Arbetsplenum - Minoritetsfrågor - 2024-05-08

Herr talman! I dag ska vi diskutera betänkande KU18 som innehåller alla de motioner om minoritetsfrågor som har kommit in under allmänna motionstiden. Motionerna handlar om judiskt liv i Sverige, urfolksstatus för tornedalingar, nytt valsystem för val till Sametinget och mycket mer. De skiljer sig avsevärt åt från varandra, men jag tror att det beror på de olika nationella minoriteternas olikheter och att problembeskrivningen också är en annan. Nationella minoriteter är verkligen inte en homogen grupp.

Den sverigefinska gruppen håller sig till språket, och problemet handlar om att kommunerna ska kunna erbjuda både förskola och äldreomsorg på finska.

Samerna har däremot problem med näringslivets intrång i det de betraktar som sitt eget, det vill säga mark för renskötsel och jakt- och fiskerättigheter.

Den judiska gruppen får leva med antisemitism, en företeelse som har pågått i århundraden och som vi ständigt behöver arbeta mot. Arbetet mot antisemitism blir aldrig färdigt. Diskussionen måste vara levande hela tiden.

Romsk inkludering handlar väldigt ofta om problem på arbetsmarknaden. Det är helt enkelt svårare för dem att få jobb.

Tornedalingar har också upplevt svåra tider. De har upplevt hur makten har velat ta både deras språk och deras kultur från dem. Tornedalingar utsattes för hård assimileringspolitik under en tid, vilket gjorde att språket höll på att försvinna.

Nu är sanningskommissionen klar med sitt arbete för tornedalingar och med sin rapport Som om vi aldrig funnits - på meänkieli heter den Aivan ko meitä ei olis ollukhaan - som har lämnats till regeringen. Där finns förslag på fortsatt försoningsprocess, synliggörande och egenmakt och hur man kan förverkliga och utöka rättigheterna. Där finns även mål om språkrevitalisering och kulturfrämjande.

Kommissionen lämnar också förslag på vidare utredningar, bland annat om minoritetens status som urfolk. Därför anser vi socialdemokrater att det är bättre att invänta ett förslag från regeringen om en helhet än att yrka bifall till enstaka motioner nu.

Nu återstår givetvis att se hur regeringen kommer att hantera frågorna i rapporten och vilka av förslagen som så småningom hamnar på riksdagens bord.

För minoritetsspråken finns nu fyra språkcentrum på plats: för finska, meänkieli, jiddisch och romani chib. Institutet för språk och fornminnen, Isof, är en viktig aktör även om språkcentrumen är nya. Isof har fått i uppdrag att inrätta språkcentrum för de nationella minoritetsspråken. Sedan tidigare ansvarar Sametinget för flera samiska språkcentrum.

Nationella språkcentrum ska ge stöd och kunskap som underlättar för språkbärare i hela landet att behålla, ta tillbaka och utveckla sitt språk så att de nationella minoritetsspråken kan leva vidare i Sverige. Språkcentrum har inrättats för finska i Uppsala, för jiddisch i Stockholm, för meänkieli i Kiruna och Övertorneå samt för romska i Stockholm. Språkcentrumen har påbörjat sin verksamhet och tog fram de första verksamhetsplanerna under 2023.

Herr talman! Att revitalisera och behålla språk handlar om ett långsiktigt arbete. Det är inte ett projekt under bara några år. Om jag får lämna ett önskemål är det givetvis att stödet både till språkcentrumen och till de resursbibliotek som finns för de nationella minoritetsspråken permanentas. Konsekvensen är nämligen just nu att samtliga språkcentrum i juni måste varsla sina anställda om uppsägning på grund av arbetsbrist då de inte vet om verksamheten kommer att få fortsätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! Målet för minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.

Minoritetspolitik är viktigt men likväl anser vi socialdemokrater att motionerna i betänkandet kan avslås. Det finns givetvis en anledning till det. Den förra regeringen gjorde en del förstärkningar som behöver utvärderas. Det finns också utredningar som påbörjades av den förra regeringen men som riksdagen ännu inte har fattat beslut om. Av denna anledning behöver vi vänta på vilka resultat som kommer fram.

Regeringen fattade i juni 2022 beslut om ett särskilt åtgärdsprogram för arbetet mot antisemitism. Programmet syftar till att komplettera den nationella planen mot rasism och alla former av fientlighet och hatbrott. Programmet innehåller åtgärder för perioden 2022-2024 och ligger i linje med EU:s handlingsplan mot rasism.

I juni 2022 gav regeringen dessutom en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag om en nationell strategi för stärkande av judiskt liv i Sverige med fokus på överföringen av judisk kultur och jiddisch till yngre och framtida generationer.

