Interpellationssvar - Småskalig djurhållning för livsmedelsproduktion - 2024-04-23

Herr talman! Anders W Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen planerar att vidta för att främja småskalig djurhållning för livsmedelsproduktion.

I Sverige och i världen pågår sedan en lång tid tillbaka en strukturomvandling i jordbruket. Utvecklingen drivs av att tunga arbeten mekaniseras och att företag strävar efter en inkomstutveckling i nivå med övriga samhället, vilket leder till allt större jordbruk. I dag bestäms priserna på mjölk och andra lantbruksråvaror av världsmarknaden. Även svenska producenter behöver vara konkurrenskraftiga för att utvecklas och överleva.

Regeringen bedömer att både små och stora företag är viktiga för svensk livsmedelsförsörjning och för en levande landsbygd. Jordbrukspolitiken är ett viktigt verktyg för att främja utvecklingen av både små och stora jordbruk, genom till exempel stöd för företagsutveckling och småskalig livsmedelsförädling. Vidare ges miljöersättningar till fäbodar och hävd av ängs- och betesmarker, vilket erbjuder möjligheter för flera mindre företag att konkurrera på marknaden med vissa unika produkter. Till jordbruk med jordbruksmark i områden med sämre förutsättningar ges kompensationsstöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen ser att många olika aktörer i livsmedelskedjan efterfrågar regelförenklingar.

Regeringen arbetar intensivt med att ta fram en uppdaterad livsmedelsstrategi inom ramen för det riksdagsbundna målet, som kommer att fastställas av regeringen som Livsmedelsstrategin 2.0 och vars syfte är att stärka lönsamheten och konkurrenskraften samt öka livsmedelsproduktionen.

Livsmedelsstrategin 2.0 kommer att bli en strategi för hela livsmedelskedjan, både stora och små livsmedelsproducenter. Under arbetets gång har vi redan fattat flera viktiga beslut. Regeringen har bland annat tillsatt en utredning vars syfte är att stärka konkurrenskraften i livsmedelskedjan och skapa en mer effektiv kontrollstruktur som säkerställer likvärdiga konkurrensvillkor och förenklar för de företag som är verksamma inom områdena livsmedel, foder och animaliska biprodukter. Utredningen ska bland annat föreslå åtgärder som särskilt underlättar för mikroföretag med diversifierad verksamhet i livsmedelskedjan.

Herr talman! För några veckor sedan gjorde jag något helt fantastiskt. Jag besökte Lillhärjåbygget. Lillhärjåbygget är en fjällgård som ligger i sydvästra Härjedalen - helt väglöst land. Dessa fjällgårdar skapades i början av 1800-talet när man skulle kolonialisera Norrlands inland. Den bonde som flyttade ut med sin familj fick lika mycket mark som man kunde åka runt från solens uppgång till solens nedgång. De flesta valde förstås midsommarafton.

Den här gården är unik, för det är den enda gård där man fortfarande bedriver jordbruk. När det gäller de flesta andra gårdar som finns kvar handlar det mer om turism. Men på denna gård har samma familj i mer än 100 år bedrivit jordbruk.

Det är ett helt fantastiskt ställe att få besöka. De beskriver hur de har kämpat genom åren och hur dedikerade de är när det gäller att fortsätta med detta. I diskussionen hamnar man förstås i frågan: Vad är det största problemet för er när det gäller att driva detta vidare? Det största problemet gäller inte dedikationen hos familjen. Den är väldigt stark. Det stora problemet är heller inte ekonomin. Detta är ju fullständigt unikt i Sverige. Därför har länsstyrelsen i Jämtland gått in med ett ekonomiskt understöd som gör att det är möjligt att driva detta vidare.

Herr talman! Den största utmaningen handlar om de lagar och regler som finns i Sverige, som över huvud taget inte längre är anpassade till småskalig djurhållning. Detta är inte unikt för Lillhärjåbygget. Detta möter man också mycket av i fäbodbruket, som vi fortfarande har kvar i Sverige. Det är alltså ett regelverk som är anpassat utifrån att du har 50, 100, 150 eller 750 mjölkproducerande kor, inte 7, som på Lillhärjåbygget. Där har man inte heller de stora raserna, utan där har man en ras som heter fjällnära ko. Många känner till fjällkon, men detta är en betydligt mindre ras än fjällkon, som i sig är väldigt liten.

De gav en lång rad exempel på de bekymmer som de möter. Det var därför jag lovade att jag skulle kalla landsbygdsministern till kammaren för att svara på frågan: Vad tänker regeringen göra för att underlätta för den småskaliga djurhållningen för livsmedelsproduktion? Det handlar alltså inte om livsmedelsproduktionen i sig - jag skulle kunna stå i många timmar och beskriva de svårigheter småskaliga har där - utan om djurhållningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det svar jag får från landsbygdsministern visar lite grann att man på departementet kanske inte är insatt i de utmaningar som det handlar om, för svaret är att det pågår en strukturomvandling i det svenska jordbruket. Hör och häpna! Ja, den som inte vet att det gör det sedan mer än 100 år tillbaka är nog inte född. Det är just detta som är problemet för de småskaliga producenterna. Hela regelverket är anpassat för de storskaliga djurhållarna, och inget är gjort utifrån dem som bedriver jordbruk i den lilla skalan.

