen. Och det fortsätter under 2024. Första kvartalet i år ökade konkurserna i byggsektorn med 56 procent. Det är i snitt sju byggföretag om dagen som går omkull.

Och med byggkris och konkurser kommer varsel. Totalt ökade antalet varslade byggnadsarbetare med 154 procent under 2023. Och siffran för i år lär bli högre. För trähusindustrin ser det ännu mörkare ut. GS-facket rapporterade att antalet varslade inom trähusindustrin ökade med hela 270 procent förra året jämfört med året innan.

Vi har nu den värsta byggkrisen sedan 90-talskrisen. Den kommer, om ingenting görs, att permanenta bostadsbristen på en hög nivå för lång tid framöver. Konsekvenserna blir stora. Färre unga kan flytta hemifrån. Färre kan bilda familj. Färre kan skilja sig. Och våldsutsatta kvinnor kan tvingas stanna kvar i våldsamma relationer.

Färre kommer också att kunna flytta för att ta ett jobb eller utbilda sig, vilket påverkar kompetensförsörjning, jobb och tillväxt. Och med det blir Sverige fattigare. Konjunkturinstitutet bedömer att det låga byggandet sänker Sveriges bnp med 1 procentenhet. Det motsvarar ungefär 60 miljarder kronor. Det är 60 miljarder som hade kunnat läggas på skola, sjukvård, polis, pensioner - listan på behov är lång.

Med den verkligheten som bakgrund sätter jag mitt hopp till att bostadsministern ändå avslutar sitt svar med att säga att han noga följer utvecklingen och att han inte utesluter ytterligare åtgärder. Frågan blir då: Vad är det? Och när kommer det?

Fru talman! Tack för frågorna, ledamoten!

Den första frågan rör ansvar. En absolut avgörande anledning till den situation vi är i har att göra med ökade produktions- och finansieringskostnader till följd av högre räntor på grund av den höga inflationen. Därför är inflationsbekämpning mycket viktig i arbetet med att ta ansvar för att få en bättre fungerande bostadsbyggarmarknad i Sverige. Det är grundorsaken till stora delar av de problem som nu slår mycket hårt mot framför allt den del av byggbranschen som bygger hus och bostäder.

Därför är regeringens mycket ansvarstagande politik på det ekonomiska området viktig. Den får nu också fäste. Jag sa i mitt svar att vi nu ser att inflationen tydligt faller och att inflationsbekämpningen biter. Det är bra. Men det är viktigt att inte ropa faran över utan fortsätta ta ansvar för att hålla nere inflationen, eftersom det är en stor och bärande anledning till att vi står där vi står.

Även med hög inflation hade det självklart varit bättre, och vi hade varit bättre rustade när vi går in i en lågkonjunktur, om fler av de strukturreformer som behöver komma på plats hade varit det redan tidigare. Det handlar om att korta ledtider för byggande, att förbättra och förenkla regelverk och att tillgängliggöra byggbar mark, inte minst för småhus, eftersom vi vet att sju av tio vill bo i villa eller radhus.

De åtgärderna arbetar vi också med. Steg för steg tar vi tag i de strukturproblem som har byggts upp under mycket lång tid. Jag tror att det råder hyfsat stor samsyn där, men tyvärr såg vi inte det reformtempo som hade behövts under de goda åren under den förra regeringens tid vid makten. Det handlar om att se till att vi har en bättre fungerande bostadsmarknad och bostadsbyggarmarknad.

Ledamoten tar upp investeringsstödet. Inte ens i brinnande högkonjunktur med den inflation som rådde och en lågräntemiljö - det var till och med minusränta under delar av S-åren - svarade antalet färdigställda bostäder upp mot Boverkets fastställda behov. Inte under något av åren som ledamotens parti styrde Sverige svarade antalet färdigställda bostäder upp mot Boverkets fastställda behov.

