Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Byggkrisen är här och nu, och åtgärder krävs här och nu. Därför är det lite märkligt att Lars Beckman raljerar om förra regeringen och vad tidigare bostadsministrar hette. Det är ju inte det vi diskuterar i dag.
Byggnadsarbetare där hemma som lyssnar på den här debatten vill ha en riktig, seriös debatt. Det är det jag är ute efter, för jag tycker att de här frågorna är viktiga. Det är många människor som mår dåligt. Varslen ökar. Arbetslösheten ökar. Familjernas ekonomi påverkas. De behöver dra ned på barnens fritidsaktiviteter och en massa andra kostnader. De förväntar sig att vi som beslutsfattare i Sveriges riksdag har en seriös diskussion om en viktig fråga.
Jag tackar statsrådet för att han höjer ribban för den här diskussionen, för den är seriös och viktig. Vi måste adressera de problem som finns i dag.
Som ledamot i arbetsmarknadsutskottet är jag engagerad i de här frågorna, för det handlar om att människor är arbetslösa. Det behövs åtgärder. Det behövs insatser.
Jag läser om snickaren Jonas Dahlberg, 60 år, som är en av många som fått känna på byggkrisen. Tillsammans med 100 kollegor fick han sparken när bolaget gick i konkurs. Han säger att det kom som en käftsmäll. Då tycker jag att det är min och vår skyldighet att kunna svara Jonas Dahlberg, 60 år, och berätta vilka åtgärder och insatser vi tänker sätta in för att han och hans kollegor ska känna att det händer någonting.
Därför tycker jag att den här debatten är viktig, och jag tycker som sagt att det är bra att statsrådet pekar på de åtgärder som man behöver sätta in. Men det behövs mer. Det är därför vi har den här debatten. Vi anser inte att det som görs är tillräckligt.
När jag läste budgeten förväntade jag mig att det fanns åtgärder och mer pengar till arbetsmarknaden, till arbetsmarknadspolitiken och till utbildningsinsatser.
I sitt svar säger statsrådet att man ökar anslaget till vuxenutbildningen, men när jag jämför 2024 med 2023 ser jag att det är marginellt. Det är knappt 70 miljoner mer, och de kommer att ätas upp av inflationen. Det är inte någon ytterligare satsning på vuxenutbildningen. I vårändringsbudgeten drar man ned pengarna till arbetsmarknadspolitiken och till program och insatser.
Människorna som blir arbetslösa nu, vilka åtgärder ska de sättas in i? Vilka stöd kan de förvänta sig när det gäller arbetsmarknadspolitiken när man har dragit ned på resurserna till Arbetsförmedlingen?
Arbetslösheten ökar. Varslen ökar. Jag har de senaste siffrorna med mig. Vi har drygt 350 000 arbetslösa inskrivna på Arbetsförmedlingen. Nyinskrivna arbetssökande på Arbetsförmedlingen har ökat med 31 000 jämfört med samma period 2023.
Samtidigt har antalet lediga jobb minskat. Ett tag hade vi väldigt många lediga jobb, men nu är de drygt 117 000.
Det här innebär att vi behöver satsa på kompetensutveckling. Vi behöver satsa mer pengar på program och insatser så att människor som blir arbetslösa får möjlighet att ställa om och se till att det finns möjligheter och resurser så att människor kan känna lite hopp och framtidstro. Därför tycker jag att den här frågan är viktig.
Regeringen har majoritet i Sveriges riksdag, till skillnad från den socialdemokratiska regeringen som var i minoritet. Vi fick flera gånger backa med vår budget eftersom man fick igenom Moderaternas och Kristdemokraternas budget. Nu har regeringen majoritet. Andreas Carlsons och Lars Beckmans regering har majoritet i kammaren och kan lägga fram vilka reformer man vill och få igenom dem.
Jag hoppas, återigen, att vi får se de här reformerna och att vi kan se till att fler byggnadsarbetare kan känna sig trygga hemma.