Avsnitt två i ministerns svar handlar om ekonomin. Om det har jag över huvud taget inte frågat, beroende på att länsstyrelsen i Jämtland har gått in med ett ekonomiskt stöd. Man har utnämnt detta till ett kulturreservat, och det är som sagt helt unikt i Sverige, sannolikt även i Norden.

Det tredje är att landsbygdsministern berättar om livsmedelsstrategin. Men detta handlar inte om det. Lillhärjåbygget har ingen sådan livsmedelsproduktion, utan det är ett självförsörjande jordbruk där man i princip lever på det man tillverkar eller det man får av korna.

Min fråga till ministern kvarstår: Vilka specifika åtgärder kommer man att vidta för att anpassa regelverket för djurhållning också till dessa småskaliga djurhållare?

Herr talman! Helt klart skiljer sig förutsättningarna åt mellan gårdar, i stor utsträckning. I ledamotens interpellation nämns fjälljordbruket Lillhärjåbygget. Som jag tror att ledamoten vet kan jag inte uttala mig om specifika enskilda fall, oavsett om jag vill eller inte.

Däremot är det glasklart i många av de samtal som jag har med bönder och representanter för hela livsmedelskedjan, stora som små, att behovet av regelförenkling är oerhört stort. Det handlar om att förenkla och förbättra service och om bemötande. Detta är något som vi självklart måste fokusera på om vi ska stärka konkurrenskraften hos alla våra företag.

Sveriges myndighetsstruktur ställer många gånger till det. Med många kommuner och länsstyrelser som ska göra sin del av tillsynen skapas utmaningar för likvärdig kontroll. Ledamoten får tycka vad ledamoten vill om arbetet med Livsmedelsstrategin 2.0, men klart är att regelförenkling för både stora och små livsmedelsproducenter kommer att vara en väsentlig del av arbetet. Som ledamoten vet fungerar det så att om genomgripande förändringar ska göras i tillsyn och struktur måste utredningar tillsättas. Det är något som regeringen också har gjort på området.

Med tanke på den allmänt beskrivande delen som inte sällan finns i ett interpellationssvar, väljer ledamoten att inte ta upp att det finns en riktad del i utredningar som kretsar kring de riktigt små företagen och de viktiga livsmedelsproducenterna.

Förenklingsutredningen ska slutredovisa sitt uppdrag den 31 mars 2025.

Herr talman! Ministern ska inte komma undan med att påstå att det handlar om ett specifikt fall, nämligen Lillhärjåbygget. Jag har valt att lyfta fram Lillhärjåbygget beroende på att det är ett typexempel, men man står inför exakt samma utmaningar som inom hela fäbodbruket och utmarksbruket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig säga några ord så att ministern ska förstå konkret. I djurhållningen i Sverige ska det vara ett visst antal centimeter per ko. När inspektörerna kommer ut till en fäbod - i det här fallet Lillhärjåbygget - ser man att det saknas 38 centimeter. Då utfärdar man ett föreläggande med innebörden att så kan det inte vara. Även om kon mår bra måste båset göras om. Alla begriper att om en liten ko som väger 200 kilo ställs i ett väldigt stort bås kommer det inte att vara för kons bästa.

Jag ringde upp handläggaren på länsstyrelsen och frågade om det fanns en skillnad för en ko som väger 600 kilo och en som väger 200 kilo, som dessa små kor gör. Men enligt tjänstemannen gick tabellerna bara ned till 400 kilo. Detta är vad frågan konkret handlar om, och det är detta regelverk som ministern är ansvarig för.

Ett annat konkret exempel som man råkar ut för i fäbodbruket, utmarksbruket, är att enligt gällande regler ska en tjur vistas i en box. Den får inte vara uppknuten i ett bås. Men fäbodbruket och utmarksbruket bygger på att även en tjur måste hanteras, det vill säga du måste hålla den i ett bås så att tjuren kan gå ut på samma sätt som de andra korna. Jag skulle kunna ta upp många andra konkreta exempel.

Ministern är ansvarig för ett regelverk som är anpassat till de stora djurhållarna men inte över huvud taget till de små djurhållarna. Det var därför jag ville att ministern skulle komma hit - för att beskriva vilka förslag som man kommer att lägga fram som innebär att man anpassar sig inte bara efter dem som har 750 mjölkande kor på sin gård utan även efter dem som har 7 eller kanske 8. Lillhärjåbygget och andra fäbodbrukare beskriver att det största problemet är de lagar och förordningar som ministern är ansvarig för.

Om man menar allvar med att hela Sverige ska leva och att det är viktigt även med de små brukarna måste man komma fram med konkreta förslag på hur dessa situationer kan lösas. Det här handlar inte om själva livsmedelsproduktionen. Där är det också viktigt att förändra en lång rad lagar för att underlätta för det småskaliga. Men det här handlar om själva djurhållningen. När kommer ministern att lägga fram konkreta förslag som är inriktade på att stötta och underlätta för hjältarna, de som gör en fantastisk insats för det svenska kulturlandskapet och bevarar en månghundraårig tradition?