Nu befinner vi oss i ett tufft ekonomiskt läge med hög inflation, kraftigt höjda byggpriser och höjda räntor som har pressat både hushållen och byggföretagen. Regeringen och jag tar alltså ansvar genom den mycket ansvarstagande politiken. Det handlar om inflationsbekämpningen men också om att ta tag i de strukturproblem som finns.

Fru talman! När det gäller åtgärder har jag beskrivit några av dem i mitt svar. Vi tittar också på och bereder de förslag om bostadsbyggande i norr som regeringens samordnare har tagit fram på uppdrag av regeringen. Men de förslag som Peter Larsson har presenterat kan träffa hela landet. Det handlar om kreditgarantier och hyresförlustgarantier. Det är förslag på åtgärder som nu bereds i Regeringskansliet.

Det gäller framför allt att hålla i, så att vi håller nere inflationen på mer normala nivåer. Det är inflationen som är orsaken. När vi nu ser att bostadsbyggandet kan ta fart och börja öka igen kommer det också att vara den viktigaste delen.

I det gap som uppstår är det dock viktigt att se vad vi kan göra för att byggföretag ska kunna behålla kompetent personal och inte tappa dem till andra sektorer varifrån de kanske inte kommer tillbaka till bostadsbyggandet. Vi ser nämligen ett stort behov av att bygga bostäder under lång tid framöver. Det är också ett viktigt område.

Fru talman! Det som gör mig mest bekymrad när jag lyssnar på bostadsministern är att han tycks utgå från att det räcker att komma med förslag på åtgärder som ska finnas på plats när konjunkturen ändå vänder. När konjunkturen ändå vänder är det för sent.

I det sammanhanget ska man komma ihåg att byggsektorn är en tillväxtmotor. Just nu driver den lågkonjunkturen. Det får konsekvenser inte bara för byggsektorn, utan det leder till effekter i även andra sektorer. Vi vet av erfarenhet, inte minst från 90-talskrisen, att om den slås ut och personalen försvinner till andra sektorer och så vidare kommer de inte tillbaka. Då fördjupar och förlänger man en lågkonjunktur, och uppgången går saktare.

Trots det finns det, när vi är på väg rakt ned i den, inga som helst förslag från regeringen och ministern som möter den situationen här och nu. Man talar om att det kommer någonting senare, företrädesvis regelförenklingar eller åtgärder som är ensidigt inriktade på att bygga småhus.

Förstå mig rätt. Jag har inget som helst emot att vi bygger småhus. Men vi behöver en bostadspolitik som träffar alla upplåtelseformer, som gör att vi bygger hyresrätter, BRF:er och småhus utifrån människors behov, näringslivets behov och så vidare. Här haltar hela politiken, i den mån den över huvud taget går.

Ministern hänvisar i sitt svar till att man har tagit ansvar genom att bekämpa inflation. Jag kan bara konstatera att bekämpa inflation inte är samma sak som att göra ingenting. När det är hög inflation och ett svårt ekonomiskt läge är det svårare att vara politiker. Man behöver ha mer avvägda förslag, som träffar rätt och som inte får oönskade effekter. Men att göra ingenting träffar inte heller rätt, och det får också oönskade effekter. Just nu blir effekten av att man bekämpar inflationen att man fördjupar lågkonjunkturen. Det är inte ett rimligt sätt att ta ansvar.

Jag tänker att bostadsministern inte har några problem att ta den kritiken från mig eller från oppositionen. Men den kritiken delas av i princip alla andra externa bedömare. Det är samma kritik som kommer från sektorn oavsett om du pratar med byggföretagen, trähusindustrin, fackföreningen, Konjunkturinstitutet eller banksidan. Alla säger samma sak. Ministerns svar blir att det kommer något senare när det har vänt. Det duger inte.

Ministern hänvisar till det mest ingripande man har gjort, nämligen att ta bort investeringsstödet. Det gjorde man för att det var ineffektivt; det byggdes inte tillräckligt mycket trots att det var goda tider.