I november 2021 beslutade regeringen att inrätta en kommitté i form av en sanningskommission för det samiska folket, vilken ska kartlägga och granska den politik som förts gentemot samerna i ett historiskt perspektiv. Kommissionen ska synliggöra och sprida kunskap om samernas erfarenheter samt lämna förslag på åtgärder. Uppdraget ska slutredovisas i december 2025.

Samtidigt pågår Renmarkskommitténs arbete där en delrapport förväntas i augusti. Kommittén har i uppdrag att analysera det samiska folkets rätt till jakt och fiske.

Statskontoret har även utfört en genomlysning av Sametinget på uppdrag av regeringen och utifrån de analyserna också föreslagit åtgärder.

Allt detta är givetvis sådant som riksdagen senare får hantera.

Herr talman! När vi debatterade minoritetsfrågor förra året sa jag följande: "När man läser betänkandet om minoritetsfrågor inser man att riksdagen kommer att få flera ärenden om dessa frågor på sitt bord de närmaste åren. Förhoppningsvis är det förslag som stärker nationella minoriteter. - - - Behovet att få kombinera sitt eget språk och sin egen kultur . är viktigt för oss. Det är inte enbart viktigt för oss som lever här och nu; det är nog än viktigare för kommande generationer att språket och kulturen får leva vidare."

Det man nu behöver göra är att ta ett helhetsgrepp om minoritetspolitiken framöver. Jag ser fram emot att kunna göra det när väl alla utredningar lagts på riksdagens bord.

Jag yrkar bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande 18.

Herr talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande 18 Minoritetsfrågor, och jag yrkar bifall till reservation 1 om judiskt liv i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Gå inte ut med din kippa och dölj din davidsstjärna - sådan är verkligheten för många judar i Sverige och särskilt i Malmö. I samband med förföljandet av judar under andra världskriget fick många judar en fristad i Sverige. Här kunde de leva fritt och utan risk att bli förföljda. I dag, nästan 70 år efter andra världskrigets slut, är situationen för judar i Sverige en helt annan.

Under senare år har antisemitismen i Sverige tagit olika former, inklusive hatbrott, hot och trakasserier, både online och offline. En del av detta kan kopplas till den ökade spänningen i Mellanösternkonflikten och den palestinska frågan, som har lett till polarisering och ökade spänningar mellan olika grupper i Sverige.

Vi sverigedemokrater ser allvarligt på den ökande antisemitismen i Sverige. I Malmö har ett flertal judar flyttat på grund av det hat och de hot de möts av när de är öppna med sin judiska tro och kultur. För att underlätta och stärka judiskt liv i Sverige bör det genomföras åtgärder för att stärka den judiska gruppens rättigheter i hela landet. Eftersom delar av den judiska gruppen fortfarande förföljs och faller offer för brott med hatiska motiv bör ytterligare åtgärder genomföras för att stärka judars rättigheter i Sverige. För att åstadkomma detta bör regeringen se över vilka möjligheter som finns att underlätta judiskt liv i Sverige.

Just nu pågår Eurovision i Malmö. Inför detta höjde det israeliska säkerhetsrådet resevarningen gällande Malmö från två till tre på skalan - från motsvarande potentiellt hot till måttligt hot mot israeler. Säkerhetsrådet säger även i ett uttalande att staden är ett känt centrum för antiisraeliska demonstrationer och informerar om att det finns en oro för att israeler kan utsättas för olika typer av våld i Malmö under evenemanget, herr talman. Israeliska medborgare uppmanas att i Malmö inte bära israeliska flaggor eller skylta med sin identitet.

Detta händer i Sverige år 2024 - medborgare från ett annat land ska överväga om de verkligen ska resa till Malmö. Och det är ju förståeligt. Om vi inte lyckas skapa ett tryggt liv för de judar som lever i Sverige är det än mindre chans att vi ska kunna garantera tryggheten för de judar som kommer hit. Det behövs åtgärder för att stärka judars rättigheter i Sverige, och de behövs nu - eller snarare: De hade behövts redan i går.

Herr talman! Sverige är ett land med flera nationella minoriteter. Vi är ett land där man ska kunna leva sitt liv i fred, frihet och demokrati oavsett vem man är och varifrån man kommer. Man ska kunna känna sig trygg på svenska gator. Man ska inte behöva bli utsatt för brott, hot eller hat på grund av en etnicitet eller en religiös övertygelse eller för den delen av någon annan anledning.

Därför är den situation som vi ser växa fram extra upprörande. Den innebär ett hot mot judar och judiskt liv. Det är en situation som inte på något sätt är unik för Sverige. Som tidigare talare varit inne på blir polariseringen starkare över hela världen. Det är en tendens som känns igen för den som kan sin historia.