Det kan inte bara handla om de storskaliga producenterna, och detta var min fråga. Att få som svar att det finns bidrag och att strukturomvandlingen har pågått i mer än 100 år - det var inte vad frågan gällde. Detta handlar om ett regelverk inriktat mot effektivitet och storskalighet, och de som vill bedriva fäbodbruk eller utmarksbruk lämnas helt åt sidan. Där ligger min konkreta fråga, och det är där jag vill ha ett svar från ministern.

Herr talman! Den 31 mars 2025 kommer utredningen förhoppningsvis att presentera en lång rad förslag om hur vi förenklar reglerna. Det låter som att Anders W Jonsson varvar upp något alldeles oerhört över frågan om ansvar när jag redan i min inledning konstaterade hur mycket den här regeringen har sjösatt. Det skulle gärna ha varit sjösatt flera år tidigare. Men då lät det inte riktigt på samma sätt från Centerpartiet, noterar jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Självklart behövs de små jordbrukarna, och självklart behövs de stora jordbrukarna. Mitt och regeringens övergripande perspektiv för jordbrukspolitiken är att vi ska öka livsmedelsproduktionen i Sverige. Samtidigt som vi har en osäker situation i vår omvärld, med det geopolitiska läget och flera fall av brutna leverantörskedjor, kan stora som små lantbruk, spridda över hela landet, leverera när allt är frid och fröjd. Men de kommer också att kunna leverera på ett bättre sätt i tider av kris och oro. Då behövs hela skalan, från det lilla till det stora.

Precis som jag har nämnt några gånger ligger regelförenklingar oerhört högt på agendan för Sveriges lantbrukare och för regeringen. Det är också därför som vi har tillsatt dessa utredningar som ska lägga fram förslag på hur vi ska förenkla för stora och för små.

Herr talman! Det är uppenbart att jag inte når fram till ministern så att han förstår vad jag egentligen menar. Jag är helt med på att vi måste öka den totala livsmedelsproduktionen i landet. Jag är medveten om utmaningarna i det svenska jordbruket. Men det jag har valt att lyfta upp här är de specifika problem som det storskaliga jordbruket inte har men som de småskaliga har, det vill säga de som bedriver fäbodbruk och utmarksbruk. Lillhärjåbygget är ett bra exempel.

Jag skulle uppmana ministern att ta sig tid att åka dit och faktiskt försöka förstå vad det handlar om. De myndigheter som regeringen styr över gör raka motsatsen. Det senaste beskedet är att fäbodbrukarnas och utmarksbrukarnas organisation, den enda organisation som slåss för den lilla gruppen, blir av med sitt bidrag från Naturvårdsverket på grund av att verket hävdar att det inte är en demokratisk organisation. Det är de signalerna som regeringen och myndigheterna skickar ut.

Jag skulle verkligen uppmana ministern att om det finns en genuin vilja från regeringen och ministern att stötta den småskaliga djurhållningen i landet - utmarksbruket, fäbodbruket och inte minst Lillhärjåbygget - göra om och göra rätt. Se till att fokusera på dessa problem. De gäller något annat än det som också är väldigt viktigt, nämligen jordbrukets utmaningar i stort.

Det småskaliga jordbruket är värt att bevara, inte minst av beredskapsskäl och med tanke på den kulturhistoriska gärningen. Länsstyrelsen Jämtlands län har varit föredömlig i att stötta. Men utmaningen ligger inte i vad länsstyrelsen gör, utan den ligger i de lagar och regler som ministern är högst ansvarig för.

Herr talman! Regeringens politik syftar till att livsmedelsproduktionen ska öka i Sverige. Det är det övergripande jordbrukspolitiska målet. Det innebär att stora som små jordbruksföretag är oerhört viktiga ur olika aspekter.

Beredskapsperspektivet har kommit in den senaste tiden efter pandemin och Rysslands anfallskrig i Ukraina, och det har satt ljuset på hur viktig en diversifierad livsmedelsproduktion är i vårt land. Det ska finnas fler och starkare aktörer både i sin litenhet och i sin storhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är uppenbart att ledamoten inte har läst direktiven till utredningarna som vi har lagt fram. Då hade ledamoten förhoppningsvis kunnat ge några lugnande besked till de jordbrukare som ledamoten möter i sitt värv.

Jag träffar gärna jordbrukare i alla storlekar och former och kommer att fortsätta att göra det.

Jag tror att vi behöver få en bättre förståelse för våra jordbruksföretagares villkor. Just därför lägger vi oss vinn om att myndigheterna måste bli bättre på att arbeta med regelförenklingar och med sitt bemötande och även vända sektorstänkandet från att reglera till att stötta och utveckla produktionen av vår mat här i landet.

När det gäller ett paraply för det här arbetet kokar det ned till livsmedelsstrategiarbetet 2.0, där vi involverar stora delar av den näring vi har på området. Det arbetet fortgår.

Stort tack för en viktig debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.