Jag kan bara konstatera att under de år som investeringsstödet var på plats byggdes i snitt 60 000 bostäder. Man byggde nära nog på den nivå som man behöver till en kostnad där hyran blev lägre. Ett snitt på 60 000 ska jämföras med snittet senast Ulf Kristersson satt i regering. Då låg snittsiffran på 22 000 bostäder. Den här gången Ulf Kristersson sitter i regering kommer den snittsiffran sannolikt att bli lägre. Det om något visar att politik gör skillnad.

När kommer åtgärderna som påverkar situationen här och nu?

Fru talman! Ledamoten lyssnade uppenbarligen inte på det jag sa, nämligen att det är viktigt att se vad som kan göras i gapet för att behålla kompetens i sektorn. Här arbetar förstås regeringen med olika åtgärder. En av dem är höjningen av rotavdragstaket. I Hantverkarbarometern från Beijer Byggmaterial svarar 80 procent av deltagarna att rotavdraget har stor eller mycket stor betydelse för hantverkarbranschen. På frågan vad som är det viktigaste beslutsfattare bör göra för byggbranschen svarar 65 procent av deltagarna att rotavdraget ska höjas. Jag sa i mitt svar att regeringen redan har vidtagit den åtgärden.

Vi kommer inte ifrån frågan om inflation. Det är möjligtvis så att ledamoten har rätt när hon säger att det är svårare att vara politiker, men under den tid vi hade högkonjunktur, lågräntemiljö och dessutom byggsubventioner i mångmiljardklassen byggdes det ändå inte lika mycket som Boverkets fastställda behov hade slagit fast. Det pekar på att det finns strukturproblem som det behöver tas tag i, och de är också viktiga. Det är klart att det kan ta lite tid att få dem på plats eftersom vi i flera avseenden har åtta förlorade år när det gäller de åtgärder mot strukturproblem som många vet hade gjort att vi hade haft en bättre fungerande bostadsmarknad. Likväl är det viktigt att få åtgärderna på plats tillsammans med en politik som leder till inflationsbekämpning.

Vi får nu ett kvitto på regeringens politik genom att inflationsbekämpningen biter, vilket är en avgörande faktor för att få en bättre fungerande marknad.

Det ledamoten tar upp om småhus är positivt. Jag bedömer det som att ledamoten välkomnar det uppdrag vi har gett Stefan Attefall som egnahemskommissionär. Men det är inte så att regeringen bara fokuserar på småhus, som ledamoten gör gällande. Tvärtom ser vi att graden av nyproducerade bostäder som är småhus är låg, ungefär 25 procent. Men vi vet att ungefär 70 procent vill bo i småhus. Åtgärdar vi inte de problemen och får fler småhus byggda kommer allt färre att kunna förverkliga sin dröm att bo i villa eller i radhus.

Regeringen vidtar åtgärder även för andra upplåtelseformer. Det behövs en mix av olika upplåtelseformer som passar i olika delar av livet och möter olika människors behov. För att skapa goda förutsättningar för att bygga nya hyresbostäder är det viktigt att det finns ett väl fungerande system för hyressättning. Och för att få igång byggandet av hyresrätter måste det finnas rimliga möjligheter att höja hyran för att till exempel täcka kostnadsökningar. I dag är de begränsade, och vi har därför tillsatt en utredning som ska ta ställning till hur hyror för nyproducerade lägenheter ska kunna ändras. Det handlar alltså om de så kallade presumtionshyrorna, som också är efterfrågade brett av dem som bygger hyresbostäder. Här har regeringen tillsatt en utredning som arbetar med frågorna i högt tempo.

Jag noterar också att ledamoten vill jämföra olika årtal mot varandra. Då jämför man årtal som den förra regeringen tog fram i högkonjunktur med lågräntemiljö med siffror i spåren av finanskrisen. Nu är vi i en ny tuff ekonomisk situation. Siffror måste jämföras på rätt sätt, och de måste ställas mot Boverkets fastställda behov. Vi kan återigen konstatera, fru talman, att inte under ett enda av de åtta år som den förra regeringen styrde landet i högkonjunktur, i lågräntemiljö, med byggsubventioner nådde antalet färdigställda bostäder upp till Boverkets fastställda behov.