Moderaterna och den här regeringen bedriver ett målmedvetet arbete för att komma till rätta med de problem som finns. Men det finns bara ett enda sätt att säkerställa att detta får ett slut. Det handlar om försoning, minskad polarisering och respekt för varandra, herr talman - den grundläggande respekten för en vanlig människa oavsett vem den är, vad den tycker, vem den tror på, vad den tror på och vad den råkar ha för etnicitet. Utan den grundläggande respekten för varandra kommer vi aldrig att få ordning på den problematik som finns, vare sig det rör judar och judiskt liv eller någon annan grupp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Den säkerhetssituation som råder för svenska judar i dag är under all kritik, och åtgärder vidtas för att komma till rätta med den. Men den kommer aldrig att upphöra med mindre än att den mellanmänskliga respekten stärks och polariseringen minskar.

Alla de som bidrar till någon form av affektiv polarisering i den svenska debatten behöver se sig själva i spegeln och fundera över vad detta innebär. Man behöver se detta i en bredare kontext än att man själv står på en viss sida och att det gör en god. Man behöver förstå att all form av affektiv polarisering inte bara spär på den egna uppfattningen hos dem man lyckas övertyga - den skjuter också ifrån dem som man inte lyckas övertyga och stärker dem i deras uppfattning. Det är därför en affektiv polarisering är så skadlig för den svenska politiska debatten och för respekten mellan olika människor i Sverige.

Vart vill jag då komma med detta? Jo, respekten och skyddet för våra nationella minoriteter, vare sig det är judar, samer, sverigefinnar, romer, tornedalingar eller vem det nu vara månde, bygger på just detta: acceptans och minskad affektiv polarisering. Vi kan sätta rättigheter på papperet, men om rättigheterna inte upprätthålls i det vardagliga livet och respekten lyser med sin frånvaro blir de inte mycket värda.

Det är därför detta är så fruktansvärt viktigt, herr talman. Det är en uppgift som är större än politiken i den här kammaren. Det handlar om hur vi beter oss i våra mellanmänskliga relationer och vilken kultur vi tillåter oss att ha mellan varandra i Konungariket Sverige. Detta är någonting som vi alla, inte bara folkvalda, bär ett stort och viktigt ansvar för. Såväl medlemmar av den så kallade majoritetsbefolkningen som medlemmar av minoriteter bär ett ansvar för att minska den affektiva polariseringen.

Herr talman! Låt mig även säga några ord om det svenska urfolket samer. Flera situationer som uppstått de senaste åren ställer saker och ting på sin spets vad gäller urfolket samer. Den senaste i raden utgörs av en rad problem och oegentligheter inom ramen för Sametingets verksamhet som framkommer i en rapport från Statskontoret. Dessa problem och oegentligheter måste få sitt slut. Vi måste få ordning på detta. Regeringen bedriver ett målmedvetet arbete för att så också ska bli fallet. Men även här krävs en ömsesidig respekt och ett gemensamt arbete för att få ordning på problematiken.

Till de saker som framkommit i granskningen hör bland annat synen att vissa delar av grundläggande svenska förvaltningsprinciper inte går att gifta samman med samisk kultur. Jag delar inte den uppfattningen. Jag är helt övertygad om att samisk kultur, precis som all annan kultur, mår bra av rättssäkerhet och tydliga regler och av att alla vet hur dessa regler fungerar och hur de ska följas.

Samers rättigheter är viktiga, och det gäller inte bara olika samebyar och deras rättigheter utan hela den samiska gruppen. Därför är den tilltagande juridifieringen av minoriteters, framför allt urfolkets, rättigheter i Sverige ett politiskt problem som man måste ta hand om. Juridifieringen bygger inte på kloka politiska överväganden som syftar till att skapa ömsesidig respekt och en fredlig samexistens utan snarare på att juridiken måste hantera de problem som politiken inte har klarat av att ta itu med och på att den enda bärare som juridiken kan identifiera för den här formen av rättigheter är samebyarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Detta har genom den dom Högsta domstolen avkunnat gällande rätten för jakt och fiske inom Girjas sameby fått som sin konsekvens att samebyn fått rätten att upplåta jakten på statens mark ovan odlingsgränsen. Det innebär i praktiken, om man drar det till sin spets, att 90 procent av alla samer över en natt förlorade sin möjlighet att anse sig som jakträttsinnehavare på den marken, eftersom de 90 procent som inte är med i samebyn endast har sin rätt som svenska medborgare att söka möjlighet att jaga och fiska i de här markerna.

Det här är såklart en snedvridning även inom den samiska gruppen som man behöver beakta och någonting som inte på något sätt är enkelt att över huvud taget hantera. Det är ingenting som föder ömsesidig respekt och en långsiktig klok balans mellan olika intressen i dessa områden av vårt land.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis trots att jag dragit över min talartid, jag ber om ursäkt för det, nämna någonting om älvdalskan.

Älvdalskan är ett språk som talas i en mycket liten del av Sverige. Den talas inte av någon nationell minoritet, och ej heller av en grupp som anser sig vara en nationell minoritet. Den är dock ändå ett språk och inte en dialekt. Det är min uppfattning.

Vi ska försöka att arbeta för att älvdalskan successivt ska få de möjligheter att få finnas kvar, utvecklas och frodas som behövs för att den delen av svenskt kulturarv ska kunna bevaras.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i konstitutionsutskottets betänkande.

Herr talman! I detta motionsbetänkande inryms frågor om judiskt liv i Sverige, sanningskommissionen om romer, stärkta rättigheter för tornedalingar, kväner och lantalaiset, FN:s urfolksdeklaration, samisk rätt, språk och kultur och en hel del annat.

Målet för politiken för de nationella minoriteterna är att ge skydd för dem och stärka deras möjligheter till inflytande samt att stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.

Jag vill börja med att lyfta fram den del som handlar om judiskt liv i Sverige, ett ämne som är fasansfullt aktuellt just nu med tanke på den öppna antisemitism som har blossat upp på senaste tiden.

När judar i Sverige hotas och trakasseras bara för det faktum att de är judar, då är det uttryck för antisemitism. När man tillskriver judar vissa egenskaper och karaktäristika, då är det prov på antisemitism. När svenska judar kollektivt får bära skulden för Israels krigföring i Gaza, då är det på grund av antisemitism.

När judar uppmanas att inte bära judiska attribut, som Davidsstjärna eller kippa, för att inte dra till sig negativ uppmärksamhet, då är det för att skydda sig mot antisemitism.

När judiska institutioner som skolor och synagogor behöver ha järnstängsel och bevakning, då är det på grund av antisemitismen.

Regeringen har anslagit 20 miljoner kronor 2024 och 10 miljoner om året för 2025 och 2026 för att förstärka arbetet mot rasism och annan främlingsfientlighet och diskriminering. Även på EU-nivå finns en handlingsplan för att motverka rasism och diskriminering. Den bygger på tre pelare:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Att förebygga och bekämpa alla former av antisemitism.

Att skydda och främja judiskt liv i EU.

Att främja minnet av samt utbildning och forskning om Förintelsen.

I linje med EU:s handlingsplan pågår i Sverige ett arbete för att komplettera den nationella planen mot rasism.

Nästa vecka kommer vi i KU att justera betänkandet som behandlar proposition 2023/24:93 En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp. Bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken ska förtydligas och utvidgas, så att förnekelse av Förintelsen ska kriminaliseras liksom uppmaning till våld. Enskilda personer i de skyddade grupperna ska få skydd och rätt till skadestånd. Likaså fortsätter arbetet med att höja kunskapen om antisemitism i samhället och att öka forskningen om antisemitism samt med ökade insatser inom skolväsendet.

I januari redovisades betänkandet Ett starkt judiskt liv för framtida generationer. Nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige 2025-2034. Där identifieras både möjligheter och hinder för ett judiskt liv och jiddisch i Sverige. Den utbredda antisemitismen framhålls som ett hinder, med den bristande trygghet och säkerhet som finns kring judiska institutioner.

Detta är något som jag själv bevittnade när jag för några månader sedan besökte en synagoga för gudstjänstfirande, samtidigt som antisemitiska demonstrationer pågick några kvarter bort. Vi hade avtalat tid, så att de säkerhetsansvariga skulle veta om att vi kom. Det fanns olika säkerhetsanordningar och övervakningskameror för att man skulle kunna se eventuella angripare från olika vinklar och utrymma i tid, och en av gudstjänstbesökarna höll hela tiden ett öga på vilka som rörde sig i området.

Några av målsättningarna för den nationella handlingsplanen är:

Judar i Sverige ska kunna leva öppet, tryggt och säkert.

Det ska finnas goda möjligheter att leva ett judiskt liv och att överföra judisk kultur och judiska traditioner till barn och unga.

Det ska finnas stärkt kunskap, utbildning och forskning om judiskt liv och judiska studier.

Judisk kultur och svensk-judiskt kulturarv ska vara mer synliga i det svenska samhället.

Det offentligas arbete med jiddisch ska vara relevant och framåtsyftande.