Finns det någon typ av självrannsakan i Socialdemokraternas politik när ni nu är i opposition?

Fru talman! Jag börjar i slutet.

När det gäller förslag på aktiva åtgärder har Socialdemokraterna i brist på att det kommer något från regeringspartierna tagit fram en offensiv reformagenda. Den innehåller en byggstimulans i form av produktionsstöd, alltså en variant på investeringsstödet. Vi har tagit i beaktande svårigheterna med det gamla stödet och anpassat utifrån situationen som råder här och nu. Åtgärderna är riktade till exempelvis de orter som nu står med stora företagsetableringar och inte kan få fram bostäder till dem - och till studentbostäder.

Vi har också redan föreslagit det som Peter Larsson har föreslagit för ministern och som ministern bereder, nämligen att det ska finnas byggkrediter på plats så att kalkylen går ihop och någonting faktiskt byggs.

Det finns en hel rad förslag, och jag är övertygad om att ministern väl känner till de socialdemokratiska förslagen - givet att hans partikamrater har röstat ned samtliga i denna kammare.

Det som fortfarande gör mig bekymrad i debatten är att ministern gömmer sig bakom inflationen och hävdar att strukturåtgärder ska lösa alla problem. Jag har inga problem med att diskutera strukturåtgärder med regeringen, men de behöver vidtas på ett betydligt djupare plan om vi på riktigt vill komma åt de problem som ministern säger finns i sektorn. Det skulle kräva blocköverskridande samtal, som innebär att vi kan sjösätta spelregler som håller över lång tid. Också det är något som man tidigare har sagt nej till.

Jag har därför en avslutande fråga till bostadsministern: Kommer man åtminstone att tillsätta en bostadskommission för att titta på såväl akuta åtgärder här och nu som långsiktiga spelregler?

Fru talman! Jag har redogjort för vårt mycket ansvarstagande arbete med att hålla nere inflationen. Nu ser vi att arbetet biter, och vi ser positiva ljuspunkter. Jag har också i debatten pekat på åtgärder som regeringen vidtar och är beredd att vidta. Vi bereder åtgärder för att kunna hålla kvar kompetent personal i sektorn under perioden innan vi går in i en ny högkonjunktur. Vi är ju i ett bekymmersamt ekonomiskt läge.

Vi kan inte komma ifrån att vi hade varit bättre rustade för nedgången om strukturåtgärder redan hade varit på plats. Det är positivt, fru talman, att ledamoten här i kammaren säger att hon inte har något problem att diskutera strukturåtgärder. Det hade varit ännu mer välkommet om man också hade genomfört dem under de åtta år man hade på sig. Mycket av det vi ser i dag är konsekvensen av frånvaron av träffsäkra åtgärder som hade gjort att vi hade haft kortare ledtider, bättre regelverk och mer tillgängliggjord byggbar mark. Det tillsammans med andra åtgärder som regeringen har vidtagit i översynen av makrobaserade tillsynsåtgärder kring amorteringskravet och bolånetaket är andra viktiga delar som vi också arbetar med.

Det viktiga nu, fru talman, är att genomföra åtgärder, som jag uppfattar att det finns hyfsat stor samsyn om, snarare än att fastna i politiska diskussioner. Jag för gärna en god dialog med riksdagens ledamöter, men nu bör vårt fokus vara på att steg för steg ta oss an de problem som det förstås hade varit bättre om vi redan haft åtgärder för genom beslut i riksdagens kammare.

Jag välkomnar också tonen av rannsakan, fru talman, och upplever att man har utvärderat det tidigare investeringsstödet och ändrat det.

Vi kommer förstås att bereda och ta vidare förslagen från samordnaren Peter Larsson om kreditgarantier och hyresförlustgarantier. De bereds som sagt i Regeringskansliet, och vi utesluter inte att ytterligare åtgärder kan komma att behövas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.