Man kan konstatera att det återstår mycket, med tanke på hur exempelvis den judiska befolkningen i Malmö har krympt på senare år. Jag har hört judar på allvar uttrycka att den enda plats där de kan känna sig säkra är i Israel, trots det hot som Hamas och andra antisemitiska grupper utgör där.

Ur det perspektivet var det en viktig symbolhandling att regeringen i januari 2023 inrättade en arbetsgrupp som överskrider departementsområdena för att samverka och föra dialog om förebyggande åtgärder och insatser som stärker förutsättningar för judiskt liv och som förebygger och motverkar antisemitismen i Sverige. I arbetet ingår även Judiska centralrådet, Judiska Ungdomsförbundet och Svenska kommittén mot antisemitism. De ska tillsammans motverka antisemitism genom utbildningsinsatser, öka tryggheten för judar i Sverige och uppmärksamma den judiska kulturen. Det som hände i Tyskland och i stora delar av Europa under förra århundradet får inte upprepas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

För några veckor sedan avslutades den stora konstutställningen på Moderna Museet med Lotte Laserstein. Ett delat liv, hette utställningen. Alla jag har hört som såg den blev väldigt djupt berörda över både hennes livsöde och det hon skildrar i sin konst.

Jag lärde känna henne när jag var i tonåren. Under de 15 år som följde fram till dess att hon gick bort hörde jag henne många gånger berätta om sina vänner, som hon skildrar i sitt mest berömda verk, Afton över Potsdam, målad i början på 1930-talet.

Den tavlan hängde över soffan där vi brukade sitta och fika och samtala. Lotte berättade att alla de som hon har skildrat på tavlan hade läst Mein Kampf. De visste vad som väntade. Personerna på tavlan utstrålar ett ödesmättat allvar. Vad skulle det bli av dem? Hur skulle de klara sig? Vart skulle de bege sig för att nå säkerhet?

Vännerna skingrades över Europa. Någon tog sig till USA. Lotte själv kom till Sverige den sista månaden som gränsen var öppen för judar. Men efter kriget kunde hon konstatera att hela hennes släkt hade utplånats. Hennes syster hade överlevt i Tyskland men var ett nervvrak. För övrigt var det en enda kusin som hade överlevt av hela hennes stora släkt.

Låt det för allt i världen inte hända igen! Låt oss bekämpa antisemitismen med all kraft!

Herr talman! Jag använde inte hela min anmälda talartid i de båda tidigare debatterna. Men jag kommer nu att överskrida min talartid, och jag ber om ursäkt för detta. Jag kan ju inte lämna talarstolen utan att säga några ord om älvdalskan också. Den betraktas formellt som en dialekt, men forskningen visar att älvdalskan skiljer sig lika mycket från svenskan som isländskan gör. Det framgick inte minst när en ledamot för några år sedan läste upp några meningar från en älvdalsk saga på älvdalska och blev uppmanad av talmannen att hålla sig till svenska i kammaren.

Allt fler forskare från hela världen stöder tesen att älvdalskan är ett språk, utvecklat från en fornnordisk språkgren som skiljde sig från svenskan redan på 500-talet. I dag är det ett par tusen personer som talar älvdalska. Själv kan jag några få ord som är gemensamma med moramål och orsamål, som jag hjälpligt lärde mig att förstå när jag jobbade som sjuksköterska på långvården i Mora på 1980-talet. Då behövde jag tolk för att kunna prata med de gamla som hade glömt svenskan.

Älvdalskan är ännu mer särpräglad än moramålet och orsamålet. I Älvdalen lägger man stor energi på att bevara och revitalisera språket. Man har läroböcker, spel, sånger och sommarkurser på älvdalska. Ett problem är att det inte ryms ett språk till bland minoritetsspråken, och älvdalingarna själva ser sig inte heller som en etnisk minoritet. Därför skulle man behöva göra en översyn av nu gällande minoritets- respektive språklag i syfte att möjliggöra en lagstiftning där älvdalskan skulle kunna erkännas som ett så kallat landsdelsspråk utan att för den delen nödvändigtvis få del av allt annat som innefattas i minoritetslagstiftningen. Jag har dock inget yrkande om detta, utan det får ske i annan ordning.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 7 under punkt 6.

Ingen människa i Sverige ska bli diskriminerad eller utsatt till följd av sitt ursprung. Alla människor som bor i vårt land ska ha samma möjligheter till inflytande och delaktighet i samhällslivet. Var och en av oss har rätt till sitt språk och sin kulturella identitet. Det här utgör kärnan i den minoritetspolitik som vi har antagit här i riksdagen.

Tyvärr ser verkligheten inte alltid ut så här. Tyvärr fortsätter vi att se hur minoriteter diskrimineras. Senast häromveckan kunde vi läsa om detta, när Brå släppte rapporten Hatbrott mot samer. Det är bitvis skrämmande läsning om hur samer utsätts för hat, kränkande uttryck och fördomar om vad som är samiska karaktärsdrag i många olika miljöer och sammanhang, till exempel i skolan, på arbetsplatser och inte minst på nätet. Rapporten är en tydlig signal till oss i politiken om att vårt arbete för att skydda minoritetsgruppers rättigheter aldrig kan ta paus. Men vi ska samtidigt ha i åtanke det som ledamoten Mirja Räihä var inne på tidigare: Minoriteter är inte en homogen grupp. Vi måste anpassa åtgärder utefter olika minoritetsgruppers behov.

Herr talman! Sedan 20 år tillbaka har vi i Sverige en samlad politik för att stärka våra nationella minoriteter och för att stödja våra nationella minoritetsspråk. Målet för den politiken är att ge dessa minoriteter skydd och stärka deras möjligheter till inflytande. Samtidigt ska vi se till att våra historiska minoritetsspråk kan hållas levande. Arbetet med minoritetsfrågor har under de senaste 20 åren visserligen rört sig framåt, men det finns en hel del kvar att göra för att nå de mål som vi tillsammans har antagit.

Ansvaret för att följa upp hur Sveriges minoritetspolitik genomförs ute i våra kommuner ligger på Länsstyrelsen i Stockholm tillsammans med Sametinget. Dessa myndigheter ska utbilda och informera i minoritetsfrågor, och de ska ge det stöd som kommuner och andra myndigheter behöver. Det är förstås viktigt att minoritetspolitiken samordnas, men för att den ska få genomslag i praktiken är det helt centralt att involvera civilsamhället. Utan de idéburna organisationer som samlar minoriteterna och det arbete som dessa föreningar gör finns det risk för att det inte blir mycket till verkstad.

Herr talman! Jag växte själv upp med en mamma som invandrat från Finland och där tillhörde minoriteten finlandssvenskar - en identitet som hon i allra högsta grad tog med sig och bevarade efter att hon träffat min pappa och bosatt sig i Sverige. Många var de helger under min uppväxt som tillbringades på olika arrangemang som FRIS, Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige, anordnade och där mamma var djupt engagerad. Kanske tyckte jag inte alltid som 13-åring att finlandssvenska folkmusikevenemang var det roligaste som fanns en lördag. Men jag har i alla fall erfarit vilken viktig roll denna organisation spelar för finlandssvenskar bosatta på olika håll i landet och för bevarandet av deras kultur.

För mig, liksom för Centerpartiet, är det självklart att framhålla vikten av att civilsamhället ges en avgörande betydelse för att vårda, värna och utveckla de nationella minoriteterna. Därför är det av stor vikt att organisationer inom civilsamhället som samlar våra nationella minoriteter ges praktiska och ekonomiska förutsättningar att bedriva en bra verksamhet - detta för att minoritetspolitiken ska kunna genomföras i praktiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! Vid den här tiden förra året gjorde vi i KU en gemensam resa efter att ha fått en trevlig inbjudan från Älvdalen. Älvdalingarna ville skapa en förståelse hos oss i KU för vad älvdalskan betyder för dem genom att erbjuda oss en djupdykning i detta språk. En del av det här innebar att förklara för oss hur älvdalskan är konstruerad, både grammatiskt och uttalsmässigt, för att få oss att förstå att älvdalska är just ett språk, inte en dialekt. En rad språkexperter som har granskat älvdalskan och dess struktur menar också att det är ett språk.

Att garantera en grupp dess språkliga rättigheter är en grundläggande mänsklig rättighet som finns förankrad i FN:s konvention om mänskliga rättigheter. I dag har vi i Sverige erkänt fem minoritetsspråk: samiska, meänkieli, finska, jiddisch och romani. I motsats till dem som tillhör dessa språkgrupper har inte barn med älvdalska som modersmål rätt till skolundervisning vare sig på eller i älvdalska. Något som självklart är en viktig del i att få ett språk att leva vidare är att den yngre generationen lär sig och faktiskt pratar språket.

Centerpartiet anser att det vore ett historiskt misstag om älvdalskan, Sveriges äldsta bevarade språk, skulle dö ut, precis som flera andra i KU har uttalat sig om här i kammaren. Jag vill skicka en hälsning till våra vänner i Älvdalen: Vi har inte glömt er gästfrihet och inte heller de insikter ni gav oss om vikten av att bevara älvdalskan. Även om vi i dag inte har något yrkande om detta kommer vi i Centerpartiet att fortsätta motionera om att erkänna älvdalskan som minoritets- eller landsdelsspråk.

Herr talman! Jag instämmer i tidigare talares glädje, tacksamhet och intresse för älvdalskan som ett landsdelsspråk. Vi har inte glömt bort detta, precis som Malin Björk just sa, utan vi återkommer i ärendet.

Nu ska jag tala om andra minoriteter. Judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar erkänns som nationella minoriteter i Sverige och har därför särskilda rättigheter som rör språk, kultur och inflytande. Tillsammans utgör de kanske en miljon människor, en tiondel av befolkningen.

Vi är i Sverige skyldiga att bevara, skydda och utveckla de särskilda rättigheter som tillhör dessa minoriteter. Det innebär bland annat att diskriminering av personer tillhörande en nationell minoritet är förbjuden och att staten måste vidta åtgärder för att uppnå jämlikhet mellan majoritetsbefolkning och minoriteterna. Vi har som land ett ansvar för att tillförsäkra minoriteter rätten till information, inflytande och delaktighet liksom deras möjlighet att bevara och utveckla sin kultur, sin religion, sitt språk, sina traditioner och sitt kulturarv.

Genom historien har de nationella minoriteterna utsatts för omfattande övergrepp och diskriminering. Denna historia förpliktar oss till något annat. Det är därför av yttersta vikt att tillförsäkra judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar deras rätt till språk, kultur och inflytande.

Miljöpartiet står upp för de nationella minoriteternas rättigheter. Vi drev under vår tid i regering på för en högre ambition i minoritetspolitiken och gör det fortsatt. Vi har bland annat gjort en storsatsning på nationella minoriteters språk och kultur med nya språkcentrum och stärkta minoritetsbibliotek. Vi har lagt fram en historisk konsultationsordning för det samiska folket och inrättat sanningskommissioner för urfolket samerna och den nationella minoriteten tornedalingar samt kväner och lantalaiset. Vi har stärkt det judiska museet och avsatt medel för romsk inkludering. Vi fick en del gjort, men det är mycket kvar att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! Den judiska minoriteten i Sverige befinner sig i en allt sämre situation ur säkerhetssynpunkt. Under sin tid i regeringen arbetade Miljöpartiet aktivt för att öka säkerheten för judiska församlingar i Sverige. Det straffrättsliga skyddet mot hatpropaganda på rasistiska grunder är starkt i Sverige, men det finns anledning att se över behovet av förstärkningar.

Synligheten för jiddisch och jiddischkulturen är i vissa fall mer komplex än vad som är fallet för andra minoritetsspråk. Det beror på att det bland många personer med judisk bakgrund finns en oro för den egna säkerheten som kan motverka benägenheten att öppet visa sin judiska identitet - detta har många av mina kollegor här också talat om. Det är därför angeläget att genomföra satsningar på att främja och synliggöra jiddisch som ett nationellt minoritetsspråk samt att synliggöra judiskt kulturliv. En särskild utredare har haft i uppdrag att lämna förslag till en nationell strategi för stärkande av judiskt liv i Sverige, och ett sådant förslag har också överlämnats till regeringen. Vi vill framhålla vikten av att slutsatserna från denna utredning beaktas.

Herr talman! Romer har under lång tid varit utsatta för omfattande diskriminering. De har tidvis förbjudits att komma in i Sverige, tvångssteriliserats eller nekats fast bostad. Än i dag utsätts romer för diskriminering och antiziganism, vilket gör att en del romer döljer sin romska identitet och sitt språk på grund av fördomar och negativa attityder, bland annat i kontakten med olika offentliga verksamheter.

Det svenska majoritetssamhällets agerande gentemot romer är en del av den exkludering som romer utsatts för också i övriga Europa. Den diskriminering och förföljelse som drabbat den romska minoriteten har bland annat lett till en bristande dokumentation av romers historia i till exempel museer och arkiv. Romerna måste i högre grad ges möjlighet att involveras i frågor som rör dem, inte minst inom utbildning och social omsorg. Tillgång till förskola och äldreomsorg på modersmålet är ett sådant exempel. Antalet utbildade modersmålslärare varierar emellertid runt om i Sverige, och arbetet för att säkra tillgången till språklärare måste fortsätta.

Herr talman! Antisemitism, antiziganism och rasism finns fortfarande i våra samhällen och tar sig nya uttryck. Hatet mot judar finns i vår historia, i högerextrema grupper, i delar av den extrema vänstern och i islamistiska miljöer. Vi ser antisemitism hos vuxna och barn som flytt till Sverige från länder där judehat präglar skolundervisning och statlig propaganda. Antisemitiska budskap återfinns hos dem som angrep den amerikanska kongressen i Washington och i grupper som sprider konspirationsteorier om vaccinationer och covid-19-pandemin, inte minst i sociala medier. Judar och judiska församlingar och organisationer utsätts för hot och hatbrott, även i Sverige.

Herr talman! I dag är samerna den enda folkgrupp i Sverige som formellt erkänts som urfolk.

Det är väl belagt att tornedalingar, kväner och lantalaiset levt i Sverige under en mycket lång tid. Svenska Tornedalingars Riksförbund har begärt att regeringen ska erkänna tornedalingar, kväner och lantalaiset som urfolk enligt artikel 1 i ILO-konvention 169. En sådan status skulle innebära ett folkrättsligt och formellt erkännande och bidra till att bevara och utveckla språket, identiteten och kulturen. Regeringen bör därför tillsätta en utredning som tar ställning till om dessa grupper bör tillerkännas status som urfolk. Det skulle stärka och synliggöra såväl tornedalingarnas kultur och historia som meänkieli. Det finns lärdomar att dra från andra länder där arbete med sannings- och försoningsprocesser mellan stat och minoriteter eller urfolk kommit längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! Tystnadens politik för det samiska folket har rimligen nått vägs ände. Relationerna mellan staten och urfolket samerna går närmast att beskriva som ett öppet sår, såväl historiskt som i vår samtid. Den strukturella rasism och diskriminering som det samiska folket genom historien har utsatts för får konsekvenser än i dag.

Men något håller på att hända. De samiska perspektiven och frågorna ökar i synlighet. Nu behövs ett bredare politiskt grepp. Vi har fått en konsultationsordning och en Girjasdom, en nordisk samekonvention är under förhandling och vi har samisk film på Netflix. Men vi har inte genomfört FN:s urfolksdeklaration från 2007, trots upprepade påstötningar och påminnelser.

Bristen på urfolkspolitik är faktiskt ett av de rättighetsområden där Sverige ådrar sig mest internationell kritik. År efter år kritiseras Sverige av olika FN-organ och av Europarådet för uteblivna reformer. Länder som i andra avseenden är jämförbara - Norge, Kanada, Nya Zeeland och Australien - har tagit tag i sin historia och sina frågor. Sverige är numera ett undantag.

Miljöpartiet står upp för samers rättigheter och för ett levande samiskt samhällsliv. Under den gångna mandatperioden har vi drivit på för en högre ambition i politiken för det samiska folket och gör det fortsatt.

Miljöpartiet har en lång rad reservationer i betänkandet. Eftersom min utskottskollega Jessica Wetterling är sjuk och vi har ett par reservationer tillsammans med Vänsterpartiet skulle jag vilja yrka bifall till reservationerna 2 och 5.

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Herr talman! Jag kommer med andan i halsen här. Som föregående talare nämnde är vår representant i konstitutionsutskottet frånvarande, så jag ska göra mitt bästa för att lite kort redovisa Vänsterpartiets politik när det gäller minoritetsfrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 13.

Vänsterpartiet har under lång tid drivit frågor i syfte att stärka samers rättigheter. Jag tänker fokusera på den delen. Vi har till exempel regelbundet motionerat om ratificeringen av ILO:s konvention om urfolk. Sverige har ju haft bekymmer med att upprätthålla de konventioner vi har lovat att följa och under lång tid diskriminerat den samiska gruppen.

Minoritetsfrågor

Reservation 12 rör de samiska språken, herr talman. Situationen för de samiska språken är mycket allvarlig. Trots revitalisering under de senaste decennierna är de fem samiska språken fortfarande klassade som hotade språk. Här behöver vi göra insatser. Till exempel resursbiblioteken är en viktig resurs, men de är underfinansierade. Vi ser att det behöver göras stora insatser på det här området.

Århundraden av assimileringspolitik har inneburit att många samer aldrig eller endast bristfälligt har fått lära sig sitt eget språk. Här har svenska staten ett ansvar. Tidigare har samiska barn varit förbjudna att använda de samiska språken i skolan, och vi kan fortfarande se konsekvenserna i efterföljande generationer. När många samer slutade tala sitt språk fick de också svårt att förmedla det vidare till sina barn. Därför behöver vi se till att vi har lärarutbildningar så att vi kan få till modersmålsundervisning på att adekvat sätt framöver. Det behövs också ökade resurser för att kunna genomföra de insatser som vi har utlovat. Det gäller bland annat ökade insatser för att Sametinget ska kunna bedriva den här politiken.

Vänsterpartiet föreslår också insatser för att titta över en egen samisk språklag så att vi kan urskilja de delarna.

Jag tror att jag stannar där, herr talman. Resten av mitt anförande får vi återkomma till